Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 168.
1
N:o 168.
Kungl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen angående viss
förmån för revisionssekreterare, som utnämnes till hof¬
rättsråd, i fråga om ålderstillägg å hofrättsrådslönen;
gifven Stockholms slott den Öl mars 1911.
Under åberopande af bifogade utdrag af statsrådsprotokollet öfver
justitiedepartementsärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed
föreslå Riksdagen medgifva, att, därest revisionssekreterare, som vid
utnämningen till ämbetet var ledamot i någon af rikets hofrätter, ånyo
utnämnes till ledamot i samma hofrätt, han må för erhållande af ålders¬
tillägg å hofrättsrådslönen tillgodoräkna sig ej blott den tid, han förut
varit, ledamot i hofrätten, utan äfven den tid intill fem år, hvarunder
han innehaft revisionssekreterarämbetet.
Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all kungl. nåd och ynnest
städse välbevågen.
Under Hans Maj:ts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro,
enligt Dess nådiga beslut:
GUSTAF ADOLF.
Albert Petersson.
Bihang till Riksd. prof. 1911. 1 Samt. 1 Afd. 112 Höft. (N:o 168.) 1
o
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 168.
Utdrag ur protokollet öfver justitiedepartementsärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott
fredagen den 31 mars 1911.
Närvarande:
Hans excellens lierr statsministern Lindman,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Taube,
Statsråden: Petersson,
Hederstierna,
SWARTZ,
grefve Hamilton,
Malm,
Lindström.
Nyländer,
von Sydow,
von Krusenstierna.
Departementschefen statsrådet Petersson anförde:
»Då jag i statsrådet den 13 sistlidna januari inför Eders Kungl.
Maj:t föredrog ärendet om reglering af löneförhållandena m. m. vid
nedre justitierevisionen, i hvilket ärende då fattades nådigt beslut om
proposition till Riksdagen i enlighet med hvad af mig blifvit hem-
ställdt, hade jag äfven att behandla frågan om antalet ordinarie revisions¬
sekreterare i förhållande till antalet konstituerade.
Löneregleringskommittén hade uti sitt i ärendet afgifna betän¬
kande såsom en omständighet, hvilken talade för att ett större antal
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 168. 3
revisionssekreterarämbeten borde tillsättas allenast med konstitutorial,
framhållit, att dessa ämbeten fått karaktär af öfvergångsplatser, hvilkas
innehafvare i allmänhet icke lämpligen borde kvarstanna i tjänsten
längre än en begränsad följd af år; vore de ordinarie revisionssekre-
terarna allt för många, kunde svårighet möta att i rätt tid bereda
dem öfvergång till andra tjänster, för hvilka de kunde vara skickade.
Till minskande af dessa betänkligheter ifrågasatte jag en anordning,
som jag emellertid fann lämplig äfven ur andra synpunkter.
Jag erinrade, att de allra flesta revisionssekreterarna, då de mot¬
toge förordnande i nedre revisionen, vore ledamöter i hofrätterna.
Sådan revisionssekreterare kvarstode, om han vore hofrättsråd eller
under tjänstgöringen i nedre revisionen blefve det, vid hofrättsråds-
tjänsten såsom sin ordinarie befattning, så länge han ännu endast inne¬
hade förordnande eller konstitutorial i nedre revisionen; han kunde
under denna tid när som helst återinträda i hofrätten efter den tjänst¬
ålder, han där innehade, och med oförändrad rätt till åtnjutande af
ålderstillägg å hofrättsrådslönen. Men i och med att han erhölle full¬
makt å revisionssekreterareänst, lämnade han definitivt hofrätten. Att
han sedermera skulle få återgå till sin verksamhet i hofrätten, torde
hittills hafva ansetts uteslutet; i allt fall ägde han ej räkna sig den
tid, han varit ordinarie revisionssekreterare, till godo i fråga om rätt
till ålderstillägg i hofrätten, och någon bestämmelse, som tillförsäkrade
honom att i fråga om det företräde, äldre ledamot i särskilda hänse¬
enden hade framför yngre, få räkna tjänstålder från dagen för sin först,a
fullmakt som ledamot i hofrätten, funnes icke.
Häri förklarade jag mig anse ändring böra ske. Det borde så
anordnas, att i fall, då omständigheterna gjorde det önskligt, äfven en
ordinarie revisionssekreterare kunde, när vakans i hofrätten uppstode,
återtaga sitt hofrättsrådsämbete utan att af brottet i hans tjänstgöring
i hofrätten räknades honom till last i nyssÄberörda hänseenden. Min
mening vore naturligtvis icke, att] sådan ?återgångi till hofrätterna
skulle blifva regal. Tvärtom komme nog, framdeles som hittills, i de
flesta fall andra vägar att stå den afgående revisionssekreteraren öppna.
Att honom bereddes äfven den^möjlighetenfatt åter ägna sig åt hof-
rättstjänsten, skulle enligt min åsikt visa sig ur flera synpunkter för¬
delaktigt. Sär skridt ville jag härmed framhålla, att det för hofrätten
kunde vara en förmån att återfå en ledamot med den vidgade erfaren¬
het, en längre tids tjänstgöring såsom revisionssekreterare skänkte.
Angående de för den föreslagna anordningen erforderliga ändringar
i gällande bestämmelser erinrade jag, att jag ej i det sammanhang
4
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 168.
hvari frågan sålunda af mig blifvit väckt, hade att derutinnan fram¬
lägga förslag; ändringarna borde nämligen vidtagas i föreskrifter, som
gällde för hofrätterna, ej för justitierevisionen. Sedan hofrätterna
beredts tillfälle att yttra sig i frågan, skulle jag anhålla att få åter¬
komma till densamma.
Efter nådig remiss hafva rikets hofrätter numera afgifvit under¬
dåniga utlåtanden i ämnet.
Innan jag redogör för dessa yttrandens innehåll, torde jag emel¬
lertid få erinra, att, då statsutskottet i sitt utlåtande i anledning af
Eders Kung!. Maj:ts förslag om ny lönereglering för nedre justitierevi¬
sionen förklarat sig anse, att med hänsyn till en blifvande rättegångs-
reform antalet ordinarie revisionssekreterare, som af Eders Kungl. Maj:t
föreslagits till femton, icke borde sättas så högt utan till tolf, utskottet
tillika uttalat sig om ifrågavarande af mig i utsikt ställda anordning,
i det utskottet yttrat, att, då lämpligheten af en sådan anordning,
hvarmed gifvetvis skulle beredas möjlighet till en hastigare omsättning
af de ordinarie revisionssekreterarna, syntes, såsom menligt inverkande
på befordringsmöjligheterna inom vederbörande hofrätt, kunna ifråga¬
sättas, utskottet ansett sig vid bestämmandet af de ordinarie revisions-
sekreterarnas antal icke böra taga i beräkning en dylik anordning.
Då löneregleringsfrågan den 25 februari behandlades af Riksdagen,
uttalades väl i andra kammaren sympatier för att tillfälle bereddes
ordinarie revisionssekreterare att återgå till hofrätterna, men i stats¬
utskottets af mig återgifna yttrande föreslogs ej någon ändring. För
egen del gaf jag uttryck åt den förhoppning, att denna fråga icke
skulle vara bragt ur världen genom hvad statsutskottet däri yttrat.
Om, såsom jag sade mig hafva anledning antaga, hofrätterna icke skulle
komma att ställa sig afvisande till tanken, vore det min afsikt att
upptaga frågan till förnyadt öfvervägande.
Min förmodan om hofrätternas ställning till den af mig ifråga¬
satta anordningen har visat sig grundad. Göta hofrätt har, utan sär¬
skild motivering, förklarat sig icke hafva något att erinra mot förslaget,
och äfven de båda andra hofrätterna hafva funnit detsamma böra god¬
kännas, dock med viss modifikation.
Sålunda har hofrätten öfver Skåne och Blekinge funnit anord¬
ningen, såsom erbjudande beaktansvärda fördelar såväl för hofrätterna
som för vederbörande tjänsteman, böra åvägabringas, men, då de än¬
drade bestämmelserna syntes komma att medföra ökad osäkerhet i
befordringsutsikterna inom hofrätterna, isynnerhet om återgång till
5
Rungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 168.
hofrätt icke inskränktes till sällsynta fall, föreslagit, att till för¬
minskande af olägenheterna i detta hänseende — hvilka olägenheter
blefve desto mera kännbara ju ringare antalet ledamöter i hofrätten
vore — viss tid skulle fastställas, inom hvilken återgång till hofrätt
borde äga rum, därest vederbörande skulle blifva delaktig af omför-
mälda förmåner.
I samma riktning har jämväl Svea hofrätt uttalat sig. Efter att
hafva framhållit de fördelar, den tilltänkta anordningen komme att
medföra såväl därutinnan, att den i sin mån vore ägnad att betrygga
den bästa möjliga rekrytering af nedre revisionen — och en sådan
rekrytering vore för rättsskipningen i högsta instans af synnerlig vikt
— som ock för hofrätten, som därigenom någon gång komme att få
återbörda en ledamot med framstående erfarenhet, öfvergår hofrätten
till frågan om förändringens inverkan på befordringsutsikterna inom
hofrätterna. Det måste — yttrar hofrätten — i allmänhet betecknas
såsom önskvärd!, att befordringsutsikterna vid ett ämbetsverk kunde
åtminstone någorlunda tillförlitligt bedömas af dem, som ägnade det¬
samma sitt arbete. Uppenbart vore emellertid, att den förändrade an¬
ordning, hvarom fråga vore, skulle därest den i någon större utsträck¬
ning komme att vinna tillämpning, på ett fullkomligt oberäkneligt
sätt verka förtryckande på befordringsmöjligheterna inom hofrätterna.
Detta innebure efter hofrättens tanke en fara, ty otvifvelaktigt skulle
de ovissa befordringsförhållandena verka hämmande på tillströmningen
af arbetskraft, och detta skulle åter innebära ökad svårighet att på
tillfredsställande sätt rekrytera såväl hofrätterna som medelbart äfven
nedre revisionen. Det blefve därför nödvändigt att i nämnda hän¬
seende åvägabringa någon stadga och säkerhet genom att till viss
tid begränsa den rätt till återinträde i hofrätten, som skulle till¬
komma ordinarie revisionssekreterare. Blefve antalet ordinarie revi¬
sionssekreterare bestämdt till femton och i följd däraf tjänstgöringen
i nedre revisionen före fast anställning inskränkt till ett par år, syntes
nämnda tid kunna sättas till fem år från utnämningen till ordinarie
revisionssekreterare, men, därest antalet stannade vid tolf, syntes den
böra begränsas till tre år från sagda tidpunkt. Äfven med sålunda
föreslagen begränsning syntes det intresse, man med nämnda anordning
ville främja, blifva tillgodosedt, utan att rubbningen i hofrättens be-
fordringsförhållanden blefve alltför betungande. Genom dylik tids¬
begränsning skulle äfven vinnas, att, då revisionssekreterare återtoge
hofrättstjänstgöringen, afbrottet i hans verksamhet inom hofrätten
aldrig varat så länge, att han icke kunde antagas komma att med
6
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 168.
oförminskad kraft och intresse åter ägna sig åt hofrättsarbetet. Slut¬
ligen framhåller hofrätten, att den ifrågasatta anordningen icke kunde
anses antaglig under annan förutsättning än den, som legat till grund
för mitt yttrande i frågan inför Eders Kungl. Maj:t, eller att densamma
afsåge revisionssekreterares öfverflyttning till hofrättsrådsämbetet alle¬
nast i den hofrätt, han vid utnämningen till revisionssekreterare till¬
hörde.
Äfven statskontoret har afgifvit infordradt utlåtande i ärendet,
men har därvid inskränkt sig till att undersöka, hvilka förändringar
i gällande författningar kunde kräfvas för förslagets genomförande.
Med de yttranden, hvilka nu föreligga från hofrätterna, torde
det vara all anledning att fullfölja tanken att för revisionssekreterare,
som innehaft hofrättsrådsämbete, möjliggöra återgång till ledamotskap
i hofrätten. Att väsentliga fördelar genom en dylik anordning skulle
vinnas, därom synas meningarna ej vara delade; och om, på sätt Svea
hofrätt samt hofrätten öfver Skåne och Blekinge ifrågasatt och äfven
jag finner lämpligt, de förmåner, som skulle tillförsäkras den till hof¬
rätten återvändande revisionssekreteraren göras beroende af att åter¬
gången sker inom viss tid efter utnämningen till ordinarie revisions¬
sekreterare, torde betänkligheterna i fråga om anordningens menliga
inverkan på befordringsutsikterna i hofrätterna blifva i det väsentliga
undanröjda. I hvarje särskildt fall bör naturligtvis för öfrigt vid be¬
handling af revisionssekreterares ansökning om utnämning ånyo till
ledamot i den hofrätt, han förut tillhört, hänsyn tagas till befordrings-
förhållandena i hofrätten vid den ifrågavarande tiden. Med sagda
modifikation och med nödig varsamhet i tillämpningen böra sålunda
enligt min mening de olägenheter, förändringen kunde i berörda hän¬
seende medföra, blifva förebyggda.
Den åtgärd, som närmast bör vidtagas för förändringens genom¬
förande, är, att hos Riksdagen göres framställning om erforderlig be¬
stämmelse angående rätt för revisionssekreterare, som återgår till
hofrätt, att i viss utsträckning räkna sig revisionssekreterartjänstgöringen
till godo för tillträde till ålderstillägg i hofrätten. Jag tillåter mig i
sådant afseende hemställa, att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen
medgifva, att, därest revisionssekreterare, som vid utnämningen till
ämbetet var ledamot i någon af rikets hofrätter, ånyo utnämnes till
ledamot i samma hofrätt, han må för erhållande af ålderstillägg å
hofrättsrådslönen tillgodoräkna sig ej blott den tid. han förut varit leda¬
7
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 168.
mot i hofrätten, utan äfven den tid intill fem år. hvarunder han inne¬
haft revisionssekreterarämbetet. >
Med bifall till denna af statsrådets öfriga leda¬
möter biträdda hemställan täcktes Hans Maj:t Konun¬
gen förordna, att nådig proposition af den lydelse,
bilagan . . . vid delta protokoll utvisar, skulle aflåtas
till Riksdagen.
Ur protokollet:
Israel Myrberg.