Kungl. Maf.ts Nåd. Proposition Nr 107.
1
Nr 107.
Kungl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen med förslag till
ändrad lydelse af § 2 inom. 4 tryckfrihetsförordningen;
gifven Stockholms slott den 10 mars 1911.
Under åberopande af bifogade i statsrådet förda protokoll vill Kungl.
Maj:t härmed till Riksdagens pröfning i grundlagsenlig ordning framlägga
följande
Förslag
till
ändrad lydelse af § 2 mom. 1 tryckfrihetsförordningen.
§ 2.
4:o) I grund af — — — — — — — som helst.
Vid föregående tillåtelse skola följande undantag ovägerligen iakt¬
tagas :
Att protokoll----icke uppenbara.
Att ej några — — — — böte femtio riksdaler.
Att mobiliseringsplaner — — — — skriften konfiskeras.
Att, i hvad rättegångsmål----böte femtio riksdaler.
Det skall ock —---sexton skillingar.
Att omröstningsprotokoll, som i arbetsdomstolen blifvit fördt, ej må,
förrän femton år förflutit från protokollets datum, utlämnas i vidsträcktare
män, än som af åtal mot någon domstolens ledamot må föranledas. Den
häremot bryter, så ock den, som i tryck offentliggör dylikt protokoll, hvil-
Bihang till Rilcsd. prat. 1911. 1 Sami. 1 Afd. 67 Höft. (Nr 107.) 1
2 Kungi. Maj ds Nåd. Proposition Nr 107.
ket obehörigen utlämnats, bete från och med femtio till och med tre¬
hundra riksdaler.
Att protokoll — — — ■— sexton skillingar.
Att ingen må tillåtas —--— sexton skillingar.
Att utdrag — — — — böte femtio riksdaler.
Att uppgifter — — — — böte femtio riksdaler.
Att för officiell statistik--— — trehundra riksdaler.
Att de från bankinspektionen — — — — böte femtio riksdaler.
Att ansökning — — — — böte femtio riksdaler.
Att sådant — — — — hufvudsaken.
I öfrigt--— — stadgadt är.
Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all kungl. nåd och ynnest
städse välbevågen.
GUSTAF.
Carl Hederstierna.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 107.
3
Utdrag af protokollet öf ver justitiedeparternentsärenden, hållet in¬
för Hans Maf.t Konungen i statsrådet ä Stockholms slott
fredagen den 10 mars 1911.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Lindman,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Taube,
Statsråden: Hederstierna,
SwARTZ,
grefve Hamilton,
Halm,
Lindström,
Nyländer,
von Sydow,
von Krusenstierna.
T. f. chefen för justitiedepartementet statsrådet Hederstierna anförde:
»Genom nådig proposition den 11 mars 1910 framlades inför riks¬
dagen åtskilliga lagförslag, afseende ordnande af aftalsförhållandet mellan
arbetsgifvare och arbetare, och bland dem förslag till lag om särskild
domstol i vissa arbetstvister. Denna domstol, arbetsdomstolen, hvilken
skulle hafva till uppgift att handlägga tvister rörande kollektivaftal mellan
arbetsgifvare och arbetare, skulle bestå af sju ledamöter, af hvilka Konun¬
gen skulle utnämna tre och förordna de öfriga fyra för två år i sänder
efter förslag af vissa arbetsgifvare- och arbetareorganisationer.
Det särskilda utskott, som af riksdagen tillsattes för behandling af
berörda proposition, uttalade i sitt utlåtande öfver sist omförmälda lag¬
förslag såsom sin mening, att i lagen borde föreskrifvas, att då någon
arbetsdomstolens ledamot varit beträffande något beslut af skiljaktig mening,
4
Kung1. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 107.
sådant ej finge angifvas i protokollet eller göras kunnigt för vare sig
part eller annan. Ett sådant stadgande syntes utskottet vara lämpligt, på
det att ej genom uttalade skiljaktiga meningars offentliggörande arbets¬
domstolens utslag måtte lida någon minskning i auktoritet, samt tillika
innebära ett stundom måhända behöflig! stöd för de efter förslag förord¬
nade ledamöterna i deras sträfvan att fullt opartiskt och sjelfständigt ut¬
öfva sin befattning. För att skiljaktig ledamot skulle kunna i fall af
behof frigöra sig från ansvarighet för utslaget, borde han äga att af dom¬
stolen undfå intyg rörande förhållandet, hvithet intyg naturligtvis ej finge
användas i annat ändamål än det nämnda. I enlighet med det sålunda
anförda upptog utskottet i lagförslaget under 14 § stadganden af nyss
angifna innehåll.
Sedan lagförslaget i följd af kamrarnas skiljaktiga beslut fallit,
undergick detsamma omarbetning inom justitiedepartementet. I det nya
förslag till lag om särskild domstol i vissa arbetstvister, som framgick
såsom resultat" af denna omarbetning, återfanns omförmälda af särskilda
utskottet förordade stadgande, upptaget såsom 15 §.
Vid sistnämnda förslags behandling i lagrådet, hvars utlåtande in¬
fordrats enligt Eders Kungl. Maj:ts beslut den 2 december 1910, yttrade
tre af dess ledamöter i fråga om nyssnämnda paragraf följande:
Det i paragrafen förekommande förbudet mot skiljaktig menings
intagande i domboken och yppande för part eller annan hade förknippats
med stadgande om rätt för skiljaktig ledamot att erhålla intyg rörande
sin afvikande mening, ett stadgande, som tydligen hade till ändamål att
bereda den skilj aktige ledamoten utväg att i händelse af åtal frigöra sig
från ansvarighet för utslaget. Hvad paragrafen sålunda innehölle syntes
icke kunna genomföras utan ändring i tryckfrihetsförordningen. För att
intyg af nämnda art skulle kunna vid förefallande behof meddelas, måste
vid domstolen föras särskilda anteckningar, utvisande såväl i hvilka fall
skiljaktiga meningar förekommit som deras innehåll i hvarje fall. Dom¬
stolens ledamöter kunde uppenbarligen ej i detta afseende lita på sitt minne.
Lång tid kunde förflyta, innan intyg påkallades, och ett intyg, som utfärdats
kort efter domens meddelande, kunde, när det långt senare behöfde åbe¬
ropas, befinnas vara förkommet. Hänsyn måste också tagas till möjlig¬
heten af att i följd af dödsfall eller andra omständigheter en eller flere
af domstolens ledamöter blefve urståndsätta att meddela erforderliga upp¬
lysningar. Om det således torde vara uppenbart, att förslaget måste fram¬
tvinga förande och samlande af anteckningar rörande skiljaktiga meningar,
syntes det vara lika tydligt, att dylika anteckningar ej utan att tryckfri¬
hetsförordningen ändrades kunde undanhållas offentligheten. De måste näm¬
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 107.
5
ligen hänföras till handlingar, af Indika enligt denna grundlags nuvarande
affattning enhvar ägde att hos domstolen taga del.
Behofvet att vid arbetsdomstolen föra anteckningar rörande yppade
skiljaktigheter skulle, om ej helt försvinna, dock väsentligen minskas, om
förslaget ändrades därhän, att skiljaktig ledamot oberoende af begäran
skulle omedelbart efter beslutets meddelande erhålla intyg om sin skilj¬
aktighet. Ett stadgande af detta innehåll skulle emellertid tilläfventyrs
minska effektiviteten af förbudet mot skiljaktighets yppande. I alla hän¬
delser förefölle det föga lämpligt att af hänsyn till utsikten af åtal —
en utsikt, som i hvarje särskilt fall vore ytterst ringa — meddela en ovill¬
korlig föreskrift om intygs utlämnande rörande hvarje skiljaktighet.
Snarare kunde det måhända ifrågasättas, huruvida man icke, med
bibehållande af förbudet mot skiljaktighets protokollerande och meddelande
till utomstående, kunde låta föreskriften om intyg helt och hållet bortfalla
och alltså i de sällsynta undantagsfall, då åtal ifrågakomme, nöja sig med
sådana upplysningar, som eljest kunde stå att vinna. Icke heller denna
anordning syntes dock vara att förorda. Frånsedt de svårigheter den skulle
medföra vid ett eventuellt åtal, kunde mot densamma anmärkas, att den icke
behörigen tillgodosåge det kraf, som ur andra synpunkter måste ställas på
ett bestämdt konstaterande af meningarna inom domstolen. Det vore tyd¬
ligen af vikt, ej minst för vidmakthållande af domstolsledamöternas ansvars¬
känsla, att hvarje ledamot, som i någon mån hyste betänkligheter mot den
af majoriteten omfattade meningen, tvingades att för sig själf och kollegerna
bestämdt klargöra, huruvida han vidhölle eller uppgåfve dessa betänk¬
ligheter; och det kunde befaras, att en anordning sådan som den nyss
nämnda lätt skulle leda till en viss oklarhet i sagda hänseende.
Det anförda syntes utvisa, att hvad man med förevarande para¬
graf velat vinna — nämligen att från offentligheten undandraga arbets¬
domstolens omröstningar — lämpligast skulle uppnås genom att i tryckfri¬
hetsförordningen införa förbud mot utlämnande af arbetsdomstolens omröst-
ningsprotokoll i vidare mån. än som af åtal mot någon domstolens leda¬
mot kunde föranledas. En afsevärd betänklighet häremot, vore naturligen,
om i afbidan på en dylik grundlagsändrings slutliga genomförande hela
det föreliggande lagförslaget skulle tills vidare behöfva lämnas oafgjordt.
Så torde emellertid ej vara förhållandet. Med den ifrågasatta nya grund¬
lagsbestämmelsen stode visserligen det i nu förevarande paragraf förekom¬
mande förbudet mot afvikande menings yppande så till vida i samband,
att detta förbud ej förr än efter grundlagsändringens afgörande kunde i
civillag genomföras. Men förbudet skulle lätt kunna utbrytas ur sitt nu¬
varande sammanhang och, med ett under alla förhållanden erforderligt
6
Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 107.
tillägg om rätt att i händelse af åtal yppa skiljaktighet, inflyta i ett sär-
skildt lagförslag, som behandlades först i sammanhang med grundlags¬
ändringens definitiva genomförande.
För den händelse att, i strid med den uppfattning som sålunda ut¬
talats, den förevarande paragrafen skulle i hufvudsak bibehållas, erinrades,
hurusom i lagtexten torde böra tydligt utmärkas, att intyg rörande skilj¬
aktighet skulle angifva, icke allenast att sådan förekommit, utan äfven dess
innehåll.
Slutligen kunde ifrågasättas, huruvida icke, i ändamål att hos mindre
lagkunnige inskärpa betydelsen af förbudet mot skiljaktig menings yppande,
i paragrafen borde angifvas, att förbudets öfverträdande medförde ansvar så¬
som för ämbetsfel.
Då detta ärende inför Eders Kung!. Maj:t af departementschefen an¬
mäldes den 6 innevarande månad, tillkännagaf han sin anslutning till den så¬
lunda af lagrådets om förmälda tre ledamöter uttalade uppfattningen, att
syftet med det ifrågavarande stadgandet i lagförslaget rörande arbetsdom¬
stolen lämpligast stode att vinna genom en ändring i tryckfrihetsförordningen,
och sin afsikt att sedermera hos Eders Kungl. Maj:t hemställa om aflåtande
till riksdagen af särskild proposition med förslag till sådan grundlags¬
ändring. Emellertid syntes det honom, yttrade han vidare, lämpligt, att re¬
dan i det då föreliggande lagförslaget infördes dels i stället för det stad¬
gande, som gifvits i omförmälda paragraf och som borde utgå, en före¬
skrift af innehåll att skiljaktig mening, som uttalades vid omröstning i
arbetsdomstolen ej finge intagas eller omförmälas i domstolens dombok
utan skulle upptagas i ett särskildt omröstningsprotokoll, och dels en åt
det blifvande förbudet mot utlämnande af nämnda protokoll betingad be¬
stämmelse om undantag i hvad samma protokoll rörde från den eljest stad¬
gade skyldigheten för den, som ville i behörighetsfråga öfverklaga arbets¬
domstolens beslut, att till öfverdomstolen ingifva den förra domstolens
protokoll i målet. Väl skulle de sålunda ifrågasatta lagstadgandena framstå
såsom något oegentliga under den tid, som kunde förflyta till dess grund¬
lagsändringen blefve genomförd, men å andra sidan syntes det vara ange¬
läget att undvika en ändring af lagen om arbetsdomstolen nästan omedel¬
bart efter dess ikraftträdande. Bestämmelser af den angifna innebörden
hade därför upptagits i det omarbetade förslaget.
Sedan jämlikt Eders Kungl. Maj:ts beslut nådig proposition till riks¬
dagen aflåtits med förslag till, bland annat, lag om särskild domstol i
vissa arbetstvister, i nyss omhandlade delar så affattadt som ofvan an-
gifvits, har nu utarbetats förslag till den ändring i tryckfrihetsförord¬
ningens § 2 mom. 4, som erfordras för att från tillämpning af regeln
Kung1. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 107. 7
om offentliga handlingars allmänna tillgänglighet för en hvar med rätt att
befordra dem till trycket undantaga det särskilda protokoll, som i arbets¬
domstolen skall föras beträffande skiljaktiga meningar, hvilka kunna vid
omröstning till beslut uttalas.
Enligt detta förslag skulle i nyssnämnda lagrum efter det stycke,
som handlar om rätt för part i något mål att däröfver trycka s. k. species
facti, tillfogas ett nytt stycke, innehållande förbud mot utlämnande af
arbetsdomstolens omröstningsprotokoll. Då för vinnande af syftet med
detta förbud ej torde vara erforderligt, att förbudet upprätthålles någon
längre tid, har dess giltighetstid begränsats till femton år från protokollets
datum, hvarjämte jämväl för nämnda tid medgifvits protokollets utlämnande
i den utsträckning, som betingas af behofvet för ledamot af arbetsdom¬
stolen att i händelse af åtal mot denna ledamot för något beslut, vid
hvars fattande han varit af skiljaktig mening, kunna frigöra sig från
ansvarighet för beslutet.
Straffet för öfverträdelse af förbudet mot utlämnande af arbetsdom¬
stolens omröstningsprotokoll torde lämpligen kunna bestämmas till böter
från och med sjuttiofem till och med fyrahundrafemtio kronor. Förslaget
upptager vidare förbud vid samma bötesansvar mot offentliggörande i
tryck af arbetsdomstolens omröstningsprotokoll, som obehörigen utläm¬
nats. I förevarande fall torde saknas anledning att, på sätt vid vissa af
de i tryckfrihetsordningens § 2 mom. 4 redan gjorda undantagen från
offentlighetsprincipen ägt rum, såsom förutsättning för straffbarhet upp¬
ställa vetskap att utlämnandet varit obehörigt. Då utlämnandet alltid är
under förbudstiden obehörigt utom för det sällsynta undantagsfall, att det
föranledts af åtal för fel i domareämbetet mot ledamot af arbetsdomstolen,
torde kunna kräfvas, att befordran till tryck af dylikt protokoll ej sker
utan föregående undersökning rörande befogenheten dåraf.
Lagrådets omförmälda ledamöter hafva i sitt nyss återgifna yttrande
ifrågasatt, att utom förevarande ändring i tryckfrihetsförordningen skulle,
för vinnande af fullständig sekretess beträffande arbetsdomstolens omröst¬
ningar, erfordras jämväl antagande af en särskild civillag, genom hvilken
förbjödes att annorledes än genom utlämnande af omröstningsprotokollet
yppa skiljaktig mening, som inom domstolen gjort sig gällande.
Någon vid sidan af tryckfrihetsförordningen ställd civillag af mot¬
svarande innehåll finnes emellertid icke beträffande de redan i samma för¬
ordning upptagna fall, då utlämnande af viss handling icke är medgifvet.
Grunden härtill torde vara att söka däri, att ehuru stadgandena för be¬
rörda fall, såsom utgörande undantag från hufvudregeln om offentliga
handlingars tillgänglighet för alla, erhållit den affattning, att de enligt
8
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 107.
sin ordalydelse endast afse förbud mot utlämnande af handlingarna i fråga,
dessa stadganden dock af lagstiftaren ansetts innebära, att innehållet i så¬
dan handling ej heller må på annat sätt bringas till offentligheten. Rik¬
tigheten af en sådan tolkning finner jag otvifvelaktig. Syftet med berörda
stadganden skulle eljest uppenbarligen förfelas. Vid sådant förhållande
torde skäl ej föreligga att i nu förevarande fall gifva lagstiftningen en
annan gestaltning än den hittills vedertagna. Tvärtom skulle däraf lätte¬
ligen förorsakas tvekan och missförstånd rörande de olika bestämmelsernas
rätta förstånd. Med afseende å det anförda anser jag någon lagstiftnings¬
åtgärd i förevarande syfte utöfver förberörda ändring i tryckfrihetsförord¬
ningen icke böra vidtagas.»
T. f. departementschefen uppläste härefter det upprättade förslaget till
ändrad lydelse af § 2 mom. 4 tryckfrihetsförordningen och hemställde, att
förslaget måtte föreläggas Riksdagen till pröfning i grundlagsenlig ordning.
Med bifall till denna af statsrådets öfriga leda¬
möter biträdda hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen
förordna, att nådig proposition af den lydelse bilagan
vid detta protokoll utvisar skulle till Riksdagen aflåtas.
Ur protokollet
Israel Myrberg.
110534
Stockholm 1911.
Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner.