184
Nionde hufvudtiteln.
[9.J
■Skogsväsendet.
Skogsväsendet.
För skogsväsendet äro å ordinarie stat för innevarande år uppförda:
Bestämdt anslag:
för skogsstaten ........................ kronor 1,140,300: —
,, statens skogsläroverk ...... „ 96,800: — kronor 1,237,100: —
Förslagsanslag:
till ålderstillägg åt personalen vid skogsstaten och
skogsläroverlcen ...................................................... „ 110,000: —
Reservationsanslag:
till enskilda skogsundervisnin-
gen‘f.................................... kronor 7,600: —
„ kronoskogarnas förvalt¬
ning och befrämjande af
skogsväsendet i allmän¬
het .................................... „_3,233,300: — „ 3,240,900: —
Summa kronor 4,588,000: —
Anslagen äro disponerade på följande sätt.
Bestämda anslagen.
I. Anslaget för skogsstaten, 1,140,300 kronor.
Från detta anslag bestridas aflöning, resepenningar och hyres-
ersättning åt skogsstatens ordinarie personal enligt den för nämnda
personal nu gällande aflöningsstat. Med de ändringar, som enligt
nådigt bref den 18 juni 1910 skett i nämnda aflöningsstat, uppgår dess
slutsumma till 1,142,800 kronor. Skillnaden mellan detta belopp och
det belopp, 1,140,300 kronor, hvarå anslaget slutar, beror därpå, att en
del af personalen innehar boställen eller bostäder, för hvilkas afkastning
eller hyresbelopp afdrag å aflöningen skall göras.
II. Anslaget för statens skogsläroverk, 96,800 kronor.
Från anslaget bestridas kostnaderna för dels skogsinstitutet och
dels statens skogsskolor med undantag af skogsskolan vid Kloten, till
hvilken jag här nedan återkommer. För skogsinstitutet fastställdes stat
Nionde hufvudtiteln.
185
nr 1908, hvilken stat med däri år 1910 beslutad ändring för närvarande
slutar å 35,900 kronor; för skogsskolorna, med undantag af den vid
Kloten, upptager staten, med de sistnämnda år däri skedda förändringar,
ett belopp af 60,900 kronor. Sammanlagda beloppet af nu ifrågavarande
två stater motsvarar således anslagets slutsumma.
Förslagsanslaget.
Från detta anslag, 110,000 kronor, utgå ålderstillägg dels till
befattningshafvare vid skogsinstitutet äfvensom till föreståndare och
skogsråtta^ vid statens, för utbildande af skogsbete änte afsedda skogs-
skolor dels hufvudsakligen till den å aflöningsstaten för skogsstaten
uppförda personal.
jReservationsanslag en.
I. Reservationsanslaget till enskilda skog sundervisningen, 7,600
kronor.
Detta anslag, som är afsedt till bestridande af kostnaderna för
Skogshålls skogsskola, 6,600 kronor, äfvensom till aflönande af en
lärare i skogshushållning vid Gottlands folkhögskolas landtbrukskurs,
1,000 kronor, bestämdes till sitt nuvarande belopp år 1908.
II. Reservationsanslaget till kronoskog arnas förvaltning och befräm¬
jande af skogsväsendet i allmänhet, 3,233,300 kronor.
Från detta anslag utgå bland annat kostnaderna för:
l:o) Statens skogsförsöksanstalt.
Staten för anstalten är fastställd år 1908 och slutar på 29,000
kronor.
2:6) Skog sskolan vid Kloten.
Staten för denna skola, som är afsedd att i likhet med Ombergs
skogsskola förbereda elever till inträde vid skogsinstitutet, fastställdes
år 1908 till sitt nuvarande belopp 6,500 kronor.
3:o) Kolarskolan vid Hällnäs.
Till denna skola har i allmänhet plägat anvisas ett årligt belopp
af 1,000 kronor, dock under förutsättning att bidrag till enahanda be¬
lopp tillskjutes af korporationer eller enskilda.
4:o) Statens skog singenjörer.
För närvarande finnas tre sådana ingenjörer, af hvilka en hvar, i
enlighet med 1909 års Riksdags beslut, åtnjuter ett arfvode af 3,000
kronor jämte rese- och traktamentsersättning intill 1,800 kronor om året.
För samtliga dessa skogsingenjörer hafva följaktligen beräknats 14,400
kronor om året.
Bih. till Riksd. Prat. 1911. 1 Sami. 1 Afd.
24
186 Nionde hufvudtiteln.
Utöfver de ändamål, för Indika kostnaderna sålunda utgå från
reservationsanslaget till kronoskogarnas förvaltning och befrämjande åt
skogsväsendet i allmänhet, är berörda anslag afsedt hufvudsakligen till
aflönande åt den vid skogsstaten anställda extra personalen, till törvalt-
ningsutgifter i allmänhet samt till bekostande af byggnads- och repara¬
tionsarbeten äfvensom af oförutsedda eller mer eller mindre tillfälliga
utgifter, som med skogsväsendet äga samband. I sistnämnda afseenden
ber jag särskildt få erinra därom, att sistlidna års Riksdag med-
gifvit bland annat, att från anslaget finge anvisas vissa belopp till ny¬
byggnadsarbeten för den blifvande skogsskolan å Hammarsebo krono¬
park äfvensom till nyanskaffning af instrument med mera för skogs¬
institutets räkning.
Af anslagen till skogsväsendet böra i öfverensstämmelse med
Eders Kungl. Maj:ts förut nämnda nådiga beslut den 30 december
1910 till driftkostnader för statens domäner från nionde hufvudtiteln
öfverföras samtliga sådana anslag, livilka hufvudsakligen äro afsedda
till bestridande af kostnader för förvaltandet af statens skogsegendomar.
Å nionde hufvudtiteln böra däremot fortfarande kvarstå anslag, som afse:
l:o) Skogsundervisningen, såväl den lägre som den högre,
2:o) Försöksväsendet på det forstliga området och
3:o) Åtgärder för befrämjande af enskild skogsvård.
De anslag, hvilka sålunda fortfarande skola kvarstå å hufvud¬
titeln, synas mig lämpligen böra, i den mån de uppföras å ordinarie
stat, sammanföras under en gemensam anslagstitel med benämning
rSkogsundervisning och skogshushållning i allmänhet». Från denna
anslagstitel torde jämväl böra bestridas vissa utgifter af mera stadigvarande
art, som icke hufvudsakligen afse statens egen skogsförvaltning, såsom
t. ex. utgifvandet af skogslitteratur, tryckning af skogsförsöksanstaltens
publikationer o. s. v. samt dessutom vissa kostnader af mera tillfällig
natur, som äga samband med de olika ändamål, för hvilka anslagstiteln
är ansedd. Jag syftar härvid särskildt på utgifter, som afse underhåll
och reparationer å skogsläroverkens byggnader, anskaffande och underhåll
af materiell och instrument vid skogsläroverken och skogsförsöksanstalten
m. m. dylikt. Vid beräkning af anslagstitelns slutsumma synes det
vidare vara af nöden att härutöfver beräkna visst belopp till mötande
af framtida mer eller mindre oförutsedda behof.
Anslagstiteln »Skogsundervisning och skogshushållning i all¬
mänhet)) bör således omfatta:
Nionde hnfvudtiteln.
187
l:o) anslag till skogsinstitutet, [9.]
2:o) » )) samtliga statens skogsskolor,
3:o) » » den enskilda skogsundervisningen,
4:ö) ;» )) kolarskolan vid Hällnäs,
5:o) » » skogsförsöksanstalten,
(ko) » >> statens skogsingenjörer samt
7:o) » » åtskilliga andra ändamål såsom: tryckning af skogs-
lorsöksanstaltens publikationer, utgilvande al skogslitteratur, underhåll
och reparationer å skogsläroverkens byggnader, anskaffande och under¬
håll af undervisningsmateriell vid skogsläroverken äfvensom oförutsedda
behof m. m.
Beträffande de personalen vid skogsinstitutet äfvensom föreståndare
och skogsråvara vid vissa skogsskolor tillkommande ålderstillägg, hvilka
nu utgå från förslagsanslaget till ålderstillägg åt personalen vid
skogsstaten och skogsläroverken, torde dessa ålderstillägg, då berörda
förslagsanslag öfverflyttas till driftkostnaderna, böra utgå från hufvud-
titelns anslag till ålderstillägg. Någon höjning af sistnämnda anslags-
belopp lärer emellertid af denna anledning icke erfordras.
Med anledning af hvad jag sålunda anfört, synes hemställan böra
göras till Riksdagen, att Riksdagen, med afförande från nionde hufvud-
titeln af det å samma hufvudtitel uppförda ordinarie anslaget till skogs¬
väsendet, måtte för sin del besluta att bland ordinarie anslag å samma
hufvudtitel uppföra en anslagstitel med benämning »Skogsundervisning
och skogshushållning i allmänhet». Till beloppet al denna anslagstitel
återkommer jag här nedan.
I fråga om de i den nya anslagstiteln ingående särskilda anslags¬
posterna torde det tillåtas mig framställa följande förslag.
Beträlfande först skogsinstitutet ber jag få erinra därom, att till Skogsinstitut.
skogsinstitutet nu finnes å bestämda anslaget för statens skogsläroverk
anvisadt ett belopp af 35,900 kronor, motsvarande slutsumman af den
för institutet gällande staten. Dessutom har Riksdagen för hvart och
ett af åren 1902—1911 beviljat särskilda anslag på extra stat till be¬
redande af ökade lärarkrafter vid institutet. För innevarande år utgår
sådant anslag med 8,000 kronor. Vidare medgaf nästlidna års Riksdag,
att från reservationsanslaget till kronoskogarnas förvaltning och be¬
främjande af skogsväsendet i allmänhet för åren 1910 och 1911 finge
bland annat för nyanskaffning af för institutets verksamhet erforderliga
instrument med mera användas under hvartdera året ett belopp af högst
2,500 kronor.
188
Nionde hufvudtiteln.'
ro 1 I staten för skogsinstitutet ifrågasättes för närvarande icke någon
annan ändring än som betingas däraf, att den i staten upptagna plan-
teringsvaktaren, hvilken i aflöningshänseende är likställd med vakt¬
mästare, torde böra, i likhet med hvad förut denna dag beslutats i fråga
om åtskilliga andra vaktmästare, beredas ytterligare ett ålderstillägg å
100 kronor.
Beträffande det å extra stat uppförda anslaget, 8,000 kronor, ber
jag få framhålla, att skäl icke synas mig föreligga att, så länge
frågan om skogsundervisningens omorganisation ännu är under utred¬
ning, å ordinarie stat uppföra de två extra lärare, för hvilkas aflönande
beloppet är afsedt. Nämnda fråga är för närvarande i vissa delar öfver-
lämnad till löneregleringskommittén. Då denna omorganisation i alla
händelser kommer att kräfva tid för sitt slutliga genomförande torde
beloppet fortfarande böra å extra stat upptagas och återkommer jag
härtill vid anmälan af anslagskräfven å extra stat för 1912.
I fråga om förutnämnda nyanskaffningskostnader har domänstyrelsen
i underdånig skrifvelse den 14 oktober 1910 hemställt, att, enär, på sätt
af statsrådsprotokollet för den 14 januari 1910 frainginge, ett belopp af
2,500 kronor vore för enahanda ändamål erforderligt äfven under år
1912, framställning måtte till Riksdagen göras om beredande för ända¬
målet af samma belopp under nästkommande år. Då emellertid dessa
nyanskaffningskostnader kunna anvisas från den del af anslagstiteln,
som vid bifall till mina förslag i ämnet skulle stå till Kungl. Maj:ts
disposition, erfordras icke någon särskild framställning till Riksdagen
om anvisande af belopp för nu ifrågavarande ändamål.
statens skogs. Beträffande därefter anslagen till statens skogsskolor, till den en-
skotor, den en- skilda skogsundervisningen samt till kolarskolan vid Hällnäs lärer någon
undervisningen, ändring i anslagens belopp icke nu komma i fråga. Dessa anslag böra
kolarskolan vid således i 1912 års riksstat upptagas till samma belopp som för inne-
Hällnäs samt i o ii
skogs- varande ar eller således tor:
ingenjörerna, statens skogsskolor (inberäknadt anslaget för Klotens
skogsskola, 6,500 kronor,) till .............................. kronor 67,400: —
enskilda skogsundervisningen till .................................... „ 7,600: —•.
kolarskolan vid Hällnäs till .......................................... „ 1,000: —.
Enahanda är förhållandet med statens skogsingenjörer,
för hvilka således utföres samma belopp som
för närvarande eller ............................................... kronor 14,400: —
skog stör »öks- I anslaget till statens skogsförsöksanstalt däremot har domänsty-
amtaitm. reisen j underdånig skrifvelse den 29 september 1910 hemställt om ökning.
Nionde Imf vu dtiteln.
189
Den för skogsförsöksanstalten nu gällande, den 17 juni 1908 fast¬
ställda staten upptager en post till »rese- och traktamentsersättning
samt till aflöning åt tillfälliga biträden och handtlangning äfvensom till
expensmedel kronor 15,000». Uti ofvanberörda underdåniga skrifvelse
har domänstyrelsen meddelat, att anstaltens föreståndare, understödd af
dess botanist, i en vid styrelsens skrifvelse fogad skrift af den 18
september 1910 hos styrelsen hemställt dels om beredande af ökning från
och med år 1912 i nyssnämnda anslagspost med 8,500 kronor, så att
anslagsposten i fråga skulle komma att uppgå till 23,500 kronor,
dels om ett tillfälligt anslag af 3,500 kronor att af Eders Kungl. Maj:t
i mån af behof förskotteras redan under år 1911. I berörda 8,500
kronor vore inberäknadt bland annat 775 kronor semesterpenningar för
vikarier, under förutsättning att föreståndaren och botanisten skulle få
åtnjuta semester under 1 Va månad hvardera och assistenterna under 1
månad hvar. Då styrelsen för sin del ej hade något att erinra mot de
skäl föreståndaren och botanisten anfört för höjande af ofvanberörda
anslag in. in., ville styrelsen underdånigst förorda föreståndarens förslag.
Föreståndaren för skogsförsöksanstalten har uti sin förberörda, af
domänstyrelsen omförmälda skrift såsom skäl för den föreslagna höj¬
ningen af anstaltens anslag till rese- och traktamentsersättning samt till
aflöning åt tillfälliga biträden och handtlangning äfvensom till expens¬
medel anfört hufvudsakligen, att med det nuvarande anslaget icke kunde
beredas medel till anställande i erforderlig utsträckning af tillfälliga biträden,
hvilket åter hade till följd, att anstaltens vetenskapligt utbildade tjänste¬
män nödgades offra en del af sin tid på mindre maktpåliggande, stundom
nästan rent mekaniska göromål, samt att det nuvarande anslaget icke
heller tilläte anstaltens tjänstemän att företaga resor i sådan utsträck¬
ning, som vore önskvärd, för att anstalten måtte på ett tillfredsställande
sätt kunna fylla den maktpåliggande uppgift, som vore anstalten anför¬
trodd. Vidare hade för anstaltens räkning under år 1910 måst förhyras
eu annan lokal än den förutvarande, enär sistnämnda lokal dels varit
mycket mörk och ohälsosam dels ock saknat erforderliga källar- och
vindsutrymmen, af hvilka utrymmen anstalten emellertid vore oundgäng¬
ligen i behof, då nämligen anstalten, intill dess densamma kunde inrym¬
mas i en särskild för dess räkning afsedd byggnad, vore nödsakad att
förvara en stor del af sina samlingar och undersökningsmaterial i
källare och å vindar. Den nya lokalen hade emellertid ställt sig afse-
värdt dyrare än den förut af anstalten använda.
Föreståndaren har vidare framhållit, att, därest hans nu gjorda fram¬
ställning' om ökning af expensanslaget från 15,000 kronor till 23,500
[9.]
Domän-
styrelsen.
Förestån¬
daren. för
anstalten.
190
Nionde hufvudtiteln.
kronor vunne bifall, skogsförsöksanstaltens stat för år 1912 dock komme
att stanna vid ett belopp af 37,500 kronor, hvilken summa måste anses
mycket blygsam med hänsyn till den stora betydelse, skogshushållningen
spelade i vårt land. För jämförelse ville föreståndaren likväl anföra,
hvad några andra länder påkostade sitt skogsförsöksväsende. I vissa länder
kunde ej denna summa exakt beräknas, emedan skogsförsöksväsendet
vore mer eller mindre sammankoppladt med respektive universitet eller
högskolor. Däremot funnes själfständiga skogsförsöksanstalter organi¬
serade, på liknande sätt som i Sverige, i Österrike och Schweiz. År
1909 användes vid skogsförsöksanstalten i Österrike 76,922 österrikiska
kronor eller 57,691 kronor 50 öre i svenskt mynt, hvarjämte alla vid
anstalten anställda personer åtnjöte fri bostad. I Schweiz uppgick
anslaget under samma år till 54,435 francs och för år 1910 vore anvisade
60,360 francs eller 43,459 kronor 20 öre. I detta sammanhang ville
föreståndaren påpeka, alt inkomsten af de schweiziska skogarna beräk¬
nades till allenast omkring 35 miljoner francs medan i vårt land endast
exporten af skogsalster mer än 9 gånger öfverstege nämnda belopp.
Vidare kunde framhållas, att skogsskötseln hos oss vore så ung, att de
spörsmål, som skulle lösas, vore både flera och större än i de länder,
där rationell skogsvård sedan länge förekommit. Häraf framginge äfven,
att det nuvarande anslaget till skogsförsöksanstalten, 29,000 kronor vore
mycket ringa.
Rörande ifrågasatt rätt till semester för skogsförsöksanstaltens funk¬
tionärer har föreståndaren anfört följande.
Fn begäran om semester för dessa tjänstemän borde anses fullt
rimlig, bland annat därför att tjänstemännen vid de skogsförsöksanstalten
närmast likställda institutionerna åtnjöte semester. Så t. ex. tjänste¬
männen vid Sveriges geologiska undersökning, centralanstalten för för-
söksväsendet på jordbruksområdet, hydrografiska byrån m. fl. Tjänste¬
männen vid den senare anstalten vore liksom vid skogsförsöksanstalten
icke uppförda å ordinarie stat.
Arbetet vid skogsförsöksanstalten vore fullt ut så kräfvande och
ansträngande som vid ofvannämnda praktiskt vetenskapliga institutioner.
Så snart ej utearbete förekomme, vore anstaltens tjänstemän skyldiga
arbeta på tjänsterummet dagligen minst 6 timmar och vore således för¬
söksanstalten i det afseendet fullt jämförbar med de vanliga ämbetsverken.
Resorna om sommaren vore ofta mycket frestande för hälsan, hvilket
också visat sig, därigenom att tre af försöksanstaltens tjänstemän nödgats
begära tjänstledighet eller tillstånd att vistas å särskild ort för hälsans
vårdande. Intet skäl syntes således finnas för att försöksanstaltens
Nionde hulvudtiteln.
191
tjänstemän skulle förvägras förmånen af någon tids årlig hvila och
rekreation och hade i sådant hänseende beräknats 6 veckor för före¬
ståndaren och botanisten samt 4 veckor för assistenterna.
Den beräknade användningen af anstaltens expensanslag, därest
den begärda ökningen beviljades, framgår af en vid försöksanstaltens
skrifvelse fogad tablå.
Af denna tablå inhämtas, att i den för år 1912 beräknade öknin¬
gen af expensanslaget ingår dels vissa höjda kostnader för den nya
lokalen såsom för hyra, bränsle och belysning med tillhopa 500 kronor
och dels höjda kostnader för inköp af böcker, instrument, verktyg och
blanketter samt för fotografiplåtar och kopiering o. s. v. med tillhopa
950 kronor. I öfrigt betingas höjningen genom de ifrågasatta vikariats-
ersättningarna under semesterledighet, genom ökade resepenningar samt
genom ökade kostnader för extra arbetskrafter.
Det anslag å 3,500 kronor, hvilket, på sätt ofvan omtalats, skulle
utgå redan under år 1911, har disponerats enligt följande plan:
Förhöjda omkostnader för lokalen ...................................
Ökning i resepenningar för år 1911..................................
Anskaffning af 3 skåp och kartonger till fotografisam¬
lingar och profytsanteckningar...................................
Anskaffning af en skrifmaskin..........................................
Anläggning af en skogsförsöksträdgård med plant¬
skolor ..............................................................................
kronor
v
500: —
500: —
V
V)
600: —
400: —
1,500: —
Summa kronor 3,500: —
[9.]
1 underdånigt utlåtande den 2 november 1910 har statskontoret i statskon-
fråga om den för skogsförsöksanstaltens föreståndare och tjänstemän toret-
föreslagna rätt till semester erinrat, hurusom, enligt hvad som inhämtades
af statsverkspropositionen till 1908 års Riksdag, personalen vid skogs-
försöksanstalten icke hade ordinarie tjänsteanställning; vid sådant för¬
hållande syntes någon semesterrätt icke böra dem tillerkännas. I detta
afseende tilläte sig statskontoret att till jämförelse åberopa ett uttalande
i statsverkspropositionen till 1909 års Riksdag beträffande ifrågasatt
semesterrätt för assistenterna vid centralanstalten för försöksväsendet på
jordbruksområdet samt 1909 års Riksdags beslut i denna fråga. Stats¬
kontoret ville fördenskull hemställa, att domänstyrelsens framställning i
denna del icke måtte till någon Eders Kungl. Maj:ts vidare åtgärd
föranleda.
192
Nionde hufvudtiteln.
[9.]
Departements-
ehefen.
Då stat för försöksanstalten blifvit så nyligen som år 1908 fast¬
ställd, synes det mig icke lämpligt att ntan alldeles särskild! talande
skäl redan nn vidtaga höjning i staten. Några sådana skäl torde icke
för närvarande föreligga. Beträffande frågan om semesterrätt för före¬
ståndaren och tjänstemännen, Indika befattningshafvare icke hafva
ordinarie anställning, tillåter jag mig hänvisa, förutom till de af stats¬
kontoret åberopade förhållandena, jämväl till hvad jag förut denna dag
anfört i fråga om ifrågasatt semesterrätt åt assistenterna vid central¬
anstalten för jordbruksförsök. Då jag icke ansett mig kunna tillstyrka
semester åt nämnda assistenter, kan jag icke heller förorda sådan åt
befattningshafvare vid skogsförsöksanstalten.
Ehuru höjning i anstaltens stat således, enligt min uppfattning,
icke nu bör komma till stånd, synes emellertid nödvändigt att bereda
tillgång till gäldande af vissa af de kostnader, som med försöksanstal¬
tens ifrågavarande framställning afses. Så torde vara fallet med det
för 1912 begärda ökade anslaget till hyra, bränsle och belysning i den
nya lokalen, 500 kronor, och till inköp af böcker, instrument in. in.
950 kronor. De ökade utgifter, som sålunda afses, äro af mer eller
mindre tillfällig art; beträffande särskildt hyra för lokalen, torde någon
sådan i en framtid alls icke behöfva ifrågakomma, därest anstalten,
såsom afsedt är, kommer att inrymmas i de planerade byggnaderna
för den ifrågasatta skogshögskolan. Nu nämnda kostnader, tillhopa
1,450 kronor, synas mig lämpligen böra anvisas att utgå från den del af
anslagstiteln till »Skogsundervisning och skogshushållning i allmänhet»,
som skulle stå till Kung!. Maj:ts förfogande.
Jämväl för år 1911 synas medel för enahanda ändamål böra ställas
till anstaltens förfogande, och torde anstaltens begäran om anslag för an¬
läggande af en skogsförsöksträdgård med plantskolor vara förtjänt af bifall.
För de nu nämnda ändamålen skulle enligt ofvan intagna plan erfordras
under år 1911 sammanlagdt 3,000 kronor, hvilket belopp bör utgå från
det å hufvudtitelns stat för innevarande år uppförda reservationsanslaget
till kronoskogarnas förvaltning och befrämjande af skogsväsendet i all¬
mänhet. Riksdagens bifall härtill torde dock — i likhet med hvad
som förra året skedde beträffande vissa kostnader till skogsinstitutet —
böra inhämtas.
Vid bifall till hvad jag härutinnan anfört skulle anslaget till
skogsförsöksanstalten för år 1912 icke behöfva höjas utan kunna upp¬
tagas till sitt nuvarande belopp eller således till 29,000 kronor.
Nionde hufvudtiteln.
193
De särskilda anslag, för hvilka jag sålunda redogjort eller anslagen
till skogsinstitutet, statens skogsskolor, den enskilda skogsundervisningen,
kolarskolan vid Hällnäs, statens skogsingenjörer samt statens skogs-
försoksanstalt skulle följaktligen komma att för år 1912 ingå i den nya
anslagstiteln till »Skogsundervisning och skogshushållning i allmänhet»
med sammanlagdt belopp af 155,300 kronor. Härutöfver erfordras
emellertid, såsom jag redan antydt, att, i likhet med bland annat an¬
slagen till undervisningsanstalter för jordbruk och landtmannanäringar
samt till befrämjande i allmänhet af jordbruk och landtmannanäringar,
å anslagstiteln beredas medel till vissa andra utgifter, som falla inom
ramen af den nya anslagstiteln. Dessa medel, hvilka torde böra ställas
till Kungl. Maj:ts förfogande, skulle enligt hvad jag redan framhållit
användas bland annat till bestridande af dels vissa utgifter af mera
stadigvarande art såsom utgifvande af skogslitteratur och tryckning af
skog-sförsöksanstaltens publikationer och dels åtskilliga kostnader af
mera tillfällig natur såsom underhåll och reparationer å skogsläroverkens
byggnader samt anskaffande och underhåll af materiell och instrument
vid slcogsläroverken och skogsförsöksanstalten äfvensom till mötande
af framtida mer eller mindre oförutsedda behof. Från dessa medel
skulle följaktligen, såsom jag förut påpekat, komma att utgå ej mindre
det belopp, 2,500 kronor, som erfordras för nyanskaffning af instrument
med mera för skogsinstitutet än äfven det belopp, 1,450 kronor, som
afser vissa mera tillfälliga behof för skogsförsöksanstalten.
Det är gifvetvis förenadt med svårigheter att ens tillnärmelsevis
angifva storleken af de belopp, som sålunda skulle behöfva ställas till
Kungl. Maj:ts förfogande. Med ledning af de senaste årens erfarenhet
har emellertid inom domänstyrelsen beräknats, att i sådant afseende
skulle erfordras:
för reparation och underhåll å skogsläro¬
verkens byggnader m. m......................
,, utgifvande af skogslitteratur.....................
,, tryckning af försöksanstaltens publika¬
tioner ..........................,.............................
,, diverse tillfälliga eller oförutsedda behof
omkring kronor 15,000: —
77
|
V
|
4,500: —
|
77
|
77
|
2,500: —
|
77
|
V
|
8,000: —
|
Summa
|
kronor
|
30,000: —
|
Den nya anslagstitelns slutsumma torde följaktligen böra bestämmas
till 155,300 + 30,000 kronor eller således sammanlagdt i afrundadt tal
185,000 kronor.
Bih. till Riksd. Prof. 1911. 1 Sami. 1 Afd.
25
194
Nionde hufvudtiteln.
[9-]
,[10-]
Älderstillägg
åt vakt-
måstama.
,[11-]
Älderstillägg
åt vakt¬
mästarna.
I anledning till hvad jag här ofvan anfört hemställer jag, att
Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen att
dels godkänna sådan ändring i gällande aflöningsstat för skogs¬
institutet, att lönen för den därå uppförda planteringsvaktaren förklaras
kunna höjas ej blott efter 5 år med 100 kronor utan jämväl efter 10
år med ytterligare 100 kronor, äfvensom för tillträde till sålunda med-
gifven aflöningsförhöjning bestämma enahanda villkor, som för tillträde
till förut medgifven sådan förhöjning blifvit stadgade;
dels medgifva att af reservationsanslaget till kronoskogarnas för¬
valtning och befrämjande af skogsväsendet i allmänhet för år 1911 må
disponeras ett belopp af 3,000 kronor till gäldande af vissa extra ut¬
gifter för statens skogsförsöksanstalt;
dels ock, med afförande från nionde hufvudtitelns stat af anslaget
till skogsväsendet, 4,588,000 kronor, å samma stat under titel »Skogs-
undervisning och skogshushållning i allmänhet» uppföra ett anslag å
185,000 kronor.
Landtmäteristaten.
Under åberopande af de beslut, som förut denna dag af Eders
Kungl. Maj:t. fattats beträffande ändrade bestämmelser om älderstillägg
åt vaktmästarna vid vissa ämbetsverk, hemställer jag, att Eders Kungl.
Maj:t måtte föreslå Riksdagen
att godkänna sådan ändring i den för landtmäteristyrelsen nu
gällande aflöningsstat, att förste vaktmästarens lön förklaras kunna efter
5 år höjas med 100 kronor samt den andra i staten uppförda vakt¬
mästarens lön ej blott efter 5 år med 100 kronor utan jämväl efter
10 år med ytterligare 100 kronor, äfvensom för tillträde till sålunda
medgifna aflöningsförhöjningar bestämma enahanda villkor, som för till¬
träde till förut medgifven sådan förhöjning blifvit stadgade.
Sveriges geologiska undersökning.
t
Med hänvisande till förut fattade nådiga beslut beträffande ålders-
tillägg åt vaktmästarna vid vissa ämbetsverk, hemställer jag, att Eders
Kungl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen
att godkänna sådan ändring i den för Sveriges geologiska under¬
sökning nu gällande aflöningsstat, att förste vaktmästarens lön förklaras
Nionde hufvudtiteln.
195
kunna efter 5 år höjas med 100 kronor samt den andra i staten upp- [11.]
förda vaktmästarens lön ej blott efter 5 år med 100 kronor utan jämväl
efter 10 år med ytterligare 100 kronor, äfvensom för tillträde till sålunda
medgifna aflöningsförhöjningar bestämma enahanda villkor, som för till¬
träde till förut medgifven sådan förhöjning blifvit stadgade.
Bidrag till skjutsentreprenader.
Sedan 1879 års Riksdag, med indragning af det å ordinarie stat [12.]
då uppförda reservationsanslaget till lättnad i skjutsningstungan, där den B.idran tui
genom entreprenad bestrides och är särdeles tryckande, och med för-
ändring af benämningen å det likaledes å ordinarie stat beviljade för¬
slagsanslaget till förändrad reglering af skjutsväsendet, på ordinarie
stat under titel »bidrag till skjutsentreprenader» uppfört ett förslags¬
anslag till belopp af 300,000 kronor och tillika medgifvit, att af detta
anslag finge efter samma grunder, som den 18 maj 1878 blifvit af
Kungl. Maj:t tillämpade, utgå understöd åt sådana skjutslag, till under¬
stöd för hvilka det indragna anslaget varit afsedt, nedsattes sistnämnda
anslag af 1880 års Riksdag till 250,000 kronor. Sedermera har 1906
års Riksdag på Kungl. Maj:ts förslag ytterligare nedsatt anslaget i fråga
med 35,000 kronor till 215,000 kronor.
Utgifterna från detta anslag hafva emellertid under de senast
förflutna åren i ganska afsevärd mån stegrats och hafva de under åren
1908—1909 uppgått till i medeltal 271,000 kronor.
Vid sådant förhållande och dåfman ej lärer kunna påräkna, att
ifrågavarande utgifter för framtiden kunna begränsas till anslagets nu¬
varande belopp, anser jag en förhöjning däraf böra äga rum, hvilken
förhöjning dock synes mig, utan åsidosättande af nödig försiktighet,
böra kunna begränsas till 35,000 kronor, eller samma belopp, hvarmed
anslaget blef nedsatt af 1906 års Riksdag.
Jag hemställer alltså, att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå
Riksdagen
att höja det under anslagstiteln »bidrag till skjutsentreprenader»
uppförda förslagsanslag från 215,000 kronor med 35,000 kronor till
250,000 kronor.
196
Nionde hufvudtiteln.
[13.]
Bidrag till
vägunderhållet
på landet.
Bidrag till vägunderhållet på landet.
Det under nionde hufvudtiteln uppförda förslagsanslaget »bidrag-
till vägunderhållet på landet> är afsedt till gäldande af den enligt 60 §
uti lagen angående väghållningsbesvärets utgörande på landet den 23
oktober 1891 på staten belöpande andelen af kostnaden för vägunder¬
hållet på landet m. m.
Detta anslag utgjorde från början, d. v. s. från och med år 1895,
600.000 kronor, men höjdes, bland annat med anledning af de i lagen
den 20 juni 1905 meddelade ändrade bestämmelserna om beloppet af
statsbidraget, vid 1906 års Riksdag till 1,000,000 kronor. En annan
anledning till den beslutade höjningen af anslaget låg däri, att
utgifterna från anslaget under de gångna åren ökats och att det vore
påtagligt, att denna ökning skulle komma att ytterligare fortgå i be¬
traktande af mängden utaf alltjämt tillkommande vägar och de dyrare
priserna på för väglagning erforderliga materialier och dagsverken.
Enligt af kammarkollegium då gjorda beräkningar hade förhöjningen,
därest anslaget icke inom kort skulle komma att afsevärdt öfverskridas,
bort sättas till 600,000 kronor och anslaget följaktligen höjas till 1,200,000
kronor.
Vid föredragning inför Kungl. Maj:t af regleringen af utgifterna
under riksstadens nionde hufvudtitel den 13 januari 1906 anfördes be¬
träffande detta anslag af dåvarande departementschefen, att förenämnda
af kammarkollegium gjorda beräkningar, mot Indika departementschefen
icke hade något att erinra, gåfve vid handen, att de utgifter, Indika
skulle bestridas med ifrågavarande anslag, under den närmaste fram¬
tiden antagligen komme att uppgå till omkring 1,000,000 kronor.
Då någon anledning att för det dåvarande bestämma anslaget till högre
belopp icke syntes förefinnas, hemställde departementschefen, att Kungl.
Maj:t måtte föreslå Riksdagen höjning af anslaget till dess nuvarande
belopp.
Emellertid hafva utgifterna från detta anslag visat sig väsentligt
öfverstiga det i riksstaten uppförda beloppet. Medeltalet af de verk¬
liga utgifterna från anslaget har nämligen under åren 1907—1909
uppgått till icke mindre än 1,157,000 kronor. Vid sådant förhållande,
och då någon minskning af dessa utgifter ej lärer vara att påräkna, anser
jag, att anslaget bör höjas till större öfverensstämmelse med förefintligt
behof och synes mig därvid anslaget lämpligen böra bestämmas till
1.150.000 kronor.
Nionde hulvudtiteln.
197
Jag hemställer alltså, att Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå
Riksdagen
att höja det under an slagstiteln »bidrag till vägunderhållet på
landet» uppförda förslagsanslag från 1,000,000 kronor med 150,000
kronor till 1,150,000 kronor.
Fattigvården i allmänhet.
Förslagsanslaget till fattigvården i allmänhet, af 1886 års Riks¬
dag bestämdt till 75,000 kronor, var under tiden till och med år 1906
uppfördt i riksstaten med enahanda belopp, men blef sistnämnda år af
Riksdagen i enlighet med Kungl. Maj:ts förslag höjdt med 100,000
kronor till 175,000 kronor, med hvilket belopp det alltsedan dess varit
i staten uppfördt.
Nämnda höjning hade nödvändiggjorts af den nästan oafbrutna
stegring, som ägt rum i fråga om utgifterna från anslaget. Förnämsta
orsaken till denna stegring torde hafva legat i befolkningens större rör¬
lighet, som ökat antalet fall, då ersättning för lämnad fattigvård enligt
gällande bestämmelser måst gäldas af statsmedel.
Denna utgifternas ökning har emellertid ej upphört utan tvärtom
allt fortfarande gjort sig starkt gällande. Sålunda hafva utgifterna å
anslaget under åren 1906—1909 uppgått till i medeltal icke mindre än
260,000 kronor.
Vid sådant förhållande, och då en minskning i dessa utgifter i
hvarje fall ej lärer vara att påräkna, anser jag, att en mot det nu¬
varande behofvet svarande förhöjning uti ifrågavarande anslag bör äga
rum och sjmas mig därvid anslaget lämpligen böra bestämmas till
260,000 kronor.
Jag hemställer alltså, att Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå Riks¬
dagen
att höja det under anslagstiteln »fattigvården i allmänhet» upp¬
förda förslagsanslag från 175,000 kronor med 85,000 kronor till 260,000
kronor.
[14.J
Fattigvården
allmänhet.
198
Nionde hufvudtiteln.
Öfriga ordinarie anslag.
Beträffande öfriga ordinarie anslag, som i riksstaten för inne¬
varande år finnas å nionde hnfvudtiteln uppförda, har jag icke att
föreslå någon annan ändring än, att förslagsanslaget till
Skrifmaterialier och expenser, ved in. in.,
[15.] nu 40,446 kronor må, för utjämnande af hufvudtitelns slutsamma,
skrifmateri- höjas med 58 kronor till 40,504 kronor.
aller in. m. '
Vidare anförde departementschefen:
Nionde hufvudtitelns ordinarie anslag uppgå för
innevarande år till................................................................ kr. 8,834,438: —
Vid bifall till Eders Kung!. Maj:ts förslag om af¬
förande från hufvudtiteln af anslagen:
till domänstyrelsen................................ kr. 159,000: —
„ skogsväsendet ................................ „ 4,588,000: —
skulle hufvudtitelns ordinarie anslag
minskas med ................................. kr. 4,747,000: —
men då Eders Kungl. Maj:t tillika före¬
slår uppförande i staten af anslag :
till skogsundervis-
ning och skogs¬
hushållning i
allmänhet......... kr. 185,000: —
Transport kr. 185,000: — kr. 4,747,000: — kr. 8,834,438: —
Nionde hufvudtiteln.
199
Transport kr. 185,000: — kr. 4,747,000: — kr. 8,834,438: —
samt höjning i an¬
slagen :
till j ordbruksdepar-
tem entets afdel¬
ning af Kungl.
Maj:ts kansli ... „
,, landtbrukssty-
relsen.................. „
„ undervisnings¬
anstalter för j ord¬
bruk och landt-
mannanäringar „
„ befrämjande i
allmänhet af
jordbruk och
landtmannanä-
ringar .............. „
„ fiskerinäringens
understöd ......... ,,
„ bidrag till skj uts-
p. entreprenader ... „
„ bidrag till väg¬
underhållet på
landet.................. „
„ fattigvården i
allmänhet............ „
„ skrifmaterialier
och expenser,
ved m. m.......... ,,
5,600: —
19,400: —
15,940: —
13,000: —
4,000: —
35,000: —
150,000: —
85,000: —
58: — kr. 512,998:
kommer minskningen i de ordinarie
anslagen att utgöra ..................... kr. 4,234,002:
Då minskningen utgör .........................................
skulle de ordinarie anslagen för 1912 uppgå till ...
„ 4,234,002:-—
kr. 4,600,436: —
200
Nionde hufvudtiteln.
[16.]
Provisorisk
lönereglering
för departe¬
mentet.
Extra anslag.
I fråga om de anslag på extra stat, som kunde erfordras, anförde
departementschefen beträffande:
Jordbruksdepartementets afdelning af Kung!. Maj:ts kansli.
Såsom chefen för justitiedepartementet till statsrådsprotokollet öfver
justitieärenden denna dag erinrat, har Riksdagen å extra stat för
innevarande år i hufvudsaklig öfverensstämmelse med af Eders Kungl.
Maj:t framlagda förslag anvisat under de olika hufvudtitlarna särskilda
förslagsanslag att användas till provisorisk lönereglering för innevarande
år åt befattningshafvare i statsdepartementen. Det för jordbruksdeparte¬
mentets afdelning af Eders Kungl. Maj:ts kansli i sådant afseende an¬
visade beloppet uppgår till 6,810 kronor, däraf högst 162 kronor 50 öre
må användas till höjning af vikariatsersättning under semester.
Äfven för år 1912 är dylikt aflöningstillägg af behofvet påkalladt.
I afseende å grunderna för dessa lönetillägg äfvensom villkoren
för deras åtn jutande och de föreskrifter, som böra iakttagas vid utbetal¬
ningen af desamma, anhåller jag att få åberopa hvad chefen för justitie¬
departementet denna dag därom anfört och vill endast framhålla, att
beträffande registratorns i jordbruksdepartementet sportelinkomster icke
inträffat någon sådan förändring, att desamma böra beräknas öfverstiga
500 kronor.
Då emellertid för år 1912 ålderstillägg torde inom jordbruksdeparte¬
mentet tillkomma ytterligare ett kansliråd samt de bägge kanslisekre¬
terarna, blifver summan af det erforderliga anslaget så till vida ändrad,
att för ifrågavarande ändamål skulle erfordras ett anslag af 6,657 kronor
50 öre eller i jämnadt tal 6,660 kronor, däraf 162 kronor 50 öre till
höjning af vikariatsersättning under semester.
Jag får på grund af det anförda hemställa, att Eders Kungl. Maj:t
måtte föreslå Riksdagen
att till provisorisk lönereglering för befattning skafvande i jordbruks¬
departementet, i enlighet med här ofvan angifna grunder och på ena¬
handa villkor, som för innevarande år, på extra stat för år 1912 bevilja
ett förslagsanslag af 6,660 kronor, däraf högst 162 kronor 50 öre må
användas till höjning af vikariatsersättning under semester.
Nionde hulvudtiteln.
201
För beredande åt ytterligare en kanslisekreterare inom jordbruks¬
departementets afdelning af Eders Rungl. Maj:ts kansli af lön, 2,500
kronor, och tjänstgöringspenningar, 1,500 kronor, bär Riksdagen på
Kungl. Maj:ts förslag för hvart och ett af åren 1907—1910 anvisat
på extra stat ett anslag af 4,000 kronor.
Enär den för innevarande år åt ordinarie befattningshafvande inom
statsdepartementen medgifna provisoriska lönereglering befanns böra i
form af aflöningstillökning komma äfven denna kanslisekreterare tillgodo,
beviljade Riksdagen på extra stat för innevarande år på Eders Kungl.
Maj:ts förslag till hans aflönande ett anslag af 5,050 kronor, däraf
1,600 kronor skulle anses såsom tjänstgöringspenningar. Enligt särskilda
af Eders Kungl. Maj:t meddelade föreskrifter gälla för åtnjutande af
dessa aflöningsförmåner samma villkor i tillämpliga delar som för or¬
dinarie befattningshafvande i fråga om den provisoriska löneförbättringen.
Anslag för samma ändamål är behöflig! jämväl för år 1912, och
hemställer jag följaktligen, att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen
att, för aflönande af en kanslisekreterare inom jordbruksdeparte¬
mentets afdelning afl Kungl. Maj;ts kansli, på extra stat för år 1912 an¬
visa ett anslag af 5,050 kronor, däraf 1,600 kronor skola anses såsom
tjänstgöringspenningar.
På Eders Kungl. Maj:ts förslag anvisade 1909 års Riksdag, under
förutsättning att eu regeringsrätt för pröfning af administrativa besvärs¬
mål trädde i verksamhet under år 1909, på extra stat för år 1910 för
beredande af arfvode åt en extra föredragande inom jordbruksdeparte¬
mentet m. m. ett anslag af 7,000 kronor med rätt för Eders Kungl.
Maj:t att låta häraf förskottsvis under år 1909 af tillgängliga medel i
mån af behof utanordna högst 8,000 kronor.
Regeringsrättens verksamhet började i maj månad 1909.
Under hänvisning i öfrigt till hvad dåvarande statsrådet och chefen
för jordbruksdepartementet den 12 januari 1909 i detta ärende anfört
till statsrådsprotokollet, vill jag nu blott erinra, att af det anvisade an¬
slaget 4,000 kronor beräknades skola utgå under år 1910 med 2,000
kronor såsom särskildt arfvode åt en kanslisekreterare, hvilken vore
extra föredragande i departementet, och med 2,000 kronor åt en amanuens,
hvilken skulle fullgöra, utom de med dylik befattning vanligen förenade
åligganden, äfven vissa en kauslisekreterare eljest tillhörande göromål.
För innevarande år har Riksdagen på Eders Kungl. Maj:ts förslag
för beredande af arfvode åt en extra föredragande inom jordbruks¬
departementet m. m. anvisat å extra stat ett anslag af 4,000 kronor.
Bill. till, Biksd. Prat, 1911. 1 Sami. 1 Afd. 26
[!7.]o
Aflöning åt
ytterligare en
kanslisekre¬
terare inom
jordbruks•
departementet
m. m,
\
t18-].
Arfvode åt
extra föredra¬
gande inom
jordbruks¬
departementet
m. m.
202 Nionde hufviidtiteln.
[1^-] -Dä jag den 14 januari 1910 för Eders Kung!. Maj:t anmälde detta an-
slagsbehof, anförde jag, att anslag för dessa ändamål erfordrades, obe¬
roende af den jämväl föreslagna provisoriska löneregleringen, men att
arlvodet till den särskilda föredraganden icke borde utgå i vidare mån,
än att hans aflöningsförmåner sammanlagd t uppginge till 7,000 kronor
hvilket belopp syntes med afseende å omfattningen af hans arbete utgöra’
hvad som skäligen borde honom tillkomma.
Äfven för år 1912 är anslag för ändamålet erforderligt, under iakt¬
tagande jämväl för sistnämnda år, att den särskilda föredragandens
sammanlagda aflöningsförmåner icke må öfverskrida 7,000 kronor.
Under åberopande af hvad jag sålunda anfört hemställer jag, att
£ Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen
att för beredande af arfvode åt en extra föredragande inom jord¬
bruksdepartementet m. in. på extra stat för år 1912 anvisa ett anslag" af
4,000 kronor.
TO
Byggnadsar¬
beten vid landt-
braksinstitutet
vid Ultima och
vid lan dt-
bruks- och
mejeriinstitutet
vid Alnarp.
Undervisningsanstalter för jordbruk och knuff-
mannanäringar.
Under åberopande af hvad jag här ofvan under punkterna 3 och
4. anfört i fråga om behofvet af byggnader in. m. vid landtbruksinstitutet
vid Ultuna och vid landtbruks- och mejeriinstitutet vid Alnarp hemställer
jag, att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen
att till bestridande af kostnaderna för uppförande af en institutions-
byggnad och två lärarbostäder vid landtbruksinstitutet vid Ultuna samt för
uppförande af två lärarbostäder och för vissa förändringar i hufvud-
byggnaden vid landtbruks- och mejeriinstitutet vid Alnarp bevilja ett anslag
af 144,000 kronor och däraf på extra stat för år 1912 anvisa 94,000
kronor.
[20.] Till undervisningsmateriel! för landtbruks- och mejeriinstitutet vid
Undervisnings- Alnarp har Riksdagen på extra stat för hvart och ett af åren 1908—1911
landtbruk»- °och anvisat ett statsanslag å 3,000 kronor.
mejeriinstitutet I en till Eders Kungl. Maj:t ställd skrifvelse har nu styrelsen
vid Alnarp. för nämnda institut gjort framställning om anslag å 3,000 kronor för
samma ändamål jämväl för år 1912.
Landtbruksstyrelsen har häröfver den 10 oktober 1910 afgifvit
underdånigt utlåtande, däri styrelsen tillstyrkt institutsstyrelsens ifråga¬
varande framställning.
Nionde hufvudtiteln.
203
Som behof af ökade medel för anskaffande af undervisningsmate¬
riel! för institutet gör sig fortfarande gällande, något som till väsentlig
grad är beroende på den allt större betydelse man numera med rätta
anser sig böra tillmäta tillgången till dylik materiell vid all undervisning
och särskildt vid sådan som den, hvilken vid ett landtbruksinstitut med¬
delas blifvande praktiska jordbrukare, hemställer jag, att Eders Kungl.
Maj:t måtte föreslå Riksdagen
att till undervisningsmateriell för landtbruks- och mejeriinstitutet
vid Alnarp å extra stat för år 1912 anvisa ett anslag af 3,000 kronor.
Under de närmast föregående åren har Riksdagen, såsom jag förut
i annat sammanhang denna dag varit i tillfälle omförmäla, på fram¬
ställning af Kungl. Maj:t anvisat ett anslag å 10,000 kronor till understöd
åt mindre bemedlade lärjungar vid sådana landtmannaskolor, som åt¬
njuta bidrag af statsmedel.
I underdånig skrifvelse''den 10 oktober 1910 har landtbrukssty-
relsen, under förutsättning att! Eders Kungl. Maj:t icke skulle finna
godt att med anledning^ tillsatta kommitterades, af landtbruksstyrelsen
uti underdånigt utlåtande den! 18 oktober 1909 tillstyrkta hemställan
vidtaga föreslagen annan åtgärd i ämnet, hemställt om anvisande jämväl
för år 1912 för här ifrågavarande ändamål af anslag å 10,000 kronor.
Då den af mig förut denna dag tillstyrkta omorganisationen af
den lägre landtbruksundervisningen skulle komma att tillämpas först
från och med läsåret 1912—1913 och då under sådana förhållanden
någon förändring icke nu synes mig böra äga rum beträffande det anslag,
hvarom här är fråga, hemställer jag, att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå
Riksdagen
att till understöd åt mindre bemedlade lärjungar vid sådana landt¬
mannaskolor, som åtnjuta bidrag af statsmedel, på extra stat för år 1912
anvisa ett anslag af 10,000 kronor att utgå under de villkor, Kungl.
Maj:t kan finna godt föreskrifva.
Med bifall till af Kungl. Maj:t i ämnet gjorda framställningar
har Riksdagen för hvarje år från och med år 1902 anvisat å extra stat ett
anslag af 6,000 kronor för höjning från 4,000 kronor till 6,000 kronor af
det till enhvar af de inom Västernorrlands, Västerbottens och Norrbottens
län inrättade tre landtbruksskolor utgående understöd af statsmedel.
Under förutsättning att Eders Kungl. Maj:t icke skulle finna godt
att med anledning af tillsatta kommitterades, af landtbruksstyrelsen den
18 oktober 1909 tillstyrkta hemställan vidtaga föreslagen förändring
[20.]
[21.]
Understöd åt
mindre bemed¬
lade lärjungar
vid landtman-
na skolor.
[22.]
Förhöjda
understöd åt
landtbruks¬
skolor na. i
Västernorr¬
lands, Väster¬
bottens och
Norrbottens
län.
204
Nionde hufvudtiteln.
[22.] beträffande ifrågavarande lantbruksskolor, bar landtbruksstyrelsen nu,
i underdånig skrifvelse den 10 oktober 1910, hemställt, att, i likhet
med hvad för år 1911 senast ägt rum, för höjning från 4,000 kronor
till 6,000 kronor af det till hvar och en af dessa skolor utgående un¬
derstöd af statsmedel, anvisa ett anslag af 6,000 kronor.
På de under föregående punkt af mig angifna skäl hemställer
jag, att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen
att för höjning från 4,000 kronor till 6,000 kronor af det till en
hvar af de inom Vaster nord ands, Västerbottens och Norrbottens län in¬
rättade tre lantbruksskolor utgående understöd af statsmedel å extra stat
för år 1912 anvisa ett anslag af 6,000 kronor.
[23.] Då Fredrika-Bremer-förbundets landthushållningsskola vid Rimforsa
Fredrika-Bre■ år 1907 började sin verksamhet, anvisade Eders Kungl. Maj:t den 31
dels’landthus, december 1907, på därom af förbundets styrelse gjord framställning,
hållning sskola såsom bidrag till organisationskostnadernas täckande från den till Kungl.
vid Rimfoisa. j^|aj.^g förfogande stående del af anslaget till undervisningsanstalter
för jordbruk och landtmannanäringar ett belopp af 2,500 kronor. Där¬
efter har Riksdagen, på framställning af Eders Kungl. Maj:t, för hvart
och ett af åren 1908, 1909 och 1910 till beredande af statsbidrag åt
denna skola beviljat ett anslag af 4,000 kronor.
Då Eders Kungl. Maj:t genom nådigt bref den 4 september 1908
ställde det då tillgängliga anslaget, hvilket var afsedt till understödjande
af skolans verksamhet under åren 1908 och 1909 med 4,000 kronor för
hvartdera året, till förbundets förfogande, föreskref Eders Kungl. Maj:t
såsom villkor för anslagets åtnjutande, att tre elever skulle äga åtnjuta
kostnadsfri undervisning, dock utan att vara befriade från afgifter för
kost och logi; att för inträde i skolan skulle erfordras, att sökande
erhållit högre flickskola! tbildning eller visade sig eljest hafva förvärfvat
motsvarande kunskaper eller genomgått folkhögskolekurs; att sådana
inträdessökande, som därjämte kunde förete intyg om praktisk duglighet
och vana vid landtliga göromål, skulle äga företräde; att afgiften för
undervisning, kost, logi och lyse ej finge öfverstiga 600 kronor för år;
att plan för undervisningen skulle underställas landtbruksstyrelsens
pröfning och godkännande; samt att till landtbruksstyrelsen skulle tre
månader efter lärokursens afskalande ingifvas berättelse om skolans
verksamhet.
Tillika stadgades såsom förutsättning för anslagets utbetalande,
att det med intyg från landtbruksstyrelsen styrktes, att undervisningen
vid skolan bedrefves på tillfredsställande och med dess ändamål öfver-
Nionde huivudtitelru
205
enestämmande sätt samt att tre elever vid skolan åtnjöte kostnadsfri [23.]
undervisning.
Vid ^anordnande den 11 september 1909 af det af Riksdagen för
år 1910 beviljade anslaget har Eders Kungl. Maj:t föreskrifvit, att
enahanda villkor skola gälla för anslagets åtnjutande.
Sedan i anledning af framställning från Fredrika-Bremer-förbundets
styrelse om förhöjdt anslag till skolan för år 1911 Eders Kungl. Maj:t
i nådig proposition till 1910 års riksdag föreslagit beviljande af ett
anslag af 6,000 kronor å extra stat för år 1911 till enahanda ändamål,
samt sistnämnda proposition af Riksdagen bifallits, blef, genom nådigt
bref den 23 september 1910, sistberörda belopp till förbundet utanordnadt
på samma villkor som förut, utom beträffande antalet frielever, hvilket
bestämdes till fyra.
Fredrika-Bremer-förbundets styrelse har nu i en af landtbruks-
styrelsen med eget underdånigt utlåtande den 28 november 1910 öfver-
lämnad underdånig skrift, till hvilken finnes bilagdt förslag till stat för
år 1912, gjort framställning om beredande af anslag till skolan till samma
belopp som för innevarande år jämväl för år 1912. Därvid har styrelsen
tillika anfört hufvudsakligen följande.
Sedan genom en natten till den 19 mars 1910 timad eldsvåda
hela skolhusbyggnaden förstörts, hade medelst brandstods- och gåfvo-
medel uppförandet af en ny skolhusbyggnad påbörjats. För sådant
ändamål hade äfven till föreningen med äganderätt upplåtits den fastighet,
där skolan hittills haft sin verksamhet förlagd. Byggnaden, vid hvars
uppförande styrelsen sökt att i möjligaste mån tillgodose de praktiska,
ekonomiska och hygieniska fordringar, man kunde ställa å densamma,
vore afsedd att tagas i bruk i mediet af januari månad år 1911.
Efter branden, från hvilken den s. k. småbrukarbyggnaden och
ladugården räddats, hade redan den 5 april 1910 sex elever och den 15
i samma månad fulla antalet återgått till arbete, därvid de erhållit bo¬
städer jämväl i närbelägna bondgårdar. Att eldsvådan medfört väsentliga
svårigheter för skolans verksamhet, vore dock naturligt.
Med afseende å skolans organisation hade en väsentlig omläggning
af arbetet ägt rum, i det att eleverna icke såsom förut alternerade å de
olika afdelningarna hvar 14:de dag utan under längre perioder arbetade
å samma område. Denna förändring hade medfört vinst för arbetet i
dess helhet och eleverna hade hunnit att inhämta större kunskaper och
erfarenhet, hvarjämte arbetsro och intresse befordrats. Resultatet af landt-
bruket kunde anses hafva varit godt, i vissa fall t. o. in. mycket godt.
Eleverna hade efter sin afgång från skolan funnit användning på
206
Nionde hufvudtiteln.
[23.] vidt skilda områden af Iandthushållningen ock därvid, såvidt styrelsen
både sig bekant, arbetat med framgång. Beträffande 23 af de afgångna
eleverna hade följande uppgifter lämnats rörande deras verksamhet:
1 lärarinna i praktisk kreatursskötsel och hemmamejeriarbete vid
Rimforsa landthushållningsskola,
2 lärarinnor vid husmorskola och husmorskurs,
1 lärarinna i huslig ekonomi vid folkhögskola,
2 föreståndarinnor vid landthushållningsskola,
1 ledare af kvinnliga studieresande och lärare vid småbrukarkurser,
1 lärarinna i kreaturs- och trädgårdsskötsel,
1 lärarinna vid landtbrukskoloni och i trädgårdsskötsel,
2 lärarinnor i trädgårdsskötsel,
1 har trädgårdsarrende,
3 lärarinnor vid fasta och vandrande skolkök,
1 föreståndarinna vid hushållsskola,
1 » 5> barnhem,
1 studerar vid landtmannaskola,
2 gifta, hvaraf en med en föreståndare vid folkhögskola,
1 lärarinna vid elementarskola för flickor,
2 vistas i hemmet.
Under året hade tre frielever åtnjutit kostnadsfri undervisning vid
skolan.
För att vinna välbehöflig förstärkning af skolans ekonomi hade
styrelsen hänvändt sig till landets samtliga hushållningssällskap med
anhållan om understöd för år 1911.
Landtbruksstyrelsen har i sitt förutnämnda utlåtande tillstyrkt
ansökningen om anslag under år 1912 till nu utgående belopp samt
anfört, att undervisningen vid skolan fortfarande bedrefves på ett tillfreds¬
ställande och med skolans ändamål öfverensstämmande sätt, att denna
måste anses vara för den kvinnliga landtbruksundervisningen inom landet
behöflig samt att anledning till erinran mot den för skolan uppgjorda
staten för år 1912 icke förefunnes.
Departement- Beträffande skolans ekonomiska ställning inhämtas af årsberättelsen
ahefen. för arbetsåret 1909—1910, att för återuppbyggande af den nedbrunna
skolhusbyggnaden samt ersättande af förstördt lösöre influtit, förutom
brandstodsmedel till belopp af 54,040 kronor 90 öre, gåfvor från skilda
personer å sammanlagd t 15,250 kronor. Häraf framgår, att skolans
verksamhet på många håll väckt erkännande och vunnit förtroende samt
att. ett lifligt intresse förefinnes för dess fortbestånd. För undervisningens
Nionde hul vind ti teln, 207
bedrifvande är emellertid statsanslag till samma belopp som för inne- [23.1
varande år synbarligen fortfarande erforderligt.
^ K™11*! häraf hemställer jag, att Eders Kung!. Maj:t täcktes föreslå
Riksdagen
att å extra stat för år 1912 bevilja ett anslag af 0,000 kronor
till beredande af statsbidrag åt Fredrika-Bremer-förbundets landthushåll¬
ning sshola vid Rimfor sa för utbildande af lärarinnor.
Såsom bidrag till aflöning åt tolf kringresande jordbrukskonsu- [-»4 i
lentei i Dalarna och Norrland, under villkor att konsulenternas rese- JordbmU-
och traktamentsersättning bekostades af landsting, hushållningssällskap l,,nmlent°r-
eller eljest, samt på de villkor i öfrigt, Kung!. Maj:t kunde finna godt
föreskrifva, har Riksdagen på extra stat för hvart och ett af åren 1.908
—1911 anvisat ett anslag af 30,000 kronor att af Kung!. Makt i män
af behof för ändamålet användas.
Den 18 oktober 1907 har Kungl. Maj:t utfärdat nådig kungörelse
angående statsbidrag till aflöning åt kringresande jordbrukskonsulenter
i Dalarna och Norrland, att lända till efterrättelse tillsvidare och så
länge anslag för berörda ändamål fortfarande anvisades. (Sv förf-sand
n:o 80.)
I underdånig skrifvelse den 10 oktober 1910 har landtbruks-
styrelsen gjort framställning om beredande jämväl för år 1912 af stats¬
anslag för berörda ändamål.
Vidare har Riksdagen år 1910 medgifvit, att ett belopp af högst
25,000 kionor af anslaget till åtgärder för höjande af det mindre jord-
bruket finge, med en beräkning af 2,500 kronor till hvart och ett af tio
hushållningssällskap inom mellersta och södra Sverige, användas för
anställande inom sällskapets område af en jordbrukskonsulent för det
mindre jordbruket.
I det af Eders Kungl. Maj:t den 28 oktober 1910 utfärdade för-
nyade leglcmentet för med statsmedel understödda åtgärder till höjande
af det mindre jordbruket och i den samma dag utfärdade nådiga kun¬
görelsen angående statsanslag till åtgärder för höjande af det mindre
jordbruket (Sv. för.-saml. n:r 124) finnas intagna närmare bestämmelser
angående anställande af sistnämnda konsulenter samt villkoren för åtnju¬
tande af statsbidrag till deras aflönande.
Nu har landtbruksstyrelsen i underdånig skrifvelse den 28 novem¬
ber 1910 framhållit, hurusom förstberörda anslag med rätta vore att
anse såsom af enahanda natur som omförmälda del af anslaget till
åtgärder för höjande af det mindre jordbruket, på grund hvaraf denna
208 Nionde hufvudtiteln.
[24.1 del af sistnämnda anslag lämpligen borde lör år 1912 utbrytas från det
ofri ga anslaget ecb förenas med det till bidrag till aflöning åt tolf
kringresande jordbrukskonsulenter i Dalarna och Norrland alsedda anslag.
Med erinran att samma villkor för åtnjutande af hvartdera slaget
af statsbidrag gällde med undantag däraf, att, hvad anginge jordbruks¬
konsulenterna i södra och mellersta Sverige, stadgats, att hushållnings¬
sällskap under det år, för hvilket statsbidrag söktes, skulle på egen
bekostnad och utan anlitande till någon del af statsbidraget anställa en
eller flera ytterligare jordbrukskonsulenter, har landtbruksstyrelsen, med
ändring i förevarande hänseende af sin i det föregående omförmälda
framställning af den 10 oktober 1910 och under uttalande, att styrelsen
ej ansåge någon förändring i vare sig de särskilda beloppen af eller
villkoren för åtnjutande af statsbidragen vara af omständigheterna på¬
kallad, för här ifrågavarande båda ändamål hemställt om anvisande
för år 1912 af ett belopp af sammanlagdt 55,000 kronor.
Departtmetiu- Det å extra stat under nionde hufvudtiteln uppförda anslaget till
ehefen- åtgärder för höjande af det mindre jordbruket har under årens lopp
kommit att innefatta utgifter till ett stort antal olika, från hvarandra
mer eller mindre skilda ändamål. Vid sådant förhållande synes ett
utbrytande ur anslaget af det belopp, som beräknats såsom bidrag till
aflöning åt jordbrukskonsulenter i mellersta och södra Sverige, få anses
lämpligt. Mot beloppets sammanförande under gemensam anslagstitel
med det hittills särskild! uppförda statsbidraget till aflöning åt jord¬
brukskonsulenter i de norra delarna af landet har jag icke något att
erinra.
Då de belopp, som för ifrågavarande båda ändamål finnas för
innevarande år tillgängliga, jämväl 'för år 1912 torde blifva för samma
ändamål erforderliga, tillstyrker jag, att Eders Kungl. Maj:t måtte
föreslå Riksdagen
att såsom bidrag till aflöning åt tolf jordbrukskonsulenter i Dalarna
och Norrland samt åt tio jordbrukskonsulenter i södra och mellersta Sverige
under villkor, att konsulenternas rese- och tråk tamentsersättning bekostas
af landsting, hushållningssällskap eller eljest, och, hvad angår konsu¬
lenterna i södra och mellersta Sverige, att vederbörande hushållnings¬
sällskap under det år, för hvilket statsbidrag sökes, på egen bekostnad
och utan anlitande till någon del af statsbidraget, anställer en eller
flera ytterligare jordbrukskonsulenter, samt på de villkor i öfrigt, Ivungl.
Maj:t kan finna godt föreskrifva, på extra stat för år 1912 anvisa ett
anslag af 55,000 kronor, att af Kungl. Maj:t i mån af behof för ända¬
målet användas.
Nionde hufvud titeln.
209
Veterinärundervisning m. m.
Till 1908 års Riksdag- aflat Eders Kungl. Maj:t förslag om in- [25.]
rättande af en veterinärbakteriologisk anstalt. Den för anstalten förslagsvis veterinär-
uPPgjorda staten för år 1909 slutade på 22,200 kronor. Riksdagen haSS£!ta
biföll förslaget om anstaltens inrättande, men gjorde vissa ändringar i
afseende å aflöningsförmånerna för föreståndaren och vaktmästaren, hvar¬
igenom statens slutsumma nedbringades till 21,320 kronor. För ända¬
målet anvisade Riksdagen på extra stat för år 1909 ett anslag af 30,470
kronor, med rätt för Eders Kungl. Maj:t att, på sätt jämväl af Eders
Kungl. Maj:t föreslagits, redan under år 1908 låta af anslaget utanordna
9,150 kronor. Sistnämnda belopp var afsedt att bekosta inredandet af
tillfällig lokal åt anstalten i veterinärinstitutets nuvarande byggnad, an¬
skaffande af första uppsättningen inventarier m. m.
Detta Riksdagens beslut blef af Eders Kungl. Maj:t godkändt, och
har instruktion för anstalten fastställts af Eders Kungl. Makt den 2
oktober 1908. (Sv. förf.-saml. n:r 104.)
Då anstalten icke ännu kunnat börja sin verksamhet, har före-
nämnda af Riksdagen till inredning af tillfällig lokal m. m. anvisade
belopp 9,150 kronor ännu icke blifvit taget i anspråk.
På framställning af Eders Kungl. Maj:t anvisade 1909 års Riksdag
med förklarande att samma stat, som för år 1909 blifvit för anstalten
godkänd, skulle vara gällande äfven för år 1910 — för uppehållande af
anstaltens verksamhet under sistnämnda år på extra stat för samma år
ett anslag af 21,320 kronor.
Vid underdånig föredragning den 14 januari 1910 af frågan om
anslag till anstalten för år 1911 redogjorde jag för de omständigheter,
som föranledt, att anstalten icke under år 1909 kunnat börja sin verk¬
samhet, och beslöt Eders Kungl. Maj:t då föreslå Riksdagen att — med
förklarande att samma stat, som för år 1909 blifvit för veterinär¬
bakteriologiska anstalten af Riksdagen godkänd, skulle vara gällande
äfven under år 1911 — medgifva, att Kungl. Maj:t finge under sist¬
nämnda år för uppehållande af anstaltens verksamhet under år 1911
disponera å extra stat för år 1909 för samma ändamål anvisade medel,
21,320 kronor.
Denna Eders Kungl. Maj:ts hemställan blef af Riksdagen bifallen.
Medicinalstyrelsen har nu i underdånig skrifvelse den 28 september
1910 hemställt om beredande af anslag till anstalten jämväl för år 1912
Bih. till RiJcsd. Prof. 1911. 1 Sami. 1 Afd. 27
210
Nionde hufvudtiteln.
[25.] och därvid anfört, att anstalten torde kunna börja sin verksamhet först
under sommaren eller hösten 1911, enär byggnadsarbetena vid det nya
veterinärinstitutet, till hvilket anstaltens lokaler komme att förläggas,
först då fortskridit så långt, att anstalten kunde där inrymmas.
Då anstalten sålunda från och med år 1912 torde kunna vara i
full verksamhet, har styrelsen, som icke för närvarande ansett sig böra
föreslå någon förhöjning i nu beviljade anslagsbelopp, oaktadt detta
synts styrelsen väl lågt beräknadt, hemställt om anvisande jämväl för
år 1912 af ett anslag för ändamålet af 21,320 kronor.
I infordradt underdånigt utlåtande den 3 december 1910 har
direktionen för veterinärinstitutet, som förklarat sig hafva all anledning
antaga, att anstalten skulle kunna under sommaren 1911 inrymmas i
veterinärinstitutets nybyggnader, tillstyrkt medicinalstyrelsens ifråga¬
varande framställning.
Departementi- Föreståndare för denna anstalt har kunnat tillsättas först från och med
chefen. ingången af innevarande år. Under sådana förhållanden och då anstalten
redan instundande höst torde kunna börja sin verksamhet i de för ända¬
målet inredda lokalerna i veterinärinstitutets nya byggnad, hafva inga
åtgärder blifvit vidtagna för att, såsom ursprungligen var afsedt, bereda
anstalten plats i veterinärinstitutets nuvarande byggnad.
Då på grund häraf det af Riksdagen för uppehållande af anstaltens
verksamhet under år 1910 på extra stat för samma år beviljade anslag
icke kommit till användning, hemställer jag, att Eders Kungl. Maj:t
måtte föreslå Riksdagen
att — med förklarande att samma stat, som för år 1909 blifvit
för veterinärbakteriologiska anstalten af Riksdagen godkänd, skall vara
gällande äfven under år 1912 — medgifva, att Kungl. Maj:t må under
sistnämnda år för uppehållande af anstaltens verksamhet under år 1912
disponera å extra stat för år 1910 för samma ändamål anvisade medel*
21,320 kronor.
Befrämjande i allmänhet af jordbruk och landtmannanäringar.
[26.] Jämlikt landtbruksstyrelsens uti underdånig skrifvelse den 10
mrag till oktober 1910 därom gjorda framställning tillstyrker jag, att, i likhet
för ‘allmänna me*d hvad som ägt ruin under föregående år, Eders Kungl. Maj:t
landtbruk!- täcktes föreslå Riksdagen
möten.
Nionde hulvudtitein.
211
att å extra stat för år 1912 anvisa
såsom bidrag till bestridande af kostnaderna för allmänna landt¬
bo- uksmöten 7,500 kronor; samt
[27-]
till prisbelöningar vid allmänna landtbruksmöten 12,500 kronor. ^daiimärma
landtbruks-
möten.
Sedan profningsanstalter för maskiner och redskap för landthrukets [28.]
behof under en följd af år varit i verksamhet vid landtbruksinstitutet
vid Ultuna och landtbruks- och mejeriinstitutet vid Alnarp samt kost¬
naderna härför bestridts genom ett af aktiebolaget Separator den 7
augusti 1896 doneradt kapital af 100,000 kronor äfvensom genom
profningsafgifter och inkomster af försålda meddelanden rörande prof-
ningarna, föreslog Kungl. Maj:t 1907 års Riksdag att, enär förberörda
gåfvomedel komme att vid samma års slut vara nästan fullständigt
förbrukade, å extra stat för år 1908 anvisa ett anslag af 10,000 kronor
för profningarnas fortsättande under sistnämnda år. Detta förslag vann
ock Riksdagens bifall.
För år 1909 gjorde landtbruksstyrelsen framställning om ett anslag-
för dessa profningsanstalter till belopp af 12,500 kronor och stödde sig
härvid på en af profningsanstalternas styrelse gjord utredning angående
utgifter och inkomster vid profningarna under åren 1905 och 1906.
Föredragande departementschefen ansåg emellertid, att i någon mån
ökade inkomster borde kunna beredas genom höjning i vissa fall af
afgifterna för profningar och att det icke vore uteslutet, att äfven jämk¬
ningar kunde göras å vissa utgiftsposter, samt fann sig för den skull
icke hafva tillräcklig anledning tillstyrka förhöjdt anslag för år 1909.
Eders Kungl. Maj:ts i enlighet härmed aflåtna förslag om anslag å
10,000 kronor bifölls af Riksdagen.
I framställningar från profningsanstalternas styrelse och landtbruks¬
styrelsen begärdes för år 1910, särskildt med hänsyn till den ökning i
profningsarbetet, som i anledning af det 2lista allmänna svenska landt¬
bruksmöte! i Örebro år 1911 kunde emotses, ett till 12,500 kronor för¬
höjdt anslag. Den i öfverensstämmelse härmed aflåtna nådiga proposi¬
tionen blef ock af Riksdagen bifallen.
För dylika profningar under år 1911 begärde styrelsen för prof-
ningsanstalterna och landtbruksstyrelsen ett anslag af 20,000 kronor.
Beträffande organisationen af nämnda profningsanstalter hade därvid
genomgripande förändringar föreslagits. Vid underdånig föredragning
af ärendet ansåg jag mig dock icke kunna tillstyrka bifall härtill, med
hänsyn särskildt till möjligheten att framdeles förlägga profningarna
212 Nionde hufvudtiteln.
[28.] under centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet. 1 an¬
slutning härtill täcktes Eders Kung! Maj:t af Riksdagen begära för
uppehållande af nämnda profningsanstalter under år 1911 allenast ett
anslag af 12,500 kronor, sona ock af Riksdagen beviljades.
I skrifvelse till landtbruksstyrelsen den 7 december 1910 bär
styrelsen för nämnda profningsanstalter hemställt om utverkande dels af
ett årligt anslag af 20,000 kronor från och med år 1912 för bedrifvande
af maskin- och redskapsprofningar i enlighet med ofvan antydda för¬
ändrade grunder eller, för den händelse denna hemställan icke vunne
bifall, af ett anslag lör år 1912 af 15,000 kronor för profningaimas
fortsättande enligt hittills gällande bestämmelser, dels och af ett anslag
af 5,000 kronor att i mån af behof lyftas under år 1911 till bestridande
af ökade utgifter i samband med profningar till förutnämnda landtbruks¬
möte i Örebro.
Till stöd för denna framställning har styrelsen till en början er¬
inrat om hvad beträffande anslag för år 1911 af styrelsen anförts och
för hvilket jag vid underdånig föredragning den 14 januari 1910 af då
föreliggande framställningar i ämnet lämnade utförlig redogörelse.
Vidare har styrelsen omförmält, att anstalternas verksamhet numera
tagit den omfattning, att en för de båda anstalterna gemensam prof-
ningsledare omöjligt skulle medhinna utförandet af profningar vid båda
anstalterna och att affatta redogörelser öfver verkställda profningar. Då
sålunda det för profningarnas förläggande under centralanstalten för
jordbruksförsök kraftigast talande, vid underdånig föredragning af frågan
om anslag för år 1911 framhållna skäl eller att den önskvärda enhetlig¬
heten i arbetet skulle vinnas i och med ledningens öfvertagande af en
vid centralanstalten anställd föreståndare måste anses hafva bortfallit,
ansåge. sig styrelsen fortfarande böra vidhålla sitt i statsrådsprotokollet
öfver jordbruksärenden den 14 januari 1910 omförmälda förslag till
profningsanstalternas omorganisation.
Försåvidt detta förslag icke kunde bifallas, ville styrelsen till fort¬
satt uppehållande af maskin- och redskapsprofningarna under år 1912
enligt hittills gällande grunder hemställa om utverkande af ett stats¬
anslag af 15,000 kronor eller det belopp, som enligt vid framställningen
fogad inkomst- och. utgiftsstat, efter afdrag af i densamma beräknade
inkomster, oundgängligen kräfdes till uppehållande af profningsanstalternas
verksamhet i samma omfattning som hittills.
Huru än frågan om ordnandet af profningsanstalternas verksamhet
under år 1912 utfölle, ansåge sig styrelsen nödsakad att begära ett
extra anslag till bestridande af de utgifter, som stode i samband med
Nionde hulvudtiteln. 213
profningar till allmänna svenska landtbruksmötet i Örebro 1911. Såsom
skäl för denna sin hemställan bär styrelsen framhållit, att den i sam¬
band med landtbruksmötet i Örebro stående stora tillströmningen af
anmälningar till profningar nödvändiggjort ett större antal och mera
långvariga profningar, än som kunnat förutses, och hade i anledning
däraf utgifterna vuxit. Särskildt hade vid Alnarp profningen af mjölk¬
ningsmaskiner varit förenad med betydliga kostnader. Som en följd af
det störa antalet utförda profningar hade äfven profningsredogöi*elserna
samtidigt vuxit i antal och därmed äfven utgifterna för desammas
publicerande. De däraf orsakade kostnaderna vore dock, enligt sty¬
relsens åsikt, väl motiverade, enär endast genom tillhandahållande af
profningsresultaten åt en större allmänhet det vid profningen nedlagda
afsevärda arbetet och därmed förenade utgifter kunde göras fruktbärande.
Då tryckningskostnaderna under de senare åren till följd af tryckeriernas
höjda arbetskostnader i allmänhet varit stadda i ständig stigning, blefve
utgifterna för profningsberättelsernas tryckning, som i och för sig vore
relativt höga, i det att en stor del af berättelserna utgjordes af dyrbart
tabelltryck, år från år alltmera betungande. Sålunda utgjorde exempel¬
vis tryckningskostnaderna
år 1907 ...................................................... kronor 1,433: —
» 1908..................................................... „ 1,837: —
» 1909...................................................... „ 2,234: —
samt uppginge under de 10 första månaderna af år 1910 till
2,826 kronor.
Då det emellertid enligt styrelsens förmenande vore nödvändigt,
att redogörelserna öfver utförda profningar förelåge i tryck till landt¬
bruksmötet i Örebro, komme äfven för närmaste år tryckningskostnaden
att utgöra en väsentlig utgiftspost i profningarnas ekonomi.
De af styrelsen med ledning häraf uppgjorda beräkningarna för
arbetets bedrifvande i samband med Örebro-mötet slutade på en summa
af 5,000 kronor utöfver de för år 1911 anvisade medlen.
Landtbruksstyrelsen har i underdånigt utlåtande den 10 december
1910 öfver styrelsens för profningsanstalterna föreliggande framställning an¬
fört, att vid det förhållande, att enligt gällande bestämmelser för utställning
af maskiner och redskap vid instundande allmänna svenska landtbruks¬
mötet i Örebro erfordrades föregående profning vid anstalterna, sist¬
nämnda styrelse sett sig nödsakad anordna profningar och från trycket
utgifva berättelser, för hvilka kostnaderna icke kunnat till fullo betäckas
af det lör år 1910 beviljade anslaget, utan måste dessa kostnader till
en del bestridas af 1911 års anslag. Enligt de uppgifter, som lan dt-
214
Nionde hufrudtiteln.
[28.] bruksstyrelsen erhållit, skulle samma kostnader uppgå till omkring 3,000
kronor. Härtill komme, att ett sammandrag af styrelsens år 1908 redan
slutsålda meddelanden n:r 1—10, för så vidt de afsåge sådana jordbruks¬
maskiner, hvilka icke ägde endast historiskt intresse, under år 1910
måst utgifvas. Kostnaderna för tryckningen däraf måste äfven komma
att drabba 1911 års anslag.
Häraf blefve emellertid en följd, att det belopp af 1911 års anslag,
som kunde komma att användas för nämnda års profningar, blefve så
minskadt, att under året profningarna icke skulle kunna försiggå i
den omfattning, som önskligt vore, och att de med ifrågavarande medel
afsedda ändamål alltså komme att endast i inskränktare mån vinnas.
Af denna anledning ansåge landtbruksstyrelsen, att det anslag,
som borde för ifrågavarande ändamål för år 1912 utverkas, borde höjas
med 5,000 kronor utöfver senast utgående anslaget 12,500 kronor, med
rätt för Eders Kungl. Majrt att af tillgängliga medel under år 1911 för
ifrågavarande ändamål af anslaget förskjuta och använda förstnämnda
belopp. Däremot syntes det landtbruksstyrelsen, att, om också ut¬
gifterna för åren 1910 och 1911 af ofvan sagda anledningar ökats eller
komme att Ökas, erfarenheten dock ännu icke gifvit så säker ledning
för behofvet af en ytterligare ökning af anslaget i fråga, att landtbruks¬
styrelsen, då Eders Kungl. Maj:t icke funnit skäl bifalla landtbruks-
styrelsens år 1909 framställda underdåniga förslag om förhöjning af
anslaget i fråga, funne sig böra göra förnyad framställning om höjning
af anslaget.
Dtparitmmis- Till det af styrelsen för redskapsprofningsanstalterna ånyo fram¬
ben. lagda förslaget angående anstalternas omorganisation anser jag mig
fortfarande, icke kunna tillstyrka bifall. Äfven om svårigheter skulle
möta att, såsom det blifvit ifrågasatt, förlägga profningarna under^central¬
anstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet, synes det mig likväl
önskvärd!, att, innan en så pass genomgripande omorganisation som den
här föreslagna genomföres, ökad erfarenhet vinnes och närmare utred¬
ning åstadkommes angående de lämpligaste formerna för densamma.
Ej heller finner jag mig kunna biträda samma styrelses hemställan
om förhöjning af årsanslaget för 1912 till 15,000 kronor. Den förhöj¬
ning i detsamma, som på framställning af Eders Kungl. Maj:t beviljades
af 1909 års riksdag, motiverades med den ökning i profningsarbetet,
som med anledning af 2lista allmänna svenska landtbruksmötet kunde
väntas. Såsom jag vid underdånig föredragning den 14 januari 1910
af frågan om anslag till profningsanstalterna för år 1911 framhöll, finnas
Nionde hufvudtiteln.
215
visserligen vägande skäl att fortfarande bibehålla anslaget vid det sålunda
förhöjda, redan år 1908 såsom erforderligt beräknade beloppet, 12,500
kronor. Att nu ytterligare höja detsamma synes mig emellertid icke
lämpligt, och detta så mycket mindre, som det af styrelsen framhållna
beliofvet af dylik höjning väl får anses i viss mån hvila på erfarenhet,
vunnen under de särskilda förhållanden, under hvilka anstalterna, på
grund af det stundande Örebro-mötet, dessa sista år arbetat.
Hvad åter angår den af anstalternas styrelse gjorda, af landtbruks-
styrelsen tillstyrkta framställningen om tillfälligt anvisande af ytterligare
medel för år 1911, finner jag fullgiltiga skäl härför hafva blifvit an¬
förda. Enligt det af Eders Kungl. Maj:t den 11 mars 1910 fastställda
programmet för 21:sta allmänna svenska landtbruksmötet är det — lik¬
som fallet varit äfven vid närmast föregående allmänna landtbruksmöten
— medgifvet endast sådana maskiner och redskap att täfla om pris,
som varit underkastade offentlig profning vid endera af redskapsprofnings-
anstalterna vid Ultima eller Alnarp; och att under sådana förhållanden,
genom inskränkning i profningarna, beröfva en utställare möjlighet att
deltaga i dylik täflan anser jag vara till skada icke endast för utställarna
utan äfven för den allmänhet, som vid ett allmänt landtbruksmöte påräknar
att blifva i tillfälle få se och närmare lära känna de många nya redskap
och maskiner för jordbruk, husdjursskötsel och mejerihandtering, som
finnas tillgängliga i handeln. Att krafvet på att få nu ifrågavarande prof-
ningar utförda vuxit vida utöfver hvad anstalternas styrelse med stöd af
från föregående möten vunnen erfarenhet beräknat, synes mig vittna om
ett glädjande uppsving i vårt lands maskinindustri på här ifrågavarande
områden, ett uppsving som väl är förtjänt af statsmakternas uppmuntran
och stöd. Någon inskränkning i de på grund af antalet profningar ökade
tryckningskostnaderna synes mig så mycket mindre tillrådlig, som man —
såsom också anstalternas styrelse riktigt framhåller — endast genom
att i tryck låta en större allmänhet få del af profningsresultaten kan
gorå det på profningarna nedlagda afsevärda arbetet och de därmed
förenade kostnaderna på önskvärdt sätt fruktbärande.
På grund af hvad jag sålunda anfört, hemställer jag alltså, att
Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen
att till fortsatt uppehållande af de vid landtbruksinstitutet vid Ultima
samt landtbruJcs- och mejeriinstitutet vid Alnarp inrättade anstalter för
profning af maskiner och redskap för landtbrukets behof anvisa ’å extra
stat för år 1912 ett anslag af 17,500 kronor, med rätt för Kungl. Maj:t
att låta utaf nämnda belopp förskottsvis under innevarande år af till¬
gängliga medel utanordna 5,000 kronor.
[28.]
216
Nionde huivudtiteln.
[29.]
Kemiska
stationer.
[30.]
Kemisk växt-
biologisk
anstalt inom
Norrbottens
län.
[31.]
Frökontroll-
anstalter.
I enlighet med hvad landtbruksstyrelsen uti underdånig skrifvelse
den 10 oktober 1910 hemställt, tillstyrker jag, att, i likhet med före¬
gående år, Eders Kungl. Magt måtte föreslå Riksdagen
att å extra stat för år 1912 anvisa såsom bidrag till underhåll af
åtta kemiska stationer för jordbrukets och näringarnas behof — inom de
orter, där landsting eller hushållningssällskap, hvart för sig eller i för¬
ening, förbundit sig att upprätta laboratorium och bekosta ej mindre
lokal för detta jämte bostad eller hyresmedel för kemist och assistent
än äfven aflöningen till dessa och laboratorietjänaren äfvensom de årliga
utgifterna för laboratoriets underhåll samt till inköp af böcker och in¬
ventarier för stationens behof —• 6,000 kronor för hvarje station eller
tillhopa 48,000 kronor.
I enlighet med en af Norrbottens läns hushållningssällskap gjord,
af landtbruksstyrelsen i underdånigt utlåtande den 14 oktober 1910
förordad ansökning, tillstyrker jag, att, i likhet med hvad som ägt rum
föregående år, Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen
att såsom bidrag till underhåll af en för öfra Norrland afsedd
kemisk-växtbiologisk anstalt inom Norrbottens län — under villkor att
från länets landsting och hushållningssällskap eller eljest bidrag lämnas
till anstaltens underhåll med sammanlagdt minst 6,750 kronor — på
extra stat för år 1912 anvisa ett anslag af 11,250 kronor.
Till understöd åt af hushållningssällskap eller landsting, hvar för
sig eller i förening, understödda frökontrollanstalter har Riksdagen från
och med år 1887 ställt till Kungl. Maj:ts förfogande ett anslag å extra
stat till belopp af 10,000 kronor, hvilket årligen, på förslag af landt¬
bruksstyrelsen, af Kungl. Maj:t fördelats bland dem af dessa anstalter,
som gjort framställning om statsbidrag och i öfrigt uppfyllt för anslags
åtnjutande stadgade villkor.
Då antalet dylika statsunderstödda anstalter under de sista åren
uppgått till 17, har statsanslaget i alltför stor utsträckning måst splittras,
hvilket medfört flera olägenheter med hänsyn till anstalternas verk¬
samhet.
Med anledning häraf föreläde Eders Kungl. Maj:t 1908 års Riks¬
dag förslag till förändrad organisation af det statsunderstödda frökon¬
troll väs en det, hvilket förslag emellertid afslogs af Riksdagen, som på
extra stat för år 1909 anvisade anslag till samma belopp som under
närmast föregående år att utgå till frökontrollanstalter på dittills stadgade
villkor. Tillika anhöll Riksdagen, att Eders Kung]. Maj: t måtte taga i
Nionde hufvudtiteln.
217
öfvervägande, huruvida icke en central frökontrollanstalt borde inrättas [31 1
i samband med centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet,
och därefter till Riksdagen inkomma med det förslag, hvartill förhål¬
landena kunde föranleda.
Vid underdånig föredragning den 12 januari 1909 af då före¬
liggande framställningar om anslag för ändamålet för år 1910, lämnade
dåvarande statsrådet och chefen för jordbruksdepartementet en utförlig
redogörelse för den, i enlighet med Riksdagens hemställan, verkställda
utredningen, och beslöt Eders Kungi. Maj:t då att, i öfverensstämmelse
med hvad föredragande departementschefen hemställde, hos Riksdagen
begära enahanda anslag som tillförene till lokala frökontrollanstalter,
hvilken framställning ock blef af Riksdagen bifallen.
Då jag den 14 januari 1910 underställde frågan om anslag till
frökontrollanstalter för år 1911 Eders Kung!. Maj:ts nådiga pröfning,
redogjorde jag för en då till mig från vissa utsädesaffärer inkommen
framställning i ämnet, öfver hvilken infordradt yttrande hade afgifvits
af landtbruksst}Telsen.
Enär denna framställning sedermera remitterats till styrelsen för
centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet, från hvilken
utlåtande då ännu icke inkommit, hemställde jag, att hos Riksdagen
måtte för år 1911 äskas anslag till samma belopp att utgå på enahanda
villkor som dittills. Eders Kungl. Maj:ts i enlighet härmed fattade beslut
vann Riksdagens bifall.
Landtbruksstyrelsen har nu i underdånig skrifvelse den 25 november
1910, under förutsättning att Eders Kungl. Maj: t icke skulle finna
godt att med anledning af föreliggande framställning förelägga Riks¬
dagen annat förslag, hemställt, att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå
Riksdagen att på extra stat för år 1912 till understöd åt frökontroll¬
anstalter ställa till Eders Kungl. Maj:ts förfogande samma belopp som
för innevarande år att fördelas på samma villkor som hittills.
Styrelsen för centralanstalten för försöksväsendet på jordbruks- Department»-
området har nu framlagt förslag till ändrad organisation af frökontroll- cheten-
väsendet, hvilket förslag i vissa afseenden skiljer sig från den nådiga
proposition i ämnet, Eders Kungl. Maj:t föreläde 1908 års Riksdag.
Då under sådana förhållanden en närmare pröfning och granskning af
detta förslag synes mig önskvärd, anser jag mig böra för närvarande
inskränka mig till att hemställa, att Eders'Kungl. Maj:t måtte, i likhet
med föregående år, föreslå Riksdagen
att på extra stat för år 1912 till Kungl. Maj:ts förfogande anvisa ett
Bih. till Biksd. Prot. 1911. 1 Sami. 1 Afd. 28
218
Nionde hufvudtiteln.
[31.] anslag af 10,000 kronor, för att — med högst 1,000 kronor för hvarje
anstalt — användas till understöd åt sådana frökontrollanstalter, som
af landsting eller hushållningssällskap, hvart för sig eller i förening,
understödjas med minst samma belopp som statsbidraget och hvilka
anstalter vilja underkasta sig de villkor och föreskrifter i afseende på
analysmetoder och öfriga förhållanden, som af Kungl. Maj:t fastställas.
[32.] Med bifall till Kungl. Maj:ts därom gjorda framställningar har
Åtgärder för Riksdagen såsom bidrag till åtgärder för befordrande af den inhemska
klöfver- och gräsfröodlingen på extra stat för hvart och ett af åren
inhemska 1908—1911 anvisat ett belopp af 15,000 kronor.
Mbgräsfrlch Hen 18 oktober 1907 har Kung]. Maj:t utfärdat nådig kungörelse
odlingen, angående statsbidrag från anslaget till åtgärder för befordrande af den
inhemska klöfver- och gräsfröodlingen att lända till efterrättelse tills¬
vidare och så länge anslag för berörda ändamål fortfarande anvisas.
(Sv. förf.-saml. n:r 80.)
Uti underdånig skrifvelse den 10 oktober 1910 har nu landtbruks-
styrelsen gjort framställning om beredande jämväl för år 1912 af medel
för berörda ändamål.
Då enahanda belopp af 15,000 kronor torde för år 1912 vara för
ändamålet erforderligt, hemställer jag, att Eders Kungl. Maj:t måtte
föreslå Riksdagen
att såsom bidrag till åtgärder för befordrande af den inhemska
klöfver- och gräsfröodlingen på extra stat för år 1912 anvisa ett belopp
af 15,000 kronor.
[33.] En inhemsk produktion i största möjliga utsträckning af för våra
Statskonsuient förhållanden lämpligt fröutsäde har länge framstått såsom ett önskemål.
' fm°mn9 Orsaken härtill ligger dels i de värdefulla egenskaper, det svenska fröet
besitter framför utländskt frö af samma slag, egenskaper, som göra vårt
svenska frö till en öfverallt eftersökt exportvara, dels ock i den fram¬
skjutna plats ladugårdsskötsel intager inom landets jordbruk och de
stora anspråk, hvilka, såsom en följd ■ häraf, måste ställas på foder¬
produktionen och den härför afsedda arealens afkastningsförmåga.
Åtgärder att åt denna viktiga gren af jordbruket gifva önskvärdt
och välbehöfligt uppsving hafva från statsmakternas sida icke saknats.
Sålunda har, på framställning af Kungl. Maj:t, från och med år 1908
särskildt statsanslag af Riksdagen beviljats för befordrande af den in¬
hemska klöfver- och gräsfröodlingen; och för att hindra, att infördt
utländskt frö här säljes såsom svenskt — något som till kännbar skada
Nionde hufvudtiteln.
219
för landets jordbrukare i stor utsträckning ägt rum -— hafva särskilda,
mycket verksamma kontrollbestämmelser vid import af dylikt frö blifvit
utfärdade.
Dessa åtgärder hafva redan i så måtto medfört godt resultat, att
intresset för fröodling inom vissa delar af landet märkbart ökats. Åt¬
skilligt återstår emellertid att härutinnan uträtta, för att det med de
redan vidtagna åtgärderna afsedda målet skall kunna fullt uppnås.
I detta afseende hafva hushållningssällskapens år 1908 samlade
ombud i skrifvelse till landtbruksstyrelsen framhållit, att det, för att
nämnda intresse, hvithet tydligen gifvit sig tillkänna i bildandet af frö-
odlingsföreningar, upprättandet af frörenserier o. s. v., måtte finna sitt
rätta uttryck, bland annat fordrades, att fullt sakkunnig hjälp funnes att
tillgå vid ordnandet af dessa angelägenheter. Af våra vanliga jordbruks¬
konsulenter kunde man icke rimligtvis begära, att de skulle vara spe¬
cialister på detta område, och att hushållningssällskapen hvart för sig
eller några i förening skulle anställa dylika specialexperter kunde ej
heller gärna ifrågasättas, enär inom ett mindre område full sysselsättning
för en dylik icke vore att påräkna, åtminstone icke till en början.
Tillsvidare borde behofvet kunna fyllas genom anställande af en sådan
expert för hela landet, och den naturligaste lösningen af frågan syntes
ombuden därför vara, att staten, som ju redan nu lämnade årligt anslag
till fröodlingens befrämjande, äfven toge denna fråga om hand.
Ombuden hafva vidare påpekat, att det, som kanske icke minst
bidragit till jordbrukets kraftiga utveckling i vårt grannland Danmark,
varit just den omständigheten, att, när en gren af landthushållningen,
ofta genom enskildas förarbete, börjat tillvinna sig allmännare intresse,
staten städse varit färdig att utan onödigt dröjsmål skänka rörelsen sitt
understöd, särskildt genom att anställa speciellt utbildade fackmän, hvilka
tagit ledningen och fört utvecklingen in på de rätta spårén. Enligt
ombudens uppfattning vore fröodlingsfrågan i vårt land nu kommen i
det skede, att anställandet af en på detta område speciellt utbildad fack¬
man skulle vara till synnerligt gagn för hela landet. Hans uppgift
skulle i främsta rummet blifva att biträda vid organisationen af förenings-
väsenaet på fröodlingens område och härvid lämna detaljerade upplys¬
ningar, men därjämte skulle han i frågor, som gällde odling af frö,
insyningar, anläggning af vallar och försök på detta område, bistå hus¬
hållningssällskapens konsulenter och, så långt tiden det medgåfve, äfven
allmänheten direkt med råd och upplysningar.
Med stöd af hvad sålunda anförts, anhöllo ombuden, att landtbruks¬
styrelsen måtte taga i öfvervägande frågan om anställande af en stats-
[33.]
220
Nionde hufvudtiteln.
[33.] konsulent i fröodling samt därefter till Eders Kungl. Maj:t göra den
framställning i ämnet, som för inrättande af en dylik statskonsulent-
befattning vore af nöden.
Med underdånig skrifvelse den 25 oktober 1909 har Jandtbruks-
styrelsen öfverlämnat denna ombudens framställning och därvid för egen
del anfört, hurusom det vid de jämförande försök, som under senare
år här och hvar inom landet företagits för anläggande af foderväxt-
vallar och odling af foderväxter i allmänhet, med stor tydlighet visat
sig, att, för att kunna föra den viktiga foderväxtodlingen framåt i
ett land, hvars klimatiska förhållanden vore så olika andra länders
som Sverige, det vore nödvändigt att göra sig oberoende af fröimport
från sydligare länder och i stället grunda odlingen på användande af
inhemskt utsäde.
Statsmakterna hade äfven beaktat detta genom att anvisa medel
att på vissa villkor användas till åtgärder för befordrande af den in¬
hemska klöfver- och gräsfröodlingen. Och hushållningssällskapen hade
å sin sida lagt i dagen sitt intresse för frågan genom att lämna de
anslag, hvilka erfordrats för att sällskapen skulle erhålla bidrag från
sagda statsanslag.
Af de från hushållningssällskapen inkomna ansökningar om djdika
bidrag och berättelser rörande åtgärder för fröodlingen syntes det emel¬
lertid landtbruksstyrelsen otvetydigt framgå, att stor tvekan rådde, an¬
gående hvilka åtgärder lämpligast borde vidtagas för att nå det afsedda
syftemålet.
Inom de orter, hvarest frökontrollanstalter vore upprättade, hade
dessas föreståndare i allmänhet i sin mån lämnat råd och upplysningar
till ledning i berörda hänseende, men härigenom kunde dock, enligt
landtbruksstyrelsens mening, icke åstadkommas ett för hela landet en¬
hetligt och systematiskt arbete i den riktning, hvarom här vore fråga.
För att vinna detta mål syntes staten böra träda emellan och
anvisa medel för anställande af en statskonsulent för fröodling, hvilken
skulle hafva sig ålagdt att lämna råd och upplysningar angående odling
af foderväxtfrö samt anläggning af foderväxtvallar och dylikt, att upp¬
göra förslag till växtslag, som företrädesvis borde i vallar odlas inom
olika trakter, att uppgöra plan till och utöfva tillsyn öfver odlings-
försök inom de områden, som tillhörde hans verksamhet, att meddela
råd angående frövarors behandling och rensning samt anläggande af
frörenserier äfvensom anskaffande af lämpliga rensningsmaskiner, att
uppgöra planer för premiering af fröodling och utsädesfrö, att genom
föredrag och på annat sätt hos den jordbrukande allmänheten väcka
Nionde hufvudtiteln.
221
intresse för fröodling och anläggande af foderväxtvallar, att arbeta [33.]
för bildande af fröodlingsföreningar samt att biträda vid deras bil¬
dande.
För det närvarande syntes en sådan statskonsulent böra an¬
tagas endast för ett år i sänder och medel till densamma anvisas å
extra stat.
Beträffande hans arfvode har landtbruksstyrelsen anfört, att detta
borde bestämmas i likhet med hvad i sådant afseende för närvarande
utginge i lön uti första lönegraden eller såsom arfvode till statskon¬
sulent eller 4,000 kronor, hvarjemte, förutom att arfvodestaxan för
statskonsulenterna syntes böra gälla äfven för denna tjänsteman, till
bestridande af kostnaderna för hans resor borde, i likhet med hvad
hittills varit fallet beträffande andra å extra stat uppförda statskonsu-
lenter, utgå ett belopp af 2,500 kronor.
I anslutning härtill bär landtbruksstyrelsen hemställt, att Eders
Kungl. Magt täcktes hos Riksdagen göra framställning om beviljande
för ändamålet af ett anslag af 6,500 kronor.
Af hvad såväl hushållningssällskapens ombud som landtbrukssty- Departements-
relsen här anfört, synes mig framgå, att i det arbete, som nu delvis chefen-
med understöd af statsmedel nedlägges på befrämjande af den inhemska
fröodlingen, önskvärd planmässighet samt enhetlighet i ledningen af det
hela i viss mån saknas. Då uppnåendet af bästa möjliga resultat här¬
igenom afsevärdt försvåras och lätt kan äfventyras, anser äfven jag, att
åtgärder böra vidtagas för afhjälpande af den nu förefintliga bristen
härutinnan. Att detta lämpligast och på mest betryggande sätt bör
kunna ske genom att här liksom på andra landthushållningens verk¬
samhetsområden anställa en på ifrågavarande område sakkunnig person
med uppgift att leda arbetet inom de skilda orterna efter vissa enhet¬
liga principer samt verka för, att inom en ort vunnen erfarenhet, där
så visar sig fördelaktigt, kommer andra orter till godo, synes mig
uppenbart. I detta fall torde ett d}dikt sakkunnigt bistånd och stöd
vara särskildt af behofvet påkalladt, enär den gren af landthushållningen,
hvarom här är fråga, visat sig verksammast kunna främjas på samman¬
slutningens väg, därvid behof af kraftigt initiativ utifrån ofta gör sig
starkt gällande. Därtill kommer såsom en beaktansvärd omständighet,
att fröodlingen särskildt lämpar sig för det mindre jordbruket, något
hvarom man inom vissa delar af landet redan vunnit rik erfarenhet.
För att det mindre jordbruket mera allmänt skall kunna begagna sig
af de fördelar, eu efter de lokala förhållandena afpassad fröodling så-
222
Nionde hufvudtiteln.
[33.] lunda kan erbjuda detsamma, kräfves emellertid — såväl vid anskaffan¬
det af lämpliga fröstammar som vid afsättningen af de producerade frö¬
varorna — att samverkan äger rum icke endast mellan odlarna inom
den närmaste orten utan äfven skilda landsdelar emellan. Endast här¬
igenom kan vår inhemska fröodling så utvecklas, att landets eget behof
af svenskt frö blir fylldt och en säkerligen vinstgifvande export däraf
så småningom kan komma till stånd.
Äfven i den för jordbruket inom vissa delar af landet viktiga
frågan om sammansättningen af fröblandningar till fleråriga vallar äro
jordbrukarna ofta i behof af på erfarenhet och sakkunskap grundade
råd och anvisningar, något som hittills endast undantagsvis stått dem
till buds. Då detta i väsentlig grad bidragit till, att de fleråriga
vallarna icke i vårt lands foderproduktion intaga den plats, de säker¬
ligen mångenstädes skulle förtjäna, öppnar sig äfven här ett rikt verk¬
samhetsfält för en statskonsulent i fröodling.
Det torde ej vara tvifvel underkastadt, att icke denne skulle bli
fullt upptagen med det omfattande arbete, som, enligt hvad landtbruks-
styrelsen angifvit, närmast skulle komma att åligga honom. Jag håller
emellertid för sannolikt, att han åtminstone till en början och under
förutsättning, att han på lämpligt sätt söker samverka med hushåll¬
ningssällskapens jordbrukskonsulenter, hvarigenom hans arbete bör kunna
väsentligen underlättas, skulle kunna bli i tillfälle att utöfva en gagnande
verksamhet äfven ifråga om främjandet af växtodling i allmänhet. Äfven
denna gren af jordbruket har under dessa sista år börjat omfattas med
allt lifligare intresse af landets jordbrukare och det har därvid visat
sig, att den väl förtjänar att göras till föremål för samma sakkunnigt
planlagda och rationellt bedrifna förbättringsarbete som det, hvilket på
ett framgångsrikt sätt under senast förflutna decennier blifvit nedlagdt
på höjandet af landets husdjursskötsel. Det inflytande Danmarks stats¬
kons ulenter i växtkultur utöfvat på detta lands växtodling innebär,
såsom äfven hushållningssällskapens ombud antydt, onekligen en ma¬
ning till oss att vid vårt arbete beträda samma väg.
Mot de af landtbruksstyrelsen föreslagna beloppen till statskon-
sulentens aflöning och till bestridande af hans resekostnader har jag
icke något att erinra.
På grund af hvad jag sålunda anfört, hemställer jag, att Eders
Kungl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen
att till anställande af en statskonsulent i fröodling på extra stat
för år 1912 anvisa ett anslag af 6,500 kronor.
Nionde hufvudtiteln.
228
Såsom bidrag till uppehållande af Sveriges utsädesförenings prak¬
tiskt vetenskapliga verksamhet har Riksdagen på extra stat för hvarje
år från och med år 1905 anvisat ett anslag af 25,000 kronor. Tillika
har i öfverensstämmelse med hvad Riksdagen år 1904 förutsatte, Kungl.
Maj:t årligen anvisat till föreningen ytterligare 15,000 kronor, hvilka
medel utgått från anslaget till befrämjande i allmänhet af jordbruk och
landtmannanäringar.
Med anledning af de anmärkningar, som tid efter annan fram¬
kommit angående vissa förhållanden vid utsädesföreningens verksamhet
och på grund af Riksdagens uttalande i ämnet i underdånig skrifvelse
den 1 juni 1908 angående regleringen af utgifterna under riksstatens
nionde hufvudtitel, hafva, såsom Eders Kungl. Maj:t täcktes erinra sig,
åtskilliga åtgärder blifvit vidtagna för åstadkommande af för allmän¬
heten betryggande bestämmelser angående tillgodogörandet af de genom
föreningens försorg frambragta förädlade utsädesstammar. För dessa
åtgärder lämnade jag utförlig redogörelse vid underdånig föredragning
den 14 januari 1910 af frågan om statsanslag till utsädesföreningen
under år 1911. Af denna redogörelse framgår bland annat, att den
kommission, som af Eders Kungl. Maj:t, hushållningssällskapens ombud
i föreningens större styrelse samt föreningens mindre styrelse blifvit
utsedd att handlägga alla frågor rörande öfverlåtelse af utsädesföre¬
ningens stammar till förökning och försäljning, med underdånig skrif¬
velse den 30 november 1909 öfverlämnat dels ett exemplar af en utaf
utsädesföreningen och allmänna svenska utsädesaktiebolaget undertecknad,
för en tid af tio år från den 1 juli 1909 gällande öfverenskommelse mellan
föreningen och bolaget om öfverlåtelse af från föreningen utgående nya
stammar och sorter af landtbruksväxter till förökning och försäljning,
upprättad i enlighet med af Eders Kungl. Maj:t den 29 oktober 1909
meddeladt beslut i ämnet, dels i styrkt afskrift en af samtliga leda¬
möter i utsädesaktiebolagets styrelse afgifven förbindelse att ansvara
för bolagets åtagande enligt förenämnda aftal, hvilken förbindelse af
kommissionen godkänts, dels ock utdrag af protokoll, hållet vid ordinarie
bolagsstämma med delägarna i utsädesaktiebolaget den 26 oktober 1909,
utvisande, att stämman beslutat de ändringar i sin bolagsordning,
hvilka finnas angifna i punkt 17 af omförmälda öfverenskommelse.
Såsom Eders Kungl. Maj:t likaledes torde erinra sig, har Eders
Kungl. Maj:t, som den 23 december 1909 fastställt stadgar för utsädes¬
föreningen, vid underdånig föredragning den 25 november 1910 af
utsädesföreningens framställning om utbekommande af statsanslag
för år 1911 dels såsom bidrag till uppehållande af föreningens prak-
[34.]
Sveriges
utsädes-
förening.
224
Nionde hufvudtiteln.
[34.] tiskt vetenskapliga verksamhet tilldelat föreningen för år 1911, för¬
utom det af Riksdagen för samma ändamål beviljade anslag af
25,000 kronor, ett ytterligare anslag af 15,000 kronor, dels ock
föreskrifvit, att för tillgodonjutande af de sålunda beviljade ansla¬
gen, tillhopa 40,000 kronor, skulle gälla ej mindre de bestämmelser
i fråga om öfverlåtelse af från föreningen utgående nya stammar
och sorter af landtbruksväxter, som innehölles uti förenämnda mellan
föreningen och utsädesaktiebolaget aftalade öfverenskommelse, än
äfven följande villkor, nämligen: att en af Kungl. Maj:t för ett
år i sänder utsedd person skulle vara ledamot i föreningens mindre
styrelse med enahanda befogenhet som öfriga ledamöter i samma
styrelse; att ett ombud för statens räkning skulle äga deltaga i
revisionen af föreningens förvaltning; att kostnaderna för nämnda
ledamot och ombud skulle bestridas af föreningen med belopp, som
i brist på godvillig öfverenskommelse skulle bestämmas af landt¬
bruksstyrelsen; att föreningen skulle i afseende å sin verksamhet
vara underkastad inspektion från statens sida, hvilken inspektion
skulle utöfvas af landtbruksstyrelsen; att föreningens nuvarande filialer
ej finge nedläggas utan medgifvande af landtbruksstyrelsen; att före¬
ningen skulle under år 1911 i minst lika stor utsträckning som under
år 1906 till mindre jordbrukare utlämna goda utsäden såsom försträck¬
ning samt af andra medel än statsanslag bestrida däraf föranledda
kostnader; samt att föreningen skulle före utgången af maj månad
1912 till Kungl. Maj:t ingifva fullständig berättelse öfver föreningens
verksamhet under år 1911, hvarjämte det skulle åligga föreningen att
tillställa hvartdera af rikets landtbruksinstitut två exemplar samt en
hvar af de med statsmedel understödda landtmanna- och lantbruks¬
skolor ett exemplar af föreningens tidskrift för samma år.
1 underdånig skrifvelse den 25 oktober 1910 har nu utsädes-
föreningen hemställt om beredande af det hittills af Riksdagen beviljade
anslaget jämväl för år 1912, och har föreningen till stöd för denna
sin framställning bland annat anfört, att föreningens förädlings- och
försöksverksamhet fortfarande bedrefves i enlighet med den plan, som
uppgjordes, då nu ifrågavarande statsanslag första gången begärdes,
dock med den utvidgningen, att förädlingen äfven af foderrotfrukter
från och med år 1910 upptagits på arbetsprogrammet. Föreningens
förädlingsverksamhet omfattade sålunda nu alla de viktigaste åkerbruks-
växterna. Vid föreningens filialer vid Ultima och i Luleå hade verk¬
samheten under det gångna året fortgått och fortginge alltjämt i oför¬
minskad omfattning, öfvertygad om sådana filialers stora betydelse
Nionde hniyudtitein.
22 5
hade föreningen för afsikt att, så snart den ekonomiska ställningen
sådant tilläte, upprätta en filial äfven i Västergötland, där jord och
nödiga byggnader för ändamålet kunde erhållas på mycket fördelaktiga
villkor. Såsom resultat af sin verksamhet hade föreningen under de
senaste fem åren till odling i stort kunnat öfverlämna icke mindre än
fjorton nya, för olika delar af landet afsedda sorter af hvete, råg, hafre,
korn och gräs. Föreningens ekonomiska ställning, som varit synner¬
ligen brydsam, hade under det gångna året blifvit något gynnsammare.
Under hänvisning till den underdåniga framställningen bifogade styrelse-
och revisionsberättelser har föreningen sålunda anfört, att afskrifningar
kunnat ske å institutionsbyggnaden och inventarievärdet, hvarjämte
den förut befintliga underbalansen å verksamhetens konto blifvit betäckt.
Denna ändring till det bättre hade dock till större delen åstadkommits
genom gåfvomedel och för öfrigt möjliggjorts genom vissa inskränk¬
ningar i verksamheten. Den innebure sålunda ej, att behofvet af det
nu begärda statsanslaget blifvit mindre. Förhållandet vore snarare det
motsatta, i det att föreningen hade grundad anledning befara, att såväl
anslagen från en del hushållningssällskap som ock ett större lands-
tingsanslag komme att indragas efter år 1911. Af skrifvelsen bilagdt
förslag till inkomst- och utgiftsstat framginge, att föreningen icke vore
i stånd att uppehålla sin verksamhet i hela dess omfattning med mindre
det begärda anslaget för år 1912 kunde erhållas.
Öfver denna framställning har landtbruksstyrelsen afgifvit in-
fordradt underdånigt utlåtande den 4 november 1910 och därvid fram¬
hållit, att förhållandena betingade enahanda understöd från statens sida
för år 1912 åt Sveriges utsädesförening, som Riksdagen funnit böra till
föreningen under år 1911 utgå.
I anslutning härtill hemställer jag, att Eders Kungl. Maj:t måtte
föreslå Riksdagen
att såsom bidrag till uppehållande af Sveriges utsädesförenings
praktiskt vetenskapliga verksamhet på extra stat för år 1912 anvisa ett
anslag af 25,000 kronor.
Bifalles detta, lär Eders Kungl. Maj:t vilja angående villkoren för
anslagets åtnjutande meddela enahanda bestämmelser, som stadgats i
fråga om de till föreningen för innevarande år anvisade anslag.
För hvart och ett af åren 1892—1910 har Riksdagen på extra
stat anvisat ett belopp af 1,000 kronor till utbildande af en elev i
boskapsskötsel och mejerihushållning. Beloppet, som uteslutande an-
Bih. till Biksd. Prot. 1911. 1 Sami. 1 Afd. 29
[34.]
[35.]
Stipendiat i
boskapsskötsel
och mejeri-
hushållning.
226
Nionde hufvudtiteln.
[85.] vändts till arfvode åt eleven, blef på framställning af Eders Kungl.
Maj:t af 1910 års Riksdag för år 1911 höjdt med 500 kronor till 1,500
kronor, i sammanhag hvarmed innehafvaren af befattningen blifvit
benämnd stipendiat i boskapsskötsel och mejerihushållning. Ändamålet
med anställandet af ifrågavarande stipendiat, för hvilken landtbruks¬
styrelsen den 24 oktober 1910 utfärdat instruktion (Bill. till Sv. form¬
sand. n:r 69), är, att man på detta sätt städse inom landet skall äga
tillgång på personer, särskild! utbildade för att kunna antagas till kon¬
sulenter i nämnda grenar af landthushållningen.
I underdånig skrifvelse den 1 november 1910 har nu landtbruks-
styrelsen hemställt, att Eders Kungl. Maj:t måtte hos Riksdagen göra
framställning om anvisande äfven för år 1912 af ett anslag å 1,500
kronor till utbildande af en stipendiat i boskapsskötsel och mejeri¬
hushållning.
Departements- Fördelarna af att äga tillgång till bär ifrågavarande anslag hafva
chefen. Tmc]er (}e år, detsamma funnits tillgängligt, varit synnerligen stora, i
det att ett flertal imga män genom detsamma vunnit en utbildning,
som satt dem i stånd att i olika tjänstebefattningar inom förevarande
grenar af landthushållningen utöfva en i flera afseenden gagnande verk¬
samhet.
Jag hemställer alltså, att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen
att till utbildande af eu stipendiat i boskapsskötsel och mejeri¬
hushållning på extra stat för år 1912 anvisa ett anslag af 1,500 kronor.
[36.] I enlighet med hvad landtbruksstyrelsen uti underdånig skrifvelse
^TfingenjöreJ den oktober 1910 hemställt, tillstyrker jag, att, i likhet med före-
oeh torfassis- gående år, Eders Kungl. Magt måtte föreslå Riksdagen
tenter■ att för anställande af en första och en andra torfingenjör samt tre
torf'assistenter oå extra stat för år 1912 anvisa ett anslag af 25,000
kronor.
[37.] 1907 års Riksdag har på förslag af Kungl. Maj:t till upprätt-
T°Markör hållande af en torfskola under åren 1908—1912 beviljat ett anslag af
35,000 kronor. Däraf har Riksdagen på extra stat för hvart och ett
af åren 1908 —1911 anvisat ett belopp af 7,000 kronor.
Genom nådigt bref den 20 september 1907 bemyndigade Kungl.
Maj:t landtbruksstyrelsen att med svenska torfindustriföreningen afsluta
kontrakt om upprätthållande under åren 1908—1912 af en torfskola
Nionde hulvudtiteln.
227
vid Markaryd i Kronobergs län. Samtidigt anvisade Kling!. Maj:t till [37.]
skolans upprätthållande under nämnda tid förberörda af Riksdagen be¬
viljade anslag af 35,000 kronor samt anbefallde statskontoret att efter
ingången af år 1908 till svenska torfindustriföreningen på rekvisition
utanordna ej mindre ett belopp af 4,250 kronor för själfva skolans
upprätthållande än äfven ett belopp af 275 kronor för en hvar af högst
10 frielever, dock först sedan med intyg från landtbruksstyrelsen blifvit
styrkt, ej mindre att undervisningen vid skolan under året bedrefves
på ett tillfredsställande sätt enligt af landtbruksstyrelsen fastställd plan,
än äfven huru många frielever vid skolan under året åtnjöte undervis¬
ning. Vidare har Eders Kung!. Maj:t genom särskilda nådiga bref an¬
befallt statskontoret att för hvart och ett af åren 1909, 1910 och 1911
på enahanda villkor utanordna samma belopp som för år 1908 till skolans
upprätthållande och till frielever.
Nu har landtbruksstyrelsen i underdånig skrifvelse den 10 oktober
1910 hemställt, att Eders Kungl. Maj:t täcktes till Riksdagen aflåta
proposition, att Riksdagen måtte af berörda anslag anvisa för år 1912
ett belopp af 7,000 kronor.
På grund häraf får jag hemställa, att Eders Kungl. Maj:t måtte
föreslå Riksdagen
att af det utaf 1907 års Riksdag beviljade anslag å 35,000 kronor
till upprätthållande af en torfskola under åren 1908—1912 på extra stat
för år 1912 anvisa ett belopp af 7,000 kronor.
Sedan Riksdagen till Kungl. Maj:ts förfogande för vidtagande af [38.]
sådana åtgärder, som kunde linnas vara ägnade att främja lösningen af Åtgärder far
frågan angående lämpligaste sättet att tillgodogöra den i landets torf- lodlg^Jndlfa)
mossar befintliga bränsletillgång, anvisat på extra stat för år 1902 ett *» »' landet»
anslag af 100,000 kronor, har Riksdagen till samma ändamål anslagit ^ntugaTrände.
dels för år 1905 25,000 kronor och dels för år 1907 20,000 kronor, tillgång m.m.
Vidare har Riksdagen för ett hvart år från och med år 1904 medgifvit,
att Eders Kungl. Maj:t finge under ett följande år i mån af behof för
ändamålet disponera, hvad vid utgången af närmast föregående år icke
blifvit användt af samma medel.
I underdånig skrifvelse den 3 december 1910 har nu landtbruks¬
styrelsen dels meddelat, att enligt uppgift från statskontoret af ifråga¬
varande anslag återstode att disponera ett belopp af endast 739 kronor
85 öre, dels ock, med förmälan att styrelsen ansåge medel för omordade
ändamål fortfarande böra finnas tillgängliga, hemställt, att Eders Kungl.
Maj:t täcktes i dylikt syfte aflåta nådig proposition till Riksdagen.
228
Nionde hufvudtiteln.
138.]
Departements¬
chefen,
[39.]
Svenska moss-
kulturför¬
eningen.
Då sistlidna år något ytterligare anslag för ifrågavarande ändamål
icke af Riksdagen äskades, berodde detta därpå, att medel för ända¬
målet under år 1910 funnos till Eders Kungl. Maj:ts förfogande till¬
gängliga. Ehuruväl värdet af de rön, som hittills för ifrågavarande
ändamål utförts, ännu icke med full visshet kan bedömas, synes dock
ett fortsatt understödjande af de nya uppslag, som här kunna fram¬
komma, vara af sådan betydelse för utvecklandet af vårt lands naturliga
hjälpkällor, att det allmänna icke lämpligen kan undandraga sig att,
härtill medverka. Då det nu disponibla beloppet tydligen ej är tillfyllest
härför, hemställer jag, i enlighet med landtbruksstyrelsens i ämnet
gjorda framställning, att Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen
att för vidtagande af sådana åtgärder, som hunna finnas vara
ägnade att främja lösningen af frågan angående lämpligaste sättet att
tillgodogöra den i landets torfmossar befintliga tillgång af bränntorf,
torf strö m. m., på extra stat för år 1912 att i mån af behof användas
anvisa ett belopp af 10,000 kronor, med rätt därjämte för Kungl.
Maj:t att låta utaf nämnda belopp förskottsvis under år 1911 af till¬
gängliga medel utanordna 5,000 kronor samt likaledes i mån af behof
under år 1912 för enahanda ändamål disponera hvad vid utgången af
år 1911 icke blifvit användt af tidigare för samma ändamål på extra
stat beviljade medel.
Till understöd åt svenska mosskulturföreningen har Riksdagen på
extra stat för hvarje år från och med år 1890 anvisat statsanslag, som,
efter att för hvart och ett af åren 1906 — 1909 hafva utgjort 20,000
kronor, för år 1910 höjdes till 35,000 kronor, med hvilket belopp an¬
slaget utgår äfven för år 1911.
I en till Eders Kungl. Maj:t ställd skrift har nu föreningen anhållit
om beredande åt föreningen jämväl för år 1912 af ett statsanslag af
35,000 kronor.
Med bifogande af berättelse öfver föreningens verksamhet under
år 1909 har föreningen till stöd för denna ansökning anfört hufvudsak¬
ligen följande.
De kemiska arbetena hade omfattat, utom några särskilda veten¬
skapliga undersökningar, analyser å 1,181 prof emot 959 år 1908. De
botaniska och torfgeologiska fältarbetena hade omfattat systematiska
undersökningar af Värmlands torfmossar, därvid 272 torfmarker besökts;
därjämte hade i några andra län enstaka mossar för vetenskapligt eller
praktiskt ändamål gjorts till föremål för undersökning. Kulturingenjö¬
rerna hade verkställt, förrättningar inom 20 län hos 330 mossägare
Nionde hufvudtiteln.
229
under sammanlagdt 234 dagar, hvarvid undersökts 16,068 hektar torf- [39.]
marker. Hos 70 småbrukare inom Jämtlands län hade under året kost¬
nadsfria besök gjorts under 34 dagar. År 1910 hade en tredje kultur¬
ingenjör anställts, för att föreningens konsulentverksamhet, som visat
sig synnerligen fruktbringande, måtte kunna bedrifvas i än större ut¬
sträckning. Populära föredrag i mosskultur, hufvudsakligen afsedda för den
mindre jordbrukaren, hade af tjänstemännen hållits i 20 län till ett antal
af 108 stycken, hvartill komme en särskild s. k. mosskurs för små¬
brukare i Jönköping de sista dagarna af juni månad 1909, hvilken be¬
sökts af 275 personer från 17 län. Kulturförsöken hade omfattat, utom
vegetationsförsök i Jönköping och vid de tvenne fasta stationerna vid
Flahult och Torestorp, 74 försöks- och förevisningsfält inom 21 län. Af
hvad sålunda anförts framginge, att en liflig verksamhet ägde rum inom
alla grenar af föreningens verksamhetsområde.
Öfver denna framställning har landtbruksstyrelsen den 10 oktober
1910, med öfverlämnande af ett af styrelsen infordradt förslag till
inkomst- och utgiftstat för föreningen för år 1912,'afgifvit underdånigt
utlåtande samt därvid, under framhållande af önskvärdheten af att för¬
eningens verksamhet äfven under år 1912 finge fortgå i afsedd riktning,
förklarat sig icke hafva något att erinra mot ofvan omförmälda förslag-
till inkomst- och utgiftstat för föreningen samt tillstyrkt föreningens
anhållan om fortsatt statsunderstöd.
Då det synes äfven mig vara af vikt, att föreningen blir satt i Departements.
tillfälle att fortsätta sin synnerligen gagnande verksamhet och då härför chefen-
kräfves, att föreningen äfven under år 1912 kommer i åtnjutande af
statsanslag till samma belopp som under innevarande år, hemställer jag,
att Eders Kungl. Magt måtte föreslå Riksdagen
att till understöd åt svenska mosskulturföreningen på extra stat
för år 1912 anvisa ett anslag af 35,000 kronor.
Bifalles detta, lärer Eders Kungl. Maj:t vilja, på sätt landtbruks¬
styrelsen hemställt, angående villkoren för anslagets åtnjutande med¬
dela enahanda bestämmelser, som stadgats i fråga om det till föreningen
för innevarande år beviljade anslag, och sålunda, bland annat, före¬
skrifva, att ett för statens räkning utsedt ombud, för hvilket kostnaden
bör bestridas af föreningen, skall deltaga i revisionen af föreningens
förvaltning, med skyldighet att om revisionen afgifva yttrande till jord¬
bruksdepartementet, samt att föreningen fortfarande skall i afseende å
sin verksamhet vara underkastad särskild inspektion från statens sida,
hvilken inspektion framdeles, liksom för innevarande år, torde böra till¬
komma landtbruksstyrelsen.
230
Nionde hufvudtiteln.
[40.] Till åtgärder för höjande af det mindre jordbruket har Riksdagen
höZ,'ndea/det hvarje ar sedan år 1901 anvisat anslag, som, från att för år 1902
mindre jord- hafva uppgått till 25,000 kronor, alltjämt ökats så, att för innevarande år
bruket. beviljats ett anslag af 267,500 kronor, häraf 25,000 kronor äro afsedda
att i främsta rummet användas såsom bidrag till aflönande af tio
jordbrukskonsulenter i mellersta och södra Sverige. Vidare skola
50,000 kronor i första hand utgå till understödjande och premiering af
odlingsföretag, Indika icke på annat sätt kunna komma i åtnjutande af
statsbidrag, hvarjemte 10,000 kronor äro beräknade att användas till
anordnande af undervisning, som afser att främja det mindre jordbruket,
men icke på annat sätt kan komma i åtnjutande af statsunderstöd.
Den 28 oktober 1910 har Eders Kungl. Maj:t utfärdat dels för-
nyadt reglemente för med statsmedel understödda åtgärder till höjande
af det mindre jordbruket och dels kungörelse angående statsanslag till
åtgärder för höjande af det mindre jordbruket att lända till efterrättelse
tills vidare och så länge anslag för berörda ändamål fortfarande anvisas.
(Sv. för.-saml. n:r 124.)
I underdånig skrifvelse den 28 november 1910 har nu landtbruks¬
styrelsen gjort framställning om beredande af anslag för ändamålet
jämväl för år 1912.
Vidkommande medelbehofvet för ifrågavarande ändamål under sist¬
nämnda år har landtbruksstyrelsen till en början framhållit, att, i mot¬
sats till hvad som var fallet för år 1911, härvid icke borde uti anslaget
i fråga inberäkna^ något belopp för anställande af jordbrukskonsulenter
inom mellersta och södra Sverige, utan borde medel härför begäras i
sammanhang med anslaget till statsbidrag till aflöning åt kringresande
jordbrukskonsrdenter i Dalarna och Norrland, hvartill medel för hvart
och ett af åren 1908—1911 å extra stat beviljats. Under sådana för¬
hållanden skulle emellertid från det eljest behöfliga anslaget till åt¬
gärder för höjande af det mindre jordbruket fråndragas ett belopp, mot¬
svarande det i anslaget för år 1911 för ifrågavarande ändamål inbe¬
räknade beloppet, 25,000 kronor.
Landtbruksstyrelsen har vidare anfört, att rörande bidrag till kon¬
trollföreningar vore bestämdt, bland annat, i fråga om bidrag till un¬
derstöd åt sådana medlemmar, hvilka ägde högst 25 kor, att sådant
bidrag finge utgå till föreningsmedlem endast under ett eller flera af de
fyra första åren, han tillhört kontrollförening.
Uti skrifvelse till landtbruksstyrelsen hade Västerbottens läns hus¬
hållningssällskap nu hemställt om styrelsens medverkan för erhållande af
statsbidrag till medlemmar af kontrollförening inom länet under ytter-
Nionde hufvudtiteln.
231
ligare sex år utöfver de i förberörda nådiga reglemente bestämda fyra
första åren. Äfven från Norrbottens läns hushållningssällskaps förvalt¬
ningsutskott hade till landtbruksstyrelsen inkommit framställning om be¬
redande af samma förmån åt medlemmar af kontrollföreningar inom
Norrbottens län.
Med anledning däraf hade landtbruksstyrelsen lämnat hushållnings¬
sällskapens under år 1910 i Stockholm församlade ombud tillfälle att yttra
sig, om och i sådant fall under hvilka förhållanden utsträckning af den
nu föreskrifna tiden för utgående af år sanslag till kontrollföreningarna
kunde anses oneklig. I sitt med anledning häraf beslutade yttrande
hade ombuden framhållit, att, äfven om ett dylikt behof af utsträckt tid
för statsbidrag i vissa fall kunde föreligga beträffande ofvannämnda båda
hushållningssällskaps områden, eu utsträckning af tiden för sådant stats¬
bidrag i stort sedt af flera skäl icke vore önsklig. Såsom stöd härför
anförde ombuden, att afsikten med ifrågavarande statsbidrag hufvud¬
sakligen varit att underlätta kontrollföreningars igångsättande och att
hjälpa dem öfver de första svårigheterna. Understödet af statsmedel
kunde därför vara berättigad! under de fyra första åren efter bildandet.
Efter denna tid borde en kontrollförening, enligt ombudens mening,
kunna reda sig på egen hand eller på annat sätt än genom statsbidrag-
erhålla nödiga medel för verksamhetens uppehållande.
Med anledning af detta hushållningssällskapens ombuds uttalande
hade Norrbottens läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott sedermera
till landtbruksstyrelsen inkommit med förnyad framställning i ämnet.
Under framhållande af behofvet för de norrländska länen af utsträckt
tid för statsbidrags utgående till kontrollförening har utskottet därvid
hemställt, att landtbruksstyrelsen, oberoende af ombudens allmänna,
landet i dess helhet afseende uttalande, ville taga utskottets förstberörda
framställning under öfvervägande och söka utverka sådan förlängning
i tiden för statsbidragets utgående, hvarom utskottet gjort framställning,
därvid, om denna förlängning skulle föreslås endast för öfra Norrland,
tilläfventyrs den inskränkningen kunde göras, att det ifrågasatta bidraget
utöfver de redan medgifna fyra åren begränsades till att afse endast
mindre kreatursbesättningar, hvilkas koantal icke öfverstege exempel¬
vis tio.
I anslutning härtill har landtbruksstyrelsen erinrat, hurusom sty¬
relsen i den underdåniga skrifvelse, styrelsen den 15 december 1905
aflät rörande statsbidrag till kontrollföreningar, framhöll, att statsbidraget
ej borde utgå under mer än en viss tid med hänsyn därtill, att kontroll-
[40.]
232
Nionde hulvudtiteln.
verksamheten, sedan dess betydelse blifvit känd, ej syntes behöfva eller
ens borde vidare uppehållas med understöd af allmänna medel. I öfver¬
ensstämmelse härmed föreslog landtbruksstyrelsen, att sådant bidrag ej
skulle utgå längre tid än fyra år, hvilket också blef Riksdagens beslut.
Landtbruksstyrelsen har nu förklarat sig fortfarande fasthålla vid
den då uttalade åsikten, att statsbidraget borde begränsas till viss tid.
Af de ofvannämnda skrifvelserna från Norrbotten och Västerbotten liksom
af upplysningar, som landtbruksstyrelsen erhållit från öfriga norrländska
län, framginge emellertid, att kontrollföreningsrörelsen ännu ej vunnit
fullt förtroende bland ladugårdsägarna inom Norrland. Anledningen
härtill finge hufvudsakligen tillskrifvas den omständigheten, att jord¬
brukarna inom dessa län till största delen tillhörde småbrukarklassen,
för hvilka kontrollkostnaden alltid och särskildt i dessa bygder med
långa afstånd ställde sig dyrare än för ägare af något större kreaturs¬
besättning. Landtbruksstyrelsen vore dock öfvertygad, att äfven Norr¬
lands jordbrukare småningom skulle lära sig inse det för deras ekonomi
fördelaktiga uti att ställa sina ladugårdar under den kontroll, som här
afsåges. För uppnående af detta för kreatursskötseln i dessa orter viktiga
mål vore emellertid angeläget, att åtgärder vidtoges till förhindrande
däraf, att småbrukare, som inträdt i kontrollförening, utträdde ur den¬
samma, hvarigenom kontrollrörelsens utveckling skulle motverkas.
Med anledning häraf och då det ej kunde nekas, att ägaren af
eu större ladugårdsbesättning snarare lärde sig inse fördelen af ifråga¬
varande ladugårdskontroll än en småbrukare med färre kreatur, syntes
landtbruksstyrelsen giltiga skäl finnas för att utsträcka tiden för åtnjutande
af statsbidrag hvad beträffar småbrukare i nämnda orter. Ett sådant
medgifvande torde dock böra gälla äfven för Dalarna, hvilket landskap
i ofvan angifna afseende liknade Norrland.
Landtbruksstyrelsen ansåge därför, att till nu gällande bestämmelser
rörande understöd åt medlemmar af kontrollförening det tillägg borde
göras, att Eders Kung]. Magt tillerkändes rätt att på framställning af
hushållningssällskap i Norrland samt Dalarna medgifva, att sådant under¬
stöd kunde utgå till medlemmar af kontrollförening, hvilka ägde högst
tio kor, under ett eller flera af de åtta första åren.
Ett sådant tillägg i gällande villkor för statsbidrags åtnjutande
i förevarande fall syntes landtbrukstyrelsen icke påkalla någon ökning
af anslaget för ifrågavarande ändamål.
Då landtbruksstyrelsen ansett, att, med undantag af här anförda
förändringar, anslaget för år 1912 borde utgå efter samma beräkning
och enligt enahanda villkor som för närvarande, har landtbruksstyrelsen
Nionde hulvudtiteln.
233
hemställt, att Eders Kung-!. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen, att dels [40.]
såsom bidrag till åtgärder för böjande af det mindre jordbruket på
extra stat för år 1912 anvisa och ställa till Kungl. Maj:ts förfogande
ett anslag, som, då åtminstone ännu icke några säkra beräkningar
kunnat göras om medelåtgången under år 1910, lämpligen syntes kunna
bestämmas till 250,000 kronor, dels ock, i likhet med hvad för år 1911
ägt rum, medgifva, att hvad vid utgången af år 1910 möjligen icke
blifvit användt af tidigare för ändamålet beviljade anslag finge under
år 1911 för enahanda ändamål af Kungl. Magt disponeras.
På af mig förut denna dag, vid underdånig föredragning af landt- Departements-
bruksstvrelsens framställningar om anslag under år 1912 till aflöning chetm-
åt jordbrukskonsulenter, anförda skäl synes mig det belopp i nu före¬
varande anslag, som beräknats såsom bidrag till aflöning åt jordbruks¬
konsulenter i södra och mellersta Sverige lämpligen böra, på sätt landt¬
bruksstyrelsen föreslagit, utbrytas ur detta anslag och under gemensam
anslagstitel sammanföras med det hittills särskildt uppförda statsbidraget
till aflöning åt jordbrukskonsulenter i Norrland och Dalarna. Vid bifall
till denna min framställning kommer anslaget till höjande af det mindre
jordbruket att minskas med motsvarande belopp, 25,000 kronor.
Det af landtbruksstyrelsen föreslagna tillägget i villkoren för
åtnjutande af statsunderstöd till medlemmar i kontrollförening inom
Norrland och Dalarna anser jag mig på de af landtbruksstyrelsen an¬
förda skälen böra tillstyrka. Detta tillägg synes mig särskildt välbehöfligt,
då arbetet på höjande af det mindre jordbruket i landets nordliga delar
med hänsyn till ladugårdsskötsel^ stora betydelse för det jordbruk, som
där bedrifves, i första rummet torde böra riktas på att främja och sprida
intresse för denna viktiga gren af landthushållningen. Därtill kommer,
att de svårigheter för landtbrukets bedrifvande inom dessa nordliga
landsdelar, som äro en följd såväl af deras nordliga läge som däraf, att
den jämförelsevis fåtaliga befolkningen, särskildt inom de nordligaste
länen, bor spridd öfver stora vidder, i ett eller annat fall kunna göra det
nödvändigt, att undantag medgifvas nämnda landsdelar från gällande,
för hela landet gemensamma bestämmelser sådana som de nu ifråga¬
varande.
Beträffande storleken af det anslag, som för år 1912 torde böra
begäras, tillåter jag mig erinra, att jag vid underdånig föredragning
den 14 januari 1910 af frågan om anslag för år 1911 till åtgärder för
höjande af det mindre jordbruket beräknade medelbehofvet för de åt-
Bih. till Biksd. Prof. 1911. 1 Sami. 1 Afd. 30
234
Nionde hufvudtiteln.
[40.] gärder, om hvilka nu är fråga, till 251,000 kronor enligt följande för-
slagsberäkning:
penningpris vid premiering af mindre jordbruk ............. 39,000 kronor.
premielån vid premiering af mindre jordbruk .................. 35,000 „
kontrollföreningars organisationsanslag............................... 16,000 ,,
kontrollföreningars årsanslag .................................................. 25,000 ,,
studieresor......................................................................... 26,000 „
undervisningskurser.................................................................... 50,000
premiering af odlingsföretag ............................................... 50,000 ,,
öfrig undervisning................................................................. 10,000 ,,
tillhopa 251,000 kronor.
Utöfver detta belopp kräfdes för ändamålet ytterligare 15,000
kronor till täckande af vissa hushållningssällskapens kostnader under år
1909, Indika enligt gällande bestämmelser skulle bestridas med stats¬
medel. På grund af vid nämnda tidpunkt i statskontoret innestående
besparingar å föregående års anslag till åtgärder för höjande af det
mindre jordbruket behöfde emellertid icke hela det sålunda såsom erfor¬
derligt beräknade beloppet af Riksdagen äskas, utan begärde Eders
Kungl. Maj:t Riksdagens medgifvande att under år 1910 få för ändamålet
använda, hvad vid utgången af 1909 möjligen icke blifvit användt åt
tidigare för samma ändamål beviljade medel.
Denna Eders Kungl. Maj:ts framställning blef af Riksdagen bifallen.
Då ovisst torde vara, om någon dylik behållning vid 1911 års
slut kan finnas tillgänglig och då medelbeliofvet under år 1912 förvisso
icke kan beräknas lägre än under år 1911, synes framställning nu
böra göras om beviljande för år 1912 af hela det för ändamålet såsom
erforderligt för år 1911 beräknade beloppet eller i rundt tal 250,000
kronor.
På grund af hvad jag sålunda anfört, hemställer jag alltså, att,
Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen att
dels på extra stat för år 1912 till åtgärder för höjande af det
mindre jordbruket bevilja ett anslag af 250,000 kronor;
dels ock medgifva, att hvad vid utgången af 1910 möjligen icke
blifvit användt af tidigare för ändamålet beviljade anslag må under år
1911 för enahanda ändamål af Kungl. Maj:t disponeras.
[41.] Till anställande af eu statskonsulent för det mindre jordbruket
statskonsuimt har Riksdagen för hvart och ett af åren 1910 och 1911 beviljat ett
^jordbruktt™ anslag af 6,500 kronor. Den 15 oktober 1909 har Eders Kung]. Maj:t
Nionde hufvudtiteln.
235
utfärdat nådigt reglemente för denne statskonsulent. (Sv. förf.-saml. [41.]
n:r 118.)
Då eu statskonsulent för det mindre jordbruket synes böra äfven
för år 1912 anställas, tillstyrker jag, att Eders Kung!. Maj:t måtte, i
öfverensstämmelse med hvad landtbruksstyrelsen uti underdånig skrif¬
velse den 10 oktober 1910 hemställt, föreslå Riksdagen
att till anställande af en statskonsulent för det mindre jordbruket
på extra stat för år 1912 anvisa ett anslag af 6,500 kronor.
I42-]
I underdånig skrifvelse den 2 december 1910 har landtbruks- Ät^arde.r
styrelsen hemställt om vidtagandet af vissa åtgärder för att underlätta «/ enkönad
åstadkommandet af en bättre ordnad bokföring vid landets mindre lord- bokföring vid
*i "i ° mindre jord•
Landtbruksstyrelsen har därvid till eu början erinrat, hurusom
statsmakternas sträfvan under en längre tid varit riktad på att befordra
landtbrukets produktivitet. Omständigheter syntes emellertid nu före¬
ligga, hvilka i hög grad påkallade statens uppmärksamhet för möjlig¬
görandet äfven af en mera ekonomisk drift vid landtbruket. Härför
kräfdes med nödvändighet, att bokföringen inom landtbruket blefve
spridd i så vida kretsar som möjligt samt att densamma utvecklades
därhän, att den kunde lämna mera ingående upplysningar om hvarje
särskild produktionsgrens ekonomiska utslag, än mi i allmänhet vore
fallet.
Landtbruksstyrelsen redogör därefter för de föranstaltningar, som
i sådant afseende träffats inom åtskilliga af Europas länder.
Sålunda hade inom Tyskland räkenskapsbyråer inrättats dels af
större landtbrukssällskap, såsom Deutsche Landwirtschafts Gresellschaft
och Blind der Landwirte, dels af landtbrukskamrar, dels ock af speciella
bokföringsföreningar, hvarjämte äfven enskilda personer upprättat bok-
föringsbyråer i den utsträckning, att nästan hvarje större stad hade en
eller flera dylika anstalter. Till uppkomsten inom Tyskland af dylika
byråer hade äfven bidragit skyldigheten för landtmännen att betala skatt
efter den verkliga inkomsten af landtbruket, hvarför äfven byråerna
biträdt vid upprättande af skattedeklarationer. Bland bokföringsbyråerna
syntes landtbruksstyrelsen det tyska landtbrukssällskapets bokförings-
byrå i Berlin och den Howardska bokföringsbyrån i Leipzig intaga
mycket framstående rum. Den senare upprättades 1872 af professor
Howard, hvilken ägnat denna angelägenhet ett synnerligen omfattande
och ingående intresse samt härå nedlagt ett mycket förtjänstfullt arbete.
Äfven den sachsiska landtbrukskammarens räkenskapsbyrå i Halle har
236
Nionde hufvudtiteln.
synts landtbruksstyrelsen i detta sammanhang böra omnämnas, enär vid
denna såväl tyska landtbrukssällskapets som Howards principer blifvit följda,
därvid emellertid en sträfvan gjort sig gällande att såvidt möjligt för¬
enkla bokföringen, hvarigenom äfven betydligt billigare arbetskostnader
uppnåtts än vid de förut nämnda byråerna. Bokföringsafgifterna fast¬
ställdes ej till någon viss summa per hektar, utan intressenten finge
betala efter den tid, som byrån användt för egendomens bokföring,
hvilket i hög grad befordrade insändandet af korrekta primär uppgifter.
Byrån anlitades också ganska mycket af mindre jordbrukare för bok¬
sluts utförande.
I sammanhang härmed har landtbruksstyrelsen anmärkt, att de
tyska bokföringsbyråerna eljest nästan uteslutande anlitades för de större
jordbrukens räkning. Enligt hvad allmänt uppgåfves, hade intresset
för bokföring ännu ej vaknat bos de mindre jordbrukarna i Tyskland.
I Schweiz hade det visat sig möjligt att äfven för mindre landt¬
bruk ordna bokföringen i stor utsträckning och på ett praktiskt sätt.
Detta hade hufvudsakligen skett genom det schweiziska bondesekre¬
tariatets bokföringsbyrå i Zurich, hvars verksamhet påbörjades år 1901
och genom hvilken under år 1909 utfördes bokslut för ej mindre än
287 bondegendomar och egentliga småbruk.
Hvad Danmark anginge, så hade detta land att uppvisa försök att
med kontrollföreningsverksamheten förena en verksamhet för utförande
af åtgärder i landtbruksbokföringens intressen, hvarvid särskildt det
mindre landtbrukets räkenskapsbokföring befordrats. Förutom kontroll¬
räkenskaperna i ladugården verkställde hvarje föreningsmedlem dagliga
anteckningar öfver varuomsättningen, arbetets användning samt kontanta
inkomster och utgifter rörande den yttre hushållningen enligt visst
system. Dessa anteckningar kontrollerades och kompletterades af kon¬
trollassistenten, hvars biträde äfven tagits i anspråk för månadssamman-
drag, införande i hufvudboken samt bokslutets affattande.
Äfven inom vårt land har på allra sista tiden denna angelägenhet
börjat uppmärksammas.
Landtbruksstyrelsen erinrar sålunda, att hushållningssällskapens
under sistlidna november månad i Stockholm församlade ombud beslutat
att i underdånig skrifvelse den 17 november 1910 hemställa, att Eders
Kungl. Magt täcktes taga frågan om jordbruksbokföringsföreningars in¬
rättande och ekonomiska understödjande inom de olika orterna under nådig"
pröfning, hvarvid de på samma gång framhållit, att olika lokala för¬
hållanden i olika delar af vårt vidsträckta land gifvetvis förutsatte olika
slag af jordbruksbokföringsföreningar samt att bedömandet af förenin-
Nionde hulvudtiteln.
287
garnas storlek, verksamhetsområde och öfriga på frågan inverkande
förhållanden torde böra öfverlämnas åt de olika hushållningssällskapen,
dock inom vissa af staten för tillgodoseende af dess intresse angifna
gränser.
Vidare har Södermanlands läns hushållningssällskaps förvaltnings¬
utskott vid sammanträde den 21 och 22 oktober 1910 besluta att för
sin del godkänna vissa af dess jordbrukskommitté framförda synpunkter
för lösande af bokföringsfrågan och med ledning af ett utaf nämnda
kommitté afgifvet utkast uppgjort följande förslag till de grundbestäm-
melser, som borde ingå i en bokföringsförenings stadgar och vara af
natur att icke, så länge sällskapet lämnade anslag, kunna ändras utan
sällskapets samtycke.
Föreningens ändamål skulle, enligt dessa bestämmelser, vara att dels
för medlemmarna ombesörja förande och afslutande af iandtbruksräken-
skaper med sådan uppställning, att såväl öfverskådlig och noggrann känne¬
dom vunnes om jordbruksdriftens olika grenar, särskildt rörande deras eko¬
nomiska resultat, som ock att erforderliga uppgifter för afgifvande af skatte¬
deklaration beträffande jordbruket kunde hämtas direkt ur räkenskaperna,
dels tillhandagå medlemmarna med upplysningar och råd i bokföringsärenden
samt biträda vid upprättande af skattedeklarationer, dels och i öfrigt utöfva
sådan verksamhet — äfven för andra jordbrukare än medlemmar i för¬
eningen — som stode i nära samband med här angifna hufvudändamål
eller som kunde möjliggöra åstadkommande af en allmän statistik öfver'
länets jordbruksdrift. Arbetet skulle utföras och ledas genom en central¬
byrå för hela länet. Till medlem af föreningen kunde antagas icke
blott hvarje person, som drefve jordbruk inom Södermanlands län,
äfvensom vissa sammanslutningar af jordbrukare, utan äfven jord¬
brukare inom angränsande län, i den män föreningen därom beslutade.
Utträde ur föreningen kunde ske endast vid slutet af ifrågavarande egen¬
doms räkenskapsår och efter uppsägning inom af föreningen bestämd
tid. Kostnaderna för det arbete, som för medlemmarnas räkning ut¬
fördes genom byråns försorg, skulle fördelas på medlemmarna i förhål¬
lande till den arbetskvantitet, som hvarje medlems bokföring kraft, samt
i öfrigt enligt de grunder föreningen bestämde. Med hvarje medlem
skulle upprättas kontrakt rörande hans bokföring, hvarvid viss del af
den beräknade kostnaden skulle erläggas förskottsvis. Medlem, som ej
uppfyllde kontraktets bestämmelser, skulle af styrelsen kunna uteslutas
ur föreningen. För underlättande af mindre jordbrukares deltagande
skulle hushållningssällskapet förmedla möjligen utgående statsbidrag eller
bevilja årligt anslag till föreningen att utgå på sätt och efter de grunder
[42.]
238
Nionde hufvudtiteln.
£42.] sällskapet bestämde. Föreningens angelägenheter skulle handhafva»
af en styrelse, bestående af fem medlemmar, hvaraf fyra skulle väljas
af föreningen och en af hushållningssällskapets förvaltningsutskott. Det
skulle åligga styrelsen att årligen till hushållningssällskapet afgifva års¬
berättelse och revisionsberättelse. Styrelsens ledamöter och byråns
tjänstemän skulle vara underkastade ovillkorlig tysthetsplikt i allt, som
rörde medlemmarnas bokföring och affärer. Beviljades arfvoden till
styrelseledamöterna, skulle dessa utgå af föreningens medel till samtliga
ledamöter i styrelsen. För granskning af föreningens räkenskaper, som
skulle föras på kalenderår, skulle föreningen utse två revisorer och två
suppleanter samt hushållningssällskapets förvaltningsutskott en revisor
och en suppleant.
Förvaltningsutskottet beslöt vidare hemställa till hushållningssäll¬
skapet bland anuat att godkänna nu angifna förslag till bokföringsfrågans
lösning och förslaget till grundbestämmelser för en bokföringsförening.
Detta utskottets förslag blef af hushållningssällskapet gilladt och god-
kändt vid dess sammanträde den 1 december 1910.
Äfven Östergötlands läns hushållningssällskaps finanskommitté
har vid sammanträde den 6 juli 1910 beslutat att hos sällskapet
begära bemyndigande att inrätta eu bokföringsbyrå, hvilken skulle
under sällskapets kontroll föra och afsluta räkenskaper för länets jord¬
brukare efter taxa, som af kommittén skulle fastställas. Kommittén
uttalade såsom sin åsikt, att byrån icke borde åtnjuta något understöd
af sällskapet, utan att afgifterna borde bestämmas så höga, att om¬
kostnaderna kunde med desamma bestridas. Kommittén begärde endast
ett anslag af 1,000 kronor att användas till lönefyllnad åt föreståndaren,
för den händelse inkomsterna icke uppginge till detta belopp.
Enskild motionär hade sedermera hos samma hushållningssällskap
gjort framställning därom, att det af finanskommittén till lönefyllnad
åt föreståndaren begärda beloppet, 1,000 kronor, måtte få i stället utgå
såsom förslagsanslag att användas till bekostande af bokföring genom
bokföringsbyrån åt innehafvare af mindre jordbruk med högst 75 hektar
åker, hvilka hade jordbruk till hufvudsaklig näring, och att dylikt bi¬
drag måtte utgå med högst 40 kronor under högst 5 år på villkor i
öfrigt, som förvaltningsutskottet skulle äga bestämma. Sistnämnda
förslag har sedermera af hushållningssällskapet blifvit bifallet.
Enligt hvad landtbruksstyrelsen vidare meddelar, lärer förevarande
fråga äfven inom andra hushållningssällskap vara under öfverläggning,
ehuru sällskapen eller deras förvaltningsutskott ännu icke hunnit vid¬
taga erforderliga åtgärder för ändamålet.
Nionde hufvudtiteln.
239
Den stora betydelse, som en ordnad landtbruksbokföring enligt det
föregående äger, samt de svårigheter, som måste tänkas möta för att
en sådan bokföring, åtminstone livad angår mindre jordbruk, mera all¬
mänt inom den närmaste framtiden skulle komma till stånd, har synts
landtbruksstyrelsen påkalla statens åtgärder för befordrande af denna
angelägenhet. Visserligen hade i de hittills fastställda nådiga regle¬
menten för med statsmedel understödda åtgärder till höjande af det
mindre jordbruket föreskrifvits att, för att innehafvare af mindre jord¬
bruk skulle kunna vid en senare premiering erhålla penningpris, för
premieringsnämnden skulle uppvisas af honom enligt af landtbruks¬
styrelsen fastställdt formulär förda anteckningar öfver jordbruket från
tiden från förra premieringen, och landtbruksstyrelsen både för dylika
anteckningar fastställt alternativa formulär i form af två slag af räken¬
skapsböcker, ett vidlyftigare och ett enklare. Men om också härmed
en början kunde anses vara gjord till att förbereda ett allmännare infö¬
rande af räkenskapsföring inom det mindre jordbruket, så förringade dock
detta icke enligt landtbruksstyrelsens mening betydelsen af hvad ofvan
anförts om behofvet af ytterligare åtgärders vidtagande i antydda syfte*
Härtill komme ytterligare den omständigheten, att brukare af egendom,
taxerad till 25,000 kronor eller därutöfver, numera vore skyldig att
verkställa deklaration öfver den verkliga inkomst hans egendom lämnat.
Gifvetvis kunde en sådan deklaration icke afgifvas utan att till grund
för densamma läge afslutade räkenskaper.
Det syntes emellertid landtbruksstyrelsen med visshet kunna antagas,
att ordnad bokföring i allmänhet förekomme först vid jordbruk, hvilkas
taxeringsvärde vida öfverstege ofvanstående belopp. Under sådana för¬
hållanden syntes det vara äfven ur skattesynpunkt af stor vikt, att åt¬
gärder vidtoges för främjande af en tillförlitlig bokföring å de egen¬
domar, där sådan icke i allmänhet kunde förutsättas äga rum. Häri¬
genom skulle enligt styrelsens mening äfven motverkas den fara, som
kunde föreligga däruti, att deklarationsskyldiga, hvilka ej själfva ägde
förutsättningar för eller hvilkas tid ej medgåfve förandet af sådana
räkenskaper, härför anlitade personer utan nödig kompetens, hvarigenom
de bokslut, hvilka sedan komme att ligga till grund för beskattningen,
saknade den tillförlitlighet, de börda äga.
Af ofvanstående skäl har landtbruksstyrelsen ansett, att staten borde
ingripa för att stödja de åtgärder, som på olika håll nu börjat vidtagas
till befordrande af en ordnad landtbruksbokföring. Härigenom skulle
äfven den fördel vinnas, att de i orterna vidtagna åtgärderna skulle
blifva mera planmässiga, liksom det ock vore att förutse, att ett för ända-
[42.]
240
Nionde hufvudtiteln.
[42.] målet lämnadt statsbidrag skulla befordra åtgärders vidtagande i samma
syfte inom flera orter, där de i annat fall möjligen skulle uteblifva.
Statens åtgärder borde i detta liksom i många andra fall lämp¬
ligast äga rum under samarbete med hushållningssällskapen, och förut¬
sättningarna för statsbidrag borde sålunda vara, dels att åtgärderna
för landtbruksbokföringens främjande ställdes under en viss kontroll af
sällskapen och dels att sällskapen lämnade bidrag till samma ändamål.
En gifven förutsättning för denna angelägenhets lyckliga fullföl¬
jande vore, att en bokföringsbyrå för vissa särskilda områden upprättades.
Det syntes dock, som om enighet rådde därom, att inom vårt land
bokföringsbyrån, liksom de eventuella föreningarna, helst i allmänhet
borde omfatta minst ett hushållningssällskaps område. Detta syntes
äfven landtbruksstyrelsen vara lämpligast, enär ett arbete sådant som
detta säkerligen skulle vinna på att centraliseras, på sätt också i Tysk¬
land visat sig vara fallet. Erfarenheten kunde emellertid möjligen komma
att visa önskvärdheten häraf, att på vissa orter en bokföringsförening
omfattade något mindre område och att mer än en byrå upprättades
inom samma hushållningssällskaps område. Ej heller syntes vara ute¬
slutet, att under vissa förhållanden åtminstone i början två län kunde
sammanföras till ett bokföringsområde.
Bokföringsbyråernas uppgift skulle enligt landtbruksstyrelsens åsikt
hufvudsakligen vara dels att på grundval af vecko- eller månadsrapporter
föra och afsluta fullständiga landtbruksräkenskaper, dels att utföra bok¬
slut, grundadt på årsjournaler, förda vid egendomen enligt af byrån
godkända formulär.
Statens understöd syntes landtbruksstyrelsen icke lämpligen böra
afse sådan bokföringsbyrås upprättande och upprätthållande, utan borde
afgifterna för byråns arbeten beräknas så höga, att omkostnaderna där¬
med fullt betäcktes. Däremot syntes, i öfverensstämmelse med hvad
fallet vore beträffande anslaget till medlemmar i kontrollföreningarna,
statsbidraget böra afse att under visst antal år minska kostnaderna för de
mindre jordbrukarna vid anlitande af de upprättade bokföringsbyråernas
biträde och därigenom sätta dem i tillfälle att lära känna den stora
fördel, eu ordnad bokföring med bokslut innebure för deras ekonomi.
Genom sådana bidrag skulle säkerligen redan från början större
anslutning vinnas till bokföringsbyråerna och härigenom deras upp¬
rättande i väsentlig mån underlättas.
Såsom villkor för sådant statsbidrag borde bestämmas, att ej annan
bokföringsbyrå finge anlitas än sådan, som antingen blifvit af hushåll¬
ningssällskap upprättad och ställd under dess öfverinseende eller också
Nionde hulrudtiteln. 241
anordnad af en landtbruksbokföringsförening. I detta senare fall borde
dessutom bestämmas, att föreningens stadgar, Indika skxille vara af
hushållningssällskapet fastställda, borde innehålla bestämmelse därom,
att förvaltningsutskottet skulle äga utse minst en ledamot i föreningens
styrelse och en revisor jämte suppleant för denna samt att det skulle
åligga föreningens styrelse att årligen till hushållningssällskapet afgifva
årsberättelse samt insända berättelse öfver revisionen.
I reglementet för nötboskapspremieringen hade fastställts, att endast
de djurägare, hvilkas odlade jord icke öfverstege 40 hektar, finge vid
premieringsmöte deltaga med såväl handjur som hondjur i täflin-
garna om alla slags pris. Likaledes vore i bestämmelserna för anslag
till medlemmar i kontrollföreningarna föreskrifvet, att endast sådana
medlemmar, hvilka ägde högst 25 kor, kunde erhålla statsbidrag. I
öfverensstämmelse härmed och i betraktande däraf, att en kreatursbe¬
sättning af 25 kor i allmänhet kunde anses förutsätta ett jordbruk med
en åkerareal af 50 till 60 hektar, syntes landtbruksstyrelsen kunna ifråga¬
sättas, att brukare al större areal åkerjord än denna ej heller borde vara
berättigade till åtnjutande af statsbidrag för sin bokföring, då han ej
tillhörde antalet af sådana jordbrukare, som vid statens åtgärder i öfrigt
ansåges böra ifrågakomma till erhållande af statsunderstöd.
Såsom landtbruksstyrelsen förut framhållit, vore det dock af stor
betydelse, att åtgärderna för beiordrande al en tillförlitlig bokföring
komme att omfatta innehafvare af sådana egendomar, för hvilka deklara¬
tion skulle afgifvas, men som ej vore af den storlek, att det kunde
förutsättas, att en ordnad bokföring därstädes ägde rum, hvilket först
torde vara fallet med något större gårdar.
Enligt landtbruksstyrelsens åsikt borde sålunda statsbidrag utgå
till brukare af gårdar med högst 75 hektar åker, hvilket, hvad beträffar
åtnjutande af bidrag för samma ändamål från sällskapet, såsom af det
föregående synes, bliivit föreslaget inom Östergötlands läns hushåll¬
ningssällskap.
Statsbidraget borde vidare utgå på sådant sätt, att bland dessa
jordbrukare innehafvare]! af eu mindre gård, hvilken kunde anses vara
i större behof af understöd, komme i åtnjutande af ett högre bidrag i
förhållande till den utgiftssumma, han måste utbetala för sin bokföring,
än innehafvaren af en större gård. Utgående därifrån, att bokföringskost¬
naden i allmänhet blefve större vid en gård med större åkerareal än
vid en gård med mindre, skulle detta kunna vinnas genom att låta
beloppet af det bidrag, som skulle utgå, bestämmas i förhållande till
arealen af den åkerjord, fastighetens brukare iunehade, och sätta detta
Bih. till Riksd. Prut. 1911. 1 Sami. 1 Afd. 31
242 Nionde hufvudtiteln.
[42.] bidrag högre, när det gällde mindre, än där fråga vore om större åker¬
areal. Ändamålet kunde likväl lättare vinnas, om det bestämdes, att
lika stort bidrag skulle utgå för hvarje gård, dock att därvid på samma
gång stadgades, att detsamma, sammanlagdt med hushållningssällskapets
anslag, under inga förhållanden finge öfverstiga bokföringskostnaden.
Brukarens eget tillskott blefve nämligen då större, i samma man
gården hade större areal. Landtbruksstyrelsen säger sig icke hafva
tvekat att anse detta senare sätt för bidragets utgående ändamåls-
enligare, enär därigenom en högst besvärlig kontroll öfver åkerarealen
undvekes.
Kostnaden för en landtbruksbokföring vore gifvetvis beroende af
en mängd olika faktorer, hvaribland kunde nämnas egendomens storlek,
binäringar till jordbruket, i hvad mån räntabiliteten af olika grenar åt
hushållningen skulle kontrolleras och så vidare. Under alla förhållanden
kunde emellertid en tillförlitlig bokföring med bokslut ej verkställas för
en kostnad understigande 40 kronor.
I öfverensstämmelse härmed syntes det landtbruksstyrelsen, att
statsbidraget lämpligen borde utgå med högst 15 kronor och att såsom
villkor för statsbidragets åtnjutande borde stadgas, att vederbörande
hushållningssällskap lämnade med statsbidraget minst lika stort belopp
samt att bidraget finge utgå endast till innehafvare af jordbruk, hvilken
hade detta till sin hufvudsakliga näring.
Då afsikten med statens bidrag, såsom förut blifvit angifvet, vore
att sätta jordbrukaren i tillfälle att lära känna fördelen för hans ekonomi
af en ordnad bokföring, borde bidraget upphöra att utgå efter vissa
år, i likhet med hvad som ägde rum beträffande bidragen till kontroll¬
bokföring vid ladugårdarna. Tiden för åtnjutande af bidraget vore i
senare fallet för närvarande bestämd till fyra år, hvilken tid äfven borde
bestämmas beträffande bidraget för landtbruksbokföringen.
Hvad slutligen angår storleken af det anslag, som skulle vara
erforderligt för utlämnande af statsbidrag på sätt här blifvit föreslaget,
har landtbruksstyrelsen uppgjort följande beräkning.
Enligt af öfverdirektören E. Sidenbladh uti ett föredrag om bety¬
delsen af mindre jordbruk, hållet i landtbruksakademien den 17 decem¬
ber 1906, syntes antalet egendomar utgöra:
med en åkerareal af 0—5 hektar 164,591 st.
» » » » 5—20 » 149,560 )>
» » j) » 20—50 » 28,564 d och
» » » » 50—75 » . 3,160 »
Nionde hufvudtiteln. 243
Vidkommande det företa slaget af egendomar ansåge landtbruks- [42.]
styrelsen, att man kunde förutsätta, att de endast i undantagsfall komme
att begagna sig af bokföringsbyrån. Hvad åter de öfriga anginge, vore
det gifvetvis ytterst svårt att beräkna, hur stort antal af dessa som
skulle komma att ansluta sig till byråerna. Det syntes emellertid landt-
bruksstyrelsen kunna antagas, att antalet ökades i förhållande till åker¬
arealens storlek och att anslag skulle blifva behöfligt för statsbidrag
till innehafvare af gårdar, motsvarande
1 procent utaf gårdarna med 5—20 hektar eller till 1,495
5 » » » y> 20—50 » » )) 1,428
10 s> » » » 50—75 » » » 316
eller tillhopa 3,239 gårdar.
Bidrag skulle sålunda behöfva utgå till i rundt tal 3,000 jordbru¬
kare. Gifvetvis komme dock under de första åren endast en del att
därpå göra anspråk, hvarför landtbruksstyrelsen ansett, att ett stats¬
anslag af 15,000 kronor borde vara fullt tillräckligt för att motsvara
behofvet under år 1912.
På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, har landtbruksstyrelsen
hemställt, att Eders Kungl. Maj:t måtte hos Riksdagen begära anvisande
af ett anslag af 15,000 kronor att utgå till hushållningssällskapen
såsom bidrag för befrämjande af en ordnad bokföring vid mindre jord¬
bruk efter de grunder och på de villkor här ofvan blifvit förordade.
Under de senaste åren hafva från statens sida verksamma åtgärder Departement:-
blifvit vidtagna för att främja och befordra utvecklingen af landets chefen'
mindre jordbruk; och med det lifliga intresse, för hvilket dessa åtgärder
inom skilda landsdelar varit föremål, hafva de goda resultaten af det
utförda arbetet icke uteblifvit. öfverallt, där detsamma blifvit klokt
planlagdt och val ledt, har det lämnat märkbara spår efter sig, hvilka
förvisso, i den mån arbetet fortskrider, komma att ännu tydligare lägga
i dagen, i hvilken grad ett högt uppdrifvet mindre jordbruk utöfvar
inflytande på den afkastning i stort sedt, som ett lands jordbruksnäring
förmår lämna.
Landtbruksstyrelsen har nu här framlagt förslag om vidtagande
af en ytterligare åtgärd i samma syfte, hvilken synes mig vara af så stor
betydelse, att krafvet på statsmakternas medverkan äfven här måste
anses berättigadt. För uppnående af bästa möjliga ekonomiska resultat
fordras vid hvarje ekonomisk verksamhet en väl ordnad, lätt öfver¬
skådlig bokföring. I särskild! hög grad gäller detta vid jordbruksdriften
244
Nionde hufvudtlteln.
med dess många olika detaljer, Indika på det närmaste gripa in den ena
i den andra, något som bland annat har till följd, att man, för att kunna
fullt öfverskåda det hela, här icke kan vara tillfredsställd med endast
en sammanfattning, som anger det ekonomiska slutresultatet. Då där¬
till kommer å ena sidan, att vunnen erfarenhet visat, att innehafvarna
af mindre> och medelstora jordbruk endast undantagsvis äro i tillfälle
eller äga förmåga att ägna detta viktiga bokföringsarbete tillbörlig upp¬
märksamhet, samt å andra sidan att en förändrad skattelagstiftning nu
gör det nödvändigt äfven för landtmännen att, för att kunna ställa sig
de nya lagstiftningsföreskrifterna till efterrättelse, med det snaraste
söka få sin bokföring på mera tillfredsställande sätt ordnad, blir behofvet
af statens understödjande ingripande bär så mycket mera trängande.
Beträffande sättet härför delar jag landbruksstyrelsens uppfatt¬
ning, att statens verksamhet härutinnan bör inskränkas till att ekono¬
miskt hjälpa endast de mindre jordbrukarna att komma i åtnjutande
af de fördelar, en mera fullständig räkenskapsföring erbjuder. Den
större anslutning, som de för ändamålet erforderliga bokföringsbyråerna
härigenom böra kunna påräkna, bör gifvetvis i sin män underlätta upp¬
rättandet af dylika. Den tid, som kan anses erforderlig för att nämnda
fördelar skola blifva af den enskilde på varaktigt sätt kända och upp¬
skattade, har af landtbruksstyrelsen beräknats till fyra år, eller samma
tid som den, under hvilken statsunderstöd nu, på ett annat motsvarande
område, utgår till de mindre jordbrukare, som äro medlemmar i kontroll¬
förening, och synes mig denna tid äfven i detta fall vara fullt tillräcklig.
Bokföringsarbetet hos den enskilde torde efter sagda tid hvarken be¬
höfva eller ens böra uppehållas med understöd af allmänna medel.
Att staten här liksom på andra motsvarande verksamhetsområden
låter sina åtgärder blifva beroende på samverkan med hushållningssällskapen,
anser jag i detta fall vara en nödvändig förutsättning för det helas framgång.
För att den angelägenhet, hvarom här är fråga, skall vinna önskvärd
tillslutning, fordras nämligen i särskilt hög grad, att de, hvilka anlita
biträde för sin bokföring, hysa fullt förtroende till den, som har ledningen
åt bokföringsbyrån i sin hand eller åtminstone bär ansvaret därför; och
att hushållningssällskapen i detta afseende fylla alla rimliga anspråk torde
vara uppenbart. Genom deras medverkan vinnes ock ökad säkerhet för,
att fullt rationella metoder vid bokföringsarbetet komma till användning,
hvarjämte kostnaderna för den enskilde genom det inflytande, hushåll¬
ningssällskapet alltid kan utöfva på byråns verksamhet, lättare böra
kunna begränsas till de verkliga utgifterna för arbetets utförande.
Ett ytterligare skäl för staten att äfven i denna angelägenhet sam-
Nionde hnimdtiteln.
245
verka med hushållningssällskapen, hvilket skäl synes mig vara af be- [42.]
tydelse också med hänsyn till frågan om statsanslags beviljande för
ändamålet, är, att det vid här ifrågavarande bokföringsarbete kommer
att samlas ett statistiskt material af stort allmänt intresse och värde,
hvilket säkerligen i många fall bör kunna blifva till nytta vid plan¬
läggandet af andra åtgärder till det mindre jordbrukets höjande.
Mot landtbruksstyrelsens förslag att inskränka rätten att komma
i åtnjutande af statsunderstöd till brukare af högst 75 hektar har jag
icke något att erinra. Därigenom bör, såsom landtbruksstyrelsen äfven
framhåller, det eftersträfvansvärda önskemålet kunna uppnås, att tillfälle
till erhållande af statsunderstöd beredes icke endast innehafvare af
gårdar, angående hvilkas drift, i stället för deklarationsuppgift, vissa
ekonomiska och statistiska uppgifter kunna aflämnas till ledning för
taxeringsmyndigheternas beräkning af den skattskyldigas inkomst, utan
— åtminstone till någon del — äfven de landtmän, hvilka äro skyldiga
att deklarera sin inkomst af jordbruket, men hvilkas gårdar ej äro så
stora, att det kan förutsättas, att ordnad bokföring vid dem äger rum.
Indirekt komma äfven öfriga jordbrukare, som äro i behof af bokförings-
lijälp, att draga fördel af här ifrågasatta statsanslag, i det att detsamma,
såsom jag redan antydt, bör komma att afsevärdt underlätta bildandet
af bokföringsbyråer i tillräckligt antal.
Det af landtbruksstyrelsen föreslagna sättet för beräkningen af
statsunderstödet till den enskilde brukaren synes mig på tillfredsställande
sätt fylla det rättvisa krafvet, att den mindre jordbrukaren bör komma
i åtnjutande af jämförelsevis större hjälp till bokföringskostnadernas
täckande än den, som brukar en större gård.
Äfven hvad landtbruksstyrelsen i öfrigt föreslagit — såväl ifråga
om statsunderstödets maximibelopp som ock beträffande storleken af det
för år 1912 för ändamålet erforderliga statsanslaget — finner jag väl¬
betänkt. Det synes mig emellertid vara lämpligt, att anslaget upp¬
föres såsom förslagsanslag.
På grund af hvad jag sålunda anfört, hemställer jag alltså, ätt
Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen
att, såsom bidrag till åtgärder för främjande af ordnad bokföring
vid mindre jordbruk på extra stat för år 1912 anvisa ett förslags¬
anslag af 15,000 kronor.
Under eu följd af år har Kungl. Maj:t till smörprofningar i Malmö [43.]
och Göteborg anvisat statsbidrag från anslaget till befrämjande i all-
mänhet af jordbruk och landtmannanäringar, hvilket bidrag under de ?<«■ m, m.
246
Nionde hufvudtiteln.
senare åren utgått med 15,000 kronor årligen. Såsom ökadt stats¬
bidrag till dessa smörprofningar har därjämte Riksdagen, på framställ¬
ning af Kungl. Maj:t, för hvart och ett af åren 1906—1911 anvisat å
extra stat 10,000 kronor, hvarjemte ytterligare beviljats för åren 1910
och 1911 6,000 kronor till anordnande i samband med smörprofningarna
af särskilda undersökningar af vattenhalten i svenskt exportsmör.
Sistnämnda anslag har beviljats närmast med anledning däraf, att
i England, hufvudmarknaden för den svenska smörexporten, den 1
januari 1908 trädde i kraft en lag, i hvilken import af smör, innehållande
öfver 16 procent vatten, förbjudes och höga böter äfvensom eventuellt
konfiskation af varan stadgas såsom straff för öfverträdelse häraf. Under
sådana förhållanden kräfde omsorgen om den för landet i national¬
ekonomiskt hänseende så betydelsefulla smörexporten, att möjlighet
blefve beredd till en vidsträcktare kontroll i fråga om vattenhalten hos
det svenska exportsmöret, än den, som redan förut ägde rum vid smör¬
profningarna.
Vid underdånig föredragning den 16 december 1910 har Eders
Kungl. Maj:t anvisat dels till fortgående smörprofningar under år 1911
ett belopp af 25,000 kronor, dels ock till anställande i samband med
smörprofningarna under samma år af särskilda undersökningar af vatten¬
halten i svenskt exportsmör ett belopp af 6,000 kronor, äfvensom för¬
ordnat att för åtnjutande af de sålunda anvisade medlen fortfarande som
hittills skulle beträffande sagda kontroll gälla bland annat, att prof af
exportsmör skulle genom svenska smörprofningarnas försorg tid efter
annan uttagas på sätt hittills ägt rum, dock med rätt för svenska smör-
profningarnas förvaltningsutskott att göra de afvikelser därifrån, som
erfarenheten kunde visa lämpliga, att undersökning af vattenhalten skulle
ske genom kemister, med hvilka förvaltningsutskottet ägde därom träffa
öfverenskommelse, att, såvidt ske kunde, undersökning i förevarande
afseende skulle företagas äfven af smör från andra mejerier än dem,
som deltoge i smörprofningarna, samt att styrelsen för profningarna
skulle äga att meddela de närmare föreskrifter angående ifrågavarande
kontroll, som kunde finnas erforderliga.
Landtbruksstyrelsen har nu med underdånigt utlåtande den 1
december 1910 öfverlämnat en af styrelsen för smörprofningarna gjord
framställning om beredande af anslag för år 1912.
Sistnämnda styrelse har därvid åberopat den för innevarande år
uppgjorda inkomst- och utgiftsstat för ifrågavarande profningar, enligt
hvilken icke någon behållning från år 1910 upptagits såsom tillgång
och icke heller något öfverskott vid 1911 års slut beräknats uppstå.
Nionde hnfvudtiteln.
247
Statsbidraget har därvid uppförts till det för innevarande år beviljade [43.]
beloppet, 31,000 kronor, däraf 6,000 kronor till anställande i samband
med smörprofningarna af särskilda vattenhaltsundersökningar af svenskt
exportsmör. Anslagen från hushållningssällskapen och profningsafgifter
från mejerier hafva beräknats till 18,000 kronor samt afgifter för rätt
att begagna runmärket till 8,000 kronor. Smörprofningarnas styrelse
har vidare anfört, dels att kostnaderna för år 1912 svårligen kunde
beräknas lägre än för år 1911 dels ock att större bidrag från rikets hus¬
hållningssällskap icke vore att under år 1912 påräkna och att alltså ett
statsbidrag till oförändradt belopp af 31,000 kronor äfven för år 1912
vore behörigt.
Landtbruksstyrelsen har för egen del tillstyrkt omförmälda fram¬
ställning.
För uppehållande äfven under år 1912 af smörprofningarnas verk- Departement*.
samhet, som alltjämt visar sig vara af stor betydelse för höjandet af chefen.
det svenska smörets kvalitet, torde liksom under de senare åren ökade
medel vara erforderliga utöfver de 15,000 kronor, hvilka synas fort¬
farande kunna utgå från anslaget till befrämjande i allmänhet af jordbruk
och landtmannanäringar. Någon förändring i det anslagsbelopp å 10,000
kronor, som af Eders Kungl. Maj:t för ifrågavarande ändamål under
senare år äskats och af Riksdagen beviljats, torde icke böra äga rum.
Beträffande den i det föregående omförmälda skärpta kontrollen
öfver vattenhalten i för export afsedt smör anförde jag, då jag den 14
januari 1910 för Eders Kungl. Maj:t framlade anslagsbeliofven under
nionde hufvudtiteln för år 1911, att jag erfarit, att denna kontroll kunnat
utan svårighet utföras efter den fastställda planen samt befunnits vara
till med densamma afsedt gagn. Vidare anförde jag, att frågan om att
på lagstiftningens väg söka förebygga tillverkningen af smör med för
hög vattenhalt fortfarande varit föremål för min uppmärksamhet, därvid
det dock synts mig lämpligt att tillsvidare afvakta den ytterligare erfa¬
renhet, som så småningom komme att vinnas angående så väl verkan
af ofvannämnda officiella kontroll å vattenhalten som ock den utsträck¬
ning, hvari denna kontroll behöft anlitas. Därtill komme, att landt¬
bruksstyrelsen då vore sysselsatt med eu mera omfattande utredning
i ämnet med anledning af en utaf skånska smörexportföreningen
gjord underdånig framställning angående vidtagande af åtgärder i
antydt syfte.
I det utlåtande, landtbruksstyrelsen afgifvit öfver ifrågavarande
framställning, har styrelsen hemställt om utfärdande af en lag angående
248
Nionde liulvudtiteln.
[43.]
[44.]
Fjäderfä-
afvelns
befrämjande.
förbud mot utförsel af smör bland annat med en vattenhalt öfversti¬
gande 16 procent. Inom närmaste framtid torde jag blifva i tillfälle
att framställa de förslag i ärendet, hvartill omständigheterna föranleda.
I samband med sin förberörda hemställan har landtbruksstyrelsen
framhållit, att tillsynen öfver den föreslagna lagens efterlefnad gifvetvis
komme att medföra kostnader, såsom för proftagning, undersökning af
prof m. m., hvilka kostnader dock icke syntes styrelsen behöfva nämn-
värdt öfverstiga det hittills till undersökningar af exportsmörets vatten¬
halt beviljade årsanslaget af 6,000 kronor.
Under sådana förhållanden och då kostnaderna för ofvan omför-
mälda kontroll, hvilken äfven under nästlidna år visat sig vara till nytta
och gagn, kunnat gäldas med det till deras bestridande anvisade an¬
slaget, synes mig någon förändring icke heller böra äga rum beträf¬
fande nu ifrågavarande anslagsbelopp.
Jag hemställer alltså, att Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå
Riksdagen
att å extra stat för år 1912 bevilja dels till ökadt statsbidrag till
fortgående snärp r öfning ar ett anslag af 10,000 kronor samt dels till
anställande af särskilda undersökningar af vattenhalten i svenskt export-
smör ett anslag af 6,000 kronor, eller tillhopa 16,000 kronor.
Till fjäderfäafvelns befrämjande har Riksdagen på extra stat för
hvarje år från och med år 1904 anvisat anslag till belopp af för hvart
och ett af åren 1904—1906 5,000 kronor, för hvardera af åren 1907
och 1908 10,000 kronor samt för hvart och ett af åren 1909—1911
20,000 kronor.
Sveriges allmänna fjäderfäafvelsförening har för åren 1906—1909
såsom understöd erhållit hela det för samma år beviljade anslaget.
I eu till Eders Kung!. Maj:t ingifven skrift har samma förening-
anfört, att, under förutsättning att statsanslaget för fjäderfäafvelns be¬
främjande fortfarande skulle ställas till föreningens förfogande, en ök-
ning af detta anslag måste anses både önsklig och af förhållandena
påkallad, i hvilket afseende föreningen hufvudsakligen framhållit, att en
utvidgning af föreningens tidskrift syntes vara önsklig, att föreningen
ansett olämpligt afböja en från Danmark utgången inbjudan till en
nordisk fjäderfäutställning i Köpenhamn, att föreningen senast år 1913
ämnade hålla nästa allmänna svenska fjäderfäutställning samt att före¬
ningens försöksverksamhet borde återupptagas.
I häröfver infordradt underdånigt utlåtande den 1 december 1910
Nionde hufvudtiteln.
249
har landtbruksstyrelsen anfört, att styrelsen med afseende å angelägen- [44.]
heten däraf, att medel för ifrågavarande ändamål funnes tillgängliga för
år 1912, och med anledning af innehållet i berörda framställning ansett
sig böra framhålla vissa synpunkter. Hvad sålunda först anginge sagda
framställning, i hvad den berörde föreningens tidskrift, så vore landt-
bruksstyrelsen af den uppfattning, att utvidgandet af tidskriften utöfver
dess nuvarande omfång ej vore af något allmänt ändamål påkalladt
samt att fördelarna för det allmänna ad den ifrågasatta utvidgningen
ej kunde betinga någon höjning af statsanslaget i fråga. Landtbruks-
styrelsen ansåge sig ej heller öfvertygad, att fjäder fäutställningar numera
vore af det värde för fjäderfäafveln, att större belopp af allmänna medel
borde i någon händelse beredas för möjliggörande af sådana utställ¬
ningar i större utsträckning än hittills. Hvad slutligen anginge för¬
söksverksamheten på fjäderfäskötselns område, vore denna, hvad be¬
träffade utfodringsförsök, förbunden med så stora svårigheter, att de
lämpligast borde öfverlåtas åt centralanstalten för försöksväsendet på
jordbruksområdet, i den mån denna anstalt blefve i tillfälle upptaga
äfven denna frågas lösning på sitt program. Öfrig försöksverksamhet
borde däremot af ifrågavarande förening, äfven om statsanslag till den¬
samma komme att utgå med samma belopp som senast varit fallet,
kunna i erforderlig utsträckning anordnas.
På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, har landtbruksstyrelsen
ansett Sveriges allmänna fjäderfäafvelsförenings framställning ej böra
föranleda till ökande af det af Riksdagen senast anvisade anslaget till
fjäderfäafvelns befrämjande. Då andra skäl ej heller syntes landtbruks¬
styrelsen härför föreligga, har styrelsen hemställt om utverkande af
samma anslag som hittills eller 20,000 kronor till fjäderfäafvelns be¬
främjande att af Kungl. Maj:t för ändamålet användas.
Någon höjning af det hittills utgående anslaget till fjäderfäafvelns Departemmts-
befrämjande torde, med hänsyn till hvad landtbruksstyrelsen anfört, chefen.
icke kunna anses af behofvet påkallad.
Då emellertid å andra sidan fjäderfäafveln under senare år företett
ett uppsving, hvarigenom det allmännas uppoffringar på denna närings¬
gren redan visat sig bära frukt, och då detta uppsving synes gifva
goda löften för en fortsatt utveckling, som särskilt för det mindre
jordbruket är af betydelse, hemställer jag, att Eders Kungl. Maj:t måtte
föreslå Riksdagen
att till fjäderfäafvelns befrämjande anvisa å extra stat för år 1912
ett anslag af 20,000 kronor.
Bih. till Biksd. Prof. 1911. 1 Sami. 1 Afd.
32
250
Nionde hufvudtiteln.
[45 ] År 1902 begärde Kungl. Maj:t första gången hos Riksdagen
Afveiscentra anslag till bildande och upprätthållande af afvelscentra för nötboskap.
tor nötboskap. ])ej- härtill erforderliga bidraget af statsmedel beräknades då till samman-
lagdt 108,600 kronor. Af detta belopp skulle 35,600 kronor tagas från
afkastningen af fonden för svenska hornboskaps- och fårafvelns för¬
ädling och återstoden, 73,000 kronor, afsågs skola gäldas genom sär¬
skilda anslag å extra stat under åren 1903—1910. I sammanhang
härmed utvecklade föredragande departementschefen vid ärendets före¬
dragning den 11 januari 1902 hufvudgrunderna för själfva täflingarna
för utseende af afvelscentra. Riksdagen gillade i allt väsentligt den
sålunda framlagda planen och har därefter för hvart och ett af åren
till och med 1910 för ändamålet anvisat de beräknade beloppen.
Afvelscentra vid denna täfling utsågos år 1906.
År 1908 gjorde Eders Kung!. Maj:t framställning till Riksdagen
om anordnande af förnyad täflan för utseende af afvelscentra. I stats¬
rådsprotokollet den 13 januari 1908 rörande detta ämne utvecklades den
plan, som syntes böra följas för denna förnyade täflan, hvilken plan i
åtskilliga hänseenden afvek från den, som tillämpats vid de först
anordnade täflingarna. De nya täflingarna skulle i likhet med den
törsta täflingen fortgå under två år och alltså vara afslutade vid
utgången af år 1910. Kostnaderna för dessa täflingar jämte upprätt¬
hållande af de vid dem utsedda afvelscentra beräknades till 112,000
kronor, hvaraf 27,000 kronor afsågos skola under åren 1911—1915
tagas från afkastningen af fonden för svenska hornboskaps- och får¬
afvelns förädling, och 85,000 kronor beräknades skola såsom anslag å
extra stat beviljas af statsmedel med 12,000 kronor för hvartdera af
åren 1909 och 1910, med 17,000 kronor för år 1911 och med 11,000
kronor för hvart af de följande åren.
Hvad Eders Kungl. Maj:t sålunda föreslog gillades af Riksdagen,
som för ändamålet å extra stat för hvartdera af åren 1909 och 1910
anslagit 12,000 kronor samt för år 1911 17,000 kronor.
Den 29 juni 1908 fastställde Eders Kungl. Maj: t föreskrifter i
fråga om bildande och upprätthållande af afvelscentra för nötboskap.
(Sv. förf.-saml. n:r 58.)
Nu har landtbruksstyrelsen i underdånig skrifvelse den 1 november
1910 gjort framställning om anslag för ifrågavarande ändamål för
år 1912.
Under åberopande af nyss omförmälda anslagsberäkningar och i
öfverensstämmelse med hvad landtbruksstyrelsen föreslagit hemställer
jag, att Eders Kungl. Maj: t måtte föreslå Riksdagen
Nionde huivudtiteln.
251
att såsom bidrag till bildande och upprätthållande af afvelscentra
för nötboskap på extra stat för 1912 anvisa ett anslag af 11,000 kronor.
Till främjande af nötboskapsafveln inom Norrbottens län har
Riksdagen på Kung!. Maj:ts förslag anvisat å extra stat för hvart och
ett af åren 1907—1911 ett anslag af 5,000 kronor.
Med underdånig skrifvelse den 14 oktober 1910 har landtbruks-
styrelsen öfverlämnat en till Eders Kung!. Maj:t ställd skrifvelse från
Norrbottens läns hushållningssällskap, däri sällskapet gjort framställning
om lika stort anslag för samma ändamål för år 1912, under åberopande
af de skäl, som anförts vid föregående framställningar i samma ämne.
Landtbruksstyrelsen har i sin berörda underdåniga skrifvelse till¬
styrkt hushållningssällskapets ifrågavarande framställning.
Då det äfven enligt min mening för ett fortsatt framgångsrikt
arbete på främjandet af nötboskapsafveln inom Norrbottens län kräfves,
att hushållningssällskapet jämväl under nästkommande år kommer i åt¬
njutande af samma anslag som hittills, hemställer jag, att Eders Kungl.
Maj:t måtte föreslå Riksdagen
att till främjande af nötboskapsafveln inom Norrbottens län anvisa
på extra stat för år 1912 ett anslag af 5,000 kronor.
Vårt lands svinafvel har länge fått stå tillbaka för andra grenar
af husdjursskötseln och i det arbete, som blifvit nedlagdt på dess främ¬
jande och utveckling, har man hittills i allmänhet saknat den planmässig¬
het, som utgör en viktig förutsättning för uppnående af bästa möjliga
resultat.
Under sista åren har emellertid eu märkbar förändring härutinnan
i så måtto ägt rum, att denna alltför länge förbisedda gren af husdjurs¬
skötseln börjat omfattas med ett allt lifligare intresse, något som fram¬
går, bland annat, af en väsentlig nedgång i landets importöfverskott
af fläsk.
Orsakerna till denna gynnsamma omkastning torde vara flera; en
af dem har man tvifvelsutan att söka i det öfverallt i vårt land nu på¬
gående arbetet att höja landets mindre jordbruk. För detta utgör svin-
skötseln en af de viktigaste och mest gifvande inkomstkällorna.
Här antydda omständigheter föranledde Eders Kungl. Maj:t att
genom nådigt beslut den 5 februari 1909, på grund af eu utaf landt¬
bruksstyrelsen gjord underdånig framställning, bemyndiga styrelsen att,
för rådplägning med praktiska landtmän från olika delar af landet an-
[45.]
[46.]
Anslag till
främjande af
nötboskaps¬
afveln inom
Norrbottens län.
i [4J-]
Åtgärder för
svinafvelns
höjande.
252
Nionde hufvudtiteln.
gående de ytterligare åtgärder, som kunde vidtagas för höjande af om-
ordade handtering, tillkalla ett antal sakkunniga.
Samtidigt med fattandet af detta beslut hade Östergötlands läns
hushållningssällskaps förvaltningsutskott inkommit med underdånig fram¬
ställning i ämnet, däri omförmäldes, att sällskapet under de senaste åren
anvisat medel till organisationsanslag åt svinafvelsföreningar samt till
premiering af i föreningarna inregistrerade afvelssvin. Af allt att döma
hade sällskapet genom vidtagande af dessa åtgärder slagit in på rätt
väg, i det att såväl bildandet af afvelsföreningar som premieringen om¬
fattats med så lifligt intresse, att sällskapet redan år 1909 måst tredubbla
det anslag, som beviljades för år 1908. Då det sålunda vore att befara,
att sällskapets redan förut hardt anlitade tillgångar icke skulle förslå att
bestrida de härmed förbundna kostnaderna, hemställde utskottet, att
Eders Kungl. Maj:t måtte taga under öfvervägande, huruvida icke staten,
i likhet med hvad som ägde rum i fråga om nötboskaps- och häst-
premieringen, kunde träda emellan och lämna hushållningssällskapet bidrag
till bestridande af kostnaderna för premiering af afvelssvin i närmaste
öfverensstämmelse med den i länet anordnade.
Denna framställning remitterades till landtbruksstyrelsen för af¬
gifvande af underdånigt utlåtande.
Vidare bär landtbruksstyrelsen den 27 mars 1909 af mig an¬
modats att afgifva yttrande med anledning af eu af styrelsen för svenska
svinafvelsföreningen till mig ställd skrift, hvari nämnda styrelse, med
öfverlämnande af ett utaf särskilda kommitterade uppgjordt förslag till
ordnande af den svenska svinskötselns produlctafsättning, anhållit, att ut¬
redning måtte ske i de afseenden, som nämnda förslag innehölle. Bland
åtgärder för höjande af landets svinskötsel och fläskproduktion har däri
blifvit angifvet äfven planmässigt understödjande af afvelsstationer och
afvelsföreningar.
Med anledning af det landtbruksstyrelsen gifna nådiga bemyndigan¬
det tillkallade styrelsen godsägaren Per Bondesson, föreståndaren för
afdelningen för husdjursskötsel och mejerih andtering vid centralanstalten
för jordbruksförsök Nils Hansson, sekreteraren hos Östergötlands läns
hushållningssällskap W. Heyman samt godsarrendatorn G. Sederholm
att jämte statskonsulenten i svinskötsel biträda landtbruksstyrelsen vid
upprättande af förslag till åtgärder för höjande af svinskötseln inom riket.
Dessa sakkunniga hafva till landtbruksstyrelsen afgifvit ett utförligt
betänkande i ämnet, ur hvilket jag här tillåter mig att lämna några
utdrag. Till en början hafva de framhållit önskvärdheten af att man
genom lämpligt understöd och planmässig ledning från statens sida
Nionde hufvudtiteln.
253
sökte tillvarataga och ytterligare föröka det redan befintliga intresset
för nu ifrågavarande gren af vår modernäring. Särskild! syntes dem
detta vara af nöden, då landets produktion af fläsk ännu alltjämt betyd¬
ligt understege befolkningens behof, så att fläsk för miljoner kronor
årligen måste importeras. Det finge icke heller förglömmas, att, då man
ville främja det mindre jordbrukets utveckling, måste man tillse, att de
grenar af husdjursskötseln, som för detta mindre jordbruk hade den
största betydelsen, komme att arbeta under så gynnsamma förhållanden,
som det hos oss vore möjligt.
Hvad svinskötseln beträffade, vore detta ännu långt ifrån fallet.
Landets svinstock, som år 1907 uppgick till 878,000 svin och grisar,
och som sannolikt nu närmade sig en miljon, vore till sin kvalitet ännu
långt ifrån tillfredsställande, då något genomfördt, hela landet omfattande
afvelsarbete hittills saknats. Visserligen hade enskilda personer med
framgång upptagit ett dylikt afvelsarbete, och inom flera af rikets län
hade genom hushållningssällskapens försorg upprättats afvelsstationer för
såväl den stora hvita engelska rasen som för landtras, från hvilka afvels¬
am: i ej oväsentligt antal spridts i bygderna, men äfven om härigenom
rikets svinstock i någon mån påverkats af den nämnda engelska rasen,
så saknade dock vår landtras ännu den snabbvuxenhet och den förmåga
att på ett ekonomiskt sätt utnyttja fodret, som vore de bärande egen¬
skaperna för en lönande fläskproduktion.
I de flesta länder, som afsatte sitt fläsk i England, hade nyss
nämnda hvita engelska ras blifvit använd såsom förädlingsmaterial för
de inhemska svinslagen. Härigenom hade man vunnit den fördelen att
kunna framställa bruksdjur, som tillfredsställde den engelska marknadens
kraf. Sålunda hvilade t. ex. den danska fläskproduktionen på en kors¬
ning mellan den stora hvita engelska rasen och dansk landtras och
äfven i Tyskland vore denna ras och densammas afkomlingar numera
dominerande.
Då man i Danmark sökt framställa sina bruksdjur genom korsning
mellan nämnda raser, hade man för detta ändamål inom rikets olika delar
upprättat dels ett tjugutal afvelscentra för den stora hvita engelska rasen,
dels öfver ett hundratal afvelscentra för dansk landtras. Från dessa
centra, till hvilka årligen utginge 45,000 kronor af statsmedel, spriddes
afvelsdjur till de enskilda landtmännen, handjur af den förra och hondjur
af den senare rasen.
I anslutning till den erfarenhet, som sålunda vunnits, syntes det de
sakkunniga riktigast att äfven hos oss planlägga afvelsarbetet såsom
korsningsafvel, afsedd att under den närmaste tiden frambringa de bruks¬
lå.]
254
Nionde hafvudtiteln.
djur, hvaraf vi vore i behof. Härför kräfdes, att goda afveta-,
stationer upprättades och underhölles för såväl den stora hvita engelska
rasen som för svensk landtras, så att allmänheten från de förra kunde
erhålla goda färgaltar med framstående nedärfningsförmåga och från de
senare de för korsningsafveln behöfliga moderdjuren.
Denna åtgärd finge emellertid icke utesluta en sträfvan att redan från
början planlägga afvelsarbetet med landets landtras på sådant sätt, att
ur detta så småningom kunde utveckla sig eu nationell svensk ras,
som, med bibehållande af sin härdighet och fruktsamhet, med dessa
egenskaper förenade den större snabbvuxenhet och bättre förmåga att
utnyttja fodret samt de värdefullare kroppsformer, som vore utmärkande
för den stora hvita engelska rasen.
På grund af vissa närmare angifna förhållanden trodde sig de sak¬
kunniga kunna förutsätta, att vi i våra landtsvin redan förfogade öfver
ett så pass utveckladt honmaterial, att bland detta kunde utväljas det
för vår blifvande förädlade svenska landtras behöfliga underlaget af
moderdjur. A andra sidan vore emellertid önskligt, att man vid sagda
afvelsarbetes genomförande använde handjur med högre konstans än den,
som de bland våra landtsvin utvalda fargaltarna kunde antagas äga.
I anslutning härtill hafva de sakkunniga förordat följande grund¬
plan för arbetet på höjandet af landets svinafvel:
1. Upprättandet af goda afvelsstammar af den stora hvita engelska
rasen, från hvilka afvelsdjur, framför allt handjur, kunde spridas bland
allmänheten, för att bilda grundval för den korsnings afvel, som närmast
afsåge frambringandet af goda bruksdjur.
2. Framarbetandet af en förädlad svensk landtras, som under när¬
maste tiden skulle hafva till uppgift att producera de för korsningsafveln
behöfliga hondjuren och som genom en fortgående förädling borde kunna
utvecklas så, att den kunde lämna fullgoda bruksdjur vid en fortsatt
renafvel.
För att främja denna grundplans genomförande, för att höja allmän¬
hetens intresse för svinskötseln i allmänhet och framför allt för att
understödja de mindre landtmännens sträfvande att förbättra sin svin¬
skötsel anse de sakkunniga önskligt, att staten genom premiering af
afvelssvin, så ordnad att den understödjer bildandet af svinafvels- och
galtföreningar, söker att leda utvecklingen i rätt riktning.
Härför kräfdes ock uppläggandet af stamböcker för såväl den störa
hvita engelska rasen som för förädlad svensk landtras.
I syfte att gifva landets svinafvel rikare tillgång på goda afvelsdjur
Nionde hufvudtiteln.
255
hafva de sakkunniga vidare föreslagit, att genom anställande af täflan
fullgoda afvelscentra af de nämnda raserna blifva utvalda.
Slutligen hafva de ock framhållit, att lämpliga åtgärder borde vid¬
tagas för att underlätta afsättningen af svinskötselns produkter, i hvilket
hänseende de föreslagit, att staten måtte lämna behöflig! understöd åt de
sammanslutningar af fläskproducenter, som afse att uppföra andelsslakterier
eller andra för fläskets afsättning behöfliga byggnader såsom salterier
och liknande.
Beträffande premieringen hafva de sakkunniga erinrat, hurusom vid
arbetet på häst- och nötkreatursafvelns höjande knappast några åtgärder
varit af så stor betydelse för att väcka intresse för afveln och leda den¬
samma i rätt riktning som de med statsmedel understödda premieringarna.
Det vore sålunda icke något nytt och obepröfvadt, som här blifvit före¬
slaget.
En allmän premiering af afvelssvin har emellertid icke synts de sak¬
kunniga tillrådlig på grund af de kostnader, hvarmed en sådan måste
bli förenad, utan hafva de ansett, att endast svin, tillhöriga medlemmar
i svinafvels- eller galtföreningar, borde blifva föremål för premiering.
Härigenom vunnes å ena sidan, att premieringen komme att understödja
bildandet af afvelsföreningar, medan å andra sidan afvelsföreningarna
komme att främja premieringens ändamål och göra verkan af densamma
mera effektiv.
Enligt de sakkunnigas mening borde denna premiering närmast vara
afsedd för brukare af mindre åkerareal än 50 hektar. Då det emellertid
i flera delar af landet befunnits lämpligt, att större och mindre landt¬
brukare samarbetade på denna punkt, hafva de sakkunniga föreslagit,
att högst 10 procent af moderdjuren i en afvelsförening, inom hvilken
premiering kunde äga rum, finge tillhöra brukare af större gårdar.
Vidare hafva de sakkunniga ansett, att hufvudvikten vid premieringen
borde läggas på inlösen af frisedlar till besiktigade och godkända hondjur,
hvarjämte äfven afvelsföreningar tillhöriga fargaltar borde kunna till¬
erkännas pris. Prisens belopp borde bestämmas af vederbörande läns
hushållningssällskap, genom hvars försorg premieringen skulle utföras.
Premieringsnämnd borde i regel endast bestå af två ledamöter, dock
med rätt för afvelsförening att själf utse en tredje ledamot, hvilken lik¬
väl icke finge vara ledamot af föreningen. Statsunderstöd åt premieringen
borde utgå med högst samma belopp, med hvilket sällskap själf bidroge.
För att underlätta bildandet af afvelsföreningar och därmed också
möjliggöra premieringen hafva de sakkunniga föreslagit, att af statsmedel
skulle till hvarje svinafvelsförening utgå ett organisationsanslag å högst 50
[47.]
256
Nionde hufvudtiteln.
kronor. Detta organisationsanslag, som närmast skulle vara afsedt för
inköp af den första fargalten, hade blifvit satt till ungefär en tredjedel
af dennas värde. En tredjedel hade beräknats såsom anslag från hus¬
hållningssällskap, under det återstående tredjedel borde tillskjutas af
föreningsmedlemmarna själfva.
För att en förening skulle kunna tilldelas organisationsanslag af
statsmedel borde enligt de sakkunnigas mening kräfvas, att den omfattade
minst 8 medlemmar med minst 20 godkända modersuggor, att minst 90
procent af dessa tillhörde brukare af egendomar med högst 50 hektar
åker, att föreningens stadgar godkänts af vederbörande hushållnings¬
sällskap samt att detta såsom organisationsanslag beviljat föreningen
minst samma belopp som staten.
Efter att vidare hafva redogjort för stamböckernas uppläggande
och förande hafva de sakkunniga framhållit betydelsen af anordnandet
af afvelscentra för att genom dem bereda tillgång till lämpliga afvels¬
am. Ansatser att få till stånd dylika hade visserligen med godt resultat
redan blifvit gjorda inom ett flertal hushållningssällskap. En nödvändig
förutsättning för att detta arbete skulle blifva till varaktigt gagn, vore
emellertid, att utseendet af dessa afvelscentra och kontrollen öfver dem
lades i händerna på en enda myndighet med tillräcklig auktoritet. Först
då kunde ett fullt enhetligt och planmässigt arbete för hela landet
komma till stånd och först då komme institutionen att vinna det för¬
troende, som vore nödvändigt, för att den skulle blifva till full och var¬
aktig nytta.
Underlättandet af afsättningen af svinskötselns produkter har af
de sakkunniga framhållits såsom en af de kraftigaste häfstängerna för
främjandet af denna gren af husdjursskötseln, och de hafva därvid
särskild t betonat andelsrörelsens betydelse i detta hänseende. De hafva
emellertid icke ansett sig kunna begränsa sitt förslag angående åtgärder
i denna riktning till endast understöd vid bildandet af andelsslakterier,
enär de förmenat, att det i stora delar af landet ännu torde dröja länge,
innan dylika kunde komma till stånd. Det framhålles ock, att det i
grannskapet af städer med offentliga slakthus tillsvidare kunde vara
en lämplig anordning, om dessa begagnades för själfva slakten, men
att svinproducenterna vid sidan om dessa uppförde salterier, rökerier,
korffabriker och liknande. Enligt de sakkunnigas mening borde ekono¬
miskt understöd kunna lämnas älven åt aktiebolag, som bildats på sådana
grunder, att hela vinsten, sedan högst sex procent ränta blifvit ut¬
delad åt aktieägarna, tillfälle leverantörerna i förhållande till deras andel
i omsättningen.
Nionde hnfvudtiteln.
257
För att staten under nu nämnda förhållanden skulle kunna lämna
ekonomiskt stöd vid uppförande af för svinens slakt och produkternas
förädling behöfliga byggnader, hafva de sakkunniga föreslagit afsättande
af en lånefond å en miljon kronor, från hvilken lån mot billig ränta
skulle kunna erhållas.
De sakkunniga afsluta sitt betänkande med att framhålla, att om
de föreslagna åtgärderna från statens sida skulle komma att omfattas med
intresse af den jordbrukande allmänheten, så måste jämsides med dessas
genomförande pågå ett upplysningsarbete, som satte såsom sitt mål
att väcka intresse för denna näringsgren och sprida kunskap om den¬
sammas rätta utöfvande. Då detta bäst torde kunna utföras genom det
arbete, som svenska svinafvelsföreningen upptagit och genom för hvarje
län bildade underafdelningar af denna förening, hafva de sakkunniga
icke ansett sig böra föreslå några nya åtgärder i denna riktning, helst
som staten redan genom anslag stöder nämnda förenings verksamhet.
Till betänkandet finnas fogade förslag till reglemente för svin-
premieringen, regler för stamboksföringen samt föreskrifter ifråga om
bildande och upprätthållande af afvelscentra.
Öfver detta de sakkunnigas betänkande blefvo hushållningssäll¬
skapens 1909 samlade ombud satta i tillfälle att afgifva yttrande. I
skrifvelse till landtbruksstyrelsen den 12 november 1909 hafva ombuden
meddelat, att vid frågans behandling tvekan yppats om lämpligheten
att på en gång och i så hög grad, som betänkandet anger, söka åstad¬
komma en hastig utveckling af landets svinskötsel. Särskild! påpekades,
att utredning icke förelåg angående kostnaderna för de föreslagna åt¬
gärdernas vidtagande. Det vore att befara, att premieringen skulle komma
att för hushållningssällskapen, hvilkas medel redan nu vore hårdt anlitade,
medföra stora kostnader. På grund häraf hade å ena sidan den åsikten
uttalats, att ombuden till en början borde biträda endast förslagen om
upprättande af stamböcker och bildande samt upprätthållande af afvels¬
centra. A andra sidan hade emellertid framhållits, att de sålunda gjorda
invändningarna icke förtjänade afseende, då det alltid stode hvarje hus¬
hållningssällskap fritt att själft bestämma, om premiering skulle ifråga¬
komma eller ej inom vederbörande sällskaps område. Ett sällskap, som
saknade medel till premieringens genomförande,, borde ej lägga hinder
' i vägen för ett annat sällskap, som disponerade medel för ändamålet.
Ombuden hafva vidare beträffande vissa detaljer i förslagen fram¬
hållit, att föreskriften att i förening, som finge deltaga i premieringen,
minst 90 procent af de inregistrerade moderdjuren skulle tillhöra förenings¬
medlemmar, hvilkas odlade jord icke öfverstege 50 hektar, komme att i
Bih. till Riksd. Prof. 1911. 1 Sami. 1 Afd. 33
[47.]
258
Nionde huivudtitcln.
alltför hög grad utestänga ägare af medelstora och större jordbrak från
medlemskap i dessa föreningar, något som vore till skada för saken.
Erfarenheten hade nämligen visat, att sammanslutningar i allmänhet
emellan jordbrukare behöfde stöd äfven af sådana, som vore i tillfälle
att mera verksamt arbeta för sammanslutningen. Den här föreslagna
begränsningsprocenten syntes ombuden kunna nedsättas till 50.
Hvad anginge lånefonden för anläggande af slakterier m. m., funne
ombuden uppläggandet af en sådan fond vara för vissa orter behöflig!.
Med fästadt afseende å svinafvelns stora betydelse för särskild! det
mindre jordbruket, ansåge sig ombuden böra tillstyrka förslagen, men
ville ombuden dock framhålla, att, såvida en del hushållningssällskap
skulle kunna genomföra dem, statsverket måste lämna större bidrag än
hvad vid öfriga djurpremieringar vore fallet.
Sedan därefter statskonsulenten i svinskötsel, på anmodan af chefen
för landtbruksstyrelsen, den 8 september 1910 yttrat sig i ämnet, har
landtbruksstyrelsen med underdånig skrifvelse den 29 i samma månad
underställt detta ärende Eders Kungl. Maj:ts nådiga pröfning.
Landtbruksstyrelsen har därvid framhållit, hurusom intresset för
svinskötseln inom landet på sista tiden högst betydligt ökats, ehuru den¬
samma inom olika landsdelar fortfarande måste anses lida af betänkliga
brister, hvarigenom stor nationalekonomisk förlust tillskyndades landet.
Under sådana förhållanden syntes landtbruksstyrelsen tiden nu vara
inne för staten att vidtaga åtgärder till främjande af ifrågavarande
handtering, hvars ställning klart åskådliggjordes genom följande tablå
öfver införsel och utförsel af fläsk under åren 1907—1909, enligt kom-
merskollegii berättelser för samma år:
1907
Införsel kilogram 6,589,363
Utförsel „ 1,737,090
Införselöfverskott kilogram 4,852,273
Utförselöfverskott „ —
1908 1909
4,614,045 1,091,895
2,783,772 2,161,823
1,830,273 —
— 1,069,928
De åtgärder, som från statens sida borde vidtagas, syntes landt¬
bruksstyrelsen gifvetvis böra afse att undanröja de brister, hvilka fort¬
farande ställde sig i vägen för en lönande fläskproduktion. Dessa hinder
kunde anses bestå dels i mindre god beskaffenhet hos svinstocken, dels
ock i svårigheten att vinna afsättning för svinskötselns produkter.
För höjandet af beskaffenheten af svinen hade de sakkunniga före¬
slagit premiering af afvelssvin, statsbidrag till organisation af svinafvels-
Nionde Iiufvudtiteln.
259
föreningar, införandet af stamboksföring af svin samt upprättandet af
afvelscentra för dylika djur.
Hvad först anginge premiering af svin, så syntes, i betraktande
af de framgångsrika resultat, som vunnits genom med statsmedel under¬
stödd premiering af hästar och nötboskap, ett liknande tillvägagångssätt
för höjandet af svinafveln inom landet böra komma till användning.
De sakkunniga hade i sådant afseende uppgjort förslag till en med
statsmedel understödd premiering af afvelssvin, såväl handjur som hon¬
djur, tillhörande medlemmar af svinafvelsförening.
På sätt hushållningssällskapens ombud i sitt förberörda yttrande
framhållit, torde en premiering af svin, som skulle omfatta såväl handjur
som hondjur, möta vissa svårigheter, i det att hondjurens premiering
skulle komma att utvidga premieringens omfattning till en grad, som
icke skulle motsvaras af de därmed förenade kostnaderna. Enligt hvad
statskonsulenten i svinskötsel i sitt förberörda yttrande till chefen för
landtbruksstyrelsen vitsordat, hade äfven hinder för uppvisande af hon¬
djur vid premieringsplatserna visat sig äga rum vid de svinpremieringar
inom Stockholms och Skaraborgs län, som statskonsulenten bevistat,
hvarjämte enligt samma yttrande äfven andra betänkligheter mot en
hondjurspremiering gjort sig gällande, såsom att denna inom svinafveln
icke hade samma betydelse som inom nötboskapsafveln, att ett bedömande
af modersuggorna genom premieringsnämnden å platsen, där de funnes
uppställda, blefve för dyrbart, emedan djurens forslande till premierings¬
platserna skulle möta svårigheter m. in. Inom vissa delar af landet,
såsom Östergötlands län och Kalmar läns södra del, hade det emellertid
visat sig icke möta större svårigheter att anordna en premiering af svin
på det sätt, att penningpris utdelats för handjur samt frisedlar för hon¬
djur, och det syntes därför landtbruksstyrelsen lämpligt att låta det bero
på vederbörande hushållningssällskap att bestämma, huruvida premieringen
skulle inskränkas endast till handjur eller om premieringen skulle ut¬
sträckas äfven till hondjur.
Enligt det föregående innefattade de sakkunnigas förslag, att pre¬
mieringen skulle omfatta endast afvelssvin, tillhöriga medlemmar af svin¬
afvelsförening, och landtbruksstyrelsen hölle före, att denna inskränk¬
ning vore åt behofvet påkallad hvad anginge hondjurspremieringen,
där eu sådan komme i fråga. Skulle åter premieringen inskränkas till
endast handjur, syntes det, som om bestämda hinder icke borde möta
för att, såsom äfven statskonsulenten i svinskötsel ifrågasatt, äfven han¬
djur, tillhöriga andra personer än medlemmar af svinafvelsförening, finge
premieras. Härför talade, förutom den omständigheten, att bildandet af
147.]
260
Nionde huivudtiteln.
[47.] svinafvelsföreningar, liksom föreningsväsendet i allmänhet, visat sig möta
svårigheter inom vissa delar af landet, äfven det skälet, att den för
svinafvelns höjande viktiga stamboksföringen skulle i väsentlig mån
underlättas genom en sådan utsträckning af premieringen. A andra sidan
kunde det icke bestridas, att premieringens inskränkande till sådana
afvelsdjur, som tillhörde medlemmar af svinafvelsförening, gifvetvis skulle
komma att utgöra eu kraftig häfstång för uppkomsten af sagda viktiga
sammanslutningar för svinskötseln, och då därtill komme, att kostnaden
för eu allmän fargaltpremiering för närvarande svårligen läte sig be¬
räkna, hade landtbruksstyrelsen ansett försiktigheten bjuda, att premieringen,
åtminstone tills större erfarenhet i förevarande afseende vunnits, blefve,
såsom de sakkunniga föreslagit, inskränkt till afvelssvin, tillhöriga med¬
lemmar af svinafvelsförening.
Uti sitt förslag till reglemente för den med statsmedel understödda
svinpremieringen inom riket hade de sakkunniga föreslagit, att för de
svinafvelsföreningar, hvarom här vore fråga, stadgar skulle hafva blifvit
af hushållningssällskapets inom orten förvaltningsutskott fastställda samt
att sådana stadgar skulle innehålla bestämmelse, bland annat, därom att
minst 90 procent af de moderdjur, som vore inregistrerade, skulle till¬
höra sådana föreningsmedlemmar, hvilkas odlade jord icke öfverstege 50
hektar. Genom en sådan bestämmelse skulle emellertid, såsom hushåll¬
ningssällskapens ombud i sitt förberörda yttrande anfört, ägare eller
brukare af medelstora och större jordbruk i allt för hög grad utestängas
från medlemskap i dessa föreningar, hvilket vore till skada. I likhet
med ombuden ansåge därför landtbruksstyrelsen, att procenttalet af de
inregistrerade moderdjur, hvilka skulle tillhöra sådana föreningsmed¬
lemmar, hvilkas odlade jord icke öfverstege 50 hektar, borde nedsättas,
dock ej så lågt, som hushållningssällskapens ombud hade föreslagit, utan
till 75 procent.
Enligt de sakkunnigas förslag skulle staten lämna bidrag till orga¬
nisationen af svinafvelsföreningar till belopp af högst 50 kronor samt
under villkor, bland annat, att minst 90 procent af de moderdjur, som
vore inregistrerade, skulle tillhöra sådana föreningsmedlemmar, hvilkas
odlade jord icke öfverstege 50 hektar och hvilka ej i större omfattning
drefve svinskötsel för tillgodogörande af affall från industri- och fabriks-
rörelse. I öfverensstämmelse med hvad landtbruksstyrelsen i det före¬
gående anfört, syntes det landtbruksstyrelsen vara af stor vikt, att svin¬
afvelsföreningar bildades och att staten därtill lämnade bidrag på sätt
ifrågasatt blifvit. Likväl torde på de skäl, som hushållningssällskapens
ombud anfört, procentantalet af de inregistrerade moderdjur, hvilka finge
Nionde hnfrudtiteln.
261
tillhöra sådana föreningsmedlemmar, hvilkas odlade jord öfverstege 50
hektar, böra nedsättas, hvarvid landtbruksstyrelsen, i enlighet med sitt
i det föregående framställda förslag, beträffande stadgarna för sådana
svinafvelsföreningar, hvilkas afvelssvin skulle få utgöra föremål för
premiering, ansåge, att nedsättningen borde ske från 90 procent till 75
procent.
Ankommande de sakkunnigas förslag, i hvad det afsåge stamboks-
föring, har landtbruksstyrelsen erinrat, hurusom Eders Kungl. Maj:t
på framställning af landtbruksstyrelsen genom nådigt bref den 6 de¬
cember 1907 dels bemyndigat landtbruksstyrelsen att vidtaga åtgärder
för åstadkommande af eu stambok öfver afvelssvin i hufvudsaklig öfver¬
ensstämmelse med vissa uti styrelsens framställning angifna grunder,
dels ock anvisat och ställt till landtbruksstyrelsens förfogande för ända¬
målet erforderliga medel.
Med anledning häraf hade landtbruksstyrelsen, bland annat, till samt¬
liga hushållningssällskapen i riket utfärdat cirkulär angående fastställande
af regier att tillsvidare gälla i fråga om sättet för förande af stambok
öfver afvelssvin.
Slutligen hade de sakkunniga föreslagit inrättandet af afvelscentra
för svin, men, ehuru landtbruksstyrelsen för sin del insåge betydelsen af
en sådan åtgärd, syntes det likväl styrelsen, att de härmed förenade
svårigheterna, särskild! beträffande anordnandet af eu effektiv produk¬
ti onsbedömning under täflingsåren, skulle blifva så stora, att för när¬
varande ej några åtgärder i detta hänseende borde af staten vidtagas.
Då det emellertid vore af största betydelse för svinafvelns höjande,
att möjlighet inom de olika orterna funnes att erhålla framstående afvels¬
am', ansåge landtbruksstyrelsen, att andra utvägar i samma riktning
härför borde sökas, utvägar, hvilka icke vore förenade med de svårig¬
heter, som upprättandet af afvelscentra skulle medföra.
Under de senaste åren hade inom de flesta län genom hushåll¬
ningssällskapens försorg upprättats svinafvelsstationer, öfver hvilka landt¬
bruksstyrelsen låtit uppgöra förteckning, hvaraf framginge, att antalet
stationer för den stora engelska hvita rasen vore 10 och för landtrasen
12, samtliga belägna i mellersta och södra Sverige.
Det syntes landtbruksstyrelsen lämpligt, att vid vidtagande af åt¬
gärder i förevarande syfte staten sökte medverka till bildande och upp¬
rätthållande af svinafvelsstationer genom att lämna bidrag till bestri¬
dande af de kostnader, hushållningssällskapen måste vidkännas för dylika
afvelsstationer.
[47.]
262
Nionde hufvudtiteln.
De villkor, under livilka dylikt statsbidrag borde lämnas, ansåge
landtbruksstyrelsen böra vara följande:
l:o) att besättningen å afvelsstation skall förutom ungdjur bestå af
minst en fargalt och fem modersuggor, samtliga friska, snabbvuxna och
med afseende å typen ensartade samt inrymda i sunda och rymliga svin¬
stallar;
2:o) att vid afvelsstation af den stora hvita engelska rasen alla fargaltar
och minst 80 procent af alla moderdjuren, i hvarje händelse dock minst
fem, hvilka uppnått därtill erforderlig ålder, skulle vara af sådan be¬
skaffenhet, att de i rikets allmänna stambok öfver afvelssvin kunde in¬
föras ;
3:o) att vid afvelsstation för förädlad landtras alla djur, som upp¬
nått därtill erforderlig ålder, skulle vara i rikets allmänna stambok öfver
afvelssvin införda;
4:o) att afvelsstations innehafvare skulle åligga:
a) att ställa sig till efterrättelse de föreskrifter angående afvels-
stationens skötsel och anteckningars förande, som af landtbruksstyrelsen
meddelades,
b) att föra kontrollräkenskaper öfver besättningens afkastning, samt
c) att för utrönande af besättningens gödningsegenskaper till för¬
söksanstalt, som kunde komma att anlitas, aflämna grisar till det antal,
som enligt af landtbruksstyrelsen meddelade föreskrifter funnes erfor¬
derligt, med rätt för innehafvaren att för de sålunda aflämnade grisarna
åtnjuta full ersättning af statsmedel.
Hvad beträffade beloppet af det statsbidrag, som kunde tillgodo-
komma afvelsstation, ansåge landtbruksstyrelsen, att detta borde utgå
med hälften af det belopp, som hushållningssällskap visade sig hafva
för ändamålet utbetalt, dock icke i någon händelse utöfver 250 kronor
för hvarje afvelsstation, hvarjämte bestämmelse borde meddelas, att hus¬
hållningssällskap kunde erhålla statsbidrag för högst två afvelsstationer
inom sitt område.
I fråga om de sakkunnigas förslag att inrätta en lånefond för upp¬
sättande af inrättningar för ett rationellt tillgodogörande af svinafvelns
produkter har landtbruksstyrelsen förklarat sig icke hafva något annat
att däremot erinra, än att enligt styrelsens åsikt endast andelsföreningar
men icke aktiebolag borde kunna erhålla lån från ifrågavarande fond.
Denna sin åsikt grundade landtbruksstyrelsen därpå, att endast produ¬
centerna själfva borde komma i åtnjutande af en sådan förmån. Därtill
komme ytterligare att erfarenheten i liknande fall bekräftat svårigheten
Nionde hufvudtiteln.
263
att erhålla nödig garanti för att, såsom de sakkunniga föreslagit, hela [47.]
vinsten odelad komme att tillfalla fläsk- eller svinleverantörerna.
Hvad anginge kostnaden för anordnandet af den föreslagna pre¬
mieringen af afvelssvin, tillhöriga svinafvelsföreningar, har landtbruks¬
styrelsen beräknat denna till högst 40,000 kronor. Då staten borde bi¬
draga till densamma efter samma grunder, som för närvarande gälla för
nötboskapspremieringen, således med hälften af den beräknade kostnaden,
syntes af statsmedel för ändamålet böra beviljas eu summa af 20,000
kronor, af hvilket belopp landtbruksstyrelsen borde äga använda årligen
1.500 kronor för bestridande af kostnaderna för stambokens utarbetande
och tryckning.
Såsom bidrag till organisationskostnad af svinafvelsförening hade
de sakkunniga föreslagit ett statsbidrag af 50 kronor till hvarje bildad
förening. Under förutsättning att 50 nya föreningar årligen skulle bildas,
erfordrades härför ett årligt statsanslag af 2,500 kronor.
Slutligen skulle enligt ofvanstående förslag högst 250 kronor utgå
såsom bidrag till hvarje svinafvelsstation, och då det torde kunna an¬
tagas, att antalet dylika stationer under de närmaste åren ej komme att
öfverstiga 30, skulle för detta ändamål erfordras ett årligt anslag af
7.500 kronor.
De årliga statsutgifterna för ofvan sagda åtgärder skulle sålunda
uppgå till tillhopa 30,000 kronor.
På grund af hvad landtbruksstyrelsen sålunda anfört, har styrelsen
hemställt om aflåtande af nådig proposition till Riksdagen, att Riksdagen
måtte dels till åtgärder för höjande af landets svinskötsel i enlighet med
ofvan angifna hufvudgrunder för år 1912 anvisa ett belopp af 30,000
kronor, dels ock till bildande af en lånefond för tillgodogörande af svin¬
skötselns produkter tillhandahålla ett belopp af högst en miljon kronor,
från hvilken fond lån för berörda ändamål skulle utlämnas på af landtbruks¬
styrelsen närmare angifna villkor.
Verksamma åtgärder hafv a under de senaste aren från statens sida Dcpartemenis-
blifvit vidtagna för att främja landets häst- och nötboskapsskötsel och chefm'
de gynnsamma resultat, som härigenom blifvit uppnådda, ligga i öppen
dager. Båda dessa grenar af vår husdjursskötsel hafva nu, tack vare
detta statsmakternas ingripande, natt en sådan utveckling, att inkomsterna
från dem äro af afgörande betydelse vid bedömandet af det svenska
jordbrukets afkastningsförmåga. Att äfven en väl ledd svinskötsel kan
blifva af samma betydelse, säger oss den erfarenhet, som i andra länder
vunnits pa detta område. Då denna afvel i vårt land icke lämnar den
264
Nionde hoivudtiteln.
[47.] afkastning, den obestridligen här liksom annorstädes äger goda förut¬
sättningar för, synas mig kraftiga åtgärder vara af behofvet påkallade
för att härutinnan åstadkomma en förändring till det bättre. Då
det vidare här är fråga om en gren af husdjursskötseln, hvars stora
betydelse för det mindre och minsta jordbruket ingen torde kunna förneka,
anser jag, att de åtgärder, som vidtagas för att höja och utveckla den¬
samma, med full rätt kunna betraktas såsom ett viktigt led i det arbete,
som nu nedlägges på höjandet af landets mindre jordbruk, ett arbete,
som med rätta är föremål för såväl statsmakternas som hushållnings¬
sällskapens lifligaste intresse.
Att staten bär träder hjälpande emellan synes mig önskvärd! och
nödvändigt icke endast från den synpunkten, att statens ekonomiska
stöd här är väl behöflig!. Därtill kommer ock, att man endast genom
detsamma kan vinna den målmedvetenhet och den planmässighet i arbetet
som utgör eu viktig förutsättning för att arbetet skall krönas med önskvärd
framgång.
Den plan, som landtbruksstyrelsen, på grundvalen af de sakkunnigas
utredning, bär framlagt för statens ingripande, synes mig väl genomtänkt
och klokt afvägd. Den är byggd på den riktiga tanken att genom sam¬
arbete jordbrukarna emellan, genom åstadkommande af för ändamålet
bildade' föreningar, underlätta do enskildas sträfvanden och betrygga
uppnåendet af bästa möjliga resultat. För att få dylika föreningar till
stånd — något som mångenstädes, då det gäller mindre jordbrukare med
små ekonomiska tillgångar, kan vara förenadt med väsentliga svårig¬
heter — skulle staten lämna bidrag till organisationskostnadernas täckande,
hvilket bidrag är så afpassadt, att det bör blifva till verksam hjälp vid
anskaffandet af föreningens gemensamma dyrbaraste afvelsdjur. Det
ytterligare stöd, hvaraf föreningen och dess medlemmar kunna vara i
behof för bestridande af de årliga kostnaderna, skulle icke utbekommas
såsom årsbidrag i vanlig form utan utgå endast såsom belöningar vid
den premiering, som afser att lägga i dagen, att afvelsarbetet inom för¬
eningen är byggdt på riktiga principer och ledes på tillfredsställande sätt.
Och vidare, då det för dessa föreningar är af vikt att från början erhålla
afvelsdjur, hvilkas afkomma lämnar ett fläsk, som på världsmarknaden
kan betinga högsta pris — handjur af stor hvit engelsk ras och hondjur
af landtras —- då det svenska fläsket endast på den vägen kan vid
export förvärfva det anseende, som kräfves för att exporten skall blifva
i önskvärd grad vinstgifvande, har statens medverkan påkallats äfven
för att stödja de olika slag af afvelsstationer, från hvilka erforderliga
afvelsdjur skola kunna erhållas. Det nära sambandet mellan dessa olika
Nionde hufvudtiteln.
265
åtgärder är tydligt och klart, och då den ena så griper in i den andra,
att uteslutandet af någon af dem lätt kan vålla rubbningar, hvarigenom
framgången i hela arbetet kan äfventyras, anser jag mig icke böra föreslå
några förändringar i hvad landtbruksstyrelsen i nämnda afseenden föreslagit.
Landtbruksstyrelsen har äfven hemställt om vidtagandet af vissa
åtgärder för tillgodogörandet af svinafvelns produkter. Jag vill icke
förneka, att icke sådana i detta fall skulle kunna vara särskildt önsk¬
värda och mångenstädes i vårt land af behofvet påkallade. Det synes
mig dock, som om den enskilda företagsamheten här borde kunna åstad¬
komma, hvad som erfordras, utan att staten, såsom landtbruksstyrelsen
föreslår, skulle behöfva träda emellan såsom långifvare. Då de i orterna
med statsunderstöd bildade och med statsbidrag understödda föreningarna
skapat det intresse för svinafveln, som nu i allmänhet saknas, torde
steget ej vara långt till sammanslutningar äfven för ett tillfredsställande
ordnande af afsättningsförhållandena. Så ekonomiskt vinstgifvande som
de andelsslakterier visat sig vara, hvilka redan kommit till stånd i olika
delar af landet, synes det mig antagligt, att den lilla ränteskillnad som
skulle kunna påräknas vid statslån och vid från annat håll upplånadt
kapital, icke här bör kunna tillmätas så stor betydelse, att den skulle
behöfva lägga hinder i vägen för en dylik sammanslutning, i all synnerhet
som densamma erbjuder andelsägarna ej endast de stora fördelarna af
jämn afsättning till högsta gångbara pris och samma pris vare sig
leveransen är stor eller liten utan ock utsikt till ytterligare prisförhöjning-
vid årets slut, då slakteriets vinst fördelas mellan andelsägarna i för¬
hållande till deras leveranser under året. Därtill kommer, att, såsom jag-
redan förut i annat sammanhang anfört, förhållandena synas påkalla, att
nya lånefonder tills vidare endast undantagsvis och vid särskildt trängande
behof bildas. 1 detta fall synes mig krafvet icke vara så oafvisligt, att
dylikt undantag kan anses vara motiveradt.
I anslutning till hvad jag sålunda anfört, hemställer jag alltså, att
Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen
att till åtgärder för höjande af landets svinafvel å extra stat för
år 1912 bevilja ett anslag af 30,000 kronor.
[47.]
Bill. till Rilcsd. Prof.. 1911. 1 Sami. 1 Afd.
34
266
Nionde hufvudtiteln.
Hästafvelns förbättrande.
[48.] För bestridande af extra personal vid Flyinge hingstdepå har
E'vid FiyInge1 Riksdagen på extra stat för hvart och ett af åren 1905—1910 beviljat
hingstdcpä. ett anslag af 3,790 kronor samt för år 1911 ett anslag af 4,630 kronor.
I underdånig skrifvelse den 16 september 1910 har stuteriöfver¬
styrelsen meddelat, att styrelsen varit i tillfälle att från och med år
1905 årligen under 210 dagar såsom biträde vid ridning och skötsel
af nämnda hingstdepå tillhöriga unghingstar anlita militärpersonal, be¬
stående af en officer och sex man, som på framställning af styrelsen
för sådant ändamål kommenderats till hingstdepåen från något af de i
Skåne förlagda kavalleriregementena, och komrne styrelsen, enligt hvad
styrelsen vidare meddelat, att vidtaga åtgärder för utverkande af kom¬
mendering under år 1911 för samma ändamål och under enahanda tid¬
rymd af en officer och åtta man, till hvilkas anställande det för år 1911
beviljade förhöjda an slagsbeloppet lämnade tillgång.
Då den extra personal, som hittills anlitats vid depåen, alltjämt
visat sig hafva varit till stor nytta vid arbetet för de unga hingstarnas
utveckling, och sålunda väl grundade skäl funnes för dylik personals
fortsatta användande vid depåen, har stuteriöfverstyrelsen hemställt, att
Eders Kungl. Maj:t måtte hos Riksdagen göra framställning om ett
anslag å 4,630 kronor jämväl för år 1912.
I enlighet med hvad stuteriöfverstyrelsen sålunda hemställt och
under åberopande af de skäl, som i statsrådsprotokollet den 14 januari
1910 finnas anförda för den för år 1911 begärda, af mig då fixrordade
förhöjningen i det dittills utgående anslaget, tillstyrker jag, att Eders
Kungl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen
att för bestridande af kostnad för extra personal vid Flyinge hingst-
depå på extra stat för år 1912 bevilja ett anslag af 4,630 kronor.
Befrämjande af husslöjden.
[49.] I enlighet med hvad landtbruksstyrelsen i underdånig skrifvelse
Andra instruk- den K) oktober 1910 hemställt, tillstyrker jag, att Eders Kungl. Maj:t
tm i mmiojd. m^e • ^kFet med föregående år föreslå Riksdagen
Nionde hufrudtiteln.
267
att för år 1912 på extra stat anvisa till anställande af en andra [49.]
instruktör i husslöjd 2,000 kronor och såsom personligt ålderstillägg till
andra instruktören Jonas Wallander, därest han fortfarande i denna
egenskap med godt vitsord tjänstgör, 1,500 kronor eller tillhopa 3,500
kronor.
Fiskerinäringens understöd.
Sedan för hydrografisk-biologiska undersökningar af de Sverige [50.]
omgifvande hafven samt för tillsyn och bevakning vid Sveriges hafs-
Ilsken fartyget Skagerak sedan år 1905 varit i verksamhet, har Riks- iZtvad'%
dagen för hvarje år å extra stat beviljat anslag till underhålls- och fartM r
driftkostnad för nämnda fartyg, hvilket anslag för hvart och ett af åren ^biologiska '
1909—1911 uppgått till 34,000 kronor. härunder.
Beträffande befäl och manskap å fartyget har från början varit s°m\„mr
bestämdt, att befälhafvaren och förste maskinisten skulle vara anställda
för helt år, hvaremot den öfriga delen af besättningen, åtminstone de
första åren af fartygets verksamhet, till hufvudsaklig del utgjorts af
manskap från flottan. Då emellertid detta senare förhållande visat sig
medföra olägenheter, har vid liera tillfällen framhållits önskvärdheten af
att hela besättningen vid fartyget fast anställdes för hela året. Vid ut-
anordnandet af 1909 års anslag den 31 december 1908 medgaf också
Eders Kungl. Maj:t, på framställning af Eders Kungl. Maj:ts befallnings¬
hafvande i Göteborgs och Bohus län, som har sig anförtrodt öfverinseen-
det öfver fartyget, att, förutom befälhafvaren och förste maskinisten,
två besättningskarlar Unge under år 1909 antagas för hela året, under
förutsättning att, utan öfverskridande af det beviljade anslaget, medel
för ändamålet anskaffades genom besparingar eller annorledes.
Enligt hvad Eders Kungl. Maj:ts förenämnda befallningshafvandes
skrifvelse den 8 november 1909 i fråga om anslag för år 1911 synes
gifva vid handen, har detta Eders Kungl. Maj:ts medgifvande medfört
stora fördelar för svenska hydrografisk-biologiska kommissionen vid dess
undersökningsarbeten och fiskeförsök, i det att dessa besättningsmän
genom sin längre anställning vunnit större öfning och färdighet, än
eljest kunnat förvärfvas, vid handhafvandet af de ömtåliga och dyrbara
apparater och den öfriga materiell, som vid nämnda arbeten och försök
komme till användning. Ännu större fördelar skulle dock, enligt hvad
Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i sin ofvan nämnd a skrifvelse
268
Nionde huivudtiteln.
anfört, vinnas, om fartygets hela besättning blefve civil och finge för¬
hyras för helt år, hvarigenom vården af fartygets dyrbara maskiner och
materiell skulle underlättas och kunna bättre tillgodoses.
Vid utanordnandet af 1910 års anslag den 3 december 1909 med-
gaf också Eders Kungl. Maj:t, att, utom hvad anginge aflöningarna
åt fartygets befälhafvare och förste maskinist samt för dem afsedda
medel, Eders Kungl. Maj:ts förenämnda befallningshafvande, därest be¬
sparing å någon af de i uppgjord beräkning öfver utgifterna för fartyget
i öfrigt upptagna poster uppstode, ägde använda densamma till förhyr¬
ning för hela året af civil besättning och underbefäl å fartyget i så
stor utsträckning, som anslaget medgåfve, i hvilken händelse mot¬
svarande minskning finge göras i antalet af fartygets från flottan ut¬
kommenderade manskap.
Nu har Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Göteborgs och
Bohus län efter samråd med svenska hydrografisk-biologiska kommissionen
i underdånig skrifvelse den 7 november 1910 gjort framställning om
anslag till underhålls- och driftkostnader för Skagerak för år 1912 till
enahanda belopp, som för innevarande år, 34,000 kronor, och därvid
anfört, att någon förändring i fartygets verksamhet under året icke an-
eåges böra komma till stånd, utan syntes denna böra ordnas efter samma
grunder, som de senare åren varit gällande. Fartyget skulle alltså
komma att under år 1912 hållas i drift under elfva månader, däraf fem
månader för undersökningar af de Sverige omgifvande hafven och åter¬
stående sex månader för tillsyn och bevakning vid Sveriges hafsfiske!!
under annan tid af året än vintermånaderna.
Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande har vidare anfört, att, på
grund af Eders Kungl. Maj:ts den 3 december 1909 gjorda medgifvanden,
under år 1910 å fartyget endast användts civil besättning och under¬
befäl, hvilken anordning visat sig vara mycket lämplig och fördelaktig
i ofvan angifna afseenden. Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande hade
därför i samråd med kommissionen i underdånig skrifvelse den 7 november
1910 angående användningen af anslaget för år 1911 hemställt om till¬
stånd att, i den mån anslaget medgåfve, få äfven under år 1911 anställa
civil besättning och underbefäl samt föreslagit, att anslaget för nämnda
år Unge användas enligt följande beräkning:
befälhafvarens lön 300 kronor i månaden ...................
styrmannens lön, 125 kronor i månaden ........................
l:ste maskinistens lön, 150 kronor i månaden ............
Transport
kronor
|
3,600: —
|
»
|
1,500: —
|
|
1,800: —
|
kronor
|
6,900: —
|
Nionde hufvtsdtiieln.
269
Transport kronor
2:dre maskinistens lön, 110 kronor i månaden............ »
2 eldare ock 6 man, 55 kronor i medeltal i månaden »
mathållning å 18 kronor 24 öre för dag under 11
månader ...................................................................... »
kol för 10 timmars gång å 4 kronor 40 öre för timme
under 270 dagar...................................................... »
kostnad för underhåll och diverse samt extra bemanning )>
6,900: —
1,320: —
5,280: —
6,020: —
11,880: —
2,600: —
Summa kronor 34,000
[50.]
Enahanda anordning syntes Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande
därför böra medgifvas äfven för år 1912, i följd hvaraf samma kostnads¬
beräkning för fartygets drift och underhåll borde följas vid beräkningen
af anslagets storlek för samma år.
Då erfarenheten under åren 1909 och 1910 sålunda synes utvisa, Departement»-
att utsträckt anställande af för hela året förhyrdt, civilt manskap varit ciee-
särdeles lämpligt och fördelaktigt ur flera synpunkter, ansåg jag mig
vid underdånig föredragning den 18 november 1910 af förslag till an¬
vändande af det för år 1911 anvisade anslaget böra för sistnämnda år
tillstyrka en sådan fördelning af anslaget, som Eders Kungl. Maj;ts be¬
fallningshafvande här ofvan angifvet, hvilken ock blef af Eders Kungl.
Maj:t bifallen.
På grund af hvad ofvan anförts och då jag icke har något att
erinra mot det begärda anslagsbeloppet, hemställer jag, att Eders Kungl.
Maj:t måtte föreslå Riksdagen
att till underhålls- och driftkostnad för ett fartyg för hyårografisk-
hiologiska undersökningar af de Sverige omgifvande hafveri samt för tillsyn
och bevakning vid, Sveriges Imfsfisken under annan tid af året än vinter¬
månaderna, på extra stat för år 1912 anvisa ett anslag af 34,000 kronor.
Sedan för hydrografisk-biologiska undersökningar af de Sverige [51-]
omgifvande hafven samt för tillsyn och bevakning af Sveriges hafsfiske!! ^fartyget
fartyget Skagerak sedan år 1905 varit i verksamhet, har fartyget under Skagerak.
hvart och ett af åren 1906 till och med 1910 genom Eders Kungl.
Maj:ts befallningshafvande i Göteborgs och Bohus län, som har sig anför-
trodt öfverinseendet öfver fartyget, varit försäkradt hos sjöförsäkrings¬
aktiebolaget Gauthiod i Göteborg för ett värde af 130,000 kronor och
mot en premie af 5,200 kronor samt i öfrig! på i ingånget försäkrings-
270
Nionde hurvudtiteln.
aftal närmare angifna villkor. För försäkring af fartyget jämväl under
år 1911 har på extra stat för samma år anvisats nämnda belopp, 5,200
kronor.
Nu har Eders Kungl. Maj:ts förenämnda befallningshafvande uti
underdånig skrifvelse den 25 november 1910 gjort framställning om far¬
tygets försäkring jämväl under år 1912 samt därvid anfört följande.
Då enligt nu gällande försäkringsbref »allmän svensk sjöförsäkrings-
plan af november 1896» länder till efterrättelse jämte de i försäkrings-
brefvet särskilt upptagna villkor och svensk sjölag vid bestämmandet
af bolagets ansvarsskyldighet, och enligt bestämmelserna i § 73 af
nämnda plan försäkringsaktiebolaget Gauthiod skulle vara berättigadt
att vid ersättning af eventuell enskild skada å fartyget göra vissa afdrag,
så att exempelvis skada å skrofvet skulle ersättas med endast fem sjätte¬
delar af skadans värde, hölle Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande
före, att det vore välbetänkt, om försäkringen för 1912 åvägabragtes
på sådana villkor, att nämnda afdragsbestämmelser icke blefve gällande.
Likaledes ansåge Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande det vara lämpligt
och önskvärd!, att franchisebestämmelserna i § 75 af samma plan icke blefve
tillämpliga för 1912 års försäkring. Eders Kungl. Maj:ts befallnings¬
hafvande hade därför inhämtat yttrande från aktiebolaget Gauthiod,
huruvida bolaget ville åtaga sig försäkring af fartyget för år 1912 på
nu gällande villkor med undantag af förberörda afdragsbestämmelser i
§ 73 och franchisebestämmelserna i § 75 af sjöförsäkringsplanen, och
både bolaget i till Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande inkomna
skrifvelser för försäkring på sagda villkor under år 1912 fordrat en
tilläggspremie af en half procent af försäkringsvärdet, 130,000 kronor,
eller 650 kronor. Någon anledning antaga, att annat sjöförsäkrings¬
bolag skulle vilja öfvertaga försäkringen mot billigare premie, än aktie¬
bolaget Gauthiod sålunda fordrat, torde icke förefinnas. Ett större sjö¬
försäkringsbolag i Göteborg hade på framställd fråga förklarat sig icke
ens önska afgifva något anbud om försäkring af fartyget.
Eders Kungl. Maj:ts ofvannämnda befallningshafvande har i anled¬
ning häraf i förenämnda skrifvelse hemställt, att under år 1912 an¬
visades ett belopp af 5,850 kronor eller, därest någon ändring i gäl¬
lande föreskrifter icke ansåges böra komma till stånd, samma belopp,
som förut för ändamålet beviljats, eller 5,200 kronor.
Slutligen hade Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i samma
skrifvelse erinrat, att, därest fartyget Skagerak försäkrades för år 1911
på de villkor, som Eders Kungl. Maj:t för sådan försäkring bestämt, och
Nionde hufvud titeln.
271
förberörda afdragsbestämmelser i åberopade sjöförsäkringsplan således [51.]
blefve för försäkringen gällande, försäkringsgifvaren äfven beträffande
möjligen under sagda år inträffande skada å fartyget skulle äga rätt
gorå afdrag i enlighet med dessa bestämmelser vid skadans godtgörande
och att det därför skulle kunna ifrågasättas, huruvida det icke skulle
vara för staten fördelaktigt att jämväl för 1911 års försäkring ändra
villkoren på det sätt, Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande ifrågasatt
i afseende å försäkringen under år 1912. Aktiebolaget Gauthiod hade
enligt sina ofvan åberopade skrivelser förklarat sig medgiva dylik
ändring äfven för år 1911 mot enahanda tilläggspremie som år för 1912
eller 650 kronor.
Departements-
Med anledning af Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvandes nu chefen-
ifrågavarande framställning torde det tillåtas mig erinra därom, att, då
frågan om Skageraks försäkring år 1906 första gången underställdes
Riksdagens pröfning, föredragande departementschefen enligt statsråds¬
protokollet den 13 januari samma år såsom skäl till det begärda anslagets
beviljande framhöll, hurusom ifrågavarande fartyg på grund af sin tjänst¬
göring vore i synnerlig grad utsatt för faror samt att, därest en olycka
drabbade fartyget, som vore ensamt i sitt slag, det arbete, för hvilket
fartyget vore afsedt och som delvis utgjorde led i internationellt sam¬
arbete för utforskande af hafven, skulle få hvila i afvaktan först på
Riksdagens pröfning af medelsbehofvet och därefter på själfva byggnads¬
arbetets utförande. Genom en försäkring skulle däremot vinnas, att
arbetet med fartygets återställande genast kunde utan tidsutdräkt på¬
börjas.
De skäl, som sålunda föranledde Kungl. Maj:t och Riksdagen att
frångå den i allmänhet gällande regeln, att staten bör vara sin egen
försäkringsgifvare, hafva således bestått mindre däri, att staten önskade
skydda sig för eventuell förlust genom skador å fartyget, än däri att
staten ville undvika onödigt afbrott i det arbete, för hvilket fartyget är
afsedt. Då det ändamål, staten sålunda genom försäkring af fartyget
velat ernå, i tillräckligt hög grad vinnes genom försäkring på nu gällande,
låt vara mindre fördelaktiga villkor, synes anledning för närvarande icke
föreligga till höjande af den hittills varande försäkringspremien.
Jag hemställer alltså, att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen
att till bestridande af kostnader för försäkring af fartyget Skagerak
på extra stat för år 1912 anvisa 5,200 kronor.
272
Nionde huivudtiteln.
[52.] Under en lång följd af år har Eders Kungl. Maj:t medgifvit, att
eu armeradt ett flottans fartyg stationerats vid bohuslänska kusten för, bland annat,
stationerande upprätthållande af ordning i skärgården under pågående vinterfiske.
under vinter- Alltsedan år 1891 har kanonbaten Svensksund årligen varit undei
vintermånaderna för detta ändamål beordrad till rikets västkust.
till ordning Kostnaderna lör dessa vinterexpeditioner, som i regel omfattat manaderna
°ch ‘fisket M november—mars, hafva hittills alltid utgått från femte hufvudtiteln.
1 skrifvelse den 6 augusti 1910 har nu statsrådet och chefen för
sjöförsvarsdepartementet meddelat, att chefen lör marinstaben och inspek¬
tören af flottans öfningar till sjöss uti ett till departementschefen gemen¬
samt afgifvet förslag till de inskränkningar i anbefallda och planerade-
fartygsexpeditioner, som ansåges böra vidtagas med anledning åt påvisad
brist i anslaget till flottans öfningar, förutsatt, att sagda anslag ej vidare
skulle komma att belastas med kostnaderna för den sedvanliga kanonbåts-
expeditionen vintertid till västkusten. För egen del ansåge chefen lör sjö¬
försvarsdepartementet i likhet med nämnda myndigheter, att flottans öf-
nmgsanslag icke borde betungas med kostnaden för denna, hufvudsakligen
i fiskerinäringens intresse utrustade expedition, och anhölle därför om
upplysning, huruvida medel kunde genom jordbruksdepartementets för¬
anstaltande ställas till förfogande för bekostande af kanonbåten Svensk¬
sunds expedition som fiskeriinspektionsfartyg under vintern 1910—1911
och jämväl därefter, så länge anledning därtill förefunnes. I sammanhang
härmed upplyste chefen för sjöförsvarsdepartementet att kostnaden för
expeditionen beräknats till omkring 20,000 kronor lör den tid af omkring
tre månader, densamma ansåges böra pågå.
I anledning häraf infordrades yttrande från Eders Kungl. Maj:ts be¬
fallningshafvande i Göteborgs och Bohus län, som den 5 september 191(1
afgaf utlåtande i ärendet och därvid öfverlämnade ett från fiskeriinten-
denten i västra distriktet inhämtadt yttrande i frågan.
Fiskeriintendenten har däri anfört, hurusom kanonbåten Svensksund
under de årliga vinterexpeditionerna till västkusten gjort fiskerinäringen
stor nytta. Talrika vore exempelvis de sjunkna större och mindre fiske¬
båtar, ^ som den upptagit. Då sillfisket ofta flyttade sig från en plats
till en annan, vore det för fiskets obehindrade utöfvande af största vikt,
att fiskeflottan snabbt kunde förflyttas. Vid sådana tillfällen hade Svensk¬
sund gjort stort gagn genom att bogsera fiskefartygen. Då motorer
numera allmänt begagnades vid vintersillfisket, hade fiskefartygen visser¬
ligen förmågan att själfva förflytta sig tämligen snabbt, men om ishinder
inträffade, såsom fallet hade varit vintern 1908—1909, kunde motorbåtarna
ej längre taga sig fram på egen hand. Vid sådana tillfällen vore det
Nionde hufvudtitcln.
273
synnerligen starkt af behofvet påkalladt, att det funnes en kanonbåt, som
genast kunde företaga en bogsering genom isen af ett större antal fiske¬
fartyg. Skulle on bogsering då uteblifva, kunde en eller annan god fiske¬
dag gå förlorad. Och hvad detta betydde framginge däraf, att fångsten
eu god sillfiskedag kunde hafva ett försäljningsvärde af flera hundra tusen
kronor. Vid ombyte af fiskeplats hade Svensksund också gjort fisket
stora tjänster genom att bogsera de farkoster af större typ, som af en del
fiskelag under sillfisket medfördes såsom logementsfartyg. Därtill komme,
att Svensksund tjänstgjort som inspektionsfartyg under vinterns fiske!
Af det anförda funne fiskeriintendenten tydligt framgå, att Svensk¬
sund under sina vinterexpeditioner till västkusten haft en mycket viktig
uppgift att fylla. ^ Fiskarbefolkningen hade också förstått att sätta värde
på det arbete, Svensksund utfört till fiskerinäringens gagn, och alltid
med glädje och tacksamhet emotsett dess ankomst till västkusten. Det
skulle därför säkerligen framkalla eu djup förstämning bland fiskarena
på västkusten, om kanonbåten för framtiden skulle uteblifva.
I stort sedt förelage under vintersillfisket på västkusten samma
behof nu som förr af dylika vinterexpeditioner som Svensksunds, och
både vid af fiskeriintendenten bevistade fiskarmöten i augusti 1910 på
Styrsö, Ockerö, Smögen och Bovallsstrand inom Göteborgs och Bohus
län, fiskarena enstämmigt på det kraftigaste framhållit behofvet af att
kanonbåten Svensksund framdeles såsom hittills måtte stationeras på
västkusten under vintersillfisket.
Med stöd af hvad sålunda anförts har fiskeriintendenten såsom sin
mening framhållit, att det på grund af föreliggande behof vore synner¬
ligen önslcvärdt, att kanonbåten Svensksund eller annat lämpligt fartyg
innevarande vinter och framdeles, sa länge anledning därtill förefunnes,
stationerades på västkusten under vintersillfisket därstädes.
Under åberopande af de utaf fiskeriintendenten anförda omständig¬
heterna har Eders Kung!. Maj :ts befallningshafvande för egen del förordat, att
sådana åtgärder blefve vidtagna, att kanonbåten Svensksund såsom hit¬
tills kunde under vintermånaderna blifva stationerad vid västkusten.
I underdånigt utlåtande den 8 december 1910 har statskontoret
erinrat, att, sedan Riksdagen å sjätte hufvudtitelns extra stat för år
1900 anvisat ett anslag af 25,000 kronor för beredande genom ett
aimeradt ångfartygs stationerande vid rikets kuster af ordning och
skydd vid fiskets bedrifvande samt Riksdagen därefter för hvart
och ett af åren 1901-—1904 under nionde hufvudtitelns extra stat
för enahanda ändamål anvisat likaledes 25,000 kronor, förefunnes en
reservation å nämnda anslag till belopp af 20,545 kronor 38 öre. Då
Bill. till Riksd. Prof.. 1911. 1 Sami. 1 Afd. 85
[52.]
274
Nionde hmvudtiteln.
[52.] emellertid ofvan nämnda anslag under sjätte ocli nionde hufvudtitlarna,
på sätt af Riksdagens skrifvelse angående regleringen af utgifterna
under riksstatens sjätte liufvudtitel den 13 maj 1899 framginge, varit
afsedda för beredande af bevakning vid fiskeplatserna under just den
tid af året, då det från femte hufvudtitelns anslag bekostade bevaknings-
fartyget vid vinterfisket ej uppehölle sig vid fiskeplatserna, lunne stats¬
kontoret dessa extra anslag vara af en lör ändamålet med det nu ifråga-
ställda anslaget så främmande natur, att ofvanberörda reservation icke
borde, utan Riksdagens medgifvande, användas för bestridande af kost¬
naderna för eu kanonbåts stationerande vid västkusten under vinter¬
månaderna.
mrtcmmts- Af hvad bär förut anförts torde vara uppenbart, att det skulle lända
™hefen.tS fiskerinäringen å västkusten till allvarligt förfång, därest den hjälp, som
genom den s. k. vinterbåten från flottan hittills lämnats fiskarena vid
utöfvande af deras näring, nu skulle upphöra.
För att kunna bistå fiskarena under den kallare årstiden, då på
grund af mörker, ogynnsam väderlek och isläggning talrika olycksfall
kunna inträffa under fisket, erfordras ett bevakningsfartyg, som är afisbry-
tartyp och har fullständig utrustning såsom dykare- och bärgningsfartyg.
Då * svenska hydrografisk-biologiska kommissionens undersökningsfartyg
Skagerak, hvithet numera tjänstgör såsom bevakningsfartyg vid Sveriges
hafsfiske!! under annan tid af året än vintermånaderna, är för klent byggdt
för att kunna användas såsom isbrytare, lärer det icke kunna komma i
fråga att använda Skagerak för nu ifrågavarande ändamål. För när¬
varande torde annat fartyg icke heller finnas mera lämpadt till ända¬
målet i in kanonbåten Svensksund. Med behjärtande häraf har också chefen
för sjöförsvarsdepartementet utverkat Eders Kungl. Maj:ts befallning om
utrustande med anlitande af flottans anslag af kanonbåten Svensksund för
eu dylik expedition under nu pågående vinterfiske, och befinner sig
nämnda kanonbåt sedan början af december månad 1910 å västkusten
med hufvudotation i Marstrand lör att, jämlikt den för kanonbåtens
befälhafvare utfärdade instruktion, hufvudsakiigen tillhandagå Eders Kungl.
Maj:ts befallningshafvande i Göteborgs och Bohus län med det biträde,
som kan erfordras för upprätthållande af ordning vid fiskeställen a
bohuskusten under pågående sillfiske.
Jag bor vidare att få påpeka, att uti protokollet till deri. med
Danmark den 14 juli 1899 afslutade, med åtskilliga tillägg och ändringar
fortfarande gällande konventionen angående fiskeriförhållandena i de till
Sverige och Danmark gränsande farvattnen från svensk sida uttalats,
Nionde hufvudtiteln.
275
att svenska regeringen, för öfvervakande af att konventionens före¬
skrifter blefve af de svenska undersåtarna vederbörligen iakttagna, tänkt
sig, att den kanonbåt, som under höst- och vintermånaderna plägade
vara stationerad vid bohuslänska kusten, skulle kunna beordras att, då
dess närvaro därstädes under dessa månader ej erfordrades och omstän¬
digheterna i öfrigt därför ej lade hinder i vägen, besöka de i konven¬
tionen afsedda fiskeriområdena för att utöfva tillsyn vid fisket.
Då jag i likhet med chefen för sjöförsvarsdepartementet anser, att
kostnaderna för ifrågavarande vinterexpeditioner, såsom betingade af
fiskerinäringens intressen, torde böra för framtiden bestridas från anslag
under nionde hufvudtiteln, anhåller jag nu att få hos Eders Kung!.
Maj:t hemställa om vidtagande af åtgärder för anvisande af medel till
bekostande af en dylik vinterexpedition för vintern 1911—1912.
På sätt af en från sjöförsvarsdepartementet mig tillhandakommen
uppgift å kostnaderna för kanonbåten Svensksunds vinterexpeditioner
under femårsperioden 1903—1908 framgår, hafva dessa kostnader under
nämnda tid uppgått till i medeltal 28,031 kronor 45 öre årligen. Af
denna summa liar proviantkostnaden, i medeltal 5,845 kronor 80 öre
årligen, bestridts från anslaget till naturaunderhåll, medan öfriga utgifter
för expeditionerna, åtgörande i medeltal årligen 22,185 kronor 65 öro,
bokförts å anslaget till flottans öfningar. Då proviantkostnaden vid
dessa expeditioner väl fortfarande lärer böra bestridas från flottan, torde
det alltså vara allenast öfriga kostnader för expeditionen, för hvilkas
betäckande medel böra anvisas under nionde hufvudtiteln. Såsom nyss
sagts, hafva dessa kostnader under femårsperioden 1903—1908 utgjort
i medeltal årligen omkring 22,000 kronor, men torde kunna i viss mån
nedbringas, därigenom att fartygets expedition bestämmes att omfatta
något kortare tid än hittills plägat vara fallet. Till fyllande af expedi¬
tionens egentliga mål synes mig en tid af tre å fyra månader om året
under den egentliga vintern vara till fyllest. Enligt hvad chefen för sjöför¬
svarsdepartementet, hvilken deltagit i ärendets beredning, meddelat be¬
räknas kostnaden för tre och. en half månaders expedition under inne¬
varande vinter till omkring 20,000 kronor, och torde enahanda belopp
böra beräknas till nu ifrågavarande expedition under vintern 1911 — 1912.
Med anledning af statskontorets ofvannämnda utlåtande ber jag-
få meddela, att den af statskontoret omförmälda reservation uppkommit
till följd däraf, att de af Riksdagen tid efter annan beviljade anslagen
till stationerande af ett armeradt fartyg vid rikets kuster icke behöft
anlitas, sedan Riksdagen å extra stat för år 1905 beviljat medel till
hydrografisk-biologiska kommissionens fartyg Skagerak.
-''ö Nionde huivudtiteln.
Då emellertid den af statskontoret sålunda omförmälda reservation
synes mig lämpligen kunna användas till bekostande af kanonbåten
Svensksunds nu ifrågasatta expedition till västkusten under vintern
1911. 1912, torde särskilda medel till denna expedition icke nu behöfva
af Riksdagen äskas, utan inskränker jag mig till att hemställa, att Eders
Kungl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen
att medgifva, att Kungl. Maj:t må för stationerande under vintern
1911—1912 af ett armeradt ångfartyg vid rikets kuster för åstadkommande
af° ordning och skydd vid fiskets bedrifvande, under åren 1911 och 1912 i
män af behof disponera hvad vid utgången af år 1910 icke blifvit användt
af de till stationerande af dylikt ångfartyg vid rikets kuster tillförene
å extra stat beviljade anslag.
För utförande af hydrografisk-biologiska undersökningar af de
IZiogUka Sverige omgifyande trafven har Riksdagen, på Kungl. Maj:ts förslag,
undersök- anvisat medel å extra stat för hvart och ett af åren 1901—1911. Från
nsZ%eaiZ med år 1905 bäfva dessa anslag utgått med 26,100 kronor årligen,
gifvande däraf 5,100 kronor till täckande af Sveriges andel i kostnaden för eu
2 • internationell lrydrografisk-biologisk centralanstalt med laboratorium och
21,000 kronor till omkostnader för de undersökningsarbeten, som det
enligt ^ uppgjord arbetsfördelning ålegat Sverige att utföra. Med de å
1911 ais stat för ifrågavarande ändamål anvisade anslag skola bestridas
dylika undersökningskostnader för tiden från och med den 1 maj 1911
till och med den SO april 1912 samt Sveriges andel i kostnaderna för
omförmälda centralanstalt för tiden från och med den 22 juli 1911 till
och med den 21 juli 1912.
Uti. en till jordbruksdepartementet den 31 oktober 1910 inlämnad
underdånig skrifvelse har svenska hydrografisk-biologiska kommissionen
gjort framställning om beredande af anslag för nämnda ändamål efter
de sålunda angifna tidrymdernas utgång.
Kommissionen Jiar därvid anfört, att flertalet af de stater, som
anslutit sig till här ifrågavarande internationella forskningsarbete, framlagt
förslag om beviljande af medel för fortsatt uppehållande af den inter¬
nationella centralanstalten med laboratorium, hvilket senare nu blifvit
öfverflyttadt från Kristiania till Köpenhamn, hvarigenom båda dessa in¬
stitutioners verksamhet numera förenats. Det torde sålunda med visshet
kunna antagas, att äfven efter år 1911 de vanliga bidragen komme att
lämnas af alla i det internationella arbetet deltagande länder. Undantag
kunde dock möjligen äga rum beträffande Ryssland, där utsikterna syntes
mera osäkra. Det internationella rådet, som har centralanstaltens ledning
[52.]
[53.]
Nionde hufvudtiteln. 277
sig anförtrodd, hade emellertid beredt sig på alla eventualiteter genom [53.]
att reservera omkring 17,000 kronor för oförutsedda händelser. Kommis¬
sionen har härvid särskildt framhållit och betonat, att, äfven om Rysslands
anslutning till den centrala internationella organisationen upphörde, detta
likväl ej komme att medföra något afbrott i Rysslands deltagande uti
undersökningsarbetet i den del af hafvet, som anvisats åt detta land.
Ej heller behöfde man af denna anledning befara någon inskränkning
i det egentliga internationella hafsforskningsarbetet, utan kunde man
tvärtom motse en utvidgning i detsamma under den närmaste framtiden
genom Frankrikes och Nordamerikas förenta staters eventuella del¬
tagande, för livilket förberedande åtgärder från dessa länders sida blifvit
vidtagna.
Angående den internationella hafsforskningens betydelse har kom¬
missionen i sin föreliggande underdåniga skrifvelse bland annat fram¬
hållit, att de första och viktigaste uppgifter, som förelagts hafsforsk-
ningen, nu vore så långt utarbetade, att resultaten redan under år 1911
kunde framläggas för de anslutna staternas regeringar för att tjäna till
grundval för internationella överenskommelser rörande fiskebeståndets
skydd mot öfverfiskning.
Den fiskart, som framför andra hotades af öfverfiskning, vore
rödspättan, och detta gällde icke endast rödspättebeståndet i Nordsjön,
Sk ägor ak, Kattegat och Östersjön, utan jämväl uti hafven kring Island,
k äröarna och Murmankusten. Utredningen härom vore grundad på ett
synnerligen omfattande material af statistiska och biologiska observa¬
tioner, utförda af alla samverkande nationer under 9 år, och är för
närvarande under sammanfattning af den tyske hafsbiologen professor
Heincke på Helgoland. Af den redogörelse han framlade vid årsmötet
i Köpenhamn hösten 1910 framgick, att det funnes olika raser af röd¬
spätta. i Östersjön, i Skagerak och norra Nordsjön, i södra Nordsjön,
samt i Barentzhafvet och vid Island, raser, hvilka utmärkte sig genom
mycket olika tillväxt och storlek. Såsom exempel härpå kunde anföras,
att en rödspätta från Östersjön, som uppnått den på detta område säll¬
synta längden af 50 centimeter, vore omkring 30 år, medan en röd¬
spätta af samma längd i Kattegat endast vore 17—18 år, i sydliga
Nordsjön omkring 12 år och i Skagerak och norra Nordsjön, hvarest
den mest snabbväxande rasen lefde, omkring 9 år gammal. Rödspättan
vid Island hade en långsammare tillväxt än i Skagerak; och i Barentz¬
hafvet tillväxte rödspättan ej fortare än i Östersjön. Om trålarna ännu
hemförde stora rödspättor från de nyupptäckta fiskevattnen vid Island
och i Barentzhafvet, så berodde detta därpå, att ett öfvertaligt fiske-
278 Nionde hufvudtiteln.
[53.] bestånd af mycket gamla rödspättor ännu funnes kvar därstädes. Men
icke blott detta bestånd utan — hvad viktigare vore — rödspättebeståndet
äfven i andra traf komme att aftaga både till storlek och. antal, om
trålfiske finge bedrifvas utan alla skyddsåtgärder, liksom hittills varit
fallet i Nordsjön. Och detta fiske komme att verka desto mera för¬
ödande, ju långsammare rödspättans tillväxt vore.
Det hade nu genom den internationella hafsforskningens arbete
blifvit bevisadt, att den aftagande storleken hos de rödspättoi, som
fångades i trål, vore att tillskrifva öfverfiskning, och att enda medlet
att förebygga vidare förödelse samt att öka hafvets produktion af värde¬
full fisk vore att införa minimimått för ilandförda rödspättor, hvilka
mått måste afpassas efter produktionen och tillväxten inom de olika
hafsområdena. För Östersjön och Kattegat måste andra mått gälla än
för Nordsjön.
Det vore visserligen ännu för tidigt att nämna, hvilka mått, som
komme att af det internationella rådet föreslås till allmänt antagande,
men hvad Nordsjön beträffade torde detta mått ej mycket komma att skilja
si»- från det, hvarom öfverenskommelse redan träffats mellan Sverige och
Danmark. Om under den närmaste framtiden ett dylikt mått komme att
antagas såsom internationellt, så skulle därmed såväl för Sverige som
för Danmark den fördelen vinnas, att hela Nordsjöns rödspättebestånd,
hvilket nu genom trålarnas öfverfiskning hölles nere vid oekonomiska
dimensionei', förbättrades och förökades, hvilket i sin man inom kort
skulle komma Skageraks och Kattegats fiskebestånd till godo.
Om, innan dylik internationell öfverenskommelse träffats, den
internationella organisationen sönderbrötes genom något eller nagla
länders utträde, så skulle frukterna af 9 års internationellt samarbete
gå förlorade för praktiken.
Vidare har erinrats om de åtgärder, som den internationella hafs-
forskningen vidtagit för studiet och bevarandet af laxbeståndet i Öster¬
sjön samt för åstadkommandet af skydd mot sälarnas härjningar, åt-
g-ärder, hvilka snart torde leda till överenskommelser mellan Östersjö-
länderna till fiskenernas skydd.
Angående sillens och skarpsillens förekomst och vandringar voie
ett betydligt material af iakttagelser nu samladt, hvilket lofvade att leda
till praktiska resultat i så måtto, att man borde kunna förutse fiskets
mer eller mindre rikliga utfall under olika år. Sillfisket vore som bekant
ytterst växlande, och det hade framgått al den rapport, som detta ar
framlades för internationella rådet al dess redogörare i ämnet, doktor
Hjort, att dessa växlingar måste bero — liksom fallet vore med koljé-
Nionde hufvudtiteln. 279
fisket — därpå att produktionen af ägg och yngel vore riklig under [53. J
vissa år men felsloge under andra.
Resultatet af norska fetsillfisket under åren 1900—1909 gåfve
härpå ett slående exempel. Under åren 1900 — 1903 fiskades af denna
vara årligen för öfver 2,000,000 kronor. Därpå sjönk fisket under 3
år, 1904,° 1905, 1906, till vida mindre än 1,000,000 kronor, men hade
därpå från 1907 varit i stigande, tills det 1909 uppnådde det höga
värdet af nära 3 Va miljon kronor.
År 1907 började de internationella sillundersökningarna i full ut¬
sträckning. Fångsten bestod då af 2 Vs—3 ar gamla fiskar, äldie
årgångar förekommo sällsynt. Det bevisades genom drifgarnsförsök
ute i öppna sjön, att ej heller utanför kusten äldre fetsill förefanns i
någon myckenhet. År 1908 visade sig en förbättring uti fetsillens
storlek, hvilket berodde därpå, att hufvudmassan af fångsten då ut¬
gjordes af 4 Va år gamla fiskar; 1909 erhölls fetsill af ännu större
dimensioner, och den visade sig då bestå hufvudsakligen åt 0 u åi
gamla individer. Samma iakttagelser gjordes äfven ^ senare på aret
rörande storsillen och vårsillen vid Norges kust. Öfverallt under de
senaste gynnsamma fiskeåren var det 4 V2 år och 5 Va år gamla individer,
som afgjorde fiskets utslag. Öfverallt framträdde inflytandet af det för
sillens fortplantning så ytterst gynnsamma aret 1904 i resultaten af de
senare årens fiske.
Redan förut hade genom utförda undersökningar bevisats, att de
koljor, som fiskats under de senaste åren, hufvudsakligen härstammade
från yngelperioden 1904, hvilket ar alltså i allmänhet vore att anse
såsom ett exceptionellt »godt år» för produktionen af kolja och sill, under
det åren 1902—1903 kunde betecknas såsom »dåliga år». Under¬
sökningen fortsattes nu på det sätt, att man dels jämförde de hydro¬
grafiska förhållandena under sådana år som 1902—1903 med dem, som
härskade under det »goda året» 1904, och dels årligen från alla trakter
af Nordsjön, Skagerak och Kattegat under vetenskaplig kontroll anskaf¬
fade större sillprof af omkring 500 stycken hvarje månad, hvilka efter
vederbörlig undersökning å fångstorten insändes för åldersbestämning.
Det vore enligt kommissionens mening tydligt, att sådana uppslag
som detta gåfve anledning förvänta, att man skulle dels erhålla kunskap
om sillens raser och vandringar, dels äfven lyckas att förutsäga i viss
mån utfallet af fisket under ett kommande ar samt varans kvalitet eller,
med andra ord, af hvilken årsklass den hufvudsakligen komme att utgöras.
Bland de uppgifter, som betecknats såsom synnerligt viktiga att
på internationell väg få utredda, vore utforskningen af Nordsjö- och
28° Nionde hnfvudtiteln.
[53.] Östersjöområdets strömförhållanden. Ett intensivt arbete hade riktats —
ej minst af den svenska kommissionen — på konstruktionen af härför
lämpliga metoder och instrument. Sedan dessa nu vunnit större full¬
ändning, komme under juni månad år 1911 på sju punkter i Nordsjön
ström- och tidvattensrörelserna under 14 dagars tid att uppmätas från
förankrade fartyg. Tidvattensvågens gång genom Nordsjön skulle på
detta sätt komma att utrönas ute på öppna hafvet, ej blott vid kusten,
som hittills skett, Det vore tydligt, att sådana problem icke kunde
lösas utan samfäldt planmässigt internationellt arbete.
Den mest omfattande framtidsuppgiften, som ålagts den inter¬
nationella hafsforskningen, vore att undersöka sambandet mellan hafvets
tillstånd och de klimatiska växlingarna uti norra Europa. De vanliga
väderleksförutsägelserna, som grundades på lufttryckets växlingar, tilläte
ej prognoser för längre tid än ett till två dygn, och det syntes icke
finnas någon möjlighet att utsträcka desamma till längre tid. Däremot
förefunnes grundad anledning antaga, att man genom uppmätning af
de värmemängder, som Golfströmmen under olika år och årstider till¬
förde våra haf, skulle kunna flera månader i förväg förutsäga inträffandet
af kalla eller varma vintrar, torra eller våta somrar samt i viss män
äfven utfallet af skörden. Under tiden för det internationella samarbetet
hade ett ansenligt observationsmaterial insamlats och två norska hydro-
grafer hade med stöd af detta observationsmaterial upptagit frågan till
närmare pröfning och erhållit resultat af öfverraskande öfverensstämmelse.
Det vore emellertid tydligt, att materialet från den internationella
hafsforskningens nuvarande arbetsfält, som ej sträckte sig mycket söder
om Färöarna och Shetland, icke vore tillräckligt för sådana ändamål,
och att norra delen af Atlanten måste indragas uti observationskretsen,
om det stora målet att förutsäga väderlekens allmänna karaktär lång
tid förut skulle vinnas. För detta ändamål vore utsikten till ett fram¬
tida deltagande från Frankrike och Förenta staternas sida af högsta värde.
På grund af hvad som här anförts och utförligare framhållits uti
det af jordbruksdepartementet under år 1910 utgifna »meddelandet»
angående den internationella hafsforskningens resultat, har kommissionen
hemställt om beviljande af anslag till samma belopp som hittills till
fortsatt upprätthållande af den internationella centralanstalten med labora¬
torium samt till fortsättande af den hydrografisk-biologiska kommissionens
verksamhet. Kommissionen har därvid särskilt framhållit önskvärd¬
heten af att Sveriges andel i omkostnaderna för den internationella
centralanstalten med laboratorium finge utgå, äfven om ändringar ägde
rum i centralanstaltens budget genom in- eller utträde af någon stat,
Nionde hufvudtiteln.
281
detta dock endast under förutsättning, att höjning därigenom icke för¬
anleddes i Sveriges bidrag.
Då dessa internationella hafsundersökningar tillkommit på Sveriges
initiativ och då de resultat, som vid dem vinnas, visa sig vara af allt
större betydelse icke minst för olika fiskens mest rationella utnyttjande,
synes mig anslag lör ändamålet böra för Sveriges del fortfarande anvisas.
Med anledning af hvad kommissionen anfört beträffande Sveriges
andel i omkostnaderna för den internationella centralanstalten, torde
det vara uppenbart, att den omständigheten, att en eller annan af de i
nu ifrågavarande arbete deltagande staterna möjligen komme att från¬
träda detsamma, icke lärer utgöra hinder för ^anordnande af Sveriges
bidrag till de gemensamma kostnaderna under förutsättning likväl, att
detta bidrag icke öfverstiger det beviljade beloppet 5,100 kronor.
Jag hemställer alltså, att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen
att till utförande af hy drog rafisk-b iol affiska undersökningar af de
Sverige omgifvande hafven på extra stat för år 1912 bevilja
dels till omkostnader för tiden från och med den 1 maj 1912 till
och med den 30 april 1913 ............................................. kronor 21,000: —
dels ock till täckande af Sveriges andel i kost¬
naderna för en internationell hydrografisk-biologisk
centralanstalt med laboratorium för tiden från och
med den 22 juli 1912 till och med den 21 juli 1913 „ 5,100: —-
tillhopa kronor 26,100: —
Med anledning af Kungl. Maj:ts i ämnet gjorda framställningar
har. Riksdagen för hvart och ett af åren 1903—1911 på extra slät
anvisat ett anslag af 2,250 kronor såsom bidrag till anordnande af
undervisningskurser i navigation för bohuslänska fiskare, under förut¬
sättning att Göteborgs och Bohus läns hushållningssällskap och lands¬
ting. för ändamålet bidroge med tillsammans 2,000 kronor. Med hänsyn
därtill, att Kungl. Maj:t för att möjliggöra, att kurserna redan under
hösten år 1902 kunde träda i verksamhet, måst under samma år låta
förskottera halfva beloppet, 1,125 kronor, af det för år 1903 beviljade
anslaget, och då enligt den för kurserna antagna plan desammas verk¬
samhet skulle taga sin början hvarje år på hösten, begärde Kungl.
Maj.t af 1903 års Riksdag rätt för Kungl. Maj:t att af det belopp, som
för år 1904 äskades, låta under år 1903 af tillgängliga medel förskot-
Bih. till Biksd. Prof. 1911. 1 Sami. 1 Afd. 36
[53.]
Departements¬
chefen.
[54.]
Undervis•
niriyskurser i
naviyatio <•. för
bohuslänska
fiskare.
282
Nionde hufvudtiteln.
[54.] tera hälften eller 1,125 kronor, och bifölls detta jämväl af Riksdagen.
Liknande medgifvande har äfven, på Kungl. Maj:ts därom gjorda fram¬
ställningar, lämnats af senare årens riksdagar.
Jämlikt de angående ifrågavarande kurser af Kungl. Maj:t den 6
juni 1902 gifna föreskrifter hafva redogörelser inkommit angående de
kursei*, som ägde rum under hösten år 1909 och i början af år 1910,
och inhämtas af dessa redogörelser hufvudsakligen följande.
Under hösten 1909 pågingo undervisningskurserna från och med
den 10 oktober, den ena i Hälle viks strand till och med den 21 december
och den andra i Grundsund till och med den 20 december.
1 den förra deltogo 17 fiskare i en ålder af 15 till 35 år och
med en medelålder af 22 Vs år; 7 voro under 20 år. Undervisningen
var såsom under föregående år förlagd till eftermiddagarna och kvällarna
och upptog 5 till 6 timmar dagligen. I medeltal bevistade hvarje elev
kursen under 32 Va dagar, 9 af eleverna deltogo minst 25 dagar, 4 ej
öfver 15 dagar i undervisningen. Af samtliga 17 elever infunno sig i
medeltal 8 för hvarje dag vid skolan.
Vid Grundsund utgjorde elevantalet 20; elevernas ålder växlade
från 17 till 34 år, och medelåldern utgjorde 22 Va år; 9 voro under 20
år. Det anföres i redogörelsen, att af dessa fiskare ej mindre än 17 i
medlet af november, då vintersillfisket började, slutade kursen för att
deltaga i detta. I stället tillkommo 8 ynglingar, som afslutat folk¬
skolan och hvilka bildade en särskild afdelning. Dessa elever erhöllo
undervisning i de delar af läroplanen, som bäst lämpade sig för deras
ålder. Den dagliga undervisningstiden var här liksom vid Hälleviks-
strand förlagd till eftermiddagarna och kvällarna och omfattade ungefär
samma antal timmar som där. I medeltal bevistade hvarje egentlig
elev undervisningen under något mer än 25 dagar, 6 elever öfvervoro
minst 25 undervisningsdagar.
Både vid Hälleviksstrand och Grundsund voro alla eleverna från
det fiskläge, där undervisningen meddelades.
Liksom under föregående år fingo blott de elever, hvilka särskildt
så önskade, genomgå examen och dessa erhöllo betyg. Häraf begag¬
nade sig 6 fiskare vid Hälleviksstrand och 2 vid Grundsund.
I ett till redogörelsen fogadt yttrande af inspektören öfver kur¬
serna har denne meddelat en tabellarisk öfversikt öfver 29 af de under
årens lopp hållna 31 kurserna. Det framgår häraf, att i hvarje af
dessa 29 kurser deltagit 32 elever i medeltal; vid 6 kurser före hösten
1909 utgjorde elevantalet högst 17 och vid 8 högst 20.
Nionde hufvudtiteln.
288
Under våren år 1910 höllos två kurser, den ena i Grebbestad och
den andra å Öckerö. Vid båda dessa kurser börjades undervisningen
den 17 januari, och afslutades densamma i Grebbestad den 2 april och
å Öckerö den 31 mars.
Vid förra stället var den dagliga undervisningstiden enligt ele¬
vernas önskan under denna kurs förlagd både till för- och eftermid¬
dagarna med 3 timmars undervisning före och 3 efter middagen. Elev¬
antalet utgjorde här 36, hvilket först i början af mars minskades till 30.
Å Öckerö voro eleverna enligt deras egen önskan indelade i tvenne
afdelningar. Ena afdelningen, som omfattade de äldre eleverna, erhöll
undervisning under eftermiddagarna och aftnarna, den andra, bestående
af yngre elever, undervisades på förmiddagarna. I allmänhet uppgifves
den dagliga undervisningstiden _ hafva utgjort 4 till 6 timmar. Alla
deltagarna i kursen voro från Öckerö. Att börja med deltogo här 38
elever i undervisningen, men redan vid februari månads början hade
ej färre än 16 afstått från vidare undervisning och vid mars månads
ingång kunde, enligt inspektörens uppgift, endast 17 elever fortfarande
anses tillhöra skolan. Vid afslutningsexamen voro här blott 2 elever
närvarande. Om flera än dessa två erhöllo betyg, uppgifves ej. Ele¬
vernas ålder utgjorde 15 till 31 år och i medeltal för 36 elever om¬
kring 21 s/3 år; 16 voro under 20 år.
I Grebbestad erhöllo 23 af de 25 elever, som anmälde sig till
examen, betyg om godkända kunskaper, och inspektören tillägger i sitt
yttrande till Eders Kung]. Maj:ts befallningshafvande, att en del af
dessa ådagalade synnerligen goda kunskaper. Af eleverna i Grebbestad
voro 12 från själfva platsen, de öfriga från andra orter. Elevernas
ålder växlade från 15 till 37 år och utgjorde i medeltal i det närmaste
23 år; 15 af dem voro under 20 år. Här deltog hvarje elev i medeltal
ej mindre än 44 dagar i undervisningen, blott 1 elev kortare tid än
20 dagar.
För de fiskare, hvilka under normalt lång tid varit elever vid
här berörda fyra undervisningskurser, hafva undervisningsämnena ut¬
gjort hufvudsakligast följande: i aritmetik de fyra enkla räknesätten
och bråk; i öfrig!: kännedom om kompassen och dess rätta placering,
om kurser och pejlingar samt huru dessa rättas för missvisning, om
sjökort och bestickföring, såsom afsättning å kartan af kurser, distanser
och pejlingar samt sammankoppling af kurser. Vidare kännedom om
oktanten eller sextanten och dess användande, beräkning af latituden
genom observationer å solens meridianhöjd och slutligen kännedom om
[54.]
284
Nionde hufvudtiteln.
[54.] gällande förordning, hvad å fartyg iakttagas bör för undvikande af
ombordläggning.
Af eleverna vid Grebbestad våren 1910 voro enligt inspektörens
uppgift ej mindre än 11 skeppare, hvaraf 9 å Nordsjökuttrar och 2 å
skonare för fiske. Kuttrarna voro från England inköpta »loggers».
Vidare framhålles, att ett par vid Öckerö senast byggda fiskebåtar vore
så stora, att de kunnat utrustas för bankfiske vid Shetland liksom de
nämnda kuttrarna. Skepparna på dessa fartyg, jämte någon af be¬
sättningen, hade förut genomgått sådana kurser som de här ifrågava¬
rande och detta visade, att undervisningen i navigation uppfyllt sitt
ändamål. Inspektören anför, att två af eleverna å Öckerö voro förare
af motortrålfartyg och 4 å vanliga motorbåtar för fiske i Nordsjön.
De återstående eleverna vid båda skolorna våren 1910 idkade till större
delen om sommaren Nordsjö-fiske och om vintern sill vadfiske och voro
till stor del medägare i vadlag eller fiskekuttrar.
Såsom slutomdöme om kurserna i Grebbestad och Öckerö anför
inspektören, att den förra på ett synnerligen vackert sätt uppfyllt sitt
ändamål och att skolan å Öckerö otvifvelaktigt också gjort nytta, ehuru
af eu eller annan orsak intresset där varit mindre. Lärarna sägas äfven
under vårterminen hafva gjort, hvad de kunnat för undervisningens
praktiska ordnande.
Fiskeriintendenten i västra distriktet har såsom sin mening för¬
klarat, att ifrågavarande undervisning fortfarande vore af behofvet
starkt påkallad.
Uti underdånig skrifvelse den 27 oktober 1910 harjlandtbruks-
styrelsen uppgifva, att för år 1912 inga motsvarande anslag vore af
hushållningssällskapet och landstinget beviljade, men att det torde
kunna antagas, att hushållningssällskapet komme att lämna det vanliga
anslaget å 1,000 kronor för ändamålet; och har landtbruksstyrelsen
förklarat sig tillika finna, att, därest anslag allenast till sistnämnda
belopp beviljades från länets landsting, hushållningssällskap eller hafs-
fiskeförening, en lärare borde anställas och blott en kurs på samma
tid anordnas för ifrågavarande ändamål. För egen del har styrelsen
förklarat sig öfvertygad, att omförmälda undervisning länder det bohus¬
länska hafsfiske! till stort gagn, och har styrelsen för den skull hem¬
ställt om åtgärders vidtagande för beredande af statsanslag till under¬
visningskurser äfven under hösten 1911 och våren 1912.
Departements- I likhet med landtbruksstyrelsen synes det mig vara särdeles önsk-
chefen. värdt, att kurser af ifrågavarande slag äga rum äfven under inne¬
Nionde hufvudtifeln.
285
varande års höst och nästa års vinter och att statsanslag därtill beredes [54.]
till lika belopp som föregående år samt under enahanda villkor och med
motsvarande rätt för Eders Kung!. Maj:t att låta under innevarande år
af tillgängliga medel förskottera hälften af statsanslaget.
Skulle anslag från orten icke finnas tillgängligt till högre belopp
än 1,000 kronor, anser äfven jag, att erforderlig inskränkning i kursernas
antal bör äga rum.
Jag hemställer alltså, att Eders Kungl. Makt måtte föreslå Riks¬
dagen
att såsom bidrag till anordnande af undervisningskurser i navigation
för bohuslänska fiskare på extra stat för år 1912 anvisa ett anslag af
2,250 kronor, med rätt för Kungl. Maj:t ej mindre att, därest af Göte¬
borgs och Bohus läns hushållningssällskap eller landsting eller eljest för
ändamålet tillskjutas minst 1,000 kronor, af det anvisade anslaget använda
hälften eller 1,125 kronor men, därest bidraget från orten uppgår till
minst 2,000 kronor, hela beloppet 2,250 kronor, än äfven att under
innevarande år förskottsvis af tillgängliga medel utanordna hälften af de
belopp, som sålunda må af Kungl. Maj:t användas.
Såsom understöd åt södra Sveriges fiskeriförening har Riksdagen [55.]
för hvarje år från och med år 1908 på extra stat anvisat anslag, hvilka Södra
för innevarande år utgå med 8,500 kronor till upprätthållande af före- fiJriffening.
ningens fiskeriskola och 7,000 kronor såsom bidrag till föreningens
försöks- och fiskodlingsverksamhet.
Föreningens styrelse har nu i en till Eders Kungl. Maj:t ingifven
skrift gjort framställning om anslag till förhöjdt belopp för år 1912.
Föreningen har därvid anfört, att dess verksamhet under år 1910
fortgått enligt samma plan som under de närmast föregående åren.
Vid föreningens fiskeriskola i Aneboda hade sju lärlingar varit inskrift)a,
åt hvilka undervisning meddelats enligt af laiidtbruksstjcrelsen fastställd
läroplan.
Vid fiskeristationen i Aneboda hade föreningen för närvarande 20
sommar-, 7 vinter- och 6 lekdammar, hvilka tillsammans upptoge en
areal af cirka 25 hektar. Af dessa dammar hade under år 1910 byggts
en större sträck- (sommar-) damm och 5 små försöksdammar. De öfriga
dammarna hade hufvudsakligen användts dels för att utröna möjligheten
att under de å platsen rådande naturförhållandena odla karp, sutare,
regnbågsforell och gös, samt dels till uppfödande af yngel och sättfisk
för utplantering hos enskilda fiskodlare. För att kunna anställa plan¬
mässiga jämförande försök med olika Åskslag och raser, olika gödsling,
286
Nionde hnfvudtiteln.
[55.] utfodring m. m. behöfdes emellertid ytterligare ett stort antal nya
dammar, för hvilket ändamål förberedande torrläggningsarbeten blifvit
utförda.
I försöksstationens kläckningsanstalt hade utkläckts yngel af sik
och regnbågsforell, hvarjemte i sjöarna konstbefruktats och utkläckts
gädda och braxen.
Vid den sötvattensbiologiska anstalten hade under året arbetat sju
yngre zoologer.
Föreningen hade nu utsträckt sin försöks- och fiskodlingsverksamhet
till Jönköpings och Malmöhus län. Sålunda hade i Jönköpings län
några mindre sjöar blifvit arrenderade för att i dem införa en ordnad
fiskhushållning med fiskodling. I Malmöhus län hade karpodlingsförsök
anordnats i ett par mindre fiskdammar och i en del märgelgrafvar.
I den mån tillgångarna det medgåfve, vore det föreningens afsikt att
utsträcka dessa försök äfven till andra län.
Sedan föreningen nu anställt en andra assistent, kunde föreningen
i större utsträckning, än hittills varit möjligt, åt enskilda fiskodlare lämna
råd och biträde vid anläggande och skötsel af fiskdammar och fiskodling
i sjöar. Föreningen hade ock under det gångna året till ett stort antal
enskilda personer kunnat leverera fiskyngel och sättfisk för utplantering
i dammar och sjöar samt biträdt vid försäljning och export af deras
odlade fisk.
Då, såsom af ett föreningens underdåniga framställning närslutet
förslag till inkomst- och utgiftsstat för år 1912 framginge, utgifterna
för föreningens verksamhet beräknats uppgå till 27,900 kronor, medan de
beräknade inkomsterna, utom statsanslagen, kunnat upptagas till endast
11,750 kronor, har föreningen, under hänvisning till en dess framställning
likaledes bilagd afskrift af föreningens kapitalkonto den 10 oktober 1910,
hemställt om utverkande åt föreningen af statsanslag under år 1912
med 8,500 kronor för upprätthållande af föreningens fiskeriskola och
med 7,650 kronor såsom bidrag till föreningens försöks- och fisk¬
odlingsverksamhet.
Landtbruksstyrelsen, hvars yttrande i ärendet blifvit infordradt,
har i underdånigt utlåtande den 4 november 1910 anfört, att föreningens
förberörda kapitalkonto utvisade, att tillgångarna år 1910 utgjorde:
fastigheter............................................................................... kronor 21,679: —
inventarier .............................................................................. „ 8,200: —
och å sparkasseräkning ...................................................... ,, 1,516: 7 7.
eller tillsammans kronor 31,395: 7 7.
Nionde hufvudtiteln. 287
mot 20,090 kronor 33 öre år 1909, således en ökning af 11,305 kronor [55. ]
44 öre, hvaraf på fastighetskontot koinme 9,719 kronor och på inventarie-
kontot 1,200 kronor samt på bankkontot 386 kronor 44 öre. Samtidigt
hade emellertid växlars konto ökats med 13,219 kronor eller till 21,219
kronor och vinstkontot minskats från 2,090 kronor 33 öre till 176 kronor
77 öre. Af ansökningsskriften syntes framgå, att ökningen af fastighets¬
värdet under året bestått däri, att en större och fem mindre fiskdammar
byggts och förberedande torrläggningsarbeten för blifvande dammar
under året utförts, hvarigenom värdet af föreningens mark stegrats.
•För dessa torrläggningar hade ett dyrbart arbete utförts, bestående
däri att en bäck rätats och fördjupats. Därtill kommer, att mark till
nya dammanläggningar inköpts för ett belopp mellan 6,000 och 7,000
kronor.
Beträffande föreningens stora växelskuld skulle den, enligt landt¬
bruksstyrelsen lämnad upplysning, omplaceras i fasta lån, så snart för¬
eningen lyckats få lagfart på sin egendom och kunde få inteckningslån
i denna.
Landtbruksstyrelsen, som vitsordat, att såväl den af fiskeriföreningen
upprättade fiskeriskolan som den af samma förening anordnade försöks-
och fiskodlingsverksamheten handhafves på ett synnerligen förtjänstfullt
sätt, anser på grund häraf, att föreningen fortfarande är väi förtjänt
att för dessa ändamål åtnjuta statsunderstöd. Hvad beloppet af under¬
stödet angår, synes enligt landtbruksstyrelsens åsikt behofvet af ökade
medel till föreningen icke hafva blifvit behörigen uppvisadt, hvadan
landtbruksstyrelsen anser, att anslaget bör för år 1912 utgå med samma
belopp som för år 1911.
Föreningens verksamhet, såväl den vid fiskeriskolan som den del Departcments-
åt densamma, hvilken afser främjandet af landets insjöfiske, bedrifves chefen-
fortfarande — såsom ock landtbruksstyrelsen vitsordat — på ett gagnande
sätt. Under det förflutna året har föreningen sålunda bland annat kunnat
i afsevärdt större utsträckning än hittills från sina anläggningar försälja
fisk och fiskyngel, därvid föreningen sökt ordna denna försäljning så,
att enskilda dammägare i trakten, hvilka haft saluvuxen fisk att afyttra,
kunnat draga fördel af de af föreningen för dess fiskförsäljning träffade
åtgärderna. Härigenom har föreningen bidragit till att i allt vidsträcktare
ki etsar spiida intresse för dammkultur och för ett mera intensivt arbete
på höjandet af fiskets afkastningsförmåga. I likhet med landtbruks¬
styrelsen finner jag sålunda föreningen fortfarande vara väl förtjänt af
statens understöd.
[55.]
[56.]
Underhålls -
och driftkost¬
nader för
Eystrasalt.
288 Nionde kuivudtitein.
De af föreningen anförda skälen för förhöjning i det till försöks¬
verksamheten anvisade anslaget synas mig ej vara så tungt vägande,
att jag anser mig kunna tillstyrka bifall till denna del af föreningens
framställning.
Jag hemställer alltså, att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå Riks¬
dagen
att till understöd åt södra Sveriges fisker iförening på extra stat för
år 1912 anvisa ett anslag af 15,500 kronor, däraf till upprätthållande af
föreningens fiskeriskola 8,500 kronor och såsom bidrag till föreningens
försöks- och fiskodlingsverksamhet 7,000 kronor.
Med bifall till Kungl. Maj:ts förslag anvisade Riksdagen för år
1908 ett belopp af 29,000 kronor för anskaffande af ett fartyg för
fiskeriadministrationens behof. Till bestridande af underhålls- och drift¬
kostnader för samma fartyg, som först under år 1909 blef för afsedt
ändamål taget i bruk och därvid erhöll namnet Eystrasalt, har Riks¬
dagen på extra stat för år 1909 beviljat ett anslag af 5,000 kronor
och för hvardera af åren 1910 och 1911 ett anslag af 7,500 kronor.
Uti underdånig skrifvelse den 29 oktober 1910 har landtbruks-
styrelsen nu gjort hemställan om anslag till underhålls- och driftkost¬
nader för fartyget under år 1912 och därvid omförmält, att fartyget under
nästlidna år af brist på medel, delvis förorsakad genom större reparationer
än beräknadt varit, icke kunnat hållas i verksamhet längre än omkring
5 månader eller till slutet af september månad. Den arbetsplan för
fartyget, som varit uppgjord för året, hade sålunda ej kunnat fullständigt
följas. Det kunde visserligen antagas, att reparationskostnaderna skulle
blifva mindre under år 1912 än under år 1910, men i stället måste
andra kostnader beräknas högre. En ny uppsättning af wire för fiske¬
försöken behöfde då anskaffas och de med särskilda statsmedel enligt
nådigt bref den 18 januari 1908 anskaffade hvassbukskötarna måste
under 1912 till större delen förnyas. Hvad beträffade försöken med
hvassbukfiske, så ingick bland de beslut, som fattades vid det inter¬
nationella rådets för hafsundersökningar sammanträde i Köpenhamn
under september månad 1910, öfverenskommelse om, att undersökningar
rörande hvassbukens lefnadsförhållanden och försök med hvassbukfiske
skulle utföras i Östersjöområdet af alla de till detta område hörande
stater. Då dessa försök ej torde kunna afslutas förrän efter flera år,
måste Eystrasalt vara rustadt för deltagande i försöken, synnerligast
som fiskeförsök efter hvassbuk redan nu inginge i fartygets verksam¬
hetsplan. För att få ett godt resultat af dessa försök hade det visat
Nionde hufvudtiteln. 289
sig nödvändigt, att besättningen under några månader årligen ökades [56.]
med en extra fiskare.
På det att ifrågavarande fartyg måtte kunna hållas i gång så
lång tid,, som minst erfordrades, och för att möjliggöra de senast
nämnda inköpen behöfde, enligt landtbruksstyrelsens mening, anslaget
till fartygets drift och underhåll för år 1912 ökas med åtminstone
1,000 kronor.
För år 1912 har landtbruksstyrelsen approximativt uppgjort
följande förslag till stat för fiskefartyget, därvid dock torde böra erinras,
att fartyget i förslaget beräknats icke skola vara i gång längre tid af
året än sju månader i stället för från början afsedda åtta månader.
Arfvode åt skeppare ..........................................................
» n 2 besättningskarlar, 190 kronor per månad
Besättningens resor till och från fartygets förlägg¬
ningsort ..............................................................................
Extra fiskare.........................................................
Fotogen och andra förbrukningsartiklar å 300 kronor
per månad .....................................................................
Reparationer och smärre kompletteringsarbeten eller
förbättringar, varutrustning och vinterförläggning
Lotsning, belysning, forslingar af redskap m. m..........
Nyanskaffning (ersättning af förbrukad) redskap jämte
apparater, wire och tågvirke m. m............................
kronor
|
1,500
|
ii
|
1,330
|
|
130
|
n
|
180
|
ii
|
2,100
|
n
|
1,200
|
n
|
360
|
V
|
1,700
|
Summa kronor 8,500
Pa grund af hvad sålunda blifvit anfördt, har landtbruksstyrelsen
hemställt, att för bestridande af underhålls- och driftkostnader för det
för fiskeriadministrationens behof byggda fartyget äfvensom till anskaf¬
fande och underhåll af fiskeredskap samt undersökningsapparater till
samma fartyg på extra stat för 1912 måtte beviljas ett anslag af 8,500
kronor.
De undersökningar, som under nästlidna år kunnat utföras med här Departe-
ifragavarande för fiskeriadministrationens behof byggda motorfartyg, mentschefen.
hafva ytterligare bekräftat nyttan och fördelarna af att äga tillgång'till
detsamma. . Under början af maj månad användes Eystrasalt vid under¬
sökningar i Vättern rörande bland annat siklöjans och sikens lefnadsför-
hållanden, Indika undersökningar lämnade så intressanta och betydelsefulla
Bill. till Biksd. Prof. 1911. 1 Sami. 1 Afd. 37
290 Nionde hnfvttdtiteln.
[56.] resultat, att särskild redogörelse öfver dem kommer att meddelas af
undersökningarnas ledare, fiskeriintendenten O. Nordqvist.
Under senare hälften af maj och hela juni månad verkställdes fiske¬
försök och undersökningar öfver fiskens lekförhållanden, bottnens beskaf¬
fenhet, vattnets temperatur på olika djup, förekomsten af fiskägg och
yngel in. in. dels i Gäflebukten dels på och vid de långt ute i Bottniska
viken belägna, i fiskerihänseende så godt som fullständigt okända linn-
grunden dels ock i Löfstabukten och i Oregrundsgrepen. Fiskeriförsöken å
dessa platser afsågo att utröna tillgången på torsk och flundra. Å först¬
nämnda två platser lämnade försöken negativa resultat, medan de jäm¬
förelsevis få fiskeförsök, som medhunnos i Löfstabukten och i Öregrunds-
grepen, beträffande torsken utföllo så fördelaktigt, att ett tillit lönande torsk¬
fiske med långref där anses kunna bedrifvas äfven under våren och försom¬
maren, då sådant fiske hittills icke förekommit. Under juli månad ut¬
fördes fiskeförsök efter torsk och hvassbuk utanför kusten af Söderman¬
lands län och i dess skärgård, hvilka försök beträffande torsken gåfvo
bealctansvärda resultat. De visade bland annat, att denna fisk under
högsommaren är så godt som alldeles försvunnen från de inre delarna
af skärgården, men då uppehåller sig i närheten åt de längst ut till
hafs liggande grunden. Under augusti månad företogos omfattande under¬
sökningar öfver bottnens beskaffenhet utanför Skånes södra och östra
kuster samt Blekingekusten. Undersökningarna afsågo dels att bestämma
läget af vissa fiskegrund utanför Skånes sydkust och dels att utröna
möjligheten af att använda släpande fiskeredskap i farvattnen söder om
Skåne och Blekinge. I sistnämnda afseende gåfvo undersökningarna
hufvudsakligen negativa resultat.
Under återfärden till Stockholm, som varade till i slutet af sep¬
tember, företogos fiskeförsök af olika slag i Kalmar sund, i farvattnen
kring Ölands nona udde, utanför norra delen af Kalmar, Östergötlands
och Södermanlands län, därvid det bland annat visade sig,^ att vid
denna årstid hvassbuk finnes i stora mängder i norra delen af Kalmar
sund, ute till hafs utanför Arkösund samt i Södermanlands skärgård.
Till hafs utanför Västervik erhölls torsk i jämförelsevis stort antal.
De för fiskets bedrifvande synnerligen värdefulla upplysningar, som
genom de med Eystrasalt utförda undersökningarna och fisketörsöken
sålunda erhållas, göra det gifvetvis önskvärdt, att fartyget hålles i verk¬
samhet under tillräckligt lång tid. Då detta önskemål icke kan nås utan
den nu af landtbruksstyrelsen begärda förhöjningen i anslaget, finner jag
mig böra hemställa, att Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen
Nionde hufvudtiteln.
291
att för bestridande af underhålls- och driftkostnader för det för [56.]
fiskeriadministrationens behof byggda fartyg Eystrasalt på extra stat för år
1912 bevilja ett anslag af 8,500 kronor.
Med anledning af inom Riksdagen väckta motioner beslöt Riks- [57.]
dagen år 1909 att till anställande af undersökningar öfver möjligheten Undersöknin-
att genom fiskodling i större skala befrämja fiskets utveckling inom pletTlu-eck
mellersta Sveriges Östersjöområde ställa till landtbruksstyrelsens för- ting inom
fogande ett belopp af 8,500 kronor att utgå med 4,700 kronor år 1910, meller‘la
1,900 kronor år 1911 samt 1,900 kronor ar 1912. Öslersjö-
I enlighet härmed uppförde Riksdagen för ifrågavarande ändamål °mräde-
på extra stat för år 1910 ett belopp af 4,700 kronor och på extra stat
för år 1911 ett belopp af 1,900 kronor.
Här ifrågavarande undersökningar, som afse att genom enkla Departements-
praktiska fiskodlingsmetoder — genom romkläckning, yngelutsläppning ehtfcn-
och dylikt å lämpliga, väl skyddade platser i skärgården — öka beståndet
af våra värdefullaste skärgårdsfiskar, såsom gädda, id, aborre och braxen,
hafva under nästlidna år påbörjats vid Hånö egendom i Södermanlands
skärgård, där ägaren kostnadsfritt upplåtit sitt fiskevatten till försöken,
hvilka äro afsedda att under innevarande år utsträckas till Östergötlands och
Stockholms läns skärgårdar. Försöken hafva hittills inskränkt sig till pröf¬
ning af olika kläckningssätt, därvid flera värdefulla erfarenhetsrön blifvit
gjorda, särskildt ifråga om gäddodling. Därjämte har märkning af ett
stort antal fiskar af förenämnda sorter ägt rum för att på detta sätt
vinna den kännedom om de olika fiskslagens vandringar, som kräfves
för att kunna bedöma, hur tätt eller glest utsläppnings- eller odlings-
platser böra anläggas. .
I öfverensstämmelse med hvad landtbruksstyrelsen nu i under¬
dånig skrifvelse den 31 oktober 1910 hemställt, tillstyrker jag, att
Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen
att till anställande af undersökningar öfver möjligheten att genom
fiskodling i större skala befrämja fiskets utveckling inom mellersta Sveriges
Östersjöområde af det utaf 1909 års Riksdag till landtbruksstyrelsens
förfogande ställda belopp 8,500 kronor på extra stat för år 1912 anvisa
1,900 kronor.
[58.]
Anslag till
byggande af
vissa fiske¬
hamnar.
292 Nionde hufvudtiteln.
I skrifvelse den 19 maj 1905 angående regleringen af utgifterna
under riksstatens nionde hufvudtitel anmälde Riksdagen, att Riksdagen
med bifall till i ämnet aflåten proposition (n:r 91) på extra stat för år
1906 beviljat ett anslag af 20,000 kronor för verkställande af under¬
sökning af de lokala förhållandena å Sveriges kuster med hänsyn till
behofvet af och betingelserna för anläggning af nya och förbättring af
redan befintliga fiske- och mindre hamnar. Den 16 juni 1905 förordnade
Kungl. Maj:t, att eu kommission skulle tillsättas med uppdrag att före¬
taga en sådan undersökning samt till väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
och landtbruksstyrelsen afgifva en på de gjorda iakttagelserna grundad
utredning
l:o) om de behof, som kunde förefinnas af anläggning af fiske-
eller nödhamnar utöfver redan befintliga anläggningar af sådant slag,
2:o) om de särskilda platser, som kunde erbjuda de bästa betin¬
gelserna för sådana nya anläggningar såväl med hänsyn till anläggnings¬
kostnadernas begränsning som hamnarnas framtida bestånd och möjlig¬
heterna för deras utveckling,
3:o) om redan befintliga hamnars behof af fördjupning och förbätt¬
ring samt arten och omfattningen af de härför erforderliga åtgärderna,
4:o) om arten och omfattningen af den rörelse, som ägde rum i
de nu befintliga hamnarna, och om de utvecklingsmöjligheter, som dessa
erbjöde,
5:o) om storleken af de årliga underhållskostnader, som de be¬
fintliga mindre hamnarna och fiskehamnarna hittills kräft, samt om sanno¬
lika storleken af den årliga underhållskostnad, som kunde förväntas
blifva erforderlig efter hamnens fördjupning och förbättring efter af
kommissionen angifna allmänna grunder, samt
6:o) om storleken af de årliga hamnafgifter och fisketionden, som
utan att verka oskäligt betungande för fiskerinäringens idkare kunde
bestämmas att vid respektive hamnar och fiskelägen utgå såsom afgifter
till en för underhållet af fiske- och nödhamnar samt mindre hamnar
afsedd allmän hamnfond.
Uti nådigt bref af samma dag har Kungl. Maj: t meddelat föreskrifter
om kommissionens sammansättning äfvensom förklarat, att Kungl. Maj:ts
befallningshafvande i de län, som af undersökningen berördes, ägde att
på förslag af landstinget eller hushållningssällskaps förvaltningsutskott
förordna med handels-, närings- och fiskeriförhållandena i orten väl för¬
trogne män att biträda kommissionen vid dess arbeten inom veder¬
börande landstings- eller hushållningssällskaps område. Tillika fann
Kungl. Maj:t godt uppdraga åt väg- och vattenbyggnadsstyrelsen och
Nionde hufvudtiteln. 293
landtbruksstyrelsen att fastställa plan för kommissionens arbeten och
meddela de närmare bestämmelser i afseende å kommissionens verk¬
samhet, som kunde finnas erforderliga, och anbefalldes styrelserna
att, sedan kommissionen afslutat sina arbeten och till styrelserna af¬
gifva sådan utredning, hvarom i nådiga brefvet omförmälts, till Kung!.
Maj:t med eget utlåtande öfverlämna sagda utredning och därvid tillika
afgifva förslag beträffande de vidare åtgärder, som kunde anses böra
från statens sida vidtagas i syfte att främja tillkomsten af nya och
förbättring af redan befintliga fiske- och mindre hamnar.
Med anledning af detta bemyndigande förordnade styrelserna den
21 november 1905 dåvarande fiskeriinspektören, numera byråchefen hos
landtbruksstyrelsen F. Trybom och förre distriktschefen, majoren W.
Gagner att under samverkan med respektive chefer i väg- och vatten¬
mygg13 adsdistrikten, lotskaptener i lotsdistrikten och de af vederbörande
befallningshafvande förordnade, med handels-, närings- och fiskeriför-
hållandena i orten förtrogne män företaga den anbefallda undersökningen
af de lokala förhållandena å Sveriges kuster och att därefter till styrel¬
serna afgifva den på de gjorda iakttagelserna grundade utredning.
I det sålunda utfärdade förordnandet meddelade styrelserna de
närmare bestämmelser för kommissionens verksamhet, att kommis¬
sionen borde verkställa en ingående utredning om i Sverige behöfliga
hamnarbeten, i hvad dylika arbeten afsåge nödhamnar, fiskehamnar och
mindre hamnar, och att kommissionen därvid på de särskilda platserna
borde söka att, med ledning af förhandlingar med fiskarbefolkningen
och distriktets lotsar eller andra med fiskerinäringens speciella betingelser
samt de lokala vind- och strömförhållandena m. m. förtrogna personer,
till hufvuddragen bestämma planläggningen för respektive nyanlägg¬
ningar eller utvidgnings- och förbättringsarbeten samt därefter utarbeta
utkast till de hamnarbeten, som kommissionen funne sig böra förorda
till utförande, så att kommissionens utredning med betänkande och för¬
beredande hamnförslag kunde bilda en allmän plan, som så vidt möjligt
kunde sedermera följas vid verkställande af de erforderliga detaljunder¬
sökningarna och upprättande genom väg- och vattenbyggnadsstyrelsens
försorg af fullständigt utarbetade arbetsplaner för de hamnarbeten,
som af kommissionen förordats såsom behöfliga. Det skulle vidare jäm¬
väl ingå i kommissionens uppdrag att afgifva yttrande och utredning
beträffande de åtgärder, som från statens sida kunde anses erforderliga,
för att vårt lands hamnväsen, i hvad afsåge fiskehamnar, nödhamnar
och mindre hamnar, kunde för framtiden så ordnas, att
dels nyanläggnings- och förbättringsarbeten kunde under väg- och
[58.]
294 Nionde hufvudtiteln.
vattenbyggnadsstyrelsens ledning på det för staten och fiskerinäringen
förmånligaste sättet komma till utförande,
dels dessa hamnars underhåll kunde af staten öfvertagas och genom
väg- och vattenbyggnadsstyrelsen för statens räkning handhafvas och
ombesörjas.
Sedan den sålunda tillsatta s. k. fiskehamnskommissionen i februari
1909 afslutat sina arbeten och till väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
aflämnat den verkställda utredningen, har denna styrelse gemensamt
med landtbruksstyrelsen i februari 1910 afgifvit underdånigt utlåtande
i ärendet och därvid öfverlämnat, bland annat, de vid kommissionens
sammanträden förda protokoll, kommissionens allmänna betänkande äfven¬
som de särskilda betänkanden, som afse de olika platser utredningen
omfattar, vidare kostnadstablå och kostnadsberäkningar äfvensom rit¬
ningar öfver hamnförslag och vågbrytartyper J).
Innan jag närmare ingår på den af kommissionen verkställda ut¬
redningen, anhåller jag att få redogöra för på senare tider från statens
sida vidtagna åtgärder till befordrande af anläggandet af mindre hamnar
och fiskehamnar.
Sedan en längre tid tillbaka har Riksdagen under sjätte hufvud¬
titeln beviljat statsbidrag till vissa allmänna arbeten, bland dem hamn-
och brobyggnader. För åtnjutande af sådant statsbidrag gälla vissa af
Riksdagen godkända villkor. I skrifvelse den 6 maj 1881 till styrelsen
för allmänna väg- och vattenbyggnader har sålunda Kungl. Maj:t i enlig¬
het med Riksdagens samma år fattade beslut (Riksdagens skrifvelse
n:r 69 p. 9.) föreskrifvit, bland annat, att anslag utan återbetalnings-
skyldighet kunde för utförande af mindre hamnbyggnader och för byg¬
gande vid större fiskelägen af smärre båthamnar erhållas till högst Va
af den beräknade anläggningskostnaden, och skulle menighet, bolag
eller andra vederbörande, hvilka antoges komma att af företaget hafva
nytta, genom kontant tillskott, materialier, arbete eller andra bidrag be¬
strida den återstående, icke af statsmedel anvisade tredjedelen af kostna¬
derna ior företagets fullbordande. Sedan menighet, bolag eller enskilde
erhållit statsbidrag för hamnanläggning, hade vederbörande att själfva
utföra arbetet ifråga, efter det de uti med styrelsen afslutadt kontrakt
förbundit sig, bland annat, dels att i noggrann öfverensstämmelse med
r) Dö till utredningen hörande handlingarna äro genom jordbruksdepartementets
försorg i vissa delar befordrade till trycket i två häften innehållande, det ena kom¬
missionens förslag jämte ämbetsverkens däröfver afgifna utlåtande och det andra
planscher rörande hamnbyggnaderna.
Nionde hufvudtiteln.
295
den af Kung].. Maj:t fastställda arbetsplanen och underkastade styrelsens [58.]
kontroll påbörja och fullborda arbetet inom viss bestämd tid utan att
vidare väcka anspråk på ytterligare bidrag af allmänna medel samt
dels att genom egna tillskott utgöra, hvad som kunde erfordras utöfver
statsbidraget. Alla med understöd af allmänna medel utförda arbeten
skulle i regel underhållas af dem, som erhållit understödet. För denna
skyldighet liksom för öfriga i kontraktet åtagna förpliktelser skulle
Btällas säkerhet, som kunde af Kungl. Maj:t godkännas. Därest hamn-
afgift eller dylikt skulle få upptagas, skulle taxa därå vara fastställd,
så lindrig som skäligen läte sig göra.
I underdånig skrifvelse den 8 december 1896 riktade dåvarande
ledamoten af Riksdagens Andra kammare, doktor A. V. Ljungman
Kungl. Majtts uppmärksamhet på behofvet af en ändring i dessa villkor.
Med framhållande att ändamålet med de anvisade anslagen i väsentlig
mån förfelats, emedan de flesta fiskelägen, som behöfde hamnförbätt¬
ringar, vore i den svaga ställning, att uppfyllandet af den stadgade
fordran, att fiskelägena skulle sjkifva tillskjuta minst Va af den beräknade
anläggningskostnaden, antingen fullständigt öfverstege krafterna eller
ock blefve alltför betungande och därigenom verkade hämmande på
näringslifvet, hemställde Ljungman, att Kung!. Maj:t täcktes hos Riks¬
dagen utverka sådan ändring i villkoren för bidrag till anläggande af
fiskehamnar, att anslag för ändamålet kunde, allt efter särskilda för¬
hållanden, beviljas med från ä/3 intill 9/io af verkliga kostnaden.
Sedan denna framställning remitterats till Kungl. Maj:ts befallnings- Väg- och
hafvande i åtskilliga af kustlänen, afgaf väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
den 5 november 1897 infordradt underdånigt utlåtande i ärendet och styrelten den
framhöll därvid, bland annat, hurusom, af hvad Kungl. Maj:ts befallnings- 5 n°™mMr
hafvande i samtliga nyss berörda län yttrat, framginge, att ett stort
behof ansåges föreligga af förändring uti då gällande villkor för er¬
hållande af statsunderstöd till anläggning af fiske- och andra mindre
hamnar vid den öppna kusten såväl beträffande understödets storlek
som ock i fråga om underhållet af dylika hamnanläggningar. Det
syntes styrelsen otvifvelaktigt, att det af Ljung-man väckta förslaget
vore af stor betydelse för fiskerinäringen och därför förtjänt af allt af¬
seende, men att, då detsamma nära sammanhängde med villkoren för
fiskehamnars underhåll, båda dessa frågor borde i ett samband behandlas.
På sätt Kungl. Maj:ts befallningshafvande i alla ofvan omförmälda
län, utom Gottlands, framhållit, mötte för delägarna uti fiskehamnar
stor svårighet att anskaffa erforderlig säkerhet för fullgörandet af
skyldigheten att ställa säkerhet för framtida underhållet af hamnarna.
296
Nionde huvudtiteln.
[58.] Men erfarenheten hade lärt, att utan sådan underhållsskyldighet staten
i allmänhet icke kunde påräkna, att dylika anläggningar, som genom
anslag befrämjats, blefve bibehållna i ett för anläggningens ändamål
fullgodt skick, såvida staten icke själf ombesörjde underhållet, där sådant
bruste. I annat fall skulle statens uppoffringar för dessa byggnader
ofta inom längre eller kortare tid visa sig ändamålslösa.
Statsbidrag anvisades till icke blott fiskehamnar utan äfven hamnar,
afsedda för underlättande af annan näring än fiskerinäringen, och det
kunde mången gång vara förenadt med vanskligheter att afgöra, huru¬
vida anläggning vore att anse såsom fiskehamn eller ej, i hvilket af¬
seende styrelsen omförmälde, huruledes vid åtskilliga fiskelägen börjat
utveckla sig badortsrörelse, hvilken sommartid å ett och annat ställe
kunde anses medföra den hufvudsakliga trafiken, samt huruledes vid
andra fiskelägen i mer eller mindre grad idkades fraktfart, varfsrörelse,
båtbyggeri och äfven annan större industriell rörelse.
Statsunderstöd hade förut flerstädes så att säga på försök lämnats
för hamnar med mer eller mindre svagt byggnadssätt, men därigenom
vunnen erfarenhet hade föranledt användning af väsentligt starkare
och således äfven dyrbarare byggnadssätt än förut; och det vore ännu
oafgjordt, huruvida man icke å vissa kuststräckor måste tänka sig dyr¬
barare konstruktioner än de nu brukliga för att erhålla säkra hamnar.
Slutligen hade med fiskerinäringens utveckling följt sådan för¬
ändring af däri använd fartygsinateriell, att den kräfde väsentligt större
djup och utrymme än den äldre materiellen, till hvilket förhållande
hänsyn måste tagas vid ombyggnad af förutvarande eller anläggning
af nya hamnar äfven å platser, där fiske idkats med den svagare
materiellen.
Dessa anförda omständigheter tillsammans med de å senaste åi’en
stegrade arbets- och materialpris gjorde hamnanläggningarna väsentligt
dyrare, än då understöd för sådana arbeten först började meddelas.
Därmed hade ock följt ökad svårighet för intressenterna att anskaffa till¬
skott till byggnadskostnaden i samma proportion som förut eller till en
tredjedel af beräknad kostnad.
En annan följd däraf funne styrelsen vara, att staten numera
icke kunde eller borde bekosta dyrbara hamnanläggningar så nära in¬
till hvarandra, som kunnat ske, då man nöjt sig med jämförelsevis
billiga anordningar, utan måste inskränka sig till hamnarnas anordnande
på något större afstånd från hvarandra, hvilket för fiskets tillgodoseende
äfven borde vara fullt tillräckligt, blott hamnarna förlädes, där de
kunde äga bestånd och hvarest till hamnen hörande utrymme å land
Nionde lmfvudtitein.
297
vore beredt för såväl bosättning- som för skötsel af fiskeredskap och
fiskeprodukter, och kunde hamnarna i sådant fall göras väsentligt starkare
och rymligare, än om krafterna skulle splittras på flera småhamnar.
Härigenom ökades äfven fiskelägenas ekonomiska krafter såväl genom
ökade hamnpenningar som genom ökad fiskarbefolkning.
Grifvet vore emellertid, att vid tillämpning af denna åsikt man
icke kunde af enskilde påräkna fullt samma offervillighet som vid ett
vidsträcktare tillmötesgående af de enskilda intressena och såväl häraf
som med hänsyn till angelägenheten af starkt, d. v. s. dyrbart bj^ggnads-
sätt kunde, enligt styrelsens åsikt, stöd hämtas för ett proportions¬
vis högre bidrag af statsmedel än förut till anläggning af företrädes¬
vis fiskehamnar.
Härmed sammanhängde den ej mindre viktiga frågan om full¬
bordade hamnarbetens framtida underhåll. Där hamnar anlades vid
öppen kust och således bildades medelst vågbrytare eller hamnarmar,
omslutande ett större eller mindre vattenområde utmed kusten, vore
de utsatta dels för oberäkneliga påkänningar af våldsam sjögång, dels
för uppgrundning genom slam, som medfördes af de vid kusterna
existerande, allt för litet kända hafsströmmarna, och vore därför under¬
hållet af sådana hamnar förenad!, med en knappast beräknelig risk,
hvilken dock kunde i väsentlig mån nedbringas genom skyndsamt och
ändamålsenligt botande af uppkommande småskador samt genom åtgärder
till förebyggande af börjande uppgrundning^^ fortgång.
Genom påpasslighet vid afhjälpande af uppkommande skador kunde
nämligen dessa afvärjas eller deras botande åstadkommas för ringa
kostnad. Och häraf förklarades den stora betydelse, som läge i under¬
hållsskyldighetens bindande vid de närboende eller vid kommunen i dess
mer eller mindre vidsträckta bemärkelse, emedan det egna intresset
kraftigt manade dem till påpassligt arbete.
I allmänhet hade skyldigheten att underhålla hamnar reglerats
genom intressenternas åtagande i de kontrakt, som upprättades beträffande
statsbidraget till hamnbyggnaden. Vid och efter dennas fullbordande
både emellertid personalombyten inom tillhörande fiskeläge ofta ägt
rum och för öfrigt kunde ett dylikt kontrakt med en icke fastighets-
ägande befolkning knappast vara bindande för en lång framtid. Af
denna anledning och då erfarenheten visat, att underhållet flerstädes
lämnade mycket öfrigt att önska samt att exempelvis underhållsskyldig¬
heten icke kunnat trots kontraktsförbindelse därom uttagas, och då
styrelsen föreställt sig, ej mindre att de, som ägde jord och fisken
invid fiskelägena, kunde hämta direkt vinst eller värdeförhöjning å sin
Bih. till Pdksd. Prof. 1911. 1 Samt. 1 Afcl. ' ' 38
[58.]
298
Nionde hufvudtiteln.
egendom genom lämplig hamnanläggning, än ock att hushållningssällskap
och kommuner samt företrädesvis landsting borde vara intresserade, af
hvad som erfordrades för fiskerinäringens utveckling inom orten, och
därför kunde finnas benägna att ikläda sig förbindelser beträffande
hamnars underhåll, hade styrelsen den 15 juni 1896 vid afgifvande af
förslag till fördelning af 1896 och 1897 års fonder hemställt om
fästande vid två anslag af fordran på underhåilsförbindelser af natur
att varda för framtiden betryggande; och den 24 juli 1896 hade
Kungl. Maj:t i enlighet därmed beslutat. Denna fordran föranledde då
visserligen, att de båda anslagen ej kunde af intressenterna tillgodo¬
göras, men under år 1897 hade genom vederbörande sockenkommuns
beslut detta hinder undanröjts för ett af företagen, som därpå kommit
till utförande. I flera andra fall, som förekommit på senare tider före
år 1896, funnes äfven sockenkommuners garanti för hamnars framtida
underhåll.
Om emellertid staten kraftigare än dittills skulle understödja mindre
och företrädesvis fiskehamnars anläggning, kunde och borde detta, enligt
styrelsens åsikt, icke ske, utan att, på sätt på senare åren ägt rum,
betryggande säkerhet förefunnes för underhållet; och därest, på sätt de
flesta af Eders Kungl. Maj:ts ofvannämnda befallningshafvande anfört, detta
icke kunde vinnas genom vederbörande hushållningssällskap och lands¬
ting, återstode knappast annat val, än att detsamma, i hvad det rörde
hamnarmar och djupets uppehållande, öfvertoges af staten och att kost¬
naderna därför bestriddes dels med statsmedel och dels ur en för hvarje
län samlad fond, bildad antingen genom hamnafgifter, uttagna från
dem, som begagnade hamnen, eller genom afsättning af exempelvis
någon andel af de afgifter, hvilka nu utginge till samma läns hushåll¬
ningssällskap och landsting, eller genom annan på indirekt väg ut¬
tagen skatt.
Slutligen anförde styrelsen, att såsom ett ytterligare oeftergiflig!
villkor för höjdt statsbidrag vid hamnanläggning borde föreskrifvas,
att hamnen med tillräckligt jordområde för förvarande och torkning af
fiskeredskap samt för lastning, lossning och magasinering af gods skulle
anses såsom inrättning för allmänt behof och fråga om ersättning till
vederbörande ägare för egendoms afstående vara i behörig ordning
afgjord, innan statsbidraget utbetalades. I annat fall skulle hamnen
icke blott öka jordens värde för grundägaren utan i själfva verket
blifva hans enskilda egendom, möjligen till skada för fiskarbefolkningen.
På grund af hvad styrelsen sålunda anfört, hemställde styrelsen,
att Kungl. Magt täcktes föreslå Riksdagen den ändring uti de i nådiga
Nionde hufvudtiteln.
299
skrifvelsen den 6 maj 1881 stadgade allmänna villkor för erhållande och [58.]
tillgodonjutande af statsbidrag, att i mom. 3 af samma villkor infördes
det tillägg, att anslag utan återbetalningsskyldighet kunde i fråga om
mindre och företrädesvis fiskehamnar af Kungl. Maj:t bestämmas till nio
tiondelar af beräknade kostnaden, dock med villkor att betryggande
säkerhet för framtida underhållet af sådan hamnanläggning ställdes
samt att hamnen med tillräckligt jordområde afsattes för allmänt behof.
Då Kungl. Maj:t i nådig proposition den 15 januari 1898 före- Riksdagens
slog Riksdagen att besluta dylik ändring i förut gällande villkor och fP^fe18ggn
bestämmelser för erhållande och tillgodonjutande af statsbidrag för an¬
läggning och ombyggnad af mindre hamnar, företrädesvis fiskehamnar,
blef äfven önskvärdheten af, att staten kraftigare än förut understödde
dylika hamnbyggnadsföretag, erkänd af Riksdagen, som i skrifvelse den
13 maj 1898, särskild! med anledning af den under senare tid väsentligt
ökade kostnaden för anordnande af sådana hamnar på ett sätt, som
fullt motsvarade behofvet, och med hänsyn därtill, att i följd häraf det
statsbidrag till två tredjedelar af kostnaden, som enligt gällande be¬
stämmelser kunde af fonden beviljas, i många fall vore otillräckligt för
att möjliggöra utförandet af dylika företag, äfven där desamma otvifvel¬
aktigt skulle blifva till stor nytta för orten, förmälde sig icke hafva
tvekat att besluta sådan ändring i gällande stadganden, att statsbidrag-
för omförmälda ändamål skulle kunna utgå med nio tiondelar af den
beräknade kostnaden. Ett oeftergiflig! villkor för medgifvande af sådan
höjning i statsanslagen ansåge Riksdagen dock vara, att frågan om
framtida underhållet af de hamnar, för hvilka statsunderstöd sålunda
åtnjötes, blefve på ett tillfredsställande sätt ordnad.
I sådant afseende framhöll Riksdagen, att, då, enligt hvad väg-
och vattenbyggnadsstyrelsen upplyst, de underhållsförbindelser, som på
grund af gällande bestämmelser afgifvits, i många fall visat sig icke
innefatta betryggande säkerhet för anläggningens framtida vidmakt¬
hållande och då därjämte af Kungl. Maj:ts befallningshafvande i flere
län med styrka framhållits, hurusom stora och ofta oöfvervinnerliga
svårigheter mötte för anskaffande af den fordrade garantien i berörda
hänseende, en mer tillfredsställande anordning till beredande af säkerhet
för hamnarbetens underhåll syntes af behofvet påkallad, men att, ehuru
såväl väg- och vattenbyggnadsstyrelsen som vederbörande departements¬
chef uttalat sig för åtgärder i denna riktning, något genomfördt förslag
härom dock ej blifvit för Riksdagen framlagdt. Kungl. Maj:ts propo¬
sition inskränkte sig nämligen, i hvad den afsåge förevarande fråga,
till uppställande af det villkor för det förhöjda statsbidragets utgående,
300
Nionde hufvudtiteln.
[58.j att betryggande säkerhet lämnades för det framtida underhållet, men
angaf däremot icke närmare denna säkerhets beskaffenhet och anvisade
ej heller någon utväg, på hvilken densamma skulle kunna med mindre
svårighet, än som visat sig vara fallet, af vederbörande åstadkommas.
Det syntes emellertid Riksdagen, att ett försök till lösningen af denna
viktiga fråga borde göras.
Med afseende å hvad väg- och vattenbyggnadsstyrelsen påpekat
angående den störa betydelse, som läge däruti, att beträffande de
anläggningar, om hvilka här vore fråga, underhållsskyldigheten vore
bunden vid de närboende eller kommunen i dess mer eller mindre vid¬
sträckta bemärkelse, enär vid hamnanläggningar uppkommande skador
ofta kunde för en jämförelsevis ringa kostnad afvärjas eller botas, för
så vidt åtgärder för ändamålet i god tid vidtoges, i hvithet afseende
den uppmärksamhet samt det påpassliga arbete, som erfordrades, icke
kunde förväntas, utan att enskilde eller kommuner i orterna vore af
eget intresse därtill manade, kunde det ej synas lämpligt, att staten
skulle öfvertaga underhållet af omförmäld a anläggningar. Däremot
skulle det enligt Riksdagens mening vara synnerligen fördelaktigt, om
ansvaret härför komme att hvila på vederbörande landsting. För detta
ändamåls vinnande funne Riksdagen dock erforderligt, att särskilda medel
till bestridande af underhållskostnaderna ställdes till landstingets för¬
fogande, i hvithet afseende Riksdagen ansåge, att af statsanslaget, som
skulle kunna utgå med nio tiondelar af den beräknade kostnaden för
företaget, endast sju niondelar borde få användas för arbetets utförande,
hvaremot återstående två niondelar af anslaget borde afsättas till en
under vederbörande landstings förvaltning ställd hamnfond, till hvilken
jämväl skulle ingå viss del af de afgifter, som komme att upptagas för
hamnens begagnande, och skulle fondens tillgångar få användas för det
behöriga underhållet af dessa hamnar.
I enlighet härmed beslöt 1898 års Riksdag ock sådan ändring af
förut gällande villkor för erhållande och åtnjutande af anslag till anlägg¬
ning och förbättring af mindre hamnar, företrädesvis fiskehamnar, att
anslagen skulle kunna af Kungl. Maj:t bestämmas till nio tiondelar af
den beräknade kostnaden, af hvilket statsanslag likväl endast sju nion¬
delar finge användas till arbetets utförande, hvaremot återstående två
niondelar af anslaget skulle afsättas till eu under vederbörande lands¬
tings egen förvaltning ställd hamnfond, till hvilken jämväl skulle, efter
Kungl. Maj:ts bestämmande, inflyta viss andel af afgifter, upptagna för
hamnens begagnande, därvid före utlämnandet af någon del af stats¬
anslaget skulle vara styrkt, dels att vederbörande landsting åtagit sig
Nionde hufvudtiteln.
301
att ansvara för framtida underhållet af hamnbyggnaden, för hvithet [58.]
underhåll ofvan omförmälda fond finge anlitas, dels och att ej mindre
själfva området för hamnen än äfven ett för den rörelse, som skulle i
hamnen bedrifvas, tillräckligt område i land blifvit för det gemensamma ',
behofvet afsöndrade.
De sålunda af 1898 års Riksdag beslutade villkoren för utbekom¬
mande af understöd från ifrågavarande anslag äro fortfarande gällande
(Sv. förfs. 1907 n:r 41). Därest landsting icke åtagit sig att ansvara för
hamns framtida underhåll, kan sålunda anslag icke beviljas med högre
belopp än 3/3 af beräknade kostnaden.
1 underdånig skrifvelse den 13 november 1903 framhöll emellertid J^ndtbruk».
landtbruksstyrelsen, att Riksdagens nyssnämnda beslut icke medfört "TnZemtr
åsyftad verkan särskildt på den grund, att landstingen visat sig obe- ti¬
llägna att åtaga sig ansvaret för framtida underhåll af hamnbygg¬
naderna. Erfarenheten hade också visat, att behöfliga fiskehamnar "icke
kommit att byggas samt att icke heller nödiga reparationer å sådana
utförts, hvilket särskildt för hafsfiske! medfört de största olägenheter.
För att de svenska fiskehamnarnas beskaffenhet skulle kunna fullständigt
utrönas, förslag uppgöras om byggandet af erforderliga dylika hamnar
och om redan förefintliga sådanas iståndsättande samt sättet utredas,
hvarpå dessa arbeten skulle kunna bringas till stånd, syntes det landtbruks¬
styrelsen nödvändigt, att åtgärder från statens sida i sådant syfte vid-
toges. För sin del ansåge landtbruksstyrelsen lämpligt vara, att en
sådan utredning verkställdes genom två af Kung].. Maj:t utsedda per¬
soner, däraf eu. fiskeritjänsteman och en hamningenjör, samt att åt dem
meddelades uppdrag att åvägabringa utredning, hvar fiskehamnar vid
länens kuster, särskildt inom sådana län, där skärgård ej funnes, vore
mest af behofvet påkallade och i hvilken ordning hamnarna borde före¬
komma till ny- eller ombyggnad eller reparation, och att för nämnda
ändamål uppgöra eu öfversikt öfver det fiske och den kustfart, som
funnes eller som borde kunna uppstå vid de olika fiskehamnarna samt
de tekniska betingelser, som på platsen för hvarje viktigare redan be¬
fintlig eller erforderlig hamn förefunnes för hamnens anläggning och
bestånd, samt kostnaderna för hvarje särskild hamnbyggnad, approxima¬
tivt beräknade.
De personer, som sålunda af Kungl. Maj:t utsåges, syntes böra
erhålla nådigt bemyndigande att få för upplysningars vinnande hänvända
sig till Kungl. Maj:ts befallningshafvande i länen samt andra myndig-
302
Nionde hufvudtiteln.
[58.] heter, att efter eget godtfinnande företaga erforderliga resor inom landet
samt att till biträde antaga en ingenjör för kostnadsberäkningar m. m.
Väg- och Öfver denna landtbruksstyrelsens hemställan hördes väg- och
byggnads- vattenbyggnadsstyrelsen, som i utlåtande den 1 mars 1905 anförde,
rtyrehen den hurusom under de år, som förflutit efter Riksdagens ofvan anförda år
i man mö. -j^ggg fattade beslut, erfarenheten visat, att lösningen af frågan om fiske-
och småhamnarnas underhåll icke stode att finna på det af Riksdagen
anvisade sättet. Vid de icke få tillfällen, då fiskarbefolkningen i skilda
län efter Riksdagens gifna anvisning vädjat till vederbörande landsting-
för erhållande af den i och för sökt statsbidrags anvisande erforderliga
garantien för deras hamns framtida underhåll, hade landstingen nästan
undantagslöst vägrat att åtaga sig ansvaret för hamnunderhållet, med
påföljd att både gagneliga nyanläggningar och behöfliga, för fiskeri¬
näringens utveckling trängande förbättringar icke kommit till stånd.
Endast en enda gång hade erforderlig imderhål 1 sfer]ändelse kunnat från
landsting erhållas, i det att Göteborgs och Bohus läns landsting år 1901
iklädde sig sådan förbindelse beträffande en nu utförd hamnanläggning*
vid Stora Dyrön. Och äfven de fall, då fiskelägenas befolkning kunnat
afvinna den kommun, läget tillhörde, en dylik garanti, hade visat sig
vara sällsynta; mången gång hade kommunen därvid endast mot sär¬
skild underborgen af fiskelägets egen befolkning varit villig att till
formen prestera den för statsbidraget fordrade garantien.
Den hjälp i afseende å bestridandet af såväl anläggnings- som
underhållskostnaden, som de ändrade villkoren och bestämmelserna för
anslagens erhållande afsåge att bereda den fattiga fiskarbefolkningen,
både sålunda i realiteten uteblifvit och allt förblifvit vid de gamla otill¬
fredsställande förhållandena.
Då fiskelägena merendels utgjorde små samhällen för sig, hvilkas
näringsintressen väsentligen skilde sig från de intressen, som besjälade
de landtkommuner, till hvilka de i kommunalt hänseende hörde, vore
dessa senare i allmänhet föga villiga att ikläda sig eu verklig borgen
för underhållet af en hamn, som landtmännen ansåge vara dem till
föga gagn, då de för sin del med större bekvämlighet och fördel be-
o-as:nade sia: af de allt mer utbredda och förbättrade kommunikationerna
o o o
till lands. Någon större förändring i detta landtkommunernas åskåd¬
ningssätt syntes väg- och vattenbyggnadsstyrelsen sannolikt icke vara
att förvänta, lika litet som att hushållningssällskapen eller landstingen
skulle ändra ståndpunkt och hädanefter befinnas hugade att borga för
fiskehamnarnas framtida underhåll.
Därest icke under sådana förhållanden fiskerinäringen i vårt land
Nionde hufvudtiteln.
303
skulle taga obotlig skada, syntes, såsom väg- och vattenbyggnads¬
styrelsen redan år 1897 framhållit, någon annan utväg knappast återstå,
än att de mindre hamnarnas och fiskehamnarnas underhåll öfvertoges af
staten. Då det utan tvifvel vore mindre svårigheten att med Vs af be¬
räknade kostnaden bidraga till anläggnings- eller ombyggnadskostnaden
än fastmer omöjligheten att nöjaktigt sörja för hamnarnas framtida
underhåll, som utgjorde det hufvudsakligaste hindret för åstadkommandet
af tillfredsställande förhållanden i fråga om fiskehamnarnas förbättring
eller nyanläggning, syntes statens kraftigare omvårdnad närmast böra
gälla ordnandet af underhållsfrågan på ett mer tillfredsställande sätt.
Enligt väg- och vattenbyggnadsstyrelsens mening borde denna fråga
kunna ordnas på enahanda sätt som i Norge, i det att de mindre
hamnarnas och fiskehamnarnas underhåll borde bestridas ur en särskild
hamnfond, som borde kunna bildas genom att till denna afsattes dels
de två niondelar af de till nio tiondelar af beräknade kostnaden upp¬
gående statsanslagen, hvilka enligt 1898 års Riksdags beslut afsåges
att för ändamålet tillhandahållas landstingen, dels ur handels- och sjö¬
fartsfonden visst årligt belopp, dels slutligen möjligen utgående hamn-
afgifter eller fisketionde. Den på sådant sätt bildade hamnfonden borde
då utgöra eu för de olika länens mindre hamnar och fiskehamnar gemen¬
sam fond, hvarigenom den i viss män komme att verka som en assurans-
fond, hvars medel, äfven hvad beträffade de belopp, som inginge från
byggna(lsanslagen och fisketionden, icke vore bundna till ovillkorlig
användning för underhåll af hamnarna inom det landstings område,
från hvilket dessa belopp härrörde, såsom fallet skulle hafva varit, därest
Riksdagens tanke å särskild hamnfond för hvarje landsting hade visat
sig blifva förverkligad.
Skulle emellertid underhållet af fiskehamnarna aflyftas från de
ekonomiskt svaga fiskelägena och bestridas af medel ur en härför bildad
hamnfond, syntes det blifva en ren nödvändighet att, innan en dylik
förändring af hittills varande förhållanden vidtoges, efter ett noggrann!'
studium af de olika lokala, tekniska och ekonomiska förhållandena och
utvecklingsmöjligheterna uppgöra en omfattande, allmän plan för ord¬
nandet af den framtida utvecklingen af våra fiskehamnar och mindre
hamnar.
Den af landtbruksstyrelsen i fiskerinäringens intresse gjorda under¬
dåniga framställningen om en utredning af de svenska fiskehamnarnas
beskaffenhet samt af behofvet i afseende å deras förbättring eller å
nyanläggning af ^ djdika syntes väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, på
grund af hvad ofvan anförts, vara högeligen behj ärtans värd.
[5H.]
304
Nionde hufvudtiteln.
Då enligt styrelsens mening erfarenheten no kunde anses hafva
hunnit gifva vid handen, att fiskerinäringen icke vare sig från landt-
kommunerna, hushållningssällskapen eller landstingen hade att förvänta
den hjälp, hvaraf den utan tvifvel vore i stort behof i och för utveck¬
ling, förbättring och underhåll af dess hamnväsende, syntes tiden vara
inne för vidtagande af förberedande åtgärder i syfte att åstadkomma
en oundgängligen behöflig förändring till det bättre.
Under den tid af öfver 50 år, som statsunderstöd utgått till an¬
läggning af mindre hamnar, företrädesvis fiskehamnar, hade erfarenheten
visat, att mångenstädes de från början använda konstruktions formerna
varit alldeles för klent tilltagna. Särskild! där hamnarna, såsom exem¬
pelvis i de skånska länen, vore belägna å öppna kusten utan skydd af
en utanför varande skärgård, som i viss mån kunnat mildra den svåra
sjögång och förhindra uppkommandet af de våldsamma vågslag, som
uppträdde vid öppen kust, hade mer och mindre svåra stormskador
ådagalagt den trängande nödvändigheten att vid anläggning af nya
eller förbättring af redan befintliga hamnar flerstädes öfvergå till ett
vida motståndskraftigare byggnadssätt.
Såsom väg- och vattenbyggnadsstyrelsen redan år 1897 anfört,
hade dels med fiskerinäringens utveckling, sedan storsjöfisket med mer
djupgående fartyg än förr framkallat behofvet af vida större djup och
utrymme i fiskehamnarna, dels med den allmänna stegringen i material¬
ock arbetspris fölit eu betydande ökning af kostnaden för fiskehamns-
anläggningarna, hvaraf å andra sidan måste blifva en följd, att nyan¬
läggningar numera endast borde utföras å platser, där förhållandena
vore särskild! ägnade för erhållande af fiskehamnar, som både kunde
blifva till varaktigt gagn och erhålla för deras bestånd betryggande
styrka och anordning, samt att ombyggnad, fördjupning och förbättring
af redan befintliga hamnar endast borde äga rum, där betingelser visat
sig förefinnas för eu kraftig utveckling af den näring och handtering,
som från fiskelägena idkades.
Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen hyste fördenskull den åsikten,
att en sådan utredning som den, hvarom landtbruksstyxelsen gjort
underdånig framställning, icke synnerligen länge kunde uppskjutas utan
fastmer under allra närmaste tiden borde verkställas, och ansåge väg-
och vattenbyggnadsstyrelsen i likhet med landtbruksstyrelsen, att den¬
samma borde kunna lämpligen ske genom särskilda kommitterade, i
likhet med hvad på sin tid ägt rum i både Norge och Danmark. Sty¬
relsens utlåtande utmynnade i en hemställan om tillsättande af en kom-
Nionde hufvudtiteln. 305
mission med uppdrag att verkställa en utredning af på frågans lösande
inverkande förhållanden.
Vid underdånig föredragning den 17 mars 1905 af styrelsernas
nu omtalade tramställningar anförde dåvarande chefen för jordbruks¬
departementet, bland annat, att han, af hvad sålunda förekommit, tydligt
insåge vikten af, att den ifrågasatta utredningen snarast möjligt blefve
åvägabragt. Nödvändigheten häraf vore så mycket större, som de
angifna missförhållandena på ett betänkligt sätt verkade hämmande på
utvecklingen af en synnerligen viktig gren af landets fiskerinäring, från
hvilken, om de blefve undanröjda, tvifvelsutan skulle kunna erhållas en
väsentligt större inkomst än nu i allmänhet kunde sägas vara fallet.
De vårt land omgifvande hafven vore ju mångenstädes rika på från
kusten mer eller mindre aflägset belägna fiskeplatser, å hvilka ett ofta
vinstgifvande fiske med fördel kunde idkas. Från statens sida gjordes
årligen ^afsevärda uppoffringar icke endast för att närmare lära känna
fisktillgången å dessa fiskeplatser och lämpligaste sättet för fiskets be¬
drifvande å dem utan ock för att sätta fiskarbefolkningen i stånd att
genom anskaffande af moderna, ofta dyrbara båtar och redskap draga
största möjliga fördel af den erfarenhet, som vid ofvannämnda plan¬
mässigt fullföljda undersökningar vunnits. De fiskare, som bodde å
sådana sträckor af kusten, hvilka sakna en skyddande skärgård, kunde
emellertid endast under förutsättning af, att tillgång funnes till något
sä när trygga hamnar, begagna sig af de tillfällen till ökad förtjänst,
som bär erbjödes. Utan dylika hamnar vågade de af lätt insedda skäl
icke sammansluta sig till inköp af de båtar och den redskap, som
kräfdes för att med fördel kunna ägna sig åt fiske å dessa från hem¬
orten aflägset liggande fiskeplatser. Att hela trakters fiskarbefolkning
med de bästa förutsättningar för drifvande af ett vinstgifvande hafsfiske
på detta sätt kunde tvingas att inskränka sin verksamhet till så godt som
uteslutande strandfiske från mindre båtar, af hvilket i regel endast ringa
förtjänst kunde påräknas, därpå lämnade förhållandena i Halland ett talande
vittnesbörd. Oaktadt de flesta af fiskelägena inom detta län läge synner¬
ligen väl till för det hafsfiske, från hvilket bohuslänningar och delvis äfven
skåningar med nya motorförsedda, ändamålsenligt utrustade båtar — i
många fall byggda med lån af statsmedel — hämtade en riklig inkomst,
måste likväl dessa fiskelägens befolkning afstå från att draga fördel af
detta fiske, så länge utmed den öppna kusten icke funnes några säkra
hamnar, i hvilka för dylikt fiske erforderliga större båtar kunde ligga
skyddade under do i regel stormiga tider af året, då de icke användes.
Bik. till Bilcsd. Prof. 1911. 1 Sami. 1 Afd. 39
[58.]
Departements¬
chefen är 1905.
306
Nionde hufyndtiteln.
[58.] Då samma missförhållanden förefunnes äfven å andra delar af
rikets kuster, syntes en utredning sådan som den, hvilken här blifvit
föreslagen, vara i hög grad af behofvet påkallad. Först då den före-
låge, torde det vara möjligt att med någon utsikt till framgång kunna
lösa frågan, huru det understöd, staten lämnade till byggande af fiske¬
hamnar, skulle komma till därmed afsedd nytta och gagn.
Den nådiga proposition i ämnet, som Kungl. Magt sistnämnda
dag beslöt att aflåta till Riksdagen, föranledde, på sätt jag redan med¬
delat, tillsättandet af den s. k. fiskehamnskommissionen.
sunen» in- För ett allsidigt bedömande af den nu föreliggande frågan om
9anläggning aris^aS' af statsmedel till byggande och underhåll af fiskehamnar torde
och underhåll det vara af viss betydelse att erhålla kännedom om motsvarande för-
"VnatZr/T hållande!! inom våra grannländer. Jag ber därför att i detta samman-
Ich Norge, bang få lämna eu del uppgifter hämtade ur kommissionens allmänna
betänkande rörande de åtgärder, som i sådant syfte från statens sida
vidtagits i Danmark och Norge.
I Danmark äro hamnarna — såväl fiske- som handelshamnar —
i regel anlagda af respektive stads- eller sockenkommuner. Fn del
hamnar äro emellertid byggda af staten och underhållas jämväl af staten,
nämligen hamnarna vid Hälsingör, Fredrikshavn, Esbjerg, Anholt och
Skagen, af hvilka de tre sistnämnda äro de mest betydande fiskeham¬
narna i landet. Anläggningskostnaderna för dessa hafva uppgått till be¬
tydliga belopp, nämligen till 1,432,000 kronor för fiskehamnen i Esbjerg,
hvilken förlagts vid sidan om handelshamnen därstädes, 991,000 kronor
för fiskehamnen vid Anholt och 1,750,000 kronor för Skagens fiskehamn.
Vid flera tillfällen har staten dessutom lämnat understöd till an¬
läggning af nya eller utvidgning af förut befintliga fiskehamnar och då
i regel bidragit med hälften af anläggningskostnaderna med villkor, att
vederbörande, som ansökt om statsbidrag, skolat anskaffa den andra
hälften på enskild väg eller såsom bidrag från länet eller kommunen.
Till en hamn vid Rödby på Lolland, beräknad att kosta 460,000 kronor,
men ännu ej påbörjad, har staten sålunda beviljat ett bidrag af 230,000
kronor. När staten på detta sätt lämnar statsbidrag till hamnanlägg¬
ning, utöfvar den genom sin »vattenbyggnadsstyrelse» också kontroll
och tillsyn å arbetet i och för bidragets utbetalande i mån af arbetets
utförande.
Underhållet af hamnarna samt eventuella utvidgnings- och för¬
bättringsarbeten bekostas i regel af de stads- eller sockenkommuner,
Nionde hufvudtiteln.
307
som anlagt dem, Indika kommuner då äfven handhafva hamnarnas för¬
valtning; dock ägas och förvaltas vissa mindre fiskehamnar af fiskarena
själfva. I afseende å fiskehamnarna bidrager staten på det sätt till
deras underhåll, att staten med sina mudderverk, när vederbörande därom
anhålla, verkställer muddring i dessa hamnar, som därvid ersätta staten
endast för de direkta utgifterna såsom för kol o. d. men icke för af-
löningen till mudderverksbesättningen.
Hvad beträffar de af staten utförda och bekostade hamnanlägg¬
ningsarbetena, så förvaltas Esbjergs, Fredrikshavns och Hälsingörs
hamnar under statens öfvervakande af en hamnstyrelse, hvaremot ham¬
narna vid Anholt och Skagen stå direkt under vattenbyggnadsdirek-
törens förvaltning.
Inkomsterna från de af staten byggda och staten tillhöriga ham¬
narna ingå direkt till statskassan, hvaremot intet af inkomsterna från
öfriga hamnar går till statskassan, icke ens när hamnen utförts med
bidrag från staten.
Fiskarena bidraga icke på annat sätt till hamns underhåll än
genom betalning af hamnafgifter enligt gällande taxor för respektive
hamnar.
Angående fiskehamnsförhållandena i Norge anföres af kommissionen
och uti till kommissionens betänkande fogade handlingar, att hamn-
byggnadsarbetena i Norge före året 1873 voro af ringa omfattning och
beroende af de mindre anslag, som beviljades direkt ur statskassan,
samt inskränkte sig hufvudsakligen till förbättringar af farlederna på
södra kusten, hvaremot de endast i ringa grad tillgodosågo de speciella
fiskeriintressena. De utförselafgifter för fisk, hvilka under denna tidigare
period erlades af fiskerinäringen, ingingo till den s. k. tiondefonden.
I dessa förhållanden inträdde i följd af lag af den 24 maj 1873
en genomgripande förändring. Genom denna lag stadgades, att utförsel-
afgifterna för fisk — hvilka utgingo endast från den del af kustlandet,
hvarest de s. k. fiskeridistrikten äro belägna, eller Stavangers län och
hela kusten norr om detta län — skulle öfver föras till och bilda en
ny fond, afsedd för bekostande af hamnarbeten inom fiskeridistrikten.
Efter tillkomsten af denna fond, som är statens och af staten förvaltas,
utvecklade sig hamnbyggnadsverksamheten i Norge väsentligast till
anläggning och förbättring af fiskehamnar å landets hela kuststräcka.
Kostnaderna för anläggning eller förbättring af fiskehamnar be¬
st-redos för hamnar inom fiskeridistriktens län med % ur hamnfonden
och med V3 såsom anslag direkt ur statskassan. I enstaka fall, då
arbetet genom sin natur också hade större betydelse för den allmänna
[58.
308 Nionde hufvudtiteln.
[■58.] samfärdseln eller vore beläget i stad, bär visst bidrag måst lämnas
från distriktet och öfriga intressenter, eller också kostnaden bestridts
med endast hälften ur hamnfonden och andra hälften utgått som anslag-
direkt ur statskassan.
För hamnarbeten, som icke äro belägna inom fiskeridistrikten,
utan å kusten söder och öster om Stavangers län, har hela anlägg¬
ningskostnaden utgått ur statskassan likvisst i regel med mindre till¬
skott, utgörande minst 10 procent, från de närmast intresserade såsom
enskilde, kommunen eller eventuellt länet.
Af åtskilliga orsaker visade det sig småningom omöjligt att ur
hamnfonden bestrida 2/3 af hamnarbetenas kostnad, hvarför år 1899 den
förändring stadgades, att endast hälften af kostnaden skulle utgå från
hamnfonden men däremot andra hälften som anslag direkt ur statskassan.
Genom stortingsbeslut den 11 augusti 1908 har numera bestämts
dels höjning af fiskutförselafgifterna till hamnfonden, dels att sådana
afgifter skola utgå icke blott från do län, inom hvilka fiskeridistrikten
äro belägna, utan äfven från de öfriga länen söder och öster om Sta¬
vangers län, således från alla kustlän, dels ock att alla fiskehamns-
anläggningar eller förbättringar, som utföras af staten, skola utföras
med bidrag äfven ur hamnfonden, således äfven inom länen söder och
öster om Stavangers län.
Detta beslut har föranledt statens hamndirektör att i sitt budgets¬
förslag för året 1 april 1909—31 mars 1910 fästa uppmärksamheten
på, att denna utvidgning i afseende å bidragens utgående från hamn¬
fonden torde komma att så starkt öka utgifterna från denna, att man
måste vara beredd på nödvändigheten att ytterligare reducera bidraget
ur hamnfonden från hälften till endast 7S och öka statskassans direkta
bidrag från hälften till s/3 af kostnaden för anläggningar, som göras
för fisket.
Själfva arbetet vid anläggning eller förbättring af fiskehamnar
utföres som regel af statens »havnevaesen» själf genom dess direkta
ledning och kontroll. De af stortinget beviljade medlen, vare sig de
utgå direkt ur statskassan eller ur den af staten förvaltade hamnfonden,
ställas till hamnväsendets disposition och användas af detta till arbetets
utförande, med hvilket alltså vederbörande distrikt eller kommun eller
öfriga direkt intresserade icke hafva någon som helst annan befattning
än att blott inbetala de bestämda bidragen till arbetet, om sådana skola
utgå, hvilket skall af vederbörande kommun garanteras. När ej annor¬
lunda är på förhand bestämdt, utbetalas bidragen, innan något arbete
får påbörjas.
Nionde hufvudtiteln.
309
Beträffande det framtida underhållet gäller i regel, att staten
underhåller alla hamnar, som äro byggda helt och hållet af staten på
bekostnad af hamnfonden och af medel direkt ur statskassan. Under¬
hållet bestrides då i sin helhet af hamnfonden och statskassan i samma
proportion, hvari dessa deltagit i anläggningskostnaden.
År en hamnanläggning utförd med kommunalt bidrag, brukar
underhållet vanligen åläggas kommunen. Emellertid har det åtminstone
intill år 1895 likvisst varit endast ett fåtal platser, där hamnunderhållet
varit öfvertaget af kommunen.
I de fall, då enskilde eller fiskareförening åtagit sig framtida
underhållet, skall likvisst kommunen gå i borgen för underhållets full¬
görande, så att staten härvid endast har med kommunen att göra.
Till underhållet af de utaf staten byggda och underhållna hamnarna
erlägges icke någon hamnafgift för begagnande af hamnen; fisket bi¬
drager sålunda icke till hamnunderhållet på annat sätt, än att de fisket
himlande utförselsafgifterna för fiskevaror ingå till hamnfonden, ur
hvilken staten till stadgad del bestrider hamnunderhållet.
När kommun, som bidragit till kostnaden för hamnanläggning,
öfvertagit och garanterat underhållet, medgifves kommunen endast undan¬
tagsvis rättighet att upptaga hamnafgifter till täckande af underhålls¬
kostnader; den gällande regeln är, att fiskebåtar och fiskefartyg skola
vara fria för hamnafgifter i de af staten byggda hamnarna. I de ytterst
sällsynta fall, där sådan rättighet till särskild hamnafgift medgifvits,
upptager kommunen antingen årlig afgift för hvarje fiske- eller lotsbåt,
eller på annat sätt bestämdt årligt bidrag till bildande af en fond.
Det åligger statens hamnväsen att genom hamndirektören om¬
besörja underhållet af fiskehamnarna, där dessa utförts och underhållas
af staten, samt att öfva tillsyn och kontroll å underhållet äfven af de
hamnar, som utförts med kommunalt bidrag och hvilkas underhåll öfver-
tagits af kommunen.
Öfverallt i landet, således numera äfven i de län, som icke ut¬
göra de s. k. fiskeridistrikten, skall, innan staten bygger eller för¬
bättrar hamn, ägaren af hamnen eller af tillgränsande landområde för¬
binda sig att utan ersättning afstå den för hamnanläggningen och för
materialuttagning vid dess utförande och underhåll erforderliga marken
samt att på närmare bestämda villkor också upplåta mark till sjöbodar,
saltningsplatser m. m.
Efter hamnfondens tillkomst år 1873 har från och med år 1874
till och med år 1907 af statskassan och hamnfonden beviljats för fiske-
hamnsanläggningar eller förbättringsarbeten för fiskets räkning tillsammans
[58.
310
Nionde hufvudtilein.
[58.]
Fiskehamns-
kommissio-
nens under-
sökningar och
utredning.
ungefär 11,800,000 kronor, däraf cirka 8,930,000 kronor till 58 fiske¬
hamnars anläggning- och cirka 2,870,000 kronor till 105 förbättrings¬
arbeten, bestående i muddringar, rensningar af farleder, sprängningar,
anläggning af bryggor och npphalningsbäddar. Af hamnarbetena hafva
18 kostat hvart och ett mera än 100,000 kronor, bland dessa fiskehamnen
vid Andenaes 664,000 kronor och Wardö fiskehamn ända till cirka
2,288,300 kronor. Af förbättringsarbetena hafva 4 hvart och ett kostat
mera än 100,000 kronor, bland dessa sprängnings- och upprensnings-
arbetena vid Aalesund 410,000 kronor, hvaraf staden bidragit med
50,000 kronor, muddringsarbeten och förtöjningsanordningar vid Berle-
vaag i Finnmarken 352,600 kronor samt muddringsarbeten vid Wardö
cirka 236,500 kronor.
I fiskehamnskornmissionens allmänna betänkande lämnas till en
början en redogörelse för det sätt, hvarpå kommissionen planlagt sina
resor, besiktningar och sammanträden.
För att erhålla uppgift å de redan befintliga hamnar eller platser
för nya hamnar, Indika Kungl. Maj:ts befallningshafvande inom
respektive kustlän ansåge böra komma i fråga att af fiskehamnskom-
missionen undersökas, har kommissionen före undersökningarnas på¬
börjande gjort framställning hos kustlänens befallningshafvande om be¬
näget lämnande af upplysningar i sådant afseende äfvensom beträffande
möjligen redan föreliggande, hos befallningshafvande hvilande förslag
till fiskehamnar. Länsstyrelserna hafva för samtliga de ifrågavarande
länen utom Stockholms och Östergötlands, sedan de i ärendet hört
fiskeritjänstemän samt delvis hushållningssällskap och kronofogdar,
till kommissionen inkommit med de begärda upplysningarna. Kungl.
Maj ds befallningshafvande i de båda sistnämnda länen tillkännagåfvo
för sin del, att de naturliga hamnförhållandena vid dessa läns kuster
vore af den beskaffenhet, att inga konstgjorda fiskehamnar eller hamn¬
förbättringar där vore af behofvet påkallade. För att vidare enskilda
personer, som vore intresserade af fiskehamnsfrågan, måtte få tillfälle
att dels framställa förslag om undersökningar vid platser, som eventuellt
ej hade kommit att besökas af kommissionen, dels uttala sig rörande
af kommissionen förut fattade beslut, hafva Kungl. Majds befall¬
ningshafvande i Göteborgs och Bohus, Hallands, Malmöhus, Kristian¬
stads, Blekinge, Kalmar, Gottlands och Gäfleborgs län på kommissionens
anhållan hållit offentligen utlysta sammanträden inom respektive län.
Kommissionens besiktningar och besök vid hamnar och hamn¬
platser hafva tagit sin början den 12 maj 1906 och därefter försiggått
Nionde hufvudtiteln.
311
under loppet af åren IDOG och 1907. Undersökningarna för utarbetande
af kommissionens framlagda förslag till hamnarbeten hafva pågått jäm¬
väl under år 1908 och afslutats i september sagda år. De af kommis¬
sionen verkställda besiktningarna hafva omfattat, förutom Visby hamn,
177 hamnar och hamnplatser.
1 sitt allmänna betänkande redogör kommissionen därefter för hafs-
och kustfiskets utveckling i Sverige under senare tid äfvensom för åt¬
skilliga andra på denna näringsgren inverkande förhållanden.
Beträffande hafs- och kustfiskets utveckling erinrar kommissionen,
att dess utveckling kan följas endast inom de län, för hvilka tillräckligt
noggrann fiskeristatistik förefinnes. Dessa län äro Göteborgs och Bohus
län, Hallands, Malmöhus, Blekinge, Gottlands och Västernorrlands län.
Kommissionen anför utdrag ur denna statistik uti tabeller, som bi¬
fogats betänkandet (sid. 13—17). I stort sedt bekräfta de statistiska
uppgifterna om fisket vid Sveriges kuster den från andra länder be¬
kanta erfarenheten, att fiskets utveckling och tillväxt framför allt är
beroende af, att fiskarena äro och kunna vara så utrustade med båtar
och redskap, att de i möjligaste mån kunna följa de mest betydelse¬
fulla hafsfiskarnas vandringar.
En oeftergiflig betingelse för att hafsfisket må kunna med fram¬
gång utvecklas genom en allmännare användning af tidsenliga båtar och
redskap är, enligt kommissionens mening, att goda fiskehamnar före¬
finnas på lämpliga platser. Med betonande häraf framhåller kommis¬
sionen, att många fiskelägen inom Bohuslän ocli Halland helt säkert skulle
varit vida mera betydande, om deras hamnar varit tillfredsställande,
hvilket i det hela äfven gällde om fiskelägena inom Skåne, Blekinge,
Kalmar län med Oland, såväl som Gottlands och öfriga kustlän. Hela
fiskerinäringens utveckling vore i högsta grad beroende af, att tillräckligt
djupa, skyddade och välbelägna hamnar stode fiskarena till förfogande.
Vid kommissionens resor utefter rikets västra och södra kuster,
synnerligast inom Bohuslän och Halland, hade tydligt framgått — fort¬
sätter kommissionen — att de statslån, som fiskarena erhållit ur fonden
för fiskerinäringens befrämjande, i hög grad bidragit till det uppsving,
fisket tagit under senare år. Från denna fond hade i slutet af 1908
utlånats 2,000,000 kronor, däraf ungefär 80 procent gått till de bohuslänska
fiskarena, > med påföljd att nu ett mycket stort antal däckade fiskebåtar
och fiskefartyg samt största delen afl de i dessa insatta motorerna an-
[38-]
312
Nionde hufvudtitelii.
[58.] skaffats för dessa lån. Så funnos år 1908 inom Bohuslän motorer i icke
mindre än 545 fiskebåtar.
Då staten i så stor omfattning- genom låneunderstöd sökte befrämja
fiskets utveckling, måste det också ligga i statens intresse, att bästa
möjliga resultat kunde uppnås med de för statsunderstödet anskaffade
större och modernare fiskebåtarna, hvilket förutsatte, att lämpliga hamnar
funnes att * tillgå. Hamnarnas förfallna skick och bristen på skydd för
båtarna hade vid vissa fiskelägen tvingat fiskarena att åter afyttra mer
eller mindre nya båtar, som varit inköpta hufvudsakligen för medel ur
ofvannämnda fond.
Grifvét vore, fortsätter kommissionen, att de öppna kusterna af
Halland, Skåne, västra Blekinge (Listerlandet), Öland och Gottland, som
saknade skärgård, vore långt mera i behof af konstgjorda hamnar än
öfriga kusttrakter, på samma gång hamnarbetena där måste göras starkare
och därför blefve dyrare än inom de kustlän, som ägde naturliga hamn¬
platser, skyddade af skärgårdar. Emellertid vore hamnarnas djup och
utsträckning äfven betingade af, huruvida fiskelägena vore belägna så
nära större och fiskrikare haf, att ett verkligt storsjöfiske kunde idkas
med större och mera djupgående farkoster, eller om fisket kunde utöfvas
med mindre, däckade eller öppna båtar. I detta afseende rådde en väsentlig
olikhet mellan Bohuslän och rikets öfriga kustlän.
Under senaste årtiondena hade till Bohuslän inköpts och till
största delen användts till fiske på Nordsjön och andra aflägsnare far¬
vatten omkring 200 stora kuttrar af 70 till 90 tons dräktighet och ett
djupgående af 3,8 till 4 meter. De fiskebåtar, som i öfrig! användes
vid de bohuslänska fiskelägena, hade i allmänhet ett djupgående af från
2,2 till 3,3 meter. Hamnarna vid bohuslänska kusten borde därför med
hänsyn till de använda båttyperna hafva ett djup af 3,5 till 5 meter.
Inom Hallands län hade de numera använda nyare däckade båtarna ett
djupgående af 2 till 2,5 meter, men då äfven fiskare från detta län borde
kunna idka fiske ute i Nordsjön med båtar af 2,5 till 2,7 meters djup¬
gående, borde länets hamnar hafva ett djup af åtminstone 3 meter men
å vissa platser, såsom vid Träslöf och Glommen, 3,5 meter. För ham¬
narna vid Skånes kuster kunde man i allmänhet nöja sig med ett djup
af 3 meter, då de där använda fiskebåtarna hade 2,1 till 2,3 meters
djupgående och fiskebåtar med större djupgående än 2,5 meter ej på
mycket länge torde komma till användning vid de skånska fiskehamnarna.
De största blekingska fiskebåtar, som för närvarande användes,
läge 2,1 meter djupt. Då större båtar än sådana, som lastade läge 2,5
Nionde hufvudtiteln.
313
meter, enligt kommissionens åsikt aldrig torde blifva fullt ekonomiska
för Östersjöfisket, funne kommissionen större djup än 3 meter icke för
framtiden behöfligt för hamnarna inom Blekinge.
Inom Kalmar län hade däckade motorbåtar af de skånsk-blekingska
typerna kommit i bruk, men användes äfven öppna större båtar af ej
öfver 1,4 meters djupgående. De af kommissionen föreslagna hamnarna
inom detta län skulle hafva ett djup af 3 meter, delvis större.
Vid Gottland användes för närvarande nästan uteslutande öppna
fiskebåtar af 0,7 till 0,9 meters djupgående. Flera af de gottländska
fiskehamnarna ägnade sig endast för de nuvarande grundgående öppna
båtarna, enär hamnarna ej för skäliga kostnader kunde göras djupare, men
vid vissa andra gottländska hamnplatser kunde ett djup af 2 till 3 meter
beredas, så att det vid några dylika platser kunde beredas skydd och
god plats för de största och mest djupgående fiskebåtar, som kunde
tänkas blifva ekonomiskt möjliga för Östersjön.
Inom Uppsala län samt de norrländska länen användes öppna
skötbåtar och mindre däcksbåtar af 0,6 till 1,2 meters djupgående och
hade kommissionen för dessa län föreslagit hamnar af djup från 1,5 å
2 till 1 å 2,5 meter. Hamnar med 2 till 2,5 meters djup skulle enligt
kommissionens åsikt blifva åtminstone under en lång följd af år till¬
räckliga för det norrländska fisket, då däckade fiskebåtar med större
djupgående än 2, l meter ej på mycket länge torde komma till använd¬
ning inom Norrland.
Betingelserna för anläggande af fiskehamnar — framhåller kom¬
missionen vidare — äro mycket olika å skilda delar af vårt lands kuster
jämväl i andra än ofvan omförmälda mera tekniska afseenden, som röra
kusternas öppna eller skyddade beskaffenhet, den använda båtmateriellens
djupgående m. m. Bland annat spelar fiskarebefolkningens bosättnings-
förhållanden en viktig roll. Med afseende å denna speciella omstän¬
dighet framhåller kommissionen, att ju mera den fiskeidkande befolk¬
ningen bor koncentrerad på vissa platser, desto större nytta medföra
hamnarna. I ustergötlands, Södermanlands och Stockholms län bo fiskarena
spridda och i allmänhet ej i fiskelägen. I Bohuslän, Hallands, Malmöhus,
Kristianstads och Blekinge län finnas talrika yrkesfiskare samlade och
bofasta vid fiskelägena. I Kalmar län likaså vid några, ehuru jäm¬
förelsevis få ställen. På Öland äro yrkesfiskare nu mycket fåtaliga och
ön har intet verkligt fiskeläge. Vid kusterna af Gottland finnas talrika
s. k. fiskelägen, men dessa äro af helt annan natur än inom de västliga
och sydliga kustlänen, i det att Gottland lider brist på yrkesfiskare och
Bill. till Riksd. Prof. 1911. 1 Sami. 1 Afd. 40
[58.]
314
Nionde hufvudtiteln.
[58.] fisket hufvudsakligen idkas af mindx-e jordbrukare såsom allenast binä¬
ring vid och utanför stränderna af ön, och uppehålla sig fiskarena vid de
s. k. fiskelägena endast under fisketiden, som visserligen utgör en stor
del af året men icke omfattar årets tre första månader och icke skörde¬
tiden, då fisket merendels ligger nere och fiskelägena stå obebodda.
För utvecklingen af Gottlands fiske skulle det därför vara af största
betydelse, att yrkesfiskarenas antal allt mera ökades äfven här och att
fiskare med större båtar och under tillgång på för sådana lämpliga
hamnar blefve i tillfälle att uppsöka fisken på längre afstånd från ön.
Vid fiskelägena å kusten af Uppsala län vistas fiskarena endast
under de tider, då strömmingsfisket pågår. I de norrländska länen äger
visserligen ett och annat fiskeläge en bofast befolkning, men det vanliga
är, att fiskarena uppehålla sig vid lägena endast från våren till hösten.
Ju längre mot norr, desto kortare tid tillbringa fiskarena vid lägena.
Kommissionen afslutar sin redogörelse för dessa förhållanden med
ett framhållande däraf, att vid ett fiskeläge, som endast är bebodt några
månader under sommaren, har hamn icke så stor betydelse, som där
fiskare bo hela året om eller allra största delen af året, samt att till¬
synen och skötseln af hamnarna kunna antagas blifva mindre tillfreds¬
ställande, där platserna ligga öde större delen af året.
Kommis- De undersökningar och utredningar, som kommissionen verkställa
årslag hafva hos kommissionen stadgat den åsikten, att det hittills i afseende
å statens åtgärder för fiskehamnars och mindre hamnars byggande följda
systemet, att hamnintressenterna, hvilka i de flesta fall varit desamma
som fiskarena, skolat bidraga med en väsentlig del af de beräknade
anläggningskostnaderna, allt för ofta gifvit anledning till, att hamn¬
armar eller vågbrytare från början blifvit alldeles för klent byggda,
hvaraf följt, att äfven statens andelar i nämnda kostnader blifvit bort¬
kastade eller förfelat sitt ändamål. En följd af sagda system har näm¬
ligen varit, att jämkningar och reduceringar skett i anläggningskost¬
naderna och därmed ock i hamnarnas hållbarhet. Numera, då hamn¬
byggnaderna i allmänhet blifva väsentligen dyrare — eftersom erfaren¬
heten ådagalagt den trängande nödvändigheten att öfvergå till ett mot¬
ståndskraftigare byggnadssätt — och då kommunerna långt mindre än
förr kunna förmås att bidraga till byggande af fiskehamnar, utan fiskarena
själfva och ensamma i allmänhet få svara för utgörandet af den enligt
nu gällande bestämmelser föreskrifna tredjedelen, lägger anskaffandet
af denna andel i byggnadskostnaderna i de flesta fall, enligt kom¬
missionens åsikt, eft alldeles oöfverstigligt hinder i vägen för anläggande
Nionde hufvudiiieln.
315
eller förbättrande af fiskehamnar. Till och med en tiondel af de beräknade
kostnaderna skulle — under antagande att nio tiondelar af dessa kostnader
kunnat erhållas som understöd till själfva byggandet — i många fall, då det
gäller våra betydelsefullaste fiskehamnar, utgöra ett belopp, som hamn¬
intressenterna själfva omöjligen kunna anskaffa vare sig genom tillskott
eller på lånevägen. Kommissionen har nämligen funnit, att flera för
fisket synnerligen viktiga hamnföretag alls icke, eller icke i nämnvärd
grad, kunna påräkna ekonomiskt understöd från intressenterna, hvilka
oftast blott utgöras af fiskare. Skulle bidrag utgå från dem, skulle
detta ofta inverka mycket hämmande på fiskets utveckling, hvilken
hamnarna just afsåge att främja. Där fiskare skolat bidraga med vissa
belopp till byggande af hamn, hafva de sällan varit i tillfälle att lämna
kontanta bidrag af egen tillgång, utan hafva måst därför upptaga
lån, men detta vore olyckligt för fisket, ty just när en ny hamn full¬
bordats, behöfde fiskarena använda alla sina tillgångar och all sin
kredit för anskaffande af de större och dyrbarare båtar samt den nya
bättre redskap, hvars användning en god hamn kunde möjliggöra. Då
lånen oftast mast återbetalas med tillhjälp af inflytande hamnumgälder,
har följden blifvit, icke blott att tillgångar och kredit icke stått till buds
för anskaffandet af den modernare båt- och redskapsmateriellen, utan
äfven att medel alldeles saknats till det hamnunderhåll, som ålegat
intressenterna.
Kommissionen anser därför, att för fiskerinäringens utveckling
den grundsatsen vore mest lämplig, att fiskarena i möjligaste mån be¬
friades från utgörande af bidrag till hamnbyggnadskostnaderna, vare
sig dessa afsåge hamns byggande eller förbättrande. I detta samman¬
hang erinrar kommissionen, att redan under nuvarande förhållanden
några mindre hamnar till jämförelsevis stor kostnad utvidgats och för¬
bättrats helt och hållet eller i det närmaste helt och hållet på statens
bekostnad och genom väg- och vattenbyggnadsstyrelsens försorg. Så¬
lunda lämnade Riksdagen år 1906 anslag till Skanörs hamn utan villkor
om bidrag från orten. År 1900 hade Riksdagen för Hanö hamn i
Blekinge, som var beräknad till en kostnad af 122,400 kronor, lämnat
ett anslag af 101,500 kronor, hvarjämte lotsverket bidrog med 12,200
kronor. Ortsbefolkningen skulle bidraga med arbete, som uppskattades
till 8,700 kronor eller 7,1 procent af anläggningskostnaderna.
Erinrande om att de bidrag, som hamnintressenterna, d. v. s.
fiskarena, utgjort till hamnbyggnader, mycket ofta äfven vid andra till¬
fällen utgått i form af värdesatt arbete, framhåller kommissionen, att, om
[58.]
316
Nionde hufvndtiteln.
[58]. också detta sätt förr utan alltför stora olägenheter kunnat tillämpas, det¬
samma numera vore i allo olämpligt, då hamnarbeten numera utfördes med
maskiner, som kräfde skötsel af yrkesskickliga arbetare, hvarför det blefve
en misshushållning att utföra sådana arbeten med ovant folk såsom fiskare
och endast så småningom, i den mån dessa kunde göra sig lediga från
fisket, på samma gång det vore för fisket mycket olämpligt, om fiskarena
under de årstider, då hamnbyggandet borde oafbrutet pågå, droges från
det för dem mera gifvande fisket, därvid deras numera oftast dyrbara
båtar och redskap läge obegagnade för hamnbyggnadernas skull.
Fiskehamnskommissionen betonar vidare, att flertalet i fiskehän¬
seende synnerligen betydelsefulla hamnar säkerligen icke kunna komma
till utförande, om icke staten bygger dem. Med hänsyn härtill har
kommissionen, med afseende å statens ingripande för fiskehamnars och
mindre hamnars anläggande eller förbättring, ansett staten böra ingripa
på det sätt, att staten bygger, låter bygga eller i väsentlig grad för¬
bättra betydelsefullare hamnar samt att staten lämnar en gång för alla
ett visst bidrag till mindre viktiga hamnarbeten, hvilka skulle utföras
af intressenterna själfva.
Kommissionen finner det vidare nödvändigt, att alla hamnar, som
staten bygger eller i väsentlig grad låter förbättra, äfven af staten
underhållas, hvaremot kommissionen ansett, att de hamnföretag, hvar¬
till staten kan komma att lämna anslag en gång för alla och som
utföras af intressenterna själfva, i allmänhet höra underhållas af dessa.
Såsom fiskarenas bidrag bör därför, enligt kommissionens åsikt, i första
hand och såsom regel utgå endast hamnumgälder men dessa så pass
stora, att de räcka till hamnarnas underhåll under vanliga förhållanden,
och framhåller kommissionen, att, om hamnar i allmänhet byggas så
starka, som kommissionen tänkt sig, blifva säkerligen underhållskost¬
naderna ej större, än att de härför behöfliga hamnumgälderna ändå
med relativ lätthet kunna bäras af fiskarena, då dessa ej behöfva skuld¬
sätta sig för utgörande af bidrag till byggnadskostnaderna.
Att på landstingen lägga garantien för fiskehamnarnas underhåll
hade befunnits vara en helt och hållet förfelad åtgärd och kommissionen
finner, att en sådan anordning vore olämplig. Kommissionen har vidare
haft tillfälle konstatera, att icke heller antag-andet, att enskilde eller
kommuner, som svarade för underhåll af hamnar, af eget intresse skulle
med påpasslighet och i god tid afvärja eller bota på hamnarna upp¬
komna skador, visat sig grundadt. Kommissionen anser därför, att den
vakenhet och påpasslighet, som kräfvas ifråga om hamnarnas underhåll,
Nionde hufvudtiteln.
317
bäst torde vinnas, om fiskarena icke hafva att frukta, att reparations¬
kostnaderna skola drabba dem själfva. De komma nämligen då sanno¬
likt att i god tid anmäla alla skador, som träffa deras hamnar, och
dessa skador skola då ej heller hinna att så förstoras och förvärras,
som hittills skett, innan de repareras. Underhållskostnaderna komme
att i väsentlig grad minskas jämväl af det skäl, att hamnarna skulle
b3^ggas mera solida än förr. I det stora hela skulle en sådan anordning
icke ställa sig väsentligen dyrare för staten än de nu rådande förhållan¬
dena, då Riksdagen redan vid åtskilliga tillfällen beviljat medel till
reparerandet af svårare skador å fiskehamnar.
Kommissionen framhåller vidare, att de inflytande hamnumgälderna
böra bilda en för landets alla kustlän gemensam fond. Blifva hamn¬
intressenterna blott försäkrade om, att deras hamn underhålles af staten,
så betyder det gifvetvis intet för dem, huruvida de medel, som till¬
skjutits från en viss hamn, just finna användning för denna hamn eller
för hamnar inom deras eget län. Låter staten bygga en hamn så
stark, att underhållskostnaderna blifva obetydliga, kan det ej heller
vara obilligt, om intressenterna få betala mer i hamnumgälder, än som
går åt för underhållet af deras egen hamn. Till förvaltnings- eller
uppbördskostnader komma emellertid de större hamnarna med deras i
allmänhet mera omfattande rörelse gifvetvis att kräfva större belopp
än de mindre. Dessa kostnader böra likväl i det hela blifva jämförelse¬
vis små såsom hittills varit förhållandet vid fiskehamnarna.
I fråga om storleken och sättet för uttagandet af de hamnumgälder,
som af hamnintressenterna skulle utgöras, anser kommissionen lämpligt,
att hamnumgälderna utgå efter båtantalet och i förhållande till båtarnas
storlek samt därjämte för vissa in- och utförda varor. Föreskrifterna,
huru och till hvilka belopp hamnumgälder böra utgöras, skulle rättas
efter de olika förhållandena vid olika fiskehamnar, därvid hänsyn måsto
tagas till, huruvida t. ex. jämte fiske äfven ekonomiskt bärkraftiga
industiuer hafva nytta af en hamn, huruvida staten helt och hållet be¬
kostat en hamn eller intressenterna tillskjutit mer eller mindre stor andel
för dess anläggande o. s. v. Vid de flesta fiskehamnar torde, anser
kommissionen, kunna utgå bestämd afgift för olika slags fisk, som in-
eller utföres ur hamnarna, jämte årsafgifter för platsens egna båtar
och fartyg samt efter andra bestämmelser afgifter för främmande far¬
koster, som ej kunna betala årsafgifter.
I afsende å hamntaxor har kommissionen ansett, att dylika böra
af Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande fastställas såväl för alla af
[58.]
318
Nionde hufvudtitein.
staten byggda eller väsentligen förbättrade fiskehamnar som ock för
sådana hamnar, som med statsbidrag en gång för alla blifvit af intres¬
senterna byggda eller förbättrade, för dessa senare hamnar dock endast
såvidt de äro af den betydelse, att de betinga liamntaxor.
För mera betydelsefulla hamnanläggningar, hvilka hittills byggts
med statsunderstöd eller till hvilka staten skulle komma att lämna
anslag en gång för alla, finner kommissionen i de fall, då de skola
underhållas af intressenterna själfva, reglementen för hamnkassor¬
nas användning böra fastställas af Eders Kungl. Maj:ts befallnings¬
hafvande.
I fråga om själfva utförandet af de hamnbyggnadsarbeten, som
kommissionen funnit böra verkställas af staten, har kommissionen
ansett dessa böra utföras genom väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, som
jämväl skulle handhafva underhållet af de af staten utförda anlägg¬
ningarna samt öfvervaka underhållet äfven af sådana hamnföretag, till
hvilka staten lämnat anslag en gång för alla. Kommissionen förutsätter
därvid, att en partiell omorganisation inom väg- och vattenbyggnads¬
styrelsen skulle äga rum, hvarigenom statens hamnväsen kunde blifva
ordnadt på samma sätt som i Norge och Danmark.
I afseende på en blifvande förvaltning af hamnarna anser kom¬
missionen beträffande de hamnar, som byggas eller väsentligen för¬
bättras af staten och af staten underhållas, att särskilda lokala hamn¬
styrelser böra af väg- och vattenbyggnadsstyrelsen tillsättas, hvilka skola
årligen till den under väg- och vattenbyggnadsstyrelsens förvaltning-
stående, för hamnarna gemensamma hamnfonden aflämna och medelst
räkenskaper redovisa de inflytande hamnumgälderna.
Kommissionen anser vidare, att äfven för de hamnar, som byggas
eller byggts af intressenterna själfva med erhållet statsbidrag, lokala
hamnstyrelse!- borde förefinnas. Äfven för dessa hamnar finner sig kom¬
missionen, på grund af erfarenheterna från sina undersökningar, böra
förorda, att årlig revision af kassor och räkenskaper skulle äga rum,
att en af revisorerna borde tillsättas af Eders Kungl. Maj:ts befallnings¬
hafvande samt att revisionsberättelserna skulle af Eders Kungl. Maj:ts
befallningshafvande med eget yttrande öfverlämnas till väg- och vatten¬
byggnadsstyrelsen.
Kommissionen tillstyrker, att själfva området för hamnen och
äfven ett för den rörelse, som skall i hamnen bedrifvas, tillräckligt
område å land skola för gemensamt bruk afsöndras samt omfatta platser
för lossning, lastning och upplag, för torkning af fiskeredskap samt för
magasin och möjligen äfven andra byggnader afsedda direkt för hamnens
Nionde hufvudtiteln.
319
behof. Innan någon ny hamn anlägges af staten eller med understöd
från staten, vore det vidare nödvändigt, att nt redning skedde om de
förhållanden och villkor, under hvilka fiskare kunde erhålla bostads¬
lägenheter, enär staten icke borde lägga ned kostnader på hamn annor¬
städes, än där utsikt förefunnes för eu fiskarebefolkning att uppstå och
att tillväxa.
I öfrigt anser kommissionen, att hvad som ur den nu gällande
nådiga kungörelsen den 28 juni 1907 kan vara tillämpligt jämsides
med de ändrade anordningar och bestämmelser, kommissionen genom
sina undersökningar och utredningar funnit vara erforderliga, må kunna
bibehållas, särskildt bestämmelsen i mom. 1, att för hvarje företag plan
till arbetets utförande jämte beräkning öfver därmed förenade kost¬
nader måste vara uppgjord och hafva vunnit Kungl. Maj:ts nådiga fast¬
ställelse.
De grunder i fråga om hamnarnas anläggning och underhåll, från
hvilka kommissionen utgått, äro sålunda:
att de fiskehamnar och mindre hamnar, som kommissionen funnit
böra byggas eller väsentligen förbättras af staten, borde utföras genom
väg- och vattenbyggnadsstyrelsen efter inrättande i denna styrelse af
eu särskild afdelning för statens hamnväsen liksom i Danmark och
Norge,
att utförandet af de hamnarbeten, till hvilka staten lämnade bidrag
eu gång för alla, borde ske genom intressenterna själfva, men under
kontroll och tillsyn af väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,
att staten skulle, mot uppbärande af hamnumgälder till en under
väg- och vattenbyggnadsstyrelsens förvaltning stående hamnfond, genom
samma styrelses försorg underhålla de hamnanläggningar och hamn-
förbättringar, hvilka kom me att utföras genom statens egen försorg,
att de hamnanläggningar och hamnförbättringar, till hvilka staten
skulle lämna anslag en gång för alla, borde i allmänhet underhållas af
intressenterna själfva, dock med ett par uti kommissionens speciella
betänkanden angifna undantag,
att nu befintliga med statsbidrag byggda fiskehamnar, hvilka ej
af kommissionen föreslagits till förbättrande, borde fortfarande under¬
hållas af intressenterna själfva, samt
att endast beträffande sådana af staten utförda företag, som blott
bestode i upprensning eller uppmuddring och som kräfde jämförelsevis
[58.]
Sammanfatt¬
ning af kom¬
missionens
grunder.
320
Nionde hufvudtiteln.
[58.]
Kommissio¬
nens speciella
betänkanden
och förslag.
mindre kostnad, ej borde gälla som oeftergiflig! villkor, att hamnum-
gälder skulle utgå af intressenterna eller trafikanterna.
I öfverensstämmelse med dessa grunder har kommissionen verk¬
ställt sina undersökningar och pröfvat, hvarest ny fiskehamn borde an¬
läggas och hvarest redan befintlig sådan borde för dess bibehållande under¬
stödjas medels statsbidrag. Med erinran därom att väg- och vatten-
byggnadsstyrelsen redan år 1897 framhållit, att staten numera icke
kunde eller borde bekosta fiskehamnar belägna så nära intill hvarandra
som förr kunnat ske, då man byggt små och billiga hamnar af ringa
styrka, förklarar sig kommissionen i regel hafva sökt följa denna
princip vid sina förslag till anläggning af de nya hamnar, som skulle
medföra större anläggningskostnad. Endast i tvenne fall har kommis¬
sionen funnit sig på närmare anförda grunder böra afvika från denna
regel. I fråga om förbättring eller ombyggnad af redan befintliga
statsunderstödda hamnar har — förklarar kommissionen — nämnda
princip icke heller alltid kunnat följas. Vid många af dessa hamnar
har nämligen uppstått en talrik fiskeidkaude befolkning och där hafva
talrika bostäder samt andra byggnader uppförts. Beträffande vissa
andra fiskehamnar, hvilka vore belägna nära intill städer, skulle efter
en förflyttning fiskarena i de närbelägna stadshamnarna sakna såväl
utrymme, tillräckligt skydd och torkplatser för fiskeredskap som ock
billiga bostäder. På några ställen, där hamnar ligga tämligen nära
andra, har kommissionen det oaktadt ansett sig böra föreslå statsanslag,
för att fiskarena må kunna fortsätta att utöfva sitt yrke i samma ut¬
sträckning som förr utan att behöfva öfvergifva sina gamla fiskeplatser
eller flytta bort, men har kommissionen i dylika fall icke föreslagit
större statsanslag, än som kunde behöfva utgå för uppehållande af
fisket därstädes i dess nuvarande omfattning.
Vid fullgörande af det meddelade uppdraget har kommissionen,
efter att hafva verkställt förberedande besiktningar vid 177 hamnar
och hamnplatser, afgifvit specialbetänkanden för samtliga dessa platser
samt med stöd af dessa och de vid kommissionens sammanträden proto¬
kollförda besluten funnit sig böra föreslå, att staten måtte bygga och
för framtiden underhålla hamn å 44 af dessa undersökta platser och
att staten måtte lämna ett anslag en gång för alla till hamnarbeten å
35 andra af dessa platser, hvarest arbetena skulle under väg- och
vattenbyggnadsstyrelsens kontroll byggas och för framtiden underhållas
af intressenterna skälfva.
Nionde hufvudtiteln. 321
Resultatet af dessa specialutredningar finnes sammanfattadt i en
öfversiktstablå (sid. 52—61) öfver de fiskehamnar å Sveriges kuster från
norska till ryska gränsen, hvilka af kommissionen föreslagits dels till
utförande och underhåll af staten själf — tablåns tab. I, omfattande 44
hamnar — och dels till erhållande af ett visst statsanslag en gång för
alla mot arbetenas utförande och underhåll af intressenterna själfva
tablåns tab. II, omfattande 35 hamnar —. I öfversiktstablån äro
hamnarna ordnade länsvis med uppgifven ordningsföljd för deras anläg¬
gande samt med angifvande af de beräknade kostnaderna förslagsvis
fördelade på en byggnadstid af fem år.
De speciella kostnadsberäkningar, på hvilka kommissionen grundat
sina framställningar i ämnet och som finnas bifogade kommissionens
förslag, hafva verkställts i hufvudsak af majoren Glagner. Enligt hvad
som inhämtas af protokollet vid kommissionens sammanträde den 18
december 1908, uttalade distriktschefen majoren T. Helleberg då å samt¬
liga distriktschefers i väg- och vattenbyggnadsdistrikten vägnar, att de
samtliga tagit del af grunderna för de preliminära kostnadsberäkningar,
som af Gagner upprättats, och att de funnit desamma lämpliga att tjäna
till ledning för ett bedömande i hufvudsak af de erforderliga kostnaderna.
Af beräkningarna framgår, att samtliga kostnader för
de hamnarbeten, som skulle utföras af staten, uppgå
— med 15 procent förhöjning — till....................... kronor 4,650,300
; belopp, hvarmed staten skulle bidraga en gång för
alla till hamnarbeten, som skulle utföras och under¬
hållas af intressenterna själfva, har beräknats till ,, 434,800
Summa kronor 5,085,100
Då enligt hvad ofvan anförts ett stort antal af anlägg¬
ningarna skulle komma att utföras af staten själf,
erfordras vidare, att staten anskaffar och under¬
håller lämplig arbetsmateriell såsom bland annat två
mudderverk, lyftkranar, pråmar m. m. för ett be-
räknadt kostnadsbelopp af ............................................ kronor 800,000
S:a s:m kronor 5,885,100
Hamnanläggningskostnaden, 5,085,100 kronor, fördelar sig på den
förslagsvis beräknade arbetstiden sålunda:
Bih. till Rilcsd. Prof. 1911. 1 Sami. 1 Afd.
41
322
Nionde hufvudtitein.
|
Under
lista året
|
Under
2:dra året
|
Under
3:dje året
|
Under
4:e året
|
Under
5:te året
|
|
Kr.
|
Kr.
|
Kr.
|
Kr.
|
Kr.
|
Till statens hamnarbeten.........
|
1,130,700
|
1,229,600
|
997,000
|
775,000
|
518,000
|
Till intressenternas hamnarbe-
ten....................................
|
140 500
|
80,800
|
91,000
|
69,500
|
53,000
|
Summa kronor
|
1,271,200
|
1,310,400
|
1,088,000
|
844,500
|
571,000
|
I afseende å arten, och planläggningen af de hamnarbeten, som
kommissionen funnit erforderliga å de särskilda hamnplatserna, hänvisas
till de speciella betänkandena samt de betänkandet bifogade hamnförslagen
med tillhörande kostnadsberäkningar, förslag till vågbrytaretyper och
tillhörande promemoria.
Beträffande belägenheten af de utaf kommissionen föreslagna ham¬
narna hänvisas till en öfversiktskarta, intagen bland de det tryckta be¬
tänkandet bifogade planscherna.
Af nu ifrågavarande 79 hamnar har kommissionen ansett 31 vara
af beskaffenhet att böra i första hand komma till utförande. Återstående
48 hamnar hafva förordats till utförande först i andra hand. Af berörda
31 hamnar skulle 24 anläggas och underhållas af staten, men de öfriga
7 af intressenterna själfva med bidrag af staten. Den ordningsföljd, hvari
hamnarna enligt kommissionens uppfattning borde komma ifråga att
byggas, framgår af följande förteckning, i hvilken namnet på hamnar,
som skulle erhålla statsbidrag allenast en gång för alla, kursiverats.
Ordningsföljden är för de betydelsefullare hamnarna lika med den i
öfversiktstablån angifna.
Hamnföretag-, hvilka enligt kommissionens beslut förordas att komma
i första hand:
1. Träslöf, Hallands län.
2. Glommen, „ ,,
3. Grundsund, Bohus län.
4. Kivik, Kristianstads län.
5. Hönö—Klåfva, Bohus län.
6. Gislöf, Malmöhus län.
7. Grönhögen, Kalmar län.
8. Hellevik, Blekinge län.
9. Nogersund, „ „
Nionde hufvudtiteln.
323
10.
11.
12.
13.
14.
15.
16.
17.
18.
19.
20.
21.
22.
23.
24.
25.
26.
27.
28.
29.
30.
31.
Herrevik, Gottland.
Smögenholmarna, Bohus län.
Barsebäck, Malmöhus län.
Råå, ,, „
Värskär, Kalmar län.
Byxelkrok, „ „
Prästgrundet, Gäflehorgs län.
Gäddbäcksund, Västernorrlands län.
Stenshamn, Blekinge län.
Bergö, Gäflehorgs län.
Fågelsund, Uppsala län.
TJtvalnäs, Gäflehorgs län.
Sanna å Bremön, Västernorrlands län.
Lutterhorn, Gottland.
Kapelludden, ,,
Vändhor g, ,,
Faludden, „
Agö, Gäflehorgs län.
Gisslan, Västernorrlands län.
Stendörren, Södermanlands län.
Långö, Säfsundet, „ „
Bokö, ,, ,,
Hamnföretag, som kommissionen förordat till utförande i andra hand:
32. Skeppsmalen, Västernorrlands län.
33. Mollösund, Bohus län.
34. Hörvik, Blekinge län.
35. Särdal, Hallands län.
36. Galtabäck, „ ,,
37. Rönnskär, Västerbottens län.
38. Rödkallen, Norrbottens län.
39. Gullholmen, Bohus län.
40. Stora Dyrd, ,, ,,
41. Skärhamn, ,, „
42. Ramsö, ,, ,,
43. Käringön, ,, „
44. Abbekås, Malmöhus län.
45. Drottningskär, Blekinge län.
46. Kårehamn, Kalmar län.
[58.]
324
Nionde hufvudtiteln.
47. Gr af varm, Bohus län.
48. Klädesholmen, „ „
49. Kalf sund, ,, „
50. Hjerta, Gottland.
51. Lör udden, Västernorrlands län.
52. Storjungfrun, Gäflehorgs län.
53. Gårdskär, Uppsala län.
54. Höganäs, Malmöhus län.
55. Arilds läge, „ „
56. Ekenäs, Kalmar län.
57. Ljugarn, Gottland.
58. Marviksgrunnan, Väster norrlands län.
59. Fluntinge, Gottland.
60. Brantevik, Kristianstads län.
61. Baskemölla, ,, „
62. Jättholmarna, Gamlehamn, Gäflehorgs län.
63. Hölick, Gäflehorgs län.
64. Åstholmen, Storhamn, Väster norrlands lön.
65. Våtnäs, Gäflehorgs län.
66. Hallarna å Hasslö, Blekinge län.
67. Båtfjorden, Hallands län.
68. Fläskö—Dyngö, Bohus län.
69. Gnisvärd, Gottland.
70. Lickershamn, ,,
71. Skanör, Malmöhus län.
72. Bäckviken, ,, ,,
73. Rönnskär, Gäflehorgs län.
74. Tupparne, ,, „
75. Valhytte, Gottland.
76. Grynge udde, „
77. Holma, Västernorrlands län.
78. Knif ven, Uppsala län.
79. Grankullaviken, Kalmar län.
Då kommissionen föreslagit de båda halländska hamnarna Träslöf
och Glommen att anläggas först af alla, hade kommissionen utgått ifrån,
att dessa platser mest af alla voro utsatta för obruten sjö från hafvet,
att, innan dessa af staten med två tredjedelar af anläggningskostnaderna
understödda hamnar förföllo, fisket vid dem gått mycket framåt och
Nionde hufvudtiteln.
325
talrika byggnader uppförts, att hamnarnas förfall i hög grad hindrade
fiskets utveckling och att alla försök, som under de senaste årtiondena
gjorts för att få medel till dessa båda hamnars ombyggande eller
reparation, strandat på grund af nu rådande bestämmelser för statsanslags
beviljande.
Vid upprättande af ordningsföljd mellan öfriga hamnar hade kom¬
missionen fäst sig, förutom vid det större behofvet af hamnanläggning
eller förbättring i allmänhet, vid platsernas betydelse för fisket och för
skeppning af andra än fiskeriprodukter samt vid den omständigheten,
huruvida snar hamnförbättring vore nödvändig till förekommande af
öfverhängande större stormskador på befintliga, statsunderstödda fiske¬
hamnar (exempelvis Kivik). I öfrigt har kommissionen motiverat hamn¬
anläggningarnas eller förbättringarnas relativa betydelse i sitt betänkande
rörande de särskilda hamnplatserna.
I fråga om kostnaden för det framtida underhållet af de hamn¬
arbeten, som af staten skulle utföras, har kommissionen, med framhål¬
lande att det icke läte sig göra att för närvarande bedöma underhålls¬
kostnaden för hvarje hamn särskildt, ansett, att underhållet kunde be¬
räknas uppgå till högst 2 procent af anläggningskostnaden, i hvilken
underhållskostnad då inginge ej blott erforderligt underhåll af vågbry-
tare och bryggor utan äfven kostnaden för de smärre muddrings- och
upprensningsarbeten, som kunde komma ifråga, jämte kostnaden för
underhåll af för sådana arbeten inköpt arbetsmateriell, hvaremot däri
icke kunde inräknas kostnad för större muddringsarbeten, orsakade af
uppgrundning till följd af stormfloder eller dylika oförutsedda händelser,
eller kostnad för reparation af större skador, som eventuellt komme att
uppstå vid sådana ovanligt starka stormar som julstormarna åren 1902
och 1904.
I detta sammanhang uttalar kommissionen såsom sin uppfattning,
att de hamnumgälder, som fiskarena borde erlägga, skulle vara så stora,
att de räckte till för hamnarnas underhåll under vanliga förhållanden,
samt att, om hamnarna byggdes så starka, som kommissionen föreslagit,
de för underhållet behöflig^ hamnumgälderna säkerligen ej blefve större,
än att de med relativ lätthet kunde bäras af fiskarena, då dessa ej bi-
droge till byggnadskostnaderna. Kommissionen har därvid hänvisat till,
att normala underhållskostnaden af kommissionen beräknats till högst
2 procent af anläggningskostnaden, samt till en bilaga innehållande en
redogörelse för de hamntaxor, som för närvarande gälla för en del
fiskehamnar.
[58.]
326
Nionde hufvudtiteln.
[58.] I den underdåniga skrifvelse, hvarmed väg- och vattenbyggnads-
yug- och styrelsen samt landtbruksstyrelsen till Eders Kungl. Maj:t, såsom jag
byggnads■ ofvan omtalat, öfverlämnat fiskehamnskommissionens betänkande, hafva
™mt ämbetsverken, under hänvisning till sina underdåniga framställningar om
styrelsen Jen kommissionens tillsättande, ånyo betonat angelägenheten af, att de miss-
1 fmoari ^rhållanden, under hvilka hafs- och kustfisket i vårt land haft och hade
att arbeta, snarast möjligt afhjälptes. Att detta icke blott vore af stor
vikt utan äfven en ren nödvändighet, så framt fiskerinäringen icke skulle gå
tillbaka i stället för att utvecklas, framginge än tydligare af den om¬
fattande utredning, som nu framlagts af fiskehamnskommissionen, hvilken
genom sina undersökningar haft tillfälle att erfara, huru saknaden af
goda hamnar hindrat fiskarena att bedrifva sin näring på ett tidsenligt
och inbringande sätt med ändamålsenligare båtar och redskap samt
hurusom den hjälp, som staten redan lämnar genom fonden för fiskeri¬
näringens befrämjande, endast kunnat tagas i anspråk, där goda natur¬
liga eller konstgjorda hamnar lämna skydd åt den tidsenliga, dyrbara
båtmateriell, som med denna hjälp kunnat anskaffas. Kommissionen hade
haft rika tillfällen att konstatera, att hafsfiskets utveckling och tillväxt
framför allt vore beroende af, att fiskarena kunde vara utrustade med
sådana båtar och redskap, som gjorde det möjligt för dem att bedrifva
fisket långt ut till sjöss på de från våra kuster aflägsna rikare fiske¬
platserna, där ett vinstgifvande fiske kan idkas. Öfverallt, där en skyd¬
dande skärgård saknades, kunde fiskarena icke våga sig på att anskaffa
de stora dyrbara båtar och den moderna fiskeredskap, som måste an¬
vändas för fiske å sådana långt borta från hemlandskusten belägna fiske¬
platser, och kunde därför icke heller begagna sig af de möjligheter till
en rikligare vinst, som där stode till buds. Endast om på den öppna
kusten goda och trygga hamnar funnes, kunde det nu bedrifna, föga
lönande strandfisket med mindre båtar öfvergifvas och fiskarena för¬
skaffa sig en riklig inkomst genom storfiske, bedrifvet vid de aflägsna
fiskeplatserna ute till hafs med stora båtar, som de tider af året, då de
ej vore ute på fiske, kunde ligga trygga i säker hamn på hemorten.
Ett oeftergifligt vilkor för hafsfiskets och hela fiskerinäringens
utveckling genom ett allmänt användande af fullt tidsenliga fiskebåtar
och fångstredskap vore därför, att tillräckligt djupa, väl skyddade och
lämpligt belägna hamnar funnes till fiskarenas förfogande.
Då de starka och dyrbara fiskehamnar, som sålunda erfordrades
för fiskerinäringens utveckling, alldeles otvifvelaktigt icke kunde komma
till stånd på annat sätt, än att staten direkt ingrepe och bringade dem
till utförande, ville ämbetsverken för sin del på det allra kraftigaste
Nionde hufvudtiteln.
327
tillstyrka, att staten med det allra snaraste måtte gripa verket an i öfver¬
ensstämmelse med hvad fiskehamnskommissionen i sin utredning i detta
afseende förordat.
Vid den närmare granskning ämbetsverken därpå underkasta kom¬
missionens förslag framhålles till en början, att, då de af kommissionen ut¬
arbetade hamnplanerna vore att anse allenast såsom utkast, så måste
fullständigt detaljerade arbetsplaner upprättas för hvarje särskild! arbete,
när detta skulle bringas till utförande.
De för arbetena beräknade kostnaderna torde därför enligt väg-
och vattenbyggnadsstyrelsens beräkning säkerligen komma att ställa sig
högre, än af kommissionen endast ungefärligt angifvits. Tydligt vore
nämligen, att kommissionen icke kunnat ingå i så detaljerade under¬
sökningar, som måste ske, då fråga blefve om utarbetande af de definitiva
arbetsplanerna. Först vid verkställande af kostnadsberäkningarna med
ledning af definitiva, på i möjligaste mån detaljerade undersökningar
grundade arbetsplaner blefve det möjligt att med större säkerhet be¬
döma, i hvad mån det af kommissionen nu öfverslagsvis beräknade
beloppet cirka 5,885,100 kronor för utförande af de arbeten, som skulle
erfordras för fiskehamnsväsendets i Sverige rationella ordnande, kunde
komma att erfordra höjning.
I fråga om underhållskostnaden för hamnarbetena ansåge ämbets¬
verken ett belopp af 2 procent af den totala anläggningskostnaden vara
tillräckligt.
Beträffande vidare storleken af de hamnumgälder, som kunde på¬
räknas, framhålla ämbetsverken, att kommissionen härutinnan lämnat den
utredning, som omständigheterna medgifvit och påkallat.
Någon sifferberäkning eller bestämd uppskattning af de belopp,
hvartill hamnafgifter borde kunna påläggas å respektive platser i form
af båt- och fartygsafgifter samt afgifter för fisk af olika slag samt
Indika totalbelopp, som på grund häraf årligen skulle kunna ingå till
hamnfonden från respektive hamnar, hade kommissionen visserligen icke
framlagt utan allenast angifvit de allmänna grunder, efter Indika kommis¬
sionen ansåge, att hamnumgälderna borde utgöras, och de hänsyn, som
vid deras bestämmande borde beaktas.
En detaljerad utredning, om huru stora hamnumgälder som vid
hvar och eu af de olika hamnarna må kunna påläggas fiskarena utan
att verka oskäligt betungande samt om Indika belopp som därigenom
kunna påräknas komma att inflyta till hamnfonden, skulle också er¬
fordra ingående undersökningar, som skulle taga ganska lång tid i an¬
språk. Fisket vore också stadt i stark utveckling och, skulle nya hamnar
328
Nionde hufvudtiteln.
[58.] komma till stånd ock äldre hamnar fördjupas, komme detta att medföra
en ytterligare utveckling af fisket, som ej för närvarande kunde be¬
räknas, och äfven leda därtill, att hamnarna komme att besökas af större
fartyg, än hvad för närvarande vore fallet. De ganska svåråtkomliga
siffror, som i detta afseende under nuvarande förhållanden skulle kunna
för de särskilda hamnarna erhållas, blefve således helt visst missvisande
och i alla händelser otillförlitliga, då en stor del af hamnarna skulle
nyanläggas och någon beräkning af hamnumgälderna i dessa knappast
skulle kunna ske.
För sin del anse emellertid styrelserna i likhet med kommissionen
det kunna antagas, att hamnumgäldernas totala belopp skulle komma
att räcka till att gälda den vanliga kostnaden för hamnunderhållet.
Ämbetsverken erinra vidare, att kommissionen förslagsvis antagit,
att samtliga de till en byggnadskostnad af cirka 5,085,100 kronor
beräknade hamnarbetena skulle kunna bringas till utförande under en
byggnadstid af 5 år. Enligt det härför i kostnadstablån framlagda
utkastet till arbetsplan skulle antalet nybyggnads- eller förbättrings¬
arbeten, som skulle sättas i gång eller samtidigt bedrifvas utgöra:
under lista byggnadsåret: 17 st. för en beräkn.kostn. af 1,271,200 kronor
11
|
2:dra
|
11
|
:32 „
|
11 11
|
|
„ „ 1,310,400 „
|
11
|
3: dj e
|
H
|
:27 „
|
11 11
|
|
„ „ 1,088,000 „
|
11
|
4:de
|
11
|
:24 „
|
11 11
|
|
„ „ 844,500 „
|
11
|
5: te
|
11
|
: 18 „
|
11 11
|
|
„ „ 571,000 ,,
Summa 5,085,100 kronor
|
året,
|
Antalet för hvarje år nya
snille uppgå
|
arbeten,
|
som skulle sättas i gång under
|
|
under lista
|
arbetsåret til:
|
17 st.
|
på
|
olika hamnplatser,
|
|
11
|
2: dra
|
11 V
|
22 „
|
11
|
11 11
|
|
11
|
3:dje
|
D 11
|
15 „
|
11
|
11 11
|
|
It
|
4:de
|
11 11
|
16 „
|
11
|
^ 11
|
|
11
|
5:te
|
11 11
|
9 „
|
r
|
11 11
|
Efter en jämförelse med förhållandena, sådana de utvecklat sig
i Norge, framhålla ämbetsverken, att det icke syntes antagligt, att man
här i Sverige lämpligen skulle kunna genomföra samtliga de af kom¬
missionen förordade hamnarbetena på en så kort byggnadstid som 5
år. Kan man antaga — fortsätta ämbetsverken — att samtliga de
af kommissionen förordade hamnarbetena jämte anskaffandet af arbets-
materiell och upprättande af arbetsplaner kunna komma att slutföras
på en tid af 15 år, bör man, med hänsyn bland annat därtill att
Nionde hufvudtiteln.
329
vissa af de i kommissionens ungefärliga beräkningar använda prisen
under nuvarande förhållanden äro låga, jämväl taga hänsyn till eu möjlig
stegring i arbetslöner och pris å materialier af i genomsnitt för bygg-
nadsperioden ända till 20 å 25 procent. Den af kommissionen nu be¬
räknade anläggningskostnaden 5,085,100 kronor skulle sålunda af denna
anledning kunna komma att ökas till cirka 6,356,400 kronor. Kan
man vidare förutsätta, att vid de definitiva arbetsplanernas utarbetande
arbetskvantiteternas kubikmassor dels visa sig vara af delvis annorlunda
•och mera svårarbetad beskaffenhet, dels få, i följd af detaljundersök¬
ningarna och af behöfliga ändringar af de nu framlagda endast unge¬
färliga utkasten och ungefärliga beräkningarna, väsentligen förhöjas,
så att af dessa båda orsaker arbetskostnaden måste ökas med måhända
25 procent utöfver hvad i dessa utkast och beräkningar nu upptagits,
så skulle det förenämnda beloppet af denna anledning kunna komma
afl ökas till cirka 7,945,500 kronor. Kommer så härtill kostnaden för
arbets materiell med 800,000 kronor och kostnaden för den anskaffade
materiellens underhåll under byggnadsperioden och delvisa nyanskaff¬
ning med cirka 60,800 kronor för år, så skulle af denna anledning
totala anläggningskostnaden växa till i rundt tal 9,660,000 kronor.
Med ett dylikt belopp för totala anläggningskostnaden skulle
under sådana förutsättningar kostnaden för hamnarbetenas ordinära under¬
håll, beräknad till 2 procent af anläggningskostnaden, vara att ställa
i utsikt med ett belopp af cirka 193,200 kronor årligen.
Kommissionen har för att visa fiskets utveckling meddelat statis¬
tiska uppgifter om fisket i de kustlän, för hvilka en noggrannare och
tillförlitligare fiskeristatistik finnes. Sammanräknas fiskets totalvärde i
första hand för de sex län, för hvilka uppgifter finnas i de tabeller,
som varit tillgängliga i kommissionens betänkande, under de däri upp¬
tagna 4 sista åren eller 1904—1907 och tages medeltalet för år, så
får man 8,641,593 kronor. I landtbruksstyrelsens berättelse för år 1907
uppgifves afkastningen af fisket för rikets alla kustlän till 11,500,000
kronor.
För år 1908 lämnade fisket i 12 kustlän 12,687,000 kronor.
Emellertid är för några af dessa län fisket icke fullständigt upptaget
eller alldeles för lågt angifvet. Med hänsyn härtill och med en sanno-
iikhetsuppskattning af fiskets värde i de tre felande länen visa sig
samtliga kustlänens fisken år 1908 hafva lämnat eu afkastning af 13 Va
å 14 miljoner kronor.
Kunna fiskarena utan att varda oskäligt betungade utgöra hamn-
umgälder i form af afgifter för båtar och fiskefartyg samt in- och utförselaf-
Bih. till Riksd. Prof. 1911. 1 Sami. 1 Afd. 42
[58.]
330
Nionde hufvudtiteln.
[58.] gifter för olika slags fisk till ett belopp af cirka 2 procent af brutto¬
inkomsten af fisket, lågt beräknadt till endast cirka 10 miljoner årligen,
så funnes ock utsikt till att de till statens hamnfond ingående hamn-
umgälderna skulle räcka till för hamnarnas normala underhåll. Kunna
fiskarena åter icke utgöra hamnumgälder till större belopp än cirka
1 procent af bruttoinkomsten af fisket, så skulle staten få vidkännas
för hamnarnas underhåll cirka 93,200 kronor årligen. Detta torde emeller¬
tid sannolikt icke behöfva befaras, då hafs- och kustfiskets bruttovärde
säkerligen skulle komma att öfverstiga det för år 1908 uppskattade
beloppet af cirka 13,500,000 å 14,000,000 kronor, sedan tillkomsten
af goda och säkra fiskehamnar möjliggjort fiskets bedrifvande med
större fiskebåtar och modernaste fångstredskap vid de mera vinstgifvande
aflägsnare fiskeplatserna långt ute till hafs, hvarigenom fisket skulle
ernå en hittills omöjlig kraftig utveckling.
De ofvan gjorda antagandena och approximativa beräkningarna
kunna — tillägga ämbetsverken — såsom delvis beroende af sådana
faktorer, som icke äro eller kunna vara kända, endast gifva en antydan
om, hvartill kostnaderna möjligen kunna tendera att uppgå för såväl
anläggningen som framtida underhållet af de utaf kommissionen för¬
ordade hamnarbetena.
Ämbetsverken hafva därefter öfvergått till vissa frågor rörande
utförandet af hamnbyggnadsarbetena, hamnarnas administration o. s. v.
Den af kommissionen föreslagna hamnbyggnadsafdelningen hos väg-
och vattenbyggnadsstyrelsen borde — enligt ämbetsverkens uppfattning
— tills vidare uppföras allenast å extra stat; först sedan byggnads-
perioden afslutats och underhållsperioden skulle vidtaga, blefve det
möjligt definitift bestämma det erforderliga antalet befattningar vid
statens hamnväsen. Först då kunde dessa befattningar uppföras å
styrelsens ordinarie stat.
Enligt ämbetsverkens åsikt, skulle det erfordras en tid af 1 å 1 Vs
år för anskaffande af den för hamnarbetena nödiga arbetsmateriellen.
Under denna tid torde väg- och vattenbyggnadsstyrelsen hinna verk¬
ställa erforderliga noggranna detaljundersökningar samt utarbeta arbets¬
planer för så många af hamnarbetena, som lämpligen kunde till en
början sättas i gång. Styrelsen borde därefter för hvarje år till Kungl.
Maj:t ingifva budgetsförslag för hamnbyggnaderna för pröfning och
fastställelse äfvensom förslag angående erforderliga anslag.
Vid beviljandet af byggnadsmedel för de i budgetsförslag upp¬
förda fiskehamnsarbeten, som skulle under budgetsåret bringas till
Nionde hufvudtiteln.
331
utförande, syntes erforderliga stadganden böra göras beträffande af¬
söndring af nödigt område i land för liamnen, för den i hamnen
bedrifna rörelsen samt för bostadslägenheter åt fiskarena. Det syntes
därför böra stadgas, att, innan något hamnarbete finge å platsen påbörjas,
förbindelse skulle till väg- och vattenbyggnadsstyrelsen ingifvas från
ägaren eller ägarna till marken å och vid hamnplatsen att utan ersättning
afstå till staten eller till ett af hamnintressenterna bildad! hamnbolag,
i händelse att hamnen skulle endast med statsanslag utföras af intres¬
senterna, den mark, som erfordrades till hamnanläggningen, att utan
ersättning tillåta, att å ägarens mark toges och framskaffades de mate-
rialier af berg, sten, grus och sand m. m., som erfordrades såväl under
arbetet som därefter vid utförande af underhållsarbete å anläggningen,
att utan ersättning afstå särskild mark till platser för lossning, lastning
och upplag, för torkning af fiskeredskap samt för magasin och sjöbodar,
tillfartsvägar till hamnen m. in., äfvensom att anvisa och uthyra till
fiskarena tomter för bebyggande mot skälig afgift, som, i händelse god¬
villig öfverenskommelse om afgiften ej kunde träffas, skulle af Kungl.
Maj:t bestämmas, efter det att Kungl. Maj:ts befallningshafvande i länet
inkommit med utredning och yttrande i ärendet.
Då de af staten byggda fiskehamnarna skulle stå under väg- och
vattenbyggnadsstyrelsens administration och deras underhåll bandhafvas
af samma styrelse, torde de af kommissionen föreslagna lokala hamn¬
styrelserna också böra tillsättas af väg- och vattenbyggnadsstyrelsen.
Dessa hamnstyrelser borde årligen — lämpligen kvartalsvis — till väg-
och vattenbyggnadsstyrelsen redovisa de inflytande hamnumgälderna.
Då emellertid dessa hamnumgälder skulle ingå till eu staten tillhörig
hamnfond och fondens medel borde i likhet med statens öfriga fonder
göras räntebärande, så torde denna fond böra ställas under förvaltning
åt statskontoret, som då skulle i vederbörlig ordning på rekvisition
tillhandahålla väg- och vattenbyggnadsstyrelsen de för hamnarnas
underhåll årligen i budgeten upptagna erforderliga medlen.
Då de hamnar, som med statsbidrag byggas eller byggts af in¬
tressenterna själfva, skulle underhållas af intressenterna, men underhållet
öfvervakas och kontrolleras åt väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, torde
den af kommissionen föreslagna anordningen beträffande dessa hamnars
förvaltning vara både befogad och väl behöflig, hvarför mot förslaget
i denna del intet annat syntes vara att invända, än att reglementen för
hamnkassornas användning torde böra af Kungl. Maj:ts befallnings¬
hafvande fastställas för alla de hamnar, som skulle underhållas af in-
[58.]
332
Nionde hnfvndtiteln-
[58.]
Samman¬
fattning af
ämbetsverkens
förslag.
tressenterna själfva och för h vilka hamntaxor skulle fastställas, oberoende
af huruvida hamnanläggningarna vore mer eller mindre betydelsefulla.
Beträffande kommissionens förslag därom, att samtliga hamn-
taxor borde af Kungl. Maj:ts befallningshafvande fastställas, erinra
ämbetsverken, att, då de hamnumgälder, som skulle ingå till statens
hamnfond, skulle användas till bestridande af de af staten byggda fiske¬
hamnarnas underhåll genom statens försorg, hamntaxorna för samtliga
dylika hamnar borde fastställas af Kungl. Maj:t och Kungl. Majt:s
befallningshafvande beträffande dessa hamnar endast till Kungl. Magt
med eget yttrande för nådig pröfning och fastställelse öfverlämna
förslagen till hamntaxor, sedan dessa blifvit utarbetade på sätt Kungl.
Magt kunde finna erforderligt. Innan förnyad taxa fastställdes vare-
sig af Kungl. Magt eller af Kungl. Maj:ts befallningshafvande, torde
väg- och vattenbyggnadsstyrelsen böra lämnas tillfälle att afgifva ytt¬
rande, huruvida kostnaden för underhållets bestridande erfordrade änd¬
ring af förut gällande taxa.
Såsom sammanfattning af det ofvan anförda hemställa ämbets¬
verken, att Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen dels att besluta:
att de fiskehamnsarbeten, som af fiskehamnskommissionen upptagits
i tabell I af den utaf kommissionen upprättade öfversiktstablån öfver
fiskehamnar å Sveriges klister från norska till ryska gränsen, skola af
staten byggas eller väsentligen förbättras enligt arbetsplaner, som böra
utarbetas med ledning af de utaf kommissionen framlagda ungefärliga
planerna för dessa arbeten,
att de fiskehamnsarbeten, som af fiskehamnskommissionen upp¬
tagits i tabell II af samma öfver siktstablå, skola medelst anslag en gång
för alla i sin helhet, eller, i de särskilda undantagsfall fiskehamnskom¬
missionen föreslagit, endast till den af kommissionen i sådana fall före¬
slagna delen, bekostas af staten, men utföras af hamnintressenterna
själfva,
att staten, mot uppbärande af hamnumgälder, som skola ingå till
en staten tillhörig under statskontorets förvaltning stående hamnfond
med de årliga belopp, som Kungl. Magt, efter pröfning af från Kung].
Maj:ts befallningshafvande i ofvannämnda kustlän ingifna förslag kan
finna skäligt fastställa, skall underhålla de fiskehamnsarbeten, som skola
utföras af staten, och därför bestrida den kostnad, som eventuellt kan
för underhållet erfordras utöfver sagda hamnumgälder,
att hamnintressenterna själfva mot uppbärande af hamnumgälder
enligt hamntaxor, som af Kungl. Maj:ts befallningshafvande fastställas,
Nionde hufvudtiteln.
333
skola underhålla de fiskehamnsarbeten, som af dem skola utföras med [58.}
statsanslag en gång för alla,
att de fiskehamnsarbeten, som af staten utföras, skola för statens
räkning utföras och underhållas genom en i väg- och vattenbyggnads¬
styrelsen särskildt härför inrättad afdelning för statens hamnväsen,
som jämväl skall öfvervaka och kontrollera utförandet och underhållet
af de fiskehamnsarbeten, som skola utföras af hamnintressenterna själfva,
att å afdelningen för statens hamnväsen i väg- och vattenbyggnads¬
styrelsen skola vara anställda en afdelningschef benämnd hamndirektör,
och en ingenjör, benämnd l:ste hamningenjör,
att aflöningen för dessa och för samtliga för hamnbyggnadsarbetena
anställda arbetsledare, posthafvande ingenjörer, hamnbyggmästare m. fl.
skola under byggnadsperioden påläggas byggnadsarbetena och utgå
från de årligen anslagna byggnadsmedlen och därför uppföras i de
förslag till hamnbyggnadsbudget, som årligen skola till Kung!. Maj:t
af väg- och vattenbyggnadsstyrelsen ingifvas,
att det skall åligga väg- och vattenbyggnadsstyrelsen dels att för
hvarje arbetsår, räknadt från den 1 april till och med påföljande
31 mars, till Kungl. Maj:t ingifva förslag till budget för statens fiske-
hamnsbyggnader för pröfning och fastställelse samt till nådig proposition
till Riksdagen för beviljande af de för följande budgetsåret till
hamnarbetena erforderliga b}rggnadsmedel, dels att genom afdelningen
för statens hamnväsen upprätta och till Kungl. Maj:t för nådig pröf¬
ning och fastställelse inkomma med såväl arbetsplaner för de hamn¬
arbeten, som i budgetsförslaget upptagits, som ock förslag till afsöndring
af nödiga områden i land för hamnen, för den i hamnen blifvande
rörelsens bedrifvande samt för bostadslägenheter åt fiskarena, dels ock
att för de fiskehamnar, som skola byggas af staten, tillsätta lokala hamn¬
styrelser, som skola till väg- och vattenbyggnadsstyrelsen och stats¬
kontoret redovisa de till statens hamnfond inflytande hamnumgälderna,
dels att på extra stat anvisa till anskaffande af den för hamn¬
arbetenas utförande och underhåll erforderliga arbetsmateriellen ett belopp
af 800,000 kronor samt till verkställande af nödiga detaljundersökningar
och utarbetande af definitiva arbetsplaner och till påbörjande af de utaf
fiskehamnskommissionen föreslagna hamnarbetena ett ytterligare belopp
af 700,000 kronor att genom statskontoret ställas till väg- och vatten-
byggnadsst.yrelsens förfogande.
Vid det underdåniga utlåtandet finnes fogad en reservation af Reservationer.
öfverdirektören hos väg- och vattenbyggnadsstyrelsen F. Wijnbladh,
334
Nionde hufvudtiteln.
[58.] byråchefen hos samma styrelse 0. Z. Ekdahl samt byrådirektören där¬
städes P. H. Hedenblad. I reservationen framhålles, biand annat, att
någon beräkning eller uppskattning af de belopp, hvartill hamnafgifter
borde kunna påläggas å respektive platser i form af båt- och fartygs-
afgifter samt afgifter för fisk af olika slag, eller af de totalbelopp, som
på grund däraf årligen skulle kunna ingå till hamnfonden från respek¬
tive hamnar, icke af kommissionen framlagts, utan att kommissionen
endast angifvit de allmänna grunder, efter hvilka kommissionen ansett,
att hamnumgälderna borde utgöras; att reservanterna fördenskull icke
kunde biträda det i utlåtandet gjorda uttalandet därom, att det kunde
antagas, att hamnumgäldernas totala belopp skulle komma att räcka
till att gälda den vanliga kostnaden för hamnunderhållet; samt att
reservanterna för sin de! ansåge, att det underdåniga utlåtandet bort
innehålla en hemställan, att Eders Kungl. Maj:t, innan nådig proposition
enligt styrelsernas förslag aflätes till Riksdagen, ville, på sätt Eders
Kungl. Maj:t kunde finna lämpligast, vare sig genom landtbruksstyrelsen
eller Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i kustlänen eller annorledes,
låta verkställa utredning om det totalbelopp, hvartill de årliga hamnum-
gälder kunde öfverslagsvis beräknas uppgå, hvilka, utan att verka
oskäligt betungande för fiskerinäringens idkare, kunde af dessa utgöras
vid de hamnar, som af fiskehamnskommissionen förordats till utförande
och förbättring.
Departements- Redan sedan lång; tid tillbaka har statens uppmärksamhet varit
'‘heten.
riktad på den fråga, som utgjort föremål för fiskehamnskommissionens
undersökningar. De åtgärder, som från det allmännas sida hittills vid¬
tagits för frågans lösning, hafva emellertid, såsom framgår af ofvan
lämnade redogörelse, icke ledt till åsyftadt resultat.
Bland svårigheter, som alltjämt äro förenade med den svenska
fiskarbefolkningens mödosamma yrke, lärer bristen på lämpliga fiske-
' hamnar eller andra hamnar vara en af de påtagligaste. Detta miss¬
förhållande har, såsom ock af chefen för jordbruksdepartementet år
1905 framhölls, på ett betänkligt sätt verkat hämmande på utvecklingen
af en synnerligen viktig gren af landets fiskerinäring, från hvilken eljest
tvifvelsutan skulle kunna erhållas en väsentligt större inkomst än nu i
allmänhet vore fallet. Befintligheten af lämpliga och säkra hamnar utgör
nämligen en nödvändig förutsättning för bedrifvande af fiske å större
afstånd från landets kuster å ställen, där utbytet af fisk skulle blifva
betydligt rikligare än i närheten af kusten. Det ligger i öppen dag, att
de dyrbarare farkoster, som erfordras för dylikt fiske, icke i den utsträck-
Nionde hufvudtiteln.
335
ning önskligt vore anskaffas af fiskarbefolkningen, med mindre säkra
hamnar för dessa farkosters förläggande äro att tillgå. Staten har
under senare tider bland annat genom anordnande af kostsamma under¬
sökningar rörande fisktillgången i de vårt land omgifvande hafven och
därmed sammanhängande förhållanden äfvensom genom lån ur fonden
för fiskerinäringens befrämjande sökt verka för ett i större skala bedrif-
vet fiske. Intet tvifvel lärer dock råda därom, att de resultat, staten
med nämnda uppoffringar åsyftat att ernå, skola blifva i större eller
mindre grad ouppnådda, därest fiskarbefolkningen vid kusterna allt fram¬
gent är i saknad af trygga hamnar. Sådana äro nämligen nödvändiga
för användande af de större fiskefartyg, som erfordras för fiske på
aflägsnare farvatten. Och den utaf kommissionen framlagda statistiken
bekräftar, att fiskets utveckling och tillväxt i hög grad äro beroende
af, att fiskarena äro och kunna vara så utrustade med båtar och
redskap, att de ej äro nödsakade att inskränka sin fångst till allenast
de närmast kusten belägna vattnen. Med hänsyn till af mig nu
antydda förhållanden hafva de myndigheter, som yttrat sig i frågan,
icke heller tvekat att beteckna ett tillfredsställande ordnande af fiske¬
hamnarna såsom ett lifsvillkor för nu ifrågavarande näringsgren.
Det berättigade i fiskarbefolkningens kraf på tillfredsställande
hamnar har jämväl från statsmakternas sida blifvit erkändt. Härom
vittna de betydliga anslag, som af allmänna medel redan anvisats till dylika
hamnanläggningar. Frånsedt de tillfällen, då på särskilda framställ¬
ningar Riksdagen beviljat medel till utvidgande eller förbättrande på
statens bekostnad af vissa hamnar af det slag hvarom nu är fråga, hafva
enligt uppgifter, som lämnats mig från väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,
endast under den senaste tioårsperioden 1901—1910 från det å extra
stat under sjätte hufvudtiteln uppförda anslaget till understödjande af
brobyggnader och, företrädesvis, mindre hamnbyggnader m. in. anvisats
medel till sammanlagdt belopp af i rundt tal 822,000 kronor att användas
dels till fullbordande af redan påbörjade hamnanläggningar och dels till
understödjande af icke mindre än tjuguåtta under samma period be¬
slutade nya sådana.
Då staten sålunda redan nu bidrager med afsevärda belopp till
anläggandet af mindre hamnar, synes detta mig innebära eu kraftig
maning att tillse, det de hamnbyggnader, som komma till utförande,
också för framtiden underhållas och icke lämnas att förfalla. Enligt
gällande bestämmelser åligger det visserligen hamnintressenterna, därest
statsbidraget icke öfverstiger 2/3 af kostnaden, att själfva underhålla
hamnen äfvensom att ställa behörig säkerhet för denna förpliktelses full¬
görande. Den sålunda lämnade säkerheten har emellertid i de allra
[58.j
336
Nionde hufvudtiteln.
[58.] flesta fall befunnits helt och hållet illusorisk och erfarenheten har vid
upprepade tillfällen visat, att hamnintressenterna varit alldeles urstånd¬
sätta att uppbringa erforderliga medel till verkställande af underhålls¬
arbeten å hamnanläggningarna. Såsom belysande exempel på ett par
af de fall, då hamnanläggningar helt och hållet förfallit på grund af
bristande underhåll, torde det tillåtas mig här anföra utdrag ur fiske-
hamnskommissionens speciella betänkande!! rörande hamnarna vid Träslöf
och Grlommen i Halland.
Kommissionen anför:
Träslöfs hamnarm började byggas 1877 och afsynades den 28 juli
1879. Kostnadsberäkningen gick ut på 17,400 kronor, hvaraf två tredje¬
delar eller 11,600 lämnades i statsbidrag. Återstående tredjedelen åstad¬
koms på så sätt, att ett aktiebolag, som åtminstone hufvudsakligen be¬
stod af fiskare, bildades. Hvarje aktie lydde å 22 kronor. Många
svårigheter uppstodo vid indrifvandet af de tecknade beloppen och af
nödiga medel för hamnens underhåll. Enligt ett bolagsstämmoprotokoll
den 1 juni 1880 hade bolaget då en skuld af 800 kronor och beslöts,
att »för hamnens iståndsättande» af hvarje delägare utkräfva 4 kronor
i månaden, tills behofvet blifvit fylldt, samt att lagsöka de tredskande.
Redan 1884 visade sig eu reparation, eller rättare eu ombyggnad af
— — — — alldeles nödvändig. Vid en svår storm i oktober nämnda
år bröt sjön in i hamnen och förstörde 5 där liggande öppna båtar.
Man hade då ej ännu skaffat sig däcksbåtar. En svår uppgrundning
af sand hade ock redan ägt rum. På ett offentligen utlyst möte den
13 oktober samma år förklarade sig Träslöfs läges fiskare, då 60 arbets¬
före män, ej kunna ikläda sig några utgifter till hamnens reparation eller
ombyggnad. Kostnaden härför var ock af dåvarande ingenjören H.
Holmberg beräknad till 27,647 kronor, likväl utan att hamnarmen kunde
försäkras blifva kraftig nog. Fiskarena voro fattiga, ingen af dem var
uppskattad till 500 kronors årsinkomst.
Sedan fiskarena i Träslöfs läge efter 1884 började förskaffa sig
däcksbåtar, tilltogo deras svårigheter och bekymmer för att kunna hålla
dessa båtar skyddade. De upptog© tanken att möjligen anskaffa tredje¬
delen af den nyssnämnda förslagssumma^ oaktadt farhågor förefunnos,
att för densamma ej skulle kunna erhållas någon varaktig hamnarm.
Kommunens borgen behöfdes, efter hvad som antogs, för att erhålla
två tredjedelar af kostnaderna i statsbidrag.
Nionde hufvndtiteln.
337
Icke ens på detta sätt kunde en tredjedel af kostnaderna fyllas,
och saken förföll.
År 1891 slogs eu däcksbåt sönder innanför den ytterst bristfälliga
hamnarmen, och 1892 kunde blott 4 däcksbåtar där hafva ett nödtorftigt
skydd. Andra af dessa båtar voro förlagda innanför Svarteskär och
1895 uppstod, såsom en nödfallsåtgärd, tanke på, att där få hamn an¬
lagd. Planer, som framkommit på att Träslöfs fiskare skulle flytta till
Varberg eller till den utanför Varberg belägna Getterön, hade af flera
skäl måst uppgifvas.
Vid julstormen 1902 blef Träslöfs läges hamnarm utsatt för den
Bistå afgörande förstörelsen. Fiskarena, som endast i nödfall önskade
få hamn vid Svarteskär, läto nu på egen bekostnad den danska hamn-
byggarfirman Hoffman, Hansen & (ko, som fullbordade ombyggnaden
af Varbergs hamn, uppgöra förslag till hamn vid Träslöfs läge, hvilket
slutade på en kostnad af 84,095 kronor och som varit för fiskehamn-
kommissionen tillgängligt.
Till Glommens hamn beviljades 1876 ett statsanslag af 33,300
kronor, och bildades ett hamnaktiebolag, som utgjorde den återstående
tredjedelen af kostnaderna samt stod för hamnens byggande och skulle
svara för dess underhåll. Hamnen afsynades den 17 augusti 1880.
Redan följande år visade det sig, hvilken stor roll hamnen kunde komma
att spela såsom nödhamn för den flotta, som låg på fiske å de utmärkta
fiskeplatserna utanför Morup. Elfva främmande däcksbåtar, de flesta
från Skåne, sökte då vid en svår storm och fann sin räddning i Glom¬
mens hamn, under det att en tolfte båt, som ej nådde hamn, förgicks
med man och allt. Allt efter som hamnen förfallit och grundat upp,
har den emellertid förlorat sin betydelse som nödhamn.
År 1891 hade detta förfall framskridit så långt, att väg- och
vattenbyggnadsstyrelsen ingick till Kung! Maj:t med underdånig anhållan
om medel till undersökning för förbättring och fullständigande af
Glommens hamn. Den 13 januari 1892 förstördes lastbryggan inne
i hamnen och 3 däcksbåtar slogos sönder därstädes, hvarvid 12 fiskare
förlorade den hufvudsakligaste förutsättningen för sitt uppehälle. Den
västra eller norra vågbrytaren eller hamnarmen, redan förut mycket
skadad, rasade också vid detta tillfälle på en jämförelsevis lång sträcka.
År 1894 uppgjorde major Gagner på uppdrag af nämnda styrelse för-
Bih. till Riksd. Prof 191J. 1 Sami. 1 Afä “ 43
338
Nionde hufvudtiteln.
[58.] slag och kostnadsberäkning till Glommens hamns iståndsättande, ocli
ställde sig kostnaden då för detta arbete till 58,000 kronor.
Sedan västkustbanan blef anlagd, kom Glommens hamn icke att
äga samma betydelse för Morups sockens jordbruksintresse som förut.
De landtbrukare, som voro delägare i hamnaktiebolaget, lämnade därefter
fiskarena skäligen ensamma i dessas oaflåtliga sträfvan att hålla hamnen
i stånd. Fiskarena fingo ensamma, eller så godt som ensamma, åter
uppföra den nämnda lastbryggan, och de förstärkte den västra hamn¬
armen, så godt de kunde. De hafva själfva hållit sig inseglingslyktor
eller liskefyrar till en årlig kostnad af omkring 100 kronor.
År 1895 voro äfven södra hamnarmen och pirhufvudet betydligt
ramponerade. Samma år var det starkt ifrågasatt, att hamnaktiebolaget
skulle i underdånighet söka ett, statsbidrag till två tredjedelar af det
ofvan nämnda beloppet 58,000 kronor samt därmed utföra hamnens
reparation eller rättare ombyggnad, men bolaget afslog detta mot de
närvarande fiskarenas röster.
Följande år väcktes af ortens landstingsman i landstinget förslag
om bidrag till hamnbyggnaden, men utan framgång. Detta förslag-
upprepades och åtföljdes af förslag, att landstinget måtte åtaga sig
kostnaderna för hamnens underhåll, men landstinget ansåg sig böra
afslå båda dessa förslag.
Vintern 1899—1900 var södra hamnpiren till hälften nedrasad.
Lämnade åt sig själfva kunde fiskarena omöjligen ens sammanskjuta en
tiondel eller 10,000 kronor af den för hamnbyggnaden då behöfliga
summan. Deras anhållan hos socknens kommunalstämma om ett mindre
bidrag (1,000 å 2,000 kronor) för att fylla, hvad fiskarena ej själfva
mäktade åstadkomma till uppnående af nämnda tiondel, blef afslagen.
Enligt en på uppdrag af väg- och vattenbyggnadsstyrelsen af
distriktsingenjören kapten A. Asplund 1901 uppgjord beräkning skulle
då återuppbyggandet af det här nämnda pirhufvudet och andra, mest
trängande hamnreparationor, kosta 18,900 kronor, men kunde, enligt
distriktsingenj ör Asplund, hamnen härigenom ej ens för tillfället blifva
på betryggande sätt ordnad. Dess ombyggande ansågs af honom
komma att belöpa sig till 108,000 kronor. I sin nöd hade fiskarena
anhållit om ett statsbidrag af 7,000 kronor för utförande af de allra
mest behöfliga hamnreparationerna. Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
Nionde hnfyudtiteln.
339
förordade åter ett statsanslag (1,000 kronor) till uppgörande af nytt [58.]
hamnförslag.
Vid »jul storm en» den 25—2G december 1902 gick en däcksbåt
förlorad i Glommens hamn och några småbåtar ledo skada; dock stod
sig det, som var kvar af hamnarmarna, ganska bra. Den utdragning
af sand från hamnens inre landssida, som vid stormtillfällen brukat äga
rum, blef vid nämnda julstorm ej stor.
Då Riksdagen år 1898 för sin del antog de förändrade grunder,
som ännu gälla för åtnjutande af understöd till mindre hamnbyggnader
från ofvannämnda å sjätte hufvudtiteln uppförda anslag, utgick Riks¬
dagen därifrån, att det statsbidrag intill två tredjedelar af anläggnings¬
kostnaden, som enligt då gällande bestämmelser kunde beviljas, i många
fall vore otillräckligt för att möjliggöra utförandet af dylika företag
äfvensom att särskilda medel till bestridande af underhållskostnaden
borde ställas till vederbörandes förfogande, och beslöt Riksdagen i anslut¬
ning härtill, att statsanslaget skulle kunna utgå med nio tiondelar af
den beräknade kostnaden, att likväl af detta statsanslag allenast sju
niondelar finge användas till arbetets utförande, hvaremot återstående
två niondelar skulle ingå till en under landstingets förvaltning ställd
hamnfond, samt att såsom villkor för erhållande af statsbidrag skulle
gälla, bland annat, att landstinget åtagit sig ansvara för hamnbygg¬
nadens underhåll.
Fiskehamnskommissionen har emellertid erinrat, hurusom det sålunda
uppställda villkoret om skyldighet för vederbörande landsting att ansvara
för hamnunderhållet faktiskt föranledt därtill, att statsbidrag till nio
tiondelar af anläggningskostnaden allenast i ett enda fall kommit att
utgå, nämligen till Stora Dyrd hamn i Bohuslän. Kommissionen har
vidare beträffande statens bidrag till anläggningskostnaden framhållit,
att till och med en tiondel af denna kostnad — under antagande att
nio tiondelar af kostnaden kunde erhållas för själfva byggandet — i
många fall utgjorde ett belopp, som hamnintressenterna själfva omöjligen
kunde anskaffa vare sig genom tillskott eller på lånevägen. Under
intryck häraf har kommissionen framställt förslaget därom, att i regel
staten själf skulle öfvertaga såväl anläggandet som underhållet af sådana
hamnar, som utgöra föremål för denna framställning.
Kommissionen föreslår sålunda, att staten måtte bekosta och låta
verkställa byggandet eller det väsentliga förbättrandet af 44 i kommis¬
sionens betänkande uppräknade hamnar äfvensom att staten måtte till
340
Nionde hufvudtiteln.
[58.] vissa förbättringsarbeten å 35 andra namngifva hamnar anslå erforderligt
belopp en gång för alla. Sammanlagda kostnaden för ifrågavarande
arbeten hafva af kommissionen beräknats till 5,085,100 kronor.
Fiskehamnskommissionen bär i fråga om hamnarnas underhåll
hemställt, att staten skulle, mot uppbärande af hamnumgälder till eu
under statens förvaltning stående, för alla kustlänen gemensam hamnfond,
själf underhålla de hamnanläggningar, Indika komme att utföras genom
statens egen försorg. 1 fråga om kostnaden för detta underhåll har
kommissionen beräknat densamma till högst två procent af anläggnings¬
kostnaden, hvari emellertid icke borde medtagas kostnad för större
muddringsarbeten, orsakade af uppgrundning till följd af stormfloder
eller dylika oförutsedda händelser, eller kostnad för reparation af större
skador, som kunde komma att uppstå vid ovanligt starka stormar. De
hamnumgälder, som skulle erläggas, borde enligt kommissionens mening-
vara så stora, att de räckte till hamnarnas underhåll under vanliga för¬
hållanden, men likväl kunna med relativ lätthet bäras af fiskarena.
Kommissionen, som vidare angifvit vissa allmänna grunder, efter hvilka
umgälderna skulle utgå, har emellertid ej verkställt någon beräkning
öfver de belopp, hvartill berörda umgälder kunde antagas uppgå, och
jag tillåter mig att beträffande sistnämnda förhållande erinra om den
vid ämbetsverkens utlåtande fogade reservationen.
Med anledning häraf har jag numera låtit genom ledamoten i
kommissionen, byråchefen Trybom, verkställa vissa beräkningar rörande
beloppet af de hamnumgälder, som skulle antagas komma att inflyta.
Hvarje beräkning öfver hamnumgäldernas belopp måste med nödvändig¬
het blifva i hög grad approximativ. Det gäller dock för tillfället endast
att erhålla en utgångspunkt för bedömande af hamnarnas förmåga att
utan för stora svårigheter för intressenterna bidraga till hamnunderhållet.
Möjligen torde det framdeles befinnas lämpligt att vid fastställande af hamn-
taxor följa andra grunder än de af Trybom försöksvis använda; detta be-
höfver dock icke inverka på totalbeloppet af umgälderna. Till grund för
de af Trybom gjorda beräkningarna ligga dels den fiskestatistik, som för
vissa län finnes upprättad, och dels uppgifter, som af kommissionen
insamlats vid dess besök å respektive hamnplatser. Vid beräkningarna
har Trybom utgått därifrån, att hamnumgälder skulle erläggas för fiske¬
varor, för båtar samt, vid hamnar, från hvilka skeppning af andra varor
än fisk äger rum i mer afsevärd utsträckning, jämväl för sådana varor.
Beträffande särskildt umgälderna för båtar och fisk hafva dessa i regel
bestämts sålunda, att desamma, med ledning af nu befintliga hamn¬
taxor upptagits:
Nionde hufvudtiteln.
341
för i hamnen hemmahörande båtar:
kuttrar och liknande fartyg ............................................... 25 kronor per år
andra däckade fartyg samt snörpevadsbåtar.................. 15 „ „ „
öppna båtar ............................................................................. 5 „ „ ,,
för fiskevaror:
i allmänhet för 100 kilogram................................................................. 10 öre
bohuslänsk vintersill för 100 kilogram................................................ 6 „
Med denna beräkningsgrund skulle umgälderna för fisk och båtar
komma att vid de 44 hamnar, som enligt kommissionens förslag skulle
byggas och underhållas af staten, uppgå till sammanlagdt för år
räknadt...................................................................................... kronor 22,583: —
Härtill komma utgifter:
för främmande båtar, som anlöpa hamnarna, minst „ 1,000: —
för skeppning från vissa hamnar af andra varor än
fisk minst...................................................................... „ 1,500: —
Summa kronor 25,083: —.
Då sammanlagda beloppet af anläggningskostnaden för nu ifråga¬
varande 44 hamnar beräknats till 4,650,300 kronor skulle således de
årliga hamnumgälderna uppgå till 0,5 4 procent af anläggningskostnaden.
Härvid är emellertid att märka, att förhållandena ställa sig väsent¬
ligt olika beträffande de särskilda hamnarna tagna hvar för sig. Under
det att sålunda hamnumgälderna från vissa hamnar enligt de nu gjorda
beräkningarna skulle komma att utgöra helt obetydliga belopp jämförd t
med anläggningskostnaden, skulle åter andra hamnar bidraga med belopp
betydligt öfverstigande 1 eller till och med 2 procent af hamnens
anläggningskostnad. Så skulle t. ex. från Hönö-Klåfva hamn kunna
påräknas 5,296 kronor i årliga umgälder motsvarande något mer än 5
procent af den beräknade anläggningskostnaden.
Jämväl den antagliga underhållskostnaden ställer sig synnerligen
olika vid olika hamnar bland annat beroende på, i livad man hamnarna
äro utsatta för öppna hafvet eller icke. Det af kommissionen beräknade
beloppet af de sannolika underhållskostnaderna, eller högst 2 procent
al anläggningskostnaden, utgör således allenast ett medeltal. Verkliga
kostnaden för underhållet af sådana hamnar, som hafva någorlunda
skyddadt läge, lära med stor sannolikhet icke komma att årligen uppgå
ens till 1 procent af anläggningskostnaden. Det torde vidare vara
uppenbart, att underhållskostnaden under de första åren, sedan hamn
fullbordats, ställer sig väsentligt lägre än ofvan angifna procenttal.
Den omständighet, att hamnarna i så hög grad skilja sig från hvar¬
342
Nionde hufvudtiteln.
andra såväl i afseende å förmågan att utgöra hamnumgälder som i fråga
om den antagliga underhållskostnaden, har föranledt kommissionen att
framställa förslaget om inrättande af en för samtliga hamnarna gemen¬
sam hamnfond, genom hvilket förslag nyssnämnda olikheter skulle komma
att utjämnas. Samma tanke har äfven legat till grund lör de uttalanden,
som af väg- och vattenbyggnadsstyrelsen gjorts i styrelsens förut om¬
talade utlåtande den 1 mars 1905.
Genom de omständigheter, för livilka i det föregående redogjorts,
har jag funnit mig öfvertygad om det nödvändiga i, att staten långt
kraftigare än hittills skett bidrager till anläggandet af fiskehamnar och
andra mindre hamnar. Med hänsyn särskildt till den fiskeidkande kust¬
befolkningens synnerligen svaga ekonomiska ställning samt det mödo¬
samma arbete fiskarena bedrifva för erhållande al sitt uppehälle, synes
billigheten fordra, att staten här träder hjälpande emellan. Så mycket
mer torde detta vara fallet, som hamnarna numera måste, om de öfver¬
hufvud skola tjäna sitt ändamål, byggas väsentligt rymligare och af
kraftigare konstruktion samt följaktligen blifva afsevärdt dyrbarare än
tillförene. De försök till frågans ordnande, som från statens sida hittills
vidtagits, hafva, såsom erfarenheten lärt, icke förmått medföra önskadt
resultat, och synes mig fördenskull annan utväg icke stå öppen, än den
af kommissionen föreslagna och af ämbetsverken tillstyrkta nämligen,
att staten själf låter bygga eller i väsentlig grad förbättra vissa betydelse¬
fullare sådana hamnar samt att staten en gång för alla lämnar bidrag
till vissa mindre viktiga hamnarbeten, hvilka därefter skulle utföras åt
intressenterna själfva.
Däremot har jag icke kunnat tillstyrka det sålunda framställda för¬
slaget, i hvad detsamma afser, att staten skulle öfvertaga själfva bestyret
med hamnbyggnadsarbetenas utförande. Genom bifall till denna del åt
förslaget skulle det icke kunna undvikas, att afsevärda och delvis oberäkne¬
liga kostnader tillskyndades statsverket såsom för inrättandQ åt särskild
myndighet för statens hamnbyggnader, för anskaffande och underhåll af
nödig arbetsmateriell o. s. v. De hamnanläggningsarbeten, hvarom nu är
fråga, synas därför böra af staten genom väg- och vattenbyggnads-
styrelsens försorg öfverlåtas på entreprenad och statens verksamhet i
öfrigt i denna del inskränkas till ett kontrollerande af arbetets utförande.
Den största svårigheten möter emellertid vid afgörandet af frågan
om ordnandet af hamnarnas framtida underhåll. Ehuru jag beträffande
denna fråga känner mig lifligt öfvertygad om, att en tillfredsställande
lösning däraf icke står att vinna utan uppoffringar från statens sida,
Nionde hufvudtiteln.
343
liar jag likväl icke funnit tillräckliga skäl föreligga att i denna del biträda [58.]
kommissionens förslag, att staten skulle helt och hållet öfvertaga under¬
hållsskyldigheten. Jag ber härvid att särskildt få hänvisa till, hvad
Riksdagen i förberörda skrifvelse den 13 maj 1898 uttalat rörande be¬
tydelsen af att underhållsskyldigheten vore bunden vid de närboende
eller vid kommunen i dess mer eller mindre vidsträckta bemärkelse,
hvadan Riksdagen icke funnit staten böra öfvertaga underhållet af anlägg¬
ningarna. Däremot ansåg Riksdagen lämpligt, om ansvaret för under¬
hållet hvilade å vederbörande landsting, mot det att särskilda medel för
bestridande af underhållskostnaderna ställdes till landstingets förfogande.
Hvad Riksdagen sålunda yttrat, synes mig fortfarande äga full giltighet, och
torde, enligt min uppfattning, frågan också kunna finna sin lösning på den
af Riksdagen sålunda antydda väg. Den obenägenhet, som hittills visats
från landstingens sida att öfvertaga nämnda ansvarsskyldighet, torde näm¬
ligen vara lätt förklarlig, så länge de medel, som för ändamålet ställts till
landstingens förfogande, varit så relatift obetydliga, att landstingen
löpt fara att själfva nödgas vidkännas underhållskostnader till mer
afsevärda belopp. Det torde vidare vara påtagligt, att landstingen
svårligen kunnat förmås att ikläda sig någon obegränsad underhållsplikt,
hvilket för landstingen skulle inneburit skyldighet att öfvertaga de
oberäkneliga kostnader, som uppkomme, därest hamnbyggnad helt och
hållet eller till större del förstördes genom olyckshändelse såsom svårare
stormar eller dylikt. Om därför de medel, som ställas till landstingens för¬
fogande, så afvägas, att desamma i väsentligaste män täcka den underhålls¬
kostnad, som under normala förhållanden sannolikt är att förvänta, samt
landstingens ansvarsförbindelser icke behöfva innebära skyldighet att verk¬
ställa jämväl sådana större arbeten, som äro att likställa med ombygg¬
nad, torde med skäl kunna antagas, att landstingen skola befinnas villiga
ikläda sig ifrågavarande underhållsskyldighet.
I detta sammanhang ber jag att få erinra, att staten vid föregående
tillfällen anvisat medel till botande af sådana mer omfattande skador,
som förorsakats genom ovanligt starka stormar eller andra oförutsedda
händelser. Anledning torde emellertid föreligga att vid afgörandet af
nu föreliggande fråga icke fästa sig vid de förhållanden, som sålunda
skulle kunna uppkomma och som skulle föranleda eu mer eller mindre
omfattande ombyggnad af hamnen; detta så mycket hellre som risken
för skador af berörda slag komma att minskas i samma mån, som ham¬
narna byggas starkare och underhållet på mer tillfredsställande sätt ordnas.
De belopp, som skulle ställas till landstingens förfogande för
hamnarnas underhåll, synas mig böra helt och hållet utgöras af stats-
344
Nionde hofrts dtiteln.
[58.] medel och utgå från ett för ändamålet beviljadt särskildt anslag. Från
detta särskilda anslag skulle årligen till hvart och ett af vederbörande
landsting anvisas medel till hamnunderhållet, hvilka medel borde ingå
till en under landstingets förvaltning ställd hamnfond.
Vid bestämmande af berörda särskilda anslags storlek torde man
kunna utgå från fiskehamnskommissionens beräkningar, enligt hvilka den
årliga underhållskostnaden i genomsnitt för alla de af kommissionen till
utförande på statens bekostnad föreslagna hamnarna skulle kunna under
normala förhållanden uppgå till 2 procent af anläggningskostnaden.
Härvid är dock att märka att berörda procenttal af kommissionen be¬
tecknats såsom ett maximum äfvensom att underhållskostnaden för de
hamnar, som hafva någorlunda skyddadt läge, skulle väsentligen under¬
stiga nämnda belopp. I betraktande häraf har det synts mig, som om
ett belopp motsvarande 1V2 procent af den beräknade anläggningskost¬
naden för samtliga de utförda hamnarna kunde bestämmas såsom det bidrag,
staten skäligen borde årligen lämna till hamnunderhållet. Då emellertid,
på sätt ofvan framhållits, underhållskostnaden ställer sig synnerligen
olika beträffande olika hamnar, synes billigheten fordra, att vid anslagets
fördelande mellan de särskilda landstingen hänsyn tages jämväl till sist¬
nämnda omständighet. Saken torde kunna ordnas så, att, sedan total¬
beloppet af det årliga underhållsanslaget bestämts på af mig nu angifvet
sätt eller till 1 Va procent af sammanlagda anläggningskostnaden för de
utförda hamnarna, anslaget därefter af Eders Kungl. Maj:t på förslag af
väg- och vattenbyggnadsstyrelsen och med hänsyn till sig företeende
omständigheter fördelas å vederbörande landsting. De grunder, efter
hvilka fördelningen skulle äga rum, borde, synes det mig, kunna lämp¬
ligen bestämmas på förhand för t. ex. fem år i sänder. Vid ett anordnande
på sådant sätt af årsbidraget till underhåll af hamnbyggnader lärer den
risk, som för landstingen skulle uppkomma genom åtagande af under¬
hållsskyldigheten, blifva synnerligen ringa och detta så mycket hellre, som
underhållskostnaden under en följd af år efter hamns anläggande antag¬
ligen. kommer att understiga statsbidragets belopp och hamnfondens till¬
gångar följaktligen under tiden i motsvarande grad ökas.
Då vid bifall till bär ofvan framställda förslag staten skulle komma
att vidkännas den väsentligaste delen af underhållskostnaderna, torde
det icke vara annat än billigt, att samtliga från nu ifrågavarande hamnar
inflytande umgälder redovisas till statsverket. Dessa hamnumgälder böra
utgå enligt taxor, som på förslag af Eders Kungl. Maj:ts befallnings¬
hafvande i vederbörande län af Eders Kungl. Magt fastställas. Under
förutsättning att hamnarnas underhåll anordnas på ofvan antydt sätt,
Nionde hufvudtiteln.
345
lärer bildandet af en för samtliga kustlandskapen gemensam hamnfond
icke vara erforderligt; de inflytande hamnumgälderna torde däremot
lämpligen böra upptagas bland statens »diverse inkomster».
Utöfver kostnaderna för hamnarnas anläggande och underhåll torde
en del utgifter uppstå för hamnarnas förvaltning, såsom för hamnstyrelser,
revisorer o. s. v. Samtliga dessa utgifter, hvilka sannolikt blifva skäligen
ringa, synas mig lämpligen böra stanna a hamnintressenterna.
Ofvergår jag härefter till de närmare förslag i ämnet, hvartill om¬
ständigheterna synas mig gifva anledning, ber jag till en början få fram¬
hålla, att jag i stort sedt icke har något att erinra emot den af kom¬
missionen framlagda planen för hamnbyggnadernas utförande ej heller
mot de af kommissionen verkställda kostnadsberäkningarna, hvilka i sam¬
råd med vederbörande distriktschefer utarbetats af en utaf vårt lands
främsta fackmän på hamnbyggnadsområdet.
I dessa afseenden är emellertid att märka, att kostnadsberäkningarna
utförts under förutsättning, att hela det ifrågavarande hamnbyggnads¬
arbetet skulle komma att slutföras på en jämförelsevis kort tid. På sätt
af ämbetsverken framhållits, lärer dock icke kunna dragas i tvifvelsmål,
att utförandet af samtliga de utaf kommissionen förordade hamnarbetena
i själfva verket skulle komma att omfatta en högst väsentligt mycket
längre tid. Vid sådant förhållande torde det svårligen låta sig göra att
redan nu kunna öfverblicka förhållandena, sådana de under hela bygg¬
nadstiden skulle komma att gestalta sig, eller att med anspråk på någon
tillförlitlighet beräkna de kostnader, hvartill arbetenas utförande enligt
den framlagda planen i verkligheten skulle komma att uppgå. Redan
på grund häraf synes en klok omtanke mana till att icke för närvarande
fatta beslut om utförande af ett större antal hamnbyggnader, än som
kan med säkerhet fullbordas under en någorlunda kort tid. För en sådan
inskränkning talar jämväl hänsynen till de många andra kraf, som för
närvarande ställas på statens offervillighet.
Det torde vidare böra framhållas, att i den af kommissionen före¬
slagna hamnanläggningskostnaden 4,650,300 kronor ingår 15 procent
förhöjning å de ursprungligen beräknade kostnaderna, hvilken förhöjning
enligt mig lämnade upplysningar lärer vara afsedd att täcka bland annat-
utgifter, som för staten erfordras för kontroll under arbetenas utförande.
Ehuru vid bestämmande af slutsumman 4,650,300 kronor hänsyn jämväl
lärer tagits till kostnaderna för vissa förberedande arbeten såsom upp¬
görande af detaljerade ritningar och arbetsplaner m. m., synes likväl
Bill. till Biksd. Prof. 1911. 1 Sami. 1 Afd. 44
346
Nionde hulvudtiteln.
[58.] försiktigheten bjuda att för sådana kostnader öka slutsumman med 1
procent af anläggningskostnaden, till hvilket procenttal dylika förberedande
arbeten pläga kunna uppskattas.
Beträffande de hamnar, som nu skulle kunna komma i fråga att
utföras, synes mig anledning icke föreligga att frångå den ordningsföljd,
hvari hamnarna af kommissionen upptagits. Jag har tänkt mig, att
förslag borde göras till innevarande års Riksdag om beslutande af anslag
till utförande af de hamnanläggningar, som i ofvan (sid. 322) intagna
förteckning utmärkts med n:r 1—6, nämligen hamnarna vid Träslöf och
Glommen i Hallands län, Grundsund och Hönö-Klåfva i Göteborgs och
Bohus län, Kivik i Kristianstads län samt Gislöf i Malmöhus län.
Kostnaden för dessa sex hamnbyggnader har af kommissionen be¬
räknats till följande belopp nämligen för:
Träslöf......................
|
.......................... kronor
|
315,000
|
Glommen................
|
......................... 11
|
292,000
|
Grundsund .............
|
......................... 11
|
224,000
|
Kivik ......................
|
......................... 11
|
67,000
|
Hönö-Klåfva ..........
|
......................... 11
|
99,000
|
Gislöf ......................
|
......................... 11
|
174,000
|
|
Summa kronor
|
1,171,000
|
Med 1 procent förhöjning skulle sammanlagda kostnaden för nu
ifrågavarande sex hamnar således uppgå till i rundt tal 1,183,000 kronor,
hvilket belopp synes mig lämpligen höra fördelas på en tid af sex år
med början år 1912, hvadan för hvart och ett af byggnadsåren skulle
erfordras i afrundadt tal 198,000 kronor.
I fråga om dessa sex hamnar torde det i öfrigt tillåtas mig hän¬
visa till hvad kommissionens speciella betänkanden om desamma inne¬
hålla äfvensom till kommissionens tab. I.
Då sålunda sammanlagda anläggningskostnaden för ifrågavarande
sex hamnar uppgår till 1,183,000 kronor, skulle enligt den af mig för¬
ordade beräkningsgrund statens årliga bidrag till dessa hamnars underhåll
utgöra 1 Vs procent af 1,183,000 kronor eller 17,745 kronor. Hamn-
umgälderna från dessa sex hamnar hafva, oafsedt afgifter från i hamnarna
ej hemmahörande farkoster, beräknats uppgå till 10,424 kronor oin året;
statsverkets kostnader för underhållet af nämnda hamnar skulle således
i själfva verket ställa sig jämförelsevis ringa.
Såsom villkor för beviljande af anslag till nu ifrågavarande sex
hamnbyggnader torde böra uppställas fordran, dels, såsom hittills plägat
Nionde hnivndtiteln.
347
ske, om kostnadsfri upplåtelse ej mindre af själfva området för hamnen än
äfven af det område i land, som, med hänsyn till den rörelse, som
skall i hamnen bedrifvas, bör för det gemensamma behofvet afsöndras,
dels ock därom, att vederbörande landsting- åtagit sig att ansvara för
framtida underhållet af hamnbyggnaden under de af mig- ofvan angifna
förutsättningar.
Då bland de hamnar, till hvilkas anläggande anslag af mig sålunda
tillstyrkts, icke ingår någon hamn, som enligt kommissionens förslag
skulle erhålla understöd allenast med visst belopp eu gång för alla,
saknar jag för närvarande helt och hållet anledning att inlåta mig på
de förslag, som af kommissionen framställts i fråga om hamnar af sist¬
nämnda slag. För närvarande torde ej heller behöfva upptagas frågorna
om anvisande af det särskilda anslaget till hamnarnas underhåll eller
om de närmare bestämmelser, som erfordras beträffande bestämmandet
af hamnumgälderna eller om sättet för dessas uppbörd och redovisning.
Årsbidrag till underhållskostnaden för viss hamnbyggnad bör nämligen
icke utgå förr än hamnen fullbordats. Några hamnumgälder kunna
dessförinnan uppenbarligen icke komma i fråga. Emellertid torde, vid
bifall till mina i ärendet gjorda framställningar, väg- och vattenbygg¬
nadsstyrelsen erhålla nådigt uppdrag att framdeles i dessa delar afgifva
underdåniga förslag.
Vid fastställande af de detaljerade arbetsplaner för ifrågavarande
sex hamnbyggnader, som före arbetenas utförande böra upprättas, torde
det ankomma på Eders Kungl. Maj:t att medgifva jämväl sådana mindre
väsentliga afvikelser från kommissionens förslag, hvartill omständigheterna
kunna föranleda. Vidare torde Eders Kungl. Maj:t framdeles vilja med¬
dela de närmare föreskrifter rörande hamnarnas administration m. fl.
därmed sammanhängande förhållanden, som blifva af behofvet påkallade.
Det torde slutligen böra framhållas, att de allmänna grunder, för
hvilka jag ofvan redogjort, äfvensom de särskilda föreskrifter, hvilka
kunna föranledas af mina i ärendet framställda förslag, tillsvidare torde
böra tillämpas allenast å de sex hamnanläggningar, hvilka af mig här-
ofvan förordats. I anslutning härtill har statsrådet och chefen för civil¬
departementet, hvilken deltagit vid detta ärendes beredning, meddelat,
att han icke ansåge, hvad i ärendet förekommit böra föranleda
förslag till ändring af bestämmelserna i förberörda nådiga kungörelse
den 28 juni 1907, angående villkoren för erhållande af understöd från
de af Riksdagen anvisade anslag till bland annat mindre hamnbyggnader,
348
Nionde fanfvndtiteln.
[58.] hvilken kungörelse således borde fortfarande gälla i fråga om statsbidrag
till andra hamnbyggnader än de sex ofvan omtalade.
Jag hemställer alltså, att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå Riks¬
dagen,
att till bestridande af kostnader för utförande i hufvudsaklig öfverens¬
stämmelse med de af fiskehamnskommissionen uppgjorda planer af hamn¬
byggnader vid Träslöf och Glommen i Hallands län, Grundsund och Hönö-
Klåfva i Göteborgs och Bohus län, Kivik i Kristianstads län samt Gislöf
i Malmöhus län bevilja ett anslag af 1,183,000 kronor samt däraf på
extra stat för år 1912 anvisa ett belopp af 198,000 kronor att enligt
de närmare föreskrifter, Kungl. Magt må finna godt meddela, för ifråga¬
varande ändamål användas under villkor,
dels om kostnadsfri upplåtelse ej mindre af själfva området för
hamnarna än äfven af det område i land, som med hänsyn till den rörelse,
som är afsedd att i hamnarna bedrifvas, bör för det gemensamma behofvet
afsöndras,
dels ock att vederbörande landsting, under af mig ofvan angifna
förutsättningar, åtagit sig ansvaret för framtida underhåll af hamnanlägg¬
ningen.
Hydrografiska undersökningar af Sveriges färskvatten.
[59.J I en till 1907 års Riksdag afbiten, den 21 december 1906 dag-
Hydrografiska tecknad proposition föreslog Kungl. Maj:t Riksdagen besluta, att i
rdngar°a'f hufvudsaklig öfverensstämmelse med de i statsrådsprotokollet öfver jord-
Sveriges bruksärenden för samma dag angifna grunder en hydrografisk under-
farskvatten. söknjng. af Sveriges färskvatten skulle företagas under ledning af en
särskild, för ändamålet bildad hydrografisk byrå, och hemställde Kungl.
Maj:t jämväl, att Riksdagen måtte för ändamålet anvisa å extra stat för
år 1908 under nionde hufvudtiteln ett anslag af 40,800 kronor. Vidare
föreslog Kungl. Maj:t i särskild proposition af samma dag Riksdagen
att till utförande vid statens meteorologiska centralanstalt af de för
ifrågavarande undersökning behöfliga meteorologiska observationerna
under åttonde hufvudtiteln likaledes å extra stat för samma år anvisa
ett belopp af 10,800 kronor. Båda dessa förslag blefvo af Riksdagen
bifallna.
Nionde hufvudtiteln.
349
Sammanlagda årskostnaden för ifrågavarande undersökningar hade [59.]
enligt ett i förstnämnda proposition framlagdt förslag till stat beräknats
skola efter organisationens fullständiga genomförande uppgå till 61,700
kronor, däraf ett belopp af 13,700 kronor afsågs för de meteoro¬
logiska observationerna. Då emellertid byråns verksamhet under första
året hufvudsakligen komme att bestå i organisation och planläggning
af de blifvande egentliga arbetena, syntes tillgång till hela denna samman¬
lagda årskostnad icke under detta byråns första verksamhetsår vara
af behofvet påkallad.
Sedan Kungl. Maj:t den 15 november 1907 i öfverensstämmelse
med de uti förstnämnda proposition angifna grunder beslutat om den
hydrografiska byråns trädande i verksamhet och om styrelse för den¬
samma äfvensom förordnat föreståndare för byrån, utfärdade Eders
Kungl. Maj:t den 18 januari 1908 nådig instruktion för den hydro¬
grafiska undersökningen af Sveriges färskvatten (Sv. förf.-saml. n:r 18).
För år 1909 beviljade Riksdagen på framställning af Eders Kungl.
Maj:t för här ifrågavarande ändamål ett anslag, slutande på samma
belopp, 61,700 kronor, som det till årskostnad för omförmälda under¬
sökningar ursprungligen beräknade beloppet. Af detta anslag anvisades
49,400 kronor under nionde hufvudtiteln och 12,300 kronor under åttonde
hufvudtiteln. Då emellertid organisationsarbetet icke under år 1908
skulle hinna fullständigt genomföras, ingingo i det då beviljade beloppet,
61,700 kronor, vissa poster, afsedda till fortsatt inköp af instrument.
Däremot hade en motsvarande besparing gjorts uti några af de andra
anslagsposterna.
Äfven för år 1910 beviljade Riksdagen af Eders Kungl. Maj:t
för ifrågavarande undersökningar äskadt anslag, denna gång å samman-
lagdt 66,700 kronor, af hvilket belopp de för uppehållande af verksam¬
heten vid den hydrografiska byrån med under densamma omedelbart
lydande observationsstationer samt de för verkställande af hydrogeolo-
giska specialundersökningar beräknade kostnaderna, sammanlagdt 53,000
kronor, blifvit anvisade under nionde hufvudtiteln, medan kostnaderna
för de meteorologiska undersökningarna, 13,700 kronor, uppförts i åttonde
hufvudtitelns stat. Jämväl i beloppet 66,700 kronor ingingo vissa till
organisationskostnader hänförliga belopp.
På framställning af Eders Kungl. Maj:t beviljade Riksdagen för
år 1911 till här omförmälda undersökningar samma belopp, 66,700 kronor.
Då emellertid i det för år 1910 anvisade beloppet en i hydrografiska
byråns stat upptagen utgiftspost å 5,000 kronor varit afsedd för an-
350 Nionde hnfrndtiteln.
skaffning och uppsättning af själfregistrerande peglar, hvilken post icke
behöfde upptagas i 1911 års stat, enär de egentliga organisationsarbetena,
till indika ifrågavarande post vore att räkna, med 1910 års utgång blifvit
genomförda, innebar det beviljade beloppet i verkligheten en förhöjning
1 det till hydrografiska byrån beräknade anslaget med nämnda summa,
5,000 kronor.
Nu har styrelsen för hydrografiska byrån med underdånig skrifvelse
den 5 november 1910 öfverlämnat af de olika afdelningarnas ledare uppgjorda
beräkningar öfver de för verksamhetens uppehållande under 1912 erforder¬
liga anslag samt därvid hemställt, att Eders Kungl. Maj:t måtte hos
Riksdagen utverka beviljandet af ett belopp af 66,700 kronor till bestri¬
dande af kostnaderna för den hydrografiska undersökningen af Sveriges
färskvatten under år 1912 enligt följande beräkning:
A. Den hydrografiska byrån med under densamma omedelbart lydande
observationsstationer:
Arfvode till föreståndaren ....................
|
|
kronor
|
7,000
|
—
|
» » en bvråingenjör................
|
|
»
|
4.500
|
—
|
» )> » )) ..................
|
|
»
|
4,500
|
—
|
» » » vaktmästare..................
|
|
»
|
800
|
—
|
Extra biträden samt gratifikation åt vaktmästaren (högst
500 kronor), förslagsvis..............................................
|
|
7,000
|
—
|
Publikationer, förslagsvis.........................
|
|
»
|
5,000
|
—
|
Expenser, förslagsvis .............................
Resekostnader och handtlangning vid
slagsvis................................................
|
mätningar, för-
|
|
2,500
|
—
|
»
|
8,000
|
—
|
Observatörers arfvoden, förslagsvis.....
|
|
»
|
8,000
|
—
|
Komplettering och underhåll af peglar
förslagsvis ..........................................
|
och utrustning,
|
»
|
2,700
|
—
|
|
Summa
|
kronor
|
50,000
|
—
|
Nionde hufvudtiteln.
351
[59.]
B. De meteorologiska observationerna:
Arfvodestillökning åt en amanuens vid meteorologiska
centralanstalten.............................................................. kronor 1,000: —
Observationsarfvoden, förslagsvis...................................... » 9,700: —
Instruments och apparaters underhåll, förslagsvis ...... )> 500: —
Inspektioner, förslagsvis ..................................................... » 500: —
Biträden vid instrumentens pröfning, observationernas
granskning och beräkning, tabellering samt skrif¬
ning m. m., förslagsvis............................................... » 2,000: —
Summa kronor 18,700: —
C. De hy dr ogeologiska specialundersökningarna:
Fältarbeten, förslagsvis......................................................... kronor 2,500: —
Publikationer, förslagsvis .........................................................» 500: —
Summa kronor 3,000: —
Förenämnda beräkning är uppgjord i anslutning till det af styrelsen
för hydrografiska byrån med underdånig skrifvelse den 5 november 1910
öfverlämnade förslaget till stat, hvilket genom nådigt beslut den 18
november 1910 blifvit af Eders Kungl. Maj:t fastställdt att gälla för år
1911. I detsamma har förhöjningen i det för år 1911 anvisade anslaget,
5,000 kronor, sålunda disponerats:
ökning af anslaget till extra biträden ............................. kronor 1,000: —
» » » » expenser.......................................... » 500: —
» )) » » resekostnader................................. » 1,000: —
» » » j> komplettering och underhåll af
peglar och utrustning ......... » 2,500: —
Summa kronor 5,000: —
Departements-
chefen.
352
Nionde hufvudtiteln.
[59.]
[60.]
Extra lärår-
kr after vid
skogs¬
institutet.
I de belopp, som i de sista årens stater funnits upptagna till de
meteorologiska observationerna och de hydrogeologiska specialundersök¬
ningarna, har för fullföljande af verksamheten enligt nuvarande plan
ingen förändring ägt rum vid uppgörande af nu framlagda förslags-
beräkning.
Då emellertid anslaget till de meteorologiska observationerna är af
beskaffenhet att böra, på sätt under föregående år ägt rum, i riksstaten
upptagas under åttonde hufvudtiteln samt statsrådet och chefen för
ecklesiastikdepartementet redan förut denna dag gjort erforderlig fram¬
ställning i sådant syfte, återstår således i nu förevarande sammanhang
endast att utverka beviljande af de medel, som erfordras för den hydro¬
grafiska byrån med under densamma omedelbart lydande observations¬
stationer samt för de hydrogeologiska undersökningarna.
Jag tillåter mig alltså hemställa, att Eders Kungl. Maj:t måtte
föreslå Riksdagen
att för uppehållande under år 1912 af verksamheten vid den
hydrografiska hyrån med under densamma omedelbart lydande observa¬
tionsstationer på extra stat för samma år anvisa ett anslag af 50,000
kronor; samt
att, för verkställande under år 1912 af hydrogeologiska special¬
undersökningar på extra stat för samma år anvisa ett anslag af 3,000
kronor;
eller tillhopa 53,000 kronor.
Skogsinstitutet.
För hvart och ett af åren 1902—1911 har Riksdagen beviljat
anslag på extra stat till beredande af ökade extra lärarkrafter vid skogs¬
institutet. Detta anslag utgår för innevarande år med 8,000 kronor.
Under hänvisning till hvad jag härofvan vid anmälan af anslagen
å hufvudtitelns ordinarie stat anfört rörande skogsinstitutet, och då be¬
loppet, 8,000 kronor, fortfarande är för nu ifrågavarande ändamål erforder¬
ligt, hemställer jag, att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen
att till anställande af extra lärarkrafter vid skogsinstitutet på extra
stat för år 1912 anvisa ett belopp af 8,000 kronor.
Nionde hufvudtiteln.
353
Landtmäteristaten.
På extra stat för hvart och ett af åren 1910 och 1911 har Riks¬
dagen på framställning af Eders Kungl. Maj:t beviljat förslagsanslag å
30,000 kronor till bestridande af kostnaderna för vissa af distriktslandt-
mätare företagna tjänsteresor. I underdånig skrivelse den 10 december
1910 har landtmäteristyrelsen aflämnat underdånig redogörelse för de
tjänsteresor, som af dessa landtmätare under år 1910 företagits på be¬
kostnad af allmänna medel, och har styrelsen därvid framhållit vissa
önskemål beträffande, bland annat, det framtida anordnandet af sådana
resor. Då emellertid, på sätt styrelsen meddelat, allmänheten under år
1910 allenast i ganska ringa utsträckning anlitat den utväg, som genom
ifrågavarande anslag beredts till lindring i kostnaderna för vissa mindre
omfattande landtmäteriförrättningar, torde erfarenheten ännu icke lämna
tillfälle med säkerhet bedöma, i hvad mån de af landtmäteristyrelsen
sålunda uttalade önskemålen äro betingade af något verkligt behof.
Anslag för nu ifrågavarande ändamål erfordras jämväl för näst¬
kommande år, och någon anledning till ändring i anslagets belopp synes
mig icke föreligga.
Jag hemställer alltså, att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå Riks¬
dagen
att till bestridande af kostnaderna för vissa af distriktslandtmätare
företagna tjänsteresor å extra stat för år 1912 anvisa ett förslagsanslag
å 30,000 kronor. 1
1 eu till Riksdagen den 8 april 1910 aflåten proposition och under
åberopande af bilagdt utdrag af statsrådsprotokollet öfver jordbruks-
ärenden för samma dag föreslog Kungl. Maj:t Riksdagen att på
extra stat för år 1911 till Kungl. Maj:ts förfogande ställa ett anslag
af 33,300 kronor att användas till landtmäteriundervisningens ordnande
och bedrifvande under läsåret 1910—1911 i hufvudsaklig öfverens¬
stämmelse med ett af landtmäteristyrelsen den 6 november 1909 fram-
ställdt, i statsrådsprotokollet närmare angifvet förslag, med rätt för
Kungl. Maj:t att utaf sagda belopp under år 1910 af tillgängliga medel
förskottsvis för ändamålet utanordna erforderligt belopp.
I den af landtmäteristyrelsen framställda planen för undervisningens
bedrifvande hade kostnaderna beräknats till 36,290 kronor vid fullständig
tillämpning af undervisuingsplanen.
Bih. till Riksd. Prof. 1911. 1 Sami. 1 Afd.
[61.]
IHstriktslandt-
mätares
tjänsteresor.
[62.]
LandtmäUri-
undervienin-
gen.
45
354
Nionde hufvudtiteln.
[62.] Under de två första åren kunde emellertid vissa inskränkningar
i undervisningen äga rum, hvarigenom kostnaderna för första året komme
att nedbringas med 3,000 kronor till 33,290 kronor och för andra året
med 2,000 kronor till 34,290 kronor.
Det i enlighet med denna kostnadsberäkning af Eders Kungl. Maj:t
begärda beloppet till undervisningens bedrifvande under första läsåret
blef af Riksdagen beviljadt.
Landtmäteristyrelsen har nu i underdånig skrifvelse den 20 oktober
1910, under hänvisning till den i förenämnda statsrådsprotokoll omför-
mälda kostnadsberäkningen, hvilken legat till grund för Eders Kungl.
Maj:ts framställning och Riksdagens beslut i ämnet, hemställt om an¬
visande af ett anslag å 34,300 kronor till landtmäteriundervisningens
bedrifvande under läsåret 1911 — 1912 i hufvudsaklig öfverensstämmelse
med ofvan omförmälda förslag.
Då jag ej har något att erinra mot berörda framställning, hem¬
ställer jag alltså, att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen
att på extra stat för år 1912 till Eders Kungl. Maj:ts förfogande
ställa ett anslag af 34,300 kronor att användas till landtmäteriundervis¬
ningens ordnande och bedrifvande under läsåret 1911—1912 i hufvud¬
saklig öfverensstämmelse med det af landtmäteristyrelsen den 6 november
1909 framställda, i statsrådsprotokollet för den 8 april 1910 närmare
angifna förslag, med rätt för Kungl. Maj:t att utaf sagda belopp under
år 1911 af tillgängliga medel förskottsvis för ändamålet utanordna erfor¬
derligt belopp.
f63.J 1 underdånig skrifvelse den 7 november 1908 har landtmäteri-
mvidgning af styrelsen gjort framställning om vidtagande af åtgärder för beredande
landtmäteri- åt landtmäterikontoren i länen af lokaler, hvilka såväl i afseende å
leontor'jfni'vissa utrymme som i andra hänseenden kunde befinnas tillfredsställande med
hänsyn till värdet af de arkivalier, som där förvarades, och till arten
och omfattningen af det arbete, som där bedrefves och som genom
omorganisationen af förste landtmätartjänsterna samt uppläggandet af
jordregistret skulle framdeles blifva än mer kräfvande. Styrelsen har
i nämnda skrifvelse anfört hufvudsakligen följande.
Allt sedan slutet af 1600-talet hade rikets landtmätare haft sig
ålagdt att insända de af dem upprättade konceptkartor och handlingar
till landtmäterikontoren inom de särskilda länen, och sedan uti 1725
års landtmäteriinstruktion föreskrifvits, att vid hvarje landshöfding-
residens skulle >inrymmas för Landtmätaren et tjenligit rum til Contoir.
Nionde hufvudtiteln.
355
med et stort Bord, Skåp ock hyllor uti», hade liknande bestämmelser
förefunnits uti alla senare landtmäteriinstruktioner.
På grund af landtmätarnas berörda åligganden och uti särskilda
författningar meddelade föreskrifter hade uti landtmäterikontoren i
länen samlats stora mängder af kartor och handlingar, som innehölle
viktiga upplysningar i hvarjehanda afseenden rörande jordförhållanden
i allmänhet och särskildt i fråga om äganderättsspörsmål. Tyvärr hade
värdet af dessa i många afseenden oskattbara dokument icke alltid rätt
uppfattats, och syntes man härutinnan kunna söka förklaringen till
att ifrågavarande kartor och handlingar icke beredts erforderlig vård.
Bristerna härutinnan hade bland annat bestått däri, att landtmäteri-
kontorens lokaler icke alltid varit fria från fukt och försedda med
lämplig inredning för akternas förvaring samt ej heller tillräckligt rym¬
liga, hvarjämte det framför annat måste beklagas, att lokalerna icke
erbjudit skydd mot eldfara. Eldsvådor, som berört landtmäterikontoren,
hade inträffat i Umeå 1720 och 1888, i Jönköping 1785 och 1790, i
Göteborg 1804, i Vänersborg 1834 och i Karlstad 1865. Vid dessa
hade värderika och delvis oersättliga samlingar af kartor och hand¬
lingar gått förlorade. Af landtmäterikontorets i Umeå tillhörigheter
hade vid eldsvådan 1888 intet kunnat räddas, af hvad som i lokalen
då förvarades. Stora olägenheter framträdde ofta vid utredningar af
ägodelningsspörsmål och äganderättstvister inom Värmlands och Älfs-
borgs län till följd af saknad af landtmäteriakter. Beträffande sättet
särskildt för kartornas handhafvande måste såsom ett synnerligen olyck¬
ligt förhållande anmärkas, att på grund af bristande utrymme i landt¬
mäterikontoren det varit tillåtet att vika kartor. Härigenom hade
beträffande många kartor tillförlitligheten af de upplysningar, som af
dem kunde vinnas, i större eller mindre grad minskats. Genom ut¬
vecklande och hopläggning upprepade gånger hade många kartor för-
därfvats.
Landtmäteristyrelsen, som i regel icke fått tillfälle att yttra sig
i frågor rörande landtmäterikontorens lokaler, hade sedan flera år haft
sin uppmärksamhet riktad på berörda missförhållanden och varit be¬
tänkt på vidtagande af åtgärder för åstadkommande af ändring däri.
Att styrelsen emellertid icke vidtagit andra sådana än för lagning af
de kartor, som varit mest i behof af reparation och som tillfälligtvis
framtagits ur sina akter, hade berott dels därpå, att styrelsen förvissat
sig om, att kartorna till de stora laga skiften, som under senare åren
verkställts i Norrland, i regel icke vekes utan förvarades rullade, dels
ock därpå, att frågan synts böra komma under pröfning först efter
[63.
Nionde hufvudtiteln.
356
[63.] den då ifrågasatta omorganisationen af förste landtmätartjänsterna.
Det förhölle sig nämligen så, att arbetet med att efterse, hvad af
kontorens söndriga kartor genom lagning kunde tillvaratagas för att
därefter kunna förvaras på ett ändamålsenligare sätt, vore ett göromål
af mycket tidsödande och grannlaga art. Men då förste landtmätarna
dittills icke varit skyldiga att ägna all sin arbetstid åt förste landtö¬
rn ätartjänsten, hade styrelsen ansett tiden för granskning i berörda
afseende af kontorens kartförråd icke vara för handen, förr än den
ifrågasatta omorganisationen blifvit verklighet.
Frågan om inrättande af ett jordregister att uppläggas och föras
å länens landtmäterikontor hade äfven afhållit styrelsen från vidta¬
gande af åtgärder härutinnan. Styrelsen hade nämligen ansett, att,
därest jordregister komme att uppläggas, landtmäterikontorens lokaler
behöfde utvidgas och lagning af kartorna lämpligen kunde ske sam¬
tidigt med arbetena för registrets uppläggande.
Det syntes styrelsen vara nödvändigt att bereda ej allenast jord¬
registret, hvaraf något duplettexemplar ej komme att finnas, utan
äfven alla landtmäteriakter och många andra handlingar ett fullt säkert
och ändamålsenligt förvar. Då detta icke torde kunna ske utan till¬
gång till brandfritt arkivrum, ansåge styrelsen, att samtliga läns landt¬
mäterikontor borde förses med sådant rum. Och anordnandet af dylikt
rum syntes styrelsen innefatta en angelägenhet af sådan vikt, att den¬
samma icke borde uppskjutas.
Det utrymme, en sådan arkivlokal borde äga, vore hufvudsakligen
beroende af länets storlek och folkmängd, jorddelningens ståndpunkt
samt landtmäteriakternas omfattning och kartornas storlek.
Frågan vore emellertid äfven beroende af sättet för kartornas
förvaring. Under förutsättning att ett af styrelsen framlagdt förslag
om förbud i allmänhet mot kartors vikning komme att vinna be¬
aktande, uppstode fråga, om kartorna borde förvaras rullade eller i
plan, och detta spörsmål sammanhängde i afsevärd mån med före¬
skrifterna om konceptkartors upprättande. Det vore nämligen tydligt,
att, därest konceptkartorna upprättades i små blad, desamma skulle
kunna förvaras i plan, i hvilket fall de kräfde mindre utrymme. Detta
tillvägagångssätt ansåges allmänt såsom det enda tillfredsställande,
men i vårt land kunde en dylik anordning icke obetingadt anses för¬
delaktig. Storleken af de områden, som ofta på en gång blefve före¬
mål för uppmätning af landtmätare, skulle kräfva en konceptkartas
uppdelning i ett stort antal blad. Härigenom komme öfverblicken att
försvåras och i afsevärd grad äfven det arbete, för hvars utförande
Nionde hufvudtiteln.
357
kartan upprättats. Styrelsen ansåge sig på grund häraf icke kunna
tillstyrka eller meddela föreskrift om konceptkartors upprättande i så
små delar, att de lämpade sig att förvaras plana, dock med undantag
beträffande vissa slag af kartor.
Om lagning af landtmäterikontorens kartor företoges i samman¬
hang med arbetet för jordregistrets uppläggande, borde kartorna efter
verkställd lagning gifvetvis förvaras på sådant sätt, att de så vidt
möjligt icke på nytt toge skada, utan alltså förvarades plana eller
rullade. I båda fallen borde de förvaras liggande i skjutbara fack
eller i lådor. Handlingarna tillika med de kartor, som fortfarande
komme att förvaras bland dessa, borde inläggas uti skåp. På sådant
sätt syntes äfven jordregistret böra förvaras.
För ordnande af landtmäterikontoren tillhörande kartor och hand¬
lingar på hufvudsakligen nu angifna sätt erfordrades afsevärda utrym¬
men i arkiven. Att för dessa angifva en bestämd storlek läte sig icke
göra. Med ledning af gjorda beräkningar tilltrodde sig styrelsen emel¬
lertid uttala den mening, att, under förutsättning att plats äfven skulle
finnas för framtida ökning, minst 50 kvadratmeters golfyta borde be¬
räknas för arkiv till landtmäterikontoren i de mindre länen och en
golfyta af inemot 100 kvadratmeter för de större landtmäterikontorens
arkiv. Förutom arkiv kräfdes ett större rum för allmänheten, hvarest
densamma kunde beredas tillfälle att taga del af kartor och hand¬
lingar. Behofvet af utrymme i detta rum vore mycket beroende af
den storlek, kartorna både. I de norrländska länen, där kartor af två
och ända till tre meters bredd och fem ä sex meters längd förekomma,
kräfdes för detta ändamål ett mycket stort rum med en golfyta af
omkring 50 kvadratmeter, under det att i de södra länen ett rum,
som innehölle en area af 30 å 35 kvadratmeter, kunde vara tillräck¬
ligt. Utom dessa rum fordrades ytterligare ett större rum för under¬
söknings- och kontrollarbeten, kartritnings- och andra göromål, som
skulle utföras å länens landtmäterikontor. Berörda göromål vore af
sådan art, att de icke kunde verkställas i det rum, till hvilket all¬
mänheten borde hafva tillträde. Behofvet af utrymme uti ifrågavarande
rum ansåge styrelsen vara ganska stort. Rummet borde därför hafva
en golfyta af omkring 40 kvadratmeter. Uti detta rum afsåge styrelsen,
att arbetena med jordregistrets uppläggande skulle utföras. Under
den tid, detta arbete påginge, torde möjligen en del kart- och andra
arbeten kunna utföras i allmänhetens rum. Styrelsen trodde sig näm¬
ligen hafva anledning förutsätta, att allmänhetens besök å landtmäteri¬
kontoren icke skulle blifva alltför talrika, förr än jordregistret blifvit
358
Nionde hufvudtiteln.
[63.] upplagd! Förutom nu angifna rum kräfdes minst ännu ett sådant
till förste landtmätarens enskilda expeditionsrum. För detta rum borde
dock icke behöfva beräknas större golfyta än 20 å 25 kvadratmeter.
Ytterligare ett mindre rum för amanuens vore väl önskvärdt, men
syntes icke allestädes vara erforderligt, särskildt icke i de kontor, som
erhölle rymligt rum för allmänheten.
För anordnande af ändamålsenliga lokaler för länens landtmäteri¬
kontor, hvilka lokaler borde innehålla, utom arkivrum, 3 å 4 rum,
kräfdes alltså en golfyta af omkring 150 kvadratmeter för de mindre
och omkring 250 kvadratmeter för de större länen. Uti denna golf¬
yta hade icke inberäknats någon plats för förstuga och tambur samt
icke heller för toalettrum.
Såsom önskemål i öfrigt tilläte sig styrelsen framhålla, att lo¬
kalen finge särskild ingång med förstuga och tambur, att densamma
anordnades helt och hållet fristående från angränsande lokaler och att,
därest genomgång funnes till länsstyrelsens lokaler, hvilket torde inne¬
bära fördel för såväl länsstyrelsens ämbets- och tjänstemän som för
förste landtmätaren, järndörr anbringades i densamma. Lokalerna
borde vidare förses med elektrisk belysning, där så vore möjligt, samt
värmeledning, åskledare och vattenpost med slang. Slutligen borde upp¬
märksamhet ägnas åt att lokalerna finge rik tillgång på dagsljus.
Härför erfordrades, att fönstren gjordes höga, och detta i sin ordning
kräfde en ansenlig takhöjd. Sådan påkallades äfven af andra anled¬
ningar.
Landtmäteristyrelsen har vidare förmält, att densamma i rund-
skrifvelse den 25 juni 1908 anmodat samtliga förste landtmätare dels
att till styrelsen inkomma med beskrifning af landtmäterikontorens
lokaler, dels att i sammanhang därmed uttala sig, huruvida utrymmet
medgåfve att i denna lokal ej mindre företaga arbetet för uppläggande
af jordregister än äfven på ändamålsenligt sätt förvara kontorets kartor
jämväl efter eventuellt förbud mot vikning af andra kartor än sådana
af ringa värde, dels ock att, därest behof af utvidgning af förenämnda
anledningar gjorde sig gällande, angifva det eller de sätt, hvarpå detta
behof lättast kunde tillgodoses, hvarvid det borde tagas i öfvervägande,
om några fördelar möjligen kunde stå att vinna till följd af dåmera
beslutad indragning af landträntmästarbefattningarna.
De till landtmäteristyrelsen i anledning af berörda rundskrifvelse
från samtliga förste landtmätare inkomna yttranden med upplysningar
och förslag rörande lokalernas anordning och utvidgning jämte
Nionde hufvudtiteln.
359
tillhörande planritningar äro bifogade styrelsens nu ifrågavarande
skrifvelse.
Sedan styrelsen därefter yttrat sig angående förhållandena vid
hvarje särskildt landtmäterikontor, har styrelsen hemställt, dels att i
vissa län de lokaler, som dittills användts af ränterierna, måtte tills¬
vidare få användas för landtmäterikontorens räkning, dels att tillfällig
utvidgning af lokalerna måtte på närmare angifvet sätt beredas vissa
landtmäterikontor, dels att nya eller väsentligen förändrade lokaler
måtte åt vissa landtmäterikontor beredas och dels att utvidgning och
ändring enligt närmare angifna förslag måtte företagas beträffande vissa
landtmäterikontors lokaler.
Styrelsen har vidare erinrat, att några medel för anskaffande af
lokaler icke beräknats ingå i det anslag, som anvisats för jordregistrets
uppläggande.
Styrelsen har därjämte framhållit lämpligheten af att, då ut¬
vidgning och ordnande af lokalerna för länens landtmäterikontor icke
längre torde kunna uppskjutas, de åtgärder, som komme att vidtagas,
gjordes så omfattande och grundliga, att de nya lokalerna under lång
tid framåt kunde blifva för sitt ändamål användbara.
De kostnadsberäkningar, som komme att uppgöras för lokalernas
iordningställande, borde enligt styrelsens mening äfven omfatta lämplig
inredning inom lokalerna, särskildt arkivrummen.
Denna landtmäteristyrelsens framställning remitterades till samt¬
liga länsstyrelser för yttrandes afgifvande.
Beträffande åtskilliga läns landtmäterikontor har erforderlig ut¬
redning ännu icke afslutats. I afvaktan härpå har tillfällig tillökning
i förutvarande lokaler beredts vissa landtmäterikontor. Genom för¬
hyrning hafva tillfredsställande lokaler redan anskaffats för landtmäteri-
kontoren i Stockholms, Kronobergs, Hallands, Göteborgs och Bohus,
Västmanlands och Västerbottens län. Landtmäterikontoret i Blekinge
län har under år 1909 fått tillträda fullt ändamålsenlig lokal i lands-
statshuset i Karlskrona. Hvad öfriga läns landtmäterikontor angår, så
har i fråga om landtmäterikontoren i Malmöhus, Örebro och Norr¬
bottens län sådan utredning numera vunnits, att däraf framgår, att
för beredande af lämpliga lokaler erfordras arbeten, som visserligen
icke i och för sig äro af någon större omfattning, men som dock icke
kunna utföras medelst tillgängliga medel, utan kräfva särskildt anslag
för ändamålet. Jag anhåller därför nu att få redogöra för frågan om
lokaler åt landtmäterikontoren i sistnämnda tre län.
[63.]
860
Nionde hufvudtiteln.
[63.]
Malmöhus läns landtmäterikontor.
MoJmöhut larm Åt detta kontor är lokal upplåten i nordöstra delen af bottenvåningen
Untontorri~ i landshöfdingeresidenset i Malmö. Lokalen utgöres af tre rum jämte
tambur. De två större rummen vetta åt den trånga och jämförelsevis
mörka Kansligatan samt det tredje rummet åt residensets borggård.
Sammanlagda golfytan utgör, inberäknadt tambur, enligt förste landt-
mätarens uppgift, 88 kvadratmeter, hvaraf de båda större rummen,
som användas till arkivlokal, upptaga 67 kvadratmeter och det tredje
rummet 16 kvadratmeter eller inalles 83 kvadratmeter. Utrymmet
uppges vara till den grad otillräckligt, att för förvaring af en del
större akter, rullade kartor och dylikt platsen under borden i arkiv¬
rummen måst tagas i anspråk, samt att, då facken för en hel del
socknar vore fyllda och nya akter i mängd inkomme, omplaceringar
måst vidtagas, hvilka försvårat akternas begagnande och dock endast
varit en hjälp för tillfället. Slutligen hade en del akter måst placeras
i packlådor stående i arkivrummen. En utvidgning af lokalen vore
därför, enligt hvad förste landtmätaren anfört, erforderlig, om akterna
skulle kunna förvaras på ändamålsenligt sätt, och i synnerhet för
arbetet med jordregistret. I fråga om sättet för åstadkommande af
en sådan utvidgning har förste landtmätaren framhållit, att de dit¬
tills af landtränteriet disponerade, invid landtmäterikontoret belägna
rummen lämpligen borde tilläggas landtmäterikontoret. Dessa rum
bestode af ett kassahvalf i hörnet mellan Kansligatan och Adelgatan,,
två rum åt sistnämnda gata samt ett trapprum. Hela golfytan vore
71,4 kvadratmeter, hvaraf trapprummet innehölle 4,4 kvadratmeter.
Då numera centraluppvärmning skulle införas i länsstyrelsens lokaler,
finge det antagas, att denna förmån äfven skulle komma landtmäteri¬
kontoret till godo.
Landtmäteristyrelsen har i sin förberörda skrifvelse den 7 novem¬
ber 1908 betonat, att utrymmet i den nuvarande lokalen vore otill¬
räckligt och att några åtgärder till skydd mot eldfara icke vidtagits.
Genom tilläggande af ränteriets lokaler skulle landtmäterikontoret få
en golfyta af 150 kvadratmeter förutom tambur och toalett, hvilken
sistnämnda borde inredas i trapprummet. Styrelsen ansåge, att detta
utrymme framdeles komme att visa sig otillräckligt, men, ifall annan
fullt ändamålsenlig lokal icke kunde för närvarande erhållas, borde
Nionde hufvudtiteln.
361
enligt styrelsens mening åtgärderna baseras på förste landtmätarens
förslag.
Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i länet har i utlåtande
den 17 februari 1909 anmält, att genom landtränteriets indragning
vore det möjligt för länsstyrelsen att åtminstone tillsvidare undvara
dess lokaler, med förbehåll likväl att fortfarande äga tillgång till
kassahvalfvet, hvarest dock kunde beredas utrymme för förvaring äfven
af jordregistret och andra mera värderika arkivalier från landtmäteri-
kontoret. Enligt upprättadt kostnadsförslag skulle de erforderliga
arbetena, innefattande jämväl brandsäkerhetsanordningar i de bägge
nuvarande arkivrummen samt i ett af ränteriets förra rum, kräfva en
kostnad af 8,879 kronor. Då det med den ständigt stigande ökningen
af göromålen hos länsstyrelserna med ganska stor visshet kunde förutses,
att länsstyrelsen själf inom icke allt för lång tidrymd kunde komma i
behof af ifrågavarande lokaler, ansåge Eders Kungl. Maj:ts befallnings¬
hafvande det visserligen kunna ifrågasättas, huruvida det vore lämpligt
att nu nedlägga särskilda kostnader på brandsäkerhetsanordningar,
men då det jämväl för länsstyrelsen vore nyttigt att äga mera brand-
säkra lokaler för förvaring af handlingar, som icke kunde nedläggas i
länsstyrelsens arkiv, såge Eders Kungl Maj:ts befallningshafvande gärna,
att berörda anordningar komme till utförande.
Landtmäteristyrelsen har den 17 mars 1909 yttrat sig med an¬
ledning af hvad sålunda anförts. Därvid har landtmäteristyrelsen icke
gjort någon invändning mot att länstyrelsen jämte landtmäterikontoret
begagnade omförmälda kassahvalf. För att tillträdet till kassahvalfvet
icke måtte behöfva ske genom landtmäterikontorets arkivrum samt af
andra anförda orsaker ansåge emellertid landtmäteristyrelsen fördel¬
aktigast, att alla tre rummen i nuvarande landtmäterikontoret inrättades
till brandfria arkivrum med en golfyta af 83 kvadratmeter och att af
de bägge från ränteriet tillkomna rummen det ena öfverlätes åt arbetena
med jordregistret och det andra blefve förste landtmätarens tjänsterum.
Till allmänhetens betjänande kunde tillsvidare det ena arkivrummet
användas. Kostnaderna för lokalens anordnande på nu föreslaget sätt
syntes kunna beräknas lika med det ingifna kostnadsförslaget eller till
i rundt tal 9,000 kronor. Därtill borde dock komma kostnad för
inledande af elektrisk belysning m. m. Då emellertid sammanlagda
golfytan icke komme att uppgå till mer än omkring 150 kvadratmeter
samt länsstyrelsen möjligen inom icke alltför lång tid skulle blifva i
behof af lokalerna, ställde sig landtmäteristyrelsen tveksam, huruvida
förslaget borde bringas till utförande. Huruvida genom påbyggnad
Bih. till Biksd. Prof. 1911. 1 Samt. 1 Afd. 46
[63.]
362
Nionde hufvudtiteln.
[63.] eller andra anordningar vid residensbyggnaden annan lämplig lokal
för landtmäterikontoret kunde vinnas eller dylik lokal kunde beredas
i annat statens bus i Malmö,vore styrelsen icke i tillfälle att yttra sig
om. Därest emellertid utsikt icke funnes att på annat bättre sätt
skyndsamt bereda landtmäterikontoret lämplig lokal, syntes man icke
böra rygga tillbaka för ofvan angifna kostnad, som ju i allt fall blefve
till nytta för länsstyrelsen, efter det lokalen framdeles tilläfventyrs ut¬
rymts af landtmäterikontoret.
Öfverintendentsämbetet bar i infordradt utlåtande af den 23 no¬
vember 1909 förklarat sig anse att för bär ifrågavarande ändamål
någon vare sig på eller tillbyggnad af länsresidensets hus icke lämpligen
borde ifrågakomma samt att, så vidt ämbetet hade sig bekant, någon
lokal inom annan kronan tillhörig byggnad i Malmö icke funnes för
landtmäterikontoret tillgänglig. Öfverintendentsämbetet har vidare
såsom sin åsikt framhållit, att genom upplåtande och iordningställande
af den lokal, som därtill af Eders Kung!. Maj:ts befallningshafvande
föreslagits till landtmäterikontorets i Malmöhus län begagnande, kon¬
toret måste för en tid framåt betraktas såsom skäligen väl tillgodosedt.
Då härtill komme den omständighet, att mot den beräknade kostnaden,
cirka 9000 kronor — hvartill emellertid borde läggas ett belopp af
2,500 kronor för vidtagande af åtgärder för förlänande af fullständig
eldsäkerhet också åt kassahvalfvet och anordnande af elektrisk belysning
äfvensom för kontroll och oförutsedda utgifter, hvarigenom arbetskost¬
naden borde antagas komma att bestiga sig till 11,500 kronor — icke
funnes skäl till anmärkning, samt då länsstyrelsen i en framtid, när
lokalen måste till denna öfverlåtas, gifvetvis komme att hafva fördel
af de verkställda arbetena, har ämbetet för sin del förordat här om-
handlade förslag till beredande af lokal för landtmäterikontoret i
Malmöhus län.
Örebro läns landtmäterikontor.
örtbro läns Detta kontors lokaler utgöras för närvarande af, förutom tambur,
fa"ionior.n' tre ruin med en golfyta af 115,5 kvadratmeter, belägna i tredje vå¬
ningen af Örebro slott. Förste landmätaren har framhållit, att invid
denna lokal funnes ett oinredt rum, som lämpligen kunde tilläggas.
Dess golfyta är 75 kvadratmeter. Landtmäteristyrelsen har i sin
merberörda skrifvelse förordat en dylik anordning.
Eders Kungl. Maj:ts Befallningshafvande i länet har i utlåtande
den 31 december 1908 vitsordat, att någon annan lokal, lämplig att
Nionde hulvu dtiteln.
363
tilläggas landtmäterikontoret, icke funnes än omförmälda oinredda
rum. För att icke försvåra tillträdet till en invid detta rum belägen
tornvind borde dock icke hela rummet afstås åt landtmäterikontoret,
utan rummet afdelas med en vägg, så att en korridor till tornvinden
uppstode. I detta fall skulle själfva rummets golfyta blifva 54,7 kva¬
dratmeter.
Denna tillökning bär landtmäteristyrelsen för sin del funnit
otillräcklig.
Öfverintendentsämbetet har i utlåtande den 15 november 1910
anfört hufvudsakligen följande. Olika utvägar till beredande af ökadt
utrymme åt detta landtmäterikontor hade pröfvats, men ämbetet hade
funnit sig böra stanna vid förslaget att åt landtmäterikontoret upplåta
omförmälda oinredda rum på sätt länsstyrelsen hemställt. För att
bereda än ytterligare utrymme borde emellertid i det största af kon¬
torets nuvarande rum anordnas en balkong kring väggarna jämte
trappa samt det nya rummet i dess helhet afdelas på höjden medelst
en mellanbotten. I dessa bägge rum, som skulle utgöra arkivlokalen,
borde inläggas brandfria golf och tak af beton på järnbalkar. Där¬
jämte skulle toalett anordnas och värmeledning inrättas samt elektrisk
belysning införas m. m. Nödiga arkivskåp borde äfven anskaffas.
Enligt infordrade anbud och verkställda beräkningar komme kost¬
naderna att ställa sig sålunda:
byggmästeriarbeten .....................................
|
... kronor
|
8,470: —
|
värmeledningsarbeten......................................
|
»
|
2,500: —
|
arkivinredning, förslagsvis.............................
|
>>
|
8,000: —
|
elektrisk belysning .........................................
|
»
|
1,000: —
|
arfvoden och oförutsedda utgifter..............
|
>
|
2,030: —
|
eller sammanlag
|
dt kronor
|
22,000: —
|
Öfver detta förslag till frågans lösning har ämbetet på anmodan
emottagit utlåtanden af Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande, som
bifogat yttrande af förste landtmätaren i länet äfvensom af landt¬
mäteristyrelsen, Indika samtliga gillat förslaget.
Norrbottens läns landtmäterikontor.
Detta kontors lokaler äro belägna å nedra botten i landsstats-
huset i Luleå och bestå af tambur, två rum samt arkiv. Det sist¬
nämnda har oregelbunden form, sträckande sig från gafveln inåt husets
[63.]
Norrbottens
läns landt¬
mäterikontor.
364
Nionde hufvudtiteln.
[63.]
midt, och har blott ett fönster. Det är föi*3edt med hvälfdt tak och
golf af kalkstensplattor. Golfytan i lokalen i dess helhet är omkring
118 kvadratmeter. Bredvid denna lokal ligger landskontorets arkivrum
om 50 kvadratmeters golfyta med ingång genom en korridor från landt-
mäterikontorets tambur samt därjämte med särskild trappuppgång till
landskontoret. Å andra sidan om vestibulen och stora trappan äro
förlagda vaktmästarbostad samt landskansliets arkivlokaler, hvilka senare
bestå af två stora rum och ett mindre. Det sistnämnda, i handlingarna
betecknadt med n:r 8 och innehållande en golfyta af 29 kvadratmeter,
har varit upplåtet till förvaring af Norrbottens regementes arkiv.
Förste landtmätaren i länet har med anledning af förut omför-
mälda cirkulärskrifvelse från landtmäteristyrelsen anfört bland annat
följande. I de nuvarande till landtmäterikontoret hörande rummen
kunde arbetet med jordregistret icke försiggå, enär dessa rum behöfdes
för kontorets egentliga arbeten. På grund af att många kartor vore
synnerligen störa, kräfdes vid deras användning stort utrymme. Arkiv¬
rummet vore också för litet för att kartorna skulle kunna där förvaras
på ändamålsenligt sätt. Den behöfiiga utvidgningen borde lämpligen
ske sålunda, att landskontorets nuvarande arkivrum upplätes för jord-
registerarbetena samt omförmälda trappuppgång till landskontoret bort-
toges och arkivrummet tillökades med det därigenom vunna utrymmet.
I landskontorets nuvarande arkivrum kunde lämpligen förvaras eu del
akter, som tilläfventyrs ej skulle rymmas i arkivhvalfvet och som
hufvudsakligen hade sitt värde i kulturhistoriskt hänseende samt där¬
för utan olägenhet kunde afskiljas från hufvudarkivet och förvaras på
annat ställe i närheten. För beredande af än ytterligare utrymme i
arkivet kunde framdeles från de inregistrerade akterna afskiljas sådana
delar, som efter det förrättningarna afslutats hade ringa om ens något
värde. Centraluppvärmning funnes visserligen införd i landsstatshuset
men på sådant sätt, att den befunnits otillräcklig för arkiven. Landt-
mäterikontorets rum uppvärmdes medelst kakelugnar och äfven i dess
arkiv funnes en kaminkakelugn insatt.
Landtmäteristyrelsen har i skrifvelsen den 7 november 1908 funnit
förste landtmätarens förslag tilltalande, men förklarat sig anse det icke
vara erforderligt att till jordregister arbetena anslå landskontorets hela
arkivlokal utan endast södra delen däraf. Den norra delen borde där¬
emot införlifvas med landtmäterikontorets arkiv, som då skulle erhålla
en golfyta af omkring 80 kvadratmeter, under det att landtmäteri¬
kontorets lokaler i öfrigt, utom tambur och korridor, skulle innehålla
95 kvadratmeter. Ersättning åt landskontoret för den bortgångna
Nionde hufvudtiteln. 365
arkivlokalen syntes kunna beredas i landskansliets arkivlokal samt i
förutvarande ränteriet.
Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande har i utlåtande den 22
februari 1909 motsatt sig, att till landtmäterikontoret afstodes mer
än södra hälften af landskontorets nuvarande arkivlokal, hvilken
hälft enligt landtmäteristyrelsens förslag erfordrades för jordregisters-
arbetena. Den norra hälften däremot, som landtmäteristyrelsen velat
införlifva med landtmäterikontorets arkiv, vore jämte tillhörande trapp¬
uppgång fortfarande behöflig för landskontorets arkiv. Räntmästarens
dittillsvarande rum behöfdes för landskontorets arbeten och kunde icke
afses till arkiv åt landskontoret i annan mån än medelst anbringande
af hyllor kring vägg ärna. Plats funnes där för 75 längdmeter hyllor,
men landskontorets nuvarande arkivlokal medgåfve 202 längdmeter,
och detta vore dock otillräckligt för landskontorets behof. Redan nu
hade eu del handlingar måst uppflyttas på vinden, där de upptoge 35
längdmeter hyllor. Vinden vore dock ytterst olämplig till förvar af
arkivalier, enär dessa där lätteligen toge skada af fukt. För öfrigt
vore det under eu stor del af året omöjligt att vid arkivforskning-
vistas på vinden till följd af där rådande mörker och kyla. Felande
utrymme för landskontorets arkiv kunde däremot möjligen erhållas uti
det åt Norrbottens regementsarkiv upplåtna rummet n:r 8, ifall icke
detta rum snarare kunde användas för landtmäterikontorets räkning.
Emellertid ville, enligt ett af stadsingenjören i Luleå och eu magistrats¬
person därstädes efter på anmodan verkställd besiktning afgifvet för¬
slag, Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i första rummet föreslå,
att lokalfrågan löstes sålunda, att i källarvåningen under landtmäteri¬
kontorets nuvarande lokaler inrättades brandfria arkivrum för landt¬
mäterikontoret. Därest emellertid detta förslag icke gillades, borde
omförmälda rum n:r 8 öfverlåtas åt landtmäterikontoret, som där borde
kunna förvara de handlingar, som förste landtmätaren ansett kunna
afskiljas frän hufvudarkivet.
Landtmäteristyrelsen har den 4 maj 1909 yttrat sig med anled¬
ning af hvad Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande sålunda anfört.
Styrelsen har därvid funnit den föreslagna inredningen af arkivrum i
källaren vara af åtskilliga anledningar alldeles otillfredsställande för
landtmäterikontorets vidkommande. För landskontorets arkiv borde
förenämnda till regementsarkiv använda rum n:r 8 vara särdeles lämp¬
ligt, helst lätt förbindelse funnes dit genom trappa från eu korridor i den
våning, där landskontorets öfriga lokaler vore belägna. Förslaget att
366
N ionde hufvudtiteln.
[63.] använda detta rum för landtmäterikontorets behof kunde styrelsen icke
biträda.
Öfverintendentsämbetet har i utlåtande den 2 december 1909
meddelat, att enligt verkställda beräkningar skulle landtmäteristyrelsens
förslag att med landtmäterikontoret införlifva landskontorets hela nu¬
varande arkivlokal draga en kostnad af 9,000 kronor. Länsstyrelsens
hufvudförslag om inredning af arkivrum i källarvåningen beräknades
kosta 10,300 kronor och dess alternativa förslag om afstående till
landtmäterikontoret af endast södra hälften af landskontorets arkiv¬
lokal jämte landskansliets förut till militärarkiv använda rum skulle
kosta 8,900 kronor.
I samtliga dessa beräkningar inginge kostnader för åstadkom¬
mande af eldsäkerhet, anordnande af värmeledning, anskaffande af
arkivinrede in. m. Ämbetet liölle före, att förslaget att förlägga landt-
mäteriarkivet i källarvåningen måste anses både mindre lämpligt och
äfven onödigt, då utrymme syntes på annat sätt kunna beredas. Vid
valet mellan landtmäteristyrelsens förslag och Eders Kungl. Maj:ts be-
fallningshafvandes alternativa förslag ville det förefalla ämbetet, som
om hvad landtmäteristyrelsen föreslagit ägde företräde, enär genom
därmed förknippade anordningar landtmäteriarkivet, som tycktes be¬
höfva vara både samladt på ett ställe och lätt tillgängligt äfven för
allmänheten, vunne dessa syften och det vidare torde efter ämbetets
mening kunna anses, att länsstyrelsen kunde vinna en ingalunda
otillfredsställande godtgörelse för det mistade landskontorsarkivet uti
rummet n:r 8 i bottenvåningen. Öfverintendentsämbetet ville sålunda
för sin del förorda utförande af landtmäteristyrelsens förslag i enlig¬
het med den inom ämbetet härför upprättade kostnadsberäkning.
Riksarkivarien, hvilkens yttrande jämväl infordrats, har i ut¬
låtande den 28 december 1909 förklarat sig anse förslaget om in¬
redande af arkivlokal i källarvåningen böra lämnas å sido.
Under sådana förhållanden syntes för närvarande frågan närmast
gälla, hvem som skulle få disponera norra delen af landskontorets nu¬
varande arkivlokal och hvem som skulle begagna sig af rummet n:r
8. Vid besvarandet af dessa frågor syntes man böra taga hänsyn till
förste landtmätarens förklaring, dels att en del af landtmäterikontorets
arkiv numera endast hade värde i kulturhistoriskt hänseende och följ¬
aktligen kunde förvaras någonstädes i närheten af den egentliga arkiv¬
lokalen, dels att vissa handlingar, sedan förrättningarna afslutats, hade
ringa om ens något värde. Om riktigheten af sistnämnda påstående
hade riksarkivarien visserligen icke haft tillfälle eller anledning att
Nionde hufvudtiteln.
367
bilda sig något omdöme. Förhölle det sig emellertid på angifvet sätt, [63.]
syntes det vara tydligt, att lika litet i ett landtmäterikontor som i
andra offentliga arkiv handlingar borde allt framgent bevaras, som
saknade allt värde. Att handlingar af mindre aktuellt värde förvara¬
des »i närheten af» den egentliga eller bästa arkivlokalen vore icke
någon alltför ovanlig företeelse, isynnerhet om »närheten», såsom här
vore fallet, rymdes under samma tak. Erinras borde därjämte, att den
möjligheten icke syntes vara utesluten, att i den del af landskontorets
arkivlokal, som skulle användas för jordregisterarbetet, kring väggarna
uppsätta arkivhyllor eller skåp. Behöfdes ytterligare utrymme, borde
rummet n:r 8 utan nämnvärd olägenhet kunna för landtmäterikontorets
räkning tagas i anspråk särskildt för sådana handlingar, som vore af
mindre aktuellt intresse. Att det härigenom beredda utrymmet skulle
blifva otillräckligt hade icke från något håll påståtts. Då nu lands¬
kontoret från början varit innehafvare af den arkivlokal, af hvilken
det ville afträda södra hälften, syntes det riksarkivarien vara med
billighetens kraf öfverensstämmande, att det icke mot sitt bestridande
utträngdes från återstoden af densamma, allrahelst som landtmäteri¬
kontorets utrymmesbehof syntes på annat sätt kunna tillgodoses. Riks¬
arkivarien ansåge sig därför för sin del böra förorda den lösning af
frågan, som innebures i länsstyrelsens alternativa förslag.
I sina i dessa ärenden afgifna utlåtanden har öfverintendents-
ämbetet slutligen framhållit, att de föreslagna arbetena vore såväl af
större omfattning som ock af annat slag, än att de skäligen skulle
kunna hänföras till sådana reparations- och underhållsarbeten, för
hvilkas ombesörjande det till ämbetets förfogande ställda ordinarie
statsanslaget till byggnader och reparationer vore afsedt, och att
fördenskull extra anslagsmedel kräfdes till arbetenas utförande.
Efter att i dessa frågor hafva samrådt med cheferna för civil- Departement*-
och finansdepartementen, har jag till den lämnade utredningen endast eAefen'
att lägga följande.
I gällande instruktion för landtmäteristyrelsen och rikets landt¬
mätare den 22 oktober 1909 stadgas i 36 §, att i hvarje läns residens¬
stad skall finnas ett landtmäterikontor, hvarest kartor och handlingar,
äfvensom jordregistret jämte tillhörande handlingar skola förvaras.
Enligt 37 § äger landtmäteristyrelsen att meddela närmare bestäm¬
melser angående kartors och handlingars förvaring, dock med iakt¬
tagande att kartor skola förvaras rullade eller plana med undantag
ags
Nionde hmvudtiteln.
[63.] för sådana af mindre värde, hvilka det till besparing af utrymme må
vara tillåtet att vika.
Hvad beträffar nu ifrågavarande tre landtmäterikontor, synes mig
behofvet af utvidgade och i andra afseenden förbättrade lokaler för
dem vara tillfullo styrkt.
Förslaget i fråga om landtmäterikontoret i Malmöhus län, beträf¬
fande hvilket förslag inga andra erinringar framställts, än att dels det
därigenom vunna utrymmet af landtmäteristyrelsen ansetts i framtiden
blifva väl knappt, och dels länsstyrelsen förmält sig antagligen fram¬
deles komma i behof af lokalerna för egen räkning, synes mig vara
det bästa, som under nuvarande förhållanden står till buds. Det torde
äfven få antagas, att nämnda af myndigheterna i utsikt ställda fram¬
tidsmöjligheter icke alltför snart skola inträffa, och de kostnader, som
nu nedläggas, blifva ju, såsom såväl länsstyrelsen som öfverintendents-
ämbetet framhållit, icke bortkastade. Någon kostnad för arkivinred¬
ning är icke beräknad vid detta kontor.
Öfverintendentsämbetets förslag i fråga om landtmäterikontoret i
Örebro län bär gillats af de särskildt intresserade myndigheterna och
biträdes äfven af mig, enär det synes vara praktiskt och ur de olika
synpunkter, som här behöfva tillgodoses, tillfredsställande.
Angående lämpligaste sättet att bereda utvidgad lokal för Norr¬
bottens läns landtmäterikontor hafva olika meningar uttalats. Lika
med de flesta myndigheterna anser jag förslaget till inredning af arkiv¬
lokaler i källarvåningen icke böra gillas. Landtmäteristyrelsen och
öfverintendentsämbetet föreslå, att landskontorets hela nuvarande arkiv¬
rum tillägges landtmäterikontoret, under det att länsstyrelsen och riks-
arkivarien anse det tillfyllest, att södra delen af detta rum öfverlåtes
till landtmäterikontoret, hvilket därjämte till förvaring af mindre värde¬
fulla arkivalier hänvisas till ett i annan del af landsstatshuset beläget
rum n:r 8, för närvarande tillhörande landskansliets arkivlokal. Vid
öfvervägande af hvad härutinnan förekommit synes mig landtmäteri-
styrelsens förslag medföra afsevärda fördelar för landtmäterikontoret,
som därigenom skulle få ensamt disponera hela ena hälften af nedra
bottnen i landsstatshuset och blifva i tillfälle att bereda arkivet lämp¬
ligt ordnad uppställning och förvaring samt att hafva det nära till
hands vid förekommande forskningar och arbeten. Då landskontoret
genom en trappa i samma våning, där landskontorets lokaler äro be¬
lägna, har bekväm tillgång till rummet n:r 8, synas de olägenheter,
som för landskontoret skulle uppstå genom att nödgas till detta rum
Nionde liufvudtltelu.
369
öfverflytta en del arkivalier, icke vara synnerligen afsevärda. Vid [63.]
sådant förhållande, och då vid en anordning' af dylikt slag landskon¬
torets behof af utrymme lärer blifva väl tillgodosedt, har jag icke
tvekat att ansluta mig till landtmäteristyrelsens af öfverintendentsämbetet
tillstyrkta förslag i detta afseende.
Mot de särskilda kostnadsberäkningarna har jag icke funnit an¬
ledning till erinran.
På sätt öfverintendentsämbetet framhållit, lämnar det ordinarie
anslaget till byggnader och reparationer icke tillgång till bestridande
af de med dessa arbeten förbundna utgifter, utan torde särskildt anslag
därtill böra äskas af Riksdagen. Beloppen utgöra, enligt hvad ofvan
anförts, för landtmäterikontoren i Malmöhus län 11,500 kronor, i Örebro
län 22,000 kronor och i Norrbottens län 9,000 kronor eller sammanlagdt
42,500 kronor.
Under åberopande af hvad sålunda anförts hemställer jag, att
Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen
att å extra stat för år 1911 anvisa till utvidgning m. fl. arbeten
vid landtmäterikontoren i Malmöhus län 11,500 kronor, i Örebro län
22,000 kronor och i Norrbottens län 9,000 kronor eller sammanlagdt
42,500 kronor.
[64.]
Sedan genom nådigt bref den 29 april 1851 samt landtmäteri- Reparation och
instruktionen den 6 augusti 1864 förordnats, att inbindnings- med
flera kostnader, som af Kungl. Maj:ts befallningshafvande pröfvades nödiga landtmäteri-
för en noggrann vård af de i länens landtmäterikontor befintliga kartor, kont(’r-
handlingar och böcker samt för anskaffande och underhåll af erforder¬
liga inventarier, ved m. m. till berörda landtmäterikontor, finge gäldas
af allmänna medel, utgingo kostnaderna härtill först från sjätte hufvud-
titelns anslag till skrifmaterialier och expenser, ved m. m. samt från
och med år 1901 från enahanda anslag under nionde hufvudtiteln.
Till reparation och renovation af kartor, tillhörande landtmäterikonto¬
ren i länen, anvisade Kungl. Maj:t därjämte vid upprepade tillfällen,
tidigast år 1886 och senast år 1907, på särskilda framställningar
medel till sammanlagdt belopp af 11,000 kronor från besparingarna
under sjätte eller nionde hufvudtiteln. I samband med utfärdande den
23 oktober 1908 af instruktion för landtmäteristyrelsen och rikets
landtmätare förordnade Eders Kungl. Maj:t genom nådigt bref samma
dag, att kostnaderna för landtmäterikontorens i länen förseende med
nödiga inventarier, instrument m. m. skulle bestridas af nionde hufvud-
titelns expensanslag.
Bih. till Bd:sd. Prof. 1911. 1 Sami. 1 Afl.
47
370
Nionde hufvudtiteln.
I skrifvelse den 7 november 1908 anförde landtmäteristyrelsen,
att lagning af kartor, till den del denna lagning vore att betrakta
såsom nödvändig för fortgående underhåll af desamma, innefattade en
åtgärd, som vore oskiljaktig från den förste landtmätarna i länen
åliggande vård af landtmäterikontorens kartor. Vid sådant förhållande
borde förste landtmätarna hafva tillgång till nödiga medel för bestri¬
dande af de kostnader, som vore erforderliga för denna vård. Dessa
kostnader syntes böra gäldas af expensmedel. Att så vid flera tillfällen
dittills icke skett syntes hafva berott på, att underhåll genom suc¬
cessiv lagning af kartorna ej ägt rum. Det hade därför befunnits
nödvändigt att vidtaga mer omfattande åtgärder än som egentligen
kunnat hänföras till den fortgående vården och underhållet af kartorna.
Landtmäteristyrelsen anhölle därför om meddelande af erforderliga
bestämmelser i ämnet.
Jämlikt nådig befallning att verkställa utredning angående det
årliga expensanslag, kostnader för lagning af kartor däri inberäknad,
som för hvart och ett af länens landtmäterikontor vore erforderligt,
öfver!ämnade landtmäteristyrelsen med utlåtande den 8 april 1909
sådan utredning jämte en inom styrelsen uppgjord beräkning, upp¬
tagande dels årsbehofvet af expensmedel under normala förhållanden
och dels en uppgift å extra utgifter för vissa åtgärder, afseende äldre
kartors lagning i större utsträckning m. m.
Genom nådigt beslut Jen 28 januari 1910 förklarade Eders Kungl.
Maj:t, att från det under nionde hufvudtiteln uppförda förslagsanslaget
till skrifmaterialier och expenser, ved m. m. finge för hvart och ett
af länens landtmäterikontor efter Eders Kungl. Maj:ts befallnings-
hafvandes bepröfvande årligen utgå medel intill vissa angifna maximi¬
belopp, växlande mellan 500 och 600 kronor, för gäldande af kost¬
nader för skrifmaterialier, telegram- och telefonafgifter, för mindre
lagningar samt inbindning af kartor och handlingar äfvensom i allmän¬
het för vård och underhåll af de för kontorets räkning anskaffade
böcker, instrument och andra tillhörigheter. Därjämte förklarade
Eders Kungl. Maj:t sig vilja uppå förnyad framställning af landtmäteri¬
styrelsen och efter af nämnda styrelse i fråga om hvarje landtmäteri¬
kontor verkställd utredning i fråga om behofvet af äldre kartors lag¬
ning i större utsträckning m. m. fatta beslut om hvad i anledning
däraf borde vidtagas.
Landtmäteristyrelsen har nu i underdånig skrifvelse den 24
oktober 1910 anfört följande. Styrelsen hade med anledning af inne¬
Nionde hufvudtitein.
371
hållet af nyss omförmälda nådiga beslut den 28 januari 1910 anmodat
rikets förste landtmätare att söka utreda och till styrelsen inkomma
med uppgift dels på ungefärliga antalet kartor, som antingen tarfvade
lagning eller vore så bristfälliga, att de icke genom lagning kunde
blifva användbara, dels ock på kostnaderna särskildt för lagning och
särskildt för kopiering af kartor af sistberörda bristfälliga slag. Landt-
mäteristyrelsen hade härvid erinrat, ej mindre att kostnadsberäknin¬
garna icke borde grunda sig på gällande taxa utan på det pris, hvar¬
till arbetet lägst kunde beräknas blifva utfördt, dock under förutsätt¬
ning att därvid skulle användas personel som besutte erforderlig vana,
så att arbetet kundejverkställas på ett tillfredsställande sätt utan att
taga förste landtmätarnas tid alltför mycket i anspråk, än äfven att,
då det för ett stort antal län kunde antagas, att det bestämda årliga
maximibeloppet af expensmedel kunde bereda afsevärd tillgång för
ifrågavarande ändamål och för ett eller annat län måhända helt och
hållet förslå till täckande af därför erforderliga utgifter, det till följd
häraf vore önskvärdt, att blifvande utredning tydligt komme att
utvisa dels det belopp, som för lagning af kartor in. in. årligen kunde
erhållas af expensmedlen, dels hvad därutöfver blefve erforderligt,
under förutsättning att arbetet komme till utförande under åren
1911—1915.
Sedan rikets förste landtmätare inkommit med utredning och
yttrande i ämnet, hade styrelsen med ledning däraf uppgjort en vid
utlåtandet fogad beräkning. Af densamma framginge, att vid Kalmar,
Gottlands och Värmlands läns landtmäterikontor det årliga expens-
anslaget finge antagas förslå till ifrågavarande behof och vid Hallands
läns landtmäterikontor till lagningen af kartor, att vid öfriga landt¬
mäterikontor 51,375 kartor tarfvade lagning och att kostnaderna härför
beräknats till 63,211 kronor, att renovation erfordrades dels af ett upp¬
gift antal af 729 kartor för en beräknad kostnad af 32,810 kronor,
och dels af icke uppgifvet antal kartor i vissa län för beräknade 10,300
kronor, att för renovation af kartor sålunda erfordrades tillhopa 43,110
kronor, att ifrågavarande kostnader alltså skulle uppgå till samman-
lagdt 106,321 kronor, att af ofvanberörda årliga expensmedelsbelopp
inalles 630 kronor om året beräknats blifva tillgängliga såsom bidrag
till bestridande af dessa kostnader vid några af landtmäterikontoren
samt att, då arbetet antagits böra komma till utförande under åren
1911—1915, 3,150 kronor alltså skulle kunna bestridas af expens¬
medlen och ett ytterligare belopp af 103,171 kronor erfordras för ifråga¬
varande ändamål.
[64.]
Nionde hufvudtiteln.
[64.
372
Till grund för sina yttranden i ämnet hade förste landtmätarnä
utgått från ett timpris, varierande mellan 50 och 80 öre, beroende af
förhållandena i olika orter. Med afseende å sättet för beräknandet af
omfattningen utaf de erforderliga arbetena företedde deras utredningar
större skiljaktigheter. och beträffande vissa län syntes uppgifterna icke
kunna anses annat än approximativa, till följd hvaraf de för samma
län lämnade uppgifterna i kostnadsafseende gifvetvis vore osäkra. Men
äfven om den skedda beräkningen alltså icke för alla län kunde anses
fullt exakt, vore landtmäteristyrelsen emellertid öfvertygad om. att
resultatet för riket i dess helhet måste betraktas såsom tillförlitligt och
att alltså för ifrågavarande ändamål fordrades ett belopp af i rundt
tal 100,000 kronor.
Att behofvet uti ifrågavarande afseenden vore så omfattande, vore
en följd af de otillräckliga lokaler, som åt landtmäterikontoren varit
anvisade. Det begränsade utrymmet hade gjort det nödvändigt att
förvara kartorna vikta och inlagda'i ofta tätt packade konvolut till¬
sammans med handlingarna. Särskild! de större kartorna hade här¬
igenom blifvit illa medfarna och många kartor hade genom att ofta
utvecklas och hopläggas helt och hållet fördärfvats. Att genom vik-
ning af kartor deras tillförlitlighet äfventyrades torde vara uppeen-
bart.
Enligt äldre instruktioner hade förste landtmätarna haft enahanda
skyldigheter som enligt nu gällande instruktion ålåge dem att ansvara
för vården af landtmäterikontorets kartor och handlingar. Häri borde
emellertid icke kunna inbegripas någon skyldighet för dem att själfva
verkställa lagning af kartor eller kopiering af sådana. Detta borde
vara tydligt redan på grund af beskaffenheten af arbetet, som hvad
lagning af kartor anginge närmast vore att likställa med bokbinderi-
göromål. Vid sådant förhållande och då ifrågavarande arbeten icke
heller lämpligen borde uppdragas åt de fackligt utbildade biträden,
som för göromålens behöriga gång vore eller till äfventyra blefve anställda
å kontoren, borde nödiga medel anvisas för bestridande af de kost¬
nader, som vore erforderliga för arbetets utförande. Medel för ifråga¬
varande ändamål hade äfven vid olika tillfällen af Kungl. Maj:t efter
framställning af landtmäteristyrelsen anvisats från allmänna besparingarna.
Man syntes under senare åren allt mer hafva kommit till insikt
om betydelsen af de upplysningar, som stode att vinna af de kartor
och handlingar, som förvarades i länens landtmäterikontor. Antalet
besökande i kontoren hade under senare åren väsentligt ökats, i syn-
Nionde imfvtldtiteln.
070
o (o
nerhet sedan genom 1908 års instruktion föreskrifvits, att kontoren
skulle dagligen hållas öppna för allmänheten. Sedan början afår 1909
påginge å kontoren arbetet med uppläggande af jordregister för rikets
landsbygd, hvilket arbete hufvudsakligen bestode i upptecknande enligt
gällande författning af uppgifter, som skulle hämtas från landtmäteri-
akterna. Genom jordregistret skulle säkerligen allmänhetens uppmärk¬
samhet än ytterligare komma att fästas på vikten af de upplysningar,
som kunde inhämtas af landtmäteriakterna. På grund af berörda för¬
hållanden ko linne de kartor och handlingar, som förvarades i läns-
landtmäterikontoren, att allt oftare blifva använda. Därest åtgärder
icke skyndsamt vidtoges för kartornas lagning och ändamålsenliga för¬
varing, skulle därför, enligt landtmäteristyrelsens mening, många kartor
årligen blifva helt och hållet obrukbara.
Sedan landtmäteristyrelsen härefter erinrat om bestämmelserna i
gällande landtmäteriinstruktion rörande sättet för kartornas förvaring
samt om redan vidtagna åtgärder för beredande af utvidgade lokaler
åt länens landtmäterikontor, rörande hvilka ämnen jag torde få hän¬
visa till den i nästföregående punkt därom lämnade redogörelse, har
styrelsen fortsatt sålunda.
Landtmäterikontorens förutvarande inskränkta utrymme torde i
allmänhet icke vidare komma att lägga hinder i vägen för kartornas
ändamålsenliga förvaring. I sammanhang med arkivens ordnande i nya
eller förbättrade lokaler borde gifvetvis de kartor, som däraf vore i
behof, lagas eller ock nya exemplar anskaffas i stället för dem, som
vore så bristfälliga, att de ej kunde lagas. Vid arbetet med jord-
registrets uppläggande måste flertalet akter genomgås. Gifvetvis vore
det lämpligt, att kartorna blefve iordningställda, i den mån de komrne
till användning vid sistberörda arbete, hvarvid enligt gällande föreskrift
registernummer för hvarje i jordregistret införd fastighet skulle åtecknas
kartor och förrättningshandlingar.
Det borde alltså vara tydligt, att samtliga nu berörda arbeten,
jordregistrets uppläggande, kartornas lagning m. in. samt arkivens
iordningsställande lämpligen borde utföras samtidigt och att olägen¬
heter skulle komma att uppstå, därest förhållandena icke kunde ordnas
på sådant sätt. Då arbetena med jordregistrets uppläggande fortgått
sedan början af år 1909, vore det tydligen angeläget, att medel för
kartmaterialets iordningställande så fort som möjligt gjordes tillgängliga.
Under antagande att jordregistret till hufvudsakliga delar komme att
blifva upplagdt före utgången af år 1915, men att en del arbeten
[64.]
374
Nionde hufvudtiteln.
[64.] emellertid komme att återstå för år 1916, syntes för kartornas lagning
m. m. erforderliga medel böra göras tillgängliga under åren 1911—
1916. Så vidt landtmäteristyrelsen nu vore i tillfälle bedöma för¬
hållandena, syntes det lämpligt, att för ändamålet få använda 30,000
kronor under åren 1911—1912, 20,000 kronor under hvardera af åren
1913 —1915 och 10,000 kronor under år 1916.
Då de omfattande lagnings- och renovationsarbeten, hvarom nu
vore fråga, vore föranledda af att någon lagning af kartor under årens
lopp i större omfattning icke skett och sålunda innefattade extra ordi¬
nära åtgärder samt i betraktande af det erforderliga beloppets storlek,
antoge landtmäteristyrelsen, att nionde hufvudtitelns anslag till skrif¬
materialier och expenser, ved in. in. icke lämpligen kunde anlitas för
ändamålet. Vid sådant förhållande och då allmänna besparingarna
under nämnda liufvudtitel icke heller torde bereda tillgång för ända¬
målet, komme ett särskildt anslag att blifva nödigt, och syntes detta
böra begäras såsom reservationsanslag, så att belopp, som ett år be¬
sparades, måtte kunna för samma ändamål användas ett följande år.
Med anledning af hvad sålunda anförts har landtmäteristyrelsen
hemställt, att Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att för
reparation och renovation af kartor i landtmäterikontoren i länen be¬
vilja ett reservationsanslag af 100,000 kronor och häraf på extra stat
för år 1912 anvisa 30,000 kronor med rätt för Eders Kungl. Maj:t att
under år 1911 förskottsvis af tillgängliga medel utanordna hvad som
kunde finnas erforderligt.
Departements¬
chefen.
Den nu lämnade redogörelsen synes mig gifva vid handen, att ett
oafvisligt behof att i afsevärd omfattning företaga lagning och reno¬
vation af kartor i länens landtmäterikontor nu föreligger. Det må
vara beklagligt, att vården af dessa i flera hänseenden mycket viktiga
arkivalier hittills varit så otillfredsställande, att ett dylikt behof upp¬
kommit, men detta sammanhänger med lokalernas förutvarande alltför
trånga och i öfriga afseenden olämpliga beskaffenhet samt med den
ringa tjänstgöringsskyldighet å kontoret, som före omorganisationen
åt förste landtmätartjänsterna, kunnat fordras af dessa tjänsters inne¬
hafvare. Då nu dessa hinder antingen redan afiägsnats eller torde
komma att inom de närmaste åren undanröjas, bör äfven, enligt min
mening, det ifrågavarande lagnings- och renovationsarbetet upptagas
med större kraft. Att härtill anlita det årliga expensanslaget förslår,
såsom utredningen visat, icke långt. Ej heller torde det blifva möjligt
att därtill bereda tillgång från besparingarna å hufvudtiteln. Visser-
Nionde hufvudtiteln.
375
ligen hafva flera gånger medel från dem anvisats till hithörande
ändamål, men beloppet har hvarje gång varit endast 1,000 kronor,
under det att beliofvet varit mångfaldigt större. Lika med landt-
mäteristyrelsen anser jag det särdeles lämpligt, att dessa arbeten före¬
tagas just nu, då på grund af jordregistersarbetena arkivens kart-
förråd genomgås och granskas. Jag anser därför nödiga anslagsmedel
böra under de närmaste åren anvisas å extra stat till detta ändamål.
Hvad det behöfliga anslagsbeloppet angår, kan jag emellertid ej
undgå att finna, att landtmäteristyrelsens beräkning, enligt hvilken
detsamma skulle uppgå till 100,000 kronor, icke torde kunna betraktas
annat än såsom approximativ I flera fall har antalet kartor, som tarfva
renovation, icke alls kunnat uppgifvas. I andra fall har antalet kartor,
som tarfva åtgärder, angifvits endast i hela eller halfva tusental,
hvithet synes utvisa, att undersökningen varit väl summarisk och att
sifiran därför måste upptagas med viss försiktighet. Då härtill kommer,
att, såsom landtmäteristyrelsen framhållit, förste landtmätarnas upp¬
gifter förete stora skiljaktigheter såväl i fråga om beräknadt tim¬
pris som i fråga om sättet för beräkningen af arbetenas omfattning,
kan jag icke anse den lämnade utredningen med tillräcklig säkerhet
ådagalägga, att hela det begärda anslagsbeloppet, 100,000 kronor, är
för ändamålet erforderligt. Jag kan därför icke tillstyrka, att det¬
samma nu begäres af Riksdagen. Däremot kan något tvifvel icke råda
därom, att ett belopp, vida öfverstigande det för år 1912 ifrågasatta
anslaget å 30,000 kronor, blir behöfligt, och finner jag därför ingen
betänklighet att tillstyrka, att sistnämnda belopp nu äskas af Riks¬
dagen med rätt för Eders Kungl. Maj:t att däraf förskottsvis dispo¬
nera en del redan under innevarande år.
På grund af hvad sålunda anförts hemställer jag, att Eders Kungl.
Maj:t måtte föreslå Riksdagen
att till reparation och renovation af kartor i landtmäterikontor en i
länen bevilja å extra stat för år 1912 ett anslag af 30,000 kronor
med rätt för Kungl. Maj:t att däraf under år 1911 af tillgängliga
medel förskottsvis utanordna hvad som må finnas erforderligt.
[64.]
376
Nionde hufvudtiteln.
[65—68 ]
Rikets
allmänna
kartverk.
Rikets allmänna kartverk.
Till rikets allmänna kartverk är för närvarande i riksstaten upp-
fördt ett ordinarie anslag å 220,800 kronor, fördeladt i ett bestämdt
anslag å 07,900 kronor till aflöningar, ett förslagsanslag å 21,400 kronor
till ålderstillägg och ett reservationsanslag å 131,500 kronor till kart¬
arbetena in. m. I skrifvelse den 23 februari 1909 framlade chefen för
kartverket förslag till fullständig lönereglering för kartverkets civila
personal. Då jag den 14 januari 1910 för Eders Kungl. Maj:t anmälde
kartverkets anslagsbehof för innevarande år, meddelade jag, att frågan
om dylik lönereglering ännu icke vunnit tillräcklig utredning, hvadan
denna fråga, syntes böra lämnas å sido.
I underdånig skrifvelse den 12 november 1910 bär nu kartverks¬
chefen framlagt förslag till stat för kartverket för år 1912, hvaröfver
kartverkskommissionen afgifvit yttrande den 15 i samma månad. I
denna skrifvelse tiar kartverkschefen af närmare angifna skäl lifligt för¬
ordat, att frågan om lönereglering för kartverkets civila personal, hvilken
frågas snara lösning vore för personalens förmåga att under rådande
dyra tider försörja sig samt för en tillfredsställande rekrytering af kart¬
verkets arbetskrafter af yttersta vikt, måtte framläggas för instundande
Riksdag. De sålunda och i öfrigt anförda skälen för en lönereglering
uppskattar jag till fullo. Då emellertid frågan härom för närvarande
är öfverlämnad till löneregleringskommittén och det icke med säkerhet
kan förutsägas, när kommitténs arbete härmed hinner afslutas, ser jag mig
icke nu i tillfälle att framlägga något förslag i ämnet. På grund häraf
och då eljest icke någon anledning till ändring i ofvannämnda anslag
förekommit, har jag icke vid redogörelsen för de ordinarie anslagen under
denna hufvudtitel framlagt något förslag beträffande kartverket. Därest
emellertid löneregleringskommitténs förslag inkommer inom den närmaste
tiden samt öfrig behandling af frågan medhinnes så tidigt, att fram¬
ställning lämpligen kan aflåtas till instundande Riksdag, är det min af¬
sila att hos Eders Kungl. Maj:t hemställa om särskild proposition i
ämnet.
A extra stat för innevarande år äro af Riksdagen anvisade följande
kartverket berörande anslag nämligen, dels för anställande af ökad civil
personal, namngranskning m. m. 21,600 kronor, för höjning af arfvodena
åt de vid det ekonomiska kartverket anställda kvinnliga ritare och rit-
biträden 1,000 kronor, för anställande af ökad personal m. m. vid kart-
Nionde hnfvudtiteln.
377
verkets geodetiska afdelning 25,950 kronor samt för anskaffande af in¬
strument och inventarier vid samma afdelning 2,700 kronor.
I nyssberörda skrifvelse den 12 november 1910 bar kartverks-
ehefen hemställt om äskande af anslag till samtliga dessa ändamål äfven
för år 1912. I fråga om anslagen för böjning af arfvodena åt de kvinn¬
liga ritarna och ritbiträdena samt för anställande af ökad personal m. in.
vid den geodetiska afdelningen har han icke ifrågasatt någon förändring.
1 det här ofvan först nämnda extra anslaget — för anställning af ökad
civil personal, namngranskning in. in. — har han ifrågasatt en höjning
af 500 kronor, beroende på att en af de topografer, hvilkas aflöning
utgår från detta anslag, bör beräknas med år 1912 blifva berättigad
att komma i åtnjutande af ålderstillägg. Till anskaffande af instrument
och inventarier vid geodetiska afdelningen har han hemställt om ett an¬
slag för år 1912 å 16,150 kronor.
Dessa kartverkschefens framställningar, hvilka blifvit af kartverks-
kommissionen förordade, finner jag mig böra tillstyrka. De anslag,
i hvilka han icke ifrågasatt någon förändring, äro fortfarande i samma
mån som hittills erforderliga. I fråga om det föreslagna ålderstillägget
till en civil topograf tillåter jag mig erinra, att, då Kung!. Maj:t år
1905 af Riksdagen äskade medel för anställande af civila topografer,
uttryckligen framhölls att dessa topografer skulle i fråga om aflönings-
förmåner vara likställda med kartograferna, hvilkas arfvode vid samma
riksdag bestämdes till 2,000 kronor med tre ålderstillägg å 500 kronor
efter resp. 5, 10 och 15 års val vitsordad tjänstgöring. Ifrågavarande
topografer äro emellertid anställda på extra stat, hvadan det å ordinarie
stat uppförda anslaget till ålderstillägg åt kartverkets personal i nu
föreliggande fall icke torde kunna anlitas. Då nuvarande beloppet af
extra anslaget till ökad civil personal vid kartverket fortfarande är för
de därmed afsedda ändamålen erforderligt, bör detta anslag alltså för
år 1912 ökas med nu omförmälda 500 kronor till 22,100 kronor.
Till anskaffande af instrument och inventarier vid den geodetiska
afdelningen beräknade kartverkskommissionen i utlåtande den 12 sep¬
tember 1907, hvithet finnes närmare omförmäldt i statsrådsprotokollet
öfver jordbruksärenden vid statsverkspropositionen till 1909 års Riksdag,
ett anslagsbehof af 49,800 kronor, fördeladt på tre år med resp. 30,950
kronor, 2,700 kronor och 16,150 kronor. Då Riksdagen redan på extra
stat för åren 1910 och 1911 anvisat de för de bägge första anskaffnings¬
åren afsedda beloppen, återstår nu att bereda medel för anskaffande af
de inventarier, hvartill sista årets summa afsetts.
I sammanhang med dessa frågor tillåter jag mig, beträffande det
Bill. till Bikscl. Prof. 1911. 1 Scrnl. 1 Afd. 48
378
Nionde hufvudtiteln.
[65—68.] ekonomiska kartverkets fortsatta bedrifvande erinra om, att, sedan kart-
verkskommissionen den 13 januari 1910 afgifvit utlåtande med anledning
af det af mig vid förra årets statsverksproposition omförmälda betänkande
i ämnet af särskildt tillkallade sakkunniga, Kungl. Maj:t den 15 april 1910
anbefallt utförande af vissa försöksarbeten för utrönande af, bland annat,
möjligheten och lämpligheten att bringa den ekonomiska kartan i öfverens¬
stämmelse med jordregistret. Dessa prof äro ännu ej afslutade och frågan
om eventuell förändring i sådan riktning af det ekonomiska kartverket
måste därför i afbidan därå skjutas å sido.
På grund af hvad jag här ofvan anfört, hemställer jag, att Eders
Kungl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen
[65.] dels att till anställande af ökad civil personal vid rikets allmänna
ökad civil kartverk, namngranskning m. m. på extra stat för år 1912 anvisa ett
personal in. m ’ / .
anslag åt 22,100 kronor,
[66.] dels att till höjning af arfvodena åt de vid det ekonomiska kart-
Hojning i ar/- ver]cei anställda kvinnliga ritare och ritbiträden på extra stat för år 1912
kvinnliga ritare anvisa ett anslag af 1,000 kronor, att enligt Kungl. Maj :ts bestämmande
och ritbiträden. för ändamålet användas,
[67.] dels att till anställande af ökad personal m. rn. vid rikets allmänna
ökad personal hartverks geodetiska afdelning på extra stat för år 1912 anvisa ett anslag
af delningen »f 2 0,9 50 kronor,
in. in.
[68.] dels ock att till anskaffande af instrument och inventarier vid samma
instrument och afdelning på extra stat för år 1912 anvisa ett anslag af 16,150 kronor.
inventarier vid
geodetiska af-
delningen.
Sveriges geologiska undersökning.
[69.] I enlighet med livad chefen för Sveriges geologiska undersökning
Anslag ull uti med underdånig skrifvelse den 14 november 1910 öfverlämnad för-
oTtryckning, slagsberäkning hemställt, tillstyrker jag, att, i likhet med livad som
’ ägt rum under åren 1909 och 1910, Eders Ivungl. Maj:t måtte föreslå
Riksdagen
att till bestridande af kostnaderna under år 1912 för Sveriges
geologiska undersöknings fältarbeten och för utgifvande af de på nämnda
institutions undersökningar grundade kartor, afhandlingar och uppsatser
på extra stat för samma år bevilja ett anslag af 36,000 kronor.
Nionde hufvudtiteln.
379
På förslag af Eders Ktingl. Maj:t beviljade 1308 års Riksdag an¬
slag till uppförande af ny byggnad för Sveriges geologiska undersökning.
Förslagsberäkningar till nämnda byggnadsföretag förelädes Eders
Kung!. Maj:t af dåvarande statsrådet och chefen för ecklesiastikdeparte¬
mentet vid föredragning af frågan om reglering för år 1909 af åttonde
hufvudtitelns stat.
Enligt nämnda beräkningar skulle själfva byggnadskostnaden komma
att uppgå till ett belopp af 549,500 kronor, fördeladt på fem byggnadsår
enligt följande tablå:
1
|
juli
|
1908—30
|
juni
|
1909 ..........
|
.......... kronor 69,300: —
|
1
|
n
|
1909—30
|
11
|
1910 ...........
|
.......... „ 166,900: —
|
1
|
V)
|
1910—30
|
11
|
1911............
|
.......... „ 133,600: —
|
1
|
V
|
1911—30
|
11
|
1912 ..........
|
..........., 129,200: —
|
1
|
11
|
1912—30
|
11
|
1913 ...........
|
.......... „ 50,500: —
|
Summa kronor 549,500
Dessutom beräknades för inköp af tomt och för ritningars upp¬
görande tillhopa 31,110 kronor.
Sammanlagda kostnaden för byggnadsföretaget skulle således komma
att uppgå till 580,610 kronor.
Detta sistnämnda belopp beviljades af Riksdagen, som tillika, i
enlighet med Eders Kung!. Maj:ts förslag, däraf anvisade å extra stat
för år 1909 ett belopp af 100,000 kronor med rätt för Kung!. Maj:t att
af sistnämnda -belopp redan under år 1908 för byggnadsarbetets på¬
börjande låta af tillgängliga medel utanordna 50,000 kronor.
Med det sålunda anvisade beloppet afsågs att betacka, jämte före-
nämnda belopp af 31,110 kronor, byggnadskostnaden för första arbets¬
året med den inskränkning, som betingades af anslagets utjämnande till
jämnt tusental.
På framställning af Eders Kung!. Maj:t hafva sedermera anvisats
för ifrågavarande byggnadsföretag på extra stat för år 1910 ett belopp
af 167,000 kronor samt för år 1911 ett belopp af 134,000 kronor, hvilka
belopp motsvarade i jämna tusental de beräknade kostnaderna för andra
och tredje byggnadsåren.
[70.]
Nybyggnad
för Sveriges
geologiska
undersökning.
380
Nionde hufvudtiteln.
[70.] Nu har öfverintendentsämbetet i underdånig skrifvelse den 27 sep¬
tember 1910 hemställt, att Eders Kungl. Maj:t måtte för ett lämpligt
bedrifvande af omförmälda byggnadsföretag hos Riksdagen göra fram¬
ställning om beviljande å extra stat för år 1912 af ett belopp af 55,500
kronor.
Departements- Att ej högre belopp begärts, beror, efter hvad jag inhämtat, däraf,
chefen. byggnadsföretaget hittills ej fortskridit så långt, som från början varit
afsedt, hvartill anledningen varit, att vid tillämpning af de först upp¬
gjorda ritningarna byggnadskostnaderna skulle kommit att väsentligen
öfverskrida" de beräknade, hvadan ritningarna måst i vissa hänseenden
omarbetas för nedbringande af kostnaderna samt därefter nya entreprenad-
anbud infordras och pröfvas. Däraf hade begynnelsen af byggnads¬
företaget blifvit fördröjdt.
Jag hemställer alltså, att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå Riks¬
dagen
att af det utaf 1908 års Riksdag beviljade anslaget å 580,610
kronor för verkställande af nybyggnad för Sveriges geologiska undersökning
å extra stat för år 1912 anvisa ett belopp af 55,500 kronor.
Vägunderhållet på landet.
[71,] Med anledning af stadgandet i 84 § af lagen angående väghåll¬
ning/»v ningsbesvärets utgörande på landet den 23 oktober 1891 därom att,
vagddmvgar. ^ vägdelning enligt samma lag äger rum första gången, halfva kost¬
naden därför skall af statsverket bestridas, har Riksdagen, på grund
af Kungl. Maj:ts därom gjorda framställningar, för tiden från och med
år 1895 till och med år 1910 årligen på extra stat till bestridande af
statsverkets andel i kostnaden för vägdelningar anvisat såsom förslags¬
anslag 50,000 kronor.
Då anslaget emellertid under senare år icke fullt åtgått, blef
anslaget för år 1911 på framställning af Eders Kungl. Maj:t sänkt till
35,000 kronor.
Då anslag för ifrågavarande ändamål är behöfligt jämväl för år
1912, tillstyrker jag, att Eders Kungl. Maj:t behagade föreslå Riks¬
dagen
att på extra stat för år 1912 anvisa, för bestridande af statsverkets
andel i kostnaden för vägdelningar, såsom förslagsanslag 35,000 kronor.
Nionde hufyudtiteln.
381
För hvardera af åren 1907—1911 anvisade Riksdagen, på grund [72.]
af Kungl. Maj:ts därom gjorda framställningar, till understöd åt synner- U1^rs^ttll
ligt betungade väghållningsdistrikt på extra stat ett anslag af 150,000 Synnerligt be-
kronor. tungade väg-
Då ifrågavarande anslag fortfarande är för det därmed afsedda distrikt'
ändamål behöiligt och någon anledning till förändring i dess belopp
för närvarande icke synes mig föreligga, hemställer jag, att Eders Kung!.
Maj:t måtte föreslå Riksdagen
att, till understöd åt synnerligt betungade väghållningsdistrikt, på
extra stat för år 1912 anvisa 150,000 kronor.
Förekommande och hämmande af tuberkelsjukdomar hos
nötkreaturen.
Riksdagen har för hvarje år från och med år 1898 anvisat anslag [73.]
å extra stat till förekommande och hämmande af tuberkelsjukdomar ^ll^Zandl
hos nötkreaturen. Anslagens belopp hafva växlat allt efter behofven af tuberkeisjuk-
för året och tillgången på besparade medel för ändamålet. På 1911 do™ar hos nöt-
• O 1 ^ i KYGQjtUVGn
års stat har Riksdagen för ifrågavarande ändamål uppfört ett anslag af
120,000 kronor med rätt för Eders Kungl. Maj:t att åt nämnda belopp
under år 1910 utanordna 15,000 kronor. Dessutom har Riksdagen med-
gifvit, att hvad vid utgången af år 1910 möjligen icke blifvit användt
af tidigare för ändamålet beviljade anslag finge för år 1911 användas
för enahanda ändamål.
Landtbruksstyrelsen, som anser, att medel för samma ändamål fort¬
farande böra utverkas, har nu i underdånig skrifvelse den 1 november
1910 gjort framställning angående anslagsbehofvet för år 1912. Sty¬
relsen bar därvid framlagt följande tabell rörande tuberkulinundersök-
ningarna för tiden från dessa undersökningars början den 15 oktober
1897 till den 1 september 1910:
382
Nionde hufvudtiteln.
|
Sam¬
man¬
lagda an¬
talet
under¬
sökta
djur.
|
För första gången pröf-
vade besättningar.
|
Antal
besätt¬
ningar
reak-
tions-
fria
vid för¬
sta un¬
dersök¬
ningen.
|
Ompröfvade besättningar.
|
Å r
|
Antal.
|
Antal
djur
inom
dessa.
|
% rea¬
gerande
af
djuren.
|
Antal.
|
Antal
djur
inom
dessa.
|
°/0 rea¬
gerande
af
djuren.
|
15/to 1897—1898
|
68,374
|
1,651
|
48,677
|
31.7
|
570
|
130
|
6,970
|
9.3
|
1899
|
53,601
|
1,325
|
37,994
|
27.5
|
532
|
246
|
13.150
|
7.1
|
1900
|
68,615
|
1,528
|
43,988
|
31.4
|
574
|
479
|
22,113
|
5.s
|
1901
|
65,682
|
1,391
|
34,595
|
35.4
|
537
|
602
|
27,016
|
5.8
|
1902
|
56,613
|
997
|
23,259
|
30.o
|
445
|
665
|
29,451
|
4.8
|
1903
|
58,768
|
895
|
19,253
|
29.4
|
387
|
740
|
34,473
|
5.4
|
1904
|
61,801
|
914
|
19,049
|
27.0
|
417
|
812
|
36,197
|
4.7
|
1905
|
70,051
|
1,143
|
23,360
|
28.7
|
565
|
896
|
40,033
|
4.9
|
1906
|
67,642
|
936
|
18,576
|
29.7
|
470
|
962
|
42,567
|
3.5
|
1907
|
70,935
|
880
|
17,860
|
26.9
|
447
|
1,020
|
46,838
|
3.2
|
1908
|
80,228
|
1,068
|
19,761
|
22.6
|
583
|
1,173
|
53,194
|
3.1
|
1909
|
93,923
|
1,442
|
25,758
|
26.2
|
796
|
1,390
|
60,872
|
3.6
|
1910 V»
|
65,035
|
883
|
14,698
|
21.8
|
481
|
1,043
|
43,337
|
3.3
|
Summa
|
876,268
|
15,053
|
346,828
|
—
|
6,804
|
—
|
_
|
-
|
Landtbruksstyrelsen har vidare anfört, hurusom af denna tabell
framginge, att undersökningarna med tuberkulin under år 1909, det
senaste af de arbetsår, från hvilka fullständiga uppgifter förelåge, om¬
fattat icke mindre än 93,923 djur och 2,832 besättningar. Dessa tal
öfverstege motsvarande för år 1908 med 13,695 samt 591 och vore de
högsta, som hittills förekommit.
Beträffande omfattningen af tuberkuloskampen och dennas resul¬
tat, hvilka inhämtades af de tre sista kolumnerna i tabellen, så an-
gåfve siffrorna för år 1909 äfven här eu icke ringa ökning mot före¬
gående år af antalet besättningar och djur, som skyddades mot tuber¬
kulos. Den jämförelsevis obetydliga höjning af reaktionsprocenten bland
djuren, som 1909 års ompröfningsresultat utvisade mot samma resultat
år 1908, vore beroende delvis på några större återfall af reaktion inom
besättningar, som skyddades mot tuberkelsmitta. Sådana kunde i vissa
fall knappast undvikas och hade, såsom af en jämförelse af undersök¬
Nionde hufvudtiteln.
383
ningsresultaten exempelvis för åren 1902 och 1903 framginge, äfven
vid föregående tillfällen ogynnsamt inverkat på den totala reaktions-
procenten bland ompröfvade djur. Tabellens sista kolumn i sin helhet
gåfve dock vid handen, att ifrågavarande procent trots återfallen vore
i sjunkande.
Utöfver tabellens uppgifter har landtbruksstyrelsen vidare meddelat,
att af de under år 1909 med tuberkulin ompröfvade och mot tuberkulos
skyddade 1,390 besättningarna 833 om sammanlagdt 26,237 djur visat sig
vid ompröfningen fullkomligt reaktionsfria. Motsvarande siffror för år
1908 voro 737 och 25,020.'
Häraf framgår, att kampen mot tuberkulosen hos nötkreaturen
omfattas med oförminskadt intresse från landtmännens sida och föres med
goda resultat.
Vidkommande storleken af det belopp, som synes böra af Riks¬
dagen äskas för år 1912 till bestridande af kostnaderna för tuberkulo¬
sens bekämpande inom ladugårdarna, har landtbruksstyrelsen åberopat
den utredning, som i sådant afseende lämnats af styrelsen i en under¬
dånig skrifvelse af samma dag angående det belopp, som kunde erford¬
ras för bestridande af enahanda kostnader under år 1911.
Den sålunda åberopade utredningen innehåller, att af de för år
1910 för här ifrågavarande ändamål anvisade medel den 17 oktober
1910 funnits odisponerade 23,131 kronor 15 öre, hvarjämte landtbruks¬
styrelsen framhållit såsom antagligt, att icke någon del af de för år
1911 anslagna medlen komme att erfordras för tuberkuloskampens be¬
drifvande under år 1910. Under antagande, att nyssnämnda odisponerade
belopp fullt blefve taget i anspråk under då återstående delen af år
1910, skulle ifrågavarande angelägenhet under år 1910 kraft ett belopp
af 98,316 kronor 85 öre eller i rundt tal 100,000 kronor. Uti under¬
dånig skrifvelse den 1 november 1909 angående proposition till Riks¬
dagen om anvisande för år 1911 af anslag till förekommande och häm¬
mande af tuberkelsjukdomar hos nötkreaturen, hade landtbruksstyrelsen
beräknat detta behof till 110,000 kronor, enär anledning syntes före¬
ligga till det antagandet, att tuberkuloskampen under år 1910 ej en¬
dast komme att blifva lika liflig som under år 1909 utan äfven yt¬
terligare utveckla sig. Emellertid hade från årets början till den 1
september undersökts 1,926 besättningar mot 1,978 under motsvarande
tidsperiod år 1909. I stället för emotsedd ökning förelåge sålunda till
sagda dag en minskning af de undersökta besättningarnas antal; dock
vore det med tuberkulin pröfvade djurantalet något större än under
384
Nionde hufvudtiteln.
[73.] ifrågavarande tidsperiod 1909, i det att det med 2,994 djur öfver-
skrede detta.
En af orsakerna till berörda förhållande har landtbruksstyrelsen
ansett med all sannolikhet vara att söka uti den ovanligt tidiga våren
år 1910, som hade till följd tidigare vallsläppning af kreaturen än eljest
och sålunda tidigare afbrott i undersökningarna med tuberkulin. Vidare
hade de undersökningar med tuberkulin, som antogos skola äga rum
under hösten 1909 och våren 1910 å mellersta Gottlands andelsmejeri-
förenings till ett antal mellan 1,100 och 1,200 uppgående medlemmar
tillhörande ladugårdsbesättningar och för hvilka undersökningars möj¬
liggörande inom nämnda tidsrymd Eders Kungl. Maj:t på framställning
af landtbruksstyrelsen genom nådigt bref den 17 september 1909 läm¬
nat särskildt medgifvande i fråga om befogenhet för det biträde, som
i nådiga kungörelsen den 31 december 1907 angående ersättning till
veterinär, som på rekvisition af ladugårdsinnehafvare verkställt under¬
sökning med tuberkulin af ladugårdsbesättning, förmäles, icke på långt
när kommit till utförande i den utsträckning, som från början afsetts.
Efter allt att döma komrne dock, enligt landtbruksstyrelsens mening,
omfattningen af 1910 års tuberkuloskamp icke att stå efter föregående
årets. Sålunda hade under året till den 1 september med tuberkulin
ompröfvats 1,043 mot tuberkulos skyddade besättningar om samman-
lagdt 43,337 djur mot under samma tidsperiod år 1909 980 besättnin¬
gar om 43,001 djur.
l)å till bedrifvande af kampen mot tuberkulosen bland nötkreatu¬
ren under år 1911 beräknats tillgängligt hela det för sagda år anvisade
beloppet eller 120,000 kronor, syntes det landtbruksstyrelsen med all
sannolikhet vara att emotse en behållning, som det dock icke vore råd-
ligt beräkna högre än till 10,000 kronor. Beräknades nu medelbehofvet
för år 1912 i likhet med för år 1911, skulle alltså för år 1912 behöfva
anvisas endast 100,000 kronor.
På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, har landtbruksstyrelsen
hemställt om anvisande på extra stat för år 1912 till förekommande
och hämmande af tuberkelsjukdomar hos nötkreaturen af ett anslag af
100,000 kronor.
Departements- Då en fortsatt kamp mot tuberkulosen inom ladugårdarna måste
chefen. betraktas såsom ett viktigt led i det pågående arbetet att främja landets
husdjursskötsel, synes mig medel för ändamålet fortfarande böra af
Riksdagen äskas.
Medelbehofvet för år 1912 har af landtbruksstyrelsen angifvits till
Nionde hufvudtiteln. 385
samma belopp som för år 1911, hvilket af mig, vid underdånig före- [73.]
dragning den 14 januari 1910 af då föreliggande framställning i ämnet,
beräknades till 105,000 kronor. Utgående härifrån skulle sålunda för
innevarande och nästa år erfordras ett belopp af sammanlasrdt 210,000
"1 i- I O 7
kronor.
Enligt från statskontoret meddelad uppgift förefanns den 24 decem¬
ber 1910 å tidigare anslag till förevarande ändamål en behållning af
16,666 kronor 95 öre. Med afdrag af de ytterligare utgifter för år
1910, som kunna ifrågakomma, torde likväl med visshet kunna förutses,
att minst 5,000 kronor af denna behållning komma att tillföras det för
år 1911 anvisade anslaget, 120,000 kronor, som i sin helhet kommer
att för sistnämnda år finnas för ändamålet disponibelt. Till täckande
af de beräknade utgifterna för åren 1911 och 1912, tillhopa 210,000
kronor, skulle sålunda erfordras ett sammanlagdt belopp af endast 85,000
kronor.
Jag hemställer alltså, att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå Riks¬
dagen att
dels på extra stat för år 1912 till Kungl. Maj:ts förfogande ställa
ett anslag af 85,000 kronor, att användas till förekommande och hämmande
af tuberkelsjukdomar hos nötkreaturen,
_ dels ock medgifva, att hvad vid utgången afår 1911 möjligen icke
blifvit användt af tidigare för ändamålet beviljade anslag må under år
1912 användas för enahanda ändamål.
Allmänna arbeten al* beskaffenhet att deras utförande
kontrolleras af väg- och vattenbyggnadsstyrelsen.
Från och med år 1906 hafva, i stället för det förut i regel år- [74_75 1
ligen beviljade anslaget till »understödjande medelst anslag utan åter- Norrländska
betalningsskyldighet af sadana myrutdikningar och vattenaftappningar,
hvilkas ändamål vore att minska frostländigheten för närliggande bygd», Allmänna
af Riksdagen anvisats två särskilda anslag, det ena under benämning . frosf
»norrländska afdikningsanslaget» och det andra under namn af »allmänna anslaget
frostminskningsanslaget». Det förra af dessa anslag afser understödjande
medelst statsbidrag utan återbetalningsskyldighet af myrutdikningar och
vattenaftappningar inom Västernorrlauds, Jämtlands, Västerbottens och
Norrbottens län, vare sig ändamålet med företaget är uppodling af till
åker eller äng lämplig jord eller minskning af frostlän Vighet. Det se-
Bih. till Riksd. Prof. 1911. 1 Sami. 1 Afd. 49
386
Nionde hufvudtiteln.
[74—75.] nare anslaget afser däremot understödjande medelst statsbidrag. utan
återbetalningsskyldighet af sådana myrutdikningar och vattenaftappningar
inom öfriga delen af riket, hvilkas ändamål är att minska frostländig-
heten. Förstnämnda anslag utgick för år 1907 med ett belopp af
500.000 kronor, men bär för åren 1908—1911 beviljats med ett till
700.000 kronor förhöj dt belopp. Det senare anslagets belopp har alla
fem åren utgjort 200,000 kronor. För erhållande och tillgodonjutande
af statsbidrag från ifrågavarande båda anslag hafva af Riksdagen god¬
känts vissa af Kungl. Maj:t föreslagna allmänna villkor och bestäm¬
melser, och äro kungörelser härom utfärdade den 22 juni 1906 och den
18 juni 1910. (Sv. förf.-saml. n:r 58 år 1906 och n:r 83 år 1910.)
Nu hafva väg- och vattenbyggnadsstyrelsen samt landtbrukssty-
relsen i underdånig skrifvelse den 26 november 1910 gjort framställning
om beredande af medel för ifrågavarande ändamål jämväl för år 1912.
Såsom stöd för denna sin framställning hafva ämbetsverken anfört,
att intresset för utförande af sådana afdikningsföretag, som förenämnda
båda anslag afse, fortfarande vore lifligt, i all synnerhet beträffande
företag, som kunde komma i åtnjutande af bidrag från norrländska af-
dikningsanslaget, å hvilket anspråken visade en stark stegring.
Denna stegring framginge med tydlighet af följande tablå för de
senaste fem åren öfver hos ämbetsverken inneliggande ansökningar om
bidrag från detta anslag:
den
|
1
|
oktober 1906
|
för
|
397 företag
|
å 2,093,700
|
kronor
|
55
|
1
|
„ 1907
|
55
|
474
|
55
|
2,675,100
|
55
|
55
|
1
|
,, 1908
|
55
|
575
|
55
|
3,010,000
|
55
|
5>
|
1
|
„ 1909
|
55
|
708
|
55
|
3,787,600
|
55
|
samt „
|
1
|
„ 1910
|
55
|
866
|
55
|
4,306,750
|
55
|
På sätt ämbetsverken i underdånig skrifvelse den 9 oktober 1909
angående statsanslag för ändamålet under år 1911 framhållit, vore an¬
ledningen till denna afsevärda stegring att söka dels däri, att genom
1897 års riksdagsbeslut statsbidragen höjdes från en tredjedel till hälften
af den beräknade kostnaden, och dels i den af 1906 års Riksdag vid¬
tagna ändringen i villkoren för åtnjutande af bidrag från norrländska
afdikningsanslaget, att statsbidrag finge från detta anslag beviljas jäm¬
väl till företag, hvilkas ändamål vore uppodling af till åker och äng
lämplig jord.
Att döma af den föregående stadiga tillväxten i antalet ansök¬
ningar förefunnes icke anledning antaga, att någon minskning däri vore
Nionde hufvudtiteln.
387
att emotse, åtminstone icke om statsbidraget fortfarande komme att utgå [74—75.]
med hälften af den beräknade kostnaden. Med nu tillgängligt anslag
skulle det enligt gällande villkor för anslags åtnjutande kräfvas öfver sex
år, innan samtliga inneliggande ansökningar kunde beviljas; och man kunde
med fog antaga, att under ofvannämnda förutsättning balansen vid ut¬
gången af dessa sex år snarare ökats än minskats. Högst betydliga be¬
lopp skulle alltså erfordras för att fullt tillgodose ifrågavarande anslags-
bebof.
Men hänsyn härtill äfvensom till den omständigheten, att talrika
andra statsändamål ägde anspråk på statsunderstöd, hade ämbetsverken
i skrifvelsen den 9 oktober 1909 förklarat sig icke då ifrågasätta någon
tillökning uti ifrågavarande anslag.
En bidragande orsak härtill hade ock varit, att ämbetsverken ej
ansåge ett forceradt arbete med myrutdikning vara lämpligt af det skäl,
att öfverdrifven höjning af arbets- och dagsverkspriserna i orterna däraf
skulle kunna föranledas.
Sistnämnda skäl kvarstode visserligen fortfarande, men ämbets¬
verken hölle likväl före, att en mindre höjning i årsanslaget ej skulle
märkbart inverka på mvrutdikningsarbetet, synnerligast om samtidigt
bestämdes mindre gynnsamma villkor än de nuvarande.
Olägenheterna med årsanslagets otillräcklighet vore nämligen så
stora, att lämpligt syntes vara, att dels en sådan mindre höjning skedde
i anslaget till norrländska afdikningsanslaget, dels ock en ändring vid-
toges i villkoren rörande detta anslag därhän, att bidraget till hvarje
anslagssökande måtte åter sänkas från hälften till en tredjedel af den
beräknade kostnaden.
Visserligen skulle genom en sådan ändring fördelarna för hvarje
anslagssökande blifva mindre, men detta motvägdes dels däraf, att an¬
slaget kunde komma hvarje sökande långt tidigare till godo än nu vore
möjligt, då ansökningarna måste i brist på medel hvila i ämbetsverken
i åratal, innan de kunde tillgodoses, och dels däraf, att årsanslaget
kunde förslå till ett långt större antal sökande.
Anledning saknades att föreslå samma ändring rörande allmänna
frostminskningsanslaget, ty dels funnes här intet öfverflöd på sökande
och dels vore villkoren för tillgodonjutande af detta anslag icke på
långt när så gynnsamma som beträffande det norrländska afdiknings¬
anslaget, i det att det förra endast finge användas för minskande af
ortens fro stlän di ghet, sålunda i regel endast till afdikning af för odling-
oduglig mark, imder det att det senare finge utgå äfven om ändamålet
388
Nionde hufvudtiteln.
[74—75.] med dikningen vore beredande af odlingstillfällen, alltså i regel odlings-
dnglig jord. Under det anspråken på bidrag från norrländska afdik-
niugsanslaget på senare år stegrats i hög grad, hade de rörande all¬
männa frostminskningsanslaget snarare minskats, i det att från detta
anslag beviljats
|
år 1906 ...........................
|
69,550
|
kronor
|
„ 1907 ..........................
|
199,800
|
11
|
„ 1908 ..........................
|
176,750
|
11
|
„ 1909 ..........................
|
42,100
|
11
|
Under år 1910 hade tillstyrkts
alla inneliggande ansökningar
|
å tillsammans .............................
|
175,150
|
11
|
eller i medeltal för dessa fem år
|
132,670
|
kronor,
|
663,350 kronor
Erfarenheten hade sålunda ådagalagt, att de för ifrågavarande
ändamål årligen anvisade 200,000 kronor icke till fullo tagits i anspråk
samt att anslaget skulle, med oförändrade villkor, utan afsevärd risk
kunna minskas till 150,000 kronor. Hvad sålunda kunde inbesparas å
allmänna frostminskningsanslaget, kunde lämpligen i stället användas till
förstärkande af norrländska afdikningsanslaget. Men som denna förstärk¬
ning med hänsyn till massan af inneliggande ansökningar om bidrag
ur sistnämnda anslag måste anses allt för otillräcklig, borde detta anslag
ytterligare ökas med 50,000 kronor eller till 800,000 kronor.
I anslutning härtill hafva ämbetsverken hemställt, att Eders Kungl.
Magt måtte föreslå Biksdagen att dels på extra stat för år 1912 anvisa
under benämningen »norrländska afdikningsanslaget» ett anslag af
800,000 kronor samt under benämningen »allmänna frostminsknings¬
anslaget» ett anslag af 150,000 kronor, dels ock medgifva sådan ändring
i villkoren för erhållande och tillgodonjutande af statsbidrag från först¬
nämnda anslag, att statsbidraget till hvarje företag måtte bestämmas till
högst en tredjedel af den beräknade kostnaden.
I afseende å de för erhållande och tillgodonjutande af statsbidrag
från förevarande båda anslag nu gällande allmänna villkor och bestäm¬
melser i öfrigt hafva ämbetsverken icke funnit anledning föreslå någon
förändring.
Vid det gemensamma sammanträde med väg- och vattenbyggnads¬
styrelsen och landtbruksstyrelsen, då beslut i detta ärende fattades,
hafva ämbetsverken stannat i olika meningar, i det att väg- och vatten¬
byggnadsstyrelsen ansett, att den underdåniga skrifvelsen bort utmynna
Nionde hufvudtiteln.
389
i en hemställan, dels att det norrländska afdikningsanslaget måtte höjas [74—75.]
till 800,000 kronor, dels att det allmänna frostminskningsanslaget måtte
minskas till 100,000 kronor, dels ock att den föreslagna förändringen
i villkoren för erhållande och tillgodonjutande af statsbidrag från norr¬
ländska afdikningsanslaget måtte omfatta båda ifrågavarande anslag.
Såsom skäl för sin mening, att någon höjning i det sammanlagda
belopp, som nu utgår till här föreliggande ändamål icke för närvarande
borde äga rum, har väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, utöfver hvad
som härutinnan i föregående framställningar i ämnet anförts, åberopat
den omständigheten, att frågan om åstadkommande af tillfyllestgörande
bestämmelser till betryggande af underhållet utaf de med statsbidrag af
ifrågavarande art understödda arbeten ännu vore oafgjord.
Den ringa utsträckning, hvari allmänna frostminskningsanslaget
blifvit anlitadt, gjorde, att det, enligt väg- och vattenbyggnadsstyrelsens
mening, med visshet kunde antagas, att öfverskott på detta anslag
kunde åtminstone för den närmaste framtiden påräknas, på grund hvaraf
en sänkning, på sätt väg- och vattenbyggnadsstyrelsen föreslagit, i detta
anslags belopp borde kunna äga rum. I afsevärd mån skulle dock viss¬
heten, att ett tillräckligt öfverskott å sistnämnda anslag skulle komma
att uppstå, stärkas och olägenheterna med norrländska afdikningsan-
slagets otillräcklighet kunna undanröjas, därest anslaget för hvarje före¬
tag bestämdes att utgöra en tredjedel af den beräknade kostnaden.
Det syntes visserligen väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, som om
utsikt funnes att äfven utan denna förändring i villkoren kunna med
ett minskadt allmänt frostminskningsanslag tillgodose krafvel! på detta
anslag, men väg- och vattenbyggnadsstyrelsen ansåge det dock i princip
oriktigt, att gynna de sy^dligt belägna trakterna i vårt land framför
de norra.
Synnerligen kännbara äro säkerligen i många fall de olägenheter, departement».
som, på grund af den alltjämt ökade utsträckning, hvari det norrländska ciecn-
afdikningsanslaget anlitas, vållas de anslagssökande, då dessa tillföljd
af anslagets otillräcklighet under åratal nödgas vänta på att deras fram¬
ställningar om statsbidrag till af dem planlagda eller kanske redan på¬
började afdikningsföretag skola kunna upptagas till pröfning; vid an¬
slagets bibehållande vid sitt nuvarande belopp skulle det, såsom ämbets¬
verken framhålla, kräfvas öfver sex år, innan samtliga nu inneliggande
ansökningar kunde slutbehandlas. Att härutinnan, i den mån det låter
sig göra, åstadkomma en förändring till det bättre synes mig vara i
hög grad af behofvet påkalladt.
390
Nionde hulvudtiteln.
I fråga om allmänna frostminskningsanslaget äger ett motsatt
förhållande rum, i det att icke endast samtliga framställningar om
bidrag från detsamma, allt efter som de inkomma, omedelbart kunna
behandlas, utan ock klufven på detta anslag icke äro större, än att ett
betydligt öfverskott å detsamma årligen uppstått — icke mindre än i
medeltal under de fem senast förflutna åren öfver 67,000 kronor —
synes mig en höjning af det förra anslaget på bekostnad af det
senare, såsom både väg- och vattenbyggnadsstyrelsen och landtbruks-
styrelsen föreslagit, fullt befogad.
Det belopp, hvarmed allmänna frostminskningsanslaget bör kunna
minskas, blir gifvetvis i väsentlig grad beroende på, huruvida den af
väg- och vattenbyggnadsstyrelsen beträffande äfven detta anslag före¬
slagna förändringen i beräkningen af statsbidragets belopp i förhållande
till den beräknade afdikningskostnaden genomföres eller icke, i det att
anslaget i förra fallet antagligen komme att anlitas i ännu mindre ut¬
sträckning än under de gångna åren.
Då emellertid detta, enligt min mening, skulle vara till kännbar
skada för södra och mellersta Sveriges jordbruk, anser jag mig redan
på grund häraf icke kunna tillstyrka det förslag, väg- och vattenbygg¬
nadsstyrelsen i detta hänseende framställt. Jag kan ej heller finna, att
man — såsom väg- och vattenbyggnadsstyrelsen till stöd för likställandet
af de båda anslagen anför — genom att förändra villkoren enbart be¬
träffande norrländska afdikningsanslaget skulle särskild! gynna de syd¬
liga trakterna af landet framför de norra. Dessa senare äga ju under
alla förhållanden den störa fördelen att från det för dem afsedda an¬
slaget kunna erhålla statsbidrag äfven till uppodling af till åker eller
äng lämplig jord, en fördel, som synes mig så värdefull, att, om den
icke här förelegat, den nu föreslagna minskningen i statsbidraget endast
från detta anslag säkerligen icke skulle kunnat ifrågasättas.
Beträffande allmänna frostminskningsanslaget tillåter jag mig vidare
särskild! påpeka, att de företag, till hvilkas utförande statsbidrag från
detsamma begäras, i regel äro af vida större omfattning än de, till
Indika bidrag utgå från norrländska afdikningsanslaget. Om statsbidraget
till de förra nu nedsattes till en tredjedel af beräknade kostnaden, skulle
det för delägarna säkerligen blifva ännu svårare att få dessa företag utförda
än redan nu i allmänhet är fallet på grund, såväl af denna deras omfattning
som af föreskriften, att statsbidrag här lämnas till utdikning endast af
frostländig, icke odlingsduglig jord.
I detta sammanhang ber jag ock få erinra, att 1897 års Riksdags
förenämnda beslut att höja statsbidraget från dåvarande frostminsknings-
Nionde hufvudtiteln.
391
anslag grundade sig på vid Riksdagen väckta enskilda motioner, hvilka [74—75.]
dock af statsutskottet hade blifvit afstyrka. I en af dem framhölls
särskildt statens goda finansiella ställning vid ifrågavarande tidpunkt
såsom ett af skälen för den i motionen föreslagna höjningen i storleken
af statsbidraget.
Då jag sålunda ej kan tillstyrka, hvad väg- och vattenbyggnads¬
styrelsen här föreslagit, anser jag mig icke heller kunna biträda denna
styrelses mening, att allmänna frostminskningsanslaget utan olägenhet
kan sänkas med så stort belopp, som styrelsen föreslagit. Då medel-
behofvet under de fem senast förflutna åren i medeltal uppgått till
något öfver 132,000 kronor, synes mig sänkningen icke böra sträcka sig
längre än till hvad landtbruksstyrelsen ifrågasatt, eller med 50,000 kronor,
med hvilket belopp norrländska afdikningsanslaget sålunda, utan höjning
i sammanlagda anslagsbeloppet, skulle kunna ökas. Denna ökning i
sistnämda anslag synes mig emellertid icke vara tillfyllest för undan¬
röjande af de mest kännbara olägenheterna af detta anslags otillräck¬
lighet, utan anser jag, i likhet med såväl väg- och vattenbyggnads¬
styrelsen som landtbruksstyrelsen, en höjning i anslagsbeloppet med
ytterligare 50,000 kronor vara af behofvet påkallad. Anslaget skulle
alltså komma att uppgå till 800,000 kronor. Äfven med den sålunda
föreslagna förhöjningen komme, vid samtidig sänkning af statsbidraget
från hälften till en tredjedel af beräknade kostnaden, omkring tre år
att kräfvas, för att samtliga de anslagssökande, som nu hemställt om
statsbidrag från norrländska afdikningsanslaget, skulle kunna få sina
framställningar beviljade.
Med hänsyn till hvad väg- och vattenbyggnadsstyrelsen anfört i
fråga om åstadkommande af tillfyllestgörande bestämmelser till betryg¬
gande af underhållet utaf de med här ifrågavarande statsbidrag utförda
arbetena, kan jag icke finna, att den omständigheten, att denna fråga
ännu är oafgjord, skall behöfva ställa sig hindrande i vägen för den
jämförelsevis obetydliga men synnerligen välbehöfliga höjning i samman¬
lagda anslagsbeloppet, som här blifvit ifrågasatt. Med anledning af
1906 års Riksdags uttalande i ämnet begärde dåvarande statsrådet och
chefen för jordbruksdepartementet statsrådets och chefen för justitie¬
departementets medverkan till utarbetande af förslag i berörda syfte;
och är frågan härom, enligt hvad jag inhämtat, af chefen för justitie¬
departementet öfverlämnad till den af Eders Kungl. Magt tillsatta dik-
ningslagskommittén, hvars betänkande torde inom den närmaste tiden
vara att emotse.
392
Nionde hufvudtiteln.
[74—75.]
[74.]
Norrländska
afdikning*-
anslaget.
Allmänna
frost•
minskning s-
anslaget.
[76.]
Reglering af
flottleder.
På grund af hvad jag sålunda anfört, hemställer jag alltså, att
Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen att
dels på extra stat för år 1912 ställa till Kungl. Maj:ts förfogande,
under benämning norrländska afdikning sanslag et, till understödjande
medelst statsbidrag utan återbetalningsskyldighet af myrutdikningar och
vattenaftappningar inom Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens och
Norrbottens län, vare sig ändamålet med arbetsföretaget är uppodling
af till åker eller äng lämplig jord eller minskning af frostländighet för
närliggande bygd, ett belopp af 800,000 kronor;
dels på extra stat för år 1912 ställa till Kungl. Maj:ts förfogande,
under benämning allmänna frostminskning sanslag et, till understödjande
medelst statsbidrag utan återbetalningsskyldighet af sådana myrutdik¬
ningar och vattenaftappningar inom öfriga delen af riket, hvilkas ända¬
mål är att minska frostländigheten för närliggande bygd, ett belopp af
150,000 kronor;
dels ock besluta sådan ändring i villkoren för erhållande och till¬
godonjutande af statsbidrag från norrländska afdikning sanslag et, att bi¬
draget för hvarje företag må bestämmas till högst en tredjedel af be¬
räknade kostnaden.
Reglering af flottleder.
Till bestridande af kostnaden för reglering af flottleder i de norr¬
ländska länen äfvensom i Kopparbergs, Örebro och Västmanlands län
har Riksdagen under en följd af år till och med år 1907 anvisat
extra anslag å 100,000 kronor äfvensom medgifvit, att de afgifter, som
lades å flottningen, finge för enahanda ändamål disponeras.
Enligt 1906 års bokslut förefanns å ifrågavarande anslag en afse-
värd behållning. Af sådan anledning har något särskildt anslag för
ändamålet icke äskats för år 1909, hvaremot Riksdagen, på framställ¬
ning af Eders Kungl. Maj:t, medgaf, att under år 1909 inflytande
flottningsafgifter finge användas till bestridande af kostnader för reg¬
lering af flottleder inom riket, äfvensom att de medel, som af ifråga¬
varande anslag för föregående år funnos disponibla vid 1908 års slut,
finge under år 1909 användas till enahanda ändamål utan begränsning
till vissa län.
Nionde hufvudtiteln.
393
inkilande medgifvande har jämväl för åren 1910 och 1911 läm- [76.]
nats af Riksdagen.
I)å enligt bokslutet för år 1909 å ifrågavarande anslag vid samma
ars slut förefunnits en behållning af öfver 700,000 kronor och vid
sådant förhållande något särskildt anslag för år 1912 icke torde för
ändamålet erfordras, får jag i enlighet med af domänstyrelsen i under¬
dånig skrifvelse den 29 september 1910 gjord framställning allenast
hemställa, att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen medgifva,
deh att under år 1912 inflytande fiottningsafgifter må användas
till bestridande af kostnader för reglering af flottleder inom riket;
dels och att de medel, som af föregående års anslag till bestri¬
dande af kostnader för reglering af flottleder i de norrländska länen
äfvensom i Kopparbergs, Örebro och Västmanlands län vid 1911 års
slut må finnas disponibla, må under år 1912 till enahanda ändamål
användas utan begränsning till vissa län.
Uppehållande af skogsvardsstyrelsenias verksamhet.
Till detta ändamål har Riksdagen för hvart och ett af åren 1905 [77.]
—1909 anvisat ett extra anslag af 60,000 kronor samt för åren 1910 ZZZZna-
och 1911, sedan genom Riksdagens beslut en ny skogsvårdsstyrelse verksamhet.
tillkommit, nämligen för Gottlands läns landstingsområde, ett extra
anslag af 67,500 kronor. Detta sistnämnda anslag har efter af domän¬
styrelsen upprättadt förslag fördelats mellan skogsvårdsstyrelserna med
vissa belopp till eu hvar af dem, högst 4,000 kronor och lägst 1,000
kronor, med undantag för Gottlands skogsvårdsstyrelse, till hvilken utgått
ett belopp af 7,500 kronor.
Då de sålunda beviljade anslagen varit nödiga för det med dem
af sedda ändamål och jämväl för ar 1912 äro väl behöfliga för skogs-
vardsstyrelserna, får jag i underdånighet hemställa, att Eders Kungl.
Maj:t måtte föreslå Riksdagen
att, såsom bidrag till bestridande af kostnaderna för uppehållande
af skog svår dsstyrelsernas verksamhet, på extra stat för år 1912 anvisa
ett anslag af 67,500 kronor.
Bill. Ull Biksd. Prot. 1911. 1 Samt. 1 Åfd.
50
394
Nionde hulvudtiteln.
Skogsodlingens befrämjande.
[78.] För hvart och ett af åren 1897—1911 har Riksdagen beviljat
Skogsöda,,. angw på extra stat för skogsodlingens befrämjande. Detta anslag ut-
i<mde. går för innevarande ar med 100,000 kronor.
Uti underdånig skrifvelse den 26 oktober 1910 har domänstyrelsen
hemställt, att framställning måtte göras hos Riksdagen om höjning åt
detta anslag för år 1912. Tillika har fråga väckts om förändring af
grunderna för fördelningen såväl af förevarande anslag som ock af in¬
flytande skogsvårdsafgifter. Då emellertid samtliga dessa frågor stå i
visst sammanhang med hvarandra och särskildt sistberörda fråga är af
den omfattande och grannlaga beskaffenhet, att en ändring i de nu
gällande grunderna icke synes böra utan synnerligen tungt vägande
skäl äga rum, finner jag mig för närvarande sakna anledning föreslå
ändring vare sig i beloppet af anslaget till skogsodlingens befrämjande
eller i villkoren för åtnjutande af bidrag från samma anslag, utan hem¬
ställer jag, att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen
att för skogsodlingens befrämjande för år 1912 bevilja ett extra
anslag af 100,000 kronor att ställas till Kungl. Maj:ts förfogande för
att i mån af tillgång tilldelas antingen skogsvårdsstyrelser, till hvilka
landsting eller hushållningssällskap för ändamålet lämnat bidrag, eller
i landstingsområde, där sådan styrelse icke finnes, landsting eller hus¬
hållningssällskap, under iakttagande att i intetdera fallet statsbidrag
må till något landstingsområde utgå med högre belopp än det, hvar¬
med landsting och hushållningssällskap tillsammans eller ettdera af dem
till ändamålet bidragit, samt att landsting eller hushållningssällskap,
som undfått dylikt bidrag, skall vara skyldigt att efter årets utgång
till Kungl. Maj:ts vederbörande befallningshafvande afgifva redogörelse
öfver användningen af de utaf staten samt af landsting eller hushåll¬
ningssällskap lämnade bidrag.
Jordformedlingsbyråer för egnahemslånerörelsen.
r?Q Eu viktig förutsättning för att egnahemsrörelsen skall vinna önsk-
jordformed- vard tillslutning är, att tillgång inom olika landsdelar finnes på lägen-
imgsbijraerför heter, passande för egn ahem sbild ning. På tva vägar hafva statsmak-
terna hittills sökt att i någon mån undanröja den brist härpå, som
möjligen kali förefinnas, nämligen dels genom att bilda en särskild låne¬
fond (jordförmedlingsfonden), afsedd att underlätta inköp af större jord-
Nionde hufvudtiteln.
395
områden, h vilka lämpa sig att utstyckas till egnahemslägenheter, och [79.
dels genom att besluta särskilda åtgärder i syfte att åt mindre bemed¬
lade och obemedlade bereda tillfälle att förvärfva egnahemslägenheter från
vissa kronoegcndomar. I nära samband med sistnämnda åtgärder stå
de, som blifvit vidtagna för upplåtande dels under vissa förutsättningar
af odlingslägenheter å kronoparker och öfverloppsmarker i de sex nord¬
ligaste länen och dels af ny byggeslägen heter å vissa delar af Alträsks
och Svanå kronoparker m. m. i Norrbottens län.
Hvad sålunda blifvit utfördt kan emellertid icke tillfredsställa
den växande efterfrågan på lägenheter af här ifrågavarande slag, som
uppstått genom egnahemslånefondens bildande och genom den stora
utsträckning, hvari egnahemslån årligen utlämnas från denna fond.
Erfarenheten visar, att jämnsides med att staten på här angifvet sätt
söker bereda ökad tillgång på dylika lägenheter, äfven enskilda jordägare
i allt större omfattning från sina gårdar afsöndra sådana. Särskild!
i de landsdelar, där egnahemsrörelsen vunnit ett fastare rotfäste och
där ett lifligare intresse för befordrandet af dess utveckling förefinnes,
har benägenheten hos jordägarna att på detta sätt underlätta skapandet
af nya egna hem under de senaste åren märkbart vuxit.
Då det emellertid trots dessa bemödanden att på förevarande verk¬
samhetsområde bringa jämnvikt mellan tillgång och efterfrågan från
skilda håll klagas öfver, att mången, som åt sig och de sina önskar
skapa ett eget hem, icke inom eget land kan finna härför passande jord,
torde i de fall, där grundad anledning till sådan klagan föreligger,
orsakerna till densamma till väsentlig del vara att söka i att ordnad
samverkan saknas mellan de många, som hafva dylik jord till salu,
samt att kännedom om de salubjudna lägenheterna icke på något effektivt
sätt sprides utom den närmaste orten.
Att undanröja dessa missförhållanden synes mig vara eu uppgift,
vid värd statsmakternas ingripande.
Då jag under december månad 1909 var i tillfälle att med några
särskild! tillkallade sakkunniga öfverlägga angående den erfarenhet,
som vunnits i fråga om egnahemslånerörelsens bedrifvande och hvad
därmed står i samband, framhöllo också dessa i en till mig öfverlämnad
promemoria bland annat, hurusom en under offentlig kontroll stående
jordförmedling borde kunna undanröja en af de väsentligaste svårig¬
heterna för egnahemslånerörelsen, hvilken jordförmedling, enär staten
vid försäljning af lägenheter från kronojord kunde draga direkt fördel
af densamma, syntes dem böra kunna påräkna understöd af statsmedel.
På grund af här angifna omständigheter har jag låtit verk-
396
Nionde hufvudtiteln.
ställa eu utredning angående de åtgärder, som möjligen redan inom
hushållningssällskapen blifvit vidtagna i antydt syfte.
För detta ändamål har i cirkulärskrifvelse till samtliga rikets
hushållningssällskap framhållits vikten för egnahemsrörelsens främjande
såväl af att uppgifter insamlades rörande salubjudna egnahemslägen-
heter inom vederbörande sällskaps verksamhetsområde, hvilka uppgifter
sedermera borde hållas tillgängliga för spekulanter å dylika lägenheter,
som ock af att köpare af egnahemslägenheter blefve i tillfälle att erhålla
ej endast kännedom om villkoren för erhållande af egnahemslån, utan
äfven sakkunnig hjälp vid ordnandet af inteckningar, sökandet af lag¬
fart in. m., som måste föregå utbekommandet af beviljadt dylikt lån.
Då båda dessa önskemål samtidigt syntes mig kunna nås, därest
inom hvarje hushållningssällskap funnes upprättad en j ordförmedlings-
byrå, till hvilken eventuella säljare och köpare af egnahemslägenheter
kunde vända sig, de förra med uppgift å de lägenheter, som de önskade
sälja, och de senare för att erhålla kännedom om, hvar dylika lägen¬
heter funnes till salu, samt därest till föreståndare för dylik byrå blefve
utsedd person, som vore kompetent att lämna köpare af egnahems-
lägenhet den hjälp, som kräfves för utbekommande af egnahemslån
m. in., begärdes närmare upplysningar, huruvida några åtgärder i
förenämnda hänseenden blifvit inom hushållningssällskapet vidtagna
samt hvari de i sådant fall bestode.
Från rikets samtliga hushållningssällskap hafva svar inkommit
på denna cirkulärskrifvelse.
Beträffande jordförmedlingen framgår af dessa svar, att genom
hushållningssällskapens försorg ordnad sådan förekommer endast inom
ett hushållningssällskap, Östergötlands läns, där sedan år 1907 säljare
af egnahemslägenheter och spekulanter å sådana genom annons hvar
fjortonde dag i länets tidningar uppmanas att anmäla sig hos hushåll¬
ningssällskapets egnahemskommitté. Inkomna utbud införas i en sär¬
skild liggare, så ock inkomna anmälningar om köp. Med ledning
af uppgifterna i denna liggare utskrifvas med korta mellanrum offert-
listor, åt hvilka man söker att inom länet gifva största möjliga spridning.
Inom Kronobergs, södra Kalmar, Malmöhus, norra Ålfsborgs och
Hallands län hafva vederbörande läns afdelningar af nationalföreningen
mot emigrationen inrättat eller lära hafva för afsikt att inrätta jordför-
medlingsbyråer, till hvilka köpare och säljare af egnahemslägenheter
kunna hänvända sig för erhållande af upplysningar. Af de från hus¬
hållningssällskapen inkomna meddelandena framgå emellertid, att dessa
byråer i regel arbeta fullt själfständigt utan någon förbindelse med veder¬
börande läns hushållningssällskap. Beträffande verksamheten inom Krono-
Nionde hufvudtiteln.
397
bergs län har anmärkts, att byråns förbindelse med länets hushållnings¬
sällskap inskränker sig till, att dess föreståndare är ledamot af säll¬
skapets egnahemsnämnd.
I Gäfleborgs län hafva under nästlidna sommar försök att åstad¬
komma en jordförmedling blifvit gjorda af hushållningssällskapets egna¬
hemsnämnd, som genom annons i länets tidningar anmodat ägare af
jord att gorå anmälan, då sådan funnes till salu, och därvid lämna uppgift
angående areal, pris samt afstånd från järnvägsstation och industriell
anläggning. Något svar på denna anmodan hade emellertid icke inkommit.
Enligt hvad som meddelats från Stockholms län, söka ledamöterna
af hushållningssällskapets egnahemsnämnd såväl att vinna kännedom
om, hvarest egnahemslägenheter finnas till salu, som ock att skaffa
närmare uppgifter angående dessas areal m. m., hvilka uppgifter seder¬
mera ställas till eventuella spekulanters förfogande. Detsamma torde
ock ske inom flertalet af de öfriga hushållningssällskap, från hvilka
nu meddelas, att ingen ordnad jordförmedling därstädes äger rum.
Från några hushållningssällskap, såsom Jönköpings, Kristianstads,
Malmöhus, norra Ålfsborgs, Jämtlands och Västernorrlands län, har
uppgifvits, att inom vederbörande län bildats föreningar eller bolag,
hvilka för underlättande af egnahemsbildandet inom länet inköpt och
styckat egendomar samt uppgifvas ombesörja jordförmedling.
Särskilda åtgärder hafva inom så godt som alla hushållnings¬
sällskap vidtagits för att kostnadsfritt lämna köpare af egnahems-
lägenhet den sakkunniga hjälp, hvaraf han kan vara i behof vid sökan¬
det af egnahemslån, uppsättandet af köpekontraktet och andra handlin¬
gar, ordnandet af inteckningar och lagfartsförhållanden m. in. Där sär¬
skild egnahemsnämnd finnes, hvilket på få undantag när öfverallt är fallet,
lämnas denna hjälp i regel af nämndens sekreterare eller ombudsman, i andra
fall af hushållningssällskapets sekreterare. Äfven de inom flertalet
län tillsatta, ute i orterna boende egnahemsombuden hafva i allmänhet i
uppdrag att i här nämnda hänseenden lämna erforderliga upplysningar.
I Göteborgs och Bohus län, där hushållningssällskapets förvaltnings¬
utskott utan egnahemsnämnd såsom mellanhand sköter egnahemslåne-
rörelsen, är nämnda uppdrag lämnadt åt egnahemsombud, två i hvarje
härad, hvilka härför äga uppbära ersättning af lånesökanden, hvilken
ersättning uppgifves uppgå till omkring fem kronor för lån.
I södra Ålfsborgs län har egnahemsnämnden vidtalat ett antal
sakkunniga personer att biträda lånesökande med ordnandet af allt, som
står i samband med låneansökan. Kostnaden för sådant biträde är fast¬
slagen till i medeltal tolf kronor, däraf hushållningssällskapet betalar
ena hälften och lånesökanden den andra.
[79.}
398
Nionde hufvudtiteln.
Af de från hushållningssällskapen inkomna svaren har jag sålunda
fatt bekräftadt, att det hinder för egnahemsrörelsens utveckling, som
saknaden af en ordnad jordförmedling innebär, med endast få undantag
föreligger. Vidtagandet af åtgärder för att få detta hinder undanröjd!
synes mig därför vara af behofvet påkalladt, något som säkerligen
icke torde kunna ske på lämpligare sätt, än att hushållningssällskapen
hvart och ett inom sitt område beredas tillfälle att med bidrag af
statsmedel upprätta särskilda jordförmedlingsbyråer. Hvarje sådan byrå
bör anordnas och stå under närmaste ledning af den korporation inom
länet, som handhar hushållningssällskapets egnahem slånerörelse.
Till sådan jordförmedlingsbyrå torde böra från säljare af egnahems-
lägenheter inlämnas uppgifter å lägenheter, som de hafva till salu, hvilka
uppgifter synas mig böra afgifvas enligt af Eders Kungl. Maj:t fastställdt
formulär, upptagande de närmare upplysningar angående lägenhetens pris,
areal, läge och beskaffenhet i allmänhet, hvarom det för eu köpare kan
vara af betydelse att äga fullständig kännedom. Särskild vikt torde därvid
böra läggas vid, att de sålunda lämnade uppgifterna äro i den mån och
på sätt det möjligen låter sig göra af trovärdiga personer i orten bestyrkta,
hvarigenom deras värde för eventuell spekulant gifvetvis i hög grad ökas.
Allt efter som de inkomma, böra de kostnadsfritt införas i en för ända¬
målet upplagd, å byrån befintlig, för allmänheten tillgänglig liggare; och
åt dem bör, på sätt vederbörande kan finna lämpligt, sedermera gifvas
största möjliga spridning i främsta rummet bland personer, som å byrån
anmält sig till erhållande af egnahemslägenheter. Särskilda åtgärder torde
ock böra vidtagas för att byrån, i den utsträkning det låter sig göra,
erhåller meddelande angående försäljning af å byrån anmäld lägenhet.
Vidare har jag tänkt mig, att afskrift^- af de sålunda inkomna upp¬
gifterna skola å vissa närmare angifna tider öfversändas till en för deras
mottagande särskildt utsedd person, exempelvis statskonsulenten för det
mindre jordbruket, som genom sin verksamhet kommer i nära beröring
med den del af den jordbrukande befolkningen, för hvilken statens egna-
hemslånerörelse i främsta rummet är afsedd, och som under sina resor
lätt kan å platsen taga del af de olika jordförmedlingsbyråernas arbete
samt därvid, bland annat, bidraga till att å en ort vunnen erfarenhet
vinner tillämpning vid å annan ort befintlig byrås verksamhet. Dessa
till honom öfversända uppgifter böra genom hans försorg omedelbart
sammanföras i lätt öfverskådliga sammandrag samt därefter tryckas för
att i största möjliga utsträckning spridas, i främsta rummet till hvarje
jordförmedlingsbyrå i riket, vid hvilken sålunda skulle kunna erhållas
uppgift icke endast å de i orten utan äfven i större delen af landet be¬
fintliga salubjudna egnahemslägenheter, priset å dem, deras beskaffenhet
Nionde huivudtiteln.
399
m. m. Särskild föreskrift torde gifvetvis böra meddelas Eders Kung!. [79.}
Maj:ts befallningshafvande att till närmaste statsunderstödda jordförmed-
lingsbyrå lämna uppgifter å de från kronoegendomar afsöndrade egna-
hemslägenheter, som inom länet finnas till salu.
De sålunda samlade uppgifterna angående tillgången på egua-
hemslägenheter i skilda delar af landet böra blifva af värde icke endast
lör de personer, hvilka de närmast äro afsedda att gagna, eller dem,
som önska förvärfva dylik lägenhet. Äfven vid pröfning af inkomna
framställningar om lån från jordförmedlings fonden eller om styck¬
ning helt eller delvis af kronoegendom bör det kunna vara af betydelse
för den sålunda föreliggande frågans afgörande att äga kännedom om
tillgången på lägenheter, passande för egnahemsbildning, inom den ort,
där den till styckning afsedda egendomen är belägen.
För att den planmässigt ordnade jordförmedling, som sålunda skulle
åstadkommas, skall kunna blifva till största möjliga nytta, bör, såsom
jag redan antydt, med densamma förenas äfven sådan verksamhet, som
afser att lämna köpare af egnahemslägenhet det bistånd vid köpets
afsilande och hvad därmed kan stå i samband, hvaraf denne i de flesta,
fall är i stort behof. Såsom i det föregående omförmälts, lämnas redan
nu dylikt bistånd genom hushållningssällskapens försorg i jämförelsevis
stor utsträckning. Jag har sålunda grundad anledning antaga, att
sådant bistånd ingenstädes kommer att saknas, där ett hushållnings¬
sällskap beslutar anordna jordförmedling på sätt jag bär angifvit.
Såsom villkor för beviljande af statsanslag för förevarande ändamål
synes emellertid böra uppställas, att den af hushållningssällskapet upp¬
rättade jordförmedlingsbyrån skall förestås af eller hafva hos sig anställd
sakkunnig person, som kostnadsfritt skall lämna spekulant å egnahems¬
lägenhet de upplysningar, denne önskar i fråga om villkoren och sättet
för erhållande af egnahemslån, samt den hjälp, hvaraf han kan vara i
behof vid uppsättande af låneansökan samt andra därmed samman¬
hängande handlingar såsom köpebref och dylikt, vid ordnande af inteck¬
nings- och lagfartsförhållanden m. in. Statsanslaget torde höra utgå
såsom bidrag dels till aflönande af om förmälda sakkunniga person under
förutsättning, att vederbörande hushållningssällskap för detta hans arbete
aflönar honom med minst samma belopp som statsanslaget, och dels till
täckande af halfva beloppet af sällskapets med jordförmedlingen förbundna
omkostnader med undantag af den från sällskapet utgående aflöningen
till förenämnda person. Med ledning af de upplysningar, jag inhämtat
hos Östergötlands läns hushållningssällskap, har jag beräknat statsbidraget
till den sakkunniga hjälpen till högst 500 kronor och till driftkostnaderna
i öfrigt, hvilka hufvudsakligen torde komma att utgöras af kostnaden för
400
Nionde liufvudtiteln.
[79.J annonsering, till högst 200 kronor eller sammaniagdt 700 kronor. Om
vidare kostnaderna för bearbetning, tryckning och spridning af de från
samtliga jordförmedlingsbyråer inkomna uppgifterna, Indika kostnader
gifvetvis böra helt och hållet bestridas af statsmedel, beräknas uppgå
till 1,800 kronor, skulle sålunda för här ifrågavarande, för egnahems¬
rörelsens utveckling säkerligen i mycket hög grad betydelsefulla åt¬
gärder ett statsanslag å högst 20,000 kronor befinnas erforderligt.
I detta sammanhang tillåter jag mig erinra, hurusom nästlidna
års Riksdag på framställning af Eders Kung!. Magt beviljade medel till
aflöning af hos hushållningssällskapen i mellersta och si »dra Sverige
anställda jordbrukskonsulenter för det mindre jordbruket. Då bland
dessa konsulenters åligganden ingår att biträda sällskapen vid den af
dem bedrifna egnahemslånerörelsen, bör det gifvetvis för konsulenterna
vara en fördel att vid detta sitt arbete äga tillgång till eu jordför-
medlingsbyrå sådan jag här antydt, på samma gång denna byrå alltid torde
komma att vid sin verksamhet, på sätt förhållandena medgifva, begagna
sig af dessa konsulenters medverkan och sakkunskap. Den nära berö¬
ring, hvari do komma att stå till landtbefolkningen i länets skilda delar,
gör dem från flera synpunkter sedt särskildt lämpliga att taga verksam
del i byråns arbete.
Slutligen ber jag få nämna, att landtbruksstyrelsen, hvars yttrande
jag inhämtat, förklarat sig biträda det förslag, för hvilket jag här ofvan
redogjort.
Med anledning af hvad jag sålunda anfört, hemställer jag alltså,
att Eders Kung]. Magt måtte föreslå Riksdagen
att såsom bidrag till anordnande genom rikets hushållningssällskap
af jordförmedlingsbyråer för egnahemsrörelsen på extra stat för år 1912
anvisa ett anslag af 20,000 kronor.
Kreditförhållandena för det mindre jordbruket.
j-gQj För närvarande pågå inom jordbruksdepartementet utredningar
Kreditför- angående ordnande af kreditförhållandena för det mindre jordbruket. Jag
hållandena för par för afsikt att, sedan dessa utredningar inom kort blifvit afslutade,
jordbruket. för Eders Kungl. Maj:t framlägga förslag i ämnet. För ändamålet torde
komma att kräfvas ett anslag för år 1912 af omkring 7,000 kronor.
Jag hemställer alltså, att Eders Kung]. Maj:t måtte föreslå Riksdagen
att i afvaktan på den nådiga proposition angående kreditförhållan¬
dena för det mindre jordbruket, Eders Kungl. Maj:t kan komma att aflåta
till Riksdagen, på extra stat för år 1912 beräkna ett anslag af 7.000 kronor.
Nionde hufvudtiteln.
401
Lindring- af fraktkostnaderna för kalk.
På framställning af Kungl. Maj:t har Riksdagen å extra stat för [81.]
åren 1908 och 1909 beviljat, såsom förslagsanslag 200,000 kronor för tnifraktafylfter
lindring af fraktkostnaderna vid transport ä järnväg af kalk, kalkstens- för kalk.
mjöl och märgel för jordbrukets behof, i hufvudsaklig öfverensstäm¬
melse med vissa af dåvarande statsrådet och chefen för jordbruks¬
departementet till statsrådsprotokollet öfver jordbruksärenden den 12
januari 1907 angifna grunder.
Då anslaget under år 1908 blef betydligt öfverskridet, höjdes an¬
slagets belopp, på framställning af Eders Kungl. Maj:t, för år 1910
till 250,000 kronor; och då samma förhållande syntes komma att äga rum
jämväl med sistnämnda anslagssumma, beviljade Riksdagen, likaledes
på framställning af Eders Kungl. Maj:t, för år 1911, med bibehållande
af anslagets karaktär af förslagsanslag, för ifrågavarande ändamål ett
belopp af 300,000 kronor.
Landtbruksstyrelsen har nu i underdånig skrifvelse den 11 november
1910 hemställt om beredande af medel för ändamålet jämväl under år
1912 samt därvid meddelat, att, enligt hvad landtbruksstyrelsen från
järnvägsstyrelsen inhämtat, statsbidrag till här ifrågavarande frakt¬
kostnader under nedan angifna tider utbetalats med efterföljande belopp,
nämligen
för oktober—december 1909 .......................................... 22,292,9 7 kronor
» januari—september 1910 ............................................ 361,825,42 »
Summa 384,118,39 kronor.
Med anledning häraf har landtbruksstyrelsen hemställt om anvi¬
sande för år 1912 för här ifrågavarande ändamål af ett förslagsanslag
å 380,000 kronor.
Järnvägsstyrelsen har i infordradt utlåtande den 20 december 1910
förklarat sig icke hafva något att erinra mot att förslagsanslaget för
år 1912 upptages till det af landtbruksstyrelsen föreslagna beloppet.
Den afsevärda ökning i ifrågavarande anslag, som under de sista Ocpananmu-
åren visat sig af behofvet påkallad och äfven nu befinnes erforderlig, c}lf'te
synes mig bära tydligt vittnesbörd om, att det med dess beviljande
ursprungligen afsedda ändamålet blifvit uppnådt. För närvarande synes
mig någon ändring i de för statsbidragets utbekommande föreskrifna
villkoren icke erfordras.
Bih, till RiJcsd. Prof. 1911. 1 Sami. 1 Afä.
51
402
Nionde hufvudtiteln.
[81.] .Det belopp, hvarmed anslaget under år 1910 torde komma att
öfverskridas, hvilket belopp, enligt ofvan meddelade uppgifter ej kan
beräknas lägre än till omkring 130,000 kronor, synes mig göra eu
förhöjning jämväl för år 1912 i det för år 1911 anvisade anslaget,
300,000 kronor, erforderlig. Och anser jag, att denna förhöjning,
med bibehållande af anslagets karaktär af förslagsanslag, icke bör sättas
lägre än hvad ämbetsverken föreslagit, eller 80,000 kronor.
Jag hemställer alltså, att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå
Riksdagen
att för lindring af fraktkostnaderna vid transport å järnväg af kalk,
kalkstensmjöl och märgel för jordbrukets behof på extra stat för år 1912
anvisa, såsom förslagsanslag, 380,000 kronor.
Befrämjande af afsättningen i utlandet af alster af svenskt
landtbruk och dess binäringar äfvensom fiskerinäringen.
j-g2 j Under loppet af instundande riksdag har jag för afsikt att före-
Bejrämjande lägga Eders Kung]. Maj:t förslag till höjning i det under denna hufvud-
Siandetffaf titel på extra stat uppförda anslaget, 20,000 kronor, till befrämjande
alster af af afsättningen i utlandet af alster af svenskt landtbruk och dess
svenskt landt- binäringar äfvensom fiskerinäringen. Såvidt hittills kunnat beräknas,
binäringar kommer den erforderliga höjningen att uppgå till 2,000 kronor.
äfvensom Jag hemställer alltså, att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå
fiskerinäring eu. ^
Riksdagen
att, i afvaktan på den nådiga proposition angående anslag att
användas till befrämjande af afsättningen i främmande länder af alster af
svenska landtbruket och dess binäringar äfvensom fiskerinäringen, Eders
Kungl. Maj:t kan komma att till Riksdagen aflåta, på extra stat för
år 1912 beräkna ett anslag af 22,000 kronor.
Internationella Iandtbruksinstitutet i Kolli.
[83.]
Internationella
lan dt bruk s-
institutet
i Rom.
Riksdagen har, på Kungl. Maj:ts förslag, för hvart och ett af
åren 1907—1911 anvisat å extra stat ett belopp af 5,000 kronor för
bestridande af kostnaden för Sveriges deltagande i internationella
Iandtbruksinstitutet i Rom.
Nionde hufvudtiteln.
403
Då anslag för detta ändamål är erforderligt äfven för år 1912,
hemställer jag i enlighet med en af landtbruksstyrelsen i underdånig
skrifvelse den 1 november 1910 gjord framställning, att Eders Kungl.
Maj:t måtte föreslå Riksdagen
att, till bestridande af kostnaden för Sveriges deltagande uti inter¬
nationella landtbrulcsinstitlitet i Rom, på extra stat för år 1912 anvisa
5,000 kronor.
Svenska fattigvårdsförbmnlet.
Till understöd åt svenska fattigvårdsförbundet har Riksdagen på
extra stat för hvart och ett af åren 1909, 1910 och 1911 anvisat ett
anslag af 8,000 kronor.
Uti en till Eders Kungl. Magt ställd skrift har förbundet anhållit,
att förbundet för år 1912 måtte komma i åtnjutande af statsanslag med
ett till 15,000 kronor förhöjdt belopp.
Till följd af särskilda nådiga remisser hafva underdåniga utlå¬
tanden häröfver afgifvits af Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i
rikets samtliga län samt af öfverståthållarämbetet, hvarefter förbundet
den 1 december 1910 inkommit med ytterligare en skrift i ärendet.
Härefter har statskontoret den 10 december 1910 afgifvit infordradt
underdånigt utlåtande i ärendet.
Uti sin förstnämnda skrift har förbundet anfört följande.
Sedan Eders Kungl. Maj:t och Riksdagen beviljat svenska fattig¬
vårdsförbundet för hvart af åren 1909, 1910 och 1911 ett statsbidrag
å 8,000 kronor, ville förbundet i underdånighet hemställa, att förbundet
äfven för år 1912 måtte erhålla statsbidrag, hvithet förbundet dock,
under hänvisning till förbundets alltmer vidgade verksamhet och de
hinder för arbetets fortsatta utveckling, bristande tillgångar innebure,
nödgades hemställa måtte beviljas med höj dt belopp.
Till stöd för nämnda hemställan ville förbundet hänvisa till en
ifrågavarande skrift bifogad, af förbundets arbetsutskott utarbetad tryckt
redogörelse för förbundets verksamhet och ekonomiska ställning under
år 1909, hvarjämte förbundet ville lämna en framställning af förbundets
arbete under den tid, som förflutit, sedan sagda berättelse afgifvits.
Under år 1910 hade förbundet dels fortsatt sitt arbete efter samma
linjer som föregående år, dels upptagit nya verksamhetsgrenar.
[83.]
[84.]
Svenska
jatbigvårds-
fö bundet.
404
Nionde hufvudtiteln.
[84.]
Fattigvårdsförbundet både sålunda allt fortfarande ansett, att dess
kanske viktigaste uppgift bestode i spridande af kännedom om och
intresse för fattigvårdsfrågor, samtidigt med att förbundet verkade för
att fattigvårdens praktiska handhafvande måtte utvecklas på ett så till¬
fredsställande sätt som möjligt. Detta mål hade förbundet sökt närma
sig genom anordnande af olika slag af kurser samt genom spridning
af litteratur. Då behofvet af utbildad personal för fattigvårdsarbetet
städse visat sig allt större, hade förbundet, som tillförene föranstaltat
om två kurser, hvardera å ett hälft år, för utbildande af fattigvårds-
funktionärer, vidtagit förberedelser för en tredje sådan kurs, hvars pro¬
gram komme att förete flera förändringar i jämförelse med de före¬
gående. Genom att efter hand allt större kraf kommit att ställas på
fattigvårdsföreståndarna, måste emellertid dessa halfårskurser göras allt
mer fullständiga, hvarför de kräfde ökade utgifter. Specialutbildning
hade i 8 fall genom förbundets bemedling beredts personer, hvilka för
sin fortsatta verksamhet inom fattigvården genom någon tids arbete vid
olika anstalter velat skaffa sig vidgad erfarenhet inom sina respektive
verksamhetsområden.
Förbundet hade under 1910 anordnat två kortare kurser i
fattigvård i Köping och Visby. Kursen i Köping hade ägt rum den
25—26 april 1910. Till densamma hade 20 fattigvårdsstyrelser anmält
sig såsom deltagare och dessutom ett stort antal fattigvårdstjänstemän och
öfriga för fattigvårdsarbetet intresserade personer till ett antal af sam-
manlagdt 250. Visbvkursen hade ägt rum den 16—18 juni 1910 och
hade äfvenledes vant föremål för lifligt intresse. Med dessa likartade
kurser vore afsedda att äga rum i Karlstad under november 1910 och
eventuellt jämväl i Sundsvall och i Karlskrona.
Med tanke på den viktiga insats, som folkhögskolornas elever i
en framtid komme att göra i förvaltningen af kommunernas angelägen¬
heter, hade förbundet ansett det vara af stor betydelse att söka intres¬
sera dessa elever för fattigvårdens rätta ordnande. I detta syfte hade
förbundet börjat vidtaga åtgärder för att anordna kurser i fattigvård
vid folkhögskolorna i riket. Hittills hade sådana kurser hållits i folk¬
högskolorna i Malung, Iväfvesta, Mora och Tierp, hvarest kyrkoherden
O. Bäckström behandlat fattigvårdsfrågan i föreläsningsserier om 4 timmar,
och hade dessa kurser omfattats med mycket stort intresse. Af eko¬
nomiska skäl hade emellertid förbundet tillsvidare ej kunnat fortsätta
denna verksamhet, men vore förbundet beredt att upptaga densamma,
närhelst medel därtill kunde erhållas.
Nionde huivudtiteln.
405
Den 17 oktober 1910 hade en af förbundet anordnad kurs i Stock¬
holm tagit sin början. Denna kurs vore afsedd att blifva mera om¬
fattande än de kurser, som hittills anordnats å landsbygden, och komme
att utsträckas öfver 6 veckor med 4 föreläsningar i veckan, besök å
olika anstalter för fattigvård och barnavård, diskussion rörande konkreta
fattigvård sfall etc. I dett a samband ville förbundet meddela, att för¬
bundet under november månad 1910 komme att i Malmö anordna ett
större fattigvårdsmöte för Skåne, till hvilket Malmö stad samt Malmöhus
och Kristianstads läns landsting beviljat bidrag.
Genom sin konsulentverksamhet hade förbundet på ort och ställe
kunnat lämna fångvårdsstyrelse!- råd och upplysningar rörande fattig¬
vårdens handhafvande i respektive kommuner, byggande af fattiggårdar
cller andra anstalter etc. Förbundets ordinarie konsulent, kyrkoherden
O. Bäckström, hade under augusti 1910 företagit en resa i Skara¬
borgs län, hvarvid 22 kommuner besökts. Pastor John Vestin, Kram¬
fors, hade under februari 1910 besökt samtliga kommuner i Medelpad
och under sommaren och hösten alla kommunerna i Ångermanland,
hvar]ämte arbetsutskottets ordförande, G. H. von Koch, i början af som¬
maren 1910 företagit en konsulentresa till 29 af Södermanlands läns
kommuner och under augusti 1910 gjort en liknande resa inom Bohus¬
län, hvarvid ett 30-tal kommuner besökts. Slutligen kunde nämnas, att
•en i fattigvårdsfrågor initierad person, folkskolläraren J. N. Vetterstrand
i Halmstad, på förbundets anmodan företagit en resa i Halland för stu¬
dium af fattigvårdsförhållandena i detta landskap, hvarvid han besökt
40 kommuner. Berättelser öfver dessa konsulentresor, upptagande redo¬
görelser rörande erfarenheterna från samtliga besökta kommuner, komme
att aflämnas till vederbörande länsstyrelser, hvilka därom framställt an¬
hållan.
Förbundet hade vidare såsom en nyhet under 1910 infört konsu¬
lentmottagningar. Genom direkta skrifvelser till ett visst läns samtliga
fångvårdsstyrelse!- och genom notiser i tidningarna hade vederbörande
erhållit underrättelse, att konsulenten på bestämd plats och tid kunde
anträffas för rådplägning och upplysningar rörande olika fattigvårds¬
frågor. Dylika mottagningar hade under år 1910 hållits i Stockholm,
Uppsala, Gäfle och Nyköping för respektive Stockholms, Uppsala,
Gäfleborgs och Södermanlands län. Genom länsstyrelsernas tillmötes¬
gående hade lämpliga lokaler afgiftsfritt tillhandahållits.
Förbundet hade äfven genom tryckta skrifter sökt väcka intresse
för fattigvårdsfrågor och sprida upplysning rörande fattigvårdsförvalt-
406
Nionde hufvudtiteln.
84.] ningens inånga särskilda grenar. Förbundets tidskrift, som intill år 191Ö
endast utkommit med 4 häften årligen, hade sedan sistnämnda års
början utgifvits med ett nummer hvarannan månad, då det visat sig
vara förenad! med svårigheter att uti en kvartalstidskrift kunna behandla
det rikliga material, som erbjudit sig. Samtidigt härmed hade tid¬
skriftens omfång något ökats, hvilket jämväl medfört stegrad kostnad.
Under år 1910 hade förbundet börjat utgifva en ny tidskrift,
Vårdarebladet, som vore afsedd att utkomma med 4 nummer årligen
och hvaraf intill oktober 1910 3 nummer distribuerats. Vårdarebladets
ändamål vore att utgöra ett föreningsband emellan de många frivilliga
krafter, hvilka ägnade sig åt vårdarkallet inom städernas öppna fattig¬
vård, hvar jämte tidskriften sökte att genom kortare uppsatser af sak¬
kunniga författare, publicerande af intressanta och lärorika fattigvårds-
läll o. s. v. underlätta vårdarnas arbete och göra detta så värdefullt som
möjligt. Vårdarebladet hade i oktober 1910 öfver 1,500 prenume¬
ranter.
Fattigvårds förbundet hade vidare under år 1910 påbörjat utgif¬
vande af en skriftserie, »Svenska fattigvårdsförbundets skrifter». I
denna serie hade intill oktober 1910 utkommit tre häften. Under för¬
beredelse vore vidare utgifvande af studiearbeten rörande fattigvård och
barnavård i in- och utlandet. Då dessa specialarbeten säkerligen ej
komme att vinna någon betydligare spridning bland allmänheten, torde
de icke komma att ekonomiskt bära sig utan fordra tillskott från för¬
bundets kassa.
Förbundets upplysningsbyrå hade liksom under år 1909 besvarat
till densamma inkomna spörsmål rörande vidt skilda frågor, t. ex. angå¬
ende förändringar i den öppna eller slutna fattigvården, upprättande af
anstalter, anskaffande af inventarier, uppgörande af stadgar och regle¬
menten, matordningar, vård af olika slag af abnorma, tolkning af gäl¬
lande författningar o. s. v. 1 samband med denna verksamhet hade
förbundet anmodat särskilda sakkunniga personer att uppgöra normal¬
förslag till spisordningar för fattiggårdar, hvarjämte e. o. provinsial¬
läkaren G. Stéenhoff utarbetat förslag till hemapotek för fattigvårds-
anstalter. Slutligen kunde nämnas, att genom förbundets försorg formu¬
lär till kontrakt mellan fångvårdsstyrelse, å ena, samt fattiggårdsföre-
ståndare, å andra sidan, blifvit tillgängliga. Under sin verksamhet hade
upplysningsbyrån helt naturligt stått i förbindelse med konsulenten och
den af förbundet anlitade arkitekten. För underlättande af upplysnings-
byråns arbete hade förbundet utvidgat sitt bibliotek och arkiv, som
Nionde hulvudtiteln. 407
äfven liölles tillgängligt för intresserade enskilda personer. Förbundets
expedition hade äfven omhänderhaft en ganska ansenlig platsförmedling,
hvilken i främsta rummet omfattat de elever, som genomgått förbundets
utbildningskurser för fattigvårdsfunktionärer, ehuru platser jämväl för¬
medlats åt ett antal andra personer. Under de nio första månaderna
af år 1910 hade sålunda genom förbundets förmedling utbildade före¬
ståndare, föreståndarinnor och biträden anställts vid ett stort antal
fattigvårdsanstalter (ålderdomshem, fattiggårdar, barnhem). Det hade
medfört ett icke oväsentligt arbete för förbundet att finna i hvarje
särskild! fall de lämpligaste personerna för de olika platserna.
Den af förbundet anlitade arkitekten hade under 1910, jämte det
han utöfvat förut omtalad muntlig upplysningsverksamhet, uppgjort nor¬
malritningar till församlingsgård eller ålderdomshem för 20—24 per¬
soner, afsedda såväl för båda könen som för endast män eller endast
kvinnor. Arkitekten hade vidare under året granskat och ändrat eller
uppgjort nya ritningar till anstalter för de kommuner, som i detta syfte
vändt sig till förbundet.
Under senare delen afår 1910 hade förbundet varit sysselsatt med
utgifvande af den kalender, om hvars utarbetande redan den år 1900
hållna kongressen för fattigvård och folkförsäkring uttalat önskemål,
och till hvilken material insamlats under år 1909. Kalendern komme
att lämna eu framställning af nu gällande lagstiftning rörande fattig¬
vård, barnavård och lösdrifvares behandling, en skildring af hela den
nuvarande organisationen för handhafvande! af alla dessa samhällsupp¬
gifter, statistik m. in. Kalenderns hufvudsakliga syfte vore emellertid
att gifva den möjligast fullständiga förteckning öfver alla offentliga
och enskilda anstalter för fattigvård, barn- och ungdomsvård samt sjuk-
och abnormvård. Sålunda meddelades uppgifter om dessa anstalters läge
och storlek, villkoren för intagning, kostnader etc., hvarigenom fattig-
vårdsmyndigheter och enskilda utan svårigheter omedelbart kunde er¬
hålla kännedom om indika anstalter och hem, som förefunnes för ett
visst slag. af hjälpsökande, och afgöra hvilken af dessa anstalter bäst
lämpade sig i det individuella fallet. Kalendern, som beräknades utkomma
i slutet af år 1910, skulle bland annat upptaga redogörelser för fattig¬
gårdar, arbetsinrättningar, hem för mödrar, med späda, barn, hem för
änkor med barn, småbarnshem, barnhem, mjölkdroppar, krabbor, kinder-
garten, arbetsstugor, skollofskolonier, anstalter för barnbespisning, sjö¬
manshem, asyler för husvilla, hem för frigifna, räddningshem för kvinnor,
skyddshem, tvångsarbetsanstalter, anstalter för blinda, döfstumma, lyfta
[84.]
408 Nionde huivudtiteln.
och vanföra, sinnessjuka och sinnesslöa, alkoholister, tuberkulösa, epi-
leptici m. m.
Under 1910 hade förbundet i större omfattning än förut sökt råtta
missförhållanden inom fattigvården. Vid förbundets ordinarie möte den
4 november 1909 hade förbundet uttalat sig för att »lämpliga åtgärder
vidtoges för undanröjande af här och hvar befintliga missförhållanden
på fattigvårdens område». Genom samarbete mellan förbundets expedi¬
tion och styrelsens länsrepresentanter samt mellan förbundet å ena
och Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i de olika länen samt medi¬
cinalstyrelsen å andra sidan hade missförhållanden, som dels på enskild
väg anmälts till förbundet, dels genom pressen kommit till detsammas
kännedom, i allmänhet blifvit tillfredsställande undanröjda. I de allra
liesta fall hade dessa missförhållanden kunnat afhjälpas genom direkt
hänvändelse till respektive fattigvårdsstyrelser. I flera fall hade dock
särskilda utredningar måst verkställas, hvilka medfört kostnader för för¬
bundet. Förbundets verksamhet på detta område hade haft förmånen af
de olika länsstyrelsernas intresse och välvilliga tillmötesgående.
Vidare kunde nämnas, att förbundets arbetsutskott till den inter¬
nationella fattigvårdskongressen i Köpenhamn den 9—13 augusti 1910
låtit på engelska språket utarbeta och till samtliga deltagare utdela eu
fullständig, illustrerad redogörelse för Sveriges fattigvård och barnavård.
Denna redogörelse hade tillvunnit sig kongressens lifliga intresse.
Förbundet hade under 1910 lätt två nya afdelningar, afdelningen
för räddningsarbete, »Skyddsvärnet», och afdelningen för fattigvårdsfunk-
tionärer. Den förut upprättade afdelningen, barnavårdsafdelningen, hade
under året i större skala fortsatt verksamheten från åren 1908 och 1909.
Förbundets arbetsutskott och kommitterade för det år 1908 af-
hållna mötet rörande förkomnas och värnlösas vård hade inbjudit ombud
för skyddsföreningarna för frigifna m. fl. till en konferens i Stockholm
den 10 och den 11 mars 1910 för att söka åstadkomma centralisation
af skyddsverksamheten för frigifna fångar, villkorligt frigifna m. fl.
Denna konferens hade gifvit upphof till afdelningen »Skyddsvärnet»,
som konstituerats den 9 maj 1910 och som enligt sina stadgar hade till
uppgift att verka för främjande af det allmänna och enskilda räddnings¬
arbetet bland frigifna fångar, villkorligt dömda, lösdrifvare, alkoholister,
prostituerade och i liknande afseenden hjälpbehöfvande. Afdelningen
ämnade i en nära framtid upprätta en byrå för upplysning och plats¬
förmedling samt hade redan gått i författning om att genom sakkunnig-
person, registrator)! H. Salomon, verkställa förundersökningar beträffande
Nionde hufvudtiteln. 409
sådana för brott tilltalade personer, som knnde förväntas erhålla vill¬
korlig dom.
Afdelningen för fattigvårdsfunktionärer hade konstituerats vid fattig-
vårdskursen i Köping den 25—26 april 1910 och omfattade ett 50-tal
funktionärer i Stockholm och ett 80-tal i landsorten. I samband härmed
kunde nämnas, att den på grundval af genom arbetsutskottet insamladt
material af filosofie doktorn Knut Beckman verkställda utredningen rö¬
rande pensionering af fattiggårdsföreståndare och andra fattigvårdsfunk¬
tionärer under året blifvit afslutad.
Som af ofvanstående framginge, hade förbundets verksamhet be¬
tydligt utvidgats under 1910 och redan detta hade medfört ett behof
af ökade ekonomiska tillgångar. Förbundet hade, enligt hvad som utvi¬
sades af den af förbundsstyrelsen fastställda staten för 1910 och af den
med ledning af erfarenheten under de nio första månaderna af året
gjorda beräkning af inkomster och utgifter under 1910, ytterst svårt,
ja omöjligt, att under nuvarande förhållanden tillfredsställa de kraf, som
ställdes å detsamma.
Förbundets inkomster från medlemsafgifter kunde icke väsentligt
ökas, enär förbundet redan vid sitt bildande och under de närmast därpå
följande åren vidtagit så elfektiva åtgärder för anslutning, att förbundet
snart nog kommit att omfatta flertalet af för dess syfte verkligen intres¬
serade myndigheter och enskilda personer.
Redan för att fortsätta verksamheten å hittills upptagna arbets¬
områden ansåge förbundet sig nödsakadt att i underdånighet anhålla
om förhöjdt statsbidrag. För det alltjämt ökade arbetet å förbundets
byrå kunde förbundet ej i längden påräkna frivillig hjälp i så hög grad,
som för närvarande vore fallet. Af de på byrån arbetande kräfdes dess¬
utom på vissa platser så afsevärda insikter i fattigvård och allmänna
expeditionsgöromål, att förbundet ej i framtiden kunde påräkna att för
dessa platser få behålla fullt kompetenta personer mot allenast den er¬
sättning, som nu utginge. För täckandet af nödvändiga utgifter på
byråns konto kräfdes ytterligare ett belopp af minst 500 kronor.
På grund af de ökade kraf, som numera ställdes på fattigvårds-
funktionärernas utbildning, måste, såsom ofvan framhållits, programmen
för de af förbundet anordnade halfårskurserna göras allt fullständigare,
flera föreläsare anlitas o. s. v., hvilket medförde ökade kostnader. Då det
vidare visat sig, att de elever, som begagnat sig af dessa kurser, i eko¬
nomiskt afseende vanligen vore synnerligen ogynnsamt ställda, och kostna¬
derna för uppehållet i Stockholm under kursen för dem medförde betydande
Bih. till Biksd. Prof. 1911. 1 Sand. 1 Afd. 52
410
Nionde hufvudtiteln.
ekonomiska uppoffringar, syntes det önskvärd!, att äfven den nuvarande
låga kursafgiften å 5 kronor borttoges. Då förbundet första gången
anhållit om statsbidrag, hade dylika halfårskurser ännu ej planerats. Den
senast anordnade halfårskursen hade för förbundet medfört en kostnad
af omkring 1,800 kronor. Såsom bidrag till täckande af utgifterna för
halfårskursen kräfdes utöfver hvad förut beräknats minst 1,000 kronor.
Bristen på tillgångar hindrade äfven upptagande af flera verk¬
samhetsgrenar, som förbundet ansåge skulle i hög grad främja en lycklig
utveckling af landets fattigvårds- och barnavårdsförhållanden.
Ett önskemål, som länge gjort sig gällande inom förbundet, vore
att upptaga konsulentverksamhet äfven i fråga om barnavård. Det torde
icke vara af behofvet pålcalladt att utförligare motivera detta önskemål.
Barnavårdens betydelse hade just i våra dagar blifvit allt mera upp¬
märksammad och särskild! hade uppmärksamheten riktats på vikten af
en rationell vård af de späda barnen. Huru omfattande denna fråga i
själfva verket vore torde tydligt framgå däraf, att endast den legala
fattigvården under år 1908 omhänderhaft vården af ej mindre än 84,485
barn, utvisande en ökning med 2,134 från år 1907. Genom gällande
lagstiftning fördelades ansvaret för barnavården på flera olika myndig¬
heter och en stor del fall, ofta af ganska upprörande beskaffenhet, kunde
till följd af ofullständiga bestämmelser icke upptagas af någon därtill
befogad myndighet. Vidare vore många fall af den beskaffenhet, att
hjälp och tillsyn kräfdes, ehuru förhållandena icke vore sådana, att de
kunde motivera offentlig mjmdighets ingripande. Här vore ett stort fält
för det enskilda initiativet, och därest den verksamhet, som t. ex. för¬
bundets barnavårdsafdelning utöfvade, kunde anordnas å flera ställen,
skulle härigenom säkerligen mycket kunna uträttas till det uppväxande
släktets bästa. Den ifrågasatta konsulentverksamheten skulle hafva till
uppgift att tillhandagå med råd och upplysningar i alla till barnavården
hörande frågor, tolkning af gällande lagbestämmelser, anordnande af
barnhem, krubbor, sjukvårdsanstalter för barn, uppgörande af bestäm¬
melser för ^ackordering och inspektion, lämnande af hygieniska råd
rörande barnavården till myndigheter och enskilda, äfvensom att ägna
uppmärksamhet åt frågor rörande vården af spädbarn samt fosterbarn,
biträda vid organiserandet af barnavårdsafdelningar i landsorten, upp-
lysningsbyråer för mödrar, småbarnshem etc. Då det för vinnande af
förbundets syfte till konsulentbefattning erfordrades en i alla afseenden
fullt utbildad och erfaren person, torde den ersättning, som från för¬
bundets sida skulle lämnas konsulenten, ej kunna sättas lägre än 3,000
kronor.
Nionde hufvudtiteln.
411
Förbundet ansåge det vidare önskvärd!, att dess kalender måtte
kunna utgifvas hvarje år. Enär i densamma efter hand skulle intagas
artiklar, som vore af betydelse för fattigvården och barnavården, och
arbetet att insamla och komplettera materialet till kalendern vore synner¬
ligen kräfvande, vore det nödvändigt att mot ersättning lämna detta
uppdrag åt särskild person. 1 samband härmed kunde erinras om de
kostnader, som utgifvandet af ofvan nämnda specialarbeten inom fattig¬
vården komme att medföra. För dessa grenar af förbundets förlags¬
verksamhet beräknades 1,000 kronor vara erforderliga.
Då de ofvan nämnda af förbundet anordnade fattigvårdskurserna
vid folkhögskolorna visat sig hafva blifvit lifligt uppskattade, och det
utan tvifvel vore af stor betydelse, att dessa skolors elever bibringades
intresse för och insikter i fattigvårds frågan, syntes det vara af stor vikt,
att dessa kurser måtte kunna fortsättas. Vid de hittills hållna kurserna
hade förbundet bidragit med halfva kostnaden intill ett maximum af 50
kronor. Då kostnaden för kurserna i hvarje fall något öfverstigit 100
kronor, hade förbundets bidrag aldrig varit mindre än 50 kronor. För
anordnande af kurser vid 10 folkhögskolor under 1912 skulle sålunda
500 kronor vara erforderliga.
Under de senaste åren hade allt flera kommuner, med öfvergång
från äldre fattigvårdssystem, upprättat fattiggårdar för att kunna meddela
de verkligt behöfvande understödstagarna en mera tillfredsställande vård,
.hvarigenom jämväl vunnes att det vid fattiggårdarna förefintliga arbets¬
tvånget afhölle de arbetsskygga från sökande af fattigvård.
Emellertid hade det visat sig, att kommunerna mycket ofta upp¬
sköte eller helt afvisade tanken på uppförande af fattiggårdar af det
skäl, att tillräckligt material saknades för bedömande af, huru de olika
fattigvårdsystemen med eller utan fattiggård komme att ställa sig i
ekonomiskt afseende. Förbundet hade tänkt sig, att en grundlig och
allsidig ekonomisk utredning rörande förhållandena i ett antal sådana i
olika delar af landet belägna kommuner, som upprättat fattiggårdar,
skulle vara till stort gagn för främjande af en rationell fattigvård å
landsbygden. Såsom bidrag till denna utredning, till hvilken kompetent
persons arbete kunde påräknas, torde 500 kronor vara erforderliga.
Förbundet ansåge slutligen, att det skulle vara af stor betydelse,
om dess verksamhet att granska och uppgöra ritningar, lämna byggnads-
tekniska råd o. s. v. kunde utvidgas. Snart sagdt öfver hela vårt land
vore intresset för närvarande vaket i fråga om anstaltvårdens förbättrande,
och antalet nya anstalter, som uppfördes, vore betydande. Men den
412
Nionde hufvudtiteln.
[84.] erfarenhet, som förbundet under sin konsultverksamhet gjort, visade
att dessa anstalter ofta uppfördes på ett sätt, som hvarken tillfredsställde
de ekonomiska eller de fattigvårdstekrxiska krafven. Detta vore knappast
ägnadt att väcka förvåning, då man visste, att ritningarna i regel upp¬
gjordes af personer, som saknade erfarenhet af huru tidsenliga anstalter
på andra håll ordnats. För att i nämnda afseenden tillhandagå fattig-
vårdsstyrelserna hade förbundet låtit utarbeta normalritningar till 4 fattig-
vårdsanstalter, uppgjorda i hufvudsak efter samma principer, men afsedda
för olika antal understödstagare. Förbundet ansåge sig emellertid vara
i behof af ett långt större antal normalritningar till olika slag af an¬
stalter. Afgiften för lån af ritningar hade varit 1 krona per blad, dock
minst 5 kronor. För granskning af ritningar hade kommunerna till för¬
bundets arkitekt erlagt mindre belopp, som i intet fall öfverstigit 15
kronor. För att emellertid göra denna byggnadstekniska konsulentverk¬
samhet allt mera anlitad, vore det lämpligt att sätta afgiften för lån
och granskning af ritningar så låg som möjligt. För uppgörande af
nya normalritningar och för förverkligande af senast framhållna önskemål
ansåge förbundet 500 kronor vara af nöden.
Med hänvisning till ofvanstående framställning ville sålunda för¬
bundet i underdånighet hemställa, att Eders Kungl. Maj:t täcktes i nåder
för år 1912 bevilja förbundet ett anslag af statsmedel å sammanlagdt
15,000 kronor.
Vid förbundets ifrågavarande skrifvelse har härjämte fogats dels
följande af förbundets styrelse fastställda förslag till stat för år 1910:
Saldo..................
Årsafgifter........
Nya årsafgifter
Statsbidrag ......
Ränta..................
Inkomster:
. kronor
11
11
11
11
3,167: 66
7,440: —
300: —
8,000: —
165: —
Summa kronor 19,072: 6 6
Utgifter:
Handboken ............................................................................. kronor 1,000: —
Internationella kongressen.................................................. ,, 700: —
Bamavårdsafdelningen....................................................... „ 1,000: —
Ledaren af förbundets verksamhet.................................... „ 3,000: —
Transport kronor 5,700: —
Nionde hufvudtiteln.
413
Transport kronor
Byråföreståndarinnan.....................................
Hyra ...................................................................
Städning, springgosse, belysning', värme
Telefon..............................................................
Porto ............................................
Trycksaker ................................
Papper, kuvert, skrifmaterial
Ofriga byråkostnader ..............
Bibliotek, arkiv, Argusklipp..
Konsulenten.................................
Kurser ........................................
Tidskriften ...............................
Ritningar ..................................
Vårdarebladet............................
Oförutsedda utgifter..................
Summa kronor
dels ock ofvan omförmälda, den 1 oktober 1910 verkställda beräk¬
ning öfver förbundets inkomster och utgifter under år 1910, hvilken
beräkning har följande utseende:
ii
ii
n
11
11
11
11
ii
ii
ii
ii
5,700
900
800
540
125
300
250
200
100
620
3,000
860
4,500
750
100
327
19,072
66
66
Inkomster:
Statsanslag............................................ kronor 8,000: —
Medlemsafgifter .................................. „ 7,770: —
Räntor................................................... „ 165: 29 pronor 15^935; 29
Saldo från 1909 ................................................................... „ 3,167: 6 6
Summa kronor 19,102: 95.
Utgifter:
Byråkostnader:
Föreståndarinnans arfvode .............. kronor
■Hyra...........................;............. 11
Lyse, värme, städning, springgosse „
Telefoner................................................ „
Trycksaker, papper, porto.................. „
Diverse omkostnader......................... ,,
900
|
—
|
800
|
—
|
535
|
—
|
150
|
—
|
750
|
—
|
365
|
—
|
kronor
3,500: —
Transport kronor 3,500: —
[84.]
414
Nionde hufvudtiteln.
Transport kronor 3,500: —
Tidskriften:
Redaktionsarfvoden för (i häften ...
|
.. kronor
|
900:
|
F örfattarear (voden.............................
|
|
300:
|
Tryckningskostnader.........................
|
77
|
3,600:
|
Expedition ..........................................
|
77
|
300:
|
|
kronor
|
5,100:
|
Afgår inkomster för försålda tid¬
skrifter och för annonser ......... kronor 1,100: — 4,000: —
Konsulentverksamheten:
Resor ..................................................... kronor 4,200: —
Ledaren af förbundets verksamhet ,, 3,000: —
Planritningars konto ...........................................................
Biblioteket ...........................................................................
Skriftserien ............................................................................
Kurser ....................................................................................
Statistisk utredning..............................................................
7,200
450
450
285
700
250
Handbok .. ...................................................
Sw. Poor Laws .............................................
Barnavårdsafdelningen (bidrag till jurist)
............... „ 1,000
„ 1,000
............... „ 500
Summa kronor 19,335
Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Stockholms, Uppsala,
Östergötlands, Kalmar, Gottlands, Blekinge, Kristianstads, Malmöhus,
Hallands, Göteborgs och Bohus, Alfsborgs, Skaraborgs, Kopparbergs,
Gäfleborgs, Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens
län hafva tillstyrkt bifall till förbundets förevarande framställning.
Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Södermanlands län har,
jämte det befallningshafvanden vitsordat, att förbundets verksamhet i
allmänhet vore af stort gagn, anfört följande.
Olika meningar syntes kunna råda om lämpligheten af att förbundet,
såsom i den underdåniga framställningen uppgifvits hafva skett, utan
anlitande af Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande, ingrepe mot fång¬
vårdsstyrelse!’ i sådana kommuner, där missförhållanden i fråga om
fattigvårdens handhafvande ansetts föreligga, och om, huruvida anord¬
nandet vid folkhögskolorna af särskilda kurser i fattigvård kunde anses
vara behöfligt eller lämpligt, huruvida gagnet af kortare fattigvårds-
kurser i orterna motsvarade de därmed förbundna kostnaderna, huruvida
ej förbundets utgifter för utarbetande och tryckning af tidskrifter, hvilka
måhända ej studerades i på långt när samma omfattning som de spriddes,
Nionde hufvudtiteln.
415
skrifter i fattigvård, den i framställningen omnämnda kalendern och
redogörelser af samma slag som den i framställningen jämväl omförmälda,
på engelska språket affattade illustrerade redogörelsen för Sveriges fattig¬
vård och barnavård skulle kunna utan olägenhet minskas, samt huruvida
ej förbundets verksamhet artade sig till att blifva allt för omfattande
och vidt utgrenad och om ej verksamheten i stället kunde och borde
mera koncentreras. Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande, som funne
uppenbart att fattigvårdsförbundet fortfarande borde understödjas med
statsbidrag åtminstone till samma belopp som det hittills utgående,
ansåge sig emellertid sakna skäl att afstyrka den underdåniga fram¬
ställningen om statsbidragets höjande till 15,000 kronor om året.
Eders Kungl. Maj ds befallningshafvande i Jönköpings och Krono¬
bergs län hafva förklarat sig icke hafva något att erinra mot bifall till
förbundets förevarande underdåniga ansökning.
Eders Kungl. Maj ds befallningshafvande i Värmlands län har, under
förmälan att befallningsliafvanden icke kunde yttra sig rörande det af
förbundet begärda beloppets storlek, hemställt att framställningen i fråga
måtte vinna nådigt afseende.
Eders Kungl. Maj ds befallningshafvande i Örebro län har ansett
det önskvärdt att, innan förbundet med statsunderstöd sökte reglera fattig-
vårdssystemet i viss, i förbundets underdåniga ansökning närmare an-
gifven riktning, den förändrade lagstiftning i fråga om fattigvårdsväsendet,
som för närvarande vore under utarbetande, varit känd, men har med
hänsyn till de syften, för hvilka förbundet sträfvade, förordat stats¬
understöd, utan att befallningsliafvanden emellertid ansett sig i tillfälle
att bestämdt yttra sig om det belopp, hvarmed detta understöd borde
utgå; dock kunde ifrågasättas, om icke aflöning åt stadigvarande tjänste¬
män borde i möjligaste måtto undvikas.
Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Västmanlands län har
anfört följande.
Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande hade icke någon personlig
erfarenhet af fattigvårdsförbundets verksamhet och kunde således icke
ur denna synpunkt yttra sig i ärendet. Visserligen hade förbundet under
våren år 1910 i Köping anordnat en kortare s. k. kurs i fattigvård,
men om densamma och hvad den uträttat hade Eders Kungl. Maj:ts
befallningshafvande icke något bestämdt omdöme. Att döma af den
underdåniga framställningen syntes emellertid förbundet satt sig en mång¬
fald uppgifter före, af hvilka en del, om de rätt utfördes, syntes höra
vara till gagn. Sålunda torde vara förtjänt af uppmuntran förbundets
[84.]
410
Nionde hufvudtiteln.
upplysningsbyrå i Stockholm, dit vederbörande mot eu ringa afgift eller
kostnadsfritt kunde vända sig för erhållande af råd och anvisningar
rörande fattigvårdens rent praktiska handhafvande, anläggning af fattig-
vårdsanstalter m. in. En del af förbundets publicistiska verksamhet,
nämligen den med enahanda syfte som upplysningsbyrån, torde ock för¬
tjäna samma omdöme. En annan del däremot syntes vara främmande
för förbundets uppgift. Hit kunde hänföras sådana skrifter som n:r 1
af Svenska Fattigvårdsförbundets skrifter: »Fattigvård och politisk röst¬
rätt, ett inlägg i diskussionen om inverkan af fattigvård å valrätt till
riksdagens andra kammare.»
En gren af förbundets verksamhet kunde Eders Kungl. Maj:ts
befallningshafvande under inga förhållanden gilla, nämligen förbundets
s. k. konsulentresor i landets kommuner. Med dessa resor afsåges
visserligen, enligt hvad förbundet uppgifvit, att lämna fattigvård sstyrelser
råd och upplysningar rörande fattigvårdens handhafvande i respektive
kommuner samt byggande af fattiggårdar eller andra anstalter, men
dessa resor komme i själfva verket att blifva inspektionsresor och
konsulenterna kunde därvid lätt taga sig en befogenhet, som fattigvårds-
ordförandena ej förstode eller, af fruktan för efterräkning, ej vågade att
afvisa. Därest en inspektion af ifrågavarande art vore behöflig eller
önskvärd, borde staten taga densamma i egna händer och låta den
utföras af ansvariga tjänstemän.
Ytterligare en annan gren af förbundets verksamhet, åsyftande skydd
för frigifna fångar, villkorligt dömda, alkoholister och prostituerade,
syntes Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande visserligen vara förtjänst¬
full och behjärtansvärd, men dock, strängt taget, falla utom förbundets
egentliga uppgift.
Förbundet hade i sin underdåniga framställning anfört, att utvidg¬
ningen af förbundets verksamhetsfält och däraf uppkomna ökade utgifter
utan motsvarande inkomster nödgat detsamma att begära ökadt stats¬
anslag. Sådant ökadt understöd vore ock erforderligt för ett ytterligare
utvidgande af förbundets verksamhet. I sådant hänseende hade för¬
bundet särskildt framhållit såsom ett önskemål att upptaga konsulent¬
verksamhet äfven i fråga om barnavård. Det förefölle dock Eders
Kungl. Maj:ts befallningshafvande, som om förbundet redan sväfvat allt¬
för vidt ut från sin egentliga uppgift, och att, långt ifrån att nu ytter¬
ligare utvidgning af programmet borde ifrågakomma, en koncentrering-
omkring hufvuduppgiften vore önskvärd.
Vid sådant förhållande och då med detta begränsade arbetsfält
det nu utgående statsunderstödet, 8,000 kronor, torde vara tillfyllest, ville
Nionde hufvudtiteln.
417
Eders Kung!. Maj:ts befallningshafvande tillstyrka, att den underdåniga
framställningen så tillvida måtte vinna nådigt bifall, att för år 1912
ett statsunderstöd af 8,000 kronor beviljades svenska fattigvårdsförbundet
med skyldighet för detsamma att afgifva en kortfattad redogörelse för
dess verksamhet under sistnämnda år, hvilken redogörelse jämväl borde
innehålla redovisning för statsunderstödets användning.
Öfverståthållarämbetet har anfört.
Ämbetet, som icke vore i tillfälle att bedöma den verksamhet,
förbundet i landsorten bedrefve genom konsulenter eller eljest, hade af
hvad ämbetet kunnat inhämta funnit, att förbundet utöfvade en upp¬
lysande och vägledande verksamhet, som vore värd erkännande, att dess
från trycket utgifna skrifter syntes vara lärorika, samt att vid den i
Stockholm i november 1910 pågående vårdarkursen vore anställda goda
föreläsare, som valt lämpliga föreläsningsämnen. Den i Stockholm an¬
ordnade barnavårdsafdelningen syntes äfven hafva en stor uppgift att
fylla, men dess verksamhet torde sammanfalla med allmän fattigvård
eller enskild välgörenhet och torde därför, om den skulle erhålla under¬
stöd af det allmänna, böra understödjas icke af staten utan af den
kommun, inom hvilken barnavårdsafdelningen vore förlagd. I afseende
å de i kostnadsberäkningarna upptagna aflöningar åt ledare med flere
torde böra erinras, att i allmänhet ledamot af välgörenhetsföreningars
styrelse icke åtnjöte lön eller arfvode för sin verksamhet inom för¬
eningen.
I anslutning till hvad ämbetet sålunda anfört, ville ämbetet i under¬
dånighet hemställa, att förbundet måtte för år 1912 erhålla ett anslag,
om hvars belopp ämbetet dock icke tilltrodde sig att afgifva yttrande.
Uti ofvan omförmälda, den 1 december 1910 inkomna skrift har
förbundet sökt bemöta de anmärkningar och erinringar, som i fråga
om förbundets verksamhet och planer för framtiden framställts af Eders
Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Västmanlands, Södermanlands och
Örebro län samt af öfverståthållareämbetet. Förbundet bär i sistnämnda
skrift anfört följande.
I det af Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Västmanlands
län afgifna utlåtandet hade uttalats ogillande af de af förbundet an¬
ordnade s. k. konsulentresorna. Det hade befarats, att dessa resor skulle
blifva inspektionsresor och att konsulenterna därvid lätt kunde taga sig
en befogenhet, som fattigvårdsordförandena ej förstode eller, af fruktan
för efterräkning, ej vågade att afvisa.
Bih. till Riksd. Prof. 1911. 1 Sami, 1 Afd. 53
418
Nionde hufvudtiteln.
Den erfarenhet, som hittills gjorts af dessa konsulentresor, be¬
kräftade emellertid icke denna uppfattning. Någon anmärkning mot
desamma hade ej heller framställts af de af Eders Kungl. Maj:ts befall¬
ningshafvande, inom hvilkas län konsulentresor anordnats. Tvärtom hade
gynnsamma omdömen om desamma uttalats, exempelvis angående resorna
i Västernorrlands och Södermanlands län. Från vederbörande fattig-
vårdsstyrelsers sida hade ej heller något missförstånd angående konsu¬
lenternas verkliga uppgift — att verka upplysande i fråga om fattig¬
vårdens lämpligaste handhafvande — förelegat, och som bevis på att
de vore eftersökta kunde nämnas, att framställning om besök af konsu¬
lenterna ingått i större utsträckning, än som kunnat tillmötesgås, samt
att vid två nyligen hållna fattigvårdsmöten, i Karlstad och Malmö,
deltagarna enhälligt uttalat sin önskan att konsulentresorna borde
utsträckas till respektive Värmlands län och Skåne. Härtill kommer
hvad som förbundet i sin ofvan förut omförmälda skrifvelse meddelat,
att samtliga resor företagits under medverkan af Eders Kungl. Maj:ts
befallningshafvande, i det att af dessa erhållits introduktionsskrifvelser
till de kommunala myndigheterna, hvarjämte reseberättelserna sedermera
insändts till nämnda myndigheter.
Beträffan de den likaledes från Eders Kungl. Maj:ts befallnings¬
hafvande i Västmanlands län framställda anmärkningen mot den af
föreningen utgifna skrift »fattigvård och politisk rösträtt», utgjorde
nämnda skrift ingalunda, såsom af titeln tilläfventyrs kunde förmodas,
någon agitationsskrift, utan vore en sakkunnig utredning, afsedd att
tjäna fattigvårdsstyrelserna till ledning vid fullgörandet af den upp-
giftsskyldighet, som ålagts dem i samband med de nya valrättsbe¬
stämmelserna. Att den i detta afseende varit till nytta, framginge af
att den flitigt rekvirerats och åberopats i tidningspressen i artiklar
rörande åtnjuten fattigvårds inverkan på rösträtten.
Vidkommande slutligen den från samma håll framkastade anmärk¬
ningen däremot att förbundet upptagit en ny verksamhetsgren åsyftande
skydd för frigifna fångar, villkorligt dömda, alkoholister, prostituerade
in. fl., hvilken gren skulle falla utanför förbundets verkliga uppgift,
tilläte sig förbundet framhålla, att fattigvården på det allra närmaste
berördes af den vård, som ägnades dessa nödställda. Det vore att för¬
vänta, att en väsentlig minskning af fattigvårdstungan skulle åstad¬
kommas, om dessa förolyckade gjordes till själfförsörjande individer,
och det hade därför varit helt naturligt, att förbundet upptagit en verk¬
I
Nionde hufvudtiteln. 419
samhet af detta slag. Men för att undvika att förbundets centrala upp¬
gift skulle förryckas, hade det ifrågavarande arbetet anförtrotts åt en
särskild afdelning, kallad Skyddsvärnet, med egen bestyrelse, egen lokal
och sjelfständig verksamhet. Någon menlig inverkan på förbundets
hufvuduppgift, torde sålunda ej behöfva befaras genom upptagande af
nu berörda verksamhetsgren.
I det af Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Södermanlands
län afgifna utlåtandet, hvari förbundets gagnande verksamhet i öfrigt
vitsordats, hade framkastats den tanken, att vissa af förbundets verksam¬
hetsgrenar utan olägenhet skulle kunna minskas. Så skulle vara för¬
hållandet beträffande fattigvårdskurserna, tidskriften, kalendern m. m.
Med anledning häraf ville förbundet anföra, att de omnämnda grenarna
af förbundets verksamhet antingen upptagits efter därom på offentliga
möten af sakkunniga fattigvårdsmän framställd begäran eller därför att
förbundets styrelse eller arbetsutskott efter noggrannt öfvervägande ansett
desamma gagnande för fattigvårdens utveckling. Frågan om anordnande
af fattigvårdskurser vid folkhögskolorna hade sålunda vid ett styrelse¬
möte bragts på tal af, bland andra, förbundets representant för Uppsala
län, kyrkoherde O. Bäckström, och dess representant för Gottland, biskop
von Schéele, och de försök, som gjorts med dessa kurser, hade varit
synnerligen tillfredsställande, hvarom bland annat vittnade de skrifvelser,
som förbundet erhållit från de folkhögskolor, där kurser ordnats. Dessa
kurser hade emellertid numera på grund af bristande medel måst tills¬
vidare uppskjutas. De offentliga fattigvårdskurser, som förbundet an¬
ordnat i olika delar af landet, hade i regel kommit till stånd efter fram¬
ställning från fattigvårdsrepresentanter i olika län och bidrag till deras
bekostande hade beviljats af landsting och stadsfullmäktige. De allt¬
igenom goda erfarenheter, som vunnits af dessa kurser, hade manat
förbundet att fortgå på den inslagna vägen. Den af förbundet utgifna
tidskriften utginge till alla förbundets medlemmar, som erlagt årsafgift,
och vore dess upplaga nu uppe vid omkring 3,250 exemplar. Därom
att densamma verkat väckande och upplysande hade förbundet erhållit
många vittnesbörd, och skulle det säkerligen vara till men för förbundets
verksamhet, om någon inskränkning i tidskriftens omfång företoges.
Hvad den numera utkomna kalendern anginge, hade den tillkommit på
grund af en vid 1906 års stora fattigvårdskongress enhälligt uttalad
önskan att erhålla en uppslagsbok öfver vårt lands anstalter för fattiga,
sjuka och abnorma. Den kunde med fog antagas blifva af stort värde
[84.]
420
Nionde hufvudtiteln.
såsom uppslagsbok för myndigheter och andra, som hade att syssla med
fattigvård och välgörenhet in. m.
Hvad slutligen anginge den på engelska språket alfattade redo¬
görelsen . för Sveriges fattigvård och barnavård, hade densamma till¬
kommit för att kunna framläggas vid den stora internationella fattigvårds-
kongressen i Köpenhamn sommaren 1909. Det hade nämligen ansetts
vara af största vikt att vid detta tillfälle lämna de utländska represen¬
tanterna en korrekt uppfattning om de svenska förhållandena på detta
område, allrahelst som Irån andra länder lämnats liknande redogörelser.
Hvad slutligen beträffade den jämväl af Eders Kungl. Majits be¬
fallningshafvande i Södermanlands län uttalade betänkligheten, att fattig-
vårdsförbundet ingrepe ilråga om här och hvar förekommande missför¬
hållanden inom fattigvården, ville förbundet framhålla, att denna verk¬
samhet grundade sig på ett vid förbundets ordinäre möte den 4 november
1909 fattadt beslut, och att, då förbundet utgjorde en sammanslutning'
al, bland annat, cirka 500 fattigvårdsstyrelser, man torde kunna säga,
att beslutet vore uttryck för önskningar hos fattigvårdens handhafvare.
Detta vore också helt naturligt, då det här vore fråga om antingen i
pressen offentliggjorda anklagelser angående fattigvårdens handhafvande
eller direkt till förbundet gjorda anmälningar, och det gifvetvis vore
lika angeläget för fattigvårdsstyrelserna som för den stora allmänheten
att en sakkunnig och opartisk utredning komme att företagas, hvarigenom
anklagelsen antingen kunde tillbakavisas eller leda till lämplig åtgärd.
Något annat ingripande mot fattigvårdsstyrel serna än inhämtande af deras
upplysningar angående ett anmärkt missförhållande, kunde gifvetvis för¬
bundet icke företaga; men i de fall då missförhållandena visat sig vara
al den beskaffenhet, att de ansetts böra leda till åtgärder från myndig¬
heternas sida, hade förbundet till Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande
lämnat meddelande härom eller, när det gällt vanvård af sinnessjuka,
meddelat sig med öfverinspektören för sinnessjukvården. Förbundet
hade således i denna sin verksamhet vändt sig till vederbörande offent¬
liga myndigheter, i åtskilliga fall hade dock äfven ett missförhållande
kunnat rättas genom direkt förhandling mellan förbundet och veder¬
börande kommun.
I det af öfverståthållarämbetet afgifna utlåtandet hade anmärkts,
att i allmänhet ledamot af välgörenhetsföreningars styrelser icke åtnjöte
lön eller arfvode för sin verksamhet inom föreningen och i det af Eders
Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Örebro län afgifna utlåtandet hade
Nionde huivudtiteln. 421
ifrågasatts, huruvida icke aflöning åt stadigvarande tjänstemän borde i
möjligaste män undvikas.
Med anledning af dessa uttalanden ville förbundet meddela följande.
Något arfvode eller någon lön hade aldrig utbetalats till styrelsens eller
arbetsutskottets medlemmar såsom sådana. Däremot hade förbundet till
en del af de personer, som utöfvat konsulentverksamheten eller som haft
det dagliga arbetet å förbundets byrå om hand, utbetalat ersättning för
deras arbete. Hvad konsulentverksamheten anginge, hade ett årsbidrag
af 500 kronor utgått till den person, som utsetts att besvara förfråg¬
ningar samt besöka fattigvårdsstyrelserna efter därom gjord rekvisition.
Vid de resor, som den ordinarie konsulenten och de öfriga af förbundet
i detta syfte utsedda personerna företoge, lämnades, förutom ersättning-
för resor i 2:a klass å järnväg och ett dagtraktamente å 10 kronor, ett
arfvode af 10 kronor för dag. Hvad ledningen af fattigvårdsförbundets
verksamhet i öfrigt anginge, hade till ordföranden i arbetsutskottet anslagits
ett arfvode af 3,000 kronor, hvaraf likväl 600 kronor användts till af¬
lönande af skrifbiträde, och torde ofvannämnda belopp, om hänsyn toges
därtill, att den verksamhet, för hvilken det lämnades såsom ersättning,
kräfde en persons fulla arbetstid, icke böra anses högt, särskilt om det
jämfördes med de ersättningar, som lämnades till innehafvarna af lik¬
artade befattningar inom t. ex. Svenska stadsförbundet, Nationalföreningen
mot emigrationen och andra dylika sammanslutningar, hvarest arfvodena
utginge med långt högre belopp. Allt det betydande arbete, som inom
förbundets byrå förekomme, exempelvis besvarandet af talrika rådfråg-
ningar, det vidlyftiga expeditionsarbetet och de göromål af olika slag,
som vore förbundna med en så omfattande verksamhet som den af
svenska fattigvårdsförbundet bedrifna, utfördes uteslutande af frivilliga
krafter med undantag af byråföreståndarinnans arbete, som intill hösten
1910 ersatts med allenast 900 kronor för år, hvilket belopp emellertid
från och med år 1911 måst höjas till 1,500 kronor om året, enär byrå-
förestånadarinnans göromål väsentligen ökats bland annat därigenom, att
hon måst tjänstgöra såsom biträde vid ledningen af förbundets öfver ett
hälft år utsträckta kurs för utbildande af fattigvårdsfunktionärer.
Af hvad sålunda anförts torde framgå, att de arfvoden, som inom
svenska fattigvårdsförbundet utbetalades i jämförelse med på andra
dylika håll lämnade ersättningar vore mycket obetydliga, hvarjämte en
hel del arbete förrättades gratis. Att det emellertid för en så omfattande
och kräfvande verksamhet som den af förbundet utöfvade skulle vara
422
Nionde hufvudtiteln.
[84.] omöjligt att uteslutande lita till frivilliga, oaflönade krafter, torde ligga
i öppen dag för alla dem, som ägde kännedom om huru omöjligt det
visat sig vara att inom andra föreningar med likartadt syfte kunna
påräkna verkligt duglig arbetskraft utan att lämna åtminstone någon
ekonomisk ersättning, hvarjämte svårigheter alltid yppat sig att inom
en förening med uteslutande frivilliga krafter i arbetet vidmakthålla
nödig konsekvens, ordning och planmässighet, enär en dylik förening-
vid utkräfvande af arbetsprestationer vore bunden af hänsyn, som i
annat fall icke behöft förekomma.
Slutligen kunde framhållas, att svenska fattigvårdsförbundet icke
vore någon välgörenhetsförening i den mening, att den utdelade medel
till understödsbehöfvande, utan utgjorde en sammanslutning mellan
kommuner, föreningar och enskilda personer för gemensamt arbete
för den offentliga och enskilda fattigvårdens tidsenliga utveckling.
Statskontoret har anfört följande.
För år 1909, det första år statsbidrag utgått till förbundet, be¬
räknades förbundets inkomst af medlemsafgifter till 6,000 kronor, alltså
till ett belopp, som något så när motsvarade statsbidraget, 8,000 kronor.
Då förbundet nu begärde, att statsbidraget måtte för år 1912 höjas till
15,000 kronor, upplyste förbundet samtidigt, att dess inkomster af med¬
lemsafgifter, som för år 1910 beräknats till 7,770 kronor, icke kunde
väsentligt ökas. Förbundet, som enligt hvad af den gjorda framställ¬
ningen framginge, i liera afseenden utvidgat och hade för afsikt att än
ytterligare utsträcka sin verksamhet, hade således tänkt sig, att den
ökade kostnad, som blefve en följd af en sådan utvidgning, skulle så
godt som i dess helhet bestridas af statsmedel.
Då alltså nu vore fråga om snarare ett anslag för uppehållande
af förbundets verksamhet än ett statsbidrag i vanlig mening, torde det
böra tagas under noggrann ompröfning, huruvida förbundets verksamhet
vore sådan, att bestridandet af dess utgifter borde till den väsentligaste
delen öfvertagas af statsverket.
Statskontoret ansåge nu, liksom då ämbetsverket den 21 december
1907 afgifvit utlåtande öfver förbundets första anhållan om statsbidrag,
att förbundets verksamhet till sin art vore sådan, att ett understödjande
däraf kunde anses befordra ett statsintresse; och detta intresse torde
vara af den vikt, att förbundet, under förutsättning att dess verksamhet
handhades på ett fullt tillfredsställande sätt, icke syntes böra förvägras
statsanslag i nu föreslagen ökad omfattning.
Nionde hufvudtiteln.
423
Rörande befogenheten af de erinring'ar, som från vissa länsstyrelsers [84. i
sida gjorts i afseende å förbundets verksamhet, vore statskontoret för
sin del ej i tillfälle att uttala något bestämdt omdöme. Måhända kunde
de anses böra föranleda därtill, att ytterligare kontroll öfver anslagets
användning borde anordnas till exempel genom att Kungl. Maj:t
utsåge en revisor med befogenhet att granska icke blott förbundets
räkenskaper, utan dess verksamhet i det hela. Beträffande de fram¬
ställda anmärkningarna i fråga om arfvoden åt förbundets funktionärer
ville statskontoret emellertid framhålla, att det utan tvifvel vore nöd¬
vändigt, att ersättning bereddes åt vissa personer, som på ett mera
stadigvarande sätt ägnade sig åt arbete i förbundets tjänst, och att,
äfven om sådana arfvoden utginge, den samverkan mellan aflönade och
frivilliga, oaflönade krafter, som inom förbundet ägde rum, torde kräfva
väsentligt mindre förvaltningskostnad, än motsvarande arbete skulle
medföra, därest en statsinstitution ansåges böra för ändamålet inrättas.
Därest Eders Kungl. Maj:t funne förbundets verksamhet vara an¬
ordnad på lämpligt sätt och i lämplig utsträckning, ville statskontoret
alltså i underdånighet tillstyrka, att det af förbundet för år 1912 be¬
gärda statsanslaget måtte hos Riksdagen äskas.
Svenska fattigvårdsförbundet, som utgör en sammanslutning Departement*-
mellan fångvårdsstyrelse^ välgörenhetsföreningar och enskilda personer,
har såsom sin hufvudsakligaste uppgift satt spridande af kännedom om
och intresse för fattigvårdsfrågor, samtidigt med att förbundet verkar
för, att fattigvårdens praktiska handhafvande måtte på tillfredsställande
sätt utvecklas. Ehuruväl den verksamhet, som förbundet sålunda , i
främsta rummet åsyftar, torde vara af sådant gagn för det allmänna,
att staten fortfarande, såsom hittills, bör ekonomiskt understödja den¬
samma, kan man dock, på grund af hvad i ärendet förekommit, ifråga¬
sätta huruvida icke förbundet genom en alltför stor utvidgning af sitt
verksamhetsområde kommer att så splittra sina krafter, att den för ett
framgångsrikt arbete erforderliga koncentrationen äfventyras.
Då emellertid, på sätt jag redan antydt, förbundets verksamhet,
därest den handhafves på tillfredsställande sätt, otvifvelaktigt bör kunna
medföra nytta för det allmänna och då förbundet för utöfvandet af denna
verksamhet i hittillsvarande utsträckning synes vara i behof af statsunder¬
stöd till något större belopp än för närvarande, har jag funnit mig böra
hos Eders Kungl. Maj:t föreslå äskandet af sådant förhöj dt understöd
för år 1912. Med hänsyn särskild! till hvad statskontoret i ärendet
424
Nionde hufvudtiteln.
i 84.] anfört, torde en anslagsökning af 7,000 kronor få anses val hög. Om
däremot anslaget i sin helhet bestämmes till 11,000 kronor, torde detta
belopp vara bättre afvägdt i förhållande till summan af de till för¬
bundet inflytande medlemsafgifterna.
Jag hemställer alltså, att Eders Kung!. Maj:t måtte föreslå Riksdagen
att till understöd åt svenska fattigvårdsförbundet på extra stat för
år 1912 anvisa ett anslag af 11,000 kronor.
Därest detta anslag beviljas, lärer Eders Kungl. Maj:t vilja med¬
dela särskilda bestämmelser för anslagets åtnjutande och därvid före¬
skrifva, att förbundet skall till Eders Kungl. Maj:t afgifva berättelse
öfver sin verksamhet under år 1912, innefattande jämväl redogörelse
för förbundets utgifter och inkomster under det år anslaget afser.
Ersättning för af statskontoret gjorda förskott.
[85.] Enligt hvad statskontoret anmält, har nämnda ämbetsverk för-
«t 'statskontoret S^JU^ följande belopp, hvilka torde böra anmälas till ersättande åt
gjorda fsnJeott. Riksdagen under nionde hufvudtiteln, nämligen:
till ersättning för kostnader för behandling af frågan
om vidtagande af åtgärder med anledning af
torparklassens tillbakagång.................................... kronor
,, ersättning för kostnader för utarbetande af för¬
slag till åtgärder för främjande af landets häst¬
afvel.......................................................................... ,,
„ godtgörande af kostnader för sakkunniga för af¬
gifvande af förslag i fråga om ordnande af
landtmäteriundervisningen m. m........................... ,,
,, godtgörande af kostnader för sakkunniga för
utredning angående fortsatt bearbetande af det
ekonomiska kartverket in. m................................. ,,
,, godtgörande af kostnader för en svensk-rysk
laxfiskekommission................................................... ,,
transport kronor
1,974: so
6,592: 9 s
4,671: 68
2,273: o i
370: oi
15,882: 58
Nionde hufvudtiteln.
425
transport kronor
till gäldande af den på förra regementsskrifvarbo-
bostället Grisbacka n:r 10 eller Hartvigsgård i
Västerbottens län belöpande andel i vissa kost¬
nader för laga skifte å Grisbacka by.................. ,,
„ ersättning för kostnader för afgifvande af för¬
slag till föreskrifter beträffande kontroll vid in¬
försel till riket af kött m. m................................ ,,
.,, godtgörande af kostnader för biträde inom jord-
t bruksdepartementet vid beredande af vissa
ärenden..................................................................... ,,
,,, ersättning för kostnader för vissa kronobemmans
deltagande i vattenafledningsföretag..................... ,,
godtgörande af kostnader för fiskeritillsynen vid
regala laxfisket i Torne älf................................... „
r5 godtgörande af kostnader för kommittén för ut¬
bredning angående de åtgärder, som kunna
böra vidtagas för att åstadkomma en rätt vård
af kronans och de under skogsstatens tillsyn
ställda skogarna i Norrland och Dalarna............ ,,
ii godtgörande af kostnader för kommittén för
utarbetande af förslag till förändrad lagstiftning
angående fattigvården............................................. ,,
ii godtgörande af kostnader för biträde inom jord¬
bruksdepartementet vid behandling af fråga om
revision af gällande jaktstadga............................. ,
ii godtgörande af kostnader för uppgörande af för¬
slag rörande de närmare gränserna för vissa
nationalparker...........................................................
„ ersättning för kostnader för undersökningar
rörande flottning af löst virke i gränsvatten¬
dragen mellan Sverige och Finland..................... ,,
ii ersättning för förskjuten vägskatt för vissa
frälseräntor...............................................................
ii gäldande af vägskatt som för år 1908 påförts
kronans skogar.........................................................
ii gäldande af vägskatt för regala laxfisket i Torne älf „
,, gäldande af kommunalutskylder för vissa från
förra länsmansbostället Fintorp nr 1 och förra
transport kronor
Bill. till Rik sd. Prof. 1911. 1 Sami. 1 Afd.
15,882: 5 8
594: 21
3,327: n
282: 2 5
5,323: —
2,045: —
16,697: 20
20,721: 02
2,421: oo
903: 75
5,627: Öl
2: 80
144,152: so
255: 24
218,236: 37
54
426
Nionde hufvudtiteln.
transport kronor 218,236: 3 7
militiebostäliet Hunnebo n:r 1 i Göteborgs och
Bohus län afsöndrade områden.............................. ,, 3: 8»
till godtgörande af arfvoden m. m. till nämnd för
bestämmande å kronans sida af arrendeafgift för
kronans jordägarandel i grufva............................. „ 384: 90
,, gäldande af byggnandsersättning åt torpare å
kronoparker i Västerbottens och Norrbottens län ,, 6,500: —
„ gäldande af lifräntor m. m. åt skogsarbetare
m. fl.......................................................................... ,, 920: 0 3
„ ersättning för kostnader för tryckning in. m. af
förteckning öfver för statsverkets räkning ut¬
arrenderade kronoegendomar.................................. „ 493: io
,, godtgörande af kostnader för inlösen af vissa
öfverloppshus å förra länsman sbostället Mada n:r
1 Östergården i Jönköpings län........................... „ 1,910: —
„ ersättande af kostnader för utarbetande af för¬
slag angående de områden, som borde afsättas
såsom statsgrufvefält, äfvensom angående grän¬
serna för dessa områden........................................ „ 2,067: 12
„ godtgörande af kostnader för biträde inom jord¬
bruksdepartementet vid utredning af vissa frågor
angående undersökning och tillgodogörande af
mineralfyndigheter å viss kronojord..................... „ 455: 60
„ innehafvaren af länsmansbostället Blackstad n:r
3 i Östergötlands län för mistad afkomst af
exproprierad mark................................................... „ 52: 85
eller tillhopa kronor 231,023: 80.
Med iakttagande af grundsatsen om anslags bestämmande till
jämnt tal af kronor hemställer jag, att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå
Riksdagen
att till betäckande af ofvan omförmälda af statskontoret förskottsvis
bestridda utgifter, anvisa å extra stat för år 1912 ett anslag af 231,024
kronor.
Nionde hufvudtiteln.
427
Ersättning för vissa af domänstyrelsen gjorda förskott.
I underdånig skrifvelse den 18 november 1910 bär domänstyrelsen [86.]
anfört bland annat följande. _ fZTaflolZ.
Till åtlydnad af föreskriften i punkt 2 mom. 2 af nådiga kun- styrelsen gjorda
görelsen den 4 juni 1908 angående förändrade grunder för förvaltningen f5rs,Mt-
af kronans jordbruksdomäner, att från de till bildande af nya eller
tillökning af äldre kronoparker inköpta egendomar skola afskiljas och
såsom jordbruksegendomar behandlas sådana för jordbruk lämpade om¬
råden, som icke anses böra försäljas och som ej heller pröfvas vare
sig böra användas till boställen eller tagas i anspråk för kronoparkernas
skötsel, hafva vid förnyad utarrendering från den 14 mars 1910 af
inägorna dels till hemmanen Vä mantal Kungsskogen och Vs mantal
Gräs i Lungsunds socken och dels till hemmanet 1 g mantal Sorkedalen
i Vase socken, tillhörande den på grund af Kungl. Maj:ts nådiga
bref den 8 december 1899 till kronopark inköpta egendomen Kungs¬
skogen med underlydande i Värmlands län och förut utarrenderade
under ett gemensamt arrende, dessa hemman frånskilts kronoparken
för att såsom jordbruksegendomar behandlas, hvarefter de på fem års
tid utarrenderats, de två förstnämnda till A. E. Colliander och det
sistnämnda till Karl Friberg enligt den 17 och den 19 februari 1910
utfärdade arrendekontrakt. Dessa kontrakt innehålla den gemensamma
bestämmelsen, att det husrötebelopp, som vid af- och tillträdessyn
kunde komma att tillerkännas tillträdaren efter afdrag af värdet å de
för hans räkning af företrädaren fullgjorda prestationer, skulle till¬
handahållas honom af Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande, som
hos den betalningsskyldiga genast skulle låta uttaga beloppet.
Enligt laga kraftvunnet syneprotokoll af den 18 och den 19 maj
1910 hafva ofvan omförmälda arrendatorer tillerkänts ersättningar för
husröta med följande belopp: arrendatorn af 1l-> mantal Kungsskogen
och V8 mantal Gräs A. E. Colliander 9,662 kronor 24 öre och arrenda¬
torn af Vs mantal Sorkedalen Karl Friberg 5,896 kronor 73 öre eller
tillsammans 15,558 kronor 97 öre, livarjämte afträdande arrendator^
ersättningsskyldighet enligt samma syneprotokoll bestämts till 10,037
kronor 29 öre eller det belopp, hvarmed husrötan under arrendetiden
ökats, och har domänstyrelsen den 26 sistlidna augusti anmodat Eders
428
Nionde hufvudtiteln.
[86.] Kungl. Maj:ts befallningshafvande i länet, dels att utaf å statsverkets
giroräkning i riksbanken innestående medel utbetala till arrendatorerna
Colliander och Friberg dem sålunda tillkommande ersättningar, dels
ock att vidtaga åtgärder för utbekommande af afträdande arrendatorn
ådömdt husrötebelopp.
Vid utarrendering från den 14 mars 1910 utaf vissa delar af do
i Österåkers socken och Stockholms län belägna till Österåkers krono¬
park hörande hemmanen Vi mantal Ytterby, jt mantal Harmorby, V4
mantal Knutsarby och \4 mantal Skeppsbol hafva desamma på grund
af ofvan åberopade nådiga kungörelse jämväl frånskilts kronoparken
för att såsom jordbruksegendomar behandlas, hvarefter hemmanen under
ett arrende den 9 mars 1910 utarrenderats på två år till Alfred Bern¬
hard Gerner; och har i arrendekontraktet intagits enahanda bestäm¬
melse angående sättet för husröteersättningens gäldande, som finnes
intagen i arrendekontrakten om Kungsskogen och Sorkedelen.
Vid den 19 maj och den 3 juni 1910 å sagda hemman förrättad
laga af- och tillträdessyn mellan Kungl. Maj:t och kronan, afträdare,
och Gerner, tillträdare, blefvo de därvid befintliga bristerna upp¬
skattade till ett belopp af 8,927 kronor 92 öre, under det att vid sam¬
tidigt företagen laga af- och tillträdessyn mellan löftesmännen för
aflidna jägmästaren F. O. Bremberg, afträdare, och Kungl. Maj:t och
kronan, tillträdare, kronan tillerkändes af afträdaren ersättning för
ökad husröta med 1,149 kronor 80 öre, hvilket belopp vederbörande
jägmästare anmodats tillse komma statsverket till godo.
Förstnämnda belopp 3,927 kronor 92 öre, som enligt kontraktet
tillkom arrendatorn Gerner, har styrelsen den 24 sistlidna oktober an¬
modat Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i länet att till honom
utbetala af medel innestående å statsverkets giroräkning i riksbanken.
Förberörda båda belopp, kronor 15,558,9 7 och 3,927,92, som
kronan sålunda förpliktats utbetala till tillträdande arrendatorerna,
har styrelsen på grund af arrendekontraktens bestämmelser varit nöd¬
sakad att förskjuta,
I de om ofvannämnda egendomar förut gällande arrendekontrakt
stadgades skyldighet för arrendatorerna att så underhålla egendomarna,
att vid tillträdet befintligt husrötebelopp ej öfverskredes samt att, om så
skedde, till kronan utgifva skillnaden. Då egendomarna numera för¬
valtas såsom jordbruksdomäner, skola de enligt de för förvaltningen
af sådana egendomar gällande grunder underhållas i fidlgodt stånd och
erfordras för deras försättande i dylikt skick, utöfver det belopp som
Nionde hufvudtiteln.
429
afträdarna förpliktats utgifva för ökad husröta enligt synebesluten, [Sfi.]
ytterligare medel, hvilka icke finnas för ändamålet anvisade.
Styrelsen ansåge sig på grund häraf skyldig underställa frågan
om dessa ersättningars gäldande Eders Kungl. Maj:ts nådiga pröfning
och hemställde i underdånighet, att Eders Kungl. Maj:t täcktes förordna,
huru ifrågavarande förskott, i den mån de icke varda utaf de afträdande
arrendatorerna ersatta, skola gäldas.
Statskontoret har därefter i underdånigt utlåtande den 13 decem¬
ber 1910 såsom sin uppfattning uttalat, att ifrågavarande, jämlikt 31
punkten i nådiga kungörelsen angående förändrade grunder för för¬
valtningen af kronans jordbruksdomäner den 4 juni 1908 af veder¬
börande länsstyrelser för domänstyrelsens räkning förskjutna belopp
borde, till den del de icke skulle gäldas af de afträdande arrendatorerna,
ersättas på samma sätt som hittills ägt rum i fråga om sådana husröte-
ersättningsbelopp vid utarrenderade kronoegendomar, som statskontoret
vid föregående tillfällen förskjutit och sedermera, på grund af att
hinder mött för beloppens uttagande hos den betalningsskyldiga, hos
Kungl. Maj:t anmält till ersättande. Statskontoret hemställde alltså,
det täcktes Eders Kungl. Maj:t föreslå Riksdagen att å extra stat för
år 1912 under anslagsrubriken »Ersättning för af domänstyrelsen gjorda
förskott» anvisa ett belopp af 8.299 kronor 80 öre, utgörande skill¬
naden mellan de af vederbörande länsstyrelser utbetalda husröteersätt-
ningsbeloppen å tillhopa 19,486 kronor 89 öre och de andelar däraf,
tillsammans 11,187 kronor 9 öre, vederbörande afträdande arrendatorer
ålagts gälda.
Under åberopande af hvad sålunda förekommit hemställer jag,
att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen
att till betäckande af ofvanomförmälda af domänstyrelsen förskjutna
belopp 8,299 kronor 80 öre, å extra stat för år 1912 bevilja ett anslag
å 8,300 kronor.
Extra lönetillägg.
Under åberopande af hvad statsrådet och chefen för finansdeparte- [87.]
mentet förut denna dag till statsrådsprotokollet öfver finansärenden Extra inne-
anfört i fråga om beredande åt en del tjänstemän och betjänte af extra llllaso-
lönetillägg för innevarande år att uppföras i riksstaten för år 1912,
hemställer jag, att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen
430
Nionde hufvudtiteln.
[87.] att, till beredande i enlighet med de i statsrådsprotokollet öfver
finansärenden för denna dag angifna grunder af extra lönetillägg för
år 1911 åt en del tjänstemän och betjänte vid under jordbruksdeparte¬
mentet lydande verk och stater, å extra stat för år 1912 anvisa såsom
förslagsanslag ett belopp af 5,000 kronor.
Statsrådets öfriga ledamöter instämde i hvad departementschefen
sålunda hemställt.
Hans Maj:t Konungen täcktes därtill lämna bifall;
och skulle utdrag af detta protokoll öfverlämnas till
finansdepartementet till ledning vid författande af
Kungl. Maj:ts proposition till Riksdagen angående
statsverkets tillstånd och behof.
Ur protokollet:
Hjalmar Almgren.
Nionde hufvudtiteln.
431
INNEHÅLLSFÖRTECKNING.
Ordinarie anslag.
Sid.
1. Jordbruksdepartementets afdelning af Kungl. Maj:ts kansli ....................... 2
2. Landtbruksstyrelsen ............................................................................................ 5
3. 4. Undervisningsanstalter för jordbruk och landtmannanäringar ................ 43
5. Den lägre landtbruksundervisningen ................................................................ 107
6. Befrämjande i allmänhet af jordbruk och landtmannanäringar.................... 168
7. Fiskerinäringens understöd ................................................................................ 181
8. Domänstyrelsen .................................................................................................... 183
9. Skogsväsendet....................................................................................................... 184
10. Landtmäteristaten ............................................................................................... 194
11. Sveriges geologiska undersökning .................................................................... 194
12. Bidrag till skjutsentreprenader........................................................................... 195
13. Bidrag till vägunderhållet på landet ............................................................... 196
14. Fattigvården i allmänhet ................................................................................... 197
15. Skrifmaterialier och expenser .................................................. 198
Extra anslag.
16. Provisorisk lönereglering för departementet.................................................... 200>
17. Aflöning åt ytterligare en kanslisekreterare inom jordbruksdepartementet 201
18. Arfvode åt extra föredragande inom jordbruksdepartementet m. m......... 201
19. Byggnadsarbeten vid landtbruksinstitutet vid Ultima och vid landtbruks-
och mejeriinstitutet vid Alnarp ............................................................... 202
20. Undervisningsmateriell för landtbruks- och mejeriinstitutet vid Alnarp .... 202
21. Understöd åt mindre bemedlade lärjungar vid landtmannaskolor ................ 203
22. Förhöjda understöd åt landtbruksskoloma i Västernorrlands, Västerbottens
och Norrbottens län.................................................................................... 203
23. Fredrika-Bremer-förbundets landthushållningsskola vid Rimforsa ................ 204
432
Nionde hufvudtiteln.
Sid.
24. Kringresande jordbrukskonsulenter..................................................... 207
25. Yeterinärbakteriologiska anstalten .................................................................... 209
26. Bidrag till kostnaderna för allmänna landtbruksmöten ............................... 210
27. Prisbelöningar vid allmänna landtbruksmöten ................................................ 211
28. Redskapsprofningsanstalter ............................................................................... 211
29. Kemiska stationer ................................................................................................ 216
30. Kemisk växtbiologisk anstalt inom Norrbottens län .................................... 216
31. Frökon trollanstalter .......................................................................................... 216
32. Åtgärder för befordrande af den inhemska klöfver- och gräsfröodlingen.... 218
33. Statskonsulent i fröodling.................................................................................... 218
34. Sveriges utsädesförening .................................................................................... 223
35. Stipendiat i boskapsskötsel och mejerihushållning ........................................ 225
36. Anställande af torfingenjörer och torfassistenter ............................................ 226
37. Torfskolan vid Markaryd.................................................................................... 226
38. Åtgärder för att främja tillgodogörandet af den i landets torfmossor
befintliga bränsletillgång ........................................................................... 227
39. Svenska mosskulturföreningen............................................................................ 228
40. Åtgärder för höjande af det mindre jordbruket ............................................ 230
41. Statskonsulent för det mindre jordbruket....................................................... 234
42. Åtgärder för främjande af en ordnad bokföring vid mindre jordbruk........ 235
43. Fortgående smörprofhingar m. in..................................................................... 245
44. Fjäderfäafvelns befrämjande................................................................................ 248
45. Afvelscentra för nötboskap .............................................................................. 250
46. Anslag till främjande af nötboskapsafveln inom Norrbottens län................ 251
47. Åtgärder för svinafvelns höjande .................................................................. 251
48. Extra personal vid Flyinge hingstdepå ............................................................ 266
49. Andre instruktör i husslöjd ................................................................................ 266
50. Underhålls- och driftkostnad för ett fartyg för hydrografisk-biologiska
hafsundersökningar in. m........................................................................ 267
51. Försäkring af fartyget Skagerak....................................................................... 269
52. Ett armeradt ångfartygs stationerande under vintermånaderna vid rikets
kuster till ordning och skydd vid fisket .............................................. 272
53. Hydrografisk-biologiska undersökningar af de Sverige omgifvande hafven 276
54. Undervisningskurser i navigation för bohuslänska fiskare ............................ 281
55. Södra Sveriges fiskeriförening............................................................................ 285
56. Underhålls- och driftkostnader för Eystrasalt ............ 288
57. Undersökningar angående fiskets utveckling inom mellersta Sveriges
Östersjöområde........................................................................................... 291
58. Anslag till byggande af vissa fiskehamnar .................................................... 292
Nionde hufvudtiteln.
433
Sid.
59. Hydrografiska undersökningar af Sveriges färskvatten ................................ 348
60. Extra lärarkrafter vid skogsinstitutet ........................................................... 352
61. Distriktslandtmätares tjänsteresor .................................................................... 353
62. Landtmäteriundervisningen ............... 353
63. Utvidgning af landtmäterikontoren i vissa län................................................ 354
64. Reparation och renovation af kartor i länens landtmäterikontor................ 369
65—68. Rikets allmänna kartverk........................................................................... 376
Ökad civil personal
Höjning i arfvoden åt kvinnliga ritare och ritbiträden
Ökad personal vid geodetiska utdelningen m. m.
Instrument och inventarier vid geodetiska afdelningen
69. Anslag till Sveriges geologiska undersöknings fältarbeten m. m................. 378
70. Nybyggnad för Sveriges geologiska undersökning ........................................ 379
71. Kostnad för vägdelningar............................................... 380
72. Särskild! understöd till synnerligt betungade väghållningsdistrikt................ 381
73. Förekommande och hämmande af tuberkelsjukdomar hos nötkreaturen .... 381
74. 75. Norrländska afdikningsanslaget. Allmänna frostminskningsanslaget.... 385
76. Reglering af flottleder ........................................................................................ 392
77. Skogsvårdsstyrelsernas verksamhet.................................................................... 398
78. Skogsodlingens befrämjande................................................................................ 394
79. Jordförmedlingsbyråer för egnahemslånerörelsen ............................................ 394
80. Kreditförhållandena för det mindre jordbruket ............................................... 400
81. Statsbidrag till fraktafgifter för kalk............................................................. 401
82. Befrämjande af afsättningen i utlandet af alster af svenskt landtbruk och
dess binäringar äfvensom fiskerinäringen................................................ 402
83. Internationella landtbruksinstitutet i Rom........................................................ 403
84. Svenska fattigvårdsförbundet ........................................................................... 408
85. Ersättning för af statskontoret gjorda förskott ...................................... 424
86. Ersättning för vissa af domänstyrelsen gjorda förskott................................ 427
87. Extra lönetillägg .....................................:......................................................... 429
Bill. till Bilcsd. Prof. 1911. 1 Sami. 1 Afd.
55
Tionde hufvudtiteln.
1
Tionde hufvudtiteln.
Utdrag af protokollet öfver finansärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
13 januari 1911.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Lindman,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Taube,
Statsråden: Petersson,
Hederstierna,
SWARTZ,
grefve Hamilton,
Malm,
Lindström,
Nyländer,
von Sydow,
von Krusenstierna.
Sedan de till nionde hufvudtiteln hörande frågor blifvit på före¬
dragning af vederbörande departementschef pröfvade, anhöll chefen för
finansdepartementet, statsrådet Swartz, att få anmäla de frågor, som
rörde regleringen af
tionde hufvudtiteln,
innefattande pensions- och indragningsstaterna.
Bill. till Eiksd. Prof. 1911. 1 Sami. 1 Afl. 1
o
Tionde hufvudtiteln.
[i-J
Höjning af
statsbidraget
tiU pensione¬
ring af änkor
och barn efter
befäl och
underbefäl
vid armén.
[2.]
Höjning af
anslaget för
bidrag tiU
flottans pen*
sionskassas
gratialfond.
[3.]
Femton åt färre
båtsmannen
S. A:son Fager.
Hvad först angick
pensionsstaten,
erinrade departementschefen, att Kungl. Maj:t, enligt finansdepartementet
tillhandakomna protokollsutdrag, förut beslutit aflåtande till Riksdagen
af följande framställningar, nämligen:
på landtför svar sdepartementets föredragning:
(se bil. 1 vid detta prot. sid. 22)
att höja det under riksstatens tionde hufvudtitel å ordinarie stat
uppförda anslaget för bidrag till pensionering af änkor och barn efter
befäl och underbefäl med vederlikar vid armén,
nu ....................................................... kronor 119,332: —
med ....................................... „ 480: —
till ...................................................... kronor 119,812:—;
på sjöförsvarsdepartementets föredragning:
(se bil. 2 vid detta prot. sid. 25)
att höja det under riksstatens tionde hufvudtitel å ordinarie stat
uppförda anslaget för bidrag till flottans pensionskassas gratialfond,
nu......................................................... kronor 24,550: —
med..................................................... ,, 450: —
till ........................... kronor 25,000:—;
(se bil. 3 vid detta prot. sid. 28)
att medgifva, att förre båtsmannen vid Bohus l:a kompani nr
10 Samuel Andersson Fager må tilldelas pension såsom hade han tjänat
i tjugu år från tjugu års ålder räknadt;
Tionde hufvudtiteln.
o
O
på civildepartementets föredragning:
(se bil. 4 vid detta prot. sid. 30)
dels att för en anstalt, afsedd att bereda pension åt extra
provinsialläkare och tilläggspension åt vissa provinsialläkare, godkänna
följande hufvudgrunder:
a) Anstalten, hvilken benämnes extra provinsialläkarnas pensions¬
kassa och träder i verksamhet den 1 januari 1912, har till ändamål
dels att bereda pension åt extra provinsialläkare, dels ock att bereda
tilläggspension åt sådana delägare i kassan, som befordras till provinsial¬
läkare, men som vid afgången från denna befattning icke komma i
åtnjutande af hel pension å 4,000 kronor.
b) Delägare i kassan är, så länge han kvarblifver i tjänst, hvar
och en som, efter det kassan trädt i verksamhet, blifvit i vederbörlig
ordning första gången antagen till extra provinsialläkare i distrikt,
där läkarens aflöning helt eller delvis utgår från landsting, och som
icke fyllt 45 år.
Delägare i kassan är därjämte hvarje annan extra provinsialläkare,
som inom tre år efter det kassan trädt i verksamhet eller sedermera,
inom ett år efter det anställning första gången tillträdts, gör anmälan
om inträde.
Delägare, som befordras till provinsialläkare, fortfar att vara del¬
ägare i kassan, dock med den begränsning i afseende å skyldigheter
och rättigheter, som nedan sägs.
Indrages extra provinsialläkarbefattning, hvilkens innehafvare är
delägare i kassan, äger denne, om han så önskar, kvarstå som delägare
med de förändrade skyldigheter och rättigheter, som nedan stadgas.
c) Delägare betalar till kassan en ordinarie årsafgift om 200 kronor.
Delägare, hvilkens ålder vid inträdet i kassan öfverstiger 35 år,
erlägger därjämte enligt följande tabell en tilläggsafgift, antingen
medelst ett belopp en gång för alla eller i kvartårliga poster.
[4-]
Pension (ring af
extra provinsi-
allakare m. fi.
4
Tionde hufvudtiteln.
Delägarens ålder vid inträdet i kassan.
|
! Tilläggsafgif-
| tens belopp
j ifall den er-
jlägges på en
j gång vid in-
trädet.
|
Tilläggsafgiftens belopp för hvarje
kvartal ifall den erlägges
|
under de första
|
J till 62 års
ålder.
|
5 åren.
|
10 åren.
|
'
|
Kr.
|
Kr.
|
Kr.
|
Kr. j
|
Fyllda 35 år ....................................
|
290
|
17
|
9
|
5 1
|
» 36 » ....................................
|
910
|
51
|
28
|
15 1
|
» 87 » ....................................
|
1,540
|
87
|
48
|
27
|
» 38 » ....................................
|
2,210
|
125
|
69
|
39 i
|
» 39 » ....................................
|
2,910
|
165
|
91
|
53
|
» 40 » ...................................
|
3,640
|
206
|
114
|
69
|
» 41 » ....................................
|
4,400
|
249
|
139
|
86 !
|
» 42 » ....................................
|
5,200
|
295
|
164
|
105
|
» 43 > ....................................
|
6,030
|
342
|
191
|
126
|
» 44 » ....................................
|
6,910
|
392
|
219
|
150
|
» 45 » ....................................
|
7,830
|
445
|
249
|
178
|
» 46 » ....................................
|
8,790
|
500
|
280
|
209
|
» 47 » ....................................
|
9,800
|
558
|
313
|
245
|
» 48 » ....................................
|
10,870
|
620
|
348
|
287
|
» 49 » ....................................
|
11,990
|
685
|
385
|
337
|
» 50 » ....................................
|
13,180
|
753
|
425
|
396
|
» 51 » ....................................
|
14,430
|
826
|
467
|
467
|
» 52 » ....................................
|
15,750
|
903
|
—
|
554
|
» 53 » ....................................
|
17,150
|
985
|
—
|
665
|
» 54 » ...................................
|
18,640
|
1,073
|
—
|
807
|
» 55 » ....................................
|
20,220
|
1,167
|
—
|
999 f
|
» 56 » ....................................
|
21,910
|
1,268
|
—
|
1,268 |
|
» 57 » ....................................
|
23,720
|
—
|
—
|
1,674
|
» 58 » ....................................
|
25,670
|
—
|
—
|
2,353 i
|
Delägare, hvilken afgått från sitt delägarskap på grund däraf att
hans befattning indragits och hvilken på nytt inträder i kassan genom
senare tillträdande af annan befattning, med hvilken följer skyldighet
eller rättighet att blifva delägare, erhåller den minskning uti tilläggs-
afgiften, b vilken af kassans styrelse för hvarje fall bestämmes.
Den, som kvarstår som delägare, oaktadt hans befattning indragits,
skall fortfara att till kassan inbetala ordinarie årsafgift och tilläggs-
afgift samt äger, om han så önskar, därjämte själf inbetala de bidrag,
som i öfrigt skolat för honom inbetalas, om befattningen ej blifvit
indragen.
d) Vederbörande landsting inbetalar till kassan årligen 200
Tionde hufvudtiteln.
kronor för hvarje inom landstingsområdet befintlig extra provinsial-
läkarbefattning, hvilkens innehafvare är delägare i kassan och för
hvilken aflöningen utgår från landstinget.
Enahanda årliga afgift om 200 kronor erlägges af staten till
kassan för hvarje sådan extra provinsialläkarbefattning, som nyss nämnts.
e) För delägare i kassan, hvilkens aflöning icke utgår från lands¬
ting, inbetalar vederbörande kommun (kommuner) eller samhälle år¬
ligen till kassan de afgifter, hvilka eljest skolat åligga landstinget
och staten, dock att kommunen (kommunerna) eller samhället endast
efter till kassans styrelse ingifven skriftlig förbindelse har skyldighet
att utgöra dessa afgifter, och äger kommunen (kommunerna) eller sam¬
hället rätt att af läkaren godtgöra sig intill 100 kronor årligen af
afgifternas belopp.
f) Den, som upphör att vara delägare af orsak att hans befattning
indragits, äger återfå de af honom själf till kassan erlagda afgifterna,
dock utan ränta.
g) Delägare erhåller vid afgång från tjänsten efter pensionsrättens
inträdande hel pension, afkortad pension eller tilläggspension.
h) Berättigad till hel pension å fyra tusen kronor årligen blifver
delägare, för hvilken fullgjorts de under c) här förut omnämnda inbetal¬
ningar, vid fyllda sextiofem lefnadsår, vid hvilken ålder han ock är
skyldig att afgå från tjänsten.
i) Berättigad till afkortad pension till belopp under fyra tusen
kronor, motsvarande den i kassan för delägaren afsätta reserven, är:
efter uppnådda sextiofem lefnadsår delägare, hvars befattning
indragits och som icke är berättigad till hel pension;
vid tjänstens frånträdande och efter uppnådda sextiofem lefnadsår
delägare, som brustit i den honom åliggande betalningsskyldighet;
delägare, som på grund af sjukdom eller försvagad hälsa nödgas
före sextiofem års ålder afgå från tjänsten; samt
delägare, hvars befattning indragits, innan lian uppnått sextiofem
lefnadsår, om han styrker sig genom iråkad obotlig sjukdom eller in¬
validitet icke längre kunna med sitt arbete uppehålla sig.
j) Berättigad att uppbära tilläggspension är till provinsialläkare
befordrad delägare, hvilken, enligt lagen angående civila tjänstinne-
hafvares rätt till pension, vid tjänstens frånträdande icke kommer i
åtnjutande af hel pension å 4,000 kronor; uppgående tilläggspensionen
till belopp motsvarande den för delägaren i kassan afsätta reserven,
dock högst till sådant belopp att den tillsammans med af staten åt¬
njuten pension utgör fyra tusen kronor årligen.
6
Tionde liufvudtiteln.
[5.]
Böjning af pen¬
sionen för lä¬
rarna vid se¬
minarierna i
Haparanda och
Mnrjelc m. m.
k) Kassan förvaltas af direktionen öfver folkskollärarnas pensions-
inrättning enligt de närmare föreskrifter, som meddelas af Kungl. Maj:t;
dels medgifva, att extra provinsialläkare, hvilkens lefnadsålder
vid den tid, då extra provinsialläkarnas pensionskassa träder i verk¬
samhet. öfverstiger 45 år och icke blir delägare i nämnda pensions¬
kassa samt omedelbart vid uppnådda 65 år eller, därest lian vid nyss¬
nämnda tidpunkt redan uppnått sådan ålder, omedelbart därefter afgår
från sin tjänst, skall vara berättigad att vid afskedstagandet erhålla
eu årlig pension af statsmedel till belopp af 1,500 kronor;
dels ock för gäldande af statens andel enligt förenämnda grunder
i kostnaden för pensionering af extra provinsialläkare anvisa ett för¬
slagsanslag af 15,000 kronor att årligen utgå från och med år 1912;
på ecklesiastikdepartementets föredragning:
(se bil. 5 vid detta prot. sid. 46)
att dels medgifva ej mindre att småskoleseminarierna i Haparanda
och Murjek må, under iakttagande i tillämpliga delar af föreskrifterna
i reglementet för folkskollärarnas pensionsinrättning, för vid semina¬
rierna inrättade föreståndarbefattningar äfvensom hvar och en af de vid
seminarierna befintliga lärartjänster, Indika skola uppehållas af exami¬
nerade manliga eller kvinnliga folkskollärare — seminariet i Haparanda
dock beträffande föreståndarbefattningen först efter den nuvarande före¬
ståndarens afgång från tjänsten — erhålla delaktighet i nämnda pen¬
sionsinrättning efter det högsta lönebelopp, hvaraf den föreståndare eller
lärare, som innehar tjänsten, på grund af tjänstålder enligt gällande
författning äger att komma i åtnjutande, dock att pension för ifråga¬
varande föreståndare och lärare må bestämmas till högst två tredjedelar
af tjänsten åtföljande lön jämte ålderstillägg, än äfven att förestån¬
daren för seminariet i Haparanda, Emil Lindbäck, må, under iakt¬
tagande i tillämpliga delar af föreskrifterna i reglementet för folk¬
skollärarnas änke- och pupillkassa, erhålla delaktighet i nämnda kassa
med det högsta lönebelopp, hvaraf han på grund af tjänstålder enligt
gällande författning äger att komma i åtnjutande,
dels föreskrifva,
att pensionsafgifter för dessa tjänster skola af de för hvarje semi¬
narium anvisade anslag genom föreståndarens försorg i vederbörlig ord¬
ning inbetalas till pensionsinrättningen, med rätt för föreståndaren
uttaga lärarens afgifter genom afdrag å hans aflöning;
att examinerad folkskollärare, som efter vederbörligt förordnande
bestridt eller hädanefter kommer att bestrida lärartjänst, hvarom nu
Tionde hufvudtiteln.
7
är fråga, må för åtnjutande af pension från folkskollärarnas pensions-
inrättning räkna hela den tid, han tjänstgjort i nämnda egenskap,
såsom ordinarie tjänstår;
att med afseende på skyldighet och rättighet att ingå såsom del¬
ägare i folkskollärarnas änke- och pupillkassa skall gälla, hvad som är
föreskrifvet angående folkskollärare;
att pensionsafgifterna till nämnda kassa årligen skola inom den
i reglementet för kassan föreskrift^ tid af seminariets föreståndare in¬
sändas till direktionen; samt
att det skall åligga föreståndaren att beträffande ifrågavarande
tjänster och deras innehafvare lämna direktionen erforderliga uppgifter,
dels ock öka det under riksstatens tionde hufvudtitel uppförda
anslaget »Bidrag till folkskollärares pensionering» med 800 kronor samt
det under samma hufvudtitel uppförda anslaget »Bidrag till folkskol¬
lärarnas änke- och pupillkassa» med 200 kronor;
(se bil. 5 vid detta prot. sid. 53)
att dels medgifva att de med statsmedel understödda sinnesslö-
anstalterna i riket må, under iakttagande i tillämpliga delar af före¬
skrifterna i reglementet för döfstumlärarnas pensionsanstalt, för härefter
omförmälda, vid nämnda anstalter befintliga tjänster vinna delaktighet
i nämnda pensionsanstalt enligt följande särskilda villkor och bestäm¬
melser :
att delaktigheten skall afse ordinarie manliga och kvinnliga före¬
ståndare samt ordinarie manliga och kvinnliga lärare, slöjd- och hand-
arbetslärare däri inberäknade;
att med ordinarie manlig eller kvinnlig föreståndare eller lärare
förstås sådan, som af vederbörande styrelse antagits för visst antal år i
sänder eller tillsvidare med ömsesidig uppsägningsrätt;
att i pensionsafseende manlig föreståndare för annan sinnesslö-
anstalt än arbetshem betraktas lika med föreståndare för döfstumskola,
kvinnlig föreståndare för sådan sinnesslöanstalt äfvensom manlig eller
kvinnlig föreståndare för arbetshem lika med lärare vid döfstumskola,
samt manlig eller kvinnlig lärare vid sinnesslöanstalt lika med lärarinna
vid döfstumskola, dock att för denna sistnämnda delägargrupp lägsta
medgifna delaktighetsbeloppet bestämmes till 1,000 kronor;
att nu ifrågavarande tjänstinnehafvare skola, för att erhålla hel
pension, hafva under de före afskedstagandet senast förflutna tio tjänst¬
åren åtnjutit löneförmåner, värdet af bostad och bränsle eller ersättning
[6.]
Pensionering af
lärarpersonalen
vid stats-
understödda
sinnesslö-
anstalter.
Tionde hufvudtiteln.
därför häri icke inberäknadt, fullt motsvarande det belopp, till hvilket
delaktighet i pensionsanstalten för tjänsten bestämts;
att pensionssökande må räkna sig till godo äfven den tid han
eller hon tjänstgjort vid vederbörande anstalt, innan nådig kungörelse
om delaktighet för ifrågavarande personal trädt i kraft; skolande med
afseende å rätt till pension tjänstår beräknas icke blott för tjänstgöring
i ordinarie befattning vid vederbörande anstalt, utan äfven för den tid
utöfver fem år, under hvilken den pensionssökande varit anställd såsom
extra lärare eller lärarinna vid sådan anstalt;
att för den tid, som infaller efter det döfstumlärarnas pensions-
anstalt börjat omfatta äfven lärare vid sinnesslöanstalter, sådan lärare
ej må räkna sig ett tjänstår till godo såsom ordinarie med mindre han
under detsamma varit i sådan egenskap anställd å tjänst med delaktighet
i pensionsanstalten; samt
att om sinnesslöanstalt samt sådan anstalts styrelse skall gälla
hvad i reglementet för döfstumlärarnas pensionsanstalt stadgas om skol¬
distrikt och distriktsskolstyrelse,
dels medgifva delaktighet i folkskollärarnas änke- och pupillkassa
för samma lärarpersonal sålunda, att en hvar manlig föreståndare eller
lärare, som, efter det nådig kungörelse i förevarande ämne trädt i kraft,
till trädt tjänst, hvarmed följer delaktighet i döfstumlärarnas pensions¬
anstalt, skall vara skyldig till delaktighet jämväl i folkskollärarnas änke-
och pupillkassa, att rättighet att vara delägare i kassan skall tillkomma
kvinnliga tjänstinnehafvare, samt i öfrigt en hvar manlig tjänstinne-
hafvare som vid den tid, då kungörelsen träder i kraft, innehar tjänst,
för hvilken vederbörande styrelse vinner delaktighet i pensionsanstalten,
under villkor att anmälan om delaktighet sker hos kassans direktion
inom utgången af det år, hvarunder styrelse för tjänsten vunnit delaktig¬
het i pensionsanstalten, äfvensom att för denna nya grupp af delägare i
folkskollärarnas änke- och pupillkassa pensionsafgifter och pensionsbelopp
skola utgå i förhållande till de belopp, efter hvilka vederbörande styrelse
för ifrågavarande tjänster vunnit delaktighet i döfstumlärarnas pensions¬
anstalt, samt i öfrigt reglementet för nämnda änke- och pupillkassa
äga motsvarande tillämpning, dock med iakttagande dåra! att den i
§ 2 omförmälda anmälan skall ske hos vederbörande styrelse och att
nämnda anmälan jämte den i samma paragraf anbefallda uppgift skall
af styrelsen insändas till direktionen öfver folkskollärarnas pensions-
inrättning samt att det i § 24 sista stycket omtalade intyg skall af-
gifvas af vederbörande styrelses ordförande,
Tionde hufvudtitein.
9
dels ock, för beredande af ifrågavarande delaktighet i folkskol¬
lärarnas änke- och pupillkassa, öka det såsom bidrag till berörda kassa
å riksstatens tionde hufvudtitel uppförda anslag med 860 kronor;
(se bil. 6 vid detta prot. sid. 81).
att för ombildning af lärarnas vid elementarläroverken änke-
och pupillkassa i hufvudsaklig öfverensstämmelse med det af öfver-
styrelsen för rikets allmänna läroverk framlagda förslag — under
förutsättning att den rätt till tjänstår, som enligt prästerskapets
privilegier tillkommer stärbhus efter ämneslärare vid de allmänna läro¬
verken, blifver i vederbörlig ordning upphäfd — höja det såsom bidrag
till pensionering af änkor och barn efter lärare vid allmänna läroverk,
pedagogier, seminarier m. m. uppförda anslaget, nu 115,965 kronor,
med 26,889 kronor, eller till 142,854 kronor;
Härefter yttrade föredragande departementschefen:
I underdånigt utlåtande, som statskontoret, på grund af nådig
remiss, afgifvit i ett af Eders Kungl. Maj:t på jordbruksdepartementets
föredragning den 26 februari 1909 afgjordt ärende angående beredande
af ersättning enligt lagen den 5 juli 1901 åt eu person för skada till
följd af olycksfall i arbete för kronans räkning, har statskontoret gjort
framställning om uppförande i riksstaten af ett anslag till bestridande
af statsverket åsamkade utgifter för lifräntor och andra på grund af
nämnda lag utgående ersättningar. Enligt finansdepartementet tillhanda-
kommet protokollsutdrag har berörda framställning öfverlämnats till
detta departement.
Jag anhåller nu att få underställa frågan Eders Kungl. Maj:ts
pröfning.
TJti sitt ofvannämnda utlåtande har statskontoret framhållit, huru¬
som det hittills använda sättet för bestridande af kostnader af ifråga¬
varande slag medförde betydlig omgång, samt att olägenheterna häraf
ökades, i den mån antalet lifräntetagare, för det dåvarande uppgående
till närmare 50, mer och mer tillväxte. En väsentlig förenkling i före¬
varande hänseende skulle kunna vinnas genom uppförande å riksstaten
af ett särskildt anslag för ändamålet. Eders Kungl. Maj:ts befallnings¬
hafvande, som nu på anmodan af statskontoret förskottsvis till veder¬
börande utbetalade ifrågavarande lifräntor och sedermera vid hvarje års
slut erhölle ersättning för förskotten af statskontoret, som därefter i sin
ordning hos Eders Kungl. Maj:t anmälde till ersättande hvad som
Bih. till Biksd. Prot. 1911. 1 Sami. 1 Afd. 2
[7-]
Ombildning af
lärarnas vid
elementarläro¬
verken änke-
och pupUUcassa.
[8.]
Anslag till be¬
stridande af
vissa utgifter
för ersättning
för skada till
följd af olycks¬
fall i arbete.
10
Tionde Siufvndtiteln.
Departements¬
chefen.
sålunda af statskontoret förskjutits, skulle, om ett anslag för ändamålet
funnes å länsstaterna uppfördt, kunna direkt därå afföra de belopp,
som enligt Eders Kungl. Maj:ts beslut skulle uti ifrågavarande afseende
utgå.
Då dessa utgifter ålåge statsverket på grund af ett lagstadgande
och utginge enligt i lagen angifna grunder, syntes anslaget böra erhålla
naturen af förslagsanslag. Dess belopp syntes, i betraktande däraf, att
de ersättningar af ifrågavarande slag, statskontoret för år 1908 haft att
förskjuta, uppginge till omkring 4,000 kronor, böra tillsvidare bestäm¬
mas till 5,000 kronor; och med hänsyn till utgiftens beskaffenhet syntes
anslaget böra uppföras under tionde hufvudtiteln.
Statskontoret hemställde alltså i underdånighet, det täcktes Eders
Kungl. Maj:t .föreslå Riksdagen att å tionde hufvudtiteln bevilja ett för¬
slagsanslag å 5,000 kronor till bestridande af de utgifter för lifräntor,
sjukhjälp och begrafningshjälp, som drabbade statsverket jämlikt lagen
angående ersättning för skada till följd af olycksfall i arbete den 5 juli
1901, och som ej på grund af särskilda bestämmelser annorledes gäldades.
I hvad statskontoret sålunda anfört angående behofvet och lämp¬
ligheten af ett särskildt anslag å ordinarie stat för bestridande af ifråga¬
varande utgifter instämmer jag till fullo.
Då allt fortfarande liksom hittills staten torde komma att, särskildt
för arméns och flottans räkning men äfven för andra grenar af stats¬
förvaltningen såsom skogsväsendet m. m., på yrkesmässigt sätt utöfva
flere af de verksamheter, som afses i lagen angående ersättning för
skada till följd af olycksfall i arbete den 5 juli 1901, kunna ifrågavarande
utgifter med säkerhet antagas komma att, trots alla åtgärder för effek¬
tivare skydd mot yrkesfara, utgå med tämligen stor regelbundenhet år
efter år. Ett särskildt anslag för ändamålet torde därför vara väl
motiveradt, helst det nu brukliga sättet för ersättningsfrågornas ord¬
nande, enligt hvad af det ofvan anförda framgår, är förenadt- med
omgång.
Att anslaget bör uppföras såsom förslagsanslag och under före¬
varande hufvudtitel, torde utan vidare följa af arten af de utgifter, som
därmed skola gäldas.
Beträffande anslagets storlek ber jag att få erinra därom, att
Eders Kungl. Maj: t förut denna dag på hemställan af cheferna för
landtförsvars-, sjöförsvars- och jordbruksdepartementen beslutat fram¬
ställningar till Riksdagen om ersättande af samtliga statsverket hittills
träffade utgifter af ifrågavarande slag, som af statskontoret förskottsvis
Tionde hufvudtiteln;
11
bestridtö och som icke gäldas enligt särskilda grunder, med undantag
endast af ett mindre belopp, som efter därom af Eders Kungl. Maj:t
på jordbruksdepartementets föredragning gjord framställning ersatts af
1910 års Riksdag. Dessa utgifter, däri inbegripet nämnda belopp, uppgå
för de olika departementen till, i afrundade tal, respektive 10,610 kronor,
7,690 kronor och 1,360 kronor. Då, enligt hvad jag inhämtat i ämnet,
utgifterna, sammanlagdt omkring 19,660 kronor, afse tiden 1905—7n 1910
eller omkring sex år samt visat tendens att stiga, finner jag mig böra
biträda statskontorets förslag jämväl i hvad detsamma afser uppförande
tillsvidare af anslaget med belopp af 5,000 kronor.
På grund af hvad sålunda anförts hemställer jag i underdånighet,
att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen,
att i riksstaten under tionde hufvudtiteln uppföra ett förslags¬
anslag å 5,000 kronor till bestridande af de statsverket på grund af
lagen angående ersättning för skada till följd af olycksfall i arbete den
5 juli 1901 åliggande utgifter för lifräntor m. in., som ej på grund af
särskilda bestämmelser annorledes gäldas.
Ökningen under denna stat utgöres således af
höjning af bidraget till pensionering af änkor och barn efter
befäl och underbefäl med vederlikar vid armén...
|
kronor
|
480: —
|
höjning af anslaget för bidrag till flottans
pensionskassas gratialfond .........................................
|
*?
|
450: —
|
bidrag till pensionering af extra provinsial¬
läkare .............................................................................
|
|
15.000: —
|
höjning af bidraget till folkskollärarnas pen¬
sionering ..........................................................................
|
|
800: —
|
höjning af bidraget till folkskollärarnas änke-
och pupillkassa .............................................................
|
|
1,060: —
|
höjning af bidraget till pensionering af änkor
och barn efter lärare vid allmänna läroverk, peda-
gogier, seminarier in. in...........................................
|
|
26,889: —
|
anslag till bestridande af de statsverket på
grund af lagen angående ersättning för skada till
följd af olycksfall i arbete den 5 juli 1901 ålig¬
gande utgifter för lifräntor m. m., som ej på grund
äf särskilda bestämmelser annorledes gäldas........
|
5 J
|
5,000: —
|
|
kronor
|
49,679: —
|
transport kronor 49,679
12
Tionde hufvudtitein.
[?•]
Höjning af
f. kamreraren
A. TF. G. Sund¬
bergs lön.
t10-]
Pension åt be-
vakningsbcfäl-
hafvaren G. H.
von Tett.
[11.]
Pension åt
generalkonsul
B. Bagges änka.
transport kronor 49,679: —
Vid bifall till de, enligt hvad ofvan nämnts,
framställda förslag komma således de ordinarie
anslagen till pensionsstaten, i nu gällande riksstat
upptagna till sammanlagdt........................................ ,, 2,598,049: —
att sluta å ett belopp af ................................. kronor 2,647,728: —.
Beträffande därefter
indragningsstaten,
erinrade departementschefen om Kungl. Maj:ts på nedannämnda departe¬
ments föredragning förut fattade beslut om aflåtande till Riksdagen af
följande framställningar, nämligen
på justitiedepartementets föredragning:
(se bil. 7 vid detta prot. sid. 111)
att bestämma att den lön, förre kamreraren vid centralfängelset
å Nya varfvet August Wilhelm Gotthard Sundberg, under stadgadt villkor,
äger att under sin återstående lifstid uppbära å allmänna indragnings-
staten, skall från och med år 1912 höjas till 4,350 kronor;
(se bil. 7 vid detta prot. sid. 114)
att bevakningsbefälhafvaren vid kronohäktet i Svanesund Gustaf
Henrik von Tell må från och med månaden näst efter den, hvarunder
han erhåller afsked från sin befattning, under sin återstående lifstid
åtnjuta från allmänna indragningsstaten en årlig pension af 1,000
kronor;
på utrikesdepartementets föredragning:
(se bil. 8 vid detta prot. sid. 117)
att generalkonsul Richard Bagges änka fru Lily Bagge, född
Schwartz, må från och med år 1911, så länge hon i sitt nuvarande
änkestånd förblifver, å allmänna indragningsstaten åtnjuta en årlig
pension af 800 kronor;
Tionde hufvudtiteln.
13
på landtförsvarsdepartementets föredragning:
(se Ml. 9 vid detta prot. sid. 120)
att sergeanten af första klassen vid Kronobergs regemente Ernst [12.]
Hugo Gustaf Octavus Wickström må å allmänna indragningsstaten tipp- JPensim
bära en pension af 900 kronor årligen under sin återstående lifstid o.
från och med månaden näst efter den, hvarunder han erhåller afsked Wickström.
från innehafvande beställning;
(se bil. 10 vid detta prot. sid. 123)
att förre fästningsbyggnadsarbetaren August Johansson må under
sin återstående lifstid åtnjuta en årlig pension af tre hundra kronor
å allmänna indragningsstaten att utgå från 1911 års början;
[i3.]
Pension åt
förre fästning s-
byggnads¬
arbetaren
A. Johansson.
(se bil. 11 vid detta prot. sid. 125)
att förre fästningsbyggnadsarbetaren Gustaf Gustafsson må under
sin återstående lifstid åtnjuta eu årlig pension af trehundra kronor å
allmänna indragningsstaten att utgå från och med år 1911;
[!4.]o
Pension åt
förre fästnings¬
byggnads¬
arbetaren G.
Gustafsson.
(se bil. 12 vid detta prot. sid. 127)
att förre fästningsbyggnadsarbetaren Carl August Kärrman må [15.]
under sin återstående lifstid åtnjuta en årlig pension af trehundra Pension åt
kronor å allmänna indragningsstaten att utgå från och med år 1911; ^orrfJ„affs'
arbetaren C. A.
Kärrman.
(se bil. 13 vid detta prot. sid. 129)
att sergeanten af första klassen vid Hallands regemente Carl [16.]
Frithiof Stråle må å allmänna indragningsstaten uppbära en pension af Pension åt
900 kronor årligen under sin återstående lifstid från och med månaden .(Tf stråle.
näst efter den. hvarunder han erhåller afsked från tjänsten;
(se bil. 14 vid detta prot. sid. 132)
att sergeanten af första klassen vid Hälsinge regemente Olof [17.]
Trönnander må å allmänna indragningsstaten uppbära en pension af Pension dt
900 kronor årligen under sin återstående lifstid från och med månaden oixrZnmcitr.
näst efter den, hvarunder han erhåller afsked från nu innehafvande
beställning;
14
Tionde hufvudtiteln.
(se bil. 15 vid detta prot. sid. 135)
[18.] att läraren i franska språket vid krigshögskolan m. m. Ferdinand
Pension åt paul Schalthess må från och med månaden näst efter den, hvarunder
krigshögskolan han afgår från sin lärarbefattning vid krigshögskolan, under sin åter-
Tuirtess' S^^en(^e lifstid å allmänna indragningsstaten uppbära, utöfver honom
författningsenligt tillkommande pension å 1,200 kronor, en tilläggspension
af 800 kronor årligen;
på sjöförsvarsdepartementets föredragning:
(se bil. 16 vid detta prot. sid. 139)
[19.] att förre fortifikationsarbetaren Johan Fredrik Svensson-Norrbom
Pension åt må under sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten uppbära
f°tionsIrb!tarm en årlig pension af 221 kronor att utgå från och med den 1 januari
J. F. Svensson- 1911;
Norrbom.
på civildepartementets föredragning:
(se bil. 17 vid detta prot. sid. 142)
[20.] att enhvar af arbetarna Frans Vilhelm Karlsson, Johan Nilsson
Pension åt Anders Petter Svensson, Karl Oskar Bäckman, Sven Johan Kjellberg,
ZtatZs ]ärn- Per Gustaf Andersson, Johan Gustaf Lindqvist och Jöns Ingvarsson må
vägsbyggnader från och med månaden näst efter den, hvarunder han entledigas eller
1 j.'Nilsson’1’ entledigats från anställning vid statens järnvägar, under sin återstående
m. fl. lifstid å allmänna indragningsstaten åtnjuta årlig pension till belopp
af 300 kronor, dock med villkor att, därest pensionstagare framdeles
skulle erhålla anställning mot aflöning af statsmedel, uppgående till
det för en hvar beräknade årliga medelinkomstbelopp af 900 kronor
eller därutöfver, pensionen skall, så länge anställningen varar, upphöra
att utgå samt vid sådan aflönings uppbärande i öfrigt, minskas, så att
densamma jämte aflöningen icke uppgår till högre belopp än nämnda
medelinkomst;
på ecklesiastikdepartementets föredragning:
(se bil. 5 vid detta prot. sid. 70)
[21.] att vaktmästarens vid nationalmusei konstafdelning Carl Johan
Pension åt Johanssons änka Sara Kristina Johansson, född Svensson, må under sin
vaktmastaren^ återstående lifstid, så länge hon förblifver i sitt nuvarande änkestånd,
sons anka. å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension å 200 kronor,
att utgå från början af år 1910;
Tionde hufvudtiteln.
15
(se bil. 5 vid detta prot. sid. 71)
att öfverläraren vid tekniska skolan i Stockholm, f. d. professorn
Olof Per Ulrik Arborelius må frän och med månaden näst efter den,
hvarunder afsked från öfverlärarbefattningarna varder honom beviljadt,
under sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten uppbära en
årlig pension till belopp af 500 kronor;
(se bil. 5 vid detta prot. sid. 75)
att för år 1912 å allmänna indragningsstaten anvisa ett anslag
å 3,600 kronor, att enligt de närmare bestämmelser, Kungl. Maj:t kan
finna godt meddela, användas till understöd af högst 400 kronor åt
sådana äldre behöfvande folkskollärare, hvilka oförvitligt skött sin tjänst,
men därifrån erhållit afsked före år 1867;
(se bil. 5 vid detta prot. sid. 77)
att för år 1912 å allmänna indragningsstaten anvisa och till
Kungl. Maj:ts disposition ställa ett anslag af 20,550 kronor för beredande
af ålderdomsunderstöd åt sådana lärare och lärarinnor vid småskola
eller mindre folkskola samt biträdande och extra ordinarie lärare och
lärarinnor vid folkskola, hvilka, efter att hafva i minst femton års
tid oförvitligen tjänstgjort, afgått från tjänsten utan att erhålla under¬
stöd enligt nådiga reglementet den 22 juni 1892, samt under enahanda
villkor och bestämmelser i öfrigt, som beträffande det för år 1911 uti
förevarande afseende beviljade anslag blifvit af Riksdagen stadgade,
nämligen
att lärares och lärarinnas tjänstgöring afslutats så tidigt, att
ålderdomsunderstöd enligt nyssnämnda nådiga reglemente icke kunnat
honom eller henne beviljas, eller före utgången af år 1891;
att sådan från tjänsten afgången lärare eller lärarinna uppnått
en lefnadsålder af minst femtiofem år;
att han eller hon styrkes befinna sig i behöfvande omständig¬
heter;
att det belopp, hvartill understöd högst må meddelas, bestämmes
till 150 kronor årligen; samt att Kungl. Maj:t må äga att meddela de
närmare föreskrifter i ämnet, hvilka befinnas erforderliga;
[22.]
Pension åt
öfverläraren
vid tekniska
skolan i
Stockholm
O. P. V.
Arborelius.
[23.]
Understöd
åt äldre
behöfvande
folkskollärare.
[24.]
Understöd
åt äldre
behöfvande
småshollärare.
16
Tionde hufvudtiteln.
[25.] Q
Understöd åt
äldre behof•
vande från
småskollärares
ålderdoms -
understöds -
anstalt under¬
stödda små-
skollärare.
[26-] #
Understöd åt
docenten vid
universitetet i
Lund 8. Linde.
[27-]
Pension åt
instruktören i
husslöjd A. TV.
No)'din.
[2SJ
Pension åt
skrivbiträdet
Elisabeth Vil¬
helmina Nor-
dendahl.
(se bil. 5 vid detta prot. sid. 78)
att för år 1912 å allmänna indragningsstaten anvisa ett anslag å
4,000 kronor att enligt de grunder, Kungl. Maj:t kan finna lämpligt
meddela, användas till understöd af högst 50 kronor till sådan äldre
behöfvande lärare och lärarinna vid småskola eller mindre folkskola samt
biträdande och extra ordinarie lärare och lärarinna vid folkskola, som
efter oförvitlig tjänstgöring erhållit understöd från småskollärares m. fl.
ålderdomsunderstödsanstalt enligt nådiga reglementet den 22 juni 1892,
men erhållit afsked före utgången af år 1900, dock att understödet
tillsammans med det från nämnda ålderdomsunderstödsanstalt utgående
må komma att utgöra högst 150 kronor;
(se bil. 6 vid detta prot. sid. 107)
att docenten i grekiska språket vid universitetet i Lund Sven
Linde må, sedan han uppnått 65 års ålder, från och med månaden näst
efter den, i hvilken entledigande från docenturen varder honom be-
viljadt, under sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten upp¬
bära understöd till belopp af 1,500 kronor årligen;
på jordbruksdepartementets föredragning:
(se bil. 18 vid detta prot. sid. 149)
att instruktören i husslöjd Anders Wilhelm Nordin må äga att
vid uppnådda 67 års ålder från och med månaden näst efter den, då
han erhåller afsked från sin befattning, uppbära pension å allmänna
indragningsstaten till belopp af tretusen kronor, dock med skyldighet
för Nordin att från tjänsten afgå i enlighet med bestämmelserna i
6 § b) i lagen angående civila tjänstinnehafvares rätt till pension den
11 oktober 1907 samt att vidkännas sådant afdrag å pensionsbeloppet,
som i 7 § af samma lag sägs;
(se bil. 18 vid detta prot. sid. 153)
att skrifbiträdet Elisabeth Vilhelmina Nordendahl må från och med
månaden näst efter den, då hennes anställning såsom skrifbiträde hos
domänstyrelsen kan komma att upphöra, under sin återstående lifstid
å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension till belopp af
1,000 kronor;
Tionde hufvudtiteln.
17
(se bil. 18 vid detta prot. sid. 154)
att amanuensen friherre Johan Gustaf Ridderstolpe må från och
med månaden näst efter den, hvarunder han entledigas från sin an¬
ställning hos domänstyrelsen, under sin återstående lifstid å allmänna
indragningsstaten uppbära en årlig pension af 2,000 kronor.
Föredragande departementschefen anförde vidare:
Förslagsanslaget till allmänna indragningsstaten är nu i gällande
riksstat upptaget till 2,614,079 kronor.
Utgifterna från detta anslag hafva i runda tal nedannämnda år
uppgått till följande belopp:
år 1904 .......................
|
..................... kronor 2,299,200
|
„ 1905 ...................
|
..................... „ 2,403,800
|
„ 1906 ....................
|
...................... „ 2,488,900
|
„ 1907 ......................
|
..................... „ 2,596,600
|
„ 1908 .....................
|
....................... 2,609,600
|
„ 1909 .................
|
.................. ,. 2,483,200
|
Anslaget torde därför böra minskas med ett belopp, som för
jämnande af hufvudtitelns slutsumma upptages till 148,505 kronor,
eller från 2,614,079 kronor till............................... kronor 2,465,574: —
Lägges härtill anslaget till pensionsstaten „ 2,647,728: —
skulle slutsumman af tionde hufvudtitelns ordinarie
anslag blifva ................................................................... kronor 5.113,302: —
Beträffande
extra anslag
under denna hufvudtitel böra vid statsverkspropositionen» affattande
iakttagas Fiders Kungl. Maj:ts på nedannämnda departements föredrag¬
ning förut fattade beslut om aflåtande till Riksdagen af följande fram¬
ställningar, nämligen
Bih. till Bitcsd. Prot. 1911. 1 Sami. 1 Afl.
t29'l
Pension åt
amanuensen
friherre J. G.
Ridderstolpe.
[30.]
Anslaget till
allmänna
indragnings¬
staten.
3
18
Tionde hufvudtiteln.
[B1-]
Anslag till
upprätt¬
hållande af
arméns
pensionering.
[32.]
Förstärkning
af stats¬
bidraget till
pensionering
af änkor och
barn efter
befäl och
underbefäl
med vederlikar
vid armén.
[83.]
Anslag till
tillfälliga
understöd åt
vissa
pensionerade
under¬
officerare och
vederlikar vid
armén.
[34.]
Förstärkning
af 1911 års
anslag för
bidrag till
flottans
pensions¬
kassas
gratialfond.
[35.]
Understöd åt
vissa äldre
behöfvande
folkskollärare
och folkskol¬
lärarinnor.
på landtförsvarsdepartementets föredragning:
(se bil. 19 vid detta prot. sid. 160)
att å extra stat för år 1912 anvisa ett förslagsanslag af 2,850,000
kronor, att användas såväl till upprätthållande af arméns' pensions¬
kassas egen pensionering med fastställda pensionsbelopp, mot skyldighet
för pensionskassan att afstå de för året densamma tillkommande veder¬
lag för de till statsverket indragna rusthållsafgifterna, som ock till
fyllnadspensioner i enlighet med fastställda grunder för sådana pen¬
sioners utgående;
(se bil. 1 vid detta prot. sid. 22)
att till förstärkande af det i 1911 års riksstat uppförda anslaget
för bidrag till pensionering af änkor och barn efter befäl och under¬
befäl med vederlikar vid armén å extra stat för år 1912 anvisa ett
belopp af 480 kronor;
(se bil. 19 vid detta prot. sid. 160)
att för utdelande af tillfälliga understöd åt afskedade underoffice¬
rare och vederlikar vid armén i enlighet med de af Kungl. Maj:t med
1907 års Riksdag bestämda grunder å extra stat under tionde hufvud¬
titeln för år 1912 uppföra ett förslagsanslag af 26,231 kronor;
på sjöförsvarsdepartementets föredragning:
(se bil. 2 vid detta prot. sid. 25)
att till förstärkande af det i 1911 års riksstat uppförda anslaget
för bidrag till flottans pensionskassas gratialfond å extra stat för år
1912 anvisa ett belopp af 450 kronor;
på ecklesiastikdepartementets föredragning:
(se bil. 5 vid detta prot. sid. 76)
att dels medgifva att, enligt de närmare bestämmelser Kungl.
Maj:t kan finna lämpligt meddela, äldre behöfvande folkskollärare och
folkskollärarinnor, hvilka före år 1907 erhållit afsked med pension från
folkskollärarnas pensionsinrättning, må för år 1912 tillerkännas under-
Tionde hufvudtitein.
19
stöd till så stort belopp, att detsamma tillsammans med pensionsbeloppet
uppgår till 525 kronor,
dels ock för ändamålet på extra stat under tionde hufvudtitein
för år 1912 anvisa ett belopp af 36,637 kronor;
(se bil. 5 vid detta prot. sid. 79)
att för bestridande af de extra pensionsafgifter, hvilka på grund [30.]
af § 8 i reglementet för folkskollärarnas pensionsinrättning nu utgå ^
eller till följd af de af 1906 och 1907 årens Riksdagar beslutade ändrade m foiLkoi-
bestämmelser om delaktighetsbeloppen i nämnda inrättning komma att
utgå, på extra stat för år 1912 under riksstatens tionde hufvudtitel inrättning.
bevilja ett förslagsanslag å 20,000 kronor;
på jordbruksdepartementets föredragning:
(se bil. 18 vid detta prot. sid. 157)
att på extra stat under tionde hufvudtitein för år 1912 uppföra
ett förslagsanslag af 4,000 kronor för utdelande af tillfälliga understöd
åt pensionerade kronojägare, under villkor att understöd ej må tilldelas
annan än den, som styrker sig vara i behöfvande omständigheter och
antingen erhållit afsked med pension från allmänna indragningsstaten
till belopp, understigande 500 kronor, eller ock under år 1908 erhållit
afsked med afkortad pension från anslaget till pensionering af civila
tjänstinnehafvare, samt att i afseende å understödets storlek iakttages,
att detsamma jämte den utgående pensionen icke må tillsammans öfver¬
stiga 500 kronor.
[37.]
1 illfälligt
understöd åt
vissa 'pensione¬
rade krom¬
jägare.
Vidare anförde föredragande departementschefen:
På framställning af Eders Kungl. Maj:t har Riksdagen för hvart- [38.]
dera af åren 1910 och 1911 till förbättring af pensioneringen från
É i • -i O/j i/C/iijti/ifrv
handelsflottans pensionsanstalt å extra stat under riksstatens tionde ringen från
hufvudtitel beviljat ett förslagsanslag å 31.000 kronor. Anslaget
afsåg att användas till höjning af pensionsbeloppet i fjärde klassen. pensions-
omfattande sjöfolk, som icke vore fartygsbefälhafvare, styrmän eller anstalt.
maskinister, från 60 till 90 kronor.
Den till 1909 års Riksdag afiåtna propositionen i ärendet afsåg,
att anslaget å extra stat till nämnda pensionsanstalt skulle gifvas
sådan omfattning att det jämväl möjliggjorde borttagandet af den
inskränkning i pensionsrätt, som pensionsrummens begränsade antal
20
Tionde hufvudtiteln.
innebure, så att alla, som uppfyllde de i reglementet gifna förutsätt¬
ningarna, komme i åtnjutande af pension utan föregående väntetid.
I denna del vann emellertid framställningen icke Riksdagens bifall
och anförde Riksdagen såsom skäl härför bland annat, att Riksdagen
icke ansåge det lämpligt att vidtaga sådan åtgärd, hvarigenom man
beträffande eu viss yrkesklass skulle kunna föregripa den pågående
utredningen i den vidtomfattande frågan om allmän ålderdoms- och
invaliditetsförsäkring. I anledning häraf uppdrog Eders Kungl. Maj:t
åt den af Eders Kungl. Maj:t den 13 december 1907 tillsatta kom¬
mittén för utredning af frågan om allmän ålderdoms- och invaliditets¬
försäkring att vid fullgörande af sitt uppdrag taga under öfver¬
vägande förevarande fråga, såvidt den afsåge ålderdoms- och invaliditets¬
försäkring.
Jag tillåter mig vidare erinra därom, att vid föredragning den
18 juni 1910 af Riksdagens skrifvelse den 8 i samma månad, däri
Riksdagen anmälde sitt beslut att för år 1911 bevilja förut omförmälda
förslagsanslag å 31,000 kronor, Eders Kung], Maj:t bemyndigat direk¬
tionen öfver handelsflottans pensionsanstalt dels att till en hvar, som
i enlighet med bestämmelserna i reglementet för handelsflottans pen¬
sionsanstalt ocb direktionens därå grundade beslut komme att för år
1911 eller någon del däraf uppbära pension inom fjärde klassen, för
motsvarande tid utbetala fyllnadspension efter 30 kronor för år räk-
nadt, dels och att efter ingången af år 1911 hos statskontoret, i mån
af behof och mot redovisningsskyldighet, rekvirera för utbetalande af
dylika fyllnadspensioner erforderliga medel, som statskontoret skulle
hafva att till direktionen utanordna från ofvannämnda af Riksdagen
anvisade förslagsanslag å 31,000 kronor.
Dä kommittén för utredning af frågan om allmän ålderdoms- och
invaliditetsförsäkring, åt hvilken, efter hvad jag nyss erinrat om, Eders
Kungl. Maj:t uppdragit att vid fullgörande af sitt uppdrag taga under
öfvervägande frågan om förbättradt pensioneringssätt för sjömän, ännu
icke inkommit med underdånigt betänkande, anser jag mig icke böra
ifrågasätta, att till förbättring af pensioneringen från handelsflottans
pensionsanstalt af Riksdagen äskas högre belopp än 1910 års Riksdag
i sådant afseende beviljat.
Jag hemställer sålunda, att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå
Riksdagen
att till förbättring af pensioneringen från handelsflottans pensions¬
anstalt å extra stat för år 1912 under riksstatens tionde hufvudtitel
bevilja ett förslagsanslag å 31,000 kronor.
Tionde hufvudtiteln.
21
Summan af tionde hufvudtitelns extra anslag för år 1912 skulle
således blifva 2.968,798 kronor.
Hvad departementschefen sålunda rörande tionde
hufvudtiteln hemställt biträddes af statsrådets öfriga
ledamöter och blef af Hans Maj:t Konungen gilladt
och godkändt, och behagade Hans Maj:t Konungen
på statsrådets tillstyrkande härjämte förordna, att nu
anmälda, för statsregleringen erforderliga handlingar
skulle tillställas Riksdagens vederbörande utskott.
Ur protokollet:
Axel Alexander son.
22
Tionde hulvudtiteln: bil. 1.
Utdrag af protokollet öfver landtförsvarsärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet & Stockholms slott den 25
november 1910.
N ärvarande:
Hans excellens herr statsministern Lindman,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Taube,
Statsråden: Petersson,
Hederstierna,
SWARTZ,
grefve Hamilton,
Malm,
Lindström,
Nyländer,
von Krusenstierna.
[1, 32.]
Ang.
dels höjning
af ordinarie
anslaget till
pensionering
af änkor och
barn efter
befäl och
underbefäl vid
armén,
dels ock ett
därmed sam¬
manhängande
extra ordi¬
narie anslag.
Departementschefen, statsrådet Malm, anförde härefter:
»1883 års Riksdag beviljade enligt skrifvelse den 13 juni 1883
ett årligt bidrag till pensionering af änkor och barn efter befäl och
underbefäl med vederlikar vid armén. Detta bidrag skulle utgå med
1 V8 procent årligen på summan af de löner och beklädnadsbidrag, hvilka
enligt gällande stater kunde läggas till grund för bestämmandet af
fyllnadspension.
Ifrågavarande anslag, som tillgodokommer äfven änkor och barn
efter sådana krigsmän, som öfverflyttats från armén till kustartilleriet
men bibehållits vid sin delaktighet i arméns änke- och pupillkassa, är
naturligtvis af ordinarie natur, men då det skall beräknas »enligt gällande
Tionde hufvudtiteln: bil. 1.
23
stater», har det plägat gifva anledning till äfven ett årligt extra ordinarie
anslag. Eftersom staterna för samma år, det ordinarie anslaget afser,
icke äro kända vid den tidpunkt då anslaget begäres, plägar nämligen
detta bestämmas enligt föregående års stater; och plägar därefter Riks¬
dagen ett följande år vidtaga nödig rättelse, hvilken, då staterna nästan
ständigt ökas, plägar bestå i ett särskildt extra ordinarie anslag såsom
tillägg till föregående års ordinarie.
Sålunda beviljade 1910 års Riksdag dels ett ordinarie anslag, som,
beräknadt enligt 1909 års stater, uppgick till 119,332 kronor, dels ock
å extra ordinarie stat 504 kronor till förstärkande af det ordinarie
anslag, som 1909 års Riksdag beviljat.
Direktionen öfver arméns pensionskassa har nu i underdånig skrif¬
velse den 2 november 1910 anmält, att med hänsyn till 1910 års stater
bör det ordinarie anslaget beräknas till 119,812 kronor 12 öre. På
sedvanligt sätt har direktionen därefter lagt detta belopp till grund
för det ordinarie anslag, som 1911 års Riksdag bör bevilja, och för det
extra ordinarie anslag, som af samma Riksdag bör äskas till fyllande
af det utaf föregående Riksdag beviljade ordinarie anslaget. Direktionen
har nämligen begärt, att det ordinarie anslaget för år 1912 höjes med
480 kronor till 119,812 kronor och att såsom extra ordinarie anslag
för samma år anvisas ett belopp af 480 kronor.
Uti afgifvet utlåtande har arméförvaltningens civila departement
icke haft något att anmärka mot de af direktionen föreslagna beräk¬
ningarna rörande nu anmälda anslagsbehof.
Jag får därför i underdånighet hemställa, det Eders Kungl. Magt
täcktes föreslå Riksdagen
dels att höja det under riksstatens tionde hufvudtitel å ordinäre
stat uppförda anslaget för bidrag till pensionering af änkor och barn
efter befäl och underbefäl med vederlikar vid armén,
nu ..............................
|
............................ kronor
|
119,332: —
|
med ............................
|
|
480: —
|
till .............................
|
............................ kronor
|
119,812: —
|
dels ock att till förstärkande af det i 1911 års riksstat för samma
ändamål uppförda anslag å extra stat för år 1912 anvisa ett belopp af
480 kronor.»
Till denna departementschefens, af statsrådets
öfriga ledamöter biträdda hemställan täcktes Hans Maj:t
Tionde hufvudtitelu: bil. 1.
Konungen lämna nådigt bifall; och skulle utdrag af
protokollet härom tillställas finansdepartementet för
iakttagande vid uppgörande af förslag till reglering
af utgifterna under riksstatens tionde hufvudtitel.
Ex protocollo:
Erilc von Horn.
Tionde hufvudtitein: bil. 2.
25
Utdrag ur protokollet öfver sjöförsvarsärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 16
december 1910.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Lindman,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Taube.
Statsråden: Petersson,
Hederstierna,
Swartz,
grefve ITamilton,
Malm,
Lindström,
Nyländer,
von Sydow,
von Krusenstierna.
Härefter anförde departementschefen statsrådet von Krusenstierna:
»Till 1908 års Riksdag gjorde Eders Kung!. Maj:t framställning-
om att Riksdagen måtte bevilja flottans pensionskassa bidrag af stats¬
medel, motsvarande 1 Va procent årligen på summan af de aflönings-
förmåner, som enligt gällande stadganden kunde läggas till grund vid
bestämmande af fyllnadspension för befäl och underbefäl med veder¬
likar vid flottan samt för sådant ändamål å riksstatens tionde hufvud-
titel för år 1909 uppföra under benämning »bidrag till flottans pen¬
sionskassas gratialfond» ett ordinarie anslag af 35,000 kronor.
Bih. till Riksd. Prof. 1911. 1 Samt. 1 Afd.
[2, 34.]
Angående
förhöjning af
anslaget för
bidrag till
-flottans pen-
sionskassas
gratialfond.
4
26
Tionde hufvudtiteln: bil. 2.
Riksdagen, som ansåg med billighet öfverensstämmande att
flottans pensionskassas gratialfond i likhet med arméns änke- och
pupillkassa finge af statsverket erhålla ett bidrag, beräknadt efter 1 Va
procent af summan af ofvanberörda aflöningsförmåner, eller i rundt tal
35,000 kronor, fann emellertid det nya. statsanslaget böra för det då¬
varande begränsas till det belopp, som erfordrades för att gratial-
kassan. inberäknadt ett redan då till gratialfonden utgående årligt
anslag af statsverket å 16,650 kronor till ersättning för mistade in¬
komster för pensionskassans gratialfond, finge åtnjuta ett statsbidrag
af sammanlagd t 35,000 kronor, eller till 18,350 kronor, och uppförde
Riksdagen i anslutning härtill under benämning »bidrag till flottans
pensionskassas gratialfond» å riksstaten för år 1909 ett ordinarie
anslag af 18,350 kronor.
På framställning af Eders Kung!. Maj:t höjdes detta anslag i
riksstaten för år 1911 till ett belopp af 24,550 kronor.
Nu bär direktionen öfver flottans pensionskassa i underdånig
skrifvelse den 28 oktober 1910 med öfverlämnande af uppgift å be¬
loppet af de aflöningsförmåner för år 1911, som enligt gällande stad-
ganden kunna läggas till grund vid bestämmande af fyllnadspension
för befäl och underbefäl med vederlikar vid pensionering genom flottans
pensionskassa, anhållit, att till nästkommande års Riksdag måtte göras
framställning om att kassans gratialfond finge år 1912 komma i åt¬
njutande af det under benämning »Bidrag till flottans pensionskassas
gratialfond» i riksstaten uppförda anslag, beräknadt efter 1 V2 procent
på berörda aflöningsförmåner, 2,777,396 kronor, till 41,660 kronor
94 öre.
Marinförvaltningen har i häröfver den 26 november 1910 af-
gifvet utlåtande icke haft något att erinra mot bifall till direktionens
framställning.
Enligt direktionens beräkning skulle sålunda för ifrågavarande
ändamål, utöfver anslaget till ersättning för mistade inkomster för
flottans pensionskassas gratialfond å 16,650 kronor, erfordras ett belopp
af 25,010 kronor 94 öre; och torde därför det under benämning »Bidrag
till flottans pensionskassas gratialfond» uppförda ordinarie anslag, nu
utgående med 24,550 kronor, böra för år 1912 höjas med i jämnadt
tal 450 kronor. Ett lika stort belopp synes mig emellertid böra å
extra stat för samma år anvisas till förstärkande af det i 1911 års
riksstat för ifrågavarande ändamål uppförda ordinarie anslag.
Jag får alltså tillstyrka, det täcktes Eders Kungl. Maj:t föreslå
Riksdagen
Tionde hufvudtäteln: bil. 2.
27
dels att höja det under riksstatens tionde hufvudtitel å ordinarie
stat uppförda anslaget för bidrag till flottans pensionskassas gratialfond
nu ............................
|
........................ kronor
|
24,550: —
|
med ...........................
|
.......................... J?
|
450: —
|
till ..............................
|
.......................... kronor
|
25,000: —
|
dels ock att, till förstärkande af det i 1911 års riksstat för samma
ändamål uppförda anslag, å extra stat för år 1912 anvisa ett belopp
af 450 kronor.»
Till denna departementschefens hemställan, däri
statsrådets öfriga ledamöter instämde, täcktes Hans
Maj:t Konungen lämna nådigt bifall; och skulle ut¬
drag af detta protokoll tillställas finansdepartementet
för iakttagande vid uppgörande af förslag till reglering
af utgifterna under riksstatens tionde hufvudtitel.
Ur protokollet:
B. Sundin.
28
Tionde hufvudtiteln: bil. 3.
[3.]
Ang. pension
för f. båts¬
mannen S.
A:son Fager.
Utdrag ur protokollet öfver sjö för svar särenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen uti statsrådet å Stockholms slott den
18 november 1910.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Lindman,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Taube,
Statsråden: Hederstierna,
Swartz,
grefve Ha milton,
Malm,
Lindström,
Nyländer,
YON KRUSENSTIERNA.
Härefter anförde departementschefen, statsrådet von Krusenstierna:
Direktionen öfver flottans pensionskassa har i underdånig skrifvelse
den 19 september 1910 gjort en framställning af följande innehåll:
»Uti skrifvelse den 30 augusti 1910 har förre båtsmannen vid Bohus
l:a kompani nr 10 Samuel Andersson Fager anmält sig till erhållande
af pension.
Af handlingarna i ärendet inhämtas, att Fager är född den 27
juni 1855 samt afskedats vid generalmönstring den 29 mars 1894 efter
en tjänstetid af 20 ’/i2 år, däraf 18 år 9 månader 2 dagar från 20 års
ålder räknadt och med vitsord att under tjänstetiden hafva sig redligt
och väl skickat.
Då Fager icke tjänat i 20 år från 20 års ålder räknadt, kan
direktionen reglementsenligt icke tilldela honom pension. Enär han
dock tjänat kronan öfver 20 år, fastän af denna tjänstetid 1 år 2
månader 28 dagar intjänats före 20 års ålder, får direktionen i under¬
dånighet hemställa, att Fager må få tilldelas pension såsom hade han
tjänat uti 20 år från 20 års ålder räknadt.»
Enligt § 85 af Kungl. Maj:ts förnyade nådiga förordning och
reglemente angående styrelsen och förvaltningen af amiralitetskrigsmans-
29
Tionde hufvudtitein: bil. 3.
kassan den 26 oktober 1838 erfordras, för att båtsman må kunna till¬
delas pension i femte eller lägsta klassen, att han uppnått 55 lefnadsår
och innehar 20 tjänsteår från 20 års ålder.
Vid 1859—1860 års riksmöte framlade Kungl. Maj:t förslag om
förbättrade pensioner för flottans gemenskap, hvarvid förutsattes att
de i nyssnämnda reglemente fastställda grunder fortfarande skulle vara
gällande; och beslöt Riksdagen att, med bifall till pensioneringsförslaget,
anvisa ett af Kungl. Maj:t äskadt årligt kreditiv att för ändamålet
användas. Härefter utfärdades nådigt cirkulär den 20 november 1860
angående förbättrade pensioner för flottans gemenskap m. in., enligt
hvilket cirkulär, som ännu äger tillämpning i fråga om båtsmän,
pension för båtsman i femte klassen utgör 30 kronor.
Fager är, såsom direktionen anfört, reglementsenligt icke berät¬
tigad till erhållande af någon pension, men billighetsskäl synas mig
tala för att han häraf må komma i åtnjutande; och tillåter jag mig i
detta sammanhang erinra därom att innevarande års Riksdag på fram¬
ställning af Eders Kungl. Maj:t medgifvit, att förre båtsmannen vid
Norrlands 2:a kompani nr 85 Erik Johan Forsberg Borg, som i likhet
med Fager icke tjänat uti tjugu år från tjugu års ålder räknadt, finge
tilldelas pension.
För den händelse Fager skulle erhålla pension, lärer med tillämp¬
ning af nådiga kungörelsen den 13 augusti 1909, angående förhöjning
i pensioner, som från flottans pensionskassa utgå till afskedadt manskap,
Fager jämväl få åtnjuta höjning af pensionen med 25 kronor årligen.
Jag hemställer, att Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen
medgifva, att förre båtsmannen vid Bohus l:a kompani nr 10 Samuel
Andersson Fager må tilldelas pension såsom hade han tjänat i tjugu
år från tjugu års ålder räknadt.
Till hvad departementschefen sålunda hemställt
täcktes Hans Maj:t Konungen, på tillstyrkan af stats¬
rådets öfriga ledamöter, lämna nådigt bifall; och
skulle protokollsutdrag i ärendet expedieras till finans¬
departementet för behörigt iakttagande vid upp¬
görande af förslag till reglering af utgifterna under
riksstatens tionde hufvudtitel.
Ex protocollo:
J. Joachimsson.
[4-]
Pensionering
af extra
provinsial¬
läkare m. fi.
30
Tionde hufvudtiteln: bil. 4.
Utdrag af protokollet öfver civilärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 13 januari
1911.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Lindman,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Taube,
Statsråden: Petersson,
Hederstierna,
SWARTZ,
grefve Hamilton,
Malm,
Lindström,
Nyländer,
von Sydow,
von Krusenstierna.
Departementschefen, statsrådet grefve Hamilton anförde vidare:
Förut denna dag har jag inför Eders Kungl. Majt anmält under¬
dånigt betänkande, afgifvet af kommittén för verkställande af utred¬
ning angående rikets indelning i läkardistrikt samt tjänstläkarnas
på landsbygden anställning och åligganden, och har jag i mitt i anslut¬
ning till nämnda betänkande afgifna förslag utgått från att, såsom
kommittén jämväl hemställt, extra provinsialläkarna skulle bibehållas.
Jag omnämnde därvid vissa af kommittén föreslagna åtgärder till för¬
bättrande af extra provinsialläkarnas ställning, bland annat, anordnande
af en pensionering för dem.
Öfver kommitténs förslag i denna del hafva underdåniga utlåtanden
afgifvits, förutom af ortsmyndigheter och medicinalstyrelsen, af stats¬
kontoret den 8 november 1910 samt af direktionen öfver folkskol¬
lärarnas pensionsinrättning den 12 i samma månad.
Tionde hufvudtiteln: bil. 4.
81
Rörande behofvet af en dylik pensionering anför kommittén, att
det torde vara ett af erfarenlieten bekräftadt sakförhållande, att fler¬
talet landsbygdsläkare är ur stånd att utan stödet af pension sörja för
sin egen ålderdom. Af personer, som ägna sig åt studier, pläga sålunda,
säger kommittén, de flesta vara obemedlade ynglingar, och läkarkursen
är lång och kostsam. Läkaren kommer därför jämförelsevis sent till
praktisk verksamhet och är då vanligen belastad med studieskulder.
Yrkets beskaffenhet gör därtill förvärfstiden ovanligt kort. En gammal
eller med mindre god hälsa utrustad läkare kan icke på nöjaktigt sätt
betjäna allmänheten och blir därför lätt öfvergifven af sina patienter,
om han icke själf i tid kan och vet att draga sig tillbaka. Inkomsterna
måste därför under läkarens krafts dagar vara mycket goda, för att
att han skall hinna samla något för ålderdomen — bättre än de i
regeln kunna blifva för den läkare, som bär sin verksamhet förlagd
till landsbygden. Dessa i korthet antydda förhållanden göra enligt
kommitténs mening, att knappast någon lefnadsställning i samma mån
som landsbygdsläkarens kräfver pension.
Jämväl en annan omständighet påkallar, enligt hvad kommittén
anför, särskild uppmärksamhet, nämligen den att de till sin tjänst
sent befordrade provinsialläkarna komma att erhålla alldeles otillräck¬
liga pensioner. Kommittén erinrar, att enligt nya pensionslagen pro¬
vinsialläkare. som uppnått 62 lefnadsår, är pliktig att afgå, äfven om
han icke innehar så många, hädanefter 27, tjänstår, att de berättiga
honom till hel pension, ja, till och med om han icke alls är berättigad
till pension, hvilket blott den är, som vid 62 års ålder redan tjänst¬
gjort minst 10 år i någon statens tjänst. I motsats till hvad som
hittills varit fallet kommer pensionen att utgå med olika belopp allt
efter tjänstålderns längd, så att t. ex. den, som tjänstgjort blott 10 år,
i pension erhåller af hel pension. Och äfven beloppet af hel pension
kan växla. Skulle, såsom kommittén föreslår, provinsialläkarlönen
blifva 3,000 kronor utom tjänstgöringspenningar med två ålderstillägg
å 500 kronor, så blir hel pension för den, som undfått båda ålders-
tilläggen, 4,000 kronor, för den, som fått ett ålderstillägg, 3,500 kronor
samt för den, som icke erhållit något ålderstillägg, 3,000 kronor'; häraf
blir alltså, med vederbörlig afrundning, respektive 1,490, 1,300 och
1,120 kronor. Ju äldre en extra provinsialläkare blir, innan han be¬
fordras till ordinarie, desto mindre blir således den pension, lian kan
vänta att erhålla af staten.
Ej mindre för de extra provinsialläkare, som eftersträfva befordran,
än för dem, som önska bibehålla sina tjänster hos landsting och kom-
Behofvet af
pensionering*
Tionde hufvudtitein: bil. 4.
Departements¬
chefen.
Pensionerin¬
gens anord¬
nande.
32
muner, är det därför, framhåller kommittén, af den största betydelse,
att möjlighet beredes dem till erhållande af pension äfven på annan
väg. För de förra kräfves tillägg till den efter sen befordran otill¬
räckliga statspensionen och för de senare ett pensionsbelopp någorlunda
motsvarande en läkares anspråk.
I ärendet hörda myndigheter hafva icke haft något att erinra
mot hvad kommittén anfört i fråga om behöfligheten af en ordnad
pensionering för extra provinsialläkare.
För min del finner jag kommitténs mening härutinnan välgrundad.
För pensioneringens anordnande har kommittén tänkt sig, att en
pensionskassa för extra provinsialläkare skulle inrättas efter mönstret
af lasarettsläkarnas år 1903 bildade motsvarande kassa. Dennas ända¬
mål skulle alltså vara dels att bereda pension vid viss ålder åt
extra provinsialläkare och med dem jämförliga läkare, dels att för¬
skaffa tilläggspension åt dem bland delägarna, som öfvergått till pro-
vinsialläkarkåren men vid afgången ur statens tjänst icke kommit i
åtnjutande af hel pension. Pliktig att i kassan ingå skulle hvarje extra
provinsialläkare vara, hvilkens aflöning, enligt hvad kommittén föreslår,
skulle utbetalas af landsting. Såsom fakultativa delägare skulle där¬
jämte stadsläkare och vissa andra läkare kunna i kassan upptagas.
Årsbidragen till kassan skulle, liksom beträffande lasarettsläkarnas pen¬
sionskassa är bestämdt, utgå till lika delar dels från staten, dels från
läkarna själfva, dels äfven från orterna. För bidrag från staten anser
kommittén minst lika goda skäl finnas som lör motsvarande bidrag
till lasarettsläkarnas pensionering, måhända bättre, om man tager i
betraktande, att de extra provinsialläkarna hafva samma plikter i af¬
seende på allmän hälso- och sjukvård inom sina distrikt som statens
egna provinsialläkare inom sina. Staten har för öfrigt, påpekar kom¬
mittén, åtagit sig bidrag till pensionering af medlemmarna i åtskilliga
andra, till egentlig statstjänst ej hörande tjänstekategorier, såsom folk¬
skollärare, sjuksköterskor m. fl.
Direktionen öfver folkskollärarnas pensionsinrättning, som enligt
förslaget skulle handhafva förvaltningen af ifrågavarande pensionskassa,
har i sitt underdåniga yttrande anfört, att det synes i och för sig
mindre lämpligt att upprätta en särskild pensionskassa med ett jäm¬
förelsevis så litet antal obligatoriska delägare, som här afses, hvarför
direktionen ifrågasatt, att pensioneringen skulle öfvertagas af lasaretts-
Tionde hufvudtiteln: bil. 4.
33
läkarnas pensionskassa, som tjänat till mönster för den föreslagna nya
kassan. Hittillsvarande delägare i lasarettsläkarnas pensionskassa skulle
enligt direktionens uppfattning lika litet som de nya delägarna häri¬
genom tillskyndas någon rättsförlust, och någon olägenhet i öfrigt
anser direktionen ej för någondera delägargruppen däraf föranledas.
Tvärtom vunne man fördelen af minskade förvaltningskostnader. Lasa¬
rettsläkarnas pensionskassa torde dessutom, enligt hvad direktionen
vidare anför, lämpligen böra utökas för att för framtiden kunna äga
bestånd såsom särskild pensionsanstalt. För närvarande har kassan
nämligen allenast 38 delägare och genom utvidgningen blefve antalet
icke uppbringadt till mer än högst 200.
Om ock vissa skäl synas kunna tala för att, på sätt direk¬
tionen öfver folkskollärarnas pensionsinrättning föreslagit, anordna den
ifrågasatta pensioneringen på sådant sätt att de extra provinsialläkarna
beredas delaktighet i lasarettsläkarnas pensionskassa, finnas dock andra
omständigheter, som bestämdt tala emot detta förslag. Kommittén
har nämligen, med afseende å den utveckling de båda kassorna, lasa¬
rettsläkarnas pensionskassa och extra provinsialläkarnas pensionskassa,
i framtiden kan väntas gå till mötes, framhållit, att, trots all likhet
dem emellan i liera andra afseenden. en olikhet dock synes förefinnas,
i det särskild anledning kan finnas att för extra provinsialläkarnas
pensionskassa vänta ett icke oväsentligt öfverskott, orsakadt af del¬
ägarnas befordran till provinsialläkare, i hvilket fall de nämligen
antingen icke alls kunna göra anspråk på pension ur kassan eller ock
blott på afkortad pension, stundom ej fullt uppgående i värde till den
för delägaren afsätta reserven.
Kommittén har därför sökt att på lämpligt sätt öfverlåta åt
framtiden att bestämma, huru med det förmodade öfverskottet skall
förfaras, och har kommittén tänkt sig, att då kunde ifrågasättas att
höja pensionerna eller måhända grunda en änke- och pupillkassa eller
möjligen minska afgifterna. Kommittén anmärker emellertid, att kom¬
mittén icke ännu kunnat hafva någon säker grund för att bilda sig
eu åsikt om betydelsen af ett sådant eventuellt öfverskott.
Den af kommittén sålunda anförda omständigheten lärer föranleda
därtill, att, om också extra provinsialläkarna vunne delaktighet i
lasarettsläkarnas pensionskassa, de förras tillgångar måste hållas skilda
från de senares för att icke extra provinsialläkarna skulle åsamkas rätts¬
förlust. Någon egentlig fördel af sammanslagningen synes sålunda icke
vara att förvänta. Ej heller torde förvaltningskostnaderna blifva nämn-
Bih. till Riksd. Prof. 1911. 1 Sami. 1 Afd. 5
Departements¬
chefen.
34
Tionde hufvudtiteln bil. 4.
Delaktighet i
kassan.
värdt dyigare med två kassör, då ju i allt fall förutsatts, att de skulle
vara under samma förvaltning, nämligen af direktionen öfver folk¬
skollärarnas pensionsinrättning.
Jag anser mig därför böra förorda kommitténs förslag att en
särskild pensionskassa upprättas.
Mot förslaget att staten skall lämna sin medverkan till pensio¬
neringen på samma sätt som skett i fråga om lasarettsläkarna synes
mig, med hänsyn till hvad kommittén anfört, icke med fog kunna
resas någon invändning.
Jag torde härefter få öfvergå till förslagets särskilda delar, därvid
först frågan angående regler för delaktighet i kassan framställer sig.
I sitt förslag till reglemente för pensionskassan har kommittén,
såsom redan antydts, föreslagit ovillkorlig skyldighet för hvar och en
som, efter det kassan trädt i verksamhet, blifvit i vederbörlig ordning
första gången antagen till extra provinsialläkare i distrikt, där läkarens
aflöning helt eller delvis utgår från landsting, och som icke fyllt 45
år, att vara delägare i kassan, så länge han kvarblifver i tjänst.
Delägare i kassan skulle därjämte vara hvarje annan extra pro¬
vinsialläkare äfvensom stads-, stadsdistrikts-, köpings- och municipal-
läkare, som inom tre år efter det kassan trädt i verksamhet eller
sedermera, inom ett år efter det anställning af det slag här afses första
gången tillträdts, gör anmälan om inträde, därvid dock för dem, hvilkas
aflöning icke utgår från landsting, skriftlig förbindelse skulle till kassans
styrelse aflämnas af vederbörande kommun (kommuner) eller samhälle
att årligen till kassan inbetala de afgifter, som eljest skolat åligga
landstinget och staten.
I anslutning härtill stadgas rätt för kommun (kommuner) eller
samhälle att af läkaren godtgöra sig intill 100 kronor årligen af
afgifternas belopp.
Delägare, som befordras till provinsialläkare, skulle fortfara att
vara delägare i kassan för att i förekommande fall erhålla fyllnads¬
pension.
Indrages extra provinsialläkarbefattning, hvilkens innehafvare är
delägare i kassan, skulle denne, om han så önskar, äga kvarstå såsom
delägare för att erhålla af kortad pension.
Direktionen öfver folkskollärarnas pensionsinrättning anser för
sin del, att såsom delägare ej böra upptagas andra än de extra pro¬
vinsialläkare, hvilka helt eller delvis aflönas af landsting och till hvilkas
Tionde hufvudtiteln: bil. 4.
35
pensionering staten enligt kommitténs förslag skalle lämna bidrag.
Det synes nämligen direktionen oegentligt, att delaktighet i en af
staten upprättad pensionsanstalt stode öppen för andra tjänstinne-
hafvare än dem, till hvilkas aflöning eller pensionering staten bidroge;
detta så mycket mer som för de ifrågasatta fakultativa delägarna
torde på annat sätt kunna fullt nöjaktigt sörjas, antingen så att
vederbörande kommun bidrager till deras pensionerande i enskild för¬
säkringsanstalt eller också — såsom i städerna ofta nog redan nu är
förhållandet — att pensionen utgår å kommunens egen stat.
Mot kommitténs förslag i afseende å de extra provinsialläkare, Departements-
som obligatoriskt skulle vara delägare i kassan, har jag lika litet som
de i ärendet hörda myndigheterna något att erinra.
Hvad åter angår de fakultativa delägarna kunna visserligen
principiella skäl tala för den af direktionen för folkskollärarnas pen-
sionsinrättning häfdade uppfattning. Då något bidrag från statens
sida till dessa delägares pensionering icke ifrågasatts och den ökade
kostnad för kassans förvaltning, som dessa delägares inträde tilläfven¬
tyrs kunde medföra, gifvetvis blefve eu obetydlighet i förhållande till
den förmån, som därigenom skulle beredas dessa i allmänna hälsovårdens
tjänst verkande läkare, skulle jag i allt fall icke hafva tvekat att ansluta
mig till kommitténs förslag jämväl i denna del, om icke en annan
omständighet tillkommit. Uti underdånig skrifvelse af den 6 december
1910 har nämligen Svenska stadsläkarföreningen påkallat Eders Kung!.
Maj:ts uppmärksamhet rörande vissa förhållanden i de svenska stads¬
läkarnas ställning och därvid, bland annat, berört frågan om deras
pensionering. Föreningen har därvid såsom sin mening uttalat, att
det i provinsialläkarkommitténs betänkande föreslagna sättet för åstad¬
kommande af pensionering för stadsläkare icke synes lämpligt, och
därför hemställt om förnyad utredning rörande, bland annat, dylik
pensionering.
Denna skrifvelse har remitterats till medicinalstyrelsen för att,
sedan styrelsen för Svenska stadsförbundet lämnats tillfälle att yttra
sig, afgifva underdånigt utlåtande i ärendet.
Vid sådant förhållande synes mindre lämpligt att, innan resultatet
af denna utredning föreligger, ordna pensionsfrågan; och torde
därför stadsläkarna nu ej böra upptagas bland de fakultativa del¬
ägarna i pensionskassan. Då. köpings- och mnnicipalläkare synas närmast
vara att jämställa med stadsläkare, lärer med dem böra förfaras på
enahanda sätt.
36
Tionde hufvudtiteln: bil. 4.
Pensionsålder.
Pensionsbelopp.
Departements¬
chefen.
Beträffande åter de extra provinsialläkare, livilka ej skulle vara
pliktiga att blifva delägare i kassan, synes böra medgifvas dem rätt till
inträde i kassan på de af kommittén föreslagna villkor.
Pensionsåldern hade kommittén, i öfverensstämmelse med hvad
för provinsialläkarna föreslagits, helst velat sätta till 62 år men funnit,
att afgifterna då skulle blifvit så dryga, att kommittén af denna an¬
ledning nödgats att för det närvarande gå ända till 65 år, som äfven
är den ålder, vid hvilken lasarettsläkarna erhålla full pension. Eventuell
nedsättning af pensionsåldern torde enligt kommitténs mening i stället
böra bero på framtida erfarenhet.
Kommittén föreslår ett pensionsbelopp af 4,000 kronor, eller
samma belopp som för provinsialläkare och lasarettsläkare.
Af kortad pension till belopp under 4,000 kronor, motsvarande
den i kassan för delägaren afsätta reserven, skulle tillkomma: delägare,
hvars extra provinsialläkarbefattning indragits, innan han nått pen¬
sionsåldern, efter uppnådda 65 lefnadsår; vid tjänstens frånträdande
och efter uppnådda 65 lefnadsår delägare, som brustit i betalnings¬
skyldighet beträffande honom åliggande afgift, som ej kunnat jämlikt
stadgade föreskrifter afdragas å hans lön; delägare, som på grund
af sjukdom eller försvagad hälsa nödgats före 65 års ålder afgå
från tjänsten; sådan delägare, hvars befattning indragits, redan före
65 år, därest han styrker sig genom iråkad obotlig sjukdom eller in¬
validitet icke längre kunna med sitt arbete uppehålla sig.
Berättigad att uppbära tilläggspension skulle, enligt hvad kom¬
mittén vidare föreslår, till provinsialläkare befordrad delägare blifva,
hvilken enligt lagen angående civila tjänstinnehafvares rätt till pension
vid tjänstens frånträdande icke komme i åtnjutande af hel pension å
4,000 kronor; och skulle tilläggspensionen uppgå till belopp mot¬
svarande den för delägaren i kassan afsätta reserven, dock högst till
sådant belopp att den tillsammans med af staten åtnjuten pension ut¬
gjorde 4,000 kronor årligen.
Pension skulle utgå från den dag pensionsrätten inträdde till och
med den månad, under hvilken delägaren aflede.
Mot hvad kommittén sålunda föreslagit i fråga om pensionsålder
och pensionsbelopp har jag icke något att erinra.
Förslaget till reglemente för pensionskassan synes emellertid böra
fullständigas dels, på sätt statskontoret föreslagit, med uttrycklig före¬
skrift om skyldighet för extra provinsialläkare att afgå vid uppnådd
Tionde hufvudtiteln: bil. 4.
37
ålder af 65 år, dels och med bestämmelser, motsvarande de i § 20 af
reglementet för lasarettsläkarnas pensionskassa upptagna, angående
förlust af pensionsrätt för delägare, som genom domstols beslut blifvit-
afsatt, äfvensom för pensionstagare, som förklarats förlustig medborgerligt
förtroende eller, i stället för afsättning, dömts till straff jämlikt 2
kapitlet 17 § strafflagen.
Beträffande den kostnad, som, därest pensioneringen fotas på de
grunder, för hvilka jag nu redogjort, skulle erfordras för åstadkom¬
mande af hvarje särskild pension, är denna beroende på de tre faktorerna
dödlighet, räntefot och genomsnittsålder vid tjänstetillträdet.
Kommitténs beräkningar, som utförts af lektorn E. Jäderin, äro,
i likhet med hvad som var fallet vid inrättandet af lasarettsläkarnas
pensionskassa, stödda på 1881—1890 års dödlighet för män i riket
samt på 3,5 procent räntefot.
Till ledning vid förslagets uppgörande har vidare legat till grund
en förteckning öfver samtliga extra provinsialläkare i riket hösten
1905, tillika innehållande uppgift om hvarje extra provinsialläkares
födelsedag samt om den dag, då han första gången utnämndes till
sådan befattning. Förteckningen upptager 163 extra provinsialläkare,
fördelade efter ålder på följande sätt:
Ålder vid ut¬
nämningen.
|
Antal.
|
Ålder vid ut¬
nämningen.
|
Antal.
|
Ålder vid ut¬
nämningen.
|
Antal.
|
26 år
|
1
|
35 år
|
11
|
44 år
|
0
|
27 „
|
4
|
36 „
|
15
|
45 „
|
2
|
28 „
|
4
|
37 „
|
15
|
46 „
|
1
|
29 „
|
5
|
38 „
|
7
|
47
^
|
2
|
30 „
|
13
|
39 „
|
7
|
48 „
|
0
|
31 „
|
12
|
40 „
|
2
|
49 „
|
0
|
32 „
|
16
|
41 „
|
5
|
50 „
|
0
|
33 „
|
19
|
42 „
|
2
|
51 „
|
1
|
34 „
|
13
|
43 „
|
6
|
|
|
Medelåldern vid utnämningen var således 34,7 3 år, hvarför kom¬
mittén i sina beräkningar, i likhet med hvad förhållandet var för
lasarettsläkarnas pensionskassa, utgått från en normal inträdesålder af
35 år.
Kostnaderna
för pension
neringcn.
38
Tionde hufvudtiteln: bil. 4.
Departements-
chefen.
Enligt dessa grunder blir årliga nettoafgiften för en 35-årig mans
pensionering med 4,000 kronor vid 65 års ålder 523 kronor 4 öre.
Denna nettokostnad har ökats med 14.7 procent dels som säkerhet
för afvikelser från dödlighet och räntefot, dels för täckande af för¬
valtningskostnaderna. Kommittén har på denna väg funnit den årliga
bruttokostnaden vara 600 kronor. Denna afgift skall enligt kom¬
mitténs förslag för extra provinsialläkare, hvars aflöning utgår från
landsting, erläggas till V3 af denne, 73 skall betalas af vederbörande
landsting och V# af staten. För öfriga delägare erlägger staten icke
något bidrag. För de före 35 års ålder utnämnda skulle rätteligen en
lägre afgift till kassan inbetalas, men då andra kassor, där deltagandet
är obligatoriskt, ej stadga någon sådan undantagsbestämmelse för
dem, som före genomsnittsåldern inträda i desamma, har kommittén
ansett sig böra äfven för yngre delägare uti nu föreslagna kassa
bibehålla normalafgiften.
Afgiften är, såsom nyss angifvits, beräknad för personer, som vid
utnämningen äro 35 år gamla. För en vid utnämningen öfver 35-årig
person blir kostnaden gifvetvis större och en tilläggsafgift (retroaktiv-
afgift) måste bestämmas, så afpassad att den fullt motsvarar pensio¬
nens fördyrande.
I de fall, då tilläggs afgiften icke erlägges i ett belopp på eu gång,
kunde, anför kommittén, den lämpligen fördelas på 5 eller på 10 år
eller ock på hela den till pensionsåldern återstående tiden, således till
65 års ålder. Då emellertid kassan som eu af sina lmfvudsakliga upp¬
gifter äfven har att bereda tilläggspension åt delägare, som befordrats
till provinsialläkare, men som på grund af den nya pensionslagens
bestämmelser måste afgå från denna tjänst vid 62 års ålder och even¬
tuellt med afkortad pension, har kommittén funnit lämpligast, att
tilläggsafgiften under alla förhållanden är slutbetald, då delägaren fyllt
62 år, och därför grundat beräkningen på ett sådant förhållande.
Öfver beloppet af dessa tilläggsafgifter har kommittén upprättat
en särskild tabell, till hvilken jag i detta sammanhang torde få hänvisa.
Läkarnas egna afgifter skulle naturligtvis blifva obligatoriska,
men då en delägare befordrades till provinsialläkare och således hade
att utgöra pensionsafgift till staten, skulle hans årsafgifter kunna upp¬
höra och hans utsikt till större eller mindre tilläggspension från kassan
grundas på de för honom redan inbetalda beloppen.
Då de till grund för kostnadsfrågan lagda beräkningar verkställts
af kompetent person och därvid för öfrigt följts samma metod, som
Tionde hufvudtitein: bil. 4.
39
användts i fråga om lasarettsläkarnas pensionskassa, torde kommitténs
förslag i denna del böra vinna godkännande.
Vidkommande kassans förvaltning bär kommittén, såsom redan
anmärkts, tänkt sig, att denna skulle ske genom direktionen öfver
folkskollärarnas pensionsinrättning, på sätt äger rum med afseende å
lasarettsläkarnas pensionskassa.
Mot detta förslag, som synes mig lämpligt, bar direktionen ej
framställt någon erinran. I fråga om förvaltningskostnaderna har
direktionen ej uttalat sig. Enligt hvad jag inhämtat lär detta berott
därpå, att direktionen inkommit med framställning om åtgärd för
fastställande af ny lönestat för inrättningens tjänstemän. I hvarje fall
torde merkostnaden för bestyret med den ifrågasatta nya pensions¬
kassan, hvilken kostnad gifvetvis bör gäldas af de för delägarnas i
kassan pensionering inflytande afgifter, icke blifva synnerligen afse värd.
Genom de nu föreslagna åtgärderna skulle pensionsförhållandena
blifva tillfredsställande ordnade för nytillträdande extra provinsialläkare
samt sådana, hvilkas ålder ej alltför mycket öfverstiger 35 år. Men
redan för den, som exempelvis nått 40 år, innan han såsom extra
provinsialläkare kunnat vinna delägarrätt i kassan, blefve tilläggs-
afgiften så stor, att läkaren väl i allmänhet, helst om han vore belastad
med studieskuld, nödgades välja den formen för tilläggets inbetalning,
som består i årliga afgifter under hela tjänstetiden. Utom den ordi¬
narie årsafgiften, 200 kronor, under tjänstgöring såsom extra och den
årliga pensionsafgiften, 160 kronor, under tjänstgöring såsom ordinarie
provinsialläkare måste han då betala ett tillägg af 276 kronor för år.
Enligt kommitténs förslag skulle, såsom jag i annat sammanhang
omnämnt, för dessa äldre nuvarande extra provinsialläkare i pensio-
neringsafseende icke sörjas på annat sätt än genom vissa föreslagna
förmåner i afseende å tjänstårsberäkning för pension vid öfvergång till
provinsialläkartj änst.
Statskontoret framhåller emellertid i sitt utlåtande, att det väl
är troligt, att åtskilliga af dessa extra provinsialläkare komma att
befordras till provinsialläkare, då eu mängd nya sådana tjänster enligt
förslaget skola inrättas, och alltså, därest sådan befordran vinnes före
uppnådd ålder af 52 år, erhålla pension af staten, men att äfven för
de vid kassans bildande öfveråriga extra provinsialläkare, som alltjämt
kvarblifva i sådan tjänst, lämpligen bör beredas någon pension; och
anser statskontoret oeftergifligt, att staten här träder hjälpande emellan.
Såsom kommittén framhållit lärer det, påpekar statskontoret, icke
Kassam för•
vältning.
Pensionering af
öfveråriga
extra provin-
sialläkåre.
40
Tionde hufvudtiteln: bil 4.
Departements¬
chefen.
Statsverkets
kostnad.
kunna åläggas landsting, kommun eller annan, som aflöna! dessa över¬
åriga extra provinsialläkare, att bidraga till deras pensionering, ock
utan sådant bidrag kan, säger statskontoret, pensionen naturligtvis
icke komma att motsvara livad som i sådant afseende beredes de
öfveråriga lasarettsläkarna eller 3,000 kronor. Enligt statskontorets
mening torde i alla händelser vara billigt, att staten åtager sig att
till extra provinsialläkare, som vid pensionskassans bildande är öfver
41 år och omedelbart vid uppnådda 65 år eller, därest han vid nyss¬
nämnda tidpunkt uppnått sådan ålder, omedelbart därefter afgår från
sin tjänst, utbetala en pension af 1,500 kronor årligen från afskeds¬
tagande!, under förutsättning att han icke är berättigad till pension
från kassan. För dylik pension borde meddelas enahanda bestämmelser,
som i nådiga kungörelsen den 13 november 1903 stadgats i fråga om
rätt till pension för vissa lasarettsläkare, som icke voro delägare i
lasarettsläkarnas pensionskassa.
Såsom statskontoret anfört lärer billigheten kräfva, att någon pension
beredes de extra provinsialläkare, som vid den nya kassans bildande,
ehuru berättigade till inträde, redan nått sådan ålder att de med hänsyn
till de betungande afgifterna knappast torde förmå att söka delaktig¬
het i kassan. Statskontoret har därvid föreslagit åldersgränsen till 41
år. Emellertid synes man icke böra gå längre än att den, som redan
fyllt 45 år och sålunda, äfven om han efter kassans bildande första
gången antages till extra provinsialläkare, icke är skyldig att blifva
delägare i kassan, beredes förmånen af pension, om han ej erhåller
inträde i kassan. Denna åldei-sgräns öfverensstämmer också med hvad
som i motsvarande fall föreskrifvits för lasarettsläkare. Mot pensions¬
beloppet, 1,500 kronor, som skulle utgå af statsmedel, och öfriga af
statskontoret föreslagna villkor har jag icke något att erinra. Det
torde emellertid vara att förvänta, att vederbörande landsting eller
kommuner, som bidragit till extra provinsialläkarens aflöning, i sin
mån också skola bidraga till hans pensionering, så att pensionen måtte
kunna utgå med något högre belopp.
Hvad beträffar den årliga, på statsverket belöpande kostnaden för
den nu ifrågasatta pensioneringen af extra provinsialläkare lärer den¬
samma för närvarande icke kunna bestämdt angifvas.
Till ledning för bedömandet ber jag emellertid, i anslutning till
kommitténs beräkningar (sid. 98), få erinra, att enligt det af mig fram¬
lagda förslaget till reglering af provinsialläkardistrikt 110 extra pro-
Tionde hufvudtiteln: bil. 4.
41
vinsialläkardistrikt beräknats fortfarande skola blifva behöfliga. Af
dessa utgöras dock 35 af äldre distrikt, tillkomna på grund af nådiga
kungörelsen den 17 oktober 1840, där aflöningen icke utgår från lands¬
ting ocb statsbidrag sålunda icke skulle förekomma. Vidare torde böra
frånräknas omkring 15 i förstnämnda summa ingående köpings- ocb
municipaldistrikt, för Indika statsbidrag ej keller skulle utgå. Sålunda
skulle återstå omkring 60 distrikt, för Indika bidrag från staten med
200 kronor för hvarje skulle behöfva utgå. Kostnaden skulle följakt¬
ligen under dessa förutsättningar belöpa sig till 12,000 kronor om
året. Emellertid torde en del af omförmälda äldre distrikt efter hand
komma att ombildas till vanliga extra provinsialläkardistrikt, i hvil-
ket fall för pensionering äfven af dessa distrikts läkare framdeles skulle
erfordras statsbidrag1.
Förutom kostnaden för denna så att säga ordinarie pensionering
skulle staten, enligt hvad jag föreslagit, lämna pension med 1,500
kronor årligen till sådana extra provinsialläkare, som vid tiden för
pensionskassans bildande, d. v. s. den 1 januari 1912, äro öfver 45 år
och icke blifva delägare i kassan. Denna pension skulle utgå från fyllda
65 år. I detta afseende ber jag få nämna, att enligt en förteckning,
som bilagts en af Svenska provinsialläkarföreningen i ärendet ingifven
skrift, af extra provinsialläkarna, som år 1907 utgjorde ett antal af
165, 121 nämnda år hade en ålder af 41 år eller därutöfver. Dessa
121 skulle sålunda den 1 januari 1912 vara öfver 45 år. Af detta
antal torde emellertid det stora flertalet så småningom blifva befor¬
drade till provinsialläkare. Till en början lärer kunna antagas, att 50
vinna sådan befordran på grund däraf att så många nya ordinarie di¬
strikt skulle tillkomma. Därjämte torde ett ej ringa antal erhålla be¬
fordran på grund af vanlig afgång bland de nuvarande ordinarie pro¬
vinsialläkarna. Af nu befintliga provinsialläkartjänster hafva sålunda
under de 15 åren 1891—1905 i medeltal 6 å 7 om året blifvit lediga.
Provinsialläkarföreningen uttalar i sin omförmälda skrift den förmodan,
att af de i förteckningen upptagna 165 extra provinsialläkare 23 kunna
antagas aldrig blifva provinsialläkare. Af dessa torde dock åtskilliga
finna med sin fördel förenligt att ingå såsom delägare i pensionskassan.
Och slutligen torde böra tagas hänsyn till att några af dessa öfveråriga
provinsialläkare komma att aflida före uppnådda 65 år. Antager man
sålunda, att staten kommer att få utbetala pension till omkring 15.
lärer man vara det verkliga förhållandet tämligen nära. Under de
närmaste åren torde endast en eller annan uppnå pensionsåldern.
Statsbidraget i sin helhet torde därför kunna tillsvidare beräknas
till 15,000 kronor om året.
Bill. Ull fiil-sd. Prof. 1911. 1 Sami. 1 Åfd.
6
42
Tionde hufvudtiteln: bil. 4.
Departements¬
chefens hem¬
ställan.
I anslutning till hvad jag sålunda anfört hemställer jag, att
Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen
att för eu anstalt, afsedd att bereda pension åt extra provinsial¬
läkare och tilläggspension åt vissa provinsialläkare, godkänna följande
hufvudgrunder:
a) Anstalten, hvilken benämnes extra provinsialläkarnas pensions¬
kassa och träder i verksamhet den 1 januari 1912, har till ändamål
dels att bereda pension åt extra provinsialläkare, dels ock att bereda
tilläggspension åt sådana delägare i kassan, som befordras till pro¬
vinsialläkare, men som vid afgången från denna befattning icke komma
i åtnjutande af hel pension å 4,000 kronor.
b) Delägare i kassan är, så länge han kvarblifver i tjänst, hvar
och en som, efter det kassan trädt i verksamhet, blifvit i vederbörlig
ordning första gången antagen till extra provinsialläkare i distrikt, där
läkarens aflöning helt eller delvis utgår från landsting, och som icke
fyllt 45 år.
Delägare i kassan är därjämte hvarje annan extra provinsialläkare,
som inom tre är efter det kassan trädt i verksamhet eller sedermera,
inom ett år efter det anställning första gången tillträdts, gör anmälan
om inträde.
Delägare, som befordras till provinsialläkare, fortfar att vara del¬
ägare i kassan, dock med den begränsning i afseende å skyldigheter
och rättigheter, som nedan sägs.
Indrages extra provinsialläkarbefattning, livilkens innehafvare
är delägare i kassan, äger denne, om lian så önskar, kvarstå som del¬
ägare med de förändrade skyldigheter och rättigheter, som nedan stadgas.
c) Delägare betalar till kassan en ordinarie årsafgift af 200 kronor.
Delägare, hvilkens ålder vid inträdet i kassan öfverstiger 35 år,
erlägger därjämte enligt följande tabell en tilläggsafgift, antingen
medelst ett belopp en gång för alla eller i kvartårliga poster.
Tionde hufvudtiteln: bil. 4.
43
1
|
|
V;
|
Tilläggs afgif-i
tens belopp J
ifall den er-[
lägges på en
|
j
Tilläggsafgiftens belopp för hvarje
kvartal ifall den erlägges
|
Delägarens
|
ålder vid inträdet i kassan.
|
under de första
|
till 62 års
ålder.
|
|
|
|
trädet.
|
5 åren
|
10 åren
|
i Fyllda
|
35
|
år........................................
|
Kr.
290
|
Kr.
17
|
Kr.
9
|
Kr.
5 i
|
»
|
36
|
» ........................................
|
910
|
51
|
28
|
15 i
|
»
|
37
|
» ........................................
|
1,540
|
87
|
48
|
27 !
|
»
|
38
|
» ..................
|
2,210
|
125
|
69
|
39 i
|
»
|
39
|
» ........................................
|
2,910
|
165
|
91
|
58
|
»
|
40
|
» ........................................
|
3,640
|
206
|
114
|
69
|
»
|
41
|
» ........................................
|
4,400
|
249
|
139
|
86
|
»
|
42
|
» ........................................
|
5,200
|
295
|
164
|
105
|
»
|
43
|
» ........................................
|
6.030
|
342
|
191
|
126
|
»
|
44
|
» ........................................
|
6,910
|
392
|
219
|
150
|
|
45
|
» ........................................
|
7,830
|
445
|
249
|
178 ;
|
»
|
46
|
» .......................................
|
8,790
|
500
|
280
|
209
|
»
|
47
|
» ........................................
|
9,800
|
558
|
313
|
245
|
! »
|
48
|
» ........................................
|
10,870
|
620
|
348
|
287
|
! »
|
49
|
» ........................................
|
11,990
|
685
|
385
|
337
|
»
|
50
|
» .......................................
|
13.180
14,430
|
753
|
425
|
396
|
»
|
51
|
» ........................................
|
826
|
467
|
467
|
1 »
|
52
|
»
|
15,750
|
903
|
—
|
554
|
i »
|
53
|
» ......................................
|
17.150
|
985
|
—
|
665
|
! »
|
54
|
» ........................................
|
18,640
|
1.073
|
—
|
807
|
»
|
55
|
» .......................................
|
20,220
|
1,167
|
—
|
999
|
»
|
56
|
»
|
21,910
|
1,268
|
—
|
1,268
|
»
|
57
|
» ........................................
|
23,720
|
—
|
—
|
1,674
|
»
|
58
|
» ........................................
|
25,670
|
—
|
—
|
2,353
|
Delägare/ hvilken afgått från sitt delägarskap på grund däraf att
hans befattning indragits och hvilken på nytt inträder i kassan genom
senare tillträdande af annan befattning, med hvilken följer skyldighet
eller rättighet att blifva delägare, erhåller den minskning uti tilläggs-
afgiften, hvilken af kassans styrelse för hvarje fall bestämmes.
Den, som kvarstår som delägare, oaktadt hans befattning indragits,
skall fortfara att till kassan inbetala ordinarie årsafgift och tilläggs-
afgift samt äger, om han så önskar, därjämte själf inbetala de bidrag,
som i öfrigt skolat för honom inbetalas, om befattningen ej blifvit
indragen.
d) Vederbörande landsting inbetalar till kassan årligen 200
44
Tionde hufvudtiteln: bil. 4.
kronor för hvarje inom landstingsområdet befintlig extra provinsial-
läkarbefattning, hvilkens innehafvare är delägare i kassan och för
hvilken aflöning utgår från landstinget.
Enahanda årliga afgift af 200 kronor erlägges af staten till
kassan för hvarje sådan extra provinsialläkarbefattning, som nyss nämnts.
e) För delägare i kassan, hvilkens aflöning icke utgår från lands¬
ting, inbetalar vederbörande kommun (kommuner) eller samhälle
årligen till kassan de utgifter, hvilka eljest skolat åligga landstinget
och staten, dock att kommunen (kommunerna) eller samhället endast
efter till kassans styrelse ingifven skriftlig förbindelse har skyldighet
att utgöra dessa afgifter, och äger kommunen (kommunerna) eller sam¬
hället rätt att af läkarens aflöning godtgöra sig intill 100 kronor
årligen af afgifternas belopp.
f) Den, som upphör att vara delägare af orsak att hans befattning
indragits, äger återfå de af honom själf till kassan erlagda afgifterna,
dock utan ränta.
g) Delägare erhåller vid afgång från tjänsten efter pensionsrättens
inträdande hel pension, afkortad pension eller tilläggspension.
h) Berättigad till hel pension å 4,000 kronor årligen blifver
delägare, för hvilken fullgjorts de under c) här förut omnämnda inbetal¬
ningar, vid fyllda sextiofem lefnadsår, vid hvilken ålder han ock är
skyldig att afgå från tjänsten.
i) Berättigad till afkortad pension till belopp under 4,000
kronor, motsvarande den i kassan för delägaren afsätta reserven, är:
efter uppnådda sextiofem lefnadsår delägare, hvars befattning
indragits och smal icke är berättigad till hel pension;
vid tjänstens frånträdande och efter uppnådda sextiofem lefnadsår
delägare, som brustit i den honom åliggande betalningsskyldighet;
delägare, som på grund af sjukdom eller försvagad hälsa nödgas
före sextiofem års ålder afgå från tjänsten; samt
delägare, hvars befattning indragits, innan han uppnått sextiofem
lefnadsår, om han styrker sig genom iråkad obotlig sjukdom eller in¬
validitet icke längre kunna med sitt arbete uppehålla sig.
j) Berättigad att uppbära tilläggspension är till provinsialläkare
befordrad delägare, hvilken enligt lagen angående civila tjänstinne-
hafvares rätt till pension vid tjänstens frånträdande icke kommer i
åtnjutande af hel pension å 4,000 kronor; uppgående tilläggspensionen
till belopp motsvarande den för delägaren i kassan afsätta reserven,
dock högst till sådant belopp att den tillsammans med af staten åt¬
njuten pension utgör 4,000 kronor årligen.
Tionde hufvudtiteln: bil. 4.
45
k) Kassan förvaltas af direktionen öfver folkskollärarnas pensions-
inrättning enligt de närmare föreskrifter, som meddelas af Kungi. Maj:t.
Vidare hemställer jag. att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå
riksdagen
dels medgifva, att extra provinsialläkare, livilkens lefnadsålder vid
den tid, då extra provinsialläkarnas pensionskassa träder i verksamhet,
öfverstiger 45 år och icke blir delägare i nämnda pensionskassa samt
omedelbart vid uppnådda 65 år eller, därest han vid nyssnämnda tid¬
punkt redan uppnått sådan ålder, omedelbart därefter afgår från sin
tjänst, skall vara berättigad att vid afskedstagandet erhålla en årlig
pension af statsmedel till belopp af 1,500 kronor;
dels ock för gäldande af statens andel enligt förenämnda grunder
i kostnaden för pensionering af extra provinsialläkare anvisa ett för¬
slagsanslag af 15,000 kronor att årligen utgå från och med år 1912.
Hvad departementschefen sålunda hemställt, däri
statsrådets öfriga ledamöter instämde, behagade Hans
Maj:t Konungen bifalla samt förordnade, att utdrag
af protokollet härom skulle meddelas finansdeparte¬
mentet till iakttagande vid uppgörande af förslag
till reglering af utgifterna under riksstatens tionde
hufvudtitel.
Ur protokollet:
Niklas Å. Lindhult.
46
Tionde hufvudtiteln: bil. 5.
[5.]
Höjning af
pensionen för
lärarna vid
seminarierna i
Haparanda
och Murjeh
m. m.
Utdrag af protokollet öfver ecklesiastikärenden, hållet inför Hans
Maj;t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 23
december 1910.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Lindman,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Taube,
Statsråden: Petersson,
PIederstierna,
Swartz,
grefve H amilton,
Malm,
Lindström,
Nyländer,
von Sydow,
von Krusenstierna.
Departementschefen, statsrådet Lindström anförde:
»Sedan 1897 års Riksdag, med bifall till därom gjord nådig fram¬
ställning, för genomförande af pensionering af lärare och lärarinnor
vid finska småskoleseminariet i Haparanda och det då i Mattisudden,
numera i Murjek förlagda lapska småskoleseminariet enligt af direk¬
tionen öfver folkskollärarnas pensionsinrättning angifna grunder med
vissa belopp höjt anslaget till folkskollärares pensionering från och med
år 1898, förordnades genom särskilda nådiga bref den 1 juli 1897, att de
vid ifrågavarande seminarier då och framdeles anställda examinerade folk¬
skollärare eller -lärarinnor skulle erhålla delaktighet uti folkskollärarnas
pensionsinrättning och folkskollärarnas änke- och pupillkassa, hvarvid
Tionde hufvudtiteln: bil. 5.
47
det skulle ankomma på direktionen att pröfva, till hvilket belopp del¬
aktighet skulle beviljas för de särskilda tjänsterna. Delaktighetsbeloppen
för dessa tjänster äro nu, enligt direktionens beslut, respektive 1,350
kronor och 1,200 kronor samt beloppen af utgående pensioner respek¬
tive 1,013 kronor och 900 kronor. Föreståndarna vid dessa seminarier
hafva däremot icke delaktighet i folkskollärarnas pension sinrättning eller
någon annan pensionsanstalt.
Till Eders Kungl. Maj:t har nu föreståndaren för seminariet i
Haparanda, Emil Lindbäck, inkommit med en underdånig ansökning,
däri anförts följande.
Enligt nådig kungörelse den 28 juni 1907 hade Kungl. Maj:t
förordnat, att hvarje folkskoleseminarium ägde, under iakttagande i
tillämpliga delar af föreskrifterna i reglementet för folkskollärarnas pen-
sionsinrättning, för hvar och en af de vid den med seminariet förenade
öfningsskolan befintliga lärartjänster, hvilka skulle uppehållas af exami¬
nerade manliga eller kvinnliga folkskollärare, erhålla delaktighet i
nämnda pensionsinrättning efter det högsta lönebelopp, hvaraf den
lärare, som innehade tjänsten, på grund af tjänstålder enligt gällande
författning ägde att komma i åtnjutande, dock att pensionen för ifråga¬
varande lärare finge bestämmas till högst två tredjedelar af tjänsten
åtföljande lön jämte ålderstillägg.
Då de vid den med seminariet i Haparanda förenade öfnings¬
skolan befintliga lärartjänsterna uppehölles, den vid småskolan af manlig
och vid folkskolan af kvinnlig examinerad folkskollärare, hvilkas tjänst¬
göring vore af enahanda art och beskaffenhet, som lärarnas vid de med
rikets folkskoleseminarier förenade öfningsskolorna, samt det med
hänsyn till seminariets uppgift vore nödvändigt att till såväl dessa
tjänster som till ämneslärare- och ämneslärarinnebefattning vid semina¬
riet erhålla för framstående undervisningsskicklighet och grundliga kun¬
skaper vitsordade sökande, vore det i hög grad önskligt, att med berörda
tjänster de bästa möjliga pensionsvillkor blefve förbundna.
Hvad Lindbäck själf beträffade hade visserligen 1898 års Riksdag
tillförsäkrat lionoin pension å allmänna indragningsstaten till samma
belopp som adjunkt vid folkskoleseminarierna. Häremot hade af honom
gjorda framställningar att varda beviljad delaktighet i änke- och pupill¬
kassa icke vunnit nådigt bifall. Det borde dock, syntes det, ej vara
mer än billigt och rätt att en person, som på en ingalunda oviktig
post tjänade staten, tillerkändes samma rätt, som i nämnda hänseende
i regel tillkomme andra statens tjänstemän.
På grund häraf hemställde Lindbäck
48
Tionde hufvudtiteln: bil. 5.
dels att samtliga vid Haparanda seminarium och dess öfningsskola
befintliga lärartjänster, som uppehölles af examinerad manlig eller
kvinnlig folkskollärare, måtte erhålla delaktighet i folkskollärarnas pen-
sionsinrättning samt folkskollärarnas änke- och pupillkassa i enlighet
med hvad som i nådiga kungörelsen den 28 juni 1907 funnes stadgadt,
dels ock att jämväl Lindbäck medgåfves delaktighet i folkskollärarnas
änke- och pupillkassa efter det högsta lönebelopp, hvaraf han på grund
af tjänstålder ägde komma i åtnjutande, och att sålunda § 21 och §
22 i det för folkskollärarnas änke- och pupillkassa den 15 oktober 1875
fastställda reglemente med den lydelse, de genom nyssnämnda nådiga
kungörelse den 28 juni 1907 erhållit, finge tillämplighet äfven i
afseende på honom.
I underdånig skrifvelse den 19 augusti 1908 har dåvarande före¬
ståndaren för seminariet i Murjek F. F. Brunius, hvilken dock icke
personligen tillförsäkrats någon pension å allmänna indragningsstaten,
gjort enahanda framställning i afseende å föreståndaren såsom sådan
samt lärare och lärarinnor vid Murjeks seminarium.
Genom nådig remiss har direktionen öfver folkskollärarnas pen¬
sion sinrättning anbefallts att yttra sig öfver ansökningarna; och har
direktionen den 31 oktober 1908 afgifvit underdånigt utlåtande i ämnet
samt därvid anfört hufvudsakligen följande.
Enligt gällande lönestater för seminarierna i Haparanda och Murjek
åtnjöte där anställda föreståndare och ämneslärare aflöningsförmåner,
som i högsta lönegraden utgjorde: för hvardera föreståndaren 4,000
kronor samt för manliga och kvinnliga ämneslärare respektive 2,400
kronor och 1,800 kronor. Föreståndarna åtnjöte dessutom förmånen af
fri bostad.
Den vid folkskoleseminariernas öfningsskolor anställda lärarpersonal,
som afsåges i kungörelsen af den 28 juni 1907, hade fått sina löner
reglerade genom nådiga kungörelsen den 27 augusti 1904; och utgjorde
enligt denna kungörelse aflöningen i högsta lönegraden för ämneslärare
och -lärarinnor respektive 2,600 kronor och 2,000 kronor.
Någon förhöjning af pensionerna hade dock icke företagits i sam¬
manhang med nämnda lönereglering, utan hade den vid folkskole¬
seminariernas öfningsskolor anställda lärarpersonal, hvarom ofvan nämnts,
varit i afseende å pensionsrätt jämställd med folkskollärare.
Den pensionsförhöjning, som några år senare genom nådiga kun¬
görelsen den 28 juni 1907 kommit till stånd, hade föranledts däraf att
pensionerna, respektive 1,013 kronor och 900 kronor, ej kunde anses
Tionde hufvudtiteln: bil. 5.
•49
stå i lämpligt förhållande till förenämnda löner. Enligt förutnämnda
nådiga kungörelse vore ifrågavarande tjänster numera delaktiga i folk¬
skollärarnas pensionsrättning och folkskollärarnas änke- och pupillkassa
efter aflöningarnas högsta belopp, respektive 2,600 kronor och 2,000
kronor, och skulle pensionerna utgå med två tredjedelar af delaktighets-
beloppen, således med respektive 1,734 kronor och 1,334 kronor.
Samma skäl, som föranledt höjning af pensionerna för nämnda
öfningsskolors lärarpersonal, syntes kunna åberopas med afseende å nu
förevarande ansökningar om pensionsförhöjning för ämneslärare och
-lärarinnor vid seminarierna i Haparanda och Murjek. Proportionen
mellan å ena sidan utgående pensioners belopp, respektive 1,013 kronor
och 900 kronor, och å andra sidan lönebeloppen i högsta lönegraden,
respektive, 2,400 kronor och 1,800 kronor, torde nämligen ej kunna
anses tillfredsställande. Direktionen kunde därför ej anse annat än
att det vore lämpligt att föreskrifterna i nyssnämnda nådiga kun¬
görelse vunne tillämpning jämväl med afseende å nu ifrågavarande
lärarpersonal och att således tjänsternas delaktighetsbelopp bestämdes
till ofvannämnda summor 2,400 kronor och 1,800 kronor och pensionerna
följaktligen till 1,600 kronor och 1,200 kronor.
Hvad anginge föreståndartjänsterna vore dessa ej förenade med
någon som helst pensionsrätt hos pensionsanstalterna. Beträffande den
nuvarande föreståndaren för seminariet i Haparanda hade detta förhål¬
lande föranledt, att honom personligen tillförsäkrats rätt till pension å
allmänna indragningsstaten.
Då det emellertid måste anses mindre tillfredsställande att berörda
med statsmedel — likasom öfriga befattningar vid seminarierna i Hapa¬
randa och Murjek — aflönade tjänster ej vore förenade med pensions¬
rätt, hemställde direktionen att jämväl å dem nådiga kungörelsen den 28
juni 1907 måtte vinna tillämpning och att samma tjänster således måtte
upptagas till delaktighet i folkskollärarnas pensionsinrättning och folk¬
skollärarnas änke- och pupillkassa efter de med tjänsterna förenade
högsta lönebelopp, föreståndare'änsten vid seminariet i Haparanda dock
först efter det den nuvarande innehafvare^ filosofie kandidaten Emil
Lindbäck, afgått från befattningen.
Då den sålunda af direktionen förordade utvidgade eller nya del¬
aktigheten emellertid komme att ställa väsentligt ökade kraf på folk¬
skollärarnas pensionsinrättnings och folkskollärarnas änke- och pupill¬
kassas pensionsfonder, hemställde direktionen i samband härmed att —
i likhet med hvad som ägt rum då pensionerna höjdes för lärarper-
Bih. till Biksd. Prof. 1911. 1 Sami. 1 Afd. 7
50
Tionde hufvudtiteln: bil. 5.
sonalen vid folkskoleseminariernas öfningsskolor — pensionsanstalterna
måtte beredas det ökade bidrag af statsmedel, som vid skeende sak¬
kunnig utredning kunde visa sig erforderligt.
Hvad härefter anginge Lindbäcks ansökning om delaktighet för
hans personliga del i folkskollärarnas änke- och pupillkassa erinrade
direktionen, att Lindbäck vid ett föregående tillfälle gjort enahanda an¬
sökning. I häröfver afgifvet underdånigt utlåtande den 19 april 1902
hade direktionen anfört, bland annat, följande: .Enligt reglementet för
folkskollärarnas änke- och pupillkassa tillkomma delaktighet i nämnda
kassa endast ordinarie innehafvare af tjänst, för hvilken i afseende å
innehafvare^ egen pensionering delaktighet vunnits i folkskollärarnas
pensionsinrättning. Afvikelse härifrån hade förut ej ifrågasatts och
skulle innefatta en högst betänklig rubbning af de hufvudgrunder, på
hvilka reglementena för pensionsinrättningen och änke- och pupillkassan
vore byggda samt måste följaktligen på det bestämdaste afstyrkas. På
grund häraf och då Lindbäcks tjänst ej vore delaktig i folkskollärarnas
pensionsinrättning, hemställde direktionen att Eders Kungl. Maj:t täcktes
förklara berörda framställning icke kunna vinna nådigt afseende. Enligt
nådigt beslut den 27 juni 1902 hade Kungl. Maj:t funnit berörda an¬
sökning icke kunna bifallas.
Under åberopande af hvad sålunda förekommit, hemställde direk¬
tionen, att äfven den nu af Lindbäck gjorda ansökningen måtte lämnas
utan bifall.
Enligt nådigt beslut den 18 december 1908 anbefallde Eders Kungl.
Maj:t direktionen att genom lämplig person låta verkställa erforderlig
beräkning af de kostnader, som den ifrågasatta delaktigheten kunde
komma att tillskynda statsverket. Till åtlydnad häraf bär direktionen
låtit genom filosotie licentiaten Karl Englund verkställa erforderliga be¬
räkningar och har Englund häröfver afgifvit skriftligt yttrande, hvilket
direktionen med underdånig skrifvelse den 21 juli 1909 öfverlämnat till
Eders Kungl. Maj:t.
Enligt Englunds beräkningar, hvilka äro approximativa, skulle
den ifrågasatta utvidgade delaktigheten kräfva höjning af de nu utgå¬
ende statsbidragen till folkskollärarnas pensionsinrättning med 800
kronor och till folkskollärarnas änke- och pupillkassa med 200 kronor,
allt årligen. Englund har vid sina beräkningar utgått från, att före¬
ståndare änsten vid seminariet i Haparanda skulle blifva delaktig i pen¬
sionsanstalterna först vid den nuvarande tjänstinnehafvarens afgång.
Härefter bär statskontoret på grund af nådig remiss den 28 januari