Motioner i Första kammaren, Nr 93.
1
Nr 93.
Af herr Hägglund, i anledning af Kungi. Maj:ts proposition an¬
gående anläggning af statsbana från Ströms vattudal till
Angermanälfven.
Efter genomläsning af Kung!. Maj:ts nådiga proposition nr 69 till
innevarande års riksdag angående anläggning af statsbana från Ströms
vattudal till Ångermanälfven har undertecknad icke kunnat undgå att
komma till den bestämda uppfattningen, att ifrågavarande förslag i sig
innebär allvarliga olägenheter med afseende på en för landsintressena
i deras helhet liksom ock för statens finanser i möjligaste mån god
lösning af frågan om den s. k. Inlandsbanans fortsättande och utveck¬
ling-
Då Kungl. Maj:t år 1907 till Riksdagen aflat nådig proposition
i fråga om den nu pågående statsbanebyggnaden från Östersund till Ströms
vattudal, så ansåg Kungl. Maj:t det nödigt att ange ett särskildt skäl,
hvarför denna del af Inlandsbanesträckningen borde och kunde beslutas
oberoende af Inlandsbanefrågans väsentliga hufvudmotiv i öfrig! Detta
skäl var, att en bana Östersund—Ströms vattudal skulle äga goda för¬
utsättningar för en lönande trafik, äfven om man endast toge hänsyn
till banans lokala trafikområde, hvadan alltså dess tillkomst kunde an¬
ses berättigad, vare sig man ställde denna handel i samband med In-
landsbanefrågan i dess helhet eller icke.
Undertecknad tror icke — och finner att Kungl. Maj:ts här ifrågava¬
rande nådiga proposition till innevarande års riksdag icke motsäger
denna min tro — att något sådant undantagsskäl som det nyss an¬
förda skulle kunna åberopas jämväl för den nu föreslagna banbygg-
naden från Ströms vattudal till Ångermanälfven.
Vi stå nu helt enkelt inför ett bestämdt afgörande i den egent¬
liga Inlandsbanefrågan, till grund för hvilken måste läggas mera en
Bihang till Biksd. prot. 1911. 1 Samt. 2 Afl. 1 Band. 44 Höft. (Nr 93).
2 Motioner i Första hammaren, Nr 93.
bred uppfattning om allmänna landsintressen än specifika önskemål ur
bygdesynpunkt.
I afseende på hvad landsintresset härvidlag kräfver erinras, att,
som motvikt för de stora uppoffringar utan utsikt till direkt ränta¬
bilitet, hvilka hela landet skulle komma att ikläda sig för att medelst
Inlandsbanan öppna de innersta delarna af Norrland för ökad kultur,
det villkoret alltjämt måste framstå, att Inlandsbaneföretaget i dess
helhet bör på sådant sätt anordnas, att trafiken samt export- och im¬
porthandeln på de berörda landsdelarna måtte kunna ombesörjas öfver
hamnplatser inom Sverige. För de delar af Inlandsbanan, som äro be¬
lägna norr om jämtländska tvärbanan, betyder detta, att den export-
och importrörelse, som på grund af Öster sjöhamnarnas tillfrysande
vintertiden, icke kan försiggå vid närmaste kustplats österut, i stället
bör beredas tillfälle att söka sig direkt väg till den svenska västkusten
och dess året om öppna hamnar.
Att förverkligandet af denna nationella tanke icke är ogörligt,
ådagalägges däraf, att redan nu en hel del af export- och import¬
rörelsen på Jämtlandstrakterna och öfriga delar af Norrland vissa tider
af året medelst de nu förhandenvarande järnvägarna dirigeras öfver
Göteborg, något som för de inre delarna af Norrland gifvetvis skulle
komma att i ännu högre grad möjliggöras genom direkt förbindelse i fort¬
sättning af Inlandsbanans norra del, från jämtländska tvärbanan och
ner till Göteborg. Hvar och en som känner närmare till hithörande
förhållanden torde emellertid lätt inse, att i den mån Inlandsbanan norr
om sagda tvärbana skulle komma att färdigbyggas, utan att man dess¬
förinnan sörj dt för ett direkt aflopp för den här uppstående trafik¬
rörelsen ner till den svenska västkusten, så skulle det säkerligen komma
att inträffa, att trafikrörelsen från norra Inlandsbanan på ett alltmer
koncentreradt sätt sökte sig väg öfver det närbelägna Trondhjem, hvil¬
ken plats allt mer målmedvetet börjar inrikta sig på att genom lämp¬
liga hamnutvidgningar göra sig allt bättre ägnad som hufvudstapelplats
för skandinaviska halföns norra del. Som bevis härpå må erinras om
en nu pågående, af Trondhjems stad anordnad pristäflan för en om¬
fattande utvidgning af stadens hamn.
Med dessa viktiga omständigheter för ögonen, på grund af hvilka
man alltså skulle kunna riskera, att en väsentlig del af de grunder,
hvilka i ekonomiskt hänseende kunna anses rättfärdiga Inlandsbanans
utförande, komme att bortfalla, synes det undertecknad vara af högsta
vikt, att innan en ytterligare utsträckning af Inlandsbanan norr ut före¬
tages, förbindelselinjen söder ut från jämtländska tvärbanan och fram
Motioner i Första hammaren, Nr 93.
3
till västkusten kommer till stånd, hvarigenom man mera får i sin hand
att bestämma riktlinjen för handelsrörelsen på de genom Inlandsbanan
nyöppnade trakterna af det inre Norrland. Med denna uppfattning så¬
som den grundläggande är det gifvet, att undertecknad för sin del måste
känna sig ytterst betänksam gentemot Kungl. Maj:ts förslag, att Riksdagen
nu skulle fastställa en ytterligare utgift på icke mindre än 9,050,000
kronor för Inlandsbanans fortsättande norrut från Ströms vattudal, in¬
nan den nämnda utfartsvägen söderut vederbörligen blifvit ordnad.
För utfart från den jämtländska tvärbanan och söderut hafva olika
vägar satts i fråga. En af dessa var kombinerad med tanken på en
längdbana genom Dalarnas, Värmlands och Dalslands gränsbygder ner
till Bohuslänskusten, ungefärligen parallelt med de stora stråkvägarna
Mora-—Vänerns och Göteborg—Bergslagernas järnvägar. En annan har
grundats på tanken om statsinköp af Mora—Vänerns järnväg i före¬
ning med byggandet af en ny statsbanelänk mellan Kristinehamn och
Töreboda station å Västra stambanan. En tredje utvägr är, att utom Mora
—Vänerns äfven Göteborg—Bergslagernas järnväg gjordes till föremål
för statsinköp, hvarigenom behof af eu statsbanebyggnad mellan Kri¬
stinehamn och Töreboda skulle komma att bortfalla.
Af dessa 3 olika utvägar lärer den förstnämnda, den som förut¬
sätter eu ny statsbana parallell med Mora—Vänerns och Göteborg—
Bergslagernas järnvägar genom de västra gränsbygderna, numera
kunna anses utesluten. Enligt af vederbörande statsmyndigheter gjorda
uttalanden, livilka äfven förekomma uti här afhandlade nådiga proposi¬
tion nr 69, skulle nämligen de västra gränsbygdernas trafikbehof lämp¬
ligare kunna afbjälpas på annat sätt, nämligen genom ett system till
bibanor till redan befintliga järnvägar.
Då emellertid det sagda, för de västra gränsbygderna afsedda bi-
banesystemet till väsentlig del skulle komma att ansluta sig till Göte¬
borg—Bergslagernas järnvägar såsom »stambana», då vidare bibanesy-
stemet är afsedt att till stor del genom omfattande uppoffringar från
statens sida komma till stånd, dä dessutom det i längden svårligen
skulle kunna lända det allmänna till gagn, att stora landsdelar, för
hvilka staten dock på nämnda sätt genom bibanesystemets understöd¬
jande skulle komma att göra högst betydande uppoffringar, för fram¬
tiden blefve beroende af en enskild järnväg och dess trafikanordningar
samt tariffpolitik, och då slutligen det icke skulle kunna anses välbe¬
tänkt att uppskjuta ett förr eller senare oundvikligt statsinköp af Berg-
slagsbanan till en tidpunkt, då priset å densamma genom ökad trafik¬
inkomst på grund af statens egna åtgöranden vid främjandet af bibane-
4
Motioner i Första kammaren, Nr 93.
systemet komme att utfalla högst betydligt mycket högre, än som för
närvarande skulle behöfva vara händelsen, så torde ett statsinköp af
Bergslagsbanan redan nu vara oundvikligt. Med anledning häraf lärer
äfven den andra af de nyss anförda tre utvägarna, hvilken bland annat
förutsatte en ny statsbanelinje Kristinehamn—Töreboda kunna anses
utesluten.
De åtgärder, som under sådana förhållanden äro att vidtaga för
att åstadkomma den erforderliga utfarten för den nordliga delen af
Inlandsbanan från jämtländska tvärbanan och fram till västkusten eller
närmare bestämdt till Göteborg, skulle härigenom komma att bli
följande:
1) byggandet af en ny statsbanelinje från Brunflo statiou å jämt¬
ländska tvärbanan till Sveg i Härjedalen,
2) statsinköp af järnvägen Orsa—Sveg,
3) statsinköp af bandelen Orsa—Mora eller eventuellt ett nyanlagd t
spår mellan dessa båda punkter,
4) statsinköp af Mora—Vänerns järnväg, samt
5) statsinköp af Göteborg—Bergslagernas järnväg.
Ifråga om hvart och ett af de särskilda statsinköpen må följande
anföras:
Beträffande statsinköp af järnvägen Orsa—Sveg så underlättas ett
sådant därigenom, att staten i densamma redan har nedlagt ett belopp
såsom statslån af icke mindre än 4,000,000 kronor, utgörande två tredje¬
delar af den till 6,000,000 kronor uppgående anläggningskostnaden.
Trafiken å järnvägen lär ännu icke vara stor nog att betacka drift¬
kostnaderna, mycket mindre lämna något öfverskott till förräntning af
de af staten till företaget utlånta penningarna. Det bar äfven härvid¬
lag uppgifvits att järnvägsbolaget bar att dragas med en skuld på
något öfver 600,000 kronor utöfver ofvan nämnda 4,000,000 kronor för
upplupna men oguldna räntor. Det är under sådana förhållanden
uppenbart, af hvilken betydelse det vore, att trafiken å banan genom
tillkomsten af en linje Brunflo—Sveg komme att ökas, så att full förränt¬
ning kunde komma att uppstå. Lösesumman vid statsinköp torde böra
anslås till samma belopp som byggnadssumman, eller 6,000,000 kronor,
hvarvid fråndrag bör göras af upplupna men oguldna räntor å det nu¬
varande statslånet.
Beträffande statsinköp af handelen Orsa—Mora, som nu ingår som
eu del af Gefle—Dala järnväg, torde detta kunna stöta på eu del svå¬
righeter vid eventuella förhandlingar, hvarför utvägen att anordna ett
Motioner i Första hammaren, Nr 98.
5
särskilt spår för statens räkning torde böra hållas i utsikt, en utgift
som i fråg’a om denna korta sträcka ej kan blifva särdeles stor.
Beträffande statsinköp af Mora—Vänerns järnväg så märkes, att
någon utdelning å stamaktierna hittills icke lär ha förekommit, hvadan
det torde stå i utsikt att förvärfva denna järnväg för ett belopp, mot¬
svarande det bokförda värdet med fråndrag af den värdeminskning,
som efter värdering möjligen kan anses ha uppstått genom eventuella
brister med afseende på järnvägens underhåll i fråga såväl om den
rullande materielen som om banan i öfrigt. . Enligt d:r Key-Åbergs
uppgift utgjorde banans bokförda värde för cirka 6 år sedan ungefär
12,000,000 kronor, ett värde som sedan dess icke torde i någon högre
mån ha ökats.
Beträffande statsinköp af Göteborg—Bergslagernas järnväg, hvilken
befinner sig uti ett i ekonomiskt hänseende mycket godt läge, sa kan
förvisso ett sådant köp komma att stöta på mycket stora vanskligheter.
Men det är undertecknads bestämda uppfattning, att om staten icke
redan nu skrider till verket, så skola, såsom redan blifvit antydt, svå¬
righeterna härvidlag år efter år komma att bli allt större, i den man
som gränsbygdernas bibanesystem kommer att utveckla sig och i den
mån som järnvägens ägare mer och mer bli öfvertygade om nödvän¬
digheten för staten att såväl på grund af Inlandsbanan som på grund
af andra skäl inlänka densamma i statsbanesystemet.
Enligt de i koncessionen för Göteborg—Bergslagsbanan stadgade
villkor skulle visserligen ett tvångsinköp från statens sida af järnvägen
i fråga komma att ställa sig synnerligen ofördelaktigt för att icke säga
rent af ogörligt, enär i så fall lösesumman enligt de regler som gälla
intill 1919 skulle komma att uppgå till det dubbla, mot nettotrafik-
inkomsterna svarande kapitalvärdet, hvillcet skall beräknas efter en ränte¬
fot af 5 %. Men det finnes skäl att antaga, att bolaget vid en fri¬
villig förhandling skulle kunna vara villigt att tillmötesgå med högst
betydande eftergifter. Som utgångspunkt för en förhandling härvidlag,
torde kunna läggas den beräkningsgrund, som efter 1919 enligt kon¬
cessionens bestämmelser stadgas och som bestämmer inlösesumman till
en och en half gång det nyss omnämnda kapitalvärdet, dock så att
härvidlag ovillkorligen bör fordras, att järnvägsanläggningen med rul¬
lande materiel och öfriga tillbehör bör befinna sig i fullgodt skick.
Skulle i sistnämnda hänseende brister kunna påvisas, borde från den
beräknade inlösesumman dragas så stort belopp, som efter värdering
kunde anses motsvara kostnaderna för banans försättande i dylikt skick.
Det torde böra särskildt bemärkas, att det för staten skulle vara
6
Motioner i Första hammaren, Nr 93.
vida fördelaktigare att nu, om öfverenskommelse härom kunde träffas,
på frivillighetens väg erlägga en på senast angifvet sätt bestämd löse-
summa, i stället för att vänta tills år 1919, då tvångsköp efter samma
beräkningsgrund skulle af staten kunna genomföras. Det är nämligen
klart, att allteftersom bibanesystemet i gränsbygderna genom statens
kraftiga medverkan utvecklas, och allteftersom trafikökning kommer
att inträda af andra grunder, sammanhängande med Inlandsbanans till¬
komst norrut, så stegras nettotrafikinkomsterna och alltså det häremot
svarande kapitalvärdet högst betydligt.
I fråga om samtliga dessa statsinköp gäller otvifvelaktigt, att vare
sig det varit Kungl. Maj:t, som tagit initiativet, eller om det på grund
af denna min motion blefve Riksdagen, som komme att taga sådant
initiativ, så måste Riksdagens granskning och bestämmande i saken in¬
skränka sig till vissa hufvuddrag, under det att inköpsprisens noggrannare
bestämmande i detalj faktiskt blefve beroende af Kungl. Maj:ts noggranna
och omdömesgilla handhafvande af de erforderliga underhandlingarnas
detaljer. Under sådana förhållanden, och då ett godt resultat gifvet-
vis i hög grad måste vara beroende af regeringens rörelsefrihet och
handlingskraft, vill det synas undertecknad, som om bästa möjliga re¬
sultat stode att vinna, därest Riksdagen inom ramen för de här upp¬
dragna konturerna, gåfve Kungl. Maj:t full frihet att förhandla och
bestämma i afseende på de erforderliga järn vägsköpen, på sätt nedan
kommer att närmare föreslås.
1 fråga om byggandet af en ny statsbanelinje Brunflo—Sveg må, utöfver
dess betydelse som länk i utfarten för nordliga Inlandsbanan från den
jämtländska tvärbanan till Göteborg, äfven anföras dess lokala betydelse,
såsom än ytterligare bestyrkande af huru mycket större vikt det är att
nu fortsätta söderut från nämnda tvärbana än norrut från Ströms vattu-
dal. Dess betydelse för att åstadkomma vederbörlig trafikökning å
bandelen Orsa—Sveg är redan berörd, men härtill kommer att utefter
linjen Brunflo—Sveg naturtillgångar äro tillfinnandes, som äro af den
största betydelse för stora delar af Norrland, och som därför genom
banans snara byggande höra så snart som möjligt göras lättare till¬
gängliga. Härvidlag behöfver endast omnämnas Tans kalkbrott, hvars
kalk, sedan linjen Brunflo—Sveg väl kommit till stånd, lätt kan till¬
godogöras för jordbruket i Västernorrlands, Jämtlands och delar af
Gäfleborgs län.
Af hvad undertecknad här anfört torde framgå, att till förmån för
banbyggande och därmed sammanhängande baninköp söder om jämt¬
ländska tvärbanan, innan Inlandsbanan norrut från Ströms vattudal
Motioner i Första hammaren, Nr 93.
7
fortsattes, tala, dels att de stora landsekonomiska intressena kräfva att
export- och importrörelsen till de genom Inlandsbanan nyöppnade lands¬
delarna ordnas på en sådan basis, att största möjliga fördel för landet
i dess helhet häraf uppstår, dels att statsverkets finansiella intressen
likaledes kräfva, att ej genom onödigt dröjsmål förvärfvandet af erfor¬
derliga enskilda järnvägar ytterligare försvåras, och, att ej, såsom fallet
är ifråga om Orsa—Svegbanan, störa af staten utgifna belopp i onödan
ligga räntelösa, dels äfven viktiga lokala hänsyn.
Under sådana förhållanden synas de af statsrådet och chefen för
civildepartementet i den kungl. propositionen nr 69 åberopade skälen
för banbyggandets fortsättande norrut från Sveg ingalunda tillräckliga.
Detta omdöme kan icke upphäfvas däraf, att statsrådet ställer i utsikt
proposition om och påbörjande af linjen Brunflo—Sveg redan till nästa
år, ty strängt taget måste man väl ändå anse, att Riksdagen i fråga
om planen för Inlandsbanans fortsättande nu är ställd inför ett antingen
—eller. Icke lärer det väl nämligen kunna anses stå i öfverensstäm¬
melse med en god nationalhushållning att, som Kungl. Maj ds proposition
förutsätter, efter nästa år bedrifva Inlandsbanebygget samtidigt såväl
norrut från Ströms vattudal som söderut från Brunflo. Det enda för¬
svarliga tillvägagångsättet synes undertecknad vara, antingen att man
med samlad kraft bedrifver arbetet norrut från Ströms vattudal och
låter Brunflo—Sveglinjen vänta, eller att Brunflo—Sveglinjen kommer i
första rummet och att därvid på dess åstadkommande användes årligen
ett så stort belopp för denna linje ensam, som den Kungl. propositio¬
nen förutsätter från och med nästa år skola komma att fördelas dels
på denna linje, dels på linjen norrut från Ströms vattudal. Genom ett
sådant tillvägagångssätt, som förutsättes enligt det ena eller andra af
de här anförda alternativen, kommer icke på långt när så lång tid att
förflyta, innan en ny naturlig länk i Inlandsbanan blefve färdig för att
tagas i bruk, som hvad fallet skulle bli ifall krafterna på det sättet
splittrades, som den kungl. propositionen förutsätter.
Departementschefen har i sitt yttrande til! statsrådsprotokollet på
ett ställe anfört som skäl mot att nu besluta byggandet af linjen Brunflo
—Sveg för att i stället vänta med fortsättningen norrut från Ströms
vattudal, att förslaget Brunflo—Sveg icke skulle föreligga i utarbetadt
skick, hvilket däremot vore fallet med förslaget Ströms vattudal—Ån-
germanälfven. Undertecknad vill ej särskildt fästa sig vid det egen¬
domliga uti, att järnvägsstyrelsen och Kungl. Maj:t genom att låta ut¬
arbeta eller icke låta utarbeta ett förslag i färdigt skick skulle kunna få
fram motiv för ett riksdagsbeslut i ena eller andra riktningen. Men
8 Motioner i Första kammaren, Nr 93.
undertecknad vill i stället påpeka, hurusom departementschefen i sin
hemställan i slutet af propositionen vill förbehålla Kungl. Maj:t rätt
»att närmare förordna om de orter, järnvägen bör genomgå», en om¬
ständighet som synes peka på, att icke heller förslaget Ströms vattudal
—Ångermanälfven är så alldeles fullständigt genomar b etadt. Under
sådana förhållanden, och då ganska utförliga undersökningar tidigare
verkställts ifråga om linjen Brunflo—Sveg, synes i här berörda omstän¬
dighet icke ligga något som hälst hinder mot ett beslut redan vid inne¬
varande riksdag om påbörjandet af linjen Brunflo—Sveg i stället för
linjen norrut från Ströms vattudal, och om det för sistnämnda linje för
år 1912 begärda beloppets användande för sträckan Brunflo—Sveg.
Med stöd af hvad undertecknad sålunda anfört, får jag alltså hem¬
ställa,
att Riksdagen, med afslag på Kungl. Maj:ts nå¬
diga proposition nr 69, måtte besluta,
dels anläggning af en statsbana från Brunflo till
Sveg för en enligt den ofvannämnda kungl. propo¬
sitionen till 11,700,000 kronor beräknad kostnad, med
rätt för Kungl. Magt att närmare förordna om de orter
järnvägen bör genomgå, allt med de förbehåll i till¬
lämpliga delar, som i den kungl. propositionen före¬
slås ifråga om linjen Ströms vattudal—Ångermanälfven,
dels att för banbyggnadens påbörjande bevilja ett
anslag för år 1912 af 900,000 kronor, med rätt för
Kungl. Maj:t att redan under 1911 af tillgängliga
medel förskottsvis utanordna 200,000 kronor.
Stockholm den 27 febr. 1911.
E. Hägglund.
Stockholm, K. L. Beckmans Boktryckeri, 1911.