Motioner i Första kammaren, Nr 78.
1
Nr 78.
Af herr Clason, om åvägabringande af utredning rörande åtgär¬
der från det allmännas sida till upptäckande, förebyg¬
gande. och motverkande af faran af kronisk arsenikför¬
giftning.
Eu hälsofråga, som under den senaste tiden med hvarje år börjat
påkalla allt större uppmärksamhet hos oss, är frågan om arsenikfaran,
särskildt den kroniska arsenikförgiftningen. Sedan under den senare
delen af det förra århundradet har som bekant denna sjukdomsform
varit beaktad, icke minst inom vårt land. Dess egenskap att långsamt
och försåtligt smyga sig öfver sitt offer, utan att denne har anledning
tro sig utsatt för giftets farliga verkningar, och under förhållanden, som
ofta göra det svårt att upptäcka, hvarifrån det kommer, hämmar gifvet-
vis i hög grad möjligheten att skydda sig för densamma. Dessa om¬
ständigheter hafva också medfört att utan tvifvel mycket ännu återstår
i fråga om studiet af såväl sjukdomen som dess uppkomst.
Hvad som emellertid med visshet torde kunna sägas, det är, att
just under den senaste tiden de iakttagna fallen af starkt arsenikhaltiga
varor visat en bestämd tendens att växa, likasom ock att fall blifvit
bekanta, då sjukdomen alstrats under förhållanden, hvilka man tidigare
icke haft anledning att misstänka såsom arsenikfarliga. I dessa hän¬
seenden ber jag att få hänvisa till två uppsatser angående arsenikfrå¬
gan, nämligen dels »Hälso vårdsföreningens förhandlingar 1901 och 1902,
sammanträdet den 22 februari 1902» med diskussion angående arsenik¬
frågan, dels »Om kronisk arsenikförgiftning samt några af orsakerna till
densamma, föredrag i Svenska läkaresällskapet den 29 mars 1910» af År-
Bihang till Riksd. prof. 1911. 1 Samt. 2 Afä. 1 Band. 34 Raft. (Nr 78—79.) 1
2
Motioner i Första kammaren, Fr 78.
vid Blomquist, Indika uppsatser skola tilllliandabållas det utskott, som
kommer att omhändertaga den närmaste handläggningen af denna motion.
Det kan tilläggas, att resultatet af den sistnämndes undersökningar under
1910 — Indika endast hade påbörjats, då ifrågavarande föredrag hölls
— påvisar en ytterligare stegring under detta år af de starkt arsenik-
haltiga varuprofven. Och då arsenikfaran tidigare särskildt beaktades i
fråga om tapeter, väfnader o. d., har numera uppmärksamheten haft an¬
ledning att rikta sig äfven på sådana fall, då sjukdomsorsaken har legat
i garner, målningar af väggar och tak, korkmattor, murbruk, snus, m. in.
Åtskilliga varor lär det numera till och med vara nästan omöjligt att
erhålla arsenikfria. Det synes äfven ha konstaterats, att under inver¬
kan af mögelsvampar arseniken vida lättare, än man förut tänkt sig,
kan frigöras ur föremål, med Indika den är förenad, och på detta sätt
utöfva sina hälsovådliga verkningar. På sjukdomens förrädiska karak¬
tär hafva ock framkommit nya bevis i märkliga fall, då den verkliga
orsaken till de sjukes lidanden länge varit obekant, under det att där¬
emot diagnos och behandlingsmetoder afpassats efter andra sjukdomar.
Det har också framhållits, att just i ett land sådant som vårt på grund
af dess klimatiska förhållanden, som föranleda bruk af innanfönster in. in.,
arsenikfaran faktiskt är större än i andra länder, där sådana förhållan¬
den icke existera.
En medverkande orsak till denna arsenikfaras ökade framträdande
torde på goda grunder vara att söka i den nya giftstadgan af den 7
december 1906. Denna medförde nämligen en betydande stegring af
den för handelsvaror tillåtna arsenikmängden. Visserligen är den metod,
som enligt den dittills gällande förordningen användes för profvande af
en varas arsenikhalt, icke fullt jämförlig med den numera stipulerade,
och olika uppgifter rörande omfattningen af den genom 1906 års gift¬
stadga medgifha stegringen i tillåten arsenikhalt befinnas sålunda före¬
komma. Enligt ett utlåtande af generaldirektör Linroth i ofvannämnda
diskussion 1902, hvilket naturligtvis måste tillerkännas vitsord, var
emellertid den dåvarande högsta tillåtliga halten af arsenik 0,05 milli¬
gram på 100 kvadratcentimeter väfnad eller 200 kvadratcentimeter
tapet; och då förstnämnda siffra i 1906 års stadga ändrats till 0,20
milligram, d. v. s fyradubblats, så innebär detta, hvad som ock från
annat sakkunnigt håll betygats, att den nya stadgan minst fyrdubblat
den tillåtna arsenik halten.
Motioner i Första kammaren, Nr 78.
3
Emellertid synes stegringen icke hafva stannat härvid. Vid själfva
stadgans utfärdande vidfoga nämligen med afseende på vissa varuslag
ännu eu åtgärd, som måste hafva verkat i samma riktning. Den rörde
den varukvantitet, som skall användas för hvarje prof, och hvars arse-
nikhalt ej får öfverskrida nyssnämnda mått — 0,20 mgm — för att
varan skall få hållas till salu eller försäljas. I det kommittéförslag af
den 20 februari 1906, som i hufvudsak lades till grund för den nya
giftstadgan, föreslogs i § 28, bland annat, att vid »väfnad (hvartill äfven
räknas filt, stickad, virkad eller knypplad vara), ofärgad, färgad, målad,
tryckt i färg eller belagd med linoleum, kautschuk, guttaperka o. d.»,
prof kvantiteten skulle bestämmas till 100 kvadratcentimeter, och att för
»garn, otvinnadt eller tvinnadt, ofärgadt eller färgad!», samma kvanti¬
tet skulle utgöra 5 gram. Uti medicinalstyrelsens yttrande öfver för¬
slaget, dateradt den 31 oktober 1906 och till kungl. civildepartementet
inkommet den 16 november s. å., bibeköllos i båda fallen samma prof-
kvantiter, dock med någon lindring för tjockare väfnader. I den utfär¬
dade giftstadgan däremot äro båda dessa profkvantiteter af varan
minskade till hälften eller till respektive 50 kvadratcentimeter för väf¬
nader och 2 gram för garn. Det är emellertid tydligt, att ju mindre
den varukvantitet sättes, inom hvilken eu viss arsenikmängd skall fram¬
ställas för att göra varan otillåtlig i handel, dess arsenikhaltigare kan
varan i själfva verket vara utan att hämmas af giftstadgan. Nyssnämda
minskning af varukvantiteten från förslagets 100 kvadratcentimeter och
5 gram till stadgans resp. 50 hvem. och 21-■ gram betyda sålunda fak¬
tiskt eu fördubbling för väfnader och garn af den enligt förslaget till-
låtliga arsenikhalten, och då densamma, såsom nyss nämnts, redan i för¬
slaget fyrdubblats i jämförelse med tidigare förhållanden, så har alltså
1906 års giftstadga med hänsyn till så viktiga artiklar som väfnader
och garn åttadubblat den förut tillåtna arsenikmängden. Det är under
sådana förhållanden icke underligt, om antalet arsenikfall under de
senaste åren tilltagit.
I fråga om sistnämnda betydelsefulla omredigering af förslagets
bestämmelser omedelbart före dess utfärdande bör ännu eu omständighet
beaktas. Det har anmärkts, att bland de kommitterade, från kvilka
förslaget utgick, visserligen den teoretiska medicinen och kemien funnos
representerade, men att däremot ingen representant fanns för den prak¬
tiska läkarvetenskapen, där dock den största sakkunskapen i fråga om
arsenikförgiftningens faktiska uppträdande måste anses föreligga. Men
4
Motioner i Första kammaren, Nr 78.
äfven dessa kommitterade dristade sig icke gå längre i lindring af dit¬
tills varande bestämmelser mot arsenikfaran, än till bibehållande af förut¬
varande profkvantiteter, i nu berörda fall, respektive 100 kvcm. och 5
gram. Jämväl medicinalstyrelsen stannade i sitt förslag — om än,
såsom antydts, med någon mildring i fråga om tjockare väfnader — vid
samma profkvantiteter. Den ökade eftergifvenhet mot arseniken, som
framträder i själfva stadgan genom dess omnämda ytterligare fördubb¬
ling af den tillåtna arsenikhalten i väfnader och garn, en eftergifven¬
het, som tillkommit efter medicinalstyrelsens yttrande, har sålunda
kommit till stånd utan något stöd ens af de målsmän för den medi¬
cinska vetenskapen, som haft att förbereda stadgan. Eedan före dess
tillkomst hade för öfrigt, såsom uti den andra af de af mig citerade
skrifterna framhålles, betänkligheter från sakkunnigt håll uttalats redan
mot de af kommitterade föreslagna eftergifterna såsom för vidtgående
och i stället den åsikt förfäktats, att blott hälften af den af kommitte¬
rade föreslagna mängden eller blott 0,10 mgm. metallisk arsenik borde
sättas såsom gräns för den tillåtna arsenikhalten.
En omständighet med afseende på den nya giftstadgans bestäm¬
melser angående arseniken, som äfven bör uppmärksammas, då det
gäller arsenikfaran, är det förhållande, att den i samband med stadgans
utfärdande stipulerade profningsmetoden, på samma gång som den i
tillförlitlighet betydligt öfverträffa!' den äldre, dock äfven är vida kost¬
sammare. Priset för en undersökning, enligt den äldre metoden cirka
kr. 2: 50, är nämligen enligt den nyare cirka kr. 10. Det säger sig
emellertid själft, att ett så pass högt pris väsentligen försvårar och i
många fall rent af torde omöjliggöra för allmänheten att underkasta
ifrågakommande varor vederbörlig kontroll. Verkan häraf åter synes
endast kunna blifva en stegring i tillverkningen och spridningen af
arsenikfarliga varor, utan att detta i tid upptäckes. Men profnings-
metodernas kostsamhet gör äfven, att från enskildas sida ej alla de
undersökningar äro möjliga, som kräfvas för frågans allsidiga belysning.
De nu relaterade förhållandena göra påtagligt, att en utredning
angående arsenikfaran är af behofvet påkallad. Redan under förlidet
års riksdag vände sig ock eu framstående vetenskapsman, hvars arbets¬
kraft hade lidit afbräck i följd af arsenikförgiftning, till mig under
betonande af nödvändigheten att något gjordes i saken. Egna erfaren¬
heter under samum riksdag underströko sedermera vikten af denna
maning, Om, såsom sannolikt synes, den IDOG förändrade lagstift¬
Motioner i Första kammaren, Nr 78.
ningen har medverkat till att landets befolkning i högre grad än förut
utsatts för eu smygande sjukdomsfall, mot hvilken den enskilde i regel
alldeles icke eller endast med största svårighet kan värja sig, så kan
något dylikt tydligen icke vara förenad! med statens egna intressen.
Utländske importörers önskemål böra gifvetvis icke få uppväga den
nödiga omsorgen om folkhälsan. Skulle åter de i detta stycke ganska
allmänt spridda farhågorna vara öfverdrifna, så kräfves dock, sådant
sakläget för närvarande är, tydligtvis en grundlig undersökning redan
för att ådagalägga detta och därom öfvertyga allmänheten, ^ id en
sådan utredning borde alltså närmare undersökas, så väl huru saken
verkligen förhåller sig: om arsenikfaran är ökad genom 1906 års för¬
ändrade lagstiftning i ämnet, och hvilken betydelse den för närvarande
måste anses hafva, som ock hvilka mått kunna vidtagas för att i möj¬
ligaste mån upptäcka, förebygga och motverka densamma. Det är själf-
klart, att vid en dylik undersökning synnerligt utrymme måste beredas
den praktiska läkarevetenskapens män.
På grund af det anförda ber jag få hemställa,
att Riksdagen i skrifvelse till Kungl. Magt ville
anhålla, att Kungl. Maj:t täcktes genom sakkunnige
låta utreda, hvilka åtgärder från det allmännas sida
böra vidtagas för att kunna i möjligaste män upp¬
täcka, förebygga och motverka faran af kronisk arse¬
nikförgiftning.
Stockholm den 6 februari 1911.
Sam Glasört.