Motioner i Första hammaren, Nr 52.
1
Nr 52.
Af herr Bellinder, om revision af förordningen angående försälj¬
ning af brännvin den 9 juni 1905 i syfte att reformera
det s. k. Göteborgssystemet.
En öfver sikt af brännvinsförsäljningsbolagens omkostnader under
senaste tjugu försäljningsår visar följande siffror:
1899—90 ................................
|
....... Kronor
|
2,852,439: 40
|
1890—91 ...................................
|
|
2,949,274: 24
|
1891—92 .................................
|
|
2,998,052: 57
|
1892—93 ................................
|
|
3,150,686: 08
|
1893—94 .................................
|
|
3,223,061: 44
|
1894—95 ...................................
|
|
3,354,921: 93
|
1895—96 ..................................
|
|
3,494,455: 95
|
1896—97 ...................................
|
....... 33
|
3,577,359: 54
|
1897—98 ..................................
|
|
3,688,998: 98
|
1898—99 ...................................
|
|
3,771,949: 73
|
1899—1900 ............................
|
....... 33
|
4,185,458: 90
|
1900—01 .............................
|
...... 33
|
4,409,369: —
|
1901 — 02 .................................
|
....... 33
|
4,757,440: 08
|
1902—03 ...............................
|
|
—
|
1903 — 04 .................................
|
...... 33
|
5,413,183: 98
|
1904—05 ..................................
|
....... 33
|
5,528,492: 51
|
1905—06 ...................................
|
....... 33
|
5,700,583: 41
|
1906 — 07 ...................................
|
...... 33
|
6,157,936: it
|
1907—08 (15 månader).........
|
....... 33
|
9,057,455: 7 3
|
1909 ..........................................
|
....... 33
|
7,803,133: 74
|
Såsom häraf synes ha bolagens årliga omkostnader för ordnandet
af detaljhandeln med brännvin i riket under dessa tjugu år stegrats
Bihang till Rihsd. prat. 1911. 1 Sand. 2 Afd. 1 Band. 24 Höft. {Nr 52.) 1
2
Motioner i Föräta kammaren, Nr 52.
med i rundt tal 5 miljoner kronor. Denna ofantliga omkostnadssteg-
ring är redan för sig ägnad att väcka de allvarligaste betänkligheter.
Den blifver det i än högre grad, då man iakttager huru stegringen i
början rör sig i ganska långsam takt, så att skillnaden mellan det
första och femte året i perioden utgör blott 369,622 kronor eller en
stegring i medeltal af omkring 74,000 kronor årligen, men skillnaden
mellan omkostnaderna för det första och det sista året i senaste fem¬
årsperioden eller mellan år 1904—1905 och år 1909 utgör 2,274.641
kronor eller en stegring i medeltal af 456,000 kronor årligen.
En blick på förestående öfversikt visar vidare att stegringen år
från år icke är tillfällig eller rör sig i kastningar af särskild anledning,
den är konsekvent genomförd, icke ett enda år har minskning inträffat,
omkostnaderna ökas alltjämt.
Från affärssynpunkt är det helt naturligt att en ökad vinst måste
medföra ökade omkostnader. Och medan det belopp, som brännvins-
bolagen för tjugu år sedan såsom vinst lämnade det allmänna, utgjorde
omkring 5 miljoner kronor, voro de år 1909 kronor 12 miljoner. Det
har sålunda visserligen inträffat en högst ansenlig ökning af vinsten
under dessa år, men denna ökning håller icke jämna steg med steg¬
ringen af affärsomkostnaderna.
Bolagens verksamhet rör sig emellertid som bekant på två skilda
linjer, utskänkningens och minuthandelns. Och granskar man för¬
hållandet något närmare, finner man, att omkostnadsstegringen så godt
som uteslutande faller på utskänkningsröreisen, medan det är bolagens
minuthandel som gifver vinstökningen.
Tyvärr saknar den officiella statistiken, som på detta område är
synnerligen knapphändig, hvarje uppgift om fördelningen af inkomster
och utgifter i bolagens båda verksamhetsgrenar. De slås samman till
ett. Härigenom förlorar man hvarje möjlighet till ett exakt bedömande
af omkostnadernas förhållanden till den uppkommande vinsten. Emel¬
lertid ersättes denna bristfällighet i statistiken i någon mån af de
mera detaljerade uppgifter, som lämnas i de särskilda bolagens årsredo-
görelser och revisionsberättelser.
Hufvudstadens brännvinsbolag har under lång tid ansetts såsom
föredöme i fråga om Göteborgssystemets utveckling, och de siffror man
kan hämta ur dess redogörelser, torde kunna anses såsom typiska för
denna utveckling.
Omkostnadsfördelningen inom detsamma under år 1909 torde
framgå af bifogade utdrag af revisionsberättelsen för år 1909 (bil.' 1)
enligt hvilken — med uteslutande af sådana utgifter, som omedelbart
3
Motioner i Första kammaren, Nr 52.
gå till det allmänna, såsom skatter in. m. samt räntor — de direkta
utgifterna för utskänkningsrörelsen stiga till 657,900,48 och de direkta
utgifterna för minuthandeln till 128,949,12. Gemensamma utgifter,
Indika icke direkt kunna hänföras till den ena eller andra affärsgrenen,
såsom styrelse, kontor, reparationer m. in. uppgå till 133,009,33.
Ehuru dessa senare utgifter till alldeles öfvervägande grad betingas af
utskänkningen, kunna de här jämnt fördelas mellan denna och minut¬
handeln. Man kommer då till en summa omkostnader af kronor
724,405,15 för den förra och 199,514 kronor för den senare eller
i runda tal 725,000 och 200,000 kronor.
Enligt kontrollstyrelsens sammandrag betalade Stockholmsbolaget
under år 1909 för brännvin af 50 procentig styrka 101,8 öre. Dess ut-
skänkningspris var 8 öre för 4,5 ctl. af 41 procentig alkoholstyrka,
livilket motsvarar ett pris af 215 öre för liter 50 procentig vara. Bo¬
laget hade alltså en förtjänst af 113,2 öre för hvarje utskänkt liter
brännvin. Under året utskänktes 500,745 liter. Bruttoförtjänsten därå
uppgick alltså till 567,000 kronor.
Omkostnaderna för denna utskänkning uppgingo, såsom nyss är
visadt, till 725,000 kronor.
Bolaget drifver emellertid äfven eu omfattande servering af malt¬
drycker samt utskänker en del finare spirituösa. Af olika ölsorter såldes
å bolagens serveringsställen ej mindre än omkring 5 miljoner half-
buteljer. Detta vållar att utskänkningens varukonto kan i sin helhet
uppvisa en bruttoförtjänst af 920,000 kronor, sålunda ett öfverskott af
195.000 kronor. Det är den stora maltdrycksomsättningen, som räddar
denna gren af bolagens affärsrörelse från att gå med förlust.
Desto mera lönande visar sig bolagens minuthandel med brännvin.
Skillnaden mellan inköps- och försäljningspris för den försålda varan
går där till i rundt tal 1,900,000 kronor. Omkostnaderna för denna
försäljning utgöra 200,000 kronor och uppstår alltså eu nettovinst af
1.700.000 kronor.
Såsom afgifter för öfverlåtna rättigheter redovisar bolaget ett
belopp af 815,233,38 kronor eller med afdrag af den försäljnings afgift
bolaget själft erlägger och af stämplar netto 760,000 kronor.
Bolagets till det allmänna redovisade nettovinst utgjorde för år
1909 kronor 2,338,311:63.
Såsom af denna undersökning framgår har stat och kommun
mycket ringa eller intet ekonomiskt intresse i brännvinsutskänkningen
i hufvudstaden. De s. k. brännvinsmedel, som inflyta i det allmännas
kassor, härleda sig så godt som uteslutande från minuthandeln och från
4 Motioner i Första kammaren, Nr 52.
afgifter å försäljningen af finare spirituösa. De ofantliga omkostnaderna
för kroghållningen äta upp hela förtjänsten å brännvinsutskänkningen
och mera därtill.
Under dessa omständigheter må man väl fråga sig, om dessa krogar
— 30 till antalet — som Stockholmsbolaget själf innehar, fylla ett
sådant samhälleligt syfte, att de berättiga till nedläggande af en om-
kostnadssumma af 725,000 kronor af allmänna medel eller om icke en
billigare anordning vore tänkbar och önsklig.
Ser man till polisstatistiken så finner man, att under år 1908 å
utskänkningsbolagets 30 krogar 1,036 personer gjorde sig skyldiga till
fylleriförseelser, medan endast 159 fyllerister anhöllos från de 66 lokaler,
som af bolaget öfverlåtits åt enskilda.
Granskar man bolagets egen statistik öfver konsumtionen under
de senaste tjugu åren, så finner man att under den första femårsperioden
däraf 5,12 liter komma på hvarje invånare för utskänkning och 6,8 4
liter för minuthandel, medan under den senaste 5-årsperioden endast
2,6 4 liter komma på utskänkning men 8,19 på minuthandeln. Tillhopa
visar konsumtionen under första perioden 11,9 6 liter per invånare, men
har under sista perioden sjunkit till 10,83 liter eller i det närmaste
10 procent.
Denna sänkning är dock mera skenbar än verklig. Den motsvaras
nämligen till fullo af ökning i afsättningen å bolagen i Stockholms
grannorter. År 1906 t. ex. sjönk konsumtionen i Stockholm med öfver
3 liter per invånare, men samtidigt sprang försäljningen i angränsande
samhällen upp med omkring 300,000 liter. Den enkla anledningen var,
att det brännvin, som bolaget det året förde, icke föll dess kunder i
smaken. Något liknande synes ha upprepats under året 1909.
Såsom af förestående synes, kan man icke finna, att Göteborgs-
systemets verksamhet i Stockholm, trots de ofantliga omkostnader som
därpå nedlagts, har medfört någon som helst minskning i brännvinsför-
hrukningen under sist förflutna tjugu år. Ivrogsupningen har minskats,
men litersupningen ökats i motsvarande mån.
Detta synes vara den typiska utvecklingen för hela riket, ehuru
förhållandet ej kan med exakta siffror konstateras.
%
Hi
Brännvin är en vara, som kan hålla sig hur länge som helst,
den förstöres hvarken af köld eller värme.
5
Motioner i Första hammaren, Nr 52.
Sålunda är det gifvet, att omkostnaderna för utskänkningen skulle
kunna vara synnerligen låga.
Att de tvärtom stigit öfver all rimlighets gränser, däröfver gifva
besök i systemets krogar i olika städer en tydlig förklaring. Den brist
på sparsamhet, som bolagen i Stockholm och Göteborg lagt å daga
vid anordnandet af lokaler, har funnit efterföljare öfver hela landet.
Om inför Sveriges Riksdag den fråga framställdes: Skola vi årli¬
gen offra många miljoner kronor i omkostnader för att göra landets
krogväsen så ståtligt, tilldragande och praktfullt som tänkbart för att
därmed tubba allt flere drinkare inom dess trollkrets, så torde icke
någon röst höja sig för bifall till en dylik motion. Men icke desto
mindre finner sig Riksdagen år efter år uti att så sker, visserligen
under den inbillningen, att den utvecklade' prakten verkar i sedlig¬
hetens intresse.
1 det praktverk, hvarmed Stockholms bränn vinsbolag år 1902
firade sitt 25-års jubileum, synes till och med skildringen af de krog-
slott bolaget låtit uppföra, vara hufvudsaken.
Det faller icke någon människa in att beskylla våra utskänknings-
bolags ledande män för att icke efter bästa förstånd och med ärligt
uppsåt söka fylla den uppgift i sedlighetens och nykterhetens intresse,
som de åtagit sig.
Men de hafva sin svaghet. De äro så ytterst känsliga för allt
beröm, särskildt när det kommer från utlänningar, som gästa landet
för att på några dagar studera det mångbeprisade Göteborgssystemet.
Och för denna lilla fåfänga offra de allt för mycket af realiteten , som i
detta fall på det närmaste sammanhänger med kostnadsfrågan.
I skrifvelsen af den 26 september 1903 till chefen för kungi.
finansdepartementet uttalade utskänkningsbolagens förtroendenämnd den
mening, »att då begäret efter starka drycker ej kunde helt och hållet
undertryckas, arbetarebefolkningen åtminstone vandes så mycket som
möjligt vid att, i likhet med de i förmögenhet och bildning högre
ställda samhällsklasserna, betrakta brännvinet icke såsom en läskedryck
utan såsom en krydda till maten, och på grund af denna uppfattning
hade bolagen numera allmänt inrättat sina utskänkningsställen till
hufvudsakligen matanstalter, hvarest brännvinsförsäljningen, så långt
omständigheterna medgåfve, vore inskränkt till servering vid måltider
åt spisande gäster.»
Detta är det program, som bolagen själfva officiellt ställt för sin
verksamhet. Under en tid då den gamla folkseden att taga »eu sup
till maten» alltmera försvinner ur bildade kretsar, verkar det egen¬
6
Motioner i Första kammaren. Nr 52.
domligt att se Göteborgssystemen sätta dess upplifvande bland arbetare¬
klassen såsom ett rättesnöre för sin rörelse. Uttalandet vittnar ock om
ganska mycken okunnighet om brännvinsbegärets yttringar. Visst är, att
om utskänkningsbolagen lyckades vänja kela vår arbetarebefolkning att
taga denna farliga krydda till maten, så skulle ej ett steg därmed lia
tagits till bekämpandet af rusdrycksåtrån mellan måltiderna.
.Det är denna oriktiga föreställning, hvarpå vårt utskänknings-
väsende under senare år blifvit byggdt.
Under äldre tider funnos i hufvudstaden liksom annorstädes tal¬
rika matställen, där god och snygg föda serverades. Konkurrensen dem
emellan var ganska stor och höll priserna nere. I allmänhet voro
gästerna belåtna, och voro de det ej, gingo de till ett annat ställe,
som bättre motsvarade deras smak.
Det öfvervägande flertalet af dessa serveringar saknade all ut-
skänkningsrätt.
Denna näring har under senare år allt mera fört ett tynande lif.
Den kan ej uppehålla konkurrensen med bolagsvärdshusen och deras
af allmänna medel understödda mathållning'.
Redan för ett tiotal år sedan framträdde offentligen denna klagan
öfver bolagens illojala konkurrens med enskilda näringsställen och nykter-
hetsvärdshus. Dessas innehafvare gjorde anmärkning öfver den oför-
skylda förlust, som så tillfogades dem, och häri fingo de instämmande
från nykterhetsifrare. I denna klagan framhöllos den »osunda kon¬
kurrensen » och faran för att arbetarne och deras vederlikar genom
att intaga sin föda på bolagskrogarne utsattes för eu frestelse till rus¬
dryckers förtärande, hvartill måltiderna eljest icke skulle gifva upphof.
I slutet af 1899 afgaf Stockholmsbolaget ett utlåtande öfver denna
klagan. Det kunde icke finna mer än två alternativ, på b vilka, den
öfverklagade olägenheten kunde afvärjas, den ena var att för framtiden
hålla underhaltig mat, den andra att fördyra densamma.
Blefve maten sämre, komme antalet ordentliga gäster, som gånge
till utskänkningsställena allenast eller förnämligast för den goda mat¬
hållningens skull, att minskas. Dessa ställen »skulle alltså mista sin
nyttigaste och mest berömdvärda sida, nämligen den att vara matanstalter
för arbetsklassen, och i utbyte mot den erkändt framstående ställning,
de i detta hänseende nu intaga, komme de att iklädas lmfvudkarak-
tären af supställen».
Bolaget erkänner själf, att det använder den goda mathållningen
såsom lockbete för att draga till sig och fasthålla ordentliga gäster
vid krogen.
Motioner i Första kammaren, Nr 52.
7
Erfarenheten har emellertid visat, att detta lockbete måste doppas
i brännvin, om det skall utöfva någon dragningskraft på allmänheten.
Att uppmuntra brännvinsförtärandet med lyx och god mat kan aldrig
vara samhällsgagneligt och än mindre — ekonomiskt.
Sedan bolagen lyckats till stor del konkurrera ihjäl den enskilda
mathållning utan utskänkningsrätt, som förut florerade, ha de på många
orter sökt få till stånd på allmän bekostnad upprättade matserveringar
utan alkoholhaltiga drycker.
Först arbetar man af alla krafter att genom osund konkurrens
döda de nykterhetsvärdshus och fria matställen för arbetare som funnos.
Sedan detta till större eller mindre del lyckats, gör man experiment
med att upprätta nykterhetsafdelningar inom egna lokaler, och dä detta
bringar förlust, begär man rättighet att använda allmänna medel till
upprättande och underhåll af nya nykterhetsvärdshus.
Göteborgssystemets utveckling har i Sverige gått i helt annan
riktning än dess stiftare tänkt. Läser man det yttrande, som i april
1865 afgafs af den kommitté, som tillsatts i Göteborg för att utröna
orsakerna till pauperismen i samhället, »tillvaron af ett proletariat af
stort omfång och djup, hvithet icke syntes vara i aftagande utan i en
hotande tillväxt», så finner man bl. a. följande passus: »Eu af dehnest
verkande orsakerna till nöden fann kommittén ligga i brännvinssuperiet
och krogarnes dåliga anordningar. På dem serverades brännvin äfven
åt minderåriga och åt rusiga kunder. Brännvin såldes på kredit och
mot pant. Det gamla stadgandet att lagad mat alltid skulle vara att
tillgå trotsades ofta öppet af krögarna. Ett flertal af stadens krogar
utgjorde verkliga suphålor, där lasten frodades i smuts, mörker och
stank. Äfven de strängaste ordningsföreskrifter och den vaksammaste
polisuppsikt kunde icke råda bot mot allt detta oskick, allt detta
elände, där den enskilda vinningslystnaden dref ocker på lastens be¬
kostnad.»
Af detta yttrande framgår, att undersökningen särskilt afsåg de
usla krognästen, som besöktes af samhällets drägg. Här ville man sopa
rent och göra snyggt, hindra supandet på kredit eller af minderåriga,
hålla ordentlig mat och skaffa ljusa och rymliga lokaler.
Det enklaste hade varit att helt enkelt stänga alla krognästen,
om hvilka den tillsatta kommittén talar. Men kommittéledamöterna
voro praktiskt erfarne män. De visste att lasten ej kunde hämmas på
dylikt sätt. Den skulle blott drifvas in på än farligare afvägar. Bränn¬
vinet skulle köpas stopvis och hemmet förvandlas till krog. Därför
ville man ej afskära möjligheten för drinkaren att få sin sup vid krog-
8 Motioner i Färskt hammaren, Nr 52.
disken ehuru ingenting finge uppmuntra honom därtill eller hälla honom
kvar där.
»Bolagskrogen» från systemets första tid har emellertid i våra
dagar bragts upp på ett så högt plan, att den ej längre kan nås af
sina ursprungliga kunder. Dessa ha stötts ned i litersupningens elände.
Tillsattes nu, särskildt i hufvudstaden såsom år 1865 i Göteborg, en
kommitté för att undersöka orsakerna till fattigdom och dryckenskap
i samhället, skulle den ej kunna undgå att märka, huru just de elän¬
digaste sakna medel att supa efter systembolagets dyra recept och
därför af sitt dryckesbegär genom litersupning dragas allt djupare och
djupare ned. De kunna ej få en eller ett par supar vid krogdisken,
de tömma därför litern i portgångar och i de kyffen, där de ha sin
bostad.
Få hafva eu aning om huru många »inneboendeställen» i hufvud¬
staden och andra större städer, som i själfva verket äro krognästen
af värsta slag, där fylleri och andra laster florera ostörda af alla »ord¬
ningsmän», stängningstider och dylikt. Ja, man kan påstå, att hvarje
åtgärd, som lyfter systemkrogen upp till högre plan och afser att göra
den mindre tillgänglig, i själfva verket blott bereder rum för dylika
hemsupningsställen och inneboendekrogar.
Systemvärdshuset söker en annan publik, den ordentlige arbetaren,
som förut intog sina måltider på privata matställen eller i hemmet,
men som nu af den bättre och billigare maten, de ståtliga lokalerna,
den strålande belysningen, den sköna värmen, lockas in på matkrogen,
för att där till måltiden få helan och halfvan, samt ett par buteljer
Öl. Gästen skall hafva mycken inre motståndskraft, om han ej faller
för den dagliga och stundliga frestelsen. Då man i dessa dagar läser
i tidningarna, att landets nykterhetsordnar under senare tider på grund
af brott mot ordnarnes lagar haft stora affall, hänger detta nära ihop
med svårigheten att kunna motstå frestelsen till att förtära brännvin
eller Öl vid besök å bolagskrogarne, Indika besök före affallen troligen
afsetts för att intaga en måltid god mat. »Göteborgssystemet» har
satt brännvinsglaset inom räckhåll från mattallriken, det har gjort
brännvinet till eu nödvändig krydda till maten. Dess missriktade
sedlighetssträfvan gör omedvetet allt för att uppfostra kunden till
vanesupare, dock naturligtvis alltid efter reglementen och ordnings¬
föreskrifter.
Meningarna äro delade om det mer eller mindre skadliga häruti.
Det är med brännvinet som med tobaken: vanan förtager de obehagliga
yttre verkningarna. Det mått brännvin, som skulle göra en dräng
9
Motioner i Första kammaren, Nr 52.
från landet vild ocli galen i hufvudet, sväljer eu af »systemets» tränade
kunder utan att blinka. Den, som dagligen förtär spritvaror, blifver
sällan märkbart rusig, medan den, som blott tillfälligt åtkommer dylika,
är ytterst känslig för ruset.
Detta är förklaringen, att i större städer fylleriförseelserna städse
ökas i jämbredd med de restriktiva bestämmelser, som vidtagas för
att kämma dryckesvanan.
I Kristiania t. ex., där så oerhördt stränga bestämmelser äro rå¬
dande i fråga om utskänkning och försäljning af spritdrycker, är an¬
talet fyllerister mångfaldigt större än i Köpenhamn, där nästan inga
länder läggas för supningen. Emellertid är det ju välbekant, att sprit-
dryckskonsumtionen i Köpenhamn är ofantligt mycket större än i
Kristiania. Skillnaden är, att i den danska hufvudstaden arbetarbefolk¬
ningen utgöres af någorlunda måttliga vanedrinkare och i den senare
af omåttliga tillfällighetssupare. Och det är dessa senare, som oftast
råka i klammeri med polisen.
Obenägenheten hos städernas unge män att träda i ordnadt äkten¬
skap torde i mycket vara att hänföra till systemets verkningar. Till
följd af bostadsbrist och höga hyror måste utrymmet blifva trångt för
det unga paret. I många fall får det nöja sig med små mörka kyffen,
Indika åter måste delas med inneboende. Huru skall icke ungkarls-
lifvets kroghärlighet hägra för den gifte mannen. Huru måste icke
jämförelsen mellan den kost, hustrun kan bjuda, och den, som »Systemet»
bestod, tränga sig på honom. Ett kan han dock alltid skaffa: supen,
som krogen så småningom lärde honom att nyttja till maten. Och så
kommer »litern» in i hemmet. De inneboende deltaga i välfägnaden.
Nästa gång är det deras tur att bjuda. Och så går det året rundt.
Sant är, att bolagen själfva icke bekosta den mat, som billigare
än å andra ställen kan serveras å deras värdshus och källare. Detta
är föreståndarens ensak. Men bolaget håller honom med fria lokaler,
fri betjäning, fri värme, belysning och renhållning, fritt duktyg och
servis, reparerar och underhåller allting och aflönar honom själf därtill.
Omkostnaderna för dessa förmåner, som sätta bolagens föreståndare i
tillfälle att konkurrera ihjäl de privata matställena, för arbetsklassen,
belöpa sig endast för hufvudstaden till mellan 700,000 och 800,000
kronor och utgöra eu dryg del af de 8 miljoner kronor, som det all¬
männa årligen består till Göteborgssystemets omkostnader.
Flera bolag hafva jämte den allmänna afdelningen upprättat s. k.
bättre källarafdelningar, hvilka draga ansenliga omkostnader.
Kunderna i dessa äro mera sällan vanliga kroppsarbetare. De
Bihang till Biksd. prof. 1911. 1 Sand. 2 Afd. 1 Band. 24 Höft. 2
10 Motioner i Första hammaren, Nr 52.
utgöras i Stockliolm, enligt en af kontrollörerna S. J. Rehn och C. Borg
den 1 oktober 1907 till bolagsstyrelsen afgifven rapport, »hufvudsakligast
af personer tillhörande medelklassen, såsom mindre handtverksmästare,
småhandlande, bokhållare, handelsbiträden, betjäning vid stadens och
statens verk och inrättningar, underbefäl vid armén och flottan, förmän
och s. k. basar vid byggen och stadens hamnplatser.»
På försök indrogs från den 1 april 1907 spirituosaserveringen i
dessa källarafdelningar. Detta väckte mycket missnöje och kunderna
drogo sig bort från bolagens värdshus. De båda nämnda kontrollörerna
sammanfatta i ofvan omförmälda rapport deras klagomål. »Vi äro» —
säga de — »hederliga och laglydiga människor, som, utan att vara
drinkare, dock vilja hafva en sup till maten samt därefter vårt 'kaffe
och avec’. Nu måste vi endera afstå från supen eller ock gå in i den
allmänna afdelningen och där intaga vår måltid, många gånger i säll¬
skap med våra arbetare eller med personer, som vi i ett eller annat
afseende hafva under vår tillsyn eller kontroll. Visserligen kunna vi
gå in på en andra klass restaurant, men där äro mat och dricksvaror
i allmänhet dubbelt så dyra som i bolagets källarafdelning, hvarjämte
maten och dricksvarorna ej äro underkastade den kontroll som å
bolagets ställen, hvartill kommer, att dessa restaurantlokaler, på få
undantag när, ej kunna mäta sig med bolagets beträffande ljus, ut¬
rymme och snygghet.»
Man torde ej behöfva framhålla, huru olämpligt det måste vara
att personer, som i allmänhet intaga eu mera gynnsam ekonomisk ställ¬
ning, skola med uppoffring af allmänna medel utom andra förmåner
hållas med mat till halfva priset mot hvad den enskilda företagsam¬
heten mäktar åstadkomma.
I ett memorial till utskänkningsbolagens förtroendenämnd af
samma dag bekräftar direktören S. Rubenson kontrollörernas erfarenhet
om att det, trots dessa förmåner, är åtkomsten af spritvaror, som lockar
kunder till bolagets källarlokaler. Han skildrar dessa under denna tid
sålunda: »Med några undantag råder å dessa ställen en ödslighet, som
gör ett nästan pinsamt intryck. I matsalen stå en mängd dukade bord,
men gästernas antal inskränker sig gemenligen, äfven under de vanliga
måltidstimmarna, till en eller två. Ännu mer framträder ödsligheten i
kaférummet. Man trodde, att, sedan all spirituösa- och ölservering upp¬
hört i denna del af lokalen, densamma skulle af eu nykterhetsälskande
publik i stor utsträckning anlitas för intagande af kaffe, té, mjölk,
läskedrycker och andra icke alkoholhaltiga dricksvaror, men i stället stå
11
Motioner i Första kammaren, Nr 52.
kaférummen nu totalt öfvergifna; under hela serveringstiden ser man
icke en enda gäst därstädes.»
Med anledning af de vunna erfarenheterna har bolaget återgått
till den gamla ordningen, och utgifterna för hållande af dessa dyra och
rymliga lokaler, där medelklassen ej behöfver beblanda sig med kropps¬
arbetare, icke förmannen med sina underordnade, men dock kan jämte
brännvin erhålla »mat till halfva priset», återfinnas allt fortfarande bland
bolagets omkostnader.
Såsom förut framhållits, är det en villfarelse, att det tiotal miljo¬
ner kronor, som årligen af brännvinsb olagen i riket betalas till stats¬
verk, kommuner m. in., hufvudsakligen härleda sig från utskänkningen
af brännvin. Denna iskänkning bidrager mycket litet därtill.
Det är bolagens literförsäljning, som bringar den stora vinsten.
Och denna försäljning, som från början var alldeles främmande för
Göteborgssystemets sedliga verksamhet, har visat sig vara en mycket
lönande affär. Den skötes ock uteslutande såsom sådan med små om¬
kostnader, enkla lokaler och billig betjäning.
En engelsman, mr Edwin A. Tratt, som för några år sedan besökte
Sverige för att studera brännvinshandelns ordnande i vårt land, gifver
följande sanna och målande skildring af den affärsmässiga expeditionen
på eu minuthandelslokal i Göteborg:
»Jag är fullkomligt säker på» — skrifver han — »att till och
med den mest energiske magasinsbokhållare i England skulle knappast
med större snabbhet kunna fylla 4,000 buteljer, som inlämnas af kan¬
hända 3,500 kunder i en liten lokal mellan kl. 9 f. m. och 6 e. in.
I lokalens bortre del stå fem stora brännvinsfat. Dessa stå i förbindelse
med en rad kranar längs disken, hvar och en öfvertäckt af en mätare,
liknande en glaskaraffin och rymmande precis 1 liter brännvin. En
vridning på handtaget, och karaffinen fylles med brännvin, färdigt för
kunden. Ännu en vridning på handtaget, och på precis 15 eller 16
sekunder rinner brännvinet ur karaffinen ned i kundens butelj. Inom
ännu några sekunder har biträdet slagit en kork i buteljen (en korg med
korkar och en klubba finnes vid hvarje kran), hvarpå kunden betalar
och lämnar plats för den näste. Hela affären har tagit omkring en
half minut, fastän naturligtvis somliga måste vänta, då butiken är öfver-
fylld. På så sätt pågår det hela dagen, på lördagarne nästan utan
afbrott, till dess lokalen stänges kl. 6.»
Denna skildring torde hafva tillämpning på alla de orter, där bo¬
lagen i sina försäljningslokaler drifva handel med uteslutande eller huf-
vudsakligast brännvin och sprit.
12
Motioner i Första kammaren, Nr 52.
Varan köpes och säljes i samma skick och den noggrannaste
kontroll kan därför med enkla medel utöfvas öfver att icke svek
eller försnillning äger rum. Omkostnaderna blifva en obetydlighet i för¬
hållande till vinsten och det möter icke någon svårighet att öfver-
vaka, att de föreskrifter, som i sedlighetens intresse utfärdats, också
efterlefvas.
Förr var detta den vanliga typen för bolagets försäljningslokaler.
Den börjar nu alltmera undanträngas af eu annan, där bodens hyllor
upptagas af punschflaskor och buteljer, innehållande »finare spirituösa»,
såsom whisky och konjak, hvilka ståta med präliga utländska och in¬
hemska firmaetiketter.
I ett par motioner vid föregående riksdag har jag och andra
motionärer redan framhållit, hur utvidgning af bolagens affärsverksamhet
till att äfven omfatta varufabrikation genom blandning, förskäring in. in.
faktiskt omöjliggör hvarje annan kontroll än den, som stannar på pap¬
peret och lämnar öppet spelrum för allehanda fusk. Då Riksdagen i
anledning däraf aflat en skrifvelse till Konungen med begäran om opar¬
tisk och grundlig utredning beträffande omfattningen af förefintliga
missbruk samt möjligheten af deras afhjälpande genom skärpt kon¬
troll eller genom andra lämpliga åtgärder, är det icke nödigt att här
vidare orda i denna sak.
Gifvet är emellertid, att denna utvidgning af affärsverksamheten
måste i hög grad öka bolagens omkostnader, medan den samtidiga
ökningen af vinsten blifver ganska tvifvelaktig. Man stödes i denna
uppfattning af en jämförelse mellan kung!, kontrollstyrelsens tabeller
öfver försäljningsbolagens verksamhet under olika år. Går man t. ex.
blott tio år tillbaka, så finner man, att 1898—99 bolagens bruttovinst
i medeltal för hela riket var 54,4 öre på hvarje liter försåld spirituösa
och att densamma år 1909 utgjorde 76,6 öre, alltså en högst ansenlig
stegring. Men af bruttovinsten år 1898 åtgingo endast 14,4 öre till
omkostnader, men år 1909 utgjorde dessa 30,2 öre; den för det all¬
männa behållna nettovinsten utgjorde det förstnämnda året 40 öre, det
senare 46,4 öre. Häraf framgår, att det belopp, som utkräfves af den
spirituosaförtärande befolkningen, under mellanliggande år ökats med
41 %, bolagens omkostnader med 110 %, men den det allmänna till¬
kommande vinsten med endast 16 %.
Såsom redan visats, beror den alldeles öfvervägande delen af denna
onaturliga omkostnadsökning på det sätt, hvarpå utskänkningsrörelsen
bedrifves. Men man kan icke undgå att ställa denna ökning äfven i
13
Motioner i Första kammaren, Nr 52.
samband med utvidgningen af rörelsen till områden, som enligt sin
egen natur undandraga sig hvarje möjlighet till offentlig kontroll.
De procentsiffror, som nyss anförts, äro i sig anmärkningsvärda.
De blifva detta i än högre grad, då man känner, att för bolagen under
senare år öppnats inkomstkällor, hvilka äro rikligt gifvande, men som
icke böra kunna medföra några nämnvärda omkostnader. Dessas för¬
hållande till vinsten borde nämligen under en normal utveckling till
följd häraf hafva minskats i stället för att ökas.
Till protokollet vid utskänkningsbolagens förtroendenämnds sam¬
manträde i februari 1908 togs ett uttalande af nämnden, att bolagens
syfte visserligen först och främst vore att från detaljhandeln med
brännvin undandraga allt enskildt vinningsbegär, men att detta syfte
numera blifvit »utvidgadt att omfatta jämväl en beskattning af kon¬
sumtionen».
Det må lämnas därhän, huru denna tolkning af brännvinsförsälj-
ningsförordningen låter förena sig med den beskattningsrätt, som skall
»utöfvas af Riksdagen allena». Man får i stället hålla sig till det faktum,
att bolagen under senare år alltmera belägga sådan spirituosakonsumtion,
med hvilken de för öfrigt ej taga någon som helst befattning, med
utgifter olika för olika varor och olika för olika platser. Denna skatte-
uppbörd, som föranleder ringa besvär och nästan inga kostnader,
inbragte t. ex. i Stockholm under år 1909 netto 760,000 kronor eller
i det närmaste en tredjedel af hela årsvinsten.
År 1898 utgjorde Stockholmsbolagets omkostnader för hvarje
liter såld spirituösa 17,7 öre och vinsten därå 53,8; år 1909 hade omkost¬
naderna stigit till 39,4 och vinsten till 60,2 öre. Stegringen i brutto¬
vinsten hade alltså varit från 71,5 till 99,6 öre, men af denna stegring
slukades lejonparten eller 20,7 öre af ökade omkostnader, medan endast
6,4 öre kom det allmänna till godo; detta oaktadt bolagets nya verk¬
samhet med skatteuppbörden.
För hvarje år träder missförhållandet mellan bolagens omkost¬
nader och de belopp, som såsom nettovinst öfverlämnas till det allmänna,
allt skarpare i dagen. Under dessa omständigheter är det helt naturligt
att bolagen måste anstränga sina yttersta krafter för att genom ökade
vinstmöjligheter söka utjämna detta missförhållande. Häremot vore ej
heller något att invända, om bolagen hölle sig på fast och säker mark
i stället för att inlåta sig på spekulativa företag, hvilka till sitt resultat
äro synnerligen osäkra, hvilka framför allt försvåra eller omöjliggöra kon¬
troll och som alldeles synes lämna ur sikte systemets främsta och enligt
lagen enda uppgift att verka i sedlighetens och nykterhetens intresse.
14
Motioner i Första kammaren, Nr 52.
Till sådana företag måste räknas:
a) de fabriker, aktiebolaget Göteborgssystemet i Stockholm in. fl.
andra anlagt för kallrening af brännvin;
b) den fabrik, förut berörda systembolag beslutat anlägga för
tillverkning af konjak.
Redan i det förhållande, att Riksdagen i skrifvelse till Konungen
anhållit om grundlig utredning af hithörande angelägenheter, borde
legat eu allvarlig maning för det enskilda bolag, som af lagstiftningen
anförtrotts en undantagsställning att förvalta allmänna medel, att icke
söka föregripa de åtgärder, som Konung och Riksdag kunna finna sig
föranlåtna att vidtaga. Det vittnar icke om mycken hänsyn för stats¬
makternas vilja, att bolaget sålunda fattar beslut, hvilkas utförande
kunna komma i strid med blifvande lagstiftning i ämnet. Riksdagen
torde kunna ha förväntat, att skrifvelsens innehåll beaktats af för¬
troendebolaget.
Under dessa förhållanden synes det hafva varit helt naturligt, att
Stockholmsbolaget ingått till vederbörande myndighet med en fram¬
ställning om förhållandenas ordnande eller sökt genom enskild motionär
fått ärendet draget under Riksdagens pröfning. Lagstiftarne skulle
förvisso icke hafva undandragit sig att meddela sådana bestämmelser,
att den nu rådande ojämnheten och godtyckligheten blifvit ersatta med
likformighet och ordning. De tvister och slitningar, som kunna före¬
finnas mellan bolagen inbördes, kunna endast vara till skada för sam¬
hället. Det innebär ock en orättvisa mot de enskilde medborgare, som
idka spirituosahandel, att de, som äro bosatta å den ena orten inom
riket, skola betungas med högre afgifter och strängare bestämmelser
än rättighetshafvare å annan plats, hvarigenom de senare komma i
åtnjutande af stora aflfärsförmåner på de förres bekostnad utan att det
allmänna däraf erhåller något gagn.
»Dylik förlust för de enskilde skulle» — har med fog framhållits
af en af Stockholmsbolagets ledande män — »säkerligen af dem, som
den komme att drabba, bäras med större jämnmod, ifall den haft sin
upprinnelse i lagstiftarens vilja, än om den framtvungits genom kontrakt,
hvari endast den ena kontrahentens önskan fått göra sig gällande; i
senare fallet skulle den otvifvelaktigt väcka ett missnöje, ledande till
ökning af de obehagliga konflikter, som redan nu af liknande orsaker
alltemellanåt uppstå mellan bolagen och de omförmälda affärsmännen,
samt därjämte ge ökad näring åt den vid agitationer mot bolags-
institutionen ej sällan framförda opinionen, att bolagen i och genom
det dem tillerkända herraviildet öfver en loflig affärsverksamhet äfven
15
Motioner i Första kammaren, Fr 52.
i den del däraf, som ej drifves omedelbart af bolagen själfva, förlänats
befogenhet till en godtycklig maktutöfning, i själfva verket innebärande
ett slags lagstiftnings- och beskattningsrätt, som eljest tillkommer
Konung och Riksdag gemensamt.»
Då en dylik lagstiftnings- och beskattningsrätt, som här åsyftas,
naturligtvis icke tillkommer bolagen, om också dessas förtroendenämnd
förklarat dem vara i besittning däraf, så hade det legat nära till hands
att afvakta de åtgärder lagstiftningen kunde vidtaga för att afhjälpa
de olägenheter det rådande bolagsgodtycket medför. Så har dock icke
skett. I skrifvelse till kungl. öfverståthållareämbetet har Stockholmsbo¬
lagets styrelse meddelat, att de för att afvärja konkurrens från lands¬
orten af billig konjak fattat beslut, att bolaget själft skall tillreda och
å sina egna utminuteringsställen sälja sådan vara.
Öfverståthållareämbetet, hvithet har att fastställa bolagets öfver-
låtelsekontrakt, har förklarat, att ämbetet väl ansåg önskvärdt, att
aktiebolaget Göteborgssystemet i Stockholm i förevarande afseende
handlat på annat sätt, än hvad som skett, men dock med hänsyn till
omfattningen af den pröfningsrätt, som enligt § 17 mom. 2 af kungl.
förordningen angående försäljning af brännvin den 9 juni 1905 tillkommer
öfverståthållareämbetet, fann de omständigheter, att kontrakten mellan
bolaget och stadens vin- och spirituosahandlare icke afslutats för samma
tid som bolagets egen koncessionstid, äfvensom att i kontrakten vid¬
tagits vissa prisbestämmelser, icke kunna föranleda till kontraktens
ogillande.
Den i nykterhetshänseende lofvärda åtgärden att sätta högre mi-
nimipris å s. k. finare spirituösa har alltså resulterat i att bolaget
själft ämnar tillverka och försälja dylik vara. I stället för att i nykter¬
hetens och sedlighetens intresse söka få bort denna billiga och dåliga
vara och uppdraga en fast prisgräns mellan egentligt brännvin och annan
dyrare spirituösa har bolaget ansett sig böra upptaga konkurrens på
detta område med andra städer till skada för nykterhet och ordning
i det egna samhället.
Bolagets moraliska betänkligheter synas hafva öfverröstats af dess
önskan att bereda det allmänna, särskildt Stockholms stad, en ansenlig
vinst på denna rörelse. Huruvida denna önskan skall kunna uppfyllas,
torde dock vara skäligen tvifvelaktigt. Bolaget har redan förut salu-
hållit, »konjak» till underpris, men allmänheten har icke velat köpa
däraf. Däremot är det alldeles visst, att den nya fabriksverksamheten
måste i ytterligare grad öka bolagets omkostnader och göra kontrollen
öfver dess rörelse än svårare och mera otillförlitlig, än redan är fallet.
16
Motioner i Första hammaren, Nr 52.
Begreppen »bolag» och »Göteborgssystem» ha i den allmänna upp¬
fattningen sä vuxit samman, att man bär mycket svårt att skilja
dem åt. Emellertid är sammanhanget mellan båda helt tillfälligt.
Bolagsbildning^ var från början en ren lämplighets åtgärd, då man
ej kunde tänka sig möjligheten, att eu enskild person skulle vara be¬
nägen att uteslutande i nykterhetens intresse insätta kapital och möda
på krogväsendets sundare utbildning och tiden ej heller var mogen för
statens direkta ingripande.
Under bolagssystemets följande utveckling hafva dess skuggsidor
allt skarpare trädt fram. Det har manat fram ett slöseri med allmänna
medel, som skulle förefalla otroligt, om ej officiella siffror bestyrkte det¬
samma. Eu omkostnadssumma af 8 miljoner kronor på ett år för handel
och utskänkning af en så enkel och lättskött vara som brännvin! Det
är upprörande och orimligt. Det har vidare drifvit fram ett från nyk-
terhetssynpunkt alldeles förkastligt sträfvande att i sedlighetens intresse
locka kunder till krogen, göra den till centralpunkten i en mängd
arbetares lif, där de intaga sina måltider och där de bjudas allsköns
trefnad. Det har på dessa krogars ordnande i inbördes täflan lagts
ned belopp, som icke stå i något rimligt förhållande till de förment
samhällsgagnande syften, som man därmed velat vinna.
Under föregående riksdagar ha framlagts af kungl. kontrollsty¬
relsens redogörelser styrkta utredningar om det planlösa virrvarr, som
råder i bolagens handtering i rikets olika städer äfven i andra afseenden
än de här påpekade. Det är ju heller icke möjligt annat än att så
skall vara, då ett statsmonopol af det ena eller andra slaget skall för¬
valtas af ungefär ISO styrelser i ungefär 130 samhällen.
Vare sig man lägger hufvudvikt vid det ena eller andra syftet:
nykterhetens främjande eller ekonomisk vinning åt det allmänna, är
ett dylikt system lika olämpligt. Det kan icke blifva någon enhetlighet
i arbetet, och de 130 aflönade styrelserna med hela den stora apparat
de draga med sig kosta stora summor utan motsvarande gagn.
Det heter visserligen, att all enskild vinning skall vara utestängd
från bolagens ordnande i sedlighetens intresse af detaljhandeln med
brännvin i riket. Men då etthundratrettiotal enskilda bolag äga att
såsom »omkostnader» årligen fördela en summa, som numera säkerligen
öfverstiger åtta miljoner kronor, så måste privata ekonomiska intressen
hringas i rörelse. De åtta miljonerna, som undandragas det allmänna,
skola någonstädes hamna. Och hvarje ficka, som mottager sin andel
af dem, representerar ett mer eller mindre berättigadt enslcildt ekono¬
miskt intresse.
17
Motioner i Första kammaren, Nr 52.
Göteborgssystemet bör no g till sin kärna bevaras, men denna
kärna består icke i den tillfälliga bolagsformen ocli den maktställning,
som bolagen intaga i samhället, utan i bränvinnshandelns frigörande
från hvarje enskild! ekonomiskt intresse.
Den bärande tanken i Göteborgssystemet skulle ofantligt mycket
mera förmå att göra sig gällande, om de många enskilda bolagens
befattning i sin nuvarande form med handeln af egentligt brännvin öfver-
lämnades åt en för hela riket gemensam kommission, som ägde att efter
statsmakternas anvisningar meddela likformiga bestämmelser för hela landet,
såsom att varan gjordes enhetlig, finge fastställd styrka och såldes till
fastställdt pris.
En dylik anordning torde vara den enda, hvarigenom det är
tänkbart att råda bot för de missförhållanden, som år från år allt
skarpare framträda. Det synes uppenbart, att Riksdagen ej längre bör
finna sig i ett omkostnadsslöseri, som under senaste femårsperiod ökats
med nära en half miljon kronor om året, eller tillåta, att systembolagen
utvidga sin verksamhet till områden, som omöjliggöra hvarje effektiv
kontroll öfver deras handhafvande af det allmännas medel.
Något nämnvärdt intrång på de nu befintliga bolagens rätt skulle
icke ske genom eu dylik inskränkning i deras rörelse. Det stode dem
fortfarande öppet att ägna sig åt de filantropiska värf, som alltid legat
dem närmast om hjärtat: ordnandet af billiga och goda matställen för
den arbetande klassen, samt af restaurantrörelse, där allmänheten kunde
i ljusa och snygga lokaler erhålla förfriskningar, spirituösa eller icke.
Den enda förändringen vore, att af hornsten af själfva brännvinsliandeln
icke finge tillfalla rörelsen.
Det synes mig nämligen själfklart att om mat och förfrisknings-
ställen skola subventioneras af allmänna medel, hvarom meningarna
kunna vara mycket delade, så bör understödet i främsta rummet utgå
till sådana ställen, där spritdrycker icke få serveras och ej till sådana,
som redan i sin utskänkningsrätt äga en särskild dragningskraft på
kunderna och vidare bör detta understöd utgå i fasta belopp i form
af kommunala anslag och icke bestämmas af enskilda bolag. Hvarthän
det senare leder, visar bäst förhållandena i hufvudstaden, där subven¬
tionen åt bolagets 30 värdshus uppgår — såsom redan visats — till
den ofantliga summan af 725,000 kronor årligen.
Skulle något bolag efter indragning af de egentliga brännvins-
medlen och oktrojens utlöpande ej längre vilja fortsätta sin rörelse
utan upplösas, så stadgar lag redan nu, huru förfaras skall med dess
tillgångar.
Bihang till Riksd. prof. 1911. 1 Sami. 2 Afd. 1 Band. 24 Höft.
3
18
Motioner i Första hammaren, Nr 52.
Här bör sålunda icke ligga något hinder för brännvinshandelns
ordnande på ett sätt, som bättre än det nuvarande tillgodoser såväl
nykterhetens och sedlighetens intresse, som ock vore ägnadt att tillföra
det allmänna de miljonsummor, som nu åtgå såsom omkostnader.
En dylik af Konungen tillsatt kommission för handhafvande och
tillsyn af handeln med egentligt brännvin öfver hela riket skulle ock
lättare än de många bolagen på ett med billighet och det allmännas
bästa öfverensstämmande sätt kunna verkställa inköpen af den vara,
som skall försäljas,
Eu dylik kommission koiiime såsom ensam köpare af allt det
egentliga brännvin, som i landet konsumerades, att gentemot säljarne
intaga en maktställning, som icke lämnade något spelrum åt spekula-
tionslystnad eller begär att obehörigt uppskörta det allmänna, om
dylikt begär skulle göra sig gällande.
Kommissionen kunde ock en gång för alla fastslå de principer,
efter hvilka priset skulle beräknas.
Den kunde sålunda t. ex. stadga, att brännvinet skulle vara till-
verkadt uteslutande af svenska produkter, att det pris, som betalas för
råvaran — i allmänhet potatis — skulle utgöra grundvalen för beräk¬
ningen, samt därefter så eller så många öre för brännerikostnader och
så eller så många öre för varans förädling och öfriga behandling, till
dess den i salufärdigt skick öfvertages af kommissionen.
Denna har här att röra sig på områden, som äro noga kända
och där hvarje kostnad kan till bråkdel af öre exakt beräknas. Några
spekulationsvinster kunde därför icke komma i fråga; de enda pris¬
fluktuationer, som behöfde tagas i beräkning, vore de, som vållades af
växlingar i potatispris och i arbetslöner.
Den enskilda vinningslystnaden blefve härigenom utestängd från
brännvinsliandteringen äfven på detta område. Denna handtering hade
att tillgodoräkna sig ersättning för häfda omkostnader och arbete
samt lämplig kapitalränta, men intet mera.
Ville man gå ännu ett steg längre, hvarigenom den enskilda bränn-
vinshandteringen blefve än ytterligare inskränkt, så skulle staten genom
samma kommission äfven låta verkställa all rening af sprit. Ett stats-
förvärf af nu befintliga reningsverk blefve i sådant fall nödvändigt.
Det torde nämligen få anses ställdt utom allt tvifvel, att en
lämpligt tillsatt kommission utan svårighet skulle kunna icke allenast
sköta de för hela rikets brännvinskonsumtion erforderliga förädlings-
verken utan också träffa de för såväl staten som brännvinsbrännarna
fördelaktigaste aftalen med de senare.
19
Motioner i Första kammaren, Nr 52.
Den sammanslutning inom spritförädlingsindustrien, som sedan
någon tid existerar, liar nedlagt en liel del tidigare arbetande för-
ädlingsverk, och om staten blefve ensam förädlare, kunde sannolikt
antalet ännu mer inskränkas.
De nuvarande reningsverken med tomter ocli byggnader torde
kunna af staten förvärfvas till ett rimligt pris.
Öfverenskommelsen om prisbestämmelserna med brännvinsbrän-
narne ocli potatisodlarne kunde af staten träffas med hänsyn till såväl
sedlighetens främjande oclp rusdrycksbeskattningen, som tryggade afsätt-
ningsmöjligheter för viktiga jordbruksprodukter.
Det förefaller mig därför, som om äfven frågan om statens öfver-
tagande af reningsverken åtminstone vore förtjänt af en utredning. Att
eu sådan åtgärd vore fullt öfverensstämmande med den nuvarande ord¬
ningens ursprungliga afsikt att i största möjliga utsträckning minska
den enskilda vinningslystnadens profit af tillverkningen af och handeln
med brännvin, torde vara uppenbart.
En sak, som är synnerligen ömtålig, då det gäller att röra vid
Göteborgssystemet i dess nuvarande form, är frågan om vinstmedlens
fördelning. Å ena sidan äro de städer, som hafva bolag, genom kungl.
förordningen af den 9 juni 1905 tillförsäkrade viss andel af dessa medel,
å andra sidan ligger i strid mot nykterhetsintresset i detta stadgande
en uppmuntran för den kommunala inkomstlystnaden att öka sprit¬
konsumtionen.
En reformering af Göteborgssystemet, sa att de många förvaltande
bolagen i de särskilda städerna skulle ersättas af en för hela riket
gemensam kommission måste medföra dels en högst ansenlig ökning af in¬
komsterna — särskilt därigenom att de stora förvaltnings- och andra
kostnader bortföllo — och dels därigenom att dessa inkomster direkt
inflöto i kommissionens kassa.
Men otvifvelaktigt skulle det medföra en högst betänklig rubb¬
ning i städernas budget, om de nu beröfvades den inkomst, som lagen
anvisat dem, om det å andra sidan än är från nykterhetssynpunkt eu
oneklig fördel, att staden för sin ekonomi icke är beroende af den
större eller mindre spirituosaförbrukningen inom dess område.
En sådan lösning af denna fråga på grundvalen af status quo synes
mig därför lämplig, att stad, där spirituösa försåljes, äge att äfven efter
bolagsväsendets reformering af de allmänna medel, som inflyta af detalj¬
handeln med egentligt brännvin, uppbära en årlig summa, som mot¬
svarar medeltalet af de belopp, som under de senaste fem åren direkt
20 Motioner i Första kammaren, Nr 52.
tillfallit staden, och att återstoden insattes i statskontoret för fördel¬
ning enligt nu gällande lag.
Genom en dylik anordning trades icke städernas rätt och ekono¬
miska välfärd för nära, och de ställas likväl oberoende af den lokala
brännvinsförbrukningens omfattning.
Den ifrige nykterhetsvännen doktor Ivan Bratt i Stockholm torde
varit den som först offentligen framkastat tanken på förbud för all ut¬
skänkning af egentligt brännvin i öppet glas, men tillåtelse till försälj¬
ning af dylikt i förseglade flaskor, rymmande en stor sup, å matställen
in. in. under villkor att högre pris ej finge tagas än det å flaskan utsatta.
Liknande bestämmelser, som äro byggda på själfva kärnan af det
svenska Göteborgssystemet, nämligen att ingen enskild vinning får
knytas vid brännvinsförsäljning, infördes i Ryssland, genom kejserlig-
lag af den 6 juni 1894. I denna lag (utdrag af den meddelas i bil. 2)
stadgas, att monopoliserade spritdrycker endast får säljas i förseglade
eller med stämpelremsor försedda kärl af ned till 12,3 centiliters rymd
(hundradelen af en vedro) å ställen, som därtill erhållit rättighet och
till å flaskan utsatt pris, detsamma som inköpspriset, medan all öppen
utskänkning är förbjuden.
Detta system har i de trakter det tillämpats visat sig i hög grad
befordra nykterheten och har i allmänhet gjort ända på de judekrogar,
som förr voro en pest för de ryska bondebyarne.
Emellertid ha dess gynnsamma verkningar i hög grad inskränkts,
därigenom dels att städernas restauranter och utskänkningar undan-
tagits och fri utskänkning till innehafvarens vinning där fortfarande
får utöfvas, och dels af att minimimåttet satts så högt, att det rymmer
omkring 3 supar, samt dels till slut af den speciellt ryska korruption,
som alltför ofta låter lagens öfvervakare se genom fingrarne med lag-
öfverträdelser.
Rätt och konsekvent tillämpadt utgör detta system emellertid
den bästa utveckling af den tanke, som ligger till grund för vårt Göte-
borgssystem. Hvarken kommun, bolag eller enskild kan hafva något
ekonomiskt gagn af en drinkares fyllerilast. Försäljaren får ensamt
obehagen af dennas yttringar, men samhället i sin helhet får den vinst
som af brännvinsförbrukningen uppkommer.
I det praktiska genomförandet har systemet ej heller visat sig
medföra svårigheter. I nordamerikanska matsalsvagnar på järnvägs¬
tågen ser man det till och med tillämpadt af bekvämlighetsskäl och
för den bättre kontrollens skull. Spirituösa, »cocktails» in. in., serveras
där i små förseglade glasflaskor om 5 ctls rymd. I Sverige har ju ock
21
Motioner i Första kammaren. Nr 52.
efter införandet af stämpelskatt å punsch, utskänkningen af denna vara
1 öppet glas förbjudits och ersatts med försäljning af förseglade flaskor
af ned till en sjättedels liters rymd. Hos oss är ju ock vanligt att
maltdrycker serveras i slutna buteljer, som dragas upp vid bordet.
Det torde därför icke möta någon svårighet att hos oss äfven
med afseende på brännvin genomföra ett liknande system. Och i fråga
om tillsynen öfver att försäljaren icke skaffar sig obehörig och olaglig
vinst genom att taga högre pris, än det utsatta för den sålda brännvins¬
flaskan, utgöra kunderna själfva den bästa bevakning. Ingen vill gärna
betala mera för en vara, än han är skyldig till. Dessutom böra straff¬
bestämmelserna vara så stränga, att de afskräcka från lagbrott.
De moderna tekniska anordningarna med automatiska sköljnings-,
tappnings-, korknings- och etiketteringsapparater göra det möjligt att
på snabbaste sätt och till billigaste pris tillhandahålla varan i försälj-
ningsskick. Till belysning häraf vill jag blott nämna att endast vid
Stockholms bryggerier årligen sköljas, tappas, korkas och etiketteras
ungefär 150 miljoner (150,000,000) halfbuteljer Öl eller omkring en
half miljon hvarje söckendag året rundt.
Såsom en grundregel vid reformering af Göteborgssystemet och
dess bränn vinshandel måste sättas, att egentligt brännvin öfver hela
landet tillhandahålles till samma styrka, af samma slag och till
samma pris.
Vill man ej reformera baklänges måste man härvid utgå från
den minsta alkoholstyrka som nu är bruklig, och det högsta pris, som
tages vid utskänkning sättas såsom norm.
Stockholmsbolaget tager nu vid utskänkning kronor 2,15 för vanligt
brännvin, beräknadt efter 50 procent alkoholstyrka. Ungefär samma
pris torde gälla å andra platser inom landet. På grund häraf synes
2 kronor för 40 procent brännvin vara ett lämpligt uppåt afrundadt
pris för all försäljning af egentligt brännvin.
Den största omsättningen af finare spirituösa är samlad i Stock¬
holm. Dess bolag har i år genom kontrakt bestämdt minimipriset för
densamma till B kronor för hvarje liter. Jag anser att detta pris bör
lagfästas för hela landet, då därigenom litersupning af dylik vara bör
lida afbräck, samtidigt som staten själf beredes möjlighet att rationellt
och enhetligt beskatta konsumtionen, som därmed ock kan frigöras
från det bolagsgodtycke, som sträfva!- att usurpera Riksdagens beskatt-
ningsmyndighet på detta område. Men denna måste vara lika för
alla, bolag såväl som enskilda, så att det ej inträffar något sådant,
som nu synes vara i görningen här i Stockholm, nämligen att Aktie-
22
Motioner i Första kammaren, Nr 52.
bolaget Göteborgssystemet, under det att det förbjuder vinhandlarna
att sälja konjak billigare än till 3 kronor litern, det själf ärnar till¬
verka och sälja konjak till 2 kronor litern, eu åtgärd, som redan
genom svårigheten att från det allmännas sida kunna tillförlitligt och
effektivt kontrolleras, måste väcka betänkligheter, men ur nykterliets-
synpunkt är alldeles förkastlig. Litersupningens stäfjande måste näm¬
ligen vara ett af lagstiftningens främsta uppgifter på detta område,
och den billiga konjaken bär ej ringa skuld till denna slipning. Dylik
konjak blir ej mindre skadlig för nykterheten eller mindre hälsofarlig,
därföre att den tillverkas af ett systembolag under sedlighetens skylt.
För vinnande af det med motionen afsedda syftet får jag, med
stöd af hvad jag här anfört, vördsamt yrka, det Riksdagen måtte be¬
sluta att i skrifvelse till Konungen anhålla, att Hans Kungl. Maj:t
täcktes låta utreda:
dels huruvida icke ledningen och tillsynen öfver
den detaljhandel med brännvin, som nu utöfvas af
ett hundratrettiotal hvar för sig själfständiga bolag,
bör öfverföras till eu för hela riket gemensam sty¬
relse, tillsatt af Konungen;
dels huruvida icke förbud må utfärdas för detalj¬
handel med egentligt brännvin i annat än slutet och
försegladt kärl;
dels såsom eu följd häraf, huruvida icke all ut-
skänkning af egentligt brännvin i öppet mått eller
glas må förbjudas;
dels beträffande ändring i bestämmelserna an¬
gående storleken af nu gällande försäljningsafgifter
till en mera enkel och mera effektiv form, och
dels huruvida och på Indika villkor nuvarande
spritförädlingsverk böra och kunna af staten inlösas,
samt slutligen
dels hvilken ökad inkomst staten genom de till
utredning föreslagna förändringarna kan komma att
tillföras,
och sedan till Riksdagen framställa det förslag
till förändring af nu gällande kungl. förordning om
försäljning af brännvin och annan spirituösa, hvar¬
till utredningen kan gifva anledning.
Stockholm den 25 januari 1911.
August Bellinder.
Motioner i Första hammaren, Nr 52.
23
Bilaga 1.
Fördelning af utgifter i Aktiebolaget Höteborgssystemet i Stockholm
under år 1909.
För utskänkning.
Hyror för utskänkningsställen.......................................................... Kronor 258,100: —
Aflöningar till utskänkningsföreståndare ........................................ „ 110,030: —
Aflöningar till ordningsmän............................................................... „ 72,429:3 0
Omkostnader för utskänkningsställen................................................ „ 209,151: 89
Afskrifningar å utskänkningsinventarier ........................................ „__8,189: o i
Summa Kronor 657,900: 20
För utminutering.
Hyror för utminuteringslokalerna ................................................... Kronor 38,650: —
Aflöningar till minutliandelsföreståndare ........................................ „ 72,843: 50
För polisbevakning, liyrkuskräkningar in. in................................. „ 14,144: 20
Afskrifningar å minuthandelsställens inventarier............................ „ 3,311:4 0
Summa Kronor 128,949:2 2
Gemensamma.
Aflöningar till styrelse och direktör ................................................ Kronor 23,000: —
Till kontorspersonalen........................................................................ „ 32,506: 02
Allmänna omkostnader........................................................................ „ 15,440:41
Reparationer och underhåll................................................................ „ 48,203:8 7
Undersökningar af mat och dryckesvaror....................................... „ 5,000: —
Annonser och tryck ........................................................................... „ 6,691: 9 8
Afskrifningar å inventarier (stall och kontor)............................... „__2,166: 45
Summa Kronor 133,009: 33
zrji
24
Motioner i Första kammaren, Nr 52.
Bilaga 2.
I den ryska lagen om kronoförsäljning af starka drycker af den 6 juni 1894
stadgas:
§ 17. All försäljning af sprit, brännvin och liknande starka drycker sker i kronans
lägenheter eller i sådana, som innehafvas af personer, som af kronan erhållit
försäljningsrätt;
§ 28. Brännvin och sprit få icke säljas annat än i genom öfverdestillation renad
form och af en styrka, som icke understiger 40 procent;
§ 29. Minimi- och maximiprisen fastställas genom lag;
§ 30. Inom dessa gränser fastställes försäljningspriset för hvarje plats af finans¬
ministern, hvarvid är att iakttaga att priset för hvarje del af en vedro
skall stå i proportion till priset å hel vedro med afrundning af bråkdel af
kopek;
31. Brännvinets styrka och pris skall vara angifvet å den på kärlet klistrade
etiketten;
32. Spritdrycker i större myckenhet än '/jo vedro måste af köparen föras från
försäljningsstället i samma kärl, hvari de köpts och med obrutna sigill,
plomber eller stämpelremsor (banderoller).
§ 33. Försäljning af spritdrycker få — med i § 35 uppräknade undantag — endast
ske till afhämtning och skola de utlämnas i förseglade eller med stämpel¬
remsor försedda kärl i mått af en hundradels vedro eller mera och till pris,
som öfverensstämma med de enligt § 30 fastställda. Från krononederlagen
få dock spritdrycker äfven utlämnas i köparen tillhöriga kärl, dock först
efter behörig försegling af desamma;
§ 34. Innehafvare af sådana försäljningsställen, där spritdrycker uteslutande säljas
till afhämtning och i förseglade kärl, erhålla för denna försäljning en godt-
görelse af staten på de villkor och efter grunder, som af finansministern
bestämmas;
§ 35. I alla de restauranter, hvilka hafva rätt att försälja spritdrycker, få dessa
säljas såväl till afhämtning som till förtäring på stället, likväl så att de
skola utlämnas i förseglade kärl och till utsatt pris. Oberoende häraf kunna
dessa drycker äfven utskänkas i kvantitet efter behag ur flaska till fritt
pris i sådana restauranter, som åro belägna i städer, och som därtill hafva
vederbörande myndighets tillåtelse, samt vid utskänkning å teatrar, klubbar,
järnvägsstationer och ångare, samt vid särskilda tillfällen, likväl så att i
dessa lokaler ej få förvaras spritdrycker af tillhopa mera än en vedros rymd
i oförseglade kärl. Med särskild! tillstånd af finansministern kunna äfven
restauranter å landsbygden erhålla rätt till liknande utskänkning.
I not till g 35 medgifves att i undantagsfall tillåtelse kan gifvas att i oför-
segladt skick förvara större mängd spritdrycker än en vedro.
Fn vedro är lika med 12,3 liter.
STOCKHOLM, ISAAC MAR C US' BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1911.