Motioner i Andra kammaren, Nr 86.
1
Nr 86.
Af friherre Paimstierna, om skrifvelse till Kungl. Maj:t angående
åtgärder för undanröjande af en till minskad äktenskaps-
frekvens bidragande oegentlighet i skattelagstiftningen.
Med anledning af en inom Riksdagens Första kammare år 1910 af
herr S. Clason väckt motion nr 85 angående det ofördelaktiga läge
hvari gällande skattelagstiftning försätter familjeförssörjare, hade jag-
tillfälle att under debatten i Andra kammaren, då bevillningsutskottets
afslageyrkande föredrogs, framhålla några exempel, som visade att på¬
tagliga missförhållanden rådde, hvilka snarast möjligt borde undanrö¬
jas. Denna framställning väckte då icke gehör inom kammaren, men
på grund af uttalanden från skilda håll dristar jag att detta år i
motion sform förelägga ärendet inför Riksdagen.
De exempel jag anförde voro tagna ur det praktiska lifvet och
mig meddelade. De torde här böra återges. Vi antaga »två systrar
uti en och samma fabrik, hvar och eu med eu inkomst af 800 kronor.
Båda systrarna äro ogifta. Men så vill den ena systern gifta sig.
Om båda förut ha haft bevillningsfritt afdrag, så inräknas, sedan den
ena systern gift sig, hennes inkomst i mannens, och det bevillnings-
fria afdrag, hon förut hade, kommer dem icke till godo, sedan de
blifvit gifta och ha gemensam inkomst, ehuru hon med sitt arbete bidrar
till familjens underhåll». Från Stockholm anfördes följande exempel.
»En kvinna har gift sig med en man, som förtjänar 710 kronor och
hon själf förtjänar 490 kronor, deras gemensamma inkomst blir sålunda
1,200 kronor. Antag att hon lefvat ihop med mannen, då hade be-
skattningsförhållandena varit sådana, att endast mannen åsattes be¬
skattning, en skatt på 4 kronor. Men sedan de legaliserat sin förbin¬
delse, så har skatten uppgått till 56 kronor.» »Ett annat exempel.
Bihang till Biksä. prot. 1911. 1 Sami. 2 Afä. 2 Band. 37 Höft. (Nr 86—89) l
2
Motioner i Andra kammaren, Kr 86.
Manuen har en inkomst af 1,010 kronor, kvinnan af 490 kronor. Då
blir för denna mannens inkomst skatten i Stockholm 28 kronor, men
så snart förbindelsen legaliserats, blir den 80 kronor.» Det meddelades
vidare af mig ett fall, däri vederbörande kontrahenter, boende i Sund¬
byberg, när de uppmanades att legalisera sin förbindelse svarat: »Vi
ha nog tänkt därpå, men ett giftermål skulle ådraga oss en årlig utgift
på omkring 100 kronor och den utgiften ha vi svårt att bära.» Det
meddelades äfven att en arbetare af misstag fick den kvinna med hvilken
han sammanbodde uppförd som sin hustru och fördenskull måste be¬
tala ökad skatt, men protesterade häremot och fick henne affärd från
längden såsom sin hustru. Denna man hade tänkt ingå äktenskap,
men afstod därifrån, när han fick erfara skattelagstiftningens verk¬
ningar.
Den nya inkomstskatteförordningen har ej tagit hänsyn till dessa
förhållanden. Enligt densamma premieras giftermålsfrekvensen på det
sätt, att om en man och eu kvinna hvardera ha ett taxeradt belopp af
innemot 800 kronor äro de skattefria så länge de lefva i konkubinat,
men få betala 10 kronor i skatt om de ingå äktenskap, enär deras
sammanlagda årsinkomst då är inemot 1,600 kronor.
Det är icke behöflig! att genom någon längre motivering visa
de samhällskadliga verkningar en på delta sätt anordnad skattelagstift¬
ning utöfvar. Ett ordnadt familjeförhållande är en betingelse för sund-
heten i samhällslifvet och bör främjas genom statens åtgärder i stället
för att dess uppkomst på ofvannämndt sätt i hög grad försvåras för¬
de mindre bemedlade klasserna.
Gifvetvis kan man icke i eu rnoiion framlägga några definitiva
förslag angående på hvad sätt oegentligheten bör afskubba. Det synes
mig likväl — som jag äfven under fjolårets debatt antydde — att
lämpligaste utvägen vore införandet af ett särskild! existensminimum
för familjer. I den norska inkomstskatteförordningen finnes en dylik
anordning, hvilken genomförts på så sätt, att de skattepliktiga indelas
i fyra olika klasser, allt efter antalet personer, som de försörja, näm¬
ligen: a) ingen b) 1—3, c) 4—6 och d) 7 eller flera personer. Det be-
villningsfria afdraget höjes med hvar klass i nämnd ordning.
Det synes mig sannolikt att detta förfaringssätt är lämpligt, men
först genom en utredning torde detta kunna afgöras. Det är för öfrigt
af vikt att denna kommer till stånd nu, emedan den kommunala be¬
skattningen för närvarande är underkastad ett omfattande revisions¬
arbete.
Motioner i Andra kammaren, Nr 87.
På grund af det som anförts får jag vördsamt hemställa,
att Riksdagen ville i skrifvelse till Kungl. Maj:t
anhålla om utredning, hvilka åtgärder lämpligen kunna
vidtagas för att i möjligaste mån undanröja nu om-
förmälda oegentlighet i vår skattelagstiftning.
Stockholm den 26 januari 1911.
Erik Pahnstierna.
Nr 87.
Af herr Palme, om ändring i 8 § af gällande förordning om
inkomst- och förmögenhetsskatt.
I en vid 1910 års riksdag inom Andra kammaren afgifven motion
nr 287 tillät jag mig framställa yrkande, att lifförsäkringsanstalt måtte
frikallas från inkomstskatt för den del af sin behållna inkomst, som
sådan anstalt använder för återbäring till försäkringstagare eller af-
sätter för framtida återbäring till dessa.
Bevillningsutskottet afstyrkte motionen, men tre af utskottsleda-
möterna, herr Branting, friherre Bonde och herr Kobb, hade i förstå¬
else af motionens innebörd och syfte mot beslutet afgifvit reservation
samt däri hemställt, att åt 8 § i Kungl. Maj:ts förslag till förordning-
om inkomst- och förmögenhetsskatt måtte gifvas sådan affattning, att
bland de moment, som angåfve, hvad som icke borde beskattas,
infördes äfven ett af följande lydelse: »hvad som lifförsäkringsanstalt
använder för återbäring till försäkringstagare eller afsätter för framtida
återbäring till dessa». Efter öfverläggning i frågan vid behandling af
omförmälda skattelagförslag beslöt Andra kammaren med 133 röster
mot 72 att icke bifalla reservationen.
Det vill emellertid synas mig, som om anledningen till afslagsbe-
slutet icke egentligen vore att söka i en orubblig öfvertygelse om det
förment oberättigade i det kraf, för hvilket min förenämnda motion och
omförmälda af herr Branting med flera afgifna reservation varit ett