Motioner i Andra kammaren, Nr 77.
i
Nr 77.
Af herr Kronlund, om skrifvelse till Kungl. Maj:t angående
styckning af förra öfverstébostället Kastellegärden nr 1 i
småbrukslägenheter m. m.
En undersökning af torparefrågan pågår ju för närvarande under
officiell ledning och har väl närmast till mål att undersöka orsakerna till
torpareklassens tillbakagång i vårt land och föreslå medel till deras undan¬
röjande. Onekligen är denna klass den i socialt och ekonomiskt afseende
mest tillbakasätta och efterblifna bland Sveriges arbetare; orsakerna till
torpareklassens fattigdom och efterblifvenhet äro nog mångahanda, bland
andra den på många håll nog ytterst betungande dagsverksskyldighet som
ersätter det kontanta arrendet för torpen och som på många håll föran-
ledt torpens afvikande. Jämväl på kronans utarrenderade domäner hafva
vi synnerligen belysande exempel på dessa missförhållanden, och jag vill
därvid särskildt framhålla den utarrenderade kronodoinänen förra öfverste-
bostället Kastellegärden, belägen i Bohuslän. Egendomen omfattar sex hela
mantal och en areal af 832 har. Af denna areal brukas under hufvud-
gården 585 har, däraf åkerjorden utgör 224 har, till större delen synner¬
ligen god jord, åkerjorden har ett förmånligt läge med gynnsamma dik-
ningsförhållanden. Å egendomens öfriga areal, 247 har, finnas 43 torpare
och backstugusittare, hvilka till arrendatorn af hufvudgården utgöra sina
arrenden i dagsverken. Af torpen finnas 19 stycken på fastlandet och 14
stycken på Hisingen. Torpens innehafvare hafva tillsammans med back-
stugusittarne utgjort: de å fastlandet boende 3,330 mans- och 280 kvinns-
dagsverken samt dessutom 225 hästdagsverken, och de å Hisingen boende
tillsammans 2,710 mans- och 330 kvinnsdagsverken samt dessutom 375
hästdagsverken. Hufvudgårdens arrendator har sålunda af torparna och
backstugusittarna å kronodomänen erhållit icke mindre än 6,040 mans-
och 610 kvinnsdagsverken samt dessutom 600 hästdagsverken.
Vid den år 1908 företagna nya arrendeuppskattning å arrendatorns
under eget bruk varande åker- och ängsmark, uppskattades 35,4 har åker
Bihang till Riksd. protokoll 1911. 1 Sami. 2 Afd. 2 Band. 32 Saft. (Nr 77—78). 1
2
[Motioner i Andra hammaren, Nr 77.
till ett arrendevärde af 35 kronor per har, 36,4 har till 30 kronor per
har, 88,1 har till 22 kronor, 64,3 har till 18 kronor, samt 33,7 har äng
till 12 kronor, allt per har.
Med förhållandena fullt förtrogna personer meddela, att torpens jord
är jämförlig med den del af hufvudgårdens jord, som af nämnden upp¬
skattats till 18 kronor arrendevärde per har.
Såsom exempel på hvilka arrenden de särskilda torpen i dagsverks¬
skyldighet utgjort till hufvudgården kan anföras att torpet Sparrås, som
sedan 1889 innehafts af Alexander Andersson och hvars innehafvare själf
äger åbyggnaderna å torpet, för en jordareal af 2,62 har åker och äng
utgjort 100 mans- och 15 kvinnsdagsverken på egen kost eller, om dags¬
verken omvandlas i penningar efter ett värde af 2 kronor för hvarje mans-
dagsverke och 1: 25 för hvarje kvinnsdagsverke, efter hvilket pris torparna
fått ersätta resterande dagsverken, har sålunda torparen utgjort ett arrende
till hufvudgården af 218 kronor 75 öre eller omkring 84 kronor per har
i årligt arrende; torpet Östra Porten, som sedan 1880 efter mannens död
innehafts af hans änka och hvars åbyggnader ägas af innehafvaren, har
för 4 har åker och äng utgjort 150 mans- och 20 kvinnsdagsverken eller
efter förenämnda beräkningsgrund betalat ett arrende af 325 kronor eller
således 81 kronor per hektar i årligt arrende; torpet Böcklegrind, hvars
åbyggnader ägas af innehafvaren, har för 4,1 har åker och äng utgjort
100 mans- och 10 kvinnsdagsverken eller sålunda ett arrende af 212
kronor 50 öre eller omkring 50 kronor per har; torpet Stora Smällen för
7 har åker och äng 350 mans- och 30 kvinnsdagsverken eller 737 kronor
50 öre eller sålunda 108 kronor per har i årligt arrende; torpet Nya
Smällen för 1,6 har 50 mansdagsverken eller således 60 kronor per har;
torpet Västra Porten för 4,3 har 200 mans- och 20 kvinnsdagsverken eller
425 kronor och sålunda omkring 99 kronor per har, samt slutligen torpet
Åberget, hvars innehafvare äger åbyggnaderna, för 4,5 har 212 kronor
50 öre eller sålunda 50 kronor per har.
Under 1880-talet voro arbetslönerna icke så höga, hvarför torparna
ofta för fullgörandet af sin dagsverksskyldighet kunde hålla sig med dräng;
vidare funnos då flera torp å domänen, hvarför arbetet icke behöfde blifva
så jäktande och då dessutom de dåvarande arrendatorerna af hufvudgår¬
den, hvaraf den siste, numera aflidne öfverste Kilman, alltid ägnade sina
torpare en human behandling och god omvårdnad, kunde torparna under
denna tid hålla ut med den dryga dagsverksskyldigheten. Sedermera
hafva arbetslönerna stigit i orten, så att man numera för fullgoda mans¬
dagsverken måste betala 2 kronor och för kvinnsdagsverken 1 krona 25
öre, allt per dag.
Motioner i Andra kammaren, Nr 77.
Under sådana förhållanden var det ju gifvet, att dagsverksskyldigheten
skulle blifva allt för tryckande för torparna; därtill kom deras osäkra ställ¬
ning, arrendatorn kunde efter behag efter uppsägning skilja torparna från
torpen, utan att staten hade någonting att säga beträffande sådana, hvarå
kronan uppfört åbyggnader.
Då ingen utsikt till bättre villkor förefanns, började nu torparnas barn
flytta bort, mest till Göteborg, tillika lämnade somliga torpare sina torp
och afflyttade med barnen. Åtskilliga af torparna hafva fallit fattigvården
till last.
Enligt upplysning af trovärdig person äro omkring en tredjedel af
alla Ytterby kommuns fattighjon från Kastellegården och detta ehuru
öfverste Kilman år 1891 gaf lifstidspension åt alla då ålderstigna och be¬
höfvande på gården.
År 1900 gjordes från torparna till Kungl. Maj:t en framställning om
lindring i deras hårda villkor, men denna anhållan föranledde icke till
någon åtgärd från Kungl. Maj:ts sida. Några år därefter beviljade Kungl.
Maj:t arrendatorn till Kastellegården tillika med andra kronoarrendatorer
anstånd med arrendets erläggande. Torparna lämnades däremot ur räk¬
ningen.
År 1907 framställde torparna till vederbörande myndighet en an¬
hållan att vid arrendetidens slut, som skulle inträffa redan 1909, få an¬
tingen friköpa sina torp eller erlägga arrende för dessa direkt till staten.
Sedan denna begäran varit föremål för domänintendentens yttrande
och af honom afstyrkts, har nämnda framställning icke hittills föranledt
någon annan åtgärd" från vederbörandes sida än att vid den år 1908 före¬
tagna nya arrendeuppskattningen å Kastellegården uppskattningsnämnden
föreslagit en lindring i torparnas dagsverksskyldighet, hvarjämte nämnden
hemställt om försäljning af de å Hisingen belägna torpen, hvaremot tor¬
pen å fastlandet ansågos däremot böra bibehållas under hufvudgården.
Äfven efter den af uppskattningsnämnden föreslagna nedsättning i
dagsverksskyldigheten blef denna dagsverksskyldighet synnerligen betun¬
gande för torparna. Om man jämför den föreslagna dagsverksskyldig¬
heten med hvad arrendatorn enligt nya uppskattningen skall betala i ar¬
rende, framträder hårdheten för torparna desto tydligare.
Under det arrendatorn skall i arrende betala 35 kronor per har för ‘
den bästa jorden, 30 kronor för god jord och 18 kronor för sandmylla
samt 12 kronor för äng, får exempelvis torpet Sparrås betala efter den
senaste föreslagna lindringen och efter af mig förut gjorda beräkning af
priset för dagsverken 67 kronor, Östra Porten 60, Böcklegrind och Åberget
4 Motioner i Andra kammaren, Nr 77.
50 kronor, Stora Smällen 74 kronor och Västra Porten 78 kronor, allt
per har åker och äng.
Om man värderar dagsverksskyldigheten till gångbara priser, utgöra
i själfva verket torparna i dagsverksskyldighet till hnfvudgården mer än
hvad arrendatorn betalat i arrende för egendomen; arrendet har utgjort
11,506 kronor om året och är nu nedsatt till 6,000 kronor.
Vid betraktande häraf och då man dessutom vet, att staten genom
laga af- och tillträdessyn 1890 ålades lösa till sig af afträdaren hus och
öfverbyggnad för 64,755 kronor 20 öre, att arrendatorn vidare efter år
1906 uppfört nybyggnader för öfver 19,000 kronor mot afdrag på arren¬
det, att slutligen staten anslagit till uppförande af en nedblåst ladugård
1904 ett belopp af 30,806 kronor, kan man med skäl säga, att staten icke
skördar någon mot egendomens värde svarande inkomst, utan att inkomsten
af såväl hufvudgården som torparnes hårda dagsverksskyldighet till hufvud¬
saklig del kommer arrendatorn tillgodo.
Den lindring, som torparna enligt den nya uppskattningen skulle få,
var alldeles för obetydlig för att utgöra en verklig lättnad i deras hårda
villkor.
Med hänsyn till att uppskattningsnämnden föreslagit att torparna på
Hisingen skulle få friköpa sina torp, aflämnade år 1909 torparna till Ko¬
nungen personligen en underdånig anhållan, att de i likhet med torparna
på Hisingen måtte få friköpa sina torp eller åtminstone få erlägga en
skälig afgift direkt till staten.
I denna petition anföra torparna bland annat:
»År 1907 gjorde vi underdånig hemställan om, att då vi icke längre
sågo oss i stånd att fullgöra den tunga dagsverksskyldighet, som åligger
oss, vi antingen måtte tillåtas friköpa våra torp eller betala för dessa
skäligt arrende direkt till staten.
Genom kronobetjäningen fingo vi till svar, att vid en nyuppskattning
skulle vår framställning tagas i öfvervägande.
Vid den värdering af Kastellegården, som nu skett, har också före¬
slagits, att torparna på Hisingssidan skulle få friköpa sina torp till egna¬
hem, men att torparna på fastlandet fortfarande skola utgöra dagsverken
till hufvudgården.
Visserligen är dagsverkenas antal för de flesta torparna något redu-
ceradt, men med de höga arbetslöner, som nu äro och fortfarande torde
förblifva rådande, är arrendeafgiften alldeles för hög».
Efter en beräkning af dagsverksskyldighetens värde omvandladt i pen¬
ningar fortsätta torparna vidare:
>Då man tager i betraktande att torpen ligga i egendomens utkant
Motioner i Andra kammaren, Nr 77.
5
och på dess sämsta åkerjord samt att för hufvudgården endast är före¬
slaget ett arrende af 35 kronor per har af bästa och 18 kronor af sämre
beskaffenhet — om från 9,600 kronor dragés värdet af 2,360 mansdags-
verken å 2 kronor samt 280 kvinnsdagsverken å 1 krona 50 öre, tillhopa
5,140 kronor, så återstår för hela hufvudgården, trädgärden oberäknad
endast 4,060 kronor, hvartill får läggas gårdens skatter och möjligen blif¬
vande byggnadsskyldighet, hvilket torde uppgå till bortåt 3,500 kronor,
skulle i medeltal för har af hufvudgården betalas 34 kronor 50 öre, hvil¬
ket arrendebelopp således af nämnden anses vara skäligt för det stora
jordbruket, så finner man det föreslagna beloppet för torparnes jord all¬
deles för högt tilltaget.
Att på ett jordområde af mellan 1,5 och 5,5 har hålla en lagstadgad
dräng för dagsverkenas fullgörande är för oss en ekonomisk omöjlighet;
att få våra barn att stanna hemma och göra dagsverksskyldigheten med
utsikt att framdeles få öfvertaga torpen på samma hårda villkor, till hvilka
kommer eu hel del ytterst stränga bestämmelser, som arrendator!! i sär¬
skilda kontrakt ålagt oss, låter sig ej göra och vi önska dem ej heller en
dylik olott.
Återstår då endast för oss att själfva utgöra våra dagsverken och låta
våra egna torp blifva vanskötta med utsikt för oss, att då krafterna tryta
få komma till fattiggården.
Det är tungt att se sig nödsakad skiljas vid den torfva, på hvilken
de flesta af oss äro födda och på hvilken vi nedlagt så mycken möda.
Tungt är också att se barnen lämna hemmet för att begifva sig antingen
till städerna eller Amerika.
Detta skulle undvikas, om vi i likhet med torparna på Hisingssidan
kunde blifva satta i tillfälle på lämpliga betalningsvillkor friköpa våra torp
till egnahem eller, om detta ej låter sig göra, vi kunde få betala ett visst
arrende direkt till staten. Vi begära ej att få jorden, ehuru den ej är
af gårdens bästa, till så lågt arrende per har, som föreslagits för hufvud¬
gården, men vi önska att våra små områden måtte sättas till belopp, som
äro oss möjliga att gälda».
Denna petition har för såvidt jag vet icke hittills föranledt till någon
åtgärd.
De missförhållanden i afseende på dagsverksskyldigheten och torparnas
ställning i öfrigt äro emellertid af den art, att de synas mig påkalla
ett ingripande af statsmakterna ju förr desto hellre, såvida man icke
ville se hela denna gamla torparestam drifvas från sina torp och sina
gamla hem.
Jag har haft tillfälle att se ett af de vanliga kontrakten mellan arren-
datorn och torparna. Enligt detta skall torparen fullgöra sina sommar¬
6
Motioner i Andra kammaren, Nr 77.
dagsverken mellan den 1 april och den 1 oktober, därvid inställa sig i
arbetet 3/iQ på morgonen och börja detsamma klockan sex, med 23/4
timmars rast skall arbetet fortsättas till klockan åtta eftermiddagen; vinter¬
dagsverken börja Y48 förmiddagen och fortsättas till dess mörkret hindrar
arbetet, dock ej längre än till klockan sex eftermiddagen; under detta
arbete åtnjutes en timmes rast. Kontraktet utsätter ingen giltighetstid för
aftal et liksom icke heller någon uppsägningstid; kontraktet ålägger tor-
paren att hålla sig själf med nödiga handredskap; det åligger slutligen
torparen att fullgöra dagsverksskyldigheten med fullt arbetsför person,
som af arrendatorn godkännes.
Missnöjet med dagsverksskyldigheten har vållat konflikter mellan
torparna och arrendatorn, och förhållandet mellan kontrahenterna å ömse
sidor förefaller icke vara synnerligen godt att döma af de vräknings-
yrkanden, som af arrendatorn framställts mot torparna och backstugu-
sittarna å egendomen.
Utan att vilja påstå att anledningarna till konflikterna uteslutande
eller till största delen äro att söka hos arrendatorn, torde det, att döma
af skriftväxlingen rörande vräkningsyrkandena, med något mera tillmötes¬
gående och hänsynsfullhet från arrendatorns sida särskiidt då det har
gällt gamla ålderstigna vid egendomen och jorden under en stor del af
sitt lif fästade personer, kunnat undvikas sådana ytterlighetsåtgärder som
vräkningsyrkandena i allt fall innebära.
Jag skall lämna några exempel på de fall, där arrendatorn framställt
ett dylikt vräkningsyrkande.
0 Ett sådant gällde torparen Berndt Andersson, innehafvaren af torpet
Aberget.
Andersson, som är 72 år gammal, har i 44 år innehaft detta torp och
är äfven ägare till dess åbyggnader. I februari 1910 uppsade han kon¬
traktet med arrendatorn af anledning att han icke ansåg sig i stånd att
utgöra sin dagsverksskyldighet, enär hans hustru då var sjuk och alla hans
fem barn lämnat hemmet. Dagsverksskyldigheten utgjorde såsom förut
är nämndt 100 mansdagsverken och 10 kvinnsdagsverken för en areal åker
och äng af 472 har. Arrendatorn har med anledning häraf sökt vräkning
å Andersson; på samma gång har arrendatorn under förra året sått och
skördat torpets jord utom en del däraf, som han utlegt mot 10 mansdags¬
verken per år, och själf har Andersson enligt icke motsagd uppgift utgjort
6Y2 dagsverken för den tomtplats, hvarå han hade sitt boningshus.
Myndigheterna synas emellertid hafva behjärtat de ömmande för¬
hållandena i denna sak och icke villfarit vräkningsyrkandet.
Äfven mot en annan torpare, Karolina Ingemarsson, som sedan länge
Motioner i Andra kammaren, Nr 77. 7
efter mannens död varit innehafvare af torpet Böcklegrind, har arrendatorn
yrkat vräkning.
Ankan Ingemarsson, som för en areal af 4,1 hektar åker och äng
skolat utgöra 100 mansdagsverken och 10 kvinnsdagsverken men som till¬
lika ägde åbyggnaderna å torpet, har åtskilliga gånger under 1909 på till¬
sägelse uraktlåtit fullgöra dagsverken på de dagar, som arrendatorn bestämt,
och häftade under nämnda år i rest på sin dagsverksskyldighet å fyra
dagar sju timmar.
Karolina Ingemarsson hade visserligen två fullvuxna söner och tvenne
döttrar i hemmet, men dessa måste tidtals söka arbetsförtjänst för sin
utkomsts skull utom hemmet och därtill kom, att ene sonen under år 1909
fullgjorde sin beväringsskyldighet.
Af skriftväxlingen i ärendet synes framstå, att hon för fullgörande
af sin dagsverksskyldighet under samma år legt arbetare för ett pris af
tre kronor om dagen samt att hon erbjudit tvenne arbetare fullgöra den¬
samma samt att den resterande dagsverksskyldigheten uppkommit till följd
af den tvingande nödvändigheten att använda tillgänglig arbetskraft för
att bärga skörden å egen jord. Torpet ifråga födde enligt uppgift en
häst samt två å tre kor.
I infordradt yttrande öfver vräkningsyrlcandet säger domänintendenten
att arrendatorn i denna sak har juridisk och sannolikt äfven moralisk rätt,
äfven om han i föreliggande fall kraft vidtagande af en mera hänsynslös
åtgärd än hvad under lugnare förhållanden varit välbetänkt. Vidare säger
domänintendenten, att förhållandet mellan arbetsgivare och arbetare å Kastelle-
gården vore allt annat än godt; genom en energisk och under många år
bedrifven agitation i förening med i många fall allt för tunga villkor
hafva arbetarna hetsats upp; å andra sidan, fortsätter domänintendenten,
torde ej förbises, att den rest, hvarför hon, Karolina Ingemarsson, står
till boks, är jämförelsevis obetydlig. Ehuru hela denna fråga synes röra
sig om en obetydlighet, ligger dock ganska mycket under, tillägger domän¬
intendenten.
Vräkningsyrkandet synes emellertid icke heller här hafva ledt till
någon påföljd.
Mot en backstugusitterska Laurina Olsdotter, som i 31 års tid bebott
sin innehafvande lägenhet och hvars man i lifstiden varit arbetare å egen¬
domen, har äfven framställts yrkande om vräkning under senaste åren.
Änkan Olsdotter har efter mannens död fått kvarsitta å lägenheten mot
utgörande af 10 kvinnsdagsverken för ett hälft tunnland jord, hvarå födts
en ko. Slutligen har samma yrkande framställts mot backstugusitterskan
Petronella Hansson; denna är född 1838 och har sedan länge bebott den
8
Motioner i Andra kammaren, Nr 77.
lägenhet, hvarifrån hon nu skolat vräkas. Anledningen synes bland annat
hafva varit att hon innehyst obehöriga personer.
Dessa ha emellertid utgjorts af nära släktingar. Enligt hennes egen
utsago skulle arrendatorns vräkningsyrkande hafva vidtagits bland annat
därför att de hos henne inneboende personer vägrat arbeta å egendomen.
De närmare omständigheterna i fråga om dessa vräkningsfall kunna
inhämtas af handlingar hos kungl. domänstyrelsen.
Reflektionerna angående dessa vräkningsyrkanden göra sig själfva och
få sin belysning af domänintendentens här ofvan åberopade yttranden.
Själf synes arrendator!! å hufvudgården sitta med jämförelsevis gynn¬
samma villkor från statens sida; han har ju till och med såsom förut fram¬
hållits beviljats lindring i villkoren genom anstånd med arrendets inbe¬
talande; likväl är han färdig att till det yttersta uttaga de så betungande
skyldigheter, som åligga hans torpare och underlydande och att i annat
fall vräka dem från hus och hem. Särskildt hårdhändt synes detta för¬
farande vara gentemot en torpare, som setat på sitt torp i 44 år och nu
vid 72 års ålder, utsliten och utsläpad, ensam och med en sjuk hustru
och med alla barnen ur hemmet sett sig hotad med att drifvas från sitt
hem och ställas på bar backe. När man läser domänintendentens yttrande
beträffande vräkningsyrkandet mot Karolina Ingemarsson, kan man med
skäl tycka att det hade varit mera öfverensstämmande med en statens äm¬
betsmans värdighet och saklighet, om han i sitt yttrande öfver vräknings¬
yrkandet mot Karolina Ingemarsson utelämnat insinuationen om den ener¬
giska agitationen och upphetsningsarbetet och i stället frågat sig huruvida
man icke i den onaturligt höga dagsverksskyldigheten och endast och
allenast i den kunnat finna en ursäkt för den jämförelsevis obetydliga rest
i dagsverksskyldigheten, hvari Karolina Ingemarsson häftade till arrenda-
torn. Litet mera hjärta och sinne för hårdheten och det bekymmersamma
läge, hvari torparna å egendomen befunnit sig, skulle måhända kunna för¬
anleda domänintendenten till en något kraftigare opposition mot arrenda¬
torns, såsom domänintendenten själf säger, hänsynslösa åtgärd i saken.
Vill man på allvar tänka på att göra något för förbättrandet af
torparklassens ställning i vårt land, så synes mig att staten först och
främst har skyldighet tillse det torparna å statens egna domäner icke
lämnas åt sitt öde utan beredas tillfälle till en mera tryggad och mera
själfständig existens än hvad nu synes vara fallet å ifrågavarande kronodomän.
En ytterligare illustration på torparnas behandling å Kastellegården
gifves däri, att de tvenne torpare, som deltagit i deputationen till Konungen
för framlämnande af ofvanintagna petition, vägrats förlängning af torpkon¬
trakten. För den ene torparen angafs orsaken vara just denna och för
Motioner i Andra kammaren, Nr 77.
9
den andra att hans söner voro stolta. Den ene torparen tillhör en släkt,
som sedan 1700-talet tillhört domänen och den andre torparen kom för
20 år sedan med nuvarande arrendatorns fader till Kastellegården efter
att förut under hela sitt lif tjänat hos denne. Och ändock ondgör man
sig öfver att missnöje och bitterhet griper deras sinnen, hvilkas lifsgärning
så belönas.
Här förefinnes ett tillfälle för staten att räcka en hjälpsam hand åt
en talrik torparstam, som segt har fasthållit vid det lilla hemmet och
hvars arbete under långliga tider visserligen kommit arrendatorn i första
hand men först och sist själfva kronodomänen och därmed äfven staten
tillgodo. Nu hafva visserligen vederbörande myndigheter ifrågasatt, att en
del torpare skulle berättigas friköpa sina torp, något som föranledt de
torpare, hvilka icke tillämnats denna förmån, att hos Kungl. Maj:t göra
framställning om att i likhet med öfriga torpare få lösa sina torp eller
att i stället för dagsverksskyldighet få till staten erlägga ett bestämdt ar¬
rende, till och med öfverstigande det som vederbörande hafva ansett böra
åsättas hufvudgården.
Gentemot ett bifall till denna framställning har invändts, att hufvud¬
gården under sådana förhållanden blefve omöjlig att bruka, och att, om
densamma styckades, dyrbara hus blefve utan användning.
Beträffande det första skälet må framhållas, att om hufvudgården icke
under sådana förhållanden kan utarrenderas ens till det pris per hektar,
som torparna anse sig kunna betala, ja icke ens till något pris, ehuru till
hufvudgården hör domänens utan tvifvel bästa jord, pekar detta förhål¬
lande med all tydlighet på, att det skulle vara till större fördel för staten
äfven ur ekonomisk synpunkt att uppdela domänen i småbruk. Hela denna
kronodomän synes mig vara till sådant ändamål synnerligen lämplig till
följd af sitt läge invid Bohusbanan endast tvenne mil från Göteborg, sin
göda jord och de extra arbetstillfällen, som synbarligen kunna förefinnas
vid i närheten belägna industrier.
Hvad vidare angår att dyrbara hus blefve utan användning, så har
ju redan framhållits hvad byggnadsskyldigheten å denna domän under de
sista 20 åren kostat staten. Staten har ju fått lösa till sig af afträdaren
hus och öfverbyggnad för 64,755 kronor 20 öre, vidare har arrendatorn
under samma tid uppfört nybyggnader för öfver 19,000 kronor mot afdrag
å arrendet. Dessutom har staten år 1903 till uppförande af en nedblåst
ladugård anslagit ett belopp af omkring 30,000 kronor. I fråga om sist¬
nämnda post torde böra anmärkas, att äfven oafsedt olyckshändelsen med
ladugården densamma ändock under alla förhållanden skolat nybyggas och
att kostnadsförslag härå till belopp af 35,900 kronor redan finnes upp-
Bihang till Riksdagens Protokoll 1911. 1 Sami. 2 Afd. 2 Band. 32 Saft. 2
10
Motioner i Andra kammaren, Nr 77.
gjordt. Tillika förestå nybyggnader under närmaste tiden till ett belopp
af, som jag hört uppgifvas, omkring 70,000 kronor; det årliga arrendet
utgör såsom förut nämnts 11,506 kronor, och för arrendeåret 1911—1912
6,000. Då egendomen är taxeringsvärderad för närmare 300,000 kronor,
torde lätt inses, att nettobehållningen af de senaste 20 årens arrendebelopp
icke utgör någon lysande affär för staten.
Med hänsyn till denna domäns för egnahemslägenheter synnerligen
fördelaktiga läge, borde staten kunna med fördel och med goda utsikter
om framgång göra ett effektivt försök till planläggning af en egnahems-
koloni. Ett hundratal egnahem skulle här kunna uppstå, De torpare,
som hos Kungl. Maj:t gjort framställning att få lösa till sig torpen eller
att i stället för dagsverksskyldighet få till staten erlägga ett bestämdt ar¬
rende, ha i allmänhet stora familjer och vuxna barn (se bil. 1). Då dessa
till vuxen ålder kvarstannat å fädrens torp, torde de nog också kunna
antagas vilja ännu hellre kvarstanna där såsom egna brukare, därest till¬
fälle därtill kunde beredas dem. En del af hufvudgården skulle ju kunna
bibehållas odelad och därå en mönstergård upprättas för att vara till led¬
ning och föredöme för öfriga småbrukare.
Hvilketdera af de tvenne förutnämnda alternativ: friköpning af torpen
eller deras upplåtelse på arrende borde tillämpas vid en blifvande styck¬
ning och delning af domänen, torde ju böra blifva föremål för en kom¬
mande utredning, dock synes mig här liksom io allmänhet upplåtelse mot
äganderätt böra företrädesvis ifrågakomma. Åt en blifvande utredning
torde också böra öfverlämnas frågan huruvida hela domänen lämpligen bör
styckas och uppdelas i småbruk eller om ett bibehållande af hufvudgården
ostyckad kan med ekonomisk fördel för staten åvägabringas samtidigt
som torparnas framställning i det ena eller andra afseende! bifölles. Syn¬
nerligen angeläget är, att denna frågas utredning och planläggning icke
föregripes af något Kungl. Maj:ts beslut om förnyad utarrendering af
Kastellegården på ytterligare 20 år.
Blir icke denna fråga med snaraste ordnad på ett för torparna till¬
fredsställande sätt, är det mer än sannolikt att dessa med sina familjer så
småningom drifvas från torpen, antingen till städerna, industrien eller också
till Amerika.
Det bästa egnahemssträfvandet synes mig väl vara att vid jorden söka
bibehålla dem, som där äro födda och som förstå jordbruket och lands¬
bygdens enkla förhållanden. Att först genom en olämplig jordpolitik
drifva folk från landet till städer och industricentra eller Amerika, för att
sedan, då de erhållit andra vanor och behof, genom hvarjehanda åtgärder
få dem åter till landet, är väl dock att börja i galen ända.
Motioner i Andra kammaren, Nr 77.
11
På grund af hvad jag sålunda anfört, vågar jag vördsamt hemställa,
att Riksdagen ville i skrifvelse till Kung]. Maj:t
anhålla, dels att Kungl. Maj:t täcktes låta utreda, huru¬
vida och på hvilka villkor förra öfverstebostället Kastelle-
gården nr 1 med underlydande om tillsammans sex
mantal må i sin helhet eller till vissa delar uppdelas i
hufvudsakligen småbrukslägenheter och upplåtas åt lämp¬
liga och för egnahemslåns erhållande kvalificerade per¬
soner, med företrädesrätt till dylika lägenheters erhål¬
lande för nuvarande torpare å domänen eller deras af-
komlingar, därest de i öfrigt befinnas lämpliga därtill,
och dels att förenämnda kronodomän i afvaktan på denna
utredning icke måtte på längre tid utarrenderas än som
kan anses åtgå för denna utredning och åtgärder i öfrigt
för domänens förenämnda uppdelning och upplåtelse.
Stockholm den 18 januari 1911.
G. Kronlund.
12
Motioner i Andra hammaren, Nr 77.
Bil. 1.
Nuvarande torpare, barn, dessas ålder, under Kastellegården.
Här nedan upptagas endast torpen på Inlandssidan, enär torpen på Hisingssidan
äro föreslagna till försäljning.
Torpens namn
|
Torparnas namn
|
Antal
barn
|
Barn,
som ej
uppnått
14 år
|
Ut¬
flyttade
barn
|
Lägsta
åldern
|
Högsta
åldern
|
Anm.
|
Sparrås ...............
|
Alexander Andersson
|
|
|
|
|
|
|
|
Ungkarl.
|
Störa Smällen ...
|
Otto Jonasson............
|
9
|
4
|
3
|
6
|
år
|
27
|
o
ar
|
|
Nya »
|
Erik Fredriksson ......
|
8
|
5
|
—
|
5
|
»
|
20
|
»
|
|
Västra Porten ...
|
Osk. Gustafsson.........
|
5
|
5
|
—
|
2
|
»
|
13
|
|
|
Ostra »
|
Josefina Andersson ...
|
6
|
—
|
2
|
16
|
»
|
29
|
»
|
|
Enekullen .........
|
And. Johansson.........
|
7
|
3
|
1
|
3
|
»
|
19
|
»
|
|
Böcklegrind.........
|
Karolina Ingemarsson
|
4
|
___
|
_
|
19
|
»
|
27
|
»
|
|
Grinden...............
|
Axel Johansson.........
|
2
|
2
|
|
i/
|
*
|
3
|
|
|
Lilla Iskällan......
|
Hilma Johansson ......
|
4
|
4
|
_
|
/ 4
t
|
»
|
10
|
»
|
|
Stora » N:o 1
|
Aug. Persson ............
|
4
|
—
|
3
|
19
|
»
|
29
|
|
|
» » » 2
|
Johan Eliasson .........
|
9
|
4
|
_
|
2
|
»
|
24
|
»
|
|
Stuberöd ............
|
Andreas Korneliusson
|
5
|
—
|
2
|
17
|
»
|
27
|
|
|
Lilla V arberg......
|
Gustafva Eriksson......
|
7
|
—
|
5
|
30
|
|
44
|
|
|
Stora » N:o2
|
Erik Samuelsson.........
|
—
|
—
|
—
|
|
|
|
|
Ungkarl.
|
Västra Skansen...
|
Karl Karlsson............
|
5
|
—
|
1
|
15
|
|
30
|
|
|
Lilla Runsvallen
|
Joh:s Olsson...............
|
2
|
—
|
_
|
16
|
»
|
24
|
»
|
|
Stora »
|
Emil Johansson .........
|
6
|
5
|
_
|
V,
|
»
|
15
|
|
|
Åberget...............
|
Bernt Andersson
|
5
|
|
5
|
9 b
|
|
40
|
|
|
Danmark............
|
Alfr. Johansson .........
|
2
|
2
|
|
3
|
»
|
6
|
»
|
|
De öfriga små backstugorna har jag ej upptagit, enär dessas jordområden äro så
små, att ingen kan ens närmelsevis lefva pa dem.
Anm. En del torpares barn, som varit utflyttade hafva kommit hem för att
hjälpa sina föräldrar, nu sedan något hopp synts, att drägligare förhållanden skulle
för dem inträda. De hänga i allmänhet rätt fast vid sin torfva och hoppas nu kunna
få öfvertaga torpen som egna hem.
Troligt är också, att de allra flesta, om ej rent af alla, 73 nu hemmavarande barn
skulle stanna vid jordbruket, om tillfälle bereddes dem därtill; åtminstone förklarade
de detta själfva.
Motioner i Andra kammaren, Nr 77.
13
Bil. 2.
Utdrag ur protokoll fördt vid ordinarie kommunal¬
stämma med Ytterby församling i skolhuset den 16
december 1909.
§ 9.
Stämman beslutade att uttala som en särskild önskan, att nuvarande torparna å
Castellegården fick tillstånd af kronan att köpa eller arrendera sina torp därstädes,
samt att en del af Castellegården styckas till jordbrukslägenheter.
Justeradt:
C. A. Samuelsson.
J. A. Lysén.
Rätteligen utdraget betygar
Axel Emanuelsson
Komm-st. ordförande.
Som ofvan
Axel Emanuelsson
St. ordf.
Uppläst d. 19/12 09
betygar Joll. A. Johansson.
Rätt afskrifvet bestyrker:
And. Karlsson.
Bil. 3.
Protokoll, hållet vid sammanträde den 10, 11 och
12 september 1908 å förra öfverstebostället Castelle¬
gården N :o 1 med Gu Ilo, Ragille- och Munkbolmarne,
om tillsammans 6 mantal, i Ytterby och Rödbo sock¬
nar och Inlands Södra samt Västra Hisings härader af
Göteborgs och Bohus län för arrendevärdering af egen¬
domen.
Närvarande: undertecknad, t. f. domänintendent i länet samt biträdande uppskatt-
ningsmännen, f. d. riksdagsmannen in. m. Gustaf Mellin, utsedd ai hushållningssäll¬
skapets förvaltningsutskott, och f. d. riksdagsmannen O. E. Gädda, utsedd af lands¬
tinget, hvarjämte dels jägmästaren i Bohus revir m. m. Viktor Hammarstrand och dels
länsagronomen N. D. Lychou, den sistnämnde i och för uppgörande af förslag till ny¬
byggnader å egendomen, biträdda vid förrättningen i enlighet med särskilda förord¬
nanden, utfärdade af landshöfdingeämbetet i länet.
14
Motioner i Andra hammaren, Nr 77.
Egoområdets areal utgöres enligt före-
nämnda karta och beskrifning af
|
I eget bruk
|
Torp
|
S i
11 nya måttet
|
imma
I gamla måttet
|
Hektar
|
Tnld
|
Kpld
|
Tomter.................................
Trädgård........................
Åker...........................
|
4,4000
1,9400
224,33 7 0
33. 7 5 3 0
298,3130
22,4610
|
6,2910
105,3780
33,8270
99,2060
2,7320
|
10,6910
1,9400
329,71 50
67,5800
397,5190
25,1930
|
21
J 671
136
805
51
|
20,96
26,92
28,75
8,43
1,09
|
Äng .........................
|
Afrösningsjord.....................
Impediment....................
Summa
|
585,2040
|
247,4340
|
832,6380
|
1,686
|
22,35
|
Härefter enades uppskattningsmäunen om följande
Yttranden och förslag.
10. I afseende å egendomens torp, lägenheter och backstugor föreslås:
att de å Hisingen belägna torpen Störa Slätten, Lilla Slätten. Stora Slätten N:o
2, Rosenberg, Tomtebacken, Gullö, Västra Brandenburg, Östra Brandenburg, Lilla
Gullöslätteu, Störa Gullöslätten, Hamburg, Nybygget, Askekärret och Gullöskog, jämte
backstugan vid Västra Brandenburg samt lägenheten Elfsudden afsöndras från egen¬
domen och hembjudas innebafvarna till inlösen för bildande af smärre själfständiga
jordbruk;
att de å fastlandet belägna torpen Sparrås, Stora Smällen, Nya Smällen, Västra
Porten, Östra Porten, Euekullen, Böcklegrind, Grinden, Lilla Iskällan, Stora Iskällan
N:o 1, Störa Iskällan N:o 2, Stubberöd, Lilla Varberg, Stora Varberg N:o 2, Västra
Skansen, Lilla Rundsvallen, Åberget och Danmark bibehållas såsom dagsverkstorp för
att tillförsäkra egendomen nödig arbetsstyrka;
att innehafvarna af backstugorna vid Västra Porten, Petersburg, Lilla Stubberöd,
Böcklet, Basta och Putten, belägna å fastlandet, samt Holmen, belägen å Ragille-
holmen, må äga i sin lifstid och, om de äro gifta män, deras hustrur, så länge de
lefva, sina lägenheter bibehålla och bruka mot utgörande till arrendatorn af här nedan
föreslagna afgäld, börande vid deras frånfälle de å lägenheten befintliga byggnaderna
ovillkorligen borttagas och jorden läggas till bufvudgården;
att alla dagsverken skola utgöras på egen kost;
att torparna ej hafva rätt att af arrendatorn erhålla dragare för torpens skötsel;
att arrendatorn såsom hittills må vara oförhindrad att i de kontrakt, som komma
att med egendomens torpare upprättas, intaga den bestämmelsen, att de skola på egen
bekostnad underhålla sina torp och'hägnaderna däromkring; samt
att den årliga afgälden för egendomens torp, lägenheter och backstugor må be¬
stämmas i enlighet med nedanstående tabell, i hvilken för jämförelses skull de nu¬
varande afgälderna aro upptagna och betecknade med rödt. I tabellen föreslås jämväl
afgäld för de a Hisingen belägna torpen, för den händelse de ej komma att från egen¬
domen skiljas.
Motioner i Andra kammaren, Nr 77.
15
N:o
|
A. Torpen å fastlandet
|
Tomt
hektar
|
Åker
hektar
|
Äng
hektar
|
Nuvarande afgäld
|
Afgäld, som
föresläs
|
mans-
dagsv.
|
,'kvinns*
dagsv.
|
häst-
dagsv.
|
mans-
dagsv.
|
kvinns-
dagsv.
|
1
|
Sparris.................................
|
0,1 0 50
|
2,3050
|
0,31 80
|
100
|
15
|
|
78
|
15
|
2
|
Störa Smällen.....................
|
0,3080
|
5,7 6 7 0
|
1,3120
|
350
|
30
|
_
|
260
|
_
|
3
|
Nya Smällen .....................
|
0,1100
|
1,2450
|
0,4190
|
50
|
—
|
_
|
26
|
10
|
4
|
Västra Porten.....................
|
0,1 8 G 0
|
3,0820
|
0,6690
|
200
|
20
|
—
|
156
|
20
|
5
|
Ostra Porten........................
|
0,1 300
|
2,7180
|
1,3570
|
150
|
20
|
—
|
104
|
20
|
6
|
Enekullen ...........................
|
0,1 0 20
|
2,6020
|
2,1 950
|
150
|
10
|
—
|
104
|
20
|
7
|
Böcklegrind .........................
|
0,8080
|
3,1010
|
1,0710
|
100
|
10
|
_
|
104
|
_
|
8
|
Grinden ..............................
|
0,2370
|
2,4450
|
1,5200
|
100
|
10
|
—
|
104
|
_
|
9
|
Lilla Iskällan .....................
|
0,1 330
|
2,6070
|
0,6730
|
150
|
10
|
__
|
104
|
10
|
10
|
Stora iskällan N:o 1 .........
|
0,1240
|
2,8240
|
0,3980
|
200
|
10
|
—
|
130
|
10
|
11
|
Stora Iskällan N:o 2 .........
|
0,2200
|
2,5880
|
0,6030
|
150
|
10
|
25
|
104
|
10
|
12
|
Stubberöd ...........................
|
0,2400
|
4,9 270
|
1,8200
|
300
|
10
|
50
|
208
|
30
|
13
|
Lilla Varberg .....................
|
0,1 400
|
2,5730
|
0,8900
|
150
|
10
|
25
|
104
|
20
|
14
|
Stora Varberg JN:o 2 .........
|
0,1450
|
2,4200
|
0,81 70
|
150
|
10
|
25
|
104
|
15
|
15
|
Västra Skansen ..................
|
0,1 9 70
|
5,0910
|
2,001 0
|
300
|
10
|
50
|
208
|
20
|
16
|
Lilla Rundsvallen...............
|
0,1 540
|
5,1220
|
2,2700
|
300
|
10
|
50
|
208
|
20
|
17
|
Stora Rundsvallen...............
|
0,0 6 7 0
|
1,6100
|
1,1 130
|
200
|
10
|
_
|
52
|
20
|
18
|
Aberget ..............................
|
0,0820
|
2,0500
|
2,5810
|
100
|
10
|
—
|
104
|
_
|
19
|
Danmark ...........................
|
0,0800
|
1,4480
|
0,0970
|
100
|
15
|
—
|
78
|
10
|
|
|
|
Nu-
|
Före-
|
|
|
|
|
|
|
B. Lägenheter och backstugor
|
varande
|
slagen
|
|
|
|
|
|
|
å fastlandet
|
|
kontant
|
kontant
|
|
|
|
|
|
|
|
|
afgäld
|
afgäld
|
|
|
|
|
|
20
|
Handelslägenhet vid stationen ......
|
35: —
|
40: —
|
|
|
|
|
|
21
|
Smedsboställe vid Varberg
|
|
—
|
—
|
30
|
_
|
_
|
20
|
_
|
22
|
Backstugan vid Västra Porten......
|
5: —
|
—
|
_
|
__
|
_
|
_
|
_
|
23
|
D:o » Petersburg
|
|
—
|
—
|
—
|
_
|
_
|
_
|
_
|
24
|
D:o » Lilla Stubberöd ...
|
—
|
—
|
_
|
_
|
_
|
_
|
_
|
25
|
D:o » Böcklet......
|
|
—
|
—
|
—
|
30
|
_
|
_
|
20
|
26
|
D:o » Basta.........
|
|
—
|
—
|
—
|
10
|
_
|
_
|
|
27
|
D:o » Putten ......
|
|
—
|
—
|
—
|
10
|
—
|
—
|
10
|
|
Summa å fastlandet
|
40: —
|
40: —
|
3,330
|
280
|
225
|
2,360
|
280
|
Härefter företogs den egentliga
Uppskattningen,
hvarvid ett visst arrendevärde per hektar åsattes den under eget bruk varande åker¬
jorden och ängsmarken, hvartill lades värdet af betet samt af kastningen af trädgården,
skogen och torpen och beräknas sålunda:
16
Motioner i Andra kammaren, Nr 77.
35,4010 har åker å kronor 35: —................................................ kronor 1,239:03
36,4020 » » å » 30: —................................................ » 1,092:06
88,1510 » » å » 22: —................................................ » 1,939:32
64,3830 i » å » 18: —................................................ » 1,158:89
33,7 5 30 h äng ä » 12: —................................................ » 405:04
Betet ............................................................................................ » 300: —
Afkastning af trädgården............................................................ » 200: —
D:o » torp och lägenheter:
A. å fastlandet:
2,360 raansdagsverken å 1:25........................... kronor 2,950: —
280 kvinns- » å 1:—........................... » 280: —
kontant afgäld................................................... »_40: — » 3,270: —
B. å Hisingen:
1,916 mansdagsverken å 1:25........................... kronor 2,395: —
295 kvinns- » å 1:—........................... » 295: — » 2.690: —
Summa kronor 12,294: 34
hvarför föreslås ett arrendevärde af Tolftusen tre hundra (12,300) leronor.
Skulle torpen å Hisingen komma att afsöndras från egendomen och försäljas, bör
ofvannämnda arrendebelopp minskas med den från densamma utgående afgäld, kronor
2,690: 60, hvarför i så fall föreslås ett arrendevärde af i afrundadt tal nio tusen sex
hundra (9,600) leronor.