Motioner i Andra kammaren, Nr 41.
Nr 41.
Af herr Zimtlahl, om skrifvelse till Kung!. Maj:t angående
statsunderstöd till utfartsvägar i de nordligaste länen.
Utdikningen af frostförande marker och förbättrade kommunikationer
äro för Norrlands utveckling tvifvelsutan de två mest viktiga faktorer.
Hvad utdikningar beträffar, har ju Norrland under den senare tiden kom¬
mit i åtnjutande af högst afsevärda bidrag från statens sida, och de ut-
dikningsarbeten, som till följd däraf blifvit utförda, äro ju snart sagdt
oräkneliga. Och att dessa utdikningar äfven gifvit ett stort uppsving åt
Norrlands jordbruk, på samma gång de äfven faktiskt i högst väsentlig
man minskat frostländigheten, låter sig ej heller förnekas. Men är jord¬
brukets framåtskridande, särskilt hvad Norrland beträffar, viktigt, så äro
förbättrade kommunikationer därstädes icke mindre viktiga. Att järnvä-
garne äro i detta hänseende den allra mäktigaste häfstång för höjande af
Norrlands kultur och odling, faller af sig själf, men stor vikt ligger äfven
därpå, att befolkningen inom byar, hvilka ligga mer och mindre aflägset
ifrån de allmänna vägarna, sättes i stånd att bereda sig farbara utfarts¬
vägar.
Befolkningen i fråga, på hvars lott det fallit att odla och bryta bygd
på dessa från de allmänna vägarne ofta långt aflägsna platser, är i regeln,
om ej fattig, dock jämförelsevis mindre bemedlad, men har icke desto
mindre samma skyldigheter såväl i fråga om underhållet af de allmänna
vägarne som i hvad det gäller utskylder till stat och kommun. Därtill
Bihang till BiJcsd. Prof. 1911. 1 Samt. 2 Afä. 2 Band. 19 Höft. (Nr 41—44). 1
2 Motioner i Andra hammaren, Nr 41.
kommer, åt! den äfven i fråga om skolväsendet vanligen av mindre lyck¬
ligt lottad.
Att denna befolkning och särskilt dessa aflägset boende mindre jord¬
brukare äro stadda i en långt sämre ställning än hvad händelsen är med
de i närheten af de allmänna vägarne bosätta, synes därför vara alldeles
påtagligt. Man har därför ansett billigt och rättvist, att dessa som sagdt
i ekonomiskt hänseende allt annat än lyckligt lottade jordbrukare kunde
i och för sina utfartsvägars sättande i ett någorlunda farbart skick komma
i åtnjutande af något understöd från statens sida, liksom nu staten läm¬
nar bidrag i och för torrläggning af frostförande marker. Och det lider
intet tvifvel, att förbättrade utfartsvägar äfven äro eu mäktig häfstång för
jordbrukets utveckling. Ty att något intensivare jordbruk skall kunna
drifvas eller komma till stånd inom en trakt, som saknar farbara utfarts¬
vägar, måste ju vara så godt som en ren omöjlighet.
Villkoren för erhållande af statsbidrag för här ifrågavarande ända¬
mål kunde ju, har man tänkt sig, stipuleras ungefär på enahanda sätt som
de, hvilka nu gälla i fråga om erhållande af statsbidrag till torrläggning
af vattensjuka marker. De som vore i behof af och önskade bättre ut¬
fartsvägar hade sålunda att föranstalta om erhållande af undersökning och
kostnadsförslag af därtill förordnad sakkunnig person, hvarpå vederbörande
kommunalstämma hade att afgifva sitt utlåtande angående företagets nytta
och nödvändighet. Men gifvetvis borde också, sedan företaget behörigen
utförts, lämplig kontroll åstadkommas i syfte att vägen, till hvars istånd-
sättande statsbidrag erhållits, blefve af vederbörande byamän, flere eller
färre, i behörig ordning underhållen.
Vid sistlidet års Riksdag tillät jag mig väcka eu motion om bevil¬
jande af statsbidrag till visst uppgifvet belopp till utfartsvägars iståndsät-
tande, hvilken motion emellertid, till följd af bristande utredning i saken,
ej vann Riksdagens bifall.
På grund af hvad här ofvan anförts tillåter jag mig hemställa,
att Riksdagen ville besluta eu skrifvelse till Kungl.
Maj:t med anhållan om, att Ivungl. Maj:t måtte låta
utreda, huruvida och i hvad mån de från de allmänna
vägarne aflägset boende jordbrukare inom de nordli¬
gaste länen må kunna komma i åtnjutande af statsun¬
derstöd i och för utfartsvägar och sådanas försättande
Motioner i Andra kammaren, Nr 42.
o
O
i farbart skick samt till Riksdagen framlägga förslag
i ärendet.
Stockholm den 25 januari 1911.
P. Zimdahl.
I förestående motion instämma:
Ad. Wiklund. J. Réhn. F. A. Bäckström. Olof Jonsson.
F. 0. Mörtsell. Linus Lundström. Sixten Mogren.
P. E. Hedström. J. Lindgren. L. J. Carlsson. Albin Ahlstrand.
Z. Åslund. M. Ström. C. Biström. C. J. Öberg. E. F. Hellberg.
Nr 42.
Af herr Ström i Transtrand m. fl., angående tillsättandet aj
extra provinsialläkare i vissa distrikt.
I Kungl. Maj:ts proposition till innevarande Riksdag om statsverkets
tillstånd och behof förekommer i sjätte hufvudtiteln under punkt 9 för¬
slag till organisation af landsbygdens hälso- och sjukvård. I samman¬
hang med den utredning, som Riksdagen år 1903 begärde, angående i
hvad mån den nuvarande indelningen i provinsialläkaredistrikt i riket
vore otidsenlig och olämplig samt huruvida omreglering skulle kunna ske
för att bättre än hittills främja sjukvården, måste helt naturligt äfven
tagas hänsyn till de många extra provinsialläkaredistrikten på landsbyg¬
den. Förslaget, i hvad det rörer extra provinsialläkare, innehåller dock
inga lättnader för de distrikt, som sjgifva betala hela läkarelönen, utan få
dessa i stället ökade utgifter genom den föreslagna pension eringsafgiften,