Motioner i Andra kammaren, Nr 364.
1
Nr 364.
Af herr Tengdahl, om af slag å Kungl. Maj ds 'proposition angå¬
ende ordnande af undervisningen i arkitektur vid konst¬
högskolan in. m.
På Kungl. Maj:ts proposition nr 200, angående arkitekturundervis¬
ningen (väsentligen vid fria konsternas akademi) nödgas jag härmed hem¬
ställa om afslag.
En del af hvad där föreslås kan ha sitt vissa värde, men i sin helhet
vittnar propositionen endast om, hvad man redan visste från den före¬
gående, större propositionen om den högre tekniska undervisningen, näm¬
ligen att regeringen saknar ett fast grepp på den tekniska undervisnings¬
frågan i sin helhet.
Det förnämsta i propositionen nr 200 är förslaget om en professur i
svensk arkitektur. Innehafvaren af denna lärostol skulle föreläsa äfven
vid tekniska högskolan för att dess arkitekturafdelnings 4:e kurs »dock» (!!!)
skulle ha ett hum om äfven den svenska arkitekturen. (Kostnaden för
professuren skulle emellertid icke fördelas på de bägge läroverken).
Af en viss vikt kan man ju erkänna, att förslaget är att låta spe¬
cialister föreläsa för 3,000 kronor i byggnadsteknik årligen vid akademien.
Dessa bägge frågor äro ju emellertid oändligt små i jämförelse med
den stora frågan, hur undervisningen i byggnadskonst öfverhufvud bör
ordnas.
Undervisningen i byggnadskonst, särskildt den högre undervisningen,
är för närvarande onödigt splittrad. I byggnadskonst i vidare mening
torde undervisas redan vid en del tekniska skolor, som inte ens ha karak¬
tären af tekniska elementarskolor. (Till denna kategori hör äfven under¬
visningen vid tekniska skolan i Stockholm i dess söndags- och aftonskola
samt den i samma aftonskola inrättade förberedande kursen till byggnads-
och maskinyrkesskolorna). Denna undervisning torde redan ha stor be-
Bihang till Riksd. jn-ot. 1911. 1 Sami. 2 Afd. 2 Band. 160 Haft. (Nr 364). 1
2
Motioner i Andra kammaren, Nr 364.
tydelse för utbildning af arbetare och förmän. Säkert är, att vid samt¬
liga tekniska elementarskolor finnas byggnadsafdelningar med, såvidt man
vet, på flere håll mycket skickliga lärare. Dessa byggnadsafdelningar,
respektive tekniska skolans i Stockholm byggnadsyrkesskola, tillgodose
väsentligen landets behof af byggnadsritare, verkmästare, byggmästare,
byggnadskontrollanter, men äfven till stor del af arkitekter, ehuru icke
med den officiella hallstämpel, att de exempelvis ha den aflägsnaste ut¬
sikt att någonsin bli inskrifna i kungl. öfverintendentsämbetet. Sådana
arkitekter med lägre utbildning, men ofta lång utlandsvistelse, ha åstad¬
kommit utmärkta saker. (Exempel: den arkitekt, som nyligen ritat Öster¬
sunds rådhus). I och med utbildningen af dessa arkitekter ha de tekniska
elementarskolornas byggnadsafdelningar bevisat riktigheten af gångna
tiders sunda anordning med delvis åtminstone gemensam undervisning för
byggmästare och arkitekter äfven vid akademien. Detta var på en tid,
som gaf oss Scholander bland arkitekter och bland byggmästare flere af
de förnämste vi haft på mycket länge. Men det var också innan vissa
vederbörande fått klart för sig, att äfven arkitekterna behöfde det mått
af s. k. allmänbildning, som ligger i studentexamen. Numera är ju för¬
hållandet det att man för att bli riktigt officiellt stämplad som arkitekt skall
först taga nämnda besynnerliga examen och gå in som ordinarie elev vid
tekniska högskolan och gå där i 4 år samt sedermera 3 år vid akade¬
mien. Att några verkliga begåfningar skulle utestängas af den för ett
konstnärligt yrke onaturliga inträdesfordran, faller ingen officiellt tänkande
person in att föreställa sig. Man har rest en skranka för att hindra till¬
strömningen och därmed är man nöjd. Det har till och med varit på tal
vid något teknikermöte, att ingen lefvande själ skulle få göra byggnads¬
ritningar, hvilken icke gått hela vägen genom tekniska högskolan och
akademien för de fria konsterna. Men tanken blef lyckligtvis skrinlagd,
sedan bland annat upplysts af en professor, att en af de vackraste kyrkorna
i vårt land är ritad — af en präst.
Alldeles har man ju dock inte kunnat utestänga de begåfningar, som
valt sina föräldrar så illa, att de icke kunnat få råd att ta studentexamen
— detta i synnerhet, som vi ännu ha kvar (från äldre tids hyggligare
uppfattning i dessa frågor) en hel del framstående arkitekter, som inte
tagit studentexamen.
En del af de elever, som kommit till akademien från Chalmerska
institutet (inalles endast 32 stycken under senaste 26 år) torde icke ha
tagit studentexamen. Dessa elever ha hittills hoppat alldeles förbi tek¬
niska högskolans arkitekturafdelning, men skulle nu tvingas gå det 4:e
året i nämnda afdelning för att därifrån riktigt högtidligt officiellt öfvergå
Motioner i Andra kammaren, Nr 364.
3
till akademien. Onekligen en mycket besynnerlig anordning att tvinga
elever från en högskola att byta lärare för ett enda år för att sedan öfvergå
till ett tredje läroverk! Med rätta, som mig synes, ha också ett par mo¬
tionärer i Första kammaren protesterat mot denna unika anordning.
I förbigående sagdt är det något besynnerligt med denna tekniska
högskolans 4:e årskurs. I den kungl. propositionen upplyses på flere stäl¬
len, att arkitekturafdelningen egentligen endast är 3-årig och att det 4:e
året är något extra, frivilligt, som tillkommit senare tiden. Men i hög¬
skolans årsredogörelse angifves utan vidare afdelningen som 4-årig. Går
man ut från 3 år som normalt vid högskolan, blir ju den kungl. propo¬
sitionens tanke att »förkorta» arkitektstudierna till 6 år ingen reform, då
nämnda tid normalt redan är — 6 år.
Utom möjligen en del chalmerister utan studentexamen ha äfven från
byggnadsyrkesskolan i Stockholm kommit några elever till akademien
efter att ha passerat 3:e och 4:e årskurserna af tekniska högskolans arki-
tekturafdelning — de bägge första årskurserna ha de saklöst hoppat
öfver. De senaste 10 åren ha 20 af byggnadsyrkesskolans elever gått den
vägen. När så skett, och man vet, att chalmeristerna alldeles hoppat
öfver tekniska högskolans arkitekturafdelning, hade det väl åtminstone varit
värdt en undersökning, huruvida denna afdelning kunnat helt eller delvis
indragas.
Redan för 25 år sedan, när jag gick i byggnadsyrkesskolan i Stock¬
holm, praktiserades det, att elever därifrån gingo in i 3:e årskursen i tek¬
niska högskolans arkitekturafdelning. Ett par af dem kommo in på akade¬
mien, (en är nu stadsarkitekt i Hälsingborg, en annan var en tid kasern-
byggnadsnämndens arkitekt). Men äfven på senare tid ha några af bygg¬
nadsyrkesskolans elever kommit in på akademien, ehuru med svårigheter
(en efter studier i Köpenhamn, en annan efter att ha tagit flere priser
vid täflingar). Bägge dessa ha, uppgifves det, sökt sig in på akademien
efter inrådan af professor Lallerstedt vid tekniska högskolan. En af an¬
sökningarna afstyrktes på ett förberedande stadium, på grund af en aka¬
demiledamots motvilja att vid akademien likställa en person, som vid
tekniska högskolan studerat endast 2 år, med dem som studerat där i
4 år -— begåfningen alldeles frånsedt!
Äfven från teknisk elementarskola har det inträffat, att man tagit
elev direkt till akademien. Så uppges förhållandet vara med en arkitekt
i Malmö, som utgått från därvarande tekniska elementarskola och kommit
in på akademien efter att ha tagit pris på en kyrktäfling.
Dessa exempel på intagning vid akademien af personer, som ej gått
den officiella vägen, ha alla varit rena undantag — ansökningar, som Lika
4
Motioner i Andra kammaren, Nr 364.
godt kunnat godtyckligt afsläs. Någon begåfningens rätt bär icke af dessa
personer kunnat åberopas. Om de däremot varit studenter, hade de kom¬
mit in äfven utan tillstymmelse till begåfning. Åtminstone hade de
kommit in som ordinarie elever vid tekniska högskolan och därifrån till
akademien. Utan både begåfning och praktik i värsta fall.
Det förtjänar anmärkas, att på tekniska högskolan äfven gått som
extra elever och sedermera blifvit arkitekter ett fåtal personer, som ej
ens gått i byggnadsyrkesskolan, utan i tekniska skolans högre konst¬
industriella skola.
Jag har uppehållit mig vid dessa exempel något utförligt för att visa,.,
att det finns ett bestämdt behof af högre arkitektutbildning äfven för
dem, som icke ha råd eller lust eller anse det löna mödan eller ens få
gå genom tekniska högskolan som ordinarie elever. Under sådana för¬
hållanden borde det väl varit skäl gå litet djupare in på spörsmålet, om
den nuvarande arkitektundervisningen öfver hufvud taget är ordnad så
som sig borde.
Detta är, enligt min mening, icke fallet:
Det råder bland enskilda samt representanter för stat och kommun
ett stort missnöje med en del af den officiellt utbildade arkitektkåren,,
hvilkas okunnighet eller oförmåga att använda sitt osmälta vetande kun¬
derna fått syndigt betala. Det finns bland många arkitekter en häpnads¬
väckande nonchalans för bland annat hvad det kostar. Detta måste sam¬
manhänga med rekryteringen och utbildningen. Med all sannolikhet an¬
tagas som arkitektelever en hel del studenter, som — utan att ha arbetat
nämnvärdt praktiskt i byggnadsyrket — välja den banan lika gärna som
hvilken annan som helst utan att känna den konstnärliga kallelsen. Re¬
sultatet blir i sådana fåll arkitekter, som skapa till rätt besynnerliga saker,,
hvarpå ju exempel skulle kunna anföras rätt många.
De förnämsta anmärkningarna mot en del af de officiella arkitekterna
torde kunna sammanfattas sålunda: de är o icke tillräckligt materialkännare
samt kännare af arbetsmetoder och priser. Riksdagskamraterna behöfva
icke gå långt för att finna bekräftelse på mitt påstående.
Härmed är jag inne på frågans intressantaste sida. Vid ordnande af
arkitektundervisningen kan aldrig få glömmas, att det är fråga om ett
konstnärligt yrke, men ställdt i de praktiska kraf vens tjänst.
Utan »gnistan» kan en person — tyvärr — ta arkitektexamen, som
det nu är ställdt, men han blir inte arkitekt. I stället borde man gå en
annan väg, se till att anlagen uppmuntras och personerna få den praktiska
och teoretiska utbildning, som gör det möjligt för dem att omsätta sin
Motioner i Andra kammaren, Nr 364. g
begåfning i praktiskt användbara projekt, adlade af deras konstnärliga
uppfattning. °
Mig. synes det omöjligt att nå detta mål utan delvis återgång till
flydda tiders, förhållanden, då man fordrade af arkitekteleven något mer
ån bara 3 månaders praktik närmast före 4:e årskursen i tekniska
högskolan. Flera års praktiskt arbete, måhända i flera yrkesgrenar, före
studietiden samt fortsatt praktik under densamma är enligt min uppfatt¬
ning medlet att jämte en förbättrad undervisning — göra arkitekterna
till material-, arbets- och priskännare. Enligt sådana principer var arkitekt-
och byggmästarundervisningen, delvis åtminstone, tidigare ordnad hos oss.
bå lär det fortfarande vara till stor del i Danmark, ehuru man äfven där
på senare aren börjat skatta åt studentvurmen. Den oförliknelige Nyrop,
professor och direktör vid akademien i Köpenhamn, skaparen af Köpen¬
hamns rådhus, började sin bana såsom timmermanslärling vid 14 års ålder
och sedan, snarast möjligt, som aftonskoleelev. Nyrops rådhus är ett af
de billigaste och ett af de allra vackraste i Europa. Danmarks flesta bättre
arkitekter ha, efter hvad kännare påstått för mig, varit utlärda murare
och timmermän, ibland äfven ritare, som till och med varit familjeför¬
sörjare under skoltiden. Utbildningen i arkitektur ha de fått på kväl¬
larna. 1
Att arkitektundervisningen hos oss står lågt framgår bland annat
däraf, att 6 de bästa eleverna för en tid sedan demonstrativt lämnade
akademien utan att afvakta afgångsbetyg. De skisser, som sysselsatt
eleverna senaste år enligt akademiens redogörelse, synas haft märkvärdiga
ämnen, däribland: orgelfasad, kaférestaurant, predikstol, brunnsöfverbygo-nad,
familjegraf (!!). Hur det lefvande lifvets människor skola bo, synes där¬
emot mindre intressera. Det är också allmänt bekant för dem, som syssla
med bostadsfrågan, hur handfallna akademiarkitekter ofta stå inför pro¬
blemet att bygga smålägenheter billigt ■— det är för dem ett terra in-
cognita. För närvarande inbjudes Riksdagen att bygga underofficers-
bostäder, ritade af en akademist, för omkring 3,300 kronor pr eldstad,
under det utmärkta bostäder mycket väl kunna byggas för från 1,400 •—
högst 1,800 k 2,000 kronor pr eldstad. Den lilla arkitekturen är för stor
för de stora arkitekterna.
Efter min uppfattning skall man icke kosta på ett öres arkitekt¬
utbildning på en person, som man inte vet ha »gnistan». De, som ha
gudagåfvan, behöfva ingen studentexamen. Men den teori de behöfva,
kunna de få så småningom, och den så kallade allmänbildningen kan bi¬
bringas samtidigt med fackbildningen. Med mindre än två års föregående
praktik bör ingen få bedrifva arkitektstudier.
6
Motioner i Andra kammaren, Nr 364.
Den nuvarande arkitektutbildningens splittring är för mig också ett
tungt vägande skäl att önska en reform. Tekniska högskolan utexami¬
nerar årligen 4 arkitektelever, akademien lika många, Chalmers har under
senaste 26 år skickat föga öfver 1 elev om året till akademien.
Då den kungl. propositionen endast rör sig på frågans ytterkanter
och fastlåser anordningar, som sedan kunna blifva svåra att göra om, och
då jag inte alls är säker på att icke hela akademiundervisningen eller
någon del af högskoleundervisningen för arkitekter skulle kunna indragas —
något som jag ville ha undersökt — tar jag mig friheten hemställa,
att Riksdagen ville afslå Kungl. Maj:ts proposition
nr 200.
Stockholm den 4 maj 1911.
Knut A. Tengdalil.
Stockholm, Ivar Hseggströms Boktryckeri A. B., 1911.