Motioner i Andra kammaren, Nr 35.
3
2) att Riksdagen ville godkänna i nämnda under¬
dåniga utlåtande likaledes framställda förslag till stat
för den så omorganiserade veterinärförvaltningen.
Stockholm den 24 januari 1911.
J. P. Jesperson. Axel Vennersten.
Nr 35.
Af herr Vennersten in. fl., om förhöjd aflöning åt yrkes-
inspektörerna.
Uti statsverkspropositionen till innevarande års riksdag har
Kungl. Maj.t under sjunde lrafvudtiteln föreslagit riksdagen att, till
anordnande af fabriksinspektionen, på extra stat för år 1912 anvisa
bland annat till aflöning åt åtta yrkesinspektörer 40,000 kronor med
5,000 kronor till enhvar för år räknadt.
Vid föredragning af detta ärende anförde herr statsrådet bland
annat följande: »Med erinran därom att den s. k. yrkesfarekommit-
tén eller den af Kungl. Maj:t den 20 januari 1905 tillsatta kom¬
mittén för verkställande af revision af lagen angående skydd mot
yrkesfara och lagen angående minderårigas och kvinnors användande
till arbete i industriellt yrke m. m. den 9 december 1909 afgifvet
underdånigt betänkande, innefattande, bland annat, förslag till för¬
ändrad organisation af yrkesinspektionen och i samband därmed
lönereglering för dess personal, tillåter jag mig meddela, att öfver
betänkandet af Eders Kungl. Maj:t infordrade utlåtanden ännu icke
alla inkommit och att på grund häraf någon af kommitténs förslag
föranledd framställning till innevarande års Riksdag icke kan med¬
Motioner i Andra kammaren, Nr 35.
4
hinnas. I anseende härtill och då jag af skäl, som jag vid före¬
dragning inför Eders Kung!. Maj:t den 14 januari 1910 af fråga
om provisorisk lönereglering för befattaingshafvare i kommerskol¬
legium in. m. anförde till statsrådsprotokollet och om hvilka jag
tillåter mig erinra, i öfrig! icke finner mig kunna ifrågasätta ändring
i det belopp, hvarmed förevarande anslag senast utgått, hemställer
jag----—.»
De skäl, som här senast åberopas från föredragningen den 11
januari 1910, torde kunna sammanfattas i följande, som återfinnes
under sjunde Imfvudtiteln för år 1910 sid. 77: »Utom det att be¬
fattningarna såsom bergmästare och yrkesinspektörer falla utom de
centrala ämbetsverken och sakna i afseende å ställning och löne¬
förmåner motsvarighet inom nämnda ämbetsverk, äro befattningarna
ej heller jämförbara med andra redan nyreglerade tjänster.»
När frågan under föregående år genom kung!, kommerskolle¬
gium framfördes kunde nämligen med skäl framhållas, att då den
ofvan omnämnda s. k. yrkesfarekommittén redan 1909 afslutat
sitt arbete, sannolikhet förefanns, att redan till 1911 års Riksdag en
kung! proposition skulle framläggas rörande ny yrkesfarelag och i
samband därmed förändrad organisation af yrkesinspektionen, hvar¬
igenom eu lönereglering för yrkesinspektörerna endast undanskötes
för ett år.
Då emellertid af departementschefens ofvan anförda yttrande
framgår, att någon dylik proposition ej kan förväntas innevarande
år, hafva vi ansett oss böra bringa frågan inför riksdagen.
Arfvodet för yrkesinspektör fastställdes vid yrkesfarelagens
tillkomst år 1889 till 5,000 kronor per år, och har sedan dess, så¬
ledes på mer än tjugo år, ej undergått någon förändring, och den enda
löneökning, som kommit yrkesinspektörerna till del, är det af Riks¬
dagen under senare år beviljade extra lönetillägg, som utgår till
vissa tjänstemän. När ofvanberörda arfvode år 1889 fastställdes,
hade yrkesinspektörerna att utöfva tillsyn endast öfver efterletande!!
af lag angående skydd mot yrkesfara af är 1889. Sedan dess har
emellertid tillkommit Kung!. Maj ds nådiga förordning angående
försiktighetsmått till förekommande af käkbensbrand bland arbetare
i tändsticksfabriker af år 1896, lag angående minderårigas och kvin¬
nors användande till arbete i industriellt yrke af år 1900, Kung!
Maj ds nådiga giftstadga af år 1906 samt lag angående förbud mot
kvinnors användande till arbete nattetid i vissa industriella företag
Motioner i Ändra kammaren, Nr 35.
af år 1909, hvilkas efterlefnad samtliga lagts under yrkesinspektörer-
nas tillsyn. Härtill kommer, att lag angående ersättning för skada
till följd af olycksfall i arbete af år 1901 äfven belastat yrkesin-
spektörerna med en mängd förfrågningar och yttrandens afgifvande.
Naturligt är, att yrkesinspektörernas arbetsbörda afsevärdt ökats
under dessa år, hvarom man kan erhålla eu föreställning genom det
antal handlingar, som expedierats per år.
År 1895, det första år, för hvilket tillförlitliga siffror kunnat
erhållas, expedierades 914 handlingar per inspektör och steg detta
antal till 1,965 under år 1900 samt utgjorde under 5-årsperioden
1896—1900 i medeltal 2,168 per inspektör.
Under 5-årsperioden 1901—1905, då yrkesinspektörernas antal
ändock ökats från 5 till 8, utgjorde samma siffra 4,316 och har
densamma under följande år alltjämt ökats samt uppgick år 1909 till
ej mindre än 5,861.
Allmänt torde äfven erkännas, att yrkesinspektörernas verk¬
samhet krafvel’ ett stort ansvar samt ställer stora fordringar ej en¬
dast på befattningshafvarnes teoretiska och praktiska kunskaper
och erfarenhet utan äfven på egenskaper af rent personlig art. Det
vore äfven säkerligen ej endast för de under yrkesinspektörernas
tillsyn stående lagarnas rätta tillämpning utan äfven för dem dessa
lagar beröra mer än vanskligt, om genom eu allt fortfarande låg
och efter nuvarande lefnadskostnader för knappt tillmätt aflöning,
dessa befattningars rekrytering med i. alla afseenden fullt kvalifice¬
rade krafter skulle försvåras, något som ej förefaller osannolikt sär¬
skild! i betraktande af de betydande löneförmåner, som i enskild
tjänst tillkommer teknici med motsvarande kvalifikationer.
Detta torde äfven ha varit kungl. kommerskollegii åsikt, när
detsamma i samband med den reglering af de centrala ämbetsver¬
kens aflöningsförmåner, som framlades 1910, äfven påyrkade en regle¬
ring af yrkesinspektörernas arfvoden. När Kungl. Maj:t oj ansåg
sig kunna tillstyrka denna på den grund att yrkesinspektörsbefatt-
ningen folie utom de centrala ämbetsverken, kan detta betraktas som
ett fullgiltig! formellt motiv från Kungl. Majds sida, men bör ej
kunna utgöra något reellt motiv för Riksdagen att nu ej upptaga
saken till afgörande.
Ett andra skäl, som Kung]. Majd anförde som motiv för att ej
upptaga frågan föregående år, var att vrkesinspektörerna i afseende
å ställning och löneförmåner saknade motsvarighet inom de centrala
6 Motioner i Andra kammaren, Nr 35.
ämbetsverken och ej heller vore jämförbara med andra redan ny-
regierade tjänster.
Emellertid bör eu jämförelse väl kunna göras mellan å ena
sidan yrkesinspektörerna och å andra sidan de tjänstemän inom
kung! patentverket, för Indika gälla liknande teoretiska kompetens
fordringar och som i sin tjänsteutöfning hafva ungefär samma själf-
ständighet som yrkesinspektörerna, men ställas på dessa senare större
fordringar på föregående praktisk verksamhet. De befattningshafvare
inom kung], patentverket, Indika närmast torde öfverensstämma med
yrkesinspektörerna, äro öfveringeniörerna, hvilka äfven förut åtnjutit
ungefär samma löneförmåner som yrkesinspektörerna eller 5,500
kronor i lön och tjänstgöringspengar med tre ålderstillägg å 500
kronor, medan yrkesinspektörerna åtnjutit ett arfvode af 5,000 kronor
och 500 kronor i extra lönetillägg. Vid 1910 års riksdag beslöts
en provisorisk lönereglering för kung! patentverket, därvid öfver-
ingeniörernas löneförmåner ökades med 1,540 kronor eller från 5,500
till 7,040 kronor med bibehållande af ålderstilläggen.
Den förut omnämnda yrkesfarekommittén har i sitt betänkande
äfven uppgjort förslag till yrkesinspektionens omorganisation, samt
därvid framkommit med siffror å tänkta löneförmåner, därvid an-
gifves, att yrkesinspektörernas begynnelseaflöning torde, i betrak¬
tande af de lönevillkor, som för närvarande i allmänhet erbjudas
ingeniörer i enskild tjänst, ej kunna sättas under 6,000 kronor med
tre ålderstillägg af hvardera 500 kronor. Härvid är dock att be¬
märka den minskning i distriktens storlek, som detta förslag afser,
de ökade biträdande arbetskrafterna, den höjda reseersättningen samt
rätten till pension, som samtidigt föreslås, allt faktorer som böra
medtagas vid bedömande af löneökningens relativa storlek och be¬
tydelse.
Samtidigt med den kritik, som vid Sveriges Industriförbunds
årsmöte sistlidne höst från förbundsmedlemmars sida ägnades det
lagförslag, som af yrkesfarelagskommittén utarbetats, uttalades från
samma håll behofvet af eu löneökning för yrkesinspektörerna. Vid
sammanfattningen af sin kritik yttrade öfveringeniör Svedberg föl¬
jande, hvilket förut framhållits äfven af skånska handelskammaren:
satt med hänsyn därtill, att de nuvarande yrkesinspektörernas arbets¬
börda är alltför stor och deras lönevillkor alltför dåliga, förslaget
i dessa hänseenden bör innefatta lämpliga förbättringar, och bör då
Motioner i Andra hammaren, Nr 35.
7
särskilda i lönefrågan hänsyn tagas till de önskningar, yrkesinspek-
törerna i sin senaste framställning till Kung! Maj:t framburit».
Den framställning, som bär af ses, afgafs till kung!, kommers¬
kollegium och innehöll hemställan om att yrkesinspektörerna måtte
komma i åtnjutande af samma löneförmåner, som tillerkänts inne¬
hafvare af byråchefsbefattning i kung!, statskontoret eller 8,100
kronor jämte två ålderstillägg, hvardera å 600 kronor.
Den löneökning, som vid eu provisorisk reglering af vrkes-
inspektörernas arfvoden lämpligen bör läggas till grund, torde vara
den, som 1910 års Riksdag beslutat för öfveringeniörerna vid patent¬
verket, så att arfvodet till yrkesinspektör skulle utgå med en afrun-
dad summa af 7,000 kronor, utgörande eu ökning i anslaget till
fabriksinspektionen af 16,000 kronor. Denna summa utgör dock ej
den ökning i utgifter, som förorsakas statsverket, då naturligen
det hittills utgående lönetillägget tillkommande yrkesinspektörerna
och uppgående till 4,250 kronor vid sådan reglering indrages.
På grund af hvad sålunda anförts hemställes om sådan ändring
i 38 punkten under sjunde hufvudtiteln, att anslaget till yrkesinspek-
törernas arfvoden höjes med 16,000 kronor, samt att utöfver hvad
som sålunda beviljats för 1912 må, för retroaktiv verkan redan för
1911, beviljas ytterligare 16,000 kronor, och att sålunda Riksdagen
för sin del ville besluta, att samma punkt måtte få följande för¬
ändrade lydelse:
att för anordnande af fabriksinspektionen, på
extra stat för år 1912 anvisas
dels till aflöning åt åtta yrkesinspektörer 56,000
kronor med 7,000 kronor till enhvar per år räk-
nadt, dels till arfvode åt eu assistent i kommers¬
kollegium 3,000 kronor,
dels till bestridande af kostnaden för skrif-
biträden och likartade utgifter äfvensom för hyra,
uppvärmning, belysning och städning af expedi¬
tionslokal 12,000 kronor och
dels till Kung]. Maj:ts förfogande för godt-
görelse åt tillfälligt förordnade inspektörer 2,000
kronor
eller tillhopa 73,000 kronor,
8
Motioner i Ändra kammaren, Nr 36.
samt för löneökning åt yrkesinspektörerna
från och med ingången af 1911 ytterligare 16,000
kronor, att af Kung!. Majd förskottsvis utanordna».
Stockholm den 23 januari 1911.
Axel Vennersten. S. IT. Kvarnselius.
John Jeansson i Kalmar. Ivan Svensson.
Nr 36.
Af herr Widén in. fl., om förnöjdt anslag till bidrag för
anläggning af nya vägar in. m.
Af statsverkspropositionen, öde lrafvudtiteln, inhämtas, att
kung!, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen i .skrifvelse till Kung!
Majd gjort framställning, att Kung! Majd måtte hos Riksdagen
äska förhöjning af anslaget till anläggning af nya samt förbättring
eller omläggning af backiga eller eljest mindre goda vägar från
förut utgående 1,250,000 kronor till 2,000,000 kronor.
Kungi. Majd har dock »med hänsyn till de stora kraf, som i
öfrigt ställas på statens kassa» ansett framställningen till Riksdagen
böra för närvarande inskränkas att omfatta en höjning af anslaget
med allenast 250,000 kronor.
Behofvet af anslagets höjning till den af väg- och vattenbygg-
nadsstyrelsen föreslagna summan är emellertid synnerligen trängande,
ett af de mest trängande, som för närvarande äro föremål för stats¬
makternas uppmärksamhet. Detta erkännes ock af civilministern,
som framhåller, att utvecklingen af vårt vägväsen »otvifvelaktigt är
af allra största betydelse för landets framåtskridande», samt att
genom den af väg- och vattenbyggnadsstyrelsen framlagda utred¬
ningen »torde få anses ådagalagdt, att ifrågavarande anslag är för
sitt ändamål synnerligen otillräckligt».