Motioner i Andra kammaren, Nr 308.
1
Nr 308.
Af herr Åkerman, i anledning af Iiungl. Majds proposition
nr 43 med förslag till lag om kollektiv aftal mellan
arbetsgivare och arbetare rn. in.
Då genom 1909 års Riksdags beslut i rösträttsfrågan blifvit fast¬
slaget, att grunderna för Riksdagens sammansättning skulle lämna rum
för eu ny ordning af mera demokratisk natur, låg den tanken nära, att
det sålunda fattade beslutet borde snarast möjligt förverkligas genom nya
val till båda kamrarna. Ty man hade ju rätt att förutsätta, att de, som
genomförde reformen, trodde på dess rättvisa och blifvande gagn för sam¬
hället, och att de följaktligen skulle vara angelägna att sätta reformen i
verket, så snart sådant blefve möjligt. Men detta skedde icke, utan i
stället har den Riksdag, som själf underkänt grunderna för sin samman¬
sättning och således förklarat sig icke utgöra ett adekvat uttryck för
folkmeningen, alltjämt fått sitta kvar och utöfva beskattningsmakten och
deltaga i lagstiftningen, medan de stora befolkningskategorier, som genom
rösträttsreformen förklarats politiskt myndiga, tills vidare fått nöja sig med
myndighetsförklaringen, men utestängts från dess begagnande, fett sådant
sakernas tillstånd måste, äfven om Riksdagen går än så taktfullt till väga,
väcka missnöje hos befolkningen. Men alldeles uppenbart synes mig, att
missnöjet skall växa, om denna så att säga afskaffade Riksdag afgör frågor,
som röra vid nationens lifsnerv. En sådan fråga är, enligt hvad allmänt
inses och erkännes, arbetsaftalslagstiftningen. Redan vid förra riksdagen
tillät jag mig framhålla önskvärdheten af att frågan fått hvila ännu någon
tid, och denna min uppfattning vill jag äfven nu uttala. Jag vågar också
tro, att många, som i fjol, under intryck af den genom 1909 års jättestrid
framkallade och vidt utbredda tvångsföreställningen om nödvändigheten af
arbetsaftalslagstiftningens skyndsamma genomförande, trodde sig böra för¬
söka åstadkomma ett positivt resultat, äfven om de icke kunde blunda för
Bihang till Riksd.prot. 1911. 1 Samt. 2 Afä. 2 Band. 126 Häft. {Nr 308—309.) 1
2
Motioner i Andra kammaren, Nr 308.
vådorna af att, innan rösträttsreformen i sin fulla utsträckning förts ut i
lifvet, genomföra en sådan lagstiftning, nu skola vara mest benägna för
ett uppskof, helst genom förhandlingarna vid förra riksdagen och den
undersökning, som därefter gjorts, blifvit ådagalagdt, att frågan icke är
mogen för sin lösning, utan att de många och vidt skilda förslag, som
i sådant hänseende framkommit, böra ännu någon tid skärskådas.
Emellertid har nu regeringen ansett lämpligt att äfven i år till Riks¬
dagens behandlig hänskjuta arbetsaftalslagstiftningen. Regeringsförslaget
bygger, som synes, på förra årets utskottsförslag. Då jag emot sistnämnda
förslag reserverat mig, anser jag mig böra nu åter framlägga min upp¬
fattning i åtskilliga af de förevarande frågorna för att sålunda, ifall
verkligen mot förmodan rösterna på uppskof komma att stanna i minoritet,
i någon mån öka antalet af de utvägar till frågans lösning, hvilka kunna
erbjuda sig.
Lagen om kollektivaftal.
Under åberopande af hvad jag i detta ämne vid förra riksdagen an¬
fört (motion' i Andra kammaren nr 270 och reservationerna vid särskilda
utskottets [nr 2] utlåtande nr 6), får jag yrka,
att Riksdagen ville afslå Kungl. Maj:ts i proposi¬
tion nr 43 gjorda förslag till lag om kollektivaftal
mellan arbetsgifvare och arbetare, eller, om detta yr¬
kande icke bifalles, antaga följande
Förslag till lag om kollektivaftal mellan arbetsgifvare och arbetare;
§ 1.
Arbetsgifvare eller förening af arbetsgifvare äge att med de här
nedan eller eljest i lag stadgade inskränkningar sluta aftal med fackför¬
ening, fackförbund eller annan dylik förening af arbetare om villkor, som
skola lända till efterrättelse vid arbetsaftals ingående, samt om förhållan¬
dena i öfrigt mellan arbetsgifvare och arbetare.
Har på grund af föreskrift i kollektivaftal, som ofvan sägs, tvist om
förhållande mellan arbetsgifvare och arbetare, hvarom bestämmelse ej i
aftalet träffats, blifvit afgjord genom skiljedom, skall i fråga om yrkes¬
Motioner i Andra kammaren, Nr 308.
o
grupper och inom område, som i skiljedomen afses, hvad sålunda genom
skiljedomen stadgats gälla såsom vore det i kollekt!vaftalet intaget.
Såsom arbetare anses enligt denna lag äfven arbetsförman och den,
som innehar därmed jämförlig anställning.
§ 2.
Kollektivaftal skall upprättas skriftligen.
Vid tolkning af kollektivaftal skall tagas hänsyn ej blott till den
upprättade handlingens innehåll, utan äfven till hvad som förekommit vid
förhandlingar rörande aftalets tillkomst eller eljest skäligen kan tjäna till
ledning i fråga om tolkningen.
§ 3.
Kollektivaftal skall i fråga om yrkesgrupper och inom område, som
i aftalet afses, lända till ovillkorlig efterrättelse vid arbetsaftal, som ingås
af arbetsgivare, hvilken slutit kollektivaftalet eller vid dess ingående var
medlem af förening, som slutit aftalet, eller sedermera inträdt i för¬
eningen.
Hafva flera föreningar sam manslutit sig till en förening, skola enligt
denna lag såsom medlemmar af den förening anses jämväl medlemmarna af
de föreningar, som sammanslutit sig.
§ 4.
Kollektivaftal vare ej bindande utöfver tre år från det aftalet slöts.
År i aftalet sagda tid öfverskriden,’ och vill endera parten frånträda af¬
talet, när den tid förflutit eller sedermera, innan den i aftalet utsatta tid
gått till ända, äge han uppsäga aftalet, dock ej till annan kalenderdag än
som motsvarar den, då aftalet enligt sin lydelse skolat upphöra; och vare
uppsägningstid tre månader.
År ej tiden för aftalets giltighet bestämd, skall aftalet anses ingånget
för ett år.
Uppsäges ej aftal inom därför bestämd tid eller, då viss uppsägnings¬
tid ej är stadgad, tre månader före giltighetstidens slut, skall aftalet anses
förlängdt för ett år.
4
Motioner i Andra hammaren, Nr 308.
§ 5.
Genom deltagande i ett kollektivaftal ådrager sig en förening inga
andra förpliktelser än sådana, som i aftalet uttryckligen angifvas.
§ 6.
Underlåter förening att fullgöra hvad den i kollektivaftal åtagit sig,
gälde däraf uppkommen skada intill belopp, som för sådant fall blifvit i
aftalet utfäst. År ej visst skadeståndsbelopp sålunda i aftalet bestämdt,
må skadestånd ej ådömas föreningen.
Förening, som slutit kollektivaftal, äger föra talan på grund af af¬
talet mot enhvar, för hvilken aftalet är bindande.
Arbetsgifvare, som ej själf slutit kollektivaftal, eller arbetare må ej
föra talan på grund af aftalet i annat fall, än då hans rätt är genom af¬
tal ets åsidosättande omedelbart kränkt, och föreningen, som slutit aftalet,
vägrat att därom föra talan.
§ 8.
Varder kollektivaftal väsentligen åsidosatt, må aftalet af domstol för¬
klaras icke vidare vara gällande.
§ 9.
Uppsägning af kollektivaftal skall ske skriftligen.
Hvad ill kap. 11—19 §§ rättegångsbalken stadgas angående stäm¬
ning skall äga motsvarande tillämpning i fråga om uppsägning.
Träffas ej den, hvilken för uppsägning sökes, i sitt hemvist, varde
uppsägningen i rekommenderadt bref under hans vanliga adress aflämnad
å posten samt skriftlig underrättelse om uppsägningen insänd till kommers-
kollegium; skolande uppsägningen anses hafva skett, när hvad sålunda
föreskrifvits blifvit fullgjordt.
§ 10.
Det åligger dem, som slutit kollektivaftal, att inom en månad där¬
efter till kommerskollegium insända ett exemplar af den upprättade hand¬
Motioner i Andra hammaren, Nr 308.
5
lingen. Varda i enlighet med kollektivaftalet i särskild handling bestäm¬
melser upptagna angående arbetslön, som beräknas efter arbetets mycken¬
het eller beskaffenhet, vare insändande af dylik ackordsprislista ej erfor¬
derligt.
Hvad här stadgats äge motsvarande tillämpning beträffande skilje¬
dom, hvarom i 1 § 2 mom. är sagdt.
Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1912 och med undan¬
tag för bestämmelserna i 4 § första stycket samt 10 § äga tillämpning
jämväl i fråga om kollektivaftal, som slutits före nämnda dag. Lagen
skall upphöra att gälla den 31 december 1916; dock skall den äfven där¬
efter äga tillämpning i fråga om kollektivaftal, som slutits, medan lagen
varit gällande.
Som synes, återfinnas regeringsförslagets 1, 2 och 12 §§ oförändrade
i mitt här ofvan upptagna förslag. Strukna äro regeringsförslagets 3, 4,
5, 7, 8, 9, 10 och 11 §§. I dess 6 § (4 § i mitt förslag) har allenast
den ändring föreslagits, att maximitiden för kollektivaftalets giltighetstid
bestämmes till tre år. Vid 13 § (10 § i mitt förslag) har jag hemställt
om ett tillägg, innefattande föreskrift om insändande till kommerskollegium
jämväl af sådan skiljedom, som jämlikt 1 § 2 mom. gjorts till integrerande
del af ett kollektivaftal.
De viktigaste punkter, hvari mitt förslag torde kunna sägas intaga
en särställning, äro:
Do) att förslaget — utgående ifrån att kollektivaftalet i dess rena
form lika väl kan sägas vara en lagstiftningsakt för däraf berörda arbets¬
platser som ett aftal — gjort kollektivaftalets bestämmelser tvingande äfven
vid arbetsaftal, som en af kollektivaftal bunden arbetsgivare träffar med
personer, stående utanför den aftalsslutande organisationen;
2:o) att vederbörande fackförening tillerkänts en synnerligen vid¬
sträckt rätt till talan på grund af kollektivaftal; och
3:o) att frågan om arbetsinställelses tillåtlighet eller otillåtlighet
under aftalstiden icke vidröres. Förslaget konstaterar blott, att en fack¬
förening genom deltagande i ett kollektivaftal icke ådrager sig andra för¬
pliktelser än sådana, som i aftalet uttryckligen angifvas, samt tillägger,
för att skydda fackföreningarnas kassor, att om en förening underlåter att
fullgöra hvad den i kollektivaftalet åtagit sig, inträder skadeståndsplikt
6
Motioner i Andra kammaren, Nr 308.
allenast, om visst skadeståndsbelopp blifvit i aftalet bestämdt, samt att
skadeståndet väl må af domstolen utmätas lägre, men icke högre än den i
aftalet stipulerade summan.
Lagen om särskild domstol i vissa arbetstvister.
Under åberopande af hvad jag i detta ämne vid förra riksdagen an¬
fört (motion i Andra kammaren nr 270 och reservationerna vid särskilda
utskottets [nr 2] utlåtande nr 6), får jag yrka,
att nu framlagda regeringsförslaget afslås eller,
om detta yrkande icke bifalles, att 1, 2, 3, 4 och 10 §§
samt slutbestämmelsen i förslaget erhålla följande
ändrade lydelse:
§ I-
För handläggning af mål, hvarom nedan sägs, skall finnas en sär¬
skild domstol med säte i Stockholm. Denna domstol benämnes arbets¬
domstolen och skall bestå af fem ledamöter, af hvilka en har att föra
ordet i rätten.
§ 2.
Arbetsdomstolen skall handlägga mål, som rörer kollektivaftal, ehvad
fråga är om fullgörande af aftalet, om påföljd af underlåtenhet därutinnan
eller af arbetsinställelse, blockad, bojkott eller därmed jämförlig åtgärd
under aftalstiden, om aftalets giltighet, bestånd eller rätta innebörd eller
om dess häfvande.
Till arbetsdomstolens upptagande hörer ock mål om arbetsaftal, som
enligt lagen om kollektivaftal mellan arbetsgifvare och arbetare grundar
sig på kollektivaftal.
§ 3.
Ordföranden i arbetsdomstolen utnämnes af Konungen och skall vara
en lagfaren man, hvilken fullgjort hvad författningarna föreskrifva dem,
som må nyttjas uti domareämbeten.
Motioner i Andra kammaren, Nr 308.
7
§ 4.
I mom. 1 inskjutes ordet »högst» mellan orden »ledamöter för» och
»två år».
I mom. 2 höjes talet »tiotusen» till »femtiotusen».
Mom. 2 utgår.
§ 10.
Slutbestämmelsen.
Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1912, dock att mål,
hvari stämning utfärdats före nämnda dag, skola behandlas enligt äldre
lag. Lagen skall upphöra att gälla den 31 december 1916, men skall än¬
dock äga tillämpning å mål, hvari stämning utfärdats, medan lagen varit
gällande. Förslag, hvarom i 4 § förmärs, skola första gången afgifvas
under år 1911. Intill dess annorlunda varder stadgadt, skall anstå med
utnämnande af ordförande i domstolen, och skall i stället befattningen
uppehållas på förordnande. Sådant förordnande må meddelas endast inne¬
hafvare af annan domarebeställning eller den, som innehaft dylik beställ¬
ning, hvars bibehållande lagligen ej kan med uppdraget förenas.
Lagen om vissa arbetsaftal.
Under åberopande af hvad jag i detta ämne vid förra riksdagen an¬
fört (motion i Andra kammaren nr 270 och reservationerna vid särskilda
utskottets [nr 2] utlåtande nr 6), får jag yrka,
att Riksdagen ville afslå det nu föreliggande re-
geringsförslaget eller, om detta yrkande icke bifalles,
vidtaga följande ändringar i förslaget:
§ 4.
Erhåller den lydelse, som anges i 4 § i mitt vid förra riksdagen
afgifna förslag (se sid. 147—148 i särskilda utskottets [nr 2] utlåtande nr 6).
8
Motioner i Andra kammaren, Nr 308.
§ 6.
Efter andra stycket inskjutes ett tredje stycke lika lydande med
tredje stycket i 6 § af utskottets förslå" (se sid. 80 i samma utskotts¬
utlåtande).
§ 8.
Här böra de i första punkten angifna aftalstiderna skäligen förkortas
från ett år till sex månader och från tre år till ett år.
I kapitlet om ingående och uppsägning af arbetsaftal införes på
lämpligt ställe en så lydande
Föreningsrätten skall å ömse sidor lämnas okränkt. Finnes endera
parten hafva uppsagt eller häft arbetsaftal af den anledning, att andra
parten tillhör förening, skall den åtgärd anses vidtagen i strid mot aftalet.
Hvad i denna § blifvit stadgadt skall gälla, äfven om annorlunda
öfverenskommits.
Vidare bör näst efter kapitlet om ingående och uppsägning af arbets¬
aftal införas de vid förra riksdagen af ofvannämnda utskott föreslagna
stadgande!! om arbetsordning med de ändringar, som däri föreslagits af
mig i min vid utskottsutlåtandet fogade reservation (se sid. 83—85 och
149—150 i oftanämnda utskottsutlåtande).
§ 11.
Erhåller den lydelse, som anges i 18 § af mitt vid förra riksdagen
afgifna förslag (se sid. 151 i nämnda utskottsutlåtande), dock med det i
nu föreliggande regeringsförslag gjorda förbehåll beträffande jordbruks¬
arbetare.
§ 13.
Erhåller den lydelse, som anges i 20 § af mitt vid förra riksdagen
afgifna förslag (se sid. 152 i nämnda utskottsutlåtande).
Motioner i Andra kammaren, Nr 308.
9
§ 17.
Erhåller den lydelse, som anges i 26 § af mitt vid förra riksdagen
afgifna förslag (se sid. 154—155 i nämnda utskottsutlåtande).
§ 20.
Erhåller den lydelse, som anges i 29 § af mitt vid förra riksdagen
afgifna förslag (se sid. 155—156 i nämnda utskottsutlåtande).
§ 21.
Erhåller den lydelse, som anges i 30 § af mitt vid förra riksdagen
afgifna förslag (se sid. 156 i nämnda utskottsutlåtande).
§ 23.
Erhåller den lydelse, som anges i 31 § af mitt vid förra riksdagen
afgifna förslag (se sid. 156—157 i nämnda utskottsutlåtande).
§ 24.
Utvidgas att gälla jämväl löneafdrag för öfverträdelse af arbetsord¬
ning eller annan förseelse. Jfr 2:a stycket i 32 § af mitt vid förra riks¬
dagen afgifna förslag (sid. 157 i nämnda utskottsutlåtande).
§ 25.
Erhåller den lydelse, som anges i 32 § af nämnda utskottsförslag
(se sid. 92 i utskottsutlåtandet).
§ 26.
Sista punkten i första stycket utgår. Ty ingen arbetsgifvare bör
äga rätt att i arbetsbetyg meddela yttrande om det sätt, hvarpå arbetaren
fullgjort sina åligganden, med mindre arbetaren framställt begäran om
sådant yttrande.
§§ 28 och 30.
Här intagna bestämmelser böra — om de nu verkligen behölvas för
det praktiska lifvet — ändras så att det uppnås likställighet mellan par-
Bihang till Riksd. prof. 1911. 1 Sami. 2 Afd. 2 Band. 126 Häft. 2
10
Motioner i Andra kammaren, Nr 308.
terna beträffande rätten att hafva aftalet. Hvarför skall t. ex. arbets-
gifvaren äga rätt att omedelbart bäfva aftalet, om arbetaren misshandlar
en arbetskamrat, men däremot arbetaren icke äga samma rätt, om arbets-
gifvaren misshandlar en af arbetarens kamrater? Eller hvarför skall icke
en arbetare, som är i arbetsgifvarens hus och kost, få omedelbart lämna
hans hus, om arbetsgifvaren är behäftad med smittosam könssjukdom, då
arbetsgifvaren tillerkänts rätt att i motsvarande fall genast afskeda sjuk
arbetare?
Det förefaller vidare, beträffande särskilt § 30, anmärkningsvärd^
att endast i 2) talas om »den som är satt i arbetsgifvarens ställe», då äfven
i de flesta öfriga momenten sådan ställföreträdare icke blott kan, utan,
där arbetsgifvaren är ett bolag, måste förutsättas. Äfven vill synas, som
om bestämmelserna i 4) och 9) ej stode fullt väl tillsammans.
De ifrågavarande paragraferna ha alltid synts mig osmakliga. Och
då arbetsaftalen merendels ingås med kort uppsägningstid, torde de i dessa
lagrum uppräknade mer eller mindre fatala händelser kunna i praktiken
utan några större svårigheter afvecklas. Hvarför bäst vore, om dessa para¬
grafer kunde utgå.
§ 31.
Bör ändras så att kvinnlig arbetare under angifna förutsättning äger
ovillkorlig rätt att uppsäga arbetsaftalet att omedelbart upphöra.
Äfven denna lag bör, om den nu kommer till stånd, få endast 5 års
giltighetstid.
Stockholm den 23 februari 1911.
o
A. Åkerman.