Motioner i Andra kammaren, Nr 295.
1
Nr 295.
Af herr Carlson i Herrljunga, i anledning af Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till lag om bankrörelse och till
lag om ändrad lydelse af 10 § i lagen den 5 juni
1909 angående emissionsbanker.
Till årets Riksdag har Kungl. Maj:t i proposition nr 48 i och för
antagande öfverlämnat förslag till lag om bankrörelse och till lag om
ändrad lydelse af 10 § i lagen den 5 juni 1909 angående emissions¬
banker.
Då emellertid förslaget till lag om bankrörelse i flera §§ betydligt
afviker från nuvarande bestämmelser rörande bankverksamhet och säkert
skulle komma att verka hämmande för den enskilda och lokala företag¬
samheten, liksom också vålla en massa besvärligheter och bekymmer för
en del nu existerande banker, om det i oförändradt skick blir upphöjdt
till lag, så har jag ansett mig böra genom särskild motion söka fästa
Riksdagens närmare uppmärksamhet på förslaget i fråga.
Det är särskild! 6 och 114 §§:s innehåll, som föranledt mig härtill.
Där heter det nämligen så här: »Bankaktiebolags grundfond skall utgöra
minst en million kronor; dock att, där de i bolagsordningen meddelade
närmare bestämmelser angående bolagets rörelsegrenar och villkoren därför
uppenbarligen gifva vid handen, att bolaget icke har till ändamål att
drifva bankrörelse i större omfång, utan blott att tillgodose den mindre
omsättningen å viss ort, grundfonden må, om Konungen gifver därtill lof,
bestämmas till lägre belopp, dock ej understigande fem hundra tusen
kronor». — I nu gällande banklag är sistnämnda belopp tvåhundra tusen
kronor. Det är ju alldeles klart, att om minimibeloppet höjes från två
hundra tusen till fem hundra tusen kronor, så är därmed också gifvet,
att det enskilda såväl som det lokala får träda tillbaka och lämna fältet
fritt för »storbanksväldet». Huruvida detta senare har gjort sig förtjänt
Bihang till Bilcsd. prof. 1911. 1 Sami 2 Ajd. 2 Band. 118 Käft. (Nr 295—296). 1
2
Motioner i Andra kammaren, Nr 295.
af ett dylikt tillmötesgående från statsmakternas sida eller ej, lämnar jag
därhän; men kan jag för min del för närvarande ej finna tillräckligt
starka skäl föreligga, för att Riksdagen skulle genom att antaga dessa
skärpta lagbestämmelser strypa den enskilda företagsamheten, som i de
flesta fall grundar sig på lokalt intresse och såmedelst medverka till
»trustväldes» införande på detta område. Jag anser det nämligen höra
till det nära nog omöjliga, att ute på landsbygden, där behof af en
bankinrättning kan komma att göra sig gällande, sammanbringa fem
hundra tusen kronor. Det har visat sig, att det i många fall varit ganska
svårt få ihop två hundra tusen kronor. Och då företaget tillkommit blott
och bart för att tillgodose den mindre penningomsättningen i orten, så
torde det också i de flesta fall vara alldeles nog med två hundra tusen
kronors grundfond. — En annan olägenhet, som också skulle blifva en
gifven följd på ett eventuellt antagande af föreliggande lagförslag är, att
samtliga nu existerande bankbolag med mindre grundfond än fem hundra
tusen kronor, skulle blifva tvungna att, senast två år efter oktrojtidens
slut, öka sin grundfond till nämnda belopp. Detta tvång skulle säkerligen
för åtskilliga af åsyftade banker medföra antingen ett uppgående i de
större bankerna eller ock — likvidation.
På grund af detta anförda, vågar jag härmed
föreslå Riksdagen sådan ändring i Kungl. Maj:ts
proposition nr 48, att i 6 och 114 §§ 1 mom. orden:
»fem hundra tusen kronor», utbytas mot orden: »två
hundra tusen kronor».
Skulle, mot förmodan, detta mitt förslag ej vinna Riksdagens bifall,
utan Kungl. Maj:ts förslag till lydelse i omnämnda §§ blifva antaget, så
måste jag, på grund af hvad jag i ärendet anfört, vördsamt till Riksdagen
hemställa om sådan ändring i lagförslagets § nr
260, att i 1 mom. af undantagsbestämmelserna an¬
gående bankbolag, som erhållit oktroj före lagens
trädande i kraft, orden: »två år» måtte utbytas mot:
»fem år».
Stockholm den 18 februari 1911.
Herm. Carlson.