4
Motioner i Andra kammaren, Nr 29.
Dessa ordinarie stämmor skola hållas å sön- eller
helgdag.
Den. hvilken — —---af sagda förvaltning.
Anhålles att vederbörande utskott benäget måtte vidtaga de för¬
ändringar eller tillägg i formuleringen, som för ändamålets vinnande
möjligen kunna erfordras.
Stockholm den 24 januari 1911.
Oscar Forsling.
Nr 29.
Af herr Wavrinsky, om skrifvelse till Kanyl. Maj:t angående
utredning om hvilka ärenden äro att hänföra till kom¬
mandomål m. m.
Vid Riksdagarna 1896 och 1899 motionerade jag om upphäfvande
af Regeringsformens § 15 och öfverföring af s. k. ministeriella mål och
kommandomål till statsrådet. Motionerna blefvo då lämnade utan
afseende på hemställan af konstitutionsutskottet, som fann särskildt
öfverföringen af de ministeriella målen betänklig och outförbar. Tiderna
ha emellertid förändrats och meningarna med dem, och 1909 års Riksdag
biföll på samma utskotts hemställan en kungl. proposition om just de
ministeriella målens öfverförande till statsrådet, medan bestämmelserna
rörande kommandomålen lämnades orubbade.
Emellertid hafva enahanda anmärkningar och betänkligheter ut-
Motioner i Andra hammaren, Nr 29. 5
talats beträffande sättet för behandlingen af kommandomålen som i fråga
om de ministeriella före dessas öfverförande, och det synes som borde
de förra fått följa de senare åt vid dessas öfverflyttning. Ett bland
skälen till att så ej skett torde vara att söka däri att, såsom äfven
i utskottsbetänkandet rörande motionen i saken vid 1899 års Riksdag
förklarades, en mycket stor del af kommandomålen »afse rena verk-
ställighetsföreskrifter» och expeditionsärenden, hvarmed statsrådet icke
borde betungas. Sättet för sådana ärendens behandling är gifvetvis
också af mindre betydelse. Men åtskilliga till kommandomålen hörande
ärenden kunna äfven afse åtgärder af vida större räckvidd, hvaribland
sådana Indika kunna medföra ödesdigra följder, till och med fredsbrott,
och sättet för sådana ärendens behandling är visst icke likgiltigt eller
betydelselöst.
Enligt § 15 regeringsformen må Konungen såsom högste befäl¬
hafvare öfver krigsmakten till lands och sjös afgöra kommandomål i
närvaro endast af landtförsvars- eller sjöförsvarsministern, som, om och
då endera af dem tillkallats, skall yttra sig i föreliggande ärende, samt
om hans mening icke öfverensstämmer med Konungens, protokollföra
sin mening, medan Konungen ensam besluter. Det är sålunda den
oansvarige Konungen som fattar beslutet, medan den ansvarige mini¬
stern undandrager sig ansvaret därför genom ett protokoll, som kommer
till synes först, om och när åtgärden blir föremål för granskning. Ty
protokoll behöfver icke föras i dylika ärenden utom i fall vederbörande
minister har annan mening än Konungen; och när protokoll föres, är
sådant protokoll undantaget konstitutionsutskottets granskning utom
för så vidt det »i allmänt känd och af utskottet uppgifven händelse»
infordras.
Nu kan såsom redan är antydt kommandomål äfven afse högst viktiga
och omfattande statsangelägenheter, ja, åtgärder med vidtgående följder
— t. ex. en af Konungen i hans egenskap af högste befälhafvare på¬
bjuden truppsammandragning för öfning på gränsen mot ett grannrike.
Om sådana fall lämnas ock antydning i § 15 regeringsformen, då där talas
om tillstyrkande af krigsråds sammankallande. Det är uppenbart, att ett
behandlingssätt, sådant som det nyss angifna, af ärenden, som äro så om¬
fattande och kunna så djupt ingripa i ett folks öden, är alldeles otidsenligt,
i synnerhet sedan folket genom nya rösträttsbestämmelser i långt vid¬
sträcktare grad än förr tillerkänts mogenhet att själft genom sina
ombud deltaga i afgörandet af sitt lands och sitt eget öde.
Sättet för kommandomåls behandling har ock varit utsatt för
klander mer än en gång. Till och med 1818 års regering synes ha
6
Motioner i Ändra kammaren, Nr 29.
ansett saken något vansklig, då den föreslog en omredigering af dåvarande
§17 som motsvaras af nuvarande § 15. Till detta kommer att, sedan nu¬
mera de ministeriella målen öfverförts till statsrådet, som sålunda kom-,
mer att behandla eventuella följder af åtgärder, beslutna på sätt om
kommandomål bestämmes, det tydligtvis i så fall vore både enklare
och tryggare, att det ansvariga statsrådet fattade beslut rörande äfven
de föregående åtgärderna.
Då det emellertid är minst lika svårt för mig som det var för
konstitutionsutskottet 1899 att uppgifva hvilka ärenden äro att hän¬
föra till kommandomål och än svårare att bestämdt afgöra hvilka af
dessa mål äro af beskaffenhet att kunna framkalla konflikter med an¬
dra makter eller hafva sådana verkningar, att dessa föranleda behand¬
ling af statsrådet, men då å andra sidan och såsom här förut visats
bland de s. k. kommandomålen förekomma sådana, som kunna till sina
följder blifva djupt ingripande och högst ödesdigra och som för den
skull böra till statsrådet öfverföras för vinnande af större tidsenlighet
och trygghet samt ökad samverkan mellan konung och folk, så tillåter
jag mig vördsamt hemställa det Riksdagen ville besluta
att i skrifvelse till Kungl. Maj:t begära, det täcktes,
Kungl. Maj:t låta utreda:
dels hvilka ärenden äro att hänföra till hvad
nu benämnes kommandomål; och
dels, hvilka af dessa ärenden äro af den beskaf¬
fenhet, att de på ofvan angifna grunder kunna och;
böra, såsom ägt rum med de ministeriella målen, på
gränsen till hvilka de ock stå, varda öfverförda till
handläggning i statsrådet; samt
till Riksdagen inkomma med de framställningar,
som af utredningen föranledas.
Stockholm den 20 januari 1911.
Edvard Wavrinsky.