Motioner i Andra kammaren, Nr 270.
3
Nr 270.
Af herr Olofsson, om skrifvelse till Kungl. Maj:t med anhållan
om utredning och förslag i fråga om huruvida vissa
landskommuner må kunna beredas förmån i skatte¬
hänseende af i stad bedrifven bankrörelse.
Städernas folkökning och landsbygdens afdikning är en företeelse,
som på de sista tio åren gjort sig allt mer och mer gällande, en före¬
teelse, som man verkligen kan sätta i fråga, huruvida den är till natio¬
nens och hela folkets fördel. Det är säkert med stor oro, som mången
fosterlandsvän ger akt på detta förhållande.
Af 1911 års statistik ser man, hur städernas folkmängd från
1900—1909 har ökats med öfver 225,000 innevånare, då landsbygden
i tio län minskat i folkmängd, däraf ett län med icke mindre än 8,509
personer och samma läns städer ökats med 17,032 personer.
Yore det icke sundare, om ett mottsatt förhållande ägde rum? Nu
lider landtmannen brist på lefvande arbetskraft, och jorden kan ej skötas
som sig bör. Den friskaste arbetskraften flyttar till industrien och stä¬
derna eller emigrerar till Amerika.
Industrien bör gå hand i hand med jordbruket, men den bör på
intet villkor få öfvertaget och kväfva jordbruket och dess binäringar.
Industrien lefver också till en stor del ett sundt lif på landet, men
städernas industri har i många afseenden en större dragningskraft, i
synnerhet på ungdomen, och städernas mångahanda lockelser draga folk
till sig, men intet göres för att hämma denna folkvandring till städerna,
utan i stället utvidga sig städerna, inkorporerar den ena förstaden efter
den andra, anlägger nya villasamhällen, bygger nya spårvägar, kostar
4
Motioner i Andra kammaren, Nr 270.
på sig dyrbara stads- och skolhus, består sig för öfrigt med allehanda
bekvämligheter, men till stor del på landsbygdens bekostnad.
Jag skall här endast ingå på en sak, som rör städer och landsbygd,
nämligen bankrörelsen.
Rundt är, hurusom många landskommuner hålla på att digna under
sina kommunala skattebördor; det måste då vara en stor orättvisa, att
den stadskommun, där bankrörelsen bedrifves, får ensam beskatta den¬
samma.
Ett exempel: I Jämtlands län finnes endast en stad, men en stad med
sju banker, som i netto förtjäna öfver en half million kronor per år, aflöna
ett stort antal tjänstemän, och allt får staden Östersund beskatta, men
hvarifrån äro pengarna tagna? Jo, till eu mycket stor del från lands¬
bygdens befolkning, och så torde förhållandena vara öfverallt, där inte
bankerna hafva afdelningskontor ute på landet, hvilket ofta icke före¬
kommer.
Det vore enligt min mening en gärd af rättvisa, att landskommuner,
som inom sig sakna bankrörelse, finge med städerna dela den förmån,
som dessa hafva af berörda rörelser.
På grund af det anförda vågar jag vördsammast föreslå,
att Riksdagen ville i skrifvelse till Kung! Maj:t
anhålla, det Ivungl. Maj it täcktes i berörda syfte ut¬
reda och för Riksdagen framlägga det förslag, som
utredningen kan föranleda.
Stockholm den 1 februari 1911.
Johan Olofsson.
Stocholm, Nya Tryckeri-Aktiebolaget, 1911.