Motioner i Andra kammaren, Nr 260.
1
It 280.
Af herrar Stärner och Byström, om anslag till stipendier åt
journalister m. m.
Kommitterade för Svenska journalistföreningen hafva till oss öfver-
lämnat följande framställning:
»Vid 1910 års riksdag väckte herr C. A. Lindhagen i Andra kam¬
maren en motion, nr 203, som tilldrog sig en betydande uppmärksamhet.
Den afsåg en utredning angående sättet att »höja pressens själfständighet
och bereda den bättre förutsättningar att leda folkets politiska uppfostran.»
I motiveringen till sina yrkanden framhöll motionären pressens — »den
tredje statsmakten — » stora betydelse. »Det finnes», sade han bland
annat, »för närvarande knappast någon politisk makt, på hvilken så mycket
som på tidningspressen beror, hur samhällsutvecklingen gestaltar sig. I
stort sedt hämta samhällets medlemmar sin politiska uppfattning och sociala
etik förnämligast ur den tidning de läsa. Det politiska upplysningsarbete,
som sålunda hvilar hos tidningarna, är icke mindre viktigt än undervis¬
ningen i läroanstalter. På den senare nedlägges afl möjlig omsorg. Det
förra lämnas vind för våg.»
Andra kammarens tillfälliga utskott nr 5 kunde ej tillstyrka bifall
till motionen, men framhäfde med kraft den utomordentliga betydelse pressen
har i det nutida samhället. »Det sätt, hvarpå ett lands tidningspress full¬
gör sin uppgift, är utan tvifvel i mycket hög grad bestämmande å folkets
uppfostran i etiskt och politiskt afseende», yttrade utskottet.
Detta är ett uttryck för hvarje upplyst medborgares åsikt om tidnings¬
pressens stora inflytande på hela vår tids kulturlif och detta snart sagdt
på alla områden.
Yi äro alla medvetna om den betydelse, pressen har äfven på det
politiska området, särskildt med afseende på det uppfostringsarbete, åt
Bihang till BiJcsd. prof. 1911. 1 Sami. 2 Afd. 2 Band. 100 Häft. (Nr 260—262). 1
2
Motioner i Andra kammaren, Nr 260.
hvilket val alla partier utan undantag önska framgång. Efter rosträtts-
reformens genomförande gör sig behofvet af en upplysningsduglig press mer
gällande än någonsin tillförne. Men förutsättningen för att pressen på ett
rätt sätt skall kunna fylla denna sin uppgift är, att en mångsidig sakkunskap
och rika erfarenheter rörande förhållandena både inom och utom landet bli
väl representerade å redaktionernas byråer.
Tidningsmannens kall är utomordentligt ansvarsfullt. Hvarje afdel¬
ning i en modern tidning ställer stora kraf på den, som har sig alagdt att
sköta densamma. Detta kan sägas såväl beträffande det rent tekniska
arbetet som rörande öfriga sidor af den journalistiska verksamheten. Det
är icke nog med en god skolunder byggnad; det kräfves bland annat af
journalisten, att hans insikter äro parade med klart och upplyst omdöme,
om han på ett tillfredsställande sätt skall kunna fullgöra sina uppdrag.
Erkännes nu, att pressen har en ansvarsfull samhällsuppgift att fylla,
bör då icke staten också medverka till, att tidningsmannakåren rekryteras
på bästa möjliga sätt af kompetenta personer? Med afseende på andra
yrkesgrenar ha statsmakterna funnit det förenligt med klok hushållning att
anslå medel till understöd åt deras utöfvares bildningssträfvanden, bland
annat beviljas årligen stipendier för studieresor i in- och utlandet åt per¬
soner, som velat öka sitt vetande eller förkofra sin arbetsskicklighet. Den
principen, att staten bör understödja och uppmuntra olika vrkesutöfvare,
är sedan lång tid tillbaka erkänd inom alla partier. Sålunda erhålla
vetenskapsmän, konstnärer, handtverkare, jordbrukare, köpmän o. s. v. rese¬
stipendier af staten. Anslag därför beviljas årligen, liksom för olika
tjänstemannakårer afsedda resestipendier kunna erhållas på ansökan därom.
Dessutom anslås numera årligen 10,000 kronor, som utdelas till vissa för¬
fattare, hvilka äfven i de flesta fall använda dessa anslag för utländska
studieresor. Det är snart sagdt ingen annan kår än tidningsmännens, som
står helt utanför möjligheten att erhålla statsbidrag för studieresor för
utbildning i sitt yrke, och dock erkänna alla, att publicisten har en af de
mest ansvarsfulla af alla samhälleliga uppgifter att fylla.
Annorlunda är förhållandet här och hvar i utlandet. Sålunda har
den franske journalisten samma rätt och lika stora utsikter som t. ex.
vetenskaps- och tjänstemän att söka och erhålla statsbidrag för utbildnings-
resor. I andra länder åter ha statsmakterna anslagit vissa belopp att utgå
i form af resestipendier åt journalister. Den danska riksdagen har anslagit
2,000 kronor, som uppdelas i 4 stipendier, och finska landtdagen har
beviljat 6,000 kr. för samma ändamål, ehuru tsaren nekat att sanktionera
beslutet.
3
Motioner i Andra hammaren, Nr 260.
Vi ha den bestämda uppfattningen, att det är just stipendievägen,
man först och främst bör slå in på, om man vill medverka till höjandet
af journalistiken.
Detta spörsmål har också nyligen varit uppe inom Svenska journalist¬
föreningen, hvars centralstyrelse uttalat sig för en sådan anordning äfven
för vårt land. Man hade tänkt sig ett årligt anslag af 6,000 kronor,
som skulle uppdelas i stipendier på dels 1,000 kronor och dels 500 kronor,
så att 4 stipendier utginge med 1,000 kronor hvardera och 4 med 500
kronor. De förstnämnda skulle afse att sätta stipendiaten i tillfälle att
vistas för studier i utlandet under 2 månaders tid och de mindre för
studier under en månads tid, då företrädesvis inom landet eller i grann¬
länderna.
Villkoren för erhållande af stipendierna skulle vara vissa förutsätt¬
ningar för inhämtande af upplysningar och förmågan att tillgodogöra sig
det, som kan afvinnas de olika studieföremålen, och stipendiaten skulle
förpliktas att efter återkomsten afgifva en kort skriftlig redogörelse för¬
sina erfarenheter.
Resorna skulle afse dels yrkestekniska studier, dels studier rörande
samhällsförhållanden på olika områden.
De sökandes kompetens har man ansett böra pröfvas af en nämnd
sålunda sammansatt, att tre ledamöter i densamma tillsättas af Kung!.
Maj:t, tre af Publicistklubben och tre af Svenska journalistföreningen.
Efter inhämtande af denna hämnds förslag skulle Kungl. Maj:t utdela
stipendierna till de från journalistisk synpunkt lämpligaste, utan hänsyn
till de sökandes partiståndpunkt.»
Då denna framställning synes oss behjärtansvärd och väl motiverad,
tillåta vi oss härmed hemställa,
att Riksdagen måtte för år 1912 anslå 6,000
kronor till stipendier åt journalister, företrädesvis med¬
arbetare, som ha redaktionellt arbete i svensk tidning
eller journalistisk byrå till hufvudsaklig sysselsättning
samt anhålla, att Kungl. Maj:t måtte utfärda närmare
bestämmelser rörande villkoren och sättet för stipen¬
diernas utdelning.
Stockholm den 27 januari 1911.
Alfred Stärner. J. Byström.