Motioner i Andra kammaren, Nr 249.
1
Nr 249.
Af herrar Lindhagen och Linders, om skrifvelse till Kungl. Maj:t
angående vissa önskemal i fråga om upplåtelse af krono-
domäner till småbruk.
Länge har väntats på något förnuftigt ordnande af upplåtelser af
statens jordbruks]’ord. De större domänerna utarrenderas på vanligt
sätt, men småbruk kastas ut i salumarknaden åt »den högstbjudande»
utan några hvarken för brukaren eller ändamålet betryggande villkor.
Till en början måste detta ändras så att åtminstone statsjorden
kan bli förbehållen eller tillgänglig för de fattigaste som ej hafva råd
att köpa mark och bygga hus. Vidare måste tillses, att ändamålet ej
förfelas genom, att denna statsjord kommer i främmande händer eller
sammanslås till eller med större egendomar. Slutligen måste tillses,
att småbrukaren för sig och sin familj fullt och fritt får förfoga öfver
lägenheten och resultaten af sitt arbete, samt skyddas mot, att från¬
tagas dem af kreditorer.
Vid 1909 års riksdag framlades i motionen nr 214 inom Andra
kammaren ett förslag för ändamålet. Detta förslag var följande:
staten blir ägare till jord och åbyggnader. Brukaren arrenderar lägenheten
på exempelvis tjugu år i sänder med företrädesrätt till förlängt arrende
och mot ett arrendebelopp, som för hvarje ny upplåtelse bestämmes efter vissa
rimliga grunder. Arrenderätten med tillhörande optionsrätt går i arf och
kan äfven försäljas, i sistnämnda fall dock under kontroll från statens sida,
att öfverlåtelsen ej sker till någon, som ej kan räknas till småbrukareklassen.
o Detta system innefattar en efterbildning af det som tillämpas vid
upplåtelser af statsuniversitetens donationshemman, ujiplåtelser som visa
sig meia eftersökta ån förvärf genom vanliga köp på samma trakter.
Bihang till Rik sd. prof. 1911, 1 Sand. 2 Afd. 2 Band. 90 ljuft. (Nr 249—252.) 1
2
Motioner i Andra kammaren, Nr 249.
Eu annan metod erbjuder sig genom eu efterbildning eif tomtsrätts-
institutet, som nyligen instiftats för upplåtelse af stats- eller kommunal¬
jord till bostadslägenheter och äfven legat till grund för det af rege¬
ringen vid förra Riksdagen förebådade vattenrättsinstitutet för upplå¬
telse af statens vattenfall. Skillnaden mellan detta system och det
ofvannämnda är väsentligen, att det senare bygger på förutsättningen
att brukaren skall själf uppföra husen af lunta medel och därför
beredes möjlighet att kunna inteckna sin besittningsrätt, hvithet också
nödvändiggör längre tidsperioder mellan de särskilda förnyade upp¬
låtelserna. Därigenom kommer emellertid å andra sidan en sådan be-
sittningshafvare att kunna råka i större beroende af enskilda kredi¬
ter, om än ej i lika hög grad som då fordringsägaren har rätt att
taga ut sitt tillgodohafvancle äfven ur själfva marken.
Man kan tänka sig eu tillämpning af båda dessa grundtyper eller
möjligen ett tredje institut, som förenar bådas företräden.
Det är icke försvarligt, att det närmare öfvervägandet af detta
viktiga ämne på sätt som sker städse förhalas samt under tiden kro¬
nans jord slumpas bort på måfå utan omtanke för framtiden.
På grund häraf hemställes,
att Riksdagen ville hos Kungl. Maj:t begära
förslag till en sådan ordning för upplåtelse af krono-
domäner till småbruk, att dessa blifva tillgängliga
för de fattiga samt såväl brukarens besittning som
ändamålet med upplåtelsen skyddas.
Stockholm den 27 januari 1911.
Carl Lindhagen.
Scen Linders.