ö
Motioner i Andra kammaren, Nr 213.
Nr 213.
Af herr Rydén, om ändrad lydelse af 14 kap. 22 § strafflagen
m. m.
Den ena gången efter den andra inträffar det, att öfver olyckliga
kvinnor, som i förtviflan dödat sina barn, domar afkunnas, som i hög
grad uppröra det allmänna rättsmedvetandet. Under trycket af opinio¬
nen öfver sådana domar ändrades år 1907 14 kap. 22 § strafflagen i
den riktningen, att lägsta strafflatituden för barnamord sänktes till ett
år. Denna straffsänkning tillämpas emellertid endast i det fall, att
dödandet ägt rum omedelbart efter barnets födelse." Den ogifta moder,
som har styrkan att några dagar strida mot nöd och förtviflan, innan
hon begår förbrytelsen, straffas däremot enligt 14 kap. 1 §, hvars lägsta
strafflatitud är lifstids straffarbete — en i mina ögon omänsklig dom
öfver eu människa, som oftast bragts till förtviflan genom en mans sam¬
vetslöshet att undandraga sig plikterna gent emot sitt eget barn och
dess moder.
Ett fall, som allmänt upprört sinnena, beror för närvarande på
Skånska hofrättens pröfning. En stackars olycklig moder som utan
existensmöjligheter, öfvergifven af alla i nära tre veckor efter barnets
födelse kämpar som för lifvet för att kunna behålla sitt barn lefvande
tvingas till slut af nöden på knä och tager sitt barns lif. Hon dömes
icke för barnamord utan för mord till lifstids straffarbete. Allmänna
rättsmedvetandet reagerar. Eu man, som inte tror, att lagarna kunna
vara så gränslöst obarmhärtiga, anmäler domaren för justitieombuds¬
mannen. Denne konstaterar emellertid, att domaren ej kunnat döma
annorlunda. Sådan är lagen. Hofrätten drar sig för att stadfästa
domen. Kan månne inte den olyckliga ha befunnit sig i ett sådant
tillstånd af depression, att’hon varit mindre tillräknelig? Hon intages
för observation på hospital, där man konstaterar, att hon varit vid sina
sinnens fulla bruk. Så återstår ingenting annat än att lagen har sin
6
Motioner i Andra kammaren, Nr 218.
gång. Det blir lifstids straffarbete, måhända förkortad någon gång i
framtiden genom kunglig nåd. Straffet har blifvit så otroligt hårdt,
därför att hon icke var färdig att döda barnet omedelbart efter födelsen.
Och dock torde mången förmena, att den kvinna, som i tre veckor
stridde innan hon begick sin förtviflade gärning, visat en större mora¬
lisk styrka än den som föll för första ögonblickets frestelse.
Ett bibehållande af den nuvarande kolossala skillnaden i straff mellan
barnamord omedelbart efter födelsen och några dagar eller veckor efter
densamma synes mig rent obilligt med hänsyn till brottens natur. Sär¬
skilt framträder denna obillighet, om man tänker på det förhållandet,
att det blir allt vanligare, att ogifta mödrar vid barnens födelse söka
sig in å barnbördshusen. För dessa kvinnor inträffar det förtviflade
läge, under hvilket i regeln barnamorden pläga ske, först efter slutet
af° vistelsen å barnbördshuset, d. v. s. i allmänhet efter 8—10 dagar.
Mödrar, som omedelbart efter sin utskrifning från barnbördshuset döda
sina barn, dömas sålunda för mord till lifstids straffarbete.
Jag anser dessa förhållanden vara så orättfärdiga mot de olyck¬
liga öfvergifua mödrarna och så obarmhärtiga mot de domare, som
nödsakas tillämpa dessa lagbestämmelser, att jag härmed dristar mig
föreslå en förändring i lagen. Den synes mig böra ske genom den
ändringen, att barnamord icke dömas som mord enligt 14 kap. 1 §
strafflagen utan enligt 22 § i samma kapitel. Jag har tänkt mig, att
syftet med min motion skulle vinnas, därest ordet »foster» i denna para¬
graf utbytes mot ordet »fram».
Därest lagutskottet finner sig kunna biträda tankegången i min
motion men skulle finna annan lagändring nödig eller lämplig^ för upp¬
nåendet af dess syfte, anhåller jag vördsamt att lagutskottet ville, utan
uppskjutande af frågans lösning till en obestämd framtid, föreslå nödiga
jämkningar eller omformuleringar.
På grund af det anförda tillåter jag mig vördsamt föreslå,
att Riksdagen ville för sin del antaga följande
förslag till ändrad lydelse af 14 kap. 22 § i straff¬
lagen:
22 §.
Har kvinna, som af oloflig beblandelse blifvit
hafvande, vid födseln eller därefter uppsåtligen dödat
sitt barn, vare sig genom handåverkan eller under-
7
Motioner i Andra kammaren, Nr 214.
Litenhet af det, som till barnets bibehållande vid lif
nödigt var; dömes för barnamord till straffarbete från
och med ett till och med sex år. Åro omständig¬
heterna synnerligen försvårande, må tiden för straff¬
arbetet till tio år höjas.
Därest för vinnandet af syftet med denna motion ändring i denna
eller annan paragraf i 14 kap. strafflagen skulle befinnas nödig eller
lämplig vill jag härmed hafva framställt motion om sådan ändring.
Stockholm den 27 januari 1911.
Värner Rydén.
Nr 214,
Af herr Rydén, om, skrifvelse till Kungl. Maj:t angående beredande
af en bättre rättslig ställning åt utom äktenskapet födda
barn och deras mödrar.
1 sammanhang med annan motion jag denna dag väckt om änd¬
ring i strafflagen i syfte att få en barmhärtigare lagstiftning mot olyck¬
liga öfvergifna mödrar, som i förtviflan döda sina barn, dristar jag mig
härmed påkalla Riksdagens uppmärksamhet för en annan angelägenhet.
Oftast beror ett barnamord därpå, att modern öfvergifvits af barnets
fader. Rannsakningar i sådana mål blotta understundom eu afgrund
af ansvars- och samvetslöshet hos barnafader. Mången gång är fadern
till ett barn den som bär det moraliska ansvaret för ett barnamord,
medan han inför lagen går fullkomligt fri från straff. Man skulle därför