Motioner i Andra kammaren, Nr 195.
7
af Kungl. Maj:t föreslagna 1,625, samt att aflönings-
staten måtte höjas i enlighet därmed.
Stockholm den 24 januari 1911.
Janne Tynell.
I motionen instämma:
O. II. Waldén. A. Thylander. L. Gust. Broomé.
Nr 196.
Af herr Bäckström, om inrättande af ett ordinarie provinsial¬
läkardistrikt, omfattande Älfsby socken i Norrbottens län.
Under punkt 9 i sjätte hufvudtiteln uti årets statsverksproposition
har Kungl. Maj:t, angående omreglering af förste provinsialläkar- och
provinsialläkarväsendet i riket, i hvad det rör Norrbottens län, i likhet
med kommittén, föreslagit att förutom en förste provinsialläkare för länet,
länet skulle indelas i 13 provinsialläkardistrikt.
Landstinget har angående distrikten yttrat, att det anser att riktigast
och mest rättvist vore, att länet indelades i så många ordinarie provinsial¬
läkardistrikt att extra provinsialläkare ej vidare behöfdes samt att ett nytt
provinsialläkardistrikt borde upprättas af Älfsby socken. Detta förslag
biträdes af Kungl. Maj:ts befallningshafvande, som finner detsamma ound¬
gängligt, därest kommitténs förslag beträffande Gammelstadens distrikt
skulle komma att oförändradt antagas.
Medicinalstyrelsen har beträffande Älfsbyn ansett, därest Boden blefve
läkarstationen för Gammelstadens distrikt, att provinsialläkaren därstädes
jämväl blefve i tillfälle att meddela sjukvård åt det ej så långt därifrån
8
Motioner i Andra kammaren, Nr 196.
belägna, med både järnväg och landsväg förbundna Alfsbyn och närmaste
trakten däromkring, och har styrelsen ej funnit skäl biträda förslaget om
placerande af en provinsialläkare i Alfsbyn.
Om nu den provinsialläkare, som skulle blifva stationerad i Boden
och hvars distrikt i och för sig i folkmängd blefve det största i länet och
äfven i areal af väsentlig storlek, jämväl skulle meddela sjukvård i Alfsby
socken, som har en folkmängd af öfver 5,700 personer och en arealvidd
af 1,688 kv.-kilometer, är det svårt förstå, hur det vore möjligt för en
läkare att på ett någorlunda tillfredsställande sätt kunna uppehålla sjuk¬
vården på ett så stort område och så stor folkmängd, helst härtill komme
att samma läkare jämväl kunde anlitas att lämna sjukvård till den del af
befolkningen, som bor närmast intill järnvägslinjen från Alfsby socken till
Yästerbottensgränsen, ehuru denna befolkning hör till annat distrikt.
Väl är ej afståndet mellan Alfsby station och Boden så synnerligt
stort, 4,6 mil, och när det lämpar sig följa med tåget, så vinnes ju tid
och resekostnaden ställer sig jämförelsevis billig, men i motsatt fall, om
läkaren skall resa efter häst, hvithet ofta kan förekomma, vid häftigare
sjukdomsfall, blir det både dyrbart och tidsödande. Och att det under
alla förhållanden blifver stor skillnad i kostnader för läkarvård, om läkaren
är stationerad i Alfsbyn eller Boden, är ju alldeles uppenbart.
Nu är det ju väl att Alfsbyn kan bibehållas som extra provinsial¬
läkardistrikt, men då detta ej kan ske utan betydande uppoffringar från
kommunens sida och då kommunen har att kämpa med rätt tunga skatter
i öfrigt, synes billighet och rättvisa fordra att jämväl Alfsbyn får en af
staten helt aflönad provinsialläkare, stationerad inom sitt område.
På grund af hvad sålunda anförts får jag härmed vördsamt hemställa,
att Riksdagen för sin del ville besluta inrättande
af ytterligare ett ordinarie provinsialläkardistrikt i Norr¬
bottens län, omfattande Alfsby socken, med läkarstation
i Alfsby kyrkoby och härför anvisa nödiga medel.
Stockholm den 27 januari 1911.
F. A. Bäckström.
Stockholm, Ivar Haeggströms Boktryckeri A. B., 1911.