4
Motioner i Andra kammaren, Nr 18
Nr 13.
V
Af hen: Räf in. tf., om skrifvelse till Kvmgl. Maj:t angå¬
ende fullt gemmfördt kommunalt veto beträffande för¬
säljning af brännvin.
I kung], förordningen angående försäljning af brännvin den 1) juni
1905 stadgas såsom allmän regel för rätt till detaljhandel med brännvin
att bifall därtill erfordras i stad af stadsfullmäktige eller, där sådana ej
finnas, af allmänna rådstugan, och på landet af kommunalstämma. Lämnas
ej sådant bifall, kommer försäljningen ej till stånd. Den makt, de kom¬
munala myndigheterna hafva att i förutnämnda fall förhindra utöfningen
af detaljhandel med brännvin inom kommunens område, kan lämpligen
kallas kommunalt veto. Denna vetorätt är en dyrbar frukt af nykterhet»-
vännernas hittills nedlagda oförtröttade arbete på nykterhetslagstiftningens
område. Emellertid är principen om denna rätt för kommunerna ännu
icke i lagstiftningen till fullo genomförd. Enligt 16 § i bränn vinsför-
säljningsförordningen kunna nämligen åtskilliga försäljningsrättigheter af
särskild natur af Konungens befallningshafvande medgifva» äfven emot
vederbörande kommunalmyndighets afstyrkande och i ett par fall till och
med utan att kommunal myndighet ens höres.
Gällde frågan här endast näringslifvets intressen eller hänsynen till
enskilda personers smak och vanor, skulle kanske krafvet på den kommu¬
nala veto-principens utsträckande jämväl till dessa fåll icke hafva framträdt
och vidhållits med sådan styrka bland landets nykterhetsvänner, som nu
faktiskt är förhållandet. Men det är högre intressen, som bär stå på
spel. Ibland allt det sedliga förfall, all den råhet och förvildning, särskild! ,
bland ungdomen, hvaröfver man i våra dagar icke utan skäl klagar, fram¬
träder såsom eu löftesrik ljuspunkt just det starka nykterhetssträfvandet
bland de breda lagren af vårt folk, den starka viljan till sedlig lyftning,
som därigenom tager sig uttryck. Det är de lagstiftande myndigheternas
Motioner i Andra kammaren, Nr 13. 5
plikt att taga fasta på denna löftesrika handpenning på, att vårt folk till
sin kärna dock är smult och sedligt, att det vill söka öfvervinna de ned¬
brytande krafternas förstörelseverk och åter resa sig till sedlig kraft och
storhet. Att i en brytningstid, sådan som vår, detta icke kan gå utan eu
mäktig kraftansträngning i den kristliga och nationella samlingens tecken, är
gifvet. Men skall en sådan samling kunna åstadkommas, måste alla, som vilja
gorå allvar af sina bemödanden för fosterlandets väl, förena sig till gemen¬
samt arbete, om det också måste ske med uppoffring af hvad som under
mindre ansvarsfulla och brydsamma tider möjligen kunnat bibehållas eller
tillåtas. Vi våga också tro, att när medvetandet härom blir klarare och
starkare, äfven de, som ännu stå ganska tvekande inför den storartade
sedliga rörelse bland vårt folk, som kallar sig nykterhetsrörelsen, skola
räcka banden till kraftigt bistånd. Ett af de närmast liggande uttrycken
härför vore, om den själfbestämningsrätt, som i princip och i stora väsent¬
liga delar redan tillerkänts kommunerna i fråga om rätten till försäljning
•af rusdrycker inom kommunens eget område, kunde till fullo genomföras,
så att ett fullständigt kommunalt veto tillerkändes kommunerna. Hafva
dessa genom sin lagliga representation ställt sig afgjordt på den sida, där
man vill söka med all kraft höja vårt folk ur det begynnande förfallet,
synes det icke vara riktigt, att de administrativa myndigheterna skola
hafva makt att i viss mån gäcka dessa ansträngningar, då det icke lärer
kunna visas, att de intressen, som de administrativa myndigheternas be¬
fogenhet härutinnan är afsedd att skydda, äro af den art eller vikt att
de höra göras gällande gent emot ett så stort allmänt intresse som foster¬
landets väl.
Hvad betyda häremot sådana ömkliga eller rent privat-ekonomiska
intressen, som nöjet för eu klubb eller förening att få servera brännvin
tiller därmed likställda drycker åt sina medlemmar och gäster eller intresset
för en hälsobrunn eller badort att få anordna brännvinsutskänkning vid
måltider åt spisande gäster, eller för restauratrisen på ett passagerarefartyg
att få försälja spritdrycker under sjöresan.
Frågan om statens och kommunernas frigörande från det ekonomiska
beroendet af rusdryckshandteringen torde icke beröras af nu väckta förslag,
hvadan ett afvaktande af kommittéutredningen härutinnan icke synes
erforderligt.
Med stöd af det anförda få vi vördsammast hemställa,
att Kiksdagen ville i skrifvelse till Kung!. Maj:t
anhålla, det täcktes Kungl. Maj:t låta utai’beta och
Bih. till Riksd. Prof. 1911. 1 Sami. 3 Afä. 2 Band. 8 Höft. 2
6
Motioner i Andra kammaren, Nr 13.
för Riksdagen framlägga förslag till sådana ändringar
i kungl. förordningen angående försäljning af brännvin
den 9 juni 1905, att rättighet till försäljning af bränn¬
vin icke må beviljas utan bifall, i fråga om stad, af
stadsfullmäktige eller, där sådana ej finnas, af allmän
rådstuga samt, i fråga om landet, af kommunalstämma.
Stockholm den 20 januari 1911.
E. Räf.
C. A. Danielsson.
John Erlansson.
(Jarl F. Sjöberg.
M. Johansson.
Bernhard Nilsson.
Gh. Medling.
F. O. Mörtsell.
J. A. Jonsson.
Edvard Johansson.
FY. Oanell
Stockholm, 1911. O, L. Svanbäcks Boktryckeri.