4
Motioner i Andra kammaren, Nr 127.
Detta bör åtminstone vid val af drätselkammare, beredningsutskott
eller andra städernas styrelser och utskott, som tillsättas af stadsfullmäk¬
tige, rättas genom införande af proportionellt valsätt, så att de olika par¬
tierna blifva hvart efter sin styrka däri representerade.
På grund af hvad jag sålunda anfört, tillåter jag mig vördsamt
hemställa,
att Biksdagen måtte för sin del besluta sådant
tillägg till vederbörande lagrum i kungl. förordningen
om kommunalstyrelse i stad, att val af ledamöter i
drätselkammare och andra af stadsfullmäktige tillsatta
styrelser eller utskott må ske i samma ordning som
är stadgad för val af utskott inom Biksdagen.
Stockholm den 25 januari 1911.
Oskär Lagerblad. Gottfr. Thavenius.
Nr 127.
Af herr BOSSOI1, om upphäfvande af 43 § i förordningen om kom¬
munalstyrelse på landet.
Oaktadt ett forceradt arbete på sista tiden gjort sig gällande inom
lagstiftningen, finnas nog ännu åtskilliga gamla lagparagrafer kvar, som
man med skäl måste säga äro föråldrade och därför med det allra första
borde försvinna. De ha nog då de skrefvos kanske varit både tidsenliga och
berättigade. Men under tidernas lopp ha nya synpunkter kommit fram och
andra faktorer kommit med, som, då dessa lagar skrefvos, icke voro kända.
Motioner i Andra kammaren, Nr 127. 5
Lagarna ha också på de flesta områden ändrats och moderniserats, hvilket
äfven i sin mån gör, att äldre icke reviderade lagparagrafer ofta äro mindre
tillfredsställande.
Såsom sådana anser jag för min del § 43 i kungl. förordningen af
den 21 mars 1862 om kommunalstyrelse på landet och § 10 mom. 3 i
kungl. förordningen den 9 juni 1871 angående fattigvården. Den först om¬
nämnda § 43 lyder: »Kyrkoherde, eller den hans ställe företräder, är be¬
rättigad att i kommunalnämndens förhandlingar och beslut deltaga» och
den sistnämnda § 10 mom. 3 lyder: »Kyrkoherden, eller den hans ställe
företräder, är berättigad att i de inom pastoratet för fattigvårdens hand¬
hafvande utsedda styrelsers förhandlingar och beslut deltaga.»
Som synes tillerkänna dessa paragrafer »kyrkoherde eller den hans
ställe företräder» rätt att deltaga i de kommunala myndigheternas öfver-
läggningar och beslut, en rätt som under gamla förhållanden kanske var
både befogad och önskvärd. Dessa styrelsers förmåga, insikter och intres¬
sen voro då mindre, nu däremot torde de i allmänhet nog vara fullt till¬
räckliga. Dessutom är ju nu allmän och, det synes mig, riktig mening,
att den som skall ha rätt att deltaga i dessa styrelsers öfverläggningar
och beslut skall därtill vara vald. Hans plats där uppbäres då icke blott
af det gifna förtroendet utan äfven af den uppdraget åtföljande ansvars¬
känslan, och detta må väl under alla omständigheter få anses som det
enda riktiga. Är personen lämplig och har han allmänhetens förtroende,
får han säkert uppdrag, under andra förhållanden bör han nog inga uppdrag
ha och lär icke heller med dessa kunna göra någon nytta. Hans där-
varo måste kännas som ett obehörigt påhäng, som försvårar i stället för
att underlätta arbetet. Erfarenheten har äfven visat, att i regel är det
intriganta, härsklystna personer som på grund af dessa lagar taga säte
och stämma, och huru mycket trassel och huru många kommunala stridig¬
heter hafva icke däraf vållats? Yisserligen äro lyckligtvis de flesta präster
numera så hänsynsfulla, att de icke tränga sig in i styrelserna, och i den
församling jag tillhör har alltid ett godt förhållande rådt emellan präst
och församlingsbor, men långt ifrån alla äro så lyckliga. Såsom ett exem¬
pel härpå skall jag be att få intaga följande till mig från en kommunal¬
ordförande ställda skrifvelse:
»^ år kyrkoherde är kyrkoherde i A. och B. församlingar, den förra äfven
omfattande X. köping, som utgöra ett pastorat. Han är bosatt i B. försam¬
ling och betalar således skatt endast i den kommunen. Men som X. kö¬
ping är i kommunalt och fattigvårdshänseende skild från Ä. socken, så blir
6 Motioner i Andra kammaren, Nr 127.
det tre kommuner, i hvars nämnders och fattigvårdsstyrelsers arbeten och
beslut han gör anspråk på att deltaga. Hvad X. köping och A. sockens
kommunalnämnder beträffar, så tyckes det vara ganska oegentligt, att han
skall vara befättigad deltaga i beslut om utgifter därstädes, då han uti
dessa kommuner ej är skattskyldig. Komministern i pastoratet är boende
och skattskrifven i A. socken. Han är invald i kommunalnämnden där¬
städes och är dess v. ordförande; således finnes en prästman redan förut i
den nämnden, hvadan kyrkoherdens anspråk på ledamotskap där kunna
anses öfverflödiga. Alla kommunalnämndsordförander jag talat med äro
ense med mig därutinnan, att om en kyrkoherde är så lifligt intresserad
i en kommuns angelägenheter, som mången låter påskina sig vara, så in¬
väljas de nog som ledamöter och äro då också ansvariga med de öfriga
ledamöterna för kommunens medel. Afsikten med deras själfskrifvenhet
i fattigvårdsstyrelserna torde väl vara att se till att kommunerna icke
äro för knussliga mot de fattiga, men, tyvärr, har det på många håll
visat sig, att just där en präst är kommunalnämndsordförande, det vill
säga vald till denna befattning, just han varit den inom styrelsen, som
mest ifrat för så knappa understöd lag möjligen tillåter. Från länssty¬
relserna skulle nog också intyg kunna erhållas, att de kommuner, där präster
äro ordförande, visst icke stå något öfver andra kommuner, då det gäller
att ömma för de fattiga. Vår kyrkoherde, förut komminister här, var före
mig ordförande i kommunalnämnden i A. men ATisade sig visst inte då såsom
den där arbetade för ett lyckligare förhållande åt fattighjonen. Hans
stora håg nu att deltaga uti nämndernas arbeten anse vi hafva berott af
helt andra bevekelsegrunder än de som • legat till grund för att dessa para¬
grafer i lagen tillkommit. Många präster finnas nog, som verkligen äro
hängifna fattigvårdssaken, men sådana inväljas naturligtvis och omväljas i
fattigvårdsstyrelserna och kommunalnämnderna, och detta enhälligt i van¬
ligaste fall.
Skulle något kunnat göras för att få anmärkta missförhållanden än¬
drade genom motion i Riksdagen, så gjordes nog härmed allmänheten en
stor tjänst.»
Så långt skrifvelsen. Detta anförda exempel torde långt ifrån vara
enastående och därför nog så tydligt visa, att en lagändring i detta fall
är af behofvet påkallad.
På grund af hvad jag sålunda anfört, tillåter jag mig härmed vörd¬
samt hemställa,
7
Motioner i Andra kammaren, Nr 127.
att Pdkgdagen ville besluta att § 43 i kungl. för¬
ordningen af den 21 mars 1862 om kommunalstyrelse
på landet måtte ur lagen utgå.
Stockholm den 25 januari 1911.
Per N:son Bosson.
I motionen instämma:
Nils Larsson, Janne Tynell. Jöns Pålsson.
Klagstorp.
Johan Jönsson.
N. Åkesson.
Aug. Ivarsson.
Aug. Tf var sson.