Motioner i Andra kammaren, Nr 116.
1
Nr 116.
Af herr Olsson i Ålfdalsåsen, om anslag till 'påbörjande af en
statsbana från Svep till Bvunflo eller annan punkt på
tvärbanan genom Jämtland.
Frågan om Inlandsbanans byggande har af hela landet följts med
det största intresse. Så småningom ha meningarna angående denna
banas uppgift enats därom, att den bör vara att sätta det inre Norrland
i förbindelse med det öfriga landet och lätta afsättningen af dess pro¬
dukter dels åt industrien inom landet, dels äfven för export.
En af länkarna i Inlandsbanan är redan beslutad och under
byggnad, nämligen den mellan Östersund och Ström. En annan kan
sägas vara redan byggd, nämligen Orsa—Svegs järnväg. Denna 12 mil
långa bana äges visserligen af ett bolag, men staten är banans största
intressent, med icke mindre än i det närmaste fyra millioner kronor
däri såsom lån insatta pengar.
I trontalet vid riksdagens början bebådades eu kunglig proposition
om anslag till Inlandsbauebygget. Enligt förljudande skulle detta afse
en bansträckning norrut från Ulriksfors upp till Dala sjö. Det kan ej
betviflas, att de trakter, denna tilltänkta bansträckning skulle tillgodose,
äro i stort behof af en järnväg, och min afsikt är alldeles icke att
bidraga till att deras hopp om en järnbana skulle gäckas.
Det afbrott i den stort tänkta Inlandsbanan, som kommer att
bildas af sträckan mellan Sveg och Brunflo, är synnerligen oläglig, om
den skall tänkas vara några år framåt, sedan banan från Östersund till
Ulriksfors och Dala sjö kommit i trafik. Redan nu söker en del trävaror
sig från Jämtland till Trondhjem för att den vägen komma ut i världs¬
marknaden. Naturligtvis skall den järnväg, som nu är under arbete
till Ulriksfors och vidare till Dala sjö, öka denna tendens att använda
norsk skeppningsort för svenska varor. Vidare skola våra förädlings-
Bihang till Biksd. prof. 1911. 1 Samt. 2 Afd. 2 Band. 48 Höft. (Nr 116—118.) 1
2
Motioner i Andra kammaren, Nr 116.
industrier i mellersta Sverige, framför allt Bergslagen, vara i afsaknad
af den bekväma och successivt ökade tillförsel, som eu allt längre norrut
sig så småningom öppnande inlandsbana skulle gifva. Slutligen uppstår
genom afbrottet en minskning i det tillskott till skeppningen från
Vänerns-hamnar, som eljest sannolikt väl behöfdes för att förränta det
högst betydande kapital, staten nedlägger i Trollhätte kanals ombyggnad.
Denna fråga bär äfven ett visst sammanhang med den om de
västra gränstrakternas förseende med järnbanor, hvilka som bekant
varit ämnade att komplettera Inlandsbanan. Ett byggande Sveg—Brunflo-
sträckan skulle göra det lämpligt, att staten inlöste Mora—Vänern och
Orsa—Sveg-banorna. Dessa järnvägars aktiemajoritet äges af de stora
socknarna i öfre Dalarne, som vid dessa banors byggande ha visat en
framsynthet och uppoffring för allmänt väl, som är för dem synnerligen
hedrande.^ I Mora—Vänern-banan har Orsa socken aktier för 600,000
kronor, Ålfdalen för 500,000 kronor, Mora och Särna hvardera för
200,000 kronor och öfriga mindre socknar i förhållande därefter. Nu
har det satts i fråga att bygga en järnbana från Ålfdalen upp till Särna
socken, och koncession å eu sådan är redan sökt. Oaktadt de nämnda
socknarna med undantag af Mora ha stora resurser genom sina kommunal¬
skogar, ha de dock ansträngt sig så mycket för åstadkommande af
äfven andra än de nu nämnda banorna, att de ej kunna tänkas ytter¬
ligare i väsentlig mån bidraga till denna ifrågasatta Särnabanas till¬
komst. Skulle däremot deras i Mora—Vänern-banan insatta pengar till
någon väsentlig del genom statens inlösen af densamma åter blifva
disponibla, så vinna de ifrågavarande socknarna rådrum att understödja
de nya kommunikationsföretag, som äro ifrågasatta åt väster i provinsen.
Detta hvad Ålfdalen och Sårna beträffar. Orsa kommun åter har nedlagt
så mycket pengar i järnvägsföretag, förutom de här nämnda, och sist
i Orsa — Sveg-banan, att den väl behöfde komma ifrån bekymren med
driften af den sistnämnda banan. Man kan tryggt säga, att en inlösen
af dessa järnvägar för statens räkning skulle verka befruktande på den
kommunala företagsamheten och framför allt på kommunikationernas
vidare utveckling i dessa bygder. Den ifrågavarande gruppen af kom¬
muner, som utfört hvad staten först senare funnit sig föranlåten taga
itu med i kommunikationsväg, skulle sättas i stånd att fortsätta sitt
pioniärarbete.
Åfven om en inlösen af Mora—Vänern och Orsa—Sveg-banorna
ej skulle äga rum, utan sättas i det ovissa, så har staten inga som helst
utsikter att få någon ränta på sitt i Orsa—Sveg-banan nedlagda, högst
betydande kapital, förr, än förbindelse ernås norrut, d. v. s. till Brunflo
Motioner i Andra kammaren, Nr 116. 8
eller annan lämplig punkt på jämtländska tvärbanan. Denna omstän¬
dighet talar för att igångsätta byggandet af sträckan närmast norr om
Sveg, äfven om öfverenskommelse ej skulle kunna träffas om inköp af
de nämnda, i kommunernas ägo varande banorna.
Då jag kommer att föreslå Riksdagen att redan nu anslå ett bety¬
dande belopp till här omordade ändamål, så sker det i lifligt medvetande
om den roll, som järnvagskommunikationer spela i sådana afsides
liggande bygder, som här skulle gagnas.
I)en, som haft tillfälle att personligen iakttaga de lyckliga verk¬
ningarna åt de nämnda dalakommunernas järnvägsföretag: ökad trefnad,
stigande allmän välmåga, sporrad företagsamhet i olika riktningar och
befolkningens af allt detta beroende kvarstannande inom bygden och i
landet, kan ej annat än önska medverka till att samma förmåner måtte
komma befolkningen till godo i öfriga med dem likställda, men ännu
vanlottade trakter, som så väl behöfva förbättrade förbindelser.
På grund af hvad jag sålunda anfört, hemställer jag,
att Riksdagen måtte besluta att anslå 500,000
kronor _ till påbörjande af en statsbana norrut ifrån
Sveg till Brunflo eller annan lämplig punkt på tvär¬
banan genom Jämtland.
Stockholm den 26 januari 1911.
Smeds Lars Olsson.