UNDERDÅNIGT BETÄNKANDE
AFGIFVET AF
DEN AF KUNGL. MAJ:T DEN 3 OKTOBER 1902
TILLSATTA KOMMITTÉ
KÖRANDE
REGLERING AF STATENS ÄMBETSVERKS OCH MYNDIGHETERS
XXVIII.
REGLERING AF LÖNEFÖRHÅLLANDEN M. M.
BETRÄFFANDE
VÄG- OCH VATTENBYGGNADSSTYRELSEN.
STOCKHOLM
KUNQL. BOKTRYCKERIET. P. A. NORSTEDT ål SÖNER
1911
[082200]
INNEHÅLL.
Sid.
Underdånig skrifvelse till Konungen..............I—Il-
Betänkande och förslag.
Historisk öfversikt......................... 1.
Nuvarande organisation och ämbetsverksamhet..........53.
Till kommittén öfverlämnade handlingar..............65.
Infordrade uppgifter från distriktschefer och distriktsingenjörer . . 91
Kommitténs förslag.........................100.
Organisation och aflöningsfönnåner ni. ni...............» .
I. Styrelsen........................> .
Organisation och personal................> .
Aflöningsförmåner....................110.
Utsträckt arbetstid...................118.
Anslag till vikariatsersättning, arfvoden åt e. o. tjänstemän,
m. m.........................» .
Öfverlämnande åt chefen att direkt handlägga vissa ärenden 121.
Sättet för ärendens afgörande vid chefens tillfälliga frånvaro > .
Anmärkningsarfvode...................122.
Kommissionären hos styrelsen..............123.
Vaktmästarnas åligganden................124.
II. De under väg- och vattenbyggnadsstyrelsen ställda distrikts-
tjänstemännen......................126.
Allöningsvillkov..........................132.
Sid.
Stat, kostnadsberäkning: in. in....................142.
Stat..........................t .
Kostnadsberäkning....................143.
Öfvergångsförbållanden .................» .
Inspektion å enskilda järnvägars rullande materiel...........145.
Särskilda meningar:
af herr Björklund....................148.
» » Carl Persson................. 151.
» » Ekdahl.....................153.
Till KONUNGEN.
Den kommitté, åt hvilken Kungl. Maj:t den 3 oktober 1902 uppdra¬
git att afgifva underdånigt utlåtande och förslag rörande reglering af
statens ämbetsverks och myndigheters löneförhållanden m. m., får härmed
II
i underdånighet öfverlämna delen XXVIII af kommitténs betänkanden.
innefattande förslag i nämnda hänseende beträffande väg- och vatten-
byggnadsstyrelsen.
Den 6 december 1907 förordnade Kungl. Maj:t byrådirektören i
väg- och vattenbyggnadsstyrelsen P. H. Hedenblad att under den tid
detta ämbetsverk utgjorde föremål för kommitténs behandling vara leda¬
mot af kommittén. Sedan emellertid byrådirektören Hedenblad, efter att
hafva afgått från sin tjänst i väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, anhållit
om befrielse från förenämnda förordnande, fann Eders Kungl. Maj:t den
12 september 1910 godt entlediga Hedenblad från berörda uppdrag samt
förordnade undertecknad Ekdahl att under ifrågavarande tid vara ledamot
af kommittén.
Till kommitténs protokoll afgifna särskilda meningar i förevarande
ärende finnas återgifna i ett vid betänkandet, fogadt protokolls utdrag.
Stockholm den 4 februari 1911.
Underdånigst
F. H. SCHLYTERN.
Olof Björklund. Th. af Callerholm.
Philip Klingspor. Carl Persson.
O. Z. Ekdahl.
Richard Vide.
Elis Sidenbladh.
Väg- och vatten byggnads¬
styrelsen.
Historisk öfyersikt.
År 1819 inrättades den s. k. strömrensningskommittén, med uppgift
att genom verkställande af strömrensningar och öppnande af lättade
transporter befrämja en ökad framalstring och afsättning af landtmannavaror.
Sedan denna kommitté upphört med år 1827, öfverlämnades alla
under dess ledning ställda arbeten till storamiral sämbetets tredje afdelning.
Detta ämbete upphäfdes år 1840, hvarefter genom kungl. brefvet den 6
augusti 1841 tills vidare förordnades en särskild förvaltning, benämnd sty¬
relsen för allmänna väg- och vattenbyggnader, att under chefens för civil¬
departementet lydnad och inseende handlägga ärenden, som anginge kanal-
oeh hamnbyggnader, älfrensningar, vägbyggnader, utdikningar och sjö¬
sänkningar m. m. För denna styrelse utfärdades instruktion samma dag.
Då 1874 års löneregleringskommitté den 19 maj 1879 afgaf sitt
betänkande angående styrelsen för allmänna väg- och vattenbyggnader,
det sista af nämnda kommittés betänkanden, utgjordes denna styrelses
personal, enligt förenämnda instruktion och särskilda kungl. bref, af föl¬
jande befattningshafvare, nämligen:
en öfverdirektör såsom chef,
en byråchef för de tekniska ärendena,
en kamrerare för kameral- och kansligöromålen,
två tekniska biträden med benämning förste och andre adjutant,
en registrator,
en kanslist samt
en vaktmästare.
1—0S220Ö. Löneregleringskommitténs bet. XXVJJI.
2
1874 års löfte-
reglerings-
kommittés
betänkande.
Därjämte voro i landsorten anställda fem under styrelsen lydande
distriktschefer, en för hvartdera af fem väg- och vattenbyggnadsdistrikt,
samt sex distriktsadjutanter, af hvilka två tillhörde norra distriktet.
* *
*
Såsom redan antydts, blef styrelsen för allmänna väg- och vatten¬
byggnader, då den inrättades, förordnad endast tills vidare. Dess stat fast¬
ställdes för hvarje statsregleringsperiod.
1874 års löneregleringskommitté hemställde på anförda skäl, att
styrelsen måtte uppföras på ordinarie stat under benämning väg- och
vattenbyggnadsstyrelsen.
Kommitterade framhöllo, att styrelsens åligganden vore af dels
teknisk och dels administrativ natur. Alla där förekommande ärenden
kunde dock ej hänföras uteslutande till det ena eller andra slaget.
Flertalet ärenden innebure frågor af båda slagen och erfordrade således,
för bearbetning och afgörande, handläggning af å ena sidan tekniskt bildade
och å andra sidan i administrativa måls behandling förlama tjänstemän.
Såväl det ena som andra elementet syntes kommitterade böra erhålla sin
målsman inom ämbetsverket genom dess särskiljande i en teknisk och en
administrativ afdelning.
I afseende å den dåvarande organisationen ansågo sig kommitterade icke
hafva anledning att föreslå några hufvudsakliga förändringar. Med hänsyn
emellertid till göromålens ringare omfattning inom denna styrelse, i för¬
hållande till åtskilliga andra ämbetsverk, syntes det kommitterade ej
nödigt att för handläggning och föredragning af de till den tekniska af-
delningen hörande ärendena äga en person med den ämbetsställning, som
tillkomme byråchefer i de större ämbetsverken, utan borde i stället för
byråchefen anställas en tjänsteman i lägre grad med enahanda åligganden,
som tillkomme den dåvarande byråchefen. Denne tjänsteman borde be¬
nämnas förste ingenjör, genom hvilken benämning arten åt hans verksam¬
het blefve antydd.
Med fästadt afseende på de göromål, som ålåge andre föredraganden
hos styrelsen, ansågo kommitterade denne vara att betrakta ej mindre såsom
3
sekreterare och kamrerare, än äfven såsom bokhållare och kassör samt
revisor. Kansli- och kameralärendenas ringa antal och i allmänhet enkla
beskaffenhet gjorde det visserligen möjligt för en person att medhinna alla
dessa olikartade göromål, men det oaktadt syntes viktiga skäl tala för
revisionsbestyrets skiljande från denna tjänst. Komme vidare kassörs-
göromålen att, på sätt kommitterade föresloge, förenklas, blefve kamreraren
i tillfälle att använda en del af sin tid för andra angelägna arbeten inom
styrelsen.
Då denna styrelse vore ett tekniskt ämbetsverk, syntes det kom¬
mitterade uppenbart, att chefen för detsamma företrädesvis måste vara
en i såväl teoretiskt som praktiskt hänseende tekniskt bildad person;
likaså hans närmaste man på den tekniska afdelningen. Dessa egen¬
skaper uteslöte visserligen icke med nödvändighet den för ärendenas admi¬
nistrativa behandling erforderliga vana och förmåga, men med fog kunde
icke alltid påräknas att till nyssnämnda platser erhålla personer, förenande
teknisk bildning i erforderligt mått med nämnda administrativa egenskaper.
Af behofvet syntes därför påkalladt, att verkets chef och förste ingen¬
jör fortfarande ägde tillgång inom verket på administrativt biträde. Den i
sådant hänseende anställde tjänsteman borde äga förmåga att med ledning
af de tekniska utredningar och upplysningar, som lämnades af veder¬
börande, uppsätta de utlåtanden och skrivelser i tekniska ärenden af
större vikt, hvilka icke medhunnes af chefen eller förste ingenjören. Be¬
hofvet i detta afseende borde, enligt kommitterades åsikt, lämpligast kunna
fyllas af kamreraren, som redan utöfvade sekreterarbefattning i fråga om
kansli- och kameralärendena.
Vid ärendens handläggning hos styrelsen gjorde sig, såsom kommit¬
terade vidare anförde, esomoftast kännbart behofvet af en person med juri¬
diska insikter för bedömande af vissa föreslagna arbetens inverkan på tredje
persons rätt, för arbetskontrakts och säkerhetsförbindelsers uppgörande,
granskning och bevakning m. m. Det vore därför obestridligen af stor
vikt, att styrelsen inom sig ägde en person med juridisk bildning för att
vid förefallande behof kunna fungera såsom styrelsens ombudsman. Denna
befattning syntes kunna utan svårighet medhinnas af föredraganden för
de administrativa ärendena, som följaktligen borde vara en juridiskt bildad
4
tjänsteman. Med hänsyn till beskaffenheten af de göromål, som sålunda
skulle åligga honom, syntes han böra i staten upptagas såsom sekreterare
och kamrerare, tillika ombudsman.
Hvad personalen i öfrigt beträffade, föreslogo kommitterade, att den
dåvarande förste adjutanten skulle bibehållas men med hänsyn till honom
åliggande göromål benämnas andre ingenjör. Den andre adjutanten där¬
emot, hvars göromål till en del vore sådana, som inom andra ämbetsverk
tillkomme registratorn, och i öfrigt lämpligen kunde uppdragas åt en extra
ordinarie tjänsteman på den tekniska afdelningen, syntes kunna indragas.
Registratorn ansågs böra kunna medhinna, förutom sina dåvarande
göromål och en del af andre adjutantens, äfven revisionen af inkommande
räkenskaper, som dittills ålegat kamreraren.
Kanslistbefattningen föreslogs till indragning. De med densamma
förenade göromålen ansågos nämligen icke vara af beskaffenhet att kräfva
anställandet, af en ordinarie tjänsteman.
Styrelsens behof af vaktbetjäning syntes fortfarande vara tillgodosedt
med en vaktmästare.
Enär, såsom kommitterade erinrade, styrelsens för allmänna väg- och
vattenbyggnader organer i orterna, cheferna och adjutanterna i de fem
väg- och vattenbyggnadsdistrikten, vore, ehuru icke egentligen tillhörande
själfva styrelsen, uppförda på dess stat, hade kommitterade ansett sig
pliktiga att i sitt förslag meddela yttrande äfven om nämnda tjänstemän.
I detta hänseende hemställdes, bland annat, att norra väg- och vatten-
bvggnadsdistriktet måtte delas i två, så att distriktens antal blefve sex,
hvardera med en chef och ett extra ingenjörsbiträde.
Kommitterade erinrade vidare, hurusom styrelsen för allmänna väg-
och vattenbyggnader visserligen hade till åliggande att handlägga ärenden
rörande anläggning af vatten- och landtkommunikationer i allmänhet, men
att därifrån dock undantagits högsta ledningen af nybyggnadsarbeten vid
statens stambanor och hvad därmed hade gemenskap. Detta hade upp-
dragits åt en särskild, tills vidare förordnad förvaltning, enligt kungl.
brefvet den 30 december 1862 benämnd styrelsen öfver statens järnvägs¬
byggnader.
5
De med stambanesystemets fullbordande förenade göromål hade varit
af den omfattning, att inrättandet af en särskild, för dessa arbeten ute¬
slutande afsedd förvaltning varit nödvändig, och behofvet däraf förefanns
jämväl för det dåvarande. Kommitterade ansågo emellertid kunna med
säkerhet antagas, att rikets stambanor blefve i den närmaste framtiden full¬
bordade. Vid denna tidpunkt skulle då sistnämnda styrelses egentliga
åligganden upphöra och densamma möjligen blifva öfverflödig.
Tänkbart och antagligt vore visserligen, att äfven därefter järnvägs¬
anläggningar kunde ifrågakomma för statens räkning, men dessa skulle
då antagligen blifva af så ringa omfattning, att en särskild förvaltning
för ledningen af dithörande arbeten icke syntes blifva erforderlig. Detta
åliggande skulle i sådana fall kunna och böra öfvertagas af väg- och
vattenbyggnadsstyrelsen, därest verket då försåges med möjligen erforder¬
lig tillökning i arbetskrafter.
Beträffande beloppen af de aflöningsförmåner, som borde tillkomma
väg- och vattenbyggnadsstyrelsens tjänstepersonal, anförde kommitterade,
hurusom de till styrelsens handläggning hörande ärenden, äfven om de
icke vore till antalet jämförliga med dem, som tillhörde flera andra ämbets¬
verk, dock i allmänhet vore af synnerlig vikt för det allmänna. Nöd¬
vändigheten däraf, att styrelsens maktpåliggande verksamhet utöfvades af
personer med tillräcklig sakkunskap, kunde därför ej nog framhållas.
För utöfvande af öfverdirektörsbefattningen erfordrades såväl admi¬
nistrativ förmåga som ock grundliga teoretiska och praktiska insikter i
ingenjörsyrket. En person med dessa egenskaper kunde med all säkerhet,
om han ville ägna sin tid åt enskild verksamhet, påräkna att blifva flitigt
anlitad vid förekommande ingenjörsarbeten och därigenom förvärfva sig,
i förhållande till statens tjänare, jämförelsevis stora inkomster.
En aflöning till motsvarande belopp kunde dock staten ej rimligen
erbjuda och behöfde det ej heller med hänsyn till de fördelar i öfrigt, som
staten, utöfver de bestämda årliga lönerna, tillförsäkrade sina tjänare. A andra
sidan måste emellertid staten i fråga om befattningar, som hos innehafvarna
kraf de egenskaper, användbara för och eftersökta af den enskilda företag¬
samheten, tillse, att aflöningsförm&nerna bestämdes till sådana belopp, att
6
personer med verklig och framstående duglighet kunde finna med sin för¬
del förenligt att för dem afstå de med den enskilda verksamheten förenade
större, om än mera tillfälliga fördelarna.
Kommitterade ansågo fördenskull 7,500 kronor, fördelade i 5,000
kronor lön och 2,500 kronor tjänstgöringspenningar, vara det lägsta belopp,
för hvilket en skicklig chef för väg- och vattenbyggnadsstyrelsen kunde
med någon säkerhet vara att påräkna.
Hvad tjänstemännen på styrelsens tekniska afdelning anginge, mot¬
svarade, enligt kommitterades mening, deras tjänstebefattningar närmast
resp. andra och första gradens tjänster i de då nyreglerade ämbetsverken,
men med hänsyn till den tekniska duglighet, som ifrågavarande befattningar
förutsatte hos innehafvarna, gällde jämväl i fråga om dem och deras ut¬
sikter till förvärf på enskild väg hvad af kommitterade i detta afseende
blifvit anfördt angående öfverdirektören.
Kommitterade ansågo därför, att löneförmånerna för ifrågavarande
tjänstemän borde något höjas utöfver de belopp, som i allmänhet vore be¬
stämda för andra och första gradens tjänster, och föreslogo kommitterade
förste ingenjörens aflöning till 5,500 kronor, däraf 3,500 i lön och 2,000
i tjänstgöringspenningar, samt andre ingenjörens till 4,000 kronor, däraf
2,500 i lön och 1,500 i tjänstgöringspenningar, med två ålderstillägg å 500
kronor för hvardera befattningshafvaren.
Aflöningen för administrativa afdelningens tjänstemän samt för vakt¬
mästaren syntes kommitterade böra bestämmas till samma belopp, som redan
vore fastställda för motsvarande befattningar inom andra ämbetsverk.
Beträffande distriktscheferna påpekades, att deras tid icke komme att
uteslutande upptagas af statens tjänst. Då sålunda tillfälle vore dem beredt
att genom enskild verksamhet förvärfva sig ökade inkomster, blefve det icke
behöfligt att sätta aflöningen för dem så högt, som eljest med fästadt af¬
seende å deras lefnadsbehof skulle vara nödvändigt. Deras göromål för
statens räkning skulle, enligt kommitterades åsikt, blifva skäligen ersatta med
en årlig aflöning af 3,000 kronor, utan rätt till något ålderstillägg.
Fördelningen af aflöningsbeloppet i lön och tjänstgöringspenningar
ansågs dock böra blifva en annan än den för lägsta gradens tjänster van¬
liga. Om nämligen distriktschef i denna tjänst blefve pensionsmässig, syntes
han, med hänsyn till sin föregående gagnande verksamhet i statens tjänst,
vara förtjänt af större pension, än som enligt nyssnämnda fördelning skulle
tillkomma honom. Rommitterade ansågo därför distriktschefs aflöning höra
fördelas i lön 2,400 kronor och tjänstgöringspenningar 600 kronor.
För de extra distriktsingenjörerna borde, enligt kommitterades me¬
ning, arfvodet sättas något högre, än som vanligen beräknats för extra
biträden, och sålunda bestämmas till minst 1,500 kronor för hvardera.
Två extra ordinarie tjänstemän ansågos behöfliga för att inom sty¬
relsen biträda med förefallande göromål, den ene å tekniska och den andre
å administrativa afdelningen. För den förre beräknades ett arfvode af
1,500 kronor, eller lika som föreslagits för extra distriktsingenjörer, för
den senare 1,200 kronor.
Vid kommitterades betänkande voro fogade särskilda yttranden af
ordföranden, generaldirektören C. G. Beijer, samt ledamoten i kommittén
Liss Olof Larsson.
Ordföranden förklarade sig anse den för chefen för väg- och vatten¬
byggnadsstyrelsen föreslagna aflöningen, 7,500 kronor, icke stå i rätt för¬
hållande till de anspråk, som borde ställas på innehafvare!! af en så makt¬
påliggande befattning. Denna aflöning vore nämligen icke större än den,
som en duglig arbetschef vid något större arbetsföretag under dåvarande för¬
hållanden kunde påräkna, och vida mindre än de löneförmåner, som större
kommuner i riket äfvensom särskilda arbetsdirektioner betalade de ingen¬
jörer, som utförde deras större arbeten eller anläggningar. Flera af de
sålunda anställda ingenjörerna kunde därjämte påräkna inkomster af en¬
skild praktik.
Då den för chefen föreslagna aflöningen icke förutsatte något ålders-
tillägg, utan skulle fortfarande bibehållas till oförändradt belopp, och
chefen icke kunde eller borde åtaga sig någon enskild praktik för att där¬
igenom förbättra sina inkomster, syntes det ordföranden, att, om endast
så jämförelsevis ringa aflöningsvillkor som de af kommitterade föreslagna
kunde erbjudas, stora svårigheter skulle komma att möta för Kungl.
8
Maj:t vid framtida besättande af denna plats, därest därtill skulle väljas
den erfarnaste, dugligaste och mest lämpliga bland landets ingenjörer.
Enligt ordförandens uppfattning skulle den föreslagna aflöningen
möjligen kunna anses motsvara de chefsbefattningen tillhörande göromålen,
om väg- och vattenbyggnadsstyrelsens åligganden vore inskränkta endast
till planers och förslagers granskning, förslagers uppgörande, fördelning af
de för allmänna arbeten anslagna medel och öfvervakande af dessa arbetens
utförande enligt af Kungl. Maj:t gillade arbetsplaner.
Styrelsen hade dock därjämte att afgifva derå maktpåliggande utlå¬
tanden i frågor, som rörde landets kommunikationsväsen och större all¬
männa arbeten, hvilka frågor fordrade noggrann pröfning och sakkänne¬
dom samt ofta träget arbete, och därför syntes det ordföranden, att chefen
för väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, om han än icke ansåges böra inne¬
hafva samma rang, som cheferna i de större förvaltande verken, likväl
borde vara likställd med dem hvad aflöningsförmåner beträffade.
Han borde sålunda tillerkännas en aflöning af 9,000 kronor årligen.
Med hänsyn till de fördelar i öfrigt, hvilka staten utöfver den bestämda
årliga lönen tillförsäkrade sina tjänare, öfverensstämde nämnda aflönings-
belopp mera med de inkomster, som en mera framstående ingenjör borde
kunna påräkna, i fall han ägnade sin tid antingen åt utförandet af större
allmänna arbeten eller åt enskilda industriella företag.
Kommittéledamoten Liss Olof Larsson erinrade, att det belopp, 7,500
kronor, som kommitterades flertal föreslagit i aflöning för väg- och vatten-
byggnadsstyrelsens chef, vore detsamma, som föreslagits för cheferna för landt-
mäteristyrelsen, öfverintendentsämbetet och statistiska centralbyrån. Däraf
framginge, att kommitterades flertal ansett cheferna för samtliga dessa äm¬
betsverk böra vara likställda.
Då emellertid Riksdagen bestämt aflöningsförmånerna för hvar och
en af de tre sistnämnda cheferna till 5,000 kronor i lön och 2,000 kronor i
tjänstgöringspenningar, ansåg ifrågavarande reservant, att kommitterade
bort föreslå enahanda belopp för chefen i väg- och vattenbyggnadsstyrelsen.
Under förutsättning att förste ingenjören i sistberörda styrelse finge
till åliggande att utöfva chefens tjänsteåligganden, då denne vore hindrad
9
att själf utöfva sitt ämbete, samt på de skäl kommitterade för sin del an¬
fört för behofvet af högre aflöning för förste ingenjören, än annars i all¬
mänhet föreslagits för tjänstemän i andra lönegraden, ansåg reservanten,
att förste ingenjörens begynnelseaflöning bort föreslås till 5,000 i stället för
5,500 kronor. Andre ingenjörens aflöningsförmåner syntes reservanten böra
föreslås till samma belopp, som i allmänhet vore bestämdt för första gra¬
dens tjänstemän.
I fråga om distriktscheferna och deras adjutanter uttalade reservanten
den uppfattning, att, då det åt kommitterade meddelade uppdrag endast
afsett regleringen af styrelsen för allmänna väg- och vattenbyggnader och
reservanten icke kunde finna, att vare sig distriktscheferna eller deras adju¬
tanter tillhörde själfva styrelsen, kommitterade icke haft att yttra sig
angående dessa tjänstemän. Den omständigheten, att desamma dittills upp¬
tagits i samma aflöningsstat som styrelsen, hvilken stat för öfrigt icke vore
eller varit ordinarie, bevisade, enligt reservantens förmenande, icke att ifråga¬
varande tjänstemän tillhörde själfva styrelsen.
Då emellertid kommitterades flertal funnit erforderligt att yttra sig
jämväl i fråga om bemälda distriktschefer och adjutanter, hade äfven reser¬
vanten ansett sig böra uttala sin mening i samma fråga. Han ansåg, att
distriktens antal borde förblifva fem, men att i sammanhang med ny löne¬
reglering en ny indelning af distrikten borde försiggå. Löneförmånerna
för distriktschef syntes reservanten icke böra bestämmas högre än till
2,000 kronor i lön och 500 kronor i tjänstgöringspenningar. Arfvodet för
extra distriktsingenjör ansåg han böra utgå med 1,000 kronor.
* *
Vid föredragning inför Kungl. Maj:t den 9 januari 1880 af kom¬
mitterades förslag tillkännagaf vederbörande departementschef, att han icke
haft något att erinra däremot, att styrelsen för allmänna väg- och vatten-
byggnader blefve under benämning väg- och vattenbyggnadsstyrelsen upp¬
förd på ordinarie stat samt komme att utgöras af öfverdirektören såsom chef
jämte en teknisk och en administrativ tjänsteman såsom föredragande hvar
för sin afdelning.
2—082205. Lönercghringskommilténs let. XXVJ1I.
Kungl. propo
sition vid
1880 års
riksdag.
10
Departementschefen ansåg ock den af kommitterades flertal uttalade
åsikt om nödvändigheten af norra väg- och vattenbyggnadsdistriktets för¬
delning i två distrikt vara välgrundad och förtjänt af bifall.
De grunder kommitterade i öfrigt föreslagit att följas vid ombild¬
ningen af ifrågavarande ämbetsverk syntes departementschefen icke gifva
anledning till några hufvudsakliga anmärkningar.
Beträffande de föreslagna aflöningarna fann departementschefen sig
icke i allo kunna instämma med kommitterades flertal.
Lika med kommitterades ordförande ansåg han den för chefen
föreslagna aflöningen, 7,500 kronor, icke stå i rätt förhållande till de
anspråk, som borde ställas på innehafvaren af denna maktpåliggande
befattning.
Åberopande de skäl, som af ordföranden anförts i hans vid kom¬
mittébetänkandet fogade särskilda mening, framhöll departementschefen,
att ifrågavarande styrelse hade att i flera för särskilda orter och landet i
dess helhet synnerligen viktiga frågor afgifva utlåtande, hvarvid styrelsen
icke kunde stanna vid att endast uttala ett gillande eller förkastande
af framställda förslag, utan ofta måste på grund af egen erfarenhet
och sakkännedom åstadkomma den för frågans lösning erforderliga ut¬
redning.
För nöjaktig behandling af sådana frågor, såsom ansökningar om
tillstånd till och fastställande af plan för anläggning af järnvägar, kanaler
och större hamnar samt sänkning af större sjöar och andra betydligare
vattenregleringsföretag, erfordrades icke allenast öfverlägsna kunskaper i
ingenjörsvetenskapen, utan därjämte framstående insikter uti samt öppen
blick för landets administrativa och ekonomiska förhållanden. Afgifvande
af yttrande i dessa ärenden kräfde dessutom ofta en särdeles omsorgs¬
full pröfning, förenad med träget arbete.
Såsom chef i styrelsen borde således, såvidt möjligt vore, an¬
ställas landets skickligaste, erfarnaste och i öfrigt mest lämpliga ingenjör,
och staten måste, såsom kommitterade erinrat, i fråga om befattningar,
som hos innehafvaren kräfde egenskaper, användbara för och eftersökta
af den enskilda företagsamheten, tillse, att aflöningsförmånerna bestämdes
till sådant belopp, att personer med verkligt framstående duglighet kunde
11
finna med sin fördel förenligt att för dem afstå de med den enskilda
verksamheten förenade större, om än mera tillfälliga fördelarna.
Vid sådant förhållande ansåg sig departementschefen icke kunna
annat än instämma i den af kommitterades ordförande uttalade åsikt, att
chefen i väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, om han än icke ansåges böra
innehafva samma ambetsvärdighet, som cheferna i de större förvaltande
verken, likväl borde, hvad aflöningsförmåner beträffade, vara likställd med
dem. Åt honom borde således tillerkännas en aflöning af åtminstone
9,000 kronor årligen, hvaraf 6,200 kronor såsom lön och 2,800 kronor
såsom tjänstgöringspenningar.
Vidkommande löneförmånerna för andre ingenjören sade departe¬
mentschefen sig visserligen dela kommitterades på goda skäl grundade åsikt,
att dessa löneförmåner borde något höjas utöfver det belopp, som i all¬
mänhet vore bestämdt för första gradens tjänster. Andre ingenjörsbefatt-
ningen syntes dock lämpligen böra betraktas såsom en öfvergångsplats, hvars
innehafvare borde kunna, efter det han under densammas utöfning förvärfvat
nödig erfarenhet, vinna befordran till de ansvarsfullare och viktigare di-
striktschefs- eller förste ingenjörsbefattningarna. Med hänsyn därtill an¬
såg departementschefen sig böra i så måtto biträda den af en bland
kommittcrade uttalade afvikande mening, att han föreslog löneför¬
månerna för andre ingenjören till endast 2,000 kronor i lön och 1,500
kronor i tjänstgöringspenningar, med två ålderstillägg, hvartdera å 500
kronor.
Hvad kommitterade i öfrigt föreslagit i afseende å aflöningarna
för styrelsens personal, syntes departementschefen böra godkännas.
Beträffande distriktscheferna ansåg departementschefen sig visser¬
ligen icke böra ifrågasätta högre aflöning än kommitterade föreslagit, enär,
såsom kommitterade anmärkt, dessa tjänstemän hvarken kunde eller ens
lämpligen borde för bestridande af sina lefnadskostnader vara hänvisade
uteslutande till de aflöningsförmåner, som af statsmedel komme dem till
godo.
Däremot fann sig departementschefen icke kunna biträda kommit¬
terades åsikt, att den föreslagna aflöningen, 3,000 kronor, skulle fördelas
i lön, 2,400 kronor, och tjänstgöringspenningar, 600 kronor.
12
Riksdagens
skrifvelse
lijs 1880.
Distriktschefernas verksamhet vore nämligen af helt annan art, än de
flesta andra tjänstemäns. Om än distriktscheferna vore ständigt upptagna för
fullgörandet af sina tjänsteåligganden, vore dock deras tjänstgöring icke af
beskaffenhet att hvarje tillfälligt förfall med nödvändighet betingade för¬
ordnande af vikarie. Till följd däraf och då distriktscheferna enligt kom-
mitterades förslag icke borde berättigas att åtnjuta semester, bortfölle i
väsentlig mån behofvet att låta en del af deras i stat uppförda aflöning
utgå i form af tjänstgöringspenningar.
Då dessutom distriktschefernas hufvudsakliga tjänstgöring bestode i
verkställandet af besiktningar å och undersökningar för allmänna arbeten
samt de för sådana förrättningar skulle, enligt gällande bestämmelser,
åtnjuta rese- och traktamentsersättning, syntes departementschefen denna
ersättning vara jämförlig med och böra anses motsvara de till andra sta¬
tens tjänare utgående tjänstgöringspenningar.
I afseende å hvad kommitterade anfört i fråga om pension för
distriktschefer, anmärkte departementschefen, bland annat, att landtbruks-
ingenjörerna, som väl kunde anses närmast jämförliga med ifrågavarande
distriktschefer, men hvilkas befattningar åtminstone icke borde betraktas
såsom viktigare och ansvarsfullare än distriktschefernas, kunde komma i
åtnjutande af pension till belopp af 8,000 kronor redan vid 60 års ålder
och efter endast 30 års tjänstgöring.
Departementschefen ansåg sig böra förorda, att det af kommitterade för
distriktscheferna föreslagna aflöningsbelopp måtte bestämmas att utgå alle¬
nast i form af lön.
I öfverensstämmelse med hvad departementschefen hemställt, fram¬
lade Kungl. Maj:t vid 1880 års riksdag förslag till omorganisation af sty¬
relsen för allmänna väg och vattenbyggnader och uppförande af densamma
på ordinarie stat med benämning väg- och vattenbyggnadsstyrelsen.
I skrifvelse den 14 maj 1880 n:r 34 anfördes af Riksdagen föl¬
jande.
På sätt af det i ärendet förda statsrådsprotokollet inhämtats, hade kom-
mitterade uttalat den förmodan, att särskild förvaltning för ledning' af statens
' CO
13
järnvägsbyggnader och hvad därmed ägde gemenskap icke blefve erfor¬
derlig, sedan de då under arbete varande stambanor fulländats, utan att
de göromål, som blefve eu följd af möjligen äfven därefter ifrågakom-
mande järnvägsanläggningar för statens räkning, kunde Överflyttad på väg-
och vattenbyggnadsstyrelsen, om ökade arbetskrafter då i erforderlig mån
bereddes.
Ivungl. Maj:t hade visserligen, enligt hvad åberopade statsrådsproto¬
kollet jämväl gifvit vid handen, funnit något yttrande då icke erfordras i
fråga om framtida ordnandet af tillsynen öfver möjligen blifvande järn¬
vägsanläggningar för statens räkning, därest styrelsen öfver statens järn¬
vägsbyggnader komme att upphöra.
Men då de dittills beslutade statsbanorna, enligt den uppgjorda
planen, skulle vara fullbordade under loppet af år 1882, samt tidpunkten
för den ifrågasatta förändringen i afseende å tillsynen öfver statens järn¬
vägsbyggnader alltså icke vore långt aflägsen, hade det synts Riksdagen,
som vore det mest ändamålsenligt, om med den slutliga organisationen
af väg- och vattenbyggnadsstaten finge anstå och detta ärende företoges
till afgörande i sammanhang med fråga om förändring beträffande tillsy¬
nen öfver statens järnvägsbyggnader.
Riksdagen förklarade sig anse, att, sedan de under arbete varande
stambanorna fulländats, statens järnvägsbyggnader, äfven om de blefve
fortsatta norr om den norrländska tvärbanan, sannolikt icke komme att
därefter bedrifvas i den omfattning, att någon särskild styrelse för utöf¬
vande! af tillsynen därå vidare blefve behöflig. Det syntes därför Riks¬
dagen vara lämpligt, att bestyret därmed då öfverflyttades på väg- och
vattenbyggnadsstyrelsen, hvilken redan handlade en mångfald ärenden
rörande enskilda järnvägsbyggnader.
Af dessa skäl och i betraktande särskildt däraf, att en blifvande
definitiv stat för väg- och vattenbyggnadsstyrelsen borde såväl i fråga
om antalet tjänster som med afseende på de särskilda lönebeloppen rättas
efter de göromål, som ålåge styrelsen, samt dessa åter måste i ej oväsent¬
lig mån bero däraf, dels huruvida tillsynen öfver statens järnvägsbygg¬
nader blefve Överflyttad på styrelsen eller icke, dels huruvida och i
hvilken omfattning dessa byggnader fortfarande komme att äga ruin,
14
hade Riksdagen funnit sig icke böra för det dåvarande reglera ifråga¬
varande stat.
Vid sådant förhållande hade Riksdagen icke heller ansett sig be¬
höfva ingå i någon granskning af detaljerna af Kungl. Maj:ts förevarande
framställningar.
*
Kung!, propo- Den 9 januari 1882 föredrogs detta ärende ånyo inför Kungl.
sition vid .
1882 års Maj:t.
riksdag. Därvid erinrade departementschefen, att, sedan 1880 års Riksdag
fattade sitt beslut i frågan, arbetena på norra stambanan fullbordats och
arbetena på tvärbanan genom Jämtland så fortskridit, att densamma i sin
helhet kunde under år 1882 upplåtas för allmän trafik. Det af 1881
års Riksdag fattade beslutet att för påbörjandet af en stambana från
tvärbanan genom Jämtland till Angermanälfven anvisa för år 1882 ett
mindre belopp, än som dittills under en längre tidsföljd varit årligen
anslaget, måste äfven föranleda en motsvarande inskränkning för framtiden i
personalen vid och omfånget af dessa byggnader med däraf följande
minskning i de göromål, som dittills ålegat styrelsen öfver statens järn¬
vägsbyggnader.
Med afseende å sålunda anförda omständigheter hade departements¬
chefen för sin del ansett tidpunkten vara inne för sistnämnda styrelses
upphörande såsom särskild! ämbetsverk.
Departementschefen erinrade vidare, hurusom Kungl. Maj:t anbe¬
fallt generaldirektören Beijer, såsom chef för styrelserna för allmänna
väg- och vattenbyggnader och öfver statens järnvägsbyggnader, att in¬
komma med förslag dels till dessa styrelsers förening, med iakttagande
att ärenden angående såväl statens som enskilda järnvägar borde, såvidt
ske kunde, handläggas på samma byrå, dels ock till stat för väg- och vat¬
tenbyggnadsstyrelsen i dess sålunda utvidgade skick.
Enligt hvad departementschefen meddelade, hade ett sådant förslag
afgifvits af generaldmektör Beijer den 19 december 1881.
15
Vid afgifvande! af detta förslag hade beinälde generaldirektör utgått
från den förutsättningen att statens järnvägsbyggnader komrae att utföras
på ett enda arbetsdistrikt och således för ledning, tillsyn och öfvervakande
ej kräfde på olika områden inom landet spridda krafter med däraf följande
ökade bestyr inom det lokala ämbetsverket.
Under denna förutsättning hade generaldirektören Beijer sökt in¬
skränka antalet af det ifrågasatta gemensamma ämbetsverkets personal
till det minsta möjliga, som enligt hans åsikt vore behöflig! för ären¬
denas behöriga handläggande under normala förhållanden. Personalen
skulle enligt förslaget bestå af två byråchefer för de tekniska ärendenas
handläggande, en kamrerare, hvilken jämväl skulle såsom ledamot i sty¬
relsen vara föredragande för ekonomiska och administrativa ärenden, två
byråingenjörer såsom biträden åt de tekniska byråcheferna, en registrator,
tillika aktuarie, en kassör och bokhållare, eu revisor samt två vakt¬
mästare.
Af de båda byråcheferna skulle den ene, med undantag af ärenden
rörande enskilda järnvägar, omhänderhafva de göromål, som ålåge byrå¬
chefen i dåvarande styrelsen för allmänna väg- och vattenbyggnader, och
den andre få på sig öfverflyttadt bestyret med enskilda järnvägar jämte
de åligganden, som då tillkomma vederbörande byråchef i styrelsen öfver
statens järnvägsbyggnader.
Såsom skäl för den sålunda föreslagna fördelningen af göromålen
och för behofvet af två tjänstemän i byråchefsgrad åberopades icke alle¬
nast omfattningen af de mångahanda åligganden, som dåvarande byrå¬
chefen i styrelsen för allmänna väg- och vattenbyggnader hade att full¬
göra, utan äfven dessas oupphörliga tillväxt.
Därförutom syntes tillräcklig tid och tillfälle böra beredas ifrågava¬
rande tjänstemän genom tjänsteresor i orterna att underhålla och fullkomna
den för deras ställning nödvändiga kunskap om och insikt uti landets kul¬
turförhållanden och topografiska beskaffenhet samt att på stället närmare er¬
fara de vunna resultaten af med statsbidrag utförda arbeten. Behandlingen
af mål rörande enskilda järnvägar ansågs lämpligen böra anförtros åt den
tjänsteman, som skulle biträda chefen vid expedierandet af ärenden an¬
gående statens järnvägsbyggnader.
16
Då vidare hos ifrågavarande båda tjänstemän måste förutsättas ej
mindre omfattande teknisk bildning än äfven vana vid administrativa göro¬
mål handläggning, förutom att deras tid betydligt upptoges af de upp¬
lysningar och råd, hvarmed de på tjänstens vägnar hade att tillmötesgå
allmänheten, borde, enligt generaldirektören Beijers åsikt, beredas dem en
med byråchefer i andra förvaltande verk likartad ställning.
För kamreraren föreslogs 3,600 kronor i lön och 900 kronor i
tjänstgöringspenningar jämte två ålderstillägg till lönen, hvartdera å 500
kronor, efter fem och tio år.
Beträffande de föreslagna två byråingenjörerna erinrades, att vid de
tider, då ingenjörsverksamheten i landet ökades, rätt ofta erbjödes till¬
fällen för skickliga ingenjörer att vid enskilda arbetsföretag erhålla an¬
ställning med ganska förmånliga arfvoden. För väg- och vattenbyggnads¬
styrelsen vore det angeläget att, då densamma hade mest behof däraf, ej
gå miste om dessas biträde.
Därför syntes aflöningarna till dessa tjänstemän böra sättas så pass
höga, att det kunde innebära någon fördel för dem att bibehålla sina be¬
fattningar. I sådant hänseende påkallades ungefärligen de belopp, som
i aflöning uppbures af de under mariningenjör sstaten lydande ingenjörer,
med hvilkas ställning ifrågavarande byråingenjörers syntes kunna jämföras.
Aflöningen föreslogs därför för den ene byråingenjören till 3,000
blånor i lön och 750 kronor i tjänstgöringspenningar och för den andre
till 2,600 kronor i lön och 650 kronor i tjänstgöringspenningar, med rätt
för båda till två ålderstillägg till lönen, hvartdera å 500 kronor, efter fem
och tio års tjänstgöring.
För registratorn föreslogs 2,800 kronor i lön och 700 kronor i
tjänstgöringspenningar äfvensom två ålderstillägg, hvartdera å 500 kronor.
Därvid anfördes, att registratorn skulle, utom själfva registratorsgöro-
målen, såsom aktuarie handhafva vården om verkets bibliotek och arkiv.
Detta senare vore stadt i stark tillväxt ej minst i följd af de kopior af
kartor och ritningar, som skulle efter antagandet af arbetsplaner aflämnas
till styrelsen för att där förvaras, samt anlitades dels af verket själft vid
ständigt förefallande behof, dels ock tidt och ofta af den sökande all¬
mänheten.
17
Skäl syntes fördenskull tala för att ifrågavarande tjänsteman, som
sålunda vore strängt sysselsatt, borde komma i åtnjutande af den föreslagna
aflöningen, helst han i öfrigt måste vara så kvalificerad, att han vid för¬
fall för kamreraren kunde påräknas sköta dennes tjänst.
För en kassör och bokhållare föreslogs samma aflöning som för
registrator!!.
Då det ansågs icke kunna beräknas, att de till revisorstjänsten hörande
göromål, åtminstone under då närmast förestående förhållanden, skulle
komma att uteslutande upptaga en persons tid, hade revisorn ansetts
icke böra upptagas på ordinarie stat utan allenast böra uppbära ett arfvode
af 3,000 kronor.
För hvardera vaktmästaren föreslogs 500 kronor i lön och 300 kro¬
nor i tjänstgöringspenningar äfvensom ett ålderstillägg å 100 kronor. Där-
utöfver skulle den ene vaktmästaren åtnjuta förmånen af fri bostad.
Chefens aflöning föreslogs till 10,000 kronor dels på de skäl, som
iunnos intagna i generaldirektör Beijers reservation till kommitterades
betänkande af den 19 maj 1879, dels ock på grund däraf att genom den
ifrågasatta föreningen chefens ansvar och åligganden komme att betydligt
ökas till såväl omfång som vikt.
Beträffande den blifvande väg- och vattenbyggnadsstyrelsens tjän¬
stebiträden i landsorten, eller distriktscheferna och distriktsingenjörerna,
ansåg generaldirektören Beijer dem, såsom oumbärliga för utöfvandet af
styrelsens permanenta verksamhet, hafva sin plats på dess stat.
Enär genom de båda ämbetsverkens förening dessa tjänstemän icke
komme att vidkännas någon förändring med hänsyn till sina göromåls
ansvar och omfång, fann generaldirektören sig kunna föreslå beträffande
dem det antal, de aflöningsförmåner och bestämmelser, som innehölles i
Ivungl. Maj:ts proposition till 1880 års Riksdag.
Vid ärendets föredragning ofvanberörda dag, den 9 januari 1882,
uttalade departementschefen, att det af generaldirektören Beijer afgifna för¬
slaget syntes departementschefen vara väl afpassadt efter de kraf, som borde
ställas på ett ämbetsverk, afsedt att ersätta dittills varande styrelser för
allmänna väg- och vattenbyggnader samt öfver statens järnvägsbyggnader.
3—082205. Lönerer/leringsJcommitténs bet. XXV11I.
18
Departementschefen sade sig icke hafva något väsentligt att erinra mot
förslaget, i hvad det rörde organisationen af ämbetsverket.
Visserligen syntes det honom kunna ifrågasättas, huruvida det vore
fullt lämpligt, att förslaget icke innehölle, att kamreraren och föredragan¬
den på den administrativa afdelningen borde äga juridisk bildning för att
kunna fylla platsen äfven af ombudsman. Departementschefen ansåg dock
utlämnandet af stadgande därom icke böra föranleda någon olägenhet eller
påkalla ändring. Det syntes honom nämligen få antagas, att, åtminstone
så länge järnvägsanläggningar för statens räkning komme att pågå, biträde
af juridiskt bildad person oftare blefve af nöden inom den ort, där järn-
vägsbyggnadsarbeten ägde rum, än inom ämbetsverket i hufvudstaden.
Därförutom läte sig med kamrerarens tjänsteåligganden hos sty¬
relsen icke rimligtvis förenas utförandet af sådana juridiska uppdrag eller
rättstvister, som kunde föranledas af pågående järnvägsbyggnader i möj¬
ligen aflägset belägna orter, medan däremot den person, som af sty¬
relsen helt visst komme att antagas för att mot ersättning från anslaget
till järnvägsbyggnader tillhandagå styrelsen med biträde i förekommande
dylika fall, borde kunna medhinna att, då behofvet sådant påfordrade,
handlägga äfven de juridiska göromålen vid själfva styrelsen.
Hvad anginge det föreslagna arfvodet af 3,000 kronor till en revi¬
sor, höll departementschefen före, att, då generaldirektör Beijer själ!
ansett revisionsgöromålen inom styrelsen icke komma att uteslutande
upptaga en persons tid, det vore lämpligare att icke ens på extra stat
anställa någon särskild tjänsteman för dylika göromål, utan låta revisions-
kostnaderna till det belopp, hvartill de kunde uppgå det ena eller andra
året, bestridas af anslaget till vikariatsersättning, arfvoden åt extra
ordinarie tjänstemän in. in. och således höja detta anslag med 3,000
kronor.
Den närmare pröfningen af den form, hvarunder det nya ämbets¬
verket borde organiseras, syntes departementschefen böra äga rum först i
sammanhang med fastställande af instruktion för verket. Grunddragen
af organisationen kunde emellertid, enligt hans åsikt, sammanfattas så,
att styrelserna för allmänna väg- och vattenbyggnader och öfver
statens järnvägsbyggnader sammanfördes och deras åligganden uppdroges
19
åt en på ordinarie stat uppförd förvaltning, benämnd väg- och vatten-
byggnadsstyrelsen, med två afdelningar, en teknisk och en administrativ;
att själfva styrelsen skulle utgöras af en chef, en byråchef och
föredragande af ärenden angående landsvägs-, bro- och vattenbyggnader
samt sjösänkningar och dylika arbeten, en byråchef och föredragande af
ärenden angående statens och enskilda järnvägsbyggnader, samt en kam¬
rerare och föredragande af ekonomiska och administrativa ärenden;
att chefen ensam skulle äga beslutanderätt i alla mål, sedan han
hört vederbörande föredragande, hvilken skulle vara ansvarig för fattadt
beslut, mot hvilket han icke reserverat sisr;
att i chefens frånvaro styrelsen skulle utöfvas gemensamt af minst
två bland föredragandena och, därest olika meningar uppstode dem emel¬
lan, beslutet utfärdas i enlighet med föredragandens mening;
att i väg- och vattenbyggnadsstyrelsen skulle anställas på den tek¬
niska afdelningen två byråingenjörer och på den administrativa afdelningen
en registrator och aktuarie äfvensom en kassör och bokhållare;
att norra väg- och vattenbyggnadsdistriktet skulle delas i två, så
att distriktens antal blefve sex, hvartdera med en chef och en distrikts-
ingenjör; samt
att nos styrelsen skulle anställas två vaktmästare, hvaraf den ene
skulle förses med bostad.
Beträffande de föreslagna aflöningsbeloppen ansåg departements¬
chefen sig icke kunna i allo tillstyrka hvad generaldirektör Beijer därut-
innan hemställt.
Med hänsyn till rättigheten till två ålderstillägg syntes aflöningarna
för de båda byråingenjörerna icke skäligen böra bestämmas högre än till
respektive 3,500 och 3,000 kronor.
Da vidare i öfriga under senare tider reglerade ämbetsverk registra-
torn och kassören tillhörde första lönegraden, ansåg departementschefen,
att enahanda aflöning borde bestämmas för registratorn och kassören i den
nya styrelsen.
Slutligen borde enligt hans åsikt förhållandet mellan lön och tjänst-
göringspenningar bringas till öfverensstämmelse med den norm, som iakt¬
tagits vid andra löneregleringar.
( “O
20
Riksdagens
skrifvelse
al/5 1882.
I anslutning till hvad departementschefen uttalat aflat Kungl. Maj:t
framställning i ämnet till 1882 års Riksdag.
Uti skrifvelse den 21 maj 1882 (n:r 60) anförde Riksdagen, bland
annat, följande.
Den fråga, som i afseende å förevarande ärende synts företrädesvis
viktig och förtjänt af uppmärksamhet, vore förslaget om sammanförande
af de dåvarande styrelserna för allmänna väg- och vattenbyggnader samt
öfver statens järnvägsbyggnader till en gemensam styrelse.
Uti yttrande, som till följd af gjord framställning blifvit af Ivungl.
Maj:t infordradt från styrelsen för statens järnvägstrafik, hade blifvit upp¬
lyst, hurusom, under förutsättning att järnvägsbyggandet för statens räk¬
ning komme att bedrifvas i samma omfattning som för det dåvarande,
till sammanlagdt 17,700 kronor kunde beräknas de kostnader, som skulle
vara förbundna med öfverlåtandet af tillsynen öfver statens järnvägsbygg¬
nader till styrelsen för statens järnvägstrafik.
Trafikstyrelsen hade i princip förordat, att de styrelsen öfver statens
järnvägsbyggnader då åliggande göromål skulle öfverflyttas till trafik-
styrelsen, men tillika uttalat den mening, att sådant likväl ej måtte ske i
afseende på linjen Bräcke—Sollefteå, hvilken vore af byggnadsstyrelsen
föreslagen, till alternativa linjer undersökt samt planlagd och hvarå arbetena
redan vore i full gång, anordnade af samma styrelse.
Vid sådant förhållande hade någon öfverflyttning af järn vägsbyggnads-
styrelsens göromål till trafikstyrelsen synts Riksdagen för det dåvarande-
icke kunna komma i fråga. Men då meningarna varit mycket växlande
om lämpligaste sättet för anordnandet af tillsynen öfver järnvägsbyggandet,
hade det ej heller ansetts vara skäl att då definitivt uppdraga bestyret
därmed åt väg- och vattenbyggnadsstyrelsen samt anordna denna styrelses
stat under sådan förutsättning. Frågan om ordnandet af tillsynen öfver
statens järnvägsbyggnader borde nämligen enligt Riksdagens mening
lämnas öppen, intill dess fullbordandet af banan till Sollefteå kunde mot¬
ses samt det visat sig, huruvida och i hvilken omfattning järnvägsbyggande
för statens räkning därefter komme att äga rum.
21
Då emellertid antagligen derå år kornme att dessförinnan förflyta,
kunde det ej vara skäl att för denna orsaks skull längre uppskjuta att
definitivt ordna och på ordinarie stat öfverflytta väg- och vattenbyggnads¬
styrelsen, helst densamma alltsedan år 1841 varit uppförd på extra stat.
Riksdagen hade därför ansett sig böra fastställa en definitiv stat för väg-
och vattenbyggnadsstyrelsen för sig samt på extra stat bevilja erforderliga
medel för handhafvande! af tillsynen öfver statens järnvägsbyggnader.
Vidkommande de förändringar, som, då de båda styrelserna öfver
allmänna väg- och vattenbyggnader och öfver statens järnvägsbyggnader
icke sammanfördes, borde äga rum i den af Kungl. Maj:t föreslagna af-
löningsstaten, hade det synts Riksdagen till en början, att med hänsyn till
den inskränkning i göromålen, som under berörda förutsättning skulle
komma att äga rum, väg- och vattenbyggnadsstyrelsens chef icke borde till¬
delas så högt aflöningsbelopp som 10,000 kronor, utan att aflöningen för
nämnda chef lämpligen kunde bestämmas till 8,000 kronor, däraf 6,000 såsom
lön och 2,000 såsom tjänstgöringspenningar, helst cheferna för åtskilliga andra
centrala ämbetsverk icke åtnjöte högre aflöning än 7,000 å 7,500 kronor.
Hvad den föreslagna personalen i öfrigt anginge, hade ur staten
uteslutits en tredje gradens tjänsteman (byråchef), en första gradens tjänste¬
man (kassör och bokhållare) samt en vaktmästare, enär dessa befattningar
syntes hafva ansetts behöfliga i och för den ifrågasatta sammanslagningen
af de båda styrelserna.
Vidare hade af samma anledning en betydlig minskning funnits
kunna äga rum i det belopp af 15,000 kronor, som föreslagits till vikariats-
ersättning, arfvoden åt extra ordinarie tjänstemän, rit- och skrifbiträde.
Detta belopp ansågs lämpligen och med hänsyn till de utgifter, som enligt
statsrådsprotokollet måste bestridas däraf, kunna bestämmas till 7,200 kronor.
Samtliga i öfrigt i den af Kungl. Maj:t föreslagna staten upptagna,
för centralstyrelsen afsedda befattningar hade däremot synts Riksdagen vara
oafvisligen nödvändiga uteslutande för väg- och vattenbyggnadsstyrelsen och
alltså böra på ordinarie stat uppföras med de föreslagna aflöningsbcloppen,
vid hvilka icke förekommit anledning till erinran.
Beträffande väg- och vattenbyggnadsstyrclsens tjänstebiträden i lands¬
orten ansåg Riksdagen desamma icke beröras af frågan om styrelsernas
22
1887 års
riksdag.
sammanförande, och hade Kungl. Maj:ts förslag i nämnda hänseende där¬
för oförändradt vunnit Riksdagens bifall.
Den af Riksdagen för väg- och vattenbyggnadsstyrelsen fastställda
staten hade följande lydelse:
|
K
|
r o n o
|
r.
|
|
|
|
Tjänst-
|
|
|
1
|
Lön.
|
görings-
pennin-
|
Summa.
|
|
|
|
gar.
|
|
|
1 chef ...................
|
6,000
|
2,000
|
8,000
|
|
Tekniska af delningen:
|
|
|
|
|
1 tredje gradens tjänsteman (byråchef) ....
|
4,400
|
2,000
|
6,400
|
/ Efter 5 år kan lönen
\ höjas med 600 kronor.
|
1 byråingenjör...............
|
2,300
|
1,200
|
3,500
|
1 d:o ...............
|
1,800
|
1,200
|
3,000
|
Efter 5 år kan lönen
|
Administrativa afdelningen:
|
|
|
|
höjas med 500 kronor
och efter 10 år med
|
1 andra gradens tjänsteman (kamrerare)....
1 första gradens tjänsteman (registrator, tillika
|
3,000
|
1,500
|
4,500
|
ytterligare 500 kronor.
|
aktuarie).................
|
1,800
|
1,200
|
3,000
|
|
Till vikariatsersättning, arfvoden åt extra or-
|
|
|
|
|
dinarie tjänstemän, rit- och skrifbiträde . .
|
—
|
—
|
7,200
|
( Efter 5 år kan lönen
\ höjas med 100 kronor.
|
1 vaktmästare.........
|
500
|
300
|
800
|
|
|
|
jämte
bostad
|
|
1 distriktschef........
|
3,000
|
—
|
3,000
|
|
i 5 d:o .........
|
15,000
|
—
|
15,000
|
|
1 extra distriktsingenjör, arfvode.......
|
—
|
—
|
1,500
|
|
| 5 d:o d:o d:o.......
|
—
|
—
|
7,500
|
|
i
Summa
|
-
|
-
|
68,400
|
|
I underdånig skrifvelse den 27 november 1886 gjorde väg- och
vattenbyggnadsstyrelsen framställning dels om förhöjda afiöningar åt vissa
dess tjänstemän eller anställande af ständiga, om ock på extra stat upp-
23
förda biträden, dels ock om höjning af det på styrelsens stat uppförda
anslaget till vikariatsersättning, arfvoden åt extra ordinarie tjänstemän,
rit- och skrifbiträde från 7,200 till 10,000 kronor.
Vid föredragning den 25 april 1887 af detta ärende inför Kungl.
Maj:t anförde vederbörande departementschef beträffande den förra delen
af styrelsens framställning, att det syntes honom framgå, att styrelsens
arbeten under åren efter dess omorganisation år 1882 visserligen erhållit en
icke oväsentlig tillökning och öfverstege hvad vid omorganisationen kunde
förutses, men också att det icke med visshet kunde antagas, att styrelsens
arbetskrafter komme att, åtminstone under år 1888, tagas i anspråk i lika
hög grad som under de senare åren. På grund däraf ansåg han sig icke
kunna för det dåvarande biträda styrelsens framställning uti ifrågavarande
hänseende.
Däremot förklarade departementschefen sig hålla före, att tillgångar
borde beredas åt styrelsen för anlitande i lämplig utsträckning af tillfällig
arbetshjälp, där sådan visade sig erforderlig. Enligt hans åsikt kunde
detta lämpligast ske genom att, på sätt styrelsen hemställt, till 10,000
kronor höja anslaget till vikariatsersättning, arfvoden åt extra ordinarie
tjänstemän in. in. Därigenom skulle styrelsen sättas i tillfälle att använda
ytterligare 2,800 kronor antingen såsom ersättning till biträden åt de
tjänstemän, hvilka styrelsen funne för tillfället bäst vara i behof af till¬
ökning i arbetskraft, eller ock på annat sätt, som kunde betingas af om¬
ständigheterna.
I enlighet med departementschefens hemställan afläts framställning
till Riksdagen, och blef densamma bifallen jämlikt skrifvelse den 7 juli
1887, n:r 29.
I sammanhang med frågan därom att den ledning af statens järn¬
vägsbyggnader, som dittills, mot åtnjutande af extra anslag, utöfvats af
väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, skulle upphöra och tillsynen öfver
nämnda järnvägsbyggnader öfvertagas af styrelsen för statens järnvägs¬
trafik, gjorde väg- och vattenbyggnadsstyrelsen uti underdånig skrifvelse
den 29 november 1887 framställning beträffande styrelsens arbetskrafter.
Styrelsen hemställde därvid, att beredningen och föredragningen af de till
1889 dra
riksdag.
24
antalet alltjämt växande ärendena rörande de enskilda järnvägarna — hvilka
handlagts af en på extra stat uppförd byråchef för tekniska ärenden an¬
gående järnvägar, såväl statens som enskildas — tills vidare måtte få an¬
förtros åt den ene af de å styrelsens stat uppförda byråingenjörerna, hvilken
såsom ersättning därför borde beviljas ett arfvode af 1,000 kronor.
Uppbörds-, redovisnings-, bokförings- och revisionsgöromålen, hvilka
jämväl sedan år 1882 ökats, vore, äfven sedan styrelsens befattning med
ärendena rörande statens järnvägsbyggnader upphört, enligt styrelsens
åsikt alltför omfattande att kunna af kamreraren bestridas, och ansåg sty¬
relsen, att dessa göromål borde anförtros åt andra tjänstemän.
* Hvad särskildt anginge medelsförvaltningen, syntes det styrelsen
oegentlig! att anförtro denna åt kamreraren. Det kunde nämligen icke
lämpligen uppdragas åt någon annan af styrelsens tjänstemän att utöfva
kontroll i detta afseende öfver kamreraren. Styrelsen hemställde därför,
att det måtte åläggas registratorn och aktuarien att under kontroll af kam¬
reraren handhafva denna förvaltning emot ett arfvode af 600 kronor, som
kunde utgå af anslaget till vikariatsersättning in. in.
Revisionsgöromålen komme att betydligt ökas i följd däraf, att Kungl.
Maj:t jämlikt beslut den 6 april 1887 öfverflyttat till styrelsen bestyret med
granskningen af räkningar å ersättning för vägundersökningar. Icke heller
revisionsgöromålen syntes styrelsen lämpligen böra uppdragas åt kamreraren,
då det just tillhörde denne att i styrelsen såsom föredragande handlägga
anmärkningar, uppkomna vid den revision, som ägde rum hos styrelsen.
Styrelsen föreslog därför, att medel måtte anvisas till aflöning åt en revi¬
sor och bokhållare, hvilken skulle åligga icke allenast att förrätta de hos
styrelsen förekommande revisions- och bokföringsgöromål, utan ock att bi¬
träda vid sådana arbeten, som då fullgjordes af en öfvertalig kanslist,
hvilken för det dåvarande uppbar 2,000 kronor från anslaget till vikariats¬
ersättning in. in. Genom samma kanslists befordran till revisor skulle
sistnämnda belopp komma att besparas.
Slutligen erinrades i den underdåniga skrifvelsen, att styrelsen
komme att gå miste om det biträde vid handläggning af förekommande
juridiska ärenden, som den ditintills haft att påräkna af den för
statens i ä rn väg sby »-om åder anställda ombudsman. Med framhållande af
V O j CO
25
behofvet af ett dylikt biträde hemställde styrelsen, att ett anslag af 2,000
kronor måtte anvisas å extra stat för tillgodoseende af detta behof och
för att tillika erhålla ett behöfligt biträde vid uppsättning af expeditioner.
Då väg- och vattenbyggnadsstyrelsens berörda skrifvelse föredrogs
inför Kungl. Maj:t. den 12 januari 1888, tillstyrkte departementschefen
bifall till de af styrelsen gjorda framställningarna med följande ändringar.
Åt den blifvande revisorn ansåg departementschefen kunna utan
olägenhet uppdragas att under kontroll af kamreraren handhafva kassörs-
göromålen.
Vidare höll departementschefen före, att arfvodet till ett juridiskt
biträde skulle kunna begränsas till 1,000 kronor att, likasom det före¬
slagna arfvodet åt en byråingenjör, utgå af anslaget till vikariatsersättning
m. m. För bestridande af dessa båda arfvoden ansåg departementschefen
tillgång kunna beredas å det nyssnämnda anslaget, i följd däraf att den
aflöning, som med 2,000 kronor utginge från detta anslag till en öfver¬
talig kanslist, skulle komma att besparas genom denne tjänstemans för¬
flyttande till den nya revisors- och bokhållartjänsten.
För öfrigt kunde, enligt departementschefens åsikt, sistnämnda an¬
slag minskas med 1,000 kronor, enär dels det arfvode af 600 kronor, som
från anslaget utginge till den då å extra stat anställda kassören, komme
att besparas i följd af järn vägsby ggnadsärendenas öfverflyttning till järn¬
vägstrafikstyrelsen, dels det för anlitande af extra biträden behöfliga be¬
loppet syntes i följd af de ifrågasatta nya anordningarna kunna något
nedbringas eller med 400 kronor.
Kungl. Maj:ts i enlighet med departementschefens förslag gjorda
framställning till 1888 års Riksdag blcf af Riksdagen bifallet enligt dess
skrifvelse den 11 maj 1888 (n:r 62).
I den stat för väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, som fastställdes vid
1882 års riksdag, upptogos, såsom förut är nämndt, två byråingenjörer, den
ene med lön af 1,800 kronor eller 500 kronor mindre än den andra, för
hvilken uppfördes en lön af 2,300 kronor. Tjänstgöringspenningama voro
lika för bägge eller 1,200 kronor, hvadan löneförmånerna uppgingo för den
•ena byråingenjören till 3,000 och för den andra till 3,500 kronor, obe-
4—08220B. LönereglevinysUommitténs bet. XXVIII.
1891 års
riksdag.
26
1896 års
riksdag.
räknadt de två ålderstillägg, hvartdera å 500 kronor, hvartill dessa tjänste¬
män kunde blifva berättigade.
Vid 1891 års riksdag hemställde Kungl. Maj:t, på förslag af väg-
och vattenbyggnadsstyrelsen, att för den lägst aflönade byråingenjören
begynnelselönen måtte höjas till samma belopp 2,300 kronor, som åtnjöts
af den andra ingenjören.
I skrifvelse den 13 maj 1891 n:r 36 anförde Riksdagen, att, då
de båda byråingenjörernas löneförmåner fastställts så nyligen som år
1882 samt Riksdagen ansåge olämpligt att täta omregleringar af ämbets-
och tjänstemäns aflöningsförhållanden ägde ram, Riksdagen icke skalle
hafva kunnat biträda Kungl. Maj:ts förslag om förhöjning af den ena
byråingenjörens lön, därest icke i förevarande fall särskilda omständig¬
heter synts Riksdagen böra föranleda till ett undantag från den allmänna
regeln.
Enligt hvad i vederbörande statsrådsprotokoll funnes antydt och
Riksdagen i öfrigt inhämtat, hade nämligen de göromål, hvilka ålåge den
lägre aflönade byråingenjören hos väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, i följd
af verkets utveckling dåmera blifvit till beskaffenhet och omfattning så¬
dana, att de fullt motsvarade dem, som tillkomme den högre aflönade
byråingenjören. Vid sådant förhållande och då en förhöjning af den förres
löneförmåner så mycket mera syntes vara af billighet påkallad, som, enligt
hvad jämväl blifvit upplyst, den möjlighet att vid sidan af tjänsten bereda
sig inkomster genom enskildt arbete, hvilken förut för bemälde tjänsteman
förefunnits och hvartill hänsyn gifvetvis tagits vid aflöningens bestäm¬
mande, dåmera i följd af ökade tjänsteåligganden endast i obetydlig grad
vore för handen, hade Riksdagen ansett sig böra bifalla hvad Kungl.
Maj:t föreslagit beträffande samma tjänstemans aflöning.
Vid sajmna riksdag ökades, på Kungl. Majt:s hemställan, det å ifråga¬
varande styrelses stat uppförda anslaget till vikariatsersättning, arfvoden åt
extra ordinarie tjänstemän, rit- och skrifbiträde till 11,000 kronor.
Sistnämnda anslag höjdes vid 1896 års riksdag till 13,000 kronor
(skrifvelse den 11 maj 1896 n:r 45).
27
1 underdånig skrifvelse den 17 november 1898 gjorde väg- och
vattenbyggnadsstyrelsen framställning om ökning af dess arbetskrafter.
Styrelsen framhöll därvid, att under den tidrymd, som förflutit, sedan
det åt styrelsen anförtrodda verksamhetsområdet, i enlighet med beslut
vid 1888 års riksdag, erhållit sin dåvarande omfattning, en högst afse-
värd tillökning i ämbetsverkets göromål och en betydande utveckling
af dess ämbetsförvaltning ägt rum samt att de under samma tidsperiod
vidtagna förändringar i den vid ämbetsverkets reglering år 1882 fast¬
ställda organisation och aflöningsstat visat sig otillräckliga.
Erfarenheten syntes styrelsen hafva till fullo ådagalagt nödvändig¬
heten af en permanent föredragande ledamot för behandling af järnvägs¬
ärenden i stället för den provisoriska anordningen med en af de ordinarie
byråingenjörerna såsom föredragande och en extra byråingenjör såsom
hans biträde.
Den tekniska utbildning, som kräfdes för bestridande af befatt¬
ningen såsom föredragande för järnvägsärenden, vore densamma eller
åtminstone fullt jämförlig med den, hvilken erfordrades hos den såsom
föredragande för öfriga. tekniska ärenden anställda byråchefen, och de åt
föredragande byråingenjören anförtrodda göromålen kunde i afseende å om¬
fång och beskaffenhet väl uthärda jämförelse med dem, som ålåge nämnda
byråchef.
Styrelsen höll före, att såsom föredragande för järnvägsärenden
dåmera icke kunde påräknas fullt kvalificerad person, därest icke åt be¬
fattningens innehafvare tillförsäkrades samma löneförmåner på ordinarie
stat och samma ställning såsom ledamot i styrelsen, som förut funnits
lämpliga för föredraganden af öfriga tekniska ärenden.
Inrättandet af en sådan ny ledamotsbefattning medförde dock, enligt
styrelsens uppfattning, icke möjlighet till ändring af den byråingenjörs-
tjänst, hvars innehafvare vore föredragande för järnvägsärenden, utan
borde staten förblifva oförändrad i afseende å antalet byråingenjörer.
Vidare ansåg styrelsen anställandet af en sekreterare behöfligt.
I detta afseende anfördes, att eldigt instruktionen det tillkomme styrel¬
sens ledamöter att ansvara för uppsättning och expediering af styrelsens
skrivelser i alla mål, som tillhörde deras föredragning, hvilken skyl¬
la års
riksdag.
28
dighet jämväl ålåge den byråingenjör, som vore förordnad att före¬
draga järnvägsärenden.
Att en sådan föreskrift skulle verka hämmande på föredragandenas
hufvudsakliga arbeten, vore lätt att inse. Äfven om uppsättning och
expediering af sådana skrivelser, som vore hänförliga till löpande ärenden,
kunde anförtros åt de till föredragandenas biträde anställda ordinarie eller
extra ordinarie tjänstemännen, blefve dock föredragandenas tid genom
dessa expeditionsgöromål, från Indika de borde vara befriade, alltför
mycket tagen i anspråk. Då de underdåniga utlåtanden, som väg- och
vattenbyggnadsstyrelsen hade att i stort antal afgifva, i regel kräfde en
mera tidsödande utredning och en mångsidigare belysning af förekommande
frågor, än vanliga ämbetsexpeditioner, syntes det styrelsen ligga i öppen
dag, att uppsättning af dylika utlåtanden erfordrade mycket arbete och
mycken vana särskilt vid frågornas formella behandling.
Vid val af vissa tjänstemän för de tekniska arbetena måste för det
dåvarande tagas hänsyn till expeditionsvana. Det skulle emellertid, enligt sty¬
relsens åsikt, innebära en bestämd fördel, om vid sådant val denna hänsyn ej
behöfde göra sig gällande, därigenom att uppsättning af skrivelser och
utlåtanden ombesörjdes af en särskild för ämbetsverkets olika afdelningar
gemensam sekreterare, hvilken äfven skulle vara ansvarig för skrivelsernas
expediering.
Styrelsen hemställde ock, att på ordinarie stat måtte anvisas anslag
för aflöning åt ytterligare en vaktmästare.
Beträffande anslaget till vikariatsersättning, arfvoden åt extra ordinarie
tjänstemän, rit- och skri biträde anmälde styrelsen behof af detsammas
ökning.
Detta behof framträdde, yttrade styrelsen, synnerligen kraftigt dels
i följd af den betydliga stegringen af styrelsens arbetskvantitet och dels till
följd däraf att med då rådande stora företagsamhet, synnerligast i fråga om
järnvägsanläggningar, tillgången på yngre ingenjörer visat sig vara ytterst
begränsad och det dåmera icke läte sig göra att tillfälligtvis anställa
ingenjörer utan någon godtgörelse, en anordning som förut kunnat äga
rum, då tryckta tider inom ingen]örsyrket varit rådande, men som i allt
fall icke kunde anses lämplig.
20
Dittills hade val yngre ingenjörer i vanliga fall kunnat för viss tid
anställas efter en månadsaflöning af 200, 150 och 100 kronor, men med
dessa belopp hade man i allmänhet ej kunnat påräkna, att anställningen
varat tillräckligt lång tid, utan ombyte hade ofta måst äga rum till föga
fromma för arbetena; och med bättre arbetskonjunkturer vore det nästan
omöjligt att erhålla goda arbetskrafter för dylika ersättningar.
Skulle nyssberörda olägenhet kunna på verksamt sätt afhjälpas, vore,
enligt styrelsens uppfattning, nödigt att för aflöning af extra tekniska bi¬
träden kunna påräkna ytterligare 2,000 kronor, hvarmed skulle kunna
bestridas dels erforderlig höjning i dåvarande svaga aflöningar, dels ersätt¬
ning till flera tillfälliga biträden.
Jämväl i afseende å de till bestridande af renskrifning och kom¬
plettering af styrelsens ritningsarkiv anvisade medel tarfvades ound-
ffänoflmen tillökning med 1,000 kronor för det förra och enahanda be-
lopp för det senare ändamålet.
Under förutsättning emellertid att styrelsens förslag om uppförande
på ordinarie stat af byråchefs aflöning till föredraganden för järnvägs¬
ärenden samt af aflöning till en sekreterare vunne bifall, blefve de å an¬
slaget till vikariatsersättning in. m. för bemälde föredragande samt det
juridiska biträdet afsedda arfvodesbelopp, tillhopa 2,000 kronor, disponibla,
och tillökningen i anslaget kunde då begränsas till 2,000 kronor.
Då vederbörande departementschef den 13 januari 1899 föredrog
detta ärende inför Kungl. Maj:t, hemställde han om bifall till väg- och
vattenbyggnadsstyrelsens förslag i fråga om upptagande i ämbetsverkets
stat af aflöning dels till ytterligare en tredje gradens tjänsteman (byråchef)
med åliggande att i styrelsen bereda och handlägga ärenden rörande en¬
skilda järnvägar, dels ock till ytterligare en vaktmästare. Han förklarade
sig äfven instämma i den af styrelsen uttalade åsikt om behöfligheten af
att, oafsedt tillkomsten af en ny ledamotsplats i styrelsen, de å styrelsens
stat upptagna två byråingenjörsbefattningarna bibehölles.
Däremot ansåg departementschefen sig icke kunna biträda förslaget
om inrättande af en sekreterarbefattning hos styrelsen. Anledningen därtill
vore emellertid ingalunda, att han ansåge styrelsens framställning i detta.
30
hänseende sakna fog. Tvärtom vore han fullt ense med styrelsen därom,
att åtgärder borde vidtagas i syfte att bereda styrelsens ledamöter lindring
uti de för dem med skrifvelsers och utlåtandens uppsättande och expedie¬
rande förenade göromålen, hvilka med hänsyn till mängden och omfatt¬
ningen af dessa skrifvelser och utlåtanden uppenbarligen vore för dem
mycket betungande och för deras hufvudsakliga ämbetsverksamhet hinder¬
liga. Endast i fråga om lämpligaste sättet för åstadkommande af en dylik
lindring hyste han en från styrelsens åsikt afvikande mening.
De af styrelsens ledamöter, för hvilka biträde vid uppsättning och
expediering af skrifvelser och utlåtanden i främsta rummet kunde anses
vara af behof, syntes departementschefen vara de båda föredragandena för
tekniska ärenden och för järnvägsärenden. Skrifvelser och utlåtanden från
dessa afdelningar vore emellertid i de flesta fall af tekniskt innehåll. På
grund däraf syntes, särskildt om deras uppsättning ombesörjdes af icke
tekniskt bildad person, därvid kräfvas ledning och öfvervakande från veder¬
börande föredragandes sida. Detta åter förutsatte, för att icke alltför
mycket fruktlöst arbete skulle nedläggas, tillfälle till så godt som ständig-
beröring under tjänstetiden mellan de båda tjänstemännen.
Att vid sådant förhållande, därest en gemensam sekreterare för
hela ämbetsverket med dess tre afdelningar (däraf två tekniska) anställdes,
åstadkomma en arbetsordning, som, utan att ställa orimliga anspråk på
sekreterarens arbetsförmåga och insikt i de olika byråafdelningarnas göro¬
mål, verkligen skulle bereda ledamöterna den afsedda lindringen, trodde
departementschefen blifva ganska svårt.
Följderna af den utaf styrelsen föreslagna anordning skulle sannolikt
blifva, att sekreterarens hufvudsakliga verksamhet blefve inskränkt till att,
jämte utöfvandet af de styrelsens juridiska biträde då tillkommande göro¬
mål, biträda den administrativa ledamoten och möjligen äfven de tekniska
ledamöterna med mindre uppsättningar, hvilka för det dåvarande utan olägen¬
het kunde ombesörjas af extra biträden, samt att det snart nog skulle visa sig
nödvändigt att utom denne tjänsteman anställa ordinarie biträden, särskildt
för expeditionsgöromålen på de tekniska afdelningarna.
För undanröjande af de olägenheter, som vidlådde det dåvarande
systemet, och för beredande åt ledamöterna af den behöfliga lindringen borde,
31
enligt departementschefens åsikt, icke en utan två ordinarie tjänstemän
anställas. Att mellan dessa fördela expeditionsgöromålen på sådant sätt,
att hvarje föredragande och särskilt de på tekniska afdelningarna kunde
påräkna verkligt biträde vid uppsättning af såväl mindre som vidlyftigare
skrifvelse!* och utlåtanden, borde icke möta någon som helst svårighet.
Genom en sådan anordning skulle ock med säkerhet styrelsens behof af
biträden i detta afseende blifva tillgodosedt.
Ledningen af och ansvaret för expeditioners uppsättande m. in. uti
ett ämbetsverk med hufvudsakligen teknisk verksamhet såsom det ifrå°a-
varande måste emellertid ovillkorligen komma att i högre grad än uti
andra verk hvila på vederbörande föredragande. Departementschefen ansåg
fördenskull ingalunda nödigt, att åt de två af honom ifrågasatta nya tjänste¬
männen gåfves sekreterarställning, utan syntes, då deras verksamhet när¬
mast skulle blifva jämförlig med notariers uti öfriga centrala ämbetsverk,
motsvarande tjänsteställning jämväl blifva till fyllest.
Enligt departementschefens mening borde sålunda hos väg- och vatten¬
byggnadsstyrelsen på ordinarie stat anställas två notarier, för Indika aflö-
ningarna syntes böra blifva desamma som för tjänstemän i första (lägsta)
graden i allmänhet.
Af dessa notarier, hvilkas hufvudsakliga göromål skulle bestå i bi¬
trädandet med expeditionsgöromålen på styrelsens särskilda afdelningar,
borde enligt departementschefens åsikt den ene vara juridiskt bildad och
öfvertaga fullgörandet af de styrelsens juridiska biträde då tillkommande
göromål. Däremot borde åt styrelsen öfverlämnas att i hvarje fall efter
omständigheterna pröfva, om den andra notariebefattningen skulle besättas
med juridiskt eller tekniskt bildad person.
Departementschefen ansåg, att vid bifall till det af honom fram¬
ställda förslaget det då utgående anslaget till vikariatsersättning, extra
biträden in. in. kunde antagas blifva tillräckligt för sitt ändamål.
I enlighet med hvad departementschefen hemställt, aflat Ivungl. Maj:t
framställning till 1899 års Riksdag.
Donna framställning blef af statsutskottet, i utlåtande n:r 7, förordad
till bifall, hvaremot emellertid Andra kammarens ledamöter i utskottet
anförde reservation.
32
Enligt reservanternas mening hade statsutskottets utlåtande uti ifråga¬
varande del bort vara af följande hufvudsakliga innehåll.
Med hänsyn till vikten och omfattningen af de till väg- och vatten¬
byggnad sstyrelsens handläggning hörande ärenden rörande de enskilda
järnvägarna syntes det lämpligt, att åt föredraganden för dessa ärenden
bereddes den ämbetsställning, som vore förenad med ledamotskap i styrelsen.
Däremot hade icke tillräckliga skäl anförts för att med afseende å
löneförmåner likställa nämnde föredragande med den högst aflönade af
styrelsens dittillsvarande två ledamöter, utan syntes det, som om den af¬
löning, som tillkomme styrelsens kamrerare och föredragande för admi¬
nistrativa och ekonomiska ärenden, eller 4,500 kronor, jämte två alders-
tillägg, hvartdera å 500 kronor, kunde anses tillräcklig äfven för den
ifrågasatta nya styrelseledamoten.
Icke heller hade man funnit sig öfvertygad om nödvändigheten att,
efter föredragandens för järnvägsärenden uppflyttning till ledamot af sty¬
relsen, bibehålla på ordinarie stat den byråingenjörsbefattning, hvars inne¬
hafvare för det dåvarande hade till åliggande att föredraga dessa ärenden,
utan borde, under nämnda förutsättning, vid först inträffande ledighet vid
någon af de i väg- och vattenbyggnadsstyrelsens stat uppförda byrå-
ingenjörsbefattningar den lediga befattningen indragas.
Hvad anginge Kungl. Maj:ts framställning om anvisande af löner
till två notarier hos styrelsen, hade det visserligen funnits vara af behofvet
påkalladt, att någon lättnad bereddes ledamöterna, särskilt på de tekniska
afdelningarna inom styrelsen, i dem åliggande göromål med skrifvelsers
och utlåtandens uppsättande och expedierande, men detta syfte hade an¬
setts kunna vinnas med mindre kostnad än Kungl. Maj:ts förslag skulle
medföra.
I sådant hänseende erinrades därom, att styrelsen i sin fram¬
ställning till Kungl. Maj:t ansett tillräckligt att för ändamålet anställa en
tjänsteman. Därest därför en notarietjänst inrättades hos styrelsen och
vid dess besättande hänsyn hufvudsakligen toges till de sökandes tekniska
bildning, samt, på sätt dittills ägt rum, ett juridiskt biträde fortfarande
blefve emot särskilt arfvode anställdt hos styrelsen, måste styrelsens behof
i förevarande afseende anses vara väl tillgodosedt.
33
Emot Kungl. Maj:ts förslag om inrättande af en ny vaktmästartjänst
hos styrelsen var enligt reservanternas mening icke något att erinra.
De afvikelser från Kungl. Maj:ts proposition, som reservanterna an-
sågo, att utskottet bort föreslå, syntes emellertid böra medföra, att det i
staten uppförda anslaget till vikariatsersättningar m. m. i någon mån
höjdes.
Att Kungl. Maj:t icke ifrågasatt någon höjning af detta anslag hade,
enligt hvad departementschefen meddelat, berott bland annat däraf, att,
därest två notarier blefve hos styrelsen anställda, det dittills från ifråga¬
varande anslag utgående arfvodet till ett juridiskt biträde ansetts kunna
inbesparas och att därigenom för nämnda ändamål förut disponerade 1,000
kronor beräknats blifva tillgängliga för bestridande af sådana utgifter,
för hvilka anslaget i öfrigt vore afsedt.
Då enligt reservanternas åsikt utskottet bort hemställa om inrättande
af allenast en notarietjänst och arfvodet till det juridiska biträdet vid detta
förhållande syntes böra fortfarande utgå, måste en motsvarande ökning af
anslaget till vikariatsersättningar m. m. föreslås med 1,000 kronor.
Första kammaren biföll hvad utskottet i ofvanberörda hänseenden
hemställt. Andra kammaren däremot beslöt i enlighet med reservanternas
förslag. Vid gemensam votering utföll Riksdagens beslut i öfverensstäm¬
melse med Andra kammarens mening, enligt hvad Riksdagens skrifvelse
den 13 maj 1899 n:r 65 utvisar.
Uti den instruktion, som den 8 december 1899 utfärdades för väg-
och vattenbyggnadsstyrelsen, erhöllo såväl föredraganden för ärenden rörande
enskilda järnvägar som kamreraren och föredraganden för administrativa
och ekonomiska ärenden benämningen byrådirektör.
Såsom ofvan antydts, hade 1899 års Riksdag vid beviljandet af an- fao/ års riks¬
dag till aflöning åt ytterligare en ledamot af väg- och vattenbyggnads- °9'
styrelsen förutsatt, att vid först inträffande ledighet vid någon af de i
styrelsens stat uppförda byråingenjörsbefattningar den lediga befattningen
skulle indragas.
I följd däraf hade, sedan en af de hos styrelsen anställda byrå¬
ingenjörerna år 1899 afgått från tjänsten, den af honom innehafda befatt-
5 — 082205 Lönereglering skommitténs bet. XXVIII.
34
ningen indragits och i anslaget till väg- och vattenbyggnadsstaten uppstått
en besparing af 3,500 kronor.
I anledning däraf hemställde Kungl. Maj:t till 1901 års Riksdag, att
anslaget till väg- och vattenbyggnadsstyrelsen måtte minskas med nämnda
belopp.
Samtidigt föreslog Kungl. Maj:t emellertid, att anslaget till vikariats-
ersättning, arfvoden åt extra ordinarie tjänstemän, rit- och skrifbiträde
måtte höjas från 14,000 till 17,000 kronor.
Hvad sålunda föreslagits, bifölls af Riksdagen enligt dess skrifvelse
den 29 maj 1901 (n:r 101).
I underdånig skrifvelse den 12 oktober 1901 gjorde väg- och vatten-
byggnadsstyrelsen framställning om anställande inom styrelsen af en byrå¬
chef såsom föredragande för järnvägsärenden samt om inrättande af en ny
byråingenjörstjänst.
Därvid framhölls, hurusom genom den vid 1899 års riksdag verk¬
ställda lönereglering någon tillökning i styrelsens arbetskrafter icke ägt
rum i den omfattning, styrelsen afsett. Den arbetsbörda, som hvilade på
väg- och vattenbyggnadsstyrelsens personal, hade däremot varit i jämnt
stigande och hotade att allt mera göra sig märkbar, såväl i hvad anginge
möjligheten af ärendenas grundliga utredning som beträffande deras snabba
afgörande. Vid sådant förhållande hade ökade arbetskrafter blifvit än
mera af behofvet påkallade än år 1898, då styrelsen i underdånig skrif¬
velse den 17 november gjorde framställning om ökning af dess arbets¬
krafter.
Styrelsen höll före, att, äfven om lämplig föredragande för järnvägs¬
ärenden stode att vinna med de af Riksdagen anslagna aflöningsförmåner,
ringa trygghet likväl förefunnes för att äfven få behålla honom vid be¬
fattningen. För en person, som uppfyllde de kraf på grundlig fackinsikt
och administrativ duglighet, hvilka ställdes på innehafvaren af denna be¬
fattning, erbjöde nämligen anställningar vid de enskilda järnvägsföretagen
betydligt bättre ekonomiska villkor; och det syntes styrelsen ej kunna
förtänkas någon, om han funne denna omständighet innebära en stark
35
lockelse att utbyta sin ställning i styrelsen mot en bättre aflönad och i
det hela lika tryggad ställning i ett enskildt företags tjänst.
Hos den föredragande, som skulle utreda, föredraga och uppsätta
skrivelser i alla mål rörande de enskilda järnvägarna, måste, enligt sty¬
relsens åsikt, förutsättas icke allenast stor arbetsförmåga utan äfven grund¬
liga insikter inom både det järnvägstekniska och det administrativa om¬
rådet. Hos honom måste nämligen förefinnas en fullständig kunskap om
järn vägsplaners upprättande och järnvägsanläggningars ledning, drift och
underhåll i förening med en human och fast hållning i fråga om såväl
de enskilda järnvägarnas som den trafikerande allmänhetens berättigade
intressen.
Då det vore af lika stor vikt för de enskilda järnvägarna som för
staten och allmänheten, att sådana fordringar blefve för denne tjänsteman
uppställda och fyllda, följde däraf, enligt styrelsens förmenande, att hans
löneförmåner måste så afpassas, att de kunde anses tillräckliga för hans
existens och sålunda tillåta honom ägna hela sin tid åt tjänsten samt be¬
reda honom en ställning, som vore något så när jämförlig med den hans
likar inom den enskilda ingenjörsverksamheten intoge.
Styrelsen vore därför förvissad, att, om den ifrågavarande befatt¬
ningen skulle kunna besättas och uppehållas af en kompetent fackman,
som ägde en utbildning, motsvarande de på honom ställda fordringar, och
som icke betraktade tjänsten såsom en öfvergångsplats för förmånligare
anställning, måste för befattningen anvisas löneförmåner lika med dem,
som bestodes föredraganden för de tekniska ärendena inom styrelsen.
Beträffande förslaget om anställande af ytterligare en byråingenjör
tillkännagaf styrelsen, att det ursprungligen afsetts, att den notarie, till hvil¬
ken Riksdagen beviljat aflöning, skulle hufvudsakligen tjänstgöra på järnvägs-
afdelningen, men att i följd af ökade göromål på afdelningen för tekniska
ärenden notarien nödvändigt måst sysselsättas på denna afdelning, och att
någon ändring i denna tjänstgöring icke vore att emotse.
Af hvad styrelsen meddelat i fråga om göroinålen på järnvägsafdel-
ningen ansåg styrelsen framgå, att desamma vore stadda i en jämn ök¬
ning i följd af de ständigt tillkommande nya enskilda järnvägarna. Detta på¬
kallade nämligen granskningsarbete för de ofta förekommande frågorna om
36
ändring i redan färdiga järnvägars planer, om utvidgning af stationer och håll¬
platser samt om ökad tåghastighet m. in. äfvensom granskning och samman-
föring af rapporterna om dessa järnvägar och deras materiel, ett arbete
som vore af största vikt för en effektiv kontroll å banorna och deras ma¬
teriel såväl i afseende å trafikens jämna gång som å säkerheten på dessa
järnvägar.
Äfven för att på denna afdelning äga tillgång till, utom föredragan¬
den, en i kontrollen å de enskilda järnvägarna samt öfriga frågor rörande
dessa järnvägar fullt hemmastadd ingenjör, som vid förfall för föredragan¬
den kunde uppehålla dennes ämbete, ansåg styrelsen en ordinarie tjänste¬
man vara nödvändig. Genom dittillsvarande tillvägagående att anställa
en yngre ingenjör emot ett årligt arfvode kunde naturligtvis ej påräknas
den kontinuitet i göromålen, som vore af sådan betydelse för såväl själfva
järnvägarnas förvaltning som allmänna trafikens säkerhet.
I händelse af bifall till styrelsens framställning skulle aflöningen till
en andra gradens tjänsteman besparas samt den ökning af 3,000 kronor
uti anslaget till vikariatsersättning m. m., som vid 1901 års riksdag be¬
viljats, kunna bortfalla.
Då vederbörande departementschef den 11 januari 1902 föredrog
detta ärende inför Kungl. Maj:t, hemställde han om bifall till hvad väg-
och vattenbyggnadsstyrelsen föreslagit, och gjordes i enlighet därmed fram¬
ställning af Kungl. Maj:t till Riksdagen.
Enligt hvad Riksdagens skrifvelse den 15 maj 1902 (n:r 115) ut¬
visar, blef nämnda framställning i så måtto bifallen, att i våg- och vatten¬
byggnadsstyrelsens stat, i stället för den däri uppförda aflöningen med
4,500 kronor till en andra gradens tjänsteman, ledamot i styrelsen och
föredragande för ärenden angående enskilda järnvägar, uppfördes aflöning
till en tredje gradens tjänsteman (byråchef), ledamot i styrelsen och före¬
dragande för nämnda ärenden, med 6,400 kronor, däraf 4,400 kronor i
lön, som efter fem år kunde höjas med 600 kronor, samt 2,000 kronor i
tjänstgöringspenningar. Kungl. Maj:ts förslag om uppförande i nämnda
stat af aflöning till ytterligare en byråingenjör vann däremot icke Riks¬
dagens bifall.
37
Vid föredragning inför Kungl. Maj:t den 13 januari 1906 af frågan
om reglerandet af utgifterna under riksstatens sjätte hufvudtitel för år
1907 anförde vederbörande departementschef beträffande väg- och vatten-
byggnadsstaten, bland annat, följande.
Inom de bägge norra väg- och vattenbyggnadsdistrikten, omfattande,
det nedre Kopparbergs, Gäfleborgs, Västernorrlands och Jämtlands län samt
det öfre Västerbottens och Norrbottens län, hade sedan flera år tillbaka
behofvet af ytterligare arbetskrafter varit så trängande, att Kungl. Maj:t,
på särskilda framställningar af väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, under
hvart och ett af åren 1901—1904 medgifvit, att styrelsen finge förordna en
därtill lämplig och kompetent person att under en del af året tjänstgöra så¬
som extra distriktsingenjör inom öfre och nedre norra distrikten mot åt¬
njutande af — förutom reseersättning och dagarfvode enligt den för tjänste¬
män i väg- och vattenbyggnadsdistrikten gällande taxa — aflöning beräknad
till högst 125 kronor för månad; och hade denna månad saflönin" utsatt
från sjätte hufvudtitelns anslag till extra utgifter.
Uti underdånig skrifvelse den 24 april 1905 hade väg- och vatten¬
byggnadsstyrelsen anfört, att behofvet af extra distriktsingenjör i de båda
norra distrikten under år 1904 visat sig ännu mera framträdande än förut.
De alltmera ökade resorna för inspektion af pågående allmänna arbeten
samt för tillsynen öfver underhållet af de talrika frostafdikningsföretagen
kräfde ytterligare biträde åt distriktstjänstemännen, synnerligast då i be¬
traktande toges, att inspektionsresorna måste utföras under den tid af året,
då marken vore bar. Erfarenheten gåfve därför vid handen, att en extra
distriktsingenjör vore otillräcklig för att bereda distriktstjänstemännen till¬
fälle att under den blidare årstiden handlägga andra göromål än expeditions-
göromål och verkställa tjänsteresor. Anordningen med en extra distriktsingen¬
jör, som skulle förrätta inspektioner inom de båda vidsträckta norra distrikten,
medförde ock, att resorna ej kunde fördelas så, att de utfördes inom för
afsyningarna lämplig tid, samt förorsakade högre resekostnader, än om
tjänstemannen kunde få afsluta de inom närliggande områden varande för¬
rättningar.
På grund däraf hemställde väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, att
Kungl. Maj:t täcktes bemyndiga styrelsen att till extra distriktsingenjörer
1906 års
riksdag
38
förordna tvenne ingenjörer, som för sådan befattning vore lämpliga samt
ägde författningsenlig kompetens, att under en tid af sju månader under
år 1905 tjänstgöra inom öfre och nedre norra väg- och vattenbyggnads-
distrikten.
Denna framställning blef den 19 maj 1905 af Kungl. Maj:t bifallen
på det sätt, att styrelsen bemyndigades förordna en därtill lämplig och
kompetent person att under återstoden af år 1905 tjänstgöra såsom extra
distriktsingenjör inom nämnda båda distrikt mot förut omförmälda af-
löningsförmåner.
Uti underdånig skrifvelse den 4 november 1905 framhöll väg- och
vattenbyggnadsstyrelsen, att behofvet af ytterligare en distriktsingenjör i
hvart och ett af de norra distrikten under år 1905 framträdt lika
starkt och om möjligt ännu starkare än under de senaste åren, och att
styrelsen, för att de pågående allmänna arbetena skulle blifva besik¬
tigade, nödgats att för år 1905 ytterligare inskränka besiktningarna å
underhållet af de talrika frostafdikningsföretagen. De alltmera ökade re¬
sorna för inspektion af pågående allmänna arbeten samt för tillsynen öfver
underhållet af frostafdikningsföretagen, hvilka, i följd af förhöjning i det
för understödjande af dylika arbeten afsedda anslaget, komme att än mera
tilltaga, kräfde med nödvändighet ökning i antalet distriktstjänstemän i de
norra distrikten.
Ej allenast under den tid af året, som företrädesvis måste ägnas
åt förrättande af inspektioner, utan äfven under den öfriga delen af
året vore dåmera på grund af det ökade arbetet inom distrikten två
distriktsingenjörer, utöfver de redan befintliga, oundgängligen af nöden
för att tjänstegöromålen skulle kunna handläggas med den skyndsamhet,
hvarpå såväl myndigheter och menigheter som enskilda personer kunde
hafva berättigade anspråk. Sålunda påkallade det ökade antalet vägundersök-
ningar, för hvilkas utförande Riksdagen jämväl höjt därför afsedt anslag,
mera arbete inom distrikten än tillförne. Anordningen med en extra
distriktsingenjör inom de båda vidsträckta norra distrikten hade dessutom
visat sig otillfredsställande därutinnan, att inspektionsi'esorna ej kunnat
fördelas så, att de hunnit utföras inom för afsyningen lämplig tid.
39
Det kunde icke påräknas att erhålla kompetenta ingenjörer, som
endast emot den jämförelsevis ringa ersättningen af 125 kronor i måna¬
den under sju af årets månader, förutom vanlig reseersättning, skulle
vilja åtaga sig det ansträngande uppdraget att under fem månader af året
vistas å resor i landets öfre delar, och detta under en tid af året, då de
kunde påräkna annat mera lönande utarbete. Styrelsen ansåg fördenskull
nödvändigt, att ifrågavarande distriktsingenjörer anställdes på enahanda
villkor som de förutvarande eller med ett fast årsarfvode af 1,500 kronor.
Med hänsyn till hvad styrelsen sålunda anfört, hemställde departe¬
mentschefen, att framställning måtte göras hos 1906 års Riksdag därom,
att å den för väg- och vattenbyggnadsstyrelsen fastställda stat arfvoden
blefve uppförda till ytterligare två distriktsingenjörer (extra distriktsingen¬
jörer) med 1,500 kronor till en hvar af dem.
Vid ifrågavarande tillfälle den 13 januari 1906 anfördes vidare af
departementschefen, att på grund af den årliga tillväxten såväl i antal
som i omfattning af de ärenden, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen hade att
handlägga, anslaget till vikariatsersättning, arfvoden åt extra ordinarie
tjänstemän, rit- och skrifbiträde, hvilket, såsom ofvan nämnts, vid 1901
års riksdag bestämdes till 17,000 kronor, visat sig icke förslå till aflönande
af de tillfälliga arbetskrafter hos styrelsen, som vore oundgängligen be-
höfliga för göromålens behöriga uppehållande.
Fördenskull hade, på framställningar af nämnda styrelse, genom kungl.
bref den 11 november 1904 och den 15 december 1905 ställts till styrel¬
sens förfogande, att mot redovisningsskyldighet i mån af behof användas
till förstärkning af styrelsens arbetskrafter, för tiden från och med den
15 november 1904 till utgången af år 1905 8,550 kronor och för år 1906
7,600 kronor, hvilka belopp anvisats från sjätte hufvudtitelns allmänna
besparingar.
I underdånig skrifvelse den 16 december 1905 hade väg- och vatten-
byggnadsstyrelsen hemställt om höjning af det på styrelsens stat uppförda
anslaget till vikariatsersättning m. in. Styrelsen hade därvid erinrat om föl¬
jande omständigheter, hvilka anförts af densamma i underdånig skrifvelse
den 4 november samma år.
40
Antalet och omfattningen af de mål och ärenden, hvilkas handlägg¬
ning ålåge styrelsen, hade under de senare åren varit i starkt stigande.
Detta hade föranledts dels af höjning i fonderna för statsanslag och stats¬
lån till järnvägar, vägar, hamnar, farleder, broar, vattenaflednings- och
frostafdikningsföretag samt undersökningar m. m., dels däraf att vatten-
rättsärenden underställts styrelsens pröfning i följd af kungl. kungörelsen
angående byggande i kungsådra, dels däraf att styrelsen dåmera hade att
handlägga ett stort antal ärenden angående elektriska starkströmsanlägg-
ningar samt rörande enskilda järnvägars rullande materiel i samband med
de inspektioner, som utfördes genom en under styrelsen ställd maskiningenjör.
Denne hade nämligen att å linjen kontrollera de enskilda järnvägarnas
rullande materiel.
Så vidt styrelsen kunde bedöma, syntes någon anledning ej före¬
finnas för ett antagande, att den starka och stadiga stegringen af styrel¬
sens arbetsbörda skulle upphöra, utan vore styrelsen beredd på, att redan
under de närmaste åren styrelsens arbeten skulle än ytterligare ökas i
afsevärd grad.
Styrelsens arbetskrafter hade däremot, oaktadt dess ofta upp¬
repade framställningar, ingalunda ökats i motsvarande grad. Antalet
tjänstemän hade nämligen under tiden efter år 1889 varit i det allra när¬
maste oförändradt, i det att styrelsen endast år 1900, enligt 1899 års
Riksdags beslut, på ordinarie stat erhållit en notariebefattning. Däremot
hade styrelsen ännu ej erhållit den i vissa underdåniga skrivelser omför-
mälda, för ämbetsverkets tre afdelningar afsedda sekreterarbefattningen och
den för styrelsens järnvägsafdelning erforderliga byråingenjörsbefattningen.
Styrelsen hade ansett sig äga fullgiltig anledning att hemställa om
inrättande af sistnämnda båda befattningar, då det icke kunde anses fördel¬
aktigt, att en alltför stor del af arbetet anförtroddes åt tillfälligt anställda
biträden, som ofta måste ombytas, ett förhållande som hade sin hufvud-
sakliga grund däri, att styrelsen icke varit i tillfälle att bereda sådana
biträden godtgörelse, motsvarande hvad de på andra håll kunde beräkna
eller, i fråga om de tekniska biträdena, hvad enskild ingenjörspraktik
erbjöde.
41
Då emellertid utredning rörande reglering af statens ämbetsverks
och myndigheters löneförhållanden och i sammanhang därmed fråga om
förenklingar i förvaltningen påginge genom därför särskildt förordnad
kommitté, hade styrelsen, uteslutande af denna anledning, funnit tid¬
punkten icke vara lämplig att ånyo framställa förslag om inrättande af
nya befattningar å styrelsens stat. Enär likväl behofvet af förstärkta arbets¬
krafter vore oafvisligt, hade styrelsen i stället uti sin berörda skrifvelse den
4 november 1905 hemställt, att Kungl. Maj:t måtte för nämnda ändamål
anvisa för år 1906 en summa af 7,600 kronor, eller det belopp, som,
efter hvad ofvan antydts, genom kungl. bref den 15 december 1905 an¬
visades från sjätte hufvudtitelns allmänna besparingar.
Beträffande däremot år 1907 och därpå närmast följande år ut¬
tryckte styrelsen i sin skrifvelse den 16 december 1905 den åsikt, att
utöfver den för år 1906 uppgifna summan, 7,600 kronor, erfordrades ett
belopp af 5,400 kronor eller alltså en förhöjning af sammanlagdt 13,000
kronor för år till förstärkning af styrelsens arbetskrafter. Därmed skulle
möjlighet beredas styrelsen att inom önskvärd tid medhinna icke blott
löpande göromål, utan äfven verkställande af utredningar och affattande
af utlåtanden i mera omfattande ärenden.
Departementschefen höll emellertid före, att väg- och vattenbyggnads¬
styrelsen knappast framlagt tillräckliga skäl för en sådan ökning, som den
hvarom styrelsen sålunda hemställt, och ansåg sig fördenskull icke kunna
tillstyrka anslagets höjande för år 1907 med mera än 7,600 kronor.
I öfverensstämmelse med departementschefens hemställan gjorde
Kungl. Maj:t framställning till 1906 års Riksdag om uppförande å väg-
och vattenbyggnadsstyrelsens stat af arfvoden till ytterligare två distrikts¬
ingenjörer (extra distriktsingenjörer) med 1,500 kronor till en hvar af
dem äfvensom om höjning af anslaget till vikariatsersättning, arfvoden åt
extra ordinarie tjänstemän, rit- och skrifbiträde från 17,000 till 24,600
kronor.
I skrifvelse den 23 maj 1906 (n:r 142) meddelade Riksdagen, att
Kungl. Maj:ts förslag om arfvoden till ytterligare två distriktsingenjörer
bifallits.
6—082205 Luneregleringakommitténs bet. XXVill.
42
Beträffande framställningen om höjande af det på samma stat upp¬
förda anslaget till vikariatsersättning m. m. med 7,600 kronor, ansåg Riks¬
dagen af utredningen i ärendet framgå, att, äfven om ökningen i styrel¬
sens arbetsbörda finge antagas vara af stadigvarande natur, för tillgodo¬
seende af styrelsens behof af arbetskrafter andra utvägar än ökning i
nämnda anslag kunde komma att ifrågasättas inom en nära liggande fram¬
tid. Med afseende därå hade Riksdagen, som funnit det äskade beloppet
böra under dåvarande förhållanden ställas till styrelsens disposition för
förstärkning af dess arbetskrafter, ansett sig icke kunna uppföra beloppet
i fråga på ordinarie stat, men anvisat detsamma på extra stat för år 1907.
1907 års
riksdag.
Uti underdånig skrifvelse den 15 oktober 1906 hemställde väg- och
vattenbyggnadsstyrelsen, att till förstärkning af arbetskrafterna hos styrel¬
sen måtte för år 1908 äskas ett anslag på extra stat af 15,400 kronor.
Under år 1906 hade det, efter hvad styrelsen meddelade, visat sig
omöjligt att för beräknade arfvodesbelopp anställa tillräckligt antal in-
genjörsbiträden. Detta hade vållat, att från distriktstjänstemännen inkomna
arbetsplaner till företag, för hvilka statsbidrag skulle komma att begäras,
fått stanna i styrelsen vida längre tid, innan deras vederbörliga gransk¬
ning medhunnits, än som blifvit fallet, därest styrelsen förfogat öfver till¬
räckliga medel för anställande af nödigt antal biträden. Därvid hade stora
olägenheter uppstått, särskildt med hänsyn därtill att med granskning af
inkomna arbetsplaner för väg-, bro- och hamnbyggnader samt farleds- och
kanalarbeten fått tidtals helt och hållet anstå, för att de tillgängliga arbets¬
krafterna skolat kunna medhinna att granska de talrika arbetsplanerna till
frostafdiknings- samt vattenaflednings- och odlingsföretag, hvilkas antal i
hög grad ökats i samma mån, som årliga anslagsbeloppen för dylika före¬
tag blifvit höjda.
Anslaget till bidrag för understödjande af frostutdikningar, som år
1905 utgjorde 500,000 kronor, hade från och med år 1906 ökats till
700,000 kronor. Uti gemensam underdånig framställning, som väg- och
vattenbyggnadsstyrelsen och landtbruksstyrelsen aflåtit, hade styrelserna
hemställt, att till de för befrämjande af frostafdikningar afsedda anslag,
som vid 1906 års riksdag fördelats i två, norrländska afdikningsanslaget
43
och allmänna frostminskningsanslaget, måtte beviljas tillsammans en million
kronor. För vattenaflednings- och odlingsföretag funnes dessutom en låne¬
fond intill ett belopp af en million kronor för år.
För att medhinna granskningen under år 1906 af planer, hvilkas
utförande borde understödjas från ifrågavarande anslags- och lånefonder,
både under en stor del af året två till tre ingenjörsbiträden varit syssel¬
satta, hvarigenom annat inom styrelsen förekommande granskningsarbete
måst åsidosättas. Detta oaktadt förefunnes den 15 oktober 1906 hos sty¬
relsen inneliggande planer, afseende 397 frostafdikningsföretag inom de
öfra fyra norrländska länen och 53 dylika arbetsföretag inom rikets öfriga
län eller tillsammans 450 stycken, Indika då ännu icke hunnit granskas.
Styrelsen ansåg af denna redogörelse framgå, att ytterligare krafter
erfordrades för glanskning af särskild! för frostafdiknings- samt vatten¬
aflednings- och odlingsföretag uppgjorda planer och att till aflönande af
dessa arbetskrafter icke kunde beräknas mindre årligt belopp än 4,800
kronor utöfver den summa, som anvisats för år 1907.
Arbetet å styrelsens afdelning för ärenden rörande enskilda järnvägar
hade ock under de senare åren ökats i väsentlig grad. Denna ökning i
ärenden rörande de enskilda järnvägarna hade föranledts närmast genom
anläggning af nya järnvägar, bandelar, bispår, - stationer och hållplatser,
genom den kontroll öfver järnvägarnas rullande materiel, som i följd af
kungl. kungörelsen den 31 december 1904 skulle utöfvas af väg- och
vattenbyggnadsstyrelsen, genom frågor angående elektriska starkströms-
anläggningar samt genom den fullständigare granskning, som i enlighet
med Riksdagens uttalande i skrifvelse den 18 maj 1905 n:r 152 dåmera
ägnades planer för järnvägar, för hvilkas utförande statslån begärdes.
Hvad styrelsen anfört om olägenheterna att icke inom behörig tid
medhinna granskningen af planer till vägar, broar med flera allmänna ar¬
beten ägde naturligtvis i lika hög grad sin giltighet i afseende å behand¬
lingen af ärenden rörande enskilda järnvägar. Stora och betydelsefulla
intressen vore ofta förbundna med frågor om järnvägars anläggning eller
förändring genom anordnande af nya bispår, stationer eller hållplatser, och
dessa intressen fordrade, att dylika frågors afgörande icke fördröjdes. Det
vore af vikt, att styrelsen sattes i tillfälle att genom tillgång på bchöfliga
44
arbetskrafter kunna utreda och behandla dessa ärenden inom sådan tid,
att enskildas berättigade intressen icke lämnades åsido.
Då styrelsen tidigare beräknat, att ett belopp af 13,000 kronor under
år 1907 och de närmaste åren skulle vara tillräckligt för beredande af
tillgång till förstärkning af styrelsens arbetskrafter, hade denna beräkning
varit grundad på då rådande förhållanden och på antagandet af en till¬
ökning i arbetsbördan af den omfattning, som under senaste åren ägt rum.
Emellertid hade under år 1906 tillökningen blifvit större än som kunnat
antagas. Styrelsen ansåg därför, att en summa af 7,800 kronor utöfver
det för år 1907 anvisade anslag vore behöflig för ändamålet, och hem¬
ställde, att Kungl. Maj:t måtte hos Riksdagen för år 1908 äska ett anslag
på extra stat af 15,400 kronor till förstärkning af arbetskrafterna i väg-
och vattenbyggnadsstyrelsen.
Den 12 januari 1907 blef detta ärende föi'edraget inför Kungl. Maj:t,
och anförde vederbörande departementschef därvid följande.
Under år 1905 hade, enligt departementschefen lämnadt meddelande,
styrelsen till extra biträden m. m. användt 23,191 kronor 50 öre, på sätt
närmare framginge af en af departementschefen företedd, här nedan inta¬
gen tablå, hvilken tillika utvisade, huru enligt i november månad 1906
gjorda beräkningar det belopp af 24,600 kronor, styrelsen under sist¬
nämnda år för ändamålet haft till sitt förfogande, skulle utnyttjas.
|
År 1905.
|
År 1906.
|
Järnvägsafdelningen.......................
|
6,624
|
46
|
5,985
|
83
|
Tekniska afdelningen för öfriga ärenden.............
|
7,163
|
57
|
9,037
|
73
|
Administrativa afdelningen...................
|
1,750
|
—
|
1.600
|
—
|
Juridiska biträdet........................
|
1,000
|
—
|
1,000
|
—
|
Renskrifnings- och ritbiträden..................
|
3,800
|
01
|
4,000
|
—
|
Vikariatsersättningar under semester...............
|
1,087
|
50
|
1,087
|
50
|
Extra renskrifnings- och ritningskostnader m. m..........
|
1,765
|
96
|
1,888
|
94
|
Summa kronor
|
23,191
|
50
|
24,600
|
—
|
45
Departementschefen ansåg, att det belopp af 24,600 kronor, som
styrelsen hade till sin disposition för år 1907, komme att användas ungefär
på enahanda sätt som motsvarande summa år 1906.
Af det belopp å ytterligare 7,800 kronor, som styrelsen äskat för år
1908, skulle, enligt departementschefen lämnad uppgift, 3,000 kronor
användas till ytterligare en extra ingenjör å järnvägsafdelningen och 4,800
kronor till arfvode för granskning af utdiknings- och vägplaner.
Departementschefen sade sig emellertid hafva tagit i öfvervägande,
huruvida icke väg- och vattenbyggnadsstyrelsens växande arbetsbörda skulle,
åtminstone i någon mån, kunna minskas därigenom, att de fall, då under¬
dånigt utlåtande inhämtades från styrelsen, inskränktes i möjligaste mån.
Han hade därvid särskildt afsett de af styrelsen omförmälda ärenden an¬
gående elektriska starkströmsanläggningar, hvilka dittills städse remitterats
till styrelsen, så snart ledningen korsat enskild järnväg eller vattentrafikled.
I dessa ärenden hade dåmera utbildat sig en så pass stadgad praxis, att
väg- och vattenbyggnadsstyrelsens yttrande i regel ej syntes vara erforder¬
ligt, särskildt med afseende å den ingående granskning, som ägnades dy¬
lika ärenden af vederbörande, hos kommerskollegium anställda inspektör
öfver elektriska anläggningar.
Det syntes ock departementschefen angeläget att, då frågan om en
allmän lönereglering inom verket med däraf tilläfventyrs föranledda för¬
enklingar i arbetssättet komme på dagordningen i en ej aflägsen framtid,
det för ifrågavarande ändamål afsedda anslag ej vore uppbringadt till en
alltför hög siffra.
Departementschefen ansåg fördenskull, att ett belopp af 30,000 kro¬
nor skulle vara tillräckligt för det närmaste behofvet och att således på
extra stat för år 1908 skulle erfordras 13,000 kronor.
I enlighet med departementschefens förslag aflat Kungl. Maj:t fram¬
ställning till 1907 års Riksdag, som, med bifall till framställningen, be¬
viljade på extra stat för år 1908 ett anslag af 13,000 kronor till för¬
stärkning af arbetskrafterna hos väg- och vattenbyggnadsstyrelsen.
Då Riksdagen i skrifvelse den 31 maj 1907 (n:r 6) anmälde sitt
beslut i nämnda hänseende, tillkännagaf Riksdagen, att den visserligen,
af hvad i ärendet förekommit, ansett ådagalagdt, att en förstärkning af
46
1908 års
riksdag.
väg- och vattenbyggnadsstyrelsens arbetskrafter vore af beliofvet påkallad.
Den af stvrelsen såsom skäl för dess framställning i ämnet bland annat
anförda omständighet, att arbetet med kontrollen å enskilda järnvägars
rullande materiel väsentligt ökats genom de i kungl. kungörelsen den 31
december 1904 meddelade bestämmelser, borde dock, enligt Riksdagens
mening, ej tillmätas någon större betydelse, då ju styrelsen för detta än¬
damål hade till sitt förfogande ett under de senare åren på extra stat
årligen anvisadt anslag af 5,000 kronor.
Riksdagen uttalade tillika den förväntan, att genom den af Kungl.
Maj:t verkställda nedsättningen i det af styrelsen äskade beloppet det syn¬
nerligen viktiga arbetet med granskning af utdiknings- och vägplaner icke
måtte blifva eftersatt.
I underdånig skrifvelse den 19 oktober 1907 gjorde väg- och vatten¬
byggnadsstyrelsen framställning om ytterligare förhöjning af ifrågavarande
anslag.
Styrelsen meddelade därvid, att antalet till styrelsen inkomna mål
och ärenden under år 1906 vuxit till 4,075.
Någon anledning att antaga, att antalet ärenden skulle nedgå,
funnes, enligt styrelsens förmenande, så mycket mindre, som 1907
års Riksdag höjt anslaget till norrländska afdikningsföretag från 500,000
till 700,000 kronor och anspråken på bidrag från detta anslag ständigt
ökades. Medan antalet afdikningsföretag, för hvilka bidrag från anslaget
den 15 oktober 1906 voro sökta och beroende på handläggning hos väg-
och vattenbyggnadsstyrelsen och landtbruksstyrelsen, uppgått till 397, be¬
tingande ett anslagsbelopp af 2,093,700 kronor, uppgick den 1 oktober
1907 antalet inneliggande ansökningar till 474, afseende en anslagssumma
af 2,675,100 kronor.
Att ett så stort antal planer för afdikningsföretag kräfde ytterligare
arbetskraft för planernas granskning, syntes väg- och vattenbvggnadsstyrel-
sen påtagligt.
Jämväl anslaget till bidrag för anläggning af nya samt förbättring
eller omläggning af backiga eller eljest mindre goda vägar hade vid 1907
års riksdag blifvit höjdt med 250,000 kronor, och för den granskning af
47
vagplaner, som däraf blefve eu följd, erfordrades också ingenjörsbiträde
inom styrelsen.
Arbetet på styrelsens järnvägsafdelning hade äfven under år 1906
visat en afsevärd stegring, i det antalet inkomna ärenden uppgått till
1,594 och afgångna skrifvelser till 1,490 emot respektive 1,416 och
1,295 under år 1905. Ökningen af antalet inkomna ärenden hade ägt
rum, oaktadt ärenden angående elektriska starkströmsanläggningar dåmera
ej längre såsom under närmast föregående år remitterades till styrelsen
för afgifvande af utlåtanden.
Jämväl under år 1907 hade ökning förmärkts särskilt i fråg-a om
O O
antalet koncessionsansökningar för enskilda järnvägsanläggningar, hvilka
ärendens omfattande natur kräfde ökadt arbete. Antalet af de till sty¬
relsens handläggning remitterade, då ännu ej slutbehandlade koncessions¬
ansökningar uppgingo den 19 oktober 1907 till 41.
I anledning af Riksdagens i skrifvelsen den 31 maj 1907 gjorda ut¬
talande om betydelsen af tillökningen i ärenden angående enskilda järn¬
vägars rullande materiel framhöll styrelsen, att den maskiningenjör, som
vore anställd för utförande af kontrollen å samma materiel, vore hufvud¬
sakligen upptagen af resor och arbeten utom styrelsen i och för besikt¬
ning och kontroll af den rullande materielens underhåll. Han kunde för¬
denskull icke i nämnvärd mån på tjänsterummet stå till järnvägsafdelningens
förfogande för handläggning i öfrigt af förekommande frågor. Ärendena
angående den rullande materielen ökades emellertid oafbrutet och dessa
ärenden vore tillika i regel af natur, att de borde skyndsammast hand¬
läggas.
På grund af hvad sålunda anförts, hemställde styrelsen, att Kungl.
Maj: t måtte hos Riksdagen äska för år 1909 en förhöjning i extra an¬
slaget till förstärkning af arbetskrafterna hos styrelsen med 2,400 kronor
eller från 13,000 till 15,400 kronor.
Vid föredragning den 13 januari 1908 af detta ärende hemställde
vederbörande departementschef, att framställning måtte göras hos Riksdagen
i enlighet med väg- och vattenbyggnadsstyrelsens anhållan; och blef
detta af Kungl. Maj:t bifallet.
48
1909 års
riksdag.
1910 års
riksdag.
I skrifvelse den 2 juni 1908 (n:r 6) meddelade Riksdagen, att af
hvad i ärendet förekommit Riksdagen ansåg vara ådagalagdt, att en ytter¬
ligare förstärkning af väg- och vattenbyggnadsstyrelsens arbetskrafter vore
af behofvet påkallad. Fördenskull hade, med bifall till Kungl. Majtts framställ¬
ning, beviljats på extra stat för år 1909 ett anslag af 15,400 kronor till
.förstärkning af arbetskrafterna hos nämnda styrelse.
Jämväl för år 1910 gjorde styrelsen uti underdånig skrifvelse den
17 oktober 1908 framställning om extra anslag till förstärkning af arbets¬
krafterna hos styrelsen. Den fortgående ökningen af styrelsens arbete
gjorde nämligen, yttrade styrelsen, berörda anslag nödvändigt, och vore
snarare en ökning än en minskning däri önskvärd. Då emellertid en
lönereglering för ämbetsverket vore förestående, hade styrelsen inskränkt
sig till att för det dåvarande hemställa, att för år 1910 måtte å extra
stat till ifrågavarande ändamål beviljas ett anslag af 15,400 kronor.
I enlighet med hvad styrelsen hemställt, gjorde Kungl. Maj:t uti
statsverkspropositionen vid 1909 års riksdag framställning i ämnet, och
beviljade Riksdagen, enligt hvad skrifvelsen den 22 maj 1909 n:r 6 ut¬
visar, för ändamålet på extra stat för år 1910 ett anslag af 15,400
kronor.
I underdånig skrifvelse den 18 oktober 1909 angående anslag att
äskas af 1910 års Riksdag anmälde väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,
att till följd af den alltjämt fortgående ökningen af arbetet inom sty¬
relsen det visat sig, att förenämnda belopp, 15,400 kronor, trots iaktta¬
gande af den största sparsamhet komme att redan för år 1909 blifva
otillräckligt. Hur stor bristen komme att blifva, vore styrelsen ej då i
tillfälle att exakt uppgifva men antog, att den komme att belöpa sig till
omkring 4,700 kronor.
Då det enligt styrelsens förmenande ej funnes anledning antaga,
att någon minskning i arbetsbördan skulle komma att inträda under
åren 1910 och 1911, utan arbetet, att döma efter den föregående
stadigt fortgående ökningen, snarare syntes komma att växa, hem¬
ställde styrelsen, att Kungl. Maj:t måtte hos Riksdagen äska en förhöj-
49
ning af extra anslaget till förstärkande af arbetskrafterna hos styrelsen
för år 1911 med 5,000 kronor eller från 15,400 kronor till 20,400
kronor.
Sedermera anmälde väg- och vattenbyggnadsstyrelsen i underdånig
skrifvelse den 27 november 1909, att bristen under år 1909 i förevarande
anslag uppginge till 4,762 kronor 18 öre, och hemställde, att Ivungl. Maj:t
måtte af tillgängliga medel ställa ett belopp af 4,700 kronor till styrelsens
förfogande.
Vid ärendets föredragning inför Kungl. Maj:t den 14 januari 1910
yttrade vederbörande departementschef följande.
Enligt hvad inhämtade upplysningar gifvit vid handen, syntes väg-
och vattenbyggnadsstyrelsens arbetsbörda under år 1909 snarare hafva
minskats än ökats. Genom remiss den 15 december 1909 hade också sty¬
relsen anbefallts att till Kungl. Maj:t inkomma med förklaring rörande
anledningen därtill, att styrelsen utan nådigt bemyndigande öfverskridit
det anslag, som styrelsen för ifrågavarande ändamål haft till sitt förfogande.
Särskilt skulle styrelsen därvid angifva orsaken till att styrelsen för
ändamålet användt så afsevärdt mycket högre belopp under år 1909 än
under år 1908, oaktadt arbetsbördan icke syntes hafva vuxit under
år 1909.
Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen afgaf den 30 december 1909 den
sålunda infordrade förklaringen. Hvilka åtgärder borde vidtagas med an¬
ledning af hvad i detta ärende förekommit, därom anhöll departements¬
chefen att sedermera få göra underdånig framställning.
I ärendets då befintliga skick syntes departementschefen emellertid
tillräckliga skäl icke föreligga att för det dåvarande begära ökning af
anslaget för år 1911, utan hemställde han, att Kungl. Maj:t måtte föreslå
Riksdagen att till förstärkning af arbetskrafterna hos väg- och vatten¬
byggnadsstyrelsen på extra stat för år 1911 bevilja ett anslag af 15,400
kronor.
Sistberörda belopp blef ock af Riksdagen beviljadt.
I den till 1904 års Riksdag aflåtna propositionen angående statsverkets
tillstånd och behof föreslog Kungl. Maj:t att, för anordnande af inspek-
7—082205. Lönereglerinyskommitténs bet. XXVIII.
Inspektion å
enskilda
järnvägars
rullande
materiel.
so
tion å enskilda järnvägars rullande materiel, måtte på extra stat för
år 1905 anvisas 5,000 kronor till arfvode åt en hos väg- och vattenbygg¬
nadsstyrelsen anställd maskininspektör.
Uti skrifvelse den 9 mars 1904 (n:r 14) meddelade Riksdagen, att
hvad i detta ärende blifvit upplyst synts otvetydigt gifva vid handen,
att den kontroll, som från statens sida utöfvades i syfte att skydda trafik¬
säkerheten på de enskilda järnvägarna, icke kunde anses vara tillfreds¬
ställande. Hvad särskildt anginge underhållet af dessa järnvägars rullande
materiel, hade behofvet af en mera effektiv kontroll för berörda ändamål
med styrka framhållits af såväl väg- och vattenbyggnadsstyrelsen som
järnvägsstyrelsen, hvilka båda ämbetsverk emellertid varit af olika mening
i fråga om kontrollens anordnande, i det att hvardera verket ansett sig
vara bäst ägnadt för utöfvandet af densamma.
Enligt Riksdagens mening vore det af verkligt behof pakalladt, att
fullt bestämda och tydliga föreskrifter meddelades ej blott rörande kon¬
trollen öfver den rullande materielen vid enskilda, för allmän trafik upp¬
låtna järnvägar, utan äfven med afseende å kontrollen öfver själfva banan
samt trafikens skötande på de enskilda järnvägarna. Statens kontrolle¬
rande verksamhet på dessa områden vore för det dåvarande fördelad
mellan väg- och vattenbyggnadsstyrelsen samt järnvägsstyrelsen, men grän¬
serna mellan dessa myndigheters befogenhet vore ingalunda klart upp¬
dragna och sättet för kontrollens utöfvande vore ej heller tillräckligt noga
bestämdt.
Under dåvarande förhållanden kunde det icke synas Riksdagen lämp¬
ligt att för framtiden fastslå, hvarest någon viss gren af denna kontroll¬
verksamhet borde vara förlagd, och Riksdagen hade därför icke ansett sig
böra i enlighet med Kungl. Maj:ts förslag fatta beslut om anställande hos
väg- och vattenbyggnadsstyrelsen af viss tjänsteman för inspektion å en¬
skilda järnvägars rullande materiel.
Då det emellertid finge anses ådagalagdt, att ett anslag å det
begärda beloppet vore erforderligt, för att den myndighet, som redan hade
sig ålagdt att utöfva denna tillsyn, måtte sättas i stånd att på ett mera
tillfredsställande sätt fullgöra detta sitt åliggande, hade Riksdagen, för
möjliggörande af en verksam kontroll å enskilda järnvägars rullande ma-
51
teriel, på extra stat för år 1905 anvisat 5,000 kronor att för ändamålet
ställas till väg- och vattenbyggnadsstyrelsens förfogande.
Enahanda belopp har sedermera för samma ändamål beviljats på
extra stat för hvart och ett af åren 1906—1911.
Den ordinarie staten för väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har för Nu gällande
närvarande följande utseende: stat
Kronor.
I
|
Lön.
|
Tjänst-
görings-
penningar.
|
Summa.
|
|
1 chef ...........
|
6,000
|
2.000
|
8,000
|
|
Tekniska afdelningen.
|
|
|
|
|
1 tredje gradens tjänsteman (byråchef) .
|
4,400
|
2,000
|
6,400
|
(Efter 5 år kan lönen höjas
|
1 d:o d:o d:o (d:o)
|
4,400
|
2.000
|
6,400
|
j med 600 kronor.
|
1 byråingenjör............
|
2,300
|
1,200
■
|
3,500
|
|
A dministrativa a f delning en.
|
|
|
|
Efter 5 år kan lönen höjas
|
|
|
|
1 andra gradens tjänsteman (byrådirektör)
1 första gradens tjänsteman (registrator,
|
3,000
|
1,500
|
4,500
|
med 500 kronor och efter
10 år med ytterligare
|
tillika aktuarie)..........
|
1,800
|
1,200
|
3,000
|
500 kronor.
|
1 d:o (revisor och bokhållare) ...
|
1,800
|
1,200
|
3,000
|
|
1 d:o (notarie)...........
|
1,800
|
1,200
|
3.000
|
|
Till vikariatsersättning, arfvoden åt extra
ordinarie tjänstemän, rit- och skrif-
|
|
|
|
|
biträde ..............
|
—
|
—
|
17,000
|
|
1 vaktmästare.......
|
500
|
300
|
1 800
(järn te bostad
|
(Efter 5 år kan lönen höjas
|
1 d:o ............
|
500
|
300
|
800
|
| med 100 kronor.
|
1 distriktschef............
|
3,000
|
|
3,000
|
|
5 distriktschefer........• .
|
15,000
|
_
|
15,000
|
|
i extra distriktsingenjör, arfvode . . .
|
—
|
|
1,500
|
|
7 extra distriktsingenjörer, d:o . . .
|
—
|
-
|
10,500
|
|
Summa
|
—
|
|
86,400
|
|
52
Aflönings-
rillkor.
Därjämte hafva, såsom ofvan är nämndt, anslag beviljats å extra
stat, dels 15,400 kronor till förstärkning af arbetskrafterna hos väg- och
vattenbyggnadsstyrelsen, dels ock 5,000 kronor till styrelsens förfogande
för anordnande af inspektion å enskilda järnvägars rullande materiel.
Nu gällande aflöningsvillkor för väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
finnas intagna i kungl. kungörelsen den 2 juni 1882, angående villkoren
för åtnjutande af de från och med 1883 års början fastställda nya löne¬
förmånerna för nämnda styrelse (bihang till svensk författningssamling
n:r 36).
Då 1888 och 1899 årens Riksdagar beviljade anslag till nya tjänster
inom väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, bestämdes i sammanhang därmed,
att för innehafvarna af dessa tjänster skulle gälla enahanda aflönings-
villkor, som innefattas i 1882 års ofvannämnda kungörelse.
För förrättning äger distriktstjänsteman åtnjuta ersättning enligt den
af Kungl. Maj:t den 28 september 1888 utfärdade taxan på arfvode för
förrättningar, som verkställas af tjänstemännen i väg- och vattenbyggnads-
distrikten (svensk författningssamling n:r 47), med de ändringar däri, som
innefattas i kungl. kungörelsen den 27 maj 1909 (svensk författningssam¬
ling n:r 48).
Nuvarande organisation och ämbetsverksamhet.
Den för väg- och vattenbyggnadsstyrelsen nu gällande instruktioner,
är utfärdad den 8 december 1899 (svensk författningssamling n:r 105).
I vissa delar af densamma hafva dock sedermera vidtagits ändringar genom
kungl. kungörelser den 12 december 1902 och den 9 november 1906.
Enligt instruktionen omfattar styrelsens ämbetsbefattning handlägg- Instr. § l.
ning af tekniska och administrativa ärenden, som angå
anläggning eller förbättring af vägar, broar, färjor, kanaler, slussar,
hamnar och andra dylika företag,
sjöars och vattendrags tillgodogörande för sjöfart, flottning eller andra
industriella behof och i samband därmed nödiga anläggningar,
arbeten för beredande af större odlingsföretag, skydd mot öfver¬
svämning eller minskning af frostländighet, samt
enskilda järnvägar, afsedda för allmän trafik.
De sålunda omförmälda arbetena äro dels § 2-
a) sådana, som utföras af enskilda personer, bolag eller menigheter,
antingen helt och hållet på egen bekostnad eller med understöd af staten
i form af anslag, lån eller andra förmåner, för så vidt dessa arbeten äro
af den beskaffenhet, att Kungl. Maj:ts tillstånd erfordras för deras verk¬
ställande, och arbetena blifvit i afseende å så väl utförandet som vidmakt¬
hållandet för det allmännas nytta ställda under styrelsens kontroll;
och dels
b) sådana, som utföras af staten och på dess bekostnad genom sty¬
relsens omedelbara försorg, äfvensom sådana, hvilka fortfarande äro ställda
under styrelsens öfverinseende och förvaltning.
I afseende å de under a) omförmälda allmänna arbetena åligger det § >?•
styrelsen:
54
att i rådgifvande egenskap lämna biträde, då sådant begäres af veder¬
börande, i afseende å undersökningar för arbetena eller deras tekniska ut¬
förande och ledning; att i män af tillgång å biträden anvisa lämpliga
undersökningsförrättare eller arbetsledare samt att i öfrigt, utan att in¬
gripa i den särskilda förvaltning och ledning af arbetena, som tillkomma
arbetsdirektionerna, i egenskap af öfvervakande myndighet anmäla hos
Kungl. Maj:t hvad i ett eller annat afseende kan vara anmärkningsvärd^
att, då till styrelsen inkommer eller öfverlämnas väckt fråga om
företagande af arbete, till hvars utförande Kungl. Maj:ts tillstånd erfordras,
granska och, där sådant finnes behöfligt, låta omarbeta medföljande rit¬
ningar och kostnadsförslag eller infordra från vederbörande felande dylika
eller eljest nödiga handlingar; att, där statsbidrag äskas i form af anslag
eller lån, tillse, att de för sådant bidrags erhållande stadgade villkor åro
fullgjorda och att uppgift finnes å de tillgångar, som för öfrigt äro be¬
redda för företagets utförande; att med utredning af ärendet och yttrande,
bland annat, i fråga om statsbidrag, i händelse sådant sökts, underställa
frågan Kungl. Maj:ts pröfning; och att därefter, sedan Kungl. Maj:ts be¬
slut blifvit delgifvet styrelsen, underrätta vederbörande därom samt, där
plan för arbetet fastställts, vidtaga på styrelsen ankommande åtgärder för
arbetets bringande till verkställighet;
att hafva tillsyn öfver arbetenas utförande i enlighet med de af
Kungl. Maj:t fastställda planer och gifna föreskrifter, så att inga väsentliga
ändringar må äga rum utan anmälan och vederbörligt tillstånd; styrelsen
medgifvet att tillåta eller föreskrifva sådana mindre ändringar i fastställda
planer, som leda till förbättring;
att anmäla hos Kungl. Maj:t, om arbete icke blifvit fullbordadt.
inom bestämd tid eller alldeles icke kommit till utförande, och i sådant
fall föreslå den åtgärd, som kan finnas erforderlig;
att öfvervaka, det redan utförda anläggningar varda ändamålsenligt
och i enlighet med gifna föreskrifter underhållna, så att hinder och uppe¬
håll i kommunikationerna icke må uppkomma genom olämpliga anord¬
ningar eller bristfälligheter eller det med anläggningen åsyftade gagn för¬
minskas; därvid dock, likasom i fråga om vissa andra arbeten, iakttages,
att det tillkommer lotsstyrelsen att öfvervaka, att icke sådana åtgärder
55
vidtagas med afseende å allmänna farleder eller hamnar, att den allmänna
sjöfarten därigenom hindras eller försvåras;
att på anmälan låta i stadgad ordning verkställa besiktning och af¬
syning af enskild järnväg samt lämna tillstånd till sådan järnvägs upp¬
låtande för allmän trafik; äfvensom
att vidtaga de åtgärder, som enligt gällande flottningsstadga kunna
ankomma på styrelsen.
Med arbeten af den beskaffenhet, som ofvan omförmäles under litt. § 4.
b), har väg- och vattenbyggnadsstyrelsen omedelbar befattning i afseende
å så väl utförandet af fastställda planer samt förvaltande och redovisande
af därtill anslagna medel, som ock öfvervakandet af anläggningarnas un¬
derhåll och ändamålsenliga begagnande, intill dess desamma ställas under
vård och öfverinseende af annan statens myndighet.
Då styrelsen har att handlägga fråga om byggande af hamn eller § 5.
om sådan förändring af hamnbyggnad, som kan inverka på sjöfarten, skall
styrelsen före frågans slutbehandling inhämta lotsstyx*elsens yttrande be¬
träffande ifrågasatta anordningars nytta eller skada för den allmänna sjö¬
farten.
Gemensamt med landtbruksstyrelsen har väg- och vattenbyggnads- § 6.
styrelsen att afgifva utlåtande till Kungl. Maj:t i frågor, som röra stats¬
understöd i form af lån, anslag eller andra förmåner för afdiknings- eller
odlingsföretag eller arbeten, som afse minskande af frostländighet.
Det åligger därjämte väg- och vattenbyggnadsstyrelsen att, då sådant § 7.
anbefalles af Kungl. Maj:t, låta verkställa undersökningar, utarbeta rit¬
ningar och upprätta kostnadsförslag till arbetsföretag för statens räkning,
så ock att afgifva utredningar i ärenden, som angå väg- och vatten¬
byggnader.
Styrelsen förvaltar de medel, som äro ställda till dess förfogande § s.
eller under dess vård och kontroll, och ansvarar för deras behöriga an¬
vändning och redovisning samt afgifver till Kungl. Maj:t förslag till för¬
delning af de statsmedel, som Riksdagen anvisar att utgå i form af anslag
eller lån till vissa slag af allmänna arbeten.
Före utgången af hvarje år skall styrelsen till Kungl. Maj:t afgifva
berättelse om allt, som i afseende å sådana allmänna arbeten, hvarom i
56
§ 9, enl. k.
“/» 1902.
§10.
§ 11, enl. k.
•In 1906.
§ 1 af instruktionen sägs, blifvit under föregående året utfördt i riket
eller förekommit vid förrättade inspektioner.
Hvad därefter väg- och vattenbyggnadsstyrelsens sammansättning an¬
går, utgöres styrelsen af en öfverdirektör och chef och såsom ledamöter
en byråchef och föredragande för tekniska ärenden utom sådana, som röra
enskilda järnvägar, en byråchef och föredragande för ärenden rörande en¬
skilda järnvägar och en byrådirektör och föredragande för administrativa
och ekonomiska ärenden.
Vid styrelsen äro anställda i ordinarie befattning en byråingenjör,
en notarie, en registrator, tillika aktuarie, samt en revisor och bokhållare
med skyldighet att handhafva kassörsgöromålen.
Därjämte finnas hos styrelsen anställda, i mån af behof och anvi¬
sade tillgångar, extra ordinarie tjänstemän samt rit- och skrifbiträden
äfvensom vaktbetjänte.
För närmaste uppsikten öfver och bestyret med sådana arbeten och
anläggningar i landsorten, hvarom i § 1 af instruktionen sägs, äro till
biträde åt styrelsen anställda:
en distriktschef inom hvart och ett af de sex distrikt, uti hvilka
riket i sådant afseende indelas, och åtta distriktsingenjörer.
Distrikten omfatta:
södra distriktet:
Kronobergs, Blekinge, Kristianstads, Malmöhus och Hallands län;
västra distriktet:
Göteborgs och Bohus samt Alfsborgs och Värmlands län;
östra distriktet:
Östergötlands, Jönköpings, Kalmar och Skaraborgs län;
mellersta distriktet:
Stockholms, Uppsala, Södermanlands, Gottlands, Örebro och Väst¬
manlands län;
nedra norra distriktet:
Kopparbergs, Gäfleborgs, Västernorrlands och Jämtlands län; samt
öfra norra distriktet:
57
Västerbottens och Norrbottens län.
Distriktsingenjörerna äro anställda en i hvart och ett af södra,
västra, östra och mellersta distrikten samt två i hvardera af nedra norra
och öfra norra distrikten.
Öfverdirektören och, efter förslag af honom, byråcheferna samt byrå- § 12-enl. k. k.
e J J a/i*1902.
direktören utnämnas af Kungl. Maj:t. Distriktscheferna utnämnas af Kungl.
Maj:t, efter förslag af styrelsen, öfriga tjänstemän tillsättas af styrelsen.
Styrelsen äger jämväl att antaga extra ordinarie tjänstemän samt rit- och
skrifbiträden äfvensom utse vaktbetjänte.
För att kunna föreslås till byråchef eller distriktschef, likasom för § $en}- *■ *•
J # # # 1*/M 1902.
att kunna utnämnas till byråingenjör eller notarie eller förordnas till
distriktsingenjör fordras antingen att hafva fullgjort de för inträde i väg-
och vattenbyggnadskåren stadgade villkor eller att hafva genomgått tek¬
niska högskolan och därjämte förvärfvat praktisk duglighet i ingenjörs-
yrkets utöfvande.
För att kunna föreslås till byrådirektör eller utnämnas till registrator
eller revisor och bokhållare uppställes i instruktion fordran att hafva af-
lagt juridisk examen eller examen till Kungl. Maj:ts kansli.
Styrelsen må, då sådant finnes nödigt för något ärendes utredning, § in¬
beordra tjänsteman i eller under styrelsen att verkställa eller biträda
vid utredningen, så ock därför anlita tillfälligt biträde af annan sak¬
kunnig man.
Efter medgifvande af chefen för civildepartementet äger styrelsen,
där sådant pröfvas nödigt, att inkalla samtliga distriktschefer till sam¬
manträde i hufvudstaden för öfverläggning om mera omfattande frågor an¬
gående allmänna arbeten.
Beträffande ärendenas handläggning må här omnämnas, att öfver- § 16-
direktören äger ensam besluta uti alla hos väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
förekommande ärenden, på sätt i instruktionen bestämmes.
Vid föredragning inför öfverdirektören af vissa ärenden skola samt¬
liga ledamöterna deltaga i ärendets behandling.
8 —082205. Löneregleringskommitténs bet. XXVIII.
58
Dessa ärenden äro de, som angå verkets organisation och arbets¬
ordning, utfärdande af allmänna författningar och cirkulär, underdåniga
förslag för tillsättning af distriktschefstjänster, tillsättande af tjänstemän
hos styrelsen samt förordnande af distriktsingenjörer, tjänstledighet, för¬
ordnande och afsked för äfvensom tjänstefel af den styrelsen underlydande
personal, styrelsens underdåniga ämbetsberättelse, äfvensom öfriga ärenden,
h vilka öfverdirektören anser böra handläggas uti ifrågavarande ordning.
Vid föredragning af andra än ofvan omförmälda ärenden erfordras
ej närvaro af annan ledamot än föredraganden.
Fattar öfverdirektören beslut, som strider mot föredragandens eller
annan tillstädes varande ledamots åsikt, åligger denne att låta till proto¬
kollet anteckna sin skiljaktiga mening, vid äfventyr att han eljest varder
för beslutet ansvarig; skolande, då skiljaktig mening förekommit uti mål,
som bör anmälas hos Kungl. Maj:t, protokollsutdrag däröfver bifogas den
underdåniga skrifvelsen i ämnet.
§ 17 Utan föregående föredragning inför öfverdirektören må ledamot
genom remiss eller särskild skrifvelse infordra från styrelsen underlydande
förklaringar, upplysningar och yttranden, som finnas erforderliga för ärendes
afgörande, samt till granskning, anteckning och förvaring befordra in¬
kommande handlingar, som äro af beskaffenhet att icke föranleda till
omedelbar åtgärd af styrelsen.
§ 18 Öfver alla ärenden, som skola förekomma till behandling i styrelsen,
låter vederbörande föredragande upprätta en lista, å hvilken vid hvarje
ärende medelst en kort anteckning utmärkes, att föredragning af detsamma
ägt rum.
Protokoll föres, när skiljaktiga meningar förekomma inom styrelsen
eller styrelsen eljest finner anledning förordna, att protokoll skall hållas.
Skrivelser och utlåtanden, som aflåtas till Kungl. Maj:t, under¬
skrivas af öfverdirektören och den eller de ledamöter, som deltagit i ären¬
dets handläggning hos styrelsen, hvarvid tillika utmärkes den, som varit
föredragande, öfriga utgående expeditioner i ärenden, föredragna inför
öfverdirektören, underskrivas af honom samt kontrasigneras af veder¬
börande föredragande.
59
Under ämbetsresa må öfverdirektören, utan att hafva inhämtat
yttrande af föredraganden, meddela föreskrifter om verkställighetsåtgärder
af beskaffenhet att icke tåla uppskof. Dock skola dylika föreskrifter, där
de icke afse rent tekniska frågor, skriftligen anmälas uti styrelsen vid
nästa sammanträde, som öfverdirektören bevistar.
År öfverdirektören frånvarande å ämbetsresa eller åtnjuter han se¬
mester eller tjänstledighet eller är han eljest hindrad att förvalta sin
tjänst, utöfvas styrelsens ämbetsbefattning, där ej Kungl. Maj:t särskildt
annorlunda förordnar, af styrelsens ledamöter. Därvid fordras för be¬
sluts fattande att, jämte föredraganden, minst en af de öfriga ledamöterna
är tillstädes; skolande, då olika meningar yppa sig mellan ledamöterna,
men med afgörandet icke kan utan olägenhet uppskjutas intill dess öfver-
direktören blifver i tillfälle att pröfva ärendet, styrelsens beslut utfärdas
i enlighet med flertalets mening eller, i händelse af lika röstetal för olika
meningar, enligt den mening, som föredraganden uttalat.
I öfverdirektörens frånvaro må dock icke, såvida ej Kungl. Maj:t
annorlunda förordnar, underdåniga förslag enligt § 12 i instruktionen af-
gifvas, lediga tjänster tillsättas annat än genom förordnande att tills vi¬
dare upprätthålla de med befattningen förenade göromål eller ansvar för
fel i tjänsten ådömas eller sådana åtgärder vidtagas, som rubba de grund¬
satser för ärendenas behandling eller förvaltningen, hvilka förut blifvit.
stadgade eller följda.
Vidkommande förvaltningen af de till väg- och vattenbyggnadsstyrel¬
sens förfogande ställda medel är i instruktionen stadgadt, bland annat,
att styrelsen äger att, i mån af behof eller enligt särskildt meddelad före¬
skrift, hos vederbörande myndighet rekvirera och uppbära de till styrel¬
sens förfogande för särskilda ändamål anslagna medel; skolande hvad af
sådana statsanslag lyftes äfvensom andra under styrelsens vård och
kontroll varande medel insättas i riksbanken, därest de icke behöfva genast
användas.
Alla frågor om utbetalning af medel afgöras af styrelsen. Anord¬
ningar och anvisningar för lyftning af medel underskrifvas antingen af
öfverdirektören med kontrasignation af byrådirektören eller, i öfverdi-
S &
§ 21.
§ 22.
§ 23, enl
k. k. “/it
1902
HO
rektörens frånvaro, af byrådirektören jämte en af styrelsens öfriga le¬
damöter.
§ 24. Hvad angår tjänstemännens åligganden, är i instruktionen föreskrifvet
för öfverdirektören, att han, såsom styrelsens chef, är Kungl. Maj:t i första
rummet ansvarig för uppfyllandet af styrelsens åligganden och tillser, att
tjänstemännen med nit, skicklighet och drift fullgöra sina skyldigheter.
För besiktning af pågående arbeten och anläggningar äger öfver¬
direktören, när han så aktar nödigt, att företaga ämbetsresor till orterna;
börande han dock före resans anträdande göra anmälan därom hos chefen
för civildepartementet.
§ 25, enl. Byråchefen för tekniska ärenden utom järnvägsärenden åligger:
k 1902.™ att bereda och föredraga alla tekniska ärenden angående de i § 1
i instruktionen uppräknade allmänna arbeten utom enskilda järnvägar samt
granska inkomna planer och berättelser angående dylika arbeten;
att ansvara för uppsättning och expediering af styrelsens skrivelser
mål, som tillhöra hans föredragning;
att närmast utöfva tillsyn öfver de inom styrelsen förekommande
tekniska arbeten, såvidt de icke angå enskilda järnvägar; samt
att, då han därtill förordnas, företaga inspektionsresor för kontroll
å allmänna arbeten. v
§ 26, enl.
k. k. 12/is
1902.
Byråchefen för järnvägsärenden tillkommer:
att bereda och föredraga alla tekniska ärenden, som angå de enskilda
järnvägarna, samt granska inkomna planer och berättelser angående dylika
arbeten;
att ansvara för uppsättning och expediering af styrelsens skrivelser
i mål, som tillhöra hans föredragning;
att närmast utöfva tillsyn öfver de inom styrelsen förekommande
tekniska arbeten, såvidt de angå enskilda järnvägar; samt
att, då han därtill förordnas, företaga resor för inspektion af färdiga
eller under arbete varande enskilda järnvägar.
§ 27, enl. Byrådirektören tillkommer:
1902.19 att bereda och föredraga alla på styrelsen ankommande administrativa
och ekonomiska ärenden;
61
att upprätta förslag till kontrakt och säkerhetsförbindelser angående
med statsbidrag understödda anläggningar och arbeten samt att granska
inkommande sådana kontrakts- och såkerhetshandlingar;
att ansvara för uppsättning och expediering af styrelsens skrivelser
i mål, som tillhöra hans föredragning;
att närmast utöfva tillsyn öfver de till den administrativa afdel-
ningen hörande ärendens behöriga gång; samt
att hafva kontroll öfver kassörsgöromålen och därvid själf föra
kontrollräkning öfver inflytande och utanordnade medel.
Byråingenjör och notarie biträda föredragandena, den förre hufvud¬
sakligen med granskning af inkommande ritningar och kostnadsförslag och
den senare hufvudsakligen med uppsättande af skrivelser i tekniska frågor
och uppgörande af nödiga statistiska tabeller, samt ombesörja på begäran
kopiering af kartor och ritningar, som förvaras hos styrelsen.
Registratorn och aktuarien åligger:
att föra styrelsens diarium och register;
att för hvarje år upprätta balanslista öfver de ärenden, som ej blifvit
slutligen handlagda;
att förvara, förteckna och tillhandahålla till styrelsens arkiv hörande
handlingar, kartor, ritningar, böcker, kontraktshandlingar och instru¬
ment m. in.;
att handhafva tillsynen öfver inventarierna i styrelsens lokal; samt
att ombesörja begärda afskrifter och utdrag af kansliets och arkivets
handlingar.
Revisorn och bokhållaren åligger:
att granska och annotera alla till styrelsen inkomna räkningar;
att granska alla till styrelsen enligt gifna föreskrifter inkommande,
men i dess hufvudbok icke ingående räkenskaper, med rätt att därvid
göra anmärkning och att å de medel, hvilka i följd af hans anmärkningar
fastställas till betalning och inflyta, uppbära anmärkningsarfvode med
femton procent af det influtna beloppet;
§ 28.
§ 29.
§ 30, enl.
k. k. *•/it
1902.
att, under kontroll af byrådirektören, vara styrelsens uppbördsman
och redogörare samt i sådan egenskap kvittera alla till styrelsen inflytande
medel, föra alla med afseende å dessa medels disposition och redovisning
nödiga anteckningar och räkenskaper, besörja insättning i riksbanken af
styrelsens medel samt verkställa alla beslutade utbetalningar; samt
att biträda vid uppsättning af skrivelser och vid andra kansli-
göromål.
§ 31. De extra ordinarie tjänstemännen samt rit- och skrifbiträdena fullgöra
de arbeten, som föreläggas dem af styrelsen.
§ 32. Distriktschef, skall bo inom distriktet å ort, som med hänsyn till
kommunikationer, telegraf- och postförbindelser inom distriktet har ett
bekvämt läge, samt får icke lämna distriktet annat än efter uppdrag eller
särskild tillåtelse af styrelsen. Distriktschef har till åligganden:
att förskaffa sig noggrann kännedom om sitt distrikts topografi,
hydrografi, statistik och kommunikationsmedel samt dessa sistnämndas
brister och sättet för deras förbättrande;
att afgifva skriftliga utlåtanden i frågor, som af styrelsen öfver-
lämnas till hans hörande;
att föra diarium öfver in- och utgående tjänsteskrifvelser och hand¬
lingar samt upprätta förteckning öfver de kartor, förslag och andra hand¬
lingar angående allmänna arbeten, som vid distriktschefsexpeditionen
emottagits och förvaras, äfvensom ansvara för deras vård;
att verkställa anbefallda undersökningar och tekniska eller ekono¬
miska utredningar angående sådana allmänna arbeten, som omförmälas i
§ 1 af instruktionen, samt upprätta de för sådana ärendens handläggning
hos styrelsen nödiga ritningar och kostnadsförslag;
att enligt styrelsens föreskrifter leda utförandet af de arbeten, som
stå under styrelsens omedelbara inseende och särskild! anförtros åt
distriktschefen;
att företaga inspektionsresor inom distriktet, enligt honom af sty¬
relsen meddelad särskild befallning, och därvid — utan ingripande i den
särskilda förvaltningen för enskildas arbeten, som understödjas med stats¬
bidrag — tillse och kontrollera, att undersökningar verkställas och dylika
63
arbeten utföras i enlighet med fastställda planer under ledning af lämplig
person; tillhandagå med råd och upplysningar; söka rätta tekniska misstag
och granska under arbetes utförande väckt förslag om ändring af gillad
arbetsplan samt till styrelsen afgifva yttrande öfver sådant förslag; förrätta
besiktning å redan verkställda anläggningar och utfärda sådant intyg, som
erfordras för bedömande, huruvida arbetsföretag må kunna såsom full-
bordadt godkännas af styrelsen; samt att efter slutad inspektion insända
till styrelsen berättelse därom, innefattande redogörelse för pågående
arbetens fortgång och redan färdigas underhåll jämte anmälan, om fel
eller försummelser blifvit begångna i afseende å utförandet eller under¬
hållet; samt
att, om behofvet så fordrar, verkställa uppdrag utom distriktet efter
förordnande af styrelsen.
Efter anmälan hos styrelsen kan distriktschef med styrelsens till¬
stånd, såvidt tjänsten det medgifver, emottaga uppdrag att såsom arbets¬
chef leda företag inom distriktet, äfvensom öfvertaga andra till yrket
hörande befattningar; dock att i ty fall, om uppdragen och befattningarna
angå arbeten, som stå under styrelsens kontroll, inspektionen öfver dem
uppdrages åt annan af styrelsen förordnad tjänsteman.
Distriktsingenjör, som skall bo inom distriktet och icke må lämna § 33.
detsamma utan efter uppdrag eller särskild tillåtelse af styrelsen, har till
närmaste förman distriktschef en, till hvars biträde i tjänsten han är an¬
ställd, med skyldighet att på eget ansvar verkställa de inspektioner eller
andra förrättningar, hvartill han förordnas, äfvensom att, därest han där¬
till erhåller förordnande, vid förfall för distriktschefen förvalta dennes
ämbete. Han äger att med distriktschefens tillåtelse åtaga sig enskilda
uppdrag i yrket, såvidt tjänsten det medgifver.
Hvar och eu af väg- och vattenbyggnadsstyrelsens tjänstemän skall, § 34.
under iakttagande i öfrigt af hvad instruktionen stadgar, efterkomma
styrelsens befallningar och föreskrifter i tjänsten.
Tjänsteman i eller under styrelsen får icke åtaga sig byggnads- § 35.
arbetens utförande på entreprenad eller mottaga anställning i entrepre¬
nörs tjänst.
64
8 36.
I fråga om semester bör här omnämnas, att dylik ledighet må, när
sådant kan äga rum utan hinder för göromålens behöriga gång, åtnjutas
af öfverdirektören och styrelsens ledamöter under en och en half månad
och af öfriga tjänstemän, med undantag af distriktstjänstemännen, under
en månad årligen, allt enligt den fördelning, som af öfverdirektören be¬
stämmes.
Till kommittén öfyerlämnade handlingar.
Genom kungl. cirkulär den 25 oktober 1901 anbefalldes ämbetsverk
och myndigheter att hvar för sin förvaltningsgren inkomma med utred¬
ning, huruvida, under angifven förutsättning, för tiden efter år 1902 änd¬
ringar i vederbörande lönestater kunde anses böra äga rum, därvid tillika
borde komma under öfvervägande, huruvida genom förenklingar i förvalt¬
ningen tillfälle kunde beredas till indragning af tjänster, som genom de
förändrade anordningarna kunde undvaras.
I anledning däraf afgaf väg- och vattenbyggnadsstyrelsen den 30
maj 1902 underdånigt utlåtande, som öfverlämnades till kommittén med
skrifvelse från civildepartementet den 23 oktober 1902.
I detta utlåtande framhöll väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, huru¬
som den redan förut, senast år 1901, fästat uppmärksamhet å »be-
hofvet af ökadt antal tjänstemän och ökade aflöningar åt dessa, bland
annat emedan erfarenheten visat, att fullgoda arbetskrafter på de tekniska
afdelningarna icke kunde åt ämbetsverket förvärfvas annat än för kort
tid, då dylika sökte anställning icke för att kvarstanna, utan för att efter
förvärfvade meriter öfvergå till de mera inbringande distriktschefsplatserna
eller till den enskilda yrkesutöfningen».
I afseende å de under styrelsen lydande distriktstjänstemännen ut¬
talade styrelsen, att dessas löneförmåner enligt stat visserligen vore mycket
obetydliga, men att, då dessa tjänstinnehafvares hufvudsakliga inkomster
utgjordes dels af ersättningar enligt taxa för fullgjorda förrättningar och
dels af godtgörelse för uppdrag från kommuner och enskilda, styrelsen
ansåge sig sakna anledning att för dessa tjänstemän föreslå någon löne¬
förhöjning.
Åberopande föregående framställningar om behofvet af förstärkning
af arbetskrafterna inom styrelsen och betonande, hurusom ärendenas antal
9—082205. Lön? reglering skommitténs bet. XXVIII.
Väg- och
vattenbygg-
naos-
styrelsens
yttrande i
ant. af cirk.
26/io 1901.
66
och omfattning allt jämt ökades, samt att fördenskull »anledning och be¬
rättigande» för styrelsen ej förefunnes att kunna föreslå någon indragning
af tjänster, ansåg styrelsen emellertid, att på grund af ofvanberörda cir¬
kulär någon anledning ej förelåge att i detta sammanhang ifrågasätta an¬
visande af anslag till aflöning för nya befattningar eller uppflyttning i
högre grad af redan befintliga ämbeten inom styrelsen, utan framlade
styrelsen i anslutning till hvad den i sitt underdåniga utlåtande anfört
följande förslag till stat för ämbetsverket: I
|
|
K r o
|
n o r.
|
|
|
|
Lön.
|
Tj änst-
görings-
|
Hyres-
|
Summa.
|
|
|
pen¬
ningar.
|
bidrag.
|
|
|
|
Chefen..............
|
6,300
|
2,900
|
1,200
|
10,400
|
|
1 ledamot...........
|
4,600
|
2,200
|
1,000
|
7,800
|
1 Dessutom ett ålderstillägg
|
> efter fem års tjänstgöring
|
1 d:o . ..........
|
4,600
|
2,200
|
1,000
|
7,800
|
1 med 600 kronor.
|
1 d:o ............
|
3,100
|
1,700
|
800
|
5,600
|
|
1 byråingenjör..........
|
2,400
|
1,400
|
600
|
4,400
|
Dessutom ålderstillägg efter
|
1 registrator och aktuarie.....
|
1,900
|
1,400
|
600
|
3,900
|
fem och tio års tjänst¬
göring med 500 kronor
|
1 revisor och bokhållare......
|
1,900
|
1,400
|
600
|
3,900
|
för hvarje gång.
|
1 notarie .............
|
1,900
|
1,400
|
600
|
3,900
|
|
1 vaktmästare..........
|
700
|
500
|
200
|
1,400
|
\ Dessutom ett ålderstillägg
> efter fem års tjänstgö-
|
1 d:o ..........
|
600
|
400
|
100
|
1,100
|
) ring med 100 kronor.
|
1 distriktschef..........
|
3,000
|
—
|
—
|
3,000
|
|
5 distriktschefer.........
|
15,000
|
—
|
—
|
15,000
|
|
| 1 distriktsingenjör, arfvode.....
|
—
|
—
|
—
|
1,500
|
-
|
| 5 distriktsingenjörer, d:o.....
|
—
|
—
|
-
|
7,500
|
|
Anm. Så, länge förste vaktmästaren åtnjuter förmånen af fri bostad, ntgår ej hyresbidrag.
Styrelsens
underd. skrif¬
velse 20/n
1903.
I en till Kungl. Maj:t den 20 november 1903 aflåten skrifvelse,
angående anslag att äskas af 1904 års Riksdag, hemställde väg- och vat¬
tenbyggnadsstyrelsen jämväl, att hos Riksdagen måtte göras framställnin
om uppförande å styrelsens stat af dels en sekreterare med en aflönin
af 4,000 kronor, däraf 2,500 i lön och 1,500 i tjänstgöringspenningar,
jämte rätt till två ålderstillägg, hvartdera å 500 kronor, dels ock en yt-
bo bo
67
terligare byråingenjör med en aflöning af 3,500 kronor, däraf 2,300 i lön
och 1,200 i tjänstgöringspenningar, jämte två ålderstillägg, hvartdera
å 500 kronor. I händelse af bifall därtill borde dock enligt styrel¬
sens åsikt anslaget till vikariatsersättning m. m. kunna minskas med 1,000
kronor, eller till 16,000 kronor.
Styrelsens ifrågavarande underdåniga skrifvelse öfverlämnades genom
kungl. remiss den 12 januari 1904 till kommittén för att, i hvad skrif-
velsen afsåge inrättande af de föreslagna sekreterar- och byråingenjörsbe-
fattningarna, tagas i öfvervägande vid fullgörande af det kommittén genom
nådigt bref den 3 oktober 1902 meddelade uppdrag.
I en till kommittén aflämnad, den 1 maj 1909 och den 6 septem¬
ber 1910 dagtecknad promemoria hafva väg- och vattenbyggnadsstyrelsens
nuvarande önskemål i afseende å regleringen af löneförhållandena m. m.
vid ämbetsverket blifvit framställda.
Därvid har uppmärksamheten fästats å den stora ökning styrelsens
arbetsmängd undergått de senare åren.
I sådant hänseende må här anföras, att antalet inkomna ärenden,
som år 1882 uppgick till 863, under år 1908 stigit till 4,522, samt att
antalet afgångna skrifvelser, som år 1882 var 883, under år 1908 utgjorde
4,527. Under femårsperioden 1904—1908 hade antalet inkomna mål ökats
med 35 procent samt antalet afgångna skrifvelser med 33 procent.
Den starka ökningen af arbetsmängden hade föranledts dels af höj¬
ning i fonderna för statsanslag och statslån till landsvägar, hamnbyggna¬
der, brobyggnader, farleder, vattenaflednings- och frostafdikningsföretag
m. in., dels däraf, att vattenrättsärenden underställts styrelsens pröfning i
följd af gällande föreskrifter angående kungsådras öfverbyggande, dels ock
däraf att styrelsen haft att handlägga ett stort antal ärenden angående
elektriska järnvägar samt rörande enskilda järnvägars rullande materiel,
stationsanläggningar, kontroll å broar, järnvägsolyckor in. m.
Det funnes, anfördes vidare i promemorian, icke någon anledning an¬
taga, att antalet af de till styrelsens handläggning hörande ärenden skulle
nedgå. Snarare kunde förväntas ytterligare ökning bland annat på grund
af de utaf 1907 års Riksdag beslutade höjningar af norrländska afdiknings-
Promemoria
7s 1909 o. •/»
1910.
68
anslaget och af väganslaget. Krafvet på en fortsatt ökning af anslaget
till vägbyggnader vore starkt och torde få inom den närmaste framtiden
tillgodoses, såsom framginge af följande tablå:
Inneliggande Beräknad an- Erforderligt anslag
ansökningar läggnings- = V» af den beräknade
den 31 december kostnad. kostnaden.
är Kronor. Kronor.
1894 ............... 3,674,487 2,449,658
1898 ............... 5,250,034 3,500,023
1902 ............... 5,937,787 3,958,525
1905 ............... 6,935,654 4,623,769
1908 ............... 10,613,853 7,075,200
Jämte det i promemorian redogöres för de arbetskrafter, som stått
styrelsen till buds, har tillika meddelats att på grund af otillräckligheten
af de medel, som anslagits till aflöning åt extra biträden, omsättningen af
dessa biträden varit så stark, att hvarje biträde stannat hos styrelsen i
medeltal endast ett hälft år. Täta ombyten jämväl af den ordinarie byrå-
ingenjörstjänstens innehafvare hade af enahanda anledning måst ske. Det
ständiga och täta ombytandet af byråingenjör och biträdande ingenjörer
i styrelsen hade med nödvändighet måst och måste allt framgent medföra
synnerligen svåra olägenheter.
Sådana som förhållandena voro, hade det varit och vore fortfarande
förenadt med de allra största svårigheter att besätta byråingenjörstjänsten
med kompetent person och att erhålla dugliga tekniska biträden, som
stannade tillräckligt länge för att blifva till verklig nytta i arbetet.
Bristen på erforderligt antal tjänstemän å styrelsens stat hade äfven
gjort sig kännbar genom svårigheter att under de byråcheferna tillkom¬
mande årliga semesterledigheterna behörigen uppehålla deras tjänster.
De ständiga och täta ombytena af byråingenjör i styrelsen hade
sålunda vållat, att byråchefens å tekniska afdelningen tjänst under hans
semester flera gånger på senare aren måst upprätthållas antingen genom att
därtill förordna en längesedan från ordinarie tjänst pensionerad major i väg-
och vattenbyggnadskåren eller genom att till tjänstgöring i styrelsen in¬
kalla en af de under styrelsen lydande distriktscheferna, till väsentliga
olägenheter såväl för styrelsen som för distrikten.
69
Vid längre tids tjänstledighet för byråchef på grund af hälsoskäl
hade det jämväl visat sig under nuvarande personalförhållanden vara
förenadt med de allra största svårigheter att uppehålla byråchefs tjänst
på ett för ämbetsverket tjänligt sätt.
Att styrelsen icke förfogat öfver tillräckliga medel att anställa ett
mot arbetsmängden svarande tillräckligt antal biträdande ingenjörer och
att de tillgängliga medlen endast medgifvit efter nutida förhållanden all¬
deles för låga arfvoden åt dessa ingenjörer, hade också starkt inverkat
på möjligheten att utan eftergift i fordringarna på nöjaktiga och grund¬
liga utredningar åstadkomma den snabba handläggning af ärendena, som
det allmännas intresse måste fordra.
Efter uppräknande af de olika slag af göromål, som enligt instruk¬
tionen ålåge byråcheferna, anfördes i promemorian, hurusom de båda byrå¬
cheferna uppenbarligen icke kunde på ett för staten och allmänheten till¬
fredsställande sätt fullgöra alla dessa omfattande åligganden med mindre
de, hvar å sin afdelning, hade till biträde erforderligt antal väl kvalifice¬
rade tjänstemän utan allt för täta ombyten. Därutinnan bruste emellertid
den nuvarande organisationen i högst betänklig grad.
Det otillräckliga antalet tjänstemän å afdelningarna och omöjligheten
att för någon längre tid få behålla dem som funnes, beroende på de allt¬
för ringa aflöningsförmånerna, hade äfven vållat, att nödvändigheten för
byråcheferna att ansvara för uppsättning och expediering af styrelsens
skrifvelser i alla mål, som tillhörde deras föredragning, verkat i hög grad
betungande och varit mycket hinderlig för deras mera maktpåliggande
ämbetsverksamhet.
Då byråchefernas tid alldeles för mycket måst tagas i anspråk af
dessa göromål, från hvilka de borde i möjligaste mån vara befriade,
hade byråcheferna i alltför hög grad saknat tid och arbetsro att kunna
så snabbt som önskvärdt varit afgifva sådana utlåtanden i förekommande
stora frågor, som kräfde en tidsödande utredning och en mångsidig fack¬
mässig belysning. Det hade därför, uteslutande på grund af bristen på
erforderligt antal kompetenta, fast anställda biträden i tjänsten, icke kunnat
undvikas, att de största och viktigaste frågor, som kräfde en mera tids¬
ödande och djupgående utredning, mången gång fått vänta i åratal innan
70
vederbörande byråchef blifvit i stånd att bereda sig ledighet att helt ägna
sig åt sådana frågors utredning.
Af enahanda anledning hade det jämväl visat sig vara omöjligt för
byråcheferna att kunna bereda sig tid och ledighet till att företaga inspek-
tionsresor för kontroll å allmänna arbeten och enskilda järnvägar.
Att allt detta vore missförhållanden, som vid den förestående löne¬
regleringen borde undanröjas, läge för väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
i öppen dag. Också hade styrelsen uteslutande i afvaktan på denna
reglering icke funnit sig förut böra göra underdånig framställning om in¬
rättande af behöfliga nya befattningar å styrelsens stat.
I vår brådskande tid hade — säges det i promemorian — krafvet
å ett snabbt afgörande af föreliggande ärenden blifvit allt starkare. Skulle
väg- och vattenbyggnadsstyrelsen kunna motsvara detta tidens berättigade
kraf, och det blifva möjligt att för framtiden undgå dessa svåra olägen¬
heter, af hvilka arbetet inom ämbetsverket under nuvarande förhållanden
lede, måste nödvändigt styrelsens arbetskrafter i erforderlig omfattning
ökas och denna ökning ske genom det erforderliga antalet tjänstemäns
anställande på ordinarie stat med efter nutida förhållanden tillräckliga
löneförmåner.
För afhjälpande af det nuvarande missförhållandet mellan styrelsens
arbetsmängd och dess arbetskrafter måste enligt styrelsens bestämda åsikt
å dess tekniska afdelning och å järnvägsafdelningen finnas anställd följande
personal:
ä tekniska af delningen:
en byråchef och föredragande,
en förste byråingenjör,
en andre byråingenjör,
en förste biträdande ingenjör,
en andre biträdande ingenjör,
en tredje biträdande ingenjör,
en notarie,
ett ritbiträde och renskrifverska samt
en renskrifverska;
71
ä järnväg saf delning en:
en byråchef och föredragande,
en förste byråingenjör,
en andre byråingenjör,
en maskininspektör,
en förste biträdande ingenjör,
en andre biträdande ingenjör,
en tredje biträdande ingenjör,
en notarie,
ett ritbiträde och renskrifverska samt
en renskrifverska.
Enligt den s. k. trafiksäkerhetskommitténs underdåniga framställning
den 26 september 1907 skulle, om och när nämnda kommittés förslag till
förordning angående kontroll öfver enskild järnväg för allmän trafik vunne
Kungl. Maj:ts fastställelse, tillkomma å järnvägsafdelningen inom väg-
och vattenbyggnadsstyrelsen ytterligare en maskininspektör och en bro¬
inspektör.
Efter hvad i promemorian meddelades, funnes å den tekniska af-
delningen inom väg- och vattenbyggnadsstyrelsen under nuvarande för¬
hållanden, förutom byråchefen, en byråingenjör, fyra biträdande ingen¬
jörer, ett ritbiträde och renskrifverska samt en renskrifverska, under
det att enligt det i promemorian innefattade förslaget där skulle anställas,
förutom byråchefen, två byråingenjörer, tre biträdande ingenjörer, en
notarie, ett ritbiträde och renskrifverska samt en renskrifverska. öknin¬
gen i antal å denna afdelning skulle sålunda utgöra allenast en tjänste¬
man (notarie).
Enligt den sålunda föreslagna nya organisationen skulle å den tek¬
niska afdelning en:
förste byråingenjören
biträda byråchefen med de maktpåliggande och mera tidsödande utred¬
ningarna i större tekniska frågor, så att dylika viktiga ärenden, som
kräfde ett djupgående studium och fackmässiga utlåtandens afgifvande,
icke måtte blifva till sin handläggning fördröjda,
72
biträda med uppsättandet af dylika viktiga och mera omfattande
utlåtanden och underdåniga yttranden,
ansvara för och öfvervaka den tekniska granskningen af inkommande
arbetsplaner och förslag till allmänna arbeten, samt
under byråchefens semester, tjäntsledighet eller bortovaro å inspek-
tionsresor upprätthålla byråchefens tjänst och därunder ansvara för de
därpå hvilande åliggandena;
andre byråingenjören
biträda med verkställande af mindre omfattande tekniska utredningar,
uppsättande af skrivelser och mindre utlåtanden af tekniskt innehåll,
uppsättande af de årliga inspektionsorderna till distriktstjänstemännen,
uppsättande af de skrivelser till vederbörande myndigheter och arbets-
direktioner, hvilka föranleddes af de berättelser och rapporter, som af distrikts¬
tjänstemännen till styrelsen årligen afgåfves öfver verkställda inspektioner
å allmänna arbeten,
deltaga i den tekniska granskningen af inkommande arbetsplaner
och förslag till allmänna arbeten,
bearbeta och handlägga de från arbetsdirektioner inkommande
arbetsrapporter och öfriga uppgifter,
ansvara för och verkställa behörig expedition af från afdelningen
afgående skrivelser och utlåtanden,
ansvara för det riktiga införandet i byråchefens diarium af in-
och utgående skrivelser och utlåtanden från afdelningen;
föra afdelningens tekniska liggare,
kollationera afgående skrivelser, samt
under förste byråingenjörens semester eller tjänstledighet upprätthålla
dennes tjänstebefattning;
förste biträdande ingenjören
verkställa den tekniska granskningen af alla inkommande arbetsplaner
och kostnadsförslag för samtliga allmänna arbeten,
uppsätta de förberedande utredningar och promemorior, som därvid
erfordrades,
73
affatta afdelningens årsberättelse med tillhörande statistiska ta¬
beller, samt
under andre byråingenjörens semester eller tjänstledighet upprätt¬
hålla dennes tjänstebefattning;
de öfriga biträdande ingenjörerna
deltaga i den tekniska granskningen af arbetsplaner och kostnadsförslag
för allmänna arbeten, samt
uppsätta förberedande utredningar och promemorior, m. m.;
notarien
biträda med uppsättning af skrifvelser hänförliga till löpande ärenden,
utdrag och referat, uppsättande af skrifvelser af juridisk art och upp¬
sättande af styrelsens protokoll, samt
fullgöra därmed sammanhängande antecknings- och expeditionsgöromål;
det kvinnliga rit- och skrifbiträdet
handhafva och vårda det till afdelningen hörande ritningsarkivet, där-
öfver föra erforderliga liggare, utföra förekommande kopieringar af rit¬
ningar, kartor, m. in. samt
biträda med renskrifning å afdelningen;
r enskrifverskan
verkställa renskrifning och utskrift å afdelningen.
Behofvet af en särskild notarie för hvardera af de båda tekniska
byråcheferna hade redan för mer än tio år sedan framhållits af dåvarande
chefen för civildepartementet vid föredragning den 13 januari 1899 inför
Kungl. Maj:t af väckt fråga om anställande af en sekreterare för äm¬
betsverket.
Departementschefen hade därvid betonat, att, då skrifvelser och ut¬
låtanden från afdelningarna för tekniska ärenden och järnvägsärenden
i de flesta fall vore af tekniskt innehåll, det syntes departementschefen,
särskildt om uppsättningen ombesörjdes af icke tekniskt bildad person,
kräfvas ledning och öfvervakande därvid från vederbörande föredragandes
sida. Detta förutsatte åter, för undvikande af fruktlöst arbete, tillfälle
till så godt som ständig beröring under tjänstetiden mellan de båda
tjänstemännen.
10—082205. Lönereglering skommitténs btt. XXV111.
74
Vidare hade departementschefen den uppfattningen, att anställandet
af en för hela ämbetsverket gemensam sekreterare svårligen kunde bereda
ledamöterna afsedd lindring, utan att det snart skulle visa sig nödvändigt
att utom denne tjänsteman anställa ordinarie biträden, särskildt för expedi-
tionsgöromålen på de tekniska afdelningarna.
För undanröjande af de olägenheter, som vidlådde det dåvarande
systemet, och beredande åt ledamöterna af den behöfliga lindringen borde,
enligt departementschefens åsikt, icke en utan två ordinarie tjänstemän
anställas.
Erfarenheten inom väg- och vattenbyggnadsstyrelsen under den
därefter förflutna tiden hade, enligt styrelsens åsikt, icke jäfvat, riktigheten
af hvad departementschefen sålunda anfört, utan behofvet af en särskild
notarie för hvardera afdelningen, den för tekniska ärenden och den för
järnvägsärenden, hade alltjämt gjort sig kännbart på den afdelning, som
varit och fortfarande vore i saknad af notarie, nämligen afdelningen för
tekniska ärenden. Styrelsen ansåge därför sagda behof numera icke blifva
fylldt genom en för verket i dess helhet gemensam sekreterare, utan endast
genom särskilda notarier för resp. afdelningar.
Enligt gifna föreskrifter, till hvilka i den ifrågavarande promemo¬
rian hänvisades, hade väg- och vattenbyggnadsstyrelsen fått sig ålagdt
en synnerligen vidtomfattande kontroll och öfvervakande skyldighet be¬
träffande de enskilda järnvägarna, med tillhörande anordningar och drift.
Denna tillsyn gällde icke blott det tekniska utförandet utan om¬
fattade äfven den ekonomiska granskningen af byggnadsplanerna, och i visst
fall, då statslån afsåges, jämväl den ekonomiska kontrollen öfver hushåll¬
ningen med de tillgängliga medlen. Den afsåge vidare allt, hvarpå trafik¬
säkerheten vid en järnväg berodde, således den lämpliga beskaffenheten
af banvallen, stationsanordningar, signaler, broar och öfverbyggnad samt
andra konstarbeten, rullande materiel m. m.
Af särdeles vikt och betydelse syntes blifva tillsynen öfver broarna
och rullande materielen samt järnvägarnas öfverbyggnad och signalsystem
äfvensom kostnadsberäkningarna.
75
Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen hade också funnit sig böra i an¬
ledning af dessa uppdrag och åligganden utfärda åtskilliga i förenämnda
promemoria åberopade cirkulär angående inspektioner å allmänna väg-
och vattenbyggnader, innefattande jämväl järnvägar, rörande arbetsplaner
för allmänna arbeten, däribland järnvägar, angående trafiksäkerhetens till¬
godoseende vid enskilda järnvägar, angående rullande materiel och angåen¬
de kontroll af järnvägsbroar.
Till följd af dessa föreskrifter inkomme till styrelsen ett betydande
antal inspektionsrapporter och utredningar angående järnvägarna samt deras
tekniska och ekonomiska angelägenheter. Dessa redogörelser kräfde i
styrelsen granskning och handläggning samt bearbetning af inkomna
materielet med tillhörande annotationer.
För fullgörande af de åligganden, som tillhörde järnvägsafdel¬
ningen, tjänstgjorde därstädes, förutom byråchefen, en notarie, en maskin-
inspektör samt två å tre biträdande ingenjörer och två renskrifverskor
äfvensom cirka två timmar dagligen en amanuens.
I regeln vore byråchefen upptagen af att studera inneliggande järn¬
vägsärenden, koncessionsfrågor och vissa organisationsfrågor äfvensom de
landets järnvägsfrågor i allmänhet, som stode på dagordningen; vidare
måste han dagligen emottaga de många personer, som önskade förhandla
med honom i järnvägsfrågor. Därtill komine hans åligganden att
föreslå styrelsens beslut i järnvägsfrågor äfvensom att förordna om
utlåtandenas formulering och samtliga afgående skrifvelsers granskning
och expedition. I öfrigt hade han att med oaflåtlig uppmärksamhet följa
hvad som erfordrades för att tillgodose de enskilda järnvägarnas trafik¬
säkerhet och att tillgodose allmänhetens intresse af att kostnadsförslagen
vore utförda på betryggande sätt, och att arbetena ställdes under lämplig
kontroll och tillsyn.
Notarien hade att biträda byråchefen vid såväl granskningen som
uppsättandet af utlåtanden och expedieringen af samtliga ärenden och måste
därför besitta både teknisk och ekonomisk samt juridisk kunskap äfvensom er¬
farenhet i järnvägsfrågor. (Titeln »notarie» syntes styrelsen med nu gäl¬
lande arbetsordning vilseledande, då tjänstegöromålen hufvudsakligen vore
76
af teknisk art och fordringarna på innehafvaren fullt jämställda med dem
för byrådirektör i järnvägsstyrelsen.)
De biträdande ingenjörerna utförde sitt arbete enligt notariens an¬
visning och hade därvid att utföra en mängd siffergranskningar och
Ö O O O
annotationer samt upprätta promemorior.
Maskininspektören hade att kontrollera hela det enskilda järnvägs¬
nätets rullande materiel samt dessutom afgifva sina rapporter till styrelsen.
Angående broinspektionen hade styrelsen visserligen utfärdat före¬
skrifter, men bristande tillgång på personal å järnvägsafdelningen föran¬
ledde, att denna viktiga del af kontrollen icke kunde på nöjaktigt sätt
medhinnas.
Personalen å väg- och vattenbyggnadsstyrelsens järnvägsafdelning
skulle enligt det i meranämnda promemoria innefattade förslag utgöras
af följande personer med nedan angifna åligganden.
Byråchefen å järnvägsafdelningen hade att personligen genomgå
och granska samt i styrelsen föredraga alla järnvägsärenden och för che¬
fen för väg- och vattenbyggnadskåren ärenden angående nämnda kår
äfvensom att ombesörja uppsättandet af och ansvara för alla utgående
skrifvelser i dessa mål.
Det skulle jämväl åligga denne byråchef,
att studera samtliga inom landet förekommande järn vägsfrågor för
att i koncessionsfrågor kunna afgifva riktiga utlåtanden,
att iakttaga alla i landet pågående enskilda järnvägsbyggnader och
där förekommande arbetspris, samt arbetsmetoder,
att öfvervaka brokontrollen och maskinkontrollen,
att i fråga om de med statsmedel understödda järnvägsbyggnaderna
utöfva särskild uppsikt och kontroll,
att följa järnvägsteknikens utveckling, jämväl på det elektrotekniska
området,
att utöfva tillsyn öfver den inom styrelsen förekommande hand¬
läggningen af alla järnvägsärenden,
att företaga resor för inspektion af färdiga eller under arbete
varande enskilda järnvägar, samt
att förhandla med de personer, som i järnvägsärenden sökte styrelsen.
77
Förste byråingenjören skulle biträda byråchefen med uppsättande af
skrivelser i tekniska frågor och sålunda i regel uppsätta utlåtanden an¬
gående järnvägskoncessioner, statslån, fastställelse af undantagna sträckor,
ändringar i fastställda planer eller befrielse från bestämmelser i fastställda
planer, järnvägars nedläggande, afsöndring och uppdelning, sammanslutning
af järnvägar och järnvägars försäljning, expropriation, nya stationer och
bispår, fastställelse af stationer, som anlagts utan Kungl. Maj:ts tillstånd,
ombyggnad af järnvägar eller järnvägsdelar, anslutningar mellan järnvägar,
korsningar af vattenfarleder, koncessionsöfverlåtelser, m. m. äfvensom skrivel¬
ser angående omstakning, renstakning, lagfart, inteckning, afsyningar,
besiktningar, trafiktillstånd, tåghastighet, trafiksäkerhet, grindbevakning
och stängsel, vägkorsningar, elektriska transportledningar m. m.
Vidare skulle det ankomma på förste byråingenjören att föra sakre¬
gister och samla sådana särskilda promemorior och utredningar, som kunde
hafva betydelse för framtida ärendens handläggning i styrelsen, äfvensom
att behandla inspektionsberättelser, handhafva månatlig tillsyn af annotationer,
expeditioner och inkommande uppgifter jämte däraf föranledda påminnel¬
ser till järnvägsbolag, öfvervaka »utskrifternas behöriga gång» och järn vägs¬
arkivet samt i allmänhet att utöfva närmaste tillsynen öfver det på järn-
vägsafdelningen förekommande arbetet, verkställa inspektionsresor in. m.
Andre byråingenjören skulle hafva att utföra och öfvervaka den
tekniska granskningen af inkommande ärenden, såsom granskning af rit¬
ningar och kostnadsförslag med förekommande massberäkningar och värde¬
sättningar i enlighet med dagens priser, granska arbetsplaner ur konstruk¬
tiv och ekonomisk synpunkt, verkställa diverse utredningar och i dessa
ärenden uppsätta promemorior äfvensom skrivelser i den mån det kunde
medhinnas, samt på order utföra inspektionsresor.
Förste biträdande ingenjören skulle biträda byråingenjörerna vid deras
arbete med massberäkningar, kostnadsförslag, teknisk granskning af in¬
kommande ärenden samt utredningar i öfriga ofvannämnda ärenden, upp¬
sätta skrivelser angående expedierande af kungl. resolutioner och af remis¬
ser äfvensom angående förlängning i fastställd tid, stationsnamn, rullande
materiel, kronojordar, kontrollorder, förordnanden, underrättelser in. m.,
mestadels sådana skrifvelser, där styrelsens formulär användes, författa af-
78
delningens årsberättelse med tillhörande statistiska tabeller äfvensom ex¬
pediera afgående skrivelser.
Andre biträdande ingenjören skulle biträda vid teknisk granskning
och diverse utredningar, upprätta föredragningslista och föra liggare öfver
afdelningens inkomna och afgångna ärenden, samt utföra en del öfriga
annotationer, ordna och granska inkommande rapporter, statistiska upp¬
gifter och tidtabeller m. m., ordna afdelningens handlingar och skrivelser,
kollationera afgående skrivelser, samt upprätta balanslistor, minneslistor
och restlängd öfver infordrade ritningar m. m.
Tredje biträdande ingenjören skulle handhafva styrelsens broböcker
och annotationer rörande rullande materielen samt biträda i styrelsen vid
handläggning af ärenden rörande brokontroller och maskininspektioner
samt ärenden, som inkomine från maskininspektören och från broin¬
spektören.
En juridiskt bildad notarie skulle hafva att uppsätta längre referat
samt skrifvelser af mera juridisk art, redigera afdelningens statistik samt
stenografera muntliga anföranden, som skulle affattas i skrifvelser.
Ett kvinnligt ritbiträde och renskrifverska skulle handhafva och vårda
alla till järnvägsafdelningen hörande handlingar och ritningar samt där-
öfver föra erforderlig liggare, utföra kopieringar och förekommande in-
ritningar af järnvägslinjer å styrelsens kartor m. in., samt biträda vid
renskrifning å järnvägsafdelningen.
En renskrifverska skulle utföra afdelningens renskrifning i öfrigt.
Såsom skäl för den föreslagna ökningen af arbetskrafterna å järn¬
vägsafdelningen har åberopats, hurusom de till afdelningen hörande göromålen
varit i stark och oaflåtlig tillväxt. I berörda afseende har anförts, huru¬
som antalet från afdelningen expedierade skrifvelser, som år 1902 ut¬
gjorde 713, år 1907 stigit till 1,545 och sålunda mer än fördubblats,
under det att personalen däremot under nämnda tid icke blifvit för¬
stärkt.
Enligt hvad i promemorian erinrats, hade till ökningen i arbetet
särskildt bidragit dels tillkomsten af nya slag af ärenden, dels mera
ingående behandling af vissa slag af ärenden.
79
Till förstnämnda slag hörde ärenden angående:
1) elektriska järnvägar;
2) rullande materiel. Cirkulär angående de enskilda järnvägarnas
rullande materiel hade utfärdats den 21 juni 1905; hvarjämte maskin¬
inspektionen hade till följd skrivelser angående förordnande af besiktnings¬
män, ritningsgranskare och kontrollanter för tillverkning, angående trafik¬
tillstånd och godkännande af ritningar, med tillhörande slutgranskning;
3) brokontroll. Cirkulär angående revision af broar hade utfäi’dats
den 27 juni 1906;
4) trafikkontroll. Cirkulär angående trafiksäkerhetens tillgodose¬
ende hade utfärdats den 1 december 1903;
5) ombyggnad och utvidgning af järnvägar;
6) upplåtande för trafik af äldre stationer och hållplatser m. m.
Sedan på väg- och vattenbyggnadsstyrelsens hemställan Kungl. Maj:t utfärdat
nådigt bref den 10 juli 1903, angående sådana stationer och hållplatser,
som anlagts utan Kungl. Maj:ts tillstånd, äfvensom nådigt bref den 13
maj 1904 angående anläggande och bibehållande på högst tre år af ny
station, hållplats m. m., hade för styrelsens järnvägsafdelning tillkommit
skrivelser och granskning angående tillstånd till dylika anläggningar, för¬
ordnande af besiktning samt trafiktillstånd;
7) stationers namn;
8) olyckor och vissa trafikfrågor rörande järnvägar. Cirkulär¬
skrivelser hade utfärdats till de enskilda järnvägarna att rapportera alla
olyckshändelser; samt
9) koncessionsöfverlätelser.
Till det senare slaget hörde ärenden angående:
1) noggrannare granskning af kostnadsberäkningar rörande statslån
för järnvägar (enligt Riksdagens skrifvelse den 18 maj 1905 och kungl.
bref den 12 april 1907);
2) noggrannare granskning af arbetsplaner för järnvägar i allmän¬
het; samt
3) statistiska frågor.
80
Beträffande de löneförmåner, som borde tillkomma styrelsens tjänste¬
män, har i promemorian anförts följande.
Redan 1874 års löneregleringskoinmitté hade med styrka framhållit,
att de ärenden, som handlades af väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, vore
af synnerlig vikt för det allmänna, samt uttalat, att icke nog kunde fram¬
hållas nödvändigheten däraf, att styrelsens maktpåliggande verksamhet ut-
öfvades af personer med tillräcklig sakkunskap.
I afseende å öfverdirektörsbefattningen hade nämnda lönereglerings-
kommitté framhållit, att för befattningens utöfvande erfordrades administra¬
tiv förmåga samt grundliga teoretiska och praktiska insikter i ingenjörs-
yrket, och att en person med dessa egenskaper med all säkerhet kunde i
enskild ingenjörsverksamhet förvärfva sig, i förhållande till statens tjänare,
jämförelsevis stora inkomster. Äfven om staten med hänsyn till de för¬
delar i öfrigt, som den tillförsäkrade sina tjänare utöfver de bestämda
årliga lönerna, icke behöfde erbjuda en aflöning till motsvarande belopp,
måste dock, enligt bemälda kommittés åsikt, staten i fråga om befattnin¬
gar, som hos innehafvaren kräfde egenskaper användbara och eftersökta
af den enskilda företagsamheten, tillse, att aflöningsförmånerna bestämdes
till sådana belopp, att personer med framstående duglighet kunde finna
med sin fördel förenligt att för dem afstå de med den enskilda verksam¬
heten förenade större, om än mera tillfälliga fördelarna.
Hvad anginge tjänstemännen på styrelsens tekniska afdelningar, hade
samma kommitté framhållit, att, med hänsyn till den tekniska duglighet,
som dessa befattningar förutsatte hos innehafvarna, det jämväl i fråga om
dem och deras utsikter till förvärf på enskild våg gällde hvad af kom¬
mittén i detta afseende anförts angående öfverdirektören.
Vid behandling af nämnda kommittés förslag i och för kungl. pro¬
position till 1880 års riksdag hade vederbörande departementschef fram¬
hållit, att väg- och vattenbyggnadsstyrelsen ålåge att i flera för särskilda
orter och landet i dess helhet synnerligen viktiga frågor afgifva utlåtanden,
därvid styrelsen icke kunde stanna vid att endast uttala ett gillande eller
förkastande af framställda förslag, utan ofta måste på grund af egen
erfarenhet och sakkännedom åstadkomma den för frågans lösning erforder¬
liga utredning.
81
Departementschefen hade vidare framhållit, att för nöjaktig behand¬
ling af sådana frågor som ansökning om tillstånd till och fastställande af
plan för anläggning af järnvågar, kanaler och större hamnar samt sänk¬
ning af större sjöar och andra betydligare vattenregleringsföretag erfordrades
icke allenast öfverlägsna kunskaper i ingenjörsvetenskapen, utan därjämte
framstående insikter uti samt öppen blick för landets administrativa och
ekonomiska förhållanden.
Att de af 1874 års löneregleringskommitté år 1879 och af veder¬
börande departementschef år 1880 framställda och häfdade åsikterna
voro riktiga, kunde — sades det i ofvanberörda promemoria — icke be¬
stridas. Och voro de riktiga och efterföljansvärda redan på den tid då de
sålunda framställdes, så vore det ovedersägligen numera alldeles oundgängligt
att taga nödig hänsyn till de särskilda förhållanden, som gjorde sagda
åsikter i ännu högre grad giltiga i nuvarande tid.
»Väg- och vattenbyggnadsstyrelsens arbetsbörda, det allmännas an¬
språk på en sakkunnig pröfning af landets tekniska frågor» kunde uppenbar¬
ligen icke hafva lämnats oberörd af den väldiga utveckling i afseende å
näringar och kommunikationer, som ägt rum i Sverige sedan den tid
— åren 1879—1880 — då man redan ansåg sig böra framhålla den stora
vikten af att staten satte aflöningsförinånerna för väg- och vattenbyggnads¬
styrelsens tekniska tjänstemän i rätt förhållande till de anspråk, som måste
ställas på innehafvarna af dessa maktpåliggande befattningar.
Att denna näringarnas och kommunikationernas storartade utveck¬
ling under de senaste trettio åren helt naturligt varit åtföljd af en bety¬
dande höjning af lefnadsstandarden för landets teknici, vore en för alla
känd sak.
Äfven staten hade rönt inverkan däraf och varit nödsakad att, vid
besättandet under senare tiden af statstjänster, hvilkas innehafvare måste
äga tekniska fackkunskaper och erfarenhet på teknikens vidsträckta om¬
råde, för sådana statstjänster bestämma löneförmånerna efter helt andra
grunder och annan standard än den, som kunde tillämpas för vanliga
högre eller lägre statstjänster inom den civila statsförvaltningen, »för hvilka
erfordras endast juridisk utbildning men icke tekniska special- och fack¬
kunskapen.
11—082205. Löneregleringskmmitténs bet. XXVIII.
82
För att kunna försäkra sig om fackmän af framstående skicklighet
och kompetens såsom chefer för järnvägsstyrelsen och vattenfallsstyrelsen
hade staten måst bestämma dessa chefers löneförmåner till 20,000 kronor
för hvardera, förutom därefter afpassade pensionsförmåner.
För chefsposten inom statens kasernbyggnadsnämnd, hvilken post
icke vore af permanent natur, ehuru befattningen antagligen komine att
erfordras under en följd af år, hade aflöningen måst bestämmas till 25,000
kronor för att möjliggöra förvärfvandet af chef med framstående teknisk
kompetens.
För chefsposten i telegrafstyrelsen, »hvilken befattning» — förmäldes
det uti promemorian i fråga — »ansetts erfordra endast framstående
administrativ kompetens men icke teknisk fackkunskap», vore aflöningen
bestämd till 15,000 kronor och däremot afpassade pensionsförmåner fast¬
ställda.
Såsom exempel på huru den tekniska fackkunskapen numera aflönades
i enskild tjänst på industriens och kommunikationsväsendets områden anfördes
i promemorian, att Stockholm—Rimbo järnvägsaktiebolags verkställande
direktör och trafikchef, hvilken chefspost för närvarande innehades af en
kapten i väg- och vattenbyggnadskären, åtnjöte en aflöning af 20,000 kronor,
att enahanda befattning vid Lidingö järnvägsaktiebolag, hvilken likaledes
för närvarande innehades af en kapten i väg- och vattenbyggnadskåren,
vore aflönad med 16,000 kronor, att verkställande direktören och trafik¬
chefen vid Nora—Karlskoga järnvägsaktiebolag, hvilken befattning jämväl
innehades af en kapten i väg- och vattenbyggnadskåren, hade en begynnelse-
aflöning af 12,000 kronor, fri bostad och bränsle samt tre ålderstillägg,
hvartdera å 1,000 kronor, efter resp. fem, tio och femton år, äfvensom
efter afgång 7,000 kronor i pension, att trafikchefs- och verkställande
direktörsplatsen vid Västergötland—Göteborgs järnväg, hvilken post äfven
innehades af en kapten i väg- och vattenbyggnadskåren, vore aflönad med
15,000 kronor, samt att den tekniskt utbildade chefsingenjören vid syd¬
svenska kraftaktiebolagets kraftverk vore aflönad med 20,000 kronor
om året.
I alla de sålunda anförda fallen (»med undantag för chefsposten i kungl.
telegrafstyrelsen») erfordrade befattningarna »framstående teknisk sakkunskap,
83
men för hvardera likvisst begränsad till hufvudsakligen endast ett speciellt
tekniskt fackområde».
På chefen för väg och vattenbyggnadsstyrelsen och på de båda tek¬
niska byråcheferna i samma styrelse måste däremot med hänsyn till den
stora omfattningen och vidt skilda beskaffenheten af de olika tekniska
områden, från hvilka maktpåliggande ärenden komme under deras hand-
läggning, ställas de allra största anspråk på en vidtomfattande teknisk
sakkunskap, beträffande alla de skilda frågor, som rörde anläggning af
järnvägar, vägar, broar, färjor, kanaler, slussar, hamnar, sjöars och vatten¬
drags tillgodogörande för sjöfart, flottning eller andra industriella behof,
sänkning och reglering af sjöar och vattendrag m. m.
Under sadant förhållande kunde — framhölls det i promemorian —
vid bestämmande af skäliga löneförmåner för chefen och de tekniska tjänste¬
männen i väg- och vattenbyggnadsstyrelsen absolut icke användas den
löneskala, som numera gällde för statskontorets eller de andra statens
ämbetsverks tjänstemän, för hvilka icke kräfdes de af enskilda arbetsgifvare
val betalda tekniska fackkunskaperna. Skulle så ske, kunde det utan
ringaste tvifvel förutses, att staten vid inträffande ledigheter icke skulle
kunna besätta befattningarna med personer af framstående teknisk kom¬
petens.
Med chefsbefattningen i väg- och vattenbyggnadsstyrelsen vore
i öfrigt förenade oaflönade uppdrag dels såsom chef för väg- och vatten-
byggnadskåren och dels som ordförande i styrelsen för hydrografiska byrån.
Chefen för väg- och vattenbyggnadsstyrelsen hade ock samma ekonomiska
ansvar som föredraganden för administrativa ärenden hos styrelsen.
Med hänsyn till hvad sålunda anförts måste det, enligt den i pro¬
memorian framhållna uppfattning, vara fullt motiveradt, att öfverdirektören
och chefen för väg- och vattenbyggnadsstyrelsen finge i aflöning åtnjuta
minst 15,000 kronor, däraf lön 10,000, tjänstgöringspenningar 4,000 och
ortstillägg 1,000, samt de båda tekniska byråcheferna 12,000 kronor, däraf
lön 8,000, tjänstgöringspenningar 3,400 och ortstillägg 600.
Beträffande statens aflöningar för närmast under chefsposten varande
tjänstebefattningar, hvilka kräfde framstående teknisk sakkunskap och er¬
farenhet, kunde — sades vidare i promemorian — anföras, att chefens
84
i järnvägsstyrelsen närmaste man, öfverdirektören och souschefen, atnjöte
en aflöning af 12,000 kronor, att den under järnvägsstyrelsens chef
lydande öfveringenjören vid statens järnvägsbyggnader atnjöte en aflöning
af 12,000 kronor, att för den under vattenfallsdirektören lydande öfver-
ingenjören vid statens kraftverk vid Trollhättan löneförmånerna i kungl.
proposition till Riksdagen föreslagits till 11,500 kronor jämte en half
procent tantiem å det belopp, hvarmed nettovinsten af kraftverkets
rörelse öfverstege 200,000 kronor per år, samt att den i Stockholm
stationerade distriktschefen i första distriktet vid statsbanorna, hvilken
befattning närmast vore att jämföra med de under väg- och vattenbyggnads-
stvrelsen lydande distriktscheferna i väg- och vattenbyggnadsdistrikten,
åtnjöte 10,000 kronor i löneförmåner (>8,000 kronor i lön och 2,000
kronor som ersättning för bostad och bränsle»).
I afseende å de i promemorian föreslagna förste och andre byrå¬
ingenjörerna i väg- och vattenbyggnadsstyrelsen anfördes, att å dem måste
ställas anspråk på goda tekniska fackkunskaper och praktisk erfarenhet
inom facket. En dylik teknisk kompetens betingade nu för tiden inom
den enskilda ingenjörsverksamheten stora löneförmåner, och staten måste
också erbjuda sådana, om den skulle kunna åt sig förvärfva kompetenta
tjänstemän å platser, som erfordrade fackmässig ingenjörsutbildning.
För att tillförsäkra sig tekniskt dugliga byråingenjörer inom järn¬
vägsstyrelsen hade staten också vid senaste löneregleringen för detta verk
måst sätta löneförmånerna för byråingenjörer af första klass till lägst
5,700 och högst 6,600 kronor samt för byråingenjörer af andra klass till
lägst 4,620 och högst 5,700 kronor.
Därvid vore då att märka, att dessa byråingenjörstjänster erfordrade
tekniska fackkunskaper hufvudsakligen endast inom det speciella järnvägs-
facket, samt att befordringsutsikterna för byråingenjör i väg- och vatten-
byggnadsstyrelsen med dess fåtaliga underlydande personal vore mycket
ringare än för byråingenjör i järnvägsstyrelsen.
Det måste fördenskull vara fullt motiveradt, att löneförmånerna för
de båda föreslagna förste byråingenjörerna hos väg- och vattenbyggnads¬
styrelsen sattes till 6,600 kronor, däraf 5,000 i lön och 1,600 i tjänstgörings-
85
penningar, samt för de båda andre byråingenjörerna till 5,700 kronor,
däraf 4,200 i lön och 1,500 i tjänstgö ringspenningar.
För att undvika alltför täta ombyten af de hittills å extra stat hos
styrelsen anställda tekniska ingenjörsbiträdena, borde desamma uppföras
å ordinarie stat med en aflöning af åtminstone 4,000 kronor jämte tre
lönetillägg a 500 kronor efter resp. fem, tio och femton år.
De två i förenämnda promemoria upptagna notarierna ansågos kunna
jämnställas med första gradens tjänstemän i ämbetsverk och sålunda böra
åtnjuta 4,000 kronors aflöning jämte tre femårstillägg å 500 kronor.
Föredraganden för ekonomiska och administrativa ärenden inom
väg- och vattenbyggnadsstyrelsen hade, anfördes vidare i promemorian, allt
sedan ämbetsverkets inrättande varit i aflöningshänseende sämre lottad än de
öfriga föredragandena.
Ökningen i styrelsens verksamhet hade icke lämnat den ifrågavarande
föredraganden oberörd.
Till handläggning af honom hade under år 1893 hört 604 mål, men
under år 1908 1,362 mål, oberäknad! styrelsens anordningar å kassan,
hvilka år 1893 utgjort 278 och år 1908 602 stycken.
Af de ärenden, som under de två senaste tiotalen af år tillkommit,
medförde åt styrelsen lämnade uppdrag att utföra sådana allmänna arbeten,
hvilka bekostades helt och hållet af statsmedel, särskild möda och ansvar
för ifrågavarande föredragande. Sådana arbeten hade varit väganläggningar
i öfre Norrland, upprensning af Kalmarsund, utvidgning och fördjupning af
Väddö kanal, farleder å västkusten in. m.
Det ansågs därför med fullt fog kunna ifrågasättas, att denne före¬
dragande borde i afseende å aflöningsförmåner fullt likställas med byrå¬
chefer inom de centrala ämbetsverken och sålunda komma i åtnjutande af
8,100 kronors aflöning med 600 kronors förhöjning efter fem år.
Den hos väg- och vattenbyggnadsstyrelsen anställde registratorn och
aktuarien äfvensom innehafvaren af revisors- och bokhållartjänsten syntes
böra erhålla samma aflöning som första gradens tjänstemän i allmänhet,
d. v. s. 4,000 kronor jämte tre lönetillägg ä 500 kronor efter resp. fem,
tio och femton år.
86
För en förste vaktmästare föreslogs 1,500 kronors aflöning jämte 100
kronors lönetillägg efter fem år och för en hvar af två vaktmästare 1,200
kronor, likaledes med 100 kronors lönetillägg efter fem år.
Till amanuenser, vikariatsersättningar, renskrifning m. in. beräknades
ett belopp af 21,000 kronor.
Fram- Uti en till väg- och vattenbyggnadsstyrelsen ställd, den 1 maj 1909
dagtecknad framställning, som i afskrift öfverlämnats till kommittén från
fråndefer^" be 111 äl da styrelse, hafva cheferna i väg- och vattenbyggnadsdistrikten fram¬
hållit behofvet af höjning utaf distriktschefernas och distriktsingenjörernas
aflöningar.
Distriktscheferna hafva till en början förklarat sig anse obestrid¬
ligt, att distriktschefslönen, 3,000 kronor, som icke undergått någon för¬
ändring sedan år 1882, numera vore för låg i förhållande till distrikts-
chefs arbetsmängd, som på senare tiden i väsentlig grad ökats.
Särskilt hade detta skett därigenom att styrelsen, delvis i följd af
nytillkomna författningar, numera till yttrande af distriktschef hänsköte
frågor, som förut behandlats enbart inom styrelsen.
Sådana frågor anginge, bland annat, koncession för enskilda järn¬
vägar, ändringar i fastställda planer för järnvägar, anläggning af nya
och ändring eller indragning af gamla stationer, anslutning af nya järn¬
vägar, klagomål från allmänheten angående järnvägar och olyckshändel¬
ser vid sådana, besiktningsbevis för rullande materiel, vägars och broars
lämplighet för automobiltrafik, värdering af kronan tillhöriga vattenfall,
flottningsförhållanden in. m.
Därförutom plägade Konungens befallningshafvande i länen anlita
distriktscheferna för yttranden och utredning i frågor, som af brist på
teknisk sakkunskap ej kunnat handläggas enbart af landsstatstjänstemännen.
Visserligen ålåge det icke distriktstjänstemännen att utan ersättning verk¬
ställa dylika utredningar, men de hade i alla händelser icke velat undan¬
draga sig uppdragen, sotn ofta kraft drygt arbete och till och med di¬
rekta utlägg för resor, biträdens aflöning m. in. Omförmälda uppdrag
hade hufvudsakligen afsett vägfrågor, flottningsmål, vattenregleringar och
stenfiskefrågor.
87
Enligt gällande instruktion hade distriktschef att upprätta förteck¬
ning öfver de kartor, förslag och andra handlingar angående allmänna
arbeten, som vid distriktschefsexpeditionen mottagits och förvaras, äfven¬
som ansvara för deras vård. Dessa göromål hade jämväl ökats i mån
som hela tjänsten blifvit allt mera kräfvande. Antalet ritningar och hand¬
lingar, som skulle tagas i förvar å distriktschefsexpeditionerna, växte näm¬
ligen oupphörligt och därförutom hade enligt förordningen om offentliga
arkiv tillkommit skyldigheten att hålla arkivet tillgängligt för allmänheten.
Det ålåge distriktschef att företaga inspektionsresor inom distriktet,
och därför åtnjöte han dels reseersättning enligt resereglementet och dels
dagarfvode för förrättningsdag med 15 kronor. Förutom att antalet in¬
spektioner under de senare åren tilltagit, icke minst genom den distrikts-
cheferna numera påhvilande skyldigheten att profbelasta och kontroll-
undersöka broar å enskilda järnvägar, hade tillkommit nya resor i tjänsten
af samma art och på liknande sätt ersatta som inspektionsresorna.
Distriktschef vore numera skyldig att själf eller genom distriktsin-
genjör närvara vid afsyning genom kommerskollegiets inspektörer af kors¬
ningar mellan elektriska ledningar och kommunikationsleder.
Kontrollen öfver enskilda järnvägar under byggnad, hvilken kon¬
troll i regel utöfvades af distriktschefen, hade på senare åren utvidgats,
så att i stället för ett eller högst två årliga besök å arbetsplatsen numera
skulle verkställas minst två årliga inspektioner eller med andra ord så
många som kontrollanten funne behöfliga.
Slutligen beordrades distriktschefen numera att vid inträffande järn-
vägsolyckor verkställa undersökning å platsen och afgifva utredning angå¬
ende anledningen till olyckan.
Kostnaderna för ofvannämnda resor betäcktes i allmänhet af de er¬
sättningar, som därför reglementsenligt utginge, smen» — säges det i
förevarande framställning — »något nämnvärdt öfverskott utöfver hvad
resan direkt kräfver uppstår numera ej; i hvilket afseende det förtjänar an¬
föras, att gällande resereglemente, oaktadt dagtraktamentet ökats, i hufvudsak
innebär eu minskning i ersättningarnas belopp jämfördt med det äldre reg¬
lementet. Alla de inarbeten med uppsättande af utlåtanden, förande af
brokontrollböcker m. in., som sammanhänga med de omförmälda resorna,
88
äfvensom den tidsförlust, som af resorna vållas, skola sålunda i hufvudsak
anses ersatta af distriktschefens fasta lön, hvilket innebär att denna rätt¬
visligen bör höjas i mån som arbetsbördan af dessa förrättningar ökats».
Distriktschef åliggande arbete i tjänsten »hvarför hans lön utgör er¬
sättning» hade alltså i mycket hög grad ökats sedan år 1882, då den nu¬
varande lönen fastställdes. Därtill komme den under de senare årtiondena
inträdda stegringen i alla lefnadskostnader, hvilken för distriktscheferna
särskildt gjorde sig kännbar genom ökade utgifter för ingenjörsbiträde
och lokalhyra.
Från det allmännas synpunkt måste det — framhålles vidare —
vara önskligt, att distriktscheferna, genom hvilka väg- och vattenbygg¬
nadsstyrelsens funktioner i landsorten utöfvades, åtnjöte en aflöning, som
något så när svarade mot deras kräfvande åligganden; och därutinnan er-
bjöde sig osökt jämförelser med de aflöningar, som numera betaltes till
tekniska chefer inom såväl statens motsvarande verk som enskilda kom-
munikationsförvaltningar.
Det hemställdes fördenskull till väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,
att den måtte föreslå förhöjning af distriktschefernas lön till 6,000 kronor;
och under åberopande af stegringen i lefnadskostnaderna hemställdes, att
pensionen måtte bestämmas till 4,500 kronor.
I framställningen anfördes därefter, att hvad däri sagts rörande
distriktscheferna gällde i stort sedt äfven om distriktsingenjörerna.
Sedan år 1882 hade till distriktsingenjör utgått ett arfvode af 1,500
kronor för år »å extra stat». Att jämväl detta arfvode kräfde ökning, an-
sågo distriktscheferna vara uppenbart. Samma kompetens fordrades af di-
striktsingenjören som af distriktschefen, och den förre intoge i likhet med
den senare en ställning, som fordrade att dess innehafvare i ekonomiskt
afseende säkerställdes »genom lönens upptagande på ordinarie stat».
Distriktsingenjörstjänsten hade efter år 1882 så godt som helt och
hållet ändrat karaktär, i det att tjänstegöromålen från att förut hafva varit
af mindre omfattning och periodiskt återkommande, numera kräfde en
väsentligt ökad tid, särskildt under sommarmånaderna, hvarigenom tillfälle
till enskild verksamhet i afsevärd mån försvårats.
89
På grund af hvad sålunda anförts hemställdes, att distriktsingen-
jörerna måtte erhålla en lön på stat af 3,500 kronor med rätt till pension
å samma belopp, äfvensom att distriktsingenjörerna i öfre och nedre norra
distrikten måtte hvar för sig få ett ortstillägg af 500 kronor. Till följd
af de många och långvariga inspektionsresorna vore nämligen för dem
möjligheterna till enskild verksamhet än färre än i de öfriga distrikten.
I en särskild till kommittén afgifven promemoria från väg- och
vattenbyggnadsstyrelsen har förklarats, att styrelsen funne de af distrikts-
cheferna i deras ofvanberörda framställning anförda motiv väl grundade
och fördenskull ansett sig kunna och böra i allo instämma i deras förslag.
Till kommittén har slutligen från väg- och vattenbyggnadsstyrelsen Skrifvelse
frcin styre/st
inkommit en den 9 januari 1911 dagtecknad skrifvelse, afsedd att kom- •/, jgti.
plettera förstnämnda promemoria, i hvad densamma angår byrådirektören
och föredraganden för administrativa och ekonomiska ärenden.
Under åberopande af en redogörelse för de under år 1909 af nämn¬
de tjänsteman föredragna ärenden har styrelsen uttalat såsom sin åsikt, att
den arbetsbörda och särskild! den föredragningsskyldighet, som hvilade på
ifrågavarande ledamot, vore synnerligen vidlyftiga och att desamma tvifvels¬
utan kunde fullt jämställas med den arbetsbörda och den föredragnings¬
skyldighet, som ålåge »de flesta öfriga administrativa och ekonomiska le¬
damöter inom statsförvaltningen». Den tjänst inom statsförvaltningen, med
hvilken ifrågavarande befattning hos väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
syntes närmast jämförlig, vore tjänsten såsom byråchef för kansli- och
ekonomiska ärenden i landtbruksstyrelsen.
Med erinran bland annat att denne ledamot i landtbruksstyrelsen,
hvilken före den senaste vid 1908 års riksdag beslutade löneregleringen
hade andra gradens aflöning med benämning ledamot och sekreterare, nu¬
mera såsom byråchef åtnjöte tredje gradens aflöning, framhåller väg- och
vattenbyggnadsstyrelsen, att de af sistnämnde ledamot år 1906 föredragna
ärendena uppgått till blott 140, under det att å byrådirektörens i väg-
och vattenbyggnadsstyrelsen föredragning år 1909 kommit 1,650 ärenden,
samt att, enligt styrelsens mening, den betydligt större arbetsbörda, som,
12—082205. Löneregleringakommitténs bet. XXVU1.
90
hvad föredragning anginge ålåge, föredraganden af administrativa och eko¬
nomiska ärenden i väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, fullt motsvarande de
öfriga åligganden, som jämlikt instruktionen för landtbruksstyrelsen till¬
hörde byråchefen för kansli- och ekonomiska ärenden därstädes.
Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen förklarar sig vidhålla det i pro¬
memorian framställda förslaget, att befattningen såsom föredragande för
administrativa och ekonomiska ärenden i väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
måtte uppflyttas i tredje normalgraden och innehafvaren erhålla benäm¬
ningen byråchef.
Infordrade uppgifter från di strikt schef er och distrikts-
ingenjörer.
I ändamål att utröna, i hvad mån distriktschefer och distriktsingen-
jörer åtnjöte inkomster af arbete i eller utom tjänsten, begärde kommit¬
tén från dem följande uppgifter, hvilka skulle afse hvart och ett af åren
1907, 1908 och 1909, nämligen:
a) Huru stort var nettobeloppet af distriktschefens resp. distrikts-
ingenjörens inkomster utaf tjänsteuppdrag (d. v. s. oberäknadt ej mindre
den fasta aflöningen, 3,000 resp. 1,500 kronor, än äfven resekostnads- och
traktamentsersättning enligt resereglementet)?
b) Innehade distriktschefen resp. distriktsingenjören under berörda
tid någon annan tjänstebefattning — allmän eller enskild — och i sådant
fall hvilken eller hvilka, samt nettoinkomsten däraf?
c) Hade distriktschefen resp. distriktsingenjören under samma tid
någon annan inkomst af arbete, af hvad slag som helst (t. ex. såsom sak¬
kunnigt biträde vid syner, privata konsultationer m. m.) och i sådant fall
till hvilket nettobelopp?
Härjämte anhöll kommittén, att, därest vederbörande distriktschef
resp. distriktsingenjör icke innehaft befattningen under hela den tid, som
afsåges med de infordrade uppgifterna, denne måtte införskaffa uppgifter
för den tid, han ej själf kunde meddela äskad upplysning.
Rörande de af kommittén framställda frågorna inkommo svar från
samtliga distriktschefer och distriktsingenjörer, men frågorna hafva i vissa
fall besvarats på sådant sätt att någon tabellarisk sammanställning af de
lämnade svaren icke lämpligen kan äga rum. Kommittén har i stället
ansett sig böra i korthet redogöra för de särskilda svaren, och hafva upp¬
gifterna ordnats efter tiden för svarens dagtecknande.
92
Distrikischefer.1
1. a) Nettobeloppet af inkomster utaf tjänsteuppdrag
år 1907 .........kronor 3,720
» 1908 ......... » 3,070
> 1909 ......... » 3,300
b) Ifrågavarande distriktschef innehade ej någon annan tjänste¬
befattning.
c) Annan inkomst af arbete, nettobelopp,
år 1907 .........kronor 4,500
» 1908 ......... * 4,800
» 1909 ......... » 5,400
2. a) Nettobeloppet af inkomster utaf tjänsteuppdrag
år 1907 .........kronor 3,700
> 1908 ......... > 6,300
» 1909 ......... » 4,350
b) Distriktschefen i fråga var åren 1908 och 1909 kontrollant af
arbetsföretag. Nettoinkomsten däraf utgjorde
år 1908 .........kronor 1,250
> 1909 ......... » 3,000
c) Annan inkomst af arbete, nettobelopp,
år 1907 .........kronor 8,000
» 1908 ......... » 8,700
> 1909 ......... » 6,050 1
1 Utöfver de angifna inkomstbeloppen tillkommer för samtliga distriktschefer årsafiö-
ning å stat af 3,000 kronor.
93
3. a) Nettobeloppet af inkomster utaf tjänsteuppdrag
år 1907 .....kronor .1,800
» 1908 ..... ? . 4,700
» 1909 ..... » . 3,700 (delvis ännu icke influtna).
b) Såsom kontrollant af arbetsföretag åtnjöt distriktschefen år 1907
en nettoinkomst af 2,000 kronor.
c) Annan inkomst af arbete har icke af distriktschefen i fråga upp-
burits, dock att möjligen några mindre poster kunde sägas ingå uti de
under a) och b) upptagna beloppen.
Ifrågavarande distriktschef har anmärkt, att han under år 1908 er¬
hållit transport från ett distrikt till annat, samt att uppgifterna, som vore
approximativa, angåfve hans nettoinkomster under år 1907 för det förra
distriktet samt under åren 1908 och 1909 delvis från bägge distrikten.
4. a) Nettobeloppet af inkomster utaf tjänsteuppdrag
år 1907 ..... kronor 4,204: ii
> 1908 ..... » 5,676: oo
> 1909 ........ » 8,678: 3i
En del af det under år 1909 influtna beloppet utgjorde ersättning
för arbeten, som utförts tidigare.
b) Endast kommittéuppdrag, som torde böra upptagas under nästa
punkt.
c) Annan inkomst af arbete, nettobelopp,
år 1907 .......kronor 16,696: 75
» 1908 ....... » 18,669: ei
» 1909 ....... » 15,296: 62
Af det under år 1907 influtna beloppet utgjorde omkring 10,000 kronor
arfvode för uppdrag, hufvudsakligen utförda under år 1906. Uti 1908
års inkomstsumma ingår ett belopp af 3,000 kronor, utgörande arfvode
såsom ledamot i en teknisk kommitté.
94
5. a) Nettobeloppet af inkomster utaf tjänsteuppdrag
år 1907 ........omkring kronor 3,500
» 1908 ........ > » 4,400
» 1909 ....... . » » 1,700
Ifrågavarande uppgifter afse inkomster dels såsom distriktsingenjör
och dels såsom distriktschef. Tjänstemannen i fråga tjänstgjorde nämligen
under år 1907 samt en del af år 1908 såsom distriktsingenjör, men har
sedermera dels efter förordnande och dels såsom ordinarie bestridt distrikts-
chefsbefattning.
Det under år 1908 influtna beloppet uppgifves vara ovanligt högt
på grund af inbetalning af fordringar från föregående år.
b) Ifrågavarande distriktschef har icke innehaft annan tjänstebe¬
fattning.
c) Annan inkomst af arbete, nettobelopp,
år 1907 ........omkring kronor 6,300
» 1908 ........ > > 6,000
» 1909 ........ » » 7,000
6. a) Nettobeloppet af inkomster utaf tjänsteuppdrag
år 1907 ........ .
» 1908 ........omkring kronor 1,600
» 1909 ........ » » 2,200
Inkomstbeloppet för år 1907 har icke kunnat meddelas, enär dåva¬
rande innehafvare af distriktschefstjänsten aflidit.
b) På grund af byråchefsförordnande inom väg- och vattenbygg¬
nadsstyrelsen uppbar distriktschefen under år 1908 407 kronor.
c) Annan inkomst af arbete, nettobelopp,
år 1907 ............ .
» 1908 ............kronor 6,300
» 1909 ............ > 9,600
95
Angående frånvaron af uppgift för år 1907 hänvisas till anmärk¬
ningen under a).
»Under 1908» — säges det — »inflöto dessutom för hufvudsakligen
under de föregående åren inom *** distriktet utförda uppdrag en del
poster, hvilkas nettobelopp, beräknadt efter halfva bruttobeloppet, uppgick
till omkring 6,700 kr. Under 1909 d:o d:o d:o omkring 900 kr.»
»Inkomst af resor och traktamenten har ej kunnat afskiljas från
ofvanstående siffror, hvilka således äro för höga.»
Distriktsingenjörer.1
1. a) Nettobeloppet af inkomster utaf tjänsteuppdrag
år 1907 .........kronor 1,278
» 1908 ......... » 1,061
» 1909 ......... » 858
Sistnämnda belopp har dock delvis influtit först i början af år 1910.
b) Distriktsingenjören i fråga innehar sedan senare delen af år 1908
befattning såsom trafikchef vid enskild järnväg, och inkomsten däraf har
utgjort
år 1908 .........kronor 750
» 1909 ......... » 4,500
c) Annan inkomst af arbete, nettobelopp
år 1907 .........kronor 7,152
» 1908 ......... > 6,582
» 1909 ......... » 3,657
2. a) Nettobeloppet af inkomster utaf tjänsteuppdrag
år 1907 .........kronor 1,386
» 1908 ......... > 3,055
» 1909 ......... > 3,580
1 Utöfver de angifna inkomstbeloppen tillkommer för samtliga distriktsingenjörer,
med undantag af den under 8:o omförmälda, ett årligt arfvode af 1,500 kronor.
96
Inkomsterna år 1907 samt de, hvilka afse halfva år 1908, hafva upp-
burits af en föregående innehafvare af tjänsten.
Såsom kontrollant vid en vägbyggnad har nuvarande innehafvaren
af tjänsten erhållit för år 1908 1,505 kronor och för år 1909 3,000 kronor,
hvilka belopp inräknats i ofvan angifna inkomstsummor för dessa båda år.
b) Vederbörande innehafvare af distriktsingenjörstjänsten i fråga
hafva icke haft annan tjänstebefattning.
c) Annan inkomst af arbete, nettobelopp,
år 1907 ..........kronor 155
» 1908 .......... » 575
> 1909 .......... » 550
I frå^a om inkomsterna under åren 1907 och 1908 hänvisas till för-
Ö
sta anmärkningen under a).
Beträffande de under c) afsedda inkomsterna anmärkes i svaret:
»Vanliga inkomsten af detta slag torde kunna uppdrifvas till omkr.
2,000 kr. pr år vid 10 timmars arbetsdag m. m.»
3. a) Nettobeloppet af inkomster utaf tjänsteuppdrag har af denne
distriktsingenjör för nedannämnda år uppgifvits sålunda
»1907 .......— (minus) 2,470 kr.
1908 .......+ 6,760 >
1909 .......— 760 » >
»Utom hvad ofvan angifvits har under år 1909 uppburits kr. 6,600
som förskott å innehafvande tjänsteuppdrag från staten.»
»Att brist uppstått för statens arbeten under 2 af ifrågavarande 3 år,
förklaras af att ersättningen för ett uppdrag i regel utfaller ett eller flera
år efter det undersökning och utredning verkställts, hvaraf följer att ut¬
gifterna för fullgörande af ett visst års uppdrag ej motsvaras af samma år
ingångna arfvodesbelopp.»
b) Under åren 1907—1909 innehade distriktsingenjören icke någon
annan tjänstebefattning. Emellertid hade under år 1907 inkommit ett
97
sammanlagdt belopp af 900 kronor, utgörande bruttoinkomsten af dylika
befattningar under föregående år.
c) Annan inkomst af arbete, nettobelopp,
år 1907 .........kronor 8,490
» 1908 ......... » 6,840
* 1909 ......... » 10,850
4. Denne distriktsingenjör har innehaft tjänsten endast sedan början
af år 1909. Uppgifter för föregående år hafva icke lämnats.
a) Nettobeloppet af inkomster utaf tjänsteuppdrag
år 1909 .....omkring kronor 1,200
b) Distriktsingenjören i fråga har icke innehaft annan tjänste¬
befattning.
c) Annan inkomst af arbete, nettobelopp,
år 1909 .....omkring kronor 3,000
5. a) Nettobeloppet af inkomster utaf tjänsteuppdrag
år 1907 omkring kronor 400
» 1908 » » 1,400
» 1909 > » 200
b) Distriktsingenjören innehade under en del afår 1908 förordnande
såsom distriktschef och var under samma år äfvensom under år 1909 an¬
ställd som kontrollant vid byggnadsföretag.
Inkomsterna häraf utgjorde
år 1908 .....omkring kronor 3,425
» 1909 ..... » > 3,000
Af det för år 1908 angifna beloppet utgöra omkring 1,500 kronor
extra inkomster till följd af förordnandet såsom distriktschef. Dessa in¬
komster torde måhända snarare vara att hänföra till de under a) eller c)
omförmälda slag af inkomster.
13—082205. Lvneregleringskommitténs let. XXVIII.
98
c) Annan inkomst af arbete, nettobelopp,
år 1907 omkring kronor 6,800
» 1908 ..... » » 3,300
> 1909 ..... » » 7,000
6. a) Nettobeloppet af inkomster utaf tjänsteuppdrag
år 1907 ..........kronor 0
> 1908 .......... * 0
» 1909 .......... » 400
b) Distriktsingenjören var åren 1907 och 1908 biträdande redaktör
för en tidskrift af tekniskt innehåll samt åren 1907—1909 tillsyningsman
vid offentligt arbete.
Nettoinkomsten häraf utgjorde
år 1907 .........kronor 2,700
> 1908 ......... » 2,700
» 1909 ......... » 1,800
c) Inkomst af annat arbete, nettobelopp,
år 1907 .....kronor 3,600 å 5,100
» 1908 ..... » 3,600 k 6,600
» 1909 ..... » 6,400 ä 7,300
Den verkliga storleken af de under c) angifna beloppen uppgifver
distriktsingenjören vara beroende af vissa förluster, som kunna vara att
vänta beträffande de under nämnda år häfda kostnader.
7. a) Nettobeloppet af inkomster utaf tjänsteuppdrag
år 1907 ......omkring kronor 900
» 1908 ...... » » 1,100
> 1909 ...... » » 1,800
I
99
b) Såsom kontrollant vid ett byggnadsföretag för statens räkning har
distriktsingenjören haft i nettoinkomst
år 1907 .....omkring kronor 400
» 1908 ..... » » 1,200
» 1909 ..... » » 1,200
c) Inkomst af annat arbete, nettobelopp,
år 1907 .....omkring kronor 6,000
» 1908 ..... » > 8,900
» 1909 ..... » > 9,300
8. a) Nettobeloppet af inkomster utaf tjänsteuppdrag
år 1907 kronor 500
» 1908 ......... » 0
» 1909 ......... » 1,500
b) Distriktsingenjören i fråga var åren 1907, 1908 och 1909 på
> grund af Kungl. Maj:ts förordnande kontrollant vid offentligt arbete. Då
han med anledning däraf var tjänstledig från distriktsingenjörsbefattningen
under åren 1907 och 1908 samt under en kortare tid af år 1909, måste
han sålunda under nämnda tid afstå från arfvodet såsom distrikts-
ingenjör.
Nettoinkomsten af nämnda kontrollantsbefattning utgjorde
år 1907 .........kronor 8,400
» 1908 ........ » 8,400
» 1909 ......... » 2,900
c) Inkomst af annat arbete, nettobelopp,
år 1907 .........kronor 3,100
» 1908 ......... > 3,600
» 1909 ......... i 6,000
Kommitténs förslag.
Organisation, aflöningsförmåner in. m.
På sätt hitintills ägt rum, har i det förslag till reglering af löne¬
förhållanden m. m. vid väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, som nu af kom¬
mittén afgifves, i staten äfven upptagits styrelsens organer i orterna, di-
striktscheferna och distriktsingenjörerna i väg- och vattenbyggnadsdistrikten.
Det har emellertid synts lända till mera reda att i nu förevarande
afdelning af betänkandet särskildt för sig behandla styrelsen och distrikts-
personalen.
L Styrelsen.
Organisation
och personal.
Enligt gällande instruktion för väg- och vattenbyggnadsstyrelsen om¬
fattar styrelsens ämbetsbefattning handläggning af tekniska och administra¬
tiva ärenden, som angå
anläggning eller förbättring af vägar, broar, färjor, kanaler, slussar,
hamnar och andra dylika företag,
sjöars och vattendrags tillgodogörande för sjöfart, flottning eller
andra industriella behof och i samband därmed nödiga anläggningar,
arbeten för beredande af större odlingsföretag, skydd mot öfver¬
svämning eller minskning af frostländighet samt
enskilda järnvägar, afsedda för allmän trafik.
De sålunda omförmälda arbetena äro
dels sådana, som utföras af enskilda personer, bolag eller menigheter,
antingen helt och hållet på egen bekostnad eller med understöd af staten
i form af anslag, lån eller andra förmåner, för så vidt dessa arbeten äro
af den beskaffenhet, att Kungl. Maj:ts tillstånd erfordras för deras verk-
101
ställande och arbetena blifvit i afseende å såväl utförandet som vidmakt¬
hållandet för det allmännas nytta ställda under styrelsens kontroll;
dels sådana, som utföras af staten och på dess bekostnad genom styrel¬
sens omedelbara försorg, äfvensom sådana, hvilka fortfarande äro ställda
under styrelsens öfverinseende och förvaltning.
De väg- och vattenbyggnadsstyrelsen tillhörande ärendena behandlas
å tre särskilda afdelningar, nämligen
s. k. tekniska afdelningen (till hvilken höra alla tekniska ärenden
utom järnvägsärenden),
järnvägsafdelningen samt
administrativa afdelningren.
O
Då i det följande af detta betänkande utan vidare talas om den
»tekniska afdelningen», afses därmed alltid den afdelning, som handlägger
de tekniska ärenden, hvilka icke tillhöra järnvägsafdelningen.
Till belysande af omfattningen af väg- och vattenbyggnadsstyrelsens
verksamhet torde böra meddelas följande från styrelsen erhållna uppgifter
angående dit inkomna ärenden samt af styrelsen afgifna utlåtanden och
andra därifrån atiåtna skrivelser.
Inkomna ärenden.
Å r.
|
Tekniska
ärenden
(utom järn¬
vägsären¬
den).
|
Järnvägs¬
ärenden.
|
Admi¬
nistrativa
ärenden.*)
|
Summa.
|
1882 ...........
|
_
|
_
|
_
|
863
|
1890 ...........
|
540
|
248
|
558
|
1,346
|
1900 ...........
|
1,152
|
694
|
757
|
2,603
|
1905 ...........
|
1.461
|
1,416
|
949
|
3,826
|
1906 ...........
|
1,573
|
1,594
|
908
|
4,075
|
1907 ...........
|
1,622
|
1,663
|
1,000
|
4,285
|
1908 ..........
|
1,684
|
1,476
|
1,362
|
4,522
|
1909 ...........
|
1,922
|
1,255
|
1,303
|
4,480
|
*) En del af de under rubriken »tekniska ärenden» upptagna ärendena hafva äfven behandlats
å den administrativa afdelningen, men icke inräknats bland »administrativa ärenden».
102
Afgifna utlåtanden och andra aflåtna skrifvelser.
Å r.
|
Tekniska
afdel-
ningen.
|
Järnvägs-
afdel-
ningen.
|
Admi¬
nistrativa
afdel-
ningen.
|
Samma.
|
1882 ...........
|
_
|
—
|
—
|
883
|
1890 ...........
|
—
|
—
|
—
|
1,361
|
1900 ...........
|
—
|
—
|
—
|
2,643
|
1905 ...........
|
1,564
|
1,295
|
1,166
|
4,025
|
1906 ...........
|
1,369
|
1,490
|
1,082
|
3,941
|
1907 ...........
|
1,352
|
1,545
|
1,152
|
4,049
|
1908 ...........
|
1,546
|
1,337
|
1,644
|
4,527
|
1909 ...........
|
1,815
|
1,102
|
1,733
|
4,650
|
Sammanställas ofvanstående uppgifter beträffande hela antalet in¬
komna ärenden samt hela antalet afgifna utlåtanden och andra aflåtna
skrifvelser för å ena sidan år 1900 — det första år då antalet ordinarie be-
fattningshafvare i styrelsen var detsamma som för närvarande — och å
andra sidan år 1909. befinnes att ökningen af antalet inkomna ärenden
uppgått till 72 % och ökningen af antalet afgifna utlåtanden och andra
aflåtna skrifvelser till 76 %.
Med hänsyn till betydelsen af de allmänna arbeten, hvilka falla inom
väg- och vattenbyggnadsstyrelsens ämbetsområde, lärer det få antagas, att
styrelsens verksamhet för framtiden ej kommer att minskas, utan snarare
att ökas.
Det torde i detta sammanhang böra framhållas, att bland de ut¬
låtanden, som under senare år afgifvits af styrelsen, förekommit åtskilliga,
hvilka fordrat ett mycket kräfvande arbete och behandlat invecklade
spörsmål af stor betydelse såväl för det allmänna som för enskilda personer.
Exempelvis må härvid nämnas underdåniga utlåtanden i fråga om till¬
godogörande för statens räkning af vattenkraften vid Trollhättan, öfver
förslag dels till reglering af Mälarens vattenstånd och upprensning af dess
farleder, dels ock till reglering af Vänerns vattenstånd, i fråga om
byggande genom statens försorg af fiskehamnar och nödhamnar, i anledning
103
af framställningar om tillstånd att bygga i kungsådra, angående vissa vatten-
rättsmål, beroende på högsta domstolens pröfning, samt i anledning af
vissa ansökningar om järnvägskoncession.
Äfven torde böra här omnämnas det styrelsen på sin tid gifna upp¬
draget i fråga om teknisk och ekonomisk kontroll beträffande järnvägs¬
anläggning från Orsa till Sveg, hvilket uppdrag föranledde ett betydande
arbete för styrelsen.
För ärendenas handläggning inom väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
finnas, förutom chefen, följande ordinarie tjänstemän:
en byråchef och föredragande för tekniska ärenden utom sådana
som röra enskilda järnvägar,
en byråchef och föredragande för ärenden rörande enskilda järn¬
vägar,
en byrådirektör och föredragande för administrativa och ekonomiska
ärenden,
en byråingenjör (å tekniska afdelningen),
en notarie (å järnvägsafdelningen),
en registrator, tillika aktuarie, samt
en revisor och bokhållare.
Därjämte äro hos styrelsen anställda, i mån af behof och anvisade
tillgångar, extra ordinarie tjänstemän samt rit- och skrifbiträden.
I detta sammanhang må äfven erinras, hurusom af det anslag,
som år efter år anvisats till styrelsens förfogande för anordnande af in¬
spektion å enskilda järnvägars rullande materiel, en maskininspektör
aflönas.
Beträffande de å den tekniska afdelningen och järnvägsafdelningen
under benämningen biträdande ingenjörer anställda extra ordinarie tjänste¬
männen meddelade styrelsen uti sin ofvannämnda, den 1 maj 1909 och
den 6 september 1910 dagtecknade promemoria, att antalet biträdande
ingenjörer å den tekniska afdelningen utgjort:
104
år 1904 8
» 1905 8
» 1906 8
» 1907 8
» 1908 10
Emellertid hade, på grund af otillräckligheten af de medel, styrelsen
haft till sin disposition till aflöning åt extra biträden, omsättningen af
de biträdande ingenjörerna å tekniska afdelningen varit så stark, att hvarje
biträdande ingenjör stannat i genomsnitt endast ett hälft år. I verklig¬
heten hade fördenskull dessa 8 till 10 biträdande ingenjörer motsvarat
»såsom biträden anställda under hela året»:
år 1904 4
» 1905 4
» 1906 4
» 1907 4
» 1908 4
Motsvarande förhållanden å järnvägsafdelningen hade, enligt hvad i
promemorian meddelades, varit följande.
Såsom biträdande ingenjörer hade varit anställda:
år 1904 4
» 1905 7
» 1906 5
» 1907 4
» 1908 5
Dessa hade motsvarat »såsom biträden anställda under hela året»:
år 1904 2
» 1905 2
» 1906 2
» 1907 3
» 1908 3
105
Enligt hvad vidare meddelades i promemorian, hade äfven täta om¬
byten af byråingenjör måst ske, ehuru dennes tjänstebefattning vore ordi¬
narie. Detta hade haft sin grund i de otillräckliga löneförmånerna för
tjänsten. Under åren 1904—1908 hade densamma innehafts af 3 ordi¬
narie byråingenjörer och upprätthållits på förordnande af icke mindre än
9 olika ingenjörer (däri ej inräknadt förordnanden i anledning af semester
eller tjänstledighet). Det hade således varit 12 olika personer, som byrå¬
chefen å tekniska afdelningen på 5 år haft till närmaste biträde i
tjänsten.
Att det ständiga och täta ombytet af byråingenjör och af biträdande
ingenjörer med nödvändighet måst och allt framgent måste medföra synner¬
ligen svåra olägenheter, ansåg styrelsen uppenbart.
Under så beskaffade förhållanden hade det varit och vore fortfarande
förenadt med de allra största svårigheter såväl att besätta byråingenjörs-
tjänsten med kompetent person, som ock att erhålla dugliga tekniska bi¬
träden, som stannade tillräckligt lång tid för att blifva till verklig nytta
i arbetet.
Uppenbart vore vidare att, då byråingenjören allt som oftast måst
på grund af afgång ersättas med ny sådan och de tekniska biträdena
stannat i styrelsens tjänst i genomsnitt endast ett hälft år, de båda
byråcheferna finge ägna alldeles för mycken tid och möda till att gång
på gång upplära och sätta in i arbetet ingenjörer, som icke hunne blifva
till verkligt biträde, innan de afginge till bättre aflönade anställningar utan¬
för ämbetsverket.
Bristen på erforderligt antal tjänstemän å styrelsens stat hade äfven
gjort sig kännbar genom svårigheter att under de byråcheferna tillkom¬
mande årliga semesterledigheterna behörigen uppehålla deras tjänster.
De ständiga och täta ombytena af byråingenjör hade sålunda vållat,
att, byråchefens å tekniska afdelningen tjänst under hans semester flera
gånger på senare åren måst upprätthållas antingen genom att därtill för¬
ordna en längesedan från ordinarie tjänst pensionerad major i väg- och
vattenbyggnadskåren eller genom att till tjänstgöring i styrelsen inkalla en
af de under styrelsen lydande distriktscheferna, till väsentliga olägenheter
såväl för styrelsen som för distrikten.
14—082205. Löneregleringskommitténs bet. XX Vill.
106
Vid längre tids tjänstledighet för byråchef på grund af hälsoskäl
hade det jämväl visat sig under nuvarande personalförhållanden vara för¬
enad! med de allra största svårigheter att uppehålla byråchefs tjänst på
ett för ämbetsverket tjänligt sätt.
Att styrelsen icke förfogat öfver tillräckliga medel att anställa ett
mot arbetsmängden svarande tillräckligt antal biträdande ingenjörer och
att de tillgängliga medlen endast medgifvit efter nutida förhållanden all¬
deles för låga arfvoden åt dessa ingenjörer, hade också starkt inverkat på
möjligheten att utan eftergift i fordringarna på nöjaktiga och grundliga
utredningar åstadkomma den snabba handläggning af ärendena, som det
allmännas intresse måste fordra.
Efter uppräknande af de olika slag af göromål, som enligt instruk¬
tionen ålåge byråcheferna, anfördes i promemorian, hurusom de båda byrå¬
cheferna uppenbarligen icke kunde på ett för staten och allmänheten till¬
fredsställande sätt fullgöra alla dessa omfattande åligganden med mindre
de, hvar å sin afdelning, hade till biträde erforderligt antal väl kvalifice¬
rade tjänstemän utan allt för täta ombyten. Därutinnan bruste emellertid
den nuvarande organisationen i högst betänklig grad.
Det otillräckliga antalet tjänstemän å afdelningarna och omöjligheten
att för någon längre tid få behålla dem som funnes, beroende på de allt
för ringa aflöningsförmånerna, hade äfven vållat, att nödvändigheten för
byråcheferna att ansvara för uppsättning och expediering af styrelsens
skrivelser i alla mål, som tillhörde deras föredragning, verkat i hög grad
betungande och varit mycket hinderlig för deras mera maktpåliggande
ämbetsverksamhet.
Då byråchefernas tid alldeles för mycket måst tagas i anspråk af
dessa göromål, från hvilka de borde i möjligaste mån vara befriade, hade
byråcheferna i allt för hög grad saknat tid och arbetsro att kunna så
snabbt som önskvärd! varit afgifva sådana utlåtanden i förekommande stora
frågor, som kräfde en tidsödande utredning och en mångsidig fackmässig
belysning. Det hade därför, uteslutande på grund af bristen på erfor¬
derlig! antal kompetenta, fast anställda biträden i tjänsten, icke kunnat
undvikas, att de största och viktigaste frågor, som kräfde en mera tids¬
ödande och djupgående utredning, mången gång fått vänta i åratal, innan
107
vederbörande byråchef blifvit i stånd att bereda sig ledighet att helt ägna
sig åt sådana frågors utredning.
Af enahanda anledning hade det jämväl visat sig vara omöjligt för
byråcheferna att kunna bereda sig tid och ledighet till att företaga inspek-
tionsresor för kontroll å allmänna arbeten och enskilda järnvägar.
Att allt detta vore missförhållanden, som vid den förestående löne¬
regleringen borde undanröjas, läge för väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
i öppen dag. Också hade styrelsen uteslutande i afvaktan på denna reg¬
lering icke funnit sig förut böra göra underdånig framställning om in¬
rättande af behöfliga nya befattningar å styrelsens stat.
I vår brådskande tid hade — säges det i promemorian — krafvet
å ett snabbt afgörande af föreliggande ärenden blifvit allt starkare. Skulle
väg- och vattenbyggnadsstyrelsen kunna motsvara detta tidens berättigade
kraf, och det blifva möjligt att för framtiden undgå dessa svåra olägen¬
heter, af Indika arbetet inom ämbetsverket under nuvarande förhållanden
lede, måste nödvändigt styrelsens arbetskrafter i erforderlig omfattning
ökas och denna ökning ske genom det erforderliga antalet tjänstemäns
anställande på ordinarie stat med efter nutida förhållanden tillräckliga
löneförmåner.
Genom hvad från väg- och vattenbyggnadsstyrelsens sida anförts
samt hvad kommittén eljest och jämväl vid besök inom ämbetsverket
inhämtat har kommittén erhållit den bestämda uppfattningen, att, om
väg- och vattenbyggnadsstyrelsen skall kunna på ett tillfredsställande sätt
fullgöra hvad som åligger densamma, det är oundgängligen nödvändigt
att antalet ordinarie tjänstemän å den tekniska afdelningen och å järn-
vägsafdelningen varder ökadt.
Kommittén har emellertid icke ansett sig kunna tillstyrka uppförande
å stat af så stort antal ordinarie tjänstemän, som af väg- och vatten¬
byggnadsstyrelsen ifrågasatts, men vid beräknande af anslagsbelopp till
extra ordinarie tjänstemän m. in. har hänsyn tagits därtill att, utöfver den
af kommittén föreslagna ordinarie personalen, ytterligare arbetskrafter
måste finnas till styrelsens förfogande.
108
Hvad nu först angår den s. k. tekniska afdelningen inom styrelsen,
har kommittén ansett, att å denna afdelning — hvilken utan tvifvel är
den, , hvarpå det mesta arbetet hvilar — böra finnas följande ordinarie
tjänstemän utom byråchefen, nämligen en förste byråingenjör, två byrå¬
ingenjörer och en notarie.
A järnvägsafdelningen bör, enligt kommitténs mening, utom byrå¬
chefen finnas följande ordinarie tjänstemän, nämligen en förste byrå¬
ingenjör och en byråingenjör.
De bägge förste byråingenjörerna skulle, en hvar å sin afdelning,
hafva den närmaste uppsikten öfver arbetet å afdelningen och biträda
vederbörande byråchef särskildt med mera maktpåliggande ärenden. I
sådant hänseende skulle förste byråingenjören å den tekniska afdelningen
träda i stället för den nuvarande ordinarie byråingenjören och förste byrå¬
ingenjören å järnvägsafdelningen i stället för den nuvarande notarien.
De af kommittén föreslagna byråingenjörerna skulle hufvudsakligen
hafva till åliggande att verkställa den tekniska granskningen af inkom¬
mande ärenden.
Då kommittén föreslagit inrättande af en notariebefattning å den
tekniska afdelningen, har detta skett därför, att kommittén för sin del
ansett det vara synnerligen önskvärdt, att å denna afdelning må finnas
tillgång till en ordinarie tjänsteman med administrativ bildning, särskildt
för verkställande af utredningar, utarbetande af promemorior och upp¬
sättande af skrivelser af mera juridiskt-administrativ art.
Till den administrativa afdelningen inom styrelsen höra, såsom
nämndt är, förutom föredraganden, två ordinarie tjänstemän, nämligen
registratorn, tillika aktuarie, samt en revisor och bokhållare. Något behof
att öka antalet ordinarie tjänstemän å denna afdelning synes kommittén
ej föreligga.
Jämte de ofvan nämnda ordinarie tjänstemännen å styrelsens olika
afdelningar anser kommittén böra å styrelsens stat uppföras ett antal ordi¬
narie kvinnliga biträden.
Hos styrelsen finnas för närvarande anställda fem kvinnliga biträden
till hvilka ersättning utgår af det å den ordinarie staten uppförda anslaget
109
till vikariatsersättning, arfvoden åt extra ordinarie tjänstemän, rit- och
skrifbiträde eller af å extra stat beviljade medel till förstärkning af arbets¬
krafterna hos styrelsen.
Samtliga dessa kvinnliga biträden hafva till åliggande att utföra det
för styrelsen erforderliga renskrifningsarbetet, men därjämte hafva vissa af
dem en del andra göromål. Ett biträde handhafver och vårdar det till den
tekniska afdelningen hörande ritningsarkivet, för erforderliga förteckningar
däröfver samt utför förekommande kopieringar af ritningar, kartor m. m.
Motsvarande göromål å järnvägsafdelningen bestridas äfven af ett kvinnligt
biträde. Ett af de kvinnliga biträdena har att utföra en del bokhålleri-
och expeditionsgöromål å den administrativa afdelningen.
Inom kommittén har fråga väckts, huruvida ej af de kvinnliga bi¬
trädena de, hvilka utföra mera kvalificeradt arbete än enbart renskrif-
ningsgöromål, borde ställas i en högre grad än öfriga biträden.
I detta hänseende har emellertid erinrats, att kommittén erhållit
särskildt uppdrag att afgifva underdånigt utlåtande och förslag i fråga om
uppförande i stat af vissa, fast anställda biträden hos en mängd ämbetsverk
och myndigheter, hvilkas löneförhållanden reglerats vid senare årens
riksdagar, och att i berörda ärende, förutom åtskilliga andra spörsmål, äfven
framställts yrkanden om en bättre ställning för de biträden, som utföra
mera kvalificeradt arbete.
Då kommittén ännu icke varit i tillfälle att bestämma sin stånd¬
punkt till det sist omförinälda principiella spörsmålet, har det synts kom¬
mittén lämpligast att, oafsedt huruvida framdeles må befinnas, att ett
eller flera af de hos väg- och vattenbyggnadsstyrelsen anställda kvinnliga
biträdena böra erhålla en bättre ställning, för närvarande likställa samtliga
de kvinnliga biträden, som enligt kommitténs mening höra uppföras å sty¬
relsens stat.
Antalet dylika biträden har kommittén ansett böra bestämmas till
fem. Att sätta antalet lägre torde vara olämpligt och ekonomiskt oför¬
delaktigt, enär därigenom, såsom ock inträffat, skulle föranledas, att i
många fall öfverkvalificerad arbetskraft måste tagas i anspråk för exempel¬
vis skötsel af ritningsarkiv, kopiering af ritningar o. d. Genom att sätta
antalet kvinnliga biträden å stat till fem skulle ock, enligt kommitténs
no
*
öfvertygelse, kunna af kvinnligt biträde medhinnas en del göromål å regi-
stratorskontoret, hvilka för närvarande utföras af en amanuens.
Vidkommande för styrelsen erforderligt vaktmästarbiträde får kom¬
mittén erinra, att enligt gällande stat finnas två ordinarie vaktmästare
hos styrelsen. Styrelsen har emellertid erhållit Kungl. Maj:ts bemyndigande
att från och med oktober månad 1908 intill utgången af år 1911 hafva
en extra vaktmästare anställd mot en aflöning, beräknad efter tre kronor
för dag. De därför erforderliga medlen utgå af sjätte hufvudtitelns all¬
männa besparingar.
De nya lokaler uti förutvarande riksdagshuset å Riddarholmen, till
hvilka väg- och vattenbyggnadsstyrelsen under loppet af år 1911 kommer
att förflyttas, äro belägna uti två olika våningar, hvarjämte uti källar¬
våningen plats lärer vara beredd för en del af styrelsens arkiv.
Då för bestridande af erforderligt vaktmästarbiträde inom styrelsens
nuvarande provisoriska lokaler, hvilka äro fördelade på två våningar, tre
personer ansetts behöfliga, lärer någon minskning i nämnda antal icke
kunna ske efter styrelsens inflyttning i de nya lokalerna. Vid sådant för¬
hållande har kommittén ansett sig böra föreslå upptagande i stat af tre
vaktmästare, af hvilka en lämpligen torde böra erhålla förste vaktmästares
ställning.
Afiönings- Hvad aflöningsförmånerna för väg- och vattenbyggnadsstyrelsens
formaner. or(|inarie personal beträffar, tillåter sig kommittén, i fråga om aflöningen
till styrelsens chef, från det föregående erinra, hurusom uti det af 1874
års löneregleringskommitté år 1879 afgifna betänkandet angående styrelsen
för allmänna väg- och vattenbyggnader chefens aflöning af kommitténs
flertal föreslogs till 7,500 kronor. I fråga om nämnda aflöningsbelopp voro
två af kommitténs medlemmar skiljaktiga, i det att, å ena sidan, ord¬
föranden, generaldirektören Beijer yrkade, att chefen skulle tillerkännas
en aflöning af 9,000 kronor, och, å andra sidan, kommittéledamoten Liss
Olof Larsson ansåg, att chefen borde erhålla samma aflöning, som bestämts
för chefer i en del andra ämbetsverk eller 7,000 kronor. Uti den kungl.
prooositionen vid 1880 års riksdag föreslogs chefens aflöning till 9,000
in
kronor. Såsom förut är nämndt, blef emellertid frågan om styrelsens upp¬
förande å ordinarie stat undanskjuten vid 1880 års riksdag.
Uti det af generaldirektören Beijer upprättade förslag dels till för¬
ening af styrelserna för allmänna väg- och vattenbyggnader och öfver
statens järnvägsbyggnader dels ock till stat för väg- och vattenbyggnads¬
styrelsen i dess sålunda utvidgade skick, hvilket förslag låg till grund
för den kungl. propositionen i ämnet vid 1882 års riksdag, föreslogs
chefens aflöning till 10,000 kronor, särskild! med hänsyn därtill att genom
den ifrågasatta föreningen hans ansvar och åligganden komme att betyd¬
ligt ökas till såväl omfång som vikt.
Detta aflöningsbelopp var äfven upptaget uti det af Kungl. Maj:t
vid nyssnämnda riksdag framlagda förslaget till stat för väg- och vatten¬
byggnadsstyrelsen.
I förbigående må här anmärkas, att aflöningen till generaldirektör i
normalgrad vid nämnda tidpunkt utgjorde 9,000 kronor.
Riksdagen, som ansåg frågan om ordnandet af tillsynen öfver sta¬
tens järnvägsbyggnader då böra lämnas öppen, uttalade, att med hänsyn till
den inskränkning i göromålen, som under antydda förutsättning skulle
komma att äga rum, väg- och vattenbyggnadsstyrelsens chef icke borde
tilldelas så högt aflöningsbelopp som 10,000 kronor, utan att aflöningen för
nämnda chef lämpligen kunde bestämmas till 8,000 kronor, helst cheferna
för åtskilliga andra centrala ämbetsverk icke åtnjöte högre aflöning än
7,000 å 7,500 kronor.
I enlighet härmed är ock chefens för väg- och vattenbyggnadssty¬
relsen aflöning i gällande stat upptagen med ett belopp af 8,000 kronor.
Från väg- och vattenbyggnadsstyrelsens sida har nu yrkats, att af¬
löningen till chefen för detta ämbetsverk måtte sättas till 15,000 kronor,
eller sålunda samma aflöningsbelopp som tillerkänts generaldirektören i
telegrafstyrelsen och äfven åtnjutes af generalpostdirektören, såsom chef
både för postverket och postsparbanken.
Vid öfvervägande af frågan om aflöningsförrnånerna till chefen för
väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har kommittén emellertid icke ansett
3ig kunna för denne föreslå högre aflöning än den högsta, som vid nyare
112
löneregleringar blifvit tillerkänd chefer med öfverdirektörs benämning eller
10,000 kronor.
Aflöningen till de bägge byråcheferna i våg- och vattenbyggnads¬
styrelsen utgör enligt gällande stat den för tjänstemän i tredje löne¬
graden vid ännu ej nyreglerade centrala verk bestämda.
Af väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har föreslagits, att aflöningen
för styrelsens tekniska byråchefer måtte sättas till 12,000 kronor eller så¬
lunda till samma belopp, som fastställts för öfverdirektören och souschefen i
järnvägsstyrelsen.
Kommittén har emellertid icke tilltrott sig att för dessa byrå¬
chefer tillstyrka en större förhöjning i aflöning än som blir en följd
däraf, att de vid regleringen likställas med tjänstemän i tredje normal-
gi'aden inom nyreglerade verk.
Föredraganden å administrativa afdelningen upptogs uti den år 1882
fastställda staten för väg- och vattenbyggnadsstyrelsen såsom andra gra¬
dens tjänsteman, kamrerare. I afseende å ifrågavarande tjänstemans ställ¬
ning har sedermera icke vidtagits annan ändring än att i den år 1899
utfärdade instruktionen för styrelsen benämningen kamrerare utbyttes mot
byrådirektör, samtidigt därmed att styrelsen å stat erhöll en särskild leda¬
mot och föredragande för ärenden rörande enskilda järnvägar, hvilken i
aflöningshänseende då likställdes med föredraganden för administrativa
ärenden och jämväl erhöll benämningen byrådirektör.
Nu har från väg- och vattenbyggnadsstyrelsens sida framställts för¬
slag, att befattningen såsom föredragande för administrativa ärenden måtte
uppflyttas till tjänst af tredje normalgraden med den för sådan tjänst
bestämda aflöning.
Beträffande detta förslag får kommittén framhålla, att den omstän¬
digheten att nu ifrågavarande tjänsteman är ledamot och föredragande
i styrelsen icke i och för sig behöfver föranleda till befattningens upp¬
höjande till tredje graden.
I sådant hänseende torde, exempelvis, böra beaktas, att i riksför-
säkringsanstalten sekreteraren och ombudsmannen är ledamot af anstalten
113
och att den honom vid 1908 års riksdag tillerkända aflöningen närmast
motsvarar den, som åtnjutes af tjänstemän i andra lönegraden inom stats¬
kontoret in. fl. nyreglerade centrala ämbetsverk.
I den nya kontrollstyrelsen är ämbetsverkets sekreterare ledamot af
styrelsen. I fråga om sekreteraren likasom de öfriga ledamöterna i kon¬
trollstyrelsen föreslog Kungl. Maj:t vid 1909 års riksdag, att dessa be-
fattningshafvare skulle i aflöningshänseende sättas i en mellangård mellan
andra och tredje normalgraderna. Detta vann emellertid icke Riksdagens
bifall, utan bestämdes aflöningen till likhet med andra normalgradens.
I försäkringsinspektionen är en af ledamöterna tillika sekreterare.
Beträffande denne befattningshafvare hade, då fråga var om nyreglering
af nämnda ämbetsverk, från verkets sida ifrågasatts uppflyttning af tjänsten
från andra till tredje graden. Enligt den år 1910 fastställda staten för
försäkringsinspektionen är emellertid hans aflöning bestämd till samma
belopp som för öfriga tjänstemän i andra normalgraden.
Såsom stöd för väg- och vattenbyggnadsstyrelsens förslag om upp¬
flyttning i tredje graden af föredraganden för administrativa ärenden hos
styrelsen har i styrelsens skrifvelse den 9 januari 1911 äfven åberopats
jämförelse med byråchefen och föredraganden för kansli- och ekonomiska
ärenden i landtbruksstyrelsen.
Kommittén, som nogsamt äger kännedom om hvad i olika hänseen¬
den åligger nyssnämnde byråchef hos landtbruksstyrelsen, har icke kunnat
ansluta sig till den uppfattning af de ifrågavarande båda tjänsterna, som
väg- och vattenbyggnadsstyrelsen genom den gjorda jämförelsen velat göra
gällande.
I sådant hänseende vill kommittén erinra, hurusom, enligt 20 § af
instruktionen för landtbruksstyrelsen af den 2 oktober 1908, byråchefen
för kansli- och ekonomiska ärenden i sistnämnda styrelse, förutom skyl¬
dighet att föredraga nyssberörda ärenden samt närvara vid föredragning
af vissa andra ärenden, åligger, bland annat, att ansvara för uppsättningen
af samt till styrelsens granskning öfverlämna koncept till expeditioner i
samtliga de mål och ärenden, hvilka föredragits hos styrelsen — alltså
äfven de som föredragits af styrelsens tekniska ledamöter — att uppbära
och handhafva till styrelsen inkommande medel, utbetala desamma till
15—QS2205. L önevegleringskommitténs bet. XXVIII.
114
vederbörande och i laga ordning redovisa för dem. Äfvenledes skall han hafva
uppsikt öfver samt ansvara för registrators- och aktuariegöromålens behö¬
riga skötande.
Det torde äfven böra bemärkas, att å landtbruksstyrelsens stat icke
finnes upptagen någon biträdande ordinarie tjänsteman, vare sig af andra
eller första graden.
Vid nu antydda förhållanden och då någon ändring icke ifrågasatts
i afseende å tjänsteåliggandena för byrådirektören inom väg- och vatten-
byggnadsstyrelsen, har kommittén icke kunnat biträda styrelsens förslag
uti ifrågavarande hänseende. Kommittén har alltså ansett byrådirektören
böra i aflöningshänseende hänföras till andra normalgraden.
Hvad de bägge af kommittén föreslagna förste byråingenjörerna an¬
går, har kommittén, med hänsyn till vikten att för ifrågavarande befatt¬
ningar kunna påräkna verkligt dugande personer och att kunna undvika
alltför täta ombyten å dessa platser, ansett sig böra sätta förste byrå¬
ingenjörs aflöning lika med tjänstemäns i andra normalgraden, vid hvilket
förhållande väl äfven ifrågavarande befattningar torde böra tillsättas af
Kungl. Maj:t.
Då det måhända skulle kunna blifva föremål för särskild uppmärk¬
samhet, att kommittén för förste byråingenjör hos väg- och vattenbygg¬
nadsstyrelsen föreslagit enahanda aflöningsförmåner, som af kommittén
tillstyrkts för en af styrelsens ledamöter, nämligen byrådirektören, torde
böra till jämförelse framhållas, att uti den vid 1910 års riksdag antagna
staten för försäkringsinspektionen aflöningen till en förste aktuarie satts
till samma belopp som för den ledamot af inspektionen, hvilken tillika är
sekreterare.
De af kommittén föreslagna byråingenjörs- och notariebefattningarna
skulle enligt kommitténs mening, likasom registrators- samt revisors- och
bokhållareänsterna, tillhöra första lönegraden.
Å väg- och vattenbyggnadsstyrelsens stat skulle enligt kommitténs
förslag äfven uppföras fem kvinnliga biträden.
115
Vidkommande spörsmålet angående ifrågavarande biträdens ställning
i aflöningshänseende tillåter sig kommittén erinra, hurusom vid 1910 års
riksdag, i anledning af framställningar från Kungl. Maj:t, beslut fattats
om uppförande å ordinarie stat af skrifbiträden, ett hos fångvårdsstyrelsen
och två hos generaltullstyrelsen.
I den af Riksdagen antagna aflöningsstaten för fångvårdsstyrelsen
finnes upptaget >1 skrifbiträde», med lön 600, tjänstgöringspenningar 450
och ortstillägg 150, tillhopa 1,200 kronor, jämte två ålderstillägg, hvar¬
dera å 200 kronor, efter 5 och 10 år.
I aflöningsstaten för generaltullstyrelsen finnas upptagna två kvinn¬
liga skrifbiträden, med samma aflöningsförmåner som skrifbiträdet i fång:-
o
vårdsstyrelsen.
Bland aflöningsvillkoren för fångvårdsstyrelsen finnes intagen den
bestämmelsen, att skrifbiträde, som vid den nya statens ikraftträdande är an-
ställdt hos fångvårdsstyrelsen och antages till biträde å denna stat, äger att för
åtnjutande af löneförhöjning (genom ålderstillägg) räkna sig till godo den tid,
biträdet därförinnan innehaft stadig anställning hos styrelsen. Motsvarande
bestämmelse finnes intagen bland aflöningsvillkoren för generaltullstyrelsen.
Kommittén hänvisar i ofvannämnda hänseenden beträffande fångvårds-
styrelsen till Riksdagens skrifvelse n:r 2 den 9 juni 1910 och beträffande
generaltullstyrelsen till skrifvelsen n:r 7 den 10 juni 1910.
Hvad nu de fem kvinnliga biträdena hos väg- och vattenbyggnads¬
styrelsen angår, har redan antydts, att samtliga dessa biträden åtminstone
för den närmaste tiden borde, enligt kommitténs mening, vara likställda
med hvarandra; och lära vid sådant förhållande aflöningsförmånerna för
dem icke böra bestämmas annorlunda än för de ofvan omförmälda biträdena
i fångvårdsstyrelsen och generaltullstyrelsen.
\ idkommande slutligen vaktmästarna hos väg- och vattenbyggnads¬
styrelsen har, såsom redan är nämndt, en af dem synts kommittén böra
erhålla förste vaktmästares ställning. I fråga om såväl förste vaktmästaren
som de öfriga vaktmästarna hos styrelsen torde böra gälla samma bestäm¬
melser i aflöningshänseende, som vid 1910 års riksdag antagits för mot¬
svarande befattningshafvare i fångvårdsstyrelsen.
116
Under åberopande af hvad ofvan anförts, hemställer kommittén,
att öfver dir ektören och chefen för väg- och vatten¬
byggnadsstyrelsen må erhålla en aflöning af 10,000
kronor, däraf 6,200 i lön, 2,800 i tjänstgöring spenning ar
och 1,000 i ortstillägg;
att till hvar och en af de tvä byråcheferna af¬
löning en må utgå med 8,100 kronor, däraf 5,000 i lön,
2,500 i tjänstgöring spenning ar och 600 i ortstillägg,
hvartill kan komma ett ålderstillägg till lönen efter fem.
år med 600 kronor;
att byrådirektören må åtnjuta eu aflöning af 5,800
kronor, däraf 3,600 i lön, 1,800 i tjänst g öring spenning ar
och 400 i ortstillägg, hvartill kunna komma två ålders¬
tillägg till lönen, det ena med 500 kronor efter fem
är och det andra, likaledes med 500 kronor, efter ytter¬
ligare fem år;
att å tekniska afdelningen inom styrelsen må, i
stället för nuvarande byråingenjörsbefattningen, in¬
rättas en förste byråingenjör stjänst med aflöning af
5,800 kronor, däraf 3,600 i lön, 1,800 i tjänstgörings-
penningar och 400 i ortstillägg, hvartill kunna komma
två ålderstillägg till lönen, det ena med 500 kronor efter
fem år och det andra, likaledes med 500 kronor, efter
ytterligare fem år;
att å järnvägsafdelningen inom styrelsen må, i
stället för nuvarande notariebefattningen, inrättas en
förste byråingenjör stjänst med enahanda aflöning sför¬
måner som för motsvarande befattning ä tekniska af¬
delningen;
att å tekniska afdelningen må inrättas två byrå¬
ingenjör sbefattning ar och en notariebefattning samt å
järnväg saf delning en en by råingenjör sbefattning, en hvar
med en aflöning af 4,000 kronor, däraf 2,200 i lön,
117
1,500 i tjänstg öring spenning ar och 300 i ortstillägg,
hvartill kunna komma tre älderstillägg till lönen, hvart
och ett å 500 kronor, det första efter fem är, det andra
efter ytterligare fem år och det tredje efter än ytter¬
ligare fem är;
att registratorn, tillika aktuarie, salut revisorn och
bokhållaren, hvilka tillhöra administrativa afdelningen
inom styrelsen, må åtnjuta enahanda aflöning som före¬
slagits för byråingenjör och notarie;
att i staten för väg- och vattenbyggnadsstyrelsen må
uppföras fem kvinnliga biträden, en hvar med en aflöning
aJ 1,200 kronor, där af lön 600, tjänstgöring spenningar
450 och ortstillägg 150, hvartill kunna komma två äl¬
derstillägg till lönen, det ena med 200 kronor efter fem
år och det andra, likaledes med 200 kronor, efter ytter¬
ligare fem år;
att i staten må upptagas aflöning till en förste
vaktmästare med 1,500 kronor, däraf 900 i lön, 450 i
tjänstg öring spenning ar och 150 i ortstillägg, hvartill kan
komma ett älderstillägg till lönen efter fem år med 100
kronor;
att i staten äfven må uppföras aflöningar till två
andre vaktmästare, hvardera med 1,200 kronor, däraf
700 i lön, 350 i tjänstgöringspenningar och 150 i orts¬
tillägg, hvartill kunna komma två älderstillägg till
lönen, det ena med 100 kronor efter fem är och det
andra, likaledes med 100 kronor, efter ytterligare fem
är; samt
att den bestämmelsen intages i staten, att, därest
vaktmästare i sådan egenskap åtnjuter fri bostad samt
bränsle, skall, sä länge denna förmän kvarstår, ortstill-
lägg ej utgå till honom äfvensom ä lönen afdragas 100
kronor ärligen.
118
utsträckt Vid godkännande af föreslagna aflöningsstater för statskontoret m. fl.
ämbetsverk har Riksdagen under de senare åren uppställt såsom förut¬
sättning för godkännandet, att Kungl. Maj:t före den tidpunkt, då staterna
skulle träda i kraft, meddelat föreskrift därom, att samtliga ordinarie
befattningshafvare skola, i den mån ej undantag kunna anses böra stadgas
eller för särskilda fall efter pröfning medgifvas, vara å tjänsterummet till¬
städes minst sex timmar hvarje söckendag.
Kommittén tillåter sig jämväl beträffande den ordinarie personalen
i väg- och vattenbyggnadsstyrelsen hemställa,
att såsom förutsättning för den blifvande staten upp¬
ställes, att samtliga ordinarie tjänstinnehafvare i styrelsen
skola, i den mån ej undantag kunna anses böra stadgas eller
för särskilda fall efter pröfning medgifvas, vara å tjänste¬
rummet tillstädes minst sex timmar hvarje söckendag.
Anslag till Å väg- och vattenbyggnadsstyrelsens stat finnes, såsom förut är
såttninTarf-nämndt, uppfördt ett anslag å 17,000 kronor till vikariatsersättning, arfvo-
voden den åt extra ordinarie tjänstemän, rit- och skrifbiträde. För hvart och
rie tjänste- ett af åren 1909—1911 har Riksdagen därjämte å extra stat beviljat an-
man,m. m. ^ 15,400 kronor till förstärkning af arbetskrafterna hos väg- och
vattenbyggnadsstyrelsen.
Af berörda å såväl ordinarie som extra stat anvisade medel har ut¬
gått ersättning till ingenjörsbiträden, styrelsens juridiska biträde, amanu¬
enser, rit- och skrifbiträden samt tillfälligt vaktmästarbiträde.
Kommittén har i det föregående hemställt om ökning af antalet
ordinarie befattningshafvare i styrelsen, men därvid dock förutsatt att där¬
jämte ytterligare arbetskrafter skulle finnas till styrelsens förfogande.
Hvad då i sådant hänseende beträffar de inom styrelsen erforderliga
i ngen] örsbiträden, har kommittén beräknat deras antal till i regeln fyra,
nämligen två å tekniska och två å järnvägsafdelningen.
Ingenjörsbiträde hos styrelsen, med samma dagliga tjänstgöringstid
som den ordinarie personalen, åtnjuter för närvarande ersättning beräknad
efter 250 till 300 kronor för månad.
119
Då lämpliga ingenjörsbiträden med en till i regeln sex timmar ut¬
sträckt daglig tjänstgöringstid icke torde kunna erhållas mot lägre godt-
görelse än det sistnämnda beloppet, har kommittén till ersättning åt in¬
genjörsbiträden hos väg- och vattenbyggnadsstyrelsen beräknat ett belopp
af 14,400 kronor. Vid bestämmandet af nyssberörda belopp har kommit¬
tén emellertid förutsatt, att, därest någon semesterledighet må anses böra
beredas ingen]örsbiträde, särskild kostnad utöfver nämnda belopp icke där¬
igenom förorsakas statsverket.
o
A järnvägsafdelningen inom styrelsen förekomma en del göromål
motsvarande dem, hvilka kommittén ansett böra å tekniska afdelningen ut¬
föras af en ordinarie tjänsteman med benämning notarie. Då dessa göro¬
mål å järnvägsafdelningen icke äro af den omfattning att de gifva full
sysselsättning åt en ordinarie tjänsteman, har kommittén ansett tillfyllest
att å denna afdelning anställes en amanuens.
För närvarande finnes hos styrelsen ett »juridiskt biträde». Detta
biträde har hufvudsakligen till uppgift att granska kontrakt beträffande
utförande af sådana allmänna arbeten, som åtnjuta bidrag eller låneunder¬
stöd af statsmedel, samt att i möjligen förekommande fall föra styrelsens
talan i rättegångar. Ifrågavarande åligganden synas kommittén lämpligen
kunna uppdragas åt en amanuens å administrativa afdelningen, hvilken
jämväl torde kunna medhinna en del andra göromål.
Att, såsom för närvarande äger rum, hafva en särskild amanuens an¬
ställd å registratorskontoret synes kommittén icke vara erforderligt. Därest
å nämnda kontor arbetet jämväl efter införandet af utsträckt arbetstid icke
skulle kunna till fullo medhinnas af registratorn, lärer erforderligt biträde
kunna lämnas af de ordinarie kvinnliga biträdena eller genom användande
af tillfällig arbetskraft.
Vidkommande arfvoden till amanuenser hos väg- och vattenbyggnads¬
styrelsen har kommittén vid beräknandet af det anslag, hvarifrån dessa
arfvoden skola utgå, ställt beräkningen uti ifrågavarande afseende efter de
grunder, som vid regleringarna år 1908 följdes beträffande kammar¬
kollegiet och kammarrätten, eller till i medeltal 1,800 kronor för hvarje
amanuens.
120
Vid reglerandet af löneförhållandena vid sistnämnda två ämbetsverk
blef för uppehållande af amanuensbefattning under sjukdom och semester
samt då amanuens förordnats att bestrida ordinarie tjänst under inne-
hafvarens semester och tjänstledighet beräknadt omkring 450 kronor för
hvarje amanuens. Enahanda grund har synts böra tillämpas vid väg- och
vattenbyggnadssty relsen.
1 de nämnda hänseendena torde alltså böra för två amanuensbefatt¬
ningar vid detta ämbetsverk beräknas ett belopp af 4,500 kronor.
Till gratifikationer åt extra tjänstemän och extra vaktmästare samt
till bestridande af kostnader för sådant rit- och renskrifningsarbete, som
tilläfventyrs icke kan medhinnas af de föreslagna ordinarie kvinnliga bi¬
trädena, har kommittén beräknat ett belopp af 2,100 kronor.
Enligt § 24 i gällande instruktion för väg- och vattenbyggnadssty¬
relsen äger öfverdirektören för besiktning af pågående arbeten och an¬
läggningar att, när han så aktar nödigt, företaga ämbetsresor till orterna.
Byråchefen för tekniska ärenden åligger, enligt 25 § i instruktionen, att,
då han därtill förordnas, företaga inspektionsresor för kontroll å allmänna
arbeten. Jämväl byråchefen för järnvägsärenden tillkommer, enligt § 26,
att, då han därtill förordnas, företaga resor för inspektion af färdiga eller
under arbete varande enskilda järnvägar.
Till godtgörelse af de vikarier, som under dylika tjänsteresor kunna
varda förordnade i styrelsen, har kommittén beräknat ett belopp af 400
kronor.
Under afdelningen »aflöningsvillkor» härefteråt föreslås semesterledig¬
het för flertalet af de ordinarie befattningshafvarna hos styrelsen.
För sådana ledigheter måste finnas tillgång till vikariatsersättningar,
i allmänhet motsvarande vederbörande befattningshafvare tillkommande
tjänstgöringspenningar, men för vikarie för semesterledigt kvinnligt bi¬
träde ett skäligt ansedt belopp af 75 kronor per månad. Med afseende
jämväl å eventuellt behof af medel utöfver tjänstgöringspenningar till af¬
lönande af vikarie för ordinarie kvinnligt biträde under sjukdom samt för
anslagets afrundande har kommittén beräknat det till vikariatsersättningar
uti ifrågavarande hänseenden afsedda beloppet till 3,100 kronor.
121
Med afseende å hvad sålunda anförts, hemställer kommittén,
att till arfvoden åt ingenjörsbiträden och amanu¬
enser, gratifikationer åt extra tjänstemän och extra vakt¬
mästare, godtgörelse åt tillfälliga rit- och skrifbiträden
samt vikariatsersättningar må i väg- och vattenbyggnads¬
styrelsens stat uppföras ett anslag af 24,500 kronor.
Jämlikt § 24 i instruktionen för väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
är öfverdirektören, såsom styrelsens chef, Kungl. Maj:t i första rummet
ansvarig för uppfyllandet af styrelsens åligganden, och han har att tillse,
det tjänstemännen med nit, skicklighet och drift fullgöra sina skyldigheter.
Det synes kommittén, som skulle lämpligen kunna åt öfverdirektören
uppdragas jämväl den direkta handläggningen af vissa slag af ärenden
eller grupper af ärenden; hemställande kommittén,
att erforderlig föreskrift i sådant hänseende må
intagas i blifvande ny instruktion för väg- och vatten-
byggnadsstyrelsen .
I delen I af sina betänkanden (sid. 165) erinrade kommittén, hurusom
i fråga om ärendens afgörande i chefens tillfälliga frånvaro uti ämbets¬
verk, där chefen, vare sig fullständigt eller delvis, ensam hade beslutande¬
rätten i ärenden, uti hvilkas pröfning han deltoge, föreskrifterna i allmän¬
het växlade mellan två hufvudtyper, i ty att inom vissa ämbetsverk de
ärenden, i hvilka chefen eljest beslutade och som kunde afgöras i hans
frånvaro, blefve kollektivt afgjorda af vederbörande ledamöter, under det i
andra verk en af ledamöterna inträdde i utöfningen af chefens åligganden
med eller utan vissa begränsningar.
Enligt hvad ofvan omförmälts, tillhör väg- och vattenbyggnads¬
styrelsen den förstnämnda af dessa båda hufvudtyper.
I kommitténs betänkanden angående kammarkollegiet, statskontoret
och domänstyrelsen förordades för dessa ämbetsverk den anordning, att i
chefens frånvaro äldste tjänstgörande ledamoten skulle inträda i utöfnin¬
gen af chefens åligganden. Föreskrifter i sådant hänseende hafva ock
16—082205. Lönereglering »kommitténs bet. XXVIII.
Öfverlämnan-
de åt chefen
att direkt
handlägga
vissa ärenden.
Sättet för
ärendens af¬
görande vid
chefens till¬
fälliga från¬
varo.
122
Anmärknings
arfvode.
meddelats i de nya instruktioner, som utfärdats för nämnda ämbets¬
verk.
En motsvarande anordning anser kommittén böra komma i tillämp¬
ning inom väg- och vattenbyggnadsstyrelsen. Enligt kommitténs mening
bör sålunda föreskrifvas, att i chefens frånvaro den äldste tjänstgörande
byråchefen skall inträda i utöfningen af chefsbefattningen. Härigenom
skulle vinnas, förutom undvikande af den mera tidkräfvande kollegiala
formen, dels att de till chefsämbetet hörande kontrollerande och öfver-
vakande åliggandena kunde på effektivt sätt uppehållas, dels ock att en
af byråcheferna finge särskild anledning att sätta sig in i styrelsens äm-
betsgöromål i allmänhet, hvilket utan tvifvel skulle lända till större trygg¬
het för bevarandet af nödig kontinuitet vid ärendenas behandling.
Kommittén, som förutsätter att, därest, af annan anledning än se¬
mester eller tjänsteresor, utöfver fjorton dagar för styrelsens chef inträffar
hinder att utöfva ämbetet, ansökning om ledighet skall göras hos Kungl.
Maj:t, hemställer,
att i väg- och vattenbyggnadsstyrelsens blifvande
instruktion mätte meddelas föreskrift därom, att under
öfverdirektörens tjänsteresor, eller dä han åtnjuter se¬
mester eller eljest under kortare tid, som icke öfverstiger
fjorton dagar, är förhindrad att förrätta sitt ämbete,
äldste tjänstgörande byråchefen skall, därest icke annor¬
lunda af Kungl. Maj:t förordnas, inträda i utöfningen
af öfverdirektörens åligganden.
Vid beräknande af det för vikariatsersättningar erforderliga beloppet
har kommittén ock utgått från den förutsättningen, att chefsbefattningen
hos väg- och vattenbyggnadsstyrelsen skulle i öfverdirektörens frånvaro
uppehållas af vikarie.
Jämlikt § 30 uti instruktionen för väg- och vattenbyggnadsstyrel¬
sen, sådan denna paragraf lyder enligt kungl. kungörelse den 12 decem¬
ber 1902, åligger det revisorn och bokhållaren att granska alla till styrel¬
sen enligt gifna föreskrifter inkommande, men i dess hufvudbok icke ingå-
123
ende räkenskaper, med rätt att därvid göra anmärkning och att å de
medel, hvilka i följd af hans anmärkningar fastställas till betalning och
inflyta, uppbära anmärkningsarfvode med femton procent af det influtna
beloppet.
Efter förslag af kommittén har vid utfärdande af nya instruktioner
för domänstyrelsen den 16 oktober 1908, för kammarrätten den 23 decem¬
ber 1908 samt för fångvårdsstyrelsen och fångvårdsstaten den 16 decem¬
ber 1910 en begränsning af det vederbörande tillkommande anmärknings-
arfvode blifvit fastställd i fråga om större anmärkningsbelopp. Anmärk-
ningsarfvodet eller anmärkningsprovisionen, såsom det äfven heter, skall
nämligen utgöra femton procent å det influtna beloppet, därest detta icke
öfverstiger 500 kronor, samt tio procent å högre belopp, dock att — såsom
det uttryckes i instruktionerna för domänstyrelsen samt fångvårdsstyrelsen
och fångvårdsstaten — för belopp mellan 500 och 750 kronor provisionen
eller arfvodet i hvarje fall skall utgå med 75 kronor.
Ehuruväl, efter hvad kommittén inhämtat, något anmärkningsarfvode
icke under de tre senast förflutna kalenderåren tillfallit revisorn och bok¬
hållaren hos väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, lärer det dock ur enhetlig¬
hetens och likformighetens synpunkt få anses önskvärdt, att vid utfärdan¬
det af nya eller ändrade instruktionsbestämmelser för sistnämnda styrelse
den begränsning i afseende å anmärkningsarfvode, hvarom ofvan förmäles,
varder fastställd.
Enligt hvad kommittén inhämtat, är den nuvarande innehafvaren af
registrator- och aktuarietjänsten förordnad till kommissionär hos väg- och
vattenbyggnadsstyrelsen.
I anledning däraf må åberopas, hvad kommittén uti sina betänkan-
den angående kammarkollegium och statskontoret 1 framhållit, nämligen
att det syntes kommittén i allmänhet icke vara lämpligt, att till kom¬
missionär hos statsdepartement eller ämbetsverk förordnades en dess ordi¬
narie tjänsteman, enär då lätteligen kunde hända, att denne föranleddes
låta de med kommissionärskapet förenade bestyr inkräkta å den för hans
ordinarie befattning förbehållna arbetstiden. Enligt kommitténs uppfatt-
1 Se betänkandet delen II, sid. 117—118, och betänkandet delen IV, sid. 150.
Kommissio¬
näreri hos
styrelsen.
124
Vaktmästar¬
nas åliggan¬
den.
ning borde dylikt uppdrag anförtros åt amanuens eller med sådan lik¬
ställd extra tjänsteman, där icke särskilda förhållanden kunde anses böra
föranleda till annat förfaringssätt.
I öfverensstämmelse härmed synes det kommittén böra komma under
behörigt öfvervägande, huruvida ej det i förevarande hänseende registra-
torn hos väg- och vattenbyggnadsstyrelsen meddelade förordnande må vid
lämplig tidpunkt böra upphöra.
I Riksdagens skrifvelse den 9 juni 1910 n:r 2, angående regleringen
af utgifterna under riksstatens andra hufvudtitel, erinrades, vid fångvårds¬
styrelsen, hurusom 1906 års statsrevisorer anmärkt, att de vid granskning
af statsdepartementens och de centrala ämbetsverkens räkenskaper funnit,
att särskilda kostnader utgått för göromål, som skäligen bort af verkens
vaktmästare utan ersättning bestridas, i hvilket afseende förekommit ut'
gifter för eldning, för hembärande af handlingar och böcker, för hissning
och skötsel af flagga med flera dylika bestyr, och hade revisorerna i anled¬
ning däraf ifrågasatt, huruvida icke allmänna bestämmelser borde utfärdas
angående de tjänsteåligganden, som i regeln borde tillkomma vaktmästarna.
Riksdagen framhöll i nyssberörda skrifvelse önskvärdheten af att
denna fråga, i hvad den afsåge fångvårdsstyrelsens vaktmästare, blefve
vid utfärdandet af ny instruktion för styrelsen af Kung!. Maj:t tagen
under ompröfning.
Enligt hvad i bilaga till statsverkspropositionen vid 1911 års riks¬
dag (andra hufvudtiteln, nedre justitierevisionen, sid 60, 61) tillkännagifvits,
har frågan ock blifvit beaktad, då Kungl. Maj:t den 16 december 1910,
i samband med att ny instruktion för fångvårdsstyrelsen utfärdades, i sär-
skildt kungl. bref till styrelsen meddelade, bland annat, bestämmelser om
de hos styrelsen anställda vaktmästares skyldigheter. Därvid har stadgats,
att å fångvårdsstyi’elsens stat uppförd vaktmästare skall vara skyldig att
å den tid hvarje dag, öfverdirektören, med iakttagande af meddelade före¬
skrifter rörande längden af arbetstiden å tjänsterummet, bestämmer, upp¬
vakta hos styrelsen, med åligganden därjämte att under samma tid samt
jämväl omedelbart före och efter densamma tillhandagå med fortskaffande
inom hufvudstaden af post, handlingar och dylikt samt utom verket utföra
125
andra uppdrag, som lämpligen kunna honom för verkets räkning åläggas,
samt att, därest bostad åt vaktmästare finnes i samband med styrelsens
ämbetslokal beredd, den af vaktmästarna, som styrelsen bestämmer, skall
mot i stat fastställdt afdrag å aflöningen vara där boende, med skyldighet
att å tider, då arbete i lokalen ej pågår, hafva tillsyn öfver lokalen samt
att vaka öfver att eldning, städning och rengöring däri verkställes i behörig
ordning och med iakttagande af nödig varsamhet äfvensom att utföra eller
ombesörja andra bestyr med afseende å lokalen.
Under erinran härom har chefen för justitiedepartementet, vid före¬
dragning den 13 januari 1911 af frågan om reglering af löneförhållanden
in. m. vid nedre justitierevisionen, uttalat, att hvad sålunda uttryckligen
bestämts i afseende å fångvårdsstyrelsens vaktmästare syntes departements¬
chefen stå i öfverensstämmelse med hvad som ansåges gälla för vakt¬
mästare i allmänhet i ämbetsverken, och att det torde vara lämpligt, att
dessa vaktmästarpersonalens skyldigheter blefve, på sätt som skett i sam¬
band med utfärdandet af fångvårdsstyrelsens instruktion, fastslagna, då nya
instruktioner utfärdades för andra nvreglerade verk.
Då det med hänsyn till berörda uttalande af chefen för justitiedeparte¬
mentet torde få anses för gifvet, att bestämmelser af angifvet innehåll
komma att meddelas jämväl i afseende å vaktmästarna hos väg- och vat¬
tenbyggnadsstyrelsen, har kommittén ansett till fyllest att nu endast fästa
uppmärksamheten å förhållandet.
*
*
*
126
II. De under väg- och vattenbyggnadsstyrelsen ställda distriktstjänste-
männen.
Enligt § 11 i instruktionen för väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,
sådan denna paragraf lyder enligt kungl. kungörelse den 9 november 1906,
äro för närmaste uppsikten öfver och bestyret med sådana arbeten och an¬
läggningar i landsorten, som tillhöra styrelsens ämbetsbefattning, till bi¬
träde åt styrelsen anställda en distriktschef inom hvart och ett af de sex
distrikt, uti hvilka riket i sådant afseende indelas, och åtta distriktsingen-
jörer. Distriktsingenjörerna äro anställda en i hvart och ett af södra,
västra, östra och mellersta distrikten samt två i hvardera af nedre norra
och öfre norra distrikten.
Aflöningen till distriktschef utgör enligt gällande stat 3,000 kronor
såsom lön. Distriktsingenjör, eller såsom denne tjänsteman benämnes i
staten extra distriktsingenjör, åtnjuter arfvode af 1,500 kronor.
Utöfver förenämnda å stat uppförda aflöningar till distriktschefer och
distriktsingenjörer äger ifrågavarande personal åtnjuta ersättning för för¬
rättningar enligt den af Kungl. Maj:t den 28 september 1888 utfärdade
taxan på arfvode för förrättningar, som verkställas af tjänstemännen i väg-
och vattenbyggnadsdistrikten, med sedermera den 27 maj 1909 gjorda
ändringar i nämnda taxa.
I fråga om distriktstjänstemännens inkomster af arbete i och utom
tjänsten hänvisas till den ofvan å sid. 91—99 lämnade redogörelse.
I kungl. kungörelsen den 2 juni 1882 angående villkoren för åt¬
njutande af de från 1883 års början fastställda löneförmånerna för väg-
och vattenbyggnadsstyrelsen jämte underlydande distriktschefer stadga¬
des uti pensionshänseende, att ämbets- eller tjänsteman skulle, då han
uppnått 65 lefnads- och minst 35 tjänstår, vara förpliktad att med oaf¬
kortad lön såsom pension å allmänna indragningsstaten från tjänsten
afgå, Kungl. Maj:t eller styrelsen, där det tillkomme denna att utfärda
afskedet, dock obetaget att låta med detsamma anstå, därest och så länge
den pensionsberättigade pröfvades kunna i tjänsten på tillfredsställande
sätt gagna det allmänna och kunde finnas villig att kvarstå i densamma.
127
Lagen den 11 oktober 1907 angående civila tjänstinnehafvares rätt
till pension innehåller emellertid uti 3 §, att såsom underlag för bestäm¬
mande af pensions belopp skall, där ej särskildt pensionsunderlag blifvit i
lönestaten fastställd t, tjäna för tjänst, med hvilken jämte lön tjänstgörings-
penningar eller ortstillägg icke äro förenade, två tredjedelar af lönen, dock
att pensionsunderlag icke må för någon tjänst beräknas till högre belopp
än sextusen kronor.
Såsom öfvergångsbestämmelse är i 18 § af lagen föreskrifvet, att i
fråga om tjänst, med hvilken tjänstgöringspenningar icke äro förenade och
för hvilken rätt till pension blifvit före lagens trädande i kraft stadgad,
skall, därest gällande lönestat fastställts före den 1 april 1900, hvad uti
ifrågavarande lag angående beräkning af pensionsunderlag föreskrifves
icke vinna tillämpning förrän ny lönestat må varda för tjänsten fastställd
utan därförinnan gälla bland annat, att pensionsunderlaget skall, där lönen
ej uPPgår till mer än tretusen kronor, utgöra hela lönen.
Enligt 5 § af pensionslagen, sådan denna paragraf lyder jämlikt lag
den 11 juni 1909, inträder rätt att komma i åtnjutande af hel pension
för manlig tjänstinnehafvare vid uppnådda sextiosju lefnadsår och trettio¬
fem tjänstår; härifrån äro dock stadgade undantag för vissa befattnings-
hafvare, bland hvilka dock icke äro upptagna distriktschefer i väg- och
vattenbyggnadsdistrikten.
Skyldighet för tjänstinnehafvare att afgå från tjänsten inträder, jäm¬
likt 6 § af pensionslagen, i regeln vid uppnående af den i 5 § stadgade
lefnadsålder, Konungen eller, där viss ämbetsmyndighet äger afskeda från
tjänsten, den myndighet obetaget att låta anstå med afskedet, därest och
så länge tjänstinnehafvaren pröfvas kunna i tjänsten på ett tillfredsstäl¬
lande sätt gagna det allmänna, dock icke i något fall längre än till fyllda
sjuttio år.
Beträffande distriktscheferna har i ofvan omförmäld, af väg- och
vattenbyggnadsstyrelsen förordad framställning föreslagits, att lönen å stat
skulle höjas till 6,000 kronor, alltså till dubbla beloppet af hvad som
nu utgår, och pensionen bestämmas till 4,500 kronor.
128
Af den förberörda redogörelsen beträffande distriktschefernas in¬
komster torde framgå, att dessa i allmänhet uppgå till belopp, som be¬
tydligt öfverstiga hvad flertalet andra statens tjänstemän i jämförlig eller
högre ställning åtnjuta i sin befattning eller kunna förskaffa sig på grund
af sin tjänsteställning. Kommittén har vid sådant förhållande funnit sig
sakna anledning att föreslå någon förhöjning af den till distriktchef å
stat utgående lönen.
Vidkommande däremot distriktschefernas pensionsförhållanden torde
böra uppmärksammas, att, äfven om man blott vill bibehålla såväl löne-
som pensionsbeloppen för dem oförändrade, det på grund af stadgandet i
3 § i pensionslagen är nödvändigt, att i den nya lönestaten fastställes sär-
skildt pensionsunderlag. Eljest varder pensionen allenast två tredjedelar
af lönen eller tvåtusen kronor.
Om än kommittén icke kunnat tillstyrka en förhöjning af nu ut¬
gående lön till distriktschef, har kommittén i allt fall ansett det böra tagas
under öfvervägande, huruvida ej beloppet af det pensionsunderlag, som
kan komma att fastställas för distriktschef, bör sättas högre än det nu
bestämda pensionsbeloppet 3,000 kronor.
Vid en jämförelse med de pensionsunderlag, som på grund af de
under senare år verkställda löneregleringar skola gälla, exempelvis, för
distriktslandtmätare, eller 3,200 kronor, för fiskeriintendenter, stats-
konsulenter i boskapsskötsel, mejerihushållning och svinskötsel samt jäg¬
mästare, eller 3,500 kronor, äfvensom för landtbruksingenjörer, eller 4,000
kronor, har kommittén ansett sig böra för distriktschef i väg- och vatten-
byggnadsdistrikt föreslå ett pensionsunderlag af 4,000 kronor.
Såsom förut är antydt, inträder enligt numera gällande civila pen¬
sionslag skyldighet för distriktschef att afgå från tjänsten vid uppnående
af 67 lefnadsår.
Med hänsyn till beskaffenheten af distriktschefernas arbete synes det
emellertid kommittén böra komma under pröfning, huruvida ej berörda
skyldighet bör inträda åtminstone vid 65 års ålder, på sätt redan nu
gäller i fråga om en del tjänstemän, hvilkas tjänstgöring torde kunna
anses i viss mån jämförlig med distriktschefernas, nämligen geologer vid
129
Sveriges geologiska undersökning, landtbruksingenjörer och distriktslandt-
mätare samt tjänstemän vid den lokala skogsförvaltningen.
Vidkommande distriktsingenjörerna har hemställts, att de måtte er¬
hålla en lön på stat af 3,500 kronor med rätt till pension å samma be¬
lopp, äfvensom att distriktsingenjörerna i öfre och nedre norra distrikten
måtte hvar för sig få ett ortstillägg af 500 kronor.
För bedömande af spörsmålet, huruvida distriktsingenjöi’sbefattningarna
må höra uppföras såsom ordinarie tjänster, bör gifvetvis arten af de ifråga¬
varande befattningshafvare åliggande göromål undersökas.
Uti § 33 i gällande instruktion för väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
säges, att distriktsingenjör, som skall bo inom distriktet och icke må
lämna detsamma utan efter uppdrag eller särskild tillåtelse af styrelsen,
har till närmaste förman distriktschefen, till hvars biträde i tjänsten han
är anställd, med skyldighet att på eget ansvar verkställa de inspektioner
eller andra förrättningar, hvartill han förordnas, äfvensom att, därest han
därtill erhåller förordnande, vid förfall för distriktschefen förvalta dennes
ämbete. Distriktsingenjör äger ock att med distriktschefens tillåtelse åtaga
sig enskilda uppdrag i yrket, såvidt tjänsten det medgifver.
Distriktsingenjörernas verksamhet, hvilken ursprungligen blott var af
biträdande natur, lärer få anses alltmer hafva fått karaktären af en själf-
ständig verksamhet. De erhålla sålunda i många fall uppdrag direkt från
styrelsen och deras ansvarighet för af dem utförda inspektioner eller andra
förrättningar är fullt motsvarande den som åligger distriktschef.
Vid sådant förhållande har kommittén ansett billigt, att distrikts-
ingenjörsbefattningarna förändras till ordinarie tjänster.
Af enahanda skäl, som af kommittén anförts beträffande distrikts-
chefernas aflöning å stat, torde emellertid beloppet af den till distrikts¬
ingenjör nu utgående aflöningen icke böra höjas utan blott förändras till lön.
Likasom lönen för distriktsingenjör, enligt kommitténs förslag, skulle
komma att sättas till hälften af distriktschefs, har det synts kommittén
lämpligt, att förhållandet mellan de för nämnda bägge slag af befattningar
bestämda pensionsunderlagen blefve detsamma, och att alltså pensions-
underlaget för distriktsingenjör blefve 2,000 kronor.
17—082205 Lönereglering skommitténs bet. XXVI II.
130
För den händelse pensionsrätt skulle komma att beredas distrikts-
ingenjörer, förutsätter kommittén, att i fråga om skyldighet att vid viss
lefnadsålder afgå från tjänsten enahanda bestämmelse skall gälla för
distriktsingenjör som för distriktschef.
Under åberopande af det anförda hemställer kommittén,
att ä blifvande stat för väg- och vattenbyggnads¬
styrelsen jämte därunder lydande distriktstjänstemän må
uppföras aflöningar till sex distriktschef er, en hvar med
3,000 kronor såsom lön, samt till åtta distriktsingenjörer,
en hvar med 1,500 kronor likaledes såsom lön; samt
att bestämmelse intages i staten därom, att pensions-
underlaget för distriktschef skall utgöra 4,000 kronor
och för distriktsingenjör 2,000 kronor.
Kommittén har ansett sig böra uttala, att vid framläggandet af dess
nyssberörda förslag förutsatts, att de ersättningar, hvilka enligt gällande
taxa på arfvode för förrättningar, som verkställas af tjänstemännen i väg-
och vattenbyggnadsdistrikten, tillkomma distriktstjänstemännen för tjänste-
förrättningar, icke varda förhöjda utöfver hvad nu är bestämdt.
I detta sammanhang har kommittén ansett sig böra fästa uppmärk¬
samheten på en särskild bestämmelse i nämnda taxa.
I § 12 af densamma, sådan denna paragraf lyder jämlikt kungl.
kungörelse den 27 maj 1909, säges, att förrättningsman ej må till sitt
biträde använda, utom officer vid väg- och vattenbyggnadskåren, annan
ingenjör än sådan, som af väg- och vattenbyggnadsstyrelsen godkänts.
Anlitar distriktschef vid utarbete biträde och är förrättningen af den
omfattning, att utarbetet ej lämpligen kan af förrättningsmannen utan så¬
dant biträde fullgöras, äger distriktschefen åtnjuta ersättning för biträdets
resa enligt vissa angifna grunder.
I öfrigt äger distriktschef för biträde, som han anlitar, ej åtnjuta
särskild godteförelse i annat fall än att arbetet är af sådan omfattning,
som nyss nämnts, och att godtgörelsen därför skall utgå efter dagarfvode;
och utgör ersättningen i sådant fall för biträdet, jämte rese- och trakta-
mentspenningarna, för hvarje dag,
131
om biträdet är distriktsingenjör eller officer i väg- och
vattenbyggnadskåren 13 kronor, men eljest högst 9 kronor.
År distriktsingenjör förordnad af väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
eller Kungl. Maj:ts befallningshafvande att hålla förrättning af visst an-
gifvet slag och använder han därvid biträde af officer i väg- och vatten¬
byggnadskåren eller annan ingenjör, gäller om ersättning därför hvad nyss
nämnts.
Af de anförda bestämmelserna framgår, att dagarfvode för biträde
utgår med väsentligt högre belopp, om biträdet är distriktsingenjör eller
officer i väg- och vattenbyggnadskåren, än om biträdet är annan
ingenjör.
Kommittén vill ingalunda bestrida lämpligheten af att dagarfvodet
må kunna i någon mån afpassas efter biträdets större eller mindre kom¬
petens. Det vill dock förefalla kommittén mindre befogadt, att — från-
sedt biträde, som är distriktsingenjör — skillnad göres mellan, å ena sidan,
ingenjörer, som äro officerare i väg- och vattenbyggnadskåren, och, å andra
sidan, andra ingenjörer, som af väg- och vattenbyggnadsstyrelsen godkänts
såsom biträden.
Utan att inlåta sig på det generella spörsmålet om en särställning
för officerare vid väg- och vattenbyggnadskåren eller öfver hufvud taget
om bibehållandet af nämnda kår, anser kommittén emellertid ändring böra
företagas rörande nyss afhandlade stadgande angående ersättning för bi¬
träden.
132
Aflöningsvillkor.
I sammanhang med fastställandet af stat för väg- och vattenbygg¬
nadsstyrelsen meddelades, såsom förut är nämndt, genom kungl. kungörelse
den 2 juni 1882 (bihang till svensk författningssamling n:r 36) bestäm¬
melser angående villkoren för åtnjutande af aflöning enligt nämnda stat.
Dessa bestämmelser afsågo såväl personalen i själfva styrelsen som ock de
under styrelsen ställda distriktscheferna.
Vid uppgörande af förslag till aflöningsvillkor för de ordinarie be-
fattningshafvarna hos styrelsen och vid våg- och vattenbyggnadsdistrikten
har kommittén tagit behörig hänsyn i tillämpliga delar till de bestämmel¬
ser, som vid senare årens riksdagar fastställts i afseende å åtskilliga då be¬
slutade löneregleringar. Därjämte har kommittén ansett sig böra beakta
bestämmelsen i den för väg- och vattenbyggnadsstyrelsen nu gällande in¬
struktion, § 35, att tjänsteman i eller under styrelsen icke får åtaga sig
byggnadsarbetens utförande på entreprenad eller mottaga anställning i
entreprenörs tjänst.
Hvad särskildt distriktstjänsteinännen beträffar, torde böra framhål¬
las, att enligt 1882 års aflöningsvillkor de ordinarie tjänsterna i distrikten
eller distriktschefsbefattningarna äro undantagna från den bland dessa vill-
O O
kor intagna bestämmelsen i fråga om förening af tjänstebefattningar.
Den ifrågavarande bestämmelsen lyder sålunda:
att med ämbete eller tjänst med lön å stat — distriktschefsbefatt¬
ningarna allena undantagna — icke må förenas annan tjänst å rikets,
riksdagens eller kommunens stat, ej heller annan tjänstebefattning, med
mindre den finnes icke vara hinderlig för fullgörandet af tjänstgöringen i
styrelsen; dock att tjänsteman, som vid den nya löneregleringens inträ-
133
dande redan innehar tjänst utom styrelsen, må densamma bibehålla, så
länge den icke är för tjänstgöringen hos styrelsen hinderlig.
Då kommittén icke ansett sig böra föreslå någon förhöjning af nu
utgående aflöning å stat för distriktstjänstemännen, har det synts kommit¬
tén billigt, att i de aflöningsvillkor, som kunna varda fastställda i sam¬
manhang med antagande af ny stat för väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
med underlydande distriktstjänstemän, bestämmelsen i afseende å förening
af annan tjänst eller uppdrag med befattningen såsom tjänsteman vid väg-
och vattenbyggnadsdistrikt ej varder så restriktiv som motsvarande be¬
stämmelser för befattningshafvare i styrelsen.
Kommittén tillåter sig i detta sammanhang erinra om den affattning
bestämmelse i nu ifrågavarande hänseende, enligt kungl. kungörelse den
13 juni 1908 (bihang till svensk författningssamling n:r 58), erhållit vid
antagande af stat för akademien för de fria konsterna och konsthögskolan.
Enligt nyssberörda kungörelse stadgas nämligen bland villkoren för
åtnjutande af de i sistnämnda stat upptagna aflöningsförmåner, att med
ordinarie befattning hos akademien för de fria konsterna eller vid konst¬
högskolan icke må förenas sådan tjänstebefattning eller sådant uppdrag
annorstädes, som akademien, efter pröfning, finner inverka hinderligt för
tjänstgöringen hos akademien eller konsthögskolan.
För väg- och vattenbyggnadsstyrelsens chef samt tjänstemännen där¬
städes af tredje, andra och första normalgraderna äfvensom för de å stat
uppförda kvinnliga biträdena har kommittén föreslagit enahanda semester¬
förmån, som i andra nyreglerade ämbetsverk i allmänhet medgifvits mot¬
svarande eller jämförliga befattningshafvare. Det må härvid särskilt erin¬
ras, att i de vid 1910 års riksdag antagna aflöningsvillkoren för fångvårds¬
styrelsen och generaltullstyrelsen äfven skri f bi trädena tillerkänts förmånen
afl en månads semester.
Däremot har kommittén icke i detta sammanhang ansett sig böra
upptaga frågan om semester för vaktmästare hos väg- och vattenbyggnads¬
styrelsen.
I sistnämnda hänseende tillåter sig kommittén erinra, hurusom Riks¬
dagen i skrifvelse den 24 maj 1909 n:r 206 anhållit, att Kung]. Maj:t måtte
verkställa utredning, huruvida och i hvad man vaktbetjänte och med dem
134
likställda statstjänare i de centrala ämbetsverken och hofrätterna må
komma i åtnjutande af semester, samt därefter för Riksdagen framlägga
det förslag, hvartill en dylik utredning kunde föranleda.
Sedan vederbörande ämbetsverk och myndigheter afgifvit infordrade
underdåniga utlåtanden i ärendet, har Ivungl. Maj:t förordnat, att Riks¬
dagens nyssberörda skrifvelse äfvensom de från ämbetsverk och myndig¬
heter afgifna utlåtanden skulle öfverlämnas till löneregleringskommittén
med befallning till kommittén att, så snart ske kunde, afgifva underdånigt
utlåtande och förslag i ärendet.
Genom en kommittén den 23 januari 1911 tillhandakommen skrifvelse
har kommittén erhållit underrättelse om Ivungl. Maj:ts berörda beslut.
Då kommittén ännu icke varit i tillfälle att närmare ingå i pröfning
af det sålunda till kommitténs handläggning remitterade allmänna ärende,
har kommittén ansett sig icke kunna i frågans nuvarande läge afgifva för¬
slå beträffande semester särskildt för vaktmästarna hos väg- och vatten-
byggnadsstyrelsen.
Under åberopande af hvad här ofvan anförts, hemställer kommittén,
att för åtnjutande af de aflöning sförmåner, som i
blifvande ny stat varda upptagna för ordinarie befatt¬
ning skafvare i väg- och vattenbyggnadsstyrelsen samt för
de under styrelsen lydande ordinarie tjänstemän i väg-
och vattenbyggnadsdistrikten, mätte fastställas följande
villkor och bestämmelser, nämligen:
A) beträffande ordinarie befattningshafvare i sty¬
relsen:
att innehafvare af ordinarie befattning i väg- och
vattenbyggnadsstyrelsen skall vara underkastad den vid¬
sträcktare tjänstgöringsskyldighet eller jämkning i ålig¬
ganden, som vid en möjligen inträdande förändrad orga¬
nisation af ämbetsverket eller dess särskilda afdelningar
eller eljest i allmänhet kan varda stadgad, samt i sådant
hänseende, äfvensom därest ämbetsverkets ställning inom
135
statsförvaltningen så förändras, att detsamma ej längre
kan såsom själfständigt ämbetsverk anses, eller därest
vissa ifrågavarande ämbetsverk tillhörande göromål öfver-
flyttas till annat ämbetsverk, vara pliktig att, med bibe¬
hållande af den tjänstegrad och den aflöning han inne¬
har, efter ny eller förändrad arbetsordning sköta de med
befattningen förenade göromål eller, efter Kungl. Maj ds
förordnande, tjänstgöra i det verk, till livilket göromälen
öfverlämnas;
att med ordinarie befattning i väg- och vatten-
byggnadsstyrelsen icke må förenas annan tjänst å rikets,
Riksdagens eller kommuns stat;
att med ordinarie befattning i väg- och vatten¬
byggnadsstyrelsen ej heller må förenas vare sig uppdrag
såsom ordförande eller ledamot i styrelse för verk eller
bolag, som är med Kungl. Majds oktroj försedt eller
blifvit såsom aktiebolag registreradt, eller befattning så¬
som tjänsteman i sådant verk eller bolag eller annan
tjänstebefattning af hvad slag som helst, såframt ej, hvad
angår chef eller ledamot, Kungl. Majd och, hvad angår
innehafvare af annan befattning, väg- och vattenbygg¬
nadsstyrelsen, uppå därom gjord framställning och efter
pröfning, att ifrågavarande uppdrag eller tjänstebefatt¬
ning ej må anses inverka hinder ligt för tjänstgöringen i
ämbetsverket, finner uppdraget eller befattningen kunna
fä tills vidare mottagas och bibehållas ;
att befattningsliafvare i väg- och vattenbyggnads¬
styrelsen icke får åtaga sig byggnadsarbetens utförande
på entreprenad eller mottaga anställning i entreprenörs
tjänst;
att tjänsteman i första lönegraden är skyldig att
tjänstgöra å den särskilda befattning inom graden, där
väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, till befordrande af ar¬
betets oafbrutna gång, finner honom lämplig och behöflig;
att tjänstgöringspenningar få uppbäras endast för
den tid, befattnings innehafvare verkligen tjänstgjort
eller åtnjutit semester, men för den tid, lian eljest varit
från tjänstgöring befriad, skola utgå till den, som uppe¬
hållit befattningen;
att den, som af sjukdom hindras att förrätta sin
befattning, äger uppbära hela lönen jämte ortstillägg, men
att den, som undfår ledighet för svag hälsas vårdande,
enskilda angelägenheter, tjänstgöring hos Riksdagen, dess
utskott eller revisorer eller andra särskilda uppdrag eller
i behörig ordning afstänges från tjänstgöring eller eljest
är lagligen förhindrad att sköta befattningen, kan för¬
pliktas att under ledigheten utöfver sina tjänstgörings¬
penningar afstå sä mycket af lönen eller ortstillägg et,
som för befattningens uppehållande erfordras eller eljest
pröfvas skäligt;
att aflöning ej må utgå till tjänstinnehafvare för
tid, hvarunder han afhållit sig från tjänstgöring utan
att hafva i vederbörlig ordning erhållit tjänstledighet eller
kunna styrka giltigt förfall;
att, därest tjänstinnehafvare varder afstängd från
tjänstgöring eller i häkte tagen, den del af hans aflöning,
som icke pröfvas böra användas till befattningens uppe¬
hållande, skall under tiden innehållas, såvida ej pröfvas
skäligt låta honom uppbära något där af;
att vid sjukdomsförfall, eller när det erfordras till
följd af tjänsteresor eller för beredande af semester,
tjänsteman af lägre grad skall vara skyldig att, om han
förordnas till högre befattning i väg- och vattenbygg¬
nadsstyrelsen, densamma, mot åtnjutande i förstnämnda
fall af de för befattningen anslagna tjänstgöringspen¬
ningar, men eljest af däremot svarande belopp i stället
för egna tjänstgöringspenningar, bestrida, dock ej längre
137
än sammanlagdt tre månader under ett och samma
kalenderår;
att emellertid, därest ledamot af väg- och vatten-
byggnadsstyrelsen till följd af tjänsteresa eller för hand¬
läggning af särskilda ärenden är under allenast några
få, högst fyra dagar, hindrad att sköta sin befattning,
tjänsteman af lägre grad skall vara pliktig att utan
särskild ersättning sköta de till ledamotsbefattning en
hörande löpande göromål;
att, därest förhöjning af lönen efter viss tids fort¬
satt innehafvande af befattning i samma lönegrad är i
staten medgifven, tidpunkten för första förhöjningen be¬
stämmes att inträda efter fem år, under villkor att inne-
hafvaren under mer än fyra femtedelar af den tjänste¬
tid, som erfordras för att vinna nämnda förhöjning, med
godt vitsord bestridt sin egen eller, på grund af förord¬
nande, annan statens tjänst eller fullgjort annat offentligt
uppdrag, dock att härvid icke må föras honom till last
den tid, han åtnjutit semester, och för andra förhöjningen,
om sådan äger rum, efter ytterligare fem år, på samma
villkor, samt för tredje förhöjningen, därest sådan kan
ske, efter än ytterligare fem ar, äfvenledes på samma
villkor, under iakttagande, hvad hvar och en af omför-
mälda löneförhöjningar angår, att den högre aflöningen
ej får tillträdas förr än vid början af kalenderåret näst
efter det, hvarunder den stadgade tjänsteåldern blifvit
uppnådd; börande löntagare därvid tillgodoräknas den
hd, som före den nya aflöning sstatens trädande i kraft
förflutit från hans tillträde till befattningen;
att kvinnligt biträde, som vid den nya statens
ikraftträdande är anställdt hos väg- och vattenbyggnads¬
styrelsen och antages till biträde ä denna stat, äger att
för åtnjutande af löneförhöjning räkna sig till godo den
18—082205. Löneregleringskommitléns bet. XXVIII.
tid, biträdet därförinnan innehaft stadig anställning hos
styrelsen;
att likväl löntagare, som, då han intjänat stadgad
tid för erhållande af löneförhöjning, redan uppnått den
lefnads- och tjänsteålder, som berättigar honom till pen¬
sion, icke må tillträda samma förhöjning;
att semester årligen må, när sådant kan ske utan
hinder för göromålens behöriga gång, åtnjutas af öfver-
direktören, byråcheferna, byrådirektören och förste byrå¬
ingenjörerna en hvar under en och en half manad samt
af byråingenjörerna, notarien, registratorn, revisorn och
bokhållaren samt de kvinnliga biträdena en hvar under en
månad;
att tjänsteman, som har sig anförtrodd uppbörd
eller kontroll å uppbörd, är pliktig att a tid af aret,
som af öfverdirektören bestämmes, begagna sig af se¬
mester;
att vid afgång från tjänsten till följd af afskeds¬
tagande, entledigande eller dödsfall själfva lönen äfven¬
som ortstillägg utgå till månadens slut;
att i fråga om skyldighet att från tjänsten afgå
äfvensom i fråga om rätt till pension skall gälla hvad
i särskild lag angående civila tjänstinnehafvares rätt till
pension är vid tiden för den nya lönestatens ikraftträ¬
dande eller, såvidt angår innehafvare af befattning, som
därefter tillträdes, vid tillträdet till befattningen stad¬
gadt; samt
att den, som tillträder den nya aflöning sstaten, skall
vara skyldig underkasta sig, efter Kungl. Maj:ts bestäm¬
mande, upphörande af eller minskning i extra inkomster,
som kunna åtfölja tjänstebefattning eller utgå för bestyr
i sammanhang därmed.
139
B) beträffande de ordinarie tjänstemännen i väg-
och vattenbyggnadsdistrikten:
att distriktschef och distriktsingenjör skola vara
underkastade saväl den vidsträcktare tjänstgöringsskyl¬
dighet, jämväl utom, sitt distrikt, eller jämkning i ålig¬
ganden, som ock den reglering af tjänstgöring sområde,
som kunna varda föreskrifna;
att med ordinarie befattning som distriktschef eller
distriktsingenjör icke ma förenas annan tjänstebefattning
eller uppdrag, som väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, efter
pröfning, finner inverka hinderligt för tjänstgöringen så¬
som distriktschef eller distriktsingenjör; åliggande det
distriktschef eller distriktsingenjör, innan han åtager sig
annan tjänstebefattning eller uppdrag, att göra anmälan
i ämnet hos väg- och vattenbyggnadsstyrelsen;
att distriktschef eller distriktsingenjör icke får åtaga
byggnadsarbetens utförande på entreprenad eller mot¬
taga anställning i entreprenörs tjänst;
att distriktschef eller distriktsingenjör, som åtnjuter
tjänstledighet, skall till vikarien afstå det arfvode enligt
taxa, hvilket belöper å de af vikarien verkställda tjänste-
görornål;
att den, som af sjukdom hindras att förrätta sin
befattning, äger uppbära hela lönen, men att den, som
undfår ledighet för svag hälsas vårdande, enskilda ange¬
lägenheter, tjänstgöring hos Riksdagen, dess utskott eller
revisorer eller andra särskilda uppdrag eller i behörig
ordning afstänges frän tjänstgöring eller eljest är lag-
ligen förhindrad att sköta befattningen, kan förpliktas
att under ledigheten utöfver arfvode enligt taxa, hvarom
nyss är stadgadt, afstå sa mycket af lönen, som erfordras
för befattningens uppehållande eller eljest prof vas skäligt;
att aflöning ej må utgå till tjänstinnehafvare för
tid, hvarunder han afhållit sig från tjänstgöring utan
140
att hafva i vederbörlig ordning erliallit tjänstledighet
eller kunna styrka giltigt förfall;
att, därest tjänstinnehafvare varder af stängd från
tjänstgöring eller i häkte tagen, den del af hans aflöning,
som icke pröfvas böra användas till befattningens uppe-
hållande, skall under tiden innehållas, såvida ej väg-
och vattenbyggnadsstyrelsen finner skäligt låta honom upp¬
bära något där af;
att vid afgång från tjänsten till följd af afskeds¬
tagande, entledigande eller dödsfall lönen utgar till må¬
nadens slut;
att i fråga om skyldighet att från tjänsten afgå
äfvensom i fråga om rätt till pension skall gälla hvad
i särskild lag angående civila tjänstinnehafvares rätt till
pension är vid tiden för den nya lönestatens ikraftträ¬
dande eller, såvidt angår innehafvare af befattning, som
därefter tillträdes, vid tillträdet till befattningen stad¬
gadt; samt
att den, som tillträder den nya aflöning sstaten,
skall vara skyldig underkasta sig, efter Kungl. Maj:ts
bestämmande, omreglering af extra inkomster, som kunna
åtfölja distriktschefs- eller distriktsingenjörsbefattning eller
utgå för bestyr i sammanhang därmed.
Därjämte torde böra förklaras,
att en hvar, som med eller efter ingången af det
år, med hvars början den nya staten träder i kraft, till¬
träder ordinarie befattning i väg- och vattenbyggnads
styrelsen eller i väg- och vattenbyggnadsdistrikten, skall
vara pliktig att underkasta sig ofvanberörda villkor och
bestämmelser, samt
att de förutvarande innehafvare af ordinarie be¬
fattningar i väg- och vattenbyggnadsstyrelsen eller i
141
väg- och vattenbyggnadsdistrikten, hvilka icke före viss
angifven tidpunkt anmäla, att de vilja öfvergå till den
nya aflöningsstaten samt underkasta sig de för aflönin-
gens åtnjutande stadgade villkor och bestämmelser, och
som icke lagligen kunna därtill förbindas, skola varda
bibehållna vid dem enligt dittills gällande ordinarie stat
tillkommande aflöning sförmåner äfvensom, i den män ej
annat föranledes af bestämmelserna i lagen angående
civila tjänstinnehafvares rätt till pension, vid den rätt
till pension, som dittills tillkommit dem.
142
Stat
Stat, kostnadsberäkning m. m.
Enligt kommitténs förslag skulle staten för väg- och vattenbyggnads¬
styrelsen jämte därunder lydande distriktstjänstemän få följande utseende:
|
|
K r o
|
n o r.
|
|
|
Lön.
|
Tjänst¬
görings-
|
Orts-
|
Summa.
|
|
|
pennin-
|
tillägg.
|
|
|
|
|
gar.
|
|
|
|
Öfverdirektören och chefen . .
|
6,200
|
2,800
|
1,000
|
10,000
|
|
1 byråchef och ledamot ....
|
5,000
|
2,500
|
600
|
8,100
|
[ Efter 5 år kan lönen höjas j
|
1 » * » ....
|
5,000
|
2,500
|
600
|
8,100
|
med 600 kronor.
|
1 byrådirektör och ledamot . .
|
3,600
|
1,800
|
400
|
5,800
|
1 Efter 5 år kan lönen höjas |
|
400
|
med 500 kronor och efter
|
1 förste byråingenjör.....
|
3,600
|
1,800
|
5,800
|
f 10 år med ytterligare 500 j
|
1 » > .....
|
3,600
|
1,800
|
400
|
5,800
|
kronor.
|
1 byråingenjör........
|
2,200
|
1,500
|
300
|
4,000
|
|
2 byråingenjörer.......
|
4,400
|
3,000
|
600
|
8,000
|
Efter 5 år kan lönen höjas
med 500 kronor, efter 10
|
1 notarie ...........
|
2,200
|
1,500
|
300
300
|
4,000
4,000
|
■ år med ytterligare 500
kronor och efter 15 år med
|
1 registrator, tillika aktuarie
|
2,200
|
1,500
|
än ytterligare 500 kronor.
|
1 revisor och bokhållare . . .
|
2,200
|
1,500
|
300
150
|
4,000
1,200
|
Efter 5 år kan lönen höjas
|
1 kvinnligt biträde......
|
600
|
450
|
\ med 200 kronor och efter
|
4 kvinnliga biträden.....
|
2,400
|
1,800
|
600
|
4,800
|
| 10 år med ytterligare 200
kronor.
|
|
900
|
450
|
150
|
1,500
|
j Efter 5 år kan lönen höjas
|
1 förste vaktmästare.....
|
\ med 100 kronor.
|
|
|
|
150
|
1,200
|
Efter 5 år kan lönen höjas
|
1 vaktmästare........
1 > ........
Till arfvoden åt ingenjörsbiträ-
|
700
700
|
350
350
|
1 med 100 kronor och efter
j 10 år med ytterligare 100
kronor.
|
150
|
1,200
|
|
|
den och amanuenser, gratifika¬
tioner åt extra tjänstemän och
extra vaktmästare, godtgörelse
åt tillfälliga rit- och skrifbi-
träden samt vikariatsersätt-
|
|
|
|
|
|
ningar ...........
|
—
|
—
|
—
|
24,500
|
|
1 distriktschef........
|
3,000
|
—
|
—
|
3,000
|
|
5 distriktschefer.......
|
15,000
|
—
|
—
|
15,000
|
|
1 distriktsingenjör......
|
1,500
|
—
|
—
|
1,500
|
|
7 distriktsingenjörer.....
|
10,500
|
—
|
—
|
10,500
|
|
Summa
|
—
|
1 -
|
—
|
132,000
|
|
Anm. 1. Därest vaktmästare i sådan egenskap åtnjuter fri bostad samt bränsle, skall, så länge
donna förmån kvarstår, ortstillägg ej utgå till honom äfvensom å lönen afdraga^ 100 kronor årligen.
Anm. 2. Pensionsunderlaget för distriktschef skall utgöra 4,000 kronor och för distriktsingenjör
2,000 kronor.
143
Gällande ordinarie afiöningsstat för väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
(jämte därunder lydande distriktstjänstemän) slutar å en summa af 86,400
kronor.
Därjämte är å extra stat för år 1911 anvisadt ett belopp af 15,400
kronor till förstärkning af arbetskrafterna hos väg- och vattenbyggnads¬
styrelsen.
De ifrågavarande båda anslagen uppgå sålunda sammanlagdt till
101,800 kronor.
Kommitténs förslag till stat upptager en slutsumma af 132,000
kronor. Då det anslagsbehof, hvarför, enligt hvad nyss är nämndt, medel
anvisats å extra stat, skulle genom den nya aflöningsstaten få anses vara
fylldt, innebär alltså kommitténs förslag en anslagsförhöjning af 30,200
kronor.
Härvid har dock icke hänsyn tagits till ålderstillägg, hvilka, såsom
hittills, skulle utgå af sjätte hufvudtitelns gemensamma förslagsanslag till
ålderstillägg. I detta hänseende torde emellertid vara att märka, att vid
bifall till kommitténs förslag ökade utgifter från sistnämnda anslag komma
att föranledas.
Emellertid torde böra i motsatt riktning framhållas, att till vissa
befattningshafvare i och under väg- och vattenbyggnadsstyrelsen utgått
extra lönetillägg, som för år 1910 uppgått till ett sammanlagdt belopp af
2,688 kronor 31 öre, äfvensom att styrelsen erhållit bemyndigande af Kungl.
Maj:t att till utgången af år 1911 hafva en extra vaktmästare anställd mot
en efter tre kronor om dagen beräknad, från sjätte hufvudtitelns allmänna
besparingar utgående aflöning.
Kostnads¬
beräkning.
Enligt det förslag, som kommittén ofvan under rubriken aflönings- öfnergångs-
villkor framställt i anslutning till under senare år i sådant hänseende °r ° anoen'
gifna bestämmelser, skulle de förutvarande innehafvare af ordinarie be¬
fattningar i väg- och vattenbyggnadsstyrelsen eller i väg- och vattenbygg-
nadsdistrikten, hvilka icke före viss angifven tidpunkt anmäla, att de vilja
öfvergå till den nya aflöningsstaten, och som icke lagligen kunna därtill
förbindas, varda bibehållna vid dem enligt dittills gällande ordinarie stat
tillkommande aflöningsförmåner äfvensom, i den mån ej annat föranledes
I
144
af bestämmelserna i lagen angående civila tjänstinnehafvares rätt till pension,
vid den rätt till pension, som dittills tillkommit dem.
Kommittén har emellertid icke ansett erforderligt att uppgöra någon
särskild öfvergångsstat för väg- och vattenbyggnadsstyrelsen jämte därunder
lydande distriktstjänstemän, då fullt tillräckliga medel å den af kommittén
föreslagna ordinarie staten skulle finnas tillgängliga för den eller dem af
de nuvarande ordinarie befattningshafvarna, som må komma att kvarstå å
den äldre staten.
145
Inspektion å enskilda järnvägars rullande materiel.
Kommittén anser sig i sammanhang med frågan om väg- och vatten-
byggnadsstyrelsen böra något beröra spörsmålet om anslag till inspektion
å enskilda järnvägars rullande materiel.
I fråga om tillkomsten af detta anslag torde från det föregående
höra erinras, hurusom Kungl. Maj:t i statsverkspropositionen vid 1904 års
riksdag föreslog, att för anordnande af inspektion å enskilda järnvägars
rullande materiel måtte å extra stat för år 1905 anvisas 5,000 kronor
till arfvode åt en hos väg- och vattenbyggnadsstyrelsen anställd maskin¬
inspektör.
Uti skrifvelse den 9 mars 1904 (n:r 14) meddelade Riksdagen, att
hvad i detta ärende blifvit upplyst synts otvetydigt gifva vid handen, att
den kontroll, som från statens sida utöfvades i syfte att skydda trafik¬
säkerheten på de enskilda järnvägarna, icke kunde anses vara tillfreds¬
ställande. Hvad särskild! anginge underhållet af dessa järnvägars rullande
materiel, hade behofvet af en mera effektiv kontroll för berörda ändamål
med styrka framhållits af såväl väg- och vattenbyggnadsstyrelsen som järn¬
vägsstyrelsen, hvilka båda ämbetsverk emellertid varit af olika mening i
fråga om kontrollens anordnande, i det att hvardera verket ansett sig
vara bäst ägnadt för utöfvandet af densamma.
Enligt Riksdagens mening vore det af verkligt behof påkalladt, att
fullt bestämda och tydliga föreskrifter meddelades ej blott rörande kon¬
trollen öfver den rullande materielen vid enskilda, för allmän trafik upp¬
låtna järnvägar, utan äfven med afseende å kontrollen öfver själfva banan
samt trafikens skötande på de enskilda järnvägarna. Statens kontrolle¬
rande verksamhet på dessa områden vore för det dåvarande fördelad
mellan väg- och vattenbyggnadsstyrelsen samt järnvägsstyrelsen, men grän-
19—082205 Lönereglering skommitténs bet. XXVIII.
146
serna mellan dessa myndigheters befogenhet vore ingalunda klart upp¬
dragna och sättet för kontrollens utöfvande vore ej heller tillräckligt noga
bestämdt.
Under dåvarande förhållanden kunde det icke synas Riksdagen lämp¬
ligt att för framtiden fastslå, hvarest någon viss gren af denna kontroll¬
verksamhet borde vara förlagd, och Riksdagen hade därför icke ansett sig
böra i enlighet med Kungl. Maj:ts förslag fatta beslut om anställande hos
väg- och vattenbyggnadsstyrelsen af viss tjänsteman för inspektion å en¬
skilda järnvägars rullande materiel.
Då det emellertid finge anses ådagalagdt, att ett anslag å det
begärda beloppet vore erforderligt, för att den myndighet, som redan hade
sig ålagdt att utöfva denna tillsyn, måtte sättas i stånd att på ett mera
tillfredsställande sätt fullgöra detta sitt åliggande, hade Riksdagen, för
möjliggörande af en verksam kontroll å enskilda järnvägars rullande ma¬
teriel, på extra stat för år 1905 anvisat 5,000 kronor att för ändamålet
ställas till väg- och vattenbyggnadsstyrelsens förfogande.
Enahanda belopp har sedermera för samma ändamål beviljats på
extra stat för hvart och ett af åren 1906—1911.
Den 31 december 1904 utfärdade Kungl. Maj:t kungörelse angående
kontroll öfver enskilda järnvägars rullande materiel (svensk författnings¬
samling n:r 68).
Enligt nämnda kungörelse äger förrättningsman att för vissa för¬
rättningar, som omförmälas i kungörelsen, uppbära ersättning af järn-
vägsägare.
De ofvanberörda af Riksdagen beviljade anslagsbeloppen hafva an-
vändts till beredande af ett årligt arfvode å 5,000 kronor åt en under
väg- och vattenbyggnadsstyrelsen lydande maskininspektör.
Uti det betänkande och förslag till bestämmelser för tillgodoseende
af trafiksäkerheten å enskilda järnvägar in. m., som den 26 september
1907 afgafs af den utaf Kungl. Maj:t för ändamålet tillsatta kommitté,
har föreslagits, att kontrollen öfver enskilda järnvägars rullande materiel
skulle i sin helhet förläggas till väg- och vattenbyggnadsstyrelsen samt
147
att besiktning af materiel skulle verkställas af två maskininspektörer, an¬
ställda hos väg- och vattenbyggnadsstyrelsen.
Då emellertid spörsmålet angående ordnandet af -denna inspektion
ännu icke blifvit slutligen behandladt, har löneregleringskommittén, i
sakens så beskaffade skick, icke ansett sig böra ifrågasätta annan ändring
af nuvarande förhållanden, än att det anslag, som — i afvaktan på frågans
definitiva lösning — må komma att såsom hittills för ändamålet i fråga
ställas till väg- och vattenbyggnadsstyrelsens förfogande, må utgå med
något förhöjdt belopp.
Aflöningsförmånerna för den nuvarande maskininspektören utgöras,
såsom förut är antydt, .dels af ett arfvode å 5,000 kronor och dels er¬
sättning för förrättningar enligt taxa. Därjämte lärer maskininspektören
fått åtnjuta extra lönetillägg med tillämpning af grunderna för sådant
lönetillägg åt en del statstjänstemän.
Angående beloppet af maskininspektörens nettoinkomst af arbete
har kommittén fått mottaga uppgifter omfattande åren 1908—1910.
Enligt hvad som framgår af nämnda uppgifter, har maskininspek¬
tören, utöfver sitt arfvode af statsmedel, uppburit för ritningsgranskning
och tillverkningskontroll
år 1908 200 kronor
» 1909 1,100 »
> 1910 2,030 »
Då de åligganden, som tillhöra maskininspektören, äro både ansvars¬
fulla och synnerligen ansträngande, har kommittén ansett sig böra ifråga¬
sätta, huruvida icke för beredande åt honom af ett till 6,000 kronor för¬
höjdt fast arfvode anslaget i fråga må höjas till nämnda belopp.
148
Utdrag af 'protokoll, hållet hos den af Kungl. Maj:t
den 3 oktober 1902 tillsatta kommitté för afgifvande af
förslag rörande reglering af statens ämbetsverks och myn¬
digheters löneförhållanden in. m.
#
1911 den 4 februari.
Närvarande:
Herr Ordföranden samt Herrar grefve Klingspor, Björklund, Carl
Persson, af Callerholm och Vide äfvensom Herr Ekdahl.
§ 1.
Behandlades frågorna om reglering af löneförhållanden m. m. be¬
träffande väg- och vattenbyggnadsstyrelsen; och beslöt kommittén att med
underdånig skrifvelse af denna dag öfverlämna till Kungl. Maj :t förslag
i ämnet, innefattadt i delen XXVIII af kommitténs betänkanden.
Därvid afgåfvo Herrar Björklund, Carl Persson och Ekdahl de sär¬
skilda meningar i ärendet, som finnas återgifna här efteråt.
l:o) Herr Björklund:
»Väg- och vattenbyggnadsstyrelsens ämbetsbefattning omfattar enligt
gällande instruktion, § 1, tekniska och administrativa ärenden, som angå
anläggning eller förbättring af vägar, broar, färjor, kanaler, slussar, ham¬
nar och andra dylika företag,
sjöars och vattendrags tillgodogörande för sjöfart, flottning eller
andra industriella behof och i samband därmed nödiga anläggningar,
149
arbeten för beredande af större odlingsföretag, skydd mot öfver¬
svämning eller minskning af frostländighet, samt
enskilda järnvägar, afsedda för allmän trafik.
De sålunda omförmälda arbetena äro enligt § 2 dels
a) sådana, som utföras af enskilda personer, bolag eller menigheter,
antingen helt och hållet på egen bekostnad eller med understöd af staten
i form af anslag, lån eller andra förmåner, för så vidt dessa arbeten äro
af den beskaffenhet, att Kungl. Maj:ts tillstånd erfordras för deras verk¬
ställande, och arbetena blifvit i afseende å så väl utförandet som vid¬
makthållandet för det allmännas nytta ställda under styrelsens kontroll;
och dels
b) sådana, som utföras af staten och på dess bekostnad genom sty¬
relsens omedelbara försorg, äfvensom sådana, hvilka fortfarande äro ställda
under styrelsens öfverinseende och förvaltning.
I afseende å de under a) omförmälda allmänna arbetena åligger det
styrelsen enligt § 3 hufvudsakligast att granska och, där sådant finnes be-
höfligt, låta omarbeta ritningar och förslag, att hafva tillsyn öfver arbete¬
nas utförande i enlighet med de af Kungl. Maj:t fastställda planer och
gifna föreskrifter samt att öfvervaka det redan utförda anläggningar varda
ändamålsenligt och i enlighet med gifna föreskrifter underhållna.
Med arbeten af den beskaffenhet, som ofvan omförmäles under litt.
b), har enligt § 4 väg- och vattenbyggnadsstyrelsen omedelbar befattning
i afseende å så väl utförandet af fastställda planer samt förvaltande och
redovisande af därtill anslagna medel, som ock öfvervakandet af anlägg¬
ningarnas underhåll och ändamålsenliga begagnande, intill dess desamma
ställas under vård och öfverinseende af annan statens myndighet.
Väg- och vattenbyggnadsstyrelsens verksamhet är sålunda af tvenne
väsentligen olika slag, i hufvudsak afseende dels kontroll å arbeten, som
utföras af enskilda företagare, dels ock själfständigt utförande af arbeten
för statens räkning.
Vid utöfning af verksamhet utaf antydda slag kommer väg- och
vattenbyggnadsstyrelsen tämligen nära de arbetsområden, som anvisats åt
tvenne senare än väg- och vattenbyggnadsstyrelsen inrättade allmänna verk,
nämligen landtbruksstyrelsen och vattenfallsstyrelsen.
/
150
Landtbruksstyrelsen åligger enligt instruktion af den 2 oktober 1908,
bland annat, att gemensamt med väg- och vattenbyggnadsstyrelsen till
Kungl. Maj:t afgifva utlåtanden i frågor, som röra statsunderstöd för vat-
tenaflednings- eller afdiknings- och odlingsföretag eller arbeten, som afse
minskande af frostländighet, äfvensom att, likaledes gemensamt med väg-
och vattenbyggnadsstyrelsen, bestämma tiden, inom hvilken företag, till
hvars utförande lån från odlingslånefonden beviljats, skall vara fullbor-
dadt. Landtbruksstyrelsen skall ock hafva tillsyn öfver dylikt odlingsar¬
betes utförande i enlighet med fastställd plan och gifna föreskrifter. Landt¬
bruksstyrelsen tillkommer ock att meddela slutgiltigt godkännande af själfva
odlingsarbetet.
Vattenfallsstyrelsen har enligt instruktion af den 31 december 1908
till uppgift, bland annat, att förvalta såväl den egendom, som förut hört
under styrelsen för Trollhätte kanal- och vattenverk, däribland vattenfallen
i Göta älf, som äfven andra staten tillhöriga mera betydande vattenfall
och för deras tillgodogörande nödig mark, att handlägga ärenden angående
vattenfallens disposition och sättet för deras bebyggande samt angående
inköp af vattenfall, att besluta om uthyrning af kraft från statens kraft¬
verk och om de anläggningar, som därför erfordras, samt att planlägga
och utföra sjöregleringar eller andra åtgärder, som äro af beskaffenhet att
befrämja tillgodogörandet af vattenkraften inom landet.
I likhet med kommitténs flertal finner jag det uppenbart, att väg-
och vattenbyggnadsstyrelsen fortfarande bör hafva till uppgift att hand¬
lägga de i styrelsens instruktion angifna, till utförande af enskilda perso¬
ner, bolag eller menigheter afsedda arbeten, som angå anläggning eller
förbättring af vägar, broar, färjor, kanaler, slussar, hamnar och andra dy¬
lika företag, sjöars och vattendrags tillgodogörande för sjöfart, flottning
eller andra industriella behof och i samband därmed nödiga anläggningar
samt enskilda järnvägar, afsedda för allmän trafik.
Hvad däremot beträffar sådana ärenden, som angå arbeten för bere¬
dande af större odlingsföretag, skydd mot öfversvämning eller minskning
af frostländighet, äro dessa dels af beskaffenhet att enligt nu gällande be¬
stämmelser böra handläggas gemensamt af väg- och vattenbyggnadssty-
151
relsen och landtbruksstyrelsen, dels i (ifrigt af sådan art, att, då de i stort
sedt åsyfta åtgärder till jordbrukets främjande, det torde kunna ifrågasät¬
tas, huruvida de ej böra behandlas af sistnämnda ämbetsverk.
Beträffande därefter sådana i § 2 mom. b) af instruktionen för väg-
och vattenbyggnadsstyrelsen omförmälda arbeten, som utföras af staten och
på dess bekostnad genom denna styrelses omedelbara försorg, synes det
mig likaledes kunna ifrågasättas, huruvida ej jämväl i detta mom. afsedda
ärenden angående arbeten för beredande af större odlingsföretag, skydd
mot öfversvämning eller minskning af frostländighet lämpligen kunde
öfverflyttas till landtbruksstyrelsen, samt huruvida ej i samma mom. af¬
sedda ärenden, som angå dels anläggning och förbättring af kanaler, slus¬
sar och andra dylika företag och dels sjöars och vattendrags tillgodogö¬
rande för sjöfart, flottning eller andra industriella behof och i samband
därmed nödiga anläggningar — hvilka ärenden synas mig närmast hafva
samhörighet med de ärenden, som handläggas af vattenfallsstyrelsen —
skulle kunna dit öfverflyttas.
Om väg- och vattenbyggnadsstyrelsens ämbetsverksamhet begränsa¬
des på sätt jag nu antydt, skulle den komma att omfatta hufvudsakligen
dels kontroll af arbeten, som utföras af enskilda och dels frågor om an¬
läggning på statens bekostnad och genom styrelsens omedelbara försorg
af vägar, broar, färjor, hamnar och andra dylika företag.
Skulle hvad jag ofvan antydt befinnas förtjäna beaktande, lärer emel¬
lertid däraf föranledas ytterligare utredning i ärendet, såväl med hänsyn
till behofvet af personal som i åtskilliga andra afseenden, samt i följd
däraf uppskof med den nu föreliggande löneregleringsfrågan. För att per¬
sonalen icke skulle blifva lidande genom ett sådant uppskof, kunde dock
under berörda förutsättning löneförbättring åt densamma under tiden be¬
redas genom en provisorisk lönereglering i enlighet med de principer, som
vid 1910 års riksdag gjorts gällande beträffande statsdepartementen m. fl.
ämbetsverk.»
2:o) Herr Carl Persson:
»De nuvarande innehafvarna af öfverdirektörs-, byråchefs-, byrå¬
ingenjörs- och notariebefattningarna i väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
152
äro resp. öfverste, öfverstelöjtnanter, löjtnant och kapten vid väg- och
vattenbyggnadskåren. Samtliga distriktschefer och distriktsingenjörer i
väg- och vattenbyggnad sdistrikten äro likaledes officerare vid samma kår.
Anledningen till detta förhållande är delvis att söka i de bestäm¬
melser, som äro meddelade angående den genom Kungl. Maj:ts beslut den
22 december 1851 inrättade väg- och vattenbyggnadskåren. Enligt samma
dag utfärdadt reglemente (s. f. s. n:r 54) är kårens uppgift ’att tillhandagå
Styrelsen för allmänna wäg- och wattenbyggnader i den befattning med
allmänna arbeten, som enligt gällande Instruktion Styrelsen tillkommer.
Corpsens Officerare kunna ock under krig, i händelse af behof, kommen¬
deras till ingeniörstjenstgöring vid Arméen’.
Kåren bestod enligt berörda reglemente af ’en Öfwerste och Chef,
som derjemte tills widare är Chef i Styrelsen för allmänna wäg- och
wattenbyggnader; en Öfwerste-Löjtnant, som i nämnda Styrelse bestrider
Bureau-Chefs-befattningen; fem Majorer, hwilka i de särskilda wäg- och
wattenbyggnads-distrikten tjenstgöra såsom Distrikts-Chefer; samt ett tills
widare obestämdt, efter behofwet lämpadt, antal Officerare af Kapitens-
och Löjtnants-graderne’.
I enlighet med senare utfärdade bestämmelser består kåren för när¬
varande af 1 öfverste och chef (tillika öfverdirektör och chef för väg- och
vattenbyggnadsstyrelsen), 3 öfverstelöjtnanter (af hvilka 2 äro byråchefer
i nyssnämnda styrelse), 13 majorer (af hvilka 6 äro chefer i väg- och
vattenbyggnadsdistrikten), 43 kaptener och 73 löjtnanter.
Då det enligt mitt förmenande icke kan vara lämpligt, att personer,
som befordrats till ordinarie tjänstemän i ett civilt ämbetsverk — väg-
och vattenbyggnadsstyrelsen är ju faktiskt ett sådant — tillåtas kvarstå
och vinna befordran vid väg- och vattenbyggnadskåren, har jag ansett
mig böra påyrka, att officerare vid kåren då de befordras till ordinarie
statstjänst skola vara skyldiga att afgå från sina beställningar vid
kåren.
Enär enligt förberörda reglemente vissa officersbeställningar vid väg-
och vattenbyggnadskåren skola vara förenade med vissa beställningar vid
väg- och vattenbyggnadsstyrelsen eller därunder lydande distriktsförvalt-
153
ningar, lärer, i händelse af bifall till mitt berörda yrkande, reglementet
för väg- och vattenbyggnadskåren böra i förevarande hänseende re¬
videras.>
3:o) Herr Ekdahl:
»Emot kommitténs beslut i fråga om
1 :o) löneförmåner för öfverdirektören och chefen samt för de tekniska
byråcheferna i väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,
2:o) bibehållande såsom 2:dra gradens tjänst af befattningen såsom
föredragande för ekonomiska och administrativa ärenden inom vä<*- och
vattenbyggnadsstyrelsen,
3:o) antalet af å ordinarie stat föreslagna ingenjörer å tekniska
afdelningen och å järnvägsafdelningen, samt
4:o) föreslagna löne- och pensionsbeloppen för distriktsingenjörerna,
får jag härmed anföra min afvikande mening.
I. I fråga om de löneförmåner, som borde tillkomma öfverdirektören
och de tekniska byråcheferna, har väg- och vattenbyggnadsstyrelsen uti
sin till kommittén aflämnade promemoria anfört,
att redan 1874 års löneregleringskommitté betonat, att, då de till
väg- och vattenbyggnadsstyrelsens handläggning hörande ärenden vore af
synnerlig vikt för det allmänna, nödvändigheten däraf, att styrelsens makt¬
påliggande verksamhet utöfvades af personer med tillräcklig sakkunskap,
därföre icke kunde nog framhållas, samt att staten måste i fråga om be¬
fattningar, som hos innehafvarne kräfde egenskaper, användbara för och
eftersökta af den enskilda företagsamheten, tillse, att aflöningsförmånerna
bestämdes till sådana belopp, att personer med verklig och framstående
duglighet kunde finna med sin fördel förenligt att för dem afstå från de
med den enskilda verksamheten förenade större, om än mera tillfälliga
fördelarna,
och vidare att dåvarande statsrådet och chefen för civildepartementet
vid föredragning inför Kungl. Maj:t den 9 januari 1880 af kommitténs
förslag framhållit, att väg- och vattenbyggnadsstyrelsen hade att i flera
för särskilda orter och landet i dess helhet synnerligen viktiga frågor af-
20—082205. Lönereglering skommittént bet. XXVJ1I.
154
gifva utlåtanden, hvarvid styrelsen icke kunde stanna vid att endast ut¬
tala ett gillande eller förkastande af framställda förslag utan ofta måste
på grund af egen erfarenhet och sakkännedom åstadkomma den för frågans
lösning erforderliga utredning, att för nöjaktig behandling af sådana frågor
som ansökning om tillstånd till och fastställande af plan för anläggning
af järnvägar, kanaler och större hamnar samt sänkning af större sjöar
och andra betydligare vattenregleringsförslag, erfordrades icke allenast
öfverlägsna kunskaper i ingenjörsvetenskapen, utan därjämte framstående
insikter uti samt öppen blick för landets administrativa och ekonomiska
förhållanden, samt att departementschefen jämväl förklarat, att staten måste,
såsom kommitterade erinrat, i fråga om sådana befattningar tillse att af-
löningsförmånerna bestämdes till sådana belopp, att personer med verkligt
framstående duglighet kunde erhållas för befattningarna i fråga.
Med erinran härom får jag såsom min inom kommittén förut munt¬
ligen häfdade mening framhålla, att det är af största vikt att löne¬
förmånerna för öfverdirektören och de tvenne tekniska byråcheferna i väg-
och vattenbyggnadsstyrelsen blifva så afpassade, att staten kan påräkna
såväl att förvärfva som ock att behålla å dessa tjänstebefattningar dugande
krafter, och att i båda dessa afseenden förhållandena blifva synnerligen
otillfredsställande, därest de af kommittén föreslagna lönerna vinna fast¬
ställelse.
Statens och det allmännas anspråk på en sakkunnig pröfning af
landets tekniska frågor inom väg- och vattenbyggnadsstyrelsens verksam¬
hetsområde krafvel- med nödvändighet, att öfverdirektörens och de tekniska
byråchefernas tekniska sakkunskap skall vara af den grundlighet och om¬
fattning, att den kan behärska hela det vidsträckta väg- och vatten¬
byggnadsfacket och garantera en omsorgsfull och vederhäftig pröfning och
utredning af de i hela landets ekonomiska utveckling ingripande frågor
om land- och vattenkommunikationers anläggning och underhåll, om vatten¬
kraftens rationella tillgodogörande och därmed sammanhängande frågor,
om sjöars och vattendrags reglering och ändamålsenligaste utnyttjande för
sjöfart, flottning och industriella behof.
Det måste därför enligt min åsikt vara af den största vikt och be¬
tydelse för såväl staten och det allmänna som för de enskilda ekonomiska
155
och industriella intressena att öfverdirektörs- och de tekniska byråchefs-
platserna i väg- och vattenbyggnadsstyrelsen må kunna besättas med
personer, som äro de inom väg- och vattenbyggnadsfacket mest praktiskt
erfarna och utbildade ingenjörer af sådan kompetens, att de icke må vara
underlägsna de mest framstående ingenjörer, som inom ifrågavarande fack
hafva sin verksamhet såsom förslagsställare eller ledare och utförare af
allmänna väg- och vattenbyggnadsarbeten.
Men skall staten kunna besätta dessa platser med personer med sådan
framstående kompetens, så bör också aflöningsförmånernas belopp icke ur-
göra ett hinder härför, utan verkligen möjliggöra detta.
Vare sig man nödgas söka de kompetenta personerna för dessa
platser bland cheferna i väg- och vattenbyggnadsdistrikten, hvartill utsikt
förefinnes på grund af dessa tjänstemäns omfattande verksamhet just på
områdena för styrelsens arbete, eller man kan finna dem bland icke förut
i statstjänst anställda utöfvare af väg- och vattenbyggnadsfacket, så hafva
såväl distriktscheferna som andra framstående väg- och vattenbyggnads¬
ingenjörer en verksamhet af sådan beskaffenhet, att den bereder dem så
stora inkomster, att det enligt min åsikt torde blifva utsiktslöst för staten
att kunna besätta öfverdirektörs- och tekniska byråchefsplatserna i väg-
och vattenbyggnadsstyrelsen med personer af tillräcklig teknisk kompetens
och mogen praktisk erfarenhet inom yrket, därest löneförmånerna in¬
skränkas till resp. 10,000 och 8,100 kronor. Distriktscheferna hafva enligt
de från dem infordrade uppgifterna inkomster, som uppgå till mellan
12,000 och 28,000 kronor, och af taxeringskalendrarna kan inhämtas, att
andra mera framstående väg- och vattenbyggnadsingenjörer hafva in¬
komster, som uppgå till enahanda eller ännu större belopp pr år. Ofver-
direktören och de tekniska byråcheferna i väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
äro tvungna att vara bosatta å den dyraste platsen i riket — hufvud-
staden eller dess omedelbara omnejd — medan distriktscheferna kunna
hvar och en inom 4 å 5 län fritt söka sig den billigaste orten till
bostadsplats.
Med de af kommittén föreslagna löneförmånerna blefve både öfver-
direktören och de två tekniska byråcheferna i väg- och vattenbyggnads¬
styrelsen fortfarande vida sämre ställda än både de dem underlydande
156
distriktscheferna och andra jämförliga väg- och vattenbyggnadsingenjörer,
som vore kompetenta att fylla platserna på ett för staten och det allmänna
erforderligt sätt. Det skulle då icke innebära någon lockelse för en distrikts-
chef eller för en annan framstående väg- och vattenbyggnadsingenjör att
antaga anbudet att blifva öfverdirektör eller teknisk byråchef i väg- och
vattenbyggnadsstyrelsen, då hans ekonomiska ställning blefve så väsentligt
försämrad genom en dylik förflyttning. Lockelsen härtill ökas gifvetvis
icke särskild! därigenom att icke ens de ifrågavarande tekniska byråcheferna
hafva samma möjligheter som distriktscheferna att genom enskilda ingenjörs-
uppdrag förvärfva sig de för bestridande af de alltjämt växande lcfnads-
kostnaderna i hufvudstaden erforderliga inkomsterna utöfver den med
statstjänsten förenade lönen. De båda tekniska byråchefernas i väg- och
vattenbyggnadsstyrelsen kräfvande dagliga arbete å tjänsterummet och i
hemmet med utarbetande af tjänsteutlåtanden och utredningar gör det
svårt för dem att dessutom ägna sig åt enskilda ingenjörsuppdrag. Sådana
kräfva resor och undersökningar på främmande ort, och detta kommer alltför
mycket i kollision med statstjänstens åligganden för att sådana kunna i
någon mera inbringande män af byråcheferna emottagas och utföras, utan
att statstjänsten blefve lidande.
Jag är därför af den mening, att aflöningsförmånerna för de ifråga¬
varande befattningarna icke böra sättas för lågt i förhållande till hvad
dugande väg- och vattenbyggnadsingenjörer förtjäna, på det att fram¬
stående förmågor icke må afskräckas från dessa statstjänster eller drifvas
öfver till den privata verksamheten.
Då jag förutsätter, att det är meningen, att kommittén skall taga
skälig hänsyn till de faktiska nutida förhållandena inom väg- och vatten-
byggnadsverksainheten och icke endast schablonmässigt söka inpressa ett
tekniskt ämbetsverk inom ramen för den för statskontoret och med detta
jämnställda ämbetsverk af uteslutande eller hufvudsakligen administrativ
natur fastställda s. k. normalstaten, så anser jag det böra med nödvändighet
tagas hänsyn till att den tekniska sakkunskapen och utbildningen måste
ersättas efter grunder, som icke hämtats från med den tekniska verksam¬
heten ojämförbara arbetsfält. Annars löper staten fara att i stället för de
mera framstående få de svagaste tekniska krafterna — till skada för staten
157
och för allmänheten, som då icke kunna få någon tekniskt erfaren och
praktisk behandling af allmänna ärenden, som röra industriella och kommu¬
nikationsfrågor.
Jag har därför inom kommittén gjort gällande och vill här fort¬
farande göra gällande, att man borde frigöra sig från principen att i af-
löningshänseende jämföra öfverdirektören och de två tekniska byråcheferna
i väg- och vattenbyggnadsstyrelsen med innehafvare af motsvarande tjänste-
grader vid de öfriga centrala verken och i stället taga skälig hänsyn till de
aflöningsförmåner, som erbjudas de ledande männen vid exempelvis de
större enskilda järnvägarna, beträffande hvilka löneförmåner jag hänvisat
och hänvisar till de af väg- och vattenbyggnadsstyrelsen i sin förberörda
promemoria till kommittén lämnade uppgifter. Äfven om det icke kan
vara behöfligt att staten betalar öfverdirektören och de tekniska byrå¬
cheferna i väg- och vattenbyggnadsstyrelsen lika höga löner som dem,
hvilka den privata verksamheten kan bereda innehafvare af sådana kvalifika¬
tioner, som de för dessa platser erforderliga, så synas lönerna för ifråga¬
varande befattningar åtminstone böra så afpassas, att skillnaden icke blifver
alltför betydande och därigenom medför risken att väg- och vattenbyggnads¬
styrelsen mister dugande krafter, därför att de på grund af anbud om
afsevärdt högre betalning öfvergå till enskilda befattningar, eller går miste
om sådana krafter, därför att de på grund af innehafvande af väsentligen
större inkomster vid enskilda företag icke kunna vilja emottaga kallelse
till sagda befattningar i väg- och vattenbyggnadsstyrelsen.
Staten har ju också, just för att kunna förvärfva kompetenta personer
för de statstjänster, som erfordra mera framstående kompetens inom väg-
och vattenbyggnadsfacket, hvars ställning på arbetsmarknaden är synner¬
ligen god, måst använda en helt annan måttstock vid tillmätandet af löne¬
förmånerna, än när det gäller statstjänster, som icke erfordra teknisk sak¬
kunskap och mogen erfarenhet inom nämnda fack. Inom de andra tvenne
tekniska ämbetsverk — järnvägsstyrelsen och vattenfallsstyrelsen — där
dylik fackkunskap och erfarenhet erfordras, har staten sålunda bestämt
löneförmånerna för cheferna till 20,000 kronor, för souschefen i järn¬
vägsstyrelsen och för öfveringenjören vid statens järnvägsbyggnader till
12,000 kronor, och för öfveringenjören i vattenfallsstyrelsen till 15,000
158
kronor. Grunden härtill lärer icke kunna vara den, att dessa båda tekniska
ämbetsverk äro förvaltande, ty då hade liknande aflöningsförmåner jämväl
bort beredas cheferna och byråcheferna i generalpoststyrelsen, domän¬
styrelsen och telegrafstyrelsen, utan lärer orsaken vara att söka däruti att
för innehafvarne af de ofvannämnda befattningarna i järnvägsstyrelsen och
vattenfallsstyrelsen måste fordras framstående sakkunskap och bepröfvad
erfarenhet inom järnvägsbyggnads- och vattenbyggnadsfacket. Jag har
på dessa grunder inom kommittén förklarat mig anse det vara både följd¬
riktigt och befogadt att vid bestämmandet af löneförmånerna för öfver-
direktören och de båda tekniska byråcheferna gå väsentligen utöfver de
för de icke tekniska ämbetsverken stadgade s. k. normallönerna.
Inom kommittén har jag därför ock påyrkat, att kommittén borde
för öfverdirektören och de tekniska byråcheferna i väg- och vattenbygg¬
nadsstyrelsen föreslå de uti styrelsens promemoria] angifna löneförmånerna,
resp. 15,000 och 12,000 kronor, samt därvid framhållit, att detta kunde
ske på sådant sätt, att därvid fästades samma villkor, som gälla beträffande
de löneförmåner, som utgå till vattenfallsdirektören samt till chefen och
souschefen för statens järnvägar, eller att öfverdirektören och de tekniska
byråcheferna i väg- och vattenbyggnadsstyrelsen under de ändrade be¬
nämningarna »väg- och vattenbyggnadsdirektören» och »öfveringenjören för
allmänna tekniska afdelningen i väg- och vattenbyggnadsstyrelsen» samt
»öfveringenjören för järnvägsafdelningen i väg- och vattenbyggnadsstyrelsen»,
förordnades för perioder af 5 å 6 år mot åtnjutande af arfvoden af resp.
15,000 och 12,000 kronor med villkor bland annat:
att de skulle vara berättigade att från och med månaden näst efter
den, under hvilken de uppnått 65 lefnadsår, under sin återstående lifstid å all¬
männa indragningsstaten uppbära de årliga pensioner, som enligt »normal¬
planen» skulle utgå,
att de, i händelse de före uppnådda 65 lefnadsår antingen på grund
af sjukdom eller därigenom, att de efter utgången af den tid, för hvilken
de förordnats, icke erhålla förnyadt förordnande, eller ock eljest utan egen
begäran nödgas afgå från sina befattningar utan att på grund af tjänste¬
fel hafva förverkat desamma, skola vara berättigade att uppbära samma
årliga pensioner för tiden intill dess de uppnått 65 års ålder,
159
att de, i händelse de före utgången af den tid, erhållet förordnande
afser, befinnas af sjukdom oförmögna till vidare nöjaktig tjänstgöring, skola
vara skyldiga att afgå mot åtnjutande af pension enligt dessa nu angifna
bestämmelser.
Jag anser det icke vara med statens och det allmännas intresse öf¬
verensstämmande, att löneförmånerna för öfverdirektören och de tekniska
byråcheferna i väg- och vattenbyggnadsstyrelsen bestämmas till lägre be¬
lopp än till respektive 15,000 och 12,000 kronor under de af mig ofvan
angifna villkor, och vidhåller jag denna min mening.
II. I fråga om bibehållande såsom 2:a gradens tjänst af befattnin-
ningen såsom föredragande för ekonomiska och administrativa ärenden inom
väg- och vattenbyggnadsstyrelsen får jag framhålla, att den kontinuerliga
ökningen af arbetsbördan inom väg- och vattenbyggnadsstyrelsen ingalunda
lämnat byrådirektören för den administrativa afdelningen oberörd, utan att
de successiva höjningarna i fonderna för statsanslag och statslån till vägar,
hamnbyggnader, brobyggnader, farleder, vattenaflednings- och frostafdik-
ningsföretag och enskilda järnvägar m. m. äfven i hög grad ökat arbets¬
bördan för denne ledamot af väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, hvarom
vittnar den i väg- och vattenbyggnadsstyrelsens till kommittén aflåtna pro¬
memoria intagna tablån öfver ärendenas tillväxt å denna afdelning: under
tiden 1893—1908. Då det åligger byrådirektören bl. a. att upprätta för¬
slag till kontrakt och säkerhetsförbindelser angående med statsbidrag un¬
derstödda anläggningar och arbeten samt att granska inkommande sådana
kontrakts- och säkerhetshandlingar, har med fondernas upprepade höjning
jämväl det ekonomiska ansvar, som påhvilar denne ledamot af väg- och
vattenbyggnadsstyrelsen såväl som styrelsens öfverdirektör och chef, i samma
mån ökats, icke minst särskildt beträffande sådana företag: som väg:- och
vattenbyggnadsstyrelsen anbefallts att låta på entreprenad utföra under
styrelsens direkta öfverinseende.
Då vidare härtill kommer, att å byrådirektörens beredning och före¬
dragning komma alla på styrelsen ankommande administrativa och ekono¬
miska ärenden, därvid kunna förekomma ärenden af exempelvis så omfat¬
tande och viktig beskaffenhet som förslag till ändring af entreprenadförord-
160
ningen, förslag till lag om expropriation, utlåtanden angående yrkesfarekom-
mitténs betänkande, statsvetenskaplig examen m. in., samt då det uppen¬
barligen måste ställas stora kraf på kunskaper och erfarenhet i juridiska
eller administrativa värf hos den ledamot i väg- och vattenbyggnadssty¬
relsen, hvilken har till särskild uppgift att tillse att styrelsens beslut blifva
i öfverensstämmelse med gällande lag och författningar, så synes det mig
vara rättvist, att innehafvaren af befattningen såsom föredragande för eko¬
nomiska och administrativa ärenden inom väg- och vattenbyggnadsstyrel¬
sen med benämning af byråchef hänföres till den 3:e normala lönegraden
för tjänstemän vid de centrala ämbetsverken, och detta så mycket mera
som den arbetsbörda, hvilken — med ett antal ärenden, som numera upp¬
går till c:a 1,400 pr år, förutom styrelsens utanordningar å kassan, uppgå¬
ende till c:a 500 pr år samt c:a 400 med tekniska afdelningen gemen¬
samma ärenden — påhvilar denne ledamot af väg- och vattenbyggnads¬
styrelsen, icke torde vara lindrigare än den, som förekommer för en del
administrativa tjänstemän af byråchefs grad inom andra ämbetsverk. I
hvarje fall synes mig ett bibehållande af nu ifrågavarande befattning så¬
som 2:a gradens tjänst icke vara befogadt, då löneregleringskommittén vid
afgifvande af förslag till reglering af landtbruksstyrelsen år 1907 med an¬
vändande af den för denna styrelses fyra ordinarie ledamöter gemensamma
korta motiveringen: »med hänsyn till de anspråk på insikter och duglig¬
het, som på dem måste ställas, samt den arbetsmängd, som hvilar på dem,»
funnit sig böra tillstyrka, att jämväl den med nu ifrågavarande tjänst när¬
mast jämförbara befattningen som sekreterare i sagda styrelse skulle hän¬
föras till 3:e normala lönegraden, ehuruväl antalet till landtbruksstyrelsen
inkomna mål och ärenden, som tillkomme sekreterarens beredning, året
förut utgjorde endast 140, d. v. s. mindre än Vio af det antal, som nu¬
mera åligger byrådirektören för administrativa afdelningen i väg- och vat¬
tenbyggnadsstyrelsen att bereda och föredraga.
Denna min förut inom löneregleringskommittén muntligen häfdade
mening får jag jämväl här vidhålla.
III. I fråga om antalet å ordinarie stat föreslagna ingenjörer å tek¬
niska afdelningen och å järnvägsafdelningcn får jag framhålla, att väg- och
161
vattenbyggnadsstyrelsen uti sin till kommittén öfverlämnade promemoria
starkt betonat, att de båda tekniska byråcheferna i styrelsen icke kunde
på ett för staten och allmänheten tillfredsställande sätt fullgöra de dem på-
hvilande omfattande åliggandena med mindre än att de, hvar å sin afdel¬
ning, hade till biträde väl kvalificerade tjänstemän till erforderligt antal,
anställda på ordinarie stat, samt att det för af hjälpande af det nuvarande
missförhållandet mellan styrelsens arbetsbörda och dess arbetskrafter borde
å hvardera tekniska afdelningen uppföras på ordinarie stat en förste och
en andre byråingenjör och tre biträdande ingenjörer, förutom en maskin¬
inspektör å järnvägsafdelningen.
Kommittén har beträffande denna del af väg- och vattenbyggnads-
s ty re Isens yrkande beslutit föreslå, dels att å ordinarie stat skulle uppföras
å tekniska afdelningen en byråingenjör och 2 biträdande ingenjörer samt å
järnvägsafdelningen en byråingenjör och en biträdande ingenjör, dels att
i anslaget till extra biträden, vikariatsersättningar m. m. skulle upptagas
arfvoden till 2 extra ingenjörsbiträden för hvardera afdelningen, äfvensom
att den å järnvägsafdelningen f. n. befintliga maskininspektören icke skulle
uppföras å ordinarie stat, utan att fortfarande ett extra anslag skulle förut¬
sättas utgå för denna befattning, dock med till 6,000 kr. höjdt belopp.
Med hänsyn därtill att den kontroll och den öfvervakande skyldig¬
het beträffande de enskilda järnvägarna, som åligger väg- och vatten bygg¬
nadsstyrelsen, är af synnerligen vidtomfattande beskaffenhet och afser icke
blott det tekniska utförandet, utan omfattar äfven den ekonomiska gransknin¬
gen af byggnadsplanerna och för alla järnvägsanläggningar, som utföras
under åtnjutande af statslån, jämväl den ekonomiska kontrollen öfver hus¬
hållningen under anläggningen med de anvisade och i öfrigt tillgängliga
medlen, samt afser vidare trafiksäkerheten med allt, hvaraf denna vid en¬
skilda järnvägarna beror, kan jag — då alla dessa åligganden och särskildt
den ekonomiska kontrollen å järnvägsanläggningar med statslån medföra
och för framtiden måste medföra ett betydande arbete inom själfva väg-
och vattenbyggnadsstyrelsen å dess järnvägsafdelning — icke finna riktigt,
att å ordinarie stat å järnvägsafdelningen uppföra endast 1 byråingenjör
och 1 biträdande ingenjör.
21—082205. Löneregler ing »kommitténs bet. XX Vill.
162
Då kommittén föreslår att å ordinarie stat skulle uppföras ett mindre
antal ingenjörer å de båda tekniska af delningarna än hvad väg- och vat¬
tenbyggnadsstyrelsen för sin del funnit vara önskvärdt, så komme det fak¬
tiskt större behofvet af ingenjör sbiträden fortfarande att få utfyllas genom
anställande af behöfligt antal extra ingenjörer å båda afdelningarna, och
regleringen af det behöfliga antalet borde då följdriktigast ske genom an¬
ställande af ett olika antal extra ingenjörer å de båda afdelningarna, där¬
est så verkligen visar sig vara eller blifva erforderligt. Därest jag kunnat
ansluta mig till kommittémajoritetens åsikt om tillräckligheten af endast
en byråingenjör och två biträdande ingenjörer å ordinarie stat för den
tekniska afdelningen, hade jag därföre likvisst måst vidhålla, att å ordinarie
stat borde för järnvägsafdelningen uppföras samma antal ingenjörer som å
tekniska afdelningen och att den af kommittén förutsatta skillnaden i
ingenjör santal å tekniska och å järnvägsafdelningen icke borde komma till
synes å den ordinarie staten, utan först i anslaget till extra biträden.
Men med hänvisande till hvad väg- och vattenbyggnadsstyrelsen i
sin afgifna promemoria anfört i fråga om behofvet af tekniska arbetskraf¬
ter i ämbetsverket, får jag emellertid vidhålla yrkandet att å ordinarie
stat borde för hvardera af tekniska och järnvägsafdelningen uppföras en
förste och en andre byråingenjör samt 3 biträdande ingenjörer af
hvilka å järnvägsafdelningen en erfordras uteslutande som biträde åt ma¬
skininspektören — på sätt och med de löneförmåner, som af väg- och
vattenbyggnadsstyrelsen i sagda promemoria anförts, och får jag särskilt
starkt framhålla att uppförandet å ordinarie stat af en förste och en andre
byråingenjör för hvardera afdelningen med de af väg- och vattenbyggnads¬
styrelsen där föreslagna löneförmånerna är af den allra största vikt och
nödvändighet för ämbetsverket.
Beträffande maskininspektören har jag inom kommittén framhållit,
hurusom denna tjänstebefattning under nu rådande förhållanden är af
mer än rimligt ansträngande natur. Då maskininspektören äger att utöfva
kontroll å underhållet af all i bruk å de enskilda järnvägarna varande rul¬
lande materiel och att verkställa besiktning af alla nya lokomotiv och vag¬
nar för de enskilda smalspåriga järnvägarna, innan de få tagas i bruk, för¬
utom granskning af ritningar och specifikationer till rullande materiel, vi-
163
dåre att sköta därmed förenade expeditionsgöromål, så torde, då de en¬
skilda järnvägarnas sammanlagda längd och sammanlagda antal lokomotiv
och vagnar öfverträffar statens järnvägars, det vara uppenbart att den ar¬
betsbörda, som f. n. påhvilar väg- och vattenbyggnadsstyrelsens maskin¬
inspektör, är rent af onaturlig och fullkomligt utslitande. I afvaktan på
den ökning af antalet maskininspektörer, som af trafiksäkerhetskommittén
ansetts erforderlig, är det af synnerlig vikt att förbättra de nuvarande för¬
hållandena genom att maskininspektörsbefattningen uppföres på ordinarie
stat samt genom att ett ingenjörsbiträde å järnvägsafdelningen uppföres å
ordinarie stat såsom medhjälpare åt maskininspektören.
Jag måste därför vidhålla min inom kommittén uttalade mening,
dels att å ordinarie stat borde uppföras för hvardera af tekniska
och järnvägsafdelningen en förste och en andre byråingenjör samt tre bi¬
trädande ingenjörer, af hvilka senare en af de för järnvägsafdelningen
behöfliga biträdande ingenjörerna erfordras uteslutande som biträde åt
maskininspektören,
dels ock att maskinspektören borde uppföras å ordinarie stat med
löneförmåner, som, med hänsyn till tjänstebefattningens stora vikt samt dess
synnerligen ansträngande och kräfvande natur, skäligen borde bestämmas
till 5,000 kronor i lön, 2,500 kronor i tjänstgöringspenningar och tvenne
ålderstillägg af 500 kronor efter 5 och 10 år.
IV. I fråga om löne- och pensionsbelopp för distriktsingenjörerna
måste jag vidhålla mitt inom kommittén gjorda yrkande att för de å ordi¬
narie stat uppförda distriktsingenjörerna åtminstone pensionsbeloppet icke
borde sättas lägre än till 3,000 kronor.
Skall det icke, liksom tidigare, jämväl framdeles blifva tvunget att
af hänsyn till distriktsingenjörs ekonomiska ställning och hans långvariga
och plikttrogna arbete i statens tjänst förskaffa honom distriktschefstjänst
genom transport till annat distrikt, ehuru han redan hunnit så nära pen¬
sionsåldern, att han skulle hafva att tjänstgöra som distriktschef endast det
fåtal år, som erfordras för att erhålla den högre distriktschefspensionen, så
borde pensionen för distriktsingenjör icke sättas till ett så ringa belopp
som 2,000 kronor. Sättes däremot pensionen för distriktsingenjören till
164
det mera skäliga beloppet af 3,000 kronor, så kunna dylika förflyttningar
undvikas, och vid inträffande ledigheter till chef i ledigblifvet distrikt be¬
fordras den distriktsingenjör, som är i detsamma anställd och således re¬
dan besitter den ingående kännedom om distriktets särskilda förhållanden,
som det enligt gällande instruktion åligger distriktschef att förskaffa sig,
hvilken naturliga succession i regel torde vara bäst för ämbetsverket och
det allmänna.
Vidare skulle för staten följa fördelen att i dylika fall få utbetala
endast de lägre distriktsingenjörspensionerna i stället för de högre distrikts-
chefspensionerna, samt för ämbetsverket att på de mera maktpåliggande
distriktschefsposterna erhålla yngre och mera arbetsdugliga krafter, hvilket
jämväl vore för det allmänna bäst.
Att bibehålla distriktsingenjörslönen till 1,500 kronor kan jag ej
heller finna vara skäligt, dels med hänsyn till distriktsingenjörernas an¬
svarsfulla arbete i statens tjänst, dels med hänsyn till att af denna lön
skulle utgå både pensionsafgift, som de för närvarande icke hafva att er¬
lägga, och, då de äro i saknad af hyresbidrag, hyra för den tjänstelokal,
som de måste upplåta åt staten för tjänstens skötande och för förvaring af
tjänsten tillhörande arkiv.
För min del får jag sålunda vidhålla mitt yrkande, att distriktsingen¬
jörslönen vid dessa tjänsters uppförande å ordinarie stat borde sättas till
minst 2,500 kronor och pensionsbeloppet till minst 3,000 kronor.
Ur formell synpunkt anser jag icke tillbörligt att i denna min re¬
servation bemöta hvad öfriga reservanter påyrkat eller ifrågasatt uti sina
till kommitténs förslag här fogade särskilda reservationer, hvarför jag fin¬
ner mig böra inskränka min reservation till allenast hvad jag här ofvan
anfört. Jag kan göra detta, då jag måste förutsätta, att väg- och vatten¬
byggnadsstyrelsen, i likhet med hvad som i regel torde hafva ägt rum vid
behandling af andra ämbetsverks löneregleringsfråga, torde komma att
sättas i tillfälle att öfver kommitténs förslag afgifva underdånigt utlåtande,
hvilket synes mig för ämbetsverket så mycket angelägnare, som det uti
förberörda reservationer nu framlagts synpunkter i fråga om lönereglering
165
för ämbetsverket och dess underlydande tjänstemän i väg- och vatten-
byggnadsdistrikten, hvilka synpunkter ämbetsverket hittills icke haft an¬
ledning att taga befattning med, men rörande hvilka dess yttrande torde
erfordras.»
In fidem:
Elis Sidenbladh.
22- 082206 Löneregleringikommittéens bet. XXVill.