BETÄNKANDE OCH FÖRSLAG
ANGÅENDE
FÖRENKLING AF REDOVISNINGS-
VÄSENDET VID MARINEN
OCH DÄRMED SAMMANHÄNGANDE FRÅGOR
AFGIFVET AF
ENLIGT NÅDIGT BREF DEN 4 JULI 1910
TILLKALLADE SAKKUNNIGE.
1
CENTRALTRYCKERIET, STOCKHOLM, 1910.
Till
Herr Statsrådet och Chefen för Kungl. Sjöförsvarsdepartementet.
Enligt nådigt bref den 4 sistlidne juli har Herr Statsrådet hos Kungl.
Maj:t erinrat, hurusom en tid tillbaka vid upprepade tillfällen framstått
behof vet af en förändring af marinens räkenskapsväsende därhän, att större
enkelhet och öfverskådlighet vunnes, på det den ekonomiska ställningen
inom förvaltningens skilda områden ständigt måtte kunna öfverblickas och
kontrolleras samt erforderliga uppgifter för förvaltningsåtgärdernas planlägg¬
ning utan tidsutdräkt erhållas. Senast innevarande år hade ett påtagligt
bevis för behöfligheten af en dylik åtgärd framträdt genom upptäckten af
den betydande öfverbetalning på anslaget till flottans öfningar, som blifvit
af marinförvaltningen anmäld genom skrifvelse den 30 sistlidne mars. Af
den utredning af denna fråga, som verkställts af chefen för marinstaben
och inspektören af flottans öfningar till sjöss, hade det synts Herr Stats¬
rådet som om just bristen på tillförlitliga uppgifter om ifrågavarande an¬
slags ställning järnte saknaden af erforderliga, på den senaste tidens erfaren¬
het grundade siffror för öfningskostnadernas beräknande varit de väsentliga
orsakerna till felaktigheterna i de till sjöförsvarsdepartementet inkommande
uppgifter och beräkningar, på hvilka öfningsprogrammen måst grundas.
Äfvenså syntes nyssnämnda utredning hafva gifvit vid handen, att under
nuvarande förhållanden svårigheter lätt kunde uppstå för ett tillbörligt kon¬
trollerande af att ifrågakommande utgifter fördelades på de anslag, dit de
rätteligen hörde.
Herr Statsrådet framhöll vidare, hurusom det syntes ligga i öppen dag,
att en af de viktigare förutsättningarna för att de medel, som anvisades
för sjöförsvaret, skulle kunna så tillvaratagas, att största möjliga valuta för
dem erliölles, utgjordes af att marinens räkenskaps- och kontrollväsende
uppfyllde alla de fordringar, som därpå rimligen kunde uppställas. Det
vore alltså ett statsintresse af stor betydenhet, som Herr Statsrådet härvidlag
ansåge böra tillgodoses. Herr Statsrådet har tillika erinrat därom att Kungl.
Maj:t den 26 september 1902 uppdragit åt vissa kommitterade att afgifva
yttrande om de ändringar i då gällande bestämmelser rörande bokföringen i
statskontoret, Indika kunde anses påkallade, äfvensom framställa förslag om
sådana ändringar i de särskilda ämbetsverkens bokföring, som kunde för¬
anledas af en föreslagen ändrad eller utvidgad bokföring i statskontoret.
Det på grund af detta uppdrag pågående arbetet, i hvad detsamma anginge
de särskilda ämbetsverkens bokföring, hade ännu icke hunnit utsträckas
till marinförvaltningen, men utsikt förefunnes, att bokföringen inom detta
ämbetsverk kunde under den närmaste framtiden blifva föremål för nämnda
kommitterades verksamhet, hvarigenom sålunda möjlighet inom kort skulle
kunna beredas för läggandet af den grund, på hvilken en revision af mari¬
nens räkenskaps- och kontrollväsende i öfrigt gifvetvis måste hvila.
I anledning af hvad sålunda anförts har Kungl. Maj:t bemyndigat
Herr Statsrådet att tillkalla tre sakkunnige, hvaraf en ordförande, för att
inom departementet biträda med utredning rörande förenkling af marinens
redovisningsväsende, i hvad det berör räkenskaperna såväl ombord som i
land å flottans stationer samt å kustpositionerna och vid kustartillerirege-
mentena jämte därmed sammanhängande frågor, och därvid jämväl under¬
söka, hvilka ändringar i gällande bestämmelser angående fördelningen af
öfningskostnaderna mellan de särskilda anslagen för öfning af marinens stam
och beväring kunna vara önskvärda i syfte att åstadkomma eu förenkling
af räkenskapsarbetet, samt att därefter inkomma med det förslag, hvartill
berörda utredning må gifva anledning. Härvid borde de sakkunnige ställa
sig till efterrättelse de direktiv, som förut nämnda den 26 september 1902
tillsatta kommitterade med hänsyn till det dem lämnade uppdrag ansåge
böra uppställas för de sakkunniges arbete.
På grund af detta nådiga bemyndigande har Herr Statsrådet uppdragit
åt undertecknad Tenow i egenskap af ordförande samt undertecknade
Schneidler och Näsman att i förenämnda arbete deltaga.
De sakkunnige sammanträdde första gången inför Herr Statsrådet den
18 sistlidne juli och har arbetet sedan dess oafbrutet fortgått. Från och
med den 2 augusti har marinintendenten af 2:a graden vid flottan G. Lun-
dén stått till de sakkunniges förfogande för att biträda dem vid arbetets
utförande.
Detta tiar nu fortskridit så, att de sakkunnige kunnat uppdraga
grundlinierna för de reformer inom räkenskapsväsendet, som af dem anses
önskvärda. Dessa reformer komma emellertid att såsom en förberedande
åtgärd kräfva en del förändringar inom vissa af de under riksstatens femte
liufvudtitel uppförda anslagen, och då dessa förändringar icke kunna ge¬
nomföras annat än med Riksdagens medverkan, hafva de sakkunnige funnit
sig böra för tids vinnande redan nu till Herr Statsrådet öfverlämna betän¬
kande och förslag i sådant hänseende.
I sammanhang härmed framlägga de sakkunnige utredning och förslag
angående fördelningen af öfningskostnaderna mellan de särskilda anslagen
för öfning af flottans stam och beväring, på det att, därest detta förslag
vinner afseende, nya bestämmelser därutinnan må hinna utfärdas för
de öfningar, som komma att äga rum år 1912.
Stockholm den 15 november 1910.
CHR. L. TENOW.
J. SCHNEIDLER.
REINH. NÄSMAN.
BETÄNKANDE OCH FÖRSLAG.
I
Inledning.
Vid den undersökning, som de sakkunnige verkställt beträffande nu¬
varande redovisningssystem vid marinen, hafva de funnit, att en af de vä¬
sentliga anledningarna till anmärkta olägenheter är att söka i det sätt,
hvarpå kostnaderna för fartygsexpeditionerna nu redovisas.
Till följd häraf att fartygsräkenskaperna icke aflämnas förr än efter
slutad expedition och då i en form, som nödvändiggör en ingående bearbet¬
ning har den verkliga ställningen å de under riksstatens femte hufvudtitel
uppförda anslag, som beröras af sagda räkenskaper, icke kunnat komma till
synes förr än långt efter den tid, då en fullständig kännedom därom varit
för vederbörande myndigheter erforderlig.
Vid upprättandet af gällande formulär för fartygsräkenskaperna har man
nämligen icke tagit någon hänsyn till de å riksstaten uppförda anslag, som
skola drabbas af utgifterna, hvithet i sin ordning medfört nödvändigheten
att vid stationerna verkställa fördelning af kostnaderna för hvarje särskild
sjöexpedition mellan samtliga de anslag, som däraf beröras. Nämnda för¬
delning äfvensom den granskning af fartygsredogörelserna, som föregått
densamma, hafva visat sig utomordentligt tidsödande, och då därtill kommer,
att de bestämmelser, som äro gällande för fördelningen mellan de särskilda
anslagen af de ifrågavarande kostnaderna, i vissa fall äro synnerligen kom¬
plicerade, har räkenskapsmaterialets bearbetande vid stationerna till ytter¬
lighet förlångsammats och till följd däraf en stor osäkerhet varit hos de
centrala myndigheterna rådande i fråga om anslagens verkliga ställning.
Svårigheterna att medhinna detta arbete hafva efter hand vuxit där¬
hän, att det inträffat att detsamma först under andra året efter det, då
fartygens expeditioner afslutats, förelegat färdigt.
De af marinförvaltningen årligen lämnade uppgifterna å för det löpande
året disponibla medel, på hvilka rustningsorderna skolat grundas, ha därför
blifvit allt för otillförlitliga för att kunna fylla sitt ändamål.
8
De förhållanden, som de sakkunnige sålunda i allmänna ordalag karak-
täriserat, fingo en hjärt belysning, då marinförvaltningen uti underdånig
skrifvelse den 30 sistlidne mars inkom med uppgift å de för flottans öf-
ningar under innevarande år tillgängliga medlen.
Keservationsanslaget till flottans öfningar är för år 1910 i riksstaten
uppfördt med ett belopp af 1,800,000 kronor. Marinförvaltningen beräk¬
nade emellertid, att den för året disponibla tillgången å nämnda anslag
endast utgjorde 1,564,805 kronor 87 öre, hvarvid dock vore att bemärka
att enligt uppgifter, som ämbetsverket erhållit från vederbörande stations-
befälhafvare, under år 1909 förskottsvis bestridts utgifter för flottans öfningar,
hvilka, om 1907 års erfarenhet finge läggas till grund för beräkningen af
dessa förskotts' slutliga fördelning, borde ytterligare drabba berörda anslag
med omkring 1,100,000 kronor. Om detta belopp fråndrages den, enligt
marinförvaltningens nyssnämnda beräkning, vid årets början disponibla delen
af anslaget, skulle hafva återstått endast 464,805 kronor 87 öre att använ¬
das till flottans öfningar under år 1910.
Icke mindre än 1,335,194 kronor 13 öre voro alltså förbrukade af
1910 års reservationsanslag till flottans öfningar, innan året ännu hunnit
ingå. Och detta öfverskridande af ett anslag, som enligt de för budgeten
gällande bestämmelser icke må öfverskridas, både ägt rum utan att bokföringen
därom under årets lopp gifvit någon antydan.
En af chefen för marinstaben och inspektören af flottans öfningar till
sjöss verkställd utredning i anledning af marinförvaltningens berörda upp¬
gift gaf emellertid vid banden, att öfningsanslaget den 1 januari 1910 sanno¬
likt förfogade öfver en tillgång af i rundt tal 766,000 kronor i stället för
de ofvan beräknade 464,S05 kronor 87 öre.
Hvarken den ena eller den andra af dessa beräkningar grundar sig
emellertid på verkliga räkenskaper, utan på tillgängligt statistiskt material,
som icke blifvit räkenskapsmässigt ordnadt.
Det vill synas oemotsägligt, att den centrala förvaltningsmyndighet,
som bar att slutligen redovisa ett riksstatens anslag, borde kunna för hvarje
år direkt i sin hufvudbok uppvisa ett för året anvisadt anslags verkliga
ställning, helst såsom i vårt land är fallet de olika anslagens användning-
är underkastad vissa konstitutionellt gifna bestämmelser. Men sådant räken-
skapsväsendet för närvarande är ordnadt inom marinen kommer icke för
något år den verkliga ställningen å de anslag, på hvilka kostnaderna för
fartygsexpeditionerna fördelas, att framgå af marinförvaltningens hufvudbok,
9
och som följd däraf blir också rikshufvudbokens budgetredovisning i denna
del missvisande.
Med det inom marinens redovisningssystem tillämpade förskottsväsen-
det, till hvilket de sakkunnige få tillfälle att sedermera i detalj återkomma
i samband med frågan om räkenskapsförfarandets ordnande i dess helhet,
afföras i marinförvaltningens hufvudbok från de respektive anslagen endast
de utgifter, som funnits upptagna å från stationerna under året inkomna
s. k. kassaredogörelser, oberoende af under hvilket år de i dessa redo¬
görelser förekommande utgifter verkligen bestridts.
Berörda kassaredogörelser innefatta i sj kifva verket icke någon egent¬
lig kassabokföring, då de icke hänföra sig till de utbetalda beloppen, utan
grunda sig i nu ifrågakomna del på s. k. formella anordningar, vidtagna i
samband med granskningen, efterhand som de inkomma, af fartygens redo¬
görelser för användningen af de till bestridande af utgifter ombord mottagna
förskottsmedel. Men om expeditioner sträcka sig in på ett nytt år eller
granskningen af fartygsredogörelserna af en eller annan anledning fördröjes,
inträffar det att ett efterföljande års kassaredogörelser och därmed marin¬
förvaltningens hufvudbok och rikshufvudbokens budgetredovisning komma
att påverkas af utgifter, som i verkligheten tillhöra ett föregående år. Of-
ningsanslaget får emellertid icke öfverskridas, och om iföljd af oförutsedda
omständigheter eller bristande kännedom om anslagets verkliga ställning
detsamma likväl något år kommit att öfverskridas, måste inskränkning ske
i följande års öfningar. För bedömande af dessa förhållanden är emellertid
den högsta ledningen af marinen, sådant dess räkenskaps väsende nu är ord-
nadt, hänvisad endast till mer eller mindre tillförlitliga statistiska kalkyler;
och till följd af en så beskaffad räkenskapsmetod, som den hittills använda,
bar det kunnat inträffa att för år 19OS någon brist i anslaget till flot¬
tans öfningar icke varit synlig i räkenskaperna, utan tvärtom i nämnda
års rikshufvudbok balanserats eu tillgång å anslaget af 30,012 kronor 82 öre,
under det att, enligt nyss åberopade utredning af cliefen för marinstaben
och inspektören af flottans öfningar till sjöss, eu brist af omkring 698,000
kronor förefunnits, hvilken brist emellertid i räkenskaperna ingår bland »för¬
skott mot ersättning»: alltså såsom en tillgång. Och enligt 1909 års nu
afskräde rikshufvudbok, i denna del grundad å marinförvaltningens huf¬
vudbok, utvisar bemälda anslag vid 1909 års utgång en behållning af
8,041 kronor 70 öre, under det att, enligt hvad nyss är omförmäldt, en
högst betydande brist förefunnits å detsamma.
Intet torde tydligare än nu i korthet antydda förhållanden gifva vid
10
handen, att hela det räkenskapssystem, som är gällande för marinen, är
i behof af en grundlig omläggning för att motsvara berättigade kraf på
snabbhet och tillförlitlighet i uppgifter samt öfverskådlighet och träffsäker¬
het i räkenskapstekniken.
De sakkunnige hafva därför under sitt arbete syftat till att ernå en
sådan anordning af marinens räkenskaps- och redovisningsväsende, att all
bokföring komme att ske per kassa och icke såsom nu per anordningsbe-
slut, samt att räkenskapsmaterialet komme att redan i primärräkenskaperna
tillrättaläggas med hänsyn till riksstatsanslag och räkenskapstitlar. Tillika
skulle ett system med månatliga afslutningar af primärräkenskaperna ge¬
nomföras och en central bokföring anordnas på grundvalen af månatliga
kassai'apporter. Härigenom skulle oförtöfvadt efter hvarje månads slut
sammandrag öfver samtliga inkomna månadsrapporter kunna först vid sta¬
tionerna och därefter i marinförvaltningen verkställas och anslagens verk¬
liga ställning kunna meddelas såväl chefen för sjöförsvarsdepartementet
som den för hela statsverket anordnade centrala bokföringen å statskon¬
torets riksbokslutsbyrå.
Dessa principer för räkenskapsreformen stå i full öfverensstämmelse
med de direktiv, som ligga till grund för arbetet inom den kommitté,
hvilken, enligt hvad förut är omförmäldt, den 26 september 1902 erhöll
nådigt uppdrag att framställa förslag om sådana ändringar i de särskilda
ämbetsverkens bokföring, som kunde föranledas af en föreslagen ändrad
eller utvidgad bokföring i statskontoret.
För att emellertid utgifternas definitiva afförande under de särskilda
riksstatsanslagen skall kunna, med upphäfvande af det nu brukliga oviga
förskottsförfarandet, åvägabringas redan i primärräkenskaperna, erfordras
emellertid enkla och påtagliga bestämmelser i fråga om anslagens använd¬
ning samt ett nedbringande i möjligaste mån af räkenskapstitlarnas antal.
Detta betingar i sin ordning vissa omflyttningar mellan de särskilda
anslagen under riksstatens femte hufvudtitel, och då det synes vara af
vikt att dessa omflyttningar vidtagas så tidigt, att de föreligga redan i
riksstaten för det första år, då det nya räkenskapssystemet kan vinna till-
lämpning, tillåta sig de sakkunnige att redan nu därom göra framställning,
på det att denna reglering må kunna företagas vid 1911 års riksdag i
den riksstat, som fastställes för år 1912.
Natur aunderhåll.
Kostnaderna för naturaun derhän vid flottan bestridas för närvarande
från två olika förslagsanslag, nämligen för stammen från anslaget till »na¬
turaunderhåll åt personal vid flottan» och för de värnpliktige från anslaget
till »sjöbeväringens vapenöfningar samt beklädnad och ersättning därför». I
räkenskaperna särskiljas de naturaunderliållsutgifter, som bestridas från det
förstnämnda anslaget, under följande af marinförvaltningen bestämda räken-
skapstitlar, nämligen »portion till underofficerare», »portion till sjömans¬
kåren», »portion till skeppsgossekåren , »portion under sjöexpeditioner»,
»vattenafgifter för natur aunderhållet» samt »skötsel af kok- och matinrätt¬
ningar». De utgifter, som för enahanda ändamål bestridas från anslaget
till sjöbeväringens vapenöfningar m. m., särskiljas däremot icke i räken¬
skaperna från öfriga å detta anslag affärda utgifter.
Det vill synas som om någon principiell skillnad icke skulle förefinnas
mellan utgifterna för sjöbeväringens naturaunderhåll och för nådeunder¬
håll et åt öfrig personal vid flottan. Provianteringen sker för båda kate¬
gorierna af personalen på en gång, utspisningen sker samtidigt och efter
samma spisordning, och hufvudvikten torde i redovisningshänseende ligga
på kostnaden i dess helhet. Den nyss angifna omständigheten att de ut¬
gifter för naturaunderhåll, som bestridas från anslaget till sjöbeväringens
vapenöfningar, icke genom särskilda räkenskapstitlar skiljas från öfriga
därifrån bestridda utgifter, under det att anslaget till naturaunderhåll åt
personal vid flottan är fördeladt i särskilda undertitlar, synes också i viss
mån antyda, att denna fördelning af kostnaderna för naturaunderhållet vid
flottan saknar principiell betydelse. Däremot medför det nyss uppmärk¬
sammade förhållandet utan tvifvel den olägenheten, att man .icke utan en
tidsödande utredning kan af räkenskaperna direkt inhämta, hvilka kostnader
naturaunderhållet vid flottan på det hela åsamkar statsverket.
Denna fördelning på två anslag af utgifter, hvilka principiellt äro af
samma natur och ur statistisk synpunkt snarare böra samfälldt behandlas,
medför emellertid afsevärd tidsutdrägt. Särskilt är detta förhållandet med
12
fartygsräkenskaperna, där fördelningen måste grundas på antalet för hvar¬
dera kategorien, stam och beväring, under expeditionen utspisade portioner,
i det att den samfällda portionskostnaden uppdelas på de båda anslagen
efter förhållandet mellan å ena sidan antalet utspisade portioner till stam¬
men och å andra sidan antalet utspisade portioner till beväringen. Äfven
livad stationerna beträffar medför ifrågavarande uppdelning ett om icke sär¬
skilt tidsödande, så dock onödigt arbete. Yid dessa sker nämligen månadsvis
omföring af kostnaden för till beväringsmän utspisade portioner från bevä-
ringsanslaget till naturaunderhållsanslaget, och grundar sig i detta fall por¬
tionskostnaden på det för året fastställda medelpriset per portion. Då till
nu berörda förhållanden kommer, att särskilt i fråga om portionskostna-
derna ombord understundom ovisshet yppat sig, huru kostnaderna rätteligen
böra fördelas anslagen emellan, vill det synas de sakkunnige som om all
anledning saknades att vidare uppehålla denna dualism.
I det betänkande och förslag till omorganisation af flottans sjömans-
kår, som den 5 oktober 1908 afgifvits af därtill utsedda sakkunnige, anför¬
des också, att den del af anslaget till sjöbeväringens vapenöfningar m. m.,
som motsvarade kostnaden för de värnpliktiges naturaunderhåll, borde öfver-
föras till anslaget för naturaunderhåll åt stammen, så att allt naturaunder¬
håll för flottans personal, stam- och värnpliktige, komme att bestridas af
ett och samma anslag. Någon olägenhet torde ej kunna uppkomma af
en sådan öfverföring, enär båda de anslag, hvarifrån naturaunderhållet för
närvarande utgår, är o förslagsanslag.
På grund af hvad sålunda anförts och speciellt af hänsyn till den förenk¬
ling, som i räkenskapshänseende skulle vinnas, hemställa de sakkunnige,
att det nuvarande förslagsanslaget till »naturaunderhåll åt
personal vid flottan» ökas med ett belopp, motsvarande den be¬
räknade kostnaden för sjöbeväringens naturaunderhåll, och att
därefter samtliga kostnader för naturaunderhåll vid flottan anvisas
att utgå från det sålunda förhöjda anslaget, under det att förslags¬
anslaget till »sjöbeväringens vapenöfningar samt beklädnad och
ersättning därför» minskas med det belopp, som vid detta anslags
bestämmande ansetts motsvara kostnaderna för sjöbeväringens
naturaund erhåll.
I fråga om storleken af det belopp, som sålunda skulle tillföras ansla¬
get till naturaunderhåll, få de sakkunnige erinra därom, att enligt marinför¬
valtningens ämbetsutlåtande den 29 november 1907, hvilket finnes åberopadt
13
i 1908 års statsverksproposition ock ligger till grund för beräkningen af
det belopp, hvarmed anslaget till sjöbeväringens vapenöfningar m. m. för
närvarande är i riksstaten upptaget, har portionskostnaden för sjöbeväringen
beräknats till 386,750 kronor. Detta belopp skulle alltså tillföras det för
stammens naturaunderhåll för år 1911 uppförda anslaget 1,191,460 kronor,
hvarigenom förslagsanslaget till naturaunderhåll åt personal vid flottan —
därest icke af anledningar, hvilkas undersökning ligger utanför de sakkunniges
uppdrag, detta anslag bör annorlunda beräknas — skulle komma att uppgå
till 1,578,210 kronor.
Jämväl vid kustartilleriet bestridas för närvarande kostnaderna för
naturaunderhållet från tvenne särskilda förslagsanslag, nämligen för stam¬
manskapet från anslaget till »naturaunderhåll åt kustartilleriets manskap»
och för beväringen från anslaget till »kustartilleribeväringens vapenöfningar
samt beklädnad och ersättning därför». Något behof att — på sätt, enligt
hvad ofvan är omförmäldt, äger rum med anslaget till naturaunderhåll åt
personal vid flottan — sönderdela anslaget till naturaunderhåll åt kust¬
artilleriets manskap i särskilda räkenskapstitlar har icke yppat sig, att döma
däraf att sådana räkenskapstitlar icke finnas fastställda af marinförvaltningen.
Vid fördelningen anslagen emellan af kostnaderna för naturaunder¬
hållet följas beträffande själfva portionskostnaderna samma grunder som vid
flottan, d. v. s. efter antalet utspisade portioner, men beträffande öfriga
kostnader såsom för vatten, uppeldning, servis o. d. synas skilda principer
vara rådande vid de olika kustartilleriregementena.
Vid Vaxholms regemente afföras dylika gemensamma kostnader å en
af regementschefen anbefalld undertitel under naturaunderhållsanslaget och
fördelas vid årets slut genom omföring mellan detta anslag och anslaget
till kustartilleribeväringens vapenöfningar in. in. efter antalet under året
till hvar och en af de båda manskapskategorierna utspisade portioner. Vid
Karlskrona regemente synes däremot beväringsanslaget endast påföras själfva
portionskostnaderna.
För åstadkommande af önskvärd likformighet i afseende å räkenskaps-
behandlinp-en såväl vid de båda kustartillerirenementena som inom marinen
o o
i öfrigt samt för undanröjande af olägenheterna med kostnadsfördelningen
och de däraf betingade omföringarna, vilja de sakkunnige, i öfverensstäm¬
melse med hvad här ofvan blifvit föreslaget beträffande flottan, hemställa
att kostnaderna för naturaunderhåll åt kustartilleriets såväl stam som bevä¬
ring måtte bestridas af ett och samma anslag.
14
Därvid skulle möjligen kunna ifrågasättas, huruvida icke kustartilleriets
naturaunderhållskostnader kunde bestridas från samma anslag, som motsva¬
rande kostnader vid flottan. Ehuru detta otvifvelaktigt skulle leda till eu
viss förenkling, men möjligen ur principiell och statistisk synpunkt kunde
möta betänkligheter, hafva de sakkunnige icke velat ifrågasätta en sådan
sammanslagning.
De sakkunnige hemställa alltså,
att det nuvarande förslagsanslaget till »naturaunderliåll åt
kustartilleriets manskap» ökas med ett belopp, motsvarande den
beräknade kostnaden för kustartilleribeväringens naturaunderkåll
och att därefter samtliga kostnader för naturaunderkåll vid kust¬
artilleriet anvisas att utgå från det sålunda förhöjda anslaget,
under det att förslagsanslaget till »kustartilleribeväringens vapen-
öfningar samt beklädnad och ersättning därför» minskas med det
belopp, som vid detta anslags bestämmande ansetts motsvara kost¬
naderna för kustartilleribeväringens naturaunderhåll.
I fråga därefter om det belopp, som sålunda bör tillföras det nuva¬
rande anslaget till »naturaunderhåll åt kustartilleriets manskap», hafva kost¬
naderna för beväringens naturaunderhåll i den skrifvelse, som låg till grund
för 1908 års statsverksproposition i berörda del, af chefen för kustartille¬
riet beräknats till 227,650 kronor, med hvilket belopp dessa kostnader ingå
i det för åren 1909 —1911 å riksstaten uppförda anslaget till kustartilleri-
beväringens vapenöfningar.
Om detta belopp, 227,650 kronor, tillföres det nuvarande anslaget till
stammens naturaunderhåll, 258,318 kronor, skulle det för kustartilleriet i
dess helhet afsedda naturaunderhållsanslaget — under förutsättning äfven i
detta fall att detsamma icke af anledningar, hvilkas undersökning det icke
tillkommer de sakkunnige att verkställa, bör annorlunda beräknas komma
att uppgå till 485,968 kronor.
Repetitionsöfningar för reservofficerare.
De sakkunnige anse sig jämväl böra hemställa om en uppdelning af
nuvarande anslaget »repetitionsöfningar för reservofficerare vid flottan» på
anslaget till »aflöning för flottans kårer och stater» och anslaget till »flot¬
tans öfningar».
15
Före år 1900 utgick kostnaden för aflöning till reservofficer vid flot¬
tan, som genomgick repetitionskurs, af anslaget till »aflöning för flottans kårer
och stater» under titel »repetitionskurser för reservofficerare». Dessa voro
då skyldiga att genomgå två repetitionskurser, hvardera om två månaders
varaktighet, hvilka båda voro förlagda i land; aflöningen var under dessa
repetitionskurser densamma som för reserv officersasp ira n t.
I 1899 års statsverksproposition föreslogs att repetitionsöfningarna för
reservofficerare skulle utsträckas till 6 månader samt förläggas dels i land,
dels ombord. Dessa öfningar skulle antingen kunna förläggas till två sär¬
skilda tidpunkter samt omfatta hvardera gången 8 månader eller ock kunna
fullgöras på en gång under högst 6 månader. I samband härmed före¬
slogs, att reservofficer, som genomgick repetitionsöfning, skulle åtnjuta
samma aflöningsförmåner som officer vid stammen af motsvarande grad.
Då de personer, hvilka ingått såsom reservofficerare under de äldre
bestämmelserna, icke utan frivilligt åtagande ansågos vara pliktiga att under¬
kasta sig den föreslagna ökade tjänstgöringsskyldigheten, kunde det ej med
visshet beräknas, huru många reservunderlöjtnanter, som under de närmaste
åren skulle komma att deltaga i de utsträckta repetitionsöfningarna. Med
afseende härå syntes det lämpligast att anslaget för flottans kårer och sta¬
ter minskades med det för reservofficerares repetitionskurser förut afsedda
beloppet och att i stället ett särskildt anslag med reservationsanslags natur
uppfördes till repetitionsöfningar för reservofficerare.
Detta anslag var afsedt att bestrida alla utgifter för reservofficerares
aflöningsförmåner under genomgående af repetitionsöfning, nämligen lön,
dagatiöning i land och ombord (d. v. s. dagaflöning och sjötillägg), diet¬
penningar och inkvarteringsersättning.
En omständighet, som vid denna tidpunkt jämväl torde bidragit till
svårigheten att inrangera kostnaden för reservofficerares repetitionsöfning
under öfriga anslag, var säkerligen äfven, att dagaflöning då utgick af an¬
slaget till aflöning för flottans kårer och stater endast under tjänstgöring
i land, under det samma aflöning, jämte förhöjning i densamma under
tjänstgöring ombord, utgick af anslaget till flottans öfningar — en svårig¬
het som emellertid icke numera förefinnes.
Ej heller äger det skäl, som i nämnda statsverksproposition anfördes
för uppförandet af ett särskildt reservationsanslag för reservofficerares repeti¬
tionsöfningar, numera någon giltighet. Det angafs ju också att särskildt
gälla de närmaste åren, under hvilka repetitionsöfningar af olika varaktighet
förekommo. Denna öfvergångsperiod är nu förbi och full stadga vunnen,
2
16
i det att enligt gällande bestämmelser en repetitionsöfning om högst 6 måna¬
ders varaktighet skall genomgås under sjätte året efter utnämningen till reserv¬
underlöjtnant. Något behof att bestrida kostnaderna för nämnda repetitions¬
öfningar från ett särskildt reservationsanslag föreligger sålunda icke vidare.
Å andra sidan medför denna anordning en hel del arbete och onödig
komplikation i räkenskapsföringen. Så snart en reservofficer förekommer
på en aflöningslista, skall dennes aflöning särskildt utdragas för att afföras
å det nämnda reservationsanslaget. Framför allt i räkenskaperna från far¬
tyg, där eljest nästan undantagslöst alla sjötillägg och dietpenningar afföras
å anslaget till flottans öfningar, är det högst olägligt att behöfva utdraga
de till reservofficerare utgående beloppen för att påföra dem det särskilda
reservationsanslaget.
För undanröjande af dessa olägenheter hemställa de sakkunnige,
att det nuvarande anslaget till »repetitionsöfningar för reserv¬
officerare vid flottan» måtte ur riksstaten utgå samt att landaflö-
ningen för reservofficcrare, liksom för öfrig personal, må anvisas
att utgå af anslaget till »aflöning för flottans kårer och stater» samt
sjöafl Aning och dietpenningar af anslaget till »flottans öfningar».
Beträffande frågan om det sätt, hvarpå det nu befintliga anslaget till
repetitionsöfningar för reservofficerare bör fördelas på de båda ofvan nämnda
anslagen, ligger denna visserligen icke direkt inom ramen för det de sak¬
kunnige lämnade uppdrag, men de sakkunnige hafva likväl ansett sig icke
böra underlåta att jämväl härutinnan lämna den utredning, som de ansett
för frågans bedömande i dess helhet erforderlig.
I 1899 års statsverksproposition beräknades kostnaden för två repeti¬
tionsöfningar om 3 månader hvardera eller en sådan öfning om 6 månaders
varaktighet för 10 reservofficerare till 11,900 kronor, till hvithet belopp
anslaget äfven af riksdagen fastställdes.
Denna beräkning var uppgjord enligt följande grunder:
lön för 3 mån. å kr. 50................................................ kr. 150: —
dagaflöning: 1 mån. i land å kr. 60 ............... » 60: —
» 2 » ombord å » 90 .................... » 180: —
dietpenningar: 2 » » å » 90 ..................... » 180: —
inkvarteringsersättning: 1 mån. i land å kr. 25 ...... » 25: —
Summa kr. 595: —
Utgör för 10 reservofficerare i 6 månader 11,900 kronor.
17
Från och med 1901 höjdes antalet reservofficersaspiranter från 10 till
20, utan att någon höjning ifrågasattes i anslaget för repetitionsöfningar.
Uti förslaget om höjning af antalet reservofficersaspiranter anfördes emeller¬
tid, att ökningen borde kunna inskränkas till 5 och hela antalet sålunda
blifva 15 om året, sedan den samtidigt föreslagna ökningen af stammens
officerare blifvit genomförd.
I samband med den förhöjning af aflöningsförmåner, som genomfördes
vid 1902 års riksdag, höjdes anslaget med 3,000 kronor för att bereda reserv¬
officerare liknande förhöjning i aflöningsförmåner, som föreslogs komma
stammens officerare till del. Härvid anfördes att höjningen borde varit
större, men syntes särskildt med hänsyn till anslagets natur af reservations¬
anslag kunna för år 1903 begränsas till 3,000 kronor. Såsom af nedan¬
stående beräkning framgår, borde höjningen hafva uppgått till 4,000 kro¬
nor och anslaget i sin helhet sålunda till 15,900 i stället för 14,900 kro¬
nor, hvilket är det belopp, hvartill anslaget då fastställdes och med hvilket
det fortfarande utgår.
i dagaflöning 1 mån. i land å kr.
i » 2 » ombord å »
kr. 25.
inkvarteringsersättning i 2 mån
följande
|
sätt
|
|
|
kr.
|
30: -
|
30 .........
|
»
|
30: —
|
45 ........
|
»
|
90: —
|
|
»
|
50: —
|
Summa
|
kr.
|
200: —
|
Utgör för 10 reservofficerare i 6 mån. 4,000 kronor.
Då anslaget för reservofficerares repetitionsöfningar från början var
beräknadt för samma antal som antalet reservofficersaspiranter, men gifvet-
vis någon afgång städse äger rum under den tid, som förflyter mellan aspi-
rantutbildningen och tiden för repetitionsöfningen, uppstod besparingar på
anslaget. Dessa hade till år 1909 vuxit därhän, att Kung!. Maj:t, enligt nådigt
bref den 24 september 1909, fann återleverering till statsverket af 20,000
kronor kunna äga rum. Från och med 1908, då deltagarna i de större års¬
kurserna började komma i tur att genomgå repetitionsöfning, har antalet
reservofficerare, som genomgått sådan öfning, utgjort resp. 7, 10 och lfi
för åren 1908, 1909 och 1910, under det medeltalet för åren 1901—1907
beträffande motsvarande öfning var 7,8 allt inberäknadt äfven vid kust¬
artilleriet utbildade reservofficerare. Oaktadt sålunda eu inleverering af
reserverade medel kunnat göras, kan däraf icke dragas den slutsatsen, att
anslaget är större än hvad för ändamålet kräfves. A andra sidan synes.
18
utom hvad kustartilleriet beträffar, ej heller någon ökning behöfva ifråga¬
komma i annan mån än att de 1,000 kronor böra påföras, hvarmed ansla¬
get bort ökas redan år 1903 för att öfverensstämma med den uppgjorda
beräkningen.
Anslaget till repetitionsöfningar för reservofficerare bör, enligt de sak¬
kunniges mening, uppdelas mellan anslaget till aflöning för flottans kårer
och stater och anslaget till flottans öfningar enligt nedanstående beräk¬
ning.
Aflöningsform
|
Belopp
|
Förslag til
uppdelning å
aflöning för
flottans kårer
och stater.
|
beloppets
anslaget till
flottans öf¬
ningar.
|
Lön för 3 mån. ä kr. 60...................................
|
180
|
|
180
|
|
|
|
Dagaflöning: 1 män. i land å kr. 90 .........
|
90
|
—
|
90
|
—
|
—
|
—
|
» 2 » ombord å » 135 .........
|
270
|
—
|
180
|
—
|
90
|
—
|
Dietpenningar: 2 » » å » 90 .........
|
180
|
—
|
—
|
—
|
180
|
—
|
Inkvarteringsersättning: 3 mån. å kr. 25 .........
|
75
|
—
|
75
|
—
|
—
|
—
|
Summa kronor
|
795
|
—
|
525
|
—
|
270
|
—
|
Utgör för 10 reservofficerare under 6 månader kr.
|
15,900
|
—
|
10,500
|
—
|
5,400
|
—
|
Den del af anslaget, som enligt de sakkunniges förslag skulle öfver-
föras till anslaget »aflöning för flottans kårer och stater», 10,500 kronor,
komme att förändra natur från reservationsanslag till bestämdt anslag. För
den händelse antalet reservofficerare, som genomgå repetitionsöfning, något
år skulle öfverstiga 10, synes emellertid erfarenheten med afseende å be¬
sparingarna å aflöningsanslaget hafva gifvit vid handen, att någon brist i
detta anslag i dess helhet icke kan af sådan anledning befaras. Emellertid
lärer i den beräkning af anslaget, som plägar inrymmas i statsverkspro¬
positionen, nu ifrågavarande del böra betecknas såsom förslagsvis upptagen.
Då anslaget för flottans öfningar är ett reservationsanslag, kommer däremot
den del, som dit öfverföres, 5,400 kronor, att bibehålla sin förra natur.
Hvad kustartilleriet beträffar uppfördes vid dess upprättande anslag-
till 6 reservofficersaspiranter å staten för kustartilleriets personal (se 1901
års statsverksproposition). Med afseende på medel till repetitionsöfningar för
reservbefäl, afsedt för tjänstgöring vid kustartilleriet, anfördes i samma pro¬
19
position, att det framdeles skulle blifva nödvändigt äska medel härför, men
att några sådana repetitionsöfningar icke skulle ifrågakomma förrän 1908.
Något anslag för sådant ändamål har emellertid icke blifvit äskadt, utan
har kostnaden för repetitionsöfningar för kustartilleriets reservofficerare be-
stridts dels af anslaget till repetitionsöfningar för reservofficerare vid flottan,
dels af anslaget till kustartilleriets öfningar. För aflöning af reservoffice¬
rare, som genomgå repetitionsöfning, bör ett anslag tillkomma under aflö¬
ning för kustartilleriets personal.
För 6 månader skulle aflöningsförmånerna för en reservofficer utgöra:
lön för 6 mån. å kr. 60 .......................................... kr. 360: —
dagaflöning i 6 mån. å kr. 90................................ » 540: —
och, för såvidt inkvartering in natura ej kan be¬
redas, inkvarteringsersättning i 6 mån. å kr. 25 » 150: —
Summa kr. 1,050: —
Med stöd af erfarenheterna såväl från flottans reservofficerare som från
antalet af de vid kustartilleriet tjänstgöringsskyldiga reservofficerare, hvilka
genomgått repetitionsöfning (i medeltal 4 om året), synes det ej vara er¬
forderligt att beräkna antalet reservofficerare, som genomgå sådan öfning,
högre än till 5 om året.
De sakkunnige hemställa alltså,
att för aflöning och beredande af inkvarteringsbidrag till
reservunderlöjtnanter, som genomgå repetitionskurs, anslaget till
»aflöning för kustartilleriets personal» må ökas med förslagsvis
5,250 kronor.
Sjukvård.
Det nuvarande reservationsanslaget till »sjukvård för marinen» är enligt
nu gällande föreskrifter afsedt att bestrida, förutom allmänna sjukvårdskost¬
nader för marinens stampersonal (daglönare däri inbegripna), jämväl kostnaden
för aflöning till sjukbetjäning och i vissa fall till extra läkare, underhåll af in¬
ventarier och dylikt i sjukhus och sjukrum, anskaffning och underhåll af
stationernas och kustartilleriregementenas medicinal- och läkareuppbörder
m. m. Kostnaderna för marinen tillhörande värnpliktiges sjukvård skola be¬
stridas af för dessas vapenöfningar m. m. anslagna medel.
20
Undantag göres, med stöd af nådiga bref vet den 22 november
1878, beträffande sjukvårdskostnader under sjöexpeditioner, hvilka kost¬
nader skola bestridas af för expeditionen anvisade medel och sålunda komma
att i likhet med öfriga expeditionskostnader drabba antingen anslaget till
flottans öfningar eller anslaget till sjöbeväringens vapenöfningar eller båda¬
dera enligt därför bestämd fördelning.
Vissa sjukvårdskostnader, exempelvis för medikamenter eller dylikt,
som anskaffas för sjukhus och som kommer till användning för såväl stam
som värnpliktige, kunna helt naturligt icke med någon fordran på tillför¬
litlighet fördelas mellan vederbörliga anslag. Som närmare föreskrifter rö¬
rande sådan kostnadsfördelning saknas, ha gifvetvis olika förfaringssätt i
praktiken kommit till användning. Under det att i en del fall dylika sjuk¬
vårdskostnader påförts beväringsanslaget endast i den mån sjukvårdsansla-
get visat sig otillräckligt, har i andra fall alla för stam och beväring ge¬
mensamma sjukvårdskostnader fördelats lika mellan sjuk vårdsanslaget och
bevärin gsanslaget.
Marinens sjukvårdskostnader äro sålunda i afseende å bokföringen före¬
mål för mycket olika behandling.
Ett dylikt splittrande af likartade kostnader skall gifvetvis bidraga till
att försvåra och fördröja räkenskapsarbetet. Kommer så därtill att be¬
stämda gränser mellan det ena eller det andra förfaringssättet äro så godt
som omöjliga att uppdraga och föreskrifter för åstadkommande af likfor¬
mighet ej finnas utfärdade, utan åt vederbörande förvaltande myndigheter
är öfverlämnadt att bestämma, hur i hvarje fall bör förfaras, framstår med
tydlighet behofvet af en förändring i nuvarande förhållanden i afseende på
bokföringen af marinens sjukvårdskostnader.
Vid öfvervägande häraf hafva de sakkunnige kommit till den slutsat¬
sen, att samtliga marinens sjukvårdskostnader lämpligen borde utgå af ett
och samma anslag.
Med en sådan anordning vunnes betydlig förenkling i afseende å kost¬
nadernas bokförande och någon tvekan skulle ej vidare behöfva uppstå i
afseende å valet af det anslag, som kostnaden borde påföras. Härtill komme
möjligheten att öfverskåda samtliga sjukvårdskostnader, hvilket synes vara
eftersträfvansvärdt.
De sakkunnige vilja således föreslå:
att det nuvarande anslaget till »sjukvård för marinen» ökas med
de kostnader, som beräknas belöpa på beväringens sjukvård, samt
21
att därefter samtliga sjukvårdskostnader för marinen bestridas från
detta anslag.
1 fråga om sjukvårdskostnader, som bestridas af expeditionsmedlen på
grund af åberopade nådiga brefvet den 22 november 1878, borde en öfver¬
flyttning af dessa från öfningsanslaget till sjukvårdsanslaget äga rum.
Men då sagda kostnader ej lära vara betydande och ej utan vidlyftig
utredning kunna med någon större sannolikhet till siffran angifvas, hafva
de sakkunnige ansett sig kunna bortse därifrån.
Vid utredning för bestämmandet af det belopp, som skulle tillföras
sjukvårdsanslaget, har det visat sig, att hos de olika myndigheterna skilda
grunder varit tillämpade vid beräknandet af beväringens sjukvårdskostnader.
I den beräkning af anslaget till sjöbeväringens vapenöfningar m. m.,
som återfinnes i 1908 års statsverksproposition, upptagas kostnaderna, enligt
i flottans stab uppgjord beräkning, för extra utgifter, inskrifning och redo¬
visning, inkasernering och sjukvård till 51,800 kronor, hvaraf, enligt från
nämnda stab erhållen uppgift, kostnaderna för extra utgifter, inkasernering
och sjukvård upptagits med 29,000 kronor.
Enligt hvad från chefen för kustartilleriet inhämtats, upptogos i
motsvarande beräkning kostnaderna för kustartilleribeväringens sjukvård till
1 öre per man och tjänstgöringsdag, hvilket för den beräknade bevärings-
styrkan utgjorde 4,877 kronor 90 öre.
De sjukvårdskostnader, som under år 1909 blifvit afförda å bevärings-
anslagen, hafva utgjort:
vid Karlskrona station........................
> Stockholms » ........................
* Vaxholms kustartilleriregemente
» Karlskrona »
kr. 2,420: 75
» 1,927: 43 kr. 4,348: 18
kr. 1,396: 88
» 3,960: 52 » 5,357: 40
Summa kr. 9,705: 58
Uppgifterna å de afförda kostnaderna hafva de sakkunnige erhållit be¬
träffande Karlskrona station genom stationsbefälhafvaren därstädes och be¬
träffande de öfriga af här tillgängliga räkenskaper.
Beloppen kunna likväl icke gifva en uppfattning af de verkliga kost¬
naderna för beväringens sjukvård.
Hvad flottans stationer beträffar ingå exempelvis ej i ofvanstående
tablå några kostnader för ifrågavarande ändamål under fartygsexpeditioner.
22
Beträffande kustartilleriet synes den stora skiljaktigheten mellan de
båda regementenas kostnader vara anmärkningsvärd, men anledningen där¬
till torde vara den, att i Karlskrona kustårtilleribeväringen vårdas å flot¬
tans sjukhus och beväringsanslaget härför debiteras visst belopp per dag,
under det att för beväringens sjukvård å sjukhusen i Vaxholms och Oscar-
Fredriksborgs fästning någon sådan debitering ej äger rum.
Då det visat sig, att den vid kustartilleriet använda beräkningsgrun¬
den är för lag, vill det synas de sakkunnige som om en högre beräknings-
giund borde fastställas. Då emellertid af de anförda siffrorna för flottan
någon bestämd slutsats icke kan dragas, hafva de sakkunnige ansett det
böra ifrågasättas, huruvida icke den beräkningsgrund af 2 öre per man och
tjänstgöringsdag, som är gällande vid armén, jämväl kunde lämpa sig för
marinen.
Därest denna beräkningsgrund tillämpades, skulle sålunda, med utgående
från det antal öfningsdagar, som för närvarande ligger till grund för be-
väringsanslagens bestämmande, kostnaderna för beväringens sjukvård upp¬
tagas till följande belopp.
För flottan, 552,500 dagar å 2 öre..................... kr. 10,050:
» kustartilleriet 437,790 dagar å 2 öre ......... » 8,755: 80
eller sammanlagdt kr. 18,805: 80
Enligt de sakkunniges förslag skulle således — under förutsättning af
lika förhållanden i afseende å antalet öfningsdagar — anslaget till sjuk¬
vård för marinen för år 1912 ökas med 18,805 kronor 80 öre och ansla¬
gen till sjöbeväringens vapenöfningar m. m. och till kustartilleribeväringens
vapenöfningar m. m. minskas med resp. 10,050 kronor och 4,377 kronor
90 öre.
I detta sammanhang anse sig de sakkunnige böra ifrågasätta, huruvida
icke sjukvårdsanslaget lämpligen borde i riksstaten upptagas såsom förslags¬
anslag. Vissa sjukvårdskostnader äro nämligen på grund af sin art till sin
storlek beroende pa omständigheter, som icke kunna förutses.
23
Öfningskostnadernas fördelning mellan anslagen till flottans
öfningar och sjöbeväringens vapenöfningar.
Innan de sakkunnige närmare ingå på det dem lämnade uppdraget
att afgifva förslag till ändringar i gällande bestämmelser angående fördel¬
ningen af flottans öfningskostnader mellan anslagen till flottans öfningar
och till sjöbeväringens vapenöfningar samt beklädnad och ersättning där¬
för, hafva de funnit sig böra lämna följande redogörelse för dessa anslag,
allt ifrån den tid sjöbeväringen började att vapenöfvas vid flottan.
Före sistnämnda tid bestredos alla kostnader för personalens öfning
af anslaget till flottans öfningar. Af detta anslag utgingo jämväl intill
år 187fi kostnaderna för naturaunderhåll under fartygsexpeditioner, men
från nämnda tid öfverflyttades dessa kostnader till anslaget för naturaun¬
derhåll. Hela anslaget till flottans öfningar utgjorde då 550,000 kronor,
hvari ingick ett belopp af 150,000 kronor för »sjöexpeditioner till handelns
skyddande», hvilket belopp före år 1870 varit anvisadt att utgå af Han¬
dels- och Sjöfartsfonden.
I proposition till 1883 års riksdag föreslogs, i anslutning till förslag
af 1880—82 års sjöförsvar skommitté, anslagets höjning med 120,000 kronor,
till 670,000 kronor, hvilket af riksdagen äfven bifölls.
Vid 1896 års riksdag föreslog Kungl. Maj:t en ökning af anslaget med
155,000 kronor, hvaraf 50,000 kronor afsågos till förlängning af eskader-
öfningarna samt 105,000 kronor för utsändande af ytterligare ett fartyg
årligen till aflägsnare farvatten. Riksdagen biföll emellertid anslagets höj¬
ning med endast 50,000 kronor till 720,000 kronor.
På grund af ökade kostnader, särskildt för ammunition och stenkol,
föreslog Kungl. Maj:t i statsverkspropositionen till 1899 års riksdag höjning
af anslaget med 150,000 kronor till 870,000 kronor.
Riksdagen biföll framställningen under den förutsättning att från detta
anslag komme att bestridas ej mindre kostnaderna för det kanonkrut, till
hvars ersättande Kungl. Maj:t samtidigt äskat medel, än äfven framdeles de
utgifter för dylikt ändamål, som kunde ifrågakomma.
I 1901 års statsverksproposition föreslogs i sammanhang med ut¬
sträckt öfningstid för beväringen en höjning i anslaget till flottans öfningar
från 870,000 kronor till 1,000,000 kronor, hvarvid är att bemärka att
dagaflöningen under sjöexpedition förutsattes icke vidare skola utgå från detta
anslag'. I fråga härom hänvisades till en beräkning af chefen för flottans stab,
o O o
24
där han utgått från den förutsättning, att den del af kostnaden för stam-
personalens sjöaflöning, som motsvarade dagafiöning i land, skulle bestridas
från anslaget till aflöning för flottans kårer och stater och icke, såsom intill
dess varit förhållandet, från öfnings- och sjöbeväringsanslagen, hvaremot skill¬
naden mellan sj oart öni ngen och dagaflöningen i land skulle fortfarande utgå från
dessa anslag under benämning af sjötillägg. Såsom skäl härtill anförde stabs-
chefen bland annat, att nämnda del af stampersonalens sjöaflöning vore af
den natur, att den komme att uppgå till samma belopp oberoende af om
personalen vore förlagd ombord eller i land.
Riksdagen biföll förslaget, enär den af riksdagen beslutade nedsättningen
i den för flottans värnpliktige föreslagna öfningstiden icke föranledde någon
minskning i anslaget till flottans öfningar.
Kungl. Maj:t föreslog 1902 års riksdag att höja anslaget med 200,000
kronor till 1,200,000, kronor. Till grund för framställningen låg hufvud¬
sakligen den uppgjorda planen för öfningarna för år 1903. I beloppet
ingingo 10,000 kronor, hvarmed utgifterna för sjötillägg åt officerare skulle
ökas, därest samtidigt framställdt förslag om höjning af dagaflöningen åt
officerarna vunne bifall.
Riksdagen biföll framställningen.
I statsverkspropositionen till 1908 års riksdag framhölls beträffande
ifrågavarande anslag, att det läge i öppen dag, att detta anslag, som
hade, bland annat, den ytterst viktiga uppgiften att medgifva tidsenlig
utbildning af stampersonalen, icke finge upptagas till lägre belopp än som
denna betydande uppgift kräfde. I det vid statsrådsprotokollet öfver sjö-
försvarsärenden den 12 januari 1907 fogade sammandrag af de ordinarie
* anslagsbehofven, som beräknades skulle hafva uppstått under femte hufvud -
titeln för år 1908, därest flottans stampersonal uppbringats till sin numerär
enligt uppgjord plan, upptogs anslaget till flottans öfningar till ett belopp af
1,800,000 kronor. Detta belopp borde för år 1909 ökas, dels enligt 1900
års plan med 200,000 kronor på grund af beväringens inträdande längre
fredstjänstgöring, dels med ett belopp, enligt gjorda beräkningar ej under¬
stigande 100,000 kronor, afsedt att möjliggöra ett kraftigare bedrifvande
af skjutöfningarna med artilleri m. m. Anslaget till flottans öfningar
skulle således för år 1909 uppgå till 2,100,000 kronor. Då emellertid
en afsevärd brist ännu förefunnes i flottans stampersonal, innan den uppnått
den numerär, som den 1908 bort äga, samt denna brist ej kunde beräknas
blifva fylld år 1909, ansågs anslaget till flottans öfningar för sistnämnda
år böra upptagas till något lägre belopp än 2,100,000 kronor. En på den
verkliga personaltillgången grundad öfningsplan för år 1909 hade utvisat
att från det nyssnämnda beloppet borde afräknas 298,222 kronor eller i
rundt tal 300,000 kronor. På grund häraf föreslogs att för år 1909 höja
reservationsanslaget till flottans öfningar med 600,000 kronor till 1,800,000
kronor.
Riksdagen fann ej anledning till erinran mot Kungl. Maj:ts förslag
utan höjde anslaget till sistnämnda belopp.
Beträffande anslaget till sjöbeväringens vapenöfningar samt bekläd¬
nad och ersättning därför torde få erinras följande. Sedan uti 1885
års värnpliktslag blifvit föreskrifvet, att vissa af vid flottan in skr if na
värnpliktige skulle fullgöra äfven den stadgade fredstjänstgöringen vid
flottan, äskades i 1S86 års statsverksproposition anslag för sjöbeväringens
vapenöfningar. Det belopp, som då begärdes, 67,000 kronor, var beräk-
nadt för beväringens öfvande i land och afsedt att bestrida kostnaderna
för: natur aunderhåll, sjukvård, uppfordring och hemlof, inkasernering, aflö¬
ning för beväringen samt dagaflöning till det för dess öfvande afsedda be¬
fäl och, underbefäl. För de värnpliktige afsedd beklädnad och sängser¬
vis anskaffades medelst ett extra anslag. Med anledning af att riksdagen
höjde aflöningen för de värnpliktige till 20 öre om dagen i stället för af
Kungl. Maj:t föreslagna 10 öre, bestämdes anslaget till 72,400 kronor.
Redan nästa år fann man emellertid, att den årligen återkommande
kostnaden för sjöbeväringens beklädnad borde uppföras å ordinarie stat och
i anslaget till beväringens vapenöfningar inbegripas. Då antalet värn¬
pliktige, som inställt sig till tjänstgöring, väsentligen understigit det be¬
räknade, behöfde anslaget ej ökas. Vid 1888 års riksdag förändrades an¬
slagets benämning till den nuvarande, på det att därmed skulle bestämdt an-
gifvas, att detsamma äfven vore afsedt till bestridande af kostnaden för
sjöbeväringens beklädnad.
Af statsverkspropositionen till 1892 års riksdag framgår, att den af¬
sedda öfningen i land af flottans beväring aldrig kommit till stånd, huf¬
vudsakligen af det skäl, att riksdagen icke beviljat begärdt anslag till be¬
redande af kasernutrymme för de värnpliktiges inkvartering. I stället hade
beväringen öfvats å skolfartyg och hvad Karlskrona beträffar därjämte till
en del å Kungsholms fästning. Det hade härvid visat sig att kostnaderna,
som beräknats efter kr. 1,34 per man och öfningsdag, ställt sig väsent¬
ligen större. I medeltal för åren 1887—1890 hade nämligen kostnaden
för man och dag uppgått till kr. 3,8 3. Som emellertid det antal bevä-
26
ringsmän, som inställt sig till öfning, fortfarande understigit det beräknade,
hade anslaget likväl visat sig tillräckligt för sitt ändamål ända till år 1890,
da en öfverbetalning af omkring 15,000 kronor ägt rum.
Såväl på grund häraf som emedan ett större antal värnpliktige skulle
från och med år 1893 öfvas för bemanning af sjöbefästningarna, upptogs
anslaget för sjöbeväringens vapenöfningar m. m. i den budget, som fastställdes
af 1892 års lagtima riksdag, till 100,000 kronor.
På grund af den utsträckning af de värnpliktiges öfningstid, som be¬
slöts vid samma års urtima riksdag, höjdes anslaget först till 214,700 kro¬
nor och vid 1893 års riksdag till 256,500 kronor. För beräkningen af
denna siffra låg till grund, att all beväring skulle öfvas i land under de
första 60 dagarna, hvarefter de, som afsågos för sjötjänst, skulle öfvas
ombord under de återstående 30 dagarna. Öfningarna i land skulle äga
rum under befäl från armén, då det icke utan men för flottans stamman¬
skaps öfningar ansågs möjligt att under hela öfningstiden öfva sjöbevärin-
gen ombord å fartyg.
Olägenheterna åt en sådan anordning framträdde emellertid omedelbart.
Redan uti proposition till 1893 års riksdag föreslog Kungl. Maj-t på denna
grund en sådan förändring i sjömanskårens sammansättning att, med i akttagande
af att nämnda kårs egen utbildning ej blefve försummad, det likväl blefve
möjligt att utan väsentlig tillökning af flottans befäls- och underbefäls¬
personal öfva de värnpliktige vid flottan och af dess eget befäl och under¬
befäl. Den föreslagna förändringen i sjömanskårens organisation innebal¬
en minskning i stammens numerär af 500 man, hvilken minskning ansågs
motvägas, bland annat, af den mera fullständiga öfning vid flottan, som i
följd af förändringen kunde beredas de värnpliktige.
Detta förslag till förändring i sjömanskårens organisation förkastades
visserligen af 1893 års riksdag, men framlades ånyo följande år och blef
då af riksdagen antaget.
Redan år 1895 kunde den uti ändringsförslaget bebådade förbättrade ut¬
bildningen af beväringen påbörjas, i det att de vid flottan inskrifna värn¬
pliktige äfven erhöllo sin utbildning af flottans befäl och underbefäl och
företrädesvis ombord, liksom fallet varit före 1893. Utbildningen var dels
förlagd till stridsfartyg dels till logementsfartyg. Den var uppdelad i
tvenne perioder af ungefär lika varaktighet. Under den första perioden,
hvarunder fartygen voro till det mesta stillaliggande och de värnpliktige
meddelades rekrytutbildning, bestreds ej endast kostnaden för det för be-
väringens öfvande afsedda befäl och underbefäl utan jämväl öfriga expedi-
27
tionskostnacler af anslaget till beväringens vapenöfningar m. m. Under den
senare perioden ingingo å strid sfartygen en del stammanskap i stället för
värnpliktige och tillämpningsöfningar eller s. k. samöfning af stam och värn¬
pliktige vidtogo. Kostnaden för denna del af utbildningen uppdelades, livad
dessa fartyg beträffade, enligt särskilda af Kungl. Maj: t utfärdade närmare
bestämmelser, mellan anslagen till flottans öfningar och till sjöbeväringens
vapenöfningar m. m. i förhållande till summan af antalet öfningsdagar för
ombord tjänstgörande stammanskap å ena sidan och enahanda summa för
de värnpliktige å den andra.
Till följd såväl af det sålunda använda effektivare utbildningssystemet
som af att antalet värnpliktige vid flottan år efter år ökades, visade sig
anslaget för sjöbeväringens vapenöfningar m. m. icke motsvara den verkliga
kostnaden, hvarför Kungl. Maj: t år 1898 föreslog riksdagen att höja nämnda
anslag till 450,000 kronor. Enligt riksdagens beslut höjdes emellertid
anslaget endast till 350,000 kronor, då riksdagen inhämtat, att en utred¬
ning påginge beträffande alla på tillgång och behof af beväring för flottan
inverkande förhållanden.
Uti statsverkspropositionen till 1901 års riksdag redogöres för den
plan för ordnandet af personalens utbildning och öfningar, som chefen för
flottans stab framlagt i afgifvet utlåtande i fråga om utsträckning af be¬
väringens öfningstid under fredstid till 365 dagar. Denna plan utgjorde
en utveckling' af den för flottans öfningar under de närmast föregående
åren följda planen. Enligt densamma skulle flertalet af i tjänstgöring-
varande beväringsmän vara förlagda ombord å fartyg. Utbildningen skulle
bibringas dels å särskilda för de värnpliktige rustade pansarbåtar och loge-
mentsfartyg dels tillsammans med stammen under till sommaren förlagda
eskaderöfningar. Endast de till stationstjänst inskrifna — omkring 1 50 man —
skulle erhålla sin utbildning i land, hvarjämte en del beväringsmän som¬
martiden afsågos att tjänstgöra i land i stället för stammanskap. Den årliga
kostnaden för sjöbeväringens vapenöfningar m. in. under den sexåriga öfver-
gångsperioden, då öfningstiden för de värnpliktige var föreslagen till 197
dagar, beräknades till 820,000 kronor. För år 1902 föreslogs emellertid
endast en höjning af 70,000 kronor; nämnda år blefve nämligen ett öfver-
gångsår från 90 dagars till 197 dagars öfningstid, under hvilket den ut¬
sträckta öfningstiden endast skulle komma att tillämpas på mindre katego¬
rier af de värnpliktige. Eu viktig omläggning af anslag, hvilken äfven i
viss mån berör beväringsanslaget, företogs emellertid, såsom ofvan omförmälts,
vid 1901 års riksdag, i det att all dagaflöning beräknades utgå från anslaget till
28
aflöning för flottans kårer och stater; till befäl och underbefäl, som användes för
beväringens öfvande, skulle sålunda icke, såsom förut, hela dagaflöningen
ombord komma att utgå af beväringsanslaget utan endast den del däraf,
som öfversköte beloppet af dagaflöningen i land, det s. k. sjötillägget.
Med anledning af att ett särskildt inskrifnings- och redovisning sv åsen in¬
rättades för en del af flottans värnpliktige komme å andra sidan bevärings¬
anslaget att belastas med kostnaden härför. Båda dessa åtgärder vunno
riksdagens gillande, hvaremot någon höjning af anslaget icke ansågs för år
1902 erforderlig.
För år 1903 böjdes däremot nämnda anslag, men i anledning däraf,
att den af Kungl. Maj:t till 197 dagar föreslagna öfningstiden inskränk¬
tes till 172 dagar, kunde anslaget begränsas till 780,000 kronor, med
bvilket belopp detsamma utgick t. o. m. år 1906. Det visade sig emel¬
lertid snart, att detta belopp icke motsvarade de verkliga utgifterna, och
då 1905 års riksdag anhållit, att Kungl. Maj:t vid uppgörande af förslag
till statsreglering täcktes vidtaga de anslagshöjningar af förslagsanslagen,
som vid en undersökning kunde finnas erforderliga för att bereda stats-
regleringen önskvärd stadga, föreslogs i 1906 års statsverksproposition an¬
slagets böjning till 1,150,000 kronor. Riksdagen bestämde också anslaget
till detta belopp.
Då den till 300 dagar utsträckta öfningstiden för de värnpliktige
skulle börja tillämpas, måste bär ifrågavarande anslag ånyo böjas. Fram¬
ställning därom gjordes i 1908 års statsverksproposition, hvilken upptog
en detaljerad beräkning af anslaget. I denna beräkning förekom följande
rubriker: penningbidrag, portionskostnad, beklädnadskostnad, hämtnings- och hem¬
för skaffning skostnad samt extra utgifter, inskrifning och redovisning, inkasernering
och sjukvård äfvensom öfningskostnad. Jämföras dessa rubriker med dem, som
funnos i den först framlagda beräkningen (1886) eller som på särskild framställ¬
ning sedermera tillkommit, återfinnas alla, fastän i vissa fall under förändrad
benämning, med undantag af dagaflöning till det för beväringens öfvande af-
sedda befäl och underbefäl. I dess ställe bar tillkommit öfningskostnad, hvar-
jämte i rubriken inskrifning och redovisning, inkasernering och sjukvård in¬
rymts extra utgifter. Anslaget i sin helhet begärdes böj dt till 1,850,000 kronor.
Mot den framlagda beräkningen både riksdagen ingen annan erinran att
gorå än att penningbidraget i visst fall borde utgå med förhöjdt belopp;
anslaget bestämdes på den grund till 1,857,500 kronor.
Fördelningen af öfningskostnaderna mellan de ofvannämnda båda an¬
29
slagen sker numera efter de grunder, som blifvit af Kungl. Maj:t fast¬
ställda uti nådiga brefvet den 14 augusti 1903 med däruti den 4 decem¬
ber 1908 gjord ändring.
De kostnader, som därvid förekomma, hänföras till endera af följande
kategorier:
l:o ut- och afrustningskostnader;
2:o öfriga expeditionskostnader; samt
3:o kostnader för öfningar i land.
Ofningsexpeditioner kunna vara afsedda: antingen uteslutande för öf¬
ning af stammen, eller uteslutande för öfning af beväringen, eller för sam¬
tidig öfning af stam och beväring.
Kostnaderna för expedition med fartyg, som uteslutande användes till
beväringsöfningar, bestridas af anslaget till sjöbeväringens vapenöfningar.
För expedition med fartyg, som icke är afsedt för beväringens öfvande,
bestridas kostnaderna af anslaget till flottans öfningar. Därest det inträf¬
far, att beväringsmän blifva kommenderade att fylla brist i besättningslistan
för sådant fartyg, skola visserligen icke alla kostnader för dessa bevärings¬
män bestridas från anslaget till sjöbeväringens vapenöfningar, men kostnaderna
för deras aflöning, beklädnad och underhåll likväl påföras beväringsanslaget.
År fartygets expedition af sedd för samöfning af stam och beväring
fördelas kostnaderna mellan anslagen till flottans öfningar och till sjö¬
beväringens vapenöfningar. Till grund för fördelningen lägges förhållan¬
det mellan å ena sidan summan af de tal, som utgöra antalet öfningsda-
gar för hvarje man af stammanskapet, och å andra sidan enahanda summa
beträffande beväringen. Vid uträkningen af antalet öfningsdagar för stam¬
manskapet skola till detta icke hänföras underofficerskorpraler eller till
tjänstgöring i stället för sådana beordradt stammanskap. Vidare är att
iakttaga, att de dagar, som före beväringens embarkering användas för far¬
tygets utrustning eller klargöring, äfvensom de dagar, som efter beväring¬
ens debarkering användas för fartygets afrostning eller ekonomiska arbeten,
icke skola räknas som öfningsdagar.
Då stammanskap och beväringsmän varit kommenderade att såsom ele¬
ver genomgå kurs vid för stam och beväring gemensamt eller för hvarje
kategori särskildt anordnade skolor eller kurser å samma flotta, eskader,
afdelning eller enkelt fartyg, som icke samtidigt användes för öfning af
annat slag än skola eller kurs, så skall hela kostnaden för flottans,
eskaderns, afdelningens eller fartygets expedition fördelas mellan anslagen
till flottans öfningar och till sjöbeväringens vapenöfningar efter förhållandet
30
mellan å ena sidan summan af de tal, som utgöra antalet öfningsdagar för
hvarje elev af stammen och reserven, och å andra sidan enahanda summa
beträffande elever af beväringen, därvid såsom öfningsdagar icke räknas vare
sig de dagar, som före öfningarnas början användas till fartygs och mate-
riels utrustning och klargörning eller de dagar, som efter öfningarnas afslu-
tande användas för afrostning eller ekonomiska arbeten.
I fråga om fördelning af kostnaderna för expedition med till samtidig
öfning af stam och beväring användt fartyg är vidare stadgadt följande.
Om å fartyg, som användes för beväringsöfningar, tillika är förlagd
skola eller del af skola för viss personal af stammen eller reserven, skola
expeditionskostnaderna för fartyget fördelas mellan anslagen till flottans
öfningar och till sjöbeväringens vapenöfningar efter förhållandet mellan å
ena sidan summan af de tal, som utgöra antalet öfningsdagar för hvarje
elev af stammen och reserven, och å andra sidan summan af de tal, som
utgöra antalet öfningsdagar för hvarje man af beväringen. De dagar, som
före beväringens embarkering användas för fartygets utrustning eller klar-
göring äfvensom de dagar, som efter beväringens debarkering användas för
fartygets afruskning eller ekonomiska arbeten, skola icke heller i detta fall
räknas såsom öfningsdagar.
Om under expedition, afsedd för öfning af beväring, samtidigt öfvas
visst stammanskap, utan att samöfning af båda manskapsslagen äger rum,
fördelas expeditionskostnaderna mellan ifrågavarande båda anslag efter för¬
hållandet mellan å ena sidan summan af de tal, som utgöra antalet öfnings¬
dagar för hvarje man af stammanskapet, och å andra sidan enahanda summa
beträffande beväringen, dock att vid uträkningen af antalet öfningsdagar
för stammanskapet till detta skall hänföras allenast förenämnda samtidigt
med beväringen utan samöfning öfvade stammanskap.
Då kadetter från sjökrigsskolan eller reservofficersaspiranter varit em-
barkerade å fartyg, som samtidigt användts för öfning af beväringsmän,
skola kadetterna eller reservofficersaspiranterna vid kostnadernas fördelning
räknas lika med stammanskap (gemenskap).
Användes fartyg under samma expedition dels för samöfning af stam
och beväring dels för öfning af endera eller för beväringsöfning med sådan
samtidig öfning af stammanskap, som nyss omförmäldes, skall den del af
expeditionen, hvarunder fartyget användes för hvardera ändamålet, i allt
som angår hushållning och redovisning anses såsom eu expedition för sig,
och skola ut- och afrustningskostnaderna fördelas mellan de särskilda de¬
larna af expeditionen efter förhållandet mellan det antal dagar, hvardera
31
expeditionen omfattat, räknadt från och med den dag, spisningen ombord
började till och med den dag densamma upphörde.
Kostnader för staber och öfriga gemensamma utgifter, som under så¬
dana öfningar uppkomma, fördelas mellan anslagen till flottans öfningar
och till sjöbeväringens vapenö fn ingår efter förhållandet mellan å ena sidan
summan af de tal, som utgöra det enligt ofvan angifna grunder beräknade
antalet öfningsdagar för hvarje man af stammanskapet å de fartyg, som
lyda under staben i fråga, och å andra sidan enahanda summa beträffande
beväringen.
Följande kostnader bestridas af för ändamålet anvisade anslag och ut¬
göra icke föremål för den fördelning, hvarom nu är sagdt:
a) dagaflöning enligt stat för personal af flottans stam och reserv,
hvilken utgår från anslaget till »aflöning för flottans kårer och stater»
utom hvad beträffar reservofficerare, som genomgå repetitionskurs, i hvilket
fall dagaflöningen hittills utgått från anslaget till »repetitionsöfningar för
reservofficerare vid flottan», men enligt de sakkunniges här ofvan framställda
förslag jämväl af ses att utgå från af löningsanslaget;
b) sjötillägg och dietpenningar för reservofficerare, som genomgå re¬
petitionskurs; dessa utgifter hafva hittills bestridts från reservationsansla¬
get till »repetitionsöfningar för reservofficerare vid flottan», hvilket anslag
emellertid, enligt de sakkunniges ofvan framställda förslag, i denna del
skulle komma att sammanföras med öfningsanslaget;
c) aflöning, diet- och mässpenningar samt ersättning för bespisning af
och resor för kustartilleriets personal; kostnaderna härför bestridas från kust¬
artilleriets resp. anslag;
d) penningbidrag till beväringen; dessa bestridas af anslaget till »sjö¬
beväringens vapenöfningar samt beklädnad och ersättning därför»;
e) naturaunderhåll, för hvilket kostnaderna bestridas: stammens natura-
underhåll från anslaget till »naturaunderhåll åt personal vid flottan» och
beväringens naturaunderhåll från anslaget till »sjöbeväringens vapenöfningar
samt beklädnad och ersättning därför»; de olägenheter, som äro förenade
med ett särskiljande af kostnaderna för naturaunderhållet vid flottan på
två särskilda anslag, hafva de sakkunnige här ofvan särskild! framhållit
och därför föreslagit ett gemensamt förslagsanslag för naturaunderhållet åt
såväl stam som beväring;
f) beklädnad; kostnaderna härför bestridas antingen af anslaget till
»beklädnad åt sjömans -och skeppsgossekårerna» eller af anslaget till »sjöbevä¬
ringens vapenöfningar m. m.», beroende på till hvilken kategori af manskap
3
32
beklädnaden utlämnas; i vissa särskilda fall ersättes dock utlämnad bekläd¬
nad från de gemensamma expeditionskostnaderna och varder kostnaden före¬
mål för fördelning mellan anslagen enligt ofvan angifna grunder.
Slutligen är det föreskrifvet, att kostnaderna för öfningarna i land
skola fördelas enligt samma grunder, som ofvan äro angifna för fördelning
af kostnaderna för öfningar å fartyg.
I det nådiga brefvet finnas vissa bestämmelser gifna för att underlätta
tillämpningen.
Fartygsintendent eller redogörare å fartyg, där beväringsmän under
expeditionen varit kommenderade, skall sålunda vid redogörelsen foga af¬
skrift af de order, hvarpå expeditionen grundar sig, samt i mönster rullan
före afmönstringen anteckna:
a) dels till hvilket eller till Indika af de öfningsändamål, som bär
ofvan omförmälts, fartyget under expeditionen varit användt, därvid jämväl
enligt de föreskrifna fördelningsgrunderna angifves dagen för öfningarnas
början och dagen för öfningarnas slut, med iakttagande af att, därest far¬
tyget under särskilda delar af expeditionen användts för särskilda ända¬
mål, tiden för öfningarnas början och slut angifves för hvarje särskild del
af expeditionen;
b) dels, då under expedition, afsedd för öfning af beväring, samti¬
digt öfvats visst stammanskap utan att samöfning af båda manskapsslagen
ägt mm, hvilket stammanskap, som varit därtill kommenderadt;
c) dels ock, då skola eller kurs varit anordnad, hvilka af stam, reserv
eller beväring, som varit såsom elever till skolan eller kursen kommen-
derade.
De nu omförmälda anteckningarna i mönsterrullan skola före afmönst¬
ringen af fartygschefen genom hans underskrift bestyrkas. Det åligger vid
afmönstringen mönstringsförrättaren att tillse, att berörda anteckningar blif¬
va vederbörligen införda och bestyrkta.
Samtliga dessa anteckningar äro för räkenskapskontoret erforderliga i och
för fartygslikvidens uppgörande och de mångskiftande kostnadernas förde¬
lande på de särskilda anslagstitlarna.
Det är uppenbart, att så mångskiftande och ofta svårtydda bestäm¬
melser skola i tillämpningen medföra icke blott betydande arbete och be¬
33
svär utan också andra olägenheter, i främsta rummet räkenskapsarbetets
fördröjande samt osäkerhet i tillämpningen.
Redan år 1905 framhöll chefen för flottans stab uti underdånig skrif¬
velse den 16 december, att fördelningen vållade ett ansenligt arbete, hvars
nytta för staten icke syntes honom afse värd, samt att uppgörandet af hvarje
särskildt års öfningsplan skulle betydligt främjas genom förenklade bestäm¬
melser i berörda hänseende.
I anledning häraf anbefalldes marinförvaltningen att inkomma med un¬
derdånigt utlåtande. I ärendet hördes därefter stationsbefälhafvarna, hvilka
öfverlämnade såsom egna de af räkenskapskontoren afgifna yttranden och
förslag i ämnet.
Marinförvaltningen anförde i underdånigt utlåtande den 7 november
1908, att ehuru det hvarken af stabschefen eller stationsmyndigheterna blif-
vit tydligt ådagalagdt, i hvilka hänseenden ändring af nu enligt nådiga bref-
vet den 14 augusti 1903 gällande bestämmelser i förevarande ämne vore nöd¬
vändig, syntes dock hinder icke böra möta för meddelande åt marinförvalt¬
ningen och chefen för marinstaben af sådant uppdrag, som den senare
ifrågasatt, hvadan marinförvaltningen, då en undersökning af den väckta
frågan i hvarje fall torde kunna blifva till nytta, i underdånighet tillstyrkte
bifall till den af chefen för marinstaben gjorda hemställan.
Grenom nådig resolution den 4 december 1908 uppdrog därefter Kungl.
Maj:t åt marinförvaltningen och chefen för marinstaben att gemensamt in¬
komma med förslag till sådana ändringar i gällande bestämmelser angående
fördelningen af flottans öfningskostnader mellan anslagen till flottans öfnin-
gar och till sjöbeväringens vapenöfningar samt beklädnad och ersättning
därför, som kunde vara önskvärda i syfte att åstadkomma förenkling af rä-
kenskapsarbetet vid flottans stationer.
Då därefter, enligt hvad här ofvan är erinradt, frågan om förändring
af marinens hela räkenskapsväsende under förra hälften af innevarande år
blef aktuell, hade marinförvaltningen och chefen för marinstaben ännu icke
afgifvit det sålunda anbefallda förslaget. Och med hänsyn till fördelnings-
frågans nära samband med frågan om förenkling af marinens redovisnings-
väsende ansågs det lämpligt, att samma sakkunnige, som tillsattes att ut¬
reda och afgifva förslag i den senare frågan, också finge sig anförtrodd den
förra. Genom nådiga bref vet den 4 juli 1910 har därför Kungl. Maj: t åter¬
kallat det åt marinförvaltningen och chefen för marinstaben den 4 decem¬
ber 1908 lämnade uppdrag att afgifva förslag till ändrade bestämmelser i
fråga om fördelningen af kostnaderna för flottans öfningar.
De sakkunnige anse det icke kunna bestridas, att en förenkling i ifråga-
komna bestämmelser är af behofvet påkallad, då de äro ägnade att i hög
grad försena bokföringsarbetet vid stationerna.
Men äfven om dessa bestämmelser, efter en väsentlig ökning af per¬
sonalen å räkenskapskontoren, skulle kunna för framtiden praktiseras, skulle
de i hvarje fall lägga hinder i vägen för en sådan anordning af räken-
skapsväsendet, som öfverensstämmer med de direktiv, hvilka ligga till grund
för arbetet inom den kommitté, som bar sig anförtrodt inrättandet af en
central kassabokföring i statskontoret, och till hvilka det åligger de sak¬
kunnige att vid uppgörande af sitt förslag till förenkling af redovisnings-
väsendet vid marinen taga hänsyn.
Dessa direktiv innefatta nämligen, såsom redan anförts, inrättandet af
månatliga afslutningar och en fördelning per månad af inkomst- och ut¬
giftsposterna på riksstatens särskilda inkomsttitlar och utgiftsanslag; en för¬
delning, som emellertid, hvad beträffar fartygsräkenskaperna, icke är möjlig
att utföra med bibehållande af de nuvarande invecklade bestämmelserna,
hvilka äro olika för de olika slag af expeditioner, hvartill ett fartyg kan
vara användt, och förty, utan hänsyn till månadssluten, kräfva efter hvarje
särskild expeditions slut fullständiga afslutningar af icke blott kassaredo¬
görelsen utan också redogörelserna för proviant, utredning och beklädnad.
Alldeles oafsedt alltså, att de gällande bestämmelserna, i och för sig
och oberoende af en systemförändring för marinens räkenskapsväsende i dess
helhet, äro i behof af revision, så påkallas deras upphäfvande af det för¬
ändrade redovisningssystem, som, grundadt på månatliga primärredovisningar
och inkomst- och utgiftsbeloppens bokföring direkt på riksstatstitlar, blifvit
de sakkunnige anförtrodt att anpassa på marinen.
Vid undersökning därefter af de olika förslag, som tid efter annan
blifvit framställda i syfte att ernå eu enklare fördelning mellan anslagen,
hafva de sakkunnige tagit under särskild ompröfning följande tvenne.
Det ena, afgifvet af kamreraren vid Stockholms station den 2 februari
1906, innebar, att flottans samtliga öfningskostnader skulle under räken¬
skapsåret bokföras till ersättning af öfningsanslaget samt därefter vid hvarje
års slut till vissa bestämda procent debiteras anslaget till sjöbeväringens
vapenöfningar. Till grund för bestämmandet af ett lämpligt procenttal
borde läggas beräkningar, grundade på den erfarenhet, som dåmera vunnits,
efter en mer än tioårig tillämpning af dittills gällande föreskrifter. När¬
mare förklaradt innebar detta förslag, att fördelningen af öfningskostnaderna
35
mellan öfningsanslaget och sjöbeväringsanslaget skulle ske vid hvarje års
slut efter det sålunda på förhand bestämda procenttalet.
Under förutsättning att det hittills gällande räkenskapssystemet skulle
vara orubbadt och att man alltså afstode från krafvet att månad efter månad
följa belastningen å riksstatsanslagen, skulle utan tvifvel en afsevärd för¬
enkling vinnas genom detta förslag.
Genomförandet af ett sådant förslag är emellertid icke förenligt med
månatliga afslutningar af räkenskaperna, och den snabba kännedom om
de särskilda anslagens ställning, som är ett af den bär ifrågavarande räken-
skapsreformens hufvudsyften, skulle därigenom icke vinnas.
Äfven om förslaget modifierades därhän, att den procentuella uppdel¬
ningen ägde rum månadsvis, skulle detsamma dock ej vara att förorda, enär,
om uppdelningen gjordes i marinförvaltningen, densamma ej kunde verk¬
ställas förr än månaden efter den, då utgifterna ägt rum, hvadan man vid
sammanfattningen af samtliga månadsredovisningar likväl komme att sakna
den öfverblick öfver den verkliga anslagsställningen, som man funnit ej blott
önskvärd utan fastmer af behofvet påkallad.
En möjlighet för förslagets genomförande vore visserligen att verk¬
ställa den procentuella uppdelningen redan i resp. lokalförvaltningars, däri
inbegripna fartygens, redogörelser. Då detta särskildt hvad fartygen be¬
träffar skulle medföra ökadt arbete vid räkenskapsföringen, och dessutom
uppkommande af felaktigheter kunde befaras, då fördelningen skulle utfö¬
ras på så många och skilda håll, finna de sakkunnige sig emellertid ej
heller kunna biträda förslaget i denna form.
Ett annat, med detta i viss mån besläktadt förslag- har framställts af
de sakkunnige, som den 5 oktober 1908 afgåfvo betänkande och förslag
till organisation af flottans sjömanskår under förutsättning af en öfnings-
tid af 2 år för å sjömanshus inskrifna värnpliktige.
Dessa sakkunnige syftade till enkla och till sina konsekvenser ur
kostnadssynpunkt i förväg fullt bestämbara grunder och ansågo det blifva
nödvändigt att såsom grund för fördelningen välja icke antalet öfningsda-
gar för stammanskap och för värnpliktige, hvilket på grund af besättnings-
listornas tänjbarhet icke kunde i förväg uträknas, i det att 2 och 3 klass
sjömän kunde vara stam eller värnpliktige, utan efter expeditionens ändamål
och besättningens beräknade ungefärliga sammansättning i förväg bestämda
faktorer, olika för olika slag af expeditioner.
36
Nedanstående tabell utvisar de sålunda föreslagna faktorerna.
Expeditioner in. m.
|
Faktor, hvarmed expedi¬
tionskostnaden skall multi¬
pliceras för erhållande af
den summa, som bör på¬
föras anslaget till
|
|
flottans öf¬
ningar
|
sjöbevärin¬
gens vapen¬
öfningar
m. m.
|
| Långresa (vinterexpedition till aflägsnare farvatten) ............
|
i
|
_
|
Fartyg för rekrytskola .........................................................
|
Vl2
|
n/
/12
|
» » värnpliktigas skjut- och signalskola.....................
|
■—
|
1
|
» » stammens » » » .....................
|
i
|
—
|
j >■ » torpedskola .........................................................
|
3/r
|
Vr
|
» undervattensbåtöfning ..........................................
|
1
|
—
|
» » minöfning ............................................................
|
Vs
|
Vs
|
» sjökrigsskolans öfning..........................................
|
Vs
|
V,
|
» skeppsgossarnas » ..........................................
|
1
|
—
|
» tillämpningsöfning (flotta, eskader, afdelning, flot¬
tilj o. d.), beredskap eller öfrigt ej ofvan an-
gifvet ändamål ................................................
|
Vs
|
Va
|
Kustsignalväsendet .............................................................
|
1
|
|
Skolor i land ........................................................................
|
1
|
—
|
Allmänna utgifter..................................................................
|
V.
|
■ V*
|
Förslaget innebär äfven att ofvanstående fördelning jämväl skulle tilläm¬
pas beträffande kostnader för staber m. m.
Faktorerna skulle dock ej kunna vara användbara under alla omstän¬
digheter, utan fall kunde inträffa, då en annan fördelningsgrund samtidigt
måste anlitas. Af en vid förslaget fogad anmärkning framgår nämligen,
att därest stammanskap genomginge kurs vid skjutskola å för värnpliktige
afsedt skjutskolefartjg kostnaden för hans skjutning skulle påföras anslaget
till flottans öfningar, och om liknande fall inträffade med värnpliktig i af¬
seende å skjutskola för stammanskap, skulle kostnaden påföras anslaget till
sjöbeväringens vapenöfningar m. m.
I tillämpningen skulle detta förslag sålunda fortfarande nödvändiggöra
olika beräkningsgrunder för öfningskostnadernas fördelning, visserligen af
enklare beskaffenhet än de förut tillämpade, men dock icke ägnade att fullt
undanröja dessas olägenheter.
37
Nödvändigheten att afsluta ett fartygs redogörelser för hvarje särskild
expedition komme nämligen att efter detta förslag fortfarande kvarstå,
ett förhållande som, enligt hvad redan är omförmäldt, utesluter möjligheten
af dess användning i det räkenskapssystem, efter hvilket de sakkunnige gå
att föreslå ordnandet af marinens redovisningsväsende.
De sakkunnige hafva därför ansett sig böra taga under öfvervägande,
huruvida icke nu ifrågavarande kostnader för öfning af flottans personal,
vare sig de afsåge stam eller beväring, kunde slutgiltigt afföras från ett
och samma riksstatsanslag.
Därest ett sammanförande af expeditionskostnaderna pa ett sådant sätt
kunde genomföras, skulle detta i ett slag undanröja alla de svårigheter,
som det nu föreskrifna sättet för fördelning af kostnaderna mellan de båda
anslagen medför för redovisningen; och ur principiell och statistisk synpunkt
synes i detta fall i själfva verket lika liten anledning föreligga till ett sär¬
skiljande som, enligt hvad ofvan är omförmäldt, förefinnes i fråga om na¬
tura underhåll vid flottan.
Kostnaderna uppkomma i båda fallen gemensamt och hufvudintresset
ur ren förvaltningssynpunkt koncentreras utan tvifvel på hvad hela kost¬
naden kommer att uppgå till. Ett särskiljande blir allt svårare att uppe¬
hålla och 'erbjuder ålit mindre intresse i mån som beväringsinstitutionen
vinn er i utveckling på stammens bekostnad.
Mot ett sammanförande af alla öfningskostnader till utgående från ett
och samma riksstatsanslag möta emellertid vissa svårigheter.
Kostnaderna för stammens öfningar bestridas nämligen hittills från ett
reservationsanslag, under det att kostnaderna för beväringens öfningar skola
utgå från ett därför afsedt förslagsanslag. Skulle ett sammanförande af öf-
ningskostnaderna komma till stånd, kan gifvetvis ej denna dubbla anslags-
natur uppehållas, utan det nya gemensamma anslaget måste antingen blifva
ett reservationsanslag eller ett förslagsanslag. Ehuru skäl kunde anföras
för lämpligheten af att ett öfningsanslag för flottan hade naturen af för¬
slagsanslag, särskildt med hänsyn till de växlande kolprisen och andra om¬
ständigheter, lärer en sådan anordning- likväl näppeligen kunna af de sak¬
kunnige ifrågasättas, i all synnerhet som densamma nödvändiggjorde be¬
stämmandet af öfningarnas omfattning i samband med anslagets uppförande
på riksstaten och sålunda skulle medföra konsekvenser, på hvilka de sak¬
kunnige icke ansett sig böra ingå.
De sakkunnige hafva därför utgått ifrån, att, om en sammanslagning
38
skall genomföras, måste det nya gemensamma anslaget undfå karaktären af
reservationsanslag.
De olägenheter, som häraf uppstå och som, innan en sammanslagning
kan ifrågasättas, måste öfver vinnas, äro följande.
Den väsentliga anledningen därtill aifct beväringens öfningsanslag er¬
hållit naturen af förslagsanslag har utan tvifvel varit den, att man icke kan
pa förhand beräkna, huru stor kontingent af värnpliktige hvarje år verkli¬
gen kommer att inrycka till öfning. Af de värnpliktige, som inskrifvas
vid flottan, är nämligen den största delen — de till" allmän tjänst in-
skrifna ej till numerären på förhand bestämd, utan inskrifvas härtill alla
sjömän, som uppfylla vissa villkor. Vidare beror antalet af dem som inställa
sig ej blott af växlingarna i årsklassernas storlek utan äfven af konjunk¬
turerna på fraktmarknaden och däraf beroende efterfrågan på sjöfolk. Det
antal till allmän tjänst inskrifna värnpliktige, som inställt sig till tjänst¬
göring under de särskilda åren efter det 1901 års värnpliktslag började
tillämpas, har varit följande:
Det höga antalet för 1906 och 1907 och den därpå följande bety¬
dande minskningen för år 1908 har förvisso sin grund i den osäkerhet
med afseende på värnpliktsförhållandena, som rådde vid öfvergången från
172 till 300 dagars öfningstid.
Emellertid är det ej endast det växlande antalet värnpliktige, som
medför svårigheter vid ett beräknande på förhand af kostnaden för bevä¬
ringens öfningar under ett visst år. Äfven de växlande prisen på viktiga
konsumtionsartiklar bidraga härtill. Därest under året dessa pris komme
att stiga afsevärdt öfver de normala, skulle det medföra antingen ett öf¬
verskridande af anslaget eller ock måste öfningurna till sjöss inskränkas.
1 Af de för år 1909 angifna började 1,150 tjänstgöra den 20 nov. 1908 och de för 1910 an-
gifna hafva börjat tjänstgöra samma dag 1909.
år 1903
» 1904
» 190ö
» 1900
» 1907
» 1908
1,163
1,107
1,257
1,483
1,450
1,150
1.8001
1,4151
» 1909
» 1910
39
Denna sist omförmälda olägenhet vidlåder emellertid också det nuva¬
rande anslaget till öfning af stammen och torde vissa år hafva varit en
bidragande anledning till de öfverbetalningar å detta anslag, som förekom¬
mit. Men då öfverbetalningar ägt rum har man kunnat tillgripa inskränk¬
ningar i öfningarna under följande år. Detta har visserligen medfört olä¬
genheter, men har dock varit genomförbart. Stammens jämna utbildning
har därigenom tillbakasatts, men detta har dock under ett följande år
kunnat i någon mån utjämnas. Hvad beväringen beträffar skulle däremot
en inskränkning i öfningarna under ett år verka fullkomligt förryckande,
i det att denna erhåller större delen af sin utbildning under ett enda ka¬
lenderår. Den årsklass, som komme att fullgöra sin fredsöfning under ett
sådant besparingsår, skulle ernå en så bristfällig utbildning att dess värde
vid mobilisering vore allt för ringa. Under ett besparingsår funnes dess¬
utom möjlighet att i stor utsträckning förlägga öfningarna af stammen i
land, hvilket däremot icke kan ske i afseende å beväringen, enär därtill
saknas erforderligt kasernutrymme.
Härtill kommer att f. n. ingen tillräckligt säker grund finnes för be¬
räkning af det belopp, hvarmed det nuvarande reservationsanslaget till flot¬
tans öfningar borde ökas, om från detsamma jämväl skulle bestridas öf¬
ningskostnaderna för beväringen. Vunnen erfarenhet från föregående år
kan nämligen ej läggas till grund, då öfningskostnaderna, äfven per öf¬
ningsdag räknadt, ställa sig ej oväsentligt olika efter öfningstidens utsträck¬
ning till 300 dagar. En af de sakkunnige företagen utredning har gifvit
vid handen att öfningskostnaderna per man och öfningsdag under perio¬
den 1906 —1908 utgjorde i medeltal kr. 1: 96, under det att samma kostnad
för året 1909 — det första, hvarunder den utsträckta värnplikten fullstän¬
digt trädde i kraft — utgjorde kr. 2: 13.
Med hänsyn till de störa fördelar, som i räkenskapshänseende stå att
vinna, skulle de sakkunnige likväl icke tveka att föreslå en minskning af
beväringsanslaget med det belopp, som i den år 1908 gjorda beräkningen af
detta anslags storlek upptagits såsom öfningskostnad, samtidigt med en
ökning af anslaget till flottans öfningar med ett belopp, som utgjorde pro¬
dukten af antalet beräknade öfningsdagar för beväringen och kostnaden per
öfningsdag, om blott till grund för den senare kunde läggas en från åt¬
minstone treårig erfarenhet grundad siffra.
För att kunna möta de ökade kostnader, som en oväntad stegring i
antalet beväringsmän komme att medföra, skulle bredvid det gemensamma
reservationsanslaget till flottans öfningar å riksstaten uppföras ett förslags¬
40
anslag, tran hvilket marinförvaltningen, därest det visade sig att bevärings-
antalet under året blefve större än vid reservationsanslagets bestämmande
beräknats, skulle äga att bereda öfningsanslaget godtgörelse för hvarje öf-
verskjutande beväring och öfningsdag med det belopp, som lagts till grund
för bestämmandet af kostnaden för hvarje beväringsmans öfningsdag.
Härigenom skulle vinnas, att de totala kostnaderna för flottans öfnin¬
gar skulle komma att framträda direkt på det härför bestämda anslaget,
utan att dock någon fara för anslagets belastning till följd af en oförut¬
sedd ökning af antalet beväringsmän skulle uppkomma. Och då denna
öfverbetalning alltjämt kunde väntas blifva af ringa omfattning, skulle vid
hvarje månadsafslutning räkenskaperna gifva en i möjligaste mån riktig-
bild af hushållningen med anslaget.
Då emellertid tillräcklig erfarenhet saknas för eu dylik omläggning
af här ifrågavarande anslag, anse sig de sakkunnige i stället böra fram¬
ställa följande förslag i fråga om fördelning af kostnaderna för stammens
och beväringens öfningar mellan de båda nu befintliga anslagen.
Detta förslag ansluter sig i det närmaste till det nyss framställda och
går därpå ut, att alla kostnader för öfningarna af flottans personal —
såväl stam som beväring — skulle i primärräkenskaperna, ombord och i
land, afföras å reservationsanslaget till flottans öfningar. De underordnade
förvaltningarna, stationerna och fartygen, skulle icke för det ändamålet
äga tillgång till något annat anslag än detta.
Men marinförvaltningen skulle äga att för hvarje månad från ansla¬
get till sjöbeväringens vapenöfningar ersätta anslaget till flottans öfningar
de kostnader, som beväringen under månaden åsamkat sistnämnda anslag.
Kostnadsbeloppet för beväringsmän och öfningsdag skulle, efter utredning
af marinförvaltningen, bestämmas af Kung!. Maj:t. Antalet beväring, för
hvilket ersättning till anslaget för flottans öfningar utginge, skulle vara
det verkliga antalet, som under månaden öfvats.
För detta ändamål borde flottans stationer i god tid före månadens
utgång meddela marinförvaltningen uppgift å beväringens öfningsdagar
under samma månad.
Fördelarne med detta sista förslag vore, att de nuvarande anslagen
icke behöfde underkastas någon förändring i afseende å sin natur, och
att likväl i de slutliga månadsrapporterna från marinförvaltningen kunde
komma till synes, i hvad mån de olika anslagen belastats. I de från
stationerna inkommande, på fartygens och stationernas egna räkenskaps-
rapporter grundade sammandragen, blefve visserligen samtliga utgifter för
41
flottans öAningar — såväl stam som beväring — upptagna såsom utgift för
månaden å reservationsanslaget, men i den sammanställning af såväl sina
egna som de underlydande myndigheternas månadsräkenskaper, som det,
enligt detta system, skulle åligga marinförvaltningen att för hvarje månad
upprätta, komme reservationsanslaget att i form af omföring från förslags¬
anslaget hafva fått sig ersatt det belopp, som för samma månad vore af
marinförvaltningen i dess månadsräkenskap affördt å förslagsanslaget såsom
månadens kostnad för beväringens vapenöfningar. Och den verkliga ställ¬
ningen å båda anslagen blefve sålunda för eu hvar utan svårighet uppenbar.
Några betänkligheter synas icke böra möta mot förslaget att Kungl.
Maj:t skulle på grund af förebragt utredning af vederbörande myndighet
om kostnaden för beväringsman och öfningsdag bestämma hvilket belopp, som
per öfningsdag skall öfverföras från beväringsanslaget till öfningsanslaget, då
detta bestämmande ju kan ske på fullt objektiva grunder och med tillgång
till allt erforderligt material. Och detta synes de sakkunnige kunna ske för
år 1912 och de närmast följande åren så snart 1910 års räkenskaper hunnit
inkomma och detta års erfarenhet jämte det föregående årets alltså kan för
berörda utredning tillgodogöras.
Sedermera skulle Kungl. Maj:t kunna tid efter annan, exempelvis hvart
femte år, anbefalla en utredning, på grundvalen af bestämmelserna i
nådiga bref vet den 14 Augusti 1903, till utrönande af huruvida någon
ändring i fråga om kostnadsbeloppet per man och öfningsdag borde vidtagas
för öfverförandet mellan anslagen.
Hvad kustartilleriet beträffar hafva de sakkunnige ännu icke varit i
tillfälle bedöma, huruvida någon åtgärd i samma riktning som den ofvan
föreslagna kan vara erforderlig i fråga om öfningskostnadernas fördelning
på resp. anslag, men skola de sakkunnige återkomma till denna fråga i
sammanhang med behandlingen af kustartilleriets redovisnings- och räken-
skapsväsende i öfrigt.
42
Tablå utvisande de af de sakkunnige föreslagna
Riksstatsanslag
|
Belopp enligt
1911 års
riksstat
|
Flottan.
|
|
|
Aflöning för flottans kårer och stater......................................................
Från »Repetitionsöfningar för reservofficerare vid flottan».........
Höjning.......................................................................................
|
5,725,947
|
—
|
Nät ur aunderhåll åt personal vid flottan ...............................................
Från »Sjöbeväringens vapenöfningar m. m.» ...........................
|
1,191,460
|
—
|
Flottans öfningar ....................................................................................
Från »Repetitionsöfningar för reservofficerare vid flottan».........
|
1,800,000
|
—
|
Repetitionsöfningar för reservofficerare vid flottan .................................
Till »Aflöning för flottans kårer och stater»..............................
» »Flottans öfningar» ............................................................
|
14,900
|
|
Sjöbeväringens vapenöfningar samt beklädnad och ersättning därför ...
Till »Naturaunderhåll åt personal vid flottan»...........................
» »Sjukvård för marinen»......................................................
Kustartilleriet.
|
1,857,500
|
|
Aflöning för kustartilleriets personal ......................................................
Höjning.......................................................................................
|
1,378,944
|
—
|
Naturaunderhåll åt kustartilleriets manskap ...........................................
Från »Kustartilleribeväringens vapenöfningar m. m.» ...............
|
258,318
|
—
|
Kustartilleribeväringensvapenöfningar samt beklädnad och ersättning därför
Till »Naturaunderhåll åt kustartilleriets manskap».....................
» »Sjukvård för marinen» ...................................,.................
Diverse anslag.
|
690,000
|
|
Sjukvård för marinen..............................................................................
Från »Sjöbeväringens vapenöfningar m. m.»..............................
» »Kustartilleribeväringens vapenöfningar m. m. > ...............
Höjning......................................................................................
|
91,700
|
|
Summa 113,008,769 j —
43
omflyttningarna in. in. inom vissa riksstatsanslag.
Föreslagen ökning
|
Summa
|
Föreslagen
minskning
|
Summa
|
Föreslaget
belopp
för år 1912
|
genom
omflyttning
|
genom
höjning
|
ökning
|
genom
omflyttning
|
minskning
|
9,500
|
—
|
1,000
|
—
|
10,500
|
|
|
—
|
|
—
|
5,736,447
|
|
386,750
|
.___
|
|
_
|
386,750
|
|
|
|
—
|
—
|
1,578,210
|
—
|
5,400
|
_
|
_
|
__
|
5,400
|
—
|
—
|
—
|
|
—
|
1,805,400
|
— :
|
|
—
|
|
—
|
|
—
|
9,500
5,400
|
|
14,900
|
—
|
|
|
|
—
|
|
—
|
|
|
386,750
10,050
|
—
|
396,800
|
—
|
1,460,700
|
|
|
|
5,250
|
|
5,250
|
|
|
|
|
|
1,384,194
|
|
227,650
|
_
|
|
_
|
227,650
|
—
|
_
|
—
|
—
|
—
|
485,968
|
—
|
|
—
|
|
—
|
|
—
|
227,650
4,377
|
90
|
232,027
|
90
|
457,972
|
10
|
10,050
4,377
|
90
|
4,377
|
90
|
18,805
|
80
|
|
z
|
=
|
z
|
110,505
|
80
|
643,727
|
90
|
10,627
|
90
|
| 654,355
|
80
|
| 643,727
|
90
|
643,727
|
90
|
13,019,396
|
90
|