Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (Nr 4) Utlåtande Nr 38.
i
Nr 88.
Ankom till Riksdagens kansli den 25 april 1910 kl. 7 e. m.
Andra kammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande nr 9, an¬
gående en inom kammaren väckt motion om skrifvelse
till Kungl. Maj-.t angående sådan planläggning af statens
och kommunernas arheten, att vid uppkommande allmän¬
nare arbetslöshet största möjliga antal arbetare må kunna
beredas arbete.
Uti en inom Andra kammaren väckt motion, nr 195, har herr E.
Blomberg m. fl. hemställt, att Riksdagen måtte besluta hos Kungl. Maj:t
anhålla, att Kungl. Maj:t låter utreda, huruvida och på hvad sätt statens
och kommunernas arbeten må utföras enligt sådan plan, att arbete kan
beredas största möjliga antal arbetare under tider och perioder, då
den privata företagsamheten inskränkes och till följd däraf större arbets¬
löshet uppstår, samt vidtaga de åtgärder, hvartill utredningen gifver
anledning, och i den mån Riksdagens medverkan därtill kräfves, därom
förelägga densamma förslag.
Såsom stöd för sin framställning har motionären anfört följande:
»I en förut inom Andra kammaren vid innevarande riksdag väckt
motion har hemställts om att Riksdagen måtte med hänsyn till den
stora arbetslöshet, som råder, och däraf följande nöd omedelbart ställa
till Kungl. Maj:ts förfogande 5 miljoner kronor i och för lån åt kom¬
muner för igångsättande af allmänna arbeten för sysselsättande af
arbetslösa arbetare. Den motionen tager sikte på det för närvarande
Bill. till Riksd. Prof. 1910. 9 Sami. 2 Afä. 2 Band. 34 Käft. (Nr 38.) 1
2 Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (.Nr 4) Utlåtande Nr 38.
rådande arbetslöshetstillståndet, och hvad däri yrkas syftar till att omedel¬
bart skaffa hjälp åt dem, som nu lida under arbetslösheten. Men arbets¬
löshets förhållandena mana äfven till något annat.
Det borde nämligen vara samhällets plikt att så långt dess för¬
måga sträcker sig förebygga oförskylld arbetslöshet, ej allenast vidtaga
eu och annan åtgärd när nöden står för dörren, som, hur nödvändig
den än är, dock aldrig kan uppväga det målmedvetna och planmässiga
arbetet för bekämpande af den arbetslöshet, som uppstår genom de
återkommande kriserna. Enhvar känner ju till, hurusom genom den
moderna storindustrien arbetslösheten blifvit en allmän företeelse, sär¬
skild svårartad och omfattande under så kallade dåliga konjunkturer, hvilka
numera regelbundet efterträda de goda konjunkturerna. Med nuvarande
samhällsordning är arbetslösheten omöjlig att afskaffa, men den kan
till viss grad förebyggas och mildras.
För delta finnas hufvudsakligen tre medel: allmän och välordnad
arbetsförmedling, arbetslöshetsförsäkring och anskaffning af arbete
genom det allmännas försorg.
Arbetsförmedlingen har sedan några år vunnit insteg i vårt land
och synes befinna sig i en löftesrik utveckling, och det är att önska,
att denna utveckling må blifva än kraftigare samt att eu hela landet
omfattande, opartiskt ledd arbetsförmedling allt mera blir en verklighet.
Hvad arbetslöshetsförsäkring beträffar, så har eu från föregående
riksdagar därom af herr Wavrinsky m. fl. väckt motion vid innevarande
riksdag förnyats, och med hänsyn till frågans oerhörda vikt är det att
hoppas, att hvad däri föreslagits af Riksdagen bifalles.
Men dessa båda medel för arbetslöshetens bekämpande böra
kompletteras med ett tredje: ett planmässigt ordnande af det allmännas
arbeten med hänsyn till att arbete därigenom kan beredas åt största
möjliga antal arbetare under tider, då den privata företagsamheten håller
sig tillbaka och till följd däraf större arbetslöshet skulle uppstå.
Flerstädes i utlandet har man vidtagit omfattande åtgärder i detta
syfte. I Tyskland exempelvis erkände Bismarck för öfver 40 år sedan
»att när nöden det klöfver är det allmänna skyldigt att skaffa folk
arbete» och i konsekvens härmed ha flera tyska städer, såsom Posen,
Hildesheim, Braunschweig, Mannheim, Essen, Frankfurt am Main, Er-
furt, Darmstadt, Stuttgart m. fl. äfven inrättat sin kommunalpolitik och
ordnat sin verksamhet så, att de utföra stora arbeten just under den
tid, då arbetarna blifva sysslolösa från privatdriften. Det är ej blott
byggnads-, hamn- och gröfre arbeten som utföras, utan vissa städer ha
3
Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (Nr 4) Utlåtande Nr 38.
äfven öppnat t. ex. skräddare- och skomakareverkstäder, renskrifnings-
byråer o. s. v.
I England, där man nu är i färd med omfattande sociala lagstift¬
ningsåtgärder på hithörande område, söker man äfven så långt möjligt
är reglera det allmännas arbeten efter konjunkturerna. I handels¬
minister Churchills förslag ingick bland annat, att de nyupprättade
arbetsbörserna skola möjligast noga reglera förhållandena på arbetsmark¬
naden, framför allt i fråga om tillgång och efterfrågan på arbete.
I Finland, där dock arbetslösheten ej varit så omfattande, be¬
slöt landtdagen vintern 1908 bland annat, »att statens arbeten skulle
mera än hittills varit fallet sålunda fördelas på skilda år och årstider,
att arbetslösheten genom dem ej skulle ökas, utan tvärtom minskas».
Vidare att för dessa arbeten skulle erläggas å orten vid. motsvarande
arbeten för tiden bruklig lön samt att »när kommun i större skala
föranstaltar nödiga, ändamålsenligt anordnade arbeten för lindrande af
nöd, som framkallats af arbetslöshet, härför understöd af statsmedel
måtte beviljas».
Socialdemokraterna i landtdagen hade ett längre gående förslag,
som ej bifölls.
I vårt land äro som bekant några planmässigt ordnade åtgärder
i syfte att ordna det allmännas arbete så, att därigenom under
kristider och arbetslöshetsperioder kan beredas sysselsättning åt
oförskyldt arbetslösa arbetare, ej vidtagna. Och dock torde det vara
obestridligt, att staten och kommunerna dels ha skyldighet härtill, och
dels ej oväsentliga fördelar däraf. Ej heller torde det kunna bestridas,
att staten och kommunerna ha stora möjligheter att inverka på dessa
förhållanden. De offentliga arbetena, allt hvad stat och kommuner dels
själfva utföra på olika områden och dels låta utföra och beställa, intaga
ett så pass betydande rum i landets arbetsmarknad, att det ingalunda
saknar 'betydelse, utan det inverkar tvärtom i hög grad på denna
marknad, hur staten och kommunerna leda sina arbeten. Om möjlig¬
heterna från det allmännas sida härutinnan utnyttjas med klokhet, och
förutseende, kunna därigenom de förluster i stor utsträckning undvikas,
hvilka samhället lider därigenom att många medborgares arbetskraft
lämnas obegagnad under kortare eller längre arbetslöshetsperioder.
Då man ju af erfarenhet vet, att det ekonomiska lifvet företer en
böljegång, med omväxlande goda och dåliga tider samt att tillgången
på arbetare under goda ofta är knapp, medan arbetslösheten under
dåliga ständigt växer, så bör man naturligtvis inrätta statens och kom¬
munernas hushållning därefter. I goda tider, då prisen på allting drif-
4 Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (Nr 4) Utlåtande Nr 38.
vas upp, bör det allmänna, utan att därför åsidosätta hvad som är all¬
deles nödvändigt att utföra, i görligaste mån begränsa sådana företag,
som lägga beslag på talrika arbetskrafter, men när man ser nedgången
börja, den forcerade privata företagsamheten mattas och arbetslösheten
inträder, då^ är tiden att igångsätta stora offentliga företag som under
föregående år planerats. Utan särskilda kostnader bör samhället, genom
att dess arbeten och beställningar sålunda utföras med vaken blick för
arbetsmarknadens växlingar, kunna i viss mån förebygga och lindra
arbetslöshetens fasor.
Det torde vara klart, att med detta ej afses s. k. nödhjälpsarbeten,
h vilka aldrig kunna ordnas fullt rationellt'och därför alltid blifva nöd¬
fallsutvägar. Nej, normalt på förhand beräknade och planerade arbeten,
där det betalas vanliga löner. Det ligger nämligen i samhällets in¬
tresse, att lefnadsstandarden för arbetarna i nedgångstider icke sjunker
genom dess sjunkande minskas ännu mer köpkraften hos den stora
massan och att spekulera i låga löner är för samhället själft oklokt
och det allmänna ovärdigt.
En berömvärd och i berörda hänsyn målmedveten ekonomisk
politik synes ej ha förts hitintills af de offentliga institutioner, som äro
störa arbetsgivare. Docenten Emil Sommarin skrifver i sin nyligen utkomna
skritt, om arbetslöshet och arbetslöshetsförsäkring därom bland annat:
»Under senast förflutna uppgångsperiod ha många svenska städer
kappats om att bygga och somliga synas nu, då krisen kommit, ha
gjort ifrån sig så pass, att ingå större företag föreligga, eller ock hin-
dras man att taga itu med sådana af hänsyn till den genom tidigare
slösaktighet . försvårade krediten. Ja, den offentliga hushållningens
naturliga principer med afseende på den offentliga företagsamhetens
fördelning på göda och dåliga tider lämnas i så hög grad därhän, att
man inskränker sig med anledning af krisen, afskedar arbetare och för¬
värrar arbetslösheten. Sådant vittnar mer än något om samhällelig
misshushållning.»
Genom ett. motsatt och mera förnuftigt system i det allmännas
ekonomiska politik och allt mer som såväl statens som kommunernas
ekonomiska verksamhet utvidgas, bör resultatet som sagdt kunna blifva,
att . arbetslöshetens onda inskränkes. Första kammarens första till¬
fälliga utskott uttalade också förra året i sitt utlåtande angående arbets-
löshets forsa kring, att »man såvidt möjligt bör söka genom planmässigare
bedrifvande af statens och kommunernas arbeten reglera arbetstill-
gången i riket».
Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts {Nr 4) Utlåtande Nr 38. 5
Val är det sant, att under nuvarande samhällsförhållanden staten
och kommunerna ej genom eu sådan reglering förmå helt afskaffa
arbetslösheten. Ej heller lyckas detta genom arbetsförmedling. Anord¬
ningar måste sålunda äfven vidtagas för att genom arbetslöshetsunder¬
stöd lindra nöden för de oförekylldt arbetslösa, som ej kunna beredas
arbetstillfällen. Men därom såväl som om åtgärder för att nu omedel¬
bart förhjälpa en del arbetslösa till arbete föreligga som nämnts andra
motioner.
Hvad med denna motion åsyftas är åtgärder, som för framtiden
kunna i görligaste mån förminska arbetslösheten genom en planmässig,
ekonomisk politik från statens och kommunernas sida.»
Den af motionären gjorda framställningen finner utskottet vara
värd synnerligt beaktande. Det vore ej blott med tanke på att före¬
komma arbetslösheten, utan äfven med hänsyn till näringslifvets behof
af en lugnt fortskridande produktion angeläget, om det allmänna kunde
så reglera sin företagsamhet, att konkurrens om arbetskraft och materiel
ej i samma omfattning, som f. n., bedrefves från dess sida, när en hög¬
konjunktur är rådande, utan att stat och kommun i stället begagnade
sig af tider med sjunkande priser och inskränkt produktion för att
utföra sina större företag och därigenom bilda en önskvärd motvikt till
den inträdda depressionen. Genom eu sådan förutseende och målmed¬
veten ekonomisk politik skulle den offentliga hushållningen ej endast
gagna näringslifvet i landet och sysselsätta eljes arbetslösa med nöd¬
vändigt produktivt arbete, utan äfven bereda sig själf fördelen af att
utföra sina större anläggningar under tider, då priserna äro låga.
En dylik reglering af statens och kommunernas företagsamhet
med hänsyn till den enligt erfarenhet återkommande växlingen mellan
goda och dåliga tider är emellertid ytterst svår att åstadkomma. Den
förutsätter en ingående kännedom om de ekonomiska krisernas förlopp
och en viss grad af möjlighet att kunna bedöma, när förändringar uti
det ekonomiska läget inträffa. Därjämte erfordras särskilda anordningar
för ett planmässigt fördröjande eller påskyndande af sådana företag,
som staten och kommunerna under alla förhållanden förr eller senare
ämna utföra.
För att kunna på ett praktiskt sätt lösa den föreliggande frågan
gäller det således först att utreda, huruvida man på ett någorlunda till¬
förlitligt sätt kan beräkna depressionstidens annalkande. Detta erbjuder
emellertid betydliga svårigheter. Men häraf bör man, enligt utskottets
Utskottets
yttrande,
Beräknande
af konjunk¬
turväx¬
lingar.
6 Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (Nr 4) Utlåtande Nr 38.
mening, icke afskräckas. Det måste nämligen anses vara ett af den
ekonomiska politikens viktigaste uppgifter att komma till klarhet öfver
krisproblemet och träffa åtgärder för att förekomma en inbrytande låg¬
konjunkturs härjningar. Det samhälleliga välståndet skulle i hög grad
främjas därigenom. De sista årens erfarenhet torde för öfrigt tillfullo
ha ådagalagt, hur angeläget det är att begagna hvarje möjlighet att i
tid förbereda samhället på lågkonjunkturen, när den goda tiden synes
vika.
För att bedöma, när en kris kan väntas, bör man äga kännetecken,
som varsla därom. Dessa ge sig likväl ej af sig själfva. Dem kan
man vinna insikt om först efter systematiskt studium af de företeelser,
som äga samband med kriserna: såsom den allmänna prisnivån, särskilt,
med hänsyn till för industrien erforderliga råvaror; varuomsättningens
storlek; penningräntans variationer, och bildandet af fast kapital m. m.
Uti den ekonomiska litteraturen har man sedan länge ägnat dessa för¬
hållanden ingående uppmärksamhet, men det första försök, som verk¬
ställts i syfte att för den praktiska politiken begagna vetenskapens rön
i detta afseende, torde vara franska regeringens åtgärd att midt under
den senaste krisen (den 3 april 1908) tillsätta en särskild kommission
med uppgift Datt vidtaga åtgärder med anledning af den rådande krisen
och undersöka de symptom, som i allmänhet åtfölja de ekonomiska
kriserna samt föreslå lämpliga åtgärder för att förekomma den af dem
föranledda arbetslösheten genom att tillkännagifva, när de offentliga
myndigheternas ordinarie arbeten för detta ändamål böra påskyndas
eller fördröj as».
Kommittén, som tillsattes på arbetsministerns, Viviani, initiativ
och erhållit en permanent karaktär, består af framstående ekonomer,
politici och statsämbetsmän. Dess verksamhet förbereddes med ett synner¬
ligen värdefullt arbete, som år 1907 utfördes af la Direction du Contröle
Commerciel des Chemins de fer.
Direktionen uttalade sig till en början om möjligheten att förut¬
bestämma konjunkturväxlingar och yttrar därom: »Tack vare den natio¬
nalekonomiska vetenskapens framsteg har man numera uppgifter till
buds, med hvilka man tillräckligt säkert kan bedöma det ekonomiska
läget i landet. Folkens ekonomiska företagsamhet fortskrider ej på ett
regelbundet sätt år efter år, utan synes följa en rytmisk rörelses växlingar
med periodiskt stigande och fallande intensitet. Tider af ifrig verksam¬
het följas af stagnation. Genom grafiska bilder kan denna böljande
rörelse framställas, och vet man ungefär uti hvilken period, man befinner
7
Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (Nr 4) Utlåtande Nr 38.
sig, är det möjligt förutse, om näringsverksamheten kommer att ökas
eller minskas».
I detta syfte behöfver man emellertid, enligt direktionens mening,
en stor mängd uppgifter af olika slag, ty endast genom öfverensstäm-
melsen mellan de resultat, man erhåller af dem, kan ett omdöme vinnas
om den ekonomiska situationens beskaffenhet. Ej endast bankernas
rapporter utan äfven prisernas förändringar och handelsomsättningen
kunna ge goda antydningar. Liksom de meteorologiska institutionerna
visat sig nyttiga för det praktiska lifvet genom sina publicerade obser¬
vationer, så skulle det äfven kunna lyckas att med begagnande af alla
de kännetecken, som utmärka konjunkturväxlingar, framställa en »baro¬
meter», som ger tillförlitliga utslag öfver deras uppträdande.
På grundval af direktionens arbete har den förutnämnda perma¬
nenta kommissionen utgifvit ett första betänkande (3 sept. 1909), som
är af stort intresse för behandlingen af den föreliggande motionen.
Utskottet vill därför i korthet referera det väsentliga af dess innehåll.
Kommittén erinrar till en början om krisernas periodicitet — de ha
under senare tid inträffat åren 1857, 1864, 1873, 1881 — 82, 1890—91,
1900 och 1907 — samt söker utröna hvilka omständigheter, det varit,
som säkrast tillkännagifvit deras ankomst. För detta ändamål gör kom¬
mittén först en utredning angående möjligheten att ur de privata ban¬
kernas ställning draga några vägledande slutsatser, men den fann snart
att fullt tillförlitligt material endast kunde vinnas från franska riksbanken
»la Banque de France», hvars diskontopolitik och metalliska kassa syntes
korrespondera med hvarandra och det allmänna affärsläget, enligt hvad
uppgjorda statistiska tabeller utvisade. När kassabehållhingen reducerats
till sitt minimum åren 1882, 1891, 1900 och 1907 bröt krisen samtidigt
ut, och då diskontot var som lägst med maximum af kassabehållning åren
1877, 1886, 1895 och 1902, kunde man konstatera en gryende förbättring
på marknaden. Emellertid anser sig kommittén ej uteslutande kunna
begagna dessa data, emedan tillfälliga omständigheter såsom politiska
händelser eller större finansoperationer kunna inverka på dem, hvarför
de ej under alla förhållanden kunna ge fullt exakta utslag för det ekono¬
miska läget. Kommittén finner det fördenskull nödvändigt att begagna
sig af kompletterande kännetecken och undersöker i detta syfte, bur den
allmänna prisnivån varierat med konjunkturerna.
Under goda tider ökas företagsamheten, förädlingsindustrien skyndar
att förse sig med råvaror, och handelsmännen fylla sina lager i fruktan
att senare få köpa produkterna ännu dyrare. Härunder stegras prisen
oupphörligt, tills genom förhållandenas makt haussen nätt sin höjdpunkt
8 Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts {Kr 4) Utlåtande Nr 38.
och svårigheter yppas att finna afnämare till varorna; prisfall inträffa
med åtföljande realisationer och krisen utbryter. Vill man följa konjunk¬
turväxlingens förlopp vore det tydligen lämpligt välja några represen¬
tativa artiklar, studera deras prisfluktuationer och beräkna det för dem
gemensamt rådande medelpriset år efter år. Genom dess rörelser från
maximum till minimum åskådliggöres, hur förändringen sker mellan goda
och dåliga tider.
Dylika kronologiska redogörelser för priserna, s. k. »Index ram-
hers», ha sedan 1865 publicerats af Sauerbeck beträffande den engelska
marknaden, samt af den engelska tidskriften »The Economist», och af
Domergue uti »la Réforme Economique» från 1890. Äfven engelska
handelsministeriet har på framställning från underhuset 1903 låtit publi¬
cera en på egna samt Jevons och Sauerbecks uppgifter verkställd be¬
räkning af prisnivåns procentuella förändringar under det nittonde
århundradet. Det största intresset anknyter sig till Sauerbecks Index
numbers. Det har utarbetats med stor omsorg och upptar medeltalen
för engrospriserna å dels 26 olika slags råämnen, som äro oundgäng¬
liga för industrien, dels för 19 representativa födoämnen. Det för båda
grupperna gällande medeltalet beräknas äfven. Uppgifterna publiceras må¬
natligen och uttryckas procentuellt med hänsyn till det för åren 1867—1877
rådande medeltalet så, att om de ange högre siffror än detta bli uttrycken
t. ex. 110 eller 112, och om de äro lägre än medeltalet 1867—1877 t. ex.
90 eller 98 m. m.
Den franska kommittén lät Statistiska Centralbyrån med ledning
af tull statistiken och enligt Sauerbecks metod uppgöra en jämförande tablå
mellan prisförändringar och kriser. Den gaf följande resultat:
Prismaxima
Medeltal för samtliga varor
Medeltal för industrialster...
|
Ekonomiska kriser.
|
1857
|
1864
|
1873
|
1881—82
|
1890—91
|
1900
|
1907
|
1857
1857
|
1864
1864
|
1872—73
1872-73
|
1881
1880
|
1890
1890
|
1900) 1907
1900 1907
|
Prisminima
Medeltal för samtliga varor
Medeltal för industrialster...
|
Maxima af industriell depression.
|
1858
|
1867
|
1879
|
1886
|
1893
|
1904
|
1907
|
1858
1858
|
1869-70
1868-70
|
1879
1879
|
1887
1886—87
|
1896
1894-97
|
1903
1902
|
1907
1907
|
Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (Nr 4) Utlåtande Nr 38. 9
Äfven andra beräkningar visade det intima sambandet mellan
prisrörelsen och kriserna, hvarför kommittén beslöt förorda uppläggandet
af ett fortlöpande indexregister med begagnande af fransk statistik i
öfverensstämmelse med Sauerbecks uppgifter från engelska marknaden.
Bland de statistiska data, som tydligen åskådliggöra ett folks
ekonomiska lifaktighet, intar redogörelserna för utrikeshandeln ett fram¬
stående rum. En jämförelse mellan Sauerbecks index och den engelska
utrikeshandelns siffror visade slående öfverensstämmelser. Kommittén
upptar därför denna del af handelsstatistiken bland sina kännemärken,
något som äfven la Direction du Contröle Commerciel påyrkat.
En annan trogen spegelbild af den ekonomiska situationen visar
järnvägstrafiken. I goda tider är varuomsättningen liflig och det trans¬
porterade godset pr bankilometer ökas, medan godsbefordringen mioskas
under lågkonjunkturer. Järnvägsstatistiken borde därför kunna lämna
åtskilliga tecken på konjunkturförändringarna. I all synnerhet är den
värdefull för belysande af den inre handelsomsättningen och utgör därför
ett lämpligt komplement till de siffror, som karakterisera varuförbin-
delsen med utlandet.
Ett annat typiskt kännemärke visade stenkolskonsumtionen sig vara.
Krisåren 1873, 1890, 1900 och 1907 sammanföllo med maxima af kol¬
förbrukning, medan den industriella depressionen 1886, 1893 och 1904
motsvaras af påtagliga inskränkningar uti densamma.
Sedan länge bär tackjärnsproduktionen och tack]ärnsprisen ansetts
symptomatiska. En af kommittén gjord grafisk framställning bestyrkte
visserligen detta faktum, men visade å andra sidan att maximum af
produktion ej alltid inföll precis det år krisen utbröt utan stundom
något tidigare, ibland något senare. Emellertid fann kommittén upp¬
gifterna så värdefulla, att den ansåg dem böra begagnas.
Slutligen upptog kommittén arbetslöshetens större eller mindre utbred¬
ning inom olika yrken såsom ett sista för ändamålet användbart känne¬
tecken på arbetstillfällenas och därmed produktionens mängd.
Det blef sålunda åtta faktorer, som kommiltén ansåg böra tagas
i betraktande och sammanföras, kompletterande hvarandra, för att varsla
om växlingarna uti det ekonomiska lägel, nämligen:
1) franska bankens diskonto,
2) dess kassabehållning,
3) prisindex för råvaror och födoämnen,
4) utrikeshandeln,
5) tackjärnsprisen,
6) järnvägstrafiken,
Bill. till Riksd. Prat. 1910. 9 Sami. 2 Afä. 2 Band. 34 Haft.
2
10 Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (Nr 4) Utlåtande Nr 38.
7) kolförbrukningen,
8) arbetslösheten inom de industriella yrkena.
Visserligen kan hvar och en af dessa uppgifter behöfva under¬
kastas en sorgfällig kritik och ej ensam anses vara utslagegifvande,
men tillhopa borde de enligt kommitténs uppfattning kunna bilda en
tillräckligt pålitlig »barometer», som anger tillståndet hos det ekonomiska
samhällslifvet.
medPhäm n Hvad vårt eget land angår, utöfvar världsmarknaden visserligen
Ull Sveriges%] det afgörande inflytande på dess näringsliv som på de större handels-
näringsiif. 8taternas, att vi utan vidare skulle kunna begagna oss af de uppgifter
angående den »ekonomiska väderleken», som hos dem kunna bli publi¬
cerade, men erfarenheten har likväl gifvit vid handen att kriserna i vårt
land haft det samband med världskonjunkturerna, att omsorgsfull uppmärk¬
samhet äfven hos oss bör ägnas de symptom, som hos andra folk kunna
varsla om deras förändringar. Därför torde ett aktgifvande på de sträf-
vanden, som utomlands pågå för att behärska krisproblemet, böra ingå
såsom ett led uti det arbete, som vi själfva bedrifva i detta syfte.
Emellertid torde dessutom åtgärder böra vidtagas för att utreda,
hvilka kännetecken, som äro särskiidt utmärkande för de konjunktur¬
växlingar, som uppträda på den inhemska marknaden. Gifvetvis måste
detta för att ge ett tillförlitligt resultat bli föremål för ingående veten¬
skapligt utförda undersökningar, och utskottet har fördenskull endast
ansett sig böra göra några antydningar om i hvad riktning dessa under¬
sökningar möjligen böra gå. Å vidgående bild har en grafisk fram¬
ställning blifvit gjord öfver de faktorer, som i viss mån äro användbara
för att belysa det ekonomiska läget i Sverige.
Å figuren ha de år, dä lågkonjunktur varit rådande i Sverige,
blifvit utmärkta genom mörka rektanglar. En jämlörelse mellan dessa
och den linje, som representerar svenska riksbankens diskonto visar
tydligt det omedelbara sambandet mellan bankens diskontopolitik och
växlingen mellan goda och dåliga tider. Kriser synas i regel ha utbrutit,
när räntan nått sin höjdpunkt. Däremot kan man ej med ledning af
diskontokurvan dra några omedelbara slutsatser om, när affärslifvet åter¬
igen upptar sin normala gång. Som bekant är vår riksbanks diskonto¬
politik i hög grad beroende af den, som råder i England, Frankrike och
Tyskland. Detta visar sig äfven vara fallet vid ett grafiskt åskådliggörande.
Medeldiskontot för Englands, Frankrikes och Tysklands riksbanker till¬
sammans ansluter sig ganska jämt till den linje, som anger Sveriges
/ärfdens tackjamsproduktionfilön)
Tackjärnspris / Hamburg
Sammanlagda mc de!-eng t vj-joris
för /J olika •'tåg* födoämnen
och rä varor ä Stockholms börs
.Sveriges handds ömsaUning med
utlandet (kr)
Ton gods pr bönki
järn någor
Arbetssökande på iOO lediga plat¬
ser nid för med h ngsa rista l terna
Svenska Riksbankens medel-
dis hon lo
ff! cd c I diskonto for Riksbankerna
i England, Frankrike och Tyskland
Svenska Riksbankens clearing (ko
Sauerbecks index för råvaror
och fn doain nen
tf ty ty ty ty vp
ty Tf ty ty ty ty
h ty) ty ty. ty ty ty
Lag konjunktur / Sverige-
Den grafiska framställningen har blifvit verkställd med begagnande af uppgifter från Sveriges Officiella Statistik Riks¬
bankens årsbok och Gustav Sundbärgs “Apergus Statistiques internationaux samt Stockholms Handelskammares årsberättelser.
Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (Nr 4) Utlåtande Nr 38.
12 Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (Nr 4) Utlåtande Nr 38.
riksbanks ställning-. Vanligen synes vår riksbank, som erfarenheten
visat, ändra sina diskontosatser först efter utlandet.
Uppgifterna angående riksbankens clearing datera sig från det
första år banken ensam utöfvade sedelutgifningsrätten och gälla hela om¬
sättningen i kronor. I den mån denna kurva med åren fullständigas, torde
den komma att ge god ledning för bedömande af det ekonomiska
läget. Uppgifterna för åren 1904—1909 synas väl korrespondera med
detsamma.
Åt stort intresse äro de linjer, som representera Sveriges handels-
omsättning med utlandet under frånräknande af reimport och reexport,
samt trafikens intensitet på statens järnvägar, d. v. s. antalet ton gods i
egentlig mening per bankilometer. Såväl under nedgångsåren i början
af 90- talet som år 1901 och 1908 visa linjerna att såväl utrikes- som
inrikeshandel^ blifvit stillastående eller t. o. m. minskats, medan den
under mellantiderna raskt accelererat. Dessa båda linjer torde ge en
synnerligen god uppfattning om affärslifvets ställning och utgöra en
känslig mätare på dess rörelser. En jämförelse mellan kurvornas
relativa maxima och minima samt riksbankskurvans ger det resultat, att
varuomsättningen synes bli lifligare, redan innan diskontot nått sin
lägsta punkt.
Uti den ekonomiska litteraturen har det ofta upprepats att tack-
järnsproduktionen borde ge utslag för konjunkturförändringar särskilt,
af den orsaken att bildandet af en mängd fäst kapital — hvartill tack¬
järn i stor utsträckning är behöfligt — äger ett omedelbart samband med
det ekonomiska läget. Före en kris skulle fast kapital ha skapats i
sådan mängd att förräntning af detsamma ej kan ske, hvarför en kris
följer på öfverspekulationen. Å figuren synes äfven att kurvan, som,
enligt Sundbärgs tabeller, uttrycker mängden af produceradt tackjärn
uti de största järnalstrande länderna, strax före kriserna i Sverige ut¬
visar en relativ sänkning. Spekulationen skulle redan ha börjat mattas
utomlands, innan nedgången blir kännbar hos oss. Ett likartad! resultat
ger den linje, som representerar tack järnsprisen å börsen i Hamburg.
Dess toppunkter sammanfalla i det närmaste med eller föregå svenska riks¬
bankens diskontokurva. Tackjärnsprisen torde möjligen jämte andra
faktorer kunna begagnas som varsel om konjunkturväxlingar.
Uti det franska kommittébetänkandet uttrycktes önskemålet att
Sauerbecks index skulle införas i den officiella statistiken med be¬
gagnande af inhemska data. Å figuren har dels det för England gällande
indexet, dels eu linje, som anger årsmedelpriset en gros för 13 olika
slags varor å Stockholms börs, enligt handelskammarens uppgifter för
13
Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (Nr 4) Utlåtande Nr 38
åren 1901—1909, uppdragits. Gifvetvis är det endast med största
reservation man kan fästa något afseende vid den sistnämnda, emedan
endast ett fåtal varor kunnat medtagas och prisen å vissa af dem, t. ex.
koppar, spela en dominerande roll jämförda med öfriga, t. ex. kaffe,
men ett förbättrande af linjen med användande af säkrare metod torde
ge ett mer pålitligt resultat. Emellertid visar linjen, redan som den är,
tydligt samband mellan priserna och den ekonomiska situationen. En
stegring skönjes under de goda åren och nedgång under 1908—1909.
Sauerbecks världsbekanta index korresponderar tydligen mest med
medeldiskontot för de större staterna, men under senare år synes det
mer än förut kunna äfven för vårt land bli ett kännemärke.
Särskildt med hänsyn till den föreliggande motionen hade det
varit värdefullt, om man ägt kännedom om arbetslöshetens storlek under
eu följd af år. Så är likväl ej förhållandet. De enda siffror, som med
någon grad af tillförlitlighet kunna begagnas för ändamålet, torde vara
de officiella arbetsförmedlingsanstalternas rapporter om antalet arbets¬
sökande jämfördt med de lediga platserna. Uppgifter härom ha publi¬
cerats sedan 1906 och äro återgifna på bilden. Linjen visar synnerligen
tydligt, hur öfvergången från god till dålig tid verkar på arbetarklassen.
Inte förrän ungefär ett år efter krisens utbrott märkes det på arbets¬
platserna, att en stagnation i affärerna inträder. Då först springer an¬
talet arbetssökande pr 100 platser i höjden.
Detta faktum torde böra särskildt anmärkas, emedan det visar
möjligheten af att i tid kunna bereda nya arbetstillfällen, innan de förut¬
varande upphört.
Utom ofvan återgifna ekonomiska fakta skulle möjligen uppgifter
angående privatdiskontot, medelkursen å ledande börspapper, betalnings-
inställelser och giftermålsfrekvens kunna begagnas till ytterligare belys¬
ning af det ekonomiska läget i landet. Hvad börskursen angår har
Alfred Lansburgh (Die Bank, März 1910) nyligen framhållit att en
kurva, som representerar kursnoteringarna å de förnämsta värde¬
papperen, synnerligen väl återger böljegången inom näringslifvet och
vanligen något tidigare än diskontot anger konjunkturväxlingar. Den
uppnår sina maxima och minima tidigare än öfriga linjer.
Det skulle kunna erinras, att man äfven med begagnande af olika
kännemärken likväl ej med full visshet kan bedöma, när en konjunk¬
turförändring inträffar, och att ett ekonomiskt register af ofvanstäende
slag därför ej skulle äga något värde. Utskottet vill emellertid fram¬
hålla, att eu fortlöpande grafisk framställning af olika ekonomiska data,
som månatligen publiceras, och åskådliggör utvecklingen under längre
Bill. till Riksd. Prof. 1910. 9 Sami. 2 Afä. 2 Band. 34 Haft. 3
14 Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (Nr 4) Utlåtande Nr 38,
tidsperioder, kan lämna sådan upplysning om marknadens aktuella läge,
att den möjligheten icke är utesluten, att man genom jämförelser med
äldre uppgifter kan verkställa sannolikhetsberäkningar af praktiskt värde.
Alltid kan man iakttaga, om den ekonomiska utvecklingen för ögon¬
blicket rör sig mot ett maximum eller ej, och detta ger i och för sig
en tillräcklig fingervisning för ett reglerande af de offentliga arbetena
i det syfte, motionären afser. Härtill kommer, som förut är nämndt,
att arbetslöshet inträder ungefär ett år efter krisutbrottet, hvarför man
äfven af den orsaken bör kunna finna, att om fullt exakta omdömen
angående den allra närmaste framtiden ej kunna med visshet lämnas, så
har detta icke någon afgörande betydelse i förevarande fråga.
På grund af anförda skäl och enär det är angeläget att ej lämna
någon möjlighet oförsökt att sätta samhället i godt stånd att möta
kriserna, vore det önskvärd!, om kungl. kommerskollegium eller riks¬
bankens statistiska afdelning publicerade kronologiska uppgifter, som
äro ägnade att ge ledning för bedömandet af den ekonomiska utveck¬
lingen. Hvilka data, som böra ingå i dessa uppgifter, torde först efter
en ingående utredning kunna erfaras.
I själfva verket innebär detta förslag icke någon fullständig nyhet
för vår statsförvaltning. När kungl. kommerskollegii afdelning för
arbetsstatistik år 1908 utgaf sin promemoria angående arbetslösheten i
Sverige på hösten samma år, fann afdelningen sig föranlåten att uti en
bilaga (bil. 1) lämna några »Anteckningar rörande det ekonomiska läget
i Sverige» och dess samband med arbetslösheten. I denna bilaga skildras
den senaste krisens utbrott och de symptom, som redan i förväg varslade
om dess inträffande. Härvid har afdelningen begagnat sig af riksbankens
och de enskilda bankernas rapporter, registreringen af nya aktiebolag,
kommunikationsmedlens användning samt exporten och importen. Så¬
lunda anföres, att i riksbanken, de solidariska bankbolagen och bank¬
aktiebolagen växlar voro diskonterade vid kvartalsskiftena till följande
belopp i millioner kronor:
1907 1908
|
|
Inrikes
|
Utrikes
|
|
Inrikes
|
Utrikes
|
30
|
mars
|
718,3
|
19,6
|
31 mars
|
764,5
|
30,7
|
29
|
juni
|
741,5
756,3
|
29,6
|
30 juni
|
747,4
|
22,3
|
SO
|
september
|
22,9
|
30 september
|
729,8
|
27,4
|
31
|
december
|
774,7
|
24,0
|
|
|
|
Den nedgång, som här framträder under loppet af 1908, är mycket
anmärkningsvärd.
15
Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (Nr 4) Utlåtande Nr 38.
Beloppet utelöpande riksbankssedlar utgjorde:
1907 1908
30 mars 196,8 millioner kronor 31 mars 189,8 millioner kronor
27 juni 194,4 „ „ 30 juni 188,8 „ „
30'september 207,6 „ „ 30 september 196,9 „ „
31 december 190,1 „ „
Sammanräknas de belopp, som registrerats såsom inbetalda i ny¬
bildade bolag med verkställda kapitalökningar, registrerade i äldre
bolag, erhöllos följande siffror:
1907 1908
januari—september 202,5 millioner kronor 177,5 millioner kronor.
Antalet taxerade irdändska telegram var januari--september 1908
1,172,573 mot 1,202,576 samma tid 1907.
Af detta kortfattade referat öfver kommerskollegii redogörelse
framgår, att bebofvet af systematiska undersökningar angående affärs¬
läget och dess samband med arbetslöshetsfrågan redan gifvit sig till
känna, hvarför så mycket större anledning finnes att vidtaga särskilda
åtgärder i detta afseende.
Har man lyckats att med begagnande af olika kännemärken vinoa^« °£%%'e
sådan öfverblick af näringslifvets utveckling, att skiftande konjunkturer nas regie-
något i förväg kunna skönjas, blir nästa fråga hur det allmänna — stat ra^
och kommun — med ledning däraf må kunna fördela sina arbeten så, koJfunk-
att de hufvudsakligen igångsättas under depressionsperioder. Det hade turerna.
varit fördelaktigt, om utskottet kunnat meddela de förslag den franska
kommittén i detta syfte kommit till, men enligt meddelande från svenska
legationen i Paris väntas det ej bli färdigt förrän till årets slut.
Enligt utskottets mening förefinnas visserligen betydande svårig¬
heter att reglera de offentliga arbetena på det sätt motionären afser,
men de äro sannolikt icke alldeles oöfvervinneliga. Åtminstone torde
det med hänsyn till sakens betydelse böra undersökas, om ej vissa af de
offentliga organen kunde på dylikt sätt inrätta sin verksamhet. Det
gäller då att dels utreda hvilka arbeten, som äro af beskaffenhet att kunna
förskjutas efter omständigheterna, dels vidtaga lämpliga anordningar för
att förmå de offentliga myndigheterna till att verkställa dem på tider,
som med hänsyn till konjunkturerna äro passande.
Hvad statsförvaltningen angår, vill utskottet endast framhålla Staten-
lämpligheten af att det utredes, om ej kraftanläggningar, vissa bygg-
16 Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (Nr 4) Utlåtande Nr 38.
nadsarbeten och beställningar af materiel, t. ex. f ör järnvägarna, skulle
kunna verkställas i nedgående tider. Den förutnämnda franska direk¬
tionen har beräknat, att de sju större järnvägarna i detta land skulle
ha sparat cirka fem millioner francs, om järnvägsmaterielen blifvit be¬
ställd under sista lågkonjunkturen (1901) i stället för senare. I stället
fingo de dyrt betala densamma, och ändå blef en stor del däraf ej färdig,
förrän depressionen inbrutit med minskadt trafikbehof, hvilket yttermera
sänkte materialens rentabilitet. Sannolikt kunna motsvarande rön göras
hos oss.
Det kan äfven frågas, om skogsförvaltningen icke under ned¬
gående konjunktur, då arbetslöshet kan väntas inträda, skulle kunna
använda betydligt ökad, men under goda tider minskad arbetsstyrka
för pågående rensningar, dikningsföretag och annat. Det bör i detta
sammanhang erinras, att, enligt civilministerns svar på interpellationen
angående arbetslösheten uti Andra kammaren den 1 april 1909, af
»domänstyrelsen anvisats medel för att genom skogsafverkningar och
väganläggningar bereda arbetsförtjänst i de mest hemsökta reviren i
Västerbotten och Norrbotten».
Uppgiften att reglera arbetena torde emellertid till väsentlig del
komma att åligga kommunerna, förnämligast de större städerna.
Landskommunernas och väghållningsdistriktens större väganlägg¬
ningar och andra arbeten, som ej nödvändigtvis behöfva utföras på viss
tid, torcle kunna förläggas till nedgångsperioder, då arbetsbrist inträder.
Möjligen skulle äfven kyrko- och skolbyggnader i någon mån kunna
verkställas vid samma tid.
Uti städerna är det större gatuarbeten, byggandet af skolor och
andra offentliga inrättningar samt kommunalindustriella anläggningar,
som kunna ifrågakomma. Visserligen torde eu del af dessa vara af
beskaffenhet att ej gärna kunna uppskjutas till några år efter det de
projekterats, men den benägenheten har numer framträdt hos kommu¬
nalförvaltningarna i flera städer, att de vilja öfverblicka kommunens
behof af nya företag några år framåt och särskildt med hänsyn till eu
jämnare fördelning af skattebördan planlägga arbetena. Härvid torde
man sannolikt äfven kunna ta hänsyn till om en förändring af det
ekonomiska läget kan väntas.
Särskilda
atatt åstad- Därest, sådan planmässig fördelning af företagen under årsperioder
komma en skall komma att utföras, torde det förutom intresse för saken hos olika
reafäm förvaltningar knifvas en särskild organisation för ändamålet. Utan att
offentliga
produk¬
tionen.
17
Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (Nr 4) Utlåtande Nr 38.
någon fäster vederbörandes uppmärksamhet på vissa arbetens påskyn¬
dande eller fördröjande, är det möjligt, att den betydelsefulla frågan,
särskild! under goda tider, faller i glömska.
Det beböfs till en början så fullständig öfversikt, som möjligt,
öfver hvilka större arbeten, staten och kommunerna stå i begrepp att
utföra under de närmaste åren. Uppgifter härom torde med lätthet
kunna inhämtas af kungl. civildepartementet, under hvithet flertalet
statsliga affärsföretag och de kommunala myndigheterna närmast höra.
Enär det är på1 civilministerns föredragning, lånerätt beviljas kommu¬
nerna, och upplåning i regel kräfves för här åsyftade företag, torde det
visa sig mest praktiskt, om uti delta departement ett register upplägges
öfver de offentliga arbeten af mer omfattande beskaffenhet, som skola
komma till utförande.
Redan nu har Kungl. Maj:t med anledning af den störa arbets¬
löshet, som väntades inträffa under vintern 1908, ansett sig böra rikta
en anmodan till kommunerna att sysselsätta arbetslösa med s. k. nöd-
hjälpsarbeten. Uti detta cirkulärbref (14 dec. 1908) förklarar sig Kungl.
Maj:t ha »låtit vidtaga förberedande åtgärder i syfte att vissa större
redan beslutade arbeten för statens räkning må, så snart ske kan, på¬
börjas», och anbefalles länsstyrelserna »att genom personliga hänvändelser
söka väcka intresse och verka för att lämpliga arbetsföretag må komma
till stånd». Det torde därför icke finnas några vägande skäl, som tala
emot att från regeringens sida erforderliga framställningar göras till
kommunalförvaltningarna, att de ville taga under bepröfvande, om ej vissa
arbetens utförande kunde förläggas till särskild tidpunkt. Något ingrepp
uti den kommunala själfst-yrelsen innebär detta ej, men det skulle ge
möjlighet till en samverkan mellan offentliga myndigheter i landet uti
en för dess näringslif vital angelägenhet. Det borde kunna anses så
mycket mer sannolikt, att kommunerna skulle vilja hörsamma dylika
framställningar, som det för dem i allmänhet ej skulle innebära några
ekonomiska uppoffringar utan snarare en direkt fördel. I den mån
kommunernas uppmärksamhet blifvit fäst på saken, kan man för öfrig!
vänta, att de börja inrätta sin verksamhet, så långt det är möjligt, efter
konjunkturerna, i stället för att, som nu är förhållandet, täfla med enskilda
under goda tider uti forcerad företagsamhet.
Därest den statsunderstödda kommunala lånekassan, angående
hvars upprättande Andra kammaren förra året för sin del uttalade sig,
kommer till stånd, är det sannolikt, att densamma med begagnande af
det naturliga inflytande på kommunernas ekonomi, som den kommer
att få, kan påverka dem i åsyftad riktning. Enär räntan ställer sig
18 Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (Nr 4) Utlåtande Nr 38.
billigare under eu nedgående konjunktur, är det möjligt, att kassan
äfven kan bereda kommunerna bättre kredit under sådana förhållanden.
Den tanken har också yppats, att ett kreditiv af Riksdagen skulle
ställas till Kungl. Maj:ts förfogande för att begagnas till tillfälliga lån
åt kommuner, som vilja börja att igångsätta arbeten, när lågkonjunk¬
turen inbryter, men penningtillgången ännu är knapp. Utskottet har
emellertid ej funnit, anledning närmare ingå på denna- sak.
Under arbetslöshetsåret 1908 vidtog den engelske arbetsministern
John Bums åtgärder i syfte att förmå kommunerna påskynda en del
ordinarie arbeten. Härom yttrar han själf uti underhusdebatten an¬
gående arbetslösheten den 26 oktober 1908: »Med anledning af rådande
exceptionella förhållanden, och då vi kunde förutse, att arbetslöshet skulle
inträffa denna vinter, beslöto vi att gorå hvad vi kunde för att förebygga
densamma. Så snart billiga pengar kunde erhållas — det var för unge¬
fär sex månader sedan — meddelade jag kommunerna att det var nöd¬
vändigt vidtaga något för att minska den väntade arbetslösheten, och
jag sade dem, att eftersom pengar nu blifvit billiga, de borde, om de
hade några företag, som förr eller senare skulle utföras, helst låta ut¬
föra dessa snarast möjligt, och vi skulle med nöje understödja deras sträf-
van att verkställa arbetena. Denna hemställan gjordes särskildt med
tanke på de yrkesskickliga arbetarnas belägenhet.» »Jag ansåg det vara
vår plikt att göra något, som omedelbart gaf de yrkeslärda sysselsätt¬
ning, och vi afsågo för detta ändamål företag, som skola bestridas genom
lån.» »Vi kunna med rätta säga, att det varit vår afsigt att vilja förutse
nöden och förekomma densamma.» Genom John Bums åtgärder igång¬
sattes kommunala arbeten för c:a 50 miljoner kronors värde tidigare än
eljes skulle vara förhållandet.
Bland de engelska städerna utmärkte sig särskildt Leeds för sin
sträfvan att utveckla den ordinarie kommunala verksamheten under låg¬
konjunkturen.
Arbetens
förläggande
till vissa
årstider.
Uti flera länder ha regeringarna haft sin uppmärksamhet riktad
därpå att sådana ordinarie kommunala arbeten, hvilka utan större olägen¬
het kunna utföras under vintermånaderna, borde förläggas till den års¬
tiden, enär densamma för de arbetslösa innebär särskilda umbäranden
och svårigheter. Redan 1894 skref preussiska inrikesministeriet till
kommunerna, att de »méd hänsyn till sannolikheten af förestående arbets¬
löshet och behofvet att förebygga och mildra densamma,---ville
verkställa en allmän och planmässig fördelning angående de arbeten,
som voro afsedda att utföras, men ej nödvändigtvis behöfde förläggas
Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts [Nr 4) Utlåtande Nr 38. 19
till viss årstid, huruvida de ej kunde igångsättas under sådana månader,
då arbetsbristen kunde väntas bli särskild! stor». Härigenom skulle
nämligen eljes arbetslösa, yrkeslärda arbetare få sysselsättning. Uti
motionen omnämnes äfven några exempel på i andra länder vidtagna
åtgärder. Också hvad beträffar de svenska städerna är det möjligt, att
en utredning kan ge vid banden att någon förändring i samma syfte,
af det nuvarande arbetssättet kan åstadkommas.
Med det som anförts bar utskottet velat framhålla, att en utredning
i ärendet sannolikt kan lämna bestående resultat af praktiskt värde.
Det finnes därför, enligt utskottets mening, skäl, att Andra kammaren
för sin del ville biträda motionärens framställning om en skrifvelse till
Kungl. Maj:t i ärendet. Därtill är det äfven så mycket större anledning,
sedan det visat sig, att spörsmålet är föremål för utredning i andra
länder och vi snarast möjligt böra tillgodogöra oss den erfarenhet,
som dessa arbeten kunna lämna.
Utskottet får alltså hemställa, att Andra kammaren för sin del ville
besluta
att Riksdagen i skrifvelse till Kungl. Maj:t måtte
anhålla, det Kungl. Maj:t täcktes låta utreda, huruvida
samt eventuellt på hvad sätt statens och kommunernas
arbeten må utföras enligt sådan planläggning, att ar¬
bete kan beredas största möjliga antal arbetare under
tider och perioder, då den privata företagsamheten
inskränkes och till följd däraf större arbetslöshet upp¬
står, samt vidtaga de åtgärder, hvartill utredningen
gifver anledning, och, i den mån Riksdagens medver¬
kan kräfves, förelägga densamma förslag i ärendet.
Stockholm den 22 april 1910.
På utskottets vägnar:
ERIK PALMSTIERNA.