Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (Nr 4) Utlåtande Nr 3.
1
Nr 3.
Ankom till Riksdagens kansli den 22 februari 1910 kl. 2 e. m.
Andra hammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande nr 2
i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kungl.
Magi angående inrättande af en byrå eller kommission
för utredning och förslag i lönereglerings- och omorganisa¬
tionsfrågor.
Uti en inom Andra kammaren väckt motion nr 72 ha herrar Tynéll
och Bissén hemställt, att Riksdagen ville besluta att i skrifvelse hos Kungl.
Maj:t anhålla
dels om utredning: 1) huruvida det skulle blifva för staten ekonomiskt
fördelaktigt att i stället för hittills tillämpade systemet med särskilda löne¬
reglerings- och omorganisationskommittéer inrätta en obligatorisk utrednings-
och förslagsgifvande byrå eller kommission, samt, frånsedt den ekonomiska
sidan häraf; 2) huruvida för framtiden löneregleringar och omorganisationer
lämpligen kunna och böra, för vinnandet af likformighet i löne-, befordrings-
och andra hänseenden för så många statens verk som möjligt, under¬
ställas en sådan byrås eller kommissions utredning och förslag;
och dels att Kungl. Maj:t måtte för Riksdagen framlägga förslag i ärendet.
Till stöd för förslaget ha motionärerna anfört följande:
»Alltför väl torde den omständigheten vara känd, att, dåtiden närmat
sig för lönereglering inom något statens verk eller omorganisation af samma
varit förestående, omfattande utredningar igångsatts för inhämtande af till¬
förlitliga uppgifter i hvad angått lefnadsomkostnader, hyrespriser, skatte-
förhållanden o. d. å olika orter inom landet. De personer, som haft i
uppdrag att åvägabringa behöfligt materiel, bearbeta detsamma samt slutligen
afgifva förslag i ena eller andra riktningen, hafva tillsammans benämnts
för kommitté eller kommission.
Antalet sådana kommittéer eller kommissioner, kvilka, med uppdrag
som nyss nämnts, varit i verksamhet år efter år, torde vara svårt att upp¬
gifva. En erinran om att under de senaste åren dylika varit tillsatta för
Bill. till Biksd. Prof. 1910. 9 Sami. 2 Afd. 2 Band. 3 Höft. (Nr 3.)
2 Andra Kammarens Tillfälliga TJtsTcotts (Nr 4) Utlåtande Nr 3.
telegrafverket, statens järnvägar, postverket, tullverket, fångvården ro. fl.
tro vi är tillräcklig för att hvar och en skall kunna förstå, att vi befinna
oss i ett kom mittétidehvarf, som är för svenska staten synnerligen kostbart.
En liten axplockning ur endast sjätte och sjunde hufvudtitlarna, afseende
extra anslag, som utbetalats från statskontoret, visar nämligen följande
större summor:
Upptaget i staten: Kronor.
År 1903: Till post- och telegrafkommittén .................. 38,953:02
» 1904: » tullstatskommittén .............................. 29,042: 59
» 1907—08 » kommitterade för omorganiserandet af järn¬
vägsstyrelsen och lönereglering för samma
styrelse och järnvägsstaten..................... 55,822:43
» 1905: Till löneregleringskommittén af den 3 oktober 1902 49,671:24
» 1906: » d:o 25,288:21
» 1907: » d:o 29,603:66
» 1908: » d:o 31,617:62
» 1909: > d:o 35,027:30
» 1910: » d:o 27,769: 79
Beträffande alltredan utförda kommittéuppdrag i lönereglerings- och
omorganisationsfrågor för exempelvis ofvan uppräknade verk, kan om dessa
just icke sägas, att de bidragit till hvad de bort göra, nämligen åstad¬
kommandet af enhetliga eller likformiga bestämmelser i såväl aflönings-
som befordringshänseende för de olika verkens personalgrupper, hvilka
i fråga om ekonomiska behof och social ställning äro jämförbara. Gällande
aflöningsstater för de olika verken, som Riksdagen under årens lopp på
grund af framlagda förslag haft att pröfva och fastställa, äro talande bevis
härför. Och kändt är väl för öfrigt, hurusom påminnelser brukat afgifvas
från än den ena personalgruppen och än den andra inom de olika verken,
då förslag framkommit, hvarigenom dessa ställts i en sämre ekonomisk
ställning än motsvarande grupper inom andra verk.
Genom omorganiserandet af flera af statens verk har man sökt upp¬
taga de kraf, som närvarande tid synnerligast ställer i fråga, nämligen
sparsamhet och praktiskhet. Huruvida nyligen företagna omorganisationer
komma att fylla dessa anspråk, behöfva vi ej inlåta oss på. Yi hysa blott
en tanke om, att på kommittéväsendets område vore åtskilliga förmåner
att ernå, icke minst beträffande sparsamhet och praktiskhet.
En fråga ställa vi därför upp och den är, att Riksdagen bör taga i
öfvervägande, dels’ om utsikter finnas att för mindre kostnader än hittills
varit fallet få utredningar utförda och förslag afgifna i lönereglerings- och
Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (Nr 4) Utlåtande Nr 3.
3
omorganisationsfrågor och dels huruvida kommande löneregleringar och om¬
organisationer för jämförbara verk lämpligen kunna, för vinnandet af lik¬
formighet i löne-, befordrings- och andra hänseenden, centraliseras.
I fråga om sättet att gå till väga för realiserandet af andragna spörs¬
mål hafva vi tänkt, att hittills praktiserade systemet med tillfälliga kom¬
mittéer upphörde samt att en obligatorisk utrednings- och förslagsafgifvande
byrå eller kommission inrättades med såte i hufvudstaden. Denna byrå eller
kommission borde bestå af minst 5 ledamöter, däraf 2 tjänstemän (en af högre
och en af lägre grad), hvilka borde åtnjuta lämpliga fasta atlöningsförmåner.
Fördelarne med en sådan byrå eller kommission ligga i öppen dag.
Förutom, som vi tro, att utrednings- och kommittékostnaderna komme att
nedbringas i jämförelse med hvad staten nu får vidkännas, skulle bl. a.
eu likformighet i atlöningsförmåner och befordringsmöjligheter för de olika
verkens personal omsider kunna åvägabringas; löneregleringar eventuellt
omorganisationer för jämförbara verk skulle efter vissa mellantider kunna
underställas Riksdagens pröfning på eu gång. Riksdagens arbete skulle
härigenom betydligt underlättas, och personalen, de jämförbara grupperna
inom de olika verken, skulle känna eu tillfredsställelse öfver att hafva
blifvit lika tillgodosedda.»
Det är hufvudsakligen tvenne synpunkter, som varit för motionärerna
vägledande. De ha velat åstadkomma, att det förberedande arbetet vid
löneregleringar uti statens verk bedrifves på ett billigare sätt än för
närvarande, och samtidigt möjliggöra, att större likformighet vinnes uti
aflöningshänseenden mellan de skilda verken. Motionärerna ha ansett,
att detta lättast kan ernås genom upprättandet af ett permanent organ,
en byrå under kungl. kommerskollegium eller eu stadigvarande kommission
med uteslutande uppgift att bereda löneregleringsärenden.
Utskottet vill för sin del biträda motionärernas uppfattning, att det
under senare år bedrifna löneregleringsarbetet icke präglats af den enhet¬
lighet, som önskligt hade varit. Vid tillsättandet af den stora lönereglerings-
kommittén 3 oktober 1902, hvilken skulle »afgifva utlåtanden rörande
reglering af statens ämbetsverks och myndigheters löneförhållanden, därvid
kommittén skall ha att taga i öfvervägande, huruvida genom förenklingar
i förvaltningen tillfälle kan beredas till indragning af tjänster, som genom
förändrade anordningar kunna indragas», afsågs väl att skapa eu central¬
institution, som skulle förbereda de nödvändiga löneregleringarna inom
statsförvaltningens olika grenar, men i den mån arbetet hopade sig inom
kommittén, kunde löneregleringarna ej fortgå så hastigt, som man inom
Utskottets
yttrande.
4
Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (Nr 4) Utlåtande Nr 3.
vissa verk hoppats och ansett behöflig! Stigande lefnadskostnader gjorde
det emellertid nödvändigt, att personalen inom de mest tillbakasätta verken
snarast fick sina berättigade kraf tillfredsställda. I detta syfte ansågs
lämpligast tillsätta nya kommittéer vid sidan om löneregleringskommittén
af den 3 oktober 1902. Sålunda uppdrogs den 30 januari 1906 åt en särskild
kommitté att, »då med afseende å järn vägsstaten förelåge sådana speciella
förhållanden, att vid lönereglering för densamma järn vägsfunktionärer i
olika befattning måste medverka, samt ett ordnande af järnvägspersonalens
löneförmåner snarast möjligt borde ske», verkställa reglering alt järnvägs-
staten. Den 18 februari 1907 afiämnades dess betänkande, som samma
år föranledde beslut i Riksdagen. För löneregleringen vid telegrafverket
tillkallades den 22 juni 1906 trenne sakkunniga att jämte generaldirektören
afge förslag till lönereglering, något som skedde den 14 januari 1907. Samma
år fattade Riksdagen beslut i ärendet. För postverkets lönereglering till¬
kallades fyra sakkunnige den 5 juli 1907 att jämte generalpostdirektören afge
utlåtande i liknande syfte. Detta är dateradt den 28 november 1907. Den
slutliga regleringen af poststaten skedde, som bekant, vid förra riksdagen.
Tullverkets lönereglering kommer i år på Riksdagens bord. Den har för-
beredts af generaldirektören och trenne den 18 september 1904 tillkallade
sakkunniga.
På detta sätt splittrades arbetet och förlorade den enhetlighet, som
från början torde ha varit afsedd. Ingen af dessa kommittéer har såsom
direktiv fått sig några grundprinciper för löneregleringen meddelade.
Följden af detta förhållande har äfven blifvit, att mycket olika bestämmelser
kommit att gälla angående vissa löneförmåner, som kunnat tämligen lik¬
formigt tillämpas inom större del af statsförvaltningen åtminstone hvad
beträffar kommunikationsverken. Detta framgår bäst af en jämförelse
mellan de redan fastställda staterna för posten, telegrafen och statens
järnvägar, samt kommittéförslaget till reglering af tullstaten.
Löneförmånerna för de lägst aflönade bland ordinarie tjänstemän äro följande:
Telegrafverket.
Reparatör.
Begynnelseaflöning 840 kr.
Efter 2 år tillägg 60 »
» 2 » » 60 »
» 2 » » 60 »
» 3 » » 120 »
» 3 » » 120 »
» 3 » » 120 »
Statens järnvägar.
Stationskarl.
Begynnelseaflöning 840 kr.
Efter 3 år tillägg 60 »
» 3 » » 60 »
» 3 » » 60 »
» 3 » » 60 »
» 3 » » 60 »
Efter 15 år 1380 kr.
Efter 15 år 1140 kr.
5
Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (Nr 4) Utlåtande Nr 3.
Postverket. Tullverket.
Postvaktmästare.
Begynn elseaflöning 1100
|
kr.
|
Tullvaktmästare.
Begynnelseaflöning ortvis 1750
|
1500
|
1200
|
Efter 5 år tillägg 150
|
»
|
Efter 3 år tillägg
|
100
|
100
|
100
|
» 5 » » 150
|
»
|
» 3 » »
|
100
|
100
|
100
|
Efter 10 år 1400
|
kr.
|
» 3 » »
|
100
|
100
|
100
|
|
|
Efter 9 år
|
2050
|
1800
|
1500
|
Äfven om afgörande skäl finnas för skilj aktigheter i begynnelse¬
lönen, kan det likväl knappast vara fullt motiveradt, att beträffande så¬
väl antalet ålderstillägg som deras storlek i förhållande till lönen och
antalet år, innan de utbetalas, så väsentliga afvikelse!' behöfva finnas.
Hyresbidragen utgå: inom telegrafvet med 15 — 30 % af afiöningen eller
med fri bostad jämte vedbrand och belysning efter telegrafstyrelsens be-
pröfvande; vid statens järnvägar med 20—40 % af arfvodet, beroende
på hvar vederbörande vistas, enligt af Kungl. Maj:t fastställda grunder eller
med fri bostad och bränsle, det sistnämnda enligt stat, som af styrelsen
bestämmes. Inom postverket äro orterna af generalpoststyrelsen delade i
4 grupper och ett dyrortstilllägg utgår i den tredje med 150 kr.,
i den andra med högst 300 kr. och i den första med högst 350 kr.; inom
tullverket utgår ett ortstillägg till tjänsteman i Stockholm, Haparanda och
Riksgränsen med 10 % af begynnelselönen; inom telegrafverket utgår ett
tilläggsarfvode enligt af telegrafstyrelsen fastställda grunder med 10—15
%> af afiöningen å orter, där de allmänna lefnadskostnaderna äro särskild!
höga; vid järnvägen erhålles dyrortstillägg med 60 kr. om året vid
placering i städer med minst 15,000 invånare eller å stationer och ban¬
sträckor i Stockholmstrakten t. o. m. Älfsjö, Järfva och Tartan; kallorts-
tillägg utgår allt efter placering å vissa bandelar i nordliga Sverige med
5, 10, 15, 20 eller 30 kronor i månaden; medan inom post-, tull- och
telegrafverket kostnadsfri läkarvård jämte medikamenter endast lämnas den
enskilde tjänstemannen, åtnjuter denne vid statens järnvägar samma förmån
utom för sig själ! äfven för hos honom boende hustru och oförsörjda barn.
Tydligen hafva olika principer kommit till uttryck vid behandlingen af
löneregleringen inom skilda verk och det på ett sätt, som visar, att det
förberedande arbetet utförts oberoende vid hvart och ett af dem och utan
gemensam plan för samtliga verk. Ett dylikt förfaringssätt kan lätt ge
personalen anledning till berättigade klagomål. Såsom exempel härpå
må framhållas, att samma ort kan tillföras lägre dyrortstillägg inom ett
verk än inom ett annat. För på platsen boende tjänstemän, tillhörande
6 Andra Kammarens Tillfälliga Utshotts (Nr 4) Utlåtande Nr 3.
samma statsförvaltning, ehuru olika grenar af densamma, kan dylikt icke
undgå att väcka missnöje.
Motionärerna ha velat frånkomma dessa olägenheter för framtiden
genom upprättandet af en permanent institution — kommission, byrå — som
skulle ensam utföra allt förberedande löneregleringsarbete. Utskottet har
ej kunnat få den öfvertygelsen, att denna väg skulle vara lämpligast.
Man kan ej förutsätta så stor insikt hos en dylik kommissions med¬
lemmar rörande tjänsteutöfningen inom skilda verk, att den skulle kunna
tillerkännas full kompetens att handlägga alla lönefrågor angående de mest
olikartade befattningar. Sannolikt skulle den äfven bli så öfverhopad med
arbete vissa tider, då löneregleringar kunna behöfva ske ungefär sam¬
tidigt inom hela statsförvaltningen — något som i och för sig får anses
vara ett riktigt förfarande •— att olägliga dröjsmål måste uppstå. Dess¬
utom bör erinras, att skapandet af ett permanent organ för löneregleringar
förutsätter, att dylika af större omfattning ständigt komma att fortgå.
Så torde emellertid icke bli förhållandet. Af dessa skäl kan utskottet
icke biträda motionärernas yrkande på upprättandet af ett permanent organ
för löneärendens behandling.
Emellertid ha motionärerna äfven antydt, att den ifrågasatta kom¬
mittén eller byrån äfven skulle ha till uppgift att utföra lefnadskostnads-
undersökningar, som borde vara vägledande för normerandet af lönerna
inom olika delar af landet. Häremot vill utskottet erinra, att detta be¬
tydelsefulla arbete, som är behöflig! ej endast för statsförvaltningen själf
utan äfven för regleringen af löneförhållandena å den privata arbets¬
marknaden, åligger kungl. kommerskollegii afdelning för arbetsstatistik,
som också publicerar meddelanden i detta afseende. Inom detta ämbets¬
verk torde de bästa förutsättningarna finnas för erhållande af tillförlitliga
uppgifter i denna sak.
Medan utskottet sålunda anser sig böra afvisa tanken på en perma¬
nent institution, anser det likväl önskvärdt, att vissa åtgärder vidtagas till
förhindrande af ett upprepande af ofvannämnda missförhållanden för fram¬
tiden. Detta är så mycket mer angeläget, som ännu vissa delar af stats¬
förvaltningen kvarstå oreglerade.
Därvid torde först böra framhållas, att vissa allmänna grundprinciper
borde fastställas att så långt ske kan gälla för samtliga statens myndig¬
heter och verk. Möjligheten af att uppdraga sådana normerande be¬
stämmelser, som garantera den likformighet inom förvaltningen, personalen
kan fordra af det allmänna såsom arbetsgivare, har ådagalagts af Stock¬
holms kommun. Under densamma lyda såväl kommunala verk som affärs-
Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (Nr 4) Utlåtande Nr 3.
1
företag och byggnadsarbeten. I allmänhet förefinnes där samma skilj¬
aktighet mellan förvaltningens olika grenar som inom statsförvaltningen.
Och likväl har det visat sig möjligt och lämpligt att fastställa för hela
kommunalförvaltningen inom vissa gränser likformiga »allmänna villkor
och bestämmelser». Sådana hade redan utarbetats åren 1891—1894 och
antagits 1897 och 1898 samt senare ändrats 1905. Nyligen har stats-
fullmäktiges löneregleringskommitté framlagt ett betänkande, som i hög
grad befordrar likformigheten inom förvaltningen. Likartade grunder
föreslås för anställning, tjänstgöringstid, förening af tjänster, kompetens-
fordringar, aflöningsvillkor, naturaförmåner, ålderstillägg och pension.
I aflöningshänseende delas tjänsteinnehafvarna å stadens lönestat uti
18 aflöningsgrupper, på följande sätt:
Grupp 1 600— 900
2 800-
3 1000-
4 1200-
5 1200-
-1200
-1500
-1800
-2000
6 1500—2100
7 1800—2400
8 2000—3000
9 2400—3600
Grupp 10 3000— 4000
» 11 3000— 4500
» 12 3600— 5600
» 13 4200— 6200
» 14 4800— 6800
» 15 5800— 7300
» 16 7000— 8000
» 17 8000— 9000
» 18 9000—10000
I lönegruppen 1—7 är 20 % af lägsta aflöningsbeloppet tjänstgörings-
pengar, i grupperna 8—9 25 % och i öfriga fall 30 % ; återstoden är lön.
Förhöjning af lönen äger rum:
inom
|
grupp
|
i
|
efter
|
2,
|
4, 6, 8,
|
10
|
år
|
med
|
60
|
kr.
|
hvar
|
gång
|
»
|
»
|
2
|
»
|
2,
|
4, 6, 8,
|
10
|
y
|
»
|
80
|
»
|
»
|
»
|
»
|
»
|
3
|
»
|
3,
|
6, 9, 12,
|
15
|
»
|
|
100
|
»
|
»
|
»
|
»
|
»
|
4
|
»
|
3,
|
6, 9, 12,
|
15
|
»
|
»
|
120
|
»
|
|
»
|
»
|
»
|
5
|
»
|
2,
|
4, 6, 8
|
|
»
|
»
|
200
|
»
|
»
|
»
|
»
|
»
|
6, 7
|
»
|
3,
|
6, 9, 12,
|
15
|
»
|
»
|
120
|
»
|
|
|
»
|
»
|
8
|
»
|
3,
|
6, 9, 12,
|
15
|
»
|
»
|
200
|
»
|
»
|
|
»
|
»
|
9
|
»
|
3,
|
6, 9, 12,
|
15
|
»
|
»
|
240
|
»
|
2>
|
»
|
|
»
|
10
|
»
|
3,
|
6, 9, 12
|
|
»
|
|
250
|
»
|
|
|
|
»
|
11
|
»
|
3,
|
6, 9, 12,
|
15
|
»
|
»
|
300
|
y>
|
|
>
|
inom
|
grupp
|
12, 13,
|
14 efter
|
3,
|
6, 9, 12,
|
15
|
»
|
»
|
400
|
»
|
»
|
7>
|
»
|
|
15
|
|
5,
|
10, 15
|
|
»
|
»
|
500
|
»
|
|
»
|
»
|
|
16, 17,
|
18 »
|
5,
|
10
|
|
»
|
»
|
500
|
»
|
»
|
»
|
Det synes utskottet, som om det varit lämpligt, att 1902 års lönereg¬
leringskommitté fått i uppdrag att utarbeta likartade för statsförvaltningen
B Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (Kr 4) Utlåtande Kr 3.
gällande allmänna bestämmelser, hvilka senare kunnat normera det löne-
regleringsarbete, särskild! tillsatta beredningar vid sidan om löneregle-
ringskommittén fått åt sig tilldeladt. Otvifvelaktigt skulle härigenom
en del af de nu förefintliga ojämnheterna i den verkställda löneregle¬
ringen kunnat undgås. Emellertid torde för framtiden sådana allmänna
bestämmelser bli erforderliga, och utskottet anser önskvärd!, att löneregle-
ringskommittén erhåller i uppdrag att utarbeta dem.
Därest de speciella beredningarnas betänkande^ till hvilka Riksdagen
af helt naturliga skäl ansett sig böra taga den största hänsyn, i stället för
att direkt bringas under Riksdagens behandling hade fått granskas af
den stora löneregleringskommittén, som med åren förvärfvat rik erfaren¬
het i dessa frågor, skulle en ytterligare garanti ha förefunnits för att en¬
hetligheten kunnat bevaras. Det torde från början ha varit afsikten att
så skulle ske. Åtminstone kan man draga den slutsatsen ur statsråds¬
protokollet vid tillsättandet af 1902 års kommitté, däri uttalas, att, i den
man reglering af olika verk skall ske, speciellt sakkunniga skola tillkallas
att ingå uti kommittén.
Utskottet anser för sin del, att de önskemål, motionärerna uppställt
och som utskottet delar, skulle ha vunnits, om denna ursprungliga plan
blifvit fullföljd, och vill därför hemställa att så hädanefter må ske.
Slutligen vill utskottet i detta sammanhang framhålla önskvärdheten
af att personalen må genom medlemskap uti löneärendenas beredning
kunna framföra sina synpunkter, hvarigenom statsmakterna få omedelbar
kännedom om de synpunkter, som hos densamma gör sig gällande.
På grund af det som sålunda anförts får utskottet, som icke kunnat
biträda hrr Tynells och Risséns yrkande, likväl med anledning af motionen
hemställa, att Riksdagen i skrifvelse till Kung!. Maj:t ville anhålla,
att Kungl. Maj:t ville låta vidtaga sådana åtgär¬
der, hvarigenom hädanefter betryggas, att, när löne¬
reglering pågår inom statsförvaltningen, likformighet
ernås mellan de skilda verken så långt ske kan.
Stockholm den 22 februari 1910.
På utskottets vägnar:
ERIK PARMSTYRKA.
Stockholm, O. L. Svanbäcks Bokmakeri, 1910.