Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (Nr 4) Utlåtande Nr 16.
1
Nr 16.
Ankom till Riksdagens kansli den 14 mars 1910 kl. 8 e. m.
Andra kammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande nr 6 öfver en
inom kammaren väckt motion angående lagstadgad maxi¬
malarbetstid i hälsofarliga industrier och yrken.
Uti en inom Andra kammaren väckt motion nr 190 ka herrar Kropp
och Svensson i Nyköping hemställt, att Riksdagen ville i skrifvelse till
Kung! Maj:t anhålla om utredning, huruvida och i hvilken utsträckning
en lagstadgad maximalarbetstid må bestämmas för arbetare och biträden i
hälsofarliga industrier och yrken, samt att Kung], Maj it därefter må för
Riksdagen framlägga de förslag, hvartill denna utredning kan föranleda.
Såsom motivering härtill har anförts följande.
»Yid 1908 års riksdag väcktes i Andra kammaren af herr Yärner
Rydén m. fl. en motion, nr 245, hvari efter eu utförlig motivering yrka¬
des: »att Riksdagen måtte i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla om utred¬
ning, huruvida och i hvilken utsträckning eu maximalarbetsdag af 48
timmar under en vecka och 8 timmar under ett dygn må bestämmas för
arbetare och biträden i industriellt och därmed jämförligt yrke, handtverk,
byggnadsarbeten af alla slag, transportväsende och därmed sammanhörande
arbeten samt statens och kommunens arbeten och företag, samt att Kungl.
Maj:t därefter må för Riksdagen framlägga de förslag, hvartill denna ut¬
redning kan föranleda.»
Motionen afstyrktes af det utskott, andra tillfälliga, som förberedande
behandlade densamma, och den blef också i kammaren afslagen efter eu
längre debatt. Uti utskottets motivering heter det emellertid bland annat:
Bill. till Riksd. Prof. 1910. 9 Sami. 2 Afd. 2 Band. 15 Käft. (Nr 16.) 1
2 Andra Kammarens Tillfälliga Utslcotts (Nr i) Utlåtande Nr 16.
»På anförda skäl anser utskottet synnerliga betänkligheter möta för bifall
till motionärernas hemställan. Utskottet har därvid dock icke låtit sig
ledas af den uppfattning, att icke staten både kan hafva rätt och plikt
att ingripa till arbetstidens förkortande, där denna tids öfverdrifnå längd
ur hälsovårdssynpunkt innebär verklig våda för samhället eller individen.
Men utskottet saknar skäl att i anledning af den nu föreliggande motionen
ingå på denna fråga.»
Under debatten i kammaren yttrade en framstående industriidkare,
herr Yennersten, efter att ha redogjort för de skäl han för sin del hade
emot motionen, att hans betänkligheter dock icke finge fattas som om han
ville motsätta sig eu begränsning af arbetstiden, där sådan kan befinnas
vara af hygieniska eller andra giltiga skäl nödvändig. Häraf synes framgå,
att motståndarna till det i ofvannämnda motion framställda yrkandet likväl
ansågo det ställdt utom tvifvel, att en begränsning af arbetstiden i vissa
fäll är nödvändig, och särskild! utskottets yttrande synes tyda på att om
det haft anledning att ingå på frågan om lagstadgad maximalarbetstid
inom hälsofarliga industrier, så skulle utskottet därvidlag tillstyrkt åtgärders
vidtagande. Redan 1895 beslutade Andra kammaren, i anledning af eu
utaf herr F. Berg väckt motion, att i eu skrifvelse till Kung!. Maj:t an¬
hålla, »att Ivungl. Maj:t täcktes genom sakkunniga personer utreda, huru¬
vida och i hvad mån åtgärder äfven i vårt land kunna vara behöfliga och
lämpliga för ordnandet af förhållandet mellan arbetsgivare och arbetare
beträffande reglerandet af arbetstiden inom sådana fabriker och andra
industriella inrättningar, i Indika arbetet genom sin art menligt inverkar
på arbetarens hälsa». Frågan föll emellertid genom Första kammarens
afslag. Yi vilja nu bringa denna fråga till förnyad pröfning af Riksdagen.
Yi vilja dock därvidlag kraftigt betona, att vi, i likhet med motionärerna
1908, äro lifligt öfvertygade om nödvändigheten af statens ingripande i
och för en reglering och förkortning af arbetstiden i enlighet med hvad i
deras motion ifrågasattes. Eu af de viktigaste af alla skyddsåtgärder är
förvisso en lagstadgad maximalarbetsdag, hvarigenom oerhördt mycket af
de faror till lif och hälsa, som nu hota arbetsklassen, skulle undanröjas.
Då vi nu ändock vilja rycka ut en del ur det hela, det vill säga för¬
orda åtgärder i fråga om arbetstiden inom hälsofarliga industrier, beror
detta således icke på att vi för vår del vilja frånträda det af motionärerna
1908 framförda krafvel Men då vi icke hysa förhoppning om att eu
sådan förändring i uppfattningen inom Riksdagen skett, att ett återupp¬
repande af detta kraf nu skulle krönas med framgång och då lagstift¬
Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (Nr 4) Utlåtande Nr 16. 3
ningens ingripande i fråga om arbetstidens begränsning inom hälsofarliga
industrier och yrken synes i allra högsta grad trängande, vilja vi som sagdt
nu föra fram den frågan. Yi skola anföra ett exempel, som tydligt åskåd¬
liggör, hur litet det oftast under nuvarande förhållanden tages hänsyn till
arbetarnes lif och hälsa, och den risk dessa äro utsatta för.
Yid en filfabrik i Eskilstuna hade i april 1907 efter framställning
från arbetarne träffats öfverenskommelse om en arbetstid af 48 l/i timmar
per vecka eller 8 V2 timmar per dag utom lördagar, då det endast skulle
arbetas under 6 timmar. Denna ömsesidiga öfverenskommelse förklarades
skola gälla till efterrättelse till den 2 augusti 1908 med 2 månaders ömse¬
sidig uppsägning. Det hade sålunda kommit till stånd ett formligt aftal
mellan arbetarna och fabriksledningen. Den 5 maj 1908 blefvo emellertid
sliparna vid ifrågavarande fabrik utan vidare tillsagda, att från och med
den 6 maj skulle deras arbetstid utsträckas till 10 timmar per dag, det
vill säga 59 timmar per vecka. Då de vägrade ingå på detta, förklarades
de afskedade. Fabriksledningen förklarade, då man vädjade till aftalets
bestämmelser, att man var absolut nödgad att införa den längre arbets¬
tiden, för att sliparna skulle hinna undan för filhuggarna, som genom dem
blefvo hindrade. Filhuggarna själfva, som ju borde vara omdömesgilla i
detta hänseende, förklarade emellertid, att de icke förmärkt någon arbets¬
brist. Då uti arbetsgifvarnas tidningsorgan på platsen, vid behandlingen
af den uppståndna konflikten, med styrka framhäfdes, att alla fabriker i
utlandet i genren hade 10 timmars arbetstid och med hänsyn till andra
omständigheter, måste man beklagligtvis ovillkorligen komma till den upp¬
fattningen, att det i verkligheten var den korta arbetstiden, åttatimmar sdagen,
arbetsgifvaren ville åt, och att för det syftets ernående de andra skälen
tillgripits. Alltnog, sedan lockout pågått hela sommaren, lyckades man
efter många biläggningsförsök vinna enighet om att hänskjuta frågan till
skiljedom. Skiljenämnden, som erhöll en för arbetarna olycklig samman¬
sättning, afgjorde tvisten till förmån för arbetsgifvaren, det vill säga ar¬
betarne dömdes till den längre arbetstiden.
Nu äro som bekant slipare- och smärglaryrkena och särskild! stock-
stensslipningen, som det här närmast var fråga om, de hälsofarligaste inom
järnmanufakturindustrien med en, enligt statistiken, mycket hög sjuklig¬
hets- och dödlighetsprocent. Kastar man en blick tillbaka på raden af
enbart i lungsot aflidna slipare vid just den fabrik, från hvilken ofvan-
nämnda exempel härleder sig, kommer man till följande resultat beträffande
tiden 1893—1906:
4
Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (Kr i) Utlåtande Nr 16.
|
Född
|
Död
|
Varit slipare
i
|
Ålder vid dödsfallet
|
Lars Svensson .........
|
1845
|
1893
|
12 år
|
48
|
år
|
Brant...............
|
1840
|
1893
|
12 »
|
53
|
»
|
Alfr. Larsson............
|
1860
|
1896
|
8 »
|
36
|
»
|
J. A. Skott ............
|
1862
|
1897
|
6 »
|
35
|
»
|
Axel Svensson .........
|
1868
|
1898
|
5 »
|
30
|
|
F. J. Andersson ......
|
1850
|
1897
|
6 »
|
37
|
»
|
Otto Gustafsson.........
|
1869
|
1902
|
5 »
|
33
|
|
Ludvig Brunstedt ......
|
1863
|
1903
|
10 »
|
40
|
»
|
L. A. Agge ............
|
1862
|
1903
|
7 »
|
34
|
»
|
Axel Brunstedt.........
|
1866
|
1900
|
7 »
|
34
|
»
|
Otto Gustafsson.........
|
1875
|
1905
|
5 »
|
30
|
»
|
Sven Eriksson ......
|
1863
|
1906
|
3 »
|
43
|
»
|
Förutom dessa tolf i lungsot aflidna, skulle från samma arbetsplats
kunna ytterligare antecknas några personer, som under senare åren aflidit
i lungsot, men på grund af att man icke känner huru länge dessa arbetat
i yrket, hafva de här icke omnämnts. Med denna under årens lopp vunna
erfarenhet, borde det stått klart för vederbörande arbetsgivare och äfven
skiljenämnden, att yrket i fråga är i afsevärdt högre grad än andra yrken
hälsofarligt, och att bland andra skyddsåtgärder, som inom detsamma äro
nödvändiga för att neutralisera hälsofarans ödesdigra verkningar, äfven eu
kort arbetstid måste ingå. Det är ju nämligen sakkunskapens samstäm¬
miga mening, att i skyddet mot yrkesfara bör ingå en väl anpassad arbets¬
tid. Men här togs ingen hänsyn; arbetarna tvingades till underkastelse
att vistas två timmar längre hvarje dag vid det arbete, som fräter sönder
deras lungor, och i b vilket de äro dödsdömda. Detta är som sagdt endast
ett exempel på hur litet det. under nuvarande förhållanden kan tagas hän¬
syn till arbetarnes lif och hälsa. Att på annat sätt än genom lagstiftning
råda bot på missförhållandena i detta afseende, torde vara omöjligt. De
förluster samhället lider genom yrkessjukdomarna äro långt större än de
som orsakas genom olycksfall. Någon svensk statistik öfver yrkessjukdo¬
marnas härjningar finnes ej, och den enda utländska mera fullständiga
lärer vara den af professor Harald Westergaard uppgjorda, hufvudsakligen
hämtad från England, i hans arbete »Mortalität und Morhidität». Yi an¬
5
Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (Nr 4) Utlåtande Nr 16.
föra här en tabell, som med ledning af siffrorna i nämnda arbete uppgjorts
af yrkesinspektör Th. Furst.
Sammanställning af dödlighetssiffror för industriarbetare.
Yrkesgrupp
|
Relativa dödsfallssifEror enl. Westergaard genom sjukdomar
|
Summa dödsfall
|
i andnings¬
organen
|
i tuberkulos
|
i blodet
|
i matsmältnings¬
organen
|
i alkoholism
|
i urinsystemet
|
i nervsystemet
|
i kräfta
|
olycksfall
|
öfriga orsaker |
|
Medeltal för befolkningen ....
|
1,000
|
224
|
192
|
132
|
58
|
13
|
44
|
102
|
47
|
56
|
132
|
1
|
a
|
Stenhuggeri ...............
|
1,176
|
307
|
269
|
137
|
42
|
8
|
29
|
75
|
58
|
120
|
131
|
|
c
|
Porslinsfabrik ............
|
1,706
|
668
|
333
|
227
|
66
|
9
|
63
|
123
|
35
|
20
|
162
|
|
c
|
Tegelbruk..................
|
741
|
201
|
84
|
105
|
44
|
8
|
32
|
79
|
45
|
37
|
106
|
|
d
|
Glasbruk ..................
|
1,487
|
445
|
295
|
157
|
67
|
24
|
63
|
155
|
54
|
59
|
168
|
2
|
|
Gasverk.....................
|
1,077
|
338
|
183
|
158
|
43
|
7
|
42
|
76
|
59
|
48
|
123
|
|
|
Kolarbetare ...............
|
1,528
|
472
|
215
|
221
|
78
|
29
|
50
|
98
|
56
|
144
|
165
|
4
|
a
|
Smidesfabrik ..............
|
914
|
233
|
159
|
136
|
54
|
10
|
48
|
85
|
45
|
33
|
119
|
|
a
|
Nyckelfabrik...............
|
925
|
205
|
223
|
104
|
45
|
9
|
50
|
108
|
45
|
30
|
106
|
|
a
|
Fil- & kniffabrik.........
|
1,412
|
421
|
336
|
153
|
67
|
12
|
62
|
109
|
58
|
36
|
158
|
|
b
|
Mek. verkstad............
|
1,070
|
270
|
195
|
148
|
64
|
10
|
51
|
102
|
47
|
54
|
129
|
|
b
|
Vagnfabrik ...............
|
1,040
|
250
|
187
|
134
|
53
|
9
|
68
|
105
|
50
|
44
|
138
|
|
b
|
Gevärsfaktori..............
|
1,228
|
325
|
324
|
153
|
63
|
29
|
8
|
105
|
57
|
20
|
144
|
|
c
|
Instrumentverkstad......
|
977
|
206
|
240
|
105
|
66
|
9
|
49
|
94
|
43
|
29
|
136
|
|
c
|
Urfabrik....................
|
936
|
193
|
234
|
94
|
66
|
11
|
45
|
95
|
47
|
12
|
139
|
|
d
|
Metallindustri ............
|
1,111
|
281
|
238
|
137
|
62
|
10
|
54
|
101
|
49
|
34
|
145
|
6
|
a
|
Sågverk.....................
|
768
|
154
|
123
|
124
|
43
|
11
|
33
|
77
|
58
|
35
|
no
|
|
b
|
Träsvarfveri...............
|
1,088
|
276
|
250
|
137
|
50
|
18
|
36
|
109
|
42
|
36
|
134
|
|
b
|
Hjulfabrik..................
|
778
|
172
|
134
|
103
|
53
|
9
|
30
|
96
|
34
|
27
|
120
|
|
b
|
Snickerifabrik ............
|
979
|
217
|
248
|
135
|
45
|
14
|
43
|
90
|
44
|
23
|
120
|
7
|
a
|
Yllefabrik..................
|
991
|
256
|
191
|
131
|
63
|
3
|
45
|
100
|
49
|
21
|
132
|
|
a
|
Bomullsfabrik ............
|
1,141
|
338
|
202
|
152
|
64
|
10
|
42
|
114
|
39
|
26
|
154
|
|
a
|
Sidenväfveri...............
|
921
|
227
|
194
|
126
|
50
|
9
|
44
|
86
|
43
|
16
|
126
|
|
b
|
Färgeri .....................
|
1,370
|
363
|
261
|
194
|
74
|
10
|
56
|
128
|
52
|
40
|
192
|
|
c
|
Repslageri..................
|
928
|
267
|
219
|
118
|
42
|
5
|
45
|
45
|
55
|
38
|
94
|
9
|
a
|
Skrädderi ..................
|
989
|
195
|
271
|
121
|
59
|
12
|
46
|
98
|
46
|
22
|
119
|
|
c
|
Skofabrik ..................
|
920
|
181
|
256
|
121
|
46
|
9
|
40
|
81
|
50
|
21
|
115
|
0
Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (Nr 4) Utlåtande Nr 16.
Yrkesgrupp
|
Relativa dödsfallssiffror enl. Westergaard genom
|
sjukdomar
|
Summa dödsfall
|
i andnings¬
organen
|
m
O
r3
u
o
-4-3
|
i blodet
|
i matsmältnings¬
organen
|
i alkoholism
|
i urinsystemet
|
i nervsystemet
|
i kräfta
|
olycksfall
|
öfriga orsaker
|
10
|
|
Tapetserareyrket.........
|
1,087
|
271
|
193
|
135
|
59
|
15
|
53
|
101
|
62
|
62
|
136
|
11
|
a
|
Kvarn ......................
|
845
|
223
|
143
|
112
|
43
|
4
|
24
|
78
|
46
|
43
|
129
|
|
b
|
Bageri ......................
|
920
|
207
|
185
|
130
|
66
|
11
|
49
|
69
|
45
|
25
|
133
|
|
d
|
Bryggeri ...................
|
1,427
|
315
|
273
|
195
|
106
|
41
|
78
|
125
|
70
|
50
|
174
|
|
g
|
Slakteri.....................
|
1,096
|
209
|
195
|
157
|
87
|
35
|
48
|
105
|
57
|
39
|
164
|
12
|
c
|
Boktryckeri ...............
|
1,096
|
214
|
326
|
133
|
65
|
10
|
52
|
98
|
48
|
19
|
131
|
|
d
|
Bokbinderi ...............
|
1,060
|
218
|
325
|
115
|
43
|
16
|
47
|
74
|
60
|
11
|
151
|
14
|
|
Mål are verkstad ...........
|
1,120
|
224
|
217
|
142
|
53
|
13
|
84
|
131
|
53
|
52
|
151
|
|
|
Timmermän...............
|
783
|
154
|
172
|
106
|
45
|
8
|
34
|
71
|
44
|
39
|
no
|
|
|
Murare .....................
|
1,001
|
251
|
225
|
130
|
45
|
10
|
37
|
83
|
45
|
54
|
121
|
|
|
Taktäckare ...............
|
1,322
|
315
|
255
|
179
|
45
|
16
|
82
|
80
|
63
|
133
|
154
|
|
|
Jordbruksarbetare .......
|
613
|
115
|
106
|
83
|
40
|
4
|
24
|
51
|
36
|
39
|
109
|
Medeltalsdödssiffran för hela befolkningen är,här satt till 1,000, hvar¬
efter dödsfallssiffran för olika yrken erhållit ett mot denna efter dödsfalls-
frekvensen proportionellt tal. Dödsfallssiffrorna för de olika sjukdomarna
relatera sig sedan till de totala dödsfallssitfrorna för de olika yrkena,
hvarigenom vinnes, att samtliga i tabellen förekommande siffror äro direkt
jämförbara.
Den stora variationen af dödlighetssiffrorna särskild! för tuberkulosen,
som här framträder, kan endast förklaras genom den större eller mindre
disponibilitet som arbetet inom särskilda yrken synes medfört, och det torde
därför med fog kunna sägas, att tuberkulosen är en yrkessjukdom. Att
så är förhållandet framgår äfven, för att taga exempel från vårt land, af
lungsotens härjningar bland arbetarna inom järnmanufakturen i Eskilstuna.
Den tillförlitligaste statistiken därvidlag torde vara Eskilstuna sjukkassors
centralförsamlings sjukbesökares årsrapporter. Dessa visa för åren 1905—
1909 följande:
Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (Nr 4) Utlåtande Nr 16.
1905
1906
1907
1908
1909
Dödsfallsantalet inom
sjukkassorna.
....... 28 .......
....... 43 .......
....... 37 .......
....... 43 .......
....... 34 .......
Däraf i lungsot
..... 10
..... 12
..... 10
..... 10
lager man äfven hänsyn till att den sjukdom, som näst lungsoten
krafvel- de flesta offren, med ända upp till 9 dödsfall pr år, är lunginflamma¬
tion, så framstår synes det oss tydligt, hur förhärjande järnindustrin är för
hela denna industribefolkning. Att tuberkulosen framträder som en yrkes¬
sjukdom bevisas äfven af de siffror, som kunna hämtas ur ett betänkande,
som afgifvits af kommittén för åtgärder mot människotuberkulos och hvaraf
framgår: att medan iakttagna lungsotsfall pr 1,000 individer bland till
jordbruksnäringen hörande yrken i medeltal är: för män 1,77 och för kvin¬
nor 2,35, så utgör motsvarande siffror för industriella yrken för män 6,80
och för kvinnor 16,62.
Men för enstaka industriella yrken stiga dessa siffror rent ohyggligt:
för män kvinnor
så inom tobaksindustrien .................................... 17,02 35,62
porslinsindustrien.................................... 16,82 15,20
typografyrket ....................................... 21,77 19,12
bokbinderiyrket .................................... 24,21 33,48.
Det anförda torde vara nog för att visa, hur vissa industrier mer än
andra och mer än annat arbete predisponera för sjukdomar, där de icke
rent af framkalla direkta yrkessjukdomar. Att motståndsförmågan mot
sjukdomarna nedsättes hos arbetaren genom för lång och tröttande arbets¬
tid ligger i öppen dag, och däraf följer att öfriga skyddsåtgärder, hvilka
ju sällan kunna absolut afvända hälsofaran, bli förfelade, om icke samtidigt
en afvägning af arbetstiden sker.
Lif, hälsa och arbetskraft är den förnämsta nationalförmögenheten;
det åligger förvisso samhället att så väl som möjligt vårda denna. Därför
är det också nödvändigt, att staten undersöker, huruvida icke eu lagstad-
gad maximalarbetsdag inom hälsofarliga industrier och yrken är af behof-
vet påkallad såsom ett verksamt medel vid yrkessjukdomarnas, särskild!
tuberkulosens, bekämpande.»
Utskottets
yttrande.
England.
8 Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (Nr 4) Utlåtande Nr 16.
Med införandet af maskindrift förändrades arbetarens ställning full¬
ständigt inom produktionen. Äfven arbetstiden blef olika mot förr. Det
i fabrikerna nedlagda kapitalet måste begagnas på ett sätt, som åstad¬
kom största möjliga afkastning och eftersom detta bäst skedde, när drif¬
ten var i oafbruten gång, visade sig snart en benägenhet att utsträcka
arbetstiden för den vid maskinen sysselsatta arbetaren. Uti flertalet län¬
der förmäla de första årtiondena efter industrialismens införande om mång¬
faldiga exempel, som bekräfta att denna tendens framkallats af den nya
produktionsmetoden. Småningom uppstod likväl under inflytande af fram¬
stående humanitära personligheter och den begynnande arbetarrörelsen en
reaktion mot de allvarliga missförhållanden, hvartill arbetsdagens förläng¬
ning småningom ledt. Det blef nödvändigt ingripa för att åtminstone
hindra Jbarns och kvinnors förödande under 16—18 timmars arbetstid uti
yrken, som skadade deras hälsa.
Sedan denna tid, som, hvad England angår, kan dateras från år 1848,
då 10 timmars arbetsdag lagstadgades inom textilindustrien, har den vak¬
nande insikten om behofvet att ekonomiskt hushålla med kroppskraften
och arbetarnes egna med nyorganiserad makt framförda anspråk på kor¬
tare arbetstid medfört, att frågan om lagstadgad maximalarbetsdag hållit
uppmärksamheten fången och framtvingat åtgärder från statsmakternas
sida uti olika länder, när sådana omständigheter förelegat, som påkallat
åtgärder från det allmänna.
Det har emellertid visat sig, att detta spörsmål är synnerligen svårt
att lösa, Det har därför under det praktiska reformarbetet befunnits lämp¬
ligt att under nuvarande förhållanden begränsa ansträngningarna att åstad¬
komma kortare arbetstid till sådana yrken, som framför andra menligt
inverka på arbetarnas hälsa. Den af herrar Kropp och Svensson väckta
motionen är i och för sig ett symptom på att man hos oss anser sig
böra slå in på denna reformväg, som sedan åtskilliga år medfört resultat
i andra länder.
En kortfattad öfversikt af den utländska lagstiftningens nuvarande
ståndpunkt i detta afseende torde här vara på sin plats.
Sedan 1893—1894 har 8 timmars dagen införts uti flottans arsenaler
och arméns verkstäder och genom 1908 års lag har den äfven genomförts
för grufindustrien. Emedan 7 timmars dagen redan förut tillämpades i
Durham och Korthumberland fick denna lag större betydelse endast för
Skottland, Laneashire och Wales. Genom 1901—1907 års »Eactory and
Workshop Åct» har för öfrigt äldre lagar, som behandla barns och kvin-
9
Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (Nr 4) Utlåtande Nr 16.
nors arbete kodifierats och fullständigats. En kortare arbetstid har här¬
vid på. grund af hygieniska skäl fastställts för textilfabriker än för andra
industrier.
Äfven i Tyskland börja reformerna med begränsning af barns och Tyskland.
kvinnors arbetstid —- 1891 lagstadgades 11 timmars maximalarbetsdag för
kvinnor (mellan Y26 f. in.—V29 e. m.). Senare har arbetstiden för vuxna
manliga arbetare enligt § 120 uti der Gewerbeordnung (ändrad den 28 dec.
1908) begränsats uti vissa yrken, så att högst 12 timmar gälla för bagerier och
konditorier; uti mjölkvarnar skola 8 och i ångkvarnar 10 timmars hvila förun¬
nas arbetarna under dygnet; uti värdshusrörelsen skola arbetarna erhålla en oaf¬
bruten hvila af 8 timmar 7 gånger i veckan; uti stenindustrin och vid arbeten,
som fordra handhafvande af blymaterial, skall arbetstiden vara 10 timmar, vid
sandstensförädling 9 timmar och vid arbete i blyhyttor och ackumulator¬
fabriker 8 timmar högst; vid vulkanisering af gummivaror får arbetstiden
e.j_ öfverskrida 4 timmar, när kolsvafla (Schwefelkohlenstoff) användes och
minst 1 timmes paus måste anordnas efter 2 timmars arbete. »Die See-
mannsordnung» 1902 föreskrifver 4 timmars vakt om vakt för däcks- och
maskinpersonalen, såvida traden icke är transatlantisk, då på 4 timmars
vakt maskinpersonalen åtnjuter 8 timmars hvila. Handelsbiträden äro
sedan 1900 lagligen tillförsäkrade minst 10 timmars oafbruten hvila efter
arbetstidens slut, en hvila, som i städer med 20,000 invånare eller där-
öfver eller i butiker med 2 eller flera biträden ökas med 1 timme. Mid-
dagspausen skall vara 1 Y2 timme såvida måltiden icke intages inom samma
hus där arbetet bedrifves.
Utom tyska riket ha enskilda stater lagstiftat i ämnet. Sålunda får
grufdrift i Preussen ej bedrifvas med längre arbetstid än 6 timmar, därest
den vanliga temperaturen plägar öfverskrida 28° C.; uti Bayern har 8
timmars dagen lagstadgats för grufvorna. I statens verkstäder och vid
järnvägarna uti Preussen och Ilessen arbetas högst 9 timmar.
Eedan 1840 genomfördes 10 timmars och 1868 8 timmars arbetsdagen Förenta sta
uti statens verkstäder. I många stater ha 8 timmarsdagen införts såsom ferna-
vid graf-, gatu-, vattenbyggnads- och smältugnsarbeten, men emedan eu
lagstiftning om arbetstidens begränsning flerstädes anses författningsstridig,
har 8o timmarsdagen ej fått någon större tillämpning.
År 1885 fastställdes eu allmän maximalarbetsdag om 11 timmar och Österrike.
1901 bestämdes 9 timmars skift under grufarbete, hvarvid in- och utfärd
vid grufvan medräknas. Enligt 1908 års förordning, som stöder sig på
1907 års yrkeslag, angående bly- och zinkhyttor föreskrifves under vissa
Utså. Prat. 1910. 9 Sami. 2 Afd. 2 Band. 15 Käft. 2
Schweiz.
Frankrike.
Ryssland.
Norge.
Neder¬
länderna.
Danmark.
10 Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (Nr 4) Utlåtande Nr 16.
arbeten 6 timmars skift med högst 4 timmars nettoarbetstid. Ej oftare än
3 gånger i veckan får arbetare användas till dylikt arbete. För barns och
kvinnors arbete finnas särskilda bestämmelser angående arbetstiden.
Sedan 1877 har 11 timmars maximalarbetsdag införts genom förbunds-
lagstiftning. Uti särskilt hälsofarliga yrken kan förordnande ske om tidens
ytterligare inskränkning. Några enskilda kantoner såsom t. ex. Zurich ha min¬
skat tiden till 9 timmar. Eör barn och kvinnor finnes särskild lagstiftning
angående arbetstiden m. m.
År 1890 lagstadgades viss arbetstid för barn och kvinnor uti industri¬
ellt yrke och år 1900 bestämdes genom lag att uti blandade yrken (vuxna
män jämte kvinnor och barn) en 11 timmars maximalarbetsdag omedelbart
skulle införas och efter 4 års tid successivt minskas till 10 timmars.
Enär detta slag af yrken utgör ungefär 2/3 samtliga, så har lagen haft
betydlig inverkan på den inträdda allmänna begränsningen af arbets¬
tiden. Eör grufarbetare lagstadgades år 1905 9 timmars maximalarbets¬
dag, som år 1909 minskats till 8 timmars.
Redan 1897 fastställdes en 11 J/2 timmars maximalarbetsdag för alla
yrken; 9 timmars dag tillämpas vid statens järnvägar och verkstäder.
Genom 1906 års lag begränsades arbetet uti bagerier till 12 timmar
om dagen och 10 om natten, måltids- och rasttimmar inberäknade. Enligt
1909 års fabrikstillsynslag kan vederbörande departement under vissa förut¬
sättningar fastställa kortare arbetstid för sådana anläggningar och företag,
som äro förbundna med särskild fara för lif, hälsa, lemmar eller öfveran¬
strängning. Beträffande barn och kvinnor gäller 1895 års lag.
I ugnar, torkinrättningar o. d. med en temperatur öfverstigande 40
C) äfvensom i vissa arbetslokaler (såsom kalkkvarnar och sliperier), hvar¬
ifrån skadliga ångor och damm ej kunna på tillfredsställande sätt aflägs-
nas, få arbetarna ej uppehålla sig längre tid, än som arbetsinspektören med-
gifvit i verkstadsreglementet (Kung. ang. säkerhetslagens tillämpning 1896).
För barn och kvinnor finnes genom 1901 års lag bestämmelser an¬
gående arbetstid uppställda, men någon maximalarbetsdag har däremot icke
införts för vuxna arbetare.
Hvad begränsningen af arbetet under söndagarna angår, finnes lag¬
stiftning i detta syfte uti ett flertal länder, som yrkesfarekommittén om¬
nämner i sitt betänkande.
Hvad vårt eget land angår, förekommer redan uti 1870 års förord¬
ning angående tillverkning af fosfortändstickor ett stadgande om en regle¬
ring af arbetstiden, så att bl. a. ingen må användas längre tid än sex
11
Andra Kammarms Tillfälliga Utskotts (Nr 4) Utlåtande Nr 16.
månader i sänder vid tändmassans beredning eller tändstickornas neddopp-
ning och, sedan han upphört med detta arbete, icke ånyo därtill användas
förrän »två månader förflutit utan att därunder någon för hans hälsa skadlig
inverkan af arbetet försports». År 1881 utges förordningen om minderårigas
användande i fabrik, handtverk eller annan handtering och 1889 utfärdas
lagen angående skydd mot arbetsfara, hvartill kommer 1900 års lag an¬
gående minderårigas och kvinnors användande till arbete i industriellt yrke,
samt de under förra åren beslutade lagarna om förbud mot kvinnors natt¬
arbete och viss butiksstängningstid. Den i näringsfrihetsförordningens 12
§ 2 inom. förekommande bestämmelsen, att näringsidkare skall vid sina
biträdens eller arbetares behandling och sysselsättning fästa behörigt afse¬
ende å deras hälsa och arbetsförmåga, torde, som yrkesfarekommittén sä¬
ger, praktiskt taget vara blott att anse som ett välmenande råd.
Äfven om frågan angående viss maximalarbetsdag icke blifvit i lag-
fastställd för män, så har frågan likväl före 1908 framförts genom motion
i Riksdagen år 1856 af N. Hansson samt åren 1886 af S. A. Hedlund
— för tullskyddade näringar — och 1891, 1893, 1895 af Fr. Berg. Det
gällde 1891 »reglerandet af arbetstiden, särskildt inom alla sådana närings¬
grenar, som äro underkastade yrkesinspektion», men förändrades 1893 och
1895 till »sådana fabriker och industriella inrättningar, i hvilka arbetet
genom sin art menligt inverkar på arbetarens hälsa». Det sistnämnda
året bifölls motionen uti Andra kammaren, men saken föll på grund af
motståndet i den Första.
Den år 1905 tillsatta yrkesfarekommittén, som skulle revidera 1887
och 1900 års lagar, har ej kunnat undgå att beröra föreliggande spörsmål,
men kommittén säger själf uti sitt den 9 december 1909 afgifna betänkande
(sid. 84 i) att densamma »af flera skäl och synnerligast med hänsyn till
Riksdagens vid flera tillfällen ådagalagda, afvisande hållning i frågan, ej
ansett sig i förevarande lag böra upptaga några allmänna bestämmelser rörande
arbetstidens begränsning». Emellertid föreslås uti § 7 i) söndagshvila för arbe¬
tarna, när arbetets natur det medgifver, och lagförslaget innehåller uti samma
paragraf en annan bestämmelse, som ger möjlighet till ett ingripande på
det speciella område herrar Kropps och Svenssons motion behandla. Det
heter uti § 7 e): »tiden för arbetares användning till särskildt hälsofarlig
sysselsättning skall tillbörligen inskränkas». Motiveringen härtill, som
återfinnes på sid. 81, lyder: »Med denna punkt har kommittén velat rikta
uppmärksamheten på en, enligt kommitténs förmenande alltför litet beaktad,
medverkande orsak till yrkessjukdomar. Såväl arbetsgivare som arbetare
12 Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (Nr 4) Utlåtande Nr 16.
förbise synnerligen ofta nödvändigheten af att bryta af ett hälsofarligt arbete
i tid, det vill säga innan kroppens reaktionsförmåga öfvervunnits. Dylika
åtgärder med åtföljande ombyte af arbetare eller sysselsättning te sig
naturligtvis från både arbetsgifvar- och arbetarsynpunkt i många fall be¬
svärande, men torde nog i regel låta sig vidtaga utan svårare olägenheter»,
—. — — — »Förevarande stadgande afser ej blott sådana sysselsätt¬
ningar, hvilkas hälsofarliga inverkan är mer uppenbar och hastigt verkande,
såsom arbete i skadliga gaser eller ovanligt stark hetta, och där det gäller
en eller annan timmes längre eller kortare arbetstid, utan kommittén har
med detta stadgande äfven åsyftat att nå sysselsättningar med iller lång¬
samt verkande, hälsofarligt inflytande. Exempelvis torde arbetet med så
kallad torrslipning, som ju i regel är synnerligen hälsofarligt, för när¬
varande mångenstädes bedrifvas på sådant sätt, att eu och samma arbetare
användes därtill år efter år, till dess han drabbas af sjukdom och förtidig
död. Nu synes det emellertid kunna ifrågasättas, huruvida det ej skulle
vara möjligt att undvika eu dylik ödesdiger följd af torrslipning genom
att låta arbetaren hålla på därmed endast eu begränsad, kortare tid åt
gången, t. ex. några månader och därefter sysselsätta honom med annat,
för andningsorganen oskadligt arbete under eu tid, som vore tillräcklig
för att tillåta nämnda organ att fullt återhämta sin motståndsförmåga.»
Ehuru kommittén sålunda anser inskränkning af arbetstiden uti vissa
yrken vara erforderlig, har den ej ansett lämpligt att föreskrifter i detta
syfte intagas uti en af Konung och Riksdag gemensamt stiftad lag, hvarför
uti förslagets 11 paragraf stadgas följande: »Finnes för viss sysselsätt¬
ning eller användning af visst redskap behof af ytterligare föreskrifter till
förekommande af olycksfall eller ohälsa i arbete, ankommer på Konungen att
därom förordna.» På grund af hos oss redan utbildad praxis och med ledning
af erfarenheten från utlandet har kommittén nämligen funnit bäst att verk¬
ställa eu sådan uppdelning, hvarigenom de mer allmängiltiga bestämmelserna,
såsom varande af grundläggande betydelse och mer ägnade att äga bestånd
för framtiden, böra få karaktär af lag, medan specialföreskrifterna, som
kunna behöfva ändras och fullständigas under teknikens rastlösa utveck¬
ling, böra på enklare sätt än genom lag utfärdas. Enligt kommitténs
förslag till organisation af skyddslagstiftningens myndigheter, skulle ett
arbetsråd erhålla till hufvudsaklig uppgift att tillhandagå Kung!. Maj:t
med utarbetande af förslag till dylika specialförfattningar. Det skulle be¬
stå af tre s. k. opartiska ledamöter samt två arbetsgifvar- och två arbe-
tarledamöter. Samtliga ledamöter jämte lika antal suppleanter skulle ut-
13
Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (Nr 4) Utlåtande Nr 16.
ees af Kungl. Maj:t, arbetsgifvar- och arbetarledamöterna med suppleanter
dock först sedan arbetsgifvar- och arbetarsammanslutningar inom landet
efter kungörelse lämnats tillfälle att föreslå sådana ledamöter och supple¬
anter. Yid utseende af ledamöter borde beaktas att såväl administrativ
som medicinsk sakkunskap blefve företrädd inom rådet. Allmän teknisk
sakkunskap ansågs bli företrädd af arbetsgifvar- och arbetarledamöterna.
Af denna redogörelse framgår att ett flertal stater redan infört såväl en
allmän maximalarbetsdag som särskild begränsning af arbetstiden uti hälso¬
farliga yrken samt organiserat vissa myndigheter att tillse lagars och för¬
ordningars efterlefnad, medan statsmakterna i vårt land endast kunna
anses ha medhunnit det förberedande arbete, som är afsedt att bli grund¬
läggande för lagstiftning och administrativa åtgärder till skydd mot
yrkesfaran. Det betänkande yrkesfarekommittén afgifvit, torde emellertid
få anses väl ägnadt att bli normerande för statsmakternas verksamhet på
detta område under den närmaste tiden, och ehuru utskottet ej kunnat
bilda sig något slutgiltigt omdöme i frågan, vill det likväl framhålla, att
den fördelning af åtgärderna uti allmänna bestämmelser, som kunna samman¬
fattas uti eu af Konung och Riksdag gemensamt stiftad lag, samt på
denna stödda specialföreskrifter, som utfärdas af Konungen ensam, synes
ge uttryck åt en ändamålsenlig och riktig princip.
Uti föreliggande motion åsyftas emellertid, att hvarje statslag åtgärd
till inskränkning af arbetstiden i hälsovådliga yrken skall få karaktären
af lag. De mångskiftande förhållanden, som inom industrien motivera ett
ingripande till begränsning af den dagliga arbetstiden, torde likväl näppe¬
ligen kunna vinna uttryck i eu enda lag, utan kräfva speciella stadganden,
som lätt förändras med teknikens utveckling, något som bäst sker, om
specialförordningar i detta syfte utfärdas, hvarför den af yrkesfarekommittén
föreslagna anordningen sannolikt kommer att föredragas.
Motionärerna föreslå att en utredning igångsättes, »huruvida och i
hvilken utsträckning en lagstadgad maximalarbetstid må bestämmas för
arbetare och biträden i hälsofarliga industrier och yrken». Enligt utskot¬
tets mening torde någon tvekan ej förefinnas att en begränsning är nöd¬
vändig inom flera yrken, något som äfven yrkesfarekommittén framhåller,
men då eu revision af yrkesfarelagen så länge varit på dagordningen och
ett utarbetadt betänkande nu föreligger, hyser utskottet den förhoppningen
att Kungl. Maj:t redan till nästkommande år vill förelägga Riksdagen ett
förslag till yrkesfarelag, hvarför något initiativ i frågan enligt utskottets
mening icke bör tagas från Riksdagens sida innevarande år.
14
Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (Nr 4) Utlåtande Nr 16.
Utskottet bär så mycket större skäl till detta uttalande, som det åt*
yrkesfarekommittén föreslagna arbetsrådet på grund af sin sammansättning
synes komma att väl lämpa sig för utredningar af det slag motionärerna
åsyfta. Det kan därför vara skäl uti att ej genom tillsättande af en till¬
fällig kommitté föregripa denna permanenta institutions verksamhet, som
sannolikt inom en nära framtid kan börjas.
Ehuru utskottet liksom motionärerna tillfullo behjärtar, att en be¬
gränsning af arbetstiden i vissa yrken är ett trängande behof, anser det
sig af ofvannämnda skäl och med hänvisning till yrkesfarekommitténs be¬
tänkande icke kunna tillstyrka motionen.
Utskottet hemställer fördenskull,
att herrar Kropps och Svenssons motion icke må af
Andra kammaren bifallas.
Stockholm den 14 mars 1910.
På utskottets vägnar:
EEIK PALMSTIEBNA.
Tryckt hos P. Palmquists Aktiebolag, Stockholm 1910.