Riksdagens Särskilda Utskotts (Nr 3) Utlåtande Nr 9.
1
Nr 9.
Ankoru till Riksdagens kansli den 24 maj 1910 kl. 2 e. in.
Särskilda utskottets nr 3 utlåtande, nr 1, i anledning af
dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag
om sjukkassor, dels ock i anledning af densamma
väckta motioner.
Genom en den 29 april 1910 dagtecknad proposition nr 204 har
Kungl. Maj:t under åberopande af propositionen bilagda, i statsrådet
och lagrådet förda protokoll föreslagit Riksdagen att antaga nedan in¬
tagna förslag till lag om sjukkassor.
I sammanhang med denna proposition, hvilken hänvisats till ut¬
skottet, har utskottet till behandling förehaft i anledning af propositio¬
nen väckta, likaledes till utskottet hänvisade motioner inom Andra kam¬
maren nr 306 af herrar J. James Gibson, Karl Starbäck, Th. Fiirst,
Edvard Wavrinsky och Knut Kjellberg med instämmande i motionens
syfte af herr Rob. Karlsson; nr 313 och 314 af herr R. Hagberg samt
nr 315 af herrar J. Th. Johansson från Stockholm och K. A. Tena;-
dahl.
_I)en uppfattning, hvilken ligger till grund för herr Gibsons m. fl.
motion, torde kunna till sina liufvuddrag återgifvas sålunda:
Socialförsäkringens alla grenar hade till gemensamt ändamål att
genom af staten anordnad försäkring skydda medborgare för de eko¬
nomiska följder, hvilka uppstode på grund af omständigheter, som utan
den enskildes eget förvållande beröfvat honom möjligheten till förvärf
af utkomst. Häraf följde, att de särskilda försäkringsgrenarna stode i
intimt samband och att de fördenskull, där ett successivt reglerande af
dem ifrågakomme, borde hvar för sig så ordnas, att de i önskvärd grad
till inbördes lättnad samverkade för den gemensamma uppgiften.
Genom erfarenheten vore afgjordt, att ett fullständigt genomförande
af socialförsäkringen icke kunde ske lika framgångsrikt på grundvalen
Bill. till Biksd. Prof. 1910. 9 Sami. 1 Afd. 9 Höft. (Nr 9.) I
Herr
m. fl.
2
Herr Hagbergs
motion nr 313.
Riksdagens Särskilda Utskotts (Nr 3) Utlåtande Nr 9.
af frivillighet som medelst införande af tvång till försäkring. Och. själf-
fallet vore, att skilda grenar af socialförsäkringen icke kunde byggas
på olika grundval utan att effektiviteteten och sammanhanget dem emel¬
lan vedervågades. — Nu utgjorde sjukförsäkringen hela socialförsäkrin¬
gens grund, och den borde därför byggas så, att den blefve ett grund¬
läggande organ för de öfriga grenarna. För detta ändamål fordrades i
främsta rummet, att plikt till sjukförsäkring infördes. Då nu den af
Kungl. Maj:t genom ifrågavarande proposition föreslagna lagstiftningen
om sjukkassor vore grundad på frivillighet, vore enligt det sagda re¬
dan af detta förhållande tydligt, att densamma icke kunde väl fylla
platsen såsom ett led i en enhetligt uppbyggd social försäkringslag-
stiftning. Detta visade sig också vara fallet, i det förslaget endast del¬
vis förmått aflägsna de brister, som ur social synpunkt vore förknip¬
pade med en frivillig sjukkasseverksamhet.
Den sociala sjukförsäkringen borde tvifvelsutan vara obligatorisk.
Emellertid ägde vårt land redan en mycket erkännansvärd och omfat¬
tande frivillig sjukkasseverksamhet, och det vore väl möjligt, att en del
af dessa sjukkassor ej komme att finna med sin fördel förenligt att om¬
bilda sig, så att de kunde fylla uppgiften att vara organ för den obli¬
gatoriska försäkringen. Dessa kassors berättigade intressen borde till¬
godoses , och skyddas, och en lag om obligatorisk sjukförsäkring borde
ej lägga hinder i vägen för den fria utveckling, de för sina beaktans-
värda sträfvanden önskade. Deras uppgift skulle hufvudsakligen blifva
att vara bärare af den fria sjukförsäkringen, hvilken vid sidan af den
obligatoriska hade sin stora, supplerande, nationalekonomiska betydelse.
För det närmare utförandet af de skäl, motionärerna åberopa för
sin hemställan, får utskottet hänvisa till motionen, hvilken vid fogats
detta utlåtande.
På grund af hvad i motionen anförts hemställa motionärerna,
»att Riksdagen med afslag å Kungl. Maj:ts pro¬
position nr 204 med förslag till lag om sjukkassor
måtte besluta hos Kungl. Maj:t anhålla om framläg¬
gande — om möjligt till nästa Riksdag — af förslag
till lag om obligatorisk och frivillig sjukförsäkring i
hufvudsaklig öfverensstämmelse med de grunder, som
i denna motion angifvas».
Herr Hagberg har i sin motion nr 313 anfört följande:
»I det förslag till lag om sjukkassor, som uti Kungl. Maj:ts nådiga
proposition nr 204 förelagts årets Riksdag förekommer uti § 4 en be-
3
Riksdagens Särskilda Utskotts (Nr S) Utlåtande Nr 9.
stymmelse, att sjukkassa för att kunna vinna registrering skall bestå af
minst ett hundra medlemmar. Om denna bestämmelse skulle af Riks¬
dagen antagas, komme af landets nu registrerade cirka 2,400 sjuk- och
begrafningskassor omkring 1,000 uti den belägenheten att möjligen bli
förvägrade registrering enligt den nya lagen. Och nya sjukkassor, som
hädanefter uppkomma, skulle, därest de ej genast kunna erhålla en
medlemssiffra af minst etthundra, kunna nekas att bli registrerade och
därigenom gå miste om statsbidrag, till dess de kommit upp till nämnda
medlemssiffra, således under den tid, då de äro mest i behof af un¬
derstöd.
Visserligen heter det längre ned i samma §, att »därest särskilda
omständigheter därtill föranleda, kan registrering beviljas jämväl sjuk¬
kassa med mindre medlemsantal än nyss nämnts, dock ej under tjugu¬
fem», men då det ej namnes, hvilka dessa särskilda omständigheter äro,
så torde det få anses tämligen osäkert, om de mindre sjukkassorna skola
komma att vinna registrering jämte därmed följande förmåner eller icke.
Vid bestämmandet af ifrågavarande minimisiffra har man naturligt¬
vis utgått från den synpunkten, att eu sjukkassa, som ej uppnått en
medlemssiffra af 100, icke skulle vara nog stabil för att kunna utan
vidare få komma i åtnjutande af statsunderstöd. Af den officiella sta¬
tistiken finner man dock, att en afsevärd del af dessa mindre sjuk- och
begrafningskassor bedrifvit sin verksamhet uti flera tiotal af år; några
kunna t. o. m. räkna en tillvaro af ett eller annat århundrade. Detta
synes häntyda på, att en medlemssiffra, mindre än 100, ej behöfver
innebära bristande stabilitet hos en sjukkassa.
Det synes mig därför, som om man af hänsyn till de många små
sjukkassor, som icke kunna uppnå ett medlemsantal af 100 men det
oaktadt kunna vara till lika stor nytta för sina medlemmar som de
större för sina, borde kunna bestämma ett lägre minimiantal medlem¬
mar än det, Kungl. Maj:t nu föreslagit för de registrerade sjukkassorna.
Jag tillåter mig därför vördsammast hemställa,
att Riksdagen ville besluta, det § 4 i förslag till
lag om sjukkassor uti Kungl. Maj:ts proposition nr 204
måtte erhålla följande ändrade lydelse:
Sjukkassa skall för att kunna vinna registrering
bestå af minst femtio medlemmar samt i enlighet med
denna lag hafva antagit stadgar och utsett styrelse.
Därest särskilda omständigheter därtill föranleda, kan
registrering beviljas jämväl sjukkassa med mindre
4
BiJcsdagens Särskilda Utskotts (Nr 3) Utlåtande Nr 9.
medlemsantal än nyss nämnts, dock ej under tjugu¬
fem».
Herr Hagbergs I sin motion nr 314 har herr Hagberg ytterligare anfört:
»I anslutning till motion nr 313, förut i dag aflämnad, får under¬
tecknad härmed föreslå: att Riksdagen måtte besluta, att § 92 af för¬
slag till lag om sjukkassor uti Ivungl. Maj:ts proposition nr 204 måtte
erhålla följande ändrade lydelse:
Nedgår antalet medlemmar af sjukkassa under femtio, eller, där
kassan registrerats med mindre antal medlemmar, under tjugufem, ålig¬
ger det styrelsen att ofördröjligen därom göra anmälan hos tillsyns¬
myndigheten. I anledning af anmälan, som afser förstnämnda fall, har
tillsynsmyndigheten att, så snart ske kan, meddela beslut, huruvida det
må vara sjukkassa medgifvet att med mindre medlemsantal än femtio
fortsätta sin verksamhet. Har — — — (= Kungl. propositionen).
Herrar Jo¬
hanssons och
Tengdahls
motion.
Herrar Johanssons och Tengdalils motion är af följande lydelse:
»Vid genomläsandet af Kungl. Maj:ts proposition angående förslag
till lag om sjukkassor har man svårt att värja sig för den tanken, att
en efter lämpliga grunder affattad lag om obligatorisk sjukförsäkring
hade varit att föredraga framför det nu föreliggande sjukkasseförslaget,
som är baseradt på frivillig sjukförsäkring. Hå emellertid, att döma
efter hvad som kommit till offentligheten, stora grupper af sjukkasse-
rörelsens målsmän synas förmena, att det nu föreliggande förslaget dock
innebär ett framsteg, torde vara lämpligt att taga all möjlig hänsyn
till denna uppfattning, äfven om man har grundad anledning antaga,
att den förkärlek för det kungl. förslaget, som från det hållet kommit
till synes, till stor del beror på att så länge förgäfves arbetats på att
staten mera verksamt än hittills måtte understödja sjukkasserörelsen.
Det måste dock anses beklagligt, att de makthafvande så länge som
skett undanskjuta denna fråga och att ej något gjorts för att utreda
möjligheten af och förutsättningarna för obligatorisk sjukförsäkring,
hvarigenom ett förslag, byggdt på denna princip, kunnat föreligga till
pröfning jämte det som verkligen förelagts.
Då likväl så ej skett och förhållandena synas kräfva, att nu något
positivt beslutas, torde dock med kraft böra betonas, att det nu före¬
liggande förslaget icke får anses som en slutgiltig lösning af sjukförsäk-
ringsproblemet, utan mera som ett provisorium, som snarast bör kom¬
pletteras med införandet af en lag om obligatorisk sjukförsäkring.
0
Riksdagens Särskilda TJtskotts (Nr 3) Utlåtande Nr 9.
Men äfven vid sådant förhållande måste dock vissa bestämmelser
i det kungl. förslaget anses vara sådana, att de icke böra vinna Riks¬
dagens bifall.
Bestämmelsen i sista stycket af mom. 8 i § 15 innehåller, att med¬
lem, som till följd af vanlig sjukdom uppburit understöd för hela den
tid han, jämlikt kassans stadgar, är berättigad utfå sådan, likväl skall
äga, om han därefter drabbas af olycksfall, att utfå fortsatt sjukhjälp
under den karenstid af 60 dagar, för hvilka gällande olycksfallsersätt-
ningslag ej ålägger arbetsgivare att utgifva ersättning. En sådan
förlängd sjukhjälp är däremot ej medgifven vid omvändt förhållande,
d. v. s. om medlem först till följd af olycksfall utfått 60 dagars sjuk¬
hjälp och efter tillfrisknandet blifver utsatt för annan sjukdom, under
hvilken han är i behof af sjukhjälp. Om nu afsikten är att särskilt
stödja olycksfallen, synes konsekvensen fordra, att detta stöds effekti¬
vitet ej ställes i beroends af i hvilket förhållande, beträffande tiden
för dess inträffande, olycksfallet står till annan sjukdom, som medlem¬
men drabbas af.
Det egentliga syftet med denna bestämmelse får väl emellertid
anses vara att så reglera medlems möjlighet till understöd vid olycks¬
fall, att sådan hjälp ej skall kunna utgå från mera än ett håll. Men
sjukkassorna synas få afsevärda besvär med tillämpningen af en sådan
bestämmelse. I praktiken torde nämligen vara tämligen vanligt, att
af en sjukkassas medlemmar en del äro genom aftal med arbetsgivaren
tillförsäkrade ersättning för olycksfall äfven under karenstiden, medan
andra äro oförsäkrade. Skulle således arbetsgivare öfverlåta på sjuk¬
kassa hvad han i förevarande afseende utfäst sig till, kan icke tänkas,
att det skall kunna ske utan ersättning till sjukkassan, men i lagen
saknas bestämmelser om huru ett sådant förhållande skall regleras.
Säkerligen skulle därmed också uppstå synnerligen stora praktiska
svårigheter af den anledning, att arbetarna vid en arbetsplats äro be¬
träffande sitt sjukkasseledamotskap anslutna till olika sjukkassor och
vid hvilket förhållande arbetsgifvaren finge besvär med att föra register
härom, så att han kunde på lämpligt sätt fördela ersättningsbeloppet
mellan de olika sjukkassor, hvari arbetarne äro medlemmar. Det är
knappast troligt att arbetsgifvaren påtoge sig ett sådant besvär. Åter-
stode således antingen att sjukkassorna utbetala full sjukhjälp under
karenstiden till alla medlemmar, vare sig de på annat håll äro försäk¬
rade eller ej (i hvilket fall lagens afsikt väl ej nås), eller också att
i stadgarna infördes den kompletterande bestämmelsen, som återfinnes i
andra stycket af § 18 och som innehåller, att sjukhjälp skall kunna helt
6
Riksdagens Särskilda Utskotts (Nr 3) Utlåtande Nr 9.
eller delvis undanhållas den medlem, som i anledning af uppkommen
sjukdom jämlikt lag eller utfästelse är berättigad att af annan erhålla
ersättning eller sjukvård. Men för detta senare fall skulle återigen
sjukkassorna nödvändigtvis behöfva föra register öfver sina medlemmar
med hänsyn till huruvida de äro berättigade att vid sjukdom af annan
erhålla ersättning eller vård, enär vid sådant förhållande väl i hvart
fall vore nödvändigt, att sjukkassan tillsköte det belopp, som eventuellt
fattades uti det sjukbjälpsbelopp, som medlem har rätt att från kassan
uppbära. Säkerligen vill ingen, som är förfaren med arbetet inom sjuk-
kasseverksamheten, göra gällande, att sjukkassorna skulle vilja påtaga
sig det besvär, som vore förenadt med förandet af sådant register.
Därtill kommer, att olika rättigheter i här belyst afseende nödvändigt¬
vis måste följas af olika skyldigheter, och sjukkassorna skulle således
få fastställa olika afgifter alltefter som medlem vore tillförsäkrad större
eller mindre ersättning vid sjukdomsfall från annat håll. An mera in-
veckladt blir här påpekade förhållande för sådana medlemmar, som till¬
höra mera än en sjukkassa, hvilken möjlighet ju lämnats öppen åt alla
dem, hvilka vid lagens utfärdande redan äro medlemmar i två eller
flera sjukkassor. Om det nu skulle ordnas så, att sjukhjälp i form af
olycksfällsersättning för sådan medlem skulle utbetalas endast från ett
håll, hvilken af sjukkassorna skulle då utbetala denna hjälp? Men så en
annan sak! Skall den sjukhjälp, som erhålles från en kassa, räknas
som sådan utfäst sjukhjälp, för hvilken annan sjukkassa, i hvilken den
sjuke är medlem, kan göra afdrag vid utbetalande af sjukhjälpen, och
i sådant fall, huru skall detta förhållande ordnas med hänsyn till afgifts-
betalningen? Skall från en sjukkassa bekommen sjukhjälp kunna med¬
räknas bland sådan hjälp, för hvilken annan kassa kan göra inskränk¬
ningar vid sin utbetalning af sjukhjälp, synes också som om rätten
att tillhöra mera än en sjukkassa blir tämligen illusorisk.
Utom dessa rent praktiska svårigheter med ifrågavarande bestäm¬
melsers tillämpning kunna äfven framhållas betänkligheter ur principiell
synpunkt mot angifna lagbestämmelser, detta särskilt om man förut¬
sätter, att industrien bör bära alla utgifter för olycksfällsersättning.
Blefve dessa bestämmelser lag, ligger nämligen därefter nära till hands, att
arbetsgifvare svara de arbetare, som fordra försäkring äfven under karens¬
tiden, med hänvisning till att sjukkassorna äro pliktiga att utbetala så¬
dan ersättning, hvarigenom nytt hinder restes för genomförande af
detta berättigade kraf.
Ett annat missförhållande med lagförslaget uppstår därigenom, att
efter lagens antagande fortfarande kan finnas möjlighet att förknippa
arbetsanställning med skyldighet att tillhöra viss sjukkassa.
7
Riksdagens Särskilda Utskotts (Nr 3) Utlåtande Nr 9.
Lagen innehåller nämligen, att ingen (som ej vid densammas ikraft¬
trädande är medlem af 2 eller flera kassor) sedermera kan få blifva
medlem af mera än en sjukkassa. Men arbetsanställningkan förknippas med
skyldighet att tillhöra vid arbetsplatsen befintlig sjukkassa, hvaraf så¬
ledes följer, att medlem, som tillhör en kanske god sjukkassa, vid erhål¬
lande af arbete å sådan plats pressas att utgå ur den sjukkassa, där
han förut är medlem. Detta är i och för sig oegentligt, men konsekven¬
serna däraf blifva rent af grymma och meningslösa genom den bestämmelse
som återfinnes i lagförslagets § 11 sista delen. Där är nämligen stad¬
gadt, att sjukkassa skall äga att utesluta medlem som lämnat visst yrke
eller viss anställning, om han tillhört kassan kortare tid än tio år eller,
där han uppnått 45 års ålder, 5 år.
Genom dessa bestämmelser skulle således följande förhållande kunna
inträffa: En sjukkassemedlem ombyter arbetsplats vid låt oss säga 38 år.
Han tvingas därigenom ur sin sjukkassa och in i kassan vid nya arbets¬
platsen. Af någon anledning måste han lämna denna anställning vid
44 år. Han uteslutes därmed ur den sjukkassa han tvingats in i. Nu.
har han emellertid hunnit till den ålder, att han har svårt vinna in¬
träde i annan sjukkassa, och står således utan all sjukförsäkring när
han hunnit till sådan ålder, att fara för sjukdom, enligt allt hvad man
känner, är större än vid unga år. Tydligt är därför, att en sådan
tvångsmöjlighet ej kan få tillåtas efter nu föreliggande lagförslags
antagande. Men dessutom måste det anses orimligt, att medlem skall
kunna uteslutas ur sjukkassa af sådan anledning, som att han byter
anställning sedan han nått upp mot 40 år och däröfver, eller öfver¬
hufvud taget när han tillhört kassan 5 år. Äfven i detta afseende
synes därför nödvändigt att företaga en ändring af lagförslaget.
Mycket kunde äfven vara att anmärka mot den mängd af bestäm¬
melser, som tillkommit för att i sjukkasselagen uppnå öfverensstäm¬
melse med det för årets Riksdag framlagda förslaget till lag om föreningar,
men då väl får förutsättas, att de komma att anpassas med hänsyn till
hvad som blir beslutadt i föreningslagen, eller, om denna ej vinner
Riksdagens bifall, rent af bort bortfalla, torde vara öfverflödigt att nu
ingå därpå.
Med stöd af hvad sålunda anförts hemställes:
att Riksdagen ville besluta sådan ändring af Kungl.
Maj:ts förslag till lag om sjukkassor, att bestämmel¬
serna i andra stycket af mom. 8 i § 15 och andra
stycket af § 18 måtte ur lagen uteslutas; samt
8
Riksdagens Särskilda Utskotts (Nr 3) Utlåtande Nr 9.
att på lämplig plats i lagförslaget eller genom
särskild lag må införas en ny bestämmelse af följande
lydelse:
Arbetsanställning får ej förknippas med skyldighet
att tillhöra viss sjukkassa för person, som bevisligen
redan tillhör annan sjukkassa, hvari han är tillförsäk¬
rad minst så stor sjukhjälp, som den i denna lag före-
skrifna;
att vidare den förändringen vidtages i § 11, att
medlem, som fyllt 40 år eller som varit medlem 5 år
af sjukkassa, ej skall kunna ur densamma uteslutas
allenast af den anledning, att han lämnar viss an¬
ställning ;
äfvensom att de jämkningar i redaktionen af andra
§§ i lagförslaget må vidtagas, som tilläfventyrs kunna
blifva en följd af förenämnda ändringsförslag.))
Riksdagens Särskilda Utskotts (Nr 8) Utlåtande Nr 9.
9
Utskottets yttrande.
Nu gällande lag om sjukkassor af den 30 oktober 1891 blef den
enda omedelbara frukten i lagstiftningsväg af det stora betänkande
rörande flere af socialförsäkringens viktigaste grenar, som afgafs af
den äldre arbetarförsäkringskommittén. Denna lag, som endast till
ringa del motsvarar hvad af nämnda kommitté föreslagits till det fri¬
villiga sjukkasseväsendets ordnande, är väsentligen allenast en registre-
ringsförfattning, i det den innehåller blott få bestämmelser till den af-
sedda verksamhetens materiella reglerande. Äfven efter denna lags
tillkomst hafva sålunda sjukkassorna haft en nästan fullständig frihet
med afseende å inrättandet af sin verksamhet. Hurusom vårt lands
sjukkasserörelse, hvilken i närvarande tid nått sådan utveckling, att
densamma kan betecknas såsom en verkligt betydande folkrörelse, un¬
der denna frihet förstått att i det hela så ordna och utöfva sin verk¬
samhet, att den är värd all uppskattning, är väl kändt och erkändt.
Men å andra sidan må det icke förnekas, att denna rörelse under sin
i synnerhet under de senare årtiondena snabba tillväxt kommit att förete
vissa drag, hvilka måste anses främmande för densamma eller skadliga
för dess utveckling och samhällsnyttighet. Detta förhållande har ock
sedan länge erkänts bland dem, som själfva deltaga i verksamheten
i fråga.
Emellertid skulle det blifva från Riksdagens sida, som initiativet
till åstadkommande af en förbättrad lagstiftning för sjukkassorna utgick.
I anledning af antagandet af 1903 års lag om försäkringsrörelse, i
hvars 163 § förklaras, att lagen ej äger tillämpning å sjuk- och be¬
grafningskassa eller annan dylik understödsförening, hvars verksamhet
icke afser affärsmässigt drifvande af försäkringsrörelse, anförde Riks¬
dagen i skrifvelse till Kung!. Maj:t den 20 maj 1903, bland annat, att
det med hänsyn till storleken af de belopp som under namn af be-
grafningslijälp utginge från vissa sjuk- och begrafuingskassor, syntes
Riksdagen tvifvelaktigt, huruvida den verksamhet, som sålunda ut-
öfvades af berörda kassor, rätteligen vore att anse som egentlig sjuk¬
kasserörelse; och anhöll Riksdagen fördenskull och af i öfrig! anförda
Bill. till Riksd. Prat. 1910. 9 Sami. 1 Afd. 9 Höft. 2
10
Riksdagens Särskilda Utskotts (Nr 3) Utlåtande Nr 9.
skal, att Kung!. Maj:t täcktes utreda, om och i hvad män den verk¬
samhet, som utöfvades af åtskilliga sjuk- och begrafningskassor, pen-
sionsanstalter och andra understödsföreningar, innefattade försäkrings¬
rörelse af beskaffenhet att bestämmelserna i lagen därom helt eller
delvis borde äga tillämpning på dem, samt därefter framlägga förslag
till de lagbestämmelser i ämnet, hvartill utredningen kunde föranleda.
Sedan Kungl. Maj:t med föranledande af denna anhållan förordnat sär¬
skilda kommitterade att biträda vid den begärda utredningen, afgåfvo
dessa den 2 december 1905 betänkande med förslag till lag om under¬
stödsföreningar.
På sätt detta lagförslags titel utmärker, var detsamma afsedt att
gälla ej blott sjukkassor utan ock alla andra slags understödsföreningar.
På grund af detta förhållande väckte förslaget gensagor från sjuk¬
kassornas sida. De förklarade, att den föreslagna lagen, hvad sjuk¬
kassorna anginge, icke vore tillräckligt ingående och ej heller eljest
lämpad att i tillfredsställande grad tillgodose deras särskilda behof af
lagstiftning. Förslaget föranledde ej proposition till Riksdagen.
I stället blef inom civildepartementet under år 1906 med biträde
af tillkallad sakkunnig upprättadt ett förslag till särskild lagstiftning
för sjukkassor och högsta domstolens yttrande däröfver inhämtadt.
Men ej heller detta förslag blef förelagdt Riksdagen till antagande.
Den 29 november 1907 gaf Kungl. Maj:t ånyo bifall till verk¬
ställande inom civildepartementet med biträde utaf särskilda sakkunniga
af utredning och uppgörande af förslag till ny lagstiftning om sjuk¬
kassor. De sedermera tillkallade sakkunnigas betänkande afgafs den
30 juni 1909; och är Kungl. Maj:ts förevarande lagförslag grundad! på
detsamma.
Vid granskningen af lagförslaget har till utskottets förfogande
förelegat, förutom de sakkunnigas betänkande, ej mindre de af Kungl.
Maj:t från kommerskollegium, riksförsäkringsanstalten och styrelsen för
Sveriges allmänna sjukkasseförbund infordrade yttranden öfver för¬
slaget än äfven dels två af öfverdirektören för försäkringsinspektionen
i anledning af förslaget upprättade promemorior, hvilka af öfverdirek-
tören ingifvits, den första under oktober 1909, till chefen för civil¬
departementet med förklaring att försäkringsinspektionen ansett den¬
samma förelagd tid för afgifvande af yttrande öfver lagförslaget allt¬
för kort för utarbetande af ett officiellt utlåtande, dels ock utaf enskilda
och korporationer afgifna uttalanden rörande förslaget.
I fråga om de ledande grundsatserna för ifrågavarande förslag får
utskottet hänvisa till de sakkunnigas betänkande samt de vid förslaget
11
Riksdagens Särskilda Utskotts (Nr 3) Utlåtande Nr 9,
fogade utdrag af protokoll i statsrådet och lagrådet. Här må allenast
beröras ett par af de hufvud frågor, hvilkas beaktande förslagets inne¬
håll påkallar.
En dylik hufvudfråga är i första rummet den, huruvida, då nu i
viss omfattning spörsmålet om lagstiftning rörande sjukförsäkring af
social natur förelagts Riksdagen till beslut, en sådan lagstiftning bör
vara fotad på grundsatsen om tvång till försäkring eller bör afse ett
ordnande af den frivilliga sjukkasseverksamheten. Beträffande denna
frågas allmänna läge för det närvarande får utskottet till en början
hänvisa till följande uttalanden i inledningen till motiveringen för de
sakkunnigas betänkande.
»I vårt land finnes sedan längre tid tillbaka en hufvudsakligen inom
de mindre bemedlade befolkningslagren arbetande själfhjälpsverksamhet,
sjukkasseväsendet, åsyftande att bereda tillfälle att genom medlemskap
i sjukkassa vinna nödtorftig trygghet mot den ekonomiska risken af
sjukdom. Då det nu gäller ett förnyadt ordnande på lagstiftningens väg
af sjukkassornas verksamhet, möter, i anslutning till hvad ofvan ytt¬
rats, främst af alla den frågan, huruvida staten fortfarande bör stanna
vid att i lämplig befunnen grad ordna och i öfrigt främja den frivilliga
sjukkasseverksamhet, som redan finnes och som under senare årtionden
nått en icke ringa utveckling och styrka, eller om staten, efter många
exempel från utlandet, bör tillgripa en lagstiftning, hvarigenom försäk¬
ring i sjukkassa göres obligatorisk för de befolkningsklasser, hvilkas
behof af, att trygghet i ekonomiskt hänseende beredes dem, när arbets¬
kraften brutits af sjukdom, sjmes närmast böra tillgodoses.
Redan vid det förberedande arbetet till nu gällande lag om sjuk¬
kassor den 30 oktober 1891 var under öfvervägande, huruvida obliga¬
torisk sjukförsäkring borde införas eller ej. Tyskland hade då genom
lagen den 15 juni 1883 först bland alla länder infört lagstadgad sjuk¬
försäkring för större delen af arbetarklassen, och Österrike hade genom
lagen den 30 mars 1888 följt exemplet. Den af Kungl. Maj:t den 3
oktober 1884 tillsatta arbetarförsäkringskommittén, äldre arbetarförsäk-
ringskommittén, utgick i sitt utlåtande den 24 oktober 1889 med förslag
till lag om sjukkassor från den grundsatsen, att det, å ena sidan, vore
förkastligt att genom några åtgärder från statens sida försvaga den
enskilda företagsamhet, som gifvit upphof åt hjälpkasse väsen det, men
att, å den andra, eu mera betryggande organisation däraf vore önskvärd.
Kommittén föreslog därför, utan att vilja lägga något band på den fri¬
villiga associationen för sådana ändamål och med sådan organisation
som de dittillsvarande hjälp kassorna, att staten skulle söka genom vissa
12
Riksdagens Särskilda Utskotts (Nr 3) Utlåtande Nr 9.
beviljade förmåner uppmuntra till nydaning eller omdaning af hjälp-
kassor, som frivilligt ställde sig under offentlig kontroll och underkastade
sig vissa af lagstiftningen fastställda regler.
Skälen för afvisande af en tvångsförsäkring angåfvos af kommittén
i hufvudsak sålunda: Om en obligatorisk sjukförsäkring infördes,
kunde man visserligen snabbare komma därhän, att det stora flertalet
af den kroppsarbetande befolkningen, hvilken i synnerhet vore i behof
af understöd vid sjukomsfall, finge sig dylikt understöd tillförsäkradt.
Det vore ock uppenbart, att obligatoriska sjukkassor borde och lättare
än de frivilliga kunde underkastas i detalj gående bestämmelser och en
offentlig tillsyn öfver deras efterlefnad, hvarigenom kassornas verksamhet
och ständiga vederhäftighet kunde bättre betryggas. Kommittén hade
dock icke af dessa skäl funnit sig föranlåten att föreslå införandet af
en obligatorisk sjukförsäkring. Endast i de fall, där det enskilda initiativet,
i brist vare sig af insikt och god vilja eller af förmåga, icke kunde för¬
väntas skola fylla en uppgift af oomtvistlig vikt på arbetarförsäkringens
område, kunde kommittén förorda en tvångslagstiftning. Enligt kom¬
mitténs åsikt förelåge ej med afseende å sjukförsäkringen detta villkor.
Kommittén hade förut i sitt utlåtande framhållit sjukkasseväsendets såväl
otillräckliga utbredning som flerehanda brister i organisationen. Men å andra
sidan kunde man ej annat än i densamma erkänna ett vackert och lofvande
resultat, af de små krafternas frivilliga sammanslutning, och kommittén
hade ej heller anledning betvifla, det denna frivilliga verksamhet, om
den erhölle rättsligt stöd af lagstiftningen och ekonomisk uppmuntran
af det allmänna, skulle ernå en i det hela tillfredsställande utveckling.
I hvarje fall syntes det vara den naturligaste vägen att, innan tvånget
anlitades,^ tillse hvad själfhjälpen, rätt understödd, förmådde uträtta.
Kommittén hölle ock före, att man icke ägde anledning att så högt anslå
värdet af de resultat, i och för sig betraktade, som genom en obliga¬
torisk sjukförsäkring skulle vinnas, emedan den ansåge det lagliga tvångets
utsträckande till detta område stå i strid med själfva beskaffenheten af
detta slag. af arbetarförsäkring. Lika väl som det sade sig själft, att
utan lagstiftningens tvång försäkring mot olycksfall i arbetet eller än
mer ålderdomsförsäkring ej skulle komma till stånd i en behofvet något
så när motsvarande utsträckning och i en under alla förhållanden betryg¬
gande form, och lika väl som dessa grenar af arbetarförsäkringen ägnade
sig för statens centraliserande åtgärder, lika visst vore det å andra sidan,
såväl att. sjukförsäkringen på rent frivillig grund bragts till en utveck-
l.ing, hvilken man icke på den vägen kunde vänta af de förstnämnda
törsäkringsarterna och hvilken i sig innebure möjligheten af en än större
13
Riksdagens Särskilda Utskotts (Nr 3) Utlåtande Nr 9.
tillväxt, som ock att sjukförsäkringen, i motsatts mot dem, icke blott
ägnade sig för utan fordrade en decentraliserad organisation i smärre
grupper af personer och inom trängre områden. Denna senare om¬
ständighet medförde särskildt en afsevärd svårighet att i vårt land med
dess glesa befolkning kunna på ett tillfredsställande sätt ordna obliga¬
toriska sjukkassor.
Sedan den tid, då äldre arbetarförsäkringskommitténs yttrande i
denna fråga afgafs, har den obligatoriska försäkringen funnit en vid¬
sträckt tillämpning i flere främmande länder. Härigenom har möjlighet
beredts att med stöd af i dessa länder vunnen erfarenhet bilda sig en
säkrare uppfattning rörande fördelarna och olägenheterna af en på
lagstadgadt tvång grundad sjukförsäkring. Obestridligt synes vara, att
den obligatoriska försäkringens väg lättare än frivillighetens leder till
en tillfredsställande lösning af de problem, som af det sociala sjukför-
säkringsbeliofvet uppställas. Vid tvångsförsäkring kan man gifvetvis
snabbare och säkrare bereda dem, för hvilka sjukförsäkringen närmast
är afsedd, framför allt de egentliga kroppsarbetarna, delaktighet af för¬
säkringens förmåner; och där man utan starkare hänsyn till på detta
område bestående förhållanden öfvergår till ett ordnande af försäkringen
genom statens försorg på grundvalen af försäkringstvång, föreligger
vida större möjlighet att anordna och organisera sjukförsäkringen efter
rationella kraf samt att ernå den likformighet, som för en önskvärd
samverkan mellan försäkringens skilda organ är nödig. På grundvalen
af lagsladgad obligatorisk försäkring mot sjukdom i allmänhet kunna
ock jämförelsevis lätt och i tillfredsställande former uppbyggas viktiga
speciella grenar af den sociala sjukförsäkringen, såsom försäkring mot
snart öfvergående skada till följd af olycksfall i arbetet och moder-
skapsförsäkring.
I trots af de fördelar, ett obligatoriskt försäkringssystem utan tvif¬
vel innebär, ställer man sig i flere länder ännu afvisande mot dess in¬
förande. Närmast torde detta vara beroende dels på det motstånd, som
nämnda system framkallat bland den flerstädes mjrnket talrika del af be¬
folkningen, som redan omfattat frivillig sjukförsäkring, och dels på de
organisatoriska svårigheter och rubbningar af redan bestående förhållan¬
den, som anses förenade med ett ombyte af försäkringssystem. De
ganska vackra resultat, som den frivilliga sjukförsäkringen i olika länder
kunnat uppvisa, hafva äfvenledes åberopats såsom skäl för, att eu effek¬
tiv social sjukförsäkring kan vinnas utan försäkringstvång.
Hvad vårt land beträffar, synes den mening fortfarande vara för¬
härskande, att en tvångsförsäkring på nu ifrågavarande område icke
14
Riksdagens Särskilda Utskotts (Nr 3) Utlåtande Nr 9.
bör ifrågasättas, åtminstone icke för det närvarande. Enstaka uttalan¬
den till förmån för en dylik försäkring framkomma väl understundom,
men de synas i det hela förblifva oförstådda. Opinionen inom sjuk¬
kassorna är alltjämt i mycket öfvervägande grad emot tvångsförsäk-
ringssystemet. Berörda opinion livilar på den uppfattningen, att den
frivilliga sjukkasseverksamheten på ett i flere hänseenden tillfyllest¬
görande sätt tillgodoser ett allmänt behof inom vidsträckta lager af be¬
folkningen; att nämnda verksamhet äger betydande utvecklingsmöjlig¬
heter, hvilka, rätt tillgodogjorda, sätta densamma i stånd att i vidsträckt
mån fylla en social sjukförsäkrings uppgifter, samt att ändamålen med
en dylik försäkring sålunda kunna i det väsentliga vinnas utan omstör¬
tande rubbningar af bestående förhållanden och afskärande af den hittills¬
varande utvecklingen. Det har i förevarande ämne framhållits, att de
nuvarande sjukkassornas verksamhet sträckte sig betydligt utöfver det
område, till hvilket obligatorisk sjukförsäkring ansetts böra begränsas, och
lämnade rum för beaktande af intressen, hvilka icke ägde anspråk på att
vid tvångsförsäkring blifva uppmäi-ksammade. Så vore förhållandet t. ex.
i afseende å begrafningshjälpens storlek och sjukkasseverksamhetens an¬
knytning till nykterhetsintresset. Särskild! har betonats hurusom det icke
vore antagligt, att en obligatorisk sjukförsäkring snarligen komme att
sträcka sig till alla de skilda befolkningslager, som nu toge del i den frivilliga
sjukkasseverksamheten och för hvilka sjukförsäkring vore ett viktigt
behof, men att emellertid, då en väsentlig del åt medlemsbeståndet in¬
om de nuvarande sjukkassorna komme att omfattas af en obligatorisk
sjukförsäkring, en dylik försäkring, anordnad vid sidan af den äldre
frivilliga, skulle verka upplösande på denna, till men för de ingalunda
fåtaliga däri deltagande, som näppeligen komme att inom en närmare
framtid beröras af försäkringstvånget. Införande af obligatorisk sjuk¬
försäkring vore, enligt hvad sålunda anförts, svårligen under närvarande
förhållanden påkalladt eller ens önskvärd!, ja, man hade redan hunnit
så långt på grundvalen af frivillighet, att det rent af syntes vara för
sent att beträda den obligatoriska försäkringens väg. En utveckling
och fullkomning af den frivilliga sjukkasseverksamheten vore emellertid
behöflig. Härtill funnes förvisso möjligheter, dock fordrades härför ett
kraftigare stöd från statens sida, såväl ekonomiskt som genom lagstift¬
ningen. Med hänsyn till de pågående liflliga utvecklingssträfvandena
vore ett synnerligen lämpligt ögonblick för statens ingripande nu för
handen, medan åter ett uppskof, eu tvekan inför alternativen obligatorisk
eller frivillig sjukförsäkring skulle kunna verka mycket ofördelaktigt.))
Riksdagens Särskilda Utskotts (Nr 3) Utlåtande Nr .9.
15
Något längre fram i motiveringen heter det vidare:
»När det gäller att i vårt land kraftigare än hittills främja det be¬
tydelsefulla statsändamål, som en omfattande sjukförsäkring för de mindre
bemedlade i samhället utgör, finnas hufvudsakligen två vägar att gå:
antingen att en i görlig män omfattande och effektiv tvångsförsäkring
införes, eller och att staten lämnar den befintliga, på frivillighetens grund
byggda sjukkasseverksamheten ett i jämförelse med nuvarande förhållanden
afsevärdt ökadt och till sin fördelning annorlunda ordnadt statsbidrag,
äfvensom samtidigt härmed söker på lagstiftningens väg trygga, att
sjukkassornas verksamhet planlägges och utöfvas efter rationella, med
sjukkasseverksamhetens samhälleliga uppgift öfverensstämmande grunder.
Det uppdrag att inom civildepartementet biträda vid uppgörande
af förslag till lag angående sjukkassor, som lämnats de sakkunniga, har,
enligt hvad herr Statsrådet meddelat, afsedt förslag till den nuvarande,
på frivillighetens grund hvilande sjukkasseverksamhetens ordnande, så
att densamma måtte blifva reglerad och handhafd på ett såväl från det
allmännas som från sjukkassemedlemmarnas synpunkt rationellt sätt.
Vid upprättande af det lagförslag angående den frivilliga sjuk¬
kasseverksamheten, som de sakkunnigas arbete sålunda skolat afse,
hade det utan tvifvel varit önskvärd!, att sådana bestämmelser kunnat
föreslås, som förmått väsentligen underlätta en framtida öfvergång till
tvångsförsäkring. Detta har dock icke i större omfattning varit möjligt
utan fara att öfver höfvan inskränka sjukkassornas frihet eller tvinga
dem till en mera betydande omläggning af deras hittillsvarande verk¬
samhet. Åtskilliga af de föreslagna bestämmelserna torde emellertid
genom den större likformighet och. effektivitet hos sjukkasseverksam¬
heten, som de äro ägnade att befordra, underlätta ett systemskifte, när
tiden därför må finnas vara inne.»
Beträffande de skäl, hvilka föranledt bestämmandet af de sakkunnigas
uppdrag på sätt enligt sist citerade uttalande skett, hänvisar utskottet till
chefens för civildepartementet yttrande till statsrådsprotokollet vid fat¬
tande af beslut om framläggande för Riksdagen af förevarande proposi¬
tion (se sid. 117—119 i propositionen). Utskottet vill emellertid för sin
del än ytterligare betona, att inför spörsmålet om lagstiftning för social
sjukförsäkring i vårt land frågan icke gäller, huruvida teoretiskt och i all¬
mänhet tvångsförsäkring bör tillerkännas företräde framför frivillig sjuk-
kasseverksamhet. Utan frågan bär rätteligen ställas sålunda: är det med
afseende å våra förhållanden och med hänsyn till dessa förhållandens ge¬
staltning för närvarande riktigt, att nu för obestämd tid afvisa tillgodo¬
seendet af vår frivilliga sjukkasserörelses erkändt starka behof af för-
16 Riksdagens Särskilda Utskotts (Nr 3) Utlåtande Nr 9.
bättrad lagstiftning, och att göra det på den grund, att dessförinnan
den för införande af sjukförsäkringstvång nödiga utredning bör verk¬
ställas samt därur framgångna lagförslag genomföras?
Utskottet bar icke tvekat att besvara denna fråga nekande. In¬
vändning mot riktigheten af en sådan utskottets uppfattning synes ej
kunna framställas af annan än den, som dels anser att vårt land nu
omedelbarligen bör skrida till införande af sjukförsäkringstvång, dels
ock tillika är öfvertygad därom, att hvarje förbättring af lagstiftningen
för det frivilliga sjukkasseväsendet är ett afgjordt hinder för hans
nämnda önskemål. Med afseende å en dylik ståndpunk får utskottet
anföra, att enligt dess mening icke något starkare, ännu mindre något
afgörande skäl blifvit förebragt för riktigheten af en öfvertygelse, sådan
som den sist refererade. Fasthellre håller utskottet före, att frågan om
obligatorisk sjukförsäkring skall af de föreliggande förhållandena i vårt
land på socialförsäkringens område tryggt i sin ordning bäras fram till
sitt slutliga afgörande. Ålderdoms- och invaliditets- samt moderskaps-
försäkring äro under utredning, och spörsmålet om gällande lags om
olycksfallsersättning utbytande mot obligatorisk olycksfallsförsäkring är
föremål för myndigheters och statsmakternas ständiga uppmärksamhet.
I mån som dessa socialförsäkringsuppgifter nalkas sin lösning skall
säkerligen också frågan om sjukförsäkringstvånget skrida framåt, och,
om ej förr, skall den, sedan en eller flere af berörda uppgifter ordnats,
stå inför sitt definitiva afgörande.
En annan fråga af allmän vikt för den ifrågasatta lagstiftningen,
hvilken också under förarbetena till densamma uppmärksammats, hänför
sig till det förhållande, att lagförslaget ej lämnar tillfälle för sjukkassa
att vinna fullständig rättsförmåga genom registrering utan att därmed
förbindes skyldighet att underkasta sig de i förslaget gifna reglerna
rörande verksamhetens materiella ordnande. Det torde nämligen
kunna förekomma att, särskilt inom mera gynsamt ställda lager af
befolkningen, sjukkassor bildas, för hvilka icke alla de nämnda reg¬
lerna kunna anses behöfliga och hvilka kassor icke göra anspråk på
understöd från det allmänna. Kassor af denna art torde emellertid på
sätt chefens för civildepartementet yttrande vid förevarande propositions
beslutande angifver och, såvidt utskottet har sig bekant, ej förekomma
i någon större omfattning. Vidare bör det ej heller förbises, att be¬
redande af sådant tillfälle till registrering, som ofvan angifvits, skulle
kunna åstadkomma en splittring af de rättspersonliga sjukkassorna i
tvänne grupper till skada för hela sjukkasserörelsens samhällsnyttighet
Riksdagens Särskilda Utskotts (Nr 3) Utlåtande Nr 9.
17
samt, hvad anginge den materiellt oreglerade gruppen, till fara för det
tillbörliga skyddandet af betydelsefulla intressen för medlemmarna. Med
hänsyn till hvad sålunda anförts har utskottet funnit att nu ifrågakomna
förhållande ej böra anses innefatta anledning till uppskof med ifråga¬
varande betydelsefulla lagstiftnings genomförande.
I detta sammanhang vill utskottet hafva uttalat, att utskottet för
sin del funnit inrättandet af en utaf förtroendemän för sjukkassorna
sammansatt nämnd med uppgift, på sätt lagförslaget innehåller, att med
tillsynsmyndigheten samråda rörande sjukkasseverksamhetens angelägen¬
heter vara ägnadt att väsentligt främja denna verksamhet.
Utskottet anser förevarande förslag vara af beskaffenhet att kunna
läggas till grund för lagstiftning i ämnet. Den granskning af förslaget
samt i anledning däraf väckta, ofvan omförmälda motioner, som utskottet
företagit, har i fråga om nedan upptagna §§ gifvit anledning till följande
erinringar:
2 §•
Förslagets förarbeten utvisa, att det varit allenast med tvekan, som
förslaget medgifvit sjukkassa att under namn af begrafningshjälp ut¬
fästa så högt belopp som 500 kronor att utgå vid medlems frånfälle.
Den uppfattningen, att begrafningshjälp till högt belopp icke rätteligen
inginge i sjukkasseverksamhetens egentliga uppgift, kommer ock i själfva
lagförslaget till synes särskildt därutinnan, att i kassa med högre be¬
grafningshjälp än 200 kronor begrafningshjälpsverksamheten skall hållas
så vidt möjligt ekonomiskt fullständigt skild från sjukhjälpsverksam-
heten, (§§ 20, 22, 23, 26). Genom denna ekonomiska tudelning hafva
visserligen de svårare olägenheterna vid en förening af sjukhjälpsverk-
samheten med beredande af högre begrafningshjälp inom samma sjuk¬
kassa blifvit aflägsnade. Men redan en sådan tudelning af en sjuk¬
kassa torde i och för sig innebära vissa olägenheter. Eu verksamhet
för meddelande af sju k hjälp är otvifvelaktigt af annan karaktär än be¬
redande af begrafningshjälp; och jämväl de ekonomiska villkoren för
ett bestående utöfvande af den ena verksamheten äro skilda från dem,
som måste uppställas för den andra. Då nu sjukkassornas egentliga
uppgift fäller inom sjukhjälpsverksamheten, bör dennas utöfvande icke
tyngas eller äfventyras genom förening därmed af en verksamhet för
meddelande af högre begrafningshjälp. Utskottet har fördenskull fun¬
nit önskvärdt, att det högsta medgifna beloppet för registrerad sjuk¬
kassas begrafningshjälp sättes till lägre siffra än 500 kronor.
Bill. till Jlihsd. Prof. 1910. ,9 Sami. 1 Afd. 9 Höft.
3
18
Riksdagens Särskilda Utskotts (Nr 3) Utlåtande Nr 9.
En undersökning af förekommande begrafningshjälpsbelopp visar,
att ej flere än ett 70-tal kassor gifva högre begrafningshjälp än 200
kronor, äfvensom att åtskilliga af dem upptaga bidrag till bestridande
af utgifterna för denna verksamhetsgren allenast medelst uttaxering.
Elera af dessa kassor äro ock jämförelsevis stora och starka kassor;
och man torde kunna hoppas, att ett särskiljande af de två verksam¬
hetsgrenarna på två särskilda kassor, en för begrafningshjälp eller högre
sådan och eu för sjukhjälp eller för sjukhjälp och lägre begrafningshjälp,
skall kunna genomföras utan att föranleda hela deras betydelsefulla
verksamhets nedläggande.
På grund af det nu anförda har utskottet ansett sig böra förorda,
att sjukkassa ej må tillåtas meddela högre begrafningshjälp än 200
kronor. Utskottet har emellertid funnit ett undantag från denna regel
vara under vissa förutsättningar påkalladt.
Skall nämligen eu redan vid den föreslagna lagens ikraftträdande
befintlig och vid viss tidigare tidpunkt registrerad sjukkassa enligt sina
vid sistnämnda tid gällande stadgar bereda högre begrafningshjälp än
200 kronor — dock icke högre än 500 kronor — så synes sådan kassa
otvifvelaktigt böra tillåtas att fullgöra hvad dess stadgar sålunda ålagt
eller medgifvit den, gentemot dem af kassans medlemmar, åt hvilka
den högre begrafningshjälpen var vid ofvanberörda tidigare tid¬
punkt utlefvad. Den tidpunkt, som nyss afsetts, bör af lätt insedda
skäl ej få sammanfalla med tiden för lagens ikraftträdande, utan har
utskottet föreslagit, att den bestämmes till tiden för lagens utfärdande.
Har sjukkassa, hvarom nu är fråga, för afsikt att begagna sig af nyss-
berörda tillåtelse, bör kassan tillkännagifva denna afsikt i ansökningen
om registrering enligt den nya lagen. Och har så skett, böra enligt
utskottets mening för kassan gälla de i förslaget särskild! beträffande
ekonomiskt delad kassa och dess begrafniugshjälpsverksamhet upptagna
bestämmelser.
Af hvad utskottet sålunda föreslagit hafva påkallats dels ändrin¬
gar af åtskilliga förslagets §§ och dels särskilda bestämmelser i en ny §.
Andringarna afse förslagets §§ 2, 16, 19, 20, 22, 23, 25, 26, 84, 92,
94, 109 och 116. De särskilda bestämmelserna äro sammanförda i en
ny 117 §, hvilket medfört, att förslagets § med detta nummer af ut¬
skottet gifvits paragrafnummer 118.
4 §.
Herr Hagberg har i sin härofvan först intagna motion yrkat, att i
förevarande § ordet »etthundra» måtte ersättas med ordet »femtio». Med
19
Riksdagens Särskilda Utskotta (Nr 3) Utlutande Nr 9.
detta yrkande är enligt motionen afsedt, dels att bereda det betydande
antal befintliga sjukkassor, livilkas medlemsantal ej uppgår till 100, rätt
att redan vid det af berr Hagberg föreslagna medlemsantal varda re¬
gistrerade och ernå därmed förenade förmåner, dels ock att för ny¬
bildade sjukkassor underlätta registrerings vinnande och därmed möj¬
lighet att erhålla bidrag af statsmedel just under den tid, då dessa
kassor som mest vore i behof däraf.
Motionens syfte kan i mycket och särskilt i dess förra del före¬
falla behjärtansvärdt. Men störa betänkligheter synas dock möta mot
bifall därtill. Omsorgen om bevarandet af sjukkassornas förmåga att
fullgöra sina förbindelser utan att kassan varder alltför oförmånlig' för
dess medlemmar fordrar obevekligen, att kassan äger ett medlems¬
antal, som icke redan från början är alltför ringa. Redan ett medlems¬
antal af 100 måste nog i regel anses lågt. Att förslaget godkänt detta
låga tal såsom tillfyllest för registrering beror just af en önskan, att,
så långt försvarligt synts vara, tillgodose det af motionären framhållna
syftet, särskildt dess ofvan återgifna förra del.
Nu är emellertid sant, på sätt jämväl förslagets affattning af före¬
varande § gifver vid handen, att under särskilda omständigheter regi¬
strering kan vara tillrådlig jämväl för sjukkassa med mindre antal med¬
lemmar än 100. Sådana särskilda omständigheter utgöra t. ex. följande
förhållanden: att kassans ekonomi kan anses vara genom redan be¬
fintliga tillgångar eller utfästa bidrag särskildt tryggad; att en fort-
bestående rekrytering i sådan omfattning, att kassans medlemsantal ej
kommer att ytterligare sjunka, är att anse såsom på något sätt garan¬
terad eller, än hellre, att en ökning af medlemsantalet inom kortare
tid framstår såsom säkert påräknelig; att kassan har att med någon
visshet förvänta intervention vid inträffadt ekonomiskt trångmål; att
lokala förhållanden, såsom aflägsen belägenhet och gles befolkning,
låta förefintligheten af en sjukkassa på orten framträda såsom särskildt
önskvärd o. s. v.
Vidare må framhållas, att vår sjukkasserörelse för närvarande före¬
ter en benägenhet till splittring i alltför små kassor. Denna splittring
är i afsevärd grad ogynsam ej blott ur den ofvan berörda synpunkten
af fara för de särskilda kassornas framtida solvens utan ock i flera
andra hänseenden. Den verkar gärna till minskning af kassornas pre¬
stationer och därigenom till sänkning af deras effektivitet och nytta såväl
för de enskilda medlemmarna som från samhällets synpunkt; den för¬
anleder att sjukkasserörelsen i dess helhet tager i anspråk större kost-
20 Riksdagens Särskilda TJtskotts (Nr 3) Utlåtande Nr 9.
nader och mera arbete än nödigt; den tiar ock understundom fått tjäna
för sjukkasseverksamheten alldeles främmande eller obehöriga intressen.
Från en annan sida sedt visar det sig, dels att de små kassorna
ofta i större antal förekomma på orter med tätare befolkning, där de
behöfliga kassorna således borde kunna vinna större medlemsantal, och
dels att själfva den verksamhet, de skilda kassorna på samma eller
närbelägna platser enligt sina stadgar hafva att fullfölja, inbördes före¬
ter så obetydliga afvikelse!-, att kassorna borde kunna utan men och
till allas nytta antingen förenas i eu. eller få större kassor eller ock
den ena kassan ansluta sig såsom lokalafdelning till den andra.
Nekas kan emellertid icke, att gränsfall af ömmande beskaffenhet
kunna förekomma. Sådant torde emellertid icke kunna undvikas, huru
än den för registrering erforderliga siffran bestämmes, enär denna siffra
alltid måste blifva i viss mån godtycklig.
Hufvudsakligen med stöd af nu antydda skäl kan utskottet ej till¬
styrka bifall till herr Hagbergs i förevarande motion gjorda hemställan.
Men vill utskottet i detta sammanhang uttala den förväntan, att en
blifvande tillsynsmyndighet skall veta att så tillämpa den pröfningsrätt,
ifrågavarande § lägger i dess hand, att berättigade intressen må i görlig
mån vinna beaktande.
Allenast en konsekvens af hvad herr Hagberg yrkat i sin härofvan
ifrågakomma motion utgör samma motionärs i motionen nr 314 gjorda
hemställan; och föranleder densamma fördenskull här ej annat utskottets
yttrande än en hänvisning till hvad ofvan anförts.
8 §•
I herrar Johanssons och Tengdahls förutnämnda motion har på an¬
förda grunder yrkats, bland annat, att på lämplig plats i. lagförslaget
eller genom särskild lag må införas en ny bestämmelse af följande
lydelse: »Arbetsanställning får ej förknippas med skyldighet att tillhöra
viss sjukkassa för person, som bevisligen redan tillhör annan sjukkassa,
hvari han är tillförsäkrad minst så stor sjukhjälp, som den i denna lag
föreskrift^)).
Motionärernas uti motionen i hvad den rörer ofvan återgifna yrkande
uttalade mening, att arbetsanställnings förknippande med skyldighet att
tillhöra viss sjukkassa, utgör ett missförhållande, delar utskottet så till
vida, som det knappast lärer kunna tänkas något fall, där det vore att
anse såsom i allo befogadt att i fråga om den, som redan är medlem
af registrerad sjukkassa, uppställa det villkor för hans antagande i
anställning, att han skall inträda i viss sjukkassa.
21
Riksdagens Särskilda Utskotts (Nr 3) Utlåtande Nr 9.
Ett förbud mot uppställandet af villkor, som nyss nämnts, infördt
i den nu ifrågavarande lagen eller åvägabragdt genom särskild lag, bar
utskottet funnit ligga utom området för den lagstiftning, hvarmed ut¬
skottet haft att taga befattning.
Till förhindrande af, att förbud af ifrågavarande slag uppställas, har
utskottet därför måst söka någon annan utväg. Utskottet har därvid
uppmärksammat, att i stadgarna för åtskilliga kassor förekommer be¬
stämmelse af innebörd, antingen, helt kort, att innehafvande af anställ¬
ning vid viss inrättning eller hos viss arbetsgivare medför plikt att
ingå i kassan, eller ock att enligt öfverenskommelse med angifven
arbetsgifvare antagande af anställning hos honom är förbundet med
sådan skyldighet. Ett införande i den tillämnade lagen om sjukkassor
af förbud mot upptagande i kassas stadgar af bestämmelse, som nu an-
gifvits, beträffande den, hvilken redan är medlem af annan registrerad
sjukkassa, kan väl icke, såsom utskottet ingalunda förbisett, förhindra
arbetsgifvare att vid antagande i anställning fästa förutnämnda villkor.
Men utskottet har menat, att förefintligheten i sjukkasselagen af ett
dylikt förbud skulle visa sig verka därhän, att ifrågakomna villkor ej
vidare uppställdes.
Hvad som anförts med tanke på förbindande af skyldighet att ingå
i viss sjukkassa med antagande af viss anställning äger tydligen lika
giltighet i fråga om samma skyldighets förknippande med inträde i viss
förening.
Utskottet har efter nu angifna öfverväganden funnit sig böra för¬
orda det tillägg till 8 §, som utskottets förslag upptager.
11 §■
Af skäl, som äga samband med hvad herrar Johansson och Teng-
dahl, enligt hvad ofvan vid 8 § angifvits, i sin motion yrkat, hafva
motionärerna jämväl hemställt att »den förändringen vidtages i § 11
att medlem, som fyllt 40 år eller som varit medlem 5 år af sjukkassa,
ej skall kunna ur densamma uteslutas allenast af den anledning, att
han lämnar viss anställning.))
Redan innan förevarande motion blifvit väckt hade inom utskottet
utarbetats ett förslag till ändring af den ifrågasatta lagens 11 § i den
riktning, motionärernas hemställan afser; och återfinnes innehållet af
samma förslag i utskottets nedan intagna lagförslag.
Hvad förevarande motion innehåller i afseende å 11 § har ej för-
anledt utskottet att frånträda samma förslag.
22
Riksdagens Särskilda Utskotts (Nr 3) Utlåtande Nr 9.
15 och 18 §§.
I herrar Johanssons och Tengdahls förntberörda motion har vidare
hemställts, »att bestämmelserna i andra stycket af mom. 8 i § 15 och
andra stycket af § 18 måtte nr lagen uteslutas)).
I motiveringen för denna hemställan hänleda motionärerna till en
början uppmärksamheten därå, att tidpunkten för olycksfalls inträffande
kan vara af betydelse för storleken af den sjukhjälpstid för viss tids¬
period (t. ex. kalenderår), hvartill den skadade är berättigad. Hvad
15 § mom. 8 i detta afseende innehåller är förestafvadt af önskan, att
i enlighet med sedan länge inom och utom Riksdagen uttalade önske¬
mål söka i görlig mån förlägga omhändertagandet af kortvariga eller
den tidigare perioden af långvarigare sjukdomar på grund af olycksfall
till sjukkassorna. För utrönande af den ekonomiska betydelsen för sjuk¬
kassorna att städse besörja nämnda omhändertagande d. v. s. äfven för
det fall att till och med hela den skadades sjukhjälpstid för viss tidsperiod
redan tagits i anspråk för tidigare sjukdomar, har under förarbetena för
lagförslaget verkställts omfattande undersökningar och beräkningar. Dessa
hafva gifvit vid handen, att ett dylikt åläggande får antagas medföra
allenast en mindre stegring af kassornas sjukhjälpskostnader, ej större
än att den med all sannolikhet blott, medför en jämförelsevis obetydlig*
ökning af de för kassorna erforderliga medlemsbidragen. Ifrågavarande
åläggande har ej heller annat än mycket undantagsvis framkallat utta¬
lande af betänkligheter från sjukkassornas egen sida. —- Skulle däremot,
såsom motionärerna synas mena att konsekvensen borde fordra, olycks¬
fallen ställas alldeles utom den vanliga sjukhjälpstiden på sådant sätt,
att för hvarje olycksfall sjukhjälp skulle meddelas intill sextioförsta
dagen, samtidigt som sjukhjälp för andra sjukdomar skulle utgå oaf¬
kortad t för den vanliga sjukhjälpstiden, så skulle sjukkassorna påläggas
en tunga, hvars storlek icke är känd, men kan befaras skola väsentligt
öfverstiga den, hvilken förutnämnda åläggande visat sig sannolikt medföra.
Hvad motionen i öfrigt innehåller beträffande förevarande §§, har
utskottet tunnit icke böra föranleda ändiung i lagförslaget.
Med afseende å hvad utskottet i anledning* af herrar Johanssons
och Tengdahls ifrågavarande motion sålunda samt vid 8 och 11 §§
härofvän uttalat, påkallar den i motionen sist gjorda hemställan ej något
utskottets yttrande.
28, SO, 39, 45, 48, 49, 60 och 79 §§.
De i dessa §§ af utskottet föreslagna ändringar motsvara aflagut-
Riksdagens Särskilda Utskotts (Nr 3) Utlåtande Nr 9. 23
skottet tillstyrkta ändringar i motsvarande §§ uti det för Riksdagen fram¬
lagda förslaget till lag om föreningar.
Den uti afdelningsrubriken närmast före 60 § vidtagna ändring är
beroende af hvad utskottet sålunda hemställt i fråga om 48 §.
53 §.
Den af utskottet föreslagna jämkning i denna paragrafs lydelse är
påkallad af viss del af hvad utskottet beträffande 48 § förordat.
57 §.
Utskottet har funnit sig böra i denna § föreslå den ändring, att
första stycket skall utgå och ersättas med en vid paragrafens tredje
stycke fogad bestämmelse af det innehåll, utskottets förslag utvisar.
Såväl innebörden af hvad sålunda förordats som anledningen därtill
torde vara så nära liggande, att någon särskild utveckling därutinnan
ej synts erforderlig.
58 §.
De i denna § af utskottet föreslagna ändringarna äro följder af
hvad utskottet hemställt i fråga om 39 och 57 §§.
87 §.
Den föreslagna ändringen af paragrafens första stycke har till
ändamål att bereda en enligt nu gällande lag om sjukkassor registrerad
sjukkassa enahanda skydd för dess firma under den tid, samma lag för-
blifver gällande för kassan, som tillkommer en enligt den nya lagen
registrerad sjukkassas firma.
Till förevarande paragraf har utskottet vidare förordat liknande
tillägg, som af lagutskottet föreslagits vid motsvarande paragraf i för¬
slaget till lag om föreningar. — Af detta tillägg har föranledts förslag-
om jämkning af ordalagen i 88 §.
89 §.
Utskottet har här föreslagit en förändring af paragrafens orda¬
lydelse till tydligare uttryckande af den mening, som lärer vara afsedd.
24
Riksdagens Särskilda Utskotts (Nr 3) Utlåtande Nr 9.
På grund af hvad utskottet ofvan anfört får utskottet hemställa:
l:o) att Riksdagen i anledning af Kungl. Maj:ts
ifrågavarande proposition måtte antaga följande för¬
slag till
(Kungl. Maj:ts förslag:) (Utskottets förslag:)
Lag¬
om
sjukkassor.
1 kap. Om registrerade sjukkassor.
Inledande bestämmelser.
1 §•
Sjukkassa, eller sådan förening för inbördes understöd, som afser
att utan affärsmässigt drifvande af försäkringsrörelse bereda antingen
enbart sjukhjälp eller ock såväl sjukhjälp som begrafningshjälp, må
kunna i enlighet med hvad i denna lag sägs varda registrerad.
Sjukkassa, hvilken allenast meddelar sjukhjälp samt afser att bereda
sådant understöd endast åt medlemmar af andra sjukkassor och ute¬
slutande eller hufvudsakligen för tid, för hvilken dessa medlemmar på
grund af redan åtnjuten sjukhjälp icke äro berättigade att för inträffad
sjukdom bekomma dylikt understöd från de särskilda kassorna, benämnes
härnedan fortsättningskassa.
Hvad i denna lag stadgas om sjukkassa i allmänhet äger tillämp¬
ning i afseende å fortsättningskassa i den mån, sådant finnes angifvet
i 3 kap.
2 §. 2 §.
Registrerad sjukkassa vare ej Registrerad sjukkassa vare ej
tillåtet att meddela högre begrät- tillåtet att meddela högre begraf¬
ningshjälp än femhundra kronor, ej ningshjälp än tvåhundra kronor, ej
heller att utöfva verksamhet, som heller att utöfva verksamhet, som
25
Biksdagens Särskilda Utskotts (Nr 3) Utlåtande Nr 9.
(Kungl. Maj:ts förslag:) (Utskottets förslag:)
uppenbarligen är främmande för det uppenbarligen är främmande för det
ändamål, kassan enligt 1 § har att ändamål, kassan enligt 1 § har att
fullfölja. fullfölja.
3 §■
Registrerad sjukkassa äger förvärfva rättigheter och ikläda sig
skyldigheter samt inför domstol och annan myndighet söka, kära och
svara.
För registrerad sjukkassas förbindelser häfta allenast kassans till¬
gångar, förfallna men ej guldna afgifter inräknade.
Om sjukkassas bildande.
4 §'
Sjukkassa skall för att kunna vinna registrering bestå af minst
etthundra medlemmar samt i enlighet med denna lag hafva antagit
stadgar och utsett styrelse. Därest särskilda omständigheter därtill
föranleda, kan registrering beviljas jämväl sjukkassa med mindre med¬
lemsantal än nyss nämnts, dock ej under tjugufem.
5 §.
Mom. 1. Ansökning om sjukkassas registrering skall göras af dess
styrelse.
I sådan ansökning skola uppgifvas:
dels styrelseledamöternas samt, där suppleanter i styrelsen utsetts,
deras fullständiga namn äfvensom nationalitet och hemvist,
dels ock, där befogenhet att teckna sjukkassans firma ej skall ut-
öfvas allenast af styrelsen, hvilken eller hvilka, hvar för sig eller gemen¬
samt, sådan befogenhet tillkommer.
Skall annan än styrelseledamot eller suppleant äga nämnda be¬
fogenhet, varde uppgift lämnad jämväl å hans fullständiga namn och
hemvist.
Mom. 2. Vid ansökningen skola fogas:
1) två exemplar af kassans stadgar;
2) afskrift af protokoll vid sammanträde med kassans medlemmar,
utvisande att stadgarna olif vit antagna och styrelse utsedd;
Bill. till Biksd. Prat. 1910. 9 Sami. 1 Afd. 9 Höft.
4
26
Riksdagens Särskilda Utskotts (Nr 3) Utlåtande Nr 9.
(Kung!. Maj ds förslag:) (Utskottets förslag:)
3) enligt fastställda formulär affattade uppgifter af styrelseleda¬
möterna rörande medlemmarnas antal samt fördelning efter kön, ålders¬
klasser och yrkesgrupper äfvensom angående af samfund, inrättning
eller enskild gjord utfästelse af bidrag till kassan.
De vid 1) och 2) angifna handlingar skola vara till riktigheten
styrkta af notarius publicus eller med styrelseledamöternas egenhän¬
diga, bevittnade namnunderskrifter. Å de vid 3) nämnda uppgifterna
skola styrelseledamöternas namnunderskrifter vara styrkta af vittnen.
6 §.
Sjukkassas stadgar skola angifva:
1) kassans firma;
2) huruvida kassan skall meddela allenast sjukhjälp eller därjämte
begrafningshjälp;
3) hvithet område kassans verksamhet skall omfatta;
4) den ort inom riket, där kassans styrelse skall hafva sitt säte;
5) de villkor, som skola gälla för inträde i kassan;
6) sjukhjälpens beskaffenhet och storlek samt förekommande be-
grafningshjälps belopp äfvensom tid och villkor för åtnjutande af nämnda
understöd;
7) de fasta afgifternas belopp eller erforderliga grunder för deras
beräknande;
8) huruvida uttaxering å medlemmarna skall kunna äga rum, äfven¬
som i hvilken ordning beslut därom skall fattas och efter hvilka grunder
beslutad uttaxering skall verkställas;
9) huru styrelsen skall sammansättas och grunderna för dess be¬
slutförhet;
10) huru medel, som icke äro erforderliga för löpande utgifter,
skola göras fruktbärande och säkerhetshandlingar förvaras;
11) huru de medel må användas, hvilka på grund af medgifvande
enligt 25 § icke skola afsättas till fond;
12) huru revision af styrelsens förvaltning skall ske;
13) huru ofta ordinarie sjukkassesammanträde skall hållas;
14) det sätt, hvarpå kallelse till sjukkassesammanträde skall ske
och andra meddelanden bringas till medlemmarnas kännedom, äfven¬
som den tid före sammanträde, då föreskrifna kallelseåtgärder senast
skola vara vidtagna; samt
15) huru i händelse af kassans upplösning med behållna tillgångar
skall förfaras.
Riksdagens Särskilda Utskotts (Nr 3) Utlåtande Nr 9.
27
(Kung!. Maj:ts förslag:)
(Utskottets förslag:)
7 §•
Sjukkassas firma skall innehålla ordet »sjukkassa» samt, där sjuk¬
kassan skall bereda jämväl begrafningshjälp, utmärka detta förhållande.
I sjukkassas firma må ordet »bolag» eller eljest något, som be¬
tecknar ett bolagsförhållande, ej intagas på sådant sätt, att däraf kan
föranledas det misstag, att firman innehafves af ett bolag. Ej heller
må sjukkassas firma innehålla såväl ordet »ömsesidig» som ordet »för¬
säkring».
Firman skall tydligt skilja sig från annan registrerad, ännu be¬
stående sjukkassas firma.
Om medlems inträde i och afgång ur sjukkassa.
8 §• 8 §.
I sjukkassas stadgar må icke I sjukkassas stadgar må icke
föreskrifvas, att kassans medlems- föreskrifvas, att kassans medlems¬
antal ej får öfverstiga visst tal. antal ej får öfverstiga visst tal.
Ej heller må i sjukkassas stad¬
gar upptagas bestämmelse, som inne¬
bär, att tillträde af viss anställning
eller inträde i. viss förening medför
skyldighet att inträda i kassan för
den, hvilken redan är medlem af
annan registrerad sjukkassa.
9 §.
I sjukkassa må icke någon vinna inträde eller kvarstå allenast för
beredande af begrafningshjälp. Dock äge sjukkassa i stadgarna be¬
stämma, att medlems make kan vinna inträde i kassan uteslutande för
nämnda ändamål, äfvensom att medlem, hvilken på grund af föreskrift
i stadgarna, som omförmäles i 15 § 8 mom., icke äger att för viss
eller vissa sjukdomar bekomma ytterligare sjukhjälp från kassan, må
kunna uteslutande för beredande af begrafningshjälp kvarstå i den¬
samma.
28
Biksdagens Särskilda Utskotts (Nr 3) Utlåtande Nr 9.
(Kungl. Maj:ts förslag:)
(Utskottets förslag:)
10 §.
Medlem äge att efter skriftlig anmälan när som helst utträda ur
sjukkassan.
11 §•
Medlem af sjukkassa kan icke
därur uteslutas af andra grunder
än i stadgarna eller denna lag be¬
stämts.
Stadgarna må ej innehålla, att
medlem kan uteslutas på den grund,
att han öfverskridit viss ålder, eller
att hans hälsotillstånd försämrats,
eller att han redan i någon viss
utsträckning bekommit sjukhjälp.
Ej heller må i stadgarna upptagas
bestämmelse, som innebär rätt att
utesluta medlem, hvilken tillhört
kassan ett år, på grund däraf att
han afflyttat från kassans verksam¬
hetsområde till annan ort inom
riket, eller medlem, hvilken tillhört
kassan fem år, på grund däraf att
hans medlemskap i viss förening
eller annat samfund upphört, eller
medlem, hvilken tillhört kassan tio är
eller, där lian uppnått fyrtiofem års
ålder, fem år, på grund däraf att
han lämnat visst yrke eller viss
anställning.
n §•
Medlem af sjukkassa kan icke
därur uteslutas af andra grunder
än i stadgarna eller denna lag be¬
stämts.
Stadgarna må ej innehålla, att
medlem kan uteslutas på den grund,
att han öfverskridit viss ålder, eller
att hans hälsotillstånd försämrats,
eller att han redan i någon viss
utsträckning bekommit sjukhjälp.
Ej heller må i stadgarna upptagas
bestämmelse, som innebär rätt att
utesluta medlem, hvilken tillhört
kassan ett år, på grund däraf att
han afflyttat från kassans verksam¬
hetsområde till annan ort inom
riket, eller medlem, hvilken tillhört
kassan fem år eller, där han upp¬
nått fyrtiofem års ålder, två år, på
grund däraf att hans medlemsskap
i viss förening eller annat samfund
upphört eller att han lämnat visst
yrke eller viss anställning.
12 §.
Å samma tid må icke någon vara medlem af mer än en sjukkassa.
Dock utgör medlemskap i sjukkassa, som är under likvidation eller i
konkurstillstånd, ej hinder för inträde i annan kassa.
Riksdagens Särskilda Utskotts (Nr 3) Utlåtande Nr 9. 29
(Kungl. Majt:s förslag:) (Utskottets förslag:)
Varder, efter det sjukkassas konkurs befunnits lämna öfverskott,
enligt 79 § beslutadt, att kassans verksamhet skall fortsättas, vare med¬
lem af kassan, hvilken på grund af konkursen inträdt i annan kassa,
skyldig att utan uppskof utträda ur endera af kassorna.
Finnes någon obehörigen tillhöra mer än en sjukkassa, äge han
kvarstå allenast i den kassa, i hvilken han först inträdt, och varde förty
utesluten ur kassa, däri lian senare vunnit inträde.
13 §.
Har medlem utträdt ur sjukkassa eller därur uteslutits eller aflidit,
äge kassan ändock, såframt ej i stadgarna är annorledes föreskrifvet,
rätt att utfå såväl afgift, hvilken enligt stadgarna skall erläggas för
den tidsperiod, hvarunder afgången ägt rum, som ock hvad å den af-
gångne belöper enligt beslut om uttaxering, som fattats före anmälan
om utträdet, beslutet om uteslutningen eller dödsfallet. År ej i stad¬
garna det belopp, som må medelst uttaxering utkräfvas af medlem,
begränsad^ och fattas beslut om uttaxering, vare dock medlem, som
ej biträdt beslutet och som ofördröjligen anmäler sig till utträde, ej
pliktig att erlägga hvad enligt beslutet, å honom belöper.
Då medlem utträdt eller uteslutits ur sjukkassa, må han ej ut¬
bekomma något af kassans tillgångar.
14 §.
Har medlem afflytta! från sjukkassans verksamhetsområde till ort,
som ligger inom området för annan sjukkassas verksamhet, är sist¬
nämnda kassa pliktig att på anmodan af den kassa, medlemmen till¬
hör, utan ersättning tillhandagå densamma med nödig sjukkontroll
öfver medlemmen. År den nya boningsorten belägen inom området
för mer än en sjukkassas verksamhet, åligger nu stadgad skyldighet
den af kassorna, som med afseende å medlemmarnas personliga förhål¬
landen är närmast jämförlig med den kassa, den flyttande tillhör.
Tvist, huruvida eller i hvilken omfattning kassa är pliktig att i
förut angifna hänseende tillhandagå annan sjukkassa, afgöres af tillsyns¬
myndigheten .
Där ej sjukkassas stadgar bestämma annorlunda, åligger det med¬
lem, som afäyttar från kassans verksamhetsområde eller utom samma
område ombyter boningsort eller återflyttar till ort inom nämnda om¬
råde, att om den nya boningsorten ofördröjligen göra skriftlig anmälan,
vid äfventyr att varda förlustig rätt till understöd från kassan för den
tid, som förflyter, intill dess sådan anmälan skett.
30
Riksdagens Särskilda Utskotts (Nr 3) Utlåtande Nr 9.
(Kungl. Majt:s förslag:) (Utskottets förslag:)
Om understöd.
15 §.
Mom. 1. Sjukkassa må icke meddela sjukhjälp åt annan än den,
som för erhållande af sådant understöd är medlem af kassan (sjuk-
hjälpsförsäkrad medlem).
Mom. 2. Sjukkassas förpliktelse att meddela sjukhjälp kan icke
med afseende å sjukdomens art inskränkas i vidare mån, än att medelst
föreskrift i stadgarna må bestämmas, att sjukhjälp ej skall utgå för
sjukdom, som den sjuke afsiktligt eller vid föröfvande af handling,
för hvilken straff ådömts honom, ådragit sig. Såsom sjukdom enligt
denna lag anses icke sjukdomsliknande tillstånd, som allenast beror af
hög ålder.
Mom. 3. Sjukhjälp skall minst omfatta vård å sjukhus eller läkar¬
vård jämte läkemedel eller visst belopp i penningar för hvarje dag, för
själfförsörjande medlem ej understigande nittio öre.
Mom. 4. Sjukhjälp i penningar skall vara bestämd till lika be¬
lopp för kassans alla sjukhjälpsförsäkrade medlemmar eller, där kassan
är indelad i klasser på sätt i 19 § sägs, för alla dylika medlemmar af
samma klass. I stadgarna må dock bestämmas, att sådan sjukhjälp skall
utgå i visst förhållande till sjukhjälpsförsäkrad medlems inkomst; och
skola i ty fall i stadgarna angifvas grunder, efter Indika inkomsten skall
beräknas.
Mom. 5. Sjukkassa är icke, så vidt ej annorlunda bestämts i
stadgarna, pliktig meddela sjukhjälp, med mindre sjukdomen medfört
väsentlig _ nedsättning af arbetsförmågan. Medlem,’ till hvilken sjuk¬
hjälp börjat utgå, skall äga att utan afbrott bekomma sådant understöd,
så länge väsentlig nedsättning af arbetsförmågan fortvarar, intill dess
för den sjuke tiden för åtnjutande af sjukhjälp (sjukhjälpstiden) gått
till ända.
Mom. 6. Sjukhjälp, som består af vård å sjukhus eller läkarvård
jämte läkemedel, skall meddelas så snart ske kan.
Mom. 7. Sjukhjälp, som utgår i penningar, får gifvas allenast
om sjukdomen varat minst tre dagar, men må i sådan händelse meddelas
från sjukdomens början; och skall sådan sjukhjälp gifvas sist från och
med sjunde dagen, räknadt från och med den dag väsentlig nedsätt¬
ning af arbetsförmågan inträdt, eller, därest enligt stadgarna anmälan
om sjukdomsfallet är villkor för erhållande af sjukhjälp i penningar och
Riksdagens Särskilda Utskotts (Nr 3) Utlåtande Nr 9.
31
(Kungl. Majt:s förslag:) (Utskottets förslag:)
sådan anmälan gjorts senare än nämnda sjunde dag, från och med den
dag anmälan skett.
Mom. 8. Sjukhjälpstiden skall utgöra minst nittio dagar för hvarje
tidsperiod af tolf månader. Dock må i stadgarna bestämmas, att, där
en sjukdom ensam eller i förening med annan, som inträffat medan i
följd af den förra väsentlig nedsättning af arbetsförmågan ännu före-
fanns, redan föranledt meddelande af sjukhjälp för tid, ej understigande
nittio dagar, ytterligare sjukhjälp ej skall utgå för nämnda sjukdomar.
Utan hinder af de begränsningar beträffande sjukhjälpstiden, som
stadgarna må innehålla, skall medlem, hvilken träffats af olycksfall,
vara berättigad till sjukhjälp för olycksfallet för de första sextio dagarna
därefter, dock att jämväl härvid skall gälla hvad ofvan i mom. 7
stadgats.
Mom. .9. I hvad mån undantag från ofvan i denna § gifna be¬
stämmelser må äga rum stadgas i 18 §.
16 §.
Begrafningshjälp skall åt hvarje
för beredande af sådant understöd
i sjukkassan upptagen medlem (be-
grafningshjälpsförsäkrad medlem)
utfästas att utgå med visst belopp.
Ej må högre begrafningshjälp än
tvåhundra kronor utfästas, med mindre
antalet af kassans begrafningshjälps-
försäkrade medlemmar öfverstiger två¬
hundra. Har i sjukkassa, som utfäst
begrafningshjälp till högre belopp än
tvåhundra kronor, antalet begrafnings-
hjälpsför säkrade medlemmar nedgått
till tvåhundra eller därunder, an-
komme på tillsynsmyndigheten att
efter ansökning af kassan medgifva,
att begrafningshjälp ändock må af
kassan utfästas till belopp, öfversti¬
gande tvåhundra kronor. Dylikt med¬
gifvande må af tillsynsmyndigheten
16 §.
Begrafningshjälp skall åt hvarje
för beredande af sådant understöd
i sjukkassan upptagen medlem (be-
grafningslijälpsförsäkrad medlem)
utfästas att utgå med visst belopp.
32
Iliks dagens Särskilda Utskotts (Nr 3) Utlåtande Nr 9.
(Kungl. Maj ds förslag:)
återkallas, när helst skäl därtill före-
ligger.
Begrafningshjälpsbeloppet skall,
så vidt ej annat föranledes af hvad
ofvan i denna § stadgats, vara lika
för kassans alla begrafningshjälps-
försäkrade medlemmar eller, där
kassan är indelad i klasser, för alla
dylika medlemmar af samma klass.
Begrafningshjälp må ej af sjuk¬
kassa utgifvas i anledning af annans
än begrafningskjälpsförsäkrad med¬
lems frånfälle.
(Utskottets förslag:)
Begrafningshjälpsbeloppet skall
vara lika för kassans alla begraf-
ningshjälpsförsäkrade medlemmar
eller, där kassan är indelad i klas¬
ser, för alla dylika medlemmar af
samma klass.
Begrafningshjälp må ej af sjuk¬
kassa utgifvas i anledning af annans
än begrafningshjälpsförsäkrad med¬
lems frånfälle.
17 §•
Bärest enligt sjukkassas stadgar läkarintyg angående inträdes-
sökandes hälsotillstånd icke fordras, må understöd ej utgå i anledning
af sjukdom eller dödsfall, som inträffar under de första sextio dagarna
efter inträdet. Hvad nu stadgats gälle dock icke, om sjukdomen eller
dödsfallet orsakats af olycksfall, som inträffat efter inträdet i kassan,
och äge ej heller tillämpning beträffande medlem, hvilken på grund af
sin anställning varit pliktig att inträda i kassan.
Upptages i sjukkassas stadgar bestämmelse, innebärande att sjuk-
hjälp ej skall utgå för sjukdom, som inträffar innan viss tid förflutit
från inträdet i kassan, må denna tid icke sättas längre än etthundra-
tjugu dagar. Sådan bestämmelse må ej afse sjukdom till följd af olycks¬
fall, som inträffat efter inträdet i kassan.
18 §.
År sjukkassas sjukkjälpstid längre än den enligt denna lag kortaste
tillåtna, må genom föreskrift i stadgarna bestämmas, att rätten till sjuk-
hjälp för den Överskjutande tiden skall vara på visst sätt inskränkt.
Dylik föreskrift må dock ej leda till inskränkning af den rätt till sjuk-
hjälp för olycksfall, hvarom stadgas i andra stycket af 15 § 8 mom.
I sjukkassas stadgar må beträffande medlem, hvilken i anledning
af uppkommen sjukdom jämlikt lag eller utfästelse är berättigad att af
Riksdagens Särskilda Utskotts (Nr 3) Utlåtande Nr 9. SB
(Kungl. Maj:ts förslag:) (Utskottets förslag:)
annan erhålla ersättning- eller sjukvård, som ej utgör fattigvård, före-
skrifvas, att lian icke skall äga rätt till sjukhjälp för den sjukdom eller
att han skall vara underkastad viss inskränkning i sin rätt därtill.
Har större sjuklighet eller dödlighet i viss sjukdom yppats inom
sjukkassas verksamhetsområde, må genom beslut å sammanträde för
bestämd tid föreskrifvas, att för den sjukdom sjukhjälp ej skall
meddelas eller skall på visst sätt inskränkas, eller att på grund af
dödsfall i den sjukdom begrafningshjälp ej skall utgå eller skall utgå
allenast med belopp, som i förhållande till den utfästa begrafnings-
hjälpens storlek blifvit i lika mån afkortade. Beslut, som nu nämnts,
vare ej giltigt, med mindre det blifvit godkändt af tillsynsmyndig¬
heten.
19 §.
Skola inom sjukkassa finnas
särskilda klasser med ändamål att
meddela till art eller omfattning olika
sjukhjälp eller begrafningshjälp till
olika belopp, värde i stadgarna för
enhvar af de särskilda klasserna upp¬
tagna bestämmelser rörande de äm¬
nen, som angifvas i 6 § vid 5), 6)
och 7).
I klass, däri sjukhjälp skall be¬
redas, må sådant understöd icke med¬
delas, med mindre antalet sjukhjälps-
försäkrade medlemmar i klassen upp¬
går till tjugufem; dock må, äfven
efter det antalet dylika medlemmar
nedgått under hvad nu nämnts, sjuk¬
hjälp fortfarande tilldelas dem, som
voro sjukhjälpsförsäkrade i klassen,
medan dess sjukhjälpsförsäkrade
medlemmar ännu utgjorde minst
tjugufem.
Beträffande klass, i hvilken
begrafningshjälp skall beredas till
Bih. titt Riksd. Prot. 1910. 9 Sami.
19 §.
Skola inom sjukkassa finnas
särskilda klasser med ändamål att
meddela till art eller omfattning-
olika sjukhjälp eller begrafnings¬
hjälp till olika belopp, varde i stad¬
garna för enhvar af de särskilda
klasserna upptagna bestämmelser
rörande de ämnen, som angifvas i
6 § vid 5), 6) och 7).
I klass, däri sjukhjälp skall
beredas, må sådant understöd icke
meddelas, med mindre antalet sjuk¬
hjälpsförsäkrade medlemmar i klas¬
sen uppgår till tjugufem; dock må,
äfven efter det antalet dylika med¬
lemmar nedgått under hvad nu
nämnts, sjukhjälp fortfarande till-
tilldelas dem, som voro sjukhjälps¬
försäkrade i klassen, medan dess
sjukhj älpsförsäkrade medlemmar
ännu utgjorde minst tjugufem.
Beträffande klass, i hvilken
begrafningshjälp skall beredas, har
1 Afd. 9 Höft. 5
34
Riksdagens Särskilda Utskotts (Nr S) Utlåtande Nr 9.
(Kungl. Maj ris förslag:)
belopp, ej öfverstigande tvåhundra
kronor, liar tillsynsmyndigheten att
på framställning bestämma det min¬
sta för utfästande af sådan begrav¬
ningshjälp tillåtna antalet begraf-
ningshj älpsförsäkrade medlemmar i
klassen.
Skall i en klass begravningshjälp
utfästas till högre belopp än tvåhundra
kronor, må det icke ske, med mindre
antalet af klassens begrafningshjälps-
försäkrade medlemmar öfverstiger två¬
hundra. Har sådan utfästelse skett och
nedgår sedermera antalet begrafnings-
hj älpsförsäkrade till tvåhundra eller
därunder, skall hvad i 16 § andra
stycket är för motsvarande fall i afse¬
ende å sjukkassa stadgadt äga tillämp¬
ning.
Vidare skall gälla:
att medlem ej kan utan sitt
medgifvande flyttas från en klass
till annan;
att medlem icke må för erhål¬
lande af sjukhjälp tillhöra mer än
en af de klasser, i hvilka dylikt
understöd, enbart eller till en del,
meddelas i penningar;
att medlem icke må för bere¬
dande af begrafningshjälp tillhöra
mer än en af de klasser, i hvilka
dylikt understöd meddelas;
att vid medlems öfvergång från
klass med lägre sjukhjälp i pennin¬
gar eller lägre begrafningshjälp till
klass med högre sådan sjukhjälp
eller begrafningshjälp hvad i i 7 §
stadgas skall äga motsvarande till-
lämpning i fråga om rätt till sjuk-
(Utskottets förslag:)
tillsynsmyndigheten att på fram¬
ställning bestämma det minsta för
utfästande af sådant understöd till-
låtna antalet begrafningshjälpsför¬
säkrade medlemmar i klassen.
Vidare skall gälla:
att medlem ej kan utan sitt
medgifvande flyttas från en klass
till annan;
att medlem icke må för erhål¬
lande af sjukhjälp tillhöra mer än
en af de klasser, i hvilka dylikt
understöd, enbart eller till en del,
meddelas i penningar;
att medlem icke må för bere¬
dande af begrafningshjälp tillhöra
mer än en af de klasser, i hvilka
dylikt understöd meddelas;
att vid medlems öfvergång från
klass med lägre sjukhjälp i pen¬
ningar eller lägre begrafningshjälp
till klass med högre sådan sjukhjälp
eller begrafningshjälp hvad i 17 §
stadgas skall äga motsvarande till-
lämpning i fråga om rätt till sjuk-
Riksdagens Särskilda Utskotts (Nr 3) Utlåtande Nr 9.
35
(Kungl. Maj:ts förslag:)
hjälp i penningar eller begravnings¬
hjälp i den klass, till hvilken öfver-
gången skett; skolande, intill dess
sådan rätt inträda sjuk hjälp i pen¬
ningar och begravningshjälp utgå
med belopp, som meddelas i den
klass, från hvilken öfvergången
skett.
Om avgifter och uttaxering samt om
20 §.
Mom. 1. De fasta afgifterna
må icke göras olika för olika grupper
af sjukkassans medlemmar i vidare
mån än som skäligen föranledes
af olikhet medlemmarna emellan i
afseende å understödsrätt eller sjuk¬
doms- eller dödsfallsrisk eller ock
betingas af sådan bestämmelse i
stadgarna, som angifves i 21 §. De
utgifter, som äro afsedda för sjuk-
hjälpsverksamheten och förekom¬
mande begrafningshj älpsverksam-
het, skola vara så afvägda, att de
i förening med andra kassans in¬
komster, hvilka kunna vara bestämda
för enahanda ändamål som dessa av¬
gifter, må antagas förslå till täckande
af kassans löpande utgifter för sjuk¬
hjälp, begravningshjälp och förvalt¬
ning samt till nödig fondbildning.
Meddelar kassa begravningshjälp
till högre belopp än tvåhundra kronor,
(Utskottets förslag:)
hjälp i penningar eller begravnings¬
hjälp i den klass, till hvilken öfver¬
gången skett; skolande intill dess
sådan rätt inträda sjukhjälp i pen¬
ningar och begrafningshjälp utgå
med belopp, som meddelas i den
klass, från hvilken öfvergången
skett.
räkenskapers förande och fondMMuing.
20 §.
Mom. 1. De fasta afgifterna
må icke göras olika för olika grup¬
per af sjukkassans medlemmar i
vidare mån än som skäligen föran¬
ledes af olikhet medlemmarna emel¬
lan i afseende å understödsrätt eller
sjukdoms- eller dödsfallsrisk eller
ock betingas af sådan bestämmelse
i stadgarna, som angifves i 21 §.
De afgifter, som äro afsedda för
sjukhjälpsverksamheten och före¬
kommande begrafningshj älp s verk¬
samhet, skola vara så afvägda, att
de i förening med andra kassans
inkomster, hvilka kunna vara be¬
stämda för enahanda ändamål som
dessa afgifter, må antagas förslå
till täckande af kassans löpande
utgifter för sjukhjälp, begravnings¬
hjälp och förvaltning samt till nödig
fondbildning.
36
Riksdagens Särskilda Utskotts (Nr 3) Utlåtande Nr 9.
(Kungl. Maj ds förslag:)
skola fasta af gifter upptagas särskild
för sjukhjälpsverksainheten och sär¬
skild för begrafningshjälpsverksam-
heten.
Mom. 2. De inkomster, hvilka
äro bestämda för sjukhjälpsverksam-
heten och begrafningshjälps verk¬
samhet må ej i vidare mån än som
kan föranledas af stadgarnas bestäm¬
melser i ämne, som angifves i 6 § vid
11), användas för annat ändamål
än nämnda verksamhetsgrenar samt
afsättning till de i 23 § omförmälda
fonder.
I sjukkassa, som meddelar be-
grafningshjälp till högre belopp än
tvåhundra kronor, må icke de för
sjukhjälpsverksainheten bestämda in¬
komster användas för begrafnings-
hjälpsverksamheten eller de för sist¬
nämnda verksamhet bestämda inkom¬
ster för sjukhjälpsverksamheten.
Mom. 3. Skall enligt sjuk¬
kassas stadgar uttaxering å med¬
lemmarna kunna äga rum, må sådan
beslutas allenast i den händelse,
att kassans för dess sjukhjälps- och
b egrafningshj älp sv erks am het be¬
stämda inkomster finnas otillräck¬
liga för ändamål, hvartill de skola
användas. Genom uttaxering er¬
hållna medel må användas allenast
för samma ändamål som de in¬
komster, hvilkas otillräcklighet för-
anledt uttaxeringen.
(Utskottets förslag:)
Mom. 2. De inkomster, hvilka
äro bestämda för sjukhjälpsverksam-
heten och begrafningshjälpsverk-
samhet må ej i vidare mån än som
kan föranledas af stadgarnas be¬
stämmelser i ämne, som angifves i
6 § vid 11), användas för annat
ändamål än nämnda verksamhets¬
grenar samt afsättning till den i
23 § omförmälda fond.
Mom. 3. Skall enligt sjukkassas
stadgar uttaxering å medlemmarna
kunna äga ruin, må sådan beslutas
allenast i den händelse, att kassans
för dess sjukhjälps- och begrafnings-
hjälpsverksamhet bestämda inkom¬
ster finnas otillräckliga för ända¬
mål, hvartill de skola användas.
Genom uttaxering erhållna medel
må användas allenast för samma
ändamål som de inkomster, hvilkas
otillräcklighet föranledt uttaxe¬
ringen.
Riksdagens Särskilda Utskotts (Nr 3) Utlåtande Nr 9.
37
(Kungl. May.ts förslag:) (Utskottets förslag:)
21 §•
Skall enligt sjukkassas stadgar inträde i kassan vara medgifvet
allenast för personer, som innehafva anställning hos viss arbetsgifvare,
och har arbetsgifvaren till kassan öfverlämnat gåfva eller ildädt sig
förpliktelse, hvilken gåfva eller förpliktelse är af större betydelse för
de fasta afgifternas eller af kassan meddeladt understöds storlek, må i
stadgarna föreskrifvas, att för medlem, hvilken efter afgång från an¬
ställningen kvarstår i kassan, de fasta afgifterna skola höjas med an-
gifvet belopp, skäligen motsvarande den medlemmen tillgodokommande
förmån af nämnda gåfva eller förpliktelse.
22 §.
I afseende å förandet af sjuk¬
kassas räkenskaper skola särskilda
föreskrifter meddelas af tillsyns¬
myndigheten att gälla jämte dem,
som kassan jämlikt förordningen
angående handelsböcker och han¬
delsräkningar den 4 maj 1855 har
att iakttaga. Räkenskapsafslutning
skall ske för kalenderår.
Bereder sjukkassa begrafnings-
hjälp till högre belopp än tvåhundra
kronor, skola räkenskaper föras sär¬
skilt för sjukligälpsverksamheten och
särslcildt för begraf'ningshjälpsverk¬
samheten.
Räkenskaperna skola föras så
att af desamma framgår, hvilka
kassans tillgångar utgöra fond
samt, i händelse både sjukhjälps- och
begrafningslijälpsfond skola finnas, af
hvilka tillgångar hvardera fonden
består.
23 §.
Då bokslut är uppgjordt för
sjukkassa, hvilken af ser att meddela
22 §.
I afseende å förandet af sjuk¬
kassas räkenskaper skola särskilda
föreskrifter meddelas af tillsyns¬
myndigheten att gälla jämte dem,
som kassan jämlikt förordningen
angående handelsböcker och han¬
delsräkningar den 4 maj 1855 har
att iakttaga. Räkenskapsafslutning
skall ske för kalenderår.
Räkenskaperna skola föras så,
att af desamma framgår, hvilka
kassans tillgångar utgöra fond.
23 §.
Då bokslut är uppgjordt för
sjukkassa, skall hvad af de för
38
Riksdagens Särskilda Utskotts (Nr 3) Utlåtande Nr 9.
('Kungl. Maj ds förslag:)
enbart sjukhjälp eller därjämte be¬
grafning slijälp till belopp af högst
tvåhundra kronor, skall hvad af de
för nämnda ändamål bestämda in¬
komster och genom uttaxering er¬
hållna medel ej åtgått för det år,
bokslutet rörer, afsättas till fond,
hvars kapital och afkastning må
tagas i anspråk allenast i den mån
kassans inkomster ej förslå till
täckande af utgifterna för kassans
sjukhjälps- och begrafningshjälpsverk-
samhet.
Bereder sjukkassa begrafnings-
hjälp till högre belopp än tvåhundra
kronor, skall hvad af de för sjuk-
hjälpsverlcsamheten bestämda in¬
komster och uttaxerade medel enligt
upprättadt bokslut återstår ingå till
en sjukhjälpsfond. Motsvarande åter¬
stod af de för begrafningshjälpsverk-
samheten bestämda inkomster och ut¬
taxerade medel skall afsättas till en
begrafningshjälpsfond. Sjukhjälps-
fondens kapital och afkastning må
tagas i anspråk allenast för sjuk¬
hjälp sverksamheten samt begrafnings-
hjälpsfonclens kapital och afkastning
allenast för begrafningshjälpsverk-
samheten.
(Utskottets förslag:)
kassans sjukhjälps- och begrafnings-
lijälp sverksamhet bestämda inkom¬
ster och genom uttaxering erhåll¬
na medel ej åtgått för det år, bok¬
slutet rör er, afsättas till fond,
hvars kapital och afkastning må
tagas i anspråk allenast i den mån
kassans inkomster ej förslå till
täckande af utgifterna för nyss¬
nämnda ändamål.
24 §.
Finnes sjukkassas för dess sjukhjälps- eller begrafningshjälpsverk-
samhet bestämda tillgångar icke förslå för ändamål, hvartill de skola
användas, skall styrelsen utan uppskof hos tillsynsmyndigheten göra
anmälan om förhållandet med tillkännagifvande, huruvida i anledning
däraf viss åtgärd vidtagits eller kommer att inom angifven tid vidtagas.
39
Riksdagens Särskilda Utskotts (Nr 3) Utlåtande Nr 9.
(Kungl. Maj ds förslag:) (Utskottets förslag:)
I anledning af dylik anmälan ankomme på tillsynsmyndigheten
att etter omständigheterna anvisa, Indika åtgärder böra af kassan vid¬
tagas.
25 §.
På ansökan af sjukkassas sty¬
relse äger tillsynsmyndigheten med¬
gifva, att afsättning till de i 23 §
omförmälda fonder eller någon af
dem må tills vidare upphöra, där
tillsynsmyndigheten finner sådan af¬
sättning kunna undvaras utan äfven-
tyrande af kassans förmåga att full¬
göra sina förbindelser. Har dylikt
medgifvande lämnats, äge tillsyns¬
myndigheten, när helst den därtill
finner skäl, återkalla detsamma.
26 §.
Meddelar sjukkassa begrafnings-
hjälp till högre belopp än tvåhundra
kronor, äge den, som mot kassan har
fordran ä begrafningshjälp, ej rätt
till betalning för denna fordran ur
de för sjukhjälpsverksamheten be¬
stämda tillgångar och den, som har
fordran å sjuklijälp, ej rätt till be¬
talning därför ur de för begraf¬
ningshjälp sverksamheten bestämda till¬
gångar.
I vidare mån än som framgår
af hvad nu föreskrifvits må hvad i
20 § 2 och 3 mom. samt 23 §
stadgas i fråga om användning af
vissa sjukkassas tillgångar icke å-
25 §.
På ansökan af sjukkassas sty¬
relse äger tillsjmsmyndigheten med¬
gifva, att i denna lag föreskrifven
afsättning till fond må tills vidare
upphöra, där tillsynsmyndigheten
finner sådan afsättning kunna und¬
varas utan äfventyrande af kassans-
förmåga att fullgöra sina förbin¬
delser. Har dylikt medgifvande
lämnats, äge tillsynsmyndigheten,
när helst den därtill finner skäl,
återkalla detsamma.
26 §.
Hvad i 20 § 2 och 3 mom.
samt 23 § stadgas i fråga om an¬
vändning af vissa sjukkassas till¬
gångar må icke åberopas mot tredje
man, med mindre han insett eller
40
Riksdagens Särskilda Utskotts (Nr 3) Utlåtande Nr 9.
(Kungl. Maj:ts förslag:) (Utskottets förslag:)
beropas mot tredje man, med min- bort inse, att stadgandet ägt till-
dre han insett eller bort inse, att lämpning.
stadgandet ägt tillämpning.
Om styrelse och firmateckning.
27 §.
För sjukkassa skall finnas en styrelse, bestående af minst tre leda¬
möter.
Styrelsen äge, i enlighet med
välta sjukkassans angelägenheter.
28 §.
Styrelsen väljes å sjukkasse-
sammanträde; dock må i stadgarna
kunna bestämmas, att en eller flera
ledamöter afl styrelsen skola på annat
sätt utses.
Styrelseledamot skall vara här
i riket bosatt svensk medborgare.
hvad i denna lag är stadgadt, för-
28 §.
Styrelsen väljes å sjukkasse-
sammanträde; dock må i stadgarna
kunna bestämmas, att styrelsen eller
ledamot däraf skall på annat sätt
utses.
Styrelseledamot skall vara här
i riket bosatt svensk medborgare.
29 §.
Ledamot af styrelsen må ej utses för längre tid än fem år.
Ändå att den tid, för hvilken styrelseledamot blifvit utsedd, ej gått
till ända, må han skiljas från uppdraget genom beslut af den, som
utsett honom.
30 §.
Afgår ä sjukkassesammanträde
vald styrelseledamot, innan den tid,
för hvilken han blifvit vald, gått
till ända, och finnes ej suppleant,
30 §.
Afgår afl sjukkassan vald sty¬
relseledamot, innan den tid, för hvil¬
ken han blifvit vald, gått till ända,
och finnes ej suppleant, åligger det
Riksdagens Särskilda Utskotts (Nr 3) Utlåtande Nr 9.
41
(Kungl. Majt:s förslag:) (Utskottets förslag:)
åligger det öfriga styrelseledamöter öfriga styrelseledamöter att o fördröj -
att ofördröjligen föranstalta om val ligen föranstalta om val af ny leda-
af ny ledamot. Utan hinder af mot. Utan hinder af hvad nn stad-
hvad nu stadgats må dock, där sjuk- gats må' dock, där sjukkassans stad¬
kassans stadgar sådant medgifva, gar sådant medgifva, med valet
med valet kunna anstå till nästa kunna anstå, till dess den tid, för
ordinarie sjukkassesammanträde, så- hvilken den afgängne blifvit vald,
framt styrelsen är beslutför med gått till ända, såframt styrelsen är
kvarstående ledamöter. beslutför med kvarstående leda¬
möter.
31 §.
Styrelsen, så ock den eller de särskilda styrelseledamöter, som be¬
myndigats teckna sjukkassans firma, äge att själfva eller genom ombud
ej mindre i förhållande till tredje man handla å sjukkassans vägnar
än äfven inför domstolar och andra myndigheter företräda sjukkassan.
Inskränkning i den befogenhet, som sålunda tillkommer styrelsen eller
viss styrelseledamot, vare, i den män ej annat följer af hvad i denna
lag stadgas, utan verkan mot tredje man, med mindre han ägt eller
bort äga kännedom om inskränkningen. Bestämmelse, innefattande så¬
dan inskränkning, må ej registreras.
32 §.
I förhållande till sjukkassan vare styrelsen och de styrelseleda¬
möter, som, efter ty i 31 § är sagdt, äga företräda kassan, pliktiga
att i sin förvaltning af kassans angelägenheter ställa sig till efter¬
rättelse de särskilda föreskrifter, som i stadgarna eller af sjukkasse¬
sammanträde eller, såvidt rörer styrelseledamot, af styrelsen meddelas.
Styrelsen eller styrelseledamot må dock ej efterkomma sjukkasse-
sammanträdes föreskrift, där den finnes strida mot denna lag eller sjuk¬
kassans stadgar.
33 §.
Bemyndigande för styrelseledamot att teckna sjukkassans firma må,
där ej annat blifvit bestämdt i stadgarna eller af sjukkassesammanträde,
meddelas af styrelsen.
Bill. till Biksd. Prot. 1910. 9 Sami. 1 Afd. 9 Höft.
6
42 Riksdagens Särskilda Utslcotts (Nr 3) Utlåtande Nr 9.
(Kungl. Maj:ts förslag:) (Utskottets förslag:)
Ej må sådant bemyndigande meddelas af sjukkassesammanträde,
med mindre stadgarna innehålla bestämmelse i sådant afseende.
34 §.
År enligt stadgarna styrelsen beslutför, utan att samtliga leda¬
möter äro tillstädes, må likväl ärende, som ankommer på styrelsen, ej
företagas, utan att, såvidt ske kunnat, samtliga erhållit tillfälle att del¬
taga i ärendets behandling; men vare i förhållande till tredje man, som
är i god tro, sjukkassan i hvarje fall bunden af åtgärd som af beslut¬
fört antal vidtages.
35 §.
Såsom styrelsens beslut gälle, där ej annorlunda är bestämdt i
stadgarna, den mening, om hvilken vid sammanträde de flesta röstande
förena sig, men vid lika röstetal den mening, som biträdes af ord¬
föranden vid sammanträdet.
Ledamot af styrelsen äge ej deltaga i behandling af fråga rörande
aftal mellan honom och sjukkassan. Ej heller må han deltaga i be¬
handling af fråga om aftal mellan sjukkassan och tredje man, där han
i frågan äger ett väsentligt intresse, som kan vara stridande mot sjuk¬
kassans. Hvad sålunda är stadgadt äge motsvarande tillämpning be¬
träffande gåfva från sjukkassans sida, så ock beträffande rättegång eller
annan talan mot styrelseledamoten eller tredje man.
36 §.
I stadgarna må bestämmas, att styrelsen äger bemyndiga annan
än styrelseledamot att teckna sjukkassans firma; och äge jämväl sjuk-
kassesammanträde tillåta styrelsen att meddela sådant bemyndigande.
I fråga om den, som sålunda erhållit rätt att teckna sjukkassans firma,
skall tillämpas hvad som enligt 31 och 32 §§ gäller beträffande styrelse¬
ledamot, som äger teckna firman.
37 §.
Vid meddelande af rätt till firmateckning må kunna föreskrifvas,
att denna rätt får utöfvas endast af flera gemensamt.
Riksdagens Särskilda Utskotts (Nr 3) Utlåtande Nr 9.
43
(Kungl. Maj:ts förslag:)
(Utskottets förslag:)
38 §.
Sker ändring i styrelsens sammansättning eller i fråga om rätten
att teckna sjukkassans firma, skall styrelsens ordförande därom oför¬
dröjligen göra anmälan för registrering. Vid anmälan om ändring i
styrelsens sammansättning skall fogas styrkt afskrift af protokoll eller
annan handling, som bestyrker ändringen.
39 §. 39 §.
Utan sjukkassesammanträdes Utan sjukkassesammanträdes
bemyndigande må den, som äger bemyndigande må den, som äger
företräda sjukkassan, ej föryttra företräda sjukkassan, ej föryttra
sjukkassans fasta egendom eller för- sjukkassans fasta egendom.
yttra eller under nyttjanderätt upp¬
låta all sjukkassans egendom eller
dén väsentligaste delen däraf.
40 §.
Skriftlig handling, som utfärdas för sjukkassa, bör undertecknas
med kassans firma. Vid firmateckning skola de, som teckna firman,
äfven underskrifva sina namn.
Har handlingen ej undertecknats med sjukkassans firma och fram¬
går ej af dess innehåll, att den utfärdats å kassans vägnar, vare de,
som underskrifvit handlingen, ehvad densamma pröfvas vara för kassan
bindande eller ej, ansvariga för hvad genom handlingen må hafva slutits,
en för alla och alla för en, såsom för egen skuld.
41 §.
Angående befogenhet för styrelseledamot, så ock för den, som
eljest, ensam eller gemensamt med annan, berättigats teckna sjukkassans
firma, att för kassan mottaga stämning är stadgadt i rättegångsbalken;
och skall hvad i sådant afseende gäller äga tillämpning jämväl, då
annat meddelande skall delgifvas sjukkassan.
Vill styrelsen kära till sjukkassan, utlyse styrelsen sjukkassesam-
manträde för val af ombud att i den tvist föra kassans talan. Stäm¬
ning skall anses delgifven, då den blifvit föredragen å sammanträdet.
44
Riksdagens Särskilda TJtskotts (Nr 3) Utlåtande Nr 9.
(Kungl. Maj:ts förslag:) (Utskottets förslag:)
42 §.
Minst en månad före det sjukkassesammanträde, där revisorernas
berättelse skall framläggas, aflämne styrelsen till revisorerna en af
styrelsens ledamöter underskrifven förvaltningsberättelse.
43 §.
Styrelseledamöter, som genom att öfverträda denna lag eller sjuk¬
kassans stadgar eller eljest uppsåtligen eller af vårdslöshet tillskynda
sjukkassan skada, svare för skadan, en för alla och alla för en.
Angående styrelseledamöters ansvarighet gent emot tredje man
stadgas i 101 §.
44 §.
Hvad i denna lag finnes stadgadt om styrelseledamot äge motsva¬
rande tillämpning å suppleant i styrelsen.
Har suppleant utöfvat styrelseledamots befogenhet, vare den om¬
ständighet, att förutsättningen för hans inträde i styrelsen saknats, utan
verkan mot enhvar, som ej visas hafva ägt kännedom därom.
Bestämmelse rörande den förutsättning, under hvilken suppleant
äger utöfva styrelseledamots befogenhet, må ej registreras.
Om revision.
45 §.
Styrelsens förvaltning och sjuk¬
kassans räkenskaper skola granskas
af minst två revisorer.
Revisorerna väljas å sjukkasse¬
sammanträde; dock må i stadgarna
kunna bestämmas, att en eller flera
revisorer skola på annat sätt utses
att jämte de ä sjukkassesammanträde
valda deltaga i granskningen.
Till revisor må ej utses den,
som är i sjukkassans eller styrelse¬
ledamots tjänst.
45 §.
Styrelsens förvaltning och sjuk¬
kassans räkenskaper skola granskas
af minst två revisorer.
Revisorerna väljas å sjukkasse¬
sammanträde; dock må i stadgarna
kunna bestämmas, att revisorer
skola på annat sätt utses.
Till revisor må ej utses den,
som är i sjukkassans eller styrelse¬
ledamots tjänst.
Riksdagens Särskilda Utskotts (Nr 3) Utlåtande Nr 0.
(Kungl. May.ts förslag:)
Den tid, för hvilken revisor
utses, må ej utgå före nästa ordi¬
narie sjukkassesammanträde, och
ej omfatta längre tid än två år.
Revisor må, ändå att den tid,
för hvilken han blifvit utsedd, ej
gått till ända, skiljas från upp¬
draget genom beslut af den, som
utsett honom.
Afgår å sjukkassesammanträde
vald revisor, innan den tid, för
hvilken han blifvit vald, gått till
ända, och finnes ej suppleant, åligger
det styrelsen att ofördröjligen för¬
anstalta om val af ny revisor.
(Utskottets förslag:)
Den tid, för hvilken revisor
utses, må ej utgå före nästa ordi¬
narie sjukkassesammanträde och ej
omfatta längre tid än två år.
Revisor må, ändå att den tid, för
hvilken han blifvit utsedd, ej gått
till ända, skiljas från uppdraget
genom beslut af den, som utsett
honom.
Afgår af sjukkassan vald re¬
visor, innan den tid, för hvilken
han blifvit vald, gått till ända,
och finnes ej suppleant, åligger det
styrelsen att ofördröjligen föran¬
stalta om val af ny revisor.
46 §.
Styrelsen skall bereda revisor tillfälle att när som helst inven¬
tera sjukkassans alla tillgångar samt granska alla dess böcker, räken¬
skaper och andra handlingar; och må af revisor begärd upplysning
angående förvaltningen ej af styrelsen förvägras.
Vid fullgörande af sitt uppdrag hafva revisorerna att ställa sig till
efterrättelse de särskilda föreskrifter, som af sjukkassan meddelas och
ej afse inskränkning i deras i lag stadgade befogenhet eller eljest strida
mot lag eller författning eller mot kassans stadgar.
Revisorerna skola å sjukkassesammanträde afgifva en af dem under-
skrifven berättelse öfver granskningen och därvid foga styrelsens för¬
valtningsberättelse.
Angående revisorers befogenhet att påfordra utlysande af extra sjuk¬
kassesammanträde stadgas i 51 §.
47 §.
Hafva revisorer i sin berättelse eller annan handling, som fram-
lägges å sjukkassesammanträde, mot bättre vetande lämnat oriktig upp¬
gift0 eller uppsåtligen underlåtit att göra anmärkning mot dylik uppgift
i handling, som af dem granskats, eller vid fullgörandet af sitt uppdrag
46 Riksdagens Särskilda Utskotts (Nr 3) Utlåtande Nr 9.
(Kung!. Maj:ts förslag:) (Utskottets förslag:)
visat vårdslöshet, vare de, som låtit sådant komma sig till last, sjuk¬
kassan ansvariga för all däraf uppkommande skada, en för alla och' alla
för eu.
Om sjukkassesanunanträde.
48 §.
Sjukkassemedlems rätt att del¬
taga i handhafvandet af sjukkassans
angelägenheter utöfvas å sjukkasse-
sammanträde.
Ej må någon själf eller genom
ombud eller såsom ombud för annan
deltaga i behandling af fråga rörande
aftal mellan honom och sjukkassan.
Ej heller må han deltaga i behand¬
ling af fråga om aftal mellan sjuk¬
kassan och tredje man, där han i
frågan äger ett väsentligt intresse,
som kan vara stridande mot sjuk¬
kassans. Hvad sålunda stadgats äge
motsvarande tillämpning beträffande
gåfva från sjukkassans sida, så ock
beträffande rättegång eller annan
talan mot honom eller tredje man.
Styrelseledamot må ej deltaga i be¬
slut om ansvarsfrihet för förvalt¬
nings åtgärd, för hvilken han är
ansvarig, eller i val af revisor.
A sjubkassesammanträde må
ärende, som ej i kallelsen till sam-
48 §.
Sjukkassemedlems rätt att del¬
taga i handhafvandet af sjukkassans
angelägenheter utöfvas å sjukkasse-
sammanträde; dock mä i stadgarna
bestämmas, att vissa ärenden, som ej
enligt denna lag skola handläggas å
sjukkassesaimnanträde, mä i annan
ordning afgöras.
Den, som ej fyllt tjuguett år,
mä icke deltaga i handhafvandet af
sjukkassans angelägenheter.
Ej må någon själf eller genom
ombud eller såsom ombud för annan
deltaga i behandling af fråga rörande
aftal mellan honom och sjukkassan.
Ej heller må han deltaga i behand¬
ling af fråga om aftal mellan sjuk¬
kassan och tredje man, där han i
frågan äger ett väsentligt intresse,
som kan vara stridande mot sjuk¬
kassans. Hvad sålunda stadgats äge
motsvarande tillämpning beträffande
gåfva från sjukkassans sida, så ock
beträffande rättegång eller annan
talan mot honom eller tredje man.
Styrelseledamot må ej deltaga i be¬
slut om ansvarsfrihet för förvalt-
ningsåtgärd, för hvilken han är
ansvarig, eller i val af revisor.
Å sjubkassesammanträde må
ärende, som ej i kallelsen till sam-
Riksdagens Särskilda Utskotts (Nr 3) Utlåtande Nr 9.
47
(Kungl. 3Iaj:ts förslag:)
manträdet blifvit angifvet, ej före¬
tagas till afgörande, där det ej en¬
ligt stadgarna skall förekomma å
sammanträdet eller omedelbart för-
anledes af ärende, som där skall
afgöras.
Öfver beslut, som å sjukkasse-
sammanträde fattas, skall genom
styrelsens försorg föras protokoll.
Senast fyra veckor efter samman¬
trädet skall protokollet vara tillgäng¬
ligt för sjukkassemedlemmarna.
49 §.
Jämte livad i 48, 57 ocli 58 §§
är stadgadt om utöfvande af röst¬
rätt och. fattande af beslut å sjuk-
Icassesammanträde galle, där ej an¬
norlunda finnes bestämdt i stad¬
garna :
att hvarje medlem äger del¬
taga i handhafvandet af sjukkas¬
sans angelägenheter;
att hvarje medlem äger en röst;
att medlem är berättigad att
öfverlåta sin rösträtt å annan med¬
lem;
att ingen må på grund af full¬
makt utöfva rösträtt för mer än en
medlem;
att såsom sjukkassans beslut
gäller den mening, för hvilken de
flesta rösterna afgifvas; och
att, vid lika röstetal, val af-
göres genom lottning, men i andra
frågor den mening gäller, som bi-
(Utskottets förslag:)
manträdet blifvit angifvet, ej före¬
tagas till afgörande, där det ej en¬
ligt stadgarna skall förekomma å
sammanträdet eller omedelbart för-
anledes af ärende, som där skall
afgöras.
Öfver beslut, som å sjukkasse-
sammanträde fattas, skall genom
styrelsens försorg föras protokoll.
Senast fyra veckor efter samman¬
trädet skall protokollet vara tillgäng¬
ligt för sjukkassemedlemmarna.
49 §.
Jämte hvad i 48, 57 och 58 §§
är stadgadt om utöfvande af röst¬
rätt och fattande af beslut gälle,
där ej annorlunda finnes bestämdt
i stadgarna:
att hvarje medlem äger del¬
taga i handhafvandet af sjukkassans
angelägenheter;
att hvarje medlem äger en röst;
att medlem är berättigad att
öfverlåta sin rösträtt å annan med¬
lem;
att ingen må på grund af full¬
makt utöfva rösträtt för mer än en
medlem;
att såsom sjukkassans beslut
gäller den mening, för hvilken de
flesta rösterna afgifvas; och
att vid lika röstetal, val af-
göres genom lottning, men i andra
frågor den mening gäller, som bi¬
trädes af ordföranden.
48
Riksdagens Särskilda Utskotts (Nr 3) Utlåtande Nr 9.
(Kungl. Maj.is förslag:) (Utskottets förslag:)
trädes af ordföranden vid samman¬
trädet.
50 §.
Styrelsen äge, när den finner lämpligt, kalla sjukkassans medlemmar
till extra sjukkassesammanträde.
Revisorerna må, om deras granskning föranleder därtill, skriftligen
med angifvande af skälet påfordra, att styrelsen skall utlysa extra sjuk¬
kassesammanträde att hållas så snart det med iakttagande af föreskrifven
kallelsetid kan ske. Har sådan påfordran skett, skola revisorerna oför¬
dröjligen gifva tillsynsmyndigheten underrättelse därom. Efterkommer
styrelsen ej inom eu vecka revisorernas påfordran, äge de själfva
utlysa sjukkassesammanträde. Äro ej samtliga revisorer ense om sam¬
manträdets utlysande, gälle den mening, hvarom de flesta förena sig,
eller vid lika röstetal deras mening, som anse extra sammanträde ej
böra hållas.
Extra sjukkassesammanträde skall ock af styrelsen utlysas, då det
för uppgifvet ändamål skriftligen påfordras af minst en tiondel af
sjukkassans samtliga medlemmar eller det mindre antal, som må vara
bestämdt i stadgarna.
si §.
Underlåter styrelsen att i föreskrifven ordning kalla sjukkassans
medlemmar till ordinarie sjukkassesammanträde, eller har styrelsen ej
senast två veckor efter påfordran, hvarom i 50 § sista stycket är sagdt,
utlyst sammanträde att hållas så snart det med iakttagande af före¬
skrifven kallelsetid kan ske, har tillsynsmyndigheten att på anmälan af
sjukkassemedlem ofördröjligen utlysa sammanträde.
Tillsynsmyndigheten äge ock, när helst den finner det nödigt, an¬
moda styrelsen att utlysa sjukkassesammanträde. Efterkommer styrelsen
ej inom en vecka sådan anmodan, må tillsynsmyndigheten själf utlysa
sammanträdet.
52 §.
Å det sjukkassesammanträde, där revisorernas berättelse framlägges,
skall frågan om beviljande af ansvarsfrihet åt styrelsen för den tid
berättelsen omfattar företagas till afgörande.
49
Riksdagens Särskilda Utskotts (Nr 3) Utlåtande Nr 9.
(Eungl. Maj:ts förslag:) (Utskottets förslag:)
Frågan om ansvarsfrihets beviljande må kunna uppskjutas till af¬
görande vid nytt sammanträde.
53 §.
I sjukkassas stadgar må be¬
stämmas, att medlemmarnas rätt att
deltaga i handhafvandet af sjukkkas-
sans angelägenheter skall helt eller
delvis utöfvas af därtill utsedda per¬
soner. Sammanträde, som af dessa
personer hålles, vare såsom sjuk¬
kassesammanträde ansedt; dock att
dylik person ej äger öfverlåta sin
rösträtt å sammanträde på annan.
53 §.
I sjukkassas stadgar må be¬
stämmas, att sjnkkassesammanträdes
befogenhet skall helt eller delvis
utöfvas af därtill utsedda personer.
Sammanträde, som af dessa per¬
soner hålles, vare såsom sjuk-
kassesammanträde ansedt; dock att
dylik person ej äger öfverlåta sin
rösträtt å sammanträde på annan.
Om talan mot styrelse eller revisorer.
54 §.
Varder talan å styrelsens förvaltning under den tid revisorernas
berättelse omfattar ej anställd inom ett år från det berättelsen fram¬
lades å sjukkassesammanträde, vare så ansedt, som om ansvarsfrihet
blifvit styrelsen beviljad.
Utan hinder däraf, att ansvarsfrihet beviljats, må sådan talan å
förvaltningen, som grundas därpå, att styrelseledamot begått brottslig
handling, kunna af sjukkassan mot honom anställas, där ej ansvarsfri¬
heten irttryckligen förklarats afse äfven den handling.
55 §.
Talan mot revisorer enligt 48 § må ej anställas, sedan två år för¬
flutit från det revisorernas berättelse framlades å sammanträde, utan så
är, att talan grundas därpå, att brottslig handling blifvit begången.
56 §.
Afträdes sjukkassas egendom till konkurs, som börjar inom två år
från det revisorernas berättelse framlades å sjukkassesammanträde, äge
Bill. till Biksd. Prof. 1910. 9 Samt. 1 Afd. 9 Höft. 7
50
Riksdagens Särskilda Utskotts (Nr 3) Utlåtande Nr 9.
(Kungl. Maj:ts förslag:) (Utskottets förslag:)
konkursboet att anställa klander å förvaltningen för den tid berättelsen
afser, ändå att ansvarsfrihet blifvit styrelsen beviljad, äfvensom att mot
revisorerna anställa sådan talan, som omförmäles i 48 §.
Talan, som ofvan i denna paragraf sägs, skall anhängiggöras inom
en månad från inställelsedagen eller, där tiden för talans anställande
af sjukkassan då ännu ej gått till ända, inom utgången af den tid.
Försummas det, vare rätt till talan föxdorad.
Om ändring af sjukkassas stadgar och vissa andra fall, då särskild
röstpluralitet å sjuldiassesammanträde erfordras.
57 §.
Ej må ändring af stadgarna,
hvarigenom åt medlem utfäst hegraf-
ningshjalps belopp minskats, utan hans
samtycke vidtagas.
Beslut om stadgeändring, som
innebär upptagande af någon förut
icke i stadgarna angifven grund för
medlems uteslutande ur sjukkassan,
vare, där ändringen skall afse jäm¬
väl dem, som vid frågans afgörande
voro medlemmar af kassan, ej giltigt,
med mindre samtliga medlemmarna
förenat sig därom.
Beslut om sådan ändring af
stadgarna, att medlem tillkommande
rätt till medel, hvilka på grund af
medgifvande enligt 25 § ej skola
afsättas till fond, eller till behållna
tillgångar vid sjukkassans upplös¬
ning inskränkes, äge ej giltighet,
med mindre beslutet fattats å två på
hvarandra följande sjukkassesam-
manträden, däraf minst ett ordinarie,
och å det sammanträde, som sist
hålles, biträdts af samtliga röstande.
57
Beslut om stadgeändring, som
innebär upptagande af någon förut
icke i stadgarna angifven grund för
medlems uteslutande ur sjukkassan,
vare, där ändringen skall afse jäm¬
väl dem, som vid frågans afgörande
voro medlemmar af kassan, ej giltigt,
med mindre samtliga medlemmarna
förenat sig därom.
Beslut om sådan ändring af
stadgarna, att medlem tillkommande
rätt till medel, hvilka på grund af
medgifvande enligt 25 § ej skola
afsättas till fond, eller till behållna
tillgångar vid sjukkassans upplös¬
ning inskränkes, äge ej giltighet,
med mindre beslutet fattats å två på
på hvarandra följande sjukkassesam-
manträden, däraf minst ett ordinarie,
och å det sammanträde, som sist
hålles, biträdts af samtliga röstande.
Riksdagens Särskilda Utskotts (Nr 3) Utlåtande Nr 9.
51
(Kungl. Maj:ts förslag:)
Beslut om annan ändring af
stadgarna än förut i denna § an-
gifvits vare: ej giltigt, med mindre
samtliga medlemmarna förenat sig
därom eller beslutet fattats å två
på hvarandra följande sjukkasse-
sammanträden, däraf minst ett ordi¬
narie, och å det sammanträde, som
sist hålles, biträdts af minst två
tredjedelar af de röstande.
År för giltighet af beslut, hvar¬
om ofvan är sagdt, något ytterligare
villkor bestämdt i stadgarna, lände
ock det till efterrättelse.
58 §.
I fråga om giltighet af beslut
om sjukkassas trädande i likvidation
i andra fall än i 62 och 79 §§ sägs
eller om föryttring eller upplåtelse
under nyttjanderätt af all sjukkassas
egendom eller den väsentligaste delen
däraf eller om sådant bemyndigande
(Utskottets förslag:)
Beslut om annan ändring af
stadgarna än förut i denna § an-
gifvits vare ej giltigt, med mindre
samtliga medlemmarna förenat sig
därom eller beslutet fattats å två
på hvarandra följande sjukkasse-
sammanträden, däraf minst ett ordi¬
narie, och å det sammanträde, som
sist hålles, biträdts af minst två
tredjedelar af de röstande. Inne¬
fattar beslutet nedsättning af före¬
kommande begrafning shjälps belopp,
vare, där nedsättningen skall afse
jämväl dem, åt hvilka vid frågans
afgörande begrafningshjälp redan var
utfästa och de ej alla därtill samtyckt,
för beslutets giltighet ytterligare erfor¬
derligt, att beslutet af ser nedsättning
af all utfäst begrafningshjälp i lika
män efter beloppens storlek saynt
att tillsynsmyndigheten pröfvat ned¬
sättningen nödig för bevarande af
kassans förmåga att fullgöra sina
förbindelser.
År för giltighet af beslut, hvar¬
om ofvan är sagdt, något ytterligare
villkor bestämdt i stadgarna, lände
ock det till efterrättelse.
58 §.
I fråga om giltighet af beslut
om sjukkassas trädande i likvidation
i andra fall än i 62 och 79 §§ sägs
eller om sjukkassas anslutning till
fortsättningskassa vare lag, som
i 57 § tredje och fjärde styckena
sägs.
52
Riksdagens Särskilda Utskotts (Nr 3) Utlåtande Nr 9.
(Eungl. Maj:ts förslag:)
åt styrelsen, som innefattar befogenhet
till dylik föryttring eller upplåtelse,
eller om sjukkassas anslutning till
fortsättningskassa vare lag, som i
57 § fjärde ock femte styckena sägs.
Beslut, att sjukkassas anslut¬
ning till fortsättningskassa skall
upphöra, vare ej giltigt, med mindre
det biträdts af samtliga de röstande,
hvilka till följd af anslutningens
upphörande skulle förlora rätt till
sjukhjälp från fortsättningskassan.
(Utskottets förslag:)
Beslut, att sjukkassas anslut¬
ning till fortsättningskassa skall
upphöra, vare ej giltigt, med mindre
det biträdts af samtliga de röstande,
hvilka till följd af anslutningens
upphörande skulle förlora rätt till
sjukhjälp från fortsättningskassan.
59 §.
Beslut om ändring af sjukkassas stadgar skall af styrelsens ord¬
förande ofördröjligen anmälas för registrering och må ej gå i verk¬
ställighet, innan registrering skett. Vid anmälan skall fogas, i två
exemplar, af notarius publicus eller med styrelseledamöternas egen¬
händiga, bevittnade namnunderskrifter styrkt afskrift af protokoll, som
förts i ärendet.
Beslut om sådan ändring af sjukkassas stadgar, att medlems för¬
pliktelse att erlägga bidrag till kassan ökas, må ej tillämpas mot
medlem, som icke biträdt beslutet och som anmäler sig till utträde ur
kassan inom fyra veckor från det beslutet fattades.
Beslut om stadgeändring, som innebär inskränkning af sjukkassans
skyldighet att meddela sjukhjälp, äge icke tillämpning i fråga om sjuk¬
hjälp lör sjukdom, på grund af hvilken rätt till erhållande af sådant
understöd redan inträdt.
Om klander af beslut å sjukkasse- Om klander af sjukkassas beslut.
sammanträde.
60 §.
60 §.
Menar styrelsen eller ledamot
dåra!' eller sjukkassemedlem, att
Menar styrelsen eller ledamot
däraf eller sjukkassemedlem, att
Riksdagens Särskilda Utskotts (Nr 3) Utlåtande Nr 9.
53
(Knngl. Maj:ts förslag:)
(Utskottets förslag:)
beslut, som fattats å sjukkassesam-
manträde, icke tillkommit i behörig
ordning eller eljest strider mot denna
lag eller sjukkassans stadgar, äge
därå tala genom stämning å sjuk¬
kassan inom tre månader från be¬
slutets dag. Försummas det, vare
rätt till klandertalan mot beslutet
förlorad.
Vill styrelsen anhängiggöra
klandertalan, vare lag som i 41 §
andra stycket sägs; dock skall sty¬
relsens rätt till talan anses bevarad,
om det där omförmälda sjukkasse-
sammanträdet blifvit inom ofvan i
denna § stadgad tid utlyst att hållas
så snart det med iakttagande af
föreskrifven kallelsetid kan ske.
Har klandertalan anhängig-
gjorts, äge domstolen, när skäl
därtill förekommer, att, innan slut¬
ligt utslag i målet meddelas, för¬
ordna, att klandrade beslutet ej må
verkställas. Om förordnandet skall,
där klandrade beslutet är af beskaf¬
fenhet att det bör registreras,
underrättelse ofördröjligen genom
rättens eller domarens försorg af-
sändas för registrering.
Domstols utslag, hvarigenom
beslut ä sjukkassesammanträde upp-
häfts eller ändrats, gälle jämväl
för de medlemmar, som ej instämt
klandertalan.
Om likvidation
sjukkassas beslut icke tillkommit i
behörig ordning eller eljest strider
mot denna lag eller sjukkassans
stadgar, äge därå tala genom stäm¬
ning å sjukkassan inom tre må¬
nader från beslutets dag. Försum¬
mas det, vare rätt till klandertalan
mot beslutet förlorad.
Vill styrelsen anhängiggöra
klandertalan, vare lag som i 41 §
andra stycket sägs; dock skall sty¬
relsens rätt till talan anses bevarad,
om det där omförmälda sjukkasse¬
sammanträde blifvit inom ofvan i
denna § stadgad tid utlyst att hållas
så snart det med iakttagande af
föreskrifven kallelsetid kan ske.
Har klandertalan anhängig-
gjorts, äge domstolen, när skäl
därtill förekommer, att, innan slut¬
ligt utslag i målet meddelas, för¬
ordna, att klandrade beslutet ej må
verkställas. Om förordnandet skall,
där klandrade beslutet är af beskaf¬
fenhet att det bör registreras,
underrättelse ofördröjligen genom
rättens eller domarens försorg af-
sändas för registrering.
Domstols utslag, hvarigenom
sjukkassas beslut upphäfts eller än¬
drats, gälle jämväl för de med¬
lemmar, som ej instämt klandertalan.
och upplösning.
61 §.
Saknar sjukkassa till registret anmäld behörig styrelse, vare medlem
af kassan eller borgenär, så ock enhvar annan, hvars rätt kan vara
54
Riksdagens Särskilda Utskotts (Nr 3) Utlåtande Nr 9.
(Kungl. Maj ds förslag:) (Utskottets förslag:)
beroende däraf, att någon finnes, som äger företräda kassan, äfvensom
tillsynsmyndigheten berättigad att hos rätten eller domaren göra an¬
sökning att sjukkassan må förklaras skyldig att träda i likvidation.
Kungörelse om ansökningen med uppgift om tiden, när densamma
kommer att pröfvas af rätten, skall af rätten eller domaren utfärdas
och minst tre månader före nämnda tid införas i allmänna tidningarna,
så ock i tidning inom orten. Kätteri eller domaren äge ock, där så
äskas, förordna en eller flera syssloman att emellertid taga sjukkassans
egendom under vård och bevaka dess angelägenheter. Styrkes på ut¬
satta tiden, att anmärkta förhållandet fortfar, förklare rätten, att kassan
skall träda i likvidation, och förordne en eller flera likvidatorer att
verkställa densamma.
Om förordnande af syssloman skall underrättelse ofördröjligen
genom rättens eller domarens försorg afsändas för registrering.
62 §.
Sjukkassa skall ock träda i likvidation,
1) då medlemsantalet, där det vid registreringen utgjorde etthundra
eller mera, nedgått under etthundra och tillsynsmyndigheten enligt med-
deladt beslut funnit det icke kunna medgifvas sjukkassan att med mindre
medlemsantal än etthundra fortsätta sin verksamhet samt sistnämnda
tal icke åter uppnåtts inom tre månader;
2) då medlemsantalet, där tillsynsmyndigheten funnit skäligt lämna
sådant medgifvande, som nyss angifvits, eller kassan registrerats med
mindre antal medlemmar än etthundra, nedgått under tjugufem och
detta tal ej åter uppnåtts inom tre månader;
3) då förhållande inträffat, på grund hvaraf enligt bestämmelse i
stadgarna kassan skall upphöra med sin verksamhet.
63 §.
Har sjukkassa beslutat att träda i likvidation, eller skall eljest, af
anledning som i 62 § sägs, likvidation verkställas, varde å sjukkasse-
sammanträde en eller flera likvidatorer valda att verkställa likvidationen.
I stadgarna må bestämmas, att en eller flera likvidatorer skola på
annat sätt utses att jämte de å sjukkassesamman träde valda deltaga i
likvidationen.
Riksdagens Särskilda Utskotts (Nr 3) Utlåtande Nr 9.
55
(Kungi Maj:ts förslag:) (Utskottets förslag:)
64 §.
Utser sjukkassan ej likvidatorer, ehuru sådant förhållande inträffat,
som jämlikt bestämmelserna i 62 § vid 1) och 2) påkallar likvidation,
svare de, som med vetskap om förhållandet deltaga i beslut om fort¬
sättande af kassans verksamhet eller handla å dess vägnar, för uppkom¬
mande förbindelser, en för alla och alla för eu, såsom för egen skuld.
65 §.
Har sådant förhållande inträffat, som jämlikt bestämmelse i 62 §
pakallar likvidation, och varder ej inom en månad därefter till registret,
enligt hvad nedan sägs, anmäldt, att sjukkassan trädt i likvidation,
förklare rätten, på ansökan af medlem eller styrelseledamot eller till¬
synsmyndigheten och efter kassans hörande, att kassan skall träda i
likvidation; och förelägge rätten kassan att inom viss tid, ej understi¬
gande en månad, utse en eller flera likvidatorer, vid äfventyr att för¬
ordnande i sådant hänseende eljest meddelas af rätten.
66 §.
Finnes sjukkassa, som enligt anmälan till registret trädt i likvida¬
tion, sedermera sakna till registret anmälda, behöriga likvidatorer, vare
medlem eller borgenär, så ock enhvar annan, hvars rätt kan vara be¬
roende däråt, att någon finnes, som äger företräda kassan, äfvensom
tillsynsmyndigheten berättigad att hos rätten eller domaren göra an¬
sökning om utseende af likvidatorer; och skall i öfrigt hvad i 61 § är
stadgadt i tillämpliga delar lända till efterrättelse.
67 §.
Likvidator skall vara här i riket bosatt svensk medborgare.
Uppdraget att vara likvidator anses gälla, intill dess likvidationen
bhfvit afslutad, men må när som helst återkallas af den, som med¬
delat uppdraget.
Afgår å sjukkassesammanträde vald likvidator, innan han fullgjort
sitt uppdrag, och finnes ej suppleant, åligger det öfriga likvidatorer att
ofördröjligen föranstalta om val af ny likvidator.
56
Riksdagens Särskilda Utskotts (Nr 3) Utlåtande Nr 9.
(Kungl. Maj:ts förslag:) (Utskottets förslag:)
68 §.
Likvidatorerna skola ofördröjligen för registrering' anmäla, att sjuk¬
kassan trädt i likvidation. Därvid skola uppgifvas
dels likvidatorernas samt, där suppleanter utsetts, deras fullständiga
namn äfvensom nationalitet och hemvist,
dels ock, där befogenhet att teckna kassans firma ej skall utöfvas
allenast af likvidatorerna gemensamt, hvilken eller hvilka, hvar för sig
eller gemensamt, sådan befogenhet tillkommer.
Skall annan än likvidator eller suppleant äga nämnda befogenhet,
varde uppgift lämnad jämväl å hans fullständiga namn och hemvist.
Afgår likvidator eller suppleant eller utses ny sådan eller sker
ändring i fråga om rätten att teckna kassans firma, skall ock därom
anmälan för registrering ofördröjligen göras af likvidatorerna.
Vid anmälan, att likvidator eller suppleant utsetts, skall fogas styrkt
afskrift af protokoll eller annan handling, som bestyrker anmälans
riktighet.
69 §.
Då likvidatorer utsetts, göre styrelsen ofördröjligen redo för sin
förvaltning under den tid, för hvilken densamma ej förut blifvit granskad.
Styrelsens redovisning skall af likvidatorerna ofördröjligen öfver-
lämnas till revisorerna, som hafva att granska densamma och häröfver
inom fyra veckor afgifva skriftlig berättelse. Redovisningen jämte re¬
visorernas berättelse framlägges af likvidatorerna, så snart ske kan, å
sjukkassesammanträde; och skall å det sammanträde till behandling
företagas frågan om beviljande af ansvarsfrihet åt styrelsen för den tid
redovisningen omfattar. Om behandling af denna fråga samt om rätt
att tala å styrelsens förvaltning äge hvad i 52, 54 och 56 §§ finnes
stadgadt motsvarande tillämpning.
70 §.
Likvidatorerna åligger att ofördröjligen söka årsstämning å sjuk¬
kassans okända borgenärer samt att förteckna dess tillgångar och
skulder.
I den mån sådant erfordras för likvidationens verkställande och så
snart det utan uppenbar skada kan ske, skall sjukkassans egendom för¬
vandlas i penningar.
Riksdagens Särskilda Utskotts (Nr 3) Utlåtande Nr 9.
57
(Kungl. Maj:ts förslag:)
(Utskottets förslag:)
Likvidatorerna äge ej utan särskilda af sjukkassan erhållet bemyn¬
digande afyttra dess fasta egendom annorledes än genom försäljning å
offentlig auktion. Hafva likvidatorerna förordnats enligt 93 §, må ej
heller lös egendom utan sjukkassans särskilda bemyndigande af dem
försäljas på annat sätt än nu är sagdt; och må, innan beslutet om för¬
ordnandet vunnit laga kraft, likvidatorerna ej utan sjukkassans samtycke
vidtaga några likvidationsåtgärder utan allenast taga sjukkassans egen¬
dom under vård och bevaka dess angelägenheter.
I öfrigt skall om likvidatorers befogenhet att företräda sjukkassa
och om deras rättigheter, så ock om deras skyldigheter gälla i tillämp¬
liga delar hvad angående styrelse eller styrelseledamot i denna lag är
stadgadt; dock att hvad i 32 § är stadgadt ej skall äga tillämpning å
likvidatorer, som förordnats enligt 93 §.
Skriftlig handling, som utfärdas för sjukkassa i likvidation, bör
undertecknas med kassans firma med tillägg af orden »i likvidation)).
Vid firmateckning skola de, som teckna firman, äfven underskrifva
sina namn.
Har under handlingen ej sjukkassans firma tecknats på sätt här-
ofvan är sagdt och framgår ej af handlingens innehåll såväl att den
utfärdats å sjukkassans vägnar som ock att sjukkassan är i likvidation,
vare de, som underskrifvit handlingen, ehvad densamma pröfvas vara
för sjukkassan bindande eller ej, ansvariga för hvad genom handlingen
må hafva slutits, en för alla och alla för en, såsom för egen skuld.
Sedan den i årsstämningen utsatta inställelsedag är förbi och all
veterlig gäld blifvit betald, skall stadgarnas bestämmelse angående för¬
farandet med sjukkassans behållna tillgångar vid dess upplösning gå i
verkställighet. År någon del af gälden tvistig eller icke förfallen och
kan förty eller af annan orsak betalning ej ske, skola till samma gälds
betalning erforderliga medel innehållas och beträffande återstoden verk¬
ställighet, som nyss nämnts, äga rum.
Ej må annorledes än nu är sagdt ifrågavarande bestämmelse i
stadgarna gå i verkställighet. Sker det eller befinnas innehållna medel
Bill. till Biksd. Prof. 1910. 9 Sami. 1 Afd. 9 luft. 8
72 §.
73 §.
58
Riksdagens Särskilda Utskotts (Nr 3) Utlåtande Nr 9.
(Kungl. Maj:ts förslag:) (Utskottets förslag:)
ej lämna tillgång till gälds betalning, vare i händelse af sjukkassans
oförmåga att fullgöra sina förbindelser den, som något uppburit, skyldig
att återbära hvad han bekommit.
74 §.
Sedan likvidatorerna fullgjort sitt uppdrag, skola de, så snart ske
kan, å sjukkassesammanträde framlägga redovisning för sin förvaltning
75 §.
Åtnöjes medlem ej med likvidatorernas redovisning, skall han ge¬
nom stämning anhängiggöra sin talan hos domstol inom ett år från den
dag, då redovisningen framlades å sjukkassesammanträde. Försummas
det, hafve han förlorat sin talan.
76 §.
Då likvidatorerna å sjukkassesammanträde framlagt redovisning
för sin förvaltning, anses sjukkassan upplöst; och skola likvidatorerna
ofördröjligen därom göra anmälan för registrering.
Vid anmälan skall fogas bestyrkt afskrift af protokoll, som förts i
ärendet, äfvensom bevis om dagen för årsstämningens utfärdande.
n §•
Så snart beslut, att sjukkassa skall träda i likvidation, blifvit slut¬
ligen gällande, upphör såväl skyldigheten att till kassan erlägga afgift
eller uttaxeradt belopp som ock rätten att af kassan erhålla understöd,
utom beträffande afgift, uttaxeradt belopp eller understöd, som förfallit
till betalning, innan beslutet blef slutligen gällande.
78 §.
Afträdes sjukkassas egendom till konkurs, skall underrättelse om
den offentliga stämningen samtidigt med kungörelsen därom genom
rättens eller domarens försorg afsändas för registrering.
Var ej sjukkassan jämlikt slutligen gällande beslut i likvidation, då
dess egendom afträddes till konkurs, upphör med den offentliga stäm-
59
Riksdagens Särskilda Utskotts (Nr 3) Utlåtande Nr 9.
(Kungl. Maj:ts förslag:) (Utskottets förslag:)
ningens utfärdande för tiden, intill dess konkursen afslutats eller, där
konkursen lämnat öfverskott, beslut enligt 79 § om verksamhetens
fortsättande må hafva fattats, såväl skyldigheten att till kassan er¬
lägga afgift eller uttaxeradt belopp som ock rätten att af kassan
erhålla understöd, utom beträffande afgift, uttaxeradt belopp eller under¬
stöd, som förfallit till betalning, innan den offentliga stämningen ut¬
färdades.
Under konkursen företrädes kassan såsom konkursgäldenär af sty¬
relsen eller, där vid konkursens början syssloman enligt 61 § eller
likvidatorer varit utsedda, af dessa. Under konkursens fortgång må
dock i behörig ordning kunna utses styrelse i stället för sysslomän,
som förordnats enligt sistnämnda §, äfvensom utses nya styrelseleda¬
möter eller nya likvidatorer.
79 §.
Finnes efter konkursens afse¬
lande ej öfverskott, anses kassan
upplöst, då konkursen afslutats. Det
åligger dem, som under konkursen
sist företrädt kassan såsom konkurs¬
gäldenär, att om kassans sålunda
skedda upplösning ofördröjligen
göra anmälan till registret.
Var sjukkassan ej i likvidation,
då dess egendom afträddes till
konkurs, och finnes efter konkur¬
sens afslutande öfverskott, skall å
sjukkassesammanträde, hvilket bör
ofördröjligen utlysas af styrelsen,
beslutas, huruvida kassan skall fort¬
sätta sin verksamhet eller träda i
likvidation. Där sjukkassan träder
i likvidation inom fyra veckor efter
konkursens afsilande, äge i afseende
å likvidationen ej tillämpning hvad i
10, 73 och 76 §§ är stadgadt om
år sstämning.
79 §.
Finnes efter konkursens afslu¬
tande ej öfverskott, anses kassan
upplöst, då konkursen afslutats. Det
åligger den, som under konkursen
sist företrädt kassan såsom konkurs¬
gäldenär, att om kassans sålunda
skedda upplösning ofördröjligen
göra anmälan till registret.
Var sjukkassan ej i likvidation,
då dess egendom afträddes till kon¬
kurs, och finnes efter konkursens
afslutande öfverskott, skall å sjuk¬
kassesammanträde, hvilket bör oför¬
dröjligen utlysas af styrelsen, beslu¬
tas, huruvida kassan skall fortsätta
sin verksamhet eller träda i likvi¬
dation.
60
Riksdagens Särskilda Utskotts (Nr 8) Utlåtande Nr 9.
(Kung!. Maj.is förslag:) (Utskottets förslag:)
Om registrering ock om tillsyn å sjukkassor.
SO §.
I denna lag föreskrifven registrering och tillsyn å sjukkassor hand-
hafves af en för hela riket gemensam tillsynsmyndighet.
81 §.
Hos tillsynsmyndigheten skall föras sjukkasseregister för inskrifnin
af de uppgifter, hvilka enligt denna lag skola anmälas för registrerin
eller hvilkas intagande i registret eljest är eller varder föreskrifvet.
82 §.
Anmälan till registret skall göras skriftligen. Aflämnas anmälan
genom ombud eller insändes den meci posten, skall underskriften vara
styrkt af vittnen.
Hå sjukkassas registrering sökes, skall hvarje styrelseledamot och
suppleant, så och i öfrigt enhvar, som, ensam eller gemensamt med
annan, äi berättigad att teckna sjukkassans firma, på samma gång
egenhändigt inskrifva sin namnteckning i registret eller i särskild! bi¬
hang till detta, såframt ej namnteckningen förefinnes å anmälnings-
skriften och blifvit af vittnen styrkt. På enahanda sätt skall förfaras,
då anmälan sedermera sker därom, att styrelseledamot eller suppleant
blifvit utsedd eller att eljest någon, ensam eller gemensamt med annan,
blifvit berättigad att teckna firman.
83 §.
Hafva icke vid anmälan för registrering iakttagits de föreskrifter,
som finnas för hvarje särskild! fall meddelade, eller finnes medlems¬
antalet icke tillräckligt för registrerings beviljande eller stadgarnas före¬
skrifter om, huru medel, som icke äro erforderliga för löpande utgifter
skola göras fruktbärande och säkerhetshandlingar förvaras, ej vara be¬
tryggande, eller pröfvas sjukkassas stadgar eller beslut, som anmäles för
registrering-, icke hafva tillkommit i föreskrifven ordning eller ej stå i
öfvei ensstämmelse med föreskrifterna i denna lag eller eljest strida mot
lag eller författning, skall registrering vägras.
crq Cfq
Riksdagens Särskilda Utskotts (Nr 3) Utlåtande Nr 9.
(Kungl. Maj:ts förslag:)
84 §.
Beviljas sjukkassas registre¬
ring, läte tillsynsmyndigheten i
sj ukkasseregistret införa:
1) dagen för stadgarnas anta¬
gande ;
2) kassans firma;
3) den ort, där styrelsen har
sitt säte;
4) hvarje styrelseledamots och
suppleants samt, där eljest någon,
ensam eller gemensamt med annan,
är berättigad att teckna sjukkassans
firma, dennes fullständiga namn och
hemvist;
5) där befogenhet att teckna
firman ej skall utöfvas allenast af
styrelsen, hvilken eller hvilka, hvar
för sig eller gemensamt, sådan be¬
fogenhet tillkommer;
6) huruvida kassan, där den be¬
reder begrafningshjälp, meddelar så¬
dant understöd till högre belopp än
tvåhundra kronor;
7) huruvida uttaxering å med¬
lemmarna skall kunna äga rum;
8) det sätt, hvarpå kallelse till
sjukkassesammanträde skall ske och
andra meddelanden bringas till
medlemmarnas kännedom, äfvensom
den tid före sammanträde, då före-
skrifna kallelseåtgärder senast skola
vara vidtagna.
Det ena exemplaret af stad¬
garna skall förses med bevis om
registreringen och återställas till
sökanden.
Öl
(Utskottets förslag:)
84 §.
Beviljas sjukkassas registre¬
ring, läte tillsynsmyndigheten i
sjukkasseregistret införa:
1) dagen för stadgarnas anta¬
gande;
2) kassans firma;
3) den ort, där styrelsen har
sitt säte;
4) hvarje styrelseledamots och
suppleants samt, där eljest någon,
ensam eller gemensamt med annan,
är berättigad att teckna sjukkassans
firma, dennes fullständiga namn och
hemvist;
5) där befogenhet att teckna
firman ej skall utöfvas allenast af
styrelsen, hvilken eller hvilka, hvar
för sig eller gemensamt, sådan be¬
fogenhet tillkommer;
6) huruvida uttaxering å med¬
lemmarna skall kunna äga rum;
7) det sätt, hvarpå kallelse till
sjukkassesammanträde skall ske och
andra meddelanden bringas till
medlemmarnas kännedom, äfvensom
den tid före sammanträde, då före-
skrifna kallelseåtgärder senast skola
vara vidtagna.
Det ena exemplaret af stad¬
garna skall förses med bevis om
registreringen och återställas till
sökanden.
62
Riksdagens Särskilda TJtskotts (Nr 3) Utlåtande Nr 9.
(Kungl. Maj:ts förslag:) (Utskottets förslag:)
85 §.
Anmäles ändring i förhållande, hvarom inskrifning i registret skett,
skall den ändring, där registrering beviljas, anmärkas i registret.
Registreras ändring i sjukkassas stadgar, skall ena exemplaret af
det protokoll, som innehåller beslutet om ändringen, till sökanden åter¬
ställas, försedt med bevis om registreringen.
Sker ändring i sjukkassas firma, skall ny fullständig inskrifning i
registret göras.
86 §.
En samling af hvad i sjukkasseregistret införes med undantag af
underrättelse om konkurs, hvarom förmäles i 78 §, skall genom det
allmännas försorg efter hand befordras till trycket och förses med re¬
gister för hvarje år.
I den mån nämnda samling tryckes skall den öfversändas till
hvarje domstol och öfverexekutor.
Anmälningsskrifter med därvid fogade handlingar skola, särskildt
för hvarje sjukkassa, förvaras såsom bilagor till sjukkasseregistret.
87 §.
Företer sjukkassas registrerade
firma likhet med en i föreningsre¬
gister, sjukkasseregistret eller försäk-
ringsregistret tidigare införd firma,
och lider därigenom innehafvaren
af sistnämnda firma förfång, äge
domstol på talan af denne förbjuda
sjukkassan att efter viss tid be¬
gagna förstnämnda firma äfvensom
ålägga sjukkassan det skadestånd,
som pröfvas skäligt.
87 §.
Företer sjukkassas registrerade
firma likhet med en i förenings-,
sjukkasse- eller för säkring sregister ti¬
digare införd firma, och lider däri¬
genom innehafvaren af sistnämnda
firma förfång, äge domstol på talan
af denne förbjuda sjukkassan att
efter viss tid begagna förstnämnda
firma äfvensom ålägga sjukkassan
det skadestånd, som pröfvas skäligt.
Menar någon eljest, att en i sjuk-
kasseregister verkställd inskrifning
länder honom till förfång, må talan
om registreringens upphäfvande samt
om skadestånd, föras vid domstol.
Riksdagens Särskilda Utskotts (Nr 3) Utlåtande Nr 9.
03
(Kungl. Majts förslag:)
88 §.
Har genom laga kraft ägande
dom blifvit förklarad!, att en i sjuk-
kasseregistret införd firma ej vidare
må begagnas, eller att beslut, som
registrerats, är ogiltigt, eller att
eljest visst förhållande, hvarom in¬
skrifning skett, ej föreligger, skall
på ansökning af någondera parten
anteckning därom göras i registret.
Varder, sedan i sjukkasseregist-
ret gjorts anteckning om sjukkassas
konkurs, af öfverrätt förkiaradt, att
offentlig stämning ej bort utfärdas,
skall anteckningen på därom gjord
begäran afföras ur registret.
89 §.
Mot den, som från registret in¬
hämtat kännedom om visst förhål¬
lande, kan ändring i samma för¬
hållande icke med laga verkan åbe¬
ropas, med mindre han visas hafva
ägt vetskap om ändringen.
(Utskottets förslag:)
88 §.
tiar genom laga kraft ägande
dom blifvit förkiaradt, att en i sjuk-
kasseregister gjord inskrifning ej bort
ske, eller att beslut, som registrerats,
är ogiltigt, eller att eljest visst för¬
hållande, hvarom inskrifning skett,
ej föreligger, skall på begäran af
någondera parten anteckning därom
göras i registret.
Varder, sedan i sjukkasseregist-
ret gjorts anteckning om sjukkassas
konkurs, af öfverrätt förkiaradt, att
offentlig stämning ej bort utfärdas,
skall anteckningen på därom gjord
ansökning afföras ur registret.
89 §.
Mot den, som inhämtat känne¬
dom om hvad registret beträffande
visst förhållande innehåller å den
tid, hvarom fråga är, kan ändring
i samma förhållande icke med laga
verkan åberopas, med mindre han
visas hafva ägt vetskap om änd¬
ringen.
90 §.
Företer den, som inför domstol, Konungens befallningshafvande
eller öfverexekutor företräder sjukkassa, bevis hvaraf framgår, att han
den dag, beviset utfärdades, enligt sjukkasseregistret var behörig att
företräda sjukkassan, och är det bevis ej äldre än ett år, åligger det
myndigheten att ur den i 86 § omförmälda tryckta samling inhämta
upplysning, huruvida förändring beträffande behörigheten ägt rum. Hvad
i sådant afseende nyssnämnda samling i den mån den kommit myn-
64
Riksdagens Särskilda Utskotts (Nr 3) Utlåtande Nr 9.
(Kungl. Maj:ts förslag:) (Utskottets förslag:)
digheten tillhanda utvisar skall för myndigheten äga vitsord, där ej
annat förhållande visas vara för handen.
91 §.
Det åligger sjukkassas styrelse att för hvarje räkenskapsår inom
två månader från det revisorernas berättelse framlades å sjukkasse-
sammanträde till tillsynsmyndigheten ingifva:
1) styrelsens och revisorernas berättelser samt styrkt afskrift af
protokoll, upptagande de å sjukkassesammanträde i anledning af nämnda
handlingar fattade beslut;
2) en i enlighet med fastställdt formulär upprättad och af styrelsen
underskrifven statistisk redogörelse rörande kassan och dess verksamhet
under året.
Finner tillsynsmyndigheten nödigt att infordra ytterligare upplys¬
ningar, skola sådana ofördröjligen lämnas af styrelsen.
Sjukkassas styrelse vare pliktig ej mindre att när som helst bereda
tillsynsmyndigheten eller dess ombud tillfälle att inventera kassans
medel samt att granska kassans räkenskaper och öfriga handlingar än
äfven att lämna dem tillträde till sjukkassesammanträde.
92 §.
Nedgår antalet medlemmar af
sjukkassa under etthundra eller, där
kassan registrerats med mindre an¬
tal medlemmar, under tjugufem,
åligger det styrelsen att ofördröj¬
ligen därom göra anmälan hos till¬
synsmyndigheten. I anledning af
anmälan, som afser förstnämnda
fall, har tillsynsmyndigheten att,
så snart ske kan, meddela beslut,
huruvida det må vara sjukkassan
medgifvet att med mindre medlems¬
antal än etthundra fortsätta sin
verksamhet. Har sådant medgif¬
vande lämnats och nedgår seder-
92 §.
Nedgår antalet medlemmar af
sjukkassa under etthundra eller, där
kassan registrerats med mindre an¬
tal medlemmar, under tjugufem,
åligger det styrelsen att ofördröj¬
ligen därom göra anmälan hos till¬
synsmyndigheten. I anledning af
anmälan, som afser förstnämnda
fall, har tillsynsmyndigheten att,
så snart ske kan, meddela beslut,
huruvida det må vara sjukkassan
medgifvet att med mindre medlems¬
antal än etthundra fortsätta sin
verksamhet. Har sådant medgif¬
vande lämnats och nedgår seder-
Riksdagens Särskilda Utskotts (Nr 3) Utlåtande Nr 0.
65
(Kungl. Maj:ts förslag:)
mera medlemsantalet under tjugu¬
fem, skall anmälan därom af sty¬
relsen ofördröjligen göras lios till¬
synsmyndigheten.
Har i fall, dä begrafningshjälp
för medlem af sjukkassa eller klass
i sjukkassa utfästs till högre belopp
än tvåhundra kronor, antalet begraf-
ningshjälpsförsäkrade medlemmar af
kassan eller klassen nedgått till två¬
hundra eller därunder, eller har an¬
talet medlemmar af klass, som skall
meddela sjukhjälp eller bereda begraf¬
ningshjälp till belopp, ej öfverstigande
tvåhundra kronor, nedgått under
hvad, på sätt i 19 § sägs, är för
meddelande af sjukhjälp eller ut¬
fästande af begrafningshjälp be¬
stämdt, åligger det likaledes styrel¬
sen att om förhållandet ofördröj¬
ligen göra anmälan hos tillsyns¬
myndigheten.
93 §.
Det tillkommer tillsynsmyndigheten att öfvervaka, att sjukkassas
verksamhet står i öfverensstämmelse med denna lag och kassans stadgar
äfvensom i öfrigt utöfvas på ändamålsenligt sätt; och har tillsynsmyn¬
digheten jämväl att ej mindre i fråga om sjukkassas bildande och af¬
fattande af dess stadgar än äfven beträffande det lämpliga inrättandet
af dess verksamhet tillhandagå med råd och upplysningar.
Finner tillsynsmyndigheten, att afvikelse från denna lag eller kas¬
sans stadgar förekommer eller att eljest anledning till anmärkning mot
kassans verksamhet föreligger, äger tillsynsmyndigheten meddela kassan
anvisning att vidtaga den åtgärd eller förändring af kassans verksamhet,
som pröfvas erforderlig; och må tillsynsmyndigheten jämväl i anvis¬
ningen bestämma viss tid, inom hvilken anvisad åtgärd skall hafva
vidtagits.
Bill. till Riksd. Prof. 1910. 9 Sami. 1 Afl. 9 Hiift.
(Utskottets förslag:)
mera medlemsantalet under tjugu¬
fem, skall anmälan därom af sty¬
relsen ofördröjligen göras af till¬
synsmyndigheten.
Har i klassindelad sjukkassa an¬
talet medlemmar åt en klass ned¬
gått under hvad, på sätt i 19 §
sägs, är för meddelande af sjuk¬
hjälp eller utfästande af begraf¬
ningshjälp från klassen bestämdt,
åligger det likaledes styrelsen att
om förhållandet ofördröjligen göra
anmälan hos tillsynsmyndigheten.
9
Riksdagens Särskilda Utskotts (Nr 3) Utlåtande Nr 9.
(Sfi
(Kungl. Maj:ts förslag;) (Utskottets förslag:)
Har anvisning enligt denna § eller 24 § meddelats af tillsyns¬
myndigheten och finnes sjukkassan icke tillbörligen ställa sig anvis¬
ningen till efterrättelse, äger tillsynsmyndigheten hos rätten eller do¬
maren göra ansökning om åläggande för kassan att träda i likvidation.
Har sådan ansökning gjorts, skall rörande kungörelse om ansökningen
och förordnande af sysslomän samt angående underrättelse om sådant
förordnande för registrering gälla hvad i 61 § är föreskrifvet. Styrker
ej kassan å den utsatta tiden, att meddelad anvisning behörigen efter¬
kommits, förledare rätten, att kassan skall träda i likvidation, och förordne
eu eller flera likvidatorer att verkställa densamma.
94 §.
Om tillsynsmyndighetens beslut
i ärende, som icke afser registre¬
ring, så ock om beslut, hvarigenom
registrering vägrats, skall skriftlig
underrättelse ofördröjligen öfver-
lämnas eller med allmänna posten
försändas till någon, hvilken äger
företräda sjukkassan. Innefattar be¬
slutet afgörande af tvist, hvarom
i 14 § sägs, eller anvisning enligt
24 eller 93 §§, eller har genom
beslutet af sjukkassa gjord ansök¬
ning afslagits, eller medgifvande,
som med stöd af 16 eller 25 §§ eller
116 §2 mom. lämnats, eller blifvit
äterkalladt eller registrering af an-
mäldt förhållande vägrats, skola i
underrättelsen om beslutet skälen
därför angifvas.
År sjukkassa eller annan, som
enligt denna lag i ärende angående
kassan gjort framställning hos till¬
synsmyndigheten, missnöjd med
tillsynsmyndighetens beslut, må,
vid talans förlust, besvär öfver be-
94 §.
Om tillsynsmyndighetens beslut
i ärende, som icke afser registre¬
ring, så ock om beslut, hvarigenom
registrering vägrats, skall skriftlig
underrättelse ofördröjligen öfver-
lämnas eller med allmänna posten
försändas till någon, hvilken äger
företräda sjukkassan. Innefattar be¬
slutet afgörande af tvist, hvarom i
14 § sägs, eller anvisning enligt
24 eller 93 §§, eller har genom
beslutet af sjukkassa gjord ansök¬
ning afslagits, eller med stöd af
25 § lämnadt medgifvande återkal¬
lats eller registrering af anmäldt
förhållande vägrats, skola i under¬
rättelsen om beslutet skälen därför
angifvas.
År sjukkassa eller annan, som
enligt denna lag i ärende angående
kassan gjort framställning hos till¬
synsmyndigheten, missnöjd med
tillsynsmyndighetens beslut, må,
vid talans förlust, besvär öfver bo-
Riksdagens Särskilda Utskotts (Nr 3) Utlåtande Nr 9.
67
(Kungl. Maj ds förslag:)
slutet hos Konungen anföras, där
kassans styrelse har sitt säte å ort
inom Norrbottens, Västerbottens,
Jämtlands eller Västernorrlands län,
före klockan tolf å fyrtiofemte da¬
gen och, där styrelsen har sitt säte
å ort inom annan del af riket, före
klockan tolf å trettionde dagen
från beslutets dag.
(Utskottets förslag:)
slutet hos Konungen anföras, där
kassans styrelse har sitt säte å ort
inom Norrbottens, Västerbottens,
Jämtlands eller Västernorrlands län,
före klockan tolf å fyrtiofemte da¬
gen och, där styrelsen har sitt säte
å ort inom annan del af riket, före
klockan tolf å trettionde dagen från
beslutets dag.
95 §.
Närmare föreskrifter om tillsynsmyndighetens organisation samt
om sjukkasseregistrets förande och tillsynsmyndighetens verksamhet i
öfrigt äfvensom angående tid och sätt för utgifvande af den i 86 § om-
förmälda samling och dess öfversändande till vissa myndigheter med¬
delas af Konungen.
96 §.
I enlighet med bestämmelser, som Konungen meddelar, skall utses
en sjukkassenämnd, bestående af medlemmar af sjukkassor eller leda¬
möter af deras eller fortsättningskassors styrelser, hvilken nämnd äger
att årligen sammanträda inför tillsynsmyndigheten för samråd med denna
myndighet i sjukkasse väsendet rörande angelägenheter.
Straffbestämmelser.
97 §.
Med böter från och med tjugufem till och med ettusen kronor
straffes
1) styrelseledamot eller annan, som vid anmälan för registrering
mot bättre vetande meddelar oriktig uppgift;
2) styrelseledamot eller likvidator, där han mot bättre vetande i
handling, som framlägges å sjukkassesammanträde, rörande sjukkassans
angelägenheter meddelar oriktig uppgift;
Riksdagens Särskilda Utskotts (Nr 3) Utlåtande Nr 9.
68
(Kungl. Maj:ts förslag:) (Utskottets förslag:)
3) styrelseledamot, hvilken använder någon sjukkassans tillgång
för ändamål, som, efter hvad han inser, är ett annat än det, för
hvilket samma tillgång är afsedd;
4) revisor, där han i berättelse eller annan handling, som framlägges
å sjukkassesammanträde, mot bättre vetande lämnar oriktig uppgift
rörande sjukkassans angelägenheter eller uppsåtligen underlåter att
göra anmärkning mot dylik uppgift i handling, som af honom granskats.
Ej må straff, som ofvan är stadgadt, ådömas, där förseelsen enligt
allmänna strafflagen bör beläggas med strängare straff.
98 §.
Åsidosattes föreskrift, som är meddelad i 24 § första stycket, 38 §,
46 § första stycket, 48 § sista stycket, 59 § första stycket, 79 § första
stycket eller 91 § eller försummas anmälan, som är föreskrifven i 92 §,
straffes den försumlige med böter från och med fem till och med
trehundra kronor.
Samma lag vare om likvidator, som ej fullgör hvad honom enligt
68 §, 69 § andra stycket eller 76 § åligger.
Förseelse mot 46 § första stycket, 48 § sista stycket eller 69 §
andra stycket må åtalas allenast af målsägande; och skall härvid såsom
målsägande anses såväl sjukkassan som hvarje medlem däraf.
99 §.
Böter, som ådömas enligt denna lag, tillfalla kronan. Saknas till¬
gång till böternas fulla gäldande, skall förvandling ske enligt allmänna
strafflagen.
Särskilda bestämmelser.
100 §.
Rätt till understöd från sjukkassa kan icke öfverlåtas och må förty
ej tagas i mät för gäld.
101 §.
Sjukkassemedlemmar, som genom att öfverträda denna lag eller
kassans stadgar tillskynda kassan skada, svare för skadan, en för alla
och alla för en.
69
Riksdagens Särskilda Utskotts (Nr 3) Utlåtande Nr 9.
(Kungl. Maj ds förslag:) (Utskottets förslag:)
Öfverträda styrelseledamöter, likvidatorer eller medlemmar denna
lag eller kassans stadgar och tillskyndas tredje man därigenom skada,
vare de, som låtit sådant komma sig till last, ansvariga för skadan, en
för alla och alla för en.
102 §.
Sjukkassa vare uti de mål, för hvilka ej annorlunda genom lag-
stadgas, lydande under allmän underrätt i den ort, där styrelsen enligt
stadgarna har sitt säte.
103 §.
Försummelse att enligt bestämmelse i denna lag göra anmälan för
registrering skall åtalas vid allmän underrätt i den ort, där sjukkassans
styrelse enligt stadgarna har sitt säte.
104 §.
Innehålla sjukkassas stadgar förbehåll, att tvister mellan kassan och
styrelsen eller ledamot däraf eller medlem af kassan skola hänskjutas
till afgörande af en eller flera skiljemän, äge det förbehåll samma
verkan, som tillkommer skiljeaftal; och gälle om påkallande af förbehållets
tillämpning hvad om stämning i 41 § finnes stadgadt.
2 kap. Om oregistrerade sjukkassor.
105 §.
Sjukkassa, hvilken ej blifvit registrerad enligt denna lag, kan ej
förvärfva fast egendom, ej heller inför domstol eller annan myndighet
göra fordran eller annan rättighet gällande.
106 §.
Handla ledamöter af styrelsen för sjukkassa, som icke blifvit regi¬
strerad enligt denna lag, eller medlemmar af kassan eller andra å
kassans vägnar, svare de, som i åtgärden eller beslut därom deltagit,
70
Riksdagens Särskilda Utskotts (Nr 3) Utlåtande Nr 9.
(Kungl. Maj ds förslag:) (Utskottets förslag:)
för uppkommande förbindelser såsom för annan sin gäld, en för alla
och alla för en.
3 kap. Om fortsättningskassor.
107 §.
Medlemskap i fortsättningskassa kan, där icke kassans stadgar
bestämma annorlunda, förvärfvas såväl af sjukhjälpsförsäkrade medlem¬
mar af sjukkassa, som anslutit sig till fortsättningskassan, som äfven
af sjukhjälpsförsäkrade medlemmar af annan sjukkassa.
Sjukkassa, som är ansluten till fortsättningskassa, är på grund
däraf pliktig att utöfva nödig sjukkontroll och uppbära medlemsbidrag-
för fortsättningskassans räkning äfvensom att i öfrigt på sätt, som i
fortsättningskassans stadgar må vara föreskrifvet, tillhandagå fortsätt¬
ningskassan vid åtgärder i dess förvaltning.
Ej vare sjukkassa förment att samtidigt vara ansluten till mer än
en fortsättningskassa.
108 §.
Fortsättningskassa må ej registreras, med mindre dess medlems¬
antal uppgår till femhundra. Därest särskilda omständigheter därtill
föranleda, kan registrering beviljas jämväl fortsättningskassa med lägre
antal medlemmar än nyss nämnts, dock ej under tvåhundra.
109 §.
Sjukkassa må ej åtaga sig att
ansvara för gäldandet af bidrag,
som skola erläggas till fortsättnings¬
kassan af de sjukkassans medlem¬
mar, hvilka äro medlemmar af fort-
sättningsk a s s an.
Af anslutning till fortsättnings¬
kassa föranledda kostnader för sjuk-
109 §.
Sjukkassa må ej åtaga sig att
ansvara för gäldandet af bidrag,
som skola erläggas till fortsättnings¬
kassan af de sjukkassans medlem¬
mar, hvilka äro medlemmar af fort¬
sättningskassan.
Af anslutning till fortsättnings¬
kassa föranledda kostnader för sjuk-
Riksdagens Särskilda Utskotts (Nr 3) Utlåtande Nr 9.
71
(Kungl. May.ts förslag:)
( Utskottets förslag:)
kassa skola anses såsom förvalt- kassa skola anses såsom förvalt¬
ningskostnader och, hvad angår sjuk- ningskostnader.
kassa, som meddelar högre hegraf-
ningshjälp än tvåhundra kronor, så¬
som förvaltningskostnader för kassans
sjukhjälpsverksamhet.
Fortsättningskassa må ej meddela sjukhjälp åt annan än medlem.
Fortsättningskassa är pliktig att bereda enhvar medlem sjukhjälp
för den tid, som erfordras, för att han skall äga att för hvarje tids¬
period af tolf månader bekomma sjukhjälp från sjukkassa, som han
tillhör, och fortsättningskassan för tillhopa etthundraåttio dagar. Dock
må i stadgarna bestämmas, att, där en sjukdom ensam eller i förening-
ined annan, som inträffat medan i följd af den förra väsentlig nedsätt¬
ning af arbetsförmågan ännu förefanns, redan föranledt meddelande af
sjukhjälp från sjukkassa och fortsättningskassan för tid, ej understi¬
gande etthundraåttio dagar, ytterligare sjukhjälp från fortsättningskas¬
san ej skall utgå för nämnda sjukdomar.
Särskild klass inom fortsättningskassa må icke meddela sjukhjälp,
med mindre antalet medlemmar i klassen uppgår till etthundra; dock
må, äfven efter det medlemsantalet nedgått under hvad nu nämnts, sjuk¬
hjälp fortfarande tilldelas dem, som voro medlemmar i klassen, medan
dess medlemsantal ännu utgjorde minst etthundra.
Nedgår antalet medlemmar i fortsättningskassa under femhundra
eller, om kassan registrerats med mindre antal medlemmar, under två¬
hundra, eller nedgår medlemsantalet i klass inom fortsättningskassa
under etthundra, åligger det styrelsen att ofördröjligen om förhållandet
no §.
Firma, som fortsättningskassa antager, skall utmärka, att kassan
fortsättningskassa.
112 §.
113 §.
72 Riksdagens Särskilda Utskotts (Nr 3) Utlåtande Nr 9.
(Kungl. Maj:ts förslag:) (Utskottets förslag:)
gorå anmälan hos tillsynsmyndigheten. I anledning af anmälan, som
afser förstnämnda fall, har tillsynsmyndigheten att, så snart ske kan,
meddela beslut, huruvida det må vara fortsättningskassan medgifvet
att med mindre medlemsantal än femhundra fortsätta sin verksamhet.
Har sådant medgifvande lämnats och nedgår sedermera medlemsantalet
under tvåhundra, skall anmälan därom af styrelsen ofördröjligen göras
hos tillsynsmyndigheten.
Åsidosattes i denna § stadgad skyldighet att göra anmälan, straffes
den försumlige med böter från och "med fem till och med trehundra
kronor.
114 §.
Fortsättningskassa skall träda i likvidation,
1) då medlemsantalet, där det vid registreringen utgjorde fem¬
hundra eller mera, nedgått under femhundra och tillsynsmyndigheten
enligt meddeladt beslut funnit det icke kunna medgifvas kassan att med
mindre medlemsantal än femhundra fortsätta sin verksamhet samt sist¬
nämnda tal icke åter uppnåtts inom tre månader;
2) då medlemsantalet, där tillsynsmyndigheten funnit skäligt lämna
sådant medgifvande, som nyss angifvits, eller kassan registrerats med
mindre antal medlemmar än femhundra, nedgått under tvåhundra och
detta tal ej åter uppnåtts inom tre månader;
3) då förhållande inträffat, på grund hvaraf enligt bestämmelse i
stadgarna kassan skall upphöra med sin verksamhet.
115 §.
Så vidt ej annat framgår af hvad ofvan i detta kapitel är stadgadt,
skola de med afseende å sjukkassa gifna bestämmelser i tillämpliga
delar gälla jämväl beträffande fortsättningskassa.
4 kap. Öfvergångsbestämmelser.
116 §. 116 §.
Mom. 1. Sökes registrering Mom. I. Sökes registrering af
af sjukkassa eller fortsättnings- sjukkassa eller fortsättningskassa,
kassa, som utöfvat verksamhet innan som utöfvat verksamhet innan denna
denna lag trädt i kraft, skall vid lag trädt i kraft, skall vid ansök-
Riksdagens Särskilda; Utskotts (Nr 3) Utlåtande Nr 9.
< ■>
(Kungl. Maj ds förslag:)
ansökningen fogas dels, därest kas¬
san ej är registrerad enligt lagen
om sjukkassor den 30 oktober 1891,
de i 5 § 2 mom. angifna hand¬
lingar eller, där kassan är registre¬
rad enligt nämnda lag, de i sagda
mom. vid 1) och 2) omförmälda
handlingar, dels ock redogörelse för
kassans tillgångar och skulder äfven¬
som, där kassan skall meddela be-
grafningshjälp till högre belopp än
tvåhundra kronor, uppgift angående
hvilka tillgångar, enligt beslut ä sam¬
manträde eller annorledes gifven be¬
stämmelse, äro af sedda för kassans
sjukligälpsverksamhet och hvilka för
dess begrafnirgshjälpsverksamhet, sä
ock kvilka skulder skola räknas be¬
lasta hvardera af nämnda verksam¬
hetsgrenar. Anser tillsynsmyndig¬
heten ytterligare upplysningar an¬
gående kassans verksamhet eller
dess medlemmar erforderliga, skola
sådana på anmodan ofördröjligen
meddelas af kassans styrelse.
År kassan registrerad enligt
lagen den 30 oktober 1891, skall
i ansökningen uppgifvas, utöfver
hvad i 5 § 1 mom. stadgas, jämväl
hos hvilken myndighet kassans re¬
gistrering skett.
Åsidosättes i denna § stadgad
skyldighet att meddela upplysnin¬
gar, straffes den försumlige med
böter från och med fem till och
med trehundra kronor.
Mom. 2. Sökes registrering af
sjukkassa, hvilken utöfvat verksamhet
Bill. till Biksd. Prof. 1910. 9 Sami.
(Utskottets förslag'.)
ningen fogas dels, därest kassan ej
är registrerad enligt lagen om sjuk¬
kassor den 30 oktober 1891, de i
5 § 2 mom. angifna handlingar
eller, där kassan är registrerad en¬
ligt nämnda lag, de i sagda mom.
vid 1) och 2) omförmälda handlin¬
gar, dels ock redogörelse för kas¬
sans tillgångar och skulder. Anser
tillsynsmyndigheten ytterligare upp¬
lysningar angående kassans verk¬
samhet eller dess medlemmar erfor¬
derliga, skola sådana på anmodan
ofördröjligen meddelas af kassans
styrelse.
År kassan registrerad enligt la¬
gen den 30 oktober 1891, skall i an¬
sökningen uppgifvas, utöfver hvad
i 5 § 1 mom. stadgas, jämväl hos
hvilken myndighet kassans registre¬
ring skett.
O Q _
Åsidosättes i denna § stadgad
skyldighet att meddela upplysnin¬
gar, straffes den försumlige med
böter från och med fem till och med
trehundra kronor.
1 Afd. 9 Höft.
10
74
Riksdagens Särskilda Utskotts (Nr 3) Utlåtande Nr 9.
(Kung! Majds förslag:) (Utskottets förslag:)
innan denna lag trädt i kraft och
som utfäst b egt af Tving shjä Ip till högre
belopp än tvåhundra kronor, äge på
tillika därom gjord ansökning tillsyns¬
myndigheten, änskönt kassans med¬
lemsantal ej öfverstiger tvåhundra,
med hänsyn till föreliggande särskilda
omständigheter medgifva, att kassan
må utan afseende å hvad i första punk¬
ten af 16 § andra stycket stadgas, ut¬
fästa begrafningshjälp till belopp,
öfverstigande tvåhundra kronor. Dy¬
likt medgifvande må af tillkynsmyn-
digheten återkallas, när helst skäl
därtill föreligger.
Mom. 3. Varder sjukkassa
eller fortsättningskassa, som är re¬
gistrerad enligt lagen den 30 ok¬
tober 1891, registrerad enligt denna
lag, skall underrättelse om den
nya registreringen af tillsynsmyn¬
digheten ofördröjligen meddelas
den myndighet, hos hvilken den
förra registreringen skett; och varde
kassan åtbörd ur det hos sistnämnda
myndighet förda register öfver sjuk¬
kassor.
Mom. 4. År någon vid den
tid, då en enligt lagen den 30
oktober 1891 registrerad sjukkassa
varder registrerad enligt denna
lag, medlem af kassan allenast för
beredande af begrafningshjälp, och
har han, där han inträdt i kassan
uteslutande för nämnda ändamål,
vunnit inträde före denna lags ut¬
färdande, eller har han, där inträdet
skett såväl för erhållande af sjuk-
Mom. 2. Varder sjukkassa eller
fortsättningskassa, som är registre¬
rad enligt lagen den 30 oktober
1891, registrerad enligt denna lag,
skall underrättelse om den nya regi¬
streringen af tillsynsmyndigheten
ofördröjligen meddelas den myndig¬
het, hos hvilken den förra registre¬
ringen skett; och varde kassan af-
förd ur det hos sistnämnda myndig¬
het förda register öfver sjukkassor.
Mom. 3. År någon vid den tid,
då en enligt lagen den 30 oktober
1891 registrerad sjukkassa varder
registrerad enligt denna lag, med¬
lem af kassan allenast för beredande
af begrafningshjälp, och har han,
där han inträdt i kassan uteslutande
för nämnda ändamål, vunnit inträde
före denna lags utfärdande, eller
har han, där inträdet skett såväl
för erhållande af sjukhjälp som för
75
Riksdagens Särskilda
(Kungl. May.ts förslag:)
hjälp som för beredande af begraf¬
ningshjelp, på grund af åtnjuten
sjukhjälp förlorat, rätt att från kas¬
san bekomma ytterligare sådant
understöd, vare han, utan hinder
af hvad i 9 § första punkten stad¬
gas, berättigad att allenast för be¬
redande af begrafningshjälp kvarstå
i kassan, jämväl sedan densamma
blifvit registrerad enligt denna lag.
År någon vid tiden för denna
lags utfärdande medlem af särskilda
registrerade sjukkassor, äge han
utan hinder af bestämmelsen i för¬
sta punkten af 12 § första stycket
kvarstå i dessa kassor, jämväl se¬
dan desamma blifvit registrerade
enligt denna lag. Afflytta!- den,
hvilken sålunda kvarstår i skilda
kassor, från verksamhetsområdet
för någon af kassorna till ort, som
ligger inom området såväl för kassa,
hvilken den flyttande tillhör, som
för annan kassa, vare den förra af
sistnämnda kassor pliktig utöfva
den i 14 § omförmälda sjukkontroll.
? (Nr 3) Utlåtande Nr 9.
(Utskottets förslag:)
beredande af begrafningshjälp, på
grund af åtnjuten sjukhjälp förlorat
rätt att från kassan bekomma ytter¬
ligare sådant understöd, vare han,
utan hinder af hvad i 9 § första
punkten stadgas, berättigad att alle¬
nast för beredande af begrafnings¬
hjälp kvarstå i kassan, jämväl sedan
densamma blifvit registrerad enligt
denna lag.
År någon vid tiden för denna
lags utfärdande medlem af särskilda
registrerade sjukkassor, äge han
utan hinder af bestämmelsen i första
punkten af 12 § första stycket kvar¬
stå i dessa kassor, jämväl sedan de¬
samma blifvit registrerade enligt
denna lag. Afflytta!' den, hvilken
sålunda kvarstår i skilda kassor,
från verksamhetsområdet för någon
af kassorna till ort, som ligger in¬
om området såväl för kassa, hvilken
den flyttande tillhör, som för annan
kassa, vare den förra af sistnämnda
kassor pliktig utöfva den i 14 §
omförmälda sjukkontroll.
117 §.
Mom. 1. Bereder en vid tiden
för denna lags utfärdande enligt
lagen den 30 oktober 1891 regi¬
strerad sjukkassa jämlikt sina vid
nämnda tid gällande stadgar begraf¬
ningshjälp till belopp öfverstigande
tvåhundra men ej femhundra kronor,
vare den kassa, utan hinder af det
i 2 § först gifna förbud, berättigad
76
Riksdagens Särskilda Utskotts (Nr 3) Utlåtande Nr 9.
(Kungl. Maj.is förslag:) (Utskottets förslag:)
att, jämväl sedan densamma registre¬
rats enligt denna lag, meddela be-
grafningshjälp till belopp, som nyss
nämnts, i anledning af sådan med¬
lems frånfälle, som var tillförsäkrad
dylik begrafningslijälp redan vid
tiden för denna lags utfärdande.
Mom. 2. Af ser sjukkassa, som
omförmäles i 1 mom., att begagna
sig af där nämnda rättighet, varde
sådant tillkännagifvet i ansökningen
om kassans registrering enligt denna
lag; och skola i ty fall för kassan
gälla, utöfver hvad i denna lag om
sjukkassa i allmänhet stadgas, föl¬
jande särskilda bestämmelser:
l:o. Vid ansökningen om kassans
registrering skall fogas dels redogö¬
relse för livilka tillgångar, enligt
beslut å sjukkassesammanträde eller
annorledes gifven bestämmelse, äro
af sedda för kassans sjukhjälp sv en¬
samhet och livilka för dess begraf-
mngshjälpsverksamhet, så ock livilka
skulder skola räknas belasta hvar¬
dera af nämnda verksamhetsgrenar,
dels äfven uppgift angående hvillca
kassans medlemmar vid tiden för
denna lags utfärdande voro tillför¬
säkrade högre begrafningslijälp än
tvåhundra kronor.
JSfu nämnda handlingar skola
vara till riktigheten styrkta med
styrelseledamöternas egenhändiga, be¬
vittnade namnunderskrifter.
2:o. Af kassan skola fasta af-
gifter upptagas särskildt för sjiik-
hjälpsverksamheten och särskildt för
begrafningslijälp sverksamheten.
Riksdagens Särskilda Utskotts (Nr 3) Utlåtande Nr 9.
77
(Kungl. Maj ds förslag:) (Utskottets förslag:)
Kassans för endera af nämnda
verksamhetsgrenar bestämda inkomster
må icke användas för den andra.
För hvardera verksamhetsgrenen
skola hållas särskilda räkenskaper
så förda, att utaf dem framgår, af
hvilka tillgångar hvardera af de vid
3:o, här nedan omförmälda fonder
består.
3:o. Hvad. utaf de för kassans
sjuklijälpsverksamhet bestämda in-
komster och genom uttaxering erhållna
medel enligt upprättadt bokslut åter¬
står från det är, bokslutet af ser,
skall ingå till en sjukhjälps fond.
Motsvarande återstod utaf de för be-
grafningshjälpsverksamheten bestämda
inkomster och uttaxerade medel skall
af sättas till en begrafningshjälps-
fond. Sjukhjälpsfondens kapital och
afkastning må tagas i anspråk allenast
för sjukhjälpsverksamheten samt be-
grafningslijälpsfondens kapital och af¬
kastning allenast för begrafnings-
hjälp sverksamheten.
4:o. Den, som mot kassan har
fordran ä sjukhjälp, äge ej rätt till
betalning för denna fordran ur de
för begr afn ingshj ä Ip s v erks av diet en be¬
stämda tillgångar, och den, som har
fordran å begr öfning shjälp, ej rätt
till betalning ur de för sjukhjälps¬
verksamheten bestämda tillgångar.
5:o. Af anslutning till fortsätt-
ningskassa föranledda kostnader för
kassan skola, anses såsom förvalt¬
ningskostnader för kassans sjukhjälps-
verksamliet.
78
Riksdagens Särskilda Utskotts (Nr 3) Utlåtande Nr 9.
(Kungl. Maj:ts förslag:)
in §.
(Utskottets förslag:)
118 §.
Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1911, och upphör
lagen om sjukkassor den 30 oktober 1891 vid samma tidpunkt att gälla;
dock att, därest sjukkassa eller fortsättningskassa vid nämnda tid är
registrerad enligt sistnämnda lag, densamma skall fortfara att gälla
för kassan, intill dess kassan blifvit registrerad enligt denna lag, likväl
ej längre än till utgången al femte året från det denna trädt i kraft.
Rättigheter och skyldigheter, hvilka uppkommit innan denna lag
blifvit gällande för kassa, skola bedömas efter äldre lag, hvarvid dock
skall gälla, att kassa, som ej registrerats enligt denna lag, icke må hos
domstol eller annan myndighet göra rättighet, som ofvan nämnts, gäl¬
lande, sedan denna lag vunnit tillämplighet å kassan.
2:o) att det i herr Gibsons m. fl. förevarande
motion framställda yrkande icke måtte till någon
Riksdagens åtgärd föranleda.
3:o) att de i herr Hagbergs ifrågavarande motio¬
ner gjorda yrkanden icke måtte vinna Riksdagens
bifall; samt
4:o) att de i herrar Johanssons och Tengdahls före¬
varande motion framställda yrkanden måtte anses
besvarade genom utskottets hemställan under l:o).
Stockholm den 22 maj 1910.
På särskilda utskottets vägnar:
H. C A VALLI.
Riksdagens Särskilda Utskotts (Nr 3) Utlåtande Nr 9.
79
Reservationer.
Herr Tengdalil har begärdt få antecknadt, att han inom utskottet
reserverat sig mot utskottets åtgärd att företaga justering af sitt ut¬
låtande utan att detta dessförinnan förelegat i korrektur.
I anledning af utskottets hemställan under l:o har
herr Gibson anfört:
»Förutom att Kungi. Maj:ts proposition är utarbetad från socialt
felaktiga synpunkter vidlåder densamma följande fel.
l:o. Kungl. Magt sammanför två i försäkringstekniskt afseende
såvidt skilda saker som sjukförsäkring och lifförsäkring. Utskottet har
häri verkställt en förbättring genom begrafningshjälpens begränsning
till 200 kronor. Men förhållandet mellan 90 öres sjukhjälp och 200
kronors begrafningshjälp måste ännu betecknas som en disproportion,
som kunnat undvikas om begrafningshjälpen begränsats genom att
fixera en gräns för förhållandet mellan begrafningshjälpen och sjuk¬
hjälpen per dag t. ex. till högst 50 gånger sjukhjälpen per dag.
2:o. Kungl. Maj:t sammanblandar den privata understödsförenings-
verksamheten med social försäkring. Detta fel har utskottet icke ansett
sig kunna rätta.
Å ena sidan bör ganska stor rörelsefrihet lämnas för bildande af
registrerade understödsföreningar, som enbart eller jämte andra under¬
stöd lämna sjukhjälp. Å andra sidan böra de kassor, som skola tjäna
som organ uti socialförsäkringen bindas genom bestämmelser, hvari¬
genom de kunna fylla de kraf, som från social synpunkt måste stäl¬
las på desamma — Kungl. Maj:ts förslag uppdrager icke dessa tvänne
så nödvändiga linjer utan sammanblandar dem — sålunda kring¬
skärande den första gruppen genom en mängd för deras verksamhet
ofta främmande, ja, rent hindrande materiella bestämmelser uti registre-
ringsvillkoren, utan att lyckas pålägga tillfyllestgörande bestämmelser
för de senare.
En lösning vore, att de förra inkomme under den nästa år väntade
lagen om understödsföreningar, dit de emellertid ej kunna komma om
föreliggande lagförslag i år antages, ty hvarje förening som lämnar
sjukhjälp tvingas in under denna sjukkasselag och måste underordna
sig dess materiella bestämmelser, om den vill vinna registrering.
80 Riksdagens Särskilda Utskotts (Nr 3) Utlåtande Nr 9.
Utskottet har icke kunnat biträda en sådan lösning, då denna betingar
ett uppskof till nästa år.
En annan lösning vore att uti registreringsvillkoren uppehålla två
linjer. Men gifvetvis bär det varit omöjligt för utskottet, att, under
den orimligt korta tid, som stått utskottet till buds, kunna utföra en
så stor omarbetning af lagen.
Ett tredje sätt, ur omredigeringssynpunkt det enklaste, vore att
öfverflytta bufvudmassan af de materiella bestämmelserna från registre¬
ringsvillkoren till villkoren för beviljande af statsanslag. Till dessa be¬
stämmelser skulle då läggas dels de af kommerskollegium förordade
dels en och annan bestämmelse som bör tillkomma ifall lagen skulle
i icke allt för hög grad verka hindrande på införandet af en obliga¬
torisk försäkring, men ett sådant ändringsförslag har icke vunnit ut¬
skottets beaktande.
3:o. Fortsättningssjukkassorna äro invaliditetssjukkassor och deras
försäkringsteknik är till och med svårare än lifförsäkringens och borde
hafva till och med strängare lagbestämmelser. Långt värre än bibe¬
hållandet af ett högre begrafningsbelopp är införande af dessa fortsätt-
ningskassor under sjukkasselagen. Jag delar fullt ut kommerskol-
legii farhågor beträffande fortsättningskassorna »som rent af utgö¬
rande ett binder för ett framtida rationelt ordnande af sjukkasse verk¬
samheten» och att dessa sålunda ej böra vara föremål för statsunderstöd.
4:o. Kungl. Maj:t anser att statsanslag skall kunna beviljas till
understödjande af hvarje medborgares sjukförsäkring oberoende af om
han är förmögen eller står existensminimum nära. Ingen undersökning
bar blifvit gjord för att utröna, i hvilka befolkningslager den nuvarande
sjukkasserörelsen arbetar. Vid början af utskottets arbete beslöts att
söka gorå en mindre undersökning — men det befanns, att därtill skulle
erfordras 14 dagar och en så lång tid stod icke utskottet till buds —
men bur än förhållandet nu månde vara så ökas denna oegentlighet
genom antagande af Kungl. Maj:ts propositioner. Såvidt mig är bekant
har ingen annan stat ansett sina inkomster så rikliga att de lämna sina
medborgare, rika som fattiga understöd till deras sjukförsäkring utan
alltid begränsat dylikt understöd till de existensminimum närstående. I
detta missförhållande bar utskottet icke funnit anledning göra rättelse.
5:o. Kungl. Maj:t anlitar för understödjande af sjukkassorna i
ganska stor utsträckning allmänna skattemedel. Uti statsverksproposi¬
tionen återfinnes ett för ändamålet från 500,000 till 1,000,000 kronor
böjdt belopp. Detta belopp för 1911 torde näppeligen komma att räcka,
men om så skulle vara torde för 1912 det dubbla vara erforderligt och
Riksdagens Särskilda Utskotts (Nr 3) Utlåtande Nr 9. 81
snart nog det tredubbla. Då nu sjukkassemedlemmarna väl i hufvud¬
sak torde tillhöra industriens och städernas befolkning, så synes det
mig orimligt att till understödjande af denna befolknings sjukhjälp an¬
lita äfven landtmännens skattemedel.
6:o. Lagförslaget tar ingen hänsyn till moderskapsförsäkringen.
Denna måste blifva obligatorisk för att i någon mån blifva effektiv
och den måste förläggas till sjukförsäkringen. Andra kammarens ut¬
talande 1908, delvis biträdt af Första kammaren, talar i denna fråga ett
tydligt språk, men som icke blifvit beaktadt i föreliggande förslag.
7:o. Lagförslaget tar icke sikte på en framtida öfvergång till obliga¬
torisk försäkring.
Af sjukkasselagens 117 paragrafer är det endast ett fåtal som i
egentlig mening röra sjukkasseväsendet. Alla de öfriga äro gemen¬
samma med föreningslagen. Faller denna i år, så bör gifvetvis icke
sjukkasselagen i år antagas — ty man riskerar då att få olika bestäm¬
melser i de olika föreningslagarne. Ytterligare skäl för uppskof är att
till nästa år är att vänta en lag om understödsföreningar och den bör
väl i hög grad vara samarbetad med en sjukkasselag.
För den, som anser, att den obligatoriska sjukförsäkringen är ett
mål, till hvilket vi genom någon öfvergångsperiod skola arbeta oss fram,
och att vi nu endast hafva att bygga en brygga dit, måste på grund
af ofvan påpekade brister fordra uppskof på ett år för att få fram ett
förbättradt lagförslag, så att bryggan verkligen tar landfäste på den
obligatoriska försäkringens område.
Den knappa tiden för utskottets granskningsarbete och för riks¬
dagens öfriga ledamöter att sätta sig in i en för socialförsäkringens
och därmed för de djupare lagren af vårt folks utveckling så betydelse¬
full fråga bör, älven det, vara anledning nog för ett uppskof med
frågans afgörande.
För mig ställer sig frågan ännu enklare, ty jag anser hvarje öfver-
gångsskede till en obligatorisk försäkring endast vara ett försenande
och försvårande af ej blott en rationell lösning af sjukförsäkringen
utan därigenom äfven af öfriga delar af den sociala försäkringen.
På grund af hvad som anförts anser jag att utskottet vid denna
punkt bort hafva yrkat,
att Kungl. Maj:ts proposition nr 204 med för¬
slag till lag om sjukkassor icke måtte vinna Riks¬
dagens bifall.»
Bihang till Riksd. Prof. 1910. 9 Sand. 1 Afl. 9 Käft. 11
82
Riksdagens Särskilda Utskotts (Nr 3) Utlåtande Nr 9.
Vidare hafva i anledning af utskottets hemställan under l:o vid
nedannämnda §§ anförts följande reservationer.
n §•
Herr Tengdahl har anfört:
»Efter sjnkkasselagens antagande i nu föreslagna form får — från-
sedt förhållandena vid tiden för lagens utfärdande — ingen vara med¬
lem af mer än en inregistrerad sjukkassa. Det gäller därför se till,
att ingen må kunna på lösa grunder tvingas ut ur en kassa, detta sär-
skildt vid en ålder, då han har svårt att få inträde i annan kassa.
Utskottet förordar — med någon förbättring af det kungliga för¬
slaget — förbud mot att i sjukkassas stadgar bestämma rätt att ute¬
sluta person, som tillhört kassa fem år eller, där lian uppnått fyrtiofem
års ålder, två är, på grund däraf, att hans medlemskap i viss förening
eller annat samfund upphört eller att han lämnat visst yrke eller viss
anställning.
Då det ofta är ytterst svårt att erhålla inträde i kassa vid öfver
40 års ålder, har jag — i öfverenstämmelse med tankegången i min
och herr J. T. Johanssons motion — ansett sista meningen i 2:a stycket
af § 11, i hvad jag skiljer mig från utskottet, böra lyda:
Ej heller må (= utskottet) — — — — fem år
eller, där han uppnått fyratio års ålder (= utskottet)
15 §.
Herr Tengdahl har anfört:
»I enlighet med tankegången i min och herr J. T. Johanssons
motion har jag ansett, att utskottet bort — i likhet med kommers¬
kollegium i dess utlåtande öfver lagförslaget — afstyrka bifall till mom.
8. Frågan om sjukunderstöd under de 60 första dagarna vid olycks¬
fall hör uppenbarligen icke till denna lag, utan faller under frågan om
revision af olycksfallsersättningslagen.
Jag har alltså i utskottet hemställt:
att § 15, mom. 8, andra stycket skall utgå».
Riksdagens Särskilda Utskotts (Nr 3) Utlåtande Nr 9.
83
18 §.
Herr Tengdahl har anfört:
»Andra stycket i § 18 kan hänföra sig till olycksfallsersättning från
annat håll. Men det kan ock syfta till annan »ersättning eller sjukvård»
för vanlig sjukdom. I hvilketdera fallet som helst synes det vara
olämpligt, att sjukkassa på grund af förmån, som måhända icke ens
var känd för kassan vid personens i fråga inträde eller som rent af
tillkommit senare, skall äga rätt att undandraga sig sin utfästa pre¬
station.
Jag har därför, i öfverensstämmelse med min och herr J. T. Jo¬
hanssons motion, yrkat i utskottet:
att § 18, 2:a stycket skall utgå».
108 §.
Herr Tengdahl har anfört:
»Jag anser bestämmelserna om medlemsantal för fortsättnings-
kassorna genomgående otillfredsställande. Normalt minimum torde böra
sättas tio gånger högre än för sjukkassa; likaså det eventuella lägre
minimum på grund af särskilda omständigheter (se § 4). Likaså anser
jag det nödvändigt stadga, att dessa kassor, som ha större behof af
sakkunnig ledning, ha försäkringstekniskt bildade aktuarie!-. Jag före¬
slår därför följande lydelse af § 108:
Fortsättningskassa må ej registreras, med mindre
dess medlemsantal uppgår till ettusen. Därest (= ut¬
skottet) — — — — ej under tvåhundrafemtio.
Fortsättningskassa är skyldig ha ett försäkrings¬
tekniskt biträde med den för Utför säkring saktuarie be¬
stämda kompetens.»
113 §.
Herr Tengdahl har anfört:
»I öfverensstämmelse med yrkande under § 108 föreslås följande
lydelse, i hvad jag skiljer mig från utskottet:
Nedgår antalet medlemmar i fortsättningskassa
under ettusen eller — — — — — under tvåhundra¬
84
Riksdagens Särskilda Utskotts (Nr 3) Utlåtande Nr 9.
femtio — — — —. I anledning af anmälan — —
— — med mindre medlemsantal än ettusen fortsätta
— — — —. Har sådant medgifvande — — — —
under tvåhundrafemtio — — — —.»
114 §.
Herr Tengclahl har anfört:
»Följande ändringar föreslås:
Fortsättningskassa — — — —.
1) då medlemsantalet, där det — — — — ut¬
gjorde ettusen — — •— —, nedgått under ettusen och
tillsynsmyndigheten —---mindre medlemsantal
än ettusen fortsätta — — — —;
2) då medlemsantalet — — — — mindre an¬
tal medlemmar än ettusen, nedgått under tvåhundra¬
femtio — — — —.»
Med anledning af utskottets hemställan under 2:o har reservation
anmälts
dels af herr Gibson, som anfört:
»På grund af de skäl, som anförts uti motion nr 306, anser jag,
att utskottet borde hafva beslutat till Riksdagen hemställa
l:o) att Riksdagen måtte besluta aflåta en skrifvelse till Kungl.
Maj:t med anhållan att Kungl. Maj:t täcktes låta utarbeta och till Riks¬
dagen framlägga lagförslag om en jämsides med den frivilliga sjuk-
kasseverksamheten organiserad obligatorisk social sjukförsäkring;
2:o) att vid denna utredning måtte uppmärksammas sambandet
mellan denna försäkring och olycksfallsförsäkringen samt invaliditets-
och ålderdomsförsäkringen.»
och dels af herrar Thylander och Tengdahl, Indika anfört:
»Undertecknade ha inom utskottet föreslagit följande:
att Riksdagen måtte besluta att i skrifvelse till Kungl. Maj:t hem¬
ställa om utredning snarast om möjligheten af införandet af obligato¬
risk sjukförsäkring.»
Stockholm, K. L. Beckmans Boktr., 1910.