Statsutskottets Utlåtande Nr 64.
il
Nr 64.
Ankom till Kiksdagens kansli den 6 maj 1910 kl. 4 e. m.
Utlåtande, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition till Riks¬
dagen angående anslag till svensk undervisning för
svenska barn i London.
(2:a Afd.)
I en den 18 sistlidne mars till Riksdagen aflåten, till statsutskottets
förberedande behandlig öfverlämnad proposition, nr 169, har Kungl. Maj:t
under åberopande af bilagdt utdrag af statsrådsprotokollet öfver ecklesia¬
stikärenden för samma dag föreslagit Riksdagen att för upprätthållande
under tiden den 1 juli 1910—den 1 juli 1911 af svensk undervisning för
svenska barn i London på extra stat för år 1911 bevilja ett belopp af
2,000 kronor att utgå enligt de närmare bestämmelser, Kungl. Maj:t kan
finna lämpligt föreskrifva.
Till åberopade statsrådsprotokollet har föredragande departements¬
chefen anfört följande:
»Med skrifvelse den 10 mars 1910 har från utrikesdepartementet till
mig öfverlämnats en af yttrande från Kungl. Maj:ts minister i London åt¬
följd underdånig ansökning af styrelsen för svenska föreläsnings- och
musikerföreningen i nämnda stad om erhållande af understöd för upp¬
rätthållande af föreningens skola för svenska barn därstädes.
Till stöd för berörda anhållan har styrelsen till en början hänvisat
till en ansökningen bifogad tryckt redogörelse för skolans verksamhet, af
hvilken redogörelse inhämtas hufvudsakligen följande.
Sedan genom en af föreningen verkställd undersökning rörande be-
hofvet och utförbarheten af en organiserad svensk skolundervisning: i Lon-
don utrönts, att sannolikt 36 barn skulle kunna påräknas för en svensk
12
Statsutskottets Utlåtande Nr 64.
skola, hade ett inom föreningen för ändamålet tillsatt utskott, tack vare
understöd från några medlemmar af svenska kolonien i London, i början
af år 1908 sett sig i stånd att försöksvis anordna skolan under ett år.
Till lärarinna hade antagits fröken Gertrud Strömberg, som sedan år
1899 med utmärkta betyg tjänstgjort vid fruntimmersföreningens i Göte¬
borg skola. Skolan hade öppnats i början af juli 1908. Redan första
dagen hade 14 barn infunnit sig, och anslutningen hade vuxit så, att i
oktober 1908 38 barn regelbundet bevistade skolan, hvarjämte det visat
sig behöflig! att särskild! undervisa grupper af barn på två andra platser,
Chalk Farm och Cricklewood, hvilka vore för långt aflägsna från den cen¬
trala skolan för att barnen från dessa platser skulle kunna besöka den¬
samma. Vid terminsafslutningen i december 1908 hade skolan haft ett
femtiotal barn, och ännu flera hade velat deltaga, men måst afvisas på
grund af bristande utrymme och otillräcklig lärarkraft. Barnen hade vid
uppvisningen ådagalagt goda framsteg. På nyåret 1909 hade undervis¬
ningen ånyo vidtagit och fortsatts med afbrott för påsken till sommar¬
feriernas inträde. Då hade elevantalet, trots den begränsning, som be¬
funnits nödig, stigit till 51. I början af oktober 1909 hade skolunder¬
visningen återupptagits med lika stor anslutning som förut. I stället för
att slappas ökades intresset för skolan ständigt hos föräldrar och barn,
hvilka senares antal i oktober 1909 utgjorde 53. Många svårigheter funnes
för lärarinnan att öfvervinna på grund af de stora afstånden, de många
olika åldersklasserna, de olika förkunskaperna och lokalbrist, men hittills
hade lärarinnan tack vare den hängifvenhet, hvarmed hon ägnade sig åt
skolan, lyckats väl öfverkomma alla motigheter. Skolarbetet bedrefves
på icke mindre än fem olika platser, och undervisning meddelades
hvarje dag.
Det vore ingalunda meningen att denna skola på något sätt skulle
störande ingripa i barnens engelska skolarbete. Den engelska skolans en¬
hetligt organiserade grundläggande undervisning vore för dem nödvändig
och i flera riktningar viktigare än den svenska undervisning som erbjödes.
De måste framför allt inriktas för det samhälle, i hvilket de nu lefde.
Men vårt land och vår gamla kultur hade också ett stort värde för dem,
som icke borde kastas åt sidan. Huru man än såge saken, blefve
det alltid en vinst för barnen, aldrig en förlust, att också känna till Sveriges
språk och land, när den kunskapen kunde vinnas utan intrång på den
engelska undervisningen. Sträfvande! ginge ut på att bereda dessa barn
af svenskt ursprung möjlighet att bibehålla det kulturella sambandet med
fädrens land och att, om de en gång skulle önska det, kunna återvända
dit i full känsla af att befinna sig hemma med åtnjutandet af alla de för¬
Statsutskottets Utlåtande Nr 64.
13
delar, som kännedom om språk och folk medförde. Detta vore visserligen
något att sträfva för. Den som stödde denna sträfvan utförde en god, en
patriotisk gärning.
För att icke vare sig i fråga om skoltid eller kunskapers inhämtande göra
intrång i den engelska skolgången, hölles skolan vissa kvällar äfvensom
lördagar, och undervisningen hade ingenting med läxläsning att göra utan
ordnades så att den för barnen blefve en rekreation. Kunskapen om
svenska språket, historien och geografien bibringades barnen i sångens, lekens
och bildföredragets form. Det folie af sig själft att den svenska skolan,
som, så vidt hittills vore bestämdt, endast komme att befatta siar med de
nämnda tre ämnena: svenska språket, historien och geografien samt sång,
icke sammanbundes med någon viss religiös undervisning.
Afsikten vore att hålla hemlandet öppet för de svenska barnen utan
ingrepp i förberedelserna för lifsverksamhet i det land där de nu bodde;
det gällde att ge dem flera möjligheter, icke att begränsa deras möjlig¬
heter. Insikten härom hade fått rotfäste hos föräldrar och barn och hos
alla som haft att skaffa med skolarbetet, och därför hade den svenska
skolan i London det bästa hopp om att småningom utvecklas till en stark
svensk utpost i denna den största staden.
I den underdåniga ansökningen har styrelsen, med förmälan att barn¬
antalet i skolan nu uppginge till omkring 60, anfört följande.
Det hade varit förenad! med betydande svårigheter att kunna ekono¬
miskt upprätthålla skolan, och föreningens styrelse hade därför flera gånger
tidigare öfvervägt frågan om en hänvändelse till Kungl. Maj:t med begäran
om understöd. Men hvarje gång hade man beslutit att göra nya försök
att på enskild väg skaffa de behöfliga medlen och icke anhålla om statens
mellankomst förr än styrelsen, med tillräckligt lång försökstid bakom sig,
kunde visa, att skolan vore ett företag af bestående värde, förtjent
af statens understöd. Styrelsen ansåge nu, att detta vore ådagalagdt ge¬
nom skolverksamhetens resultat hittills, och vågade påstå, att denna verk¬
samhet äfven vore af stor betydelse för sammanhållningen inom kolonien,
särskildt bland de mindre bemedlade, något som ej minst tydligt fram-
ginge af föräldrarnas lifiiga deltagande och intresse för skolarbetet vid de
ofta återkommande föräldramötena för diskussion af skolans angelägenheter.
Styrelsen trodde därför, att tiden nu kommit för en ansökan om stats¬
understöd, detta så mycket mera, som styrelsen ej såge någon möjlighet
att med endast frivilliga bidrag fullfölja skolarbetet efter utgången af in¬
nevarande läsår, den 30 juni 1910, då den svenska London-koloniens gif-
mildhet redan i mycket hög grad tagits och toges i anspråk för andra
nationella syftemål.
14
Statsutskottets Utlåtande Nr 64.
För skolverksamhetens bedrifvande hade utgifterna varit 3,600 kro¬
nor för år, där af lärarinnans lön 3,000 kronor. Lönen hade icke kunnat
sättas lägre på grund af de höga lefnadskostnaderna i London och fram¬
förallt de betydande utgifterna för resor mellan de långt från hvarandra
belägna skollokalerna. Styrelsen trodde sig äfven för framtiden kunna
täcka en del af dessa utgifter genom frivilliga bidrag från kolonien, men
för att trygga skolans fortbestånd vore det oundgängligen nödvändigt att
erhålla ytterligare medel, och hoppades styrelsen därför att för sådant
ändamål kunna från det allmännas sida påräkna två tredjedelar af om¬
kostnaderna för lärarinnans aflöning.
På grund af hvad sålunda anförts hemställde styrelsen i underdånig¬
het om utverkande af ett anslag af 2,000 kronor om året, om möjligt
från det nya läsårets början, den 1 juli 1910, för ett fortsatt upprätthål¬
lande af verksamheten vid ifrågavarande skola.
Vid ansökningen voro fogade, förutom förutnämnda redogörelse för
skolans verksamhet, föreningens årsberättelse och revisionsberättelse för år
1909, den sistnämnda utvisande att i skolkassan vid årets slut funnits en
brist af 49 pund 6 shillings 1 pence.
Uti förut omförmälda, den 7 mars 1910 dagtecknade yttrande har
ministern vitsordat icke allenast att skolundervisningen för svenska barn i
London bedrefves med all möjlig energi, på ett klokt och omtänksamt sätt
och af en mycket skicklig lärarinna, utan ock att synnerligen goda resul¬
tat af densamma redan visat sig. Ministern kunde intyga, att det utan
bidrag af allmänna medel torde vara svårt, för att ej säga omöjligt, att i
längden upprätthålla undervisningen. Omständigheterna gjorde nämligen
att denna undervisning, hvars förnämsta mål vore att bevara svenskheten
bland kolonisterna i London och bibehålla banden mellan dem och fäder¬
neslandet, måste vara kostnadsfri för att så många svenska barn som möj¬
ligt måtte däraf komma i åtnjutande. Föreningens egna tillgångar
vore högst begränsade och uteslutande beroende af medlemsafgifter.
Ministern anbefallde därför styrelsens ifrågavarande framställning på det
varmaste.
Riksdagen har hvardera af åren 1908 och 1909 beviljat ett anslag å
1,600 kronor till undervisning af svenska barn i Berlin och, enligt hvad
kändt är, hafva Riksdagens kamrar äfven i år bifallit Kungl. Maj:ts för¬
slag om förnyadt anslag för samma ändamål. Erfarenheterna från denna
skola hafva ock alltigenom varit af glädjande beskaffenhet. Det är ju helt
naturligt att svensken på utrikes botten, där språket och tusen andra
ting komma honom att mer eller mindre känna sig som en främling, skall
Statsutskottets Utlåtande Nr 64.
15
bättre än eljest förstå, hvad det gamla hemmet varit för honom. Det är
då lika naturligt, att i större utländska brännpunkter, där förhållandevis
många svenskar äro samlade, det skall uppstå en längtan, ett samfälldt be¬
hof att låta barnen veta något om fosterlandet och framför allt att
lära dem känna dess språk och geografi samt dess samhälleliga förhållan¬
den. Det synes mig vara en plikt att i görligaste mån tillmötesgå ett
sådant behof, där det framträder med verklig styrka. Då dylika sträf-
vanden endast kunna tänkas på ett fåtal platser, kunna kostnaderna
ju icke blifva afskräckande. Hvad nu särskildt den föreliggande fram¬
ställningen beträffar, synes mig densamma väl förtjänt af bifall. Tack vare
den svenska koloniens i London offervillighet har den svenska skolan
därstädes redan bestått i inemot två år, och dess arbete har synbarligen
såväl omfattats med det största intresse som äfven burit goda frukter. De
barn, som undervisats, hafva säkerligen i London som i Berlin till största
delen tillhört mindre bemedlade hem, från hvilka några afsevärda bidrag-
till skolans upprätthållande hvarken kunna väntas eller skäligen påfordras.
Det är därför helt naturligt, att i längden hemlandets medverkan icke kan
undvaras, om skolan skall kunna bestå. Visserligen öfverstiger det för
skolan begärda understödet med 400 kronor det anslag, som Riksdagen
årligen anvisat för den svenska skolan i Berlin, men man måste äfven
taga i betraktande, att lefnad skostnaderna äro afsevärdt lägre i Berlin än i
London, och att undervisningen till följd af de långa afstånden å sist¬
nämnda ort väsentligen fördyras. För understödets åtnjutande torde emel¬
lertid böra uppställas vissa villkor, i tillämpliga delar motsvarande dem,
som gälla för skolan i Berlin, hvarför redogörelse lämnats i det vid inne¬
varande års statsverksproposition fogade statsrådsprotokollet öfver eckle¬
siastikärenden, punkten 152.»
Den farhåga, som vid Riksdagens behandling år 1908 af Kungl. Maj:ts
proposition om anslag för svensk undervisning åt svenska barn i Berlin
uttalades i afseende därå, att ett bifall till den då föreliggande framställ¬
ningen skulle medföra anspråk, jämväl från andra orter utom vårt land,
på understöd för enahanda ändamål, har genom den nu förevarande
ansökningen från London visat sig icke hafva saknat fog; och ett bifall
till den kungl. propositionen skulle otvifvelaktigt draga med sig ytter¬
ligare dylika konsekvenser. Då utskottet emellertid anser det nödvändigt
att afbryta fortgåendet på en väg, som kan leda till ganska afsevärda
utgifter, utan att genom desamma en motsvarande nytta för landet torde
kunna förväntas, bär utskottet icke kunnat biträda Kungl. Maj:ts förslag
Utskottet får alltså hemställa,
16
Statsutskottets Utlåtande Nr 64.
att Kung!. Maj:ts förevarande proposition icke må
af Riksdagen bifallas.
Stockholm den 6 maj 1910.
På statsutskottets vägnar:
G. BILLING.
Reservationer:
af herrar G. Billing, grefve A. F. Wachtmeister, friherre J. T. Gripen-
stedt, grefve P. O. L. Klingspor, grefve C. O. Taube, O. Björklund, A.
Aström, A. Bergström, J. Nilsson och E. A. Nilson i Örebro, hvilka
ansett, att utskottets yttrande och förslag bort hafva följande lydelse:
»Då utskottet anser, att Riksdagen, som för hvart och ett af åren 1909
—1911 beviljat anslag å 1,600 kronor för svensk undervisning åt svenska
barn i Berlin, icke bör undandraga sig att understödja den till sitt ända¬
mål ej mindre behjärtansvärda svenska undervisningsverksamheten i Lon¬
don, samt utskottet ej funnit något att erinra mot beloppet af det äskade
anslaget, får utskottet hemställa,
att Riksdagen må för upprätthållande under tiden
den 1 juli 1910—den 1 juli 1911 af svensk undervis-'
ning för svenska barn i London på extra stat för år
1911 bevilja ett belopp af 2,000 kronor att utgå enligt
de närmare bestämmelser, Kungl. Maj:t kan finna lämp¬
ligt föreskrifva.»
Det skulle här antecknas, att herrar O. Jonsson, E. A. G. A. Wijkander,
P. Sörensson, H. Andersson, F. Berg och A. Wiklund icke deltagit i före¬
stående ärendes afgörande inom utskottet.
STOCKHOLM, TVÄR H2EG G STRÖMS BOKTRYCKERI A. B., 1910.