Statsutskottets Utlåtande Nr 49.
1
Nr 49.
Ankom till Riksdagens kansli den 29 april kl. 3 e. m.
Utlåtande, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition till Riksdagen
angående uppkörande af Endrepastoratsprebendeegenslcap.
(2:a A.)
I en den 4 mars 1910 till Riksdagen aflåten, till statsutskottets för¬
beredande behandling öfverlämnad proposition, nr 139, har Kun°l. Makt
under åberopande af bilagdt utdrag af statsrådsprotokollet öfver ecklesia-
stikärenden för samma dag föreslagit Riksdagen medgifva, att Endre och
Hej de by församlingars pastorat må upphöra att vara prebende åt teologie
lektorn vid högre allmänna läroverket i Visby.
Till åberopade statsrådsprotokollet har föredragande departements¬
chefen anfört följande:
»Endre pastorat, som består af Endre och Hejdeby församlingar, är
prebende till teologie lektorn vid högre allmänna läroverket i Visby. I
pastoratet är endast kyrkoherde anställd. 1 sitt den 20 december T 900
afgi fria betänkande och förslag beträffande den kyrkliga indelningen och
organisationen har prästlöneregleringskommittén beträffande pastoratet i
fråga under förutsättning att detsamma frigjordes från sin prebende-
egenskap föreslagit, att, med indragning af kyrkoherdebeställningen såväl
i Folhngbo pastorat som i Endre pastorat, sistnämnda pastorat äfvensom
Follingbo församling förenades med Barlingbo pastorat till ett pastorat
med kyrkoherde och komminister, hvilka borde bo, den förre i Barlino-bo
och den senare i Endre. ö
Bill. till Riksd. Prof. 1910. 4 Sami. 1 Åfd. 40 Höft. (Nr 49.)
1
2
Statsutskottets Utlåtande Nr 49.
Å kyrkostämma den 7 augusti 1908 beslöto Endre och Hejdeby för¬
samlingar att göra underdånig framställning därom, att Kungl. Maj:t täck¬
tes vidtaga åtgärder i syfte att pastoratets egenskap af prebende måtte
upphöra, dock endast under det bestämda villkor, att pastoratet icke finge
sammanslås med eller uppgå i något annat pastorat, utan finge fortfarande
hafva egen kyrkoherde, vid val af hvilken pastoratet önskade hafva samma
rätt som de flesta andra pastorat hade vid val af sina kyrkoherdar.
Med underdåniga yttranden af domkapitlen i Visby och Kungl. Maj:ts
befallningshafvande i Gottlands län blef ifrågavarande framställning af
sistnämnda myndighet öfverlämnad till Kungl. Maj:t.
Domkapitlet anförde i sitt den 19 augusti 1908 afgifna utlåtande, att
det otvifvelaktigt vore principiellt riktigt, att prebendeinstitutionen af-
skaffades, och att särskildt i föreliggande fall ytterst stora svårigheter
mötte att få pastoralvården i församlingarna skött på ett tillfredsställande
sätt. Domkapitlet ansåge sig därför böra, utan att ingå på de af försam¬
lingarna uppställda villkor och önskemål, lifligt förorda, att pastoratets
prebendeegenskap måtte snarast möjligt upphöra.
Jämväl Kungl. Maj:ts befallningshafvande, hvars utlåtande är dag-
tecknadt den 20 augusti 1908, förklarade sig såväl ur principiell synpunkt
som med hänsyn till i orten rådande förhållanden hålla före, att det för
själavårdens behöriga uppehållande samt för en tillfredsställande tillsyn
å kyrko- och skolärendena inom pastoratet vore önskligt, att dess pre-
bendenatur upphäfdes. Beträffande frågan, huruvida under angifna för
utsättning pastoratet lämpligen borde bibehållas såsom själfständigt pa¬
storat eller möjligen införlifvas med något annat, hade Kungl. Maj:ts
befallningshafvande funnit sig sakna anledning att i denna del af ären¬
det för det dåvarande afgifva vidare yttrande.
På grund af nådig remiss har härefter kammarkollegium i ärendet
låtit höra prebendeinnehafvaren, lektorn G. Grath, samt med hans yttrande
äfvensom eget underdånigt utlåtande af den 24 september 1908 inkommit
till Kungl. Maj:t.
Lektorn Grath har för sin del icke haft något att erinra mot bifall
till ansökningen, men har anhållit att, om densamma bifölles, varda bibe¬
hållen vid den honom enligt nådiga cirkuläret den 28 april 1882 till¬
kommande rätten att mot prebendepastoratets afstående erhålla fyllnad i
den med hans tjänst förenade lön till det belopp, hvartill inkomsten af
pastoratet funnes i lönestat upptagen eller vid lönereglering beräknad.
För egen del har kammarkollegium till en början meddelat följande.
Statsutskottets Utlåtande Nr 49.
8
Pastoratet vore enligt nådiga brefvet den 6 juli 1722 af konsistoriel! natur.
Gällande lönereglering för kyrkoherden därstädes hade fastställts genom
nådig resolution den 21 oktober 1869 och upphörde att äga tillämpning
den 1 maj 1920. Lönen, som vid regleringen beräknats till 2,500 kronor,
uppginge enligt prästlöneregleringskommitténs tabeller för ecklesiastikåret
1896—1897 till 2,468 kronor. Prebendeinnehafvarens inkomst af pre¬
bende! vore i lönestaten upptagen till 1,072 kronor. Folkmängden i pa¬
storatet hade den 31 december 1907 uppgått till 547 personer på en areal
af 45,78 kvadratkilometer. — Vidare har kollegium erinrat om prästlöne¬
regleringskommitténs redan af mig omförmälda förslag.
Under åberopande i nu tillämpliga delar af hvad kammarkollegium i
ett den 18 mars 1898 gemensamt med statskontoret afgifvet underdånigt
utlåtande anfört i fråga om önskvärdheten af teologie lektors-prebendenas
indragning funne sig dock kollegium, med hänsyn till senare inträffade
förhållanden, böra ifrågasätta, om indragningen af Endre pastorats prebende-
egenskap lämpligen borde ske under nu löpande löneregleringsperiod. Då
nämligen det af prästlöneregleringskommittén framlagda förslaget om in¬
dragning af kyrkoherdebefattningen i Endre till folkmängd och areal obe¬
tydliga pastorat, för hvilken indragning skäl, såvidt kunde bedömas, icke
torde saknas, icke emot pastoratets uttalade önskan att varda bibehållet så¬
som eget pastorat torde kunna vinna definitivt afgörande förrän i samman¬
hang med företagandet af ny lönereglering för prästerskapet därstädes,
syntes det blifva nödigt att — på det att en eventuell omreglering af
Endre pastorat ej skulle förhindras eller fördröjas genom tillsättandet af
en ordinarie kyrkoherde därstädes — kyrkoherdebefattningen efter pre-
bendeegenskapens upphörande tillsattes allenast på förordnande tills vidare
under nu löpande löneregleringsperiod. Men då härigenom skulle till¬
skapas en anordning, som knappast kunde anses innebära en förbättring
i de förhållanden i afseende å församlingsvården, som nu vore rådande i
pastoratet, samt anordningen för öfrigt ej skulle stå i öfverensstämmelse
med de uttryckliga förutsättningar, under hvilka den underdåniga ansök¬
ningen gjorts, ansåge sig kammarkollegium böra hemställa, det täcktes
Kungl. Maj:t icke i anledning af samma ansökning finna någon åtgärd
för närvarande böra vidtagas för pastoratets frigörande från prebende-
egenskapen.
Sedan därefter öfverstyrelsen för rikets allmänna läroverk den 12
oktober 1908 afgifvit infordradt underdånigt utlåtande i ämnet och därvid
på de af Kungl. Maj:ts befallningshafvande anförda grunder tillstyrkt fram¬
ställning om upphörande af Endre pastorats prebendenatur, lämnades dom¬
kapitlet i Visby genom nådig remiss tillfälle att inkomma med under-
4
Statsutskottets Utlåtande Nr 49.
dårligt yttrande i anledning af hvad kammarkollegium i ärendet anfört.
Sådant yttrande afgafs af domkapitlet den 4 augusti 1909, därvid dom¬
kapitlet,. som hört församlingarna, i afskrift bifogat utdrag af protokoll
förda vid kyrkostämmor med församlingarna den 2 mai, den 16 iuni
och den 22 juli 1909.
I nämnda yttrande anförde domkapitlet: På de grunder, som vore
angifna i kyrkostämmobeslutet den 7 augusti 1908, hade församlingarna
förklarat sig icke kunna afstå från det uppställda villkoret, att försam¬
lingarna äfven för framtiden skulle få utgöra ett själfständigt pastorat,
hvarjämte de förklarade sig vidhålla framställningen om upphäfvande! af
pastoratets prebendenatur, äfven om pastoratet ej under nuvarande löne-
regleringsperiod kunde erhålla ordinarie kyrkoherde. I afseende å löne¬
förmåner åt en blifvande kyrkoherde i församlingarna ville dessa, därest
kyrkoherden finge af dem väljas, garantera en årlig inkomst af 3,300
kronor jämte fri bostad och vedbrand.
Ett sådant erbjudande vore — enligt domkapitlets mening — ett utom¬
ordentligt kraftigt bevis på församlingsbornas brinnande intresse för att få
egen inom pastoratet bosatt kyrkoherde; det visade otvetydigt, att pasto¬
ratet ej tvekade att för sitt länge närda önskemål göra särdeles kännbara
ekonomiska uppoffringar. Tydligt vore ock — fortsätter domkapitlet —
att en ordnad pastoralvård aldrig kunde beredas Endre pastorat förrän
den otidsenliga och för både pastor och församlingsbor besvärande preben-
denaturen upphörde att hvila på detta pastorat. Den kostnad, som åsam¬
kades statsverket för utfyllande af nuvarande prebendeinnehafvarens lön
såsom lektor, måste anses motvägd af den direkta fördelen för staten, att
lektorn mera odeladt än förut finge ägna sina krafter åt befattningen som
lärare.
Sedermera, har statskontoret, på grund af nådig remiss, den 27 janu¬
ari 1910 afgifvit underdånigt utlåtande i ärendet. Härvid har statskon¬
toret i likhet med kammarkollegium vidhållit ämbetsverkens i underdånigt
utlåtande den 18 mars 1898 gjorda uttalande angående önskvärdheten af
indragning af, bland annat, de med teologie lektorsbefattningar förenade pre-
benden. Statskontoret anför därefter följande. I sitt nu föreliggande utlåtande
hade visserligen kammarkollegium såsom skäl för att icke för närvarande skulle
vidtagas åtgärd för Endre pastorats frigörande från prebendeegenskapen
framhållit, att det, med hänsyn till å ena sidan väckt fråga om indrag¬
ning af kyrkoherdebefattningen i Endre och å andra sidan den af veder¬
börande kyrkostämma uppställda fordran, att Endre och Hejdeby försam¬
lingar fortfarande skulle vara själfständigt pastorat, torde blifva nödvändigt
Statsutskottets Utlåtande Nr 49.
5
att tillsätta den nya kyrkoherden i pastoratet allenast på förordnande
tillsvidare under nu löpande löneregleringsperiod, samt att den härigenom
tillskapade anordning knappast kunde anses innebära en förbättring och
för öfrigt ej skulle stå i öfverensstämmelse med de uttryckliga förutsätt¬
ningar, under hvilka den underdåniga ansökningen gjorts. Men då
p as to rats bo rn a numera förklarat sig anse prebendeegenskapens upphörande
äfven i samband med en dylik anordning innebära en väsentlig förbätt-
ring . samt tillika förbundit sig att tillhandahålla blifvande kyrkoherde en
aflöning, som tills vidare torde få anses tillräcklig för hans anständiga ut¬
komst, borde, enligt statskontorets förmenande, den af kammarkollegium
framhållna omständigheten icke föranleda därtill, att den ur andra “syn¬
punkter önskvärda förändringen under en jämförelsevis lång tid framåt
fördröjdes. På grund häraf ville statskontoret, med framhållande, att ytt¬
rande från . kyrkomötet i föreliggande fråga icke syntes vara erforderligt,
i underdånighet hemställa, det täcktes Kungl. Maj:t i nådig proposition
föreslå Riksdagen att dels medgifva, att Endre pastorat finge upphöra att
vara prebende åt teologie lektorn vid högre allmänna läroverket i Visby,
dels ock, för beredande af lönefyllnad åt bemälde lektor, efter det nämnda
pastorats prebendeegenskap upphört, höja reservationsanslaget till de all¬
männa läroverken med 1,072 kronor.
Genom nådig remiss den 1 februari 1910 anbefalldes domkapitlet i
Visby att infordra och med eget utlåtande till Kungl. Maj:t öfverlämna
yttrande från kyrkostämma med Endre och Hejdeby församlingar i anled¬
ning af hvad kammarkollegium och statskontoret i ärendet anfört. Till
åtlydnad häraf insände domkapitlet med eget utlåtande den 16 februari
1910 protokoll vid kyrkostämma med församlingarna den 13 i sistnämnda
månad. Enligt detta protokoll vidhölle församlingarna sin begäran om
upphäfvande af pastoratets egenskap af prebende och om rätt att för
framtiden få utgöra ett själfständigt pastorat, äfven om det skulle blifva
nödvändigt att ställa kyrkoherdebeställningen på vakans under nuvarande
löneregleringsperiod, detta dock endast under villkor att domkapitlet for¬
bonde sig att, vid tillsättande af vikarie, såvidt möjligt vore, förordna
den prästman, som församlingarna önskade få. Till vikarie ville försam¬
lingarna icke garantera högre aflöning än den genom nådiga resolutionen
den 21 oktober 1869 till kyrkoherden i Endre fastställda. Endast en af
församlingarna vald kyrkoherde erhölle förut angifna summan af 3,300
kronor i årlig lön.
I senast omförmälda yttrande anför domkapitlet följande.
Att Endre pastorats egenskap åt prebende snarast möjligt måtte upp¬
6
Statsutskottets Utlåtande Nr 49.
höra vore fortfarande domkapitlets lifliga önskan. Visserligen skulle dom¬
kapitlet helst sett, att, om prebendeegenskapens upphörande blefve en verk¬
lighet, det lilla offervilliga pastoratet genast hade fått skrida till val af egen
kyrkoherde, men skulle oöfvervinnerliga hinder möta för sakens ordnande
på sådant sätt, ansåge domkapitlet i likhet med församlingarna, att det
måste bli en afsevärd förbättring af nuvarande förhållanden, äfven om
kyrkoherdebefattningen komme att tillsättas allenast på förordnande tills
vidare under nu löpande löneregleringsperiod. Församlingarna kunde tyd¬
ligen då med ganska stor visshet påräkna att ständigt få hafva sin själasörjare
bosatt inom pastoratet, ty nog funnes alltid extra ordinarie prästmän, som
önskade erhålla ett dylikt vakansförordnande, om ock aflöningen ej blefve
större än hvad som bestämts i löneregleringsresolutionen, hvithet ju på
grund af församlingarnas nu afgifna förklaring skulle bli fallet, därest
omöjligt vore att erhålla något lönetillskott från prästerskapets löneregle-
ringsfond. Klart vore nämligen, att platsen äfven i sådant fall blefve af
extra ordinarierna eftersökt, enär den i alla händelser i ekonomiskt afse¬
ende vore betydligt förmånligare än en vanlig vicepastorsbefattning. Att
domkapitlet för öfrigt ock vid platsens tillsättande skulle taga största möj¬
liga hänsyn till församlingarnas därvidlag uttryckta önskemål vore gifvet.
På grund af det anförda tillstyrkte domkapitlet bifall till statskontorets i
ärendet gjorda hemställan.
Sedan jag nu redogjort för det hufvudsakliga innehållet i de till ären¬
det hörande handlingarna, tillåter jag mig för egen del anföra följande.
Krafvet på vederbörande prebendepastorats förvandling till vanliga präst-
gäll har redan i åtskilliga fall medfört indragning af prebendena. För bifall
till nu föreliggande framställning om upphörande af Endre pastorats pre-
bendeegenskap hafva såväl prebendeinnehafvaren som samtliga i ärendet
hörda myndigheter, med undantag af kammarkollegium, uttalat sig. De
skäl, 8om af kollegium åberopats för dess hemställan, att åtgärd för när¬
varande icke måtte vidtagas för pastoratets frigörande från prebendeegen-
skapen, äro, såsom angifvits, icke af principiell natur, utan föranledda en¬
dast af betänkligheter i afseende å lämpligheten att under nu löpande löne¬
regleringsperiod indraga prebende! i fråga. Dessa betänkligheter skulle,
enligt kammarkollegii mening, bestå däri, att det blefve nödigt, att
på det att en eventuell omreglering af Endre pastorat ej skulle förhindras
eller fördröjas genom tillsättandet af en ordinarie kyrkoherde därstädes —
kyrkoherdebefattningen efter prebendeegenskapens upphörande tillsattes
allenast på förordnande tills vidare under nu löpande löneregleringsperiod,
Statsutskottets Utlåtande Nr 49.
7
samt att en sådan anordning, hvilken knappast kunde anses innebära en
förbättring i de i pastoratet i afseende å församlingsvården rådande för¬
hållanden,_ för öfrigt ej skulle stå i öfverensstämmelse med de uttryckliga
förutsättningar, under hvilka ansökningen gjorts. Pastoratsborna hafva
dock numera förklarat sig anse prebendeegenskapens upphörande äfven i
samband med en anordning af nyss angifvet slag innebära en väsentlig
förbättring. Äfven domkapitlet har vitsordat förmånen af berörda anord¬
ning. Lika med statskontoret anser jag därför den af kammarkollegium
åberopade omständigheten icke böra föranleda därtill, att den ur andra
synpunkter önskvärda förändringen under en jämförelsevis lång tid framåt
fördröj es.
Man bör därför med stöd af hvad som anförts för prebendeegenska¬
pens upphörande skrida till åtgärder härför. Nu hafva församlingarna vis¬
serligen å kyrkostämma den 13 februari 1910 uppställt det villkor, att
till vikarie skulle, om möjligt, förordnas den prästman, som församling¬
arna själfva önskade erhålla. Beträffande församlingarnas kraf i berörda
hänseende vill jag erinra om domkapitlets i dess senaste yttrande gjorda
uttalande, att domkapitlet gifvetvis vid förordnande af vikarie i pastoratet
skulle taga största möjliga hänsyn till församlingarnas därvidlag uttryckta
önskan.
Med anledning af hvad i ärendet förekommit, finner jag mig alltså
böra tillstyrka bifall till framställningen i fråga.
Huru prästämbetet inom pastoratet under den närmaste tiden lämp¬
ligen kan, i händelse prebendeegenskapen bortfaller, blifva uppehållet, och
huru dess utöfvare må erhålla skäliga aflöningsförmåner framgår af de
utaf mig omförmälda handlingarna i ärendet. Den nuvarande prebende-
innehafvaren, teologie kandidaten Gustaf Fritiof Grath är enligt gällande
bestämmelser skyldig att, om och när Kungl. Magt så beslutar, afträda
prebendepastoratet mot fyllnad i den med tjänsten förenade lön till belopp,
hvartill inkomsten af prebendepastoratet finnes i lönestat upptagen. Detta
öfverensstämmer ock med Graths egen önskan och intet hinder möter
från hans sida för frågans lösning. Prebendets afskiljande från lektors-
tjänsten torde dock, för att angelägenheterna må hinna vederbörligen ord¬
nas, . ej böra ske tidigare än vid utgången af snart inträdande nya eckle¬
siastikår.
Såsom. kammarkollegium nämnt, är prebendeinnehafvarens inkomst af
prebendet i lönestaten upptagen till 1,072 kronor. För erhållande af me¬
del till fyllande af lektorslönen till erforderligt belopp, när prebendet in¬
drages, borde — i sammanhang med att Riksdagens samtycke till indrag¬
ningen påkallas hos Riksdagen begäras ökande af anslaget till allmänna
8
Statsutskottets Utlåtande Nr 49.
läroverken med en motsvarande summa, eller 1,072 kronor. Med erfor¬
derlig framställning i sistnämnda hänseende torde dock böra anstå till
Riksdagen 1911, enär, enligt hvad kändt är, åttonde hufvudtiteln redan
behandlats af Riksdagens kamrar. Den del af den för ändamålet erfor¬
derliga summan 1,072 kronor, som skulle komma att belöpa på tiden den
1 maj—den 31 december 1911, lärer utan svårighet kunna gäldas med
besparingarna å ifrågavarande anslag.
Ett spörsmål, som i föregående fall af teologie lektorsprebendens in¬
dragning varit å bane, är det om behofvet af Kyrkomötets bifall vid
hvarje särskildt tillfälle. Då förutvarande chefen för ecklesiastikdeparte¬
mentet år 1908 vid underdånig anmälan af anslagsbehofven under riks-
statens åttonde hufvudtitel föredrog frågan om indragning af Vinköls teo-
logie-lektors-prebende, redogjorde han för de skäl, på grund af hvilka
numera i dylika fall Kyrkomötets samtycke ej vore af nöden. Jag hän¬
visar i afseende härå till hvad i nyssnämnda ärende förekom och vill här
allenast erinra, dels att Kyrkomötet år 1898 förklarade sig medgifva, att,
bland andra, Endre pastorat finge upphöra att vara prebende under vill¬
kor att för kompetens till teologie lektorsbefattningar fordrades, att sö¬
kanden inför teologisk fakultet aflagt teologisk examen eller teologiskt dis¬
putationsprof, dels ock att detta villkor blifvit uppfylldt genom den änd¬
ring i läroverksstadgan §§ 177 och 180, som vidtogs genom nådig kun¬
görelse den 1 november 1907.»
På grund af hvad departementschefen till stöd för framställningen
anfört får utskottet hemställa,
att Riksdagen må medgifva, att Endre och Hejdeby
församlingars pastorat må upphöra att vara prebende
åt teologie lektorn vid högre allmänna läroverket i
Visby.
Stockholm den 29 april 1910.
På statsutskottets vägnar;
G. BILLING.
Stockholm, Ivar Hseggströms Boktryckeri A. B., 1910.