Statsutskottets Utlåtande Nr 43.
1
Nr 43.
Ankom till Kiksdagens kansli den 22 april 1910, kl. 4 e. m.
Utlåtande, i anledning af Kungl. Maj:ts nådiga proposition
till Riksdagen angående användande af allmänna bespa¬
ringar å riksstatens femte hufvudtitel till anskaffning och
anordnande af hissar i flottans sjukhus i Karlskrona
m. in. (l:a A.)
1 en den 18 sistlidne mars till Riksdagen aflåten, till statsutskottets
förberedande behandling öfverlämnad proposition (nr 102) har Kungl.
Maj:t under åberopande af bilagdt utdrag af statsrådsprotokollet öfver
sjöförsvarsärenden för samma dag föreslagit Riksdagen medgifva,
att af femte hufvudtitelns allmänna besparingar må användas:
till anskaffning och anordnande af hissar i flottans
sjukhus i Karlskrona ..................................................
till inköp för öfningsändamål af Vis mantal västra
Vitsgarn nr 2 med holmen Märsgarn i Muskö
socken .............................................................................
till täckande af brist i anslaget till arfvoden åt vid
skeppsgossekåren i Marstrand anställda personer
samt medikament er, bad m. m.................................
till anskaffning af laddöfningsapparater ........................
till flyttning af gnistsignalstationen i Fårösund till
Tingstäde ......................................................................
till anordnande af telefonförbindelse med ön Senoren
kronor 13,360: —
» 15,000: —
s> 2,733: 90
» 9,000: —
» 21,819: —
» 2,119: —
eller för nämnda, särskilda ändamål
sammanlagdt
kronor 64,031
90.
Beträffande föreliggande framställning har departementschefen till
åberopade statsrådsprotokollet anfört följande:
Bill. till Riksd. Prof. 1910. 4 Sami. 1 Afd. 34 Haft. (Nr 43.)
1
Angående
anskaffning
och anord¬
nande af
hissar i
flottans sjuk¬
hus i Karls¬
krona.
Departements¬
chefen.
2 Statsutskottets Utlåtande Nr 43.
»På framställning af Kung]. Maj:t beviljade riksdagen år 1905 för
på- och ombyggnad af flottans sjukhus i Karlskrona ett anslag å
300,000 kronor, hvaraf anvisats på extra stat för år 1906 150,000 kronor
och för år 1907 återstående 150,000 kronor. Till följd af hinder, som
uppstått för detta arbetes oafbrutna utförande genom en entreprenörs
iråkade obestånd och strejker, har arbetet ännu icke fullbordats, men
beräknas detsamma blifva färdigt under innevarande år.. I det för
arbetet upprättade förslaget ingingo icke några hissar för sjukhuset.
I ämbetsskrifvelse den 25 september 1908 har marinförvaltningen
anfört hufvudsakligen följande.
I samband med den pågående ombyggnaden af flottans sjukhus i
Karlskrona hade anordnats två hisstrummor, den. ena afsedd för en
personhiss mellan den påbyggda nya våningen för kirurgiska sjukdomar
jämte operationssal samt den i jordvåningen inrättade badafdelningen
och den andra afsedd för eu ekonomihiss. Anskaffningen och installe¬
randet af hissarna ålåge emellertid icke entreprenören för ombyggnads¬
arbetet, utan hade marinförvaltningen att själ! gå i författning om vid¬
tagandet af dessa anordningar, för hvilka medel ej förut äskats. Det
syntes ock förvaltningen vara af behof påkalladt, att dessa hissar färdig¬
ställdes, så att de kunde tagas i bruk samtidigt med sjukhusets öpp¬
nande. Nödvändigheten af den ifrågasatta personhissen bestyrktes till¬
räckligt af det förhållandet, att samtliga den kirurgiska afdelningen
tillhörande patienter, i saknad af hiss, måste transporteras på handbårar
från badinrättningen å nedre botten till operationsvåningen tre trappor
upp. Det olämpliga och ofta riskabla för patienterna uti eu sådan
transport skulle fullständigt uteslutas genom den föreslagna hissanord¬
ningen.
Kostnaderna för anskaffning och installerande af ifrågavarande
hissar hade beräknats skola uppgå till 13,360 kronor.
Då emellertid marinförvaltningen icke hade till sin disposition för
omförmälda ändamål afsedda medel, finge ämbetsverket, under åberopande
af hvad sålunda anförts, hemställa om nådigt bemyndigande att låta föl¬
en kostnad af sammanlagdt 13,360 kronor inköpa och installera be¬
rörda hissar.
Lika med marinförvaltningen anser jag synnerligen behöflig!, att
ifrågavarande hissanordningar komma till stånd. Den därmed förenade
kostnaden torde lämpligen böra bestridas af femte hufvudtitelns allmänna
besparingar.
StatsutsJcottets Utlåtande Nr 43. 3
Under de öfningar, som å senare tid hvarje år af flottan bedrifvits
i Stockholms skärgård, har det visat sig erforderligt att för dessas
behöriga utförande samt besättningarnas trefnad disponera områden å
stränderna och äfven i närliggande vatten. Tillgång till mark kräfves
sålunda, bland annat, för gymnastik och idrottsöfningar, anordnande af
marketenteri samt utförande af landstigningsöfningar och skjutningar.
Till hamn- och ankarplats för småfartyg samt för anställande af mine-
rings- med flere öfningar tarfvas områden i vattnet. I)å kronan icke
äger mark vid de använda öfningsplatserna, hafva hittills för omför-
mälda ändamål behöfliga områden måst förhyras af enskilda jord- och
vattenrättsägare.
Sedan i rapport under år 1906 fartygschefen å kasernfartyget
Eugenie, med framhållande att anspråken på ersättning för upplåtande
af mark och vatten för flottans öfningar med hvarje år stegrades, ifråga¬
satt, att lämpligt område af staten skulle inköpas för att under öfnin-
garna användas, samt inspektören af flottans öfningar till sjöss och
chefen för flottans stab i infordrade yttranden anslutit sig till det så¬
lunda väckta förslaget, anmodade i skrifvelse den 10 april 1907 då¬
varande chefen för sjöförsvarsdepartementet högste befälhafvaren öfver
sistnämnda års kusteskader att inkomma med yttrande i frågan samt
uppgift å det eller de områden, hvilka syntes höra för omförmälda
ändamål ifrågakomma att anskaffas. Den 5 juni 1907 afgaf högste
befälhafvaren sådant yttrande. I detta biträdde han planen, att för
flottans räkning lämpliga öfningsområden förvärfvades i Stockholms
yttre skärgård; och åberopade högste befälhafvaren härvid särskild! de
fördelar, som genom dylika förvärf skulle vinnas, dels därigenom att
uppläggande af öfningsmaterialdepå äfvensom kol inom dylikt område
skulle i afsevärd mån nedbringa kostnaderna för erforderliga transporter,
och dels därigenom att ifrågavarande områden skulle kunna fridlysas
och där således allehanda skjutningar med artilleri, handvapen och
torpeder skulle kunna bedrifvas utan inskränkningar eller fara för att
åsamka skada eller förfång för utomstående personer.
Vidare anförde högste befälhafvaren, att han utfört rekognosceringar
vid de platser, som synts honom böra i första hand ifrågakomma till
inköp för statens räkning, nämligen vid Hårsfjärden, vid Edöfjärden
och vid Lökaö. Vid dessa rekognosceringar hade högste befälhafvaren
utgått därifrån att endast vissa delar af de för öfningar erforderliga
områden kunde komma i fråga till inköp.
I särskilda vid yttrandet fogade bilagor lämnades redogörelse för
resultatet af dessa rekognosceringar.
Angående
förvärfvande
af mark i
Stockholms
skärgård för
öfnings-
än damål.
4
Statsutskottets Utlåtande Nr 43.
Beträffande Hårsfjärden innehöll denna redogörelse, bland annat,
att nämnda fjärd lämpade sig säreget väl för utförande af sådana öf-
ningar, som för närvarande bedrefves vid såväl skjut- och signalskolor
som. vid mineringsöfningar, äfvensom för torpedskjutningar. Fjärden
erbjöde en mycket rymlig, nästan icke alls trafikerad ankarplats, från
hvilken skjutningar med artilleripjäser stillatigande kunde i flera rikt¬
ningar företagas. Strax utanför Hårsfjärden befunne sig den rymliga
Mysingsfjärden, där skjut- och andra öfningar under gång kunde utfö¬
ras; och vägen från sistnämnda fjärd till sjöss vore endast helt kort.
Ifrån Hårsfjärden ledde på fastlandet två vägar till stationerna Tungelsta
och Västerhaninge å Nynäsbanan på respektive 1 och s/h mils afstånd
från fjärden. Ännu så länge vore stränderna omkring norra Hårsfjärden
endast helt föga bebyggda och fiske i fjärden syntes icke bedrifvas i
någon nämnvärd omfattning. Fn del af Hårsfjärden begränsades på
östra sidan af holmen Märsgarn med öster därom liggande ön Vitsgarn,
hvilka båda nästan helt och hållet omgåfve en liten vik, som för kust¬
eskaderns mineringsöfningar, depåer in. in. under de senare åren varit
af stor betydelse. Märsgarn vore en nästan kalhuggen bergholme med
några smärre områden lämpliga för uppläggning af kol och andra de¬
påer. Västra delen af Vitsgarn med ett torpställe, som vore lämpligt
till bostad för eu vaktare och ägde skog till husbehof, vore delvis
odlad samt inneslöte såväl fält, som väl lämpade sig till plats för gym¬
nastik, idrottsöfningar och landstigningsexercis samt för anordnande af
karbinskjutbanor intill omkring 300 meters längd, som skogsmark, an¬
vändbar för öfningar i terräng. Viken mellan Märsgarn och Vitsgarn
lämpade sig särdeles väl för utförande af mineringsöfningar, för bad¬
ning och för förankring af småfartyg. För att något så när fritt kunna
disponera farvattnet i åtminstone norra Hårsfjärden, äfvensom för att
icke blifva afstängd från förbindelsen med Nynäsbanan, erfordrades att
jämväl äga tillgång till en del af strandområdet på fastlandet; och
lämpade sig därtill i första hand den del däraf, som tillhörde Berga
egendom och befunne sig öster om Sneckholmen.
Rekognosceringarna vid Edöfjärden och vid Lökaö, hvarå jag nu
ej finner anledning att närmare ingå, hade gifvit till resultat, att Hum-
melmoraö vid denna fjärd och viss del af Lökaö med närliggande små-
skär kunde ifrågasättas såsom lämpliga att förvärfva för ifrågavarande
öfningsändamål.
Med stöd af den sålunda vunna utredningen förordade högste be-
fälhafvaren till inköp i första hand dels vid Hårsfjärden belägna Märs¬
garn, västligaste delen af Vitsgarn med därinvid liggande småöarna
Statsutskottets Utlåtande Nr 43.
o
Furuholmen och Stenholmarna samt en del af strand- och ängsområdet,
tillhörande Berga egendom, dels ock vid Edöfjärden belägna Hummel-
moraö samt i andra hand vissa delar af Lökaö och bredvidliggande
skär.
På grund af hvad sålunda förekommit anmodade chefen för sjö¬
försvarsdepartementet i skrifvelse den 15 oktober 1907 marinförvalt¬
ningen. att inkomma med dels yttrande om lämpligheten att för angifna
ändamål åt kronan förvärfva Hummelmoraön, Märsgarn, Furuholmen,
Lilla Stenholmen och vissa områden af Vitsgarn och Berga, allt jämte
vattenrätt, dels utredning om eventuella kostnaden för de ifrågasatta
förvärfven.
I utlåtande, som med anledning häraf den 23 november 1909 af-
gifvits af. marinförvaltningen, har ämbetsverket anfört hufvudsakligen
följande.
För åstadkommande af vidare utredning i ärendet remitterade ma¬
rinförvaltningen handlingarna till inspektören af flottans öfningar till
sjöss med anhållan om hans yttrande, huruvida den omständigheten, att
från och med år 1909 uppdelning af skjut- och signalskolorna verk¬
ställts mellan kusteskadern och speciella skjut- och signalskolorna,
kunde förringa behofvet af de föreslagna inköpen af mark eller om
inspektören ansåge, att för bedrifvande af vissa flottans öfningar det
vore oundgängligen nödigt för kronan att ikläda sig de betydande
kostnader, som vore förenade med förvärfvande af ifrågavarande om¬
råden.
I svar den 1 juni 1909 anförde inspektören, att behofvet af mark
för öfningsändamål icke i någon mån förminskats genom ofvanberörda
modifikation i organisationen af skjut- och signalskolorna, utan tvärtom
ökats. För att emellertid hålla utgifterna så låga som möjligt blefve
det tydligen nödvändigt att söka inskränka de eventuella mark- och
vattenrätts förvärfven i största möjliga grad. I hufvudsaklig öfverens¬
stämmelse med hvad redan i ärendet föreslagits ansåg inspektören, att
ifrågavarande förvärf borde begränsas till att omfatta mark- och vatten¬
rätt i första hand vid Hårsfjärden och i andra hand vid Edöfjärden.
Markförvärfvet vid Hårsfjärden syntes kunna inskränkas till köp af
Märsgarn, Furuholmen, Stenholmarna och västra delen af Vitsgarn samt
till förvärfvande af rättighet att begagna 'väg till järnvägsstationen
Västerhaninge, hvilken väg lämpligen kunde tagas öfver Vitså.
För utrönande af kostnaden för det sålunda föreslagna markför¬
värfvet hade marinförvaltningen uppdragit åt advokatfiskal hos äm¬
betsverket att söka anskaffa anbud, gällande till den 1 juli 1910, dels
6
Statsutskottets Utlåtande Nr i3.
å förvärfvande för kronans rakning af ej mindre nyssnämnda egen¬
domar vid Hårsfjärden äfvensom rätt att begagna berörda väg än äfven
Hummelmoraön vid It do fjär den, dels ock a upplåtelse af nyttj anderätten
för minst 20 år till sagda fastigheter och väg.
Med anledning häraf hade advokatfiskal till ämbetsverket öfver-
lämnat af vederbörande markägare afgifna anbud, gällande till den 1
juli 1910, beträffande försäljning af
dels vid Hårsfjärden belägna hemmansdelen J/ie mantal Västra Vits¬
garn n:o 2 i Muskö socken, äfven kallad torpet Märsgarn, med holme,
allt upptagande eu areal af 104 hektar 3 ar och 50 kvadratmeter en¬
ligt vederbörlig, i ärendet införskaffad ägokarta och dära grundadt, af
förste landtmätaren C. A. Sjöberg den 13 november 1909 utfärdadt
arealbevis, till pris af 15,000 kronor,
och dels särskilda delar af Hummelmoraön vid Edöfjärden till pris
af sammanlagdt 42,500 kronor.
Tillika hade advokatfiskalen upplyst, bland annat, att ägaren till
den öfriga, af inspektören till inköp ifrågasätta delen af Vitsgarn med
Furuholmen och Lilla Stenholmen förklarat sig icke vilja sälja denna
fastighet. Vidare hade inhämtats, att Störa Stenholmen vore allmän¬
ning. Ingen af anbudsgifvarna vore villig att upplåta nyttjanderätt
på 20 år till sin egendom, enligt hvad advokatfiskalen jämväl med¬
delat.
Huruvida det för 3/io mantal Västra Vitsgarn fordrade priset,
15,000 kronor, vore skäligt, ansåg sig advokatfiskalen icke kunna be¬
döma, enär — såsom vid anställda förfrågningar framgått — något
visst pris pr kvadratfot icke funnes beräknadt för jord å dessa öar.
De delar af Vitsgarn och Hummelmoraö, som ansågos behöfliga för
kronan, syntes enligt advokatfiskal^ mening kunna, där så skulle
erfordras, förvärfvas i den ordning, som stadgades i kungl. förordningen
angående jords eller lägenhets afstående för allmänt behof den 14
april 1866.
Dessutom hade advokatfiskalen till marinförvaltningen öfverlämnat
från Årsta aktiebolag såsom ägare till 3 mantal Arsta säteri i Öster-
haninge socken infordradt anbud, gällande till den 1 juli 1910, däruti
bolaget förklarat sig villigt att till kronan upplåta nyttj anderätten till¬
sammans med bolaget och öfriga vägtrafikanter under ^0 ars tid till
den genom nämnda egendom från Vitså hamn till Västerhaninge järn¬
vägsstation ledande vägen mot en årlig afgäld af 150 kronor. Rätten
att begagna ifrågavarande väg finge dock ej intecknas såsom väg-
servitut.
Statsutskottets Utlåtande Nr 43.
1
Enligt hvad advokatfiskal upplyst, vore bolaget icke villigt med¬
gifva upplåtelse af berörda nyttjanderätt för längre tid än 20 år.
Af de inkomna anbuden jämte advokatfiskalens meddelanden, fort¬
satte marinförvaltningen, framginge alltså, att det vid Hårsfjärden be¬
lägna, icke salubjudna, men till inköp af inspektören föreslagna om¬
rådet, nämligen ' s mantal Östra Vitsgarn med tillhörande Furuholmen
och Lilla Stenholmen, hvilken fastighet enligt vederbörligt arealbevis
omfattade en areal af 25 hektar 98 ar 50 kvadratmeter, icke syntes
kunna förvärfvas annorledes än genom expropriation. Kostnaden här¬
för beräknades till högst 5,000 kronor. Då den salubjudna delen be¬
tingade ett pris af 15,000 kronor, skulle totalkostnaden för markförvärf
vid Hårsfjärden uppgå till omkring 20,000 kronor. De afgifna anbuden
beträffande områdena å Hummelmoraön slutade å tillhopa 42,500 kronor.
Hela kostnaden för det föreslagna markförvärfvet vid såväl Hårs- som
Edöfjärden skulle sålunda utgöra 62,500 kronor.
Marinförvaltningen, som emellertid funnit detta belopp så bety¬
dande, att det synts nödigt att taga under ompröfning, huruvida icke
markinköpet kunde i någon mån inskränkas, utan att det därmed af-
sedda ändamålet förfelades, anmodade i skrifvelse den 16 november
1909 inspektören af flottans öfningar till sjös att inkomma med ej
mindre yttrande, huruvida markförvärfvet vid Hårsfjärden skulle kunna
begränsas till den del, som vore salubjuden, samt huruvida markinköpet
vid Edöfjärden kunde inskränkas till endast en del af Hummelmoraö
och i sådant fall hvilken del, än äfven det yttrande i öfrigt, hvartill
inspektören kunde finna anledning.
Till svar härå anförde inspektören i skrifvelse den 22 nämnda
november, att någon inskränkning beträffande markinköpet vid Hårs-
fjärden icke syntes kunna ifrågakomma, enär genom utelämnande af
den del af det föreslagna området, som ej vore salubjuden, tillträdet
sjöledes till de öfriga delarna kunde försvåras och vissa olägenheter
med afseende å fiskevatten m. m. uppstå. Hvad däremot anginge för-
värfvandet af mark vid Edöfjärden syntes denna fråga kunna helt och
hållet tillsvidare anstå, emedan behofvet af mark icke vore så trängande
där som vid Hårsfjärden och för öfrigt terrängen vid Edöfjärden ej
syntes fullt lämplig.
För egen del ville marinförvaltningen framhålla, att förvärfvandet
af mark för flottans öfningar i Stockholms skärgård syntes ämbets¬
verket vara en — principiellt sedt — riktig åtgärd, för så vidt det
kunde beräknas, att mera omfattande öfningar under en lång följd af
år skulle äga rum å samma plats. Då i föreliggande fall den verk¬
8
Statsutskottets Utlåtande Nr 43.
ställda utredningen tydligen visade, att särskilt vid Hårsfjärden, där
öfningar under en lång följd af år bedrifvits under våren och försom¬
maren samt — från och med år 1909 — jämväl under höstmånaderna,
behofvet af mark för sagda ändamål vore synnerligen stort, vore det
ifrågasatta inköpet af område därstädes, enligt marinförvaltningens
åsikt, ej endast lämpligt, utan jämväl nödigt. Ämbetsverket funne en
sådan åtgärd så mycket mera tillrådlig, som kronan säkerligen icke —
med hänsyn till tendensen af stigande värde hos jordegendomar i all¬
mänhet i Stockholms närhet — skulle löpa någon risk för ekonomisk
förlust genom ett sådant köp, äfven om, mot förmodan, platsen icke
skulle i framtiden blifva för öfningsändamål tagen i anspråk i samma
utsträckning som för närvarande.
Hvad anginge markförvärf vid Hårsfjärden ansåg marinförvalt¬
ningen det vara tillfyllest att dels inköpa det salubjudna området 3/io
mantal Västra Vitsgarn nr 2 med holmen Marsgarn, dels ock genom
expropriation förvärfva hemmanet 1 s mantal Östra Vitsgarn n:o 1 med
tillhörande Furuholmen och Lilla Stenholmen. Det betingade priset,
15.000 kronor, för det förstnämnda af dessa områden kunde icke anses
oskäligt. Om ersättningen för den mark, som skulle exproprieras, upp-
ginge till omkring 5,000 kronor och således totalkostnaden till ungefär
20.000 kronor, komme räntan därå, beräknad efter 5 procent, att utgöra
omkring 1,000 kronor. Denna kostnad för staten syntes emellertid
kunna i någon mån minskas genom partiell utarrendering af de sålunda
förvärfvade områdena. Enligt inhämtad uppgift hade kronan under år
1909 till strandägare vid Hårsfjärden i markhyra och ersättning för
förstördt fiske m. m. utbetalt under kusteskaderns öfningar 1,375 kro¬
nor och under skoleskaderns öfningar 705 kronor eller tillhopa 2,080
kronor.
Marinförvaltningen ansåg, att köpeskillingen lämpligen borde be¬
stridas af femte hufvudtitelns allmänna besparingar.
Hvad beträffade nyttjanderätten till väg öfver Årsta egendom, hade
inspektören framhållit vikten af att sådan rätt för all framtid blefve
kronan tillförsäkrad. Då emellertid jordägarna icke velat härom träffa
aftal, utan endast erbjudit sådan rättighet på 20 års tid med förbehåll
att kontrakt därom icke finge intecknas, torde, enligt marinförvalt¬
ningens mening, intet annat återstå för kronan än att åtnöjas med
sålunda begränsad tid för vägrätten ifråga. Detta syntes dock icke
behöfva innebära särskild olägenhet, ty äfven om Årsta skulle komma
att styckas i villatomter, blefve nog i hvarje fall väg från stranden
till närmaste järnvägsstation för allmänheten tillgänglig. Kostnaden
Statsutskottets Utlåtande Nr 43.
9
för nyttjanderätt till erforderlig väg syntes lämpligen böra bestridas af
inflytande medel för utarrendering af förvärfvad egendom vid Hårs¬
fjärden, i den mån de därtill lämnade tillgång, eller eljes af till flottans
öfningar afsedda medel.
Det ifrågasatta jordförvärfvet vid Edöfjärden syntes marinförvalt¬
ningen önskvärdt. Behofvet af markförvärf vid Hårsfjärden vore dock
mera trängande. Då marinförvaltningen ansåg, att frågan därom skulle
vinna större utsikter att snart genomföras, därest det ifrågasatta för-
värfvet af mark begränsades till allenast området vid sistnämnda fjärd,
ansåg sig ämbetsverket, i anslutning till inspektörens senast afgifna
yttrande i ärendet, böra afstå från att för närvarande förorda inköp af
omförmälda områden vid Edöfjärden, dock under förutsättning att ma¬
rinförvaltningen framdeles, om anledning därtill uppstode, finge åter¬
komma till denna fråga.
På grund af det anförda hemställde marinförvaltningen, att fram¬
ställning måtte göras hos Riksdagen om beredande af medel att åt
kronan förvärfva dels genom köp omförmälda 3/ic mantal Västra Vits¬
garn nr 2 med tillhörande holmen Märsgarn för en betingad köpe¬
skilling af 15,000 kronor och dels genom köp, så framt öfverenskom¬
melse därom kunde träffas, eller ock jämlikt nådiga förordningen an¬
gående jords eller lägenhets afstående för allmänt behof den 14 april
1866 förenämnda Vs mantal Östra Vitsgarn nr 1 med tillhörande Furu¬
holmen och Lilla Stenholmen.
Härjämte anhöll marinförvaltningen att, därest ifrågavarande egen-
domsförvärf komrne till stånd, bemyndigande måtte meddelas ämbets¬
verket att träffa uppgörelse med vederbörande markägare om rätt fol¬
kroman att begagna väg från Vitså hamn till närmaste järnvägsstation
samt att bestrida kostnaden för sådan vågrätt med från sagda områden
inflytande arrendemedel eller, om dessa icke därtill lämnade tillgång,
med till flottans öfningar afsedda medel.
Af den förebragta utredningen synes mig otvetydigt framgå, att
afsevärda fördelar skulle vinnas, om kronan förvärfvade äganderätt till
mark med åtföljande vatten vid plats inom Stockholms skärgård, där
flottans öfningar på mera stadigvarande sätt bedrifvas. Genom sådant
förvärf bereddes väg för kronan att i största möjliga utsträckning
blifva oberoende af ofta öfverdrifna anspråk på hyres- och skadeersätt¬
ningar af enskilda ägare. Äganderätten till områden å land och i
vatten skulle äfven naturligen bättre möjliggöra deras utnyttjande för
ett tillfredsställande bedrifvande af öfningarna, än hvad förhyrande af
Bill. till Riksd. Prof. 1910. 4 Sami. 1 Afd. 84 Höft. 2
Departements¬
chefen.
10 ■ Statsutskottets Utlåtande Nr 43.
samma områden medgifver. I fråga om valet af plats för sådant egen-
domsförvärf bör, såsom myndigheterna framhållit, Harsfjärden i fiåmsta
rummet komma i betraktande. Där hafva på grund af de lokala för¬
hållandenas lämplighet öfningar sedan många år tillbaka bedrifvits, och
all sannolikhet föreligger, att platsen äfven för lång tid framåt årligen
kommer att tagas i anspråk för samma ändamål. Då öarna Märsgarn
och Yitsgarn utgöra en naturlig medelpunkt för öfningsområdet samt
mellan sig innesluta en ej obetydlig hamnbassäng, finner jag förslaget
att å dessa Öar inköpa mark synnerligen ändamålsenligt. Jag anser
emellertid, att det ifrågasatta förvärfvet bör utan olägenhet kunna in¬
skränkas att omfatta det salubjudna hemmanet 7ie mantal Västra Vits-
garn n:o 2 med holmen Märsgarn. Denna fastighet, som innehåller en
areal af öfver 100 hektar mark, bör sålunda erbjuda tillräckligt utrymme
för öfningars bedrifvande i land. Dessutom begränsas omförmälda hamn¬
bassäng mellan A itsgarn och Märsgarn, på sätt framgår af ofvan om¬
förmälda ägokarta, till största delen af samma fastighets ägor, hvadan
genom förvärf af fastigheten behofvet att förfoga öfver vattenomiade
till hamn och för vissa öfningar synes mig blifva i tillräcklig omfatt¬
ning tillgodosedt. Mot storleken af den fordrade köpeskillingen, 15,000
kronor, torde, med hänsyn till arealen, anmärkning ej kunna framställas.
Såsom marinförvaltningen upplyst, utbetalades till strandägare vid Hais-
fiärden i markhyra och ersättning lör förstördt fiske in. m. under år
i909 öfver 2,000 kronor. Efter inköp af ifrågavarande hemman torde
största delen af dylika ersättningar ej vidare behöfva ifrågakomma.
Vid nu angifna förhållanden synes ifrågavarande förvärf äfven från
ekonomisk synpunkt kunna betecknas såsom särdeles fördelaktigt.
Kostnaden för inköpet af hemmanet bör, enligt min åsikt, lämpligen
bestridas af femte hufvudtitelns allmänna besparingar.
Hvad därefter beträffar frågan om nyttjanderätt för flottans räkning
af väg från Vitså hamn till närmaste järnvägsstation anhåller jag att i
sinom tid få återkomma till denna fråga, därest omständigheterna skulle
därtill föranleda.
Angående I det af 1906 års Riksdag beviljade extra ordinarie anslag å 5,000
bdstT^nsfa- kronor till arfvoden åt vid skeppsgossekåren i Marstrand anställda per¬
get tm »rf- soner samt medikamenter, bad in. m. ingick, bland annat, ett beräk-
nadt belopp af 500 kronor för diverse behof.
kåre.! 1 Mai- Sedan, på sätt statsrådsprotokollet öfver sjoforsvarsarenden for den
sociala aei- 12 januari 1909, bilagdt samma års statsverksproposition, utvisar, sta-
soner samt tionsbefälliafvaren vid flottans station i Stockholm anmält, att denna
anvisning vore för sitt ändamål otillräcklig, samt marinförvaltningen
Statsutskottets Utlåtande Nr 43.
1 !
förordat ökning af densamma, framlade Kungl. Maj:t inför 1909 års
Riksdag behofvet af ökning af anvisningen till 1,000 kronor, i samman¬
hang hvarmed Kungl. Maj:t gjorde framställning om höjning af an¬
slaget för bättre tillgodoseende af jämväl andra ändamål; och biföll
Riksdagen Kungl. Maj:ts ifrågavarande förslag.
Till följd af sålunda och'tidigare beviljad förhöjning af berörda
anslag utgör detta för innevarande år 9,398 kronor.
1 underdånig skrifvelse den 30 september 1909 angående utgifterna
under riksstatens femte hufvudtitel för år 1911 har marinförvaltningen
anfört, att sedan 1908 års räkenskaper för skeppsgossekåren efter in¬
gången af år 1909 afslutats, det visat sig, att för diverse behof den
därtill lämnade medelsanvisningen blifvit så betydligt öfverskriden, att
å anslaget för år 1908 uppstått en brist af icke mindre än kronor
2,733: 90. Härtill hade enligt från vederbörande infordrad förklaring i
någon mån bidragit, att en del utgifter, som rätteligen tillhört år 1907,
icke kunnat i räkenskapen afföras förr än år 1908, men hade hufvud-
sakliga anledningen varit, att under första tiden för skeppsgossekårens
förläggning i Marstrand förekommit en del smärre oberäknade utgifter,
Indika icke kunnat från annan titel bestridas och hvilka kunde antagas
icke vidare skola återkomma. Marinförvaltningen hade äfven vidtagit
åtgärd i syfte, att utgifterna för diverse behof vid kåren hädanefter
skulle kunna hållas inom anvisade belopp.
Då ämbetsverket icke disponerade tillgångar, hvilka kunde an¬
vändas till täckande af ifrågavarande brist, anhöll marinförvaltningen
om beredande af härför erforderliga medel.
Det är naturligen att beklaga, att ett så afsevärdt öfverskridande Departements
af omförmälda anvisning ägt rum, men såsom myndigheterna fram- chefen-
hållit, uppstå ej sällan under första tiden af eu ny förläggning extra
utgifter, hvilka ej på förhand låtit sig beräknas. Sedan organisationen
af kåren numera blifvit fullt genomförd och dessutom beloppet af an¬
visningen höjts till 1,000 kronor, torde vidare öfverskridande däraf ej
vara att befara. För täckande af ifrågavarande brist synas mig femte
hufvudtitelns allmänna besparingar lämpligen böra tagas i anspråk.
Efter framställning af Kungl. Maj:t i proposition nr 117 till 1908 Angående an
års Riksdag medgaf Riksdagen, att af femte hufvudtitelns allmänna be- ffc™m.g af
. in? i ö i i i it n i laddofnings-
sparmgar skulle få användas, bland annat, ett belopp af 14,250 kronor apparater.
till anskaffning af laddöfningsapparater för marinen. På sätt framgår
af protokollet öfver sjöförsvarsärenden för den 20 mars 1908, bilagdt
12
Statsutskottets Utlåtande Nr 43.
nämnda proposition, beräknades af berörda belopp 2,750 kronor till
anskaffning af dylika apparater för kustartilleriets behof samt återstoden
11,500 kronor för anskaffning för flottans räkning af 13 sådana appa¬
rater för 15 cm. ammunition och 1 apparat för 12 cm. ammunition,
hvilken sistnämnda apparat, såsom dittills opröfvad, afsågs för försöks
anställande.
Uti ämbetsskrifvelse den 13 augusti 1909 har marinförvaltningen
anfört, bland annat, följande.
Högste befälhafvaren öfver 1909 års kusteskader hade uti afgifven
generalrapport uttalat önskvärdheten af att laddöfningsapparater an¬
skaffades för öfning såväl med 12 cm. som med lätta snabbskju¬
tande kanoner. Den laddöfningsapparat för 12 cm. ammunition, som
anskaffats för de år 1908 anvisade medlen, hade för pröfning varit ut¬
lämnad till speciella skjutskolan, hvarest dess konstruktion befunnits
lämplig, ehuru materialet på vissa ställen behöfde stärkas. Om man
beräknade, att 12 cm. laddöfningsapparater borde tilldelas en hvar af
tre pansarbåtar samt dessutom fyra apparater Karlskrona och tre
Stockholms station att tillhandahållas stationernas exercisskolor, andra
och tredje klassens pansarbåtar samt torpedkryssare, skulle för när¬
varande erfordras tio apparater och sålunda nio stycken behöfva an¬
skaffas, hvilket skulle betinga en kostnad, efter 820 kronor per apparat,
af tillhopa 7,380 kronor.
Marinförvaltningen instämde till fullo i högste befälhafvarens ut¬
talande beträffande behofvet af en laddöfningsapparat jämväl för någon
lätt snabbskjutande kanon. Då emellertid en dylik apparat, som borde
vara afsedd att representera mekanismens funktion vid en halfautoma-
tisk kanon, syntes blifva afsevärdt mera kostsam i utförandet än 12
och 15 cm. laddöfningsapparater, så kunde priset för en dylik första
apparat, hvaruti jämväl konstruktionskostnaden måste ingå, ej beräknas
lägre än till 1,500 kronor.
Med anledning af hvad sålunda framhållits hemställde marinförvalt¬
ningen, att ett belopp af omkring 9,000 kronor måtte ställas till äm¬
betsverkets förfogande för anskaffning af laddöfningsapparater af angif-
ven beskaffenhet.
Chefen för marinstaben, som afgifvit infordradt yttrande i ärendet,
har tillstyrkt marinförvaltningens förslag med hemställan, att den för
snabbskjutande kanon afsedda apparaten måtte konstrueras för 75 mm.
ammunition, enär vid nyanskaffning af lätta snabbskjutande kanoner
för bestyckning ombord å fartyg af jagares eller större cert framdeles
icke komme att anskaffas dylika af mindre än nu nämnd kaliber.
Statsutskottets Utlåtande Nr 43.
13
eJci^ anhallei fa erinra, liurusom jag i yttrande till förenämnda Departements-
statsrådsprotokoll den 20 mars 1908 framhöll, att vid laddöfningar med chefen-
kanon, sådana de nu böra utföras för uppdrifvande af snabbheten vid
laddningen, själ! va kanonen ej med fördel läte sig använda till följd af
svårigheten att mellan de särskilda laddningarna nog hastigt få den i
kanonen införda ammunitionen aflägsnad, samt att dessutom kanonens
mekanism blefve utsatt för betydande slitning, om kanonen skulle an¬
vändas för laddöfningar. Med hänsyn till berörda förhållanden vore,
enligt hvad vidare framhölls i mitt förevarande yttrande, synnerligen
angeläget att för dessa öfningar anskaffa särskilda apparater, hvilkas
konstruktioner naturligen borde fullständigt öfverensstämma med kano¬
nernas i de delar, som berörde laddningen.
Visserligen afsåg mitt nämnda yttrande närmast anskaffning af
apparater, som vid öfningarna skulle ersätta gröfre kanoner, men na¬
turligen gälla de af mig anförda skälen äfven i afseende å fördelen
att äga tillgång till apparater för inlärande af laddning af lätta
kanoner.
Mot det föreslagna antalet apparater för 12 cm. ammunition har
jag intet att erinra; likasom jag anser, att för försöks anställande en
laddöfningsapparat af ringare kaliber nu bör anskaffas och att denna
enligt chefens för marinstaben åsikt lämpligast bör konstrueras för 75
mm. ammunition.
De erforderliga medlen, högst 9,000 kronor, synas mig böra be¬
stridas af femte hufvudtitelns allmänna besparingar.
Uti underdånig skrifvelse den 4 augusti 1908 har marinförvaltnin- Angående
gen. — under erinran att ämbetsverket förut föreslagit förflyttning af flytning af
Kungsholms forts gnistsignalstation till Karlskrona örlogsvarf, för att ftationen^i”
densamma därstädes skulle vara mindre utsatt för förstöring vid even- Fäy3Und.1111
tuell beskjutning — hemställt, huruvida det ej af samma skäl vore Tinssta<io-
lämpligt att, i sammanhang med moderniseringen af fästningarnas gnist-
signalmaterial, gnistsignalstationen i Fårösund förflyttades från sin nu¬
varande plats inom därvarande norra fort till en annan mera skyddad,
där den ej sa lätt som under nu för handen varande förhållanden
kunde förstöras af fientlig eld.
Beträffande val af ny plats vid eu eventuell förflyttning af Fårö¬
sunds gnistsignalstation framhåller marin förvaltningen, att nämnda sta¬
tion af skyddshänsyn lämpligast torde böra förläggas till Tingstäde,
hvilken plats, efter de påbörjade befästningsanläggningarnas fullbor¬
dande, erbjöde bästa skyddet mot stationens förstöring och dessutom
14
Statsutskottets Utlåtande Nr 43.
vore den punkt, som vid eventuellt anfall å Gottland antagligen komme
att kunna hållas längst. Ur teknisk synpunkt torde ^ denna förlägg-
ningsplats ej heller erbjuda några större svårigheter, då den läge jäm¬
förelsevis högt (45 m. öfver hafvet) och den närmaste terrängen vore
tämligen öppen, Indika omständigheter befrämjade gnistsignaleringen.
Hvad gnistsignalstationens bemanning anginge, torde denna utan svå¬
righet äfven efter nämnda förflyttning kunna bestridas af personal från
kustartilleridetachementet i Fårösund.
Uti ett den 15 september 1908 afgifvet gemensamt underdånigt
yttrande i detta ärende hafva cheferna för marinstaben och kustartli-
'leriet förklarat sig fullständigt instämma i de skäl marinförvaltningen
anfört för en förflyttning af gniststationen i Fårösund till en lämpligare
och för öfverrumplingsföretag mindre utsatt plats, hvarjämte bemälde
chefer, jämväl på de af marinförvaltningen därför angifna grunder,
förmält sig anse den lämpligaste platsen vara Tingstäde.
Härefter har militärbefälhafvaren å Gottland den 5 oktober 1908
afgifvit infordradt underdånigt utlåtande i ärendet och därvid ej funnit
något att erinra mot den föreslagna förflyttningen, utan ansett en dylik
åtgärd äfven ur synpunkten af Gottlands försvar synnerligen lämplig.
Vidare har chefen för generalstaben i infordradt yttrande den 14
oktober 1908 anfört, att, då den ifrågasatta förflyttningen afsåge att
bereda gnistsignalstationen ett mera tryggadt läge och då det gifyet-
vis vore af största betydelse, att hvarje sådan station hade ett läge,
som skyddade den för beskjutning från sjön äfvensom för öfverrump¬
lingsföretag från en landstigen fiende, förflyttningen ur allmän trygghets-
synpunkt syntes önskvärd.
Slutligen har marinförvaltningen, som genom nådig remiss ^an¬
befallts att inkomma med utredning angående kostnaden lör ifråga¬
varande förflyttning äfvensom med utlåtande såväl rörande gnistsignal-
personalens inkvartering och bespisning i Tingstäde som ock i öfriga,
af förflyttningen betingade hänseenden, i skrifvelse den 10 december
1909 meddelat, bland annat, att genom fortifikationsbefälhafvarens å
Gottland försorg upprättats dels förslagsritning, försedd med karta,
beträffande plats för gnistsignalstation vid Tingstäde, dels ock kostnads¬
förslag och ritningar jämte beskrifningar rörande vissa arbeten och
byggnader i och för den ifrågasatta förflyttningen. Enligt detta förslag
har kostnaden beräknats sålunda:
Nedtagning och flyttning af masten, uppsättning åt den¬
samma i Tingstäde samt gräfning och utläggning af
jordbalansnät m. in........................................................... kronor___1,700
Transport kronor 1,700
Statsutskottets Utlåtande Nr 43.
15
Transport kronor 1,700
Uppförande af dels bostadshus för gnistpersonalen, be¬
stående af 1 underofficer och 2 gnistmän, hvilken
byggnad skulle inrymma på nedra botten 2 rum
och kök för underofficeren jämte 1 expeditionsrum
och i vindsvåningen 1 rum för gnistmännen och 1
reservrum, dels ock uthus till nämnda bostadshus ... » 10,000
Uppförande af stationshus för gnisttelegraf ........................ » 7,300
Anordnande af stängsel omkring gnistsignalstationen...... » 350
Oförutsedda utgifter, planering, kontroll m. m................... » 1,000
Tillhopa kronor 20,350
Härtill komme, enligt af marinförvaltningens intendent-
afdelning uppgjord beräkning, kostnaden för möbler
och inventarier till nämnda expeditionsrum och
manskapsrummet samt reservrummet, hvarvid jämväl
beräknats inventarier i reserv och öfriga för bostads¬
huset erforderliga effekter ................................................ kronor 1,469
hvadan totalkostnaden för ifrågavarande förflyttning skulle
uppgå till .............................................................................. kronor 21,819
I sin nyssnämnda skrifvelse den 10 december 1909 har marinför¬
valtningen tillika meddelat, att den å gnistsignalstationen tjänstgörande
underofficeren, förutom fri bostad, skulle äga rätt till uppvärmning och
belysning af bostaden; att gnistmännen, hvilka komma att inkaserneras
i bostadshuset, skulle bespisas genom militärbefälhafvarens å Gfottland
försorg mot ersättning af anslaget till naturaunderhåll åt kustartille¬
riets manskap; samt att arméförvaltningens fortifikationsdepartement
förklarat sig icke hafva något att erinra mot upplåtande till sjöförsvaret
af den för gnistsignalstationens anordnande af fortifikationsbefälhafvaren
föreslagna platsen, hvilken funnes angifven å förenämnda, handlingarna
i ärendet bilagda karta; hvarjämte marinförvaltningen anhållit om be¬
myndigande för ämbetsverket att verkställa ifrågavarande förflyttning
och af omhänderhafvande medel förskjuta den härför beräknade kost¬
naden, 21,819 kronor, att framdeles anmälas till ersättande af femte
hufvudtitelns allmänna besparingar i den mån de därtill lämnade tillgång.
Lika med marinförvaltningen och öfriga i ärendet hörda myndig- Departements
heter anser jag den föreslagna förflyttningen böra komma till utförande; chefen-
och synes mig den härmed förenade kostnaden lämpligen böra bestridas
af femte hufvudtitelns allmänna besparingar.
16
Statsutskottets Utlåtande Nr 43.
Angående
anordnande
af telefon¬
förbindelse
med ön
Senoren.
Uti underdånig skrifvelse den 10 mars 1909 bär befälhafvande
amiralen i Karlskrona meddelat, att infanteribefälhafvaren i Karlskrona
fästning anmält, att, sedan öfverenskommelse numera träffats med in¬
vånarna å ön Senoren om rätt för Karlskrona grenadjärregemente att
bedrifva öfningar å ön samt därstädes uppförts en barack, dit trupp
ofta förlädes, behofvet af telefonförbindelse till ön skarpt framträdt samt
att sådan telefonförbindelse vore oumbärlig vid fästningens försättande
i försvarstillstånd och vid alla öfningar för detta ändamål.
Infanteribefälhafvaren hade äfven framhållit, att ifrågakomna telefon¬
ledning borde dragas genom minörbaracken vid Skällösund, samt att det
vore lämpligt, dels att, för vinnande af befolkningens i Senoren till¬
mötesgående vid anläggningen och vidmakthållandet af ledningen, den¬
samma upplätes till befolkningens begagnande under de tider, den icke
användes för kronans behof, dels ock att ledningen för erhållande af
ständig telefonpåpassning framdroges till Östernäs by å Senoren.
Befälhafvande amiralen, som fullständigt instämde i hvad infanteri¬
befälhafvaren sålunda föreslagit, hade låtit utarbeta kostnadsförslag rö¬
rande den ifrågasatta telefonlinjen samt träffat skriftligt aftal med Se¬
norens befolkning angående i hvad mån den vore villig bidraga, till
linjens upprättande. 1 detta aftal hade befolkningen förklarat sig villig
att anskaffa, uppsätta och underhålla stolpar till ledningen .mellan in¬
fanteribaracken och Östernäs by, mot det att den erkölle tillstånd att
begagna sig af telefonledningen Senoren—Sturkö—Karlskrona pa samma
villkor, som Kung!. Maj:t fästat vid det den 14 oktober 1904 lämnade
nådiga medgifvandet för Sturkö församling att få begagna flottans
telefonledniug till Sturkö.
Befälhafvande amiralen anhöll i underdånighet, att nödiga .medel
snarast möjligt måtte utanordnas för den föreslagna telefonledningens
anläggning samt att Senorens befolkning matte tillåtas att på angifna
villkor få begagna sig af ledningen.
Enligt det kostnadsförslag, som befälhafvande amiralen låtit upp¬
göra, skulle den nya telefonledningen anordnas på följande sätt.
° Kronan äger en undervattenskabel från Karlskrona till norra
spetsen af Sturkö. Vid kabelfästet å Sturkö är anknuten en privat
stolplinje till Tockatorps by. Såsom ofvan omnämnts, har Kung!. Maj:t
den 14' oktober 1904 medgifvit berörda anknytning, och fästes vid detta
medgifvande såsom villkor dels att det privata användandet af telefonled¬
ningen komme att ordnas så, att detsamma ej föranledde olägenhet
eller kostnad för kronan, dels att Sturkö församling själf uppgjorde
kontrakt med telegrafstyrelsen rörande samtalen och att församlingen
Statsutskottets Utlåtande Nr 43.
17
själf hölle sig med telefonstation och telefonapparat jämte nödiga led¬
ningar för anknytning, dels ock att kronan ägde att, om och när helst
så påfordrades, med afstångande af telefonledningen från enskildt an¬
vändande, uteslutande begagna sig af densamma utan att någon ersätt¬
ningsskyldighet eller annan kostnad för kronan härigenom förorsakades.
För den nu ifrågasatta förbindelsen skulle sålunda behöfva byggas
en stolplinje från Tockatorp öfver Bredavik, Frennatorp och Skällenäs
till minörharacken å Västra Skällö, där den skulle anknytas till en
undervattenskabel i Skällösund till Senorens strand, samt vidare en
stolplinje förbi infanteribaracken till Osternäs.
Det belopp, som skulle behöfva anvisas under femte hufvudtiteln
för ifrågavarande linjes anläggning, har beräknats till 2,119 kronor, som
specificerats på följande sätt:
124 st. stolpar å kr. 5,5.............................................................. kronor 682
5,6 km. stolpsättning å kr. 35 pr km................................... » 196
7 km. linjetråd med uppläggning å kr. 85 pr km............. » 595
300 m. tvåledarekabel å kr. las................................................ » 345
Impregnering, transporter in. m................................................ » 301
Summa kronor 2,119
Beräkningen är uppgjord under förutsättning af att Senorens befolk¬
ning fullgör sitt ofvan angifna åtagande. För kronans del skulle myn¬
digheterna i Karlskrona fästning anskaffa stolpar och tvåledarekabel,
utlägga denna och transportera stolparna till arbetsplatsen äfvensom
ombesörja alla öfriga för arbetet behöfliga transporter af arbetsfolk och
materiel, hvaremot stolplinjerna och de dubbeltrådiga ledningarna skulle
anläggas af telegrafverket.
Marinförvaltningen, som anbefallts att afgifva utlåtande i ärendet,
har anmält, att några medel för anordnande af den föreslagna telefon¬
förbindelsen icke äro för närvarande att tillgå å femte hufvudtiteln.
Telegrafverket har meddelat, att de arbeten, som enligt förslaget
skulle utföras genom telegrafverkets försorg, kunna af verket för be¬
räknad kostnad utföras.
Den förebragta utredningen synes mig ådagalägga, att den ifråga¬
satta telefonförbindelsen är af behofvet påkallad för öfningarnas be¬
drifvande å Senoren samt för Karlskrona fästnings försättande i försvars¬
tillstånd, och har jag intet att erinra mot det upprättade förslaget för
telefonledningens utförande.
Bill. till Bilcsd. Prot. 1910. 4 Sami. 1 Afd. 34 Höft.
Departements¬
chefen.
3
18
Statsutskottets Utlåtande Nr 43.
Utskottets
yttrande.
Den erforderliga kostnaden torde kunna bestridas af femte hufvud -
titelns allmänna besparingar.»
Kungl. Maj:ts förslag i fråga om anskaffning och anordnande af
hissar i flottans sjukhus å Karlskrona har icke föranledt någon erinran
från utskottets sida.
Hvad beträffar förvärfvandet af mark i Stockholms skärgård för
flottans öfning ar har på förslag af högste befälhafvaren öfver 1907 års
kusteskader inspektören för flottans öfningar till sjöss — med instäm¬
mande af marinförvaltningen — gjort framställning om att ett blifvande
markförvärf vid Hårsfjärden skulle omfatta ej blott 3/ie mantal Västra
Vitsgarn nr 2 med holmen Märsgarn, som omnämnas i Kungl. Maj:ts
proposition, utan äfven 7» mantal Ostra Vitsgarn med tillhörande Furu¬
holmen och Lilla Stenholmen. Den förra delen är hembjuden åt kro¬
nan för en köpeskilling af 15,000 kronor. Å det öfriga området hade
anbud för närvarande icke kunnat erhållas, men i händelse af expro¬
priation beräknades det betinga ett pris af högst 5,000 kronor. In¬
spektören för flottans öfningar till sjöss har ansett, att någon inskränk¬
ning i detta förslag icke syntes kunna ifrågakomma, enär genom ute¬
lämnande af den del af det föreslagna området, som ej vore salubjuden,
tillträdet sjöledes till de öfriga delarna kunde försvåras och vissa olä¬
genheter med afseende å fiskevatten in. m. uppstå.
Efter granskning af till ärendet hörande handlingar har utskottet
funnit det för vissa af flottans öfningar vara behöflig^ att inköpa 3/ie
mantal Västra Vitsgarn nr 2 med holmen Märsgarn och anser, att det
jämväl vore önskligt, att 7» mantal Östra Vitsgarn med tillhörande Furu¬
holmen och Lilla Stenholmen för samma ändamål förvärfvades för en
köpesumma, ungefärligen motsvarande det i sådant afseende beräknade
beloppet. Då Kungl. Maj:t emellertid nu endast hemställt om inköp af
det förstnämnda ojprådet, får utskottet, som intet har att däremot in¬
vända, tillstyrka Kungl. Maj:ts förslag.
Hvad Kungl. Maj:t föreslagit ifråga om täckande af Irist i anslaget
till arfvoden åt vid skeppsgossekåren i Marstrand anställda personer samt
medikamenter, bad m. m. äfvensom beträffande anskaffning af ladd-
öfning sapp ar åter, får utskottet tillstyrka.
Beträffande därefter gnistsignalstationens vid Fårösund flyttning till
Tingstäde har utskottet funnit en dylik förflyttning ur allmän trygghets-
synpunkt önskvärd; och har utskottet mot framställningen i denna del
icke funnit annat att erinra än att utskottet icke ansett nödigt att för
närvarande uppföres ett särskild! bostadshus för gnistpersonalen med
Statsutskottets Utlåtande Nr 43.
19
tillhörande uthus, då enligt hvad utskottet inhämtat bostad för berörda
personal torde kunna tillsvidare beredas i ett kronan tillhörigt hus vid
Furubjers eller i andra kronan tillhöriga byggnader vid Tingsstäde.
På grund häraf synes kostnaden för gnistsignalstationens flyttning kunna
nedsättas med 10,000 kronor.
I fråga om anordnande af telefonförbindelse med un Senoren har ut¬
skottet icke funnit något att erinra.
Utskottet hemställer alltså,
att Riksdagen må medgifva, att af femte hufvud-
titelns allmänna besparingar må användas:
till anskaffning och anordnande af
hissar i flottans sjukhus i Karls¬
krona ................................................... kronor 13,360: —
till inköp för öfningsändamål af 3/ie
mantal Västra Vitsgarn nr 2 med
holmen Märsgarn i Muskö socken
till täckande af brist i anslaget till
arfvoden åt vid skeppsgossekåren
i Marstrand anställda personer
samt medikamenter, bad m. m.
till anskaffning af laddöfningsappa-
rater......................................................
till flyttning af gnistsignalstationen
i Fårösund till Tingstäde...............
till anordnande af telefonförbindelse
med ön Senoren..............................
eller för nämnda, särskilda ändamål
sammanlagdt .................................... kronor 54,031: 90
Stockholm den 22 april 1910.
På statsutskottets vägnar:
» 15,000: —
» 2,733: 90
)> 9,000: —
» 11,819: —
» 2,119: —
G. BILLING.