Statsutskottets Utlåtande Nr 21.
1
Nr 21.
Ankom till Riksdagens kansli den 11 mars 1910, kl. 4 e. m.
Utlåtande, i anledning af Riksdagens år 1909 församlade revisorers
berättelse angående verkställd granskning af statsverkets
jämte därtill hörande fonders tillstånd, styrelse och för¬
valtning under år 1908.
(2 Afd.)
Statsutskottet, till hvars förberedande behandling ofvannämnda revi¬
sionsberättelse jämte de i anledning däraf från vederbörande ämbetsverk
och myndigheter till Kungi. Maj:t afgifna utlåtanden och förklaringar blifvit
hänvisad, får, efter tagen kännedom af dessa handlingar och inhämtande
af de för ärendenas utredning i öfrigt erforderliga upplysningar, under¬
ställa Riksdagens pröfning de af revisorerna gjorda framställningar, som
ansetts från utskottets sida påkalla yttrande; kommande utskottet att därvid
följa den ordning, som i revisionsberättelsen blifvit iakttagen.
Arméförvaltningen.
§ 1.
(Rev. ber. pag. 73—76; uti. pag. 613 o, 614.)
Revisorerna hafva meddelat, att enligt arméförvaltningens räkenskaper Ang. under-
återstod för den så kallade Ladugårdsgärdeskommissionen vid 1908 års tmse^tt en
början att redovisa .................................................................. kronor 145: 70 kronans för-
- dran blifvit
Transport kronor 145: 70 inom rimlig
Bih. till Riksd. Prof. 1910. 4 Samt. 1 Afd. 19 Haft. (Nr 21.) 1 hd mbetald’
2
Statsutskottets Utlåtande Nr 21.
Transport kronor 145: 70
Bland 1907 års verifikationer befanns emellertid ett
kvitto å till C. G. Karlson enligt uppgift utbetalade » 34,684: —
hvilket var förfalskat.
År 1908 erhöll kommissionen förskott å till¬
sammans................................................................................. !> 68,000: •
hvarjämte enligt två samma år ingifna redovisningar
influtit räntemedel å tillhopa.......................................... »_219: 51.
Summa kronor 103,049: 21.
År 1908 afgåfvos två redovisningar å resp.......... kronor 7,660: 26
och ...b........................................................................................... * 1,668: 97.
År 1909 hafva kontant inlevererats genom ge¬
neralmajoren R. V. T. Berg................................................ » 1,100: 06
och genom öfverståthållarämbetet .................................... » 3,712: —
hvarjämte i rättegången företetts tre räkningar å till¬
sammans ................................................................................ * 145: .
Det oredovisade beloppet utgör sålunda........................... » 88,762: 92.
Summa kronor 103,049: 21.
Enligt hvad revisorerna erinra hade föregående års revisorer i sin
berättelse bragt till Riksdagens kännedom, hvad i detta ärende dittills
förekommit samt därvid omförmält, bland annat, att arméförvaltningen
låtit till Stockholms rådstufvurätt instämma kommissionens ledamöter,
generalmajoren R. V. T. Berg, ordförande, samt öfversten J. A. Amundson
och kanslirådet J. E. J. Olbers med yrkande, att dem måtte åläggas af¬
gifva behörig redovisning för de af kommissionen från arméförvaltningen
uppburna förskottsmedlen, dels ock att de måtte förpliktas att en för alla
och alla för en till kronan återbära de belopp jämte ränta, som af berörda
förskottsmedel icke utgifvits för ändamål, som folie inom det åt kommis¬
sionen lämnade uppdraget.
Revisorerna omförmäla nu, att rådstufvurätten genom dom den 14
september 1909 förpliktat Olbers, som medgifvit sig hafva af de utaf ho¬
nom för kommissionens räkning omhänderhafda medel förskingrat 88,762
kronor 92 öre, att genast mot kvitto till kronan utgifva nämnda belopp
jämte fem procent årlig ränta därå från stämningsdagen den 27 november
1908 tills betalning skedde.
Beträffande Berg och Amundson har rådstufvurätten på anförda or¬
saker funnit dem vara till Kungl. Maj:t och kronan ersättningsskyldiga
för den statsverket genom Olbers brottsliga förfarande åsamkade förlusten,
Statsutskottets Utlåtande Nr 21.
3
men enär icke ådagalagts någon omständighet, på grund hvaraf de eller
någon af dem lagligen skulle solidariskt med Olbers ansvara för samma
förlust samt Bergs och Amundsons ersättningsskyldighet icke kunde till
beloppet bestämmas förrän Olbers’ numera inträffade konkurs blifvit full¬
ständigt afslutad och sig visat, huru stor utdelning statsverket kunde i
konkursen utbekomma å sin ofvanberörda fordran hos Olbers, förklarat
den mot Berg och Amundson förda talan icke kunna för närvarande bifallas.
Såväl Berg och Amundson som arméförvaltningen hafva hos Svea
hofrätt fullföljt talan mot rådstufvurättens dom, hvadan målet för när¬
varande är beroende på hofrättens pröfning.
Hvad i ofvannämnda ärende förekommit har gifvit revisorerna anled¬
ning att taga närmare kännedom om ett svikligt förfarande, som Olbers i
ett annat fall låtit komma sig till last; och hafva revisorerna härom med¬
delat följande.
Den 11 april 1902 uppdrog arméförvaltningen åt sin dåvarande om¬
budsman vice häradshöfdingen J. Olbers att mot hemmansägaren L. An¬
dersson i Hedsta samt riksdagsmannen P. Olsson i Fläsbro och hemmans¬
ägaren Erik Jonsson i Hedsta, hvilka båda sistnämnda iklädt sig borgen
för fullgörande af en mellan Andersson och kronan aftalad leverans, utföra
och bevaka talan för uttagande af den fordran kronan ägde hos Andersson,
på grund däraf att denne brustit i fullgörande af nämnda leverans. Ehuru
Olbers icke ägt befogenhet att af Andersson eller borgesmännen uppbära
likvid, hade Olbers af Olsson i flere poster emottagit kronans ifrågavarande
fordran, utgörande 3,143 krönor 57 öre. Den sista posten hade inbetalts
den 8 oktober 1903, hvarefter Olbers till Olsson återställt borgensför¬
bindelsen. Olbers underlät emellertid att till arméförvaltningen redovisa
nämnda belopp, hvilken försummelse upptäcktes först i sammanhang med
den mot Olbers under år 1908 förda ansvarstalan för förskingring in. fl.
brott. Kronan har sedermera i den efter Olbers uppkomna konkursen
bevakat bland annat berörda fordran.
Revisorerna hafva funnit anmärkningsvärdt, att så lång tid som fem
år kunnat förflyta, utan att arméförvaltningen utrönt anledningen till att
kronans ifrågavarande fordran ej blifvit inbetald.
Beträffande Olbers’ sistnämnda svikliga förfarande har arméförvalt¬
ningen å intendentsdepartementet i utlåtande den 17 januari 1910 anfört
följande:
»Arméförvaltningens ofvannämnda, åt Olbers gifna uppdrag meddelades
4
Statsutskottets Utlåtande Nr 21.
denne den 23 april 1902 genom protokollsutdrag, hvilken handling —
liksom de sedermera till honom utlämnade, i och för uppdragets fullgö¬
rande behöfliga orginalakter — emellertid hvarken då eller vid något
senare tillfälle blifvit af Olbers antecknad i ombudsmannens diarium.
Denna underlåtenhet medförde, att de personer, hvilka sedermera efter¬
trädde Olbers i ombudsmannabefattningen hos arméförvaltningen, icke fingo
kännedom om, att ett till ombudsmannens expedition inkommet ärende
ännu läge oafgjordt.
Frågan om kronans berörda fordran var dock fortfarande föremål för
departementets uppmärksamhet. Sedan denna fordran blifvit till beloppet
fullt bestämd, gjordes nämligen anteckning därom i behörig ordning i
intendentsdepartementets saköreslängd, hvarjämte sedermera — med an¬
ledning däraf att fordringsbeloppet icke blef af leverantören eller borges-
männen till arméförvaltningens kassa inlevereradt — till Olbers, som,
enligt praxis vid ombyte af ombudsmän hos arméförvaltningen, bibehöll
handläggning af ärendet i fråga, med hvilket han var väl förtrogen och
för hvars slutförande han redan vidtagit förberedande åtgärder, tid efter
annan förfrågningar under hand framställdes, huru snart dylik inbetalning
vore att emotse. På dessa förfrågningar lämnade Olbers det besked, att
Andersson i Hedsta blifvit försatt i konkurs och att riksdagsmannen
Olsson, hvilken enligt Olbers’ uppgift låtit antyda, att borgensförbindelsens
fullgörande komme att drabba honom ensam, anhållit, att borgensmännen
måtte beviljas anstånd med utgifvande af borgenssumman, till dess att
omförmälda konkurs blefve afslutad, då möjligen någon utdelning därvid
vore att förvänta, samt att Olbers vid sådant förhållande äfvensom med
hänsyn till målets beskaffenhet i öfrigt funne skäligt och billigt att tills
vidare se tiden an, innan han läte kronans krafrätt mot borgesmännen träda
i full tillämpning. Konkursmålet hade, enligt hvad Olbers på därom någon
dag under sommaren 1908 framställd ytterligare förfrågan uppgaf, dittills
ännu icke slutförts.
Då borgesmännen Olsson ju var en mycket vederhäftig och inom sin
ort framstående person, hade ämbetsverket under den gångna tiden ej
ansett sig böra anmoda Olbers att påskynda beloppets indrifvande på exe¬
kutiv väg. Dock må härvid framhållas, att vid årsskiftet 1907—1908
Olbers under hand erinrades om nödvändigheten af, att kronans mellan-
hafvande med borgesmännen blefve under alla förhållanden slutligen upp-
gjordt under sistnämnda år. Ej heller hade någon misstanke rimligen
kunnat uppstå, att Olbers uppburit kronans ifrågavarande fordringsbelopp,
då ju den för honom i detta ärende utfärdade fullmakt ingalunda berät¬
tigade honom att lyfta några penningar.
Statsutskottets Utlåtande Nr 21.
5
Till ofvanstående förklaring får intendentsdepartementet slutligen i
underdånighet tillägga, att föreskrifter blifvit af departementet utfärdade,
hvarigenom frågor rörande indrifvande till arméförvaltningens kassa af
ådömda bötes- och skadeståndsrnedel blifva skyndsammast möjligt behand¬
lade och afgjorda.»
Hvad revisorerna meddelat angående arméförvaltningens dröjsmål med utskottets
att al Olbers utkräfva slutlig redogörelse för ifrågavarande indrifnings- yttran(*e‘
ärende har utskottet funnit synnerligen anmärkningsvärdt; och har denna
utskottets uppfattning icke i någon högre grad kunnat rubbas af hvad
arméförvaltningen i sin ofvan intagna förklaring anfört angående vare sig
den inom ämbetsverket utbildade praxis för behandlingen af de åt hvarje
särskild tillförordnad ombudsman öfverlämnade ärenden eller det förfarings¬
sätt för inhämtande af upplysning om förevarande ärendes läge vid olika
tidpunkter, som ämbetsverket aktat nödigt att tillämpa. Då emellertid,
enligt hvad i förklaringen meddelas, föreskrifter numera blifvit utfärdade,
afseende att frågor rörande indrifvande till arméförvaltningens kassa af
ådömda bötes- och skadeståndsrnedel skola skyndsammast möjligt blifva
behandlade och afgjorda, har utskottet endast ansett sig böra hvad i
ärendet sålunda förekommit för Riksdagen
omförmäla.
§
o
(Rev.-ber. pag. 78 och 79; uti. pag. 627 och 628.)
Revisorerna, som enligt hvad i revisionsberättelsen vidare meddelas, Ang.
besökt Göta trängkårs kasernetablissement i Sköfde, erforo, att förråds-förrldsiokSer.
lokalerna visa sig otillräckliga, då förråden ordnas i enlighet med det nya
förvaltningsreglementets föreskrifter, och hade revisorerna inhämtat att
samma förhållande ägde rum äfven inom andra nyuppförda trängetablis-
sernent.
Den omständigheten, att nya förrådsbyggnader, uppförda med hänsyn
till respektive trängkårers behof, redan från början visa sig sakna tillräck¬
ligt utrymme, hade ej kunnat undgå att väcka revisorernas uppmärksam¬
het. Revisorerna hade sökt utröna anledningen härtill samt därvid inhäm¬
tat, att vid den tidpunkt, då planen för ifrågavarande etablissement upp¬
gjordes, förrådsuppbörden enligt gällande bestämmelser för trängförrådens
redovisning och förvaltning omhänderhades af en person, förrådsförvaltaren,
samt att all materiel, som erfordrades för utrustning af en viss formation
6
Statsutskottets Utlåtande Nr 21.
vid mobilisering, förvarades i en förrådslokal. Mobiliseringsberedskapen
syntes sålunda hafva varit grunden för förrådens ordnande, och härefter
beräknades det för förråden erforderliga utrymmet. Förrådslokalerna hade
också, så länge detta system tillämpades, i stort sedt varit tillräckliga med
undantag häraf, att vagnbodarna ej kunnat inrymma samtliga fordon.
I de den 11 oktober 1907 fastställda, från och med år 1908 gällande
förvaltningsreglementena vore däremot den principen konsekvent genom¬
förd, att hvarje slag af materiel skall redovisas särskildt af en uppbörds¬
man, som därjämte ansvarar för materiel ens vård. Sålunda föreskrefves
särskild redovisning dels för artillerimaterielen, dels för intendenturmate-
rielen och dels för sjukvårdsmaterielen, samt vid trängen dessutom för
fordonen. Den nya indelning af förrådslokalerna, som erfordrades för att
sätta uppbördsmännen i stånd att kunna ansvara för dem anförtrodd ma¬
teriel, uppgåfves emellertid kräfva ökadt utrymme.
Ehuru det föreföll revisorerna, som om förråden förut varit ordnade
på ett ur militär synpunkt lämpligare sätt, hade revisorerna härutinnan
ej velat uttala någon bestämd uppfattning. Däremot ville revisorerna
framhålla önskvärdheten af att det nya förvaltningsreglementets genom¬
förande ej måtte nödvändiggöra ytterligare byggnadsanslag för de nyupp¬
förda trängkasernernas tillbyggande.
Arméförvaltningens fortifikationsdepartement har öfver denna anmärk¬
ning den 17 januari 1910 afgifvit utlåtande och därvid anfört följande:
' »Under besök vid Göta trängkårs kasernetablissement hafva reviso¬
rerna vidare fäst sig vid, att förrådslokalerna vid trängkårerna visa sig
otillräckliga, då förråden ordnas i enlighet med det nya förvaltningsregle¬
mentets föreskrifter. Så är beklagligen också förhållandet, men beror detta
emellertid ej på någon uraktlåtenhet eller brist på förutseende hos fortifika-
tionsdepartementet. När förrådslokalerna anordnades, voro de nämligen
fullt tillräckliga för förrådspersedlarnas förvaring och vård, så som då
härom var förordnadt, och äfven vagnbodarna kunde då inrymma samtliga
befintliga fordon. Sedan dess har emellertid dels fordonens antal ökats,
dels de af revisorerna omnämnda nya förvaltningsreglementena fastställts,
men detta senare skedde år 1907, utan att fortifikationsdepartementet dess¬
förinnan fick tillfälle att yttra sig öfver, huruvida för genomförandet af
reglementsbestämmelserna befintligt förrådsutrymme vore tillräckligt, eller
om ökadt sådant måste anordnas. Visserligen linnes i intendenturmateriel-
reglementet ett öfvergångsstadgande, som bestämmer, att, därest lokala
eller andra förhållanden vid regemente utgöra bestämdt hinder för att på
ett ändamålsenligt sätt ordna materielhushållningen i vissa afseenden, så¬
som i detta reglemente föreskrefs, arméfördelningschef må, efter framställ¬
Statsutskottets Utlåtande Nr 21.
7
ning af regementschefen, medgifva, att förvaltningen i dessa delar tills
vidare ordnas på annat sätt, som befrämjar en god och sparsam hushåll¬
ning, och i sj ukvårdsmaterielreglementet säges, att vid de förut indelta
truppförband, som ej erhållit nya kasernetablissement, äger regementschef,
där så är nödigt och ändamålsenligt, göra de afvikelser från bestämmel¬
serna i detta reglemente, hvilka af omständigheterna påkallades; men då
tillämpningen i sin helhet af de olika materielreglementena så godt som
öfverallt med nödvändighet kräfde ökadt utrymme, och då öfvergångstiden
till de nya anordningarna för förrådsvården ej borde göras längre, än för¬
hållandena med nödvändighet kräfde, anmodade fortifikationsdepartementet
genom skrifvelse den 11 april 1908 samtliga arméfördelningschefer, militär-
befälhafvaren på Gottland och kommendanten i Boden att låta upprätta
och till departementet insända förslag till de ändringar med afseende på
förrådsutrymmet, som vid dem underlydande truppförband kunde föranledas
af intendenturmaterielreglementet. Då dessa förslag sedermera inkommo
till departementet, befunnos de emellertid vara så olika hvarandra, att
någon enhetlig plan för de åtgärders vidtagande, som vid de skilda trupp-
förbanden vore oundgängligen erforderliga, ej kunde uppgöras. För att
åstadkomma fullständig enhet i de olika förslagen hafva arméförvaltningens
fortifikations- och intendentsdepartement den 10 sistlidne augusti förordnat
en fältintendent och en fortifikationsofficer att tillsammans besöka de olika
etablissementen och tillse, hvilka utrymmesanordningar som äro af be-
hofvet påkallade. Denna kommission har emellertid ej ännu hunnit slut¬
föra sitt uppdrag. Andra än alldeles oundgängliga åtgärder lära dock icke
af densamma komma att föreslås.»
Hvad revisorerna påpekat angående otillräckligheten af förrådslokalerna
vid Göta trångkår, då förråden ordnas i enlighet med det nya förvaltnings-
reglementets föreskrifter, har icke kunnat undgå att väcka utskottets upp¬
märksamhet, och detta så mycket mera som enligt hvad af arméförvalt¬
ningens förklaring i ärendet synes framgå, enahanda olägenhet äfven gjort
sig gällande vid andra trängkårer, för hvilka under de senare åren nya kaser¬
ner uppförts. Utskottet, som i likhet med revisorerna visserligen ej vill
inlåta sig på frågan, huruvida den genom det nya förvaltningsreglementet
anbefallda anordningen af förråden ur militärsynpunkt kan anses mera
tillfredsställande än den förutvarande anordningen, anser sig emellertid böra
särskildt framhålla den enligt utskottets förmenande anmärkningsvärda om¬
ständigheten, att vid utarbetandet af ett nytt reglemente, som uppenbarligen
måste komma att medföra kraf på ökadt förrådsutrymme, man icke, enligt
hvad arméförvaltningens fortifikationsdepartement upplyser, aktat nödigt
Utskottets
yttrande.
8
Statsutskottets Utlåtande Nr 21.
låta verkställa utredning angående behofvet af dylikt utrymme och de
därmed förenade kostnaderna. Först efter reglementets fastställande och
ikraftträdande har en kommission tillsatts för verkställande af sådan ut¬
redning, och pågår för närvarande denna kommissions arbete.
Utskottet vill emellertid redan nu, utan afbidan på resultatet af detta
arbete, i full anslutning till hvad revisorerna framhållit, uttala sin för¬
väntan, att några ytterligare byggnadsanslag för de nyuppförda trängkaser-
nernas tillbyggande icke må föranledas af de åtgärder, som af berörda
kommission må komma att föreslås. Hvad i ärendet sålunda förekommit
har utskottet ansett sig böra för Riksdagen
omförmäla.
Marinförvaltniiigen.
§ 3.
(Rev. ber. pag. 127; uti. pag. 634, 635, 637—639).
Ang. utbetal- Enligt hvad revisorerna inhämtat, inginge bland kostnaderna för ja-
ni“tgåndStme’garen Magnes expedition den 2 juli—28 september 1908 ett belopp af
strandägare 7 5 q ]cr0r!or, som fartygschefen låtit ur fartygets kassa utbetala såsom er-
fÖfartyg0tför-S sättning till brygg- och båtägare i Dalarö för skador, som förorsakats af
orsakad skada svallvågor jagaren åstadkommit vid passerandet af Dalarö den 9 sep-
å eu bryssa-tember 1908. Skadornas art och omfattning framginge af ett utaf en
stationsingenjör härom upprättadt besiktningsinstrument, som utvisad^ bland
annat, att en brygga, bestående af »en stenkista med dimensionerna
5,5 X 4,5 X 3 meter, af vattenvågen förflyttas cirka 6 meter från sin plats
invid stenmuren och utkastats på cirka 6 meter djupt vatten».
Af ett utaf t. f. fartygschefen undertecknadt protokoll inhämtades, att
jagaren var beordrad att med inspekterande amiralen efter slutad inspek¬
tion af kusteskadern från Hårsfjärden afgå till Saltsjöbaden, »fart 25 knop».
Då revisorerna af handlingarna i ärendet funnit, dels att jagaren
Magnes ofvannämnda färd företagits efter slutad inspektion och ej torde
kunna räknas till öfning, och dels att rörande färdens förlopp inga andra
utredningar förelåge än ofvannämnda af t. f. fartygschefen upprättade
protokoll samt förenämnde stationsingenjörs besiktningsinstrument, hade
revisorerna ansett sig böra omförmäla förhållandet, på det att saken måtte
blifva underkastad ytterligare utredning och pröfning.
Statsutskottets Utlåtande Nr 21.
9
Med anledning häraf har marinförvaltningen afgifvit utlåtande den 11
januari 1910 och därvid öfverlämnat yttrande i ärendet från stations-
befälhafvaren vid flottans station i Stockholm. Detta yttrande är af föl¬
jande lydelse:
»Uti en till mig ingifven P. M. anmälde räkenskapskontoret den 23
sistlidna april, att en dylik utbetalning ägt rum, hvarvid kontoret anförde,
att det synts revisionen mindre egentligt, att ej blott bedömandet af kraf-
målens befogenhet utan äfven friandet eller fällandet i fråga om enskildt
ansvar förlägges hos den, som eventuellt själf kan varda ersättningsskyldig,
men att föreskrifter saknas angående de grunder, efter hvilka behörigheten
af en dylik utbetalning skall pröfvas.
Genom stationsbefälhafvaren i Karlskrona infordrade jag den 29 april
1909 i anledning af denna anmälan förklaring från fartygschefen å Magne
vid det ifrågavarande tillfället kaptenen G. Celsing, hvilken förklaring emeller¬
tid först inkom den 5 sistlidna november.
Redan därförinnan eller den 3 november hade jag i anledning af en
skrifvelse från ämbetsverket den 29 oktober, grundande sig på en begäran
af Riksdagens revisorer, lämnat uppgift rörande den verkställda utbe¬
talningen.
Med öfverlämnande af den från kapten Celsing inkomna förklaringen
lår jag såsom min åsikt framhålla, att reglemente för marinen, hvarest nu
saknas föreskrifter, huru beträffande dylik skadeersättning må förfaras,
bör i sådant hänseende kompletteras.
Att fråga om skadeersättning, som rör sig om små belopp, såsom för¬
störda fiskedon in. in., bör af vederbörande befälhafvare kunna efter hållen
undersökning omedelbart regleras, synes mig önskligt ej blott för und¬
vikande af onödig vidlyftighet utan äfven för att de, som drabbas af dylik
skada och som i allmänhet äro för sin existens beroende af sina fiskedon,
må kunna utan tidsutdräkt blifva ersatta.
I fråga om skadeersättningar, rörande sig om belopp öfverstigande
förslagsvis 200 kronor, vore däremot enligt min åsikt lämpligt om, med
undantag för flotta eller eskader, där dylika frågor torde böra pröfvas af
högste befälhafvare eller eskaderchef, föreskrift förefunnes, att dylik fråga
skall underställas kungl. marinförvaltningens pröfning.
Hvad nu särskildt det föreliggande fallet beträffar, synes mig under¬
sökning böra äga rum för utrönande, huruvida jagaren vid tillfället fram¬
förts med starkare fart än omständigheterna behöft föranleda».
I ofvanberörda promemoria från räkenskapskontoret meddelas, att
värdering af skadorna på framställning af inspektören af flottans öfningar
Bill. till Rissel. Prof. 1910. 4 Samt. 1 Afd. 19 Haft. 2
10
Statsutskottets Utlåtande Nr 21.
till sjöss, hos hvilken vederbörande anmält sina anspråk å ersättning,
verkställts af härvarande statitionsingenjör. Vid ombord verkställd under¬
sökning hade af den officer och styrman, som vid tillfället i fråga voro
vakthafvande, framhållits, att vid passerandet farten saktats till 13 å 14
knop samt att det syntes dem, som om »från fartygets sida tilliäcklig
försiktighet iakttagits». Med stöd af detta undersökningsdokument hade
af fartygschefen, kaptenen m. m. G. R. Celsing, hvilken vid tillfället, själf
förde befälet å däck, utbetalningsorder å ersättningsbeloppet i enlighet
med gjord värdering utfärdats.
Kaptenen Celsings förklaring är af följande lydelse:
»Huru vid själfva skadegörelsen tillgick framgår af den af mig för¬
ordnade undersökningsförrättningens utlåtande, hvaraf ådagalagts att en
skada med kronans materiel förorsakats enskilde, samt att icke någon vårds¬
löshet varit vållande till sagda skada. _ _ .
Rörande det af revisionen påpekade mindre egentliga uti, att friandet
eller fällandet i fråga om enskildt ansvar förlägges hos dem som eventuellt
själf kan vara ersättningsskyldig, torde detta vara en oegentlighet, som åter¬
finnes under fyrfaldiga tillfällen ombord, där en fartygschef har att på
o-rund af i enlighet med reglemente för marinen föreskrift^ undersök¬
ningar, resolvera beträffande ersättningsskyldighet, äfven om han själf
skulle kunna tänkas vara den, som för ersättningens gäldande kunde
ifrågakomma.
Det torde därför vara svårt att inse, hvarför, i det fall att kronans
materiel skadades, fartygschefen finge fatta beslut rörande ersättnings¬
skyldigheten, äfven om den kunde drabba honom själf, men däremot icke,
därest^ skadan åsamkats enskilda förmedelst kronans materiel.
Frågan torde därför fastmer gälla, huruvida öfver hufvud taget en
fartygschef äger rättighet att själf taga någon som helst befattning med
ersättningskraf framställda af enskilda för skadegörelse, som nu berörts, men
prejudikat på, att sådana ersättningar efter förutgången undersökning ut¬
betalats finnes från flera af flottans öfningar.
Jag tillåter mig endast omnämna de årligen förekommande ersättmngs-
krafven° på förstörda fisknät, framställda af fiskare i Karlskrona skärgård,
hvilka fått näten förstörda af torpedskolans torpedbåtar under dessas öf¬
ningar. Vid sådana tillfällen har undersökning verkställts, och därest
denna gifvit vid handen att krafven varit berättigade och skäliga, har
ersättning utbetalats till de enskilde. Detta åberopade fall torde icke i
något afseende skilja sig från det hvarom här är fråga, hvarför under¬
tecknad ansåg sig berättigad att, ehuru reglementet för marinen saknar
Statsutskottets Utlåtande Nr 21.
11
föreskrifter i berörda hänseende, tillgripa samma åtgärder, nämligen för¬
ordnande af undersökning samt att, då denna icke förklarade den, som
förde befälet vid tillfället för skyldig, verkställa den äskade ersättningens
utbetalande ur fartygets kassa».
Marinförvaltningen har för egen del i sitt ofvanberörda utlåtande
den 11 januari 1910 anfört, att vederbörande tjänsteman inom ämbets¬
verket icke torde underlåta att vid förestående granskning af redogörelsen
för ifrågavarande fartygsexpedition i behörig ordning framställa den an¬
märkning mot berörda utbetalning, hvartill fog må förefinnas.
Utskottet finner den af revisorerna omförmälda utbetalningen af skade¬
stånd till fullo förtjänt af den uppmärksamhet, som af revisorerna ägnats
densamma. Såsom af stationsbefälhafvarens yttrande i ärendet framgår,
har jämväl stationsbefälhafvaren beaktat frågans principiella betydelse, i
det han — jämte meddelande att i reglementet för marinen föreskrift
saknas om, huru beträffande skadeersättning af ifrågavararde art bör för¬
faras — uttalat, att det i fråga om skadestånd utöfver visst minimibelopp
vore lämpligt om föreskrift funnes därom, att anspråk på dylik ersättning,
med undantag för visst angifvet fall, underställdes marinförvaltningens
pröfning; och har stationsbefälhafvaren tillika, vidkommande särskild! det
nu föreliggande fallet, framhållit, att undersökning syntes böra äga rum,
huruvida jagaren vid tillfället framförts med starkare fart än omständig¬
heterna behöft föranleda. Till dessa stationsbefälhafvarens uttalanden vill
utskottet i alla delar ansluta sig. Då emellertid af det anförda och hvad
handlingarna i öfrig! innehålla framgår, att förevarande fråga ej mindre
är föremål för räkenskapskontorets vid stationen i Stockholm och stations¬
befälhafvarens uppmärksamhet än äfven kan förväntas blifva behandlad af
vederbörande afdelning inom marinförvaltningen, har utskottet ansett sig
endast böra hvad i ärendet förekommit för Riksdagen
omförmäla.
Utskottets
yttrande.
12
Statsutskottets Utlåtande Nr 21.
Järnvägsstyrelsen.
§ 4.
(Rev. ber. pag. 184 och 185; uti. pag. 652—654.)
Ang. bottna- Vid granskning- af statens järnvägars räkenskaper för revisionsåret
derna for ö Jo it _
trafik- både det väckt revisorernas uppmärksamhet, att, på sätt nedanintagna ta-
inspektionen. |)e]| närmare utvisar, de till trafikinspektörerna utgående rese- och trak-
tamentsersättningarna uppgått till belopp, som å de olika trafiksektionerna
varit i hög grad växlande. Sålunda utgjorde exempelvis dessa kostnader
under år 1908 beträffande femte trafiksektionen 1,790 kronor, under det
att fjortonde trafiksektionens utgifter för enahanda ändamål belöpte sig
till endast 398 kronor.
Bland de många omständigheter, hvilka i större eller mindre mån
inverkade på storleken af dessa belopp, intoge gifvetvis de olika sektio¬
nernas banlängder ett ganska framstående rum. Lade man denna faktor
till grund vid jämförelsen mellan de olika trafikinspektörernas resekost¬
nader, visade sig dessa kostnader än mera växlande, i det att desamma
högst •—• beträffande nionde trafiksektionen — uppgått till 6 kronor 35
öre per år och bankilometer och lägst — beträffande fjortonde trafik¬
sektionen — till 95 öre.
Att så väsentliga skiljaktigheter förefunnes beträffande storleken af
dessa resekossnader inom olika distrikt, syntes gifva vid handen, att skilda
principer tillämpades i fråga om trafikinspektörernas inspektionsskyldig-
heter och att följaktligen normerande bestämmelser i dessa afseenden vore
af behofvet påkallade.
Den af revisorerna åberopade tabellen är af följande lydelse:
Statsutskottets Utlåtande Nr 21.
13
Trafikinspektörernas rese- och traktamementsersättningar år 1908.
Trafik¬
sektion
Nummer
1
2
8
9
10
11
12
13
14
15
Bansträcka
Stockholm—Halsberg
med sidobana till Södertälge
Stockholm—Krylbo
med sidobana till Värtan
Krylbo—Mjölby I
Örebro—Svartå )................
Göteborg—Falköping R
Göteborg—Strömstad
Hallberg—Falköping R|
Falköping R—Nässjö ...
Sköfde—Karlsborg
Laxå—Charlottenberg I
med sidobana till Frykstaj
Malmö—Nässjö
Malmö—Engelholm
Billesholm gr.—Landskrona
Iiälsingborg-
-Göteborg
}-
Åstorp—Höganäs
Katrineholm—Nässjö
Ange—Storlien |
Bräcke—Sollefteå j "
Ange—Sundsvall
Ange—Ljusdal
Lj usdal—Hudiksvall
Krylbo—Ljusdal I
Kilafors—Söderhamn!........
Gellivare—Boden—Luleå \
Boden—Jörn |
Jörn—Långsele
Vännes—Umeå
Mellansel—Örnsköldsvik j
Gellivare—Kiruna-
|
Antalet ban-
kilometer
inom sek¬
tionen
|
Beloppen
Kronor
|
Årlig kostnad
per ban-
kilometer
Kronor
|
!............
|
200
|
851
|
4: 25
|
|
169
|
420
|
2: 49
|
|
303
|
904
|
2: 98
|
|
294
|
1,484
|
5: 05
|
|
301
|
1,790
|
5: 95
|
|
206
|
974
|
4: 73
|
|
377
|
1,006
|
2: 67
|
|
272
|
1,080
|
4:-
|
|
216
|
1,371
|
6: 35
|
|
409
|
840
|
2: 05
|
|
261
|
1,550
|
5: 94
|
|
255
|
608
|
2:98
|
|
347
|
886
|
2: 55
|
|
416
|
398
|
—: 95
|
en .........
|
229
|
1,402
|
4: 81
|
14
Statsutskottets Utlåtande Nr 21.
Järnvägsstyrelsen har i den 14 januari 1910 med anledning af denna
revisorernas" anmärkning afgifvet utlåtande anfört följande:
»Vid bedömandet i hvilken omfattning en trafikinspektör fullgör honom
åliggande inspektionsskyldighet torde synnerlig betydelse icke kunna till¬
mätas relationen mellan banlängd och resekostnad. Andra faktorer spela
här in i än högre grad, såsom stationernas antal och storlek, personal-
numerären, trafikens "beskaffenhet och intensitet, de tågslag, som för re¬
sorna begagnas, hvarförutom må erinras, att enligt gällande bestämmelse
resor af kort varaktighet — och detta har betydelse särskildt å sektioner
med snabba och täta tågförbindelser — icke föranleda traktamentsersått-
ning. Enligt styrelsens mening kan därför icke af de angifna skiljaktig¬
heterna i de i tabellen upptagna resekostnadsbeloppen direkt dragas den
slutsats, att skilda principer tillämpas i fråga om fullgörande af ifråga¬
varande inspektionsskyldighet. Tabellen upptager i öfrigt beträffande de
högst angifna talen i några fall siffror, som högst väsentligt öfverstiga
hvad, enligt infordrade specifika uppgifter, i traktamentsersättning utgått
för resor under året — skillnaden antagligen beroende därpå att ersätt¬
ning vid årsskifte debiterats för resor från föregående år och att i tabellen
upptagits äfven resor af trafikinspektörens närmaste man, byråassistenten.
Styrelsen kan ej heller finna, att utfärdande af normerande bestäm¬
melser i förevarande afseende är behöflig!. Tvärtom skulle det för en
rationell trafikskötsel vara menligt, om dessa inspektionsresor genom fast¬
ställande af vissa normer därför på något sätt inskränktes eder klafbundes.
Behofvet af inspektion är gifvetvis olika stort å olika linjer, i det sådana
med en mera högt uppdrifven trafik, stort antal tåg, stationer och personal
naturligen kräfva en oftare upprepad inspektion än en i dessa afseenden
mindre framträdande linje. Resornas effektivitet skulle i icke ringa man
äfventyras genom uppdragande af mer eller mindre snafva gränser för
deras utförande, vare sig genom fixerande af visst antal eller genom
föreskrift om deras verkställande på gifna regelbundna tider.
Såsom senaste organisationskommitté påpekat, är trafikinspektören
och detta framgår ju ock af benämningen — i främsta rummet pliktig att
fullgöra sin inspektionsskyldighet. Resornas större eller mindre talrikhet
spelar här icke så stor roll, utan hufvudsaken är att effektiv inspektion
ernås. Att exempelvis visserligen utföra täta resor, men därvid använda
fram och åter snabbgående tåg kan ej sägas innebära verklig inspektion.
Med den tjänsteställning trafikinspektören innehar och den ansvarskänsla
denna ställning förutsätter, bör på hans eget personliga omdöme ordnandet
af inspektionsresorna kunna ske.
Af den utredning styrelsen låtit vidtaga med anledning af statsrevi-
Statsutskottets Utlåtande Nr 21.
15
sorernas anmärkning har styrelsen bibragts den uppfattning, att öfver
hufvud taget inspektionsskyldigheten fullgjorts, som vederbort. Dock finns
anledning antaga, att i några fall missbruk skett vid anordnandet af dessa
inspektionsresor, och skall styrelsen därför låta sig angeläget vara, att själf
och genom ifrågavarande tjänstemäns närmaste förman, trafikdirektören,
öfvervaka, att inspektionsskyldigheten fullgöres så att full effektivitet ernås.»
Såsom af revisorernas anmärkning framgår, hafva revisorerna fäst sig utskottets
vid att väsentliga skiljaktigheter förefinnas mellan inspektionskostnaderna an e'
beräknade per år och bankilometer å de olika trafiksektionerna samt ut¬
talat, att, då skilda principer i afseende å trafikinspektörernas inspektions-
skyldigheter sålunda syntes tillämpas, normerande bestämmelser i dessa af-
seenden vore af behofvet påkallade. Härå har järnvägsstyrelsen i sitt
ofvanintagna utlåtande — med framhållande af att vid bedömandet i
hvilken omfattning en trafikinspektör fullgjorde honom åliggande inspek-
tionsskyldighet synnerlig betydelse icke kunde tillmätas relationen mellan
banlängd och resekostnad, utan att en mängd andra faktorer här spelade
in i än högre grad — genmält, att styrelsen icke kunde finna, att utfär¬
dandet af normerande bestämmelser i förevarande afseende vore behöfligt,
utan skulle det tvärtom för en rationell trafikskötsel vara menligt, om
dessa inspektionsresor genom fastställande af vissa normer därför på något
sätt inskränktes eller klafbundes. Hvad styrelsen sålunda och i öfrigt i
berörda utlåtande anfört — särskildt därom att styrelsen skall låta sig
angeläget vara att öfvervaka, att inspektionsskyldigheten fullgöres så, att
full effektivitet ernås — bär utskottet väl funnit vara en tillfredsställande
förklaring å revisorernas anmärkning, men har utskottet i allt fall med
hänsyn till ärendets allmänna intresse velat hvad sålunda förekommit för
Riksdagen
omförmäla.
Statskontoret.
§ 5.
(Rev. ber. pag. 246 och 247; uti. pag. 655—658.)
Med erinran att 1907 års Riksdag under rubriken »skrifmaterialier läggf„d"pJ'f
och expenser, ved m. in.» å riksstatens sjunde hufvudtitel för år 1908konto i riks-
beviliat ett förslagsanslag å 80,047 kronor hafva revisorerna meddelat att Jyfynaboken
kollegium.
16
Statsutskottets Utlåtande Nr 21.
enligt kapitalkontot till rikshufvudboken för sistnämnda år detta anslag
öfverskridits med 79,054 kronor 63 öre.
Vid granskning af kommerskollegii räkenskaper för samma år hade
revisorerna funnit, att detta ämbetsverk under året uppburit 90,943 kronor
97 öre af berörda anslag, och att då därjämte vid året början i ämbets¬
verket fanns en behållning å anslaget af 6,703 kronor 15 öre samt såsom
uppbördsmedel influtit 863 kronor 57 öre, kollegiet haft att för ändamålet
disponera 98,510 kronor 69 öre men utbetalt endast 76,621 kronor 2 öre,
hvadan hos ämbetsverket vid årets slut å anslaget innestode en behållning
å 21,889 kronor 67 öre.
Å kontot i rikshufvudboken för ifrågavarande anslag återfunnes emel¬
lertid icke ofvannämnda utgiftspost, utan inginge, enligt hvad revisorerna
inhämtat, det från statskontoret levererade beloppet 90,943 kronor 97 öre
i det för statskontoret å kontot för anslaget såsom utgift upptagna belopp.
Genom ett sådan förfaringssätt hade anslaget påförts utgifter till ett be¬
lopp, som vore 21,889 kronor 67 öre för högt.
Orsaken till att statskontorets medelslevereringar till kommerskollegium
upptoges såsom utgift i förstnämnda verks räkenskaper vore den, att
kommerskollegium icke erhållit särskild! konto i rikshufvudboken, å hvilket
konto den verkliga utgiftsposten eljest skulle hafva framträdt och därifrån
öfverförts till anslagets konto.
Då sålunda anslaget drabbats af för stor utgift för kommerskollegium,
hade ofvannämnda brist i anslaget följaktligen blifvit i samma mån för
stor. I stället för 79,054 kronor 63 öre skulle bristen hafva utgjort
57,164 kronor 96 öre.
Med afseende härå och då det gifvetvis vore af vikt, att rikshufvud¬
boken innehölle eu, såvidt möjligt, exakt uppgift å de särskilda stats¬
anslagens ställning, hade revisorerna velat uttala önskvärdheten af att, på
sätt beträffande länsstyrelserna och åtskilliga centrala ämbetsverk ägde
rum, ett särskildt konto blefve för kommcrskollegium i rikshufvudboken
upplagd!, hvilket syntes äfven vara betingadt dåra?, att kollegiets utgifter
under senare åren så stigit, att de under revisionsåret uppgått till 564,109
kronor 88 öre, däri inginge stats- och fondmedel till ett belopp af 432,282
kronor 15 öre.
I häröfver den 13 januari 1910 afgifvet utlåtande har statskontoret
anfört följande:
»Med vitsordande af riktigheten af revisorernas framställning får
statskontoret meddela, att anledningen till det anmärkta förhållandet är
att söka däri, att kommerskollegium saknar särskildt konto i rikshufvud¬
boken äfvensom att nämnda ämbetsverk äger att från statskontoret rekvi-
Statsutskottets Utlåtande Nr 21.
17
rera anslagsmedel inom ramen för vederbörliga anslag och hvad förslags¬
anslag beträffar i mån som ämbetsverket själf anser erforderligt.
Från statskontorets sida kan någon kontroll i fråga om förslagsan-
slagen icke öfvas och kommerskollegii räkenskaper undergå granskning
endast i kammarrätten.
Redan ur denna synpunkt vore det därför önskvärdt, att särskildt
konto blefve för kommerskollegium upplagd! i rikshufvudboken.
Därvid framställer sig emellertid den frågan, huruvida kommerskollegii
räkenskaper för närvarande äga den formella uppställning, att deras resultat
kunna utan olägenhet och omgång samt på ett i möjligaste mån själf-
kontrollerande sätt intagas i rikshufvudboken.
Vid en undersökning häraf har statskontoret funnit, att kommerskolle¬
gium icke äger någon samlad hufvudbok öfver sin förvaltning, utan sär¬
skilda kassaredogörelser för aflönings- och arfvodesmedel, arfvoden för
arbetsstatistiska samt sjukkasse- och olycksfallsstatistiska undersökningar,
arfvoden åt inspektörer öfver elektriska anläggningar in. in., reseunderstöds-
medel, expensmedel, handelsstipendier och anslaget till befrämjande af
afsättning i främmande länder af svenska industrialster, förskott emot
framdeles ersättning för upptagande af sjöförklaringar, förskott för utgifter
för svenskt sjöfolk m. m., bötesmedel samt ton- och hyresafgifter.
Dessa särskilda redogörelser äro hvar för sig fristående och icke räken-
skapsmässigt sammanfattade i en hufvudbok. De äro icke heller i alla
delar uppställda såsom redovisande de riksstatens anslag, som de i sär¬
skilda fall afse, och häri ligger ett hinder för dessa räkenskapers intagande
i rikshufvudboken utan en specialgranskning, som icke i vanliga fall bör
förekomma vid rikshufvudbokens uppgörande. Visserligen återfinnes främst
i kommerskollegii räkenskapsband ett »sammandrag af kommerskollegii
räkenskaper, utvisande huru nedannämnda medel blifvit använda» och detta
sammandrag, som emellertid i själfva verket mindre är ett sammandrag än
en omarbetning åt de särskilda redovisningarna, skulle, om det vid jäm¬
förelse med dessa och därtill hörande verifikationer befunnes uttömmande,
kunna läggas till grund för det omslut, som i sin ordning skulle komma
att förbereda dessa redovisningars samlade intagande i rikshufvudboken.
Den stora ovisshet, som emellertid alltid måste följa med ett bokslut,
då det är affattadt på sätt kommerskollegii räkenskap nu är, gör det dock
önskligt, att ett formulär till en verklig hufvudbok för kommerskollegium
varder upprättadt, och innan detta skett, synes det icke vara lämpligt att
föreskrift meddelas om dessa redovisningars intagande i rikshufvudboken.
För närvarande äro särskilde, af Eders Kungl. Maj:t utsedda
kommitterade sysselsatta med att framställa förslag om sådana ändringar
Bikt. till Rilcsd. Prof. 1910. 4 Samt. 1 Afd. 19 Hcift. 3
18
Statsutskottets Utlåtande Nr 21.
Utskottets
yttrande.
i de särskilda ämbetsverkens och myndigheternas bokföring, som kunna
föranledas af eu ändrad eller utvidgad bokföring i statskontoret. Det
vill synas statskontoret som om frågan om kommerskollegii räken¬
skapers intagande i rikshufvudboken bör, för att pröfvas i sitt rätta sam¬
manhang, upptagas till behandling af denna kommitté, och statskontoret
finner detta vara så mycket lämpligare som det system för statsverkets
kassa- och räkenskapsväsen, som blifvit af nämnda kommitté framlagdt
och åt Eders Kung]. Ma.j:t godkändt hvad statskontoret och länsstyrel¬
serna beträffar, och om hvars tillämpning på de öfriga ämbetsverk och
myndigheter, för hvilka konti finnas i rikshufvudboken intagna, kommittén
förklarat sig ämna framlägga förslag, skulle, om det blefve tillämpad!
jämväl för kommerskollegium, komma att upphäfva just de olägenheter
i fråga om rekvisition af medel från statens centrala kassor, som i föreva¬
rande fall kommit till synes.
Statskontoret hemställer därför att revisorernas förevarande framställ¬
ning måtte hänvisas till bemälda kommitté att tagas i öfvervägande vid
fullgörandet af det åt kommittén lämnade uppdrag.»
Då, enligt hvad i ärendet är upplyst, anledningen till den af reviso¬
rerna anmärkta, i kapitalkontot till 1908 års rikshufvudbok förekommande
vilseledande uppgiften, angående ställningen af sjunde hufvudtitelns anslag-
till skrifmaterialier, och expenser, ved m. in., är att söka i den omständig¬
heten, att kommerskollegium icke har konto för sig upplagd! i rikshufvud¬
boken samt då ej mindre till förekommande af att den sålunda påpekade
oriktigheten i anslagets bokföring må upprepas än äfven med hänsyn till
de betydliga belopp, som af kommerskollegium omhänderhafvas, sådant
konto synes böra för ämbetsverket uppläggas, får utskottet, som delar den
af statskontoret uttalade meningen, att den s. k. bokföringskommittén lämp¬
ligen bör beredas tillfälle att, innan beslut härom fattas, afgifva yttrande
i ärendet, hemställa,
att Riksdagen må i skrifvelse till Kungl. Maj:t an¬
hålla, det täcktes Kungl. Maj:t öfverlämna revisorernas
förevarande framställning till den genom Kungl. Maj:ts
beslut den 26 september 1902 tillsatta kommitté för
granskning af statens bokföring att tagas i öfvervägande
vid fullgörandet af det åt kommittén lämnade uppdrag.
Statsutskottets Utlåtande Nr 21.
19
Öfverintendentsäjnbctet.
§ 6.
(rev ber. pag. 264; uti. pag. 659—662.)
Revisorerna, som, enligt hvad i revisionsberättelsen vidare omförmäla,
besökt de gamla, förut af riksbanken disponerade byggnaderna vid Jära-rikabankshuset
torget här i staden, hafva med anledning däraf meddelat hurusom i den
äldsta bankhusbyggnaden mindre lokaler vore upplåtna till landtbrukssty-
relsen, vitterhets-, historie- och antikvitetsakademien samt flottans museum.
Huset i öfrigt disponerades af telegrafstyrelsen.
Det gamla norra bankhuset vore, förutom femton rum, som dispone¬
rades af telegrafstyrelsen, samt två lägenheter i källarvåningen, hvilka vore
upplåtna till lanterneundersökningen och Stockholms stads tullnederlag,
i öfrigt upptaget för förvaring af kammararkivets arkivalier. Dessa arki-
valier hade emellertid endast för kort tid, under det att de för dem af-
sedda lokaler i kammarrättens hus undergått reparation, varit upplagda
i nämnda bankhus och vore nu, sedan reparationen blifvit fullbordad, un¬
der inflyttning i de gamla lokalerna. Härigenom blefve ett sfsevärdt ut¬
rymme i bankhuset ledigt, som delvis torde kunna användas till förvaring
af sådana mindre värdefulla handlingar, för hvilka plats ej funnes i riks¬
arkivet, exempelvis länsstyrelsernas och andra myndigheters räkenskaper,
sedan de undergått granskning i kammarrätten.
Öfverintendentsämbetet har i häröfver den 11 januari 1910 afgifvet ut¬
låtande anfört, att ämbetet, som erfarit, att ifrågavarande till tillfälligt för¬
varande af arkivalier från kammararkivet upplåtna lokaler först med inne¬
varande års utgång lära bli fullständigt utrymda, lika med revisorerna
hölle före, att dessa lokaler i det skick, de sig befunne, icke torde kunna
erhålla annan lämplig användning än såsom förvaringsrum för sådana ar¬
kivalier, som, efter sakkunnig pröfning, befunnes vara af det mindre
värde, att de må kunna uppställas i utrymmen, som hvarken med hänsyn
till eldsäkerheten eller ur andra synpunkter uppfylla nutida fordringar
på arkivrum.
Riksarkivariens i ärendet infordrade yttrande är af följande lydelse;
»Till följd af markens lutning förekommer uti ifrågavarande byggnad
åt skeppsbrosidan en källarvåning med fönster ofvan marken använd del¬
vis af nautisk-meteorologiska byrån, delvis af Stockholms stads tullneder¬
lag. Jordvåningen har mer eller mindre fullständigt disponerats af kammar¬
arkivet. Af dess lokaler äro emellertid de mörka med pelare försedda hvalfven
20
Statsutskottets Utlåtande Nr 21.
på västra sidan, förut använda för växelkassornas räkning, mindre
lämpliga för arkivändamål. Detsamma gäller om en del af de små
rummen åt norr vid Stora Tullgränden. Mellanvåningen utgöres
af eu mängd i allmänhet små rum på alla fyra sidorna om deri
trånga och smala gården. Rummen åt de båda gränderna äro mycket
mörka. Af våningen två trappor upp disponeras större delen af telegraf¬
verket; endast den mindre, västra delen har begagnats för kammararkivets
räkning. Af lokalerna där lärer det stora rummet åt söder, åt Norra
bankgränden, på grund af en betydande spricka i muren, icke tåla vid
någon större belastning; det lärer följaktligen icke vara för arkivändamål
användbart. Återstå sålunda i hufvudsak ett mellanrum med fönster åt
gården och ett större för närvarande genom cloisonväggar afdeladt rum
åt norr.
För så vidt det norra af de forna bankhusen icke lämpligare kan ap-
teras för annat statsändamål, är det visserligen möjligt att där i ett antal
rum förvara arkivalier, men skall där blifva en permanent arkivdepå, kräf-
vas åtskilliga förutsättningar.
Det vore först och främst önskvärdt att anordna hufvuduppgången
från porten åt Norra bankgränden. Kammararkivet har låtit transportera
en stor del af sina arkivalier öfver den trånga gården upp till mellan¬
våningen, en anordning, som gifvetvis är olämplig. För att få hufvud¬
uppgången från söder lära emellertid åtskilliga skyddsåtgärder kräfvas för
att förekomma ohägn i portgången; denna är för närvarande tillmurad.
Rummen befinna, sig i ett afskräckande skick, smutsiga och sköflade
på alla inventarier; gasarmar och lampor åro bortryckta, elektriska led¬
ningarna af brutna — trådarna hänga här och hvar i taken — och så vidare.
Det behöfs en grundlig rengöring och reparation. Vissa väggar torde
därjämte böra borttagas. Golfven borde beläggas med förhydningsmassa.
Hyllinredning bör anordnas, dels vägghyllor, dels dubbla golfhyllor.
Hyllorna höra ej vara högre än att en medelstor person stående på golfvet
kan nå upp till högsta facket.
Rummen åt gränderna äro mycket mörka; elektrisk belysning är där¬
för nödvändig.
Fn hissinrättning vore önskvärd, då räkenskapsband ofta äro mycket
ohanclterliga och tunga.
Åtminstone ett par ruin höra anordnas till arbetsrum, så att arkiva-
lierna kunna på stället begagnas och endast undantagsvis behof de transpor¬
teras till andra lokaler. I sådant fall borde man emellertid äfven sörja
för att dessa rum kunde uppvärmas.
Statsutskottets Utlåtande Nr 21.
21
Spiraltrappor tyckas förekomma mellan våningarna; i annat fall torde
sådana böra anordnas.
Undersökning af taken med hänsyn till möjlig eldfara borde före¬
tagas. Fönstren åt de smala gränderna torde böra förses med så ballad!
trådglas.
Vattenledning finnes förmodligen, men vattenposter böra anordnas i
våningarna och likaså toalettrum.
Det är slutligen vanskligt att lämna eu dylik depå utan all tillsyn.
Ömkligt vore att i byggnaden bostad kunde beredas åt en vaktare eller
vaktmästare, som jämte öfriga göromål äfven kunde utöfva tillsyn öfver de
eventuella arkivlokalerna, vädra under lämplig årstid, damma och så vidare.
Statsrevisorerna ha ansett, att ifrågavarande utrymme delvis torde
kunna användas till förvaring af sådana mindre värdefulla handlingar, för
hvilka plats ej finnes i riksarkivet, exempelvis länsstyrelsers och andra
myndigheters räkenskaper efter genomgången granskning i kammarrätten.
Att räkenskaper isynnerhet af senare datum borde kunna förvaras i eu
reservdepå är nog förhållandet. För närvarande har emellertid kammar¬
arkivet fortfarande stora upplag af arkivalier, hufvudsakligen räkenskaper
af angifvet slag i det norra riksbankshuset. Det är icke tänkbart, att
dessa kunna rymmas i de reparerade kammararkivlokalerna, isynnerhet som
enligt riksarkiv,ariens mening större delen af den nedersta botten ej borde
få för arkivändamål användas. 1 hufvudstaden återgå numera efter nå¬
gon tid de reviderade räkenskaperna till respektive ämbetsverk och samlas
hos vissa af dessa i stort omfång. Äfven dessa växande serier vore det
önskvärd! att kunna bereda något särskild! förvaringsrum och måhända är
det dem, som statsrevisorerna med sitt anförda uttalande likaledes afse.
Förrän en beräkning af det hyllutrymme, som står att vinna, blifvit gjord,
kan ingenting med bestämdhet i detta afseende sägas.
För så vidt lokaler i det norra af de förra riksbankshusen skola för
arkivändamål användas, får riksarkivarien därför i underdånighet hemställa,
att öfverintendentsämbetet måtte få i uppdrag att, i samråd, när så erfor¬
dras, med riksarkivarien oeh för öfrigt med ledning af ofvan gjorda utta¬
landen, uppgöra dels förslag till inredning af ifrågavarande lokaler, dels
ock kostnadsförslag för en sådan.
Riksarkivarien anser sig slutligen böra i underdånighet tillägga att,
äfven om för vissa räkenskapsserier plats kan beredas uti det ifrågavarande
forna riksbankshuset, frågan om en nybyggnad för arkivändamål icke däri¬
genom lärer få anses undanskjuten. Riksarkivarien torde få i under¬
dånighet återkomma till den frågan, sedan öfverintendentsämbetets utred¬
ning, om nämligen en sådan infordras, blifvit fullbordad.»
22
Statsutskottets Utlåtande Nr 21.
utskottets Den af revisorerna väckta frågan om användande af åtskilliga lokaler
yttrande. • ^ gam]a norra bankhuset till förvaringsrum för mindre värdefulla hand¬
lingar, för hvilka plats ej finnes i riksarkivet, synes utskottet synnerligen
beaktansvärd. Riksarkivarien har också, såsom framgår af hans i ärendet
afgifna utlåtande, ej ställt sig afvisande mot förslaget, men har emellertid
framhållit, att för att göra ifrågavarande lokaler för ändamålet användbara
en mängd åtgärder måste vidtagas, hvilka synas utskottet komma att draga
en ej obetydlig kostnad. Då det härvidlag enligt utskottets förmenande
icke kan blifva tal om att anordna lokalerna så, att de ens i någon mån
skola kunna göra anspråk på att vara arkivlokaler i modern mening, utan
afsikten endast bör vara, att desamma må kunna fylla de nödtorftigaste
fordringarna för förvarande i dem af sådana handlingar af ringa arkiv¬
värde, hvilka sällan behöfva för forskningsarbete tagas i anspråk,
lärer emellertid åtskilliga af de af riksarkivarien ifrågasatta åtgärderna
kunna utan olägenhet uteslutas eller förenklas. Då emellertid beslut i
förevarande fråga lärer böra föregås af en fullständigare utredning än den
nu förebragta, synes Riksdagen böra hos Kung! Maj:t anhålla om sådan
utredning.
På grund af hvad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att Riksdagen må i skrifvelse till Kungl. Maj:t an¬
hålla, det täcktes Kungl. Maj:t låta verkställa utredning
om och i hvilken utsträckning lokaler i det gamla norra
riksbankshuset må kunna med minsta möjliga kostnader
inredas till förvaringsrum för mindre värdefulla arkiv¬
handlingar samt därefter vidtaga de åtgärder, som af
omständigheterna må anses påkallade.
Riks- och landsarkiven.
§ 7.
(rev. ber. pag. 304 och 305; uti. pag. 664—669.)
Ang. ntgaii- Revisor ernå hafva omförmält hurusom Kungl. Maj:t, med anledning af
””arkiv ir särskilda utaf riksarkivarien hos Kungl. Maj:t gjorda framställningar den
mindre värde-5 juni innevarande år utfärdat kungörelse angående åtgärder för utgallring
af obehöfliga handlingar hos centrala ämbetsverk och med dem sidoord¬
nade, i Stockholm befintliga statsmyndigheter, däribland dock ej inbegripna
Kungl. Maj:ts kansli, hofrätterna, generalstaben, marinstaben, flottans arkiv
och riksarkivet.
Statsutskottets Utlåtande Nr 21.
23
Enligt denna kungörelse skola akter, hvilka bestå endast af följande
handlingar:
a) rekvisitioner samt andra framställningar och uppgifter af tillfällig
natur,
b) redogörelser och uppgifter, hvilka i allt väsentligt hafva ingått i
officiellt tryck, ö
c) periodiska rapporter från lokal till central myndighet, hvilka influtit
i årsräkenskaper eller årsredogörelser,
d) periodiska uppgifter i öfrigt, som införts i liggare, tabeller eller
skrifvelser, samt
e) koncepthufvudböcker och koncepträkenskaper, när hufvudböckerna
och räkenskaperna, sedan de granskats, blifvit återställda,
utgallras, så snart handlingarna icke längre behöfvas för åsyftadt
ändamål och ej heller kunna anses vara till nämnvärdt gagn för det all¬
männa.
Vidare stadgas i samma kungörelse att ofvannämnda äfvensom följande
handlingar må, jämväl där de ingå i en akt, som i öfrigt anses böra för¬
varas, utgallras, så snart det ärende, till hvilket de höra, blifvit genom
laga kraft ägande beslut eller eljest slutligen afgjordt, och handlingarna
icke längre behöfvas för åsyftadt ändamål eller eljest kunna anses vara till
nämnvärdt gagn för det allmänna:
a) missiv, kapprockar och vanliga kommunikationsresolutioner, om de
icke innehålla särskilda, för ärendet i öfrigt betydelsefulla uppgifter eller
å dem tecknats yttranden af myndigheter eller dylikt; samt
b) delgifnings- och mottagningsbevis, därest de icke innehålla något
föreläggande eller någon upplysning af betydenhet.
Härjämte stadgas i nämnda kungörelse, att, om för verk eller myn¬
dighet erfordras bestämmelser om utgallring af handlingar utöfver hvad i
kungörelsen finnes angifvet, bör därom för verket eller myndigheten göras
särskild underdånig framställning.
Efter återgifvande af dessa bestämmelser yttra revisorerna vidare:'
»Utan tvifvel kommer genom den sålunda föreskrifna utgallringen
åtskilliga obehöfliga handlingar att förstöras och lämna utrymme åt de
värdefulla arkivalier, som alltjämt i riklig mängd tillföras ämbetsverken.
Revisorerna föreställa sig emellertid, att utgallringen bör i regeln kunna
ske i vidsträcktare omfattning än den af Kungl. Maj:t påbjudna, i det att
dels flera myndigheter än de i ofvannämnda författning angifna, exempel¬
vis länsstyrelserna, synas böra erhålla föreskrift om utgallring af värdelösa
handlingar, och dels flera slag af sådana handlingar än de i författningen
uppräknade torde kunna underkastas förstörelse. I sistnämnda afseende
4
Statsutskottets Utlåtande Nr 21.
torde i främsta rummet förekomma kvittenser och räkningar, Indika efter
10 års förlopp icke längre torde behöfva bevaras; och sådana handlingar
torde i stor mängd förekomma särskildt bland räkenskapsverifikationerna
hos arméförvaltningen, marinförvaltningen, postverket, telegrafverket, järn-
vägsförvaltningen och tullverket samt länsstyrelserna. Möjligen bör en del
verifikationshandlingar bevaras, såsom exempelvis: af redogörare afgifna
medelsredovisningar och sammandrag af dem, samt hvad tullverket be¬
träffar, skeppslistor och konfiskationsjournaler och, beträffande länsstyrel¬
serna, taxeringslängder och mantalslängder m. m. Lämpligt torde därför
vara, att de vid räkenskaperna fogade verifikationerna fördelades sålunda,
att handlingar, som skola alltjämt förvaras, bindas tillsammans, och att
de, som kunna efter någon tid förstöras, inrymmas i särskilda band.
A. dessa förhållanden hafva revisorerna ansett sig böra fästa Liks-
dagens uppmärksamhet.»
I häröfver afgifvet utlåtande af den 20 december 1909 har riksarki-
varien anfört följande:
»Riksarkivarien bär med intresse tagit del af revisorernas framställ¬
ning, som berör ett problem, hvars lösning visar sig mer och mer ange¬
lägen. Det närvarande läget är följande. I tvenne underdåniga skrivelser,
den 4 september och den 3 oktober 1903 (tryckta i Meddelanden från
svenska riksarkivet, ny följd, I: 7, 8), upptog riksarkivarien frågan om
utgallring af värdelösa handlingar dels ur öfverståthållarämbetets och läns¬
styrelsernas, dels ur de centrala ämbetsverkens och med dem likartade
myndigheters arkiv, samt hemställde, att vederbörande myndigheters ytt¬
randen uti frågan måtte inhämtas. Med hänsyn till dess pa samma gång
omfattande och ganska invecklade natur ansags det från början lämpligt
att behandla hvardera gruppen af myndigheter för sig. De centrala ämbets¬
verkens och med dem sidoordnade myndigheters utlåtanden inkommo efter¬
hand under åren 1903—1907, och den 10 mars 1908 afgaf riksarkivarien
ett utförligt betänkande i frågan (tryckt i Meddelanden från svenska riks¬
arkivet, ny följd, I: 19—21), till hvilket för detaljerna här endast torde
behöfva hänvisas. Riksarkivarien föreslog dels vissa allmänna förhållnings-
reoler, som i sin mån kunde bidraga att förekomma arkivens öfverfyllnad,
dels vissa reglers utfärdande för ett antal särskildt angifna ämbetsverk.
Det var med anledning häraf, som den 5 juni innevarande år en nådig
kungörelse utfärdades med ett antal allmänna bestämmelser rörande ut¬
gallring af värdelösa handlingar ur de centrala ämbetsverkens och myndig¬
heternas arkiv med några få angifna undantag, hvarjämte föreskrefs att,
om för verk eller myndighet erfordrades bestämmelser om utgallring af
Statsutskottets Utlåtande Nr 21.
25
handlingar utöfver hvad i kungörelsen funnes angifvet, borde därom för
verket eller myndigheten göras särskild underdånig framställning.
Statsrevisorerna referera den nådiga kungörelsens innehåll men uttala
på samma gång den föreställningen, att utgallringen borde i regeln kunna
ske i vidsträcktare omfattning än den af Kungl. Maj:t påbjudna, i det att
dels flera myndigheter än de i ofvannämnda författning angifna syntes
böra erhålla föreskrifter om utgallring af värdelösa handlingar, dels flera
slag af sådana handlingar än de i författningen angifna torde kunna under¬
kastas förstörelse. Att i en kungörelse med allmänna bestämmelser utöfver
dem, som redan blifvit upptagna, få några flera inryckta, synes mig emel¬
lertid vara vanskligt nog. Hvad åter de speciella bestämmelserna för hvarje
särskildt ämbetsverk angår, har riksarkivarien i den underdåniga skrifvelsen
af den 10 mars 1908 redan erinrat, att åtskilliga ämbetsverk förklarat sl¬
inga sådana behöfva, men att denna förklaring i ett och annat fall väckt
någon undran. Någon möjlighet för riksarkivarien att härvidlag ingripa
synes emellertid icke för närvarande föreligga, utan har han ansett sig
böra låta vid dessa förklaringar bero. Beträffande öfriga ämbetsverk, som
afgifvit förslag till utgallring, synas dessa till omfattningen onekligen vara
rätt ojämna. I ett och annat fall, särskildt då riksarkivets mening in¬
hämtats, såsom t. ex. skett i fråga om statskontoret och kammarrätten,
tyckas de föreslagna åtgärderna kunna blifva effektiva nog. I vissa andra,
fall förefalla de åter vara rätt knapphändiga. Äfven här har emellertid
riksarkivarien saknat bemyndigande att ingripa. Att återigen få förslagen
om specialbestämmelser vederbörligen stadfästa är i den nådiga kungörelsen
öfverlåtet åt hvarje enskildt verks initiativ; riksarkivarien har icke något
uppdrag att påskynda ett sådant, utan har endast att tillse, att redan gifna
föreskrifter om gallring iakttagas, eller att yttra sig i sådana frågor. Här¬
till kommer, att de gifna bestämmelserna närmast afse framtiden. Att
låta dessa eller eventuella specialbestämmelser om utgallring få retroaktiv
verkan torde blifva ganska svårt, så länge icke de större administrativa
arkiven till sina äldre delar äro samlade uti en med riksarkivet förenad
administrativ arkivdepå eller åtminstone direkt ställts under riksarkivets
ledning, och äfven i dessa fall blir uppgiften icke blott ömtålig utan helt
visst äfven mycket tidkräfvande: riksarkivets nuvarande ej alltför talrika
tjänstemannapersonal har ju närmast till uppgift att sörja för arkivaliers
vård och bevarande, icke för deras förstörande. Till sist må erinras, att
man visserligen icke får göra sig alltför öfverdrifna föreställningar om
verkningarna särskildt af de allmänna föreskrifternai om utgallring al
handlingar.
Äfven akterna från Kungl. Maj:ts kansli ha med hänsyn till rnöjlig-
Bih. till lliksd. Prot. 1910. 4 Sami. 1 Afd. 19 Häfl. 4
26
Statsutskottets Utlåtande Nr 21.
heten af vitgallring gjorts till föremål för behandling i riksarkivet, men det
har visat sig svårt att få några allmänna regler uppställda, som utan
olägenhet låta tillämpa sig. åtminstone händer det då och då, att till
departementen rekvireras akter af äldre datum, som man i riksarkivet
ansett utan tvekan bort kunna utgallras. Äfven här torde resultatet, så
länge det är fråga om enstaka handlingar, blifva jämförelsevis ringa, på
samma gång som pröfningen af akternas möjliga värde drar lång tid.
Annorlunda ställer sig visserligen saken, om det blir fråga om hela grupper,
men sådana förekomma ej så särdeles ofta. På framställning af riksarki-
varien har emellertid Eders Kungl. Maja den 20 november 1908 medgifvit,
att de ständigt växande akterna i de fattigvårdsmål, som inför Kung!»
Maja föredragits, få efter tio år utgallras. Äfven ett par andra grupper
af i yttre hänseende likartadt slag förekomma och undersökningar i fråga
om möjligheten af sådan utgallring fortgå i riksarkivet.
Statsrevisorerna ha i fråga om handlingar, som ytterligare efter viss
tid skulle kunna förstöras, särskildt nämnt kvittenser och räkenskaper och
angifvit ett antal förvaltande verk, i fråga om hvilka en sådan åtgärd
borde kunna förekomma. I utlåtandet af 10 mars 1908 har riksarkivarien
beträffande telegraf-, järnvägs- och generalpoststyrelserna fäst uppmärk¬
samheten på detta förhållande och får hvad de centrala verken angår
hänvisa till en underdånig skrifvelse af denna dag, som samtidigt afgår.
Statsrevisorerna ha äfven fäst uppmärksamheten vid de länsräkenskaper,
som insändas till kammarrätten och kvarstanna i hufvudstaden. De nyare
årsserierna deponeras för närvarande i riksarkivet, de äldre serierna för¬
varas i kammararkivet. En utredning i detta afseende kan visserligen
göras, om uppdrag därtill lämnas åt riksarkivet.
Skall emellertid i hufvudstaden utgallringen utsträckas äfven till äldre
serier af administrativa handlingar och skall en sådan blifva verkligt effek¬
tiv, kan det svårligen ske utan en åtminstone temporär förstärkning af
riksarkivets arbetskrafter; riksarkivarien har i det föregående redan antydt
detta.
Bland de myndigheter, hvilkas arkiv torde kunna göras till föremål
för utgallring och som icke omnämnts i nådiga kungörelsen af den 5 juni,
ha statsrevisorerna särskildt framhållit länsstyrelserna. Såsom redan är
nämndt, har frågan beträffande dem af riksarkivarien upptagits i den
underdåniga skrifvelsen den 4 september 1903. Yttranden ha sedermera
inkommit dels från öfverståthållarämbetet, dels från länsstyrelserna, men
de ha till innehållet varit af den mest brokiga beskaffenhet, och svårig¬
heten följaktligen icke ringa att med ledning af dem få fram något en¬
hetligt förslag. Riksarkivarien har också under sina inspektioner i lands¬
Statsutskottets Utlåtande Nr 21.
27
orten ägnat särskild uppmärksamhet åt denna fråga och hoppas kunna
under år 1910 inkomma med yttrande i densamma. Äfven till domka¬
pitlens arkiv, som ju också äro rätt omfattande, om än icke i samma grad
som länsstyrelsernas, ha dylika undersökningar utsträckts.
Detta är hvad riksarkivarien för närvarande haft att anföra med an¬
ledning af statsrevisorernas mycket beaktansvärda framställning i denna
arkivfråga. Den har, såsom synes, varit föremål för rätt stor uppmärk¬
samhet i riksarkivet och kommer gifvetvis att hädanefter så förblifva, så
långt riksarkivets arbetskrafter det medgifva.»
Riksarkivariens ofvanberörda skrifvelse af likaledes den 20 december
1909 angående utgallring ur vissa centrala ämbetsverks arkiv af värdelösa
arkivalier är af följande lydelse*:
»1909 års statsrevisorer ha i sin berättelse under åttonde hufvudtiteln,
riks- och landsarkiven, bland annat anfört, att enligt deras föreställning-
flera slag af handlingar än de i nådiga kungörelsen den 5 juni 1909 upp¬
räknade torde kunna underkastas förstörelse, i hvilket afseende, enligt deras
mening, torde i främsta rummet förekomma kvittenser och räkningar,
hvilka efter tio års förlopp icke längre torde behöfva bevaras. Sådana
handlingar, fortsätta statsrevisorerna, synas i stor mängd förekomma »sär¬
skild! bland räkenskapsverifikationerna hos arméförvaltningen, marinför¬
valtningen, postverket, telegrafverket, järnvägsförvaltningen och tullverket»,
»möjligen», heter det vidare, »bör en del verifikationshandlingar bevaras,
såsom exempelvis af redogörare afgifna medelsredovisningar och samman¬
drag af dem samt, hvad tullverket beträffar, skeppslista- och konfiskations-
journaler». I sammanhang därmed anse statsrevisorerna lämpligt, »att de
vid räkenskaperna fogade verifikationerna fördelas sålunda, att handlingar,
som skola alltjämt förvaras, bindas tillsamman och att de, som kunna efter
någon tid förstöras, inrymmas i särskilda band».
Kvittenser och verifikationer höra för äldre tider till de viktigaste käl¬
lorna för den ekonomiska historien och kulturhistorien; i våra dagar kan
detta ej längre sägas vara fallet, då så. många andra källor för nämnda
kunskapsgrenar flöda, och då statistiskt material af alla slag; insamlas och
bearbetas. Frågan är i riksarkivariens underdåniga skrifvelse den 10 mars
1908 berörd i sammanhang med telegrafstyrelsens förslag till utgallring.
Enligt detsamma behöfde bland annat endast medelsredovisningarna och
de å hufvudkassan gjorda sammandragen af dessa bevaras, men kvittenser
och räkningar kunde efter tio år förstöras. Då styrelsen emellertid forut¬
satte, att enahanda bestämmelser blefvc gällande »för med telegrafstyrelsen
likställda ämbetsverk», vände sig riksarkivarien den 26 juni i907 till ge¬
neralpoststyrelsen och järnvägsstyrelsen, under förutsättning att det var
dessa verk, som med nämnda uttryck närmast åsyftades. Deras svar in-
28
Statsutskottets Utlåtande Nr 21.
kommo, generalpoststyrelsens den 7 april och järnvägsstyrelsens den 4
december 1908, båda alltså efter det att skrifvelsen af den 10 mars expe¬
dierats; det förstnämnda har sedermera öfverlämnats till kungl. ecklesiastik¬
departementet, af båda biläggas emellertid här afskrifter. Generalpoststy¬
relsen förklarade, att »någon mera beaktansvärd erinran icke synes kunna
framställas mot en dylik utgallring», men att, då hittills verifikationerna
i allmänhet bundits tillsammans med vederbörande redovisningshandlingar
eller hulvudräkningar med utlandet, synes någon utgallring af ifråga¬
varande slag icke för närvarande lämpligen böra äga rum, men hade sty¬
relsen nu föreskrifvit, att hädanefter omförmälda redovisningshandlingar
och hufvudräkningar skulle bindas särskild! för sig samt tillhörande veri-
fikationer för sig. Järnvägsstyrelsen å sin sida fann visserligen hinder ej
möta för en dylik utgallring, men ansåg att, då densamma af utrymmes-
hänsyn icke för närvarande vore erforderlig, utgallringen, som i hvarje
fall borde verkställas endast i den omfattning behofvet af ökadt utrymme
inom arkivlokalerna påkallade, företoges, först när det visat sig, att den
på grund af utrymmesskäl vore nödvändig, samt endast i ofvan angifna
utsträckning. Riksarkivarien är hvad dessa järnvägsstyrelsens reservationer
angår af annan mening. Det är icke, när arkivet är öfverfylldt, som gall¬
ring bör vidtagas; tvärtom bör man i tid genom lämpliga åtgärder söka
förekomma att arkiven alltför hastigt fyllas. Det kan icke heller anses
tillbörligt att skjuta hela ansvaret för och bördan af en utgallring på
kommande generationer. Så har visserligen hittills skett, och det är visser¬
ligen mycket bekvämt, men förhållandena ha också blifvit därefter.
De tre nämnda ämbetsverken ha emellertid i princip ingenting emot
att kvittenser och räkenskaper efter en tid af tio år utgallras. Det
synes sålunda endast återstå att få fastslaget, att hädanefter medelsredo¬
visningar, hufvudräkningar m. m. dylikt skola särskild!, bindas samt att
kvittenser och verifikationer efter en tid af tio år få förstöras. Hvad som
återstår vore att tillse, i hvad mån genom ombindning en dylik utgallring
kan utsträckas äfven till den förflutna tiden.
Till de öfriga af statsrevisorerna anförda ämbetsverken, arméförvalt¬
ningen, marinförvaltningen och tullverket, torde måhända kunna läggas
fångvårdsstyrelsen och lotsstyrelsen. I afseende på dessa vore det visserligen
önskvärd! att få en utredning till stånd, i hvilken mån genom särskild!
inbindnings- och förvaringssätt de egentliga redovisningshandlingarna och
hufvudräkningarna kunde skiljas från kvittenser och verifikationer i vanlig
mening, samt huruvida icke dessa senare efter en tid af tio år kunde för¬
störas, äfvensom huruvida hvad äldre serier angår genom ombindnings-
åtgärder någonting i det afseendet kunde vinnas.
Statsutskottets Utlåtande Nr 21.
29
Riksarkivarien får sålunda i underdånighet hemställa om åtgärders
vidtagande i angifvet syfte dels i afseende på de tre första ämbetsverken,
dels i afseende på de fem sista och är villig, om så skulle befinnas önsk¬
värd!, att adjungera en tjänsteman i riksarkivet vid de sistnämnda utred¬
ningarna för att tillse, att de arkivtekniska synpunkterna göras gällande».
Genom revisorernas nu föreliggande uttalande har inför Riksdagen
bragts den alltmera trängande frågan om möjligheten att genom utgallring
ur de centrala ämbetsverkens och länsstyrelsernas arkiv af handlingar af
mindre betydelse bereda ökadt utrymme för de sig alltmera hopande
arkivalier af sådan beskaffenhet, att de måste anses nödvändigtvis höra
för framtiden bevaras. Såsom af revisorernas uttalande och riksarkivariens
i ärendet afgifna yttranden framgår, har också ej mindre Kungl. Maj:t genom
kungörelse den 5 juni 1909 förordnat om dylik utgallring i viss angifven
omfattning hos vissa i Stockholm befintliga ämbetsverk och myndigheter
än äfven riksarkivarien gjort framställning till Kungl. .Maj:t om utgallring
efter en vidsträcktare måttstock än den i berörda kungörelse angifna ur
åtta särskilda centrala ämbetsverks arkiv. Utskottet, som till fullo delar
revisorernas, af riksarkivarien i hufvudsak biträdda uppfattning om önsk¬
värdheten, för att icke säga nödvändigheten, af åtgärders vidtagande till
förekommande af arkivens öfverfyllning med delvis mindre värdefulla
handlingar, håller jämväl före, att utgallring skulle kunna äga rum såväl
hos flera ämbetsverk och myndigheter som ock i större omfattning be¬
träffande materialet än i Kungl. Maj:ts kungörelse finnes stadgadt. Huru¬
vida det önskade målet kan vinnas genom att ytterligare generalisera de
i kungörelsen angifna utgallringsprinciperna — något som af riksarkivarien
betviflas — eller särskilda föreskrifter för hvarje ämbetsverk och mydighet
må visa sig erforderliga, tilltror sig utskottet icke att afgöra, utan lärer
frågan härom böra blifva föremål för Kungl. Maj:ts utredning och pröf¬
ning, hvarom utskottet alltså anser sig böra tillstyrka Riksdagen att i
skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla.
På grund af hvad sålunda anförts, får utskottet hemställa,
att Riksdagen må i skrifvelse till Kungl. Maj:t an¬
hålla, det täcktes Kungl. Maj:t låta verkställa utredning
om och i hvad mån utgallring ur de centrala ämbets¬
verkens och myndigheternas samt länsstyrelsernas arkiv
af mindre värdefulla handlingar må kunna verkställas i
vidsträcktare mån än den i kungl. förordningen den 5
juni 1909 angifna samt därefter vidtaga de åtgärder,
hvartill omständigheterna må anses föranleda.
Utskottets
yttrande.
30
Statsutskottets Utlåtande Nr 21.
Allmänna läroverken.
§ 8
(rev. ber. pag. 354 och 355; uti. pag. 696—706.)
Ång. ljus- och Vid granskningen af räkenskaperna rörande de allmänna läroverkens
^utgifter”83 lius~ och vedkassor hade revisorerna, enligt hvad vidare i revisionsberättel¬
sen meddelas, fäst sin uppmärksamhet vid, att de utgifter, som bestridas
ur dessa kassor, utgå med mycket olika belopp äfven vid läroverk af
samma slag och med ungefär lika storlek och lärjungeantal. Sålunda hade
under år 1908 utgifterna från ljus- och vedkassan vid Jakobs realskola i
Stockholm med 264 lärjungar blott uppgått till 5,732 kronor 98 öre men
vid Katarina realskola därsammanstädes med 292—308 lärjungar till 12,099
kronor 71 öre. Ännu större blefve skillnaden, om man jämförde samma
utgifter vid det sistnämnda läroverket, som vore nybyggdt, med det nya¬
ste af samma slag i Göteborg, nämligen östra realskolan med 299—328
lärjungar, hvarest dessa utgifter blott uppgingo till 5,486 kronor 19 öre,
och den blefve allra mest i ögonen fallande, om denna jämförelse ut¬
sträcktes till Göteborgs västra realskola, som har omkring 400 lärjungar
och vore för närvarande den mest besökta realskola i hela landet. Här
stannade nämligen utgifterna för året från ljus- och vedkassan vid 4,653
kronor 4 öre.
Vid Göteborgs högre latinläroverk med omkring 500 lärjungar upp-
ginge utgifterna från ljus- och vedkassan år 1908 till 7,659 kronor 53 öre
och vid Stockholms norra latinläroverk med omkring 700 lärjungar till
17,222 kronor 95 öre samt vid Göteborgs högre realläroverk med något
öfver 600 lärjungar till 12,940 kronor 29 öre och vid högre realläroverket
på Norrmalm med likaledes något öfver 600 lärjungar, till 16,888 kronor
9 öre.
Då inkomsterna i ljus- och vedkassan hufvudsakligen bestå af termins-
afgifter, som pålades alla skolans lärjungar till lika belopp, vore det sär-
skildt för de obemedlades skull af stor vikt, att kassans utgifter ej finge
svälla ut alltför mycket. I detta afseende förekomme emellertid, att lär¬
jungarna vid ett läroverk betungades med ända till 37 kronor för läsår i
afgift till ljus- och vedkassan, under det att de vid ett annat ej betalade
mer än 10 kronor.
Visserligen kunde bränslematerialiernas olika pris på skilda orter, skol¬
lokalernas olika beskaffenhet och olika uppvärmningsmetoder in. m. föror¬
saka, att utgifterna ur ljus- och vedkassan äfven vid läroverk af samma
storlek och beskaffenhet blefve något olika, men revisorerna hade dock
Statsutskottets Utlåtande Nr 21.
31
funnit den anmärkta skillnaden så stor, att de ansett sig böra påpeka den¬
samma under uttalande af önskvärdheten af att kostnaderna i förenämnda
afseende måtte så vidt möjligt vid ett eller annat läroverk nedbringas.
Öfverstyrelsen för rikets allmänna läroverk har i häröfver den 13
januari 1910 afgifvet utlåtande anfört följande:
»Beträffande det af Riksdagens revisorer i deras den 30 november
1909 afgifna berättelse om verkställd granskning af statsverkets jämte där¬
till hörande fonders tillstånd, styrelse och förvaltning under år 1908 sär¬
skild! anmärkta förhållandet, att de från de allmänna läroverkens ljus- och
vedkassor under år 1908 utgående utgifter uppgått till mycket olika belopp
äfven vid läroverk med ungefär lika storlek och lärjungeantal, och att
särskild! vid ett angifvet läroverk, Katarina realskola, hvilket synes böra
vara Kungsholmens . realskola i Stockholm, ifrågavarande utgifter skulle
uppgått till ett i jämförelse med motsvarande utgiftssumma vid andra
läroverk anmärkningsvärdt stort belopp, får öfverstyrelsen hänvisa till bi¬
fogade' yttrande af rektor vid förenämnda realskola.'
Till belysning af öfriga af revisorerna anförda förhållanden beträffande
ljus- och vedkassan vid olika läroverk har öfverstyrelsen låtit uppgöra bi-
lagda tabeller öfver de till nämnda kassa ingående terminsafgifter under
vårterminen 1908 samt läsåret 1908—1909 äfvensom öfver kassans utgifter
under år 1908 vid samtliga allmänna läroverk utom statens profskola nya
elementarskolan, vid hvilken särskild ljus- och vedkassa icke tinnes. Det
torde höra påpekas, att i dessa tabeller icke återfinnes den af revisorerna
uppgiga summan 37 kronor, hvartill terminsafgifterna till ljus- och ved¬
kassan för läsår uppgifvas skola hafva uppgått vid ett läroverk. Därjämte
bifogas infordradt yttrande af rektor vid högre realläroverket å Norrmalm
i Stockholm beträffande utgifterna från läroverkets ljus- och vedkassa under
år 1908, Indika i revisorernas berättelse anföras såsom varande relativt
höga, äfvensom yttrande af rektor vid högre allmänna läroverket å Söder¬
malm i Stockholm, vid hvilket läroverk utgiftssumman för år 1908 från
nämnda kassa uppgick till det högsta beloppet bland samtliga läroverk.
d' id granskning af ofvannämnda tabeller framgår, att de läroverk, vid
Indika terminsafgiften till ljus- och vedkassan utgår med relativt höga belopp,
i de flesta fall åro sådana, hvilkas läroverkshus äro helt eller delvis ny¬
byggda eller jämförelsevis nyligen uppförda, under det vid läroverk med
äldre byggnader ifrågavarande afgifter erläggas med sina lägsta belopp.
Till den förstnämnda gruppen höra bland andra de högre allmänna läro¬
verken i Falun, Luleå, å Södermalm i Stockholm och i Örebro, realskolorna
i Malmö och på Kungsholmen i Stockholm samt samskolorna i Askersund,
Norrtälje och Vimmerby.
32
Statsutskottets Utlåtande Nr 21.
Orsaken till ofvannämnda olikhet i afgifter till ljus- och vedkassan
samt i utgiftssumman från nämnda kassa vid förenämnda båda grupper af
läroverk torde vara att söka bland annat däri, att de nyare läroverksbygg-
naderna äro i det hela rymligare tilltagna än äldre byggnader och att de
särskildt äro bättre än de senare försedda med lokaler för speciella under-
visningsgrenar, såsom för undervisningen i naturvetenskapliga ämnen, i
teckning, gymnastik, musik och slöjd. Det är uppenbart, att uppvärm¬
ning, belysning och renhållning af en dylik större läroverksbyggnad måste
medföra väsentligen ökade utgifter, äfven om lärjungeantalet vid läroverket
icke i och för sig skulle betingat en så hög utgiftssumma.
I hög grad kommer det vid ett läroverk använda uppvärmningssystemet
att inverka på beloppet af ljus- och vedkassans utgifter. Då de nyare
värmeledningssystemen i allmänhet afse icke blott att uppvärma skollokalerna
utan äfven att där åstadkomma tillräckligt luftombyte, måste för detta
ändamål en större bränsleförbrukning än vid äldre uppvärmningsmetoder
erfordras.
Äfven olika typer af anordningar för centraluppvärmning visa sig be¬
tydligt olika i fråga om bränsleåtgång och kostnaden för värmeapparatens
skötsel, och lärer detta vara en af orsakerna till att särskildt utgifterna ur
ljus- och vedkassan vid högre latinläroverket i Göteborg, som i revisorernas
berättelse särskildt anföras, ställt sig jämförelsevis låga.
I nu gällande läroverksstadga fästes särskildt vikt därvid, att de hygie¬
niska förhållandena inom ett läroverk äro tillfredsställande, och enligt § 60
af nämnda stadga föreskrifves uttryckligen, att i fråga om uppvärmning,
ventilation, belysning och renhållning af läroverkets lokaler skall rektor i
samråd med skolläkaren till noggrann efterlefnad uppgöra lämplig plan.
Det är tydligt, att i den mån nämnda föreskrifter vid läroverken genom¬
föras, komma äfven ljus- och vedkassans utgifter att stiga. Särskildt
gäller detta om den för sundheten inom ett läroverk så viktiga renhåll¬
ningen inom läroverkets lokaler, och det torde knappast vara önskvärd!,
att man i sistnämnda afseende af sparsamhetsskäl söker begränsa utgifterna,
om de af nämnda anledning skulle ställa sig något högre vid vissa läroverk.
Slutligen tillåter sig öfverstyrelsen framhålla, att vid några läroverk,
å Indika förteckning här bifogas, en del af ljus- och vedkassans medel har,
enligt Kungl. Maj:ts nådiga medgifvande i hvarje särskildt fall, under
år 1907 och 1908 fått användas för anskaffande af undervisningsmateriel
m. in. i sådana fall, då biblioteks- oeh materielkassans egna medel icke
varit för sitt ändamål tillräckliga. Vid de läroverk, där detta varit för¬
hållandet, kan på grund af nämnda omkostnader ljus- och vedkassans ut¬
giftssumma under år 1908 hafva kommit att i någon mån ökas.
Statsutskottets Utlåtande Nr 21.
33
Angående det af revisorerna till sist uttalade önskemålet, att utgifterna
ur ljus- och vedkassan måtte så vidt möjligt vid ett och annat läroverk
nedbringas, finner äfven öfverstyrelsen för sin del, särskildt med hänsyn
till läroverkens många obemedlade lärjungar, detta önskemål behjärtans-
värdt och håller jämväl för sannolikt, att afgifterna till ifrågavarande kassa,
äfven om de af skäl, som ofvan anförts, i åtskilliga fall icke torde kunna
i nämnvärd grad minskas, särskildt vid vissa läroverk med nya byggnader,
i den mån lärjungeantalet vid dem ökas och eventuella förenklingar ifråga
om uppvärmnings- och belysningsanordningar möjligen kunna vid dem
genomföras, i någon mån torde kunna komma att nedbringas.»
Rektors vid Kungsholmens realskola, af öfverstyrelsen åberopade ytt¬
rande är af följande lydelse:
»Vid början af höstterminen 1907 tog skolan, som sedan sitt upp¬
rättande år 1902 varit inhyst i tillfälliga lokaler, sitt af Stockholms stad
uppförda läroverkshus i besittning. Det måste nu särskildt pointeras, att
detta hus blifvit för möjliggörande af utvidgning på ett för undervisningen
minst störande sätt försedt med lokaler af sådan storlek, att gemensamma
rum, såsom samlingssal, för rektor och lärare afsedda rum samt olika slags
lokaler för öfningsundervisning, motsvara hvad som kräfves för ett efter
modernaste fordringar inredt högre läroverk med ett beräknadt lärjunge¬
antal1 om 600' lärjungar.
Af‘ arkitektonisk hänsyn till framtida tillbyggnad erhöllo också hallar,
trapputryminen och korridorer ett omfång, som ingenstädes påträffas inom '
ett läroverkshus af samma storlek, ja knappast i ett högre läroverk.
I stället för att‘ingå på vidare detaljer rörande husets storlek vill jag
endast påpeka uppgifterna i resp. årsredogörelser, af hvilka framgår, att
detta läroverkshus hår eu rymd af cirka 25,000 kubikmeter, den af Riks¬
dagens herrar revisorer till jämförelse omnämnda östra realskolan i Göte¬
borg åter endast cirka 15,000 kubikmeter.
Själfva den utgångspunkt, herrar revisorer valt, nämligen resp. läro¬
verks organisation och det tillfälliga lärjungeantalet, torde under sådana
förhållanden blifva missledande. Hade i stället de ofvan påpekade förhål¬
landena fått tjäna som utgångspunkt, synes mycket antagligt, att hithörande
förhållande icke kommit att beröras i herrar revisorers berättelse.
Läroverken i hufvudstaden sakna egen byggnadsfond. Samtliga in¬
kommande afgifter till denna öfverlämnas till drätselnämnden, som verk-
ställér såväl reparationer som nybyggnader. Om sålunda å ena sidan
byggnadsfonden skulle betraktas som "husägare, å andra sidan ljus- och
vedkassan samt biblioteks- och materielkassan som hyresgäst, finner man
förutom nybyggnader och reparationer åtskilliga utgifter, som i vanliga
Bill. till Riksd. Prot. 1910. 4 Samt. 1 Afd. 19 Hatt. 5
34
Statsutskottets Utlåtande Nr 21.
fall, å vissa orter i mycket stor utsträckning, åligga fastighetsägaren, så¬
som t. ex. renhållning af klosetter, vattenförbrukningsafgifter, tillfälliga
småreparationer m. m., eller med andra ord »andra läroverkets fastigheter
åliggande utgifter» (läroverkstadgans § 219).
Dylika utgifter påföras, enligt hvad jag har mig kändt, på många håll
i mycket stor utsträckning just byggnadsfonden. Här måste de föras till
ljus- och vedkassan, som också, enligt vid detta läroverk alltifrån dess
upprättande och vid andra läroverk sedan långa tider tillämpad praxis, fått
vidkännas sådana på gränsområdet mellan denna kassa och biblioteks- och
materielkassan liggande utgifter, rörande hvilkas bokföring tvekan kunnat
uppstå hos rektor och kollegium. Emellertid har man ansett sig skyldig
följa gammal stockholmspraxis, då mot densamma ingen anmärkning för¬
sports från vederbörande reviderande ämbetsverks och myndigheters sida,
Kassaräkningen för år 1908 har att uppvisa utgifter af nämnda två
kategorier till ett belopp af minst 790 kronor, hvilka för ett rättvist be¬
dömande synas böra fråndragas utgiftssumman på ljus- och vedkassans
räkenskap.
Svårigheterna för kassan uppstodo till följd af inflyttningen i nya
lokaler under senare hälften af år 1907. Dessa på nya förhållanden be¬
roende svårigheter — man kan bland annat hänvisa på en antagligen af
fukt i nyuppförda murar behöflig starkare eldning — göra 1908 mindre
lämpligt till jämförelseår i afseende å Göteborgs östra realskola, som vid
nämnda räkenskapsårs början redan i två år varit installerad i sin nya
lokal. Härpå tyder bland annat det faktum, att härvarande skolas utgifter
för uppvärmning, som 1908 uppgingo till 4,224,50 kronor, för 1900 uppgå
till ett så mycket mindre belopp som 3,454 kronor.
Kassans särskilda inkomster, uthyrning af lokaler och stojdafgifter,
synas vara fullkomligt förbisedda, då utgiftssumman kronor 12,099,71 an-
gifves såsom jämförelsetal. Från denna summa böra för ett rättvist be¬
dömande dragas l:o utgifter, som af rektorer vid åtskilliga läroverk särskildt
i landsorten med samma fog föras till biblioteks- och materielkassan eller
byggnadsfonden, utgörande minst 790,61 kronor, 2:o inkomster, hvilka icke
behöft täckas genom den för alla lärjungar obligatoriska afgiften till ljus-
och vedkassan, kronor 1,438,79; återstod kronor 9,870,31. Det är denna
summa, som, efter granskning af hvad som på ett eller annat håll förts
till andra kassor än ljus- och vedkassan, bör tjäna som utgångspunkt vid
jämförelsen, alltjämt utgående från de resp. läroverkens kubikinnehåll och
med byggnadens storlek i öfrigt sammanhängande förhållanden, t. ex. högre
utgifter för städning, skurning och dylikt, maskinist- och vaktmästararf-
voden in. in.
Statsutskottets Utlåtande Nr 21.
35
Då rektor och kollegium, efter att vid början af vårterminen 1908
hafva höjt afgiften till ljus- och vedkassan med en krona till 10,50, på
grund af ofvan angifna förhållanden måste besluta en ytterligare höjning
för höstterminen, hvarigenom den kom att utgå med 15 kronor — detta
belopp har under sist förflutna räkenskapsår varit konstant — ansåg man
icke denna afgift öfverdrifvet hög. Kollegiet fäste särskildt sin uppmärk¬
samhet vid att samma belopp kräfdes vid högre realläroverket å Norrmalm,
h vil ket dock icke har att bjuda lärjungarna inom motsvarande klasser på
några fördelar utöfver hvad här erbjudes dem, under det att härvarande
lärjungar åtnjuta stora förmåner, bland annat fria bad inom läroverkets
lokaler. Till och med för fullt betalande lärjungar skulle samtliga afgif-
terna, de till statsverket ingående medräknade, icke uppgå till mera än
44,50 kronor i terminen, en afgift för hvilken undervisning i motsvarande
klasser icke kan erhållas ens i den anspråkslösaste privatskola.
Den belysningsarmatur, med hvilken läroverket försetts, har nog visat
sig erfordra ganska stor strömförbrukning. Utan vidare ändringar torde
dock förbrukningen kunna i mån af teknikens framskridande nedbringas,
och detta följes noga vid härvarande skola. Så göras nu försök med först
på senaste tiden i handeln förekommande hållbara metalltrådslampor, och
hopp förefinnes om att, i händelse dessa försök utfalla tillfredsställande,
kostnaderna för belysningen skola för framtiden blifva åtskilligt lägre.
I den mån lärjungeantalet tillväxer — sistförflutna hösttermin 333
lärjungar mot 308 lärjungar under höstterminen och 292 under vårtermi¬
nen 1908 — blir det gifvetvis lättare för ljus- och vedkassan att bestrida
densamma åliggande utgifter, hvilka i hufvudsak förblifva oberoende af
ett större eller mindre antal lärjungar.
Såväl från undertecknads sida som af alla dem, hvilka äro vid läro¬
verket anställda, halva inga ansträngningar sparats att hålla kostnaderna
nere så lågt som möjligt med iakttagande af hygienens kraf, och kunna
därför dessa samtliga i hvad angår Kungsholmens realskola instämma i
herrar revisorers uttalande om önskvärdheten af att kostnaderna i
nämnda hänseende må såvidt möjligt vid ett eller annat läroverk ned¬
bringas.
Den af öfverstyrelsen åberopade tabellen angående terminsafgifterna
till ljus- och vedkassorna in. m. är så lydande:
36
Statsutskottets Utlåtande Nr 21.
Uppgifter rörande terminsafgifterna till de allmänna läroverkens ljus-
och vedkassor samt utgifter ur' nämnda kassor under år 1908 in. m.
|
Terminsafgifter till ljus- och
vedkassan:
|
Utgifterna ur
ljus- och ved¬
kassan under
år 1908
|
Antal
lär ungar
H.-t.
1908
|
V.-t. It!08
|
H.-t. 1908
|
Y.-t. 1909
|
|
Kronor
|
ö.
|
Kronor
|
Ö.
|
Kronor
|
1 ö-
|
Kronor
|
Ö.
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Borås .........................................
|
5
|
50
|
6
|
—
|
6
|
—
|
2,670
|
14
|
252
|
Falun..........................................
|
12
|
—
|
12
|
—
|
12
|
—
|
9,636
|
91
|
437
|
Gäfle ........................................
|
12
|
—
|
12
|
—
|
12
|
—
|
10,106
|
69
|
396
|
Göteborg: latinläroverket......
|
7
|
—
|
7
|
—
|
7
|
50
|
7,601
|
62
|
489
|
» realläroverket......
|
10
|
50
|
11
|
—
|
11
|
—
|
12,811
|
70
|
607
|
Halmstad....................................
|
7
|
50
|
7
|
50
|
7
|
50
|
8,089
|
95
|
412
|
Hudiksvall................................
|
8
|
—
|
9
|
—
|
9
|
—
|
2,837
|
30
|
191
|
Hälsingborg..............................
|
7
|
50
|
7
|
50
|
7
|
50
|
12,389
|
19
|
611
|
Härnösand.................................
|
8
|
—
|
8
|
—
|
9
|
—
|
6,339
|
86
|
260
|
Jönköping .................................
|
8
|
—
|
9
|
—
|
9
|
—
|
9,548
|
83
|
441
|
Kalmar.......................................
|
7
|
—
|
8
|
—
|
8
|
_
|
6,765
|
65
|
401
|
Karlskrona.................................
|
9
|
—
|
10
|
—
|
12
|
—
|
6,557
|
35
|
274
|
Karlstad ....................................
|
6
|
—
|
6
|
50
|
6
|
50
|
7,420
|
54
|
473
|
Kristianstad ..............................
|
8
|
—
|
8
|
—
|
8
|
|
4,894
|
41
|
357
|
Linköping .................................
|
7
|
50
|
7
|
50
|
7
|
50
|
11,217
|
40
|
618
|
Luleå.........................................
|
9
|
—
|
12
|
—
|
15
|
—
|
9,470
|
57
|
263
|
Lund ..........................................
|
7
|
—
|
7
|
—
|
7
|
—
|
8,113
|
99
|
495
|
Malmö..........................................
|
6
|
50
|
7
|
50
|
9
|
—
|
11,944
|
27
|
610
|
Norrköping ..............................
|
9
|
—
|
9
|
—
|
9
|
—
|
12,516
|
94
|
581
|
Nyköping....................................
|
8
|
—
|
8
|
—
|
9
|
—
|
4,370
|
—
|
242
|
Skara ..........................................
|
8
|
—
|
8
|
—
|
9
|
—
|
9,193
|
24
|
454
|
Stockholm: h. latinl. Norrm.
|
10
|
50
|
10
|
50
|
10
|
50
|
17,222
|
95
|
690
|
» h. a. 1., Söderm.
|
11
|
—
|
14
|
—
|
14
|
—
|
17,705
|
73
|
694
|
» h. reall., Norrm.
|
15
|
—
|
15
|
—
|
15
|
—
|
16,888
|
09
|
607
|
» h. » Osterm.
|
9
|
—
|
10
|
—
|
10
|
—
|
11,517
|
37
|
564
|
» N.elementarsk.*)
|
|
|
|
|
|
|
|
|
422
|
Strängnäs .................................
|
7
|
—
|
10
|
-L
|
10
|
|
2,569
|
12
|
103
|
Sundsvall....................................
|
9
|
50
|
9
|
50
|
9
|
50
|
6,680
|
30
|
375
|
Umeå..........................................
|
9
|
50
|
9
|
50
|
9
|
50
|
5,972
|
18
|
246
|
*) Vid Nya elementarskolan finnes icke någon särskild ljus- och vedkassa och så¬
lunda icke någon mot den ifrågavarande fullt svarande afgift.
Statsutskottets Utlåtande Nr 21.
37
|
Terminsafgifter till ljus- ocli
vedkassan:
|
|
Utgifterna ur
ljus- och ved¬
kassan under
år 1908
|
Antal
lärjungar
II. t.
1908
|
|
V.-t. 1908
|
H.-t. 1908
|
V.-t. 1909
|
|
Kronor
|
Ö.
|
Kronor
|
Ö.
|
Kronor
|
1 ».
|
Kronor
|
1 ö.
|
Uppsala......................................
|
7
|
50
|
7
|
50
|
8
|
50
|
10,431
|
21
|
575
|
Visby.........................................
|
8
|
|
8
|
|
9
|
|
4,207
|
46
|
171
|
Vänersborg' .............................
|
10
|
50
|
12
|
50
|
12
|
50
|
6,210
|
14
|
199
|
Västervik....................................
|
8
|
|
8
|
|
8
|
—
|
4,067
|
67
|
183
|
Västerås ...................................
Växjö...................
|
10
6
|
50
|
10
7
|
50
|
8
7
|
50
|
6,533
6,749
|
69
96
|
403
429
|
Ystad.........................................
Örebro ...................................
|
7
|
50
|
7
|
50
|
7
|
50
|
3,861
|
16
|
268
|
8
|
—
|
9
|
—
|
12
|
50
|
15,475
|
34
|
634
|
Östersund .................................
|
10
|
—
|
10
|
—
|
11
|
|
8,682
|
22
|
363
|
2. Realskolor:
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Arvika .......................................
|
6
|
50
|
7
|
50
|
8
|
50
|
1,865
|
45
|
91
|
Eksjö ..........................................
|
4
|
50
|
5
|
—
|
5
|
—
|
1,624
|
62
|
128
|
Enköping....................................
|
6
|
—
|
6
|
—
|
6
|
—
|
2,589
|
56
|
no
|
Eskilstuna ..........
Göteborg: västra.................
|
5
5
|
_
|
5
6
|
_
|
6
6
|
50
|
2,390
4,653
|
82
04
|
160
400
|
» östra.......................
|
8
|
—
|
8
|
—
|
8
|
—
|
5,486
|
19
|
328
|
Karlshamn.................................
|
8
|
50
|
9
|
50
|
9
|
50
|
2,484
|
68
|
129
|
Kristinehamn ........
|
8
|
—
|
8
|
—
|
8
|
50
|
2.896
|
76
|
156
|
Landskrona .........
|
7
|
—
|
7
|
—
|
7
|
—
|
2,861
|
62
|
144
|
Lidköping .................................
|
5
|
—
|
5
|
—
|
5
|
—
|
1,315
|
52
|
112
|
Malmö .......................................
|
10
|
—
|
15
|
—
|
15
|
—
|
4,707
|
24
|
287
|
Mariestad....................................
|
5
|
50
|
5
|
50
|
5
|
50
|
1,561
|
38
|
94
|
Oskarshamn.............................
|
5
|
—
|
5
|
—
|
5
|
|
1,564
|
87
|
120
|
Sköfde .......................................
Stockholm: Jakobs.
|
7
10
|
50
|
7
10
|
50
|
7
10
|
50
|
3,667
5,732
|
15
98
|
180
264
|
» Katarina...............
|
10
|
—
|
11
|
50
|
11
|
50
|
7,627
|
75
|
269
|
» Kungsh................
|
10
|
50
|
15
|
|
15
|
—
|
12,099
|
71
|
308
|
Söderhamn............
|
6
|
|
7
|
50
|
7
|
50
|
1,560
|
72
|
132
|
Uddevalla ...............................
|
8
|
|
8
|
50
|
8
|
50
|
3,444
|
65
|
169
|
Varberg............
3. Samskolor:
|
8
|
|
8
|
|
8
|
50
i
|
2,503
|
05
|
101
|
Alingsås ....................................
|
6
|
|
6
|
|
6
|
|
2,028
|
99
|
176
|
Arboga......................................{
|
6
|
50
|
6
|
50
|
7
|
50
|
2,501
|
30
|
135
|
38
Statsutskottets Utlåtande Nr 21.
|
Terminsafgifter till 1
vedkassan:
|
us- och
|
|
Utgifterna ur
ljus- och ved¬
kassan under
år 1908
|
Antal
lärjungar
H.-t.
1908
|
Y.-t. 1908
|
H.-t. 1908
|
V.-t. 1909
|
Kronor
|
Ö.
|
Kronor
|
Ö.
|
Kronor
|
Ö.
|
Kronor
|
Ö.
|
Askersund.................................
|
10
|
|
11
|
|
11
|
|
2,035
|
90
|
89
|
Falköping....................................
|
5
|
—
|
5
|
50
|
5
|
50
|
1,411
|
52
|
131
|
Filipstad ....................................
|
5
|
—
|
5
|
—
|
5
|
—
|
1,475
|
99
|
137
|
Haparanda.................................
|
7
|
—
|
8
|
—
|
8
|
—
|
1,972
|
81
|
89
|
Köping .......................................
|
6
|
—
|
7
|
50
|
8
|
50
|
1,927
|
04
|
132
|
Norrtälje...................................
|
10
|
—
|
*) 14
|
—
|
*)14
|
—
|
4,902
|
28
|
126
|
Piteå ..........................................
|
6
|
50
|
6
|
50
|
6
|
50
|
2,475
|
96
|
134
|
Sala.............................................
|
5
|
—
|
6
|
50
|
6
|
50
|
1,149
|
57
|
130
|
Skellefteå....................................
|
5
|
50
|
7
|
50
|
7
|
50
|
1,884
|
15
|
140
|
Strömstad .................................
|
6
|
—
|
6
|
—
|
6
|
—
|
709
|
31
|
70
|
Södertälje .................................
|
6
|
50
|
8
|
—
|
8
|
50
|
2,816
|
29
|
137
|
Trelleborg.................................
|
3
|
—
|
3
|
—
|
3
|
—
|
1,243
|
22
|
117
|
V adstena....................................
|
7
|
50
|
8
|
50
|
8
|
50
|
1,990
|
37
|
87
|
Vimmerby.................................
|
12
|
—
|
12
|
—
|
12
|
—
|
2,958
|
91
|
126
|
Åmål ..........................................
|
7
|
—
|
7
|
—
|
7
|
—
|
2,295
|
21
|
123
|
Ängelholm.................................
|
4
|
—
|
5
|
—
|
5
|
—
|
1,268
|
16
|
132
|
Örnsköldsvik..............................
|
10
|
—
|
10
|
—
|
10
|
|
2,936
|
68
|
179
|
*) Häraf 2 kronor till utgifter för elektrisk belysning (kungl. bref 22 juni 1906).
Rektor vid högre realläroverket å Norrmalm i Stockholm har i ärendet
anfört följande:
»Utgifterna från ljus- och vedkassan vid högre realläroverket på Norr¬
malm uppgingo år 1907 till 17,402: 05 kronor, hvaraf dock 3,000 kronor
enligt nådiga brefvet den 27 mars 1907 öfverflyttades från biblioteks- och
materielkassan till ljus- ock vedkassan. Utgifterna från samma kassa upp¬
gingo år 1908 till 16,888: 09 kronor, år 1909 till 17,709: 36 kronor.
Sedan år 1906 ha utgifterna från denna kassa ökats i afsevärd grad. Detta
beror hufvudsakligen därpå, att priset icke blott på en hel del förbruk¬
ningsartiklar, såsom kol, ved, lyse betydligt stegrats, utan äfven på arbets¬
kraft (vaktmästare, skurhjälp m. m.). Då kassans behållning för några år
sedan visade tendens till betydlig minskning, beslöt kollegiet höstterminen
1907 att höja afgiften till ljus- och vedkassan från det belopp 10 kronor
50 öre, hvarmed den en del terminer utgått, till 15 kronor, så mycket
Statsutskottets Utlåtande Nr 21.
39
mer som ifrågasatta förslag att tillbygga läroverket, om de realiserades,
skulle ställa i utsikt betydligt ökade kraf på nämnda kassa. Tillbyggnads-
förslaget möjliggjorde nämligen icke ökning af lärjungeantalet, så att ljus-
och vedkassan efter eventuell tillbyggnad af sådan anledning skulle erhålla
ökade inkomster.
Om afgiften till ljus- och vedkassan vid högre realläroverket på Norr¬
malm är större än vid exempelvis andra stockholmsläroverk, såsom latin¬
läroverket å Norrmalm eller högre allmänna läroverket på Södermalm, kan
detta i någon mån bero därpå, att lärjungeantalet vid hvart och ett af de
sistnämnda båda läroverken är afsevärdt större än vid högre realläroverket
på Norrmalm. Utgifterna från ljus- och vedkassan torde dock ej på grund
af det större antalet lärjungar vara nämnvärdt större vid latinläroverket å
Norrmalm eller högre allmänna läroverket å Södermalm än hvad de äro
vid högre realläroverket på Norrmalm.»
Det af rektor vid högre allmänna läroverket å Södermalm i Stockholm
i ärendet afgifna yttrande är af följande lydelse:
»Den omständighet, som mest bidrager till nämnda kassas stora utgifts¬
summa, är naturligtvis detta läroverks stora lokala omfattning. Förutom
särskild gymnastikbyggnad har man nämligen för några år sedan måst
uppföra en större annexbyggnad (i 2 våningar förutom källare- och vinds¬
våning), hvarjämte i det stora läroverkshusets vindsvåning under år 1906
måst inredas 11 nya rum (i båda flyglarna) för den biologiska och fysika¬
liska undervisningen, förnämligast för att bereda utrymme åt de i läro-
verksstadgan omtalade och vid ett profårsläroverk nödvändiga laborations-
öfningarna. Genom denna läroverkets successivt skeende lokalutvidgninsr
har naturligen i främsta rummet utgiftskontot för uppvärmningen (alla de
tre byggnaderna ha sin särskilda uppvärmning) stigit allt högre och högre;
detsamma gäller ock utgifterna för belysning och rengöring. Härtill kom¬
mer, att arbetslönerna (för skurning, fönsterrengöring o. s. v.) under de
senare åren som bekant afsevärdt ökats, äfvensom att prisen på ved och
koks mer och mer stegrats. Slutligen ha — i och med det betydligt ökade
arbetet samt till följd af den allbekanta fördyrningen af lefnadskostnaderna i
Stockholm — vaktmästarnas och eldarnas årsaflöningar måst regleras, d. v. s.
höjas. — Tyvärr finnes ingen utsikt till att utgifterna för detta läroverks
ljus- och vedkassa under den närmaste framtiden skola kunna minskas,
hvarför man antagligen äfven framdeles måste låta terminsafgifterna till
denna kassa utgå med relativt högt belopp (f. n. 14 kronor 50 öre pr lär¬
junge).»
Den af öfverstyrelsen omförmälda tabellen angående medel som öfver-
förts från ifrågavarande kassor till biblioteks- och materielkassorna är af
följande lydelse:
40
Statsutskottets Utlåtande Nr 21.
Utskottets
yttrande.
Uppgift rörande medel, som öfverförts från ljus- och vedkassorna till
biblioteks- och materielkassorna eller andra kassor vid de allmänna läro¬
verken under åren 1907 och 1908.
År.
|
Läroverk.
|
Summa.
|
A n v än d n in g.
|
1907
|
Högre allmänna läroverket i
Falun ....................................
|
intill 3,000 kr.
|
inköp af materiel.
|
|
Högre realläroverket å Norr¬
malm ii Stockholm ............
Högre allmänna läroverket i
Kalmar....................................
Kungsholms realskola i Stock¬
holm .......................................
Samskolan i Skellefteå .........
Högre allmänna läroverket i
Hälsingborg ........................
|
3.000 »
2.000 »■
2,500 »
500 »
högst 1,030 »
|
biblioteks- och mate-
rielkassan.
d:o.
d:o.
inköp af undervis¬
ningsmateriel.
kostnad för elektriskt
|
1908
|
Högre allmänna läroverket i
Luleå.......................................
Högre allmänna läroverket i
Härnösand ...........................
|
2,000 »
intill l,300:i »
|
signalsystem.
inköp af undervis¬
ningsmateriel.
ändringar af lärover-
|
|
Realskolan i Varberg............
Högre allmänna läroverket i
Örebro ....................................
|
2,000 »
högst 3,550 »
|
kets lokaler,
biblioteks- och mate*
rielkassan.
inköp af pianoflygel.
|
I likhet: med revisorerna har utskottet funnit' anmärkningsvärd . den
vid jämförelse de olika läroverken emellan > framträdande stora olikhet i
beloppet af de utgifter; som från ljus^ och vedkassorna bestridas, med
däraf följande synnerligen växlande belopp af t terminsafgifterna till > be¬
rörda kassor; och har utskottet jämväl velat framhålla önskvärdheten af
att nämnda utgifter och terminsafgifter må • i möjligaste mån varda till
beloppet i nedbringade. Vidare har utskottet icke kunnat undgå att fästa
sin uppmärksamhet vid det af öfverstyrelsen omförmälda förhållande, att
Statsutskottets Utlåtande Nr 21.
41
vid åtskilliga läroverk utgifter, som rätteligen skolat bestridas af biblio¬
teks- och materielkassorna, i stället utgått från ljus- och vedkassorna.
Då afgifterna till förstnämnda kassor äro fixa och endast uttagas af lär¬
jungar, som icke äro medellösa, men till ljus- och vedkassorna däremot
utgå af samtlige lärjungar med det belopp, som må visa sig erforderligt
till bestridande af nödvändiga utgifter, har följden af det anmärkta för¬
faringssättet naturligen blifvit, att dels lärjungarnas terminsafgifter kommit
att utgå med högre belopp än hvad som skulle behöft vara fallet, om ljus-
och vedkassorna ej betungats med ifrågavarande utgifter, dels ock att
medellösa lärjungar nödgats bidraga till bestridande af utgifter, som, därest
de påförts biblioteks- och materialkassan, ej skulle hafva drabbat dem.
Då emellertid, sedan uppmärksamheten nu blifvit fästad å förhållandet,
rättelse torde kunna förväntas komma att för framtiden vinnas, har
utskottet endast ansett sig böra hvad i ärendet sålunda förekommit för
Riksdagen
omförmäla.
Domänstyrelsen.
§ 9-
(rev. ber. pag. 491 och 492; uti. pag. 709—711.)
Af domänstyrelsens arrendeliggare för Stockholms län hade revisorerna Ang. arrende-
inhämtat, att 1 mantal Bergshainra nr 1 med torpet och kvarnen Alkistan egendomen
i Solna socken och Danderyds skeppslag genom kungl. brefvet den 1 okto- Bergshamra.
ber 1707 öfverläts på arrende under 12 år till sekreteraren Sam Barck
mot erläggande af 300 daler kopparmynt i årligt arrende, hvilket arrende
genom kungl. brefven den 4 augusti 1711 och 8 september 1719 prolon-
gerades för statssekreteraren friherre Sam Barck, hvarefter dels genom
kungl. brefvet den 18 augusti 1775 arrendet konfirmerades för hofkansleren
m. m. grefve Nils Barck och hans barn samt, när de genom döden afgått,
för bergsrådet m. m. Rudbeck och hans son Olof Rudbeck, dels ock genom
kungl. brefven den 13 januari 1783 och den 10 januari 1797 blifvit
medgifvet att, sedan både grefve Nils Barck och bergsrådet Rudbeck och
dennes son Olof Rudbeck aflidit, merbemälte grefve Barcks äldste son samt
hans efterkommande son efter son och dotter efter dotter skulle äga be¬
sittningsrätten till Bergshamra emot arrendets utgörande.
Af Rikets Ständers skrifvelse till Konungen den 15 april 1818 inhäm¬
tades vidare, att ständerna, beträffande arrendet af Bergshamra, förklarat
Bill. till Riksd. Prot. 1910. 4 Sami. 1 Afd. 19 Höft. 6
42
Statsutskottets Utlåtande Nr 21.
att bemälda beständiga arrende såsom en utan ständernas tillstyrkan eller
åtgärd tillkommen nådebevisning väl af grefliga Bärerska familjen fort¬
farande Unge begagnas, men att arrendeafgiften till statsverket borde i
stället för 33 riksdaler 16 skilling uträknas och bestämmas så, att den år
1707 fastställda arrendesumman, 300 daler kopparmynt, reducerades till
tunnor spannmål efter samma års markegång, och att denna spannmål
erlades efter årligt markegångspris i länet.
På grund af denna bestämmelse och enligt kungl. brefvet den 13 juni
1820 och kammarkollegii skrifvelse den 20 februari 1821 vore årliga
arrendet bestämdt att utgå med 23 tunnor 2 6/13 kappar spannmål, att
lösas efter markegångspris, och hade denna lösen utgjort år 1905 299 kro¬
nor 62 öre, år 1906 327 kronor 23 öre, år 1907 301 kronor 84 öre och
år 1908 317 kronor 69 öre.
Vidare vore att märka, att, sedan Stockholm—Rimbo järnvägsaktie-
bolag exproprierat mark från ifrågavarande egendom samt ersättning där¬
för inbetalts till länets ränteri, Kungl. Maj:t den 8 juli 1887 förordnat,
att räntan å ifrågavarande medel, hvilka statskontoret hade att förvalta,
skulle till vederbörande innehafvare af Bergshamra arrendefideikommiss
årligen redovisas. Expropriationsmedlen uppgingo vid 1908 års slut till
7,440 kronor 3 öre.
Enligt från länsstyrelsen lämnad uppgift innehölle egendomen en areal af:
20 hektar 9 ar ............... tomter och åker,
10 » 33 » 10 kvm. ängs- och odlingsmark,
77 » 7 » 90 » skogs- och hagmark,
3 » 30 » ............... impedimenter.
Summa 110 hektar 80 ar.
Därtill komma 15 hektar 94 ar och 60 kvadratmeter belägna inom Stock¬
holms stad, hvadan egendomens areal tillsammans utgjorde 126 hektar 74
ar och 60 kvadratmeter.
Egendomen, som på sätt ofvan nämnts till en del läge inom Stock¬
holms stad, gränsade i öfrigt till Ulriksdals kungsgård, Brunnsviken, Lilla
Värtan, lägenheterna Stocksundet och Björkhagen, det till Edsviken ledande
Stocksundet samt lägenheten Sveden och vore åsatt ett taxeringsvärde af
150,000 kronor.
Då det arrende statsverket åtnjöte från ifrågavarande synnerligen väl-
belägna egendom numera ej stode i rimligt förhållande till egendomens
värde, och då arrendets tillvaro torde utgöra hinder för ett fördelaktigt
utnyttjande af fastigheten, hade revisorerna velat ifrågasätta, huruvida ej,
för så vidt arrendatorns besittningsrätt befunnes lagligen grundad, skäl
skulle föreligga att söka få till stånd en öfverenskommelse, hvarigenom
Statsutskottets Utlåtande Nr 21.
43
ett i ekonomiskt hänseende fördelaktigare utnyttjande af fastigheten skulle
kunna åvägabringas.
Domänstyrelsen har i förevarande ärende afgifvit utlåtande den 13
januari 1910 och därvid anfört följande:
»Domänstyrelsen har sedan länge haft sin uppmärksamhet riktad på
ifrågavarande arrende. Att grefliga Barckska familjens besittningsrätt är
lagligen grundad, har styrelsen icke funnit sig kunna betvifla, helst
Rikets Ständer år 1818 konfirmerat densamma.
Af kungliga brefvet den 1 oktober 1707, däri villkoren för arrende¬
upplåtelsen äro angifna, framgår, att innehafvaren af besittningsrätten äger
att få »skog till vedbrand, hägnad och stängsel eller annan nödvändighet
till gårdens underhållande».
Genom resolution den 16 mars 1899 har styrelsen fastställt skogs-
hushållningsplan för hemmanet för en tid af 20 år, räknade från den 14
mars 1899, med föreskrift tillika, att all utverkning finge ske endast efter
utsyning af vederbörande jägmästare och med iakttagande af de närmare
bestämmelser, som af honom meddelades.
Nuvarande innehafvaren af besittningsrätten, grefve Nils J. Barck,
hemställde i underdånig skrifvelse den 25 mars 1902, huruvida från Kungl.
Maj:ts sida hinder mötte för honom eller dem, till hvilka viss del af egen¬
domen upplåtits på arrende, att fritt disponera egendomen eller upplåten
del däraf jämväl för uppförande af byggnader och anläggande af träd¬
gårdar, äfven i skogsmarken.
Domänstyrelsen, hvars yttrande i ärendet inhämtades, ansåg att § 5
af 8 kapitlet byggningabalken vore tillämplig på upplåtelsen af Bergshamra
samt att följaktligen innehafvaren ej ägde att utan Kungl. Maj:ts tillstånd
låta annan nyttja och bruka någon af hemmanets ägor. detta yttrande
instämde kammarkollegium.
Kungl. Maj:t fann ock i nådigt bref den 13 maj 1904 framställningen
icke till något Kungl. Maj ds yttrande föranleda.
Af förekommen anledning uppdrog styrelsen den 6 november 1908 åt
domänintendenten i länet att med biträde af jägmästaren i Stockholms
revir verkställa besiktning å hemmanet. Sådan besiktning hölls den 24
och 30 november 1908, därvid befanns, att upplåtelser af lägenheter å
skogsmarken skett och att utverkning utöfver den fastställda planen ägt rum.
Då det icke torde kunna bestridas att genom anmärkta förhållandena
grefve Barck öfverskridit den rätt till hemmanet, som tillkommer honom
på grund af donationsbrefvens innehåll, har styrelsen uppdragit åt sin
ombudsman och fiskal att vid vederbörlig domstol föra talan mot grefve
Barck angående ansvar för det han öfverskridit sin nyttjanderätt med mera.
44
Statsutskottets Utlåtande Nr 21.
I afvaktan på utgången häraf anser styrelsen åtgärder för närvarande
icke böra vidtagas i det af revisorerna angifna syfte».
Med omförmälan af hvad i detta ärende förekommit, får utskottet,
då af domänstyrelsen är upplyst, att förevarande nyttj anderättsfråga är
föremål för styrelsens uppmärksamhet, hemställa,
att Riksdagen må för närvarande låta vid hvad i
ärendet förekommit bero.
§ 10.
(rev. ber. pag. 572 och 578; uti. 734—736).
Iianået^och" Beträffande bestridandet af och redovisningen öfver kostnaderna för
redovisningen de af Kungl. Maj:t tillsätta kommittéer och liknande beredningar förfares,
afk08°Serté’ enligt hvad revisorerna vidare meddela, för närvarande på olika sätt. Så¬
lunda aflämnas i regel till kammarrätten redovisning för kommittéers och
tillkallade sakkunniges expensutgifter, till hvilkas bestridande ordföranden
plägar efter Kungl. Maj:ts medgifvande i statskontoret uppbära nödiga
medel, hvaremot ordförandes, ledamöters och sekreterares räkningar öfver
arfvoden och resekostnader i allmänhet granskas och utbetalas i statskon¬
toret. Kostnaderna för tillfälliga biträden likvideras än af ordföranden
med från statskontoret rekvirerade medel, än direkt i statskontoret. Tryck¬
ningen af kommittébetänkandena betalas dels af statskontoret dels ock, be¬
träffande de för Riksdagen afsedda exemplar, af riksgäldskontoret. De
räkningar, hvilka sålunda likvideras i statskontoret, ingå emellertid icke
bland verifikationerna till den statskontorets räkenskap, som öfverlämnas
till kammarrätten, utan återfinnas på spridda ställen bland statskontorets
s. k. anordningshandlingar, hvilka förvaras hos ämbetsverket. Det har
äfven någon gång förekommit, att redovisning beträffande expensmedlen
ingifvits direkt till Kungl. Maj:t, som i sådant fall vanligen öfverlämnat
redovisningen till kammarrätten.
Då någon viss tid för afgifvande af redovisning till kammarrätten
öfver kommittéers expensutgifter icke är föreskrifven, kunna flere år förgå,
innan en sådan redovisning aflämnas, enär detta ofta sker först efter kom¬
mittéers afslutande. Sålunda återstå oredovisade förskott;
för år 1904 ............................................. kronor 3,000: —
» » 1905 ............................................. » 13,800: —
» * 1906 ............................................. » 34,513: 19
» » 1907 ............................................. » 137,406:81
Statsutskottets Utlåtande Nr 21. 45
På grund^ af det olikartade sätt, hvarpå kommittékostnaderna sålunda
redovisas, erhålles icke någon öfverskådlighet öfver desamma, hvar]ämte
granskningen i hög grad försvåras. Revisorerna hade därför velat ifråga¬
sätta,^ huruvida icke föreskrifter till afknipande af dessa olägenheter och
för vinnande af likformighet i afseende på redovisningen borde meddelas.
Åtgärder för ernående af mera likformighet i redovisningssättet och
för underlättandet af granskningen åt ifrågavarande redovisning syntes
med, så mycket större skäl kunna ifrågasättas, som kostnaderna för kom¬
mittéer och liknande beredningar vore högst betydliga. Sålunda uto-åfvos
för detta ändamål: 0
år 1904.................................................... kronor 387,925:61
8 1905..................................................... » 290,590:09
» 1906...................................................... » 407,898:66
8 1907............................................... » 677,568:04
* 1908..................................................... » 931,485:60
öfver denna anmärkning hafva statskontoret och kammarrätten gemen¬
samt afgifvit utlåtande den 15 januari 1910 och därvid anfört följande:
»Ämbetsverken anse, i likhet med revisorerna, att ett enhetligt be¬
handlingssätt i förevarande hänseende vore eftersträfvansvärdt. En full¬
ständig likformighet torde emellertid icke alltid kunna ernås, emedan
ifrågavarande kommittéer, kommissioner och beredningar till sin tillkomst
och sammansättning samt de förhållanden, under Indika de arbeta, ofta
äro sinsemellan mycket olika.
Häraf och i följd af de ofta vidt skiljaktiga bestämmelserna om kost¬
nadernas beräknings- och redovisningssätt försvåras också icke blott bok¬
föringen utan jämväl granskningen såväl i statskontoret vid medlens ut¬
betalande som i kammarrätten, sedan redovisningarna dit inkommit. Och
den allmänna öfversikt af kostnaderna, som af revisorerna framhållits så¬
som önskvärd, saknas i vissa fall alldeles, enär de olika utgifterna för
ledainotsarfvoden, sekreterararfvoden, tryckningskostnader och expenser
förekomma i olika räkenskaper och under olika utgiftstitlar.
Dock kommer statskontoret att i sammanhang med den förändrade
bokföring därstädes, som bliivit af Eders Kungl. Maj:t föreskrifven genom
nådig kungörelse den 10 nästlidne december, företaga vissa förändringar
ifråga om förskottens annoterande i de å statskontorets utgiftsbyrå förda
anteckningsböcker, hvilka förändringar torde komma att i viss mån bi¬
draga tiil vinnande af den hittills saknade öfversikten. Det skulle också
för erhållande af en statistisk öfversikt öfver samtliga kostnader för de
särskilda kommittéerna kunna å nämnda byrå uppläggas en liggare, i
46
Statsutskottets Utlåtande Nr 21.
hvilken de från statskontoret anordnade utgifterna för kommittéer, kom¬
missioner och liknande beredningar, efter hand som de förekomme, blefve
annoterade. Om det tillika föreskrefves, att vederbörande redogörare för
de till kommitténs förfogande ställda exspensmedel skulle efter hvarje års
utgång till statskontoret anmäla, huru mycket af berörda expensmedel
under° året åtgått, och anteckning härom gjordes i nämnda liggare, torde
ur denna alltid kunna hämtas nöjaktig kännedom om kommitténs utgifter.
I denna liggare komme emellertid att saknas kommitteutgifter, som be¬
stridas från medel, hvilka för sådana ändamål sta till arme- och marin¬
förvaltningarnas förfogande.
Därest emellertid revisorerna afsett likformighet ifråga om själfva redo¬
visningen af förevarande statsutgifter, synes böra komma under ompröfning,
huruvida det icke skulle kunna åt vederbörande kommittéordförande öfver-
läinnas, att med biträde af den hos kommittén anställda sekreteraren eller
annan tjänsteman enligt de af Eders Kungl. Maj:t i hvarje särskildt fall
o-ifna bestämmelser, utbetala såväl arfvodena som resekostnadsersättnin-
garna samt att redovisa de för ändamålet från statskontoret mottagna för¬
skottsmedlen inför kammarrätten i eu från kommittéarbetets början löpande
räkenskap, hvartill ett enhetligt formulär torde böra utarbetas och till
efterrättelse fastställas. Härvid möter emellertid en svårighet härutinnan,
att det icke alltid kan förutsättas, att en kommittéordförande kan med till¬
räcklig författningskunskap granska af kommitteledamöterna aflämnade rese¬
räkningar. Det har ifrågasatts, att denna olägenhet skulle kunna undan¬
röjas genom meddelande af föreskrift för vederbörande revisor i statskon¬
toret (respektive armé- och marinförvaltningarna), att i sådant fall på ord¬
förandens begäran lämna honom nödigt biträde. Betänkligheter mot en
sådan anordning torde dock kunna möta, vare sig man i sammanhang
därmed ville lägga redovisningsansvaret för eventuellt oriktig utbetalning
på den biträdande revisorn eller på kommittéordföranden. I förra fallet
skulle revisorn kunna få sig ålagd återbetalningsskyldighet för medel, med
hvilkas utbetalning det ämbetsverk han tillhör icke haft något att skaffa,
och i det senare fallet skulle man göra kommittéordföranden ansvarig för
tillämpning af författningar, om hvilka han ofta nog torde sakna närmare
kännedom och för hvilkas tolkning han vore hänvisad till en statens tjänste¬
man, hvilken senare haft att yttra sig i frågan utan redogörareansvar.
Hvad särskildt tryckningskostnader beträffar, torde, om det anses
önskligt att dessa sammanföras, hinder ej möta för att statskontoret ut¬
anordna!’ dessa kostnader i deras helhet, mot ersättning från riksgälds¬
kontor! för den del däraf, som belöper sig å för Riksdagen afsedt tryck.
I hvarje händelse lärer föreskrift böra meddelas därom, att kommitté
Statsutskottets Utlåtande Nr 21.
47
är skyldig att årligen inom viss bestämd tid, räknadt från föregående
kalenderårs utgång, eller, ifall kommittén under årets lopp afslutat sitt
arbete, inom viss tid därefter till kammarrätten ingifva redovisning för
mottagna medel.»
I likhet med revisorerna anser utskottet det högeligen önskvärd!, att utskottets
bestridandet af kommittékostnaderna sker på sådant sätt att ej mindre yttrande‘
öfverskådlighet öfver en viss kommittés totala kostnadsbelopp må utan
svårighet kunna erhållas än äfven granskningen af redovisningsräkningarna
i största möjliga grad underlättas; och synes Riksdagen böra hos Kungl.
Maj:t anhålla om åtgärders vidtagande i sådant syfte. På grund häraf
får utskottet hemställa,
att Riksdagen må i skrifvelse till Kungl. Maj:t an¬
hålla, det täcktes Kungl. Maj:t utfärda föreskrifter an¬
gående utbetalningen och redovisningen af kommitté¬
kostnader i syfte att den största möjliga öfverskådlighet
öfver de med hvarje särskild kommitté eller liknande
beredning förenade kostnader må kunna vinnas och
granskningen af redovisningsräkningarna för samma kost¬
nader underlättas.
§ n.
(rev.-ber. pag. 596—599, uti. pag. 737—803.)
Revisorerna meddela vidare, hurusom i anledning af Riksdagens i .Ans- viss»
skrifvelse den 11 maj 1884 gjorda framställning Kungl. Maj:t enligt kun- o^myndig-
görelse den 23 maj 1884 förordnat, att ej allenast statskontoret och alla hetey m- fl-
öfriga centrala förvaltande verk utan äfven de allmänna inrättningar,1“afgifVa^be-*4
hvilka åtnjuta statsanslag och hvilkas räkenskaper öfverlämnas till gransk- rättelser
ning af Riksdagens revisorer, skola årligen senast före juli månads utgång„k0acphS8'mman-
till finansdepartementet insända till Konungen ställda berättelser om den dras fSr »tt
dem tillhörande förvaltning eller om utöfvad verksamhet den tid, för^oKrun-"
hvilken afslutade räkenskaper böra vid den närmast förestående revisionen ställas,
företes, samt vid dessa berättelser foga räkenskapssammandrag, affattade
i samma form, som i berättelsen angående näst föregående statsrevision
begagnats.
Denna föreskrift hade, hvad revisionsåret beträffade, icke iakttagits af
åtskilliga verk och inrättningar, hvilka antingen underlåtit att insända
räkenskapssammandrag eller insändt räkenskapssammandrag, som icke varit
affattade i föreskrifven form.
48
Statsutskottets Utlåtande Nr 21.
De förra vore:
Ståthållarämbetena vid de kung!, slotten.
Högsta domstolen och nedre justitierevisionen.
Justitiekanslersämbetet.
Svea hofrätt.
Göta hofrätt.
Hofrätten öfver Skåne och Blekinge.
Krigshofrätten.
Krigshögskolan.
Artilleri- och ingenjörshögskolan.
Sjökrigshögskolan.
Sj ökvarteverket.
Nautisk-meteorologiska byrån.
Ofverståthållarämbetet.
Riksförsäkringsanstalten.
Karantänsinrättningen på Känsö.
Drottninghuset.
Kammarkollegium.
Kammarrätten.
Bankinspektionen.
Öfverstyrelsen för rikets allmänna läroverk.
Rikets allmänna kartverk.
Centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet.
Svenska hydrografisk-biologiska kommissionen.
De senare vore:
Sjökrigsskolan.
Medicinalstyrelsen.
Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,
öfverintendentsämbetet.
Kungl. biblioteket.
Nationalmuseum.
Lifrustkammaren.
Kungl. och Hvitfeldtska stipendieinrättningen.
Uppsala universitet.
Lunds universitet.
Högre lärarinneseminariet.
Tekniska skolorna.
Gymnastiska centralinstitutet.
Vitterhets-, historie- och antikvitetsakademien.
Statsutskottets Utlåtande Nr 21.
49
Institutet för blinda.
Farmaceutiska institutet.
Aug. Abrahamsons stiftelse.
Veterinärinstitutet.
Veterinärinrättningen i Skara.
Arméns pensionskassa.
Flottans pensionskassa.
Telegrafverkets pensionsinrättningar.
Elementarlärarnes änke- och pupillkassa.
Folkskollärarnes pensionsinrättning.
Prästerskapets änke- och pupillkassa.
Lasarettsläkarnes pensionskassa.
Döfstumlärarnes pensionsanstalt.
I sammanhang härmed hafva revisorerna erinrat om, att tiden för
ifrågavarande berättelsers och räkenskapssammandrags ingifvande till finans¬
departementet, hvilken genom förenämnda kungörelse af den 23 maj 1884
bestämdes till senast före juli månads utgång, med hänsyn därtill, att
Riksdagens revisorer då jämlikt 72 § riksdagsordningen skulle samman¬
träda den 15 augusti, syntes, sedan tiden för revisorernas sammanträden
enligt den år 1885 beslutade ändringen i nämnda § af riksdagsordningen
samt enligt instruktion för revisorerna blifvit bestämdt till den 1 oktober,
böra därefter lämpas.
Beträffande innehållet af de af vederbörande verk och inrättningar
med anledning af denna revisorernas anmälan och framställning afgifva
förklaringar, tillåter sig utskottet hänvisa till desamma, hvilka finnas bi-
lagda den tryckta revisionsberättelsen.
Riksdagens af revisorerna åberopade skrifvelse den 11 maj 1884, på
grund af hvilken kungl. kungörelsen den 23 i samma månad utfärdades,
afläts i anledning af 1883 års revisorers berättelse, i hvilken framhållits,
hurusom åtskilliga verk och myndigheter underlåtit att till revisionen in¬
sända föreskrift^ berättelser och räkenskapssammandrag; och anhöll Riks¬
dagen i denna skrifvelse — efter meddelande att åtskilliga verk i sina
öfver revisorernas anmärkning afgifna förklaringar framhållit att de icke
vore att hänföra till sådana penningförvaltande verk, som i då gällande
förordningar angående förevarande angelägenhet omförmäldes — att, då
skyldigheten att, på sätt i cirkuläret den 16 juni 1875 föreskrefves, af-
Bih. till Rilesd. Prot. 1910. 4 Sami. 1 Afd. 19 Häft. 7
Utskottets
yttrande.
50 Statsutskottets Utlåtande Nr 21.
gifva räkenskapssammandrag för att statsrevisionen tillställas, utan tvifvel
torde åligga alla de verk och inrättningar, hvilka åtnjöte statsanslag och
för hvilkas medelsförvaltning alltså i revisorernas berättelse redogjordes,
samt då, äfven om från åtskilliga institutioner berättelsen angående för¬
valtningen icke kunde omfatta annan verksamhet än den som af räken¬
skaperna kunde inhämtas och bedömas, likväl i de flesta fall särskilda
meddelanden, utöfver hvad räkenskaperna innehölle, vore för statsrevisionen
af vikt och intresse, Kungl. Maj:t täcktes meddela föreskrifter, hvarigenom
alla verk och inrättningar, hvilka åtnjöte statsanslag och hvilkas räken¬
skaper öfverlämnades till granskning af Riksdagens revisorer, ålades att,
på sätt och i den ordning kungl. cirkulärbrefven den 14 augusti 1841,
den 13 maj 1859 och den 16 juni 1875 bestämde, insända för statsrevi¬
sionen afsedda berättelser och räkenskapssammandrag.
Såsom af kungl. kungörelsen den 23 maj 1884 framgår, har emellertid
åt densamma gifvits en lydelse, som för ifrågavarande skyldighet upp¬
drager snäfvare gränser än i Riksdagens skrifvelse torde hafva afsetts.
Enligt hvad som inhämtas af de öfver nu föreliggande anmärkning afgifna
förklaringar hafva också åtskilliga verk och myndigheter ansett, att berörda
kungörelse icke är på dem tillämplig. Utan att vilja inlåta sig på denna
fråga, vill emellertid utskottet, som vidhåller den af 1884 års Riksdag
uttalade uppfattningen om utsträckningen af ifrågavarande skyldighet,
framhålla att, därest vid pröfning skulle befinnas, att med tillämpning af
nu gällande bestämmelser icke samtliga verk och inrättningar, som åtnjuta
statsanslag, skulle vara underkastade nämnda kungörelses bestämmelser,
ändrade föreskrifter härutinnan synas böra meddelas.
Mot förslaget att framflytta den i den kungl. kungörelsen bestämda
tidpunkten för berättelsernas och räkenskapssammandragens afgifvande har
utskottet intet att erinra, och synes den nya tidpunkten lämpligen kunna
bestämmas till före den 15 september.
På grund af hvad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att Riksdagen må i skrifvelse till Kungl. Maj:t an¬
hålla, det täcktes Kungl. Maj:t taga under öfvervägande,
hvilka åtgärder må vara erforderliga för att samtliga
verk och inrättningar, som åtnjuta statsanslag och hvilkas
räkenskaper öfverlämnas till granskning af Riksdagens
revisorer, må före den 15 september hvarje år afgifva
sådana berättelser och räkenskapssammandrag, som om-
förmälas i kungl. kungörelsen den 23 maj 1884, samt
därefter meddela de föreskrifter, som af omständig¬
heterna påkallas.
Statsutskottets Utlåtande Nr 21.
51
§ 12.
Hvad i öfrigt blifvit af revisorerna anmäldt och erinradt har utskottet
funnit dels vara af beskaffenhet att lämpligen böra tagas i öfvervägande
vid behandlingen af de utgiftsanslag, revisorernas framställning berört,
dels hafva medfört åsyftad rättelse, dels vara af vederbörandes utlåtande
nöjaktigt förklaradt, dels ej vara af den vikt, att, oaktadt förklaringen ej
varit fullt tillfredsställande, någon Riksdagens åtgärd bort af förhållandena
föranledas, dels slutligen icke hafva varit af beskaffenhet att från utskot¬
tets sida påkalla något yttrande; hvilket utskottet skolat för Riksdagen
anmäla.
Stockholm den 11 mars 1910.
På statsutskottets vägnar:
O
G. BILLING.
Herrar F. Berg och K. Starbäck hafva begärt få antecknadt, att de
icke deltagit i förestående ärendes behandling inom utskottet.