Lagutskottets Utlåtande Nr 8.
1
Nr 8.
Ankom till Riksdagens kansli den 17 februari 1910, kl. 5 e. m
Utlåtande, i anledning af väckt motion om tillägg till §§ 41 och
44 konkurslagen.
Lagutskottet kar till behandling förehaft en inom Andra kammaren
af herrar A. Henrikson, (dust. Månsson, Aug. Ifvarsson, Jöns Pålsson,
Nils Larsson, J. Bengtsson, A. C. Gunnar sson, S. J. Larsson, Alfr. Lund¬
gren, Anders Olsson, Fr. Ahlfvengren, Carl L. Olausson och Cornelius
Olsson vackt, till utskottet hänvisad motion, nr 99, däruti hemställts om
följande tillägg till §§41 och 44 i gällande konkurslag:
Ȥ 41.
att. noga öfvervaka, att utredningen i konkursboet sker så hastigt som
möjligt och icke fördröjes utom i trängande fall, där större ekonomiska
fördelar vinnas genom uppskof: — — —________
§ 44.
I fall, där konkursboets egendom uppgår till värde af minst 10,000
kronor, skall rätten eller domaren föranstalta om val af revisorer att
granska konkursboets förvaltning. Revisorerna utses af borgenärerna.
Revisionen skall ske så tidigt, att revisionsberättelsen är inlämnad till
Bih. till Likså. Prot. 1910. 7 Samt. 8 Haft. (Nr 8.) 1
Utskottets
yttrande.
2 Lagutskottets Utlåtande Nr 8.
rättens ombudsman, innan konkursen afslutas. Arfvode till revisorerna,
där sådant fordras, bestämmes af rätten.»
Till stöd härför hafva motionärerna anfört följande:
»Det är ett kändt och erkändt faktum, att, då en person kommer på
ekonomiskt obestånd, tryckande bekymmer blifva följden ej allenast för
den mötande fattigdomen utan äfven öfver att hafva bringat andra, ja
oftast sina bästa vänner i bekymmer och kanske i fattigdom och nöd.
För egen del har gäldenären nog haft kännedom om det förestående
fallet, men däremot för borgenären torde underrättelsen komma alldeles
öfverraskande och oväntad. I nu nämnda fall blir ju oftast följden den,
att gäldenären får uppgifva sin stat och gå i konkurs. En rättens om¬
budsman jämte nödigt antal utredningsmän (godemän eller syssloman)
utses, hvilka hafva att taga boet om hand, och därmed synes ju affären
vara i taka händer; dock höres ofta klagomål öfver att konkursutred¬
ningen tager alltför lång tid och att omkostnaderna därför mången gång
äro oskäligen stora. Detta att bestämma utredningsmännens arfvode
tillkommer ju borgenärerna själfva, men i synnerhet vid större konkurser
torde det vid ett borgenärsammanträde vara svårt att fullt effektivt
granska förvaltningen. Visserligen åligger det rättens ombudsman att
öfvervaka borgenärernas rätt, och borgenärerna hafva ju äfven rätt att
utse revisorer, men då detta väl mera sällan förekommer, då detta icke
är i lag bestämdt, torde just rörande revisorer eu ändring i lagstift¬
ningen vara af behofvet påkallad.»
Sedan Riksdagen i skrifvelse den 8 maj 1906 anhållit, att Kungl.
Maj:t måtte taga i öfvervägande, i hvilka afseenden gällande konkurs-
lagstiftning tarfvade eu omarbetning, har Kungl. Maj:t den 21 juni 1907
uppdragit åt en kommitté att företaga en revision af sagda lagstiftning.
I nämnda skrifvelse har Riksdagen såsom önskemål bland annat
framhållit, att de i gällande konkurslag uppställda tidsbestämningar
måtte förkortas. Då det alltså kan antagas, att hvad motionärerna med
det påyrkade tillägget till § 41 konkurslagen åsyftat — hvilket torde
innefatta uttryck för ett för närvarande allmänt kändt behof — kommer
att vinna beaktande vid det nämnda lagstiftningsarbetet, synes utskottet
anledning icke vara att nu tillmötesgå motionärernas yrkande i denna
del. Detta så mycket mindre som ensamt den i sådant afseende nu före¬
slagna lagändringen helt visst i synnerligen ringa grad skulle afhjälpa
ifrågavarande med de omförmälda tidsbestämningarna och konkurslag¬
stiftningen i öfrigt sammanhängande missförhållande.
Lagutskottets Utlåtande Nr 8. 3
Hvad angår det påyrkade tillägget till § 44 konkurslagen, står det
redan enligt denna paragraf i dess nuvarande lydelse borgenärerna fritt
»att bland sig välja en eller flera, för bvilka, i förening med rättens
ombudsman, sysslomännen hafva att, när så fordras, visa reda». Det
synes utskottet tvifvel underkastadt, huruvida den af motionärerna ifråga¬
sätta^ utvägen för ernående af en förstärkt revision af konkursbos för¬
valtning vore den lämpligaste. . I hvarje fall lärer jämväl sistnämnda
ingalunda betydelselösa fråga, hvilken tydligen äfven bör ses i samman¬
hang med konkursförvaltningen och konkursförfarandet i öfrigt samt
äfven vidrörts i Riksdagens omförmälda skrifvelse, blifva närmare under¬
sökt vid det omförmälda lagstiftningsarbetet.
Utskottet får alltså hemställa,
att ifrågavarande motion icke måtte till någon
Riksdagens åtgärd föranleda.
Stockholm den 17 februari 1910.
På lagutskottets vägnar:
ERNST TRYGGER.
Herr Olsson i Broberg har begärt få här antecknadt, att han icke
deltagit i behandlingen af detta ärende inom utskottet.