Lagutskottets Utlåtande Nr 45.
1
Nr 45.
Ankom till Riksdagens kansli den 6 maj 1910 kl. 4 e. in.
Utlåtande, i anledning af väckt motion om tillägg till 12 § lagen
angående äganderätt till skrift den 10 augusti 1877.
I eu inom Andra kammaren vackt, till lagutskottet hänvisad motion
nr 40, har herr P. Zimdahl hemställt,
att Riksdagen må besluta följande tillägg till § 12 i lagen angående
äganderätt till skrift den 10 augusti 1877:
. »Likaså må, om förbehåll mot eftertryck blifvit på liknande sätt
gjordt, ur skrift, hvars enda eller hufvudsakliga ändamål är att till¬
handagå allmänheten med upplysningar af visst slag, utdrag innefattande
dylika upplysningar ej införas i annan liknande skrift.»
Till stöd härför har motionären anfört följande:
»Lagen om äganderätt till skrift den 10 augusti 1877 afser enligt
dåvarande justitieministerns anförande till statsrådsprotokollet att närmare
bestämma det skydd, som bör tillkomma den som utfört visst slag af
andligt arbete. Han förklarade vidare, att eftertryck såsom brott vore
ett sådant återgifvande af annan skrift, att författarens uteslutande
nyttjanderätt därigenom lider eller kan lida, samt att lån eller utdrag
ur skrift endast i sådant fall borde tillåtas, att lånets omfång eller syfte¬
mål ej gör intrång i omsättning af det arbete, hvarur lånet eller ut¬
draget skett.
Bih. till Riksd. Prof. 1910. 7 Sami. 1 Afd. 43 Häft. (Nr 45.)
2
Lagutskottets Utlåtande Nr 45.
Från ett dylikt långt gående skydd ansåg lian undantag dock böra
göras beträffande vanliga tidningsnotiser och därmed likartade tryckalster,
»enär dylika ej kunna anses såsom alster af någon sådan andlig verk¬
samhet, att de böra hänföras till skyddade skrifter.» Därför undantogs
i stort sedt den periodiska pressen från det skydd, som andra tryckalster
åtnjuta. I allmänhet torde ej heller något vara att häremot invända.
Yisserligen torde det kunna dragas i tvifvelsmål, huruvida ej det andliga
arbetet och ännu mera den kostnad, som kräfves för insamlandet af
notiser och nyheter, kan vara värd skydd, men då dylika meddelandens
egentliga värde torde ligga i den snabbhet, hvarmed allmänheten, får del
af dem, och då vidare spridning af tidningar ej ensamt och förmodligen
t. o. m. endast i mindre grad är beroende af nyheter af ifrågavarande
slag utan fastmera af en mängd andra omständigheter, så är den skada,
ägaren till en sådan skrift lider genom dylika eftertryck i allmänhet,
ej synnerligen stor.
Skulle förhållandet emellertid på grund af vissa periodiska skrifters
säregna beskaffenhet vara annorlunda, om skada och kanske stor skada
tillskyndas ägaren genom eftertryck, så föreligger tydligen all anledning
att taga under ompröfning, huruvida skyddet ej bör utsträckas äfven till
dylika skrifter. Om t. ex. en periodisk skrifts enda eller hufvudsak-
liga uppgift är att lämna upplysningar af visst slag, samt dessa upplys¬
ningars värde ej, eller åtminstone ej i öfvervägande grad, ligger i den
snabbhet, hvarmed de publiceras, så innebär tydligen ett eftertryck af
dylik skrift, i all synnerhet om det regelbundet sker af annan periodisk
skrift med liknande syfte, ett mycket stort intrång i den aftryckta skrif¬
tens omsättning. Såsom exempel på skrifter af dylik art kan omnämnas
Justitia, Stockholms Handelstidning m. fl.
Insamlandet och ordnandet af upplysningarna kräfva gifvetvis både
arbete och kostnad. Den eftertryckande skriften finner detta arbete
undangjordt, och dess kostnader blifva tydligen minskade, i följd hvaraf
densamma genom billigare pris ännu mera kan försvåra och förminska
den aftryckta skriftens spridning.
Ett dylikt förfarande strider tydligen mot syftet och andemeningen
i 1877 års lag. På grund af den lydelse § 12 erhållit, torde något lag¬
ligt skydd dock ej finnas mot detsamma. Då nu, enligt hvad jag har
mig bekant, eftertryck af nu omförmäldt slag är långt ifrån ovanligt,
Lagutskottets Utlåtande Nr 45.
3
förefinnes skäl för de lagstiftande myndigheterna att ingripa på så sätt,
att ett tillägg göres till § 12.
Yisserligen torde i många fall upplysningar af det slag, som här är
i fråga, stå hvem som helst till buds, hvadan det kan vara synnerligen
svårt att leda i bevisning, att den eftertryckande skriftens ägare ej
erhållit primäruppgifter utan tagit dem genom eftertryck, men denna
omständighet, som visserligen kan förorsaka svårigheter vid och inskränk¬
ningar i lagens tillämpning, bör dock ej hindra, att skydd beredes i de
fall, där bevisning kan åvägabringas. Tillvaron af ett skydd i nu ifråga-
varaude afseende torde ock afskräcka mången från eftertryck äfven i de
fall, där svårigheter i bevisningshänseende kunna förefinnas.»
Gällande lag angående äganderätt till skrift har till ändamål att skydda
mot eftertryck sådana alster af själfständig andlig verksamhet, som i lag¬
stiftningen innefattats under begreppet »skrift». För denna lagstiftnings
ändamål lär det däremot i regel vara främmande att lägga hinder i vägen
för vidare spridande genom tryck af meddelade fakta, hvilka ej framstå
såsom resultat af sådan verksamhet.
Utan att närmare ingå på frågan, i hvad mån sådana slags skrifter,
periodiska eller icke, som de af motionären afsedda, redan enligt gällande
lagstiftning må anses skyddade mot eftertryck, vill utskottet emot motio¬
närens förslag framhålla, att det icke synes lämpligt, att för ett sä rskild t,
fall uppgifva lagens allmänna förutsättning för eftertryck, genom att, på
sätt motionären föreslår, såsom sådant rubricera hvarje ur viss skrift i
annan skrift gjordt sådant utdrag, som motionären afser. En dylik af¬
vikelse från eljest gällande regler synes ur principiell synpunkt desto
mer oegentlig som motionärens förslag endast gäller den periodiska pres¬
sen, för hvilken särskilda i den af honom åsyftade paragrafen af nämnda
lag angifna lättnader ansetts böra stadgas i förhållande till eljest gällande
regler om eftertryck.
Begreppet »skrift, hvars enda eller hufvudsakliga ändamål är att
itllhandagå allmänheten med upplysningar af visst slag», är för öfrigt
Utskottets
yttrande.
4
Lagutskottets Utlåtande Nr 45.
uppenbarligen alltför obestämdt för att kunna tilläggas den verkan, som
motionären därmed afser.
På grund af hvad sålunda anförts, får utskottet hemställa,
att ifrågavarande motion ej måtte till någon
Riksdagens åtgärd föranleda.
/
Stockholm den 6 maj 1910.
På lagutskottets vägnar:
ERNST TRYGGER.
Stockholm, Nya Tryckeri-Aktiebolaget, 1910.