Lagutskottets Utlåtande Nr 34.
1
Nr 34.
Ankom till Riksdagens kansli den 29 mars 1910, kl. 5 e. m.
Utlåtande i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kungl.
Ma):t angående utredning om verkningarne af lagen den
4 maj 1906 angående förhud i vissa fall för bolag och
förening att förvärfva fast egendom m. m.
Uti en inom Andra kammaren afgifven, till lagutskottet hänvisad,
motion, nr 154, hafva herrar (Jarl Lindhagen och Bob. Karlsson i Fjät
anfört följande:
»Lagen den 4 maj 1906 angående förbud i vissa fall för bolag att
förvärfva fast egendom borde liksom motsvarande lagstiftning i Finland
och Norge omfatta enskilda personer, som äro bolagens vederlikar och
särskild! bolagens tjänstemän. År 1909 väcktes en motion härom i
anledning af ingångna upplysningar om att en sådan komplettering af
lagen behöfdes. Motionen afslogs, men behofvet fortfar. Tjänstemän,
anställda hos Holmsunds bolag i Västerbottens län, lära enligt senaste
meddelandet köpa skogshemman. En undersökning i ämnet bör i hvarje
fall ej kunna vara annat än till nytta.
_ Tillämpningen af lagens bestämmelse om rätt för bolag att inköpa
fastighet å exekutiv auktion lär också på flera båll gifvit anledning till
berättigade klagomål. Äfven bär beböfves undersökning.
En socialpolitisk lag får ej lämnas åt sitt öde, sedan den väl under
stor födslovånda kommit till stånd. Den bör följas med största uppmärksam¬
het i all synnerhet i början.
Bill. till Urked Prof. 1910. 7 Sami. 32 Käft. (Nr 34).
1
2
Lagutskottets Utlåtande Nr 34.
Lagen den 25 juni 1909 om arrende af viss jord å landet inom
Norrland och Dalarne erhöll sådana öfvergångsbestämmelser, att lagen
ej får äga tillämpning på aftal, ingångna före det lagen trädde i kraft,
eller den 1 september samma år. Detta var något helt annat än den
nu lefvande generationen af arrendatorer tänkt sig. Man kunde ock
befara, att bolag före den 1 september skulle aftvinga arrendatorer
nya kontrakt. Så har ock inträffat äfven i sista stunden. Sunds bolag
i Yästernorrlands län lät sålunda under senare delen af augusti sina
inspektörer ro fram efter vattendragen i bolagets socknar, sammankalla
dess lifegna samt förelägga dem vid äfventyr af vräkning att före nämnda
dag underskrifva medkafda arrendekontrakt, hvilka skulle, säges det,
varit upprättade redan i maj. Denna upplysning har lämnats af en
riksdagsman, med hvilken arrendatorerna rådgjort.
I vissa trakter uppsägas ock, såsom det inberättas, arrendatorer
utan att de förstå, att under mellantiden mellan den allmänna arrende¬
lagens ikraftträdande och den norrländska arrendelagens trädande i verk¬
samhet den förra ägt tillämpning äfven på Norrland och sålunda beredt
skydd i viss mån mot dylik uppsägning.
Äfven norrländska arrendelagen är en socialpolitisk lag, hvars
verkningar i all synnerhet i första början böra följas med uppmärksam¬
het. Den är tillkommen för att i någon mån lindra betrycket för en
lidande samhällsklass. Då bör det tillses, att så ock sker.
Det hemställes alltså, att Eiksdagen ville anhålla, att Kungl. Maj:t
måtte verkställa en opartisk undersökning:
l:o) rörande verkningarne af lagen den 6 maj 1906 om förbud för
bolag att i vissa fall förvärfva fast egendom och särskildt beträffande
bolagstjänstemäns och andra dylika personers fastighetsförvärf samt
fastigketsinrop af bolagen själfva å exekutiva auktioner;
2:o) i hvad mån lagen den 25 juni 1909 om arrende af viss jord
å landet inom Norrland och Dalarne vunnit tillämpning på bolagens
och deras vederlikars arrendegårdar och, där så ej skett, om anled-
ningarne därtill;
äfvensom, därest utredningen därtill gifver anledning, för Eiksdagen
framlägga förslag till förbättringar i berörda lagar.»
Lagutskottets Utlåtande Nr 34. 3
Den under Do) i förevarande motion gjorda framställning torde, så¬
som motionärerna äfven erinrat, böra ses i samband med ett af dem
under förlidet års riksdag framfördt yrkande, att Eiksdagen måtte i
skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t måtte verkställa
utredning, i hvad mån inom de sex nordligaste länen jordbruksfastig¬
heter börjat på senare tider inköpas äfven af sådana enskilda personer,
hvilka lika litet som bolagen lämpa sig att blifva ägare till dylika fastig¬
heter, äfvensom för Eiksdagen framlägga förslag till lagstiftning häremot,
därest utredningen därtill gifver anledning. Beträffande den sålunda
väckta frågan anförde lagutskottet: »Enligt hvad utskottet inhämtat lär
det visserligen förekommit, att aftal ägt rum rörande fastighetsköp i
Norrland, som synas hafva haft till ändamål att åt bolag åtkomma fastig¬
heter, hvilka bolagen ej ägt själfva förvärfva. I någon afsevärdare om¬
fattning torde dock detta icke hafva skett. I allmänhet synas nämligen
bolagen icke gärna kunna inlåta sig på dylika aftal, som för dem icke
äro utan ekonomisk risk. Det torde också få antagas, att ett dylikt
motverkande från bolagens sida af lagens syfte än mera sällan kommer
att ske, i den mån densamma fortfarande förblir gällande och den upp¬
fattningen hinner tränga igenom, att den skall blifva beståndande. I
allt fall synes man icke kunna i lagstiftningsväg skapa en hållbar grund,
efter hvilken det skulle förmenas vissa enskilda personer att förvärfva
och nyttja landets jord. Och äfven om sådant skulle låta sig göra, torde
det i fråga om eu sådan lagstiftning vara vida svårare att skaffa den¬
samma nödig effektivitet, än fallet är med den gällande lagstiftningen
rörande bolagens fastighetsförvärf. Någon garanti för att vissa kvalifika¬
tioner, som i det föreslagna hänseendet skulle kunna fordras af eu köpai’e
vid tiden för köpet, äfven sedermera skola kunna uppehållas, synes väl
knappast stå att få.»
Utöfver hvad lagutskottet sålunda yttrade, vill utskottet anmärka,
att, försåvidt en sådan utredning som den nu begärda skulle hafva ett
annat ändamål än att utröna omfattningen och beskaffenheten af den
fasta egendom, som bolagen efter tillkomsten af den ifrågavarande lagen
den 4 maj 1906 förvärfvat, densamma torde vara synnerligen svår att
med någon tillförlitlighet åstadkomma. Skulle åter med utredningen
afses att få besvarad frågan om den ifrågavarande lagens gynnsamma
eller ogynnsamma inverkan för den jordbrukande befolkningen eller för
trävaruindustrien eller dess verkan för landet i dess helhet, tillkommer
såsom en ytterligare omständighet att beakta, att den tid, under hvilken
Utskottets
yttrande.
4
Lagutskottets Utlåtande, Nr 34.
lagen gällt, är väl kort för att något bestämdt omdöme i sådant af¬
seende skulle kunna uttalas. I hvarje fall har utskottet icke varit i
stånd att med ledning af hvad motionärerna anfört bilda sig en bestämd
mening vare sig angående behofvet af den af dem påyrkade utredningen
eller om hvad med densamma eller det lagförslag de begära egentligen
skulle åsyftas.
Hvad härefter angår det af motionärerna under 2:o) gjorda yrkande
om undersökning, i hvad mån den Norrländska arrendelagen vunnit
tillämpning och, där så ej skett, om anledningarna därtill, samt even¬
tuellt behöflig förbättring i sagda lag, vill utskottet framhålla, att, äfven
om, såsom motionärerna framhållit, arrendekontrakt före lagens ikraft¬
trädande upprättats i mer eller mindre tydlig afsikt att undandraga arren¬
det från lagens tillämpning, en utredning därom i syfte att gifva lagen
retroaktiv verkan icke lärer kunna tillstyrkas. Då arrendelagen förra
året var föremål för Riksdagens behandling, förelåg ett af herr Lind¬
hagen väckt förslag att gifva lagen en viss begränsad retroaktiv verkan,
men detta förslag blef af Riksdagen afslaget. Att nu vidtaga åtgärd i
syfte att upprifva detta beslut synes icke skäligen kunna ifrågasättas.
Bemärkas må ock, att, äfven om genom vissa åtgöranden sist omförmälda
lag icke kommer till tillämpning på arrendeaftal, som upprättats före den
1 september 1909, jordägaren i allt fall blir bunden af lagen angående
uppsikt å vissa jordbruk i Norrland och Dalarne, genom hvilken lag
jordbrukets och åbyggnadernas vidmakthållande blir underkastadt jord-
brukskommissionernas tillsyn. Sistnämnda lag skall nämligen, som
bekant äga oinskränkt tillämpning å jord, som ej utarrenderats enligt
den omförmälda arrendelagens bestämmelser, försåvidt ej fråga är
om fastighet, som genom aftal, ingånget före lagens ikraftträdande,
är till annan upplåten på sådana villkor, att brukaren icke i händelse
af fastighetens vanvårdande kan från nyttjanderätten skiljas.
På grund af hvad utskottet sålunda anfört, får utskottet hemställa,
l:o) att det under l:o) i förevarande motion
gjorda yrkande icke måtte till någon Riksdagens åt¬
gärd föranleda, samt
Lagutskottets Utlåtande Nr 34.
5
2:o) att det under 2:o) i motionen gjorda yrkan¬
de icke keller måtte föranleda någon Riksdagens åt¬
gärd.
Stockholm den 15 mars 1910.
På lagutskottets vägnar:
ERNST TRYGGER,
Reservationer:
Beträffande utskottets hemställan under l:o:
af herr Widén, som anfört:
»Såvidt jag kunnat inhämta, har den ifrågavarande lagen af den 4
maj 1906 medfört en god verkan i det med lagen afsedda syfte af vid¬
makthållande af den själfständiga jordbruksbefolkningen i Norrland, utan
att de förutspådda oförmånliga följderna däraf åtminstone i nämnvärd
grad framträdt.
Emellertid synes mig angeläget, att en lagstiftning af socialpolitiskt
och nationalekonomiskt så ingripande betydelse som norrlandslagstift-
ningen bör följas med synnerlig uppmärksamhet. Det bör ej öfverlåtas
åt agitationen allena, vare sig från ena eller från andra hållet, att i förening
med pratet och ryktessmideriet grundlägga omdömena i denna fråga. Det
är än vidare angeläget att genom en noggrann och auktoritativ fort¬
gående undersökning af de genom denna lagstiftning beredda förhållan¬
dena erhålla uppslag till och grundval för de ytterligare åtgärder, som
må vara erforderliga för att betrygga en god verkan af denna lagstiftning.
Ehuru jag i olikhet med motionärerna är af den meningen, att det
icke vore lämpligt att nu göra en sådan utvidgning af förstberörda lag,
som i motionen åsyftas, anser jag alltså likväl en utredning rörande
6
Lagutskottets Utlåtande Nr 34.
samma lags verkningar vara af stor betydelse. Denna utredning bör
dock omfatta ej blott de af motionärerna särskildt påpekade förhållan¬
dena, utan äfven beröra lagens verkningar i andra hänseenden, så¬
som dess inverkan på fastighetsförsäljningar, försäljningspris, skogsköp
af bolag enligt 3 § i norrlandslagen m. fl. för bedömande af lagstift¬
ningens verkan viktiga frågor. En sådan undersökning behöfde ej på¬
kalla något särskildt organ, utan borde kunna verkställas genom veder¬
börande ortsmyndigheter, men för åstadkommande af enhetlighet och
öfverskådlighet sättas i gång efter en gemensam plan. Lagen har verkat
tillräckligt länge, för att material för en sådan undersökning icke skulle
saknas; och för öfrigt synes det mig vara af betydelse att kunna be¬
döma den fortgående verkan af förevarande lagstiftning.
Därest denna undersökning skulle gifva vid handen, att någon åt¬
gärd i ena eller andra hänseendet bör vidtagas, lärer det följa af sig själft,
att sådant icke af Kungl. Maj:t underlåtes.
På grund häraf har jag inom utskottet yrkat, att utskottet ville
hemställa, att Riksdagen måtte hos Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl.
Maj it täcktes anordna undersökning, på sätt ofvan sägs, rörande verk¬
ningarna af lagen den 4 maj 1906 om förbud i vissa fall för bolag och
förening att förvärfva fast egendom, samt i den mån och på det sätt,
som kan anses lämpligt, offentligen framlägga resultaten af en dylik
undersökning.»
af herrar Lindhagen, Pettersson från Södertälje och Karlsson i Ejäl,
hvilka hemställt:
att Riksdagen ville anhålla, att Kungl. Maj:t måtte anordna en
undersökning om verkningarne af lagen den 4 maj 1906 om förbud i
vissa fall för bolag eller förening att förvärfva fast egendom, särskildt
beträffande enskilda skogsspekulanters fastighetsförvärf samt fastighets-
inrop af bolagen å exekutiva auktioner, äfvensom, därest utredning där¬
till gifver anledning, för Riksdagen framlägga förslag till förbättringar i
berörda lag.
Till stöd för denna hemställan har herr Lindhagen särskildt anfört:
»Till en början får jag äfven bär åberopa det allmänna uttalande,
som af mig afgifvits i reservationer till lagutskottets utlåtande nr 33
vid denna riksdag.
Beträffande den nu föreliggande frågan säger sig utskottet icke
Lagutskottets Utlåtande Nr 34. 7
vant 1 stånd att bilda sig någon mening om hvad med den påyrkade
utredningen eller det begärda lagförslaget egentligen skulle åsyftas. Hätta
orballandet torde vara, att utskottets majoritet ej det minsta intresserat
sig för att bilda sig någon mening därom. Afsikten med motionen är eljest
tydligt framlagd 1 motionen och till yttermera visso utvecklades den för
utskottet vid motionens behandling af motionärerna personligen på föl-
Norrlandslagstiftningen är afsedd att vara riktad mot jordhvarf af
skogsbolag eller enskilda skogsspekulanter. De redan antagna norrlands¬
lagarna om arrende och uppsikt öfver vissa jordbruk rikta sig därföre
mot bada dessa kategorier. Lagen om förvärfsförbud har däremot riktats
endast mot bolagens jordförvärv Om denna senare lag skall bli effektiv
for sitt ändamål måste äfven den utsträckas att omfatta likaledes före¬
nämnde enskildes jordförvärv på sätt vid sakens första upptagande ifråga-
sattes. och jämväl iakttagits i motsvarande lagar om förvärfsförbud som
antagits. af norska stortinget och finska landtdagen. Hemmansköp af
bolagstjänstemän och andra enskilda skogsspekulanter äro nu tillåtna
och innefatta sålunda ej något, kringgående af lagen. Men de äro af
samma slag och medföra väsentligen samma skadliga verkan som bolags-
förvarfven och minska därföre lagens effektivitet genom att denna ej drabbar
allt, som den skulle drabba.
. En annan lucka i lagen, genom hvilken den kan äfven mera direkt
kringgås, är den rätt för bolagen, som lagen medgifvit, att göra inrop
på exekutiva auktioner, hvaremot ställts ganska svaga garantier. En
undersökning om denna blotta i lagen onödigtvis eller obehörigt leder
till åsidosättande af dess syfte, är också afsikten med motionen
. .Genoin dessa förklaringar borde utskottet, mänskligt att döma, varit
1 stånd att fatta^ syftet med motionen. Men utskottet säger sig icke
heller varit 1 stånd att bilda sig någon mening om behofvet af den
begärda utredningen. Egentligen behöfdes härom ingen närmare utred-
ning, enär det alltid står fast, att lagen är inkomplett, så länge den i
olikhet med arrendelagen och uppsiktslagen, ej räknar med de enskilda
skogsspekulanternas förvärf.
Emellertid anförde motionärerna personligen i utskottet äfven härom
hufvudsakligen följande: norrlandskommitténs statistik visade, att de
enskilda^ skogsspekulanternas jordförvärf var ganska afse v är dt' om ock
ej på långt när så stort som bolagens. Genom ett förbud allenast för
bolag kunde emellertid, såsom ju också vid lagens antagande särskildt
8 Lagutskottets Utlåtande Nr 34.
från förstakammarhåll ifrigt betonades, möjligen framkallas en ökning
af de enskildas förvärf och särskildt framkalla förvärf genom bolags-
tjänstemän. Förra året och året därförut bestyrktes i viss mån denna
farhåga genom meddelanden i tidningarne, uppgifter från norrländska
riksdagsmän, samt det meddelande Riksdagen erhöll om eu för Jämtlands
län genom dess landshöfding föranstaltad förberedande undersökning i
ämnet. Dylika upplysningar inflyta fortfarande. Allt detta sammanlagdt
bör innefatta en uppfordrande anledning att verkligen få en undersökning
till stånd.
Bekofvet af en undersökning om verkningarne af lagens medgif¬
vande för bolag att inköpa fastighet å exekutiv auktion bestyrkes däraf
att vid lagens antagande äfven i denna punkt förespåddes ett kring¬
gående af lagen i följd af detta undantag. Äfven härom förekomma
då och då meddelanden i pressen eller från enskilda personer i orterna.
Herr Hellbergs vid denna riksdag väckta och redan afgjorda motion
afsåg ju också att på grund af vunna erfarenheter bringa på tal just
denna sak.
Slutligen bör till stöd för den begärda utredningen betonas hvad i
motionen yttrats därom att just eu socialpolitisk lag ej får lämnas åt
sitt öde, sedan den väl kommit till stånd, utan att den bör följas med
största uppmärksamhet i all synnerhet i början. Detta är exempelvis
en sorgfälligt iakttagen taktik i det Brittiska riket med hänsyn till den
sociala lagstiftningen i jordfrågan.
Utskottets undran om med utredningen möjligen skulle afses lagens
gynsamma eller ogynsamma inverkan för den jordbrukande befolkningen
eller för trävaruindustrien eller dess verkan för landet i sin helhet har
icke något stöd i motionen, hvilken ej med ett ord omnämner dessa
saker och således ej heller afser desamma. Dessa spörsmål togos i be¬
aktande vid lagens antagande, och det resultat, till hvithet man då kom,
har nog, såsom utskottet ock själft betonar, säkerligen icke kunnat kull¬
kastas under den korta tid lagen ägt tillämpning och kommer nog icke
heller någonsin att rubbas i de grundläggande utgångspunkterna. Den
formuleringen, som gifvits åt motionens slutkläm, syftar endast till att
utredningen bör kunna omfatta äfven hvad som äger nära sammanhang
med de två särskildt framhållna spörsmålen.
Hufvudsumman är, som sagdt, att utskottet ej har någo temot utan
såsom det synes snarare icke ogärna ser, att bolagen och deras veder¬
likar fortfarande få »taga jorden från bönderna».
Lagutskottets Utlåtande Nr 34. 9
Beträffande utskottets hemställan under 2\o:
af herrar Lindhagen, Pettersson från Södertälje och Karlsson i Fjät
hvilka hemställt: J ’
att Riksdagen ville anhålla, att Kungl. Maj:t måtte anordna en under¬
sökning, i hvad man lagen den 25 juni 1909 om arrende af viss jord
å landet inom Norrland och Dalarne vunnit tillämpning på bolags och
enskilda skogsspekulanters arrendegårdar och, där så ej skett, om
anledningarne därtill äfvensom derest utredningen därtill gifver anled¬
ning, för Riksdagen framlägga förslag till erforderlig förbättring i be¬
rörda lag.
Till stöd för denna hemställan har herr Lindhagen särskild! anfört:
»Till en början får jag äfven här åberopa det allmänna uttalande,
som af mig afgifvits i reservationer till lagutskottets utlåtande nr 33
vid denna riksdag.
Beträffande särskild! denna punkt må erinras, att norrlandskommit-
tcn förordade, att ifrågavarande socialpolitiska lag, som afsåg att
drabba ett bestående missförhållande, också följdriktigt måtte få tillämp-
ning på detta. Regeringsmakten och sedermera också Riksdagen åsido¬
satte emellertid detta naturliga kraf och ville ej medgifva, att lagen
skulle ens i någon mån få s. k. retroaktiv verkan på bestående arrende-
aftal.
Det förutspåddes, att följden däraf skulle också bli den, att bolag
i stor utsträckning skulle gå till väga såsom Sunds bolag, enligt hvad
det uppgifvits i motionen och äfven inom utskottet från annat håll vits¬
ordats, gått till väga inom icke blott Yästernorrlands utan äfven Jämt¬
lands län. Det uppgafs i utskottet, att det förekomme, att bolag
tillvägagått till och med så, att man tvingat arrendatorer återlämna
kontrakt, på hvilka någon kortare tid ännu återstode, för att i stället
mottaga kontrakt, upprättade före lagens trädande i kraft och gällande
för längre tid. Dylika åtgöranden böra väl ej af lagstiftningen gillas
och upprätthållas, men utskottet uttalar icke förty, att ett ingripande
redan af angifvet formellt skäl »icke skäligen kan ifrågasättas».
_ Utskottets antydan, att uppsiktslagen skulle hjälpa upp saken något,
är icke heller byggd på förhållandena. Oafsedt det ovissa, om denna
lag skall i sitt förstörda skick få någon nämvärd verkan i sitt eget
syfte, har den åtminstone direkt föga inflytande på arrendatorernas per¬
sonliga rättigheter och skyldigheter. En utredning skulle snarare leda
Bill. till Biksd. Prot. 1910. 7 Sami. 32 Käft. 2
10 Lagutskottets Utlåtande Nr 3å.
till vidgad insikt om, att arrendelagen och uppsiktslagen själtfallet och
såsom meningen förut alltid varit skola båda gälla samtidigt för all den
jord, som beröres af lagstiftningen.
Slutligen gäller äfven här hvad i motionen sagts om att en social¬
politisk lag bör till sina verkningar följas med största uppmärksamhet.
Hufvudsumman är emellertid som sagdt, att vid sidan af den formella
vaneåskådningens segrande makt inom utskottet äfven här träder fram
denna intresseuppfattning, som gör, att man ej så synnerligen lider af,
hur dåligt de verkliga jordbrukarne ha det på de hemman, som bolagen
redan »tagit från bönderna».
Herrar Jansson i Edsbäcken och Berggren hafva anhållit få här an-
tecknadt, att de icke deltagit i behandlingen af detta ärende inom ut
skottet.
Stockholm, Nya Tryckeri-Aktiebolaget 1910.