Konstitutionsutskottets Utlåtande Nr 5.
1
Sr 5.
Ankom till Riksdagens kansli den 1 mars 1910 kl. 4 e. in.
Konstitutionsutskottets utlåtande, i anledning af väckt motion om
tillägg till § 51 regeringsformen.
Närvarande: herrar Staaff, Nyström, Östberg, Eahlbeck, Säve, Uppström,
Sjöholm, Berger, Bellinder, von Mentzer, Ekman (dock icke vid
justeringen af utlåtandet), Jansson, af Callerholm, Almqvist, Nilsson,
Beckman, Magnusson, Ericsson, von Schéele och Berg.
I en inom Andra kammaren vackt, till konstitutionsutskottet hän¬
visad motion, nr 89, har herr Gunnarsson hemställt, att Riksdagen för
sin del ville såsom lallande för vidare grundlagsenlig behandling be¬
sluta, att till 51 § regeringsformen efter orden »i allmänna tidningarna
kungjord)) fogas ett tillägg af följande eller liknande lydelse:
' »Samtidigt med denna kungörelses utlämnande för införande i
allmänna tidningarna afsändes i bref med allmänna posten till hvarje
särskild riksdagsman ett aftryck af kungörelsen.»
Till stöd för sin framställning har motionären anfört följande:
»I den af Kungl. Maj:ts och Rikets ständer fastställda regerings¬
formen stadgas i § 51 följande:
T de fall, då Konungen eller regenten eller statsrådet samman¬
kallar Riksdagen, fastställes tiden för dess sammanträde efter sjunde och
inom tjugonde dagen från den, då kallelsen blifvit uti allmänna tid¬
ningarna kungjord.’
Bih. till Biksd. Vrot. 1910. 3 Sami. 4 Höft. (Nr 5—6.)
1
Utskottets
yttrande.
2 Konstitutionsutskottets Utlåtande Nr o.
År 1905 sammankallades urtima Riksdag dels den 20 juni och
dels den 2 oktober.
På flere ställen inom landet är å de mindre från de stora trafik¬
vägarna aflägsna postanstalterna endast en postdag i veckan och på
många ställen endast två postdagar i veckan.
Erfarenheten har visat, att tidningsexpeditionen ofta är bristfällig,
så att tidningarna kunna få ligga öfver från eu vecka till annan, innan
de framkomma, men är däremot expeditionen af brefpost betydligt säkrare.
En kungörelse i tidning kan med lätthet förbises, men kan icke
sådant ifrågakomma med innehållet i ett bref till bestämd adressat.
Vid 1909 års storstrejk visade det sig. att åtminstone landsorts¬
tidningarnas utgifvande kunde förhindras.
Många exempel kunde anföras, då särskild kallelse utfärdas till leda¬
möterna i offentliga sammanträden, men jag vill endast anföra några;
till exempel ledamöterna i taxerings- och pröfningsnämnderna samt nämnde¬
männen vid urtima ting erhålla särskild kallelse till de bestämda samman¬
trädena. Borde inte på liknande sätt förfaras vid sammankallande till
urtima Riksdag?
Undertecknad anser, att det nu använda sättet för urtima Riksdags
sammankallande icke är fullt betryggande och att därför till den nu
gällande 51 § regeringsformen borde göras ett tillägg, hvari det stadgas,
att riksdagskungörelsen i bref med allmänna posten sändes särskilt till
hvarje riksdagsman under den adress han vid föregående riksdag uppgifvit.»
Regeringsformens § 51 hade efter en enligt beslut vid 1865—
1866 års riksdag vidtagen ändring följande lydelse:
»I de fall då Konungen eller regenten eller statsrådet sammankallar
Riksdagen, fastställes tiden för dess sammanträde efter 20:e och inom
30:e dagen från den, då kallelsen blifvit uti hufvudstadens kyrkor
kungjord.»
Sedan 1892 års lagtima Riksdag, i anledning af väckt motion, såsom
hvilande antagit förslag till sådan ändring i paragrafens lydelse, att
tiden för urtima Riksdags sammanträde skulle fastställas efter tionde
och inom trettionde dagen från den, då kallelsen blifvit i hufvudstadens
kyrkor kungjord, väcktes vid 1893 års riksdag motion i syfte af sådan
ytterligare ändring i paragrafen, att berörda tid skulle fastställas efter
sjunde och inom trettionde dagen från den, då kallelsen blifvit kungjord
i den tidning, hvari officiella tillkännagifvanden borde meddelas allmän¬
heten. I samma motion föreslogs ock följande tillägg till paragrafen:
»Kallelse tillställes ock ofördröjligen hvarje riksdagsman särskildt
Konstitutionsutskottets Utlåtande Nr 5.
3
genom post eller, där stor skyndsamhet är af nöden, genom telegram,
som, därest riksdagsman icke bor inom telegrambäringsområde, be¬
fordras till honom från närmaste telegrafstation genom telefon eller ilbud.»
Konstitutionsutskottet vid 1893 års riksdag, hvilket i fråga om
förslaget, i hvad det angick förkortande af den tid, inom hvilken urtima
Riksdag kunde kallas att sammanträda, äfvensom sättet för riksdags¬
kallelsens kungörande icke fann skäl att föreslå ändring i 1892 års
lagtima Riksdags ofvanberörda beslut, förklarade, beträffande det före¬
slagna tillägget till ifrågavarande paragraf, att utskottet icke vore öfver-
tygadt om behofvet af bestämmelser af den art, som tillägget innehöll.
Vid frågans behandling inom Riksdagens kamrar blef densamma
af bägge kamrarna återremitterad till konstitutionsutskottet.
I sitt med anledning häraf afgifna memorial föreslog utskottet,
att tiden, inom hvilken urtima Riksdag skulle sammanträda, måtte fast¬
ställas efter sjunde och inom tjugonde dagen från den, då kallelsen
blifvit uti allmänna tidningarna kungjord.
Beträffande de föreslagna särskilda bestämmelserna angående kun¬
görelsesättet anförde utskottet, att, då inom kamrarna icke förekommit
något uttalande därom, att sådana bestämmelser vore behöfliga, utskottet
icke funne skäl att frånträda sin angående denna del af motionen förut
afgifna hemställan.
ATid frågans förnyade behandling i kamrarna blef hvad konstitutions¬
utskottet i memorialet hemställt af bägge kamrarna bifallet utan före¬
gående diskussion.
Den uppfattning om obehöfiigheten af särskilda bestämmelser af
ifrågavarande art, som 1893 års konstitutionsutskott i berörda memorial
uttalat och Riksdagen genom sitt beslut gillat, synes utskottet vara
riktig. Särskildt med hänsyn till den snabba utveckling af kommunika¬
tionsväsendet, som sedan den tiden pågått och alltjämt pågår, torde
man med säkerhet kunna räkna på, att något behof af en sådan form
för kallelse till urtima Riksdag, som motionären föreslagit, under för¬
hållanden, som icke allt för mycket skilja sig från de normala, icke
skall göra sig gällande. Väl måste medgifvas, att abnorma förhållanden
kunna tänkas inträda, då särskilda åtgärder erfordras vid urtima Riks¬
dags sammankallande; men ingen säkerhet förefinnes, att under sådana
omständigheter kallelse genom bref med allmänna posten skulle vara
hvarje fall fullt betryggande.
Möjligheten att dylika förhållanden kunna inträda innebär för
utskottet sålunda icke tillräckligt skäl att tillstyrka bifall till motionärens
4
Konstitutionsutskottets Utlåtande Nr 5.
förslag. För öfrigt lär ordalydelsen af ifrågavarande paragraf icke
lägga hinder i vägen för att, utöfver det sätt för kungörande af kallelse
till urtima Riksdag, som i paragrafen förutsättes, anlita jämväl annan
utväg, därest sådant i något särskildt fall skulle visa sig vara af nöden.
På grund af hvad sålunda anförts, får utskottet hemställa,
att förevarande motion icke måtte föranleda någon
Riksdagens åtgärd.
Stockholm den 1 mars 1910.
På utskottets vägnar:
KARL STAAFF.