Jordbruksutskottets Utlåtande Nr 94.
1
Nr 94.
Ankom till Riksdagens kansli den 19 maj 1910, kl. 4 e. m.
Utlåtande i anledning af väckta motioner om ändrad lydelse af
2 mom. i krngl. kungörelsen den 13 juni 1908 angående
förändrade villkor och bestämmelser för den af staten
utöfvade egnahemslåner öreisen.
(2:a Afd.)
Gällande villkor och bestämmelser för den af staten utöfvade egna-
liemslånerörelsen återfinnas i kung!, kungörelsen i ämnet den 13 juni
1908. Mom. 2 af denna kungörelse lyder sålunda:
Egnahemslån skall utgå, då fråga är om jordbrukslägenhet, med
minst hälften och högst fem sjättedelar af det med ledning af uppgjordt
köpeaftal, värderingsinstrument, brandförsäkringshandlingar, kostnadsför¬
slag eller andra tillgängliga handlingar beräknade och af låneförmedlaren
godkända värdet å jorden jämte därå befintliga eller för uppförande
afsedda byggnader samt, då fråga är om bostadslägenhet, med minst
hälften och högst tre fjärdedelar af samma värde.
Egnahemslån må ej utgå, där det beräknade värdet öfverstiger:
för jordbrukslägenhet 6,000 kronor och för bostadslägenhet 4,000 kronor.
I två särskilda inom Andra kammaren väckta, till jordbruksutskottets
förberedande behandling öfverlämnade motioner hafva nu framställningar
gjorts, att Biksdagen måtte besluta, det nämnda moment af berörda
kungörelse måtte erhålla förändrad lydelse, därvid föreslagits
af herr S. Linders, i motionen nr 41, denna lydelse:
Egnahemslån skall utgå, då fråga är om jordbrukslägenhet, med
minst hälften och högst sju åttondedelar af det med ledning af etc. —
Egnahemslån må ej utgå, där det beräknade värdet öfverstiger: för
jordbrukslägenhet 8,000 kronor och för bostadslägenhet 4,000 kronor.
Bill. till Riksd. Prof. 1910. 8 Samt. 44 Höft. (Nr 94). 1
2
Jordbruksutskottets Utlåtande Nr 94.
och af herr N. Larsson i Klagstorp in. fl., uti motionen nr 65, föl¬
jande lydelse af momentet :
Egnahemslån —-------■ värde.
Egnahemslån må ej utgå, där det beräknade värdet öfverstiger: för
jordbrukslägenhet 8,000 kronor och för bostadslägenhet 4,000 kronor.
Till stöd för dessa framställningar har anförts
af herr Linders:
»Behofvet af en förhöjning i maximibeloppet för lån ur statens egna-
hemslånefond gör sig alltmera kännbart. Särskilt synes höjningen af
maximibeloppet för jordbrukslägenheter hafva de allra starkaste skäl för sig.
Sistlidne riksdag tog tanken härpå sig uttryck i tre olika motioner
inom Andra kammaren, nämligen nr 1, 14 och 57. Samtliga dessa,
afstyrkta af statsutskottet, afslogos i båda kamrarna, i Andra kammaren
dock först efter votering med 103 röster mot 93, som afgåfvos för herr
Nilsons i Örebro i reservation gjorda yrkande om höjning af maximi¬
beloppet för jordbrukslägenheter till 8,000 kronor.
Under hänvisning till nyssnämnda motioner samt Andra kammarens
öfverläggning i ärendet den 8 sistlidne maj afstår jag här från upp¬
tagandet af en mera utförlig motivering. Ett par viktigare synpunkter
vill jag dock i korthet framhålla.
I stället för att lämna sin medverkan till eu vidare utveckling af
vår egnahemsrörelse hafva alltför många likgiltigt slagit sig till ro vid
det förhållandet, att disponibla statsmedel redan nu ej på långt när svara
mot efterfrågan. Häremot torde lämpligast höra erinras, att statsåtgär-
derna icke vidtagits för att locka, utan förnämligast i ändamål att gagna.
Den inslagna vägen kan mynna ut mot stora och rika möjligheter.
Så mycket mera nu, när industriens och städernas jättesugning något
minskats. Men då fordras också af statsmakterna, att dessa på allt sättsöka
jämna de alltid svårgångna stigarna, som leda tillbaka mot landsbygden.
Vår nuvarande egnahemsrörelse löper — enligt mångas omdöme —
risken att utsättas för ett svårt bakslag, om icke i god tid förebyggande
åtgärder vidtagas. Störst är faran i att vi plottra bort för små lägen¬
heter till jordbruk, afsedda att föda nybyggaren och hans familj. Eljest
bruka vi ofta ordspråket: »för mycket och för litet fördärfvar allt».
Skulle vi nu vilja ersätta missförhållandet af de oformligt och opraktiskt
och oekonomiskt stora godsen med ett stort elände af sönderplockade
Jordbruksutskottets Utlåtande Nr 94.
3
åkerlappar, hvilkas ägare äro på förhand dömda att flacka vidt ikring i
bygderna för att söka sin bärgning med ofta tillfälligt arbete.
Maximisumman för bostadslägenheter är visserligen, äfven den, lågt
tilltagen, men kan försvaras. Dessutom bar denna linje i egnahems¬
rörelsen fått en värdefull tillökning i lagen om tomträtt jämte fjorårets
beslut att mot säkerhet i tomträtten utlämna lån på för öfrigt förut¬
varande villkor ur statens egnahem slånefond.
Saken ställer sig, proportionsvis, redan från början helt annorlunda
i fråga om jordbrukslägenheter. Ett är, att byggnaderna draga bra myc¬
ket högre kostnader, emedan de måste, förutom bostad, innehålla stall,
loge, redskapshus o. s. v. Men äfven kostnaderna för jordinköp bli
betydligt högre, när man afser en areal så stor, att en med egentligt
jordbruk sysselsatt småbrukarefamilj må kunna lifnära sig därå.
Närmast städer och betydande afsättningsorter kan visserligen före¬
tagsamt folk reda sig på mycket små områden, i synnerhet med anlitandet
af jordbrukets binäringar. Men jag tänker på de många inom den mera
vidsträckta ramen, hvilka för att hålla sig till bestämmelserna för statens
egnahemslån måste inskränka sina s. k. jordbrukslägenheter till en areal
om 2 ä 3 hektar. Exempel saknas ej på att man till och med varit
tvingad att räkna med jordbrukslägenheter om 1 hektars storlek för att
hålla sammanlagda värdet för jord och åbyggnad inom maximigränsen
6,000 kronor.
Så är förhållandet flerestädes inom Malmöhus län och likställda orter.
I andra trakter af vårt land, där jorden är annorlunda och jordbruket
måste läggas annorledes, äro förhållandena ingalunda ojämförliga, när det
gäller att bedöma eu egnahemsbyggares resurser att drifva eu sjanstän¬
digt ekonomisk jordbruksnäring. Där jorden är billigare, är den i vanliga
fall äfven sämre, afsättningsorterna för produkter äro aflägsnare och
utsikterna för någon extra inkomst likaledes fjärmare, hvaraf med
konsekvens följer, att jordarealen måste tilltagas betydligt större.
Jag förutsätter icke, att man vidare häremot invänder, att egna¬
hemsrörelsen inom vårt land skulle hafva som hufvuduppgift att binda
arbetskraften på landsbygden åt det stora jordbruket. Har någon hyst
den föreställningen, så torde vår praktiskt lagda egnahemsrörelse, sådan
den bedrifvits såväl af våra hushållningssällskap som egnahemsföreningar
redan hafva tagit bort all villfarelse härutinnan. Naturligtvis verkar
äfven egnahemsrörelsen i det syftet.
Men vi få under inga omständigheter afstycka jorden schablon¬
4
Jordbruksutskottets Utlåtande Nr 94.
mässigt efter samma måttstock för alla, och därom föreligger icke heller
några önskningar. Det är endast behofvct af vidare gränser att röra
sig emellan, som söker sig fram.
En olägenhet har dock onekligen maximibeloppets höjning, den
nämligen att staten med nu anslagna medel ej kan hjälpa lika stort
antal personer som förut. Men viktigare än antalet är dock, att de,
som erhålla lånemedel, blifva satta i stånd att utöfva egentlig jordbruks¬
näring och själfständig sådan. Eljest få vi se oss om efter den ökade
jordbruksbefolkningen, som vi önskat vårt land!
Och ett ord till härom! Sveriges Riksdag kommer säkerligen aldrig
att sakna medel, ifall det skulle kräfvas ökade summor för en sådan ur
alla synpunkter nyttig och gagnande uppgift, som innerst afser att be¬
reda ökad odling och välmåga inom landet.
Jag har därför velat ånyo frambära det behjärtansvärda, från olika
håll framställda krafvel på maximibeloppets höjning till 8,000 kronor
för jordbrukslägenheter vid lån ur statens egnahemslånefond.
Emellertid är det en annan härmed sammanhängande sak, som
icke förut tilldragit sig större uppmärksamhet. Ifall Kiksdagen skulle
besluta eu sådan förhöjning som den här föreslagna, vore i sjulfva verket
ej så mycket vunnet, om icke samtidigt proportionen i statens bidrag
förändrades. I stället för att som staten nu bidrager med högst % af
hela värdet, synes mig högsta bidraget böra sättas till 7/s. Möjligen
kunde äfven för framtiden åtskilliga egnahemslånesökare själfva bidraga
med Ve eller ännu större belopp. Den största ekonomiska faran för
jordbrukaren ligger ej i och för sig i skuldsättningen för jorden, nar
krediten blott är tryggad och räntan såsom för statslånen hålles låg.
Vida riskablare är saknaden af nödigt rörelsekapital för jordbruksdriftens
rationella ordnande. Många jordbrukare gå under eller stanna i ständig
ekonomisk misär, emedan de nödgas på kredit och till höga priser
inköpa kreatur, inventarier och utsäde för att sedan vid tiden för skul¬
dens betalande se sig tvingade att realisera en god de! till hvad pris
som helst. En dylik administration tål icke jordbruket vid. Därför bör
staten bidraga så långt någonsin är möjligt med lån på fastigheten, så
att egnahemsinnehafvaren måtte, kunna disponera någon del af sitt lilla
kapital rörligt för själfva jordbruksdriften.
Möjligen synes någon genom detta tillvägagångssätt, att statens real¬
säkerhet skulle minskas. Formellt sedt, sker naturligtvis också detta.
Men, såsom jag antydt, är detta endast skenbart, emedan låntagarens
Jordbruksutskottets Utlåtande Nr 9i.
5
förmåga att räntabelt sköta sitt jordbruk samtidigt ökas. Dessutom ger
erfarenheten vid handen, att omsorgen hos våra låneförmedlare öfverallt
är så stor, att endast dugande och skötsamt folk erhåller lån.
Slutligen vill jag framhålla, att genom den egnahemsrörelse, som
afscs i Kungl. Maj ds kungörelse den 13 juni 1908, endast de arbetare
och med dem likställda, Indika redan förfoga öfver vissa medel, kunna
beredas tillfälle att förvärfva eget hem. För den stora skaran af obe¬
medlade, som sakna möjligheter att spara — vore viljan och hågen än så
starka — för dem bidar ännu olöst den stora frågan om upplåtande i
större utsträckning af jordbruksområden på statens mark med stadgad
besittningsrätt.
Detta må dock icke hindra oss från att allt framgent utveckla vår
nuvarande egnahemsrörelse.»
och af herr Larsson i Klagstorp:
^Egnahemsfrågan intager med all rätt såväl i vårt som flera andra
länder en synnerligen framstående plats.
Åstadkommandet af egna hem för så stort antal som möjligt af
landets innebyggare torde vara ett af de verksammaste medlen att mot¬
verka emigrationen, höja fosterlandskänslan och utjämna klasstriden.
Egnahemsfrågan är ju hos oss jämförelsevis ny. Det var först 1904 års
Riksdag, som lämnade anslag till understödjande af egnahemsverksam-
heten, och allt nytt måste ju i större eller mindre grad betraktas såsom
försök. Så äfven här.
I Kungl. Maj:ts proposition till samma års Riksdag föreslogs, att
högsta värdet för jordbrukslägenhet, å hvilken egnahemslån skulle kunna
erhållas, skulle sättas till 6,000 kronor och för bostadslägenhet till 3,000
kronor. Det särskilda utskott, som behandlade den kungliga proposi¬
tionen, föreslog i sitt betänkande Riksdagen att åsätta jordbrukslägenhet
ett högsta värde af 4,500 kronor och för bostadslägenhet 3,000 kronor.
Kamrarna stannade i olika beslut, i det Första kammaren biföll utskottets
hemställan, under det att Andra kammaren biföll Kungl. Majds förslag
oförändrad! Genom sammanjämkning blcf sedan högsta värdet för jord¬
brukslägenhet fastställdt till 5,000 kronor. Genom enskilda motionärers
förslag fann sig emellertid redan 1906 års Riksdag föranlåten höja
maximivärdet å jordbrukslägenhet till 6,000 kronor och bostadslägen¬
het till 4,000 kronor. Vid 1909 års riksdag föreslogs flera förslag om
höjandet af värdet såväl å jordbruks- som bostadslägenhet. Angående
jordbrukslägenhet påyrkades höjning till 7,000 kronor af herrar Byström
6
Jordbruksutskottets Utlåtande Nr 9i.
Utskottets
yttrande.
och Sjöberg och till 8,000 kronor af herr Juhlin in. fl. Statsutskottet,
som behandlade motionerna, afstyrkte desamma, men i eu reservation,
afgifven af herr Nilson i Örebro, föreslogs höjning i värdet af jord-
brukslägenhet till 8,000 kronor. Vid behandling af ärendet i Riks¬
dagen bifölls utskottets hemställan, i Andra kammaren med 103 ja mot
93 nej, hvilka afgåfvos för reservationen. Som häraf synes, var det eu
stor minoritet i Andra kammaren som ansåg, att nuvarande maximivärdet
å jordbrukslägenhet, å hvilken egnahemslån skall kunna erhållas, borde
höjas, och denna uppfattning delas af ett stort antal medborgare landet rundt.
Vill man jämföra proportionerna emellan högsta värdet å jordbruks¬
lägenhet 6,000 kronor och bostadslägenhet 4,000 kronor, synes det oss
skäl föreligga att höja värdet å jordbrukslägenhet.
Skall ett eget hem å jordbrukslägenhet åstadkommas, bör ju möj¬
lighet finnas att skaffa sig så mycket jord, att en familj därå kan hafva
sin nödtorftiga bärgning, och därtill erfordras enligt vår uppfattning en
jordrymd af omkring 5 har. Med ett pris af 6- eller 800 kronor pr har
åtgå då respektive 3- eller 4,000 kronor. Skall egnahemsbrukaren så
bygga sig nödiga bostads- och ekonomihus, torde det i våra dyra tider
kosta honom 3- ä 4,000 kronor, därtill kommer anskaffning af behöfliga
husdjur, inventarier och utsäde samt familjens underhåll, intill dess
det egna hemmet härför gifver någon afkastning, allt visande svårig¬
heten i att med nu gällande bestämmelser kunna åstadkomma eget hem
på landet. Därtill kommer äfven ett annat skäl; förhållandet kan vara
så, att eu person lyckats förskaffa sig eu lägenhet, som i inköp kostar
mera än 6,000 kronor, han är kanhända icke alldeles obemedlad, men
saknar möjlighet att själf anskaffa tillräckligt kapital; då skall han till
följd af gällande bestämmelser vara förhindrad erhålla hjälp i form af
egnahemslån och kanske blifva urståndsatt att förskaffa sig det hem han
åstundan »
Det väckta förslaget om höjning af maximivärdet å jordbrukslägen¬
het till 8,000 kronor framställdes äfven vid förra årets riksdag, men af-
slogs, sedan statsutskottet afstyrkt detsamma hufvudsakligen af det skäl,
att, då kemmansdelar om 15 ä 20 tunnland åker och försedda med
nödiga åbyggnader flerstädes i landet ej betingade högre pris än det
högsta medgifna värdet, hvarför egnahemslån kunde erhållas, en höjning
af jordbrukslånens maximibelopp icke syntes vara af behofvet påkallad.
I åtskilliga delar af landet och särskilt i närheten af större sam¬
Jordbruksutskottets Utlåtande Nr 94.
1
hällen torde emellertid förhållandena vara sådana, att en själfständig
jordbrukslägenhet icke kan åstadkommas inom det för egnahemslåns
erhållande nu bestämda värdet å lägenheten. Detta talar för att uti
gällande bestämmelser rörande låns utbekommande från egnahemslåne-
fonden den ändring måtte vidtagas, att högsta värdet för jordbruks¬
lägenhet, som därvidlag skulle kunna ifrågakomma, måtte bestämmas
till 8,000 kronor. För en dylik höjning vill också utskottet uttala sig
under förutsättning, att ytterligare medel tillföras lånefonden. Beträffande
frågan om lånens storlek ställer utskottet sig däremot tveksamt. Herr
Linders förslag om höjande af maximilånebeloppet till sju åttondelar af
lägenhetens värde kan utskottet icke biträda, särskildt med hänsyn till
den ökade risk, som därigenom skulle uppstå för låneförmedlarne. Be¬
träffande herr Larssons i IClagstorp förslag vill utskottet utan att göra ett
bestämdt uttalande framhålla, att, då man ännu icke vunnit någon erfaren¬
het rörande återgäldandet af redan utlämnade lån, det vid en eventuell
höjning af maximivärdet å jordbrukslägenhet synes böra ifrågasättas,
huruvida 5,000 kronor dock ej fortfarande må blifva högsta medgifna
lånebeloppet.
Emellertid har, enligt hvad utskottet erfarit, chefen för jordbruks¬
departementet kallat sakkunnige till öfverläggning i egnahemsfrågan; och
hafva dessa uppställt de önskemål, till hvilka synts dem böra i första hand
tagas hänsyn i arbetet på egnahemsrörelsens ytterligare utveckling, Då
således egnahemsfrågan är föremål för Kungl. Maj:ts utredning, och
det är att förvänta, att jämväl förevarande fråga därvid kommer under
ompröfning, får utskottet hemställa,
l:o) att herr Linders ifrågavarande motion icke
må af Riksdagen bifallas; samt
2:o) att herr Larssons i Klagstorp motion icke
heller må vinna Riksdagens bifall.
Stockholm den 19 april 1910.
På jordbruksutskottets vägnar:
THEODOR ODELBERG.
8
Jordbruksutskottets Utlåtande Nr 94.
Reservation:
af herrar grefve B. G. Hamilton, G. A. E. Kronlund och P. N:son
Bosson, hvilka ansett, att utskottet, med anledning af herr Larssons i
Klagstorp ro. fl. motion, hort hemställa,
att Eiksdagen måtte besluta, att mom. 2 i gällande
allmänna villkor och bestämmelser för den af staten
utöfvade egnahemslånerörelsen måtte erhålla följande
förändrade lydelse:
Egnahemslån — — — — — — — värde.
Egnahemslån må ej utgå, där det beräknade vär¬
det öfverstiger för jordbrukslägenhet 8,000 kronor och
för bostadslägenhet 4,000 kronor.
af herrar G. Jansson och 8. Linders.
Det skulle här antecknas, att herrar E. A. Lindblad och I). Persson
icke deltagit i ärendets slutbehandling inom utskottet.
Stockholm, Nya Tryckeri-Aktiebolaget, 1910.