Jordbruksutskottets Utlåtande Nr 38.
1
Nr 38.
Ankom till Riksdagens kansli den 14 mars 1910, kl. 3.30 e. m.
Utlåtande, i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kungl.
May.t angående åtgärder i syfte att landets kalmarker
må göras fruktbärande.
(2. A.)
I en inom Andra kammaren väckt, till jordbruksutskottets för¬
beredande behandling öfverlämnad motion (nr 6) har herr J. Erlansson
hemställt, att Riksdagen ville i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla, att
Kungl. Maj:t måtte utreda och till Riksdagen inlämna förslag om, huru
våra kalmarker skola göras fruktbärande för vårt land.
Till stöd för sitt yrkande framhåller motionären till en början,
bland annat, hurusom i vårt land funnes en del kalmarker; att i dessa
områden läge en stor nationalförmögenhet; att emellertid, såsom kal¬
markerna hittills blifvit skötta, hvarken staten eller den enskilde ägaren
hade någon nytta af dem; att däremot, om å dessa marker på sin tid
planterats skog, vi däri nu haft en stor rikedom; att vi fått en lag, som
bjöde återplantering af skog, där den nedhögges och marken icke vore
tjänlig för odling, men hvilken icke ålade plantering å kalmarker, hvilka
i alltför stor utsträckning finge ligga ofruktbara år efter år; att dessa
marker vore vanprydande och inverkade skadligt på de klimatiska för¬
hållandena; samt att det icke längre borde få fortgå som det nu vore;
och fortsätter motionären härefter:
På sådan mark, som ej kunde förvandlas till åker, borde skog
planteras. Agaren af marken måste åläggas skyldighet att plantera.
Frö eller plantor borde staten tillhandahålla antingen fritt eller till
moderat pris, möjligen beroende på ägarens ekonomiska ståndpunkt.
Kunde och ville ej ägaren plantera, så borde han efter värdering afstå
sådana jordar till någon enskild eller till staten, som planterade skog
därpå. Vore icke läget sådant, att det passade för staten att köpa om¬
rådet, så borde staten draga försorg om att skog blefve planterad.
Bih. till Biksd. Prof. 1910. 8 Sami. 13 Käft. (Nr 38—39). 1
2
Jordbruksutskottets Utlåtande Nr 38.
Utskottet.
Statens kostnader härför inginge som inteckning i egendomen, men
borde summan jämte ränta betalas af ägaren under vissa år.
Detta vore nu endast ett litet uppslag. Frågan behöfde en utred¬
ning, och på grund af dess stora betydelse för vårt land dristade sig
motionären väcka förevarande motion.
Fråga om försättande af landets kalmarker i skogbärande skick
har förut vid upprepade tillfällen varit föremål för Riksdagens behand¬
ling. Visserligen har genom den af Riksdagen år 1903 antagna lagen
angående vård af enskildes skogar sådan utverkning blifvit förbjuden,
hvarigenom skogens återväxt uppenbarligen äfventyras, liksom ock af-
verkare, som efter afverkningen vanskött skogsmarken, ålagts vidtaga
åtgärder för återväxtens betryggande. Då ifrågavarande lag först trädde
i kraft med 1905 års ingång, äga dessa bestämmelser ej tillämpning på
redan då befintliga kalmarker, och, ehuruväl fråga om sättet för dessa
kalmarkers försättande i skogbärande skick på grund af motioner vid
1907 och 1908 års riksdagar varit föremål för behandling, har likväl
ej någon Riksdagens åtgärd i ämnet däraf föranledts. Med hänsyn
till dessa markers stora omfattning — enligt uppgift i 1896 års skogs-
vårdskommittés betänkande funnos ensamt i de södra delarna af landet
omkring eu half million hektar af ålder kal mark — vore det emellertid
otvifvelaktigt af synnerligen stor betydelse, att jämväl dessa områden
blefve försatta i skogbärande eller eljest fruktbart skick. Utskottet har
därför lifligt behjärtat syftet med nu förevarande motion.
I fråga om den utväg, som lämpligen bör väljas för det åsyftade
ändamålets vinnande, finner utskottet däremot hvad motionären i sådant
afseende förordat möta stora betänkligheter. Då nämligen erfaren¬
heten visat, att skogsplantering kräfver dryga kostnader, skulle ett
åläggande af den art, motionären föreslagit, för vederbörande mark¬
ägare, äfven om han ufgiftsfritt erhölle frö och plantor, kunna medföra
alltför betungande kostnader; och än vanskligare synes den af motio¬
nären under angifven förutsättning anvisade utvägen vara att för skogs¬
odlingens åvägabringande efter omständigheterna antingen tillgripa ex¬
propriation eller ock påkalla statens omedelbara ingripande för sjulfva
odlingsarbetets utförande samt därefter tvåugsinteckna statens häraf
uppkomna fordran hos markägaren.
Andra utvägar torde emellertid stå till buds. I första rummet
har utskottet därvid haft sin uppmärksamhet fästad på skogsvårds-
styrelserna. Såsom dessas främsta uppgift angifves i § 4 af förord¬
ningen den 24 juli 1903 angående skogsvårdsstyrelser att befrämja den
Jordbruksutskottets Utlåtande Nr 38. 3
enskilda skogshushållningen genom utbredande af kunskap i skogs¬
skötsel, beviljande af bidrag till och utförande af arbeten för skogs-
kultur, tillhandahållande af skogsfrö och plantor samt vidtagande i
öfrigt af åtgärder, ägnade att beforda en förbättrad skogshushållning.
Förverkligandet af ifrågavarande motions syfte synes sålunda till huf¬
vudsaklig del falla inom skogsvårdsstyrelsernas verksamhetsområde.
En öfverblick af dessa styrelsers verksamhet gifver ock vid handen,
att på många håll ett både energiskt och framgångsrikt arbete bedrifves
för kalmarkernas kultivering. Till belysande häraf meddelas nedanstå¬
ende, på skogsvårdsstyrelsernas berättelser grundade tabell, hvilken i
hektar angifver — väl ej fullt exakt, men dock snarare för liten än för
stor — arealen af kalmark, som genom styrelsernas försorg eller med¬
verkan skogsödla^ under åren 1906, 1907 och 1908, hjälpkultur däri
icke inberäknad, hvarvid emellertid bör anmärkas, att den år 1908 in¬
träffade minskningen i den under året odlade arealen uteslutande torde
få tillskrifvas svårigheten att under nämnda år erhålla fullgod! inhemskt
tallfrö.
|
|
1906
|
1907
|
1908
|
Stockholms
|
län ..................
|
.................................. 1,085
|
1,110
|
660
|
Uppsala
|
» .................
|
................................. 200
|
270
|
257
|
Södermanlands
|
- » ...................
|
................................ 151
|
58
|
56
|
Östergötlands
|
» ...................
|
................................... 556
|
905
|
1,004
|
Jönköpings
|
» ..................
|
.............................. 539
|
908
|
654
|
Kronobergs
|
» ..................
|
............................... 818
|
1,130
|
1,161
|
Kalmar läns norra ................
|
................................. 450
|
504
|
451
|
» » södra ...................
|
.................................... 132
|
201
|
120
|
Blekinge
|
län ...................
|
................................ 195
|
340
|
341
|
Kristianstads
|
|
................................... 700
|
762
|
560
|
Malmöhus
|
j> ...................
|
|
|
|
Hallands
|
» ...................
|
.................................. 1,105
|
1,346:
|
1,049
|
Göteborgs och
|
Bohus län ...
|
................................ 2,000
|
752
|
688
|
Alfsborgs
|
län ...................
|
................................. 1,524
|
2,261
|
2,175
|
Skaraborgs
|
» ...................
|
............................... 1,000
|
1,890
|
900
|
Värmlands
|
x> ...................
|
................................... 3,025
|
2,463
|
1,442
|
Örebro
|
» ....................
|
................................... 474
|
789
|
682
|
Västmanlands
|
3> ..................
|
.................................. 750
|
719
|
381
|
Kopparbergs
|
» ..................
|
.............................. 930
|
1,074
|
441
|
Gäfleborgs
|
» .................
|
................................. 627
|
— —
|
— —
|
Västernorrlands 3>
|
-- -
|
1,196
|
123
|
Jämt! ands
|
)) ..................
|
........................... 115
|
322
|
56
|
|
|
Summa hektar 16,376
|
19,000
|
13,201
|
4
Jordbruksutskottets Utlåtande Nr 38.
Med det arbete för upplysning om skogarnas vård och betydelse,
som för närvarande bedrifves såväl af skogsvårdsstyrelserna som ock af
hushållningssällskapen vid af dem anordnade undervisinugskurser, torde
med skäl kunna förväntas, att intresset för skogsodling skall allt mel¬
odi mer väckas till lif bland landets befolkning. Det torde ock med
säkerhet kunna antagas, att skogsvårdsstyrelserna i den mån deras
tillgångar medgifva skola ytterligare utvidga sina arbeten för kalmar¬
kernas skogsodling, liksom ock att markägarne ej skola befinnas ovil¬
liga att därvid biträda äfvensom att förbinda sig att under vissa år
skydda sådden eller planteringen.
Utöfver hvad skogsvårdsstyrelserna sålunda verka genom utbre¬
dande af kunskap i skogsskötsel, torde på upplysningens väg ännu
mycket kunna göras för att väcka och höja intresset för våra kalmarkers
kultivering. Så torde af den numera i stadgan för rikets folkskolor
intagna föreskriften om undervisning i skogsvård, hvilken säkerligen
varit till gagn, ytterligare resultat kunna väntas. Att döma af skogs-
vårdsstyrelsernas berättelser, synes nämligen berörda undervisning hafva
blifvit praktiskt omsatt, i det att på många håll folkskolornas ungdom
under lärarnes tillsyn och medverkan deltagit i skogsodlingsarbetet sär¬
skilt genom för detta ändamål anordnade planteringsdagar.
Staten själf såsom skogsägare kunde måhända i viss mån be¬
främja ifrågavarande sak, därest inköpen af skogsmark för kronans
räkning något mera inriktades på förvärf af för skogsbörd tjänliga kal¬
marker. Härvid måste dock beaktas, att staten redan äger rätt betyd¬
liga marker, där skogsåterväxt utan kulturåtgärder icke är möjlig, utan
att sådana åtgärder ännu i erforderlig utsträckning skett eller kunna
antagas blifva inom en nära liggande framtid vidtagna.
Hvad ofvan sagts angående åvägabringandet af skogsodling å
kalmarkerna är visserligen icke uttömmande. Likväl torde däraf framgå,
att redan nu en betydande verksamhet öfvas för kultiveringen af sådana
marker. Och då det kan förväntas, att nämnda verksamhet, särskild!
den, som af skogsvårdsstyrelserna och staten i förut antydda riktningar
bedrifves, kommer att efter hand ytterligare utvidgas, finner utskottet,
ehuru behjärtande motionens syfte, den föreslagna utredningen i
frågan kunna, i afvaktan på de vidare resultaten af skogsvårdsstyrel-
sernas och kronans skogsodlingsarbete, åtminstone tills vidare anstå.
Utskottet får alltså hemställa,
Jordbruksutskottets Utlåtande Nr 38.
5
att herr Erlanssons förevarande motion icke må
till någon Riksdagens vidare åtgärd föranleda.
Stockholm den 14 mars 1910.
På jordbruksutskottets vägnar:
THEODOR ODELBERG.
Reservation:
af herr jV. Persson, som ansett, att utskottet bort hemställa,
att Riksdagen, i anledning af herr Erlanssons
ifrågavarande motion, måtte i skrifvelse till Kungl.
Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t måtte låta verkställa
utredning i syfte, att kalmarkerna i landet må göras
skogbärande, samt därefter för Riksdagen framlägga
det förslag, hvartill utredningen kan föranleda.
Det skulle här antecknas, att lierr E. A. Lindblad icke deltagit i
ärendets behandling inom utskottet.