JBankoutslcottets Utlåtande Nr 20.
1
Nr 20.
Ankom till Riksdagens kansli den 29 april 1910 kl. 2 e. m.
Utlåtande, angående regleringen af utgifterna under riksstatens
tionde hufvudtitel, innefattande anslagen till pen-sions-
och indragning sstaterna.
Ordinarie anslag.
I. Pensions,staten.
l:o) Uti den till Riksdagen den 15 januari innevarande år aflåtna An8- töjning
proposition angående statsverkets tillstånd och behof har Kungl. Maj:t
i första punkten under tionde hufvudtiteln föreslagit Riksdagen att höja signering af
det under riksstatens tionde hufvudtitel å ordinarie stat uppförda anslaget barn* efter
för bidrag till pensionering af änkor och barn efter befäl och under- befäl och
befäl med vederlikar vid armén, nu 118,828 kronor, med 504 kronor vf/lrmén!
till 119,332 kronor. j-j
Enligt ett vid statsverkspropositionen fogadt utdrag af protokollet
öfver landtförsvarsärenden den 23 december 1909 har statsrådet och
chefen för landtförsvarsdepartementet i detta ämne anfört följande:
»Sedan 1909 års Riksdag, med bifall till Eders Kungl. Majts
därom gjorda framställning, å extra stat för år 1910 anvisat ett för¬
slagsanslag å 2,350,000 kronor dels till upprätthållande af arméns pen¬
sionskassas egen pensionering och dels till fyllnadspensioner i enlighet
Angifver punkt i statsverkspropositionen.
Bill. till Riksd. Prof. 1910. 6 Sami. 1 Afä. 18 Häft. (Nr 20.)
1
2
BanTcoutslcoUets Utlåtande Nr 20.
med de af Riksdagen godkända grunder för sådana pensioners utgående,
liar direktionen öfver nämnda kassa uti skrifvelse den 3 november 1909
anhållit, det Eders Ivungl. Maj:t täcktes föreslå näst sammanträdande
Riksdag att jämväl för år 19il för ofvanberörda ändamål bevilja ett
förslagsanslag å enahanda belopp.
I sammanhang härmed har direktionen gjort underdånig framställ¬
ning om höjning af det å ordinarie stat under tionde hufvudtiteln an¬
visade bidraget till pensionering af änkor och barn efter befäl och under¬
befäl med vederlikar vid armén. Jämlikt Riksdagens skrifvelse den 13
juni 1883 skulle detta statsbidrag utgå med 1 fh procent årligen på
summan af de löner och beklädnadsbidrag, hvilka enligt gällande stater
kunde läggas till grund för bestämmandet af fyllnadspension och måste
alltså röna inverkan af hvarje förändring i lönestaterna. Sammanlagda
beloppet af berörda löner och bidrag uppginge enligt 1910 års stater
för arméns befäl och underbefäl med vederlikar samt för de från armén
till kustartilleriet öfverflyttade, vid delaktighet i arméns änke- och
pupillkassa fortfarande bibehållna löntagare till 7,955,475 kronor, hvarå
1 Va procent utgjorde i helt krontal 119,332 kronor, och ville direk¬
tionen föreslå, att anslaget i 1911 års riksstat uppföres med detta belopp.
Ifrågavarande anslag hade i riksstaten för år 1910 uppförts med
118,828 kronor, beräknadt på grund af de då kända, i 1909 års stater
upptagna löner. Enär emellertid åtskilliga nya beställningar tillkommit
för år 1910, borde anslaget, såsom nyss angifvits, rätteligen hafva
bestämts till 119,332 kronor. Direktionen anhölle därför, att, i likhet
med hvad förut ägt rum, framställning måtte hos Riksdagen göras om
beviljande på extra stat för år 1911 af ett särskildt anslag å 504
kronor, motsvarande skillnaden mellan sistnämnda två belopp, till för¬
stärkande af det för år 1910 utgående statsbidraget till pensionering af
änkor och barn efter befäl och underbefäl med vederlikar vid armén.
Uti häröfver den 30 november 1909 afgifvet utlåtande har armé¬
förvaltningens civila departement förklarat sig icke hafva något att an¬
märka mot de af direktionen föreslagna beräkningarna rörande nu an¬
mälda anslagsbehof.))
Då utskottet ej haft något att erinra mot Ivungl. Maj:ts förevarande
framställning, får utskottet hemställa,
att Riksdagen må höja det under riksstatens tionde
hufvudtitel å ordinarie stat uppförda anslaget för bidrag
till pensionering af änkor och barn efter befäl och
underbefäl med vederlikar vid armén, nu 118,828
kronor, med 504 kronor till 119,332 kronor.
JBanJcoutskottets Utlåtande Nr 20.
3
2:c>) Uti en den 4 april innevarande år till Riksdagen aflåten pro- Ang. ökad
position (nr 131) har Kungl. Maj:t föreslagit Riksdagen att, utan hinder kpI;gå‘°kiTäf.
af gällande pensioneringsgrunder för arméns befäl och underbefäl med rien d. t. j.
vederlikar den 22 juni 1877, Petrelh-
dels medgifva, att pensionen för krigsarkivarie!! Petrelli må, efter
af honom i öfrigt fullgjorda pensionsvillkor, utgå med 4,600 kronor
årligen,
dels ock godkänna en föreskrift af innehåll, att efter nyss nämnda
belopp skall från och med den 1 januari 1910 beräknas den afgift till
pensionskassan, som Petrelli har att erlägga på sätt berörda pensione¬
ringsgrunder i öfrigt stadga.
Till det i ärendet åberopade statsrådsprotokollet öfver landtförsvars-
ärenden har departementschefen rörande denna fråga anfört följande:
»Jämlikt punkt 1 i de af Kungl. Maj:t med Riksdagen den 22
juni 1877 fastställda pensioneringsgrunder för armén skall för inne¬
hafvare af lön till belopp, öfverstigande 1,000 men ej uppgående till
6,000 kronor, utgå pension jämte fyllnadspension med 80 procent af
lönen.
Den 9 juni 1905 fastställde Kungl. Maj:t en af Riksdagen godkänd
stat för generalstaben att tills vidare lända till efterrättelse; och denna
stat upptog för krigsarkivarien en årlig lön af 4,000 kronor jämte ett
ålderstillägg efter femte och ett efter tionde tjänståret, hvartdera ålders-
tillägget å 500 kronor.
Då krigsarkivarien äger vid uppnådda 65 års ålder åtnjuta pension
enligt ofvan nämnda pensioneringsgrunder, var han alltså, så länge be¬
rörda stat gällde, berättigad till pension och fyllnadspension till belopp
af lägst 3,200 och högst 4,000 kronor, däraf 750 kronor i fjärde klas¬
sen af arméns pensionskassa.
1909 års Riksdag godkände emellertid en ny aflönmgsstat för
generalstaben; och genom denna lönestat, som af Kungl. Maj:t fastställts
till efterrättelse från och med år 1910, hafva löneförmånerna i sin
helhet för krigsarkivarien ökats, därigenom att honom tillerkänts tjänst-
göringspenningar och ortstillägg; men själfva lönen har sänkts till
3,600 kronor med samma rätt till ålderstillägg, som förut var gällande.
Ehuru denna sänkning af krigsarkivariens lön naturligtvis äfven måste för¬
orsaka minskning i pensionen för honom, så att denna komme att utgöra
lägst 2,880 och högst 3,680 kronor, förklarade Riksdagen i skrifvelse
till Kungl. Maj:t den 22 maj 1909, att Riksdagen icke velat låta denna
synpunkt vara afgörande vid löneförmånernas fastställande utan fast¬
mera hölle före, att utväg framdeles kunde beredas för pensionens be-
4
BanJcoutskottets Utlåtande Nr 20.
stämmande till lämpligt belopp, helst i likhet med det, som bestämts
för andra gradens tjänstemän i arméförvaltningen.
Dessa, livilka hafva samma löneförmåner som 1909 års Riksdag
bestämt för krigsarkivarien, äro jämlikt den civila pensionslagens stad-
ganden berättigade till pension, motsvarande lönens fulla belopp, således
lägst 3,600 och högst 4,600 kronor.
Med anledning af Riksdagens nyss nämnda skrifvelse har chefen
för generalstaben nu föreslagit, att pensionen för krigsarkivarien måtte
bibehållas till samma belopp som hittills, högst 4,000 kronor, och att
proposition måtte till Riksdagen aflåtas om beviljande af en tilläggs¬
pension af 600 kronor årligen.
Sedan detta förslag remitterats till direktionen öfver arméns pensions¬
kassa, har direktionen i underdånig skrifvelse den 24 november 1909
först och främst anmält, att den nuvarande krigsarkivarien, D. T. J.
Petrelli, som är född 1853 och år 1898 utnämnts till sin nu innehaf¬
vande tjänst, inom föreskrifven tid tillkännagifvit sig vilja ingå på
den af 1909 års Riksdag fastställda nya lönestaten. Direktionen har
vidare förklarat sig icke kunna godkänna chefens för generalstaben
förslag, bland annat af den anledning att däraf icke framginge, huru¬
vida för tilläggspensionen skall erläggas afgift, eller efter hvilken grund
denna afgift eventuellt skulle beräknas. Direktionen har hemställt om
proposition till Riksdagen af innehåll att, utan hinder däraf att gällande
pensioneringsgrunder stadga, att pension och fyllnadspension för krigs¬
arkivarien skola utgå med allenast 80 procent af innehafvande lön,
pensionen till krigsarkivarien Petrelli måtte, efter i öfrigt fullgjorda
pensionsvillkor, utgå med 4,600 kronor samt från och med år 1910 afgift
till pensionskassan, beräknad å detta pensionsbelopp, erläggas på sätt
samma pensioneringsgrunder i öfrigt stadgade.
Häraf blefve då eu följd, att krigsarkivarien Petrellis hela fyllnads¬
pension (4,600—750 = 3,850 kronor) komme att utgå från de till
fyllnadspensioner för armén anvisade medel.
Direktionen har emellertid vidare anfört, att Riksdagens mening
icke torde hafva varit, att endast nuvarande innehafvaren af krigs¬
år kivarietjänsten skulle intaga denna undantagsställning i pensionerings-
hänseende. För den händelse Kungl. Maj:t funne godt att redan nu
ordna denna pensionsangelägenhet äfven för tjänstens framtida inne¬
hafvare, tilläte sig direktionen uttala, att sådant kunde äga rum genom
att med retroaktiv verkan i punkt 1 i merbemälda pensioneringsgrunder
framför där förekommande anmärkningar — hvilka numera för blifvande
befattningsinnehafvare saknade aktuell betydelse och alltså saklöst kunde
Bankoutskottets Utlåtande Nr 20.
5
utgå — införa följande tillägg: »Krigsarkivarie erhåller fulla lönen i pen¬
sion och fyllnadspension».
Äfven statskontoret har afgifvit utlåtande i ärendet. Då det icke
kunde anses annat än billigt, att krigsarkivarien blefve delaktig af lik¬
nande pensionsförmåner som tjänstemännen af andra graden i armé¬
förvaltningen, har statskontoret, som ansåge det uppenbart, att pensions¬
frågan nu borde ordnas icke blott för nuvarande krigsarkivarien utan
äfven för blifvande innehafvare af tjänsten, framhållit, att syftet med
förevarande framställning skulle på enklaste sätt hafva uppnåtts genom
ett beslut därom, att delaktigheten i arméns pensionskassa skulle för
krigsarkivarietjänsten upphöra, hvaraf skulle hafva följt, att krigsarki¬
varien blifvit underkastad den civila pensionslagens bestämmelser med
åtnjutande af samma pensionsunderlag, som en tjänsteman af andra
graden i arméförvaltningen. För vidtagande af sådan åtgärd syntes
emellertid erfordras ytterligare utredning, hvilken tillika syntes böra
omfatta frågan, huruvida icke jämväl för öfriga befattningar af civil
natur å generalstabens stat liksom möjligen äfven å andra militära
stater delaktigheten i militär pensionskassa borde samtidigt upphöra.
Därest sådan utredning icke ansåges böra afvaktas, utan frågan nu
komme att underställas Riksdagens pröfning, funne sig statskontoret
böra hemställa om proposition till Riksdagen att godkänna ett tillägg
till 1877 års pensioneringsgrunder af innehåll, att krigsarkivarien skulle
i pension och fyllnadspension erhålla lönens hela belopp, äfvensom med¬
gifva, att hvad sålunda stadgats skulle äga tillämpning från och med
ingången af år 1910.
Föredraganden i statskontoret har emellertid varit af annan mening
än öfriga ledamöter, som i ärendet deltagit. Han har till protokollet
anfört följande:
’Då jag icke är fullt öfvertygad om lämpligheten häraf, att vissa
tjänster å de militära staterna utbrytas från delaktighet i de militära
pensionskassorna och i stället underkastas bestämmelserna i den civila
pensionslagen, är jag icke nu beredd att förorda en sådan åtgärd.
Statskontoret har vid flera tillfällen framhållit önskvärdheten af en
revision af gällande pensioneringsgrunder för befäl och underbefäl med
vederlikar vid såväl armén som marinen och äfven från annat håll lärer
fråga väckts om förändrad anordning af det militära pensionsväsendet.
Vid den utredning, som på grund häraf med all sannolikhet kan väntas
inom kort bringas å bane, torde jämväl berörda utbrytningsfråga blifva
föremål för behandling. Vid sådant förhållande och för att icke i någon
Departements¬
chefen,
6 Bankoutskottets Utlåtande Nr 20.
mån lägga hinder i vägen för en ändring i ena eller andra riktningen,
synes försiktigheten bjuda att nu icke fastslå någon undantagsbestäm¬
melse i fråga om krigsarkivariens pensionsrätt. Med hänsyn till nu¬
varande krigsarkivariens ålder torde ett uppskof med frågans afgörande
icke böra inäta betänkligheter, helst han på grund af Riksdagens ut¬
talande i ämnet synes kunna med visshet påräkna att förr eller senare
få pensionsfrågan nöjaktigt ordnad.
Därest emellertid med hänsyn till den försämrade ställning i pen-
sionsafseende, hvari nuvarande innehafvaren af krigsarkivarietjänsten
försättes i tillämpning från och med år 1910 af den nya staten för
generalstaben, någon åtgärd i allt fall anses böra vidtagas, synes denna
höra inskränka sig till äskande af Riksdagens medgifvande därtill, att
krigsarkivarien D. T. J. Petrelli må, under förutsättning att han vid
afgång från tjänsten icke är berättigad till högre pension än 4,000
kronor, å allmänna indragningsstaten under sin återstående lifstid upp¬
bära en tilläggspension af 600 kronor årligen, att utgå från och med
månaden näst efter den, hvarunder han från tjänsten afgår.’
På sätt direktionen öfver arméns pensionskassa och statskontoret
anfört torde nog Riksdagens mening hafva varit, att pensionen borde
höjas icke blott för nuvarande krigsarkivarien utan äfven för blifvande
innehafvare af detta ämbete. Att göra detta genom att utbryta krigs¬
arkivarietjänsten från delaktighet ur arméns pensionskassa måste jag
dock afstyrka redan på de af statskontoret anförda grunder. Det
återstår då endast den utvägen att införa ett tillägg till 1877 års
pensioneringsgrunder. Men härvid är att märka, att det i pensione-
ringsgrunderna föreslagits åtskilliga andra ändringar, som för när¬
varande äro föremål för den parlamentariska försvarskommitténs be¬
handling, och att det äfven ifrågasatts såväl en förändrad anordning
af det militära pensionsväsendet som ock en fullständig revision af
1877 års pensioneringsgrunder. Under sådana förhållanden synes det
mig icke lämpligt att nu införa någon ny tilläggsbestämmelse i dessa
grunder.
Däremot torde det icke möta några betänkligheter att ordna pen¬
sionsfrågan för den nuvarande krigsarkivarien personligen. Efter hvad
Riksdagen uttalat i sin skrifvelse den 22 maj 1909 torde han till och
med kunna hysa en viss förhoppning härom. Det gäller då att afgöra,
hvithet af de två sätt som föreslagits, är att föredraga: antingen att
krigsarkivarien Petrelli bibehålies vid förutvarande pension af 4,000
kronor och dessutom tillerkännes en fyllnadspension af 600 kronor å
allmänna indragningsstaten eller att, på sätt direktionen öfver arméns
BanJcoutsJcottets Utlåtande Nr 20.
7
pensionskassa anfört, Riksdagen medgifver, att pensionen till krigsarki-
varien Petrelli må efter i öfrigt fullgjorda villkor utgå med 4,600 kronor.
I hvilket fall som helst blir det statsverket, som får vidkännas pen¬
sionsökningen, men det sist nämnda sättet erbjuder den fördelen, att
pensionsafgiften till kassan kan samtidigt regleras såsom en enkel
konsekvens.»
Med tillstyrkande af bifall till Kungl. Maj:ts förevarande proposition
hemställer utskottet,
att Riksdagen må, utan hinder af gällande pensione-
ringsgrunder för arméns befäl och underbefäl med
vederlikar den 22 juni 1877,
dels medgifva, att pensionen för krigsarkivarien
Daniel Teodor Johannes Petrelli må, efter af honom
i öfrigt fullgjorda pensionsvillkor, utgå med 4,600
kronor årligen,
dels ock godkänna eu föreskrift af innehåll, att
efter nyss nämnda belopp skall från och med den 1
januari 1910 beräknas den afgift till pensionskassan,
som Petrelli har att erlägga på sätt berörda pensione-
ringsgrunder i öfrigt stadga.
3:o) Uti en inom Första kammaren väckt motion (nr 6) har herr
C. G. Hult föreslagit Riksdagen att i skrifvelse till Kungl. Maj:t hem¬
ställa, att Kungl. Maj:t täcktes låta utreda, på hvad sätt och under
hvilka villkor ännu anställde indelta vice korpraler och indelta examine¬
rade menige, hvilka efter antagandet af 1901 års härordning tjänstgjort
i egenskap af underbefäl och instruktörer vid skolor och öfningar, må
kunna komma i åtnjutande af korpralspension, samt för Riksdagen fram¬
lägga det förslag, hvartill denna utredning kan föranleda.
Beträffande de för framställningen anförda skäl tillåter sig utskottet
att hänvisa till motionen.
Såsom äfven af motionären framhålles, hafva åtskilliga förbättringar
i det indelta manskapets ställning genomförts efter införande af 1901
års härordning. Senast har sålunda 1909 års Riksdag i detta afseende
samtidigt nedsatt tjänsteåldern för erhållande af rätt till afsked på ex¬
pektans och höjt beloppen för understöd från Vadstena krigsmanshus-
kassa.
Den föreliggande motionen afser nu att ytterligare bereda vissa in¬
delta vice korporaler och examinerade menige förmånen af korprals-
Angående en
inom Första
kammaren
väckt motion.
Utskottets
yttrande.
8
BarikoutsTcottets Utlåtande Nr 20.
Angående
underhåll från
Vadstena
krigsmanshus-
kassa åt f.
soldaten K. J.
Nordgren.
pension. En sådan åtgärd erbjuder emellertid mycket betydande svå¬
righeter, hufvudsakligen på den grund, att det numera torde vara ytterst
vanskligt att afgöra, hvilka som rätteligen borde anses behöriga till pen¬
sionering såsom korpraler. Först och främst är det ovisst, om alla de,
som genom den nya härordningen utestängts från befordran till korprals-
graden, under andra förhållanden också verkligen skulle hafva vunnit
sådan befordran. Vidare torde de, som skulle eventuellt komma i fråga till
den föreslagna förmånen, icke alla hafva tagits i anspråk i lika hög grad
för tjänstgöring såsom underbefäl och instruktörer, hvadan de ej heller
alla borde äga lika rätt till den höjda pensionen. Men att numera fullt
rättvist afgöra, i hvad män den föregående tjänstgöringen borde be¬
rättiga till korpralspension synes knappast möjligt.
"Utskottet hämtar stöd för sin uppfattning i detta ämne äfven af hvad
som vid framläggande för 1909 års Riksdag afkungl. proposition angå¬
ende förhöjning i de från Vadstena krigsmanshuskassa till afskedadt
manskap utgående underhållsbelopp m. in. af föredragande departements¬
chefen anförts beträffande ett i sammanhang därmed väckt förslag om
förhöjning af korpralspensionernas belopp. Af det vid berörda pro¬
position fogade statsrådsprotokoll inhämtas nämligen, dels att chefen
för andra arméfördelningen i sistnämnda afseende uttalat den åsikt, att,
om någon ytterligare förmån skulle anses böra beredas korpraler och
vice korpraler utöfver särskild godtgörelse under den ökade tjänstgö¬
ringen, en sådan förmån borde, enär alla icke toges i anspråk i lika
mån, utgå genom högre aflöning för verkligt utförd tjänstgöring och ej
genom en svårberäknelig underhållsförhöjning, att utgå efter erhållet
afsked, dels ock att departementschefen med instämmande i denna åsikt
tillika framhållit, bland annat, att det »underhåll», som utginge från
krigsmanshuskassan, mera vore att anse såsom ett understöd än som eu
pension, och att man därför vid underhållsbeloppets bestämmande mera
borde fästa sig vid behofvet än vid omfattningen af tjänstgöringen.
På grund af hvad här ofvan af utskottet anförts, finner sig utskot¬
tet böra afstyrka det nu ifrågavarande förslaget och hemställer för¬
denskull,
att herr Hults förevarande motion icke må till
någon Riksdagens åtgärd föranleda.
4:o) Uti en till Riksdagen den 4 februari innevarande år afbiten
proposition (nr 88) har Kungl. Maj it under åberopande af propositionen
bilagdt utdrag af statsrådsprotokollet öfver landtförsvarsärenden för
samma dag föreslagit Riksdagen medgifva, att förre soldaten vid Hal¬
lands regemente Karl Johan Nordgren tillerkännes
BanTcoutsTcottets Utlåtande Nr 20.
9
dels underhåll i fjärde Mässen af Vadstena krigsmanshuskassa med
24 kronor årligen från och med den 1 december 1909 att utgå af
samma krigsmanshuskassas medel, med rätt till uppflyttning i högre
underhållsklass enligt härför gällande föreskrifter,
dels ock en ökning i förenämnda underhåll med 25 kronor årligen
från och med ingången af år 1910 att utgå af det från och med sist¬
nämnda år å riksstatens tionde hufvudtitel uppförda ordinarie anslag
till förhöjning i gratialen åt afskedadt manskap.
Åberopade statsrådsprotokollet innehåller härom följande yttrande
af departementschefen:
»Enligt de för underhåll från Vadstena krigsmanshuskassa intill
år 1905 gällande bestämmelser var indelt manskap, utom vid inträffad
skada under tjänstgöring, berättigadt till underhåll i fjärde klassen i
krigsmanshuskassan efter fulla 25 tjänsteår. Nämnda pension fick dock
ej tillträdas, förrän i allmänhet den afskedade uppnått 50 lefnadsår samt
30 år förflutit från hans inträde i tjänst. Intill dess ifrågavarande vill¬
kor uppfyllts, hade den afskedade endast eu expektansrätt till pension.
Uti en till Eders Kungl. Maj:t ställd, till arméförvaltningens civila
departement insänd skrifvelse anhöll chefen för Hallands regemente, att
förre soldaten vid regementet Karl Johan Nordgren måtte tilldelas un¬
derhåll från krigsmanshuskassan, ehuru han icke innehade den för er¬
hållande af dylikt understöd erforderliga tjänstetiden.
Nordgren, som är född den 21 januari 1855 och antogs i krigs¬
tjänst den 7 november 1878, erhöll nämligen den 27 juli 1903 interims-
afsked efter utmärkt väl vitsordad tjänstgöring under allenast 24 år 8
månader och 20 dagar. Enligt Nordgrens uppgift, mot hvars sannolik¬
het regementschefen intet hade att erinra, skulle Nordgren hafva upp¬
dragit åt en kamrat, hvilken tjänstgjorde såsom korpralskapsbefälhaf-
vare, att hos regementschefen göra ansökan om befrielse från deltagande
i regementsmötet år 1903 samt därefter om afsked med rättighet att
på expektans kvarstå, till dess Nordgren uppfyllt villkoren för under¬
hålls erhållande. Genom misstag från denne kamrats sida hade emel¬
lertid afskedsansökan ingifvits i förtid och utan angifvande åt Nordgrens
önskan att kvarstå i tjänsten, till dess han fullgjort 25 tjänsteår.
Med hänsyn till den skäligen obetydliga tid, 3 månader 10 dagar,
Nordgren behöft kvarstå i tjänst för att komma i åtnjutande af un¬
derhåll, samt till öfriga omständigheter i ärendet, hemställde arméför¬
valtningens civila departement i skrifvelse den 23 mars 1909, att Nord¬
gren måtte förklaras berättigad till underhåll i fjärde klassen af Vad¬
stena krigsmanshuskassa.
Bih. till Riksd. Prot. 1910. (i Sami. 1 Afd. 18 Höft.
2
10
Banhoutshottets Utlåtande Nr 20.
Ang. höjning
af anslaget
för bidrag till
flottans pen¬
sionskassas
gratialfond.
[2.]
Jag ansåg emellertid, att frågan härom borde underställas Riksdagens
pröfning och tillstyrkte därför vid ärendets föredragning den 30 april
1909, att Eders Kungl. Magt måtte tillerkänna Nordgren allenast en
gratifikation från invalidhusfonden af 24 kronor, motsvarande underhåll
i fjärde klassen af ifrågakomna krigsmanshuskassa för tiden från och
med den 1 december 1908 till den 1 december 1909.
Sedan ärendet ånyo remitterats till arméförvaltningens civila de¬
partement, har departementet i skrifvelse den 9 november 1909 hem¬
ställt, att Eders Kungl. Maj:t måtte i nådig proposition till Riksdagen
utverka, att Nordgren tillerkänn es underhåll från Vadstena krigsmans¬
huskassa i enlighet med de grunder, som stadgats uti nådiga kungörelsen
angående ändrade bestämmelser i fråga om underhåll från Vadstena
krigsmanshuskassa den 6 augusti 1909.»
På grund af hvad sålunda förekommit och då departementschefen
i likhet med arméförvaltningens civila departement ansåge, att Nord¬
gren, som nu vore öfver 55 är gammal, borde förklaras berättigad till
underhåll från krigsmanshuskassan, hemställde departementschefen om
framläggande för Riksdagen af ofvan omförmälda förslag.
Utskottet,
hemställer,
som ej haft något att erinra mot ifrågavarande förslag,
att Kungl. Maj:ts förevarande proposition må af
Riksdagen bifallas.
5:o) Uti punkt 2 under tionde hufvudtiteln har Kungl. Maj:t före¬
slagit Riksdagen att höja det under riksstatens tionde hufvudtitel å
ordinarie stat uppförda anslaget för bidrag till flottans pensionskassas
gratialfond, nu 18,350 kronor med 6,200 kronor till 24,550 kronor.
Statsrådsprotokollet öfver sj oföre varsärenden den 31 december 1909
innehåller angående detta ämne följande anförande af departementschefen.
»Till 1908 års riksdag gjorde Eders Kungl. Maj:t framställning-
om att Riksdagen måtte bevilja flottans pensionskassa bidrag af stats¬
medel, motsvarande en och en half procent årligen på summan af de
aflöningsförmåner, hvilka enligt gällande stadganden kunde läggas till
grund vid bestämmande af fyllnadspension för befäl och underbefäl med
vederlikar vid flottan, samt för sådant ändamål å riksstatens tionde
hufvudtitel för år 1909 uppföra under benämning 'bidrag till flottans
pensionskassas gratialfond’ ett ordinarie anslag af 35,000 kronor.
Riksdagen, som ansåg med billighet öfverensstämmande, att flot¬
tans pensionskassas gratialfond i likhet med arméns änke- och pupill¬
kassa finge af statsverket erhålla ett bidrag, beräknadt efter 1 Va pro-
Bankoutskottets Utlåtande Nr SO.
11
cent af summan af ofvanberörda aflöningsförmåner, eller i rundt tal
35,000 kronor, fann emellertid det nya statsanslaget böra för det då¬
varande begränsas till det belopp, som erfordrades för att gratialkassan,
inberäknadt ett redan då till gratialfonden utgående årligt anslag af stats¬
verket å 16,650 kronor, finge åtnjuta ett statsbidrag af sammanlagdt
35,000 kronor, eller till 18,350 kronor.
I anslutning härtill uppförde Riksdagen under benämning »bidrag
till flottans pensionskassas gratialfond» å riksstatens tionde hufvudtitel
för år 1909 ett ordinarie anslag af 18,350 kronor.
Nu har direktionen öfver flottans pensionskassa i underdånig skrif¬
velse den 17 december 1909 med öfverlämnande af uppgift å beloppet
al de aflöningsförmåner för år 1910, som enligt gällande stadgande!!
kunna läggas till grund vid bestämmande af fyllnadspension för befäl
och underbefäl med vederlikar vid pensionering genom flottans pensions¬
kassa, anhållit, att till nästkommande års riksdag: måtte aröras fram-
ställning om att flottans pensionskassas gratialfond finge år 1911 komma
i åtnjutande af det under benämning 'Bidrag till flottans pensionskassas
gratialfond’ i riksstaten uppförda anslag, beräknadt efter 1 Vs procent
på de aflöningsförmåner, som enligt gällande stadganden kunna läggas
till grund för beräknande af fyllnadspensioner, utgörande beloppet
41,067 kronor 39 öre.
Uti häröfver den 28 december 1909 afgifvet utlåtande har marin¬
förvaltningen icke haft annat att erinra än att ofvanberörda uppgift
bort i vissa fall upptaga ett något förhöjdt belopp, beroende på ändrade
stater och utgående ålder stillägg; och skulle med iakttagande af de
af marinförvaltningen på grund häraf gjorda rättelser beloppet komma
att i stället för 41,067 kronor 39 öre utgöra 41,211 kronor 39 öre.
Tillika har marinförvaltningen hemställt, att ett belopp motsvarande
skillnaden mellan det i 1910 års riksstat för ifrågavarande ändamål upp¬
löja ordinarie anslagets belopp och det belopp, som kunde komma att
å ordinarie stat för år 1911 för ändamålet äskas, måtte å extra stat
för sistnämnda år begäras till förstärkande af berörda i 1910 års riks¬
stat uppförda anslag.
I riksstaten för år 1910 är såsom ersättning för mistade inkomster för
flottans pensionskassas gratialfond uppfördt ett belopp af kronor 16,650: —
hvarjämte under benämning bidrag till flottans pen¬
sionskassas gratialfond uppförts ett belopp af ...... » 18,350: —
Summa kronor 35,000: —
Emellertid borde, enligt ofvanberörda af direktionen öfver flottans
pensionskassa lämnade uppgift med de af marinförvaltningen däri gjorda
12
JBanJcoutsJcottets Utlåtande Nr 20.
Angående
pension till
f. båtsmannen
B. J. Forsberg
Borg.
ändringar dessa anslag på grund af den förändring i lönestaterna, som
under de senare åren ägt rum, rätteligen hafva bestämts till 41,211
kronor 39 öre och i följd häraf ofvan nämnda belopp 18,350 kronor
upptagits till 24,561 kronor 39 öre.
På grund af hvad sålunda blifvit anfördt och upplyst finner jag
framställning böra hos Riksdagen göras dels om att det under benäm¬
ning 'Bidrag till flottans pensionskassas gratialfond’ uppförda ordinarie
anslag af 18,350 kronor må för år 1911 höjas med i rundt tal 6,200
kronor dels ock om beviljande på extra stat för år 1911 af enahanda
belopp till förstärkande af det för år 1910 utgående statsbidraget till
flottans pensionskassas gratialfond.»
Utskottet, som ej funnit något att erinra vid ifrågavarande förslag,
hemställer fördenskull,
att Riksdagen må höja det under riksstatens tion¬
de hufvudtitel å ordinarie stat uppförda anslaget för
bidrag till flottans pensionskassas gratialfond, nu
18,350 kronor, med 6,200 kronor till 24,550 kronor.
6:o) Uti en till Riksdagen den 4 februari innevarande år aflåten
proposition (nr 59) har Kung!. Magt föreslagit Riksdagen medgifva, att
förre båtsmannen vid Norrlands 2:a kompani nr 85 Erik Johan Fors¬
berg Borg måtte få tilldelas pension, såsom hade han tjänat uti tjugu
år från tjugu års ålder räknadt.
Enligt ett vid propositionen fogadt utdrag af statsrådsprotokollet
öfver sjöförsvarsärenden samma dag har departementschefen rörande
denna framställning anfört följande:
»Direktionen öfver flottans pensionskassa har i underdånig skrifvelse
den 21 januari 1910 gjort en framställning af följande innehåll:
'Medelst skrifvelse den 29 oktober 1909 har chefen för Stockholms
stations båtsmanskompanier till erhållande af pension anmält f. d. båts¬
mannen vid Norrlands 2:a kompani n:o 85 Erik Johan Forsberg Borg.
Af handlingarna i ärendet inhämtas, att Borg är född den 22 juli
1852 samt afskedats vid generalmönstring den 7 maj 1892 efter en
tjänstetid af 20 år, däraf 19 år 9 månader och 15 dagar från 20 års
ålder, och med vitsord att under tjänstetiden hafva sig utmärkt redligt
och väl skickat. ,
Då Borg icke tjänat uti 20 år från 20 års ålder, kan direktionen
reglementsenligt icke tilldela Borg någon pension.
Bankoutskottets Utlåtande Nr 20.
13
Enär likväl Borg tjänat uti fulla 20 år, fastän af denna tjänstetid
2 månader 15 dagar intjänts före 20 års ålder, får direktionen, med
hänsyn till den korta tjänstetid, som sålunda ligger före 20 års lefnads-
ålder, och då Borgs begäran om afsked vid den tid den ingafs säker¬
ligen berodde på att han ej var bekant med att endast tjänsteåldern
efter 20 års ålder var grundläggande för pension, i underdånighet hem¬
ställa, att Borg må få tilldelas pension, såsom hade han tjänat uti 20
år från 20 års ålder räknadt.’
Enligt § 85 af Kungl. Maj:ts förnyade nådiga förordning och regle¬
mente angående styrelsen och förvaltningen af amiralitetskrigsmanskassan
den 26 oktober 1838 erfordras, för att båtsman må kunna tilldelas pen¬
sion i femte eller lägsta klassen, att han uppnått 55 lefnadsår och
innehar 20 tjänsteår från 20 års ålder.
Vid 1859—1860 års riksmöte framlade Kungl. Maj:t förslag om för¬
bättrade pensioner för flottans gemenskap, hvarvid förutsattes, att de
i nyssnämnda reglemente fastställda grunder fortfarande skulle vara gäl¬
lande; och Riksdagen beslöt att, med bifall till pensioneringsförslaget,
anvisa ett 'af Kungl. Maj:t äskadt årligt kreditiv att för ändamålet an¬
vändas. Härefter utfärdades nådigt cirkulär den 20 november 1860 an¬
gående förbättrade pensioner för flottans gemenskap m. m., enligt hvilket
cirkulär, som ännu äger tillämpning i fråga om båtsmän, pension för
båtsman i femte klassen utgör 30 kronor.
Borg är, såsom direktionen anfört, reglementsenligt icke berättigad
till erhållande af någon pension, men billighetsskäl synas mig tala
för att han däraf må komma i åtnjutande. I sådan händelse lärer, med
tillämpning af nådiga kungörelsen den 13 augusti 1909, angående förhöj¬
ning i pensioner, som från flottans pensionskassa utgå till afskedadt man¬
skap, Borg jämväl få åtnjuta höjning af pensionen med 25 kronor årligen.»
Utskottet
hemställa,
får på grund af hvad departementschefen sålunda anfört
att Kungl. Maj:ts förevarande proposition må af
Riksdagen bifallas.
7:o) Uti en till Riksdagen den 4 mars innevarande år afbiten pro¬
position (nr 82) har Kungl. Maj:t föreslagit Riksdagen medgifva., att
konstaplarna vid flottans poliskår Bror Folke Magnus Elmberg och Adolf
Andreasson Erhnström för tillgodoräknande i pensionshänseende af hela
deras tjänstetid icke skola vara skyldiga att erlägga retroaktiva pen-
sionsafgifter för längre tid än från den 22 juni 1900, under villkor att
föreskrifterna i nådiga brefvet den 11 juni 1909 i afseende å pensions¬
beloppen för konstapel vid flottans poliskår skola å sökandena tillämpas.
Angående
efterskän¬
kande af vissa
retroaktiva
pensions af gif¬
ter för kon¬
staplarna vid
flottans polis¬
kår B. E. M.
Elmberg och
A. A:son
Ehrnström.
14
Bankoutskottets Utlåtande Nr 20.
Statsrådsprotokollet öfver sjöförsvarsärenden ofvannämnda 4 mars
1910 innehåller härom följande anförande af departementschefen:
»Konstaplarna vid flottans poliskår Bror Folke Magnus Elmberg och
Adolf Andreasson Ehrnström hafva den 29 januari 1909 hos direktionen
öfver flottans pensionskassa anmält sig till delaktighet i kassan och
hafva därvid anhållit, att, om retroaktiva pensionsafgifter erfordrades,
sådana i allt fall icke måtte behöfva erläggas för längre tid än från
den 22 juni 1900, då delaktighet i nämnda kassa först blifvit perso¬
nalen vid poliskåren medgifven, men med rätt likväl för sökandena att
i fråga om pensions åtnjutande få tillgodoräkna sig hela sin föregående
tjänstetid vid poliskåren.
Direktionen har emellertid enligt beslut den 17 april 1909 antagit
sökandena till delägare i kassan under villkor, att de erlade retroaktiva
utgifter i enlighet med föreskrifterna i gällande reglemente, det vill
säga för hela tjänstetiden.
I anledning häraf hafva Elmberg och Ehrnström, som på grund
af direktionens berörda beslut blifvit delägare i pensionskassan från
och med februari månad 1909, uti eu till Kung! Magt ställd, af varfs-
chefen vid flottans station i Karlskrona med underdånig skrifvelse
den 4 oktober 1909 under tillstyrkan af bifall insänd ansökning anfört
hufvudsakligen följande.
De retroaktiva utgifter, som i enlighet med föreskrifterna i gällande
reglemente för flottans pensionskassa skulle af sökandena erläggas, be¬
löpte sig för Elmberg, som anställts vid poliskåren den 13 januari
1874, till 1,819 kronor 47 öre och för Ehrnström, som anställts vid
nämnda kår den 8 januari 1873, till 1,871 kronor 47 öre. Dessa re¬
troaktiva utgifter vore emellertid så höga, att det vore för sökandena,
såsom varande familjeförsörjare och i ytterst knappa omständigheter,
omöjligt att erlägga dem. Efter den tidpunkt, då sökandena anhållit
att blifva antagna till delägare i pensionskassan, hade Kungl. Maj:t,
efter Riksdagens bifall till Kungl. Maj:ts framställning om pensionering
af flottans poliskår, genom nådigt bref den 11 juni 1909 beslutat sådan
ändring i bestämmelserna om pensionering af personalen vid nämnda
kår, att befattningshafvare vid kåren, hvilken före uppnådda 65 lefnadsår
komme att förvärfva delägarskap i flottans pensionskassa och som inne¬
haft ordinarie befattning vid kåren före den 22 juni 1900, icke vore
skyldig att för tillgodoräknande i pensionshänseende af hela sin tjänste¬
tid erlägga retroaktiva afgifter för längre tid än från sistnämnda dag.
Den sålunda ändrade bestämmelsen hade icke tillämplighet å sökandena,
hvilka i början af februari månad 1909 uppnått 65 års ålder, men an-
EankoutsJcottets Utlåtande Nr 20.
15
liölle sökandena, att densamma likväl måtte få å dem tillämpas och dem
sålunda medgifvas att för tillgodoräknande i pensionshänseende af hela
deras tjänstetid icke erlägga retroaktiva afgifter för längre tid än från
den 22 juni 1900.
Direktionen öfver flottans pensionskassa har i häröfver infordradt,
den 4 september 1909 afgifvet underdånigt utlåtande anfört, bland
annat, följande.
Då sökandena blifvit delägare i pensionskassan före tillkomsten af
ofvan berörda nådiga, bref den 11 juni 1909, vore föreskrifterna i det¬
samma ej på dem tillämpliga. I så måtto hade emellertid sökandena
uppfyllt föreskrifterna i det ifrågavarande nådiga brefvet, att de båda
blifvit delägare i pensionskassan före uppnådda 65 års ålder. Vid sådant
förhållande, samt då för pensions erhållande tjänstetid utan pensions-
afgifters erläggande finge tillgodoräknas i den med polispersonalen lik¬
ställda underofficerskåren, där anställningstiden vid sjömanskåren, fastän
ingå pensionsafgifter därunder erlagts, finge beräknas för pensions er¬
hållande såsom underofficer, och något för framtiden gällande prejudikat
icke kunde uppkomma genom bifall till sökandenas anhållan, enär'sökan¬
dena vore de enda i poliskåren tjänstgörande, före den 22 juni 1900
antagna, på hvilka ofvannämnda nådiga bref icke vore tillämpligt, an-
såge direktionen det vara med billighet förenligt, att jämväl sökandena
finge .tillgodonjuta det i samma nådiga bref gjorda medgifvande; hvar¬
för direktionen tillstyrkte bifall till sökandenas anhållan.
Sedermera har statskontoret under den 22 sistlidne februari afgifvit
underdånigt utlåtande i ärendet och därvid yttrat: 'Hvad i detta ärende
blifvit upplyst och anfördt synes statskontoret innebära starka billighets-
skäl för beredande åt sökandena af ifrågavarande förmån. Därest den
sökta lindringen i deras betalningsskyldighet icke erhålles, skola sö¬
kandena, såsom handlingarna gifva vid handen, säkerligen icke mäkta
fullgöra villkoret för delaktighet i pensionskassan. Endast genom med¬
gifvande af den sökta eftergiften torde alltså sökandenas egen ekono¬
miska medverkan kunna påräknas för beredande åt dem af pension vid
afskedstagande! Vinner ansökningen icke afseende och blifva sökan¬
dena därigenom utestängda från delägareskap i pensionskassan, lärer
staten svårligen kunna undandraga sig att med hänsyn till deras långa,
väl vitsordade arbete i statens tjänst sörja för deras underhåll på ålder¬
domen’.
'Om statskontoret således på nu angifna äfvensom de af pensions-
direktionen anförda skäl finner sig kunna tillstyrka nådig framställning
till Riksdagen i det af sökandena angifna syfte, så anser statskontoret
16
Banicoutslcottets Utlåtande Nr 20.
Utskottets
yttrande.
Angående ny
pensionsstat
för daglönare
vid marinen.
likväl, att såsom villkor för åtnjutande af den i nådiga brefvet den 11
juni 1909 medgifva lindring bör stadgas, att föreskrifterna i samma
nådiga bref, i hvad de medföra viss begränsning af pensionsbeloppet,
jämväl böra tillämpas å sökandena. Därigenom skulle deras pensioner
komma att utgöra högst 1,000 kronor i stället för de icke obetydligt
högre belopp, som tillkommit dem, om de kunnat till fullo erlägga
stadgade retroaktivafgifter.’
Lika med ämbetsverken anser jag mig böra ur billighetssynpunkt
förorda, att sökandena må komma i åtnjutande åt den enligt nådiga
brefvet af den 11 juni 1909 medgifna lindring i fråga om erläggande
af retroaktiva pensionsafgifter, och finner jag det vara uppenbart, att
i sådant fall föreskrifterna i samma nådiga bref angående pensions¬
beloppen för konstapel vid flottans poliskår böra tillämpas å sökandena.»
Äfven utskottet finner billigheten fordra, att den sökta förmånen
tillerkännes ‘sökandena, under förutsättning att pensionsbeloppen för dem
begränsas på sätt af statskontoret uti dess i ärendet afgifna utlåtande
ifrågasatts.
Utskottet hemställer alltså,
att Riksdagen må, med bifall till Kungl. Maj:ts
förevarande förslag, medgifva, att konstaplarna vid
flottans poliskår Bror Folke Magnus Elmberg och
Adolf Andreasson Ehrnström för tillgodoräknande i
pensionshänseende af hela deras tjänstetid icke skola
vara skyldiga att erlägga retroaktiva pensionsafgifter
för längre tid än från den 22 juni 1900, under vill¬
kor att föreskrifterna i nådiga brefvet den 11 juni
1909 i afseende å pensionsbeloppen för konstapel vid
flottans poliskår skola å sökandena tillämpas.
8:o) Uti en till Riksdagen den 11 mars 1910 afbiten proposition
(nr 104) har Kungl. Maj:t föreslagit Riksdagen att antaga följande för¬
ändrade grunder för pensionering af de vid marinen anställda förmän
bland daglönare, sjukvaktare och öfriga daglönare att från och med år
1911 tillämpas, nämligen:
1.
För rätt att komma i åtnjutande af pension erfordras ej mindre att
hafva tjänat staten under minst 25 år än äfven att antingen hafva upp-
BanlcoutsJcottets Utlåtande Nr 20.
17
nått 65 lefnadsår eller efter uppnådda 60 lefnadsår befinnas vara på
grund af försvagadt hälsotillstånd eller nedsatta krafter mindre tjänlig
till arbete vid marinen eller ock efter uppnådd lefnadsålder af 55 år be¬
finnas af behörigen styrkt sjuklighet vara för framtiden oförmögen till
utförande af arbete därstädes.
2.
Pensionsbeloppet bestämmes efter tjänstetidens längd och utgör vid
en tjänstetid af 25 år för förman och sjukvaktare 400 kronor samt för
annan daglönare 300 kronor; för hvarje fullt tjänstår därutöfver höjes
pensionsbeloppet med 15 kronor för förman och sjukvaktare och 10 kronor
för annan daglönare; dock skall högsta pensionsbeloppet utgöra för för¬
man och sjukvaktare 625 kronor samt för annan daglönare 450 kronor.
3.
För erhållande af pension såsom förman erfordras att hafva inne¬
haft befattning som förman i minst två år.
4.
Hvad i föregående punkter är stadgadt skall äga tillämpning å alla
ifrågavarande förmän, sjukvaktare och öfriga daglönare, som framdeles
erhålla afsked, med undantag för de stationernas gamla timmermans-
och handtverksstater tillhörande förmän och daglönare, hvilka före ut¬
gången af år 1910 förklarat sig önska kvarstå vid sina hittills gällande
pensioneringsvillkor, som fortfarande skola å dem tillämpas, äfvensom
för de nu vid militärdepåerna och varfven anställda förmän, hvilka i
pensionshänseende äro likställda med månadslönare och sålunda få hädan¬
efter som hittills räknas till delägare i flottans pensionskassa.
Redan afskedade förmän, sjukvaktare och öfriga daglönare bibehållas
vid den pensionsrätt, dem för närvarande tillkommer.
Statsrådsprotokollet öfver sjöförsvarsärenden den 11 mars 1910
innehåller rörande detta ärende följande anförande af departementschefen:
»Sedan 1904 års riksdag i anledning af en utaf Ivungl. Maj:t aflåten
proposition antagit förändrade grunder för pensionering af de vid flottans
militärdepåer och varfsstater anställda förmän bland daglönare, sjukvaktare
och öfriga daglönare, har Kungl. Maj:t, med godkännande af samma
grunder, genom nådig kungörelse den 2 december 1904 angående pen-
Bih. till Biksd. Prof. 1910. 6 Sami. 1 Afd. 18 Haft. 3
18
SanJcoutsJcottets Utlåtande Nr 20.
sionering af nämnda personal förordnat, att denna med afseende å åt¬
njutande af pension fördelas i tre klasser samt att i l:a Jclassen upptages
den, som tjänat i fyrtio år, i 2:a klassen den, som tjänat i trettio år
och. därjämte antingen uppnått sextio års ålder eller också, efter upp¬
nådda femtiofem lefnadsår, befinnes af behörigen styrkt sjuklighet vara
för framtiden oförmögen till utförande af arbete vid flottans depåer eller
varf, och i 3:e klassen den, som efter tjugufem års tjänst antingen upp¬
nått sextio års ålder eller också, efter uppnådda femtiofem lefnadsår,
befinnes af behörigen styrkt sjuklighet vara för framtiden oförmögen till
utförande af arbete vid flottans depåer eller varf, äfvensom att pensio¬
nerna skulle utgå i de tre klasserna sålunda, att
l:o) förmän och sjukvaktare erhålla i
1 :a klassen ................................................... kronor 500: —
2:a » » 400: —
3:e » » 300: —
2: o) annan daglönare erhåller i
l:a klassen................................................... kronor 300: —
2:a » )) 250: —
3:e j> ................................................... » 200: —
I berörda kungörelse föreskrifves vidare ej mindre, att nämnda
stadganden skola äga tillämpning å alla ifrågavarande förmän, sjukvak¬
tare och öfriga daglönare, som efter ingången af år 1905 erhålla afsked,
med undantag för de stationernas gamla timmermans- och handtverks-
stater tillhörande förmän och daglönare, hvilka före utgången af år
1904 förklarat sig önska kvarstå vid sina dittills gällande pensionerings-
villkor och för hvilka dåvarande bestämmelser skola fortfarande till-
lämpas, äfvensom för de vid militärdepåerna och varfven anställda för¬
män, hvilka i pensionshänseende äro likställda med månadslönare och
sålunda få räknas till delägare i flottans pensionskassa, än äfven att
redan afskedade förmän, sjukvaktare och öfriga daglönare bibehållas
vid den pensionsrätt, dem förut tillkom.
1904 års riksdags berörda beslut afvek i flera punkter från Kungl.
Maj:ts proposition i ämnet. Riksdagen uteslöt sålunda i propositionen
ingående bestämmelser, som afsågo att bereda pension dels åt daglönare,
hvilken tjänstgjort i krig mot rikets fiende, och dels åt daglönare, hvil¬
ken genom olycksfall i tjänsten blifvit till arbete helt eller delvis oför-
Tianlcontslcottets Utlåtande Nr 20.
19
mogen. Kungl. Maj:ts proposition fördelade pensionstagarna i fyra
klasser sålunda, att i första klassen upptogos de, som drabbats af full¬
ständig invaliditet, till andra och tredje klasserna räknades, förutom
andra, de pensionstagare, som enligt Riksdagens beslut blefvo att hän¬
föra till respektive första och andra klassen, samt för rätt till pension
i fjärde klassen uppställdes samma fordringar som för pension i tredje
klassen enligt Riksdagens beslut, med undantag af att tjänsteåldern af
Kungl. Maj:t föreslagits till tjugu år i stället för af Riksdagen bestämda
tjugufem år. Enligt propositionen skulle slutligen pensionerna utgå till
förman och sjukvaktare med 750 kronor i l:a klassen, 600 kronor i 2:a
klassen, 450 kronor i 3:e klassen och 300 kronor i 4:e klassen samt till
annan daglönare med 500 kronor i l:a klassen, 400 kronor i 2:a klassen,
300 kronor i 3:e klassen och 200 kronor i 4:e klassen.
I fråga om den s. k. daglönarstaten och den ställning, därtill hö¬
rande personal intager, inhämtas af det för marinen gällande reglemente,
att samma stat består af handtverksförmän, sjukvaktare, gesäller och
andra arbetare med daglön vid hvardera af flottans stationer till det an¬
tal ändamålet kräfver. Handtverksförmän, sjukvaktare och gesäll äro i
afseende å värdighet likställda med underofficerskorpral samt annan dag¬
lönare likställd med andra eller tredje klassens sjöman. Den daglönar¬
staten tillhörande personal antages med daglön antingen för hvarje dag
eller för hvarje ai'betsdag under antagningstiden — daglönare vid sjuk¬
husinrättning af förste läkaren samt vid öfriga inrättningar och verk¬
städer af vederbörande förvaltningsdirektion eller varfsdepartcmentschef
— genom kontrakt på viss uppsägningstid, högst sex månader. Dag¬
lönare kan beviljas tjänstledighet under högst tre månader, och utgår
under sjukdomsförfall i allmänhet half daglön. Därjämte är stadgadt, att
enhvar vid daglönarstaten må göra ansökan om afsked hos den myn¬
dighet, af hvilken han blifvit antagen, samt att den, som är anställd
vid flottan genom kontrakt på viss uppsägningstid, kan af den myndig¬
het, som utfärdat kontraktet, uppsägas, när tjänsten sådant fordrar,
äfvensom att daglönare, som fyllt 65 år, skall, därest han enligt be¬
stämmelserna i förenämnda nådiga kungörelse den 2 december 1904 är
berättigad till pension, uppsägas från sin anställning vid flottan och
anmälas till pensions erhållande.
Uti en den 8 oktober 1908 dagtecknad, underdånig ansökning hafva
de vid flottans stationer anställda daglönare, med förmälan att de af
Riksdagen år 1904 ifrågavarande personal beviljade pensioner befunnits
otillräckliga för eu nödtorftig bärgning, hemställt, att Kungl. Maj:t ville
hos Riksdagen föreslå en ökning af dessa pensioner till en närmare
20
Bankoutskottets Utlåtande Nr SO.
öfverenstämmelse med hvad Kung! Magt i proposition till nämnda års
riksdag föreslagit, dock att däri begärda fyra pensionsklasser finge afse
respektive 40, 35, 30 och 25 tjänstår samt att minimipensionen för
daglönare måtte höjas till 300 kronor, allt med proportionsvis förhöjd
pension för förmän.
Till närmare utveckling af berörda hemställan hafva sökandena an¬
fört, att de ansett sig särskildt böra framhålla inrättandet af den före¬
slagna klassen för pensionstagare med 35 tjänstår såsom synnerligen
behjärtansvärdt. Då nämligen ett stort antal pensionstagare hunnit upp
till 36, 38 eller till och med 391/a tjänstår, kändes det tungt för dessa
att i fråga om pensionsförmåner jämnställas med dem, som nätt och
jämt uppnått 30 tjänstår. Då Riksdagen rubbade grunderna för Kungl.
Maj:ts förslag år 1904 om 10-årsklasser genom att höja minimitjänstetiden
från 20 till 25 år, syntes konsekvensen hafva fordrat en fullt genom¬
förd följd af 5-års klasser, synnerligast som Kungl. Maj:ts förslag om
fyra pensionsklasser då utan olägenhet för dem, det i första hand gällde,
kunnat fullt genomföras.
Hemställan om en minimipension å 300 kronor stöddes på de erfa¬
renheter, sökandena hittills haft därom att flera daglönare, som nödgats
afgå med 200 å 250 kronors pension, måst anlita fattigvården för sin
försörjning. För många af pensionstagarna, som på grund af uppnådd
65 års ålder måst afgå med så ringa pension som 200 å 250 kronor,
vore de af Riksdagen år 1904 beviljade pensioner till skada i stället för
gagn. Dessförinnan hade nämligen daglönarna fått tjänstgöra nästan
huru länge som helst. Det nuvarande tvånget för dem att afgå vid upp¬
nådda 65 år utan annan hjälp än denna lilla pension bragte många af
dem att söka sig in på fattigvården till full försörjning, i hvithet fall
pensionen endast blefve en lindring för kommunens skattdragare. Kungl.
Maj:ts förslag till 1904 års riksdag innehöll visserligen äfven förslag
om en minimipension af 200 kronor, men förutsattes för rätt därtill eu
tjänstetid af blott 20 års längd. Då Riksdagen höjde minimitjänstetiden
till 25 år, syntes den äfven bort höja minimipensionen.
Öfver ifrågavarande ansökning hafva infordrade underdåniga utlåtan¬
den afgifvits af marinförvaltningen, som dessförinnan hört vederbörande
myndigheter vid flottans stationer, samt af statskontoret och direktionen
öfver flottans pensionskassa.
Stationsbefälhafvaren vid flottans station i Karlskrona samt varf schef en
därstädes hafva öfverlämnat och såsom eget utlåtande åberopat ett af
departementscheferna vid varfvet afgifvet gemensamt yttrande. I detta
tillstyrkes ökning af ifrågavarande pensionsbelopp såsom af behofvet
Bankoutskottets Utlåtande Nr SO.
21
synnerligen påkallad och vitsordas riktigheten af det uppgifna förhål¬
landet, att de nuvarande pensionsbeloppens ringhet föranleda att pen-
sionstagare på grund af rådande höga lefnadskostnader icke förmått
att nödtorftigt försörja sig, utan måst intagas i allmänna fattigvårdens
försörjningsinrättning eller därifrån njuta understöd. Sålunda funnes
år 1909 å Karlskrona fattigvård tre pensionerade daglönare, som intagits
till full försörjning, och tolf pensionerade daglönare, som åtnjöte under¬
stöd med belopp från 4 kronor till 10 kronor i månaden. Sökandenas
framställning om inrättande af fyra pensionsklasser med 5 års ökad
tjänstetid mellan hvar och en af dem syntes befogad och tillstyrktes
såsom billig och rättvis. Ålder vid antagning till daglönare vore i
regel mellan 18 och 35 år, men de yrkeskunniga daglönarna vore ofta
22 till SO år gamla, då de antoges vid varfvet. Då den nuvarande
högsta pensionsåldern, 65 år, af flera skäl borde bibehållas, komme sä¬
kerligen endast få daglönare att uppnå 40 tjänstår, men efter all san¬
nolikhet mängden af de yrkeskunniga att hinna till 35 tjänstår. Den
föreslagna pensionsklassen, upptagande dem, som tjänat i 35 år och
uppnått 65 lefnadsår, vore därför uppenbarligen af största betydelse.
Såsom lämpliga pensionsbelopp föresloges till:
l:a kl. 2:a kl. 3:e kl. 4:e kl.
Förman och sjukvaktare............ kr. 700:— 600:— 500:— 400: —
Annan daglönare ........................ » 450: — 400: — 350: — 300: —
Stationsbefälhafvaren vid flottans station i Stockholm har uttalat, att
det icke syntes kunna bestridas, att de af 1904 års riksdag beviljade
pensionsbeloppen för flottans daglönare blifvit så knappt tillmätta, att
de icke vore tillräckliga äfven för de enklaste lefnadsbehof. Följden
häraf hade äfven blifvit, att kommunernas fattigvård i förekommande
fall måst bidraga till dessa pensionärers underhåll. Då det emellertid
icke vore klokt eller staten värdigt att på detta sätt afskeda i dess
tjänst anställda personer utan att någorlunda trygga dessas ålderdom,
ansåg stationsbefälhafvaren, att man så vidt möjligt borde tillmötesgå
ifrågavarande framställning.
Under anslutning till den föreslagna indelningen af pensionstagarna
i fyra klasser har stationsbefälhafvaren hemställt, att pension måtte be¬
stämmas sålunda till:
l:a kl. 2:a kl. 3:e kl. 4:e kl.
Förman och sjukvaktare............ kr. 650:— 600:— 500:— 400: —
Annan daglönare ........................ » 450: — 400: — 350: — 300: —
22
Barikwtskottets Utlåtande Nr SO.
I underdånigt utlåtande den 30 mars 1909 har marinförvaltningen
till eu början framhållit, att det icke syntes tillkomma ämbetsverket i
dess egenskap af marinens tekniska och ekonomiska öfverstyrelse att i
detalj yttra sig angående förevarande hemställan eller för egen del af¬
gifva positivt förslag till frågans lösning.
Beträffande däremot frågan, huruvida från marinens synpunkt ett verk¬
ligt behof förefunnes af förbättrade pensionsvillkor för daglönare, erin¬
rade marinförvaltningen därom, att ämbetsverket tidigare i skrifvelse till
departementschefen den 16 juni 1905 samt i underdåniga utlåtanden den
6 mars 1906 och den 22 juni 1908 med anledning af remisser å ansök¬
ningar af daglönare i enahanda syfte redan framhållit, att genom 1904
års riksdags beslut en sådan nedsättning skett uti de af Kungl. Maj:t
för daglönarna föreslagna pensionsbeloppen, Indika då ansetts vara efter
behofvet tillmätta, att do nya pensionerna redan från begynnelsen varit
otillräckliga för tryggande af daglönarens existens, då han blefve till
följd af sjuklighet eller ålder förpliktad att lämna kronans tjänst. Efter
den under de sista åren inträffade afsevärda stegringen i lefnadskost-
naderna hade det blifvit än ytterligare påtagligt, att nu gällande pen-
sionsstat icke tillförsäkrade vederbörande pensionstagare ens den torfti¬
gaste ålderdomsförsörjning. Stationsmyndigheternas yttranden hade ock
bekräftat riktigheten af sökandenas påstående, att ett ej ringa antal
pensionerade daglönare för närvarande helt eller delvis läge den all¬
männa fattigvården till last. Då förmånen af pension öfver hufvud
blifvit tillförsäkrad en viss kategori af statstjänare, hvilka fullgjorde ett
arbete, som vore stadigvarande och för staten nödvändigt, syntes ock
statens värdighet och välförstådda intresse kräfva, att åt denna förmån
gåfves den omfattning, som vore erforderlig, för att därmed afsedt ända¬
mål skulle kunna åtminstone i någon mån uppnås. Härvid iinge ej
heller förbises, att goda pensionsvillkor utgjorde ett verksamt medel till
underlättande af rekryteringen af arbetarestammen vid flottans depåer
och verkstäder samt framför allt till kvarhållande i marinens tjänst af
redan anställda dugliga arbetare, hvarigenom yrkesskickligheten inom
daglönarkåren kraftigt befrämjades.
Under åberopande af hvad sålunda anförts hemställde marinförvalt¬
ningen om åtgärders vidtagande för beredande af förmånligare pensions¬
villkor åt ifrågavarande personal.
Statskontoret har i utlåtande den 25 november 1909 anfört, att de
nuvarande pensionsbeloppen för daglönare måste utan tvekan anses för
knappt tillmätta. Det minsta pensionsbelopp, som vid uppnådda 55 lef-
JBanJcoutsJcottets Utlåtande Nr SO.
23
nads- och 25 tjänst år skäligen borde ifrågakomma, syntes vara 300 kro¬
nor. Härför hade de i ärendet förut hörda myndigheter anfört goda
skäl; och hade statskontoret i detta afseende icke annat att tillägga, än
att det sålunda angifna beloppet motsvarade hvad Riksdagen under se¬
nare åren vid flera tillfällen i pension beviljat arbetare, som under en
tid af omkring 25 år varit anställda vid statens fästnings- eller järn¬
vägsbyggnader och uppnått hög ålder eller af annan anledning blifvit
oförmögna att förvärfva sitt uppehälle. Statskontoret ville exempelvis
erinra, hurusom 1906 års riksdag i anledning af Kung!. Maj:ts förslag
om beredande af pensioner åt åtskilliga förmän och arbetare vid statens
järnvägsbyggnader beviljat pensioner å 300 kronor åt dem bland de
föreslagna, hvilka uppnått minst 55 lefnadsår och räknade minst 24
tjänstår, hvaremot åt öfriga, som icke uppfyllde berörda villkor, endast
anvisades gratifikationer för en gång.
Om lägsta pensionsbeloppet bestämdes till 300 kronor och afsåges
tillkomma åldrig daglönare vid uppnådda 25 tjänstår, syntes lägsta pen¬
sionsbeloppet för förman och sjukvaktare under enahanda omständighe¬
ter böra utgöra 400 kronor. I båda fallen syntes ett större antal tjänstår
fortfarande böra medföra förhöjning af pensionsbeloppen. Det hade sär¬
skild! klagats öfver den tvära öfvergången mellan l:a och 2:a pensions-
klassen, hvilken gjorde, att en tjänstetid af ända inemot tio år komme
att sakna inverkan på pensionsbeloppets storlek. Denna klagan syntes
fullt befogad. Till afhjälpande af den sålunda anmärkta olägenheten
hade föreslagits upprättande af en ny klass, afsedd för dem, som upp¬
nått 35, men icke 40 tjänstår. Emellertid ville det synas statskontoret,
som om, äfven med den sålunda föreslagna förändringen, pensioneringen
fortfarande komme att lida af en ojämnhet, som utan svårighet skulle
kunna undvikas. Statskontoret ville för sin del förorda, att klassindel¬
ningen borttoges och ifrågavarande pensionering ordnades så, att pen¬
sionerna från ofvan angifna minimibelopp ökades för hvarje fullt tjänstår
utöfver 25 med visst belopp, förslagsvis 15 kronor för förman och sjuk¬
vaktare samt 10 kronor för annan daglönare, intill dess visst maximi¬
belopp uppnåtts vid en tjänstetid af 40 år, d. v. s. — med beräkning
af nyss föreslagna årsförhöjning — en maximipension för förman och
sjukvaktare af 625 kronor och för annan daglönare af 450 kronor.
Beträffande villkoren i öfrigt syntes det statskontoret riktigast från
principiell synpunkt och äfven eljest lämpligt, att pensionsåldern i regel
sammanfölle med tidpunkten för tvungen afgång, 65 lefnadsår, men
under vissa villkor borde tillfälle beredas för tidigare afgång med pen¬
sion, nämligen dels vid 60 lefnadsår under förutsättning af försvagadt
24
BanJcoutsJcottets Utlåtande Nr SO.
hälsotillstånd eller nedsatt arbetsförmåga, dels ock redan vid 55 års
ålder, om vederbörande till följd af sjuklighet blifvit för framtiden till
arbete oförmögen.
De sålunda föreslagna ändrade bestämmelserna för pensioneringen
af ifrågavarande personal torde böra gälla för alla, som efter ingången
af år 1911 erhölle afsked, samt tillämpningen i öfrigt begränsas på sätt
som skett med afseende å 1904 års stadganden i ämnet.
Att de nya bestämmelserna skulle, om de komme att tillämpas,
medföra ökade kostnader för statsverket, vore gifvet. I hvilken grad
detta blefve fallet, vore statskontoret, i saknad af nödiga upplysningar,
icke i stånd att fullständigt utreda. Då emellertid kostnadsökningen
under de närmaste åren säkerligen icke blefve afsevärd samt det för
ifrågavarande personals pensionering anvisade anslag, som under senare
åren ungefär motsvarat behofvet, vore af förslagsanslags natur, syntes
någon tids erfarenhet om verkningarna af de nya bestämmelserna kunna
afväktas, innan förböjning af anslaget påkallades.
På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, hemställde statskontoret,
att Kungl. Maj:t ville i nådig proposition föreslå Riksdagen att antaga
följande förändrade grunder för pensionering af de vid flottans militär¬
depåer och varfsstater anställda förmän bland daglönare, sjukvaktare och
öfriga daglönare att från och med år 1911 tillämpas, nämligen:
1.
För rätt att bomma i åtnjutande af pension erfordras ej mindre att '
hafva tjänat staten under minst 25 år än äfven att antingen hafva uppnått
65 lefnadsår eller efter uppnådda 60 lefnadsår befinnas vara på grund
af försvagadt hälsotillstånd eller nedsatta krafter mindre tjänlig till ar¬
bete vid flottans depåer och varf eller ock efter uppnådd lefnadsålder
af 55 år befinnas af behörigen styrkt sjuklighet vara för framtiden oför¬
mögen till utförande af arbete därstädes.
2.
Pensionsbeloppet bestämmes efter tjänstetidens längd och utgör vid
en tjänstetid af 25 år för förman och sjukvaktare 400 kronor samt för
annan daglönare 300 kronor; för hvarje fullt tjänstår därutöfver höjes
pensionsbeloppet med 15 kronor för förman och sjukvaktare och 10
kronor för annan daglönare; dock skall högsta pensionsbeloppet utgöra för
förman och sjukvaktare 625 kronor samt för annan daglönare 450 kronor.
Barikoutslcottets Utlåtande Nr 20.
25
3.
Hvad i föregående punkter är stadgadt skall äga tillämpning å alla
ifrågavarande förmän, sjukvaktare och öfriga daglönare, som framdeles
erhålla afsked, med undantag för de stationernas gamla timmermans-
och handtverksstater tillhörande förmän och daglönare, hvilka före ut¬
gången af år 1910 förklarat sig önska kvarstå vid sina hittills gällande
pensionerings villkor, som fortfarande skola å dem tillämpas, äfvensom
för de nu vid militärdepåerna och varfven anställda förmän, hvilka i
pensionshänseende äro likställda med månadslönare och sålunda få hä¬
danefter som hittills räknas till delägare i flottans pensionskassa.
Redan afskedade förmän, sjukvaktare och öfriga daglönare bibe¬
hållas vid den pensionsrätt, dem för närvarande tillkommer.
Direktionen öfver flottans pensionskassa har enligt utlåtande den 24
januari 1910 i hufvudsak biträdt statskontorets förslag samt allenast i
ämnet gjort följande erinringar.
Förslaget innebure i så måtto afvikelse från nuvarande bestämmel¬
ser uti kung], kungörelsen den 2 december 1904, att det hittills för
pensions erhållande uppställda villkoret om vitsord att i tjänsten hafva
sig redligt och väl skickat ej intagits. Att detta villkor borttoges, funne
direktionen vara riktigt. Bestämmelser saknades nämligen alldeles om
de grunder, efter hvilka vitsord för tjänstgöring skulle gifvas, och följ¬
aktligen vore icke uteslutet, att vitsordet kunde blifva beroende på per¬
sonligt godtycke hos den, som hade att i hvarje särskildt fall afgifva
dylikt intyg. Härtill komme, att den, som så länge tillåtits kvarstå i
tjänst, att hans tjänstetid berättigade till pension, i och för sig måste
anses under tjänstetiden hafva skickat sig så, att han, oberoende af
möjligen erhållna bestraffningar och därpå grundadt mindre godt vits¬
ord om tjänstgöringen, borde anses berättigad till pension.
Enligt nu gällande stadgande!!, kunde daglönare redan vid fyllda
60 års ålder pensioneras ensamt på grund af tjänstetid, under det att
statskontorets förslag tillerkände daglönare rätt till pension på denna
grund först vid 65 års ålder, hvaremot han erhölle pension vid 60 lef¬
nadsår, endast om han på grund af försvagadt hälsotillstånd eller ned¬
satta krafter befunnes vara mindre tjänlig till arbete vid flottans depåer
och varf. Om ändring i förslaget i denna del ansåg direktionen sig
icke böra hemställa, men hade dock velat framhålla denna olikhet mellan
nu gällande stadganden och förslaget.
Beträffande den föreslagna pensionen till förmän ville direktionen
hemställa om sådan ändring i stadgandena därom, att såsom villkor för
Bill. till Rikscl Prof. 1910. 6 Sami. 1 Afd. 18 Höft. 4
26
BankontsJcottets Utlåtande Nr 20.
Departements¬
chefen.
pensionering såsom förman sattes att hafva innehaft befattningen i minst
två år. I motsatt fall torde kunna inträffa, att en daglönare omedelbart
före afskedandet endast för att tillförsäkras den större pensionen upp¬
flyttades till förman.
I stället för uttrycket »flottans depåer och varf», som förekomme i
statskontorets förslag, användes numera benämningen »flottans stationer»,
men då äfven daglönare, som eventuellt anställdes vid kustartilleriet,
borde vara lika väl som de vid flottan berättigade till pension, syntes,
enligt direktionens mening, ifrågavarande grunder böra gälla för pen¬
sionering af de »vid marinen» anställda förmän ni. fl.
I statskontorets förslag framhölles icke, huruvida förevarande be¬
stämmelser skulle gälla pensionering af såväl manliga som kvinnliga
eller blott af manliga daglönare, men borde detta, enligt hvad erfaren¬
heten i fråga om tydningen af kungörelsen den 2 december 1904 gifvit
vid handen, tydligt utmärkas. I detta afseende erinrades, hurusom di¬
rektionen tidigare i ett den 28 april 1908 afgifvet underdånigt utlåtande
öfver en kvinnlig daglönares ansökning om pensionsrätt anlört, att det
icke kunde vara med rättvisa och billighet förenligt, att, då staten an-
toge såväl manliga som kvinnliga daglönare under alldeles likartade för¬
hållanden, staten skulle genom pension draga försorg om den manliga
daglönaren, men däremot lämna den kvinnliga daglönaren utan sådant
understöd, och att direktionen därför ansåge, att äfven kvinnlig daglönare
borde erhålla rätt att efter viss tjänstetid och vissa lefnadsår erhålla pension.
Under åberopande af dessa uttalanden har direktionen föreslagit,
att förevarande bestämmelser skola gälla pensionering af de vid marinen
anställda, manliga såväl som kvinnliga, förmän bland daglönare, sjuk-
vaktare och öfriga daglönare.
Slutligen har direktionen till någon ledning för beräknande af den
ökade kostnaden för pensionering enligt statskontorets förslag, jämförd
med kostnaden enligt nu gällande bestämmelser, låtit upprätta och med
sitt utlåtande öfverlämnat en uträkning, utvisande, att summan af de vid
1909 års slut utgående årliga pensioner till förmän bland daglönare,
sjukvaktare och öfriga daglönare, hvilka pensionerats enligt föreskrif¬
terna i kungörelsen den 2 december 1904, utgjorde 42,650 kronor samt
att samma pensioner, beräknade enligt statskontorets förslag, skulle
hafva uppgått till 61,390 kronor, hvadan ökningen således skulle belöpt
sig till 18,740 kronor.
Den förebragta utredningen synes mig otvetydigt ådagalägga, att
de för ifrågavarande personal nu bestämda pensionsbelopp äro för knappt
tillmätta, samt att den nuvarande klassindelningen af pensionstägarna
BanlcoutsTcottets Utlåtande Nr 20.
27
icke är ägnad att uppfylla berättigade fordringar å val afvägda pen-
sionsförhöjningar i förhållande till längre tjänstetid. En omreglering af
dessa pensionsförhållanden synes mig därför framstå såsom en nödvän¬
dighet, och anser jag, att för vidtagande däraf det af statskontoret fram¬
lagda förslag i allt väsentligt bör följas. Beloppet af den däri upp¬
tagna minimipension för förman och sjukvaktare, 400 kronor, har för¬
ordats äfven af öfriga myndigheter, och minimipensionen för annan
daglönare, 300 kronor, öfverensstämmer med den af sökandena själfva
gjorda hemställan. Att, såsom statskontoret föreslagit, låta hvarje nytt
tjänstår, som förflyter efter uppnåendet af lägsta tjänsteåldern för pen-
sionsrätt och intill dess en tjänstetid af 40 år hunnits, medföra en ök¬
ning af eventuellt pensionsbelopp synes mig på bästa möjliga sätt till¬
godose den längre tjänstetidens rätt till inflytande å pensioneringen.
De af statskontoret föreslagna beloppen för dylik pensionsökning förefalla
mig väl afpassade. Då enligt min uppfattning skyldigheten för pen-
sionsberättigad daglönare att afgå vid uppnådda G 5 lefnadsår bör kvarstå,
finner jag äfven synnerligen välbetänkt att låta, såsom statskontoret
föreslagit, rätten för den arbetsduglige daglönaren att vinna full pension
inträda först vid samma lefnadsålder, men att afgång med pension kan
tidigare medgifva^ för den, som på grund af sitt hälsotillstånd är
mindre tjänlig eller rent af oförmögen till arbete.
Hvad direktionen öfver flottans pensionskassa hemställt därom, att
som villkor för pensionering såsom förman måtte stadgas att hafva inne¬
haft sådan befattning i minst två år, anser jag mig böra biträda, likasom
jag i öfverensstämmelse med den af direktionen uttalade åsikt finner före¬
varande pensioneringsgrunder böra gälla »vid marinen» anställda daglönare.
Med afseende å direktionens påpekande, att i statskontorets förslag
bland villkoren för pensions erhållande ej upptages fordran om vitsord
att i tjänsten hafva sig redligt och väl skickat, anhåller jag få erinra,
att det nu gällande stadgandet i detta afseende tillkommit, utan att det
förut upptagits i de af Riksdagen godkända grunderna för ifrågavarande
pensionering, hvadan anledning icke kan anses hafva förelegat för stats¬
kontoret att inlåta sig å frågan om detta villkors bibehållande eller bort¬
tagande. Lika med direktionen finner jag detta villkor böra upphöra
att gälla, i hvithet afseende jag i sinom tid torde få göra underdånig
framställning.
Vidkommande därefter direktionens förslag, att ifrågavarande be¬
stämmelser måtte vinna tillämpning jämväl å kvinnliga daglönare, anser
jag väl, att rätt till pension bör beredas äfven kvinnliga daglönare.
Men det synes mig långt ifrån tydligt, att enahanda bestämmelser i
28
'Bankoutskottets Utlåtande Nr 20.
Utskottets
yttrande.
Angående
ändring i
bestämmelser
rörande pen¬
sionering af
personalen vid
marininten-
denturkåren.
fråga om tjänstår, lefnadsålder m. in. böra i pensionsliänseende gälla
för kvinnliga daglönare som för manliga, utan torde utredning vara
erforderlig rörande de särskilda förhållanden, som kunna öfva inflytande
på pensionering af kvinnliga daglönare. Då dylik utredning hvarken af
direktionen förebragts eller i öfrigt nu föreligger, anser jag ej heller,
att den föreliggande frågan om förbättrad pensionering af de manliga
daglönarna bör ställas i samband med eller uppehållas af ett eventuellt
förslag till sådan förmån för deras kvinnliga kamrater.
Intill dess sistberörda angelägenhet vunnit slutgiltig lösning,
torde i förekommande fall, då kvinnlig daglönare uppnår pensionsberätti-
gande ålder, särskild framställning om pension till sådan daglönare böra
göras hos Riksdagen. Jag anhåller få nämna, att en till Kung!. Maj:t
ställd ansökning af en kvinnlig daglönare om pension för närvarande är
föremål för utredning af vederbörande myndighet och att jag hoppas
inom kort kunna underställa denna ansökning Kungl. Maj ds pröfning,
för att den sedan möjligen må framläggas för den nu samlade Riksdagen.
Hvad slutligen den ökade kostnaden för ett genomförande af ifråga¬
satt förbättring af de manliga daglönarnas pensionering beträffar, anser
jag lika med statskontoret, att förhöjning af vederbörande anslag för
närvarande icke bör påkallas.»
På grund af det sålunda anförda och med erinran, att den af
departementschefen omnämnda framställning angående pension åt en
kvinnlig daglönare vid marinen blifvit i kungl. proposition nr 145,
hvilken under punkt 43:o) här nedan närmare omförmäles, underställd
Riksdagens pröfning, hemställer utskottet,
att Riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts ifråga¬
varande proposition.
9:o) Uti en den 18 mars 1910 till Riksdagen aflåten proposition
(nr 122) har Kungl. Maj:t föreslagit Riksdagen medgifva sådan ändring
i de af Riksdagen godkända och af Kungl. Maj:t den 11 december 1903
fastställda bestämmelser angående tillämpning å personalen vid marin-
intendenturkåren af grunderna för pensionering af flottans befäl och
underbefäl med vederlikar,
att den, som från flottans civilstat, kustartilleriet eller flottans
pensionskassa öfvergått till marinintendenturkåren, må äga att såsom
tjänstetid för erhållande af pension och fyllnadspension tillgodoräkna sig
den tid, han varit såsom extra ordinarie kammarskrifvare anställd vid
flottan eller pensionskassan, äfven om han icke jämlikt reglementet för
flottans pensionskassa erlagt retroaktiva pensionsafgifter för samma tid.
Banlcoutslcottets Utlåtande Nr 20.
29
Ett propositionen bilagdt utdrag af statsrådsprotokollet öfver sjö-
försvarsärenden för ofvannämnda 18 mars 1910 innehåller i ärendet
följande yttrande af departementschefen:
»På sätt jag redan omförmält i mitt yttrande till statsrådsproto¬
kollet öfver sjöförsvar särenden den 14 januari innevarande år, hafva de
sakkunniga, som den 18 februari 1909 afgifvit betänkande öfver frågor
rörande marinintendenturkårens organisation m. m., däri framställt för¬
slag till viss ändring i gällande grunder för pensionering af kårens
personal. Jämte det jag, på grundvalen af de sakkunnigas framställ¬
ningar, hemställde om proposition till Riksdagen rörande utvidgning af
marinintendenturkåren m. m., anhöll jag att få beträffande förslaget i
hvad det rörde pensioneringen göra särskild underdånig framställning;
och torde det nu tillåtas mig att upptaga denna fråga.
Efter det 1903 års riksdag i hufvudsak bifallit Kungl. Maj:ts förslag
om inrättande af marinintendenturkåren, förordnade Kungl. Maj:t genom
nådigt bref den 11 december 1903 till direktionen öfver flottans pen¬
sionskassa i öfverensstämmelse med Riksdagens beslut, bland annat,
’att de af Kungl. Magt den 3 oktober 1876 fastställda grunder för
pensioneringen af flottans befäl och underbefäl med vederlikar skola
från och med år 1904 tillämpas å personalen vid flottans marininten-
denturkår, med iakttagande,
att fyllnadspension, beräknad enligt l:a punkten af nämnda grun¬
der, utgår endast till den, som är berättigad till pension ur flottans
pensionskassa samt erhåller afsked efter uppnådda 65 lefnads- och 35
tj änstår;
att den, som från ordinarie tjänst vid flottans civilstat öfvergått till
marinintendenturkåren, må äga att såsom tjänstetid för erhållande af
pension och fyllnadspension tillgodoräkna sig den tid, han varit såsom
extra ordinarie kammarskrifvare anställd vid flottan, äfven om han icke
jämlikt reglementet för flottans pensionskassa erlagt retroaktiva pensions-
afgifter för sistnämnda tid.’
Ofvan nämnda sakkunniga hafva, under erinran om bestämmelserna
i berörda nådiga bref, anfört, hurusom vid marinintendenturkårens upp¬
sättning äfvensom sedermera åtskilliga extra ordinarie kammarskrifvare vid
flottans civilstat jämte en extra ordinarie kammarskrifvare vid flottans
pensionskassa vunnit anställning vid kåren. Med förut omförmälda af¬
fattning af bestämmelsen om rätt för personal att i pensionshänseende
tillgodoräkna sig tjänstetid före ordinarie anställning vore emellertid nyss¬
nämnda tjänstemän icke till sådan förmån berättigade. Enär likväl dessa
30
BanJcoutsJcottets Utlåtande Nr 20.
tjänstemän genom sin anställning vid marinintendenturkåren efter att
förut hafva varit extra ordinarie kammarskrifvare inträdde i samma för¬
hållanden, som gifvit anledning till den nämnda undantagsbestämmelsen,
syntes det de sakkunniga vara med rättvisa öfverensstämmande, att ena¬
handa medgifvande blefve dem bereda
Af en genom de sakkunniga föranstaltad, vid deras betänkande fogad
utredning framgick, dels att icke mindre än 13 tjänstemän vid marin-
intendenturkåren, hvilka vid sin anställning därstädes varit extra ordinarie
kammarskrifvare vid flottans civilstat, skulle för vinnande af full pension
behöfva kvarstå i tjänst från 2 till 15 år, sedan de uppnått 65 lefnadsår,
dels ock, att, därest det af de sakkunniga förordade medgifvandet vunne
tillämpning, för 12 af dessa möjlighet bereddes att med fulla pensions¬
förmåner afgå vid nämnda lefnadsålder.
De sakkunniga hafva vidare erinrat, att i enlighet med 1907 års
riksdags beslut kustartilleriets regementsintendenter och fästningsförval-
tare från och med år 1908 öfverflyttats till marinintendenturkåren.
Af dessa komme en icke att vid 65 års ålder innehafva det för pensions-
rätt erforderliga antalet tjänstår. Denne marinintendent hade emellertid
från extra ordinarie kammarskrifvare vid flottans civilstat vunnit ordinarie
anställning därstädes och från denna anställning tillträdt befattningen
vid kustartilleriet. Ehuru han till marintendenturkåren öfvergått från
kustartilleriet och icke direkt från flottans civilstat, blefve det enligt de
sakkunnigas mening icke annat än med rättvisa förenligt, att äfven han
i fråga om tillgodoräknande för pensionsrätt af tjänstetid såsom extra
ordinarie tjänsteman likställdes med de marinintendenter, som från flottans
civilstat öfvergått till marinintendenturkåren.
Öfver de sakkunnigas ifrågavarande framställning hafva infordrade
utlåtanden afgifvits af marinöfverintendenten, direktionen öfver flottans
pensionskassa samt statskontoret.
Marinöfverintendenten har därvid förklarat sig instämma i hvad de
sakkunniga uti förevarande afseenden uttalat.
Direktionen öfver flottans pensionskassa har erinrat, att i nådiga
skrifvelsen till direktionen den 28 november 1902 angående tillämpning
å personal vid flottans marinläkarkår samt å läkare vid kustartilleriet af
grunderna för pensionering af flottans befäl och underbefäl med veder¬
likar stadgats, att såsom tjänstetid, hvilken grundar rätt till pension och
fyllnadspension, skall räknas hela den tid, löntagaren stått i statens tjänst.
Då sålunda icke någon inskränkning i beräkningen af tjänstetiden
såsom grund för rätt till pension föreskrifvits för marinläkarkårens
JBanJcoutsJcoltets Utlåtande Nr SO.
31
personal, syntes det direktionen vara med rättvisa ock billighet öfver¬
ensstämmande, att den af de sakkunniga föreslagna förmånen vid be¬
räkning af tjänstår i pensionshänseende tillförsäkrades ifrågavarande
tjänstemän vid marinintendenturkåren.
Utöfver den af de sakkunniga i ämnet förebragta utredning har
direktionen, beträffande den af de sakkunniga nämnde tjänsteman vid
marinintendenturkåren, som före anställningen därstädes varit extra or¬
dinarie kammarskrifvare vid flottans pensionskassa, framhållit, att enligt
bestämmelse i gällande reglemente för pensionskassan tjänsteman vid
densamma hade lika med sina vederlikar vid flottan tur och befordrings¬
rätt till tjänst vid flottan. Vid sådant förhållande förelåge, enligt direk¬
tionens mening, skäl, att hans tjänstetid såsom extra ordinarie tjänste¬
man vid pensionskassan skulle få tillgodoräknas honom vid beräkning af
tjänstår i pensionshänseende.
I öfverensstämmelse med hvad sålunda anförts har direktionen af-
gifvit förslag till ändring i de på 190$ års riksdags beslut grundade
bestämmelser rörande pensionering af marinintendenturkårens personal.
Statskontoret har förklarat sig anse de sakkunnigas omförmälda
framställning vara förtjänt af bifall och på grund däraf, med biträdande
af berörda af direktionen formulerade förslag till ändrade bestämmelser,
tillstyrkt, att detta måtte föreläggas Riksdagen till godkännande.))
Utskottet, som ej funnit något att erinra vid Kungl. Maj:ts ifråga¬
varande proposition, får i anledning däraf hemställa,
att Riksdagen må medgifva sådan ändring i de
af Riksdagen godkända och af Kungl. Maj:t den 11
december 1903 fastställda bestämmelser angående till-
lämpning å personalen vid marinintendenturkåren af
grunderna för pensionering af flottans befäl och under¬
befäl med vederlikar,
att den, som från flottans civilstat, kustartilleriet
eller flottans pensionskassa öfvergått till marininten¬
denturkåren, må äga att såsom tjänstetid för erhål¬
lande af pension och fyllnadspension tillgodoräkna sig
den tid, han varit såsom extra ordinarie kammar¬
skrifvare anställd vid flottan eller pensionskassan, äfven
- om han icke jämlikt reglementet för flottans pensions¬
kassa erlagt retroaktiva pensionsafgifter för samma
tid.
32
Ii anit outskottets Utlåtande Nr 20.
Angående
delaktighet i
amåskole-
lärares m. fl.
ålderdoms-
understöds-
anstalt för
lärare och
lärarinnor
vid lots-
barnskolor.
10:o) Kungl. Maj:t liar uti en den 11 mars 1910 till Riksdagen
aflåten proposition (nr 105) under åberopande af propositionen bilagdt
utdrag af statsrådsprotokollet öfver sjöförsvarsärenden för samma dag
föreslagit Riksdagen medgifva,
att lärare och lärarinnor vid lotsbarnskolor må erhålla enahanda
rätt till understöd från småskolelärares m. fl. ålderdomsunderstödsan-
stalt som de lärare och lärarinnor vid småskolor eller mindre folk¬
skolor, för hvilkas aflönande bidrag af allmänna medel åtnjutas,
under villkor att lotsstyrelsen erlägger de afgifter till anstalten,
som enligt det för anstalten gällande reglementet böra för lärare och
lärarinnor utgå, samt
med iakttagande i öfrigt af samma reglemente uti tillämpliga de¬
lar, dock att tjänstår, som infallit före den 1 januari 1907, räknas
såsom fullt, därest lärare eller lärarinna vid lotsbarnskola därunder
tjänstgjort 7 månader eller 30 veckor, och tjänstår, som infallit efter¬
namn da dag, räknas såsom fullt, därest tjänstgöringen därunder upp¬
gått till 8 månader eller 341 V veckor, och att med de år, under li vilka
lärare eller lärarinna möjligen undervisat kortare tid, än hvad i hvar¬
dera fallet är sagdt, sammanläggning och reduktion verkställes med
beräkning af hvarje tjänstår till 7 månader beträffande tid före berörda
den 1 januari och till 8 månader beträffande tid efter samma dag,
därvid lärare eller lärarinna, som under ett eller flera år på grund
af rådande organisation ej kunnat beredas tjänstgöring vid mera än en
lotsbarnskola, skall äga att såsom fyllnad i tjänstetiden under sådant
år räkna sig till godo den tid, hvarmed tjänstgöringen under år, som
förflutit före nämnda den 1 januari 1907, öfverstigit 7 månader och
under år, som infallit efter samma dag, öfverskjutit 8 månader.
Rörande denna fråga har enligt ofvannämnda statsrådsprotokoll
föredragande departementschefen efter gemensam beredning med chefen
för ecklesiastikdepartementet anfört följande:
»Enligt § 1 i nådiga reglementet för småskolelärares m. fl. ålder-
domsunderstödsanstalt den 22 juni 1892 afser nämnda anstalt beredande
af ålderdomsunderstöd åt de lärare och lärarinnor vid småskolor och
mindre folkskolor samt de icke ordinarie lärare och lärarinnor vid folk¬
skolor, för hvilkas aflönande tillskott af allmänna medel åtnjutes, dock
icke åt lärare eller lärarinnor i öfningsämnen eller slöjd vid de till den
allmänna folkundervisningen hörande skolor. Sedermera har delaktig¬
het i anstalten medgifvits jämväl vissa andra lärare, hvilka intaga eu
ställning, liknande de i § 1 omförmälda, i anstalten delaktiga lärares.
Så till exempel hafva — förutom lappkateketer och lärare vid vissa
skolor i lappmarken — enligt nådig- kungörelse den 21 juni 1901 små-
33
Bankoutskottets Utlåtande Nr 20.
•skollärare och småskolelärarinnor, hvilka anställts vid af landsting eller
stad, som ej i landsting deltager, anordnadt seminarium för bildande
af lärare och lärarinnor vid småskolor m. m. och till hvilkas aflönande
bidrag af allmänna medel utgå, tillerkänts rätt till understöd från an¬
stalten. Denna rätt har emellertid medgifvits under villkor, att staten
bidrager till lärarnes och lärarinnornas aflönande och att undervisning
meddelas i samma omfattning som vid de allmänna småskolorna i riket
samt att stadgade afgifter för lärarne och lärarinnorna erläggas till anstalten.
I underdånig skrifvelse den 31 juli 1908 har lotsstyrelsen anfört
följande.
^ Enligt nuvarande bestämmelser vore lärare och lärarinna vid lots¬
barnskola icke^ berättigade till pension eller till åtnjutande af under¬
stöd från . småskolelärares m. fl. ålderdomsunderstödsanstalt. Lärare
eller lärarinna, som tjänstgjort såväl vid lotsbarnskola som småskola
nller mindre folkskola, ägde icke heller rätt att vid beräkning af tjänste¬
tid i och för erhållande af understöd från nämnda anstalt tillgodoräkna
sig tjänstetiden vid lotsbarnskola. Till följd häraf hade det i allmän¬
het visat sig svårt att vid lotsbarnskolorna för någon längre tid fästa
dugliga lärare eller lärarinnor, och under senaste åren hade det mången
gång, oaktadt aflöningen höjts, varit förenadt. med stora svårigheter
att erhålla kompetenta lärare eller lärarinnor vid lotsbarnskolorna. Dy¬
lika skolor hade inrättats på sådana aflägset i hafsbandet belägna lots-
eller fvrplatser, där inrättandet genom kommunernas försorg af särskild
skola på grund af de därmed förenade kostnader ej kunnat ifråga¬
sättas och där barnens skolgång alltså skulle ådraga föräldrarna allt¬
för stora ekonomiska uppoflringar. Då dessa skolor således måste anses
fylla ett allmänt behof och undervisningen omfattade samma kurser
som vid småskolor eller mindre folkskolor, syntes lärares eller lärarinnas
tjänstetid vid lotsbarnskola böra medföra samma rätt till ålderdoms-
understöd som tjänstetid vid småskola eller mindre folkskola. Därest
tjänstgöringen vid lotsbarnskola medförde rätt till dylikt understöd,
skulle anställandet af kompetenta lärare eller lärarinnor vid lotsbarn¬
skolorna i icke ringa mån underlättas och trygghet vinnas, att tids¬
enligt utbildade lärarekrafter alltid bestridde undervisningen.
Antalet lärare eller lärarinnor vid lotsbarnskolorna växlade något
under olika år, beroende på antal barn i skolåldern vid de lots- eller
fyrplatser, hvarest lotsbarnskolor vid behof upprättades. Under år 1908
hade sammanlagdt 14 lärare och lärarinnor varit anställda vid ifråga¬
varande skolor, häri dock icke inberäknade vid kommunala skolor an¬
ställda lärare eller lärarinnor, till hvilkas aflönande bidrag utgino-e från
lotsverk^. ö °
Bih. till Riksd. Prof. 1910. 6 Sami. 1 Afd. 18 Höft.
5
34
Bankoutsicottets Utlåtande Nr 20.
De afgifter, som enligt § 3 i gällande reglemente för ofvan nämnda
anstalt skulle inbetalas till densamma såsom bidrag till anstaltens
utgifter, torde beträffande lärare och lärarinna vid lotsbarnskola böra
erläggas af lotsverkets medel med skyldighet för vederbörande lärare
eller lärarinna att å sin lön vidkännas fastställdt årligt afdrag.
Med anledning af hvad sålunda anförts hemställde lotsstyrelsen,.
att lärare och lärarinnor vid lotsbarnskolorna måtte beredas samma rätt
till understöd ur småskolelärares m. fl. ålderdomsunderstödsanstalt sona
de lärare och lärarinnor vid småskolor och mindre folkskolor, för hvil-
kas aflönande tillskott af allmänna medel åtnjötes, samt att intyg och
uppgifter rörande tjänstgöring för lärare och lärarinnor vid lotsbarn¬
skolorna måtte för förfluten tid, under hvilken nu ifrågasatt rätt kunde
komma att beredas nämnda lärare eller lärarinnor, afgifvas af veder¬
börande lotsbefäl eller vederbörande underbefäl vid lotsverket.
Öfver denna lotsstyrelsens framställning infordrades underdånigt
utlåtande från direktionen öfver folkskolelärarnes pensionsinrättning,
hvilken enligt reglementet för småskolelärares m. fl. ålderdomsunder¬
stödsanstalt har att förvalta samma anstalt. Den 9 november 1908
afgaf direktionen sådant utlåtande.
Vid detta utlåtande var fogad en från lotsstyrelsen infordrad, tablå
öfver lotsbarnskolorna år 1908, hvaraf framgick, att årliga löneförmå¬
nerna vid hvarje lotsbarnskola utgjorde 300 kronor samt att årliga
tjänstgöringstiden vid hvarje skola i allmänhet vore 41 v månader och
undervisningstiden i veckan lägst 24, högst 32 timmar, däri icke in¬
beräknad undervisningstiden i handarbete och slöjd. I den skrifvelse,
hvarmed lotsstyrelsen insändt omförmälda tablå till direktionen, både
styrelsen meddelat, att samma lärarinna i allmänhet, där så lämpligen
kunde ske, uppehälle undervisningen vid två lotsbarnskolor.
I sitt nyssnämnda utlåtande tillstyrkte direktionen, att ifrågava¬
rande lärarpersonal måtte, under villkor att densamma finge åtnjuta
löneförmåner, fullt motsvarande dem, som enligt gällande författning
tillkomme lärare eller lärarinnor vid de med statsmedel understödda
småskolorna i riket, och att vid ifrågavarande skolor meddelades under¬
visning i samma omfattning som vid vanliga småskolor, tillerkännas
rätt till ålderdomsunderstöd från småskolelärares in. fl. ålderdomsunder¬
stödsanstalt, med iakttagande i tillämpliga delar af föreskrifterna i det
för nämnda anstalt gällande reglemente. I samband därmed hemställde
direktionen, att vid bifall till ansökningen måtte föreskrifva,s, att det
skulle åligga lotsstyrelsen att årligen inom behörig tid till direktionen
insända vederbörliga uppgifter enligt fastställda formulär, som af direk-
Bankouts/cottets Utlåtande Nr 20.
35
tionen tillhandahölles, rörande ifrågavarande skolor ock att till stats¬
kontoret leverera föreskrifna afgifter; att ansökning om understöd
skulle af vederbörande insändas till lotsstyrelsen, som kade att efter
granskning af kandlingarna öfversända desamma jämte eget utlåtande
till direktionen; att det skulle tillkomma lotsstyrelsen att själf afgifva
eller från vederbörande infordra de närmare upplysningar, som direk¬
tionen i hvarje fall kunde anse erforderliga, äfvensom att låta tillställa
vederbörande af direktionen utfärdade understödsbref ock andra hand¬
lingar; samt att ifrågavarande skolor skulle stå under tillsyn af veder¬
börande lotsbefälkafvare, hvilken det i anledning häraf borde tillkomma
att afgifva de intyg rörande tjänstgöring m. m., som det eljest en¬
ligt anstaltens reglemente ålåge skolråd eller folkskoleinspektör att
utfärda.
I anledning af hvad direktionen sålunda anfört anbefalldes lots¬
styrelsen att inkomma med utlåtande. Den 26 januari 1909 afgaf lots¬
styrelsen sådant utlåtande ock erinrade däri till en början, att sedan
Kungl. Maj:t med bifall till en af lotsstyrelsen gjord framställning ge¬
nom nådigt bref den 7 december 1906 beviljat förhöjdt anslag till
undervisningsanstalterna vid lotsverket, aflöningen för lärarpersonalen
vid lotsbarnskolorna sedan den 1 januari 1907 uppginge enligt fast¬
ställd stat till 600 kronor för 9 månaders undervisning jämte tre ålders-
tillägg å 50 kronor hvardera efter respektive 5, 10 ock 15 års af
lotsbefälet väl vitsordad tjänstgöring med minst 8 månaders undervis¬
ningstid.
Vidare har styrelsen framhållit, att enligt punkt 1 i nådiga kun¬
görelsen den 13 juni 1908 om ändrad lydelse af § 2 i kungörelsen an¬
gående aflöning åt lärare vid folkskolor ock småskolor den 1 juni 1900
lärare, som efter att kafva undergått viss pröfning blifvit behörigen
antagen till lärare vid småskola eller mindre folkskola eller såsom bi¬
trädande lärare vid folkskola, skall i lön för 8 månaders undervisning
åtnjuta minst 500 kronor samt tre ålderstillägg å 60 kronor hvardera,
det första efter 5, det andra efter 10 och det tredje efter 15 års oför¬
vitlig tjänstgöring efter undergången stadgad pröfning.
Styrelsen kar därefter verkställt en jämförelse mellan lönerna enligt
nyssnämnda kungörelse ock de vid lotsbarnskolorna nu utgående lönerna
i proportion mot undervisningstiden.
Efter rättelse af ett par smärre felaktigheter, som influtit i styrelsens
berörda jämförelse, utvisade denna, att vid lotsbarnskolorna för 8 må¬
naders undervisning skulle utgå under de fem första åren kronor 533: 33
mot kronor 500 vid småskolorna, under de därpå följande fem åren
l
36
BankoutsJcottets Utlåtande Nr 20.
med första ålderstillägget kronor 577: 77 mot kronor 560 vid småsko¬
lorna, under därpå följande femårsperiod med andra ålderstillägget
kronor 622: 22 mot kronor 620 och efter tredje ålderstilläggets erhållande
kronor 666: 66 mot kronor 680 vid småskolorna. Löneförmånerna vid
lotsbarnskolorna vore således under de tre första femårsperioderna något
gynnsammare än vid småskolorna. Därefter förändrades förhållandet
till följd af det något högre ålderstillägget vid småskolorna, så att löne¬
förmånerna vid dessa blefve något större. Aflöningsförkållandena vid
lotsbarnskolorna syntes därför enligt lotsstyrelsens mening kunna jäm¬
ställas med dem vid småskolorna. Vid sådant förhållande torde något
särskild t villkor i afseende å aflöningsförmånerna icke vara erfor¬
derligt.
Lotsstyrelsen anförde vidare, att hvad lästiden vid lotsbarnskolorna
anginge, densamma visserligen endast vore 4\f månader årligen mot
8 månader vid de statsunderstödda småskolorna, men att med hänsyn
till det ringa barnantalet vid lotsbarnskolorna under nämnda undervis¬
ningstid samma kurser torde kunna medhinnas som vid småskolorna.
Beträffande åter de föreskrifter, direktionen öfver folkskolelärarnes
pensionsinrättning i sitt yttrande i öfrigt föreslagit vid bifall till ansök¬
ningen, hade lotsstyrelsen intet att erinra.
Uti infordradt- underdånigt utlåtande, som afgifvits den 16 mars
1909, har statskontoret, efter erinran om ofvan omförmälda af lots¬
styrelsen verkställda jämförelse mellan aflöningsförmånerna, anfört, att,
enligt hvad 1909 års stat för lotsbarnskolorna samt det i lotsstyrelsens
underdåniga berättelse för år 1907 intagna sammandrag af uppgifter
rörande undervisningen vid lotsbarnskolorna i riket under sistnämnda
år utvisade, aflöningen vid lotsbarnskolorna i allmänhet uppginge till
kronor 300 för en undervisningstid af 41/» månader. Vissa af lotsbarn-
skolornas lärare tjänstgjorde dock vid två af dessa skolor, och för dessa
lärare utgjorde i sådant fall tjänstgöringstiden 9 månader med eu be-
gynnelseaflöning af 600 kronor. Antalet undervisningstimmar i veckan
utgjorde, enligt hvad lotsstyrelsen upplyst, lägst 24 och högst 32, så¬
ledes i medeltal 28, medan vid småskolorna i allmänhet undervisningen
skulle omfatta minst 20 timmar i veckan, hvilket vore hvad i detta af¬
seende fordrades för rätt till ålderdomsunderstöd från anstalten.
Sålunda framginge, att lärarpersonalen vid lotsbarnskolorna icke
utan vidare kunde sägas vara i åtnjutande af löneförmåner fullt mot¬
svarande dem, som enligt gällande författning tillkomme lärare och
lärarinnor vid de med statsmedel understödda småskolorna, utan vore
förhållandet i detta afseende olika beträffande olika lärare; och syntes
«
Bankoutskottets Utlåtande Nr 20.
37
alltså det af direktionen öfver folkskolelärarnes pensionsinrättning upp¬
ställda villkoret under nuvarande förhållanden endast delvis kunna anses
vara uppfylldt.
Men å andra sidan måste ihågkomma^, att lotsbarnskolorna vore
inrättade och bekostade af staten, och det syntes fördenskull rätt¬
vist, att jämväl lärarpersonalen vid lotsbarnskolorna erhölle rätt till
ålderdomsunderstöd från småskolelärares in. fl. åldomsunderstödsanstalt.
Då emellertid de för sådan rätt af Riksdagen bestämda förutsätt¬
ningar icke till alla delar vore förhanden med afseende å lärarna vid
lotsbarnskolorna, borde nu förevarande fråga underställas Riksdagen;
och hemställde därför statskontoret, att i nådig proposition framställning
måtte göras hos Riksdagen att medgifva, att lärare och lärarinnor vid
lotsbarnskolorna måtte tillerkännas enahanda rätt till understöd från
småskolelärares m. fl. ålderdomsunderstödsanstalt som de lärare och
lärarinnor vid småskola eller mindre folkskola, för hvilkas aflönande
bidrag af allmänna medel åtnjötes, utan hinder däraf att aflöningens
belopp och den årliga undervisningstidens längd vid de förra icke i
alla händelser motsvarade hvad som vore bestämdt för de senare, samt
med skyldighet för lotsstyrelsen att erlägga föreskrifna afgifter till an¬
stalten och i öfrigt vidtaga de åtgärder, som uti direktionens öfver folk¬
skolelärarnes pensionsinrättning utlåtande funnes omförmälda.
Med anledning af hvad lotsstyrelsen i sitt utlåtande den 26 januari
1909 och därefter statskontoret anfört, ansågs erforderligt att ånyo i
ärendet höra nämnda direktion. Den 29 september 1909 har direk¬
tionen afgifvit ytterligare utlåtande.
Direktionen har från lotsstyrelsen införskaffat och med detta ut¬
låtande öfverlämnat uppgifter angående den vid lotsbarnskolorna an¬
ställda lärarpersonalens namn, födelseår, aflagda examina och tjänst¬
göring vid lotsbarnskolorna till och med år 1908 m. m.
I utlåtandet har direktionen anfört, att den till en början finge
erinra, hurusom direktionen enligt sitt förut afgifna utlåtande funnit
den för dessa skolor ifrågasatta delaktigheten i förevarande ålderdoms¬
understödsanstalt böra medgifvas endast under villkor, bland andra, att
lärarpersonalen i afseende å såväl aflöningsförmåner som undervisnings-
skyldighet fullt likställdes med lärare och lärarinnor vid vanliga småskolor.
Af hvad sedermera i ärendet förekommit, framginge emellertid, att i
detta fall den af direktionen påyrkade likställigheten näppeligen läte
sig fullt genomföra. Huru önskvärd densamma i och för sig kunde
vara, torde ifrågavarande villkor därför böra eftergifvas; och finge di¬
rektionen alltså i likhet med statskontoret tillstyrka att, utan hinder af
Banlcouts Jcottets Utlåtande Nr 20,
38
berörda förhållande, erforderliga åtgärder vidtoges för den åsyftade
delaktighetens åvägabringande.
I förevarande lärarpersonals intresse syntes dock vissa närmare
föreskrifter böra meddelas i fråga om berörda delaktighet.
Såsom framginge af den från lotsstyrelsen erhållna utredningen, hade
den årliga tjänstgöringstiden för däri upptagna lärarinnor under deras
längre eller kortare anställningstid varit tämligen växlande, utgörande i
vissa fall endast 2 å 3 månader och i vissa fall ända till 10 å 11
månader. Berörda ojämnhet torde delvis bero på det upplysta förhållande,
att vid hvarje lotsbarnskola i allmänhet undervisades endast viss kortare
tid och att, om också samma lärare eller lärarinna i regel uppehölle
undervisningen vid två skolor årligen, sådant ej alltid kunde lämp¬
ligen äga rum. De fall, i hvilka undervisningstiden per år utgjort
2—3, 3—4 eller 4—5 månader, vore emellertid jämförelsevis sällsynta.
Vanligen syntes årlig tjänstgöringstid hafva utgjort minst 7 månader,
en siffra, som således torde kunna betecknas såsom minimum för hel
tjänstgöring, hvad beträffade förfluten tid. För framtiden syntes dock
förhållandena komma att gestalta sig något annorlunda, enär enligt den
för lotsbarnskolorna senast fastställda lönestaten erfordrades 9 månaders
årlig tjänstgöring för hel löns åtnjutande och minst 8 månaders tjänste¬
tid årligen för tjänstårsberäkning i afseende å rätt till ålder stillägg.
För den tid, under hvilken denna lönestat tillämpades, torde således
hel tjänstgöring vid lotsbarnskolorna komma att likasom vid vanliga
småskolor utgöra minst 8 månader årligen.
Därest nu i § 10 af reglementet för småskolelärares in. fl. ål-
derdomsunderstödsanstalt meddelade bestämmelser rörande tjänstårs¬
beräkning skulle utan vidare göras tillämpliga å lotsbarnskolornas lärar¬
personal, skulle denna i vissa fall komma i en måhända allt för ogynn¬
sam ställning.
Detta gällde till en början lärare och lärarinnor, som under an¬
ställning före den nya lönestatens trädande i kraft tjänstgjort visser¬
ligen kortare tid årligen än 8 månader, men dock så lång tid årligen,
att tjänstgöringen efter då rådande förhållanden förmodligen finge anses
såsom full tjänstgöring. I detta hänseende ville direktionen föreslå, att
beträffande tjänstgöring, som fullgjorts före den nya lönestatens trä¬
dande i kraft, tjänstår skulle i afseende å rätt till understöd räknas
såsom fullt, därest läraren eller lärarinnan därunder tjänstgjort minst
7 kalendermånader, och att med de år, under hvilka läraren eller
lärarinnan möjligen undervisat kortare tid, skulle verkställas en sam¬
manläggning och reduktion med beräkning af 7 månader på hvarje år.
Bankoutskottets Utlåtande Nr 20.
39
Föreskrifter torde ock erfordras för sådana fall, där lärare eller
lärarinna på grund af rådande organisation af ifrågavarande skolor ej
kunnat eller framdeles kunde beredas tjänstgöring vid mer än en lots-
barnskola årligen, alltså endast half årlig tjänstgöring. Att i sådana fall,
Indika inträffat och allt fort torde komma att inträffa, medgifva endast
eljest vanlig tjänstårsberäkning torde ej vara med billighet fullt öfver¬
ensstämmande. Att å andra sidan medgifva vederbörande att för sådan
kortvarigare tjänstgöring räkna fullt tjänstår syntes däremot vara att
gå för långt i motsatt riktning. En måhända lämplig lösning af denna
fråga skulle kunna vinnas med ledning af den från lotsstyrelsen an¬
skaffade utredningen. Af denna syntes framgå, att lärare sällan någon
längre tid kvarstode i dylik half tjänstgöring, utan efter något eller
några år uppflyttades i full tjänstgöring, i allmänhet omfattande längre
tid årligen än den ofvan angifna minimitiden. Jämväl för framtiden
torde förhållandena kunna antagas blifva enahanda. Det skulle därför
kunna ifrågasättas, huruvida ej vederbörande kunde berättigas att vid
tjänstårsberäkning i och för understöd räkna sig till godo den tid
tjänstgöringen vissa år öfverstigit 7, respektive 8 månader till fyllnad,
så långt det erfordrades, i tjänstetiden de år, då undervisning med¬
delats endast vid en enda skola. Att i detta fall göra ett dylikt med¬
gifvande torde så mycket mindre böra möta betänkligheter, som
detsamma troligen endast i sällsynta undantagsfall behöfde komma till an¬
vändning.
Lika med myndigheterna finner jag billigheten kräfva, att lärare
och lärarinnor vid lotsbarnskolorna tillerkännas enahanda rätt till under¬
stöd från småskolelärares in. fl. ålderdomsunderstödsanstalt som de lärare
och lärarinnor vid småskola eller mindre folkskola, för hvilkas aflönande
bidrag af allmänna medel åtnjutas. De afgifter, som enligt det för an¬
stalten gällande reglemente skola för lärare utgå, skulle, om ifrågavarande
lärarpersonal erhåller rätt till understöd från anstalten, inbetalas af lots-
verket; och synas i fråga om erforderliga föreskrifter rörande tjänst¬
årsberäkning de af direktionen öfver folkskolelärarnes pensionsinrättning
afgifna förslag böra följas lika väl som beträffande andra kompletterande
reglementsbestämmelser, hvilka sistnämnda emellertid torde vara af be¬
skaffenhet att icke kräfva Riksdagens godkännande.))
På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, får utskottet, med till¬
styrkande af bifall till Kungl. Maj:ts förevarande proposition, hemställa,
att Riksdagen må medgifva,
att lärare och lärarinnor vid lotsbarnskolor må
erhålla enahanda rätt till understöd från småskolelära-
Departements¬
chefen.
Angående
ändrade grun¬
der för barn¬
morskornas
pensions-
anstalt.
40 Bankoutskottets Utlåtande Nr 20.
res m. fl. ålderdomsunderstödsanstalt, som de lärare och
lärarinnor vid småskolor eller mindre folkskolor, för
hvilkas aflönande bidrag af allmänna medel åtnjutas,
under villkor att lotsstyrelsen erlägger de af¬
gift^ till anstalten, som enligt det för anstalten gäl¬
lande reglementet böra för lärare och lärarinnor utgå,
samt
med iakttagande i öfrigt af samma reglemente uti
tillämpliga delar, dock att tjänstår, som infallit före
den 1 januari 1907, räknas såsom fullt, därest lärare
eller lärarinna vid lotsbarnskola därunder tjänstgjort
7 månader eller 30 veckor, och tjänstår, som infallit
efter nämnda dag, räknas såsom fullt, därest tjänst¬
göringen därunder uppgått till 8 månader eller 34Va
veckor, och att med de år, under hvilka lärare eller
lärarinna möjligen undervisat kortare tid, än hvad i
hvardera fallet är sagdt, sammanläggning och reduk¬
tion verkställes med beräkning af hvarje tjänstår till
7 månader beträffande tid före berörda den 1 januari
och till 8 månader beträffande tid efter samma dag,
därvid lärare eller lärarinna, som under ett eller flera
år på grund af rådande organisation ej kunnat beredas
tjänstgöring vid mera än eu lotsbarnskola, skall äga att
såsom fyllnad i tjänstetiden under sådant år räkna sig
till godo den tid, hvarmed tjänstgöringen under år,
som förflutit före nämnda den 1 januari 1907, öfver-
stigit 7 månader och under år, som infallit efter samma
dag, öfverskjutit 8 månader. 11
11 :o) Uti en den 4 april innevarande år till Riksdagen afbiten pro¬
position (nr 135) har Kungl. Maj:t föreslagit Riksdagen
1:°) godkänna följande ändrade grunder för barnmorskornas
pensionsanstalt att gälla från och med år 1912:
Anstalten afser att bereda ålderdomsunderstöd åt här i riket legiti¬
merade barnmorskor, hvilka utöfva yrkesmässig verksamhet såsom
sådana.
Skyldig att inträda såsom delägare i anstalten är hvarje legitime¬
rad barnmorska, som efter 1912 års ingång i eu ålder, ej uppgående
till 40 år, erhåller anställning hos kommun mot åtnjutande af fast aflö¬
ning eller å barnbördshus mot åtnjutande af årslön, ej understigande
BanlcoutsTcottets Utlåtande Nr SO.
41
400 kronor, hvari värdet af bostad, vedbrand och andra naturaförmåner
må inräknas med sammanlagdt högst 100 kronor.
Berättigad att inträda såsom delägare i anstalten är hvarje annan,
legitimerad barnmorska, som här i riket utöfvar yrkesmässig verksam¬
het såsom sådan och icke uppnått en lefnadsålder af 60 år.
Anmälan om inträde i anstalten göres för barnmorska, som är
skyldig att inträda såsom delägare, af vederbörande kommun eller barn¬
bördshus; och skall denna anmälan vara åtföljd af, förutom handlingar,
som visa, att barnmorskan är skyldig att inträda i anstalten, kommu¬
nens eller barnbördshusets uttryckliga förklarande, huruvida och till
hvilket belopp kommunen eller barnbördshuset förbinder sig att lämna
årsbidrag till barnmorskans pensionering.
Annan barnmorska, än nyss är nämnd, har att själf hos anstalten
göra ansökan om inträde med bifogande af handlingar, som utvisa, att
hon är berättigad till inträde; och bör dylik ansökan af barnmorska,
som har anställning hos kommun eller å barnbördshus, såvidt ske kan,
vara åtföljd af kommunens eller barnbördshusets förklarande, huruvida
och till hvilket belopp kommunen eller barnbördshuset förbinder sig att
lämna årsbidrag till hennes pensionering.
Delägare är pliktig att årligen intill det år, då hon berättigas upp¬
bära pension, till anstalten inbetala 10 kronor, dock icke under längre
tid än 20 år.
I fråga om barnmorska, som är skyldig att inträda såsom delägare
i anstalten, ansvarar den kommun eller det barnbördshus, där barn¬
morskan har anställning, eller, där anställningen är fästad vid två eller
flera kommuner gemensamt, den folkrikaste bland dem för afgiftens
behöriga erläggande.
Det ankommer på kommun eller barnbördshus att bestämma om
erläggande af årsbidrag till pensionering af barnmorska, anställd hos
kommunen eller å barnbördshuset, dock med iakttagande däraf att
minsta årsbidraget utgör 10 kronor.
Delägare må, utöfver henne åliggande årsafgift, göra frivilliga in¬
satser för beredande af högre pension.
Försummar delägare, som icke är skyldig att kvarstå i anstalten,
att under två på hvarandra följande år inbetala föreskrifven årsafgift,
upphör hon att vara delägare i anstalten och förlorar sin hos densamma
innestående behållning, därest ej Kungl. Maj:t i särskilda fall finner
skäligt härifrån medgifva undantag.
Barnmorska, som blifvit förklarad för alltid förlustig rättigheten
att utöfva barnmorskeyrket, upphör ock att vara delägare i anstalten,
Bill. till Riksd. Prof. 1910. 6 Sami. 1 Afd. IS Höft. 6
42
Bankoutslcottets Utlåtande Nr 20.
men äger att återbekomma hvad hon till anstalten inbetalt, dock utan
ränta.
Rätt att komma i åtnjutande af pension från anstalten inträder för
delägare, som fullgjort föreskrifna inbetalningar, efter 20 års yrkes¬
mässig verksamhet såsom barnmorska, och sedan hon uppnått en lef-
nadsålder af 55 år eller, i händelse hon genom obotlig sjukdom eller
vanförhet blifvit urståndsatt att vidare utöfva barnmorskeyrket, 50 år,
i hvilket senare fall tjänstetiden kan inskränkas till 12 års yrkesmässig
verksamhet såsom barnmorska.
Pensionen, hvilken, därest den pensionsberättigade är anställd hos
kommun eller å barnbördshus, icke må uppbäras förr än från och med
månaden näst efter den, hvarunder hon frånträdt denna befattning,
utgår i form af årlig lifränta, hvars belopp enligt af Kungl: Maj :t fast¬
ställd dödlighetstabell och räntefot, hvilken senare ej må sättas lägre
än till fyra procent, är beroende på storleken af de insatser, som
blifvit af eller för henne gjorda, och af de henne därutöfver enligt
nedanstående bestämmelser för pensionens ökning tillgodoräknade belopp.
Hvarje i anstalten delaktig barnmorska, hvilken har anställning
hos kommun mot åtnjutande af fast aflöning eller å barnbördshus mot
åtnjutande af årslön, ej understigande 400 kronor, hvari värdet af bostad,
vedbrand och andra naturaförmåner må inräknas med sammanlagdt
högst 100 kronor, tillgodoräknas årligen ett bidrag för hennes pensio¬
nering lika stort med de insatser tillsammantagna, hvilka under året
blifvit af eller för henne gjorda, dock att detta årsbidrag icke för någon
må öfverstiga 25 kronor eller beräknas för längre tid än 20 år eller
för delägare, som uppnått 60 års ålder.
Detsamma gäller om delägare, som af kommun anställts att mot
ersättning af kommunen för hvarje förrättning betjäna dess fattiga och
för hvilken kommunen förbundit sig att erlägga årsbidrag till hennes
pensionering.
Delägare, som icke vidare innehar sådan anställning, som afses i
näst föregående två punkter, tillgodoräknas dock bidrag enligt angifna
grunder, därest hon under sammanlagdt 12 år fått tillgodoräkna sig
sådant bidrag.
Sammanlagda kapitalvärdet af de återstående pensionsbelopp, som
enligt fastställda försäkringstekniska grunder motsvara de redan gjorda
och de tillgodoräknade inbetalningarna, utgör anstaltens försäkrings¬
fond.
Staten bidrager till delägarnas pensionering på det sätt, att stats¬
verket årligen betalar den summa, som erfordras för försäkringsfon-
BankoutsJcottets Utlåtande Nr 20
43
dens fyllande till det belopp, hvartill den på grund af bestämmelserna
i närmast föregående punkt bör uppgå.
Pensionstagare, som genom laga kraftvunnet beslut förklarats för¬
lustig medborgerligt förtroende, har förlorat all rätt till pension, men
äger återbekomma hvad hon till anstalten inbetalt, dock utan ränta,
och jämväl med afdrag af hvad såsom pension uppburits.
Vidare har Ivungl. Maj:t i samma proposition föreslagit Riksdagen
2:o) att godkänna följande bestämmelser att redan före den 1 januari
1912, så snart ske kan och i den mån Kungl. Maj:t föreskrifver, träda
i tillämpning:
Legitimerad barnmorska, som enligt nu gällande bestämmelser icke
är berättigad till inträde i anstalten, men utöfvar yrkesmässig verksamhet
såsom barnmorska och icke uppnått en lefnadsålder af 60 år, äger att inträda
såsom delägare under de villkor, som i nu föreslagna grunder stadgas
för barnmorska, hvilken ej är anställd i kommuns tjänst eller å barn¬
bördshus.
Barnmorska, som enligt nu gällande bestämmelser för pensionsan-
stalten skall upphöra att vara delägare i anstalten på grund däraf att
hon icke vidare innehar sådan anställning hos kommun eller å barn¬
bördshus, som medför tillträde till anstalten, berättigas kvarstå i anstal¬
ten under de villkor, som enligt nu föreslagna grunder skola gälla, dock
under förutsättning att vederbörande barnmorska inom af riksförsäkrings-
anstalten föreskrifven tid förklarar sig villig att jämväl i öfrigt under¬
kasta sig dessa grunder, i hvad angår upphörande af delägarskap i
anstalten.
Ofvan föreslagna bestämmelser angående rätt att komma i åtnju¬
tande af pension redan vid tidigare ålder än nu är stadgad må vinna
tillämpning jämväl å barnmorska, som före den 1 januari 1912 blifvit
delägare i pensionsanstalten, om hon inom viss, af riksförsäkrings-
anstalten föreskrifven tid förklarar sig villig att underkasta sig påfölj¬
den att icke efter uppnådda 60 år komma i åtnjutande af statsbidrag.
För delägare, som vunnit inträde i anstalten före den 1 januari
1912, skola ofvanstående bestämmelser om sättet för pensions beräk¬
nande jämväl äga tillämpning.
Den enligt nu gällande bestämmelser bildade säkerhetsfonden öfver-
föres till anstaltens besparingsfond samt fördelas på denna fonds del¬
ägare i förhållande till hvars och ens andel däri; och skall hvarje del¬
ägares därefter befintliga behållning i besparingsfonden tillgodoräknas
henne såsom insats för pension i enlighet med ofvannämnda försäk-
ringstekniska grunder, dock att statsbidrag för sådan insats icke må
tillgodoräknas.
44
BanlcoutsJcottets Utlåtande Nr 20.
Angående
höjning af
pensions-
underlaget
för professo¬
rerna S. Jolin,
grefve C. T.
Mörner och O.
M. Ramström.
Slutligen har Kungl. Maj:t föreslagit Riksdagen
3:o) att från och med år 1911 höja det till bestridande af statens
bidrag till pensionering af barnmorskor å riksstatens tionde hufvudtitel
anvisade förslagsanslag å 20,000 kronor med 10,000 kronor eller till
30,000 kronor.
Beträffande de till stöd för denna framställning anförda skäl till¬
låter sig utskottet hänvisa till det vid propositionen fogade utdrag ur
statsrådsprotokollet öfver civilärenden för den 4 innevarande april.
Utskottet har icke haft något att erinra mot Kungl. Maj:ts före¬
varande framställning och hemställer fördenskull,
att ifrågavarande proposition måtte af Riksdagen
bifallas.
12:o) 1 en till Riksdagen den 21 januari innevarande år afbiten
proposition (nr 65) har Kungl. Magt föreslagit Riksdagen
dels medgifva, att pensionsunderlaget för hvar och en af professo¬
rerna, extra ordinarie professorn i kemi och farmaci vid karolinska
medikokurgiska institutet Severin Jolin och extra ordinarie professorn i
medicinsk och fysiologisk kemi vid universitetet i Uppsala grefve Carl
Thore Mörner må anses från och med år 1909 utgöra 5,000 kronor, samt
såsom villkor för denna förmåns åtnjutande föreskrifva, ej mindre att
af de å allmänna indragningsstaten för Jolin och grefve Mörner upp¬
förda personliga lönetillägg 800 kronor skola anses utgöra tjänstgörings-
penningar än äfven att Jolin och grefve Mörner skola, räknadt från
ingången af år 1909, erlägga mot nämnda pensionsunderlag svarande
pensionsafgifter,
dels ock ytterligare medgifva, att pensionsunderlaget för professorn,
prosektorn vid nämnda universitet Oskar Martin Ramström må anses från
och med år 1909 utgöra 4,000 kronor med iakttagande, att, i den mån
Ramström framdeles kommer i åtnjutande af ålderstillägg å lönen, hans
pensionsunderlag skall undergå motsvarande förhöjning samt med skyl¬
dighet för Ramström att, räknadt från ingången af år 1909, erlägga
mot berörda pensionsunderlag svarande pensionsafgifter.
Till statsrådsprotokollet öfver ecklesiastikärenden ofvannämnda dag
har departementschefen rörande denna framställning anfört följande:
»Hos Eders Kungl. Maj:t hafva innehafvaren af extra ordinarie pro¬
fessuren i kemi och farmaci vid karolinska mediko-kirurgiska institutet
professorn Severin Jolin och innehafvaren af extra ordinarie professuren
i medicinsk och fysiologisk kemi vid universitetet i Uppsala professorn
Hankoutskottets Utlåtande Nr 20.
45
grefve Carl Thore Mörner i underdånighet anhållit, att Eders Kungl.
Maj:t behagade vidtaga de åtgärder, som erfordrades för att samma
pensionsunderlag blefve bestämdt för dem som för öfriga professorer
vid karolinska institutet och inom medicinska fakidteten vid Uppsala
universitet.
Den sålunda väckta frågan om förhöjdt pensionsunderlag för Jolin
och grefve Mörner sammanhänger med de förhållanden, under hvilka de
nuvarande aflöningsförmånerna för bemälda befattningshafvare blifvit
bestämda, och tillåter jag mig att i sådant afseende erinra om följande.
Före den under år 1908 beslutade löneregleringen för lärarna vid
universiteten och karolinska institutet åtnjöt Jolin såsom extra ordinarie
professor vid nämnda institut lön 3,300 kronor, tjänstgöringspenningar
1,200 kronor samt enligt nådigt bref den 25 november 1.898 ålders-
tillägg till lönen med 1,000 kronor eller tillhopa 5,500 kronor, och grefve
Mörner ägde att såsom extra ordinarie professor vid Uppsala universitet
uppbära lön 3,300 kronor, tjänstgöringspenningar 1,200 kronor samt
enligt nådigt bref den 25 november 1904 ålderstiliägg till lönen med
1,000 kronor, hvartill kommo in natura sex lämnar ved, värderade till
90 kronor, eller sålunda tillsammans 5,590 kronor.
I sammanhang med förslaget till allmän lönereglering för universi¬
teten och karolinska institutet föreslog Eders Kungl. Maj:t 1908 års
Riksdag att dels för enhvar af dåvarande innehafvarna af extra ordi¬
narie professuren i praktisk teologi vid universitetet i Uppsala, J. O.
Quensel, och extra ordinarie professuren i medicinsk och fysiologisk
kemi vid samma universitet grefve Mörner, å allmänna indragningsstaten
uppföra ett personligt lönetillägg å 410 kronor, att af vederbörande åt¬
njutas, så länge han kvarstode vid ifrågavarande befattning, dels ock
lör dåvarande innehafvaren af extra ordinarie professuren i kemi och
farmaci vid karolinska institutet, Jolin, å allmänna indragningsstaten
uppföra ett personligt lönetillägg å 500 kronor, att af honom åtnjutas,
så länge han kvarstode vid ifrågavarande befattning.
Vid samma års riksdag föreslogs i väckta motioner, att Riksdagen
matte besluta, att åt de dåvarande innehafvarna af extra ordinarie pro¬
fessurerna i praktisk teologi och i medicinsk och fysiologisk kemi vid
Uppsala universitet skulle anvisas, utöfver då innehafvande och af Eders
Kungl. Maj:t föreslagna löneförmåner, två ålderstiliägg, livartdera å 500
kronor, efter fem och tio års tjänstgöring, att utgå ur ålderstilläggsfonden,
att det af Eders Kungl. Maj:t föreslagna, å allmänna indragningsstaten
uppförda personliga lönetillägget åt dåvarande innehafvaren af extra ordi¬
narie professuren i kemi och farmaci vid karolinska institutet, hvilken
46
Bankoutslcottets Utlåtande Nr SO.
såsom sådan redan tjänstgjort i 20 år, måtte höjas från o00 till 1,500
kronor årligen, samt att innenafvarna af ifrågavarande extra profes¬
surer hädanefter skulle benämnas professorer och, såsom Eders Kungl.
Maj:t föreslagit, i likhet med öfriga professorer deltaga i universitets¬
förvaltningen.
I skrifvelse till Eders Kungl. Maj:t af den 1 juni 1908 anförde Riksdagen
beträffande de extra ordinarie professorstjänsternas förvandling till ordi¬
narie professurer, att det under förhandenvarande förhållanden icke
förefunnes någon skälig anledning till att de extra ordinarie profes¬
sorerna, med samma kompetens och i allmänhet med ett i hufvudsak lik¬
artad! arbete som de ordinarie professorerna, skulle åtnjuta mindre af¬
löning och i förhållande till universitetsförvaltningen intaga en lägre
tjänsteställning än sistnämnda professorer. Riksdagen tillkännagaf emeller¬
tid samtidigt, att Riksdagen icke funnit anledning till erinran i anledning
af det undantag från den sålunda af Eders Kungl. Magt föreslagna
grundsatsen om de extra ordinarie professurernas förvandling till ordi¬
narie, som Eders Kungl. Maj:t gjort beträffande bland andra extra ordi¬
narie professorsbefattningarna i praktisk teologi och i medicinsk och
fysiologisk kemi vid universitetet i Uppsala samt i kemi och farmaci
vid karolinska institutet. I samma riksdagsskrivelse tillädes därefter:
I likhet med motionärerna hölle Riksdagen före, att billigheten bjöde,
att jämväl ifrågavarande extra ordinarie professorer bereddes någon för¬
bättring i deras då innehafvande löner. Beträffande extra ordinarie pro¬
fessorerna Quensel och grefve Mörner förekomme emellertid, att i den
aflöning af tillhopa 0,000 kronor för dem hvardera, som af Eders Kungl.
Maj:t föreslagits skola för dem uppföras, inginge två ålderstillägg,. som
redan intjänats eller från och med år 1909 komme att varda invänta,
hvadan det icke syntes lämpligt att, på sätt af motionärerna föreslagits,
tillerkänna ifrågavarande tjänstemän ytterligare ålderstillägg.. Då Riks¬
dagen ej heller ansåge, att någon förhöjning i den å ordinarie stat upp¬
tagna lönen eller tjänstgöringspenningarna för dessa professurer, hvilka
vore afsedda att 'ombildas, borde förekomma, syntes den lämpligaste
formen för en löneförbättring för såväl ifrågavarande extra ordinarie
professorer som ock extra ordinarie professorn Jolin vara ett å allmänna in-
dragningsstaten uppfördt personligt lönetillägg. Beträffande beloppet af
detta lönetillägg hade Riksdagen ansett, att nämnda tre extra ordinarie pro¬
fessorer skäligen borde åtnjuta en slutaflöning af 7,000 kronor. Då extra
ordinarie professorerna Quensel och grefve Mörner år 1909 komme att
å ordinarie stat uppbära, med inräknande af invänta ålderstillägg, hvar¬
dera 5,590 kronor och extra ordinarie professorn Jolin, likaledes med
BanJcoutskottets Utlåtande Nr 20.
47
ålderstillägg, 5,500 kronor, erfordrades alltså för enhvar af de båda
förstnämnda ett lönetillägg af 1,410 kronor och för den sistnämndé
1.500 kronor.
På grund af berörda riksdagsbeslut åtnjuta alltså från och med år
1909 professorn Jolin: lön 4,300 kronor, tjänstgöringspenningar 1,200
kronor samt å allmänna indragningsstaten personligt lönetillägg 1,500
kronor eller tillsammans 7,000 kronor, och professorn grefve Mörner:
lön 4,300 kronor, tjänstgöringspenningar 1,200 kronor, 6 famnar ved,
beräknade till 90 kronor, samt å allmänna indragningsstaten personligt
lönetillägg 1,410 kronor eller tillsammans likaledes 7,000 kronor, hvilket
belopp motsvarar slutaflön.ingen för ordinarie professor vid universiteten
och karolinska institutet, sådan denna var fastställd före 1.908 ars löne¬
reglering, under det att efter 1908 års lönereglering nämnda slutaflöning
utgör 8,100 kronor, hvaraf lön 5,600 kronor och tjänstgöringspenningar
2.500 kronor.
Till stöd för sin berörda ansökning hafva Jolin och grefve Mörner
andragit följande: Genom 1908 års Riksdags beslut hade Jolin och
grefve Mörner, hvilka icke åtnjutit förmånen af den allmänna löneför¬
bättring, som kommit deras kolleger vid universiteten och karolinska
institutet till del, erhållit personligt lönetillägg att af dem uppbäras, så
länge de kvarstode vid sina nuvarande befattningar. För åtnjutande af
dessa nya aflöningsförmåner hade de emellertid fått underkasta sig de
villkor och bestämmelser, som angåfves i nådiga kungörelsen den 13
juni 1908. Vidare affordrade man dem pensionsafgift till statsverket,
hvilket utvisade, att de ansåges uppbära aflöning efter ny lönestat, ty
på sätt närmare angåfves i § 18 af lagen om civila tjänstinnehafvares
rätt till pension vore nämligen de tjänstinnehafvara, som uppbure af¬
löning enligt före den 1 januari 1907 fastställd lönestat, befriade från
erläggande af i lagen stadgad pensionsafgift. Lades härtill den om¬
ständigheten, att Eders Kung!. Maj:t behagat förändra äfven den dem
tillkommande tjänstebenämningen till professor (från extra ordinarie
professor), syntes de vara berättigade att hysa den uppfattningen, att de i
likhet med sina ämbetsbröder från och med år 1909 befunne sig på ny
lönestat. Det företölle dem vid sådant förhållande anmärkningsvärd!, att
den dem affordrade pensionsafgiften motsvarade ett pensionsunderlag af
endast 4,300 kronor, d. v. s. deras lön enligt äldre stat utan lönetillägg.
De skulle därigenom vid inträdd pensionsålder komma i åtnjutande af
en pension, som med ej mindre än 1,300 kronor understege den, som
deras kolleger erhölle. Det syntes icke vara billigt, att eu så betydlig
nedsättning af pensionen skulle drabba dem på deras ålderdom därför
48
BanJcoutsJcottets Utlåtande Nr SO.
att de tjänster, de nu innehade, efter deras afgång möjligen komme att
till sin beskaffenhet förändras. I § 3 af lagen om civila tjänstinne-
hafvares rätt till pension talades endast om lön, tjänstgöringspenningar
och ortstillägg. Om personliga lönetillägg funnes intet nämndt. Om
deras uppfattning, att de befunno sig på ny lönestat, vore riktig, ut¬
gjordes alltså deras aflöning numera af 5,800 kronor i lön och 1,200
kronor i tjänstgöringspenningar, och de skulle alltså enligt lagens orda¬
lydelse till och med vara berättigade till 200 kronor högre pension än
sina ämbetsbröder. Då detta ju ej heller vore billigt, ville de i under¬
dånighet anhålla att blifva med dem likställda i afseende på pensionsrätt.
På grund af nådig remiss har kanslern för rikets universitet öfver
förevarande ansökning dels inhämtat yttranden ej mindre i hvad ärendet
angår Jolins pensionsrätt från karolinska mediko-kirurgiska institutets
lärarkollegium, som därvid öfverlämnat ett af institutets kamrerare till
dess förvaltningsnämnd i ämnet afgifvet yttrande, än äfven i hvad ärendet
angår grefve Mörners pensionsrätt från medicinska fakulteten och drätsel¬
nämnden vid universitetet i Uppsala samt det större akademiska konsi¬
storiet därstädes, dels ock den 23 april 1909 afgifvit eget underdånigt
utlåtande.
1 det af karolinska institutets kamrerare afgifna yttrandet anföres
hufvudsakligen följande: Att Jolin af kamreraren jämlikt lagen angående
civila tjänstinneha tv ares rätt till pension affordrats pensionsafgift till stats¬
verket' hade sin grund däri, att, enligt kamrerarens uppfattning, Jolin
icke varit ovillkorligen skyldig att underkasta sig pensionslagens bestäm¬
melser, men att, då han efter anmälan frivilligt ingått å pensionslagen,
han ock vore skyldig att erlägga stadgad pensionsafgift. Att kamreraren
åter vid beräknandet af pensionsafgiften icke tagit hänsyn till det Jolin
tillerkända personliga lönetillägget af 1,500 kronor berodde därpå, att,
såvidt kamreraren kunnat finna, pensionslagen icke såsom underlag för
bestämmande af tjänstinnehafvares pensionsbelopp upptoge löneförmån af
dylik art.
Karolinska institutets lärarkollegium har, enligt uppgift efter förvalt¬
ningsnämndens hörande och i öfverensstämmelse med dess förslag, anfört,
att, då enligt lärarkollegiets mening Jolin icke enligt gällande bestämmel¬
ser vore berättigad till högre pension än 4,300 kronor, men det syntes
vara med billighet öfverensstämmande, att Jolin erhölle rättighet att, mot
erläggande af härför stadgade afgifter, efter uppnådd pensionsålder åtnjuta
samma pension, 5,600 kronor, som i allmänhet tillkomme professorer vid
karolinska institutet, lärarkollegiet ansåge sig böra förorda, att sådan
pensionsrätt måtte beredas bolin.
BankoutsTcottets Utlåtande Nr 20.
49
Medicinska fakulteten vid universitetet i Uppsala har förordat vid¬
tagandet af sådana åtgärder att af de grefve Mörner tillkommande löneför¬
måner ett belopp af 5,600 kronor, däri inberäknade naturaförmånerna,
Unge anses utgöra lön och pensionsunderlag, 1,400 kronor åter tjänst-
göringspenningar; och har drätselnämnden vid samma universitet jämväl
tillstyrkt, att pensionsunderlaget för grefve Mörner finge utgöra 5,600
kronor.
I medicinska fakultetens och drätselnämndens yttranden har det större
akademiska konsistoriet i Uppsala instämt.
Kanslern för rikets universitet har under erinran, hurusom Jolin och
grefve Mörner jämlikt nyssberörda nådiga bref den 25 november 1898
och den 25 november 1904 tillerkänts hvardera två ålderstillägg å lönen,
i underdånighet hemställt, det täcktes Eders Kungl. Maj:t i nåder vidtaga
åtgärder för att pensionsunderlaget för hvardera af sökandena blefve
bestämdt till 5,600 kronor.
Härefter har statskontoret den 10 maj 1909 afgifvit infordradt un¬
derdånigt utlåtande i ärendet och därvid anfört, bland annat, följande:
Då 1907 års pensionslag, efter hvars bestämmelser Jolins och grefve Mör-
ners pensionsrätt borde bedömas, icke medgåfve att vid pensionsunderlags
beräkning, hänsyn finge tagas till andra löneförmåner än sådana, som vore
med den ifrågavarande tjänsten förenade, alltså icke förmåner af rent till¬
fällig och personlig art, syntes, såsom redogöraren vid karolinska institu¬
tet antagit beträffande Jolin, utan tvifvel pensionsunderlaget för en hvar
af Jolin och grefve Mörner få anses utgöra 4,300 kronor. Enär emel¬
lertid genom 1908 års riksdagsbeslut aflöningsförmånerna för Jolin och
grefve Mörner blifvit genom personliga lönetilläggs beviljande väsentligt
förhöjda, syntes samma skäl som föranledde löneförhöjningarna kraftigt
tala för att denna förhöjning finge komma att i motsvarande mån inverka
till förhöjning af pensionsunderlaget och den blifvande pensionen. Att
därvid .betrakta hela det personliga lönetillägget såsom iön, kunde icke
anses riktigt, då därigenom Jolins och grefve Mörners pensionsunderlag
skulle komma att icke blott i förhållande till aflöningens totalsumma blifva
oproportionerligt stort utan äfven öfverstiga det för öfriga professorer vid
universiteten och karolinska institutet numera högst förekommande. Då
Riksdagen beviljat Jolin och grefve Mörner förutnämnda personliga löne¬
tillägg, hade Jolin och grefve Mörner därigenom erhållit samma slutaflö-
ning som ordinarie universitetsprofessor före 1908 års lönereglering ägde
uppbära, och som berättigade till eu pension af 5,000 kronor. På en gång
följdriktigt och billigt skulle det enligt statskontorets åsikt blifva, därest
Jolin och grefve Mörner äfven i pensionshänseende blefve försatta i en
Bill. till Rilcsd. Prof. 1910. 6 Sami. 1 Afä. 18 Haft. 7
50
Bankoutskottets Utlåtande Nr 20.
motsvarande ställning, och statskontoret ansåge sig fördenskull böra på
det sätt understödja förevarande ansökning, att statskontoret hemställde,
det täcktes Eders Knngl. Maj:t föreslå Riksdagen medgifva, att pensions-
underlaget för en hvar af Jolin och grefve Mörner finge anses från och
med år 1909 utgöra 5,000 kronor. Blefve ett sådant beslut fattadt, borde
alltså äfven pensionsafgift från samma tid beräknas och erläggas å nämnda
förhöjda pensionsunderlag.
Samma ställning i aflöningshänseende som Jolin och grefve Mörner
intoge vidare professorn, extra ordinarie professorn i praktisk teologi
vid universitet i Uppsala J. O. Quensel samt professorn, extra ordinarie
professorn i klassiska språk vid samma universitet S. K. A. Wide.
Slutligen vore äfven nuvarande innehafvaren af prosektorstjänsten vid
Uppsala universitet i åtnjutande af en liknande särställning, i det att
Riksdagen vid löneregleringen år 1908 för professorn O. M. Ramström
i nämnda egenskap å allmänna indragningsstaten uppfört ett personligt
lönetillägg å 400 kronor. Statskontoret hade trott sig böra erinra här¬
om, för den händelse det skulle befinnas lämpligt att vid pröfning af
nu föreliggande ansökning taga i nådigt öfvervägande, huruvida och i
hvad mån sist omförmälda personers undantagsställning i aflöningshän¬
seende kunde anses påkalla åtgärd för beredande äfven åt dem af en
mot slutaflöningen svarande höjning af pensionsunderlaget.
I anledning af hvad statskontoret sålunda omförmält angående
Quensels, Wides och Ramströms pensionsrätt blef ärendet ånyo remitte-
radt till kanslern för rikets universitet med befallning att lämna veder¬
börande tillfälle att i berörda hänseende yttra sig samt med eget under¬
dånigt utlåtande till Eders Ivungl. Magt öfverlämna dessa yttranden;
och har kanslern till följd häraf dels öfverlämnat yttranden från Ram-
ström och från drätselnämnden vid Uppsala universitet, i hvilket sist¬
nämnda yttrande det större akademiska konsistoriet i Uppsala instämt,
dels ock den 25 november 1909 afgifvit eget underdånigt utlåtande.
Ramström har förklarat, att han skulle med tacksamhet mottaga
förmånen af sitt pensionsunderlags höjande till likhet med det, som kunde
beviljas Jolin och grefve Mörner, samt vore villig att i sådant fall er¬
lägga de mot nämnda förhöjda pensionsunderlag svarande pensions-
afgifter.
Uti drätselnämndens af konsistoriet biträdda yttrande anföres, bland
annat, följande: Quensel vore numera innehafvare af ordinarie professu¬
ren i pastoralteologi vid universitetet i Uppsala, hvartill han utnämnts
den 23 juli 1909, och Wide hade förklarat, att, enär lian den 11 juni
1909 af Eders Kungl. Maj:t blifvit utnämnd till professor i klassisk
Banlcoutslcotiets Utlåtande Nr 20.
51
fornkunskap och antikens historia vid samma universitet, han icke »be-
höfde begagna sig af den erbjudna förmånen». Drätselnämnden, som
ansåge frågan i hvad den afsåge Quensel och Wide icke böra till någon
vidare åtgärd föranleda, förordade, att Ramström måtte beviljas ena¬
handa pensionsunderlag, som för Jolin och grefve Mörner ifrågasatts,
med skyldighet att erlägga däremot svarande pensionsafgifter.
Kanslern har härutinnan förenat sig med konsistoriet.
I enlighet med hvad handlingarna i ärendet utvisa äro såväl Jolin Departements-
och grefve Mörner som Ramström underkastade bestämmelserna i nu chefen'
gällande lag om civila tjänsteinnehafvares rätt till pension. Såsom stats¬
kontoret anmärkt, torde det vara uppenbart, att pensionsunderlaget för
en hvar af Jolin och grefve Mörner för närvarande uppgår till 4,300 kronor.
Med hänsyn till hvad i ärendet förekommit finner jag billiglietsskäl tala
för att i så måtto tillmötesgå Jolins och grefve Mörners anhållan, att
pensionsunderlaget för en hvar af dem, på sätt statskontoret föreslagit,
bestämmes till 5,000 kronor. För åtnjutande af denna förmån skulle jag
dock vilja uppställa ett villkor. Den tillökning i Jolins och grefve Mör¬
ners aflöningsförmåner, som Riksdagen år 1908 beviljade, betecknades,
som förut nämnts, såsom lönetillägg och har odelad tillförts den egent¬
liga lönen. Häraf har blifvit en följd, att medan den egentliga lönen
vid lönereglerad professur utgör, älderstillägg inberäknadt, 5,600 kronor,
uppgå motsvarande del af Jolins och grefve Mörners aflöningsförmåner,
med inräknande af värdet å grefve Mörner tillkommande ved, till
5,800 kronor. Före 1908 års lönereglering åtnjöt ordinarie professor,
inberäknadt älderstillägg, sammanlagdt 7,000 kronor, däraf 5,000 kronor
lön och 2,000 kronor tjänstgöringspenningar. Då Jolins och grefve
Mörners nuvarande aflöningsförmåner också utgöra 7,000 kronor, synes
en motsvarande fördelning i lön och tjänstgöringspenningar för deras
vidkommande böra äga rum. Såsom villkor för den af mig föreslagna
höjningen af bemälda befattningshafvares pensionsunderlag synes mig
därför böra stadgas, att af det dem tillkommande personliga lönetillägg
800 kronor skola anses utgöra tjänstgöringspenningar.
Vid bifall till förslaget om höjdt pensionsunderlag för Jolin och
grefve Mörner anser jag rättvisan kräfva, att jämväl Ramström beredes
enahanda förmån. Ramströms aflöningsförmåner utgöras för närvarande
af lön 3,600 kronor, tjänstgöringspenningar 2,000 kronor, personligt
lönetillägg å allmänna indragningsstaten 400 kronor, samt rätt till två
älderstillägg, hvartdera å 500 kronor efter respektive 5 och 10 års
tjänstgöring. För erhållande af berörda älderstillägg äger Ramström
att tillgodoföra sig den tid, han innehaft den förutvarande extra ordi-
52
BanJcoutslcottets Utlåtande Nr 20.
narie professorsbefattningen i anatomi vid universitetet i Uppsala med
tjänstgöringsskyldighet som prosektor, men då Ramström först år 1906
utnämnts till innehafvare af sagda extra ordinarie professorsbefattning,
har han icke ännu kommit i åtnjutande af något ålderstillägg. Hans
pensionsunderlag utgör således enligt nu gällande bestämmelser för när¬
varande 3,600 kronor och kan högst uppgå till 4,600 kronor. För att
han uti ifrågavarande hänseende skall erhålla en ställning, som öfver-
ensstämmer med den för Jolin och grefve Mörner föreslagna, erfordras
alltså, att hans nuvarande pensionsunderlag höjes till 4,000 kronor med rätt
för honom till motsvarande ökning af pensionsunderlaget efter veder¬
börligen uppnådda ålderstillägg. I afseende å Ramström, för hvilken
tjänstgöringspenningarna redan nu utgöra 2,000 kronor, erfordras tydli¬
gen icke något sådant villkor för åtnjutande af förhöjningen i pensions¬
underlag, som jag ifrågasatt beträffande Jolin och grefve Mörner.
Hvad angår den af statskontoret väckta frågan om höjning af pen¬
sionsunderlaget för Quensel och Wide påkallas, såsom af det föregående
synes, numera icke någon åtgärd i sådant hänseende.»
På grund af hvad till stöd för framställningen sålunda andragits
får utskottet, med tillstyrkande af bifall till Kungl. Maj:ts förevarande
proposition, hemställa,
att Riksdagen må
a) medgifva, att pensionsunderlaget för hvar
och en af professorerna, extra ordinarie professorn
i kemi och farmaci vid karolinska mediko-kirur-
giska institutet Severin Jolin och extra ordinarie
professorn i medicinsk och fysiologisk kemi vid uni¬
versitetet i Uppsala grefve Carl Thore Mörner må
anses från och med år 1909 utgöra 5,000 kronor,
samt såsom villkor för denna förmåns åtnjutande före¬
skrifva, ej mindre att af de å allmänna indragnings-
staten för Jolin och grefve Mörner uppförda person¬
liga lönetillägg 800 kronor skola anses utgöra tjänst-
göringspenningar än äfven att Jolin och grefve Mörner
skola, räknadt från ingången af år 1909, erlägga mot
nämnda pensionsunderlag svarande pensionsafgifter;
samt
b) ytterligare medgifva, att pensionsunderlaget för
professorn, prosektor!! vid nämnda universitet Oskar
Martin Ramström må anses från och med år 1909
Banlcoutslcottets Utlåtande Nr SO.
53
utgöra 4,000 kronor med iakttagande att, i den mån
Ramström framdeles kommer i åtnjutande af ålders-
tillägg å lönen, hans pensionsunderlag skall undergå
motsvarande förhöjning samt med skyldighet för Ram¬
ström att, räknadt från ingången af år 1909, erlägga
mot berörda pensionsunderlag svarande pensionsafgifter.
13:o) Uti en inom Första kammaren väckt motion (nr 23) häl¬
ben’ A. Bellinder hemställt, att Riksdagen ville för sin del besluta, att
6 § b) i »Lag angående civila tjänsteinnehafvares rätt till pension af
den 11 oktober 1907» får följande lydelse:
6 §•
Skyldighet att från tjänsten afgå inträder:
a) för innehafvare — — — — — — ._. — _ ____ _ _ _ _
b) för annan tjänsteinnehafvare vid uppnåendet af den i 5 § stad¬
gade lefnadsalder, dock med rätt för manliga ämneslärare vid statens
allmänna läroverk, högre lärarinneseminariet och folkskoleseminarierna
att, om de vid 65 års ålder ej kunna räkna sig till godo 35 tjänsteår,
men fortfarande på ett tillfredsställande sätt kunna sköta sin tjänst, i
denna kvarstå till uppnådda 35 tjänsteår, likväl ej längre än 3 år;
Konungen eller — — — —--1 —__________år;
Befinnes — — — — — — — — — — — _ _ ___afgå.
Beträffande de till stöd för detta förslag anförda skäl får utskottet
hänvisa till själfva motionen.
Enligt pensionslagen af år 1907 gäller beträffande pension för man¬
liga ämneslärare vid de allmänna läroverken bland annat, att de äro
skyldiga att afgå vid 65 lefnadsår, samt att de vid afgången erhålla
hel pension, om de därvid uppnått 35 tjänstår, men eljest'pension till af-
kortadt belopp i förhållande till det mindre antalet tjänstår. Kung!.
Maj:t äger emellertid att, utan hinder af uppnådd lefnadsålder af 65 år,
låta med afskedet anstå, därest och så länge tjänsteinnehafvaren pröfvas
kunna i tjänsten på ett tillfredsställande sätt gagna det allmänna, dock
icke i något fall längre än till fyllda 70 år.
Enligt hvad i motionen anföres, skulle skyldigheten att afgå vid 65
lefnadsår för de nuvarande lärarna hafva medfört, att en betydande
Ang. en inom
Första kam¬
maren väckt
motion.
Utskottets
yttrande.
54
BanJcoutslcottels Utlåtande Nr 20.
Angående
kostnaden för
förvaltningen
af Bmåskol-
lärares m. fl.
ålderdoms-
understöds-
anstalt.
[3.]
del (»minst 38 %'>)) af dem icke kunde komma i åtnjutande af kel
pension på den grund, att de vid afgången ej tillika uppnått den stad¬
gade tjänståldern af 35 år; och anföres såsom orsak till detta förhål¬
lande hufvudsakligen, att lärarnas befordran blifvit fördröjd dels genom
lång studietid och dels på grund af brist å lediga platser i förhållande
till de sökandes antal. Till att afhjälpa ofvan antydda missförhållande
föreslår motionären den utvägen, att lärare, som kunde fortfarande på
ett tillfredsställande sätt sköta sin tjänst, skulle berättigas att utöfver
65 lefnadsår kvarstå i tjänsten till uppnådda 35 tjänstår, likväl ej längre
än 3 år.
Frånsedt att Kung].. Maj it redan för närvarande kan i särskilda fall
medgifva lärare att kvarstå i tjänsten öfver 65 års ålder, skulle den af
motionären föreslagna anordning enligt utskottets åsikt ingalunda lända
till fördel för de allmänna läroverken, emedan därigenom en del äldre
lärare, hvilka enligt nuvarande bestämmelser skolat afgå med reducerad
pension, i stället skulle kunna tilltvinga sig rätt att kvarstå i sin tjänst
intill 3 år. Detta skulle utan tvifvel både verka mindre fördelaktigt
för undervisningen och därjämte förminska utsikterna till befordran för
de yngre lärarna.
Vid sådant förhållande anser utskottet sig icke böra tillstyrka det
af motionären framställda förslaget, utan hemställer,
att herr Bellinders förevarande motion icke må af
Riksdagen bifallas.
14:o) Uti punkt 3 under tionde hufvudtiteln har Kungl. Maj:t före¬
slagit Riksdagen att medgifva, att Kungl. Maj:t må för år 1911 be¬
stämma de belopp, som för bestridande af småskollärares m. fl. ålder-
domsunderstödsanstalts förvaltningsbestyr blifva erforderliga; samt
att de för berörda förvaltningskostnader och för anstaltens utgifter
i öfrigt under samma år erforderliga medel må af Kungl. Maj:t, i den
mån influtna afgifter icke äro att tillgå, anvisas af tillgängliga stats¬
medel såsom förskott, att antingen ersättas af berörda afgifter, i den
mån de under året ingå, eller, därest dessa afgifter skulle för året
befinnas härtill otillräckliga, anmälas till ersättande af Riksdagen.
Till statsrådsprotokollet öfver eklesiastikärenden den 31 december
1909 har departementschefen i ärendet anfört följande:
»Med bifall till Eders Kungl. Maj:ts därom gjorda framställning
medgaf 1909 års Riksdag i afseende å kostnaderna för småskollärares
in. fl. ålderdomsunderstödsanstalts förvaltning och verksamhet under
år 1910,
Banhouislcottets Utlåtande Nr 20.
55
att Kungl. Maj:t finge för sistnämnda år bestämma de belopp, som
för bestridande af anstaltens förvaltningsbestyr blefve erforderliga; samt
att de för berörda förvaltningskostnader och för anstaltens utgifter
i öfrigt under samma år erforderliga medel finge af Kungl. Maj:t, i den
mån influtna afgifter icke voro att tillgå, anvisas af tillgängliga stats¬
medel såsom förskott, att antingen ersättas af berörda afgifter i den
mån de under året inginge, eller, därest dessa afgifter skulle för året
befinnas laärtill otillräckliga, anmälas till ersättande af Riksdagen.
Direktionen öfver folkskollärarnas pensionsinrättning, åt hvilken
förvaltningen af såväl småskollärares m. fl. ålderdomsunderstödsanstalt
som döfstumlärarnas pensionsanstalt äfvensom en del andra pensions-
anstalter är anförtrodd, bär den 10 december 1907 inkommit med för¬
slag till definitivt ordnande af förvaltningen af samtliga under direk¬
tionen stående pensionsanstalter jämte förslag till lönestat för tjänste¬
männen. Öfver detta förslag bar statskontoret på grund af nådig re¬
miss afgifvit underdånigt utlåtande, hvaruppå direktionen yttrat sig i
anledning af livad statskontoret i sitt berörda yttrande anfört. Ärendet
har därefter den Öl december 1908 öfverlämnats till löneregleringskom-
mittén för afgifvande af underdånigt utlåtande.»
Då det emellertid knappast vore sannolikt, att ärendet kunde blifva
af kommittén slutbehandladt så tidigt, att det kunde genom kungl. pro¬
position föreläggas innevarande års Riksdag, hemställde departements¬
chefen om framläggande för Riksdagen af ofvan omförmälda förslag.
Då ifrågavarande förslag ej föranledt till någon erinran från ut¬
skottets sida, hemställer utskottet,
att Riksdagen må, i afseende å kostnaderna för
småskollärares m. fl. ålderdomsunderstödsanstalts för¬
valtning och verksamhet under år 1911, medgifva
att Kungl. Maj:t må för sistnämnda år bestämma
de belopp, som för bestridande af anstaltens förvalt¬
ningsbestyr blifva erforderliga; samt
att de för berörda förvaltningskostnader och för
anstaltens utgifter i öfrigt under samma år erforderliga
medel må af Kungl. Maj:t, i den män influtna afgifter
icke äro att tillgå, anvisas af tillgängliga statsmedel
såsom förskott att antingen ersättas af berörda af¬
gifter, i den mån de under året ingå, eller, därest
dessa afgifter skulle för året befinnas härtill otillräck¬
liga, anmälas till ersättande af Riksdagen.
56
Bankoutskottets Utlåtande Nr 20.
Kostnaden lör
förvaltningen
af döfstum-
lärarnas pen-
sionsanstalt.
[4-]
Angående
höjning af
statsbidraget
till döfstum¬
lärarnas pen-
sionsanstalt.
[5-]
15:o) I anledning af Kungl. Maj:ts uti punkten 4 under tionde
hufvudtiteln gjorda framställning och under hänvisning till det under
föregående punkt anförda statsrådsprotokollet hemställer utskottet,
att Riksdagen må medgifva, att Kungl. Maj:t må
för år 1911 dels bestämma de belopp, som erfordras
för bestridande af kostnaderna för förvaltningen af
döfstumlärarnas penisonsanstalt, dels ock, därest dessa
kostnader icke kunna bestridas af influtna afgifter,
anvisa erforderligt belopp af förslagsanslaget »Bidrag
till döfstumlärarnas pensionsanstalt».
16:o) Uti punkt 5 under tionde hufvudtiteln har Kungl. Maj:t före¬
slagit Riksdagen
att för år 1911 höja det på ordinarie stat under tionde hufvud¬
titeln under rubrik »Bidrag till döfstumlärarnas pensionsanstalt» upp¬
förda förslagsanslag med 10,000 kronor eller från 20,000 kronor till
30,000 kronor.
Statsrådsprotokollet öfver ecklesiastikärenden den 31 december 1909
innehåller i detta ämne följande anförande af departementschefen.
»I eu till 1905 års lagtima riksdag den 18 februari 1905 aflåten
proposition föreslog Kungl. Maj:t Riksdagen att godkänna vissa grunder
för inrättande af en pensionsanstalt för döfstumlärare. I sammanhang
därmed tillkännagaf Kungl. Maj:t, blaud annat, dels att Kungl. Maj:t
efter det närmare erfarenhet vunnits angående omfånget af de göromål,
som tillhörde anstalten, samt dess göromåls lämpliga fördelning, komma
att till Riksdagen afgifva förslag till stat för anstalten, dels ock att
Kungl. Maj:t, i den mån särskild! bidrag från statsverket till anstaltens
uppehållande blefve erforderligt, komme att till Riksdagen aflåta propo¬
sition om uppförande i riksstaten af härtill erforderligt anslag.
Såsom af det vid den nådiga propositionen fogade utdraget af
statsrådsprotokollet öfver ecklesiastikärenden den 18 februari 1905 fram¬
går, yttrade dåvarande chefen för ecklesiastikdepartementet vid ärendets
anmälan inför Kungl. Maj:t bland annat, beträffande det erforderliga
statsbidraget till pensioneringen, att något bidrag från staten icke till
en början skulle utgå; att, i den mån vederbörande döfstumskoldistrikt
och tjänstinnehafvares afgifter icke erfordrades till årets utgifter, dessa
afgifter skulle samlas till en fond, som gjordes räntebärande, hvarvid
såväl afkastningen af denna fond som fondens kapital skulle jämte af-
gifterna användas för utgifternas bestridande; att, först sedan fonden
till fullo åtgått, staten skulle tillskjuta årligt fylleadsbidrag.
Banlcoutslcottets Utlåtande Nr 20.
57
Hvad i den nådiga propositionen föreslagits blef af Riksdagen
bifallet, hvarefter Kring!. Maj:t den 30 augusti 1905 utfärdade nådigt
reglemente för döfstumlärarnas pensionsanstalt. I detta reglemente
stadgas, bland annat, att de för pensionsanstaltens ändamål erforderliga
kostnaderna skola bestridas genom afgifter af dels vederbörande skol¬
distrikt, dels ock vederbörande tjänstinnehafvare samt genom fyllnads-
bidrag af staten; att anstalten skall förvaltas af direktionen öfver folk¬
skollärarnas pensionsinrättning enligt de närmare föreskrifter, som af
Kungl. Maj:t meddelas; att distriktens och lärarpersonalens afgifter
skola, i den mån de ej åtgå till årets utgifter, samlas till en fond,
hvilken skall göras räntebärande mot fullgod säkerhet; att pensionsan¬
staltens alla utgifter skola bestridas i första rummet af afgifterna samt
denna fonds afkastning och kapital, så att, först sedan fonden till fullo
åtgått, staten skall tillskjuta erforderligt årligt fyllnadsbidrag; att förslag
till stat för anstalten samt om sättet för arbetets anordning inom den¬
samma skall uppgöras af direktionen och anmälas till Kungl. Maj:ts
nådiga pröfning och fastställelse; samt att före den 1 oktober hvarje år
direktionen skall till Kungl. Maj:t afgifva förslag å det fyllnadsbidrag
af statsmedel, som anses böra i nästföljande statsreglering upptagas till
bestridande af pensionsanstaltens utgifter under det år, samma stats¬
reglering omfattar.
Med anledning af sistberörda bestämmelse aflät direktionen den 13
november 1905 till Kungl. Maj:t en underdånig skrifvelse, med förslag
bland annat å det fyllnadsbidrag af statsmedel, som ansåges böra i stats-
regleringen för år 1907 upptagas till bestridande af pensionsanstaltens
utgifter under samma år. Direktionen anförde därvid, att direktionen
efter vissa angifna grunder funnit skäl antaga, att denna kostnad skulle
komma att uppgå till 22,725 kronor, hvaremot skulle svara årsafgifter,
som skäligen borde beräknas till 11,280 kronor, hvadan skillnaden mellan
dessa summor utgjorde 11,445 kronor. Men då härtill skulle läggas
kostnaden för anstaltens förvaltning, hvilken direktionen beräknade till
2,250 kronor, förutom det belopp, som enligt Kungl. Maj:ts bepröfvande
anvisades till direktionens ordförande och ledamöter, ansåge direktionen
att såsom förslagsanslag för år 1907 till bestridande af döfstumlärarnas
pensionsanstalts utgifter ett fyllnadsbidrag af statsmedel å 14,000 kronor
borde i statsregleringen upptagas.
Sedan statskontoret häröfver afgifvit infordradt underdånigt utlå¬
tande, föreslog Kungl. Maj:t i en den 13 januari 1906 aflåten proposition
Riksdagen att för år 1907 på ordinarie stat under tionde hufvudtiteln
uppföra ett förslagsanslag å 14,000 kronor under rubrik »Bidrag till döf-
Bih. till Riksd. Prot. 1910. 6 Sami. 1 A/d. 18 Höft. 8
58
BanlcoutsJcottets Utlåtande Nr 20.
stumlärarnas pension sanstalt)), äfvensom medgifva, att Kungl. Maj:t finge
af detta anslag anvisa erforderligt belopp till bestridande af nämnda
anstalts förvaltningskostnader för år 1907.
Hvad sålunda föreslagits blef af Riksdagen bifallet; och. finnes nyss-
berörda anslag jämväl för åren 1908 och 1909 uppfördt å ordinarie stat
under tionde hufvudtiteln.
På Kungl. Maj:ts framställning medgaf 1907 års Riksdag, att Kungl.
Maj:t finge för år 1908 dels bestämma de belopp, som erfordrades för
bestridande af kostnaderna för förvaltningen af döfstumlärarnas pensions-
anstalt, dels ock, därest dessa kostnader icke kunde bestridas af influtna
afgifter, anvisa erforderligt belopp af förslagsanslaget »Bidrag till döf¬
stumlärarnas pensionsanstalt».
Enahanda medgifvande lämnades af 1908 års Riksdag för år 1909
och af 1909 års Riksdag för år 1910 och torde böra begäras af Riks¬
dagen jämväl för år 1911, hvarom jag ock förut denna dag gjort under¬
dånig hemställan.
Ifrågavarande pensionsanstalt har numera utvidgats att omfatta
äfven vissa andra än döfstumlärare. På Kungl. Maj:ts framställning
har nämligen 1907 års Riksdag medgifvit, att vissa föreståndare och
lärare vid folkhögskolorna och därmed förenade landtmannaskolor må
äga delaktighet i döfstumlärarnas pensionsanstalt. I enlighet därmed
har nådig kungörelse i ämnet utfärdats den 28 juni 1907. Sedermera
har 1909 års Riksdag med bifall till därom gjord nådig framställning
medgifvit delaktighet i döfstumlärarnas pensionsanstalt för lärare vid
fristående, statsunderstödda landtmannaskolor, och har nådig kungörelse
i ämnet utfärdats den 11 juni 1909.
För år 1910 medgaf Riksdagen, att ifrågavarande anslag måtte
höjas med 6,000 kronor eller från 14,000 kronor till 20,000 kronor.
I underdånig skrifvelse den 23 augusti 1909 har nu direktionen
öfver folkskollärarnes pensionsinrättning i afseende å det fyllnadsbidrag
af statsmedel, som ansåges böra i statsregleringen för år 1911 upp¬
tagas till bestridande af pensionsanstaltens utgifter anfört följande.
Ifra gavarande bidrag hade af direktionen beräknats böra utgå med
14,000 kronor årligen för tiden 1907—1909 och med 20,000 kronor
för år 1910. Hittills hade bidraget dock ej behöft anlitas; och såvidt
nu kunde bedömas torde anstalten vid innevarande års utgång komma
att äga en behållning af omkring 20,000 kronor.
Under hvartdera af åren 1910 och 1911 inflytande afgifter torde
kunna beräknas till omkring 26,000 kronor.
BankoutsJcottets Utlåtande Nr SO.
59
Hvad därefter anginge utgifterna torde pensioneringssumman komma
att utgöra för år 1910 omkring 40,000 kronor och för år 1911 omkring
55,000 kronor, hvilka antaganden direktionen stödde på lämnade års-
uppgifter om delägares ålder m. m. Härtill komme förvaltningskost¬
nader, utgörande 3,500 kronor för år.
Då det således syntes böra antagas, att anstaltens utgifter under
år 1911 komme att med omkring 30,000 kronor öfverstiga de medel
anstalten under samma år hade till sitt förfogande, hemställde direktio¬
nen, att fyllnadsbidraget af statsmedel för år 1911 bestämdes till för¬
slagsvis 30,000 kronor.
Jag finner ingen anledning till erinran mot direktionens nu ifråga¬
varande framställning. Visserligen måste de beräkningar, hvarå denna
framställning grundar sig, anses ganska vanskliga. Men då staten åtagit
sig att lämna erforderliga fyllnad sbidrag till ifrågavarande pensions-
anstalt samt anslaget »Bidrag till döfstumlärarnas pensionsanstalt» är
af förslagsanslags natur, torde någon tvekan ej böra förefinnas i fråga
om beviljandet af den af direktionen begärda höjningen af samma
anslag.»
På grund af hvad i ämnet blifvit anfördt, får utskottet hemställa,
att Riksdagen må för år 1911 höja det på ordi¬
narie stat under tionde liufvudtiteln under rubrik »Bi¬
drag till döfstumlärarnas pensionsanstalt» uppförda
förslagsanslag med 10,000 kronor eller från 20,000
kronor till 30,000 kronor.
17:o) Uti punkten 6 under tionde hufvudtiteln har Kungl. Maj:t
föreslagit Riksdagen att, med uteslutande ur riksstaten af det å tionde
hufvudtiteln uppförda ordinarie anslag å 6,000 kronor till bidrag till
kungl. teaterns pensionskassa, till bidrag till kungl. hofkapellets pensions-
inrättning å ordinarie stat å samma hufvudtitel uppföra ett årligt anslag
af 3,000 kronor.
Statsrådsprotokollet öfver finansärenden den 14 januari 1910 inne¬
håller härom följande anförande af departementschefen:
»I anledning af Riksdagens därom gjorda framställning förordnade
Kungl. Magt genom nådig kungörelse den 15 november 1861, att de
uti nådiga blefven den 14 maj 1789, den 5 mars 1807 och den 31 juli
1831 meddelade föreskrifter, i enlighet hvarmed enskilda skådespelare
med flera konstidkare varit förpliktigade att för sina representationer
Departements¬
chefen.
Angående
bidrag till
kungl.
teatrarnas
pensions¬
kassa.
[6.]
GO
BankoutsTcottets Utlåtande Nr 20.
erlägga vissa afgifter till pensionskassorna vid kungl. teatern och hof-
kapellet, skulle från och med år 1862 till all kraft och verkan upphäfvas.
Då emellertid den inkomst, som pensionskassorna utaf ifrågavarande
afgifter åtnjutit och hvilken i medeltal under de tio åren 1851—1860
utgjort omkring 3,000 riksdaler riksmynt för hvardera pensionskassan,
vore för dessa kassors bestånd och fortfarande verksamhet af ound¬
gängligt behof påkallade, föreslog Kungl. Maj:t Riksdagen genom nådig
proposition den 24 oktober 1862 att till hvardera af nämnda kassor
anvisa ett emot nyssberörda belopp svarande årligt bidrag af 3,000
riksdaler riksmynt. Denna Kungl. Maj:ts framställning vann ock Riks¬
dagens bifall; och finnes anslaget, som sedermera år efter år utgått, nu
uppfördt å ordinarie stat under tionde hufvudtiteln, pensionsstaten, med
rubrik: bidrag till kungl. teaterns pensionskassa. På grund af före¬
skrifterna i nådiga brefvet den 17 maj 1867 äger hvardera af kungl.
teatrarnas pensionsinrättning och kungl. hofkapellets pensionsinrättning
att af anslaget, 6,000 kronor, hos statskontoret årligen i vederbörlig
ordning utbekomma 3,000 kronor.
På grund af vissa under år 1909 mellankomma omständigheter torde
emellertid sagda anslag, hvad angår kungl. teatrarnas pensionsinrättning,
böra utgå. Och får jag i sådant afseende erinra om följande.
Jämlikt nådigt bemyndigande den 13 september 1907 tillkallade
jag samma år särskilda sakkunniga för verkställande af utredning af
de kungl. teatrarnas pensionsinrättnings äfvensom hofkapellets pensions-
inrättnings ekonomiska och finansiella ställning samt för afgifvande af
förslag till ordnande af pensionsväsendet vid nämnda teatrar på sådant
sätt, att detsamma kunde på ett tillfredsställande sätt fylla sitt ändamål.
Denna kommitté, som i mars månad år 1908 afgaf underdånigt utlåtande
i ärendet, hade uppgjort förslag till reglemente för de kungl. teatrarnas
pensionsinrättning, eu inrättning, som enligt förslaget skulle vara ge¬
mensam för såväl de båda teatrarna, kungl. teatern och kungl. drama¬
tiska teatern, som hofkapellet. Enligt gjorda beräkningar, hvilka grun¬
dade sig på vissa uppgifna dödlighetstabeller och på eu årlig räntefot
af 3,5 procent, skulle för berörda reglementsförslags bringande till verk¬
ställighet, under förutsättning att det nu till hvardera af kungl. teatrarnas
pensionsinrättning och hofkapellets pensionsinrättning utgående statsan¬
slag af 3,000 kronor indroges, erfordras, utöfver pensionsinrättningarnas
fonder, ett kapitaltillskott af 2,361,000 kronor.
Vid anmälan häraf den 13 augusti 1909 meddelade jag tillika,
att såväl delägarna i hofkapellets pensionsinrättning som ock denna
inrättnings styrelse på anförda grunder anhållit, att samma pensions¬
inrättning måtte varda vid sin fristående pensionsinrättning i oförändradt
Banlcoutslcottels Utlåtande Nr 20.
61
skick bibehållen. Och som jag fann tillräckliga skäl saknas för att mot
delägarnas bestridande indraga hofkapellets pensionsinrättning i den
tilltänkta omregleringen, syntes mig denna.böra omfatta endast opera¬
personalen i öfrigt och befattningshafvare vid dramatiska teatern. För
reglementsförslagets genomförande i denna omfattning skulle enligt de
gjorda beräkningarna erfordras ett kapitaltillskott till kungl. teatrarnas
pensionsinrättnings fonder af 1,938,000 kronor. Å andra sidan borde,
vid bifall till vissa af mig förordade förslag, afseende höjning i begynnelse¬
pensionen för korstaten m. m., kapitaltillskottet ökas med 153,000 kronor.
Och torde, anförde jag vid sagda tillfälle, för beredande åt pensions-
inrättningen af fullt betryggande underlag, det kapitaltillskott, som borde
för densamma anvisas, lämpligen kunna sättas till en uppåt afrundad
summa af 2,100,000 kronor.
För anskaffande af dessa jämte andra för de kungl. teatrarnas
verksamhet erforderliga medel har Eders Kungl. Magt genom nådigt
beslut vid förenämnda tillfälle den 13 augusti 1909, jämte det reglemente
fastställdes för de kungl. teatrarnas pensionsinrättning, medgifvit anord¬
nandet af det lotteri, hvarom jag talade tidigare i dag vid behandlingen
af frågan om reglerandet af utgifterna under riksstatens sjunde hufvud-
titel för år 1911. Enligt de för lotteriet lämnade bestämmelser skall
af den behållning, som efter afdrag af lyftade vinster samt för lotteriet
uppkomna omkostnader uppstår, utbetalas, bland annat, senast före
utgången af år 1913 till kungl. teatrarnas pensionsinrättning ett belopp
af 2,100,000 kronor, med rätt för pensionsinrättningen att från början
af år 1910, tills likviden sker, af behållningen å lotteriet utbekomma
ränta å 2,100,000 kronor efter 3,5 procent för år att lyftas vid slutet
af hvarje år.
Den fyllnad i de kungl. teatrarnas pensionsinrättnings fonder, som
härigenom skulle vinnas, har, såsom redan angifvits, beräknats vara
tillräcklig för att sätta pensionsionrättningen i stånd att, utan bidrag
från statsverket, fullgöra inrättningens förpliktelser gentemot delägarna.
Och då pensionsinrättningen redan från den 1 januari detta år åtnjuter
den vid uppskattning af inrättningens kapitalbehof beräknade ränteaf-
kastning äfven å nyssnämnda fyllnadsbelopp, kan inrättningen ej blott
för år 1911 utan jämväl för innevarande år afvara det statsverkets
bidrag, som hittills utgått från förevarande anslag å tionde hufvudtiteln.
Också har Eders Kungl. Maj:t enligt nådigt beslut den 17 december
1909, med ändring af det utaf mig förut omförmälda bref af den IT
maj 1867, förordnat, att det belopp, som enligt samma nådiga bref
skolat från nämnda anslag utbetalas till pensionsinrättningen för år 1910,
skall för statsverkets räkning besparas.»
62
BanJcoutsJcottets Utlåtande Nr 20.
På grund af hvad sålunda anförts och under erinran att några för¬
ändrade förhållanden med afseende å kungl. hofkapellets pensionsinrätt-
ning icke genom anordnandet af omförmälda teaterlotteri inträdt, hem¬
ställde departementschefen om framläggande för Riksdagen af nu ifråga¬
varande förslag.
Utskottet, som ej funnit något att erinra vid detta förslag, hem¬
ställer alltså,
att Riksdagen må, med uteslutande ur riksstaten
af det å tionde hufvudtiteln uppförda ordinarie anslag
å 6,000 kronor till bidrag till kungl. teaterns pensions¬
kassa, till bidrag till kungl. hofkapellets pensions-
inrättning å ordinarie stat å samma hufvudtitel upp¬
föra ett årligt anslag af 3,000 kronor.
18:o) Beträffande öfriga ordinarie anslag under pensionsstaten
har någon förändring icke ifrågasatts; och får utskottet alltså hem¬
ställa,
att samtliga de anslag under pensionsstaten, i
afseende å hvilka förändring icke blifvit här ofvan
ifrågasatt, må i 1911 års riksstat upptagas med oför¬
ändrade belopp.
II. Indragningsstaten.
A. Ang. justitiedepartementet.
Ang. pension 19:o) Uti en till Riksdagen den 25 februari innevarande år afliden
måudomaren" proposition (nr 99) har Kung!. Magt föreslagit Riksdagen medgifva, att
v. härads- tillförordnade brottmålsdomaren i Norrbottens län, vice häradshöfdingen
Eh°steclsén Eskil Stecksén må från och med månaden näst efter den, hvarunder han
frånträdt brottmålsdomarebefattningen, under sin återstående lifstid åt¬
njuta från allmänna indragningsstaten en årlig pension af 1,800 kronor.
Till statsrådsprotokollet öfver justitiedepartementsärenden den 25
februari 1910 har departementschefen i denna fråga anfört följande:
»Då jag den 14 sistlidna januari inför Kungl. Maj:t föredrog frågan
om reglerandet för år 1911 af utgifterna under riksstatens andra hufvud-
BankoutsJcottets Utlåtande Nr 20.
63
titel, förekom till behandling jämväl väckt förslag om ändrade grunder
för de i vissa län förordnade brottmålsdomares aflönande (se 1910 års
statsverksproposition, andra hufvudtiteln, s. 187—195). Härvid om¬
nämnde jag, att den nuvarande tillförordnade brottmålsdomaren i Norr¬
bottens län, vice häradshöfdingen Eskil Stecksén inkommit med under¬
dånig framställning, att honom måtte beredas pension, men att detta
ärende då ännu ej kunde anmälas till afgörande. Sedan vederbörande
myndigheter numera blifvit hörda, anhåller jag att få upptaga frågan
om pension åt Stecksén.
Stecksén är född den 5 september 1846 och uppnår sålunda under
nästkommande år 65 års ålder. Efter aflagd examen till rättegångs¬
verken, antogs han den 19 februari 1872 till extra ordinarie notarie
vid Svea hofrätt. Af hofrätten blef Stecksén den 8 december 1873
första gången och sedermera vid flera tillfällen förordnad att förvalta
häradshöfdingeämbete, hvarunder han jämväl höll åtskilliga lagtima ting
och allmänna tingssammanträden. Sedan han den 1 oktober 1879 ut¬
nämnts till vice häradshöfding, innehade han under tiden till år 1887
förordnande såsom extra rådman i Karlstad och uppehöll samtidigt en
del sekreterarebefattningar hos stadens kommunala styrelser och delega¬
tioner, hvarjämte han utöfvade privat juridisk verksamhet. Under åren
1887—1889 tjänstgjorde Stecksén dels såsom extra tjänsteman hos
domänstyrelsen och dels vid protokollet i Svea hofrätt. Från och med
den 4 mars 1890 har han, med undantag allenast af smärre ledigheter,
på grund af hofrättens årligen förnyade förordnanden uppehållit nu
ifrågavarande brottmålsdomarebefattning samt från och med år 1892
tillika befattningen såsom ordförande i gränsetullrätten i Norrbottens län.
Beträffande Steckséns löneförmåner såsom brottmålsdomare torde
jag få hänvisa till den redogörelse för brottmålsdomarnas aflönings-
förhållanden, som jag den 14 sistlidna januari lämnade. Jag tillåter
mig här endast erinra, att dessa tjänstemän hittills icke uppburit fast
arfvode utan att storleken af deras årsinkomst varit helt och hållet be¬
roende på myckenheten af det arbete, som af dem under året utförts.
Då Stecksén, enligt hvad lian uppgifva, ej fort anteckningar öfver sina
inkomster och utgifter såsom brottmålsdomare, har han ej kunnat när¬
mare angifva beloppet af den behållna inkomst, brottmålsdomaresysslan
inbragt, än att densamma kan antagas hafva växlat mellan 4,000 och
2,000 kronor årligen. — Såsom ordförande i gränsetullrätten har Steck¬
sén uppburit årligt arfvode, som till och med år 1904 utgått med 750
kronor, därefter till och med år 1907 med 1,200 kronor och efter sist¬
nämnda år med 2,000 kronor. Pensionsrätt är ej heller med denna
befattning förenad.
64 Banlcoutslcottets Utlåtande Nr 20.
Såsom skäl för sin begäran om pension bar Stecksén anfört, att
hans arbetskrafter med tilltagande ålder alltmera aftoge och att hans
hälsotillstånd i öfrigt försämrades. Af ett vid ansökningen fogadt
läkarintyg inhämtas ock, att Stecksén lider af hjärnblödning med däraf
följande svårighet att tala och gå. Med hänsyn till sin inkomst af brott-
målsdomarebefattningen och till nuvarande högt uppdrifna lefnadskost-
nader har Stecksén i sin ansökning beräknat en årlig pension af 3,000
kronor. Han har hemställt, att Kungl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen
att bevilja ett belopp af 3,000 kronor att till Stecksén såsom brottmåls¬
domare i Norrbottens län årligen som pension utgå från den 5 september
1911, då hans lefnadsålder uppgått till 65 år.
Öfver Steckséns framställning hafva underdåniga utlåtanden afgifvits
af Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Norrbottens län, Svea hofrätt och
statskontoret.
Kungl. Maj:ts befallningshafvande erinrar till en början, att visser¬
ligen de fall, då domhafvandena inom länet påkallat brottm ålsdomarens
handläggande af brottmål, under de senare åren blifvit allt färre, men
att Stecksén tidigare, på 1890-talet och äfven de första åren därefter,
flitigt påkallades af domhafvandena och att han då mycket ofta var ute
på tjänsteförrättningar och resor såsom brottmålsdomare. Vidare fäster
Kungl. Maj:ts befallningshafvande uppmärksamheten därå, att brottmåls-
domarebefattningen ej varit vidare inbringande för sin innehafvare, att
den, särskildt höst- och vintertid, är jämförelsevis besvärlig i följd af
de långa resorna, som utan hänsyn till väderlek eller väglag måste före¬
tagas inom det vidsträckta länets obygder, samt att, såvidt Kungl. Maj:ts
befallningshafvande hade sig bekant, Stecksén under sin tjänstetid inom
länet ej haft annan inkomst än af sina befattningar såsom brottmåls¬
domare och i gränsetullrätten. Ehuru Stecksén icke hade någon rätt
att af statsverket påfordra pension, har Kungl. Maj:ts befallningshaf¬
vande likväl funnit starka billighetsskäl tala för att någon pension be-
redes Stecksén på hans ålderdom. Kungl. Maj:ts befallningshafvande
har alltså på det lifligaste tillstyrkt, att afseende må fästas vid Steckséns
framställning.
Svea hofrätt har i sitt utlåtande anfört, att, c/a, såvidt hofrätten
hade sig bekant, Stecksén under den tid från och med den 4 mars 1890,
hvarunder han uppehållit befattningen såsom brottmålsdomare, därmed
icke förenat annan syssla än såsom ordförande i gränsetullrätten, samt
han sålunda under lång tid ägnat sig uteslutande åt statens tjänst,
därvid han ej sällan torde nödgats underkasta sig allvarliga mödor och
umbäranden under resor i lappmarkerna, då Stecksén icke torde kunnat
JSanTcoutslcottets Utlåtande Nr SO.
65
göra några besparingar af den knappt tillmätta ersättning„kan för om-
förmälda tjänstgöring åtnjutit från statsverket, samt han enligt hvad
Knngl. Majrts befallningshafvandes yttrande gåfve vid handen, icke
heller haft någon annan inkomstkälla, samt då det finge antagas, att
Stecksén icke skulle kunna uppehålla sig på ett mindre inkomstbelopp
än 1,800 kronor om året, hofrätten tillstyrkte, att Kungl. Maj:t ville för
Riksdagen framlägga proposition om beviljande för Stecksén af årlig
pension till belopp af 1,800 kronor, att utgå från och med månaden
näst efter den, hvarunder han uppnått en ålder af 65 år, men i händelse
Stecksén skulle efter nämnda tid fortfarande innehafva ifrågavarande
brottmålsdomarebefattning, från och med månaden näst efter den, hvar¬
under han frånträdt befattningen.
Statskontoret slutligen har, på grund af hvad i ärendet blifvit upp¬
lyst hemställt, att Steckséns ansökning må bifallas på sätt i hofrättens
utlåtande föreslagits.
De skäl, hofrätten anfört till stöd för att pension bör beredas
Stecksén, synas mig giltiga.
Väl är Steckséns tjänstetid i statens tjänst ej så lång som i all¬
mänhet fordras för att civil tjänstinnehafvare må komma i åtnjutande
af pension, men, då hans hälsotillstånd ej lärer medgifva, att han längre
kvarstår å brottmålsdomarebefattningen med dess ganska stora anspråk
å innehafvarens fysiska krafter, torde såväl statens intresse som hänsyn
till Stecksén kräfva, att pension nu beviljas honom och att pensions-
rätten må inträda redan innan han under nästkommande år nått 65
års ålder.
Hvad angår pensionens storlek kan jag ej finna det af hofrätten
och statskontoret förordade beloppet — 1,800 kronor om året — för
högt. Antager man, att Stecksén af brottmålsdomarebefattningen haft
en årlig inkomst af i medeltal 3,000 kronor, komme pensionsbeloppet
att häraf utgöra ej fullt två tredjedelar, och på mindre årsinkomst
lärer det, såsom hofrätten erinrat, icke vara för Stecksén möjligt att
uppehålla sig.
Här må jämväl erinras, att den andra ännu bestående brottmåls¬
domarebefattningen — i Jämtlands län — med innevarande års utgång
torde blifva indragen, hvarvid icke kan ifrågakomma att åt befattningens
nuvarande innehafvare bereda pension, och att, om än enligt min me¬
ning den befattning, Stecksén nu innehar, ännu någon tid bör bibe¬
hållas, dock äfven denna i följd af ändrade förhållanden ganska snart
lärer kunna indragas.))
Bill. till Riksd. Prof. 1910. (i Sami. 1 Åfd. 18 Höft.
9
Ang. pension
åt skrif-
biträdet
Amalia
Charlotta
Jansson.
66 BankoutsTcottets Utledande Nr 20.
Utskottet, som icke haft något att erinra mot Knngl. Maj :ts ifråga¬
varande proposition, hemställer,
att Riksdagen må medgifva, att tillförordnade
brottmålsdomaren i Norrbottens län, vice häradshöf-
dingen Eskil Stecksén må från och med månaden näst
efter den, hvarunder han frånträdt brottmålsdomare-
befattningen, • under sin återstående lifstid åtnjuta från
allmänna indragningsstaten en årlig pension af ett
tusen åttahundra kronor.
20:o) Uti en till Riksdagen den 4 mars innevarande år aflåten pro¬
position (nr 100) har Kung! Maj:t föreslagit Riksdagen medgifva, att
skrifbiträdet hos nedre justitierevisionen Amalia Charlotta Jansson må
från och med månaden näst efter den, hvarunder hennes arbete för
nedre revisionens räkning upphört, under sin återstående lifstid åtnjuta
från allmänna indragningsstaten en årlig pension af 700 kronor.
Det i ärendet åberopade statsrådsprotokollet öfver justitiedeparte-
mentsärenden innehåller följande yttrande af departementschefen:
»Nedre justitierevisionen har i underdånig skrifvelse den 5 februari
1910 gjort framställning om beredande af pension åt Amalia Charlotta
Jansson, hvilken under en lång följd af år varit sysselsatt med renskrift
för nedre revisionens räkning.
Justierevisionens framställning är föranledd af en från Amalia
Charlotta Jansson inkommen skrift, i hvilken hon anhållit, att, då
hennes arbetskrafter numera vid snart uppnådda 66 års ålder vore ned¬
satta och hon saknade andra tillgångar än en lifränta å obetydligt
belopp, justierevisionen ville vidtaga åtgärder för åstadkommande af någon
pension för henne af statsmedel, hvarjämte hon hemställt, huruvida
icke, intill dess sådan pension kunde blifva henne beviljad, något under¬
stöd kunde beredas henne för den tid från den 17 december 1909,.
hvarunder hon enligt företedt läkarbetyg af sjukdom varit urståndsatt
att förtjäna något till sitt uppehälle.
Beträffande sökanden och hennes arbete för justitierevisionen in¬
hämtas af handliugarna i ärendet:
Sökanden, som är född den 13 maj 1844, har alltsedan år 1864
haft stadigvarande sysselsättning med renskrift inom nedre revisionen,
allenast med undantag af tiden september 1895—oktober 1898, då hon
i följd af sjukdom icke kunnat arbeta. Hennes dagliga arbetstid har i
regel uppgått till 8 å 10 timmar, hvaraf 4 timmar inom ämbetslokalen..
ItanJcoutsko Hets Utlåtande Nr 20.
G7
Ersättningen för arbetet har beräknats med visst belopp för skrifven
sida och till en del utgått af nedre revisionens expensmedel, men i
öfrigt erlagts af den tjänsteman — registrator^ protokollssekreterare
eller amanuens — hvilken varit skyldig bekosta renskriften. Med den
ersättning, som i nedre revisionen betalas för renskrift, kan, enligt hvad
nedre revisionen upplyser, en van och fullt arbetsför renskrifverska för¬
värfva en inkomst af 80 å 90 kronor i månaden eller, om hon ej
under hela året unnar sig ledighet, omkring 1,000 kronor årligen.
Sökanden har emellertid under de sista 4 eller 5 åren, då hennes ålder
tvungit henne att i någon mån hushålla med sina krafter, icke kunnat
uppnå högre årsinkomst än 700 å 800 kronor. Nedre revisionen vits¬
ordar, att sökanden städse med utmärkt skicklighet samt den största
plikttrohet och ordentlighet fullgjort sitt sträfsamma arbete; och har
revisionen särskildt omnämnt, att sökanden till följd af sin synnerliga
förmåga att verkställa renskrifning efter äfven mycket svårlästa koncept,
då klar uppfattning af det skrifnas innehåll fordras för afskriftens verk¬
ställande, mycket anlitats för renskrifning af dylik, mera fordrande art.
Sådant arbete kräfver — anmärker nedre revisionen — afsevärdt längre
tid än annan renskrift, utan att dock betalningen är högre. Jämväl
erinrar nedre revisionen, hurusom sökanden fått verkställa så stor del af
den renskrifning, hvilken bekostas med expensmedel, och kan sägas ske
mera direkt för statsverkets räkning än den, som betalas af ämbets-
och tjänstemännen inom revisionen, att med all säkerhet i allmänhet
minst hälften af hennes dagliga arbetstid åtgått till arbete af det förra
slaget.
Angående sin ekonomi har sökanden åberopat ett af stadsmäklaren
A. Klingbom och kartografen A. L. Jacobsson utfärdadt intyg, att hon
icke äger annan tillgång än en lifränta å 88 kronor om året, tillkommen
genom insamling bland justitierevisionens ämbets- och tjänstemän.
Då det helt visst vore synnerligen hårdt, om sökanden efter mera
än 42 års träget och samvetsgrannt arbete hos nedre revisionen mot
eu ersättning, som uppenbarligen icke lämnat möjlighet till besparingar,
skulle lämnas att lida nöd, när hennes krafter nu på grund af hög
ålder och sjukdom visade sig otillräckliga, har nedre revisionen hem¬
ställt, att Kungl. Maj:t täcktes vidtaga åtgärd för beredande åt henne
af pension utaf statsmedel, hvilken pension enligt revisionens mening
lämpligen borde utgå för tiden från den 17 december 1909, efter hvilken
dag hon varit urståndsatt att arbeta.
I fråga om pensionens belopp har nedre revisionen erinrat, huru¬
som löneregleringskommittén i sitt den 31 oktober 1907 afgifna be-
68
Banlcoutslcotteis Utlåtande Nr 20.
tänkande rörande fastare anställning för vissa biträden bos statens äm¬
betsverk och myndigheter ansett ålderdomsunderstöd till i Stockholm
anställdt kvinnligt skrifbiträde, som uppnått 60 års ålder och 30 tjänstår,
böra uppgå till lägst 600 och högst 900 kronor årligen; och har nedre
revisionen framhållit, att sökanden, som snart uppnår 66 års ålder, räknar
42 tjänstår samt att det arbete, sökanden haft att utföra, till stor om¬
fattning varit af sådan art, som fordrar omdöme och urskilning, samt
således icke inskränkt sig till rent mekaniskt renskrifningsarbete.
Statskontoret, som efter nådig remiss afgifvit underdånigt utlåtande
i ärendet, har däri till en början erinrat, att i några af statskontoret
angifna fall Riksdagen på Kungl. Maj:ts förslag beviljat pension åt
kvinnliga skrifbiträden hos ämbetsverk och myndigheter samt att för
nu pågående Riksdag framlagts förslag om beviljande af pension å 1,000
kronor åt skrifbiträdet hos kammarkollegiet Fredrique Schenholm.
Statskontoret anmärker emellertid, att samtliga dessa fall förete den
olikheten med det förevarande, att den inkomst, som af vederbörande
pensionstagare i tjänsten åtnjutits, i sin helhet utgått direkt af stats¬
medel, under det att sökandens aflöning, såsom ofvan nämnts, endast
till omkring hälften bestridts af sådana medel, under det att återstoden
bekostats af vederbörande ämbets- och tjänstemän. Härvid borde dock
märkas, att, då nämnda återstod väl kunde antagas hafva i sin helhet
eller åtminstone till sin hufvudsakliga del utgått från de åt vissa tjänste¬
män i nedre revisionen anslagna renskrifningspenningar, densamma torde
kunna betraktas såsom indirekt bekostad af statsmedel. Vid sådant för¬
hållande och då den i ärendet förebragta utredningen syntes till fullo
ådagalägga, att sökanden vore i behof af något understöd på sin ålder¬
dom, samt staten med hänsyn till sökandens långvariga, synnerligen väl
vitsordade tjänstgöring icke skäligen syntes kunna undandraga sig att
bereda henne sådant understöd, har statskontoret ansett sig böra till¬
styrka, att framställning för ändamålet hos Riksdagen göres. Vidkom¬
mande beloppet af understödet har statskontoret funnit detsamma, med
fästadt afseende å sökandens årsinkomst i tjänsten samt hvad statskon¬
toret framhållit angående de medel, hvaraf denna inkomst utgått, lämp¬
ligen böra bestämmas till 500 kronor. Statskontoret har alltså hem¬
ställt, att Kungl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att åt sökanden å all¬
männa indragningsstaten uppföra en pension till belopp af 500 kronor
årligen att utgå från och med månaden näst efter den, hvarunder hennes
verksamhet för nedre revisionens räkning upphört.
I den under senare tid uppkomna frågan om förändring i de hos
BanicoutsJcottets Utlåtande Nr 20.
69
ämbetsverk och myndigheter arbetande skrifbiträdenas ställning hade
jag anledning uttala mig, då jag den 14 nästlidna januari inför Kungl.
Magt framlade förslag till lönereglering för fångvårdsstyrelsen (se 1910
års statsverksproposition, andra hufvudtiteln, s. 16—34). Därvid be¬
handlades jämväl frågan om beredande åt dessa biträden af pension,
i hvithet afseende beslut fattades att för ett fast kvinnligt skrifbiträde,
som skulle uppföras å fångvårdsstyrelsens stat, hos Riksdagen begära
rätt till pension enligt 1907 års pensionslag. Vinner detta förslag
Riksdagens godkännande och fattas enahanda beslut rörande skrifbiträ-
dena hos andra ämbetsverk, lärer staten skäligen icke böra undandraga
sig att bereda ålderdomsunderstöd jämväl åt skrifbiträden, som nödgas
afgå från sina befattningar, innan löne- och pensionsförhållandena för
biträdena hos det verk, där de äro anställda, reglerats. Utom detta skäl
för bifall till föreliggande framställning om pension åt sökanden kan för
öfrigt, på sätt statskontoret erinrat, till stöd därför åberopas åtskilliga
tidigare fall af likartad beskaffenhet.
Anser jag således lika med statskontoret, att pension bör beredas
sökanden, hvilken under mycket lång tid på ett synnerligen förtjänstfullt
sätt tjänat det allmänna, måste jag däremot finna pensionens af stats¬
kontoret föreslagna belopp för lågt. Statskontoret synes hafva tillmätt
storleken af sökandens inkomst af befattningen och den omständigheten,
att denna inkomst endast till en del betalts direkt af statsmedel, för stor
betydelse. Att sökanden, särskildt under de senaste åren, då hennes
krafter aftagit, haft jämförelsevis låg inkomst af sitt arbete, bör enligt
min mening icke öfva bestämmande inverkan å pensionsbeloppet, enär
sökandens verksamhet varit af den art och omfattning, att motsvarande
befattningar i andra verk numera i allmänhet aflönas betydligt högre.
Hvad sättet för arbetets betalande vidkommer, har statskontoret själft
framhållit, att den allra största delen af sökandens arbete betalts, om
ej direkt med statsmedel, dock indirekt med sådana medel, i det att de
åt tjänstemännen af staten anslagna renskrifningspenningarna af dem
användts till ersättning åt sökanden för hennes arbete: det är endast
med afseende å den obetydliga del af den utaf sökanden besörjda ren¬
skrift, som ej betalts på något af dessa sätt, som det torde kunna
ifrågasättas, att hänsyn därtill ej bör tagas vid fastställandet af pensions¬
beloppet. Det af statskontoret föreslagna beloppet torde för öfrigt knap¬
past vara tillräckligt att, äfven med tillägg af den lifränta, som an¬
skaffats genom insamling inom nedre revisionen, bereda sökanden nöd¬
torftigt uppehälle å hennes ålderdom. På grund af hvad jag sålunda
anfört har jag funnit en årlig pension för sökanden af 700 kronor vara
70
Bardcoutslc o Hets Utlåtande Nr 20.
Ang. pension
åt förråds-
drängen K. F.
Kindmark
(Kind).
[7-]
skälig*. Detta belopp understiger i allt fall hvad nämnda biträde i
fångvårdsstyrelsen enligt den nya regleringen skulle bekomma i pen¬
sion; efter 60 lefnads- och 30 tjänstår skulle hon, med en slutaflöning
af 1,500 kronor, blifva berättigad -till årlig pension af 1,000 kronor.»
Med tillstyrkande af Kung! Maj:ts förevarande framställning, hem¬
ställer utskottet,
att Riksdagen må medgifva, att skrifbiträdet hos
nedre justitierevisionen Amalia Charlotta Jansson må
från och med månaden näst efter den, hvarunder hennes
arbete för nedre revisionens räkning upphört, under
sin återstående lifstid åtnjuta från allmänna indrag-
ningsstaten en årlig pension af sjuhundra kronor.
B. Ang. landtförsvarsdepartementet.
21:o) Uti punkt 7 under tionde hufvudtiteln har Kungl. Maj:t före¬
slagit Riksdagen medgifva, att förrådsdrängen vid arméns intendentur-
förråd å Karlsborg Karl Fredrik Kindmark (Kind) må från och med
månaden näst efter den, under hvilken han varder entledigad från nu
innehafvande anställning, under sin återstående lifstid från allmänna in-
dragningsstaten uppbära en årlig pension af 300 kronor.
Till statsrådsprotokollet öfver landtförsvarsärenden den 29 oktober
1909 har departementschefen rörande detta ärende anfört följande:
»Med förmälan att chefen för arméns intendenturförråd å Karlsborg
gjort framställning om utverkande af pension åt förrådsdrängen vid
därvarande intendenturförråd Karl Fredrik Kindmark (Kind) har general¬
intendenten uti underdånig skrifvelse den 16 augusti 1909 hemställt, det
Eders Kungl. Maj:t täcktes till Riksdagen aflåta nådig proposition om
beviljande åt Kindmark af en årlig pension af 300 kronor, att utgå från
och med månaden näst efter den, hvarunder han blefve entledigad från
sin anställning vid intendenturförrådet.
Af handlingarna i ärendet inhämtas:
att Kindmark, som är född den 28 januari 1849 och alltså uppnått
60 lefnadsår, varit i statens tjänst sedan år 1861 eller i 48 år, däraf 29
år vid arméns intendenturförråd å Karlsborg;
att hans kroppskrafter och arbetsförmåga genom kronisk reumatism
och ischias under åren nedsatts i betydlig grad och att hans hälso-
Bankoutskottets Utlåtande Nr 20.
71
tillstånd gör det allt svårare för honom att med eget arbete nödtorft-
ligen försörja sig och sin ålderstigna hustru;
att makarna haft att uppfostra 6 barn, af hvilka icke något är i
sådan ekonomisk ställning, att det kan i nämnvärd mån understödja
sina medellösa föräldrar samt
att Kindmark under hela sin tjänstetid såväl i som utom tjänsten
visat plikttrohet och en i allo hedrande vandel.
Statskontoret har uti underdånigt utlåtande den 22 oktober 1909
biträdt generalintendentens framställning.
I likhet med generalintendenten och statskontoret anser jag, att
Kindmark gjort sig förtjänt af att komma i åtnjutande af något årligt
understöd för sin återstående lifstid, och har jag icke något att erinra
mot det föreslagna pensionsbeloppet, hvilket står i öfverensstämmelse
med hvad Riksdagen förut beviljat i liknande fall, då sökanden uppnått
en ålder af minst 60 år.:»
Med tillstyrkande af bifall till Kungl. Maj:ts förevarande framställ¬
ning, får utskottet hemställa,
att Riksdagen må medgifva, att förrådsdrängen
vid arméns intendenturförråd å Karlsborg Karl Fredrik
Kindmark (Kind) må från och med månaden näst efter
den, under hvilken han varder entledigad från nu
innehafvande anställning, under sin återstående lifstid
från allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pen¬
sion af trehundra kronor.
22:o) Uti punkten 8 under tionde hufvudtiteln har Kungl. Magt
föreslagit Riksdagen medgifva, att f. d. löjtnanten vid Västmanlands
regemente Martin Ossian Kristofilus Ottander må från och med den 1
november 1905 å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension
af 1,000 kronor.
Statsrådsprotokollet öfver landtförsvarsärenden den 20 november
1909 innehåller härom följande anförande af departementschefen:
»Uti en till Eders Kungl. Maj:t ingifven skrift har kontraktsprosten
i Östervåla O. A. Ottander i underdånighet anhållit, att någon pension
måtte tillerkännas hans son, f. d. löjtnanten vid Västmanlands regemente
Martin Ossian Kristofilus Ottander, hvilken för sinnessjukdom vårdades
å Uppsala hospital och vore oförmögen att sig själf försörja.
F. d. löjtnanten Ottander är född den 22 oktober 1878, kom i
krigstjänst den 10 juni 1897 vid Västmanlands regemente och befordrades
Ang. pension
åt f. d. löjt¬
nanten M. O.
K. Ottander.
[8.]
72
Bankoutskottets Utlåtande Nr 20.
därstädes till löjtnant af andra klassen, men erhöll på egen begäran
afsked utan rätt till pension den 6 oktober 1905. Sedan den 22 decem¬
ber 1907 vårdas han å Uppsala hospital.
Till stöd för ansökningen har åberopats bland annat ett intyg af
öfveriäkaren vid nämnda hospital, professorn i psykiatri vid Uppsala
universitet F. H. Svenson, af innehåll att f. d. löjtnanten Ottander
redan vid afskedstagandet varit i saknad af förståndets bruk, samt att
Ottanders sinnessjukdom varat oafbrutet i mer än tre år och är af
sådan beskaffenhet, att någon förhoppning om hans tillfrisknande icke
förefinnes.
Öfver ansökningen hafva yttranden infordrats af vederbörande mili¬
tärmyndigheter, arméförvaltningen, direktionen öfver arméns pensions¬
kassa och statskontoret.
Regementschefen har på grund af dels uttalanden om och af f. d.
löjtnanten Ottander vid tidpunkten för hans afskedstagande, dels ock
professor Svensons intyg om Ottanders obotliga sinnessjukdom funnit det
numera konstateradt, att Ottander varit sinnessjuk redan år 1905 eller
tidigare. Ottander syntes därför kunna likställas med en officer, hvars
sinnessjukdom toge sitt utbrott, medan han ännu vore i tjänst, och borde
Ottander därför i likhet med en sådan officer tillerkännas pension från
allmänna indragningsstaton, oaktadt hans sinnessjukdom vid tidpunkten
för hans afskedstagande ännu ej blifvit såsom sådan igenkänd och
fastställd.
T. f. arméfördelning schefen tillstyrker framställningen, då det synes
honom ådagalagdt, att Ottander skulle hafva varit till pension berättigad,
därest hans sinnessjukdom blifvit upptäckt före afskedstagandet.
Arméförvaltningens sjukvårdsstyrelse anser likaledes af handlingarna
otvetydigt framgå, att Ottander redan före tiden för afskedstagandet
från sin beställning såsom löjtnant vid regementet varit sinnessjuk,
samt att det med all sannolikhet kan antagas, att hans ansökan om
afsked påverkats af föreställningar, orsakade af denna hans sinnessjuk¬
dom, hvadan berörda ansökan, därest sjukdomen vid tiden för hans af¬
skedstagande varit känd, bort behandlas på annat sätt än som skett;
och finner sjukvårdsstyrelsen sig därför, med fästadt afseende vid att
Ottanders sinnessjukdom oafbrutet varat i mer än tre år och enligt
läkares intyg är att anse såsom obotlig, böra i underdånighet tillstyrka
nådigt bifall till förevarande ansökan om pension åt Ottander.
Direktionen öfver arméns pensionskassa har uti sitt utlåtande med¬
delat, att Ottander såsom löjtnant af andra klassen uppburit en årlig
lön af 1,020 kronor, och att han erlagt pensionsafgifter för eu årlig
Jlan/coutskottets Utlåtande Nr 20.
73
pension, jämlikt de för armén den 22 juni 1877 fastställda pensionerings-
grunder, af 1,000 kronor. Därest Ottander skulle förklaras berättigad
till pension med tillämpning af punkt 8 i ofvannämnda pensionerings-
grunder, borde pensionsbeloppet, jämlikt punkt 1 i pensioneringsgrun-
derna, utgå med 1,000 kronor årligen.
Statskontoret erinrar uti sitt yttrande till en början om att enligt
nyss nämnda punkt 8 i pensioneringsgrunderna skall vederbörande, för
att blifva berättigad till pension, hafva kvarstått minst 3 år i sin an¬
ställning vid armén och därunder bevisligen hafva lidit af lamhet,
blindhet eller vansinne utan att anledning förefinnes, att vederbörande
kan återvinna tjänstbarhet. Ehuru, enligt hvad numera syntes vara
utredt, Ottander visserligen måste anses hafva redan under några år
före afskedstagandet varit lidande af ett sjukligt sinnestillstånd, hade
denna sjukdom dock, såsom handlingarna visade, icke utgjort hinder för
tjänstgöringen. För sinnessjukdom hade han under sin tjänstetid icke
åtnjutit någon ledighet; uppenbart framträdde nämligen icke vansinnet
hos honom förr än efter afskedstagandet. Under sådana förhållanden
ansåge statskontoret punkt 8 i pensioneringsgrunderna för armén icke
tillämplig i förevarande fall. Om emellertid det numera otvifvelaktiga
förhållande, att han vid afskedstagandet var sinnessjuk, då varit för
regementsbefälet kändt, skulle hans afskedsansökning i stället hafva ledt
till att han erhållit tjänstledighet för sjukdom, hvarunder han ägt behålla
lönen, och hade sedermera med honom kunnut förfaras i enlighet med
berörda stadgande, hvarvid pensionsbeloppet skulle hafva utgjort 1,000
kronor. Vid sådant förhållande och då öfriga i förenämnda stadgande
angifna förutsättningar vore för handen, i det att Ottander numera
uppenbarligen under en tid af mer än tre år lidit af vansinne samt icke
kunde återvinna tjänstbarhet, syntes billigheten bjuda, att åtgärd vid-
toges för att bereda honom ersättning för den lön, respektive pension,
hvaraf han på grund af omständigheterna gått i mistning. På grund
häraf ville statskontoret hemställa, att Eders Kungl. Maj:t täcktes i
nådig proposition föreslå Eiksdagen att å allmänna indragningsstaten
för Ottander uppföra en årlig pension å 1,000 kronor att åtnjutas från
och med ingången af november månad 1905, då han efter beviljadt
afsked frånträdde lönen såsom löjtnant vid A^ästmanlands regemente.
Då den sjukdom, hvaraf f. d. löjtnanten Ottander lider, på grund
af i ärendet företedt läkarintyg måste anses hafva förefunnits redan
innan Ottander erhöll afsked och därefter varat öfver 3 år, anser jag,
i likhet med i ärendet hörda myndigheter, billigheten fordra, att Ottander
tillerkännes pension, motsvarande det belopp, hvartill han varit berättigad,
Bill. till Eiksd. Prof. in Kl. 6 Sami. 1 Afd. 18 Höft. 10
74
Bankoutskottets Utlåtande Nr 20.
Utskottet*
yttrande.
Angående
pension åt
auditören «T.H.
Rundgren.
därest lian i stället för afsked erhållit tjänstledighet för sjukdom och
sedermera i författningsenlig ordning föreslagits till erhållande af pension.
Pensionsbeloppet torde, såsom statskontoret föreslagit, utgå från och
med ingången af månaden näst efter den, hvarunder Ottander erhöll
afsked.»
På grund af hvad i ärendet anförts, anser äfven utskottet, att något
understöd bör beviljas f. d. löjtnanten Ottander. Då emellertid detta,
enligt utskottets mening, egentligen bör afse att endast utgöra ersätt¬
ning för Ottanders vårdande å hospital, anser utskottet, att understödets
belopp bör bestämmas hufvudsakligen med hänsyn till kostnaden för
hospitalsvården. Enligt de upplysningar utskottet inhämtat, uppgår denna
kostnad visserligen för närvarande, och så länge Ottander vårdas å l:a
klassen, till 2 kronor 25 öre pr dag, men utsikt förefinnes, att Ottander
skall kunna erhålla plats å 2:dra klassen, hvarest afgiften belöper sig till
endast 1 krona per dag, däri ej inberäknade utgifterna för kläder och
dylikt. Vid sådant förhållande anser utskottet, att det understöd, som
bör tilldelas Ottander, lämpligen kan bestämmas till 600 kronor årligen.
Då det vidare enligt utskottets uppfattning här icke gäller en
pension i egentlig mening, anser utskottet sig ej hafva anledning till¬
styrka, . att understödet skulle, på sätt Kungl. Maj:t föreslagit, utgå
redan från afskedstagandet, utan håller utskottet före, att tiden för
understödets beviljande bör begränsas till början af det år, hvarunder
ansökning om pension för Ottander blef till Kungl. Maj:t ingifven, eller
från och med år 1909.
På grund af hvad sålunda anförts, hemställer utskottet,
att Kungl. Maj:ts förevarande framställning må
på det sätt af Riksdagen bifallas, att f. d. löjtnanten
vid Västmanlands regemente Martin Ossian Kristofilus
Ottander må från och med den 1 januari 1909 å all¬
männa indragningsstaten uppbära en årlig pension af
sexhundra kronor.
23:o) I en till Riksdagen den 11 februari innevarande år aflåten
proposition (nr 39) har Kungl. Maj:t föreslagit Riksdagen medgifva,
dels att, därest auditören vid Vaxholms grenadjärregemente John Hen¬
rik Rundgren erhåller afsked innan 1910 års utgång, han må från
och med' månaden näst efter den, i hvilken afskedet varder honom be-
Bankoutskottets Utlåtande Nr 20.
75
viljadt, å allmänna indragningsstaten uppbära pension, beräknad efter
900 kronor om året för tiden intill den 1 juli 1913, och därefter under
Rundgrens återstående liftstid efter 450 kronor om året,
dels ock att från anslaget till allmänna indragningsstaten må till
arméns pensionskassa utbetalas hvad som i expektansafgifter bör erläggas,
för att Rundgren skall från och med nämnda dag komma i åtnjutande
af en årlig pension från kassan å 450 kronor.
Det propositionen bilagda utdrag af statsrådsprotokollet öfver landt-
försvarsärenden den 11 februari 1910 innehåller i detta ärende följande
yttrande af departementschefen:
»Auditören vid Vaxholms grenadjärregemente vice häradshöfdingen
John Henrik Rundgren, som är född år 1855, blef den 6 juni 1883 antagen
till e. o. notarie i Svea hofrätt och utnämndes den 2 april 1891 till
auditör vid Värmlands fältjägarkår. I den å sist nämnda befattning
utfärdade fullmakten intogs bestämmelse om, att Rundgren skulle vara
underkastad de förändringar i tjänstgöringsskyldighet, som eu om¬
organisation af landtförsvaret kunde göra erforderliga.
När därför enligt 1901 års Riksdags beslut Värmlands fält¬
jägarkår jämte Hallands bataljon sammanslogos till Vaxholms grenad¬
järregemente, blef Rundgren uppförd såsom auditör vid detta regemente.
Eftersom han förblifvit å gammal stat, har han i berörda egenskap
åtnjutit lön å 900 kronor och tjänstgöringspenningar å 400 kronor, hvartill
under tjänstgöringen kommit dagaflöning med 2 kronor.
Rundgren, som har juridisk byrå i Karlstad och intill allra sista tiden
varit amanuens vid domkapitlet därstädes, har emellertid icke under de
sista åren tjänstgjort annat än vid repetitionsöfningarna. Han har eu
vikarie, som han själf aflönar med 600 kronor om året.
I en den 8 oktober 1909 till landtförsvarsdepartementet inkommen
skrifvelse har Rundgren velat göra gällande, att lian icke på grund af
fullmaktens innehåll varit skyldig mottaga förflyttning till annat trupp¬
förband; hvarjämte han förmenat det vara obilligt och med statens
värdighet oförenligt att fordra, det en auditör vid ’ett invid rikets
västra gräns förlagdt och endast kort tid af året samladt truppförband
skulle på i öfrig! oförändrade villkor fullgöra tjänstgöringen vid ett på
en ö i Östersjön garnisoneradt regemente, och detta så mycket mindre
som do med auditörsbeställningen förenade inkomsterna aldrig varit af-
sedda att utgöra annat än en biförtjänst åt den, som på grund af sin
boningsort och verksamhet i öfrigt lämpligen kan åtaga sig en sådan
befattning'.
76 Bankoutskottets Utlåtande Nr 20.
Rundgren liar därför hemställt, att Eders Ivungl. Maj:t täcktes dels
anvisa ett belopp af 600 kronor att från och med år 1909 årligen under
Rundgrens tjänstetid såsom auditör utgå för aflönande af tjänstför-
rättande auditör vid Vaxholms grenadjärregemente, dels ock förklara
Rundgren berättigad att vid afskedstagandet från auditörsbeställningen
åtnjuta aflöning från allmänna indragningsstaten i öfverensstämmelse
med de honom i fullmakten tillförsäkrade löneförmåner.
Öfver denna framställning hafva yttranden afgifvits af vederbörande
myndigheter.
Regementschefen och chefen för fjärde arméfördelningen hafva till¬
styrkt framställningen.
Arméförvaltningens civila departement har däremot hemställt, att
densamma icke måtte föranleda till någon Kungl. Maj:ts åtgärd, enär
Rundgren såväl jämlikt den för honom utfärdade fullmakten som på
grund af de vid öfvergången till 1901 års härordning meddelade be¬
stämmelser måste anses pliktig underkasta sig de förändringar i tjänst¬
göringsskyldighet, som för honom blifvit en följd af Värmlands fält¬
jägarkårs sammanslagning med Hallands bataljon samt af Vaxholms
grenadjärregementes i samband därmed genomförda organisation.
Direktionen öfver arméns pensionskassa har förklarat, att Rundgren,
som uppnått 54 lefnadsår och en publik tjänstetid af mer än 26 tjän¬
steår efter tjugonde åldersåret, vore berättigad att nu afgå ur tjänst
och från och med den 1 juli 1913 mot expektansafgifters erläggande
tillträda 450 kronor kassapension; men endast genom att kvarstå i tjänst
till den 29 mars 1915 blefve Rundgren vid då uppnådda 60 lefnadsår
berättigad att från och med månaden näst efter erhållet afsked tillträda
jämväl fyllnadspension likaledes till belopp af 450 kronor.
Statskontoret har erinrat om ett liknande fall, som var föremål
för proposition till 1907 års Riksdag och däri omständigheterna voro
följande: Komministern i Karlstad A. K. A. Randel, som år 1890
utnämnts till regementspastor vid Värmlands fältjägarkår, hade, efter
det denna kår uppgått i Vaxholms grenadjärregemente, uppehållit rege-
mentspastorsbeställningen vid samma regemente, dock utan att ingå på
ny stat. Då Randel anhållit att blifva Överflyttad på indragningsstat,
yttrade statskontoret i afgifvet utlåtande: »I den för Randel i egen¬
skap af regementspastor vid Värmlands fältjägarkår utfärdade full¬
makten är, enligt hvad arméförvaltningen upplyst, stadgad skyldighet
för honom att vara underkastad de förändringar i tjänstgörings¬
skyldighet och aflöningsförmåner, som en omorganisation af landtför-
Banlcoutslcottets Utlåtande Nr 20.
77
svaret kan göra erforderliga. Denna bestämmelse torde närmast afse
skyldighet för Randel att underkasta sig utsträckt tjänstgöring och
kan måhända äfven anses innebära åliggande för honom att tjänst¬
göra å ny förläggningsort för kåren. Däremot torde det starkt kunna
ifrågasättas, huruvida denna skyldighet rimligtvis får utsträckas där¬
hän, att det utan vidare skulle åligga Randel att tjänstgöra ej blott å
annan ort utan ock vid ett annat truppförband, därför att den kår, vid
hvilken han vunnit anställning, uppgått i detta nya truppförband. Då
härtill kommer, att beloppet af den med regementspastorsbeställningen
förenade aflöning uppenbarligen förutsätter, att beställningens innehafvare
af annan prästerlig verksamhet hämtar sin egentliga utkomst, och att
sådan verksamhet vid kårens förflyttning till området för ett annat
stift än det, Randel tillhör, näppeligen torde stå honom till buds, lärer
det icke kunna förnekas, att starka billighetsskäl föreligga för bere¬
dande af tillfälle för Randel att utan ekonomisk uppoffring upphöra
med tjänstgöringen vid det nya regementet. Skulle härjämte rege¬
mentets egen fördel, om icke med nödvändighet kräfva, så dock be¬
fordras genom Randels afgång, så vill det synas statskontoret, som om
fullt tillräckliga skäl föreligga att genom framställning till Riksdagen
om beviljande af någon pension åt Randel bereda utväg för hans ent¬
ledigande från regementspastorsbeställningen. Beträffande det belopp,
som i sådant fall borde i pension tilldelas Randel, torde enligt stats¬
kontorets mening hvad Randel kan beräknas hafva under de senare
åren haft i behållen inkomst af sin tjänst såsom regementspastor eller
vid pass 500 kronor få i sådant afseende anses såsom ett minimum.»
Den i öfverensstämmelse med detta förslag framlagda nådiga proposi¬
tionen blef af Riksdagen godkänd.
Statskontoret har vidare förklarat sig icke kunna tillstyrka Rund¬
grens nu föreliggande ansökning i dess helhet, enär den åsyftade, att
Rundgren skulle med bibehållande af fulla aflöningsförmåner och pen¬
sion srätt befrias från tjänstgöringsskyldighet och att statsverket skulle
bekosta ersättning till vikarie vid regementet. Men det kunde icke
förnekas, att omständigheterna försatt Rundgren i ett synnerligen ofördel¬
aktigt läge, då han numera nödgades antingen fullgöra sin auditörstjänst
å en från hans hufvudsakliga verksamhetsfält långt aflägsen ort eller ock
afstå ej obetydlig del af sin aflöning, såsom auditör åt vikarie för uppehål¬
lande af göromålen. Icke heller för regementet kunde detta förhållande vara
annat än ofördelaktigt. Då de omständigheter, som iöranledt Riksdagen
att bevilja pension åt Randel, i allt väsentligt förelåge beträffande
Rundgren, syntes det böra tagas under öfvervägande, huruvida icke nu
Departe¬
mentschefen.
78 Bankouts/cottets Utlåtande Nr 20.
föreliggande fråga lämpligen kunde ordnas på liknande sätt. Då Rund¬
gren under de senaste åren, då han icke själf gjort någon auditörs-
tjänst, aflönat sin vikarie med 600 kronor, hade han således haft 700
kronor i behållen inkomst af auditörstjänsten. I olikhet med Randel
vore emellertid Rundgren pensionsberättigad för sin tjänst vid armén.
Enligt hvad direktionen öfver arméns pensionskassa upplyst, vore näm¬
ligen Rundgren berättigad att, om han i tjänsten kvarstode till uppnådd
ålder af 60 år, komma i åtnjutande af pension och fyllnadspension å
tillhopa 900 kronor, och om han redan nu afginge, kunde han genom
erläggande af expektansafgifter den 1 juli 1913 tillträda pension från
kassan å 450 kronor. Under sådana förhållanden syntes det tvifvel¬
aktigt, huruvida Rundgren kunde befinnas villig att med afstående af
pensionsrätten från arméns pensionskassa åtnöjas med pension å 700
kronor från allmänna indragningsstaten. Han torde föredraga att kvarstå
i tjänsten och aflöna vikarie för att i sinom tid tillträda pension å 900
kronor. Ansåges regementets fördel kräfva, att auditörsgöromålens
handhafvande ordnades på annat sätt än hittills, så syntes Rundgren
nu böra beredas en pension af 900 kronor. Såsom uttryckligt villkor
för åtnjutande af sådan pension från allmänna indragningsstaten borde
i hvarje fall uppställas, att Rundgren afsade sig sin rätt till pension
från arméns pensionskassa samt måhända därjämte, att han inom viss
tid, exempelvis inom utgången af år 1910, afginge från tjänsten.
I likhet med hvad förut ägt rum i fall, då vederbörande ägt att
mot erläggande af expektansafgift å viss tid tillträda pension från
arméns pensionskassa, kunde det ju ifrågasättas, att nu förevarande
fråga så ordnades, att cn årlig pension beviljades Rundgren med 900
kronor från af skedet intill den 1 juli 1913 men därefter med 450 kro¬
nor samt att af statsmedel erlades expektansafgifter, så att Rundgren
från och med samma dag erhölle pension från arméns pensionskassa
till belopp af 450 kronor om året. Emellertid skulle en sådan uppdel¬
ning sakna praktisk betydelse, enär i allt fall statsverket i sista hand
finge bekosta pensionen i dess helhet.
Beloppet af den med auditörsbefattning förenade aflöning förutsätter
uppenbarligen, att befattningens innehafvare till väsentlig del hämtar
sin utkomst af annan verksamhet. Men det måste anses ur alla syn¬
punkter olämpligt, att denna verksamhet — såsom i förevarande fall —
utöfvas på en ort, vidt aflägsen från vederbörande regementes förlägg¬
ningsort. Med hänsyn härjämte till att Rundgren i viss mån blifvit.
ekonomiskt lidande genom arméns omorganisation, ansluter jag mig till
Bmikoutskottets Utlåtande Nr 20.
79
förslaget, att Rundgren beviljas afsked ocli i sammanhang därmed till-
erkännes full pension. Eftersom Rundgren genom expektansafgifters
erläggande kan bibehållas vid sin rätt till kassapensionen, som från och
med den 1 juli 1913 utgår med 450 kronor, är det såsom statskontoret
angifvit möjligt ordna pensionsfrågan antingen så, att Rundgren, så
länge han lefver, beviljas en pension å allmänna indragningsstaten af
900 kronor mot afstående af kassapensionen, eller så, att pensionen å
allmänna indragningsstaten bestämmes till 900 kronor för tiden intill
den 1 juli 1913 men för tiden därefter till 450 kronor samt att stats¬
verket genom expektansafgifternas erläggande vidmakthåller Rundgrens
rätt till kassapensionen. Då statsverket alltsedan år 1858 betäcker
pensionskassans årliga brist, skulle det ju, såsom statskontoret antydt,
kunna i viss mån anses för staten betydelselöst, hvilketdera sättet som
väljes. Men jag anser mig böra förorda det sistnämnda sättet af den
anledning, att därigenom Rundgren bibehålies äfven vid den med kassa¬
pensionen följande rätt till begrafningshjälp, 225 kronor.»
Anditörsbefattningarna äro, såsom äfven af föredragande departe¬
mentschefen framhålles, uppenbarligen afsedda att förenas med annan
verksamhet, som bereder vederbörande den väsentliga delen af hans
utkomst. Skulle nu sådana förhållanden inträda, som göra det för en
auditör svårt eller omöjligt att vid sidan af sin egentliga verksamhet
fortfarande behörigen upprätthålla auditörsbefattningen, så synes detta,
på grund af auditörsbefattningarnas beskaffenhet att vara bisysslor, böra
föranleda till att vederbörande får afstå från befattningen såsom auditör.
Med denna uppfattning angående Rundgrens tjänsteställning och i
betraktande jämväl däraf, att han enligt bestämmelse i den å auditörs¬
befattningen utfärdade fullmakten är underkastad de förändringar i
tjänstgöringsskyldighet, som en omorganisation af landtförsvaret kan
göra erforderliga, har utskottet ej kunnat finna omständigheterna på¬
kalla ett medgifvande af den begärda pensionen, utan hemställer,
att Kungl. Maj ds ifrågavarande förslag icke må
af Riksdagen bifallas.
24:o) Uti en den 4 april innevarande år till Riksdagen aflåten pro¬
position (nr 130) har Kungl. Maj:t föreslagit Riksdagen medgifva, att
sergeanterna af första klassen vid Hälsinge regemente Carl Samuel
Teodor IVin!lind von Walter och Nils Westberg må från och med måna¬
den näst efter den, hvarunder de erhålla afsked från innehafvande
Utskottets
yttrande.
Angående
pensioner åt
sergeanterna
C. S. T. Win-
blad von
Walter och.
N. Westberg.
80
Bankoutskottets Utlåtande Nr 20.
beställningar, under sin återstående lifstid uppbära pension å allmänna
indragningsstaten, hvardera till belopp af 900 kronor.
Det i ärendet åberopade statsrådsprotokollet öfver landtförsvars-
ärenden innehåller härom följande yttrande af departementschefen:
T)Chefen för Hälsinge regemente har uti skrifvelse den 27 januari
1910 i underdånighet anhållit, att med hänsyn till regementets tjänst-
barhet få meddela afsked före uppnådd pensionsålder åt sergeanterna
af första klassen vid regementet Carl Samuel Teodor Winblad von
Walter och Nils Westberg, hvilka, under förutsättning att de erhölle
pension, förklarat sig villiga att redan nu afgå från sina beställningar.
Winblad von Walter, som är född den 13 april 1862, kom i krigs¬
tjänst år 1880 och har såsom underofficer tjänstgjort i 24 1 2 år.
Westberg är född den 18 mars 1865 och kom i tjänst år 1884 samt
har såsom underofficer tjänstgjort i 19 1h år.
Af flera framställningen bifogade läkarintyg framgår,
att Winblad von Walter lider af förlamning i högra armen, hvari¬
genom muskelkraften och skrifförmågan äro väsentligen inskränkta,
af försvagade själsförmögenheter äfvensom af marschdugligheten ned¬
sättande ärrbildning och små blodåderbråck å högra foten och un¬
derbenet,
att Westberg lider af dubbelsidig lungtuberkulos, och att hvarje
förbättring af hans hälsotillstånd är utesluten, samt
att såväl Winblad von Walter som Westberg på grund af sina sjuk¬
domar äro och förblifva till krigstjänst odugliga.
Chefen för sjätte arméfördelningen har tillstyrkt framställningen efter
att dock först hafva infordrat kompletterande intyg, utvisande, att Win¬
blad von Walter och Westberg på grund af ofvannämnda sjukdomar
varit tjänstlediga, den förre under de senaste fem åren med kortare
mellanrum och den senare alltsedan den 24 maj 1905.
Uti afgifvet underdånigt utlåtande har direktionen öfver arméns pen¬
sionskassa anfört, att Winblad von Walter, som räknade 47 lefnadsår
och 29 tjänstår efter adertonde åldersåret, icke kunde mot pensions-
reglementets bestämmelser beredas pension ur arméns pensionskassa än
mindre fyllnadspension af statsmedel, och att samma vore förhållandet
beträffande Westberg, som räknade 44 lefnadsår och 25 tjänstår efter
adertonde lefnadsåret. Under hänvisning till att senast 1909 års Riks¬
dag i likartade fall beviljat flere pensioner å allmänna indragnings¬
staten till lönens fulla belopp, har direktionen därjämte upplyst, att,
därest Winblad von Walter och Westberg uppfyllt villkoren för dylika
förmåner, pensionsbeloppet för hvardera skulle jämlikt pensionerings-
grunderna hafva utgått med 900 kronor.
BanTcoutslcottets Utlåtande Nr SO.
81
Statskontoret har i underdånigt utlåtande den 23 februari 1910 an¬
fört, att, på grund af hvad i ärendet blifvit upplyst och då det med
hänsyn till regementets tjenstbarhet måste anses nödvändigt, att de
sergeantsbeställningar, hvilka nu innehades af Winblad von Walter och
Westberg, icke längre upptoges af icke tjänstduglige innehafvare, hade
statskontoret icke något att erinra mot förslaget att genom beredande
af förtidspensioner lämna dem tillfälle att afgå från befattningarna; och
hemställde fördenskull statskontoret, det Kungl. Maj:t täcktes föreslå
Riksdagen att å allmänna indragningsstaten för Winblad von Walter
och Westberg uppföra pensioner till belopp af 900 kronor för hvardera.
Det synes mig särskildt med hänsyn till tjänstens kraf nödigt att
genom utverkande af rätt till pensioner åt Winblad von Walter och
Westberg gifva dem tillfälle att redan nu afgå ur tjänsten, och anser
jag, att ett mot full pension svarande belopp eller 900 kronor bör till¬
erkännas dem vid afskedstagande!.»
Utskottet, som icke haft något att erinra mot Kungl. Maj:ts före¬
varande proposition hemställer,
att Riksdagen må medgifva, att sergeanterna af
första klassen vid Hälsinge regemente Carl Samuel
Teodor Winblad von Walter och Nils Westberg må
från och med månaden näst efter den, hvarunder de
erhålla afsked från innehafvande beställningar, under
sin återstående lifstid uppbära pension å allmänna
indragningsstaten, hvardera till belopp af niohundra
kronor.
25:o) Ivungl. Maj:t har uti en den 4 mars innevarande år till Riks¬
dagen aflåten proposition (nr 118) under åberopande af bilagdt utdrag
af statsrådsprotokollet öfver landtförs vars ärenden för samma dag före¬
slagit Riksdagen medgifva, att sergeanten af första klassen vid Norr¬
bottens regemente Bernhard Söderholm må under sin återstående lifstid
från och med månaden näst efter den, hvarunder han erhåller afsked
från innehafvande beställning, å allmänna indragningsstaten uppbära en
årlig pension till belopp af 780 kronor.
Ofvannämnda statsrådsprotokoll innehåller härom följande uttalande
af departementschefen:
»Chefen för Norrbottens regemente har uti skrifvelse den 16 de¬
cember 1909 i underdånighet anhållit, att proposition måtte aflåtas till
Bill. till Riksd. Prof. 1910. 6 Sami. 1 Afd. 18 Hclft. 11
Angående
pension åt
sergeanten
Bernhard Sö¬
derholm.
82
Bankoutskottets Utlåtande Nr SO.
Riksdagen om beviljande af pension åt sergeanten af första klassen vid
regementet Bernhard Söderbolm.
Af framställningen bifogade handlingar och läkarbetyg inhämtas,
att Söderholm, som är född den 31 januari 1877, blifvit den 20 mars
1894 antagen till volontär vid Norrbottens regemente, att han den 29
september 1909 befordrats till nu innehafvande beställning, samt att
han sedan tre år tillbaka lider af lungtuberkulos och körtelansvällningar
å halsen och på grund häraf är till krigstjänst oduglig.
Regementschefen har i ofvannämnda skrifvelse anfört, att Söderholm
på grund af sjukdom under de senaste åren med undantag af två och
en half månad varit tjänstledig, samt att han nu vore oförmögen att
vidare sköta sin tjänst. Då Söderholm dessutom genom sin sjukdoms
beskaffenhet ej syntes blifva återställd till hälsan, ansåge regementschefen
det vara i hög grad önskvärdt för regementet, att den sergeantslön, som
Söderholm nu uppbure, måtte blifva disponibel att tilldelas person, som
förrättade mot densamma svarande tjänst.
Framställningen har tillstyrkts af kommendanten i Boden.
Uti afgifvet underdånigt utlåtande har arméförvaltningens sjukvårds¬
styrelse ansett sig icke kunna tillstyrka bifall till framställningen, enär
lungsot icke vore upptagen bland de sjukdomar, på grund af hvilka
armén tillhörig personal jämlikt föreskrifterna i cirkuläret den 22 juni
1877 angående ny pensionsreglering för armén kunde före inträdet i
pensionsåldern skiljas från tjänsten mot åtnjutande af pension från all¬
allmänna indragningsstaten.
Statskontoret har i underdånigt utlåtande den 4 februari 1910 anfört, att
då det syntes i någon mån tvifvelaktigt, huruvida Söderholm kunde anses
vara för all framtid till krigstjänst oförmögen, statskontoret i anledning
däraf inhämtat medicinalstyrelsens yttrande, och att af detta yttrande fram-
ginge, att styrelsen visserligen icke med säkerhet kunde afgöra, huru¬
vida Söderholm vore för all framtid oförmögen till krigstjänst, och att
det icke kunde anses uteslutet, att han möjligen kunde mer eller mindre
fullständigt återvinna sin hälsa, men att det i allt fall vore mest sannolikt,
att han icke mer komme att blifva användbar till krigstjänst. Vid sådant
förhållande och då den sjukdom, hvaraf Söderholm lede, torde med hän¬
syn till faran för spridande af smitta icke lämpligen medgifva, att Söder¬
holm användes ens vid mindre ansträngande göromål såsom skrifarbete
och expedition, har statskontoret ansett skäl föreligga att söka bereda
Söderholm tillfälle att utan ekonomisk uppoffring afgå från sin befatt¬
ning, hvadan statskontoret tillstyrkt, att Söderholm å allmänna indrag¬
ningsstaten beredes pension till belopp af 780 kronor, motsvarande den
jBanJcoutslcottets Utlåtande Nr 20.
83
sergeant af andra klassen tillkommande pension från arméns pensions¬
kassa jämte fyllnadspension.
På grund af hvad statskontoret sålunda yttrat synes det mig sär¬
skilt med hänsyn till tjänstens kraf nödigt, att Söderholm beredes till¬
fälle att redan nu afgå ur tjänsten. Enligt hvad jag från arméns pen¬
sionskassa inhämtat, innehar Söderholm emellertid icke den lefnadsålder
eller tjänstetid, att han kan erhålla pension från kassan eller fyllnads¬
pension; och äfven om så varit förhållandet, skulle han i allt fall, med
hänsyn till den korta tid, han varit sergeant af första klassen, icke kunnat
erhålla högre pension än den, som tillkommer sergeant af andra klassen,
eller 780 kronor.»
På grund af hvad i ärendet anförts anser utskottet, att i enlighet
med Kungl. Majrts förevarande förslag Söderholm bör beredas tillfälle
att med pension afgå ur tjänsten; och får utskottet sålunda, med till¬
styrkande af bifall till Kungl. Maj:ts framställning, hemställa,
att Riksdagen må medgifva, att sergeanten af
första klassen vid Norrbottens regemente Bernhard
Söderholm må under sin återstående lifstid från och
med månaden näst efter den, hvarunder han erhåller
afsked från innehafvande beställning, å allmänna in-
dragningsstaten uppbära en årlig pension till belopp
af sjuhundraåttio kronor.
26:o) I en till Riksdagen den 11 februari innevarande år aflåten
proposition (nr 61) har Kungl. Maj:t föreslagit Riksdagen medgifva,
att sergeanten af första klassen vid Västerbottens regemente Ludvig
Emil Nyblad må under sin återstående lifstid från och med månaden
näst efter den, hvarunder han erhåller afsked från innehafvande be¬
ställning, å allmänna indragningsstaten uppbära eu årlig pension till
belopp af 900 kronor.
Statsrådsprotokollet öfver landtförsvarsärenden för den 11 sistlidne
februari innehåller följande yttrande i ärendet af departementschefen:
»På därom af vederbörande gjord framställning bär chefen för
Västerbottens regemente uti skrifvelse den 12 november 1909 i under¬
dånighet anhållit, att nådig proposition måtte aflåtas till Riksdagen om
beviljande af pension före uppnådd'pensionsålder åt sergeanten af första
klassen vid regementet Ludvig Emil Nyblad.
Af handlingarna inhämtas, att Nyblad, som är född den 15 december
Departements¬
chefen.
Angående
pension åt
sergeanten
L. E. Nyblad.
84
Bankoutslcottets Utlåtande Nr 20.
1868, den 15 juni 1885 antogs till volontär vid Västerbottens fält-
jägarkår, hvarifrån han den 28 mars 1890 på egen begäran erhöll
afsked, samt att han den 28 april 1891 ånyo antogs till volontär vid
kåren och den 2 juni 1897 befordrades till nu innehafvande beställning.
Enligt intyg af vederbörande regementsläkare lider Nyblad af lung¬
tuberkulos och allmän svaghet och torde på grund häraf med största
sannolikhet för all framtid vara oförmögen till krigstjänst.
Regementschefen har i ofvannämnda skrifvelse anfört, att Nyblad på
grund af sjukdom under flera år med kortare mellanrum af förment tjänst-
barhet varit oförmögen att sköta sin tjänst såväl vid trupp som i expe¬
dition. Då Nyblad dessutom på grund af sin sjukdom vore en ständig
fara för sin omgifning, ansåge regementschefen icke lämpligt, att han
kvarstode i tjänst intill uppnådd pensionsålder.
Framställningen har tillstyrkts af chefen' för sjätte arméfördelningen.
Uti afgifvet underdånigt utlåtande har direktionen öfver arméns pen¬
sionskassa anfört, att Nyblad, som sålunda räknade 41 lefnadsår och
en tjänstetid af 23 år efter adertonde åldersåret, icke kunde mot
stadgandet i § 48 pensionsreglementet beredas pension ur armens
pensionskassa, än mindre fyllnadspension af statsmedel. Vidare har
direktionen upplyst, att, därest Nyblad uppfyllt villkoren för erhållande
af sådan förmån, pensionsbeloppet skulle hafva utgått med 900 kronor
årligen, däraf 180 kronor i nionde klassen af arméns pensionskassa
och 720 kronor åt statsmedel.
Statskontoret har i underdånigt utlåtande den 27 december 1909
anfört, att, då genom de handlingarna bifogade läkarintyg torde få
anses styrkt, att Nyblad vore för all framtid oduglig till krigstjänst,
statskontoret, på grund jämväl af hvad handlingarna i öfrig! inne-
hölle, funne sig böra tillstyrka., att Kungl. Maj:t täcktes föreslå. Riks¬
dagen att å allmänna indragningsstaten för Nyblad uppföra pension till
belopp, motsvarande den pension från arméns pensionskassa jämte fyll¬
nadspension, som, därest gällande villkor vant uppfyllda, skulle hafva
tillkommit honom, eller 900 kronor.
På grund af hvad nämnda myndigheter sålunda yttrat och. hem¬
ställt, synes det mig särskildt med hänsyn till tjänstens kraf nödigt att
genom utverkande af rätt till pension åt Nyblad gifva honom tillfälle
att redan nu afgå ur tjänsten, och anser jag, att ett mot full pension
svarande belopp eller 900 kronor bör tillerkännas honom vid afskeds¬
tagande!.»
Utskottet, som ej haft något att erinra mot Kungl. Maj:ts före¬
varande framställning, hemställer,
Uanlcoutslcottets Utlåtande Nr 20.
85
att Riksdagen må medgifva, att sergeanten af
första klassen vid Västerbottens regemente Ludvig
Emil Nyblad må under sin återstående lifstid från
och med månaden näst efter den, hvarunder han er¬
håller afsked från innehafvande beställning, å allmänna
indragningsstaten uppbära en årlig pension till belopp
af niohundra kronor.
21:6) Uti en inom Andra kammaren väckt motion (n:o 70) har herr
E. C. Kropp föreslagit, att Riksdagen ville åt f. d. soldaten Anders
Gustaf Ed bevilja en årlig pension af 300 kronor att utgå, om möjligt
från 1910 års början, på allmän indragningsstat under hans återstående
lifstid.
Till stöd för denna framställning har motionären, med åberopande
af åtskilliga vid motionen fogade intyg, anfört följande:
»F. d. soldaten Anders Gustaf Ed, nu boende Smedjevreten n:r 3
Eskilstuna, har haft anställning som soldat vid Södermanlands regemente
under tiden från den 28 februari 1860 till den 1 augusti 1887, då han i
anseende till ålder och sjukdom erhöll afsked, därvid berättigad till under¬
håll på expektans från Vadstena krigsmanshuskassa. Från den 1 april
1893 till den 1 juli 1908 har han haft anställning vid Karl Gustafs
stads gevärsfaktori som portvakt, hvarjämte han där sysselsatts med
diverse filningsarbeten. Sistnämnda dag blef han från denna befattning
afskedad på grund af arbetsbrist. Ed har, enligt bifogade intyg, de
bästa vitsord för såväl sin anställning vid Södermanlands regemente
som vid gevärsfaktoriet. Född den 8 april 1837, är Ed nu i det när¬
måste 73 år gammal samt enligt bifogadt läkareintyg nu oförmögen till
arbete och följaktligen urståndsatt att sig själf och sin åldriga hustru
försörja. Vid sådant förhållande och då han oförvitligt tjänat staten i
sammanlagd t öfver 41 år, torde det kunna anses rättvist och billigt, att
staten träder emellan och gifver honom en årlig pension för hans åter¬
stående dagar. Då Riksdagen hittills i många fall på grund af begäran,
antingen af Kungl. Maj:t eller enskild motionär, beviljat pension åt
arbetare, som icke enligt något pensionsreglemente varit berättigad till
erhållande däraf, har jag ansett mig böra söka af Riksdagen utverka
beslut om pension äfven i detta ömmande fall.
Hvad pensionsbeloppets storlek beträffar, så anser jag detta böra
sättas till tre hundra kronor. Riksdagen har förut vid beslut om pen¬
sioner åt arbetare, som i statens tjänst fått sin arbetsförmåga i mer eller
mindre grad förminskad, beviljat nämnda belopp. Det synes mig ej i
Ang. pension
åt f. d.'sol¬
daten Anders
Gustaf Ed.
86
Banko utskottets Utlåtande Nr 20.
detta fall lämpligen kunna sättas lägre. Med hänsyn till Eds höga ålder
och den svåra belägenhet han befinner sig uti, synes mig äfven rätt¬
vist, att pensionen får utgå från och med innevarande år.»
utskottets Utöfver de intyg, som af motionären bifogats motionen, har för
yttrande. utskottet företetts ett den 7 april 1910 dagtecknadt intyg af styres¬
mannen för Carl Gustafs stads gevärsfaktori, öfversten C. Hyltén-
Cavallius, hvilken dåra ti anfört följande:
»På därom framställd begäran får jag härmed intyga:
att Änders Gustaf Ed, som den i april 1893 antogs till portvakt
vid Carl Gustafs stads gevärsfaktori, och den 1 juli 1908 på grund af
allt mer tilltagande ögonsjukdom (starr) från samma tjänst afgick, städse
plikttroget fullgjort sitt åliggande och visat i allo hedrande uppförande,
samt
att jag — ehuru Eds jämförelsevis korta tjänstetid vid gevärs¬
faktoriet icke kunde föranleda förslag från min sida om tillägg till den
för Ed utgående militärpensionen — dock med glädje skulle se att
denna genom Riksdagens välvilja ökades till för exempel 300 kronor,
så att den 73 årige f. d. statstjänarens sista lefnadsår blefve bekym-
mersfriare.»
På grund af hvad sålunda och för öfrigt i detta ärende anförts,
anser utskottet sig höra förorda, att någon pension varder beviljad åt f.
soldaten Ed, utöfver det honom redan tillkommande underhåll från Vad¬
stena krigsmanshuskassa; och bör enligt utskottets mening denna pen¬
sion lämpligen bestämmas till 225 kronor, hvarigenom sammanlagda
beloppet af pension och underhåll från krigsmanshuskassan skulle uppgå
till omkring 300 kronor.
Utskottet får alltså hemställa,
att, med anledning af herr Kropps förevarande
motion, Riksdagen må medgifva, att f. soldaten Anders
Gustaf Ed må, räknadt från och med den 1 januari
1910, under sin återstående lifstid å allmänna indrag-
ningsstaten uppbära en årlig pension af tvåhundra-
tjugufem kronor.
Angående 28:o) I en till Riksdagen den 18 februari innevarande år aflåten
evårshandt- proposition (nr 66) har Kungl. Maj:t föreslagit Riksdagen medgifva, att,
yrkaren Erik därest gevärshandtverkaren vid Västernorrlands regemente Erik Petter
PetberJäS" Wåaberg erhåller afsked innan den 1 september 1910, han må från och
Bankoutskottets Utlåtande Nr 20.
87
med månaden näst efter den, i hvilken afskedet varder honom beviljadt,
under sin återstående lifstid uppbära en årlig pension af 780 kronor
från allmänna indragningsstaten.
Till det propositionen bilagda statsrådsprotokollet öfver landtför-
svarsärenden har departementschefen angående denna framställning an¬
fört följande:
»Erik Petter Wågberg, som är född den 29 maj 1838, blef den 1
oktober 18"73 genom kontrakt med arméförvaltningen å artillerideparte¬
mentet antagen till gevärssmed vid Västernorrlands beväringsbataljon.
Pen 31 december 1894 förordnades han att tillsvidare vara gevärshandt-
verkare på stat vid Västernorrlands regemente.
Ett par månader senare förordnades vid regementet ytterligare en
gevärshandtverkare vid namn Tjernberg, ty staten upptog den tiden två
sådana beställningsmän.
I skrifvelse den 23 februari 1901 till vederbörande arméfördelnings-
chef uppgaf dåvarande regementschefen, att Wågberg inlämnat ansökan
om afsked från den 1 april 1901; och då Wågberg endast omkring
6 74 år _ haft förordnande på stat samt fördenskull icke vore berättigad
till pension i vanlig ordning, ville regementschefen ifrågasätta framställ¬
ning till Kungl. Maj:t om beredande af pension åt Wågberg.
Oaktadt regementschefen omedelbart därpå erhöll det svar på sin
framställning, att den icke föranledde till någon åtgärd, uppgaf samme
chef i skrifvelse den 6 augusti 1902 till dåvarande statsrådet och chefen
för landtförsvarsdepartementet, att blott en gevärshandtverkare kunde
beräknas kvarsta vid regementet den 1 januari 1904. Enligt hvad rege-
mentskvartermästaren sedermera förklarat, skulle orsaken till berörda
uppgift varit den, att det ansågs troligt, att Wågberg innan den 1 janu¬
ari 1904 afgått från sin befattning.
Med anledning af uppgiften blef emellertid endast en gevärshandt¬
verkare upptagen i den af Riksdagen godkända 1904 års stat för
regementet.
Men antagandet, att Wågberg skulle afgå, visade sig oriktigt. Han
upptogs på samtliga halfårsbesked, och då han ej kunde utan vidare
atskedas blott därför, att staten ändrats, utbetalades alltjämt de honom
tillkommande löneförmåner, däribland lön 780 kronor.
Sedan från 1909 års början ny stat blifvit för regementet gällande
samt både Wågberg och Tjernberg förklarat sig villiga att ingå på
villkoren för åtnjutande af de i densamma uppförda aflöningsförmånerna,
hemställde regementschefen, att, då de förutvarande löneförmånerna ut-
88
JBankoutsTcottets Utlåtande Nr 20.
gjorde full ersättning för det arbete, som kunde åläggas Wågberg, endast
Tiernberg måtte erhålla tillstånd att öfvergå till den nya staten och
komma i åtnjutande af däri uppförda två ålderstillägg. Ty Wågberg
hade visserligen icke någon längre tid helt och hållet varit hindrad att
göra sin tjänst, men på grund af hög ålder och minskad arbetsduglig¬
het hade han alltsedan 1902 varit inkommenderad endast under rege¬
mentsmötena. .
Uti häröfver afgifvet yttrande tillstyrkte arméförvaltningens cimla
departement bifall till regementschefens framställning. Beträffande fragan
om Wågbergs fortfarande kvarstående i tjänst anförde departementet
vidare, att medgifvande därtill borde lämnas, intill dess framställning
om pension åt Wågberg blifvit pröfvad, samt att Wågberg alltså borde
bibehållas vid samma inkomst, som till honom utgått, alltseaan han till
följd af den felaktiga anmälan den 6 augusti 1902 haft anställning öfver
stat vid regementet. Då emellertid några i stat anvisade medel icke
kunde för ändamålet disponeras, hemställde departementet, att för tiden
från och med den 1 januari 1909 till och med den månad, i hvilken
Wågberg erhölle afsked, måtte såsom gratifikation för hvarje månad till
honom utbetalas ett belopp, motsvarande de enligt 1908 års stater för
gevärshandtverkare bestämda löneförmåner — inkvarteringsbidrag samt
ersättning för bränsle och lyse däri inberäknade. Härför erfordeiliga
belopp kunde af departementet förskjutas af omhänderhafvande medel.
Genom nådigt bref den 27 augusti 1909 biföll Kungl. Maj:t depar¬
tementets hemställan. För att begränsa den till Wågberg utgående er-
sättningen ålades därjämte regementschefen att inbeordia Wågberg till
tjänstgöring vid regementet allenast under tid, då sådant för vapen¬
vårdens handhafvande vid regementet kunde varda oundgängligen nöd¬
vändigt. Slutligen förständigades regementschefen att snarast möjligt
inkomma med förslag om beredande af pension åt Wågberg.
Till åtlydnad häraf har i en af vederbörande arméfördelningschef
den 1 november 1909 tillstyrkt skrifvelse föreslagits, att Wågberg måtte
beredas pension till ett belopp, beräknadt för gevärshandtverkare på
1908 års stat eller 780 kronor.
Häröfver hafva yttranden infordrats från vederbörande myndigheter.
Direktionen öfver arméns pensionskassa har upplyst, att Wågberg icke
någonsin varit delägare i kassan. Då Wågberg aldrig af vederbörande
chef anmälts såsom tjänsteinnehafvare vid bataljonen (regementet) och
icke heller af vederbörande redogörare debiterats pensionsafgifter, kunde
antagas, att Wågbergs anställning såsom gevärshandtverkare icke varit
Bankoutskottets Utlåtande Nr 20.
af den natur, att han ägt skyldighet blifva delägare i kassan. Skulle
till Riksdagen aflåtas proposition om Wågbergs pensionerande, borde
hänsyn tagas dels till Wågbergs framskridna ålder dels ock därtill, att
han — i olikhet mot de gevärshandtverkare, som vore delägare i arméns
pensionskassa — icke erlagt några pensionsafgifter. Dessa afgifter
skulle intill början af år 1909 hafva uppgått till sammanlagdt 451 kro¬
nor 12 öre, därest Wågbergs anställning redan från den 1 oktober 1873
varit af natur att medföra nödtvungen delaktighet i kassan. Men om 1877
års pensioneringsgrunder varit på Wågberg tillämpliga, skulle han varit
skyldig att ur tjänsten afgå redan den 29 maj 1901, och intill den
dagen skulle summan af pensionsafgifterna hafva uppgått till allenast
235 kronor 45 öre. Om 1877 års pensioneringsgrunder varit på Wågberg
tillämpliga, skulle han emellertid å andra sidan hafva vid afskedstagan¬
de! den 29 maj 1901 varit berättigad till en årlig pension af 500 kronor.
Då sålunda statsverket i pensionsafgifter besparats ett belopp af 4,291
kronor 67 öre och då Wågberg nu vore omkring 72 år gammal, syntes
det af regementschefen föreslagna pensionsbeloppet direktionen väl afvägdt.
Denna åsikt har delats af armé/arv ältning en, som hemställt om pro¬
position till Riksdagen, att Wågberg skulle från och med månaden näst
efter den, hvari han erhölle afsked från sin beställning såsom gevärs¬
handtverkare, under sin återstående lifstid uppbära pension från all¬
männa indragningsstaten till belopp af 780 kronor årligen.
Statskontoret har tillstyrkt denna arméförvaltningens hemställan.
När det kom till Kungl. Maj:ts kännedom, att regementschefens an¬
mälan den 6 augusti 1902 icke var öfverensstämmande med verkliga
förhållandet, fanns enligt min mening intet lämpligare sätt att ordna
saken än det, som innefattas i nådiga brefvet den 27 augusti 1909.
De gratifikationsbelopp, arméförvaltningen i följd häraf förskjutit, töbde
böra ersättas af fjärde hufvudtitelns allmänna besparingar. Och hvad
pensionsfrågan angår har jag intet annat att erinra mot myndigheternas
förslag än att för pensionens åtnjutande torde böra uppställas det villkor,
att Wågberg inom viss kort tid erhåller afsked ur tjänsten.»
Hvad i detta ärende förekommit synes visserligen innebära ett stöd
för att Wågberg bör erhålla rätt till pension, men beloppet af denna
bör enligt utskottets mening begränsas till 500 kronor, eller enahanda
pension, hvartill Wågberg, enligt hvad direktionen öfver arméns pen¬
sionskassa upplyst, skulle med tillämpning af 1877 års pensionerings¬
grunder hafva varit berättigad, om han erhållit afsked vid den tid, då
han enligt samma grunder varit skyldig att afgå ur tjänsten.
Bill. till Riksd. Prof. 1910. 6 Sami. 1 Åfd. 18 Höft.
Departements¬
chefen.
Utskottets
yttrande.
12
90
B anhoutskottets Utlåtande Nr 20.
Angående
pension åt
t. f. verk¬
mästaren vid
fortifikationen
J. E. Wahl¬
ströms änka.
På grund af livad sålunda anförts, hemställer utskottet,
att Kungl. Maj:ts förevarande framställning må
på det sätt bifallas, att Riksdagen medgifver, att,
därest gevärshandtverkaren vid Yästernorrlands rege¬
mente Erik Petter Wågberg erhåller afsked innan den
1 september 1910, han må från och med månaden
näst efter den, i hvilken afskedet varder honom be-
viljadt, under sin återstående lifstid uppbära en årlig
pension af femhundra kronor från allmänna indrag-
ningsstaten.
29:o) I en den 8 innevarande april till Riksdagen afbiten pro¬
position (nr 159) har Kungl. Maj:t föreslagit Riksdagen medgifva, att
t. f. verkmästaren af första klassen vid fortifikationen Johan Emil
Wahlströms änka Augusta Charlotta Wahlström, född Vestberg, må för
sin återstående lifstid, så länge hon i sitt nuvarande änkestånd för-
blifver, från allmänna indragningsstaten åtnjuta eu årlig pension af 300
kronor, att beräknas och utgå från och med år 1909.
Statsrådsprotokollet öfver landtförsvarsärenden för den 8 april 1910
innehåller härom följande anförande af departementschefen:
»Vid 1905 års Riksdag föreslog Kungl. Maj:t, att t. f. verkmästaren
af första klassen vid fortifikationen Johan Emil Wahlström måtte be¬
redas eu årlig pension af 1,000 kronor å allmänna indragningsstaten.
Wahlström, som var född år 1842, hade alltsedan år 1886 varit
anställd vid ingenjörtruppernas verkstäder. Sedan verkmästarbeställ-
ningarna vid fortifikationen enligt 1901 års Riksdags beslut uppförts å
stat samt de därmed förenade löneförmånerna af 1902 års Riksdag
reglerats, hade Wahlström anmält sig såsom sökande till en af nämnda
beställningar, hvilken han från början af år 1902 uppehållit på förord¬
nande. Som emellertid Wahlström ansågs för gammal för att med
hänsyn till förvärfvande af pensionsrätt kunna anställas på ordinarie
stat, hade han år 1903 förordnats att tillsvidare, så länge han befunnes
kunna på ett tillfredsställande sätt fullgöra sina åligganden, dock högst
intill fyllda 65 år, bestrida en verkmästarbeställning, mot åtnjutande
af de därför i stat uppförda aflöningsförmåner, hvilka enligt 1904 års
stat uppgingo till sammanlagdt 1,750 kronor för år.
Genom olyckshändelse den 27 januari 1904 hade emellertid Wahl¬
ström skadats å vänstra ögat, hvilken skada så påskyndade försva¬
gandet af hans redan förut mindre goda synförmåga, att han, som
Bankoutshottets Utlåtande Nr 20.
91
dock • dessförinnan med utmärkt skicklighet och nit fullgjort sina ålig¬
ganden, redan den 8 november samma år måste entledigas från sitt
förordnande. Olyckshändelsen hade inträffat, då Wahlström å Göta
ingenjörkårs smidesverkstad var sysselsatt med smärgling af ett järn¬
stycke, i det att ett smärgelkorn inslungats i hans vänstra öga, utan
att han själf eller annan varit vållande därtill. Af företedda läkar¬
intyg framgick, att Wahlström sedan flera år lidit af kroniskt synnervs-
lidande å båda ögonen med småningom tilltagande nedsättning af
synförmågan, att en akut stegring af denna sjukdom å vänstra ögat
uppträdt i sammanhang med den skada, för hvilken Wahlström varit
utsatt, att Wahlström i följd häraf blifvit blind å vänstra ögat samt att
han sedermera blifvit fullständigt blind och till följd häraf vore ur-
ståndsatt att genom arbete försörja sig.
Riksdagen biföll Kungl. Maj:ts ofvannämnda förslag till pension
åt Wahlström.
Sedan Wahlström den 2 juli 1908 aflidit, har hans änka, Augusta
Charlotta Wahlström, född Vestberg, anhållit, att henne måtte beredas
pension.
Till stöd för ansökningen har änkan Wahlström, som är född
år 1846, åberopat handlingar, utvisande, att hon befinner sig i torftiga
omständigheter, men det oaktadt har att draga försorg om en. dotter¬
dotter, samt att hon af sina barn icke kan påräkna någon hjälp, enär
dessa befinna sig i sådana lefnadsvillkor, att de för sin egen utkomst
behöfva, hvad de genom sitt arbete förtjäna. Själf är hon mindre
arbetsför och åtnjuter på grund häraf alltsedan den 1 november 1908
fattigunderstöd från Karlsborgs kommun.
Direktionen öfver arméns pensionskassa har upplyst, att mannen Wahl¬
ström icke kunnat under sin lifstid förvärfva delaktighet i arméns nya
änke- och pupillkassa, enär han icke varit utnämnd till utan endast
på förordnande för begränsad tid innehaft sin befattning såsom verk¬
mästare på fortifikationens stat; änkepensionsbeloppet, beräknadt å
verkmästares (numera tygverkmästares) lön utan ålderstillägg eller 1,200
kronor, utgjorde 300 kronor årligen.
Fortifikationsbefälhafvaren på Karlsborgs fästning har tillstyrkt änkan
Wahlströms ansökning under åberopande af ett intyg, däri batalj ons-
läkaren S. R. Erhardt, som vid flera tillfällen vårdat mannen Wahlström
under åren efter förut berörda olycksfall, förklarat det ligga nära till
hands antaga, att olycksfallet påskyndat Wahlströms död. Vidare har
fortifikationsbefälhafvaren vid sitt yttrande fogat en handling, däri tvenne
92
Bankoutslcottets Utlåtande Nr 20.
Angående
pension åt
f. fästnings-
byggnads-
arbetarenF. A.
Andersson.
verkmästare, hvilka under 18 år samarbetat med mannen Wahlström
å Göta ingenjörkårs verkstäder, intyga, att denne till år 1904, då han
drabbades af olyckshändelsen, åtnjutit god hälsa och varit mycket
arbetsför; att de efter olyckshändelsen och sedan Wahlström blifvit blind,
ofta besökt honom och hört honom då klaga öfver eu våldsam hufvud¬
värk; att hans krafter hade synts dem hastigt aftaga, säkerligen tillföljd
af den tvungna overksamlieten, och att olycksfallet enligt deras förme¬
nande i afsevärd grad påskyndat hans död.
Arméförvaltningens fovtifihationsdepartement har hemställt om en årlig
pension åt änkan Wahlström af 300 kronor å allmänna indragningssta¬
ten, beräknad från och med år 1909, enär det af handlingarna fram-
ginge, att verkmästaren Wahlströms år 1908 timade död med all sanno¬
likhet påskyndats af det svaghetstillstånd, hvari han försatts genom
ofvan omförmälda olycksfall och dess följder.
Häremot har statskontoret icke haft annat att erinra än att i detta
fall, liksom i andra dylika, borde stadgas, att pensionen skulle utgå
endast så länge pensionstagaren förblefve i sitt nuvarande änkestånd.»
Utskottet, som icke haft något att erinra mot denna Kung! Maj d s
framställning, hemställer,
att Riksdagen må medgifva, att t. f. verkmästaren
af första klassen vid fortifikationen Johan Emil Wahl¬
ströms änka Augusta Charlotta Wahlström, född Vest-
berg, må för sin återstående lifstid, så länge hon i
sitt nuvarande änkestånd förblifver, från allmänna
indragningsstaten åtnjuta en årlig pension af tre¬
hundra kronor, att beräknas och utgå från och med
år 1909.
30:o) I en till Riksdagen den 18 februari innevarande år afbiten
proposition (nr 62) har Kungl. Maj:t föreslagit Riksdagen medgifva, att
förre fästningsbyggnadsarbetaren Frans August Andersson må å allmänna
indragningsstaten under sin återstående lifstid åtnjuta en årlig pension
af 300 kronor, att utgå från och med den 1 januari 1911.
Statsrådsprotokollet öfver landtförsvarsärenden den 18 februari
1910 innehåller härom följande yttrande af departementschefen:
»Uti skrifvelse till fortifikationsbefälhafvaren å Karlsborgs fästning
har arbetaren Frans August Andersson, hvilken varit anställd vid Karls¬
borgs fästningsbyggnad, gjort framställning om eu årlig pension af 450
kronor.
Banlcoutsicotteis Utlåtande Nr 20.
93
Rörande nämnde arbetares förhållanden har fortifikationsbefälhafvaren,
som tillstyrkt beviljande af en pension af 300 kronor, verkställt utred¬
ning, af hvilken framgår,
att Andersson, som är född den 7 september 1855, under 28 V3 år
i en följd varit anställd vid fästningsarbetena å Karlsborg och därunder
väl fullgjort sina åligganden,
att han till följd af ådragen kroppsskada i tjänsten nu har betydligt
nedsatt arbetsförmåga, samt
att han, som har hustru och tre minderåriga barn, icke äger andra
medel till sitt och sin familjs uppehälle än hvad han genom arbete kan
förvärfva.
Armé/örv ältning ens fortifikationsdepartement har hemställt, att på grund
af hvad rörande Andersson blifvit upplyst nådig proposition måtte af-
låtas till Riksdagen om beviljande å allmänna indragningsstaten af pen¬
sion åt honom å 300 kronor.
Statskontoret har i afgifvet underdånigt utlåtande tillstyrkt fortifika-
tionsdepartementets framställning.))
Med tillstyrkande af bifall till Kungl. Maj:ts förevarande fram¬
ställning hemställer utskottet,
att Riksdagen må medgifva, att förre fästnings-
byggnadsarbetaren Frans August Andersson må å all¬
männa indragningsstaten under sin återstående lifstid
åtnjuta en årlig pension af trehundra kronor, att utgå
från och med den 1 januari 1911.
31:o) I en till Riksdagen den 18 februari innevarande år aflåten
proposition (nr 63) har Kungl. Maj:t föreslagit Riksdagen medgifva, att
förre fästningsbyggnadsarbetaren Carl Olofsson må å allmänna indrag¬
ningsstaten under sin återstående lifstid åtnjuta en årlig pension af 300
kronor, att utgå från innevarande års början.
Ilet vid propositionen fogade statsrådsprotokollet öfver landtför-
svarsärenden innehåller härom följande yttrande af departementschefen:
»Uti skrifvelse till fortifikationsbefälhafvaren å Karlsborgs fästning
har arbetaren Carl Olofsson gjort framställning om erhållande af pension.
Rörande nämnde arbetares förhållanden har fortifikationsbefälhafva¬
ren, som hemställt om pensions beviljande till belopp af 200 kronor,
verkställt utredning, af hvilken framgår,
att Olofsson är född den 11 mars 1840 och således nära sjuttio år
gammal,
Angående
pension åt
f. fästnings¬
byggnads¬
arbetaren
C. Olofsson.
94
B ankoutslcottets Utlåtande Nr 20.
Angående
pension åt
f. fästnings-
bvggnäds-
arbetaren
C.F. Fredriks-
son-Skön.
att han under loppet af 26 år eller från och med år 1877 till och
med år 1886 samt från och med år 1890 till och med år 1905 med
goda vitsord arbetat i kronans tjänst, dels vid Karlsborgs fästning dels
ock vid Vaxholms och Oscar-Fredriksborgs fästning äfvensom vid kasern¬
byggnadsarbeten å Rindön, samt
att Olofsson numera är medellös och till följd af sjuklighet oför¬
mögen till arbete.
Arméförv ältning ens fortifikationsdepartement har hemställt, att på grund
af hvad rörande Olofsson blifvit upplyst nådig proposition måtte aflåtas
till Riksdagen om beviljande å allmänna indragningsstaten af pension
åt honom å 200 kronor.
Statskontoret har i afgifvet underdånigt utlåtande funnit giltigaskä 1
föreligga för beredande af pension åt Olofsson. Beträffande pensions¬
beloppet anser dock statskontoret det af fortifikationsbefälhafvaren före¬
slagna, af arméförvaltningens fortifikationsdepartement tillstyrkta beloppet
af 200 kronor vara väl litet och föreslår fördenskull beloppet af pen¬
sionen till 300 kronor med hänvisning därtill, att 1906 års Riksdag be¬
viljat pensioner å liknande belopp åt förmän och arbetare vid statens
järnvägsbyggnader, hvilka arbetare uppnått minst 55 lefnadsår och 24
tjänstår. Då nu Olofsson räknar 69 lefnadsår och 26 tjänstår, anser
statskontoret konsekvensen fordra, att det föreslagna pensionsbeloppet
höjes till 300 kronor.»
Då utskottet ej haft något att erinra mot Kungl. Maj:ts förevarande
proposition, får utskottet hemställa,
att Riksdagen må medgifva, att förre fästnings-
byggnadsarbetaren Oart Olofsson må å allmänna in¬
dragningsstaten under sin återstående lifstid åtnjuta
en årlig pension af trehundra kronor, att utgå från
innevarande års början.
32:o) I en till Riksdagen den 25 februari 1910 aflåten proposition
(nr 67) har Kungl. Maj:t föreslagit Riksdagen medgifva, att förre fäst-
ningsbyggnadsarbetaren Carl Fredrik Fredriksson-Skön må å allmänna
indragningsstaten under sin återstående lifstid åtnjuta en årlig pension
å 150 kronor att utgå från innevarande års början.
Till statsrådsprotokollet öfver landtförsvarsärenden ofvannämnda
dag har departementschefen härom anfört följande:
»Uti underdånig skrifvelse den 21 oktober 1909 har arméförvalt¬
ningens fortifikationsdepartement gjort framställning om beredande af
BanJcoutsJcottets Utlåtande Nr 20.
95
pension åt arbetaren Carl Fredrik Fredriksson-Skön, hvilken varit anställd
vid Karlsborgs fästningsbyggnad.
Rörande nämnda arbetares förhållanden har fortifikationsbefälhafvaren
å Karlsborgs fästning verkställt utredning, af hvilken framgår,
att_ Fredriksson-Skön, hvilken är född den 23 januari 1859, haft
anställning. i kronans tjänst under en tid af nära trettio år, hvaraf ett
hälft år vid Göta ingenjörkårs verkstäder, ett år och två månader vid
tygstationen samt återstoden vid fästningsbyggnaden;
att Fredriksson-Skön numera är anställd hos enskild person, hos
hvilken han har arbete i smedja med en förtjänst af två kronor om
dagen men allt emellanåt är af sjuklighet oförmögen till arbete;
att Fredriksson-Skön s arbetsförmåga, enligt läkarbetyg, blifvit i
kronans tjänst i afsevärd grad nedsatt, samt
att han har stor familj och befinner sig i fattiga omständigheter.
År méförv ältning ens fortijikationsdepartement har hemställt, att, på
grund af hvad rörande ifrågavarande arbetare blifvit upplyst, nådig
proposition måtte aflätas till Riksdagen om beviljande å allmänna indrag-
ningsstaten af pension å 150 kronor till honom.
Statskontoret har i afgifvet underdånigt utlåtande tillstyrkt fortifika-
tionsdepartementets framställning.
I likhet med myndigheterna anser jag skäligt, att Fredriksson-Skön
beredes pension. Det ifrågasatta pensionsbeloppet är visserligen lägre
än det, som eljest plägar beviljas åt fästningsbyggnadsarbetare, men
med hänsyn till Fredriksson-Sköns föga framskridna ålder synes icke
skäl föreligga att i detta afseende frångå myndigheternas förslag.»
Med tillstyrkande af bifall till Kung].. Maj:ts förevarande proposition
får utskottet hemställa,
att Riksdagen må medgifva, att förre fästnings-
byggnadsarbetaren Carl Fredrik Fredriksson-Skön må
å allmänna indragningsstaten under sin återstående
lifstid åtnjuta en årlig pension af etthundrafemtio kro¬
nor att utgå från innevarande års början.
33:o) Kungl. Maj:t har uti en den 4 april 1910 till Riksdagen aflåten
proposition (nr 129) föreslagit Riksdagen medgifva, att förre fästnings-
bygg^dsarbetaren Anders Johansson må under sin återstående lifstid å
allmänna indragningsstaten åtnjuta en årlig pension å 300 kronor, att
utgå från 1910 års början.
Ang. pension
åt f. fästnings-
byggnadsarbe-
taren A. Jo¬
hansson.
96
Pank outskottets Utlåtande Nr 20.
Ang. under¬
stöd åt vakt¬
mästare vid
inteuden tur¬
kåren.
[9.]
Till statsrådsprotokollet öfver landtförsvarsärenden för ofvannämnda
dag har departementschefen anfört följande:
»1 skrifvelse af den 31 januari 1910 till arméförvaltningens fortifika-
tionsdepartement har förre fästningsbyggnadsarbetaren Anders Johansson
anhållit att komma i åtnjutande af någon pension under sin återstående
lifstid.
Johansson är född 1829 och har med undantag för år 1880 varit
under åren 1855—1894 anställd såsom murare vid fästningsbyggnads-
arbetena å Karlsborg. Han innehar medalj för trohet och flit.
Fortifikationsbefcilhafvaren å Karlsborgs fästning har, med förmälan
att Johansson skött sitt arbete val, föreslagit en årlig pension åt honom
af 300 kronor.
Såväl fortijikationsdepartementet som statskontoret hafva biträdt detta
förslag, sistnämnda myndighet under erinran, att Riksdagen vid flere
tillfällen beviljat pensioner under omständigheter likartade med dem,
som här föreligga.»
Med tillstyrkande af bifall till'Kung!. Maj ds förevarande framställ¬
ning får utskottet hemställa,
att Riksdagen må medgifva, att förre fästnings¬
byggnadsarbetaren Anders Johansson må under sin
återstående lifstid å allmänna indragningsstaten åt¬
njuta en årlig pension å trehundra kronor, att utgå
från 1910 års början.
34:o) Uti punkt 9 under tionde hufvudtiteln har Kungl. Maj:t före¬
slagit Riksdagen medgifva, att enhvar af vaktmästarna vid intendentur-
kåren, förrådsvaktmästarna vid Jönköpings regemente Anders Gustafsson
Vakt, vid Hälsinge regemente. Lars Bodin, vid Värmlands regemente
Anders Hell qvista vid Norra Skånska infanteriregementet Per Johansson
Palmgren och vid Smålands husarregemente Jonas Petter Kjell må från
och med månaden näst efter den, hvarunder han, sedan han uppnått
den för erhållande af gratial från Vadstena krigsmanshuskassa stadgade
ålder, entledigas från sin befattning, under sin återstående lifstid å all¬
männa indragningsstaten uppbära en årlig pension till så stort belopp,
att densamma, jämte det honom tillkommande gratial från berörda kassa,
uppgår till 360 kronor årligen eller alltså 211 kronor.
Statsrådsprotokollet öfver landtförsvarsärenden den 20 november
1909 innehåller rörande denna fråga följande yttrande af departements¬
chefen :
BanJcoutsJcottets Utlåtande Nr 20.
97
»Å intendenturkårens stat finnas för närvarande uppförda 36 vakt-
mästarbeställningar. Enligt 1901 års härordning skola dessa emellertid
minskas till 17. I staten finnes därför intagen en anmärkning, att
ledigblifven vaktmästarbeställning icke får återbesättas, men att däri¬
genom uppkommande besparingar få användas för upprätthållande af
sådan tjänst. Med hänsyn till den nedsättning i de värnpliktiges tjänst¬
göringstid, som 1901 års Riksdag gjorde i det af Kungl. Maj:t då
framlagda förslaget, och då en del regementen fortfarande icke äro
ständigt tjänstgörande, har det afsedda. nedbringandet i vaktmästarnas
antal dock ansetts ännu icke kunna ske. För närvarande äro 18 vakt¬
mästare anställda med lön eller arfvode på stat, hvarjämte 18 äro till¬
satta på förordnande för att upprätthålla förrådsvaktmästartjänst vid
vissa truppförband, tills dessa blifvit garnisonerade och fått de å mötes¬
platserna förlagda förråden flyttade till garnisonsorterna.
Enligt staten åtnjuta vaktmästarna samma aflöning sför maner, som
tillkomma distinktionskorpraler, nämligen:
lön .................................................................. kronor 360: —
dagaflöning å 0,50 krona i 365 dagar » 182: 50
underhåll in natura (beklädnad och
portionsersättning) å 0,91 krona i 365
dagar ........................................................... » 332: 15
tillhopa kronor 874: 65
Därjämte åtnjuta de fri bostad samt, enligt beslut af 1908 års Riksdag,
ersättning för ved och lyse m. m. med 80 kronor 95 öre årligen.
Hvad pensionsfrågan för ifrågavarande beställningsmän angår
stadgas genom nådigt bref den 26 januari 1894, att innehafvare af
förmansbeställning (vaktmästare) vid intendenturkåren skall vid afsked,
meddeladt efter uppnådda 60 lefnadsår, få komma i åtnjutande af
underhåll i första klassen af Vadstena krigsmanshuskassa till belopp
af 100 kronor årligen jämte korpralstillägg 24 kronor, med rätt dock
för honom att, om eljest hinder därför ej möter, i tjänsten kvarstå till
fyllda 65 år; att samma pensionsförmåner skola tillkomma förmän, som
nödgas att vid tidigare lefnadsålder än 60 år afgå ur tjänsten på grund
af sådan genom förmanstjänstens utöfning ådragen skada eller obotlig
sjukdom, hvilken för annat manskap medför rätt till underhåll i första
klassen, men att, där den på sådant sätt ådragna skadan eller sjuklig¬
heten är af lindrigare art, än ofvan är sagdt, underhållet skall utgå endast
med det vanliga beloppet för första klassen, nämligen 72 kronor med
Bih. till Rilcsd. Prat. 1910. 6 Samt. 1 Afd. 18 Raft. 13
98
BanJcoutslcottets Utlåtande Nr 20.
korpralstillägg, samt att, när pensionär med döden afgår, begrafnings-
hjälp får utbetalas till den afiidnes anhöriga eller rättsinnehafvare från
Vadstena krigsmanshuskassa med samma belopp som för annat manskap.
Sedan emellertid Riksdagen år 1909 bifallit en af Eders Kung!. Maj:t
afbiten proposition, däri Eders Kungl, Maj:t föreslagit Riksdagen med¬
gifva bland annat, att hvarje från Vadstena krigsmanshuskassa nu och
framdeles utgående enligt gällande föreskrift bestämdt underhåll (gratial)
måtte få under vissa villkor ökas med 25 kronor årligen, kommer det
förman (vaktmästare) vid intendenturkåren tillerkända gratial sålunda
numera att utgå med sammanlagdt högst 149 kronor årligen.
När Eders Kungl. Maj:ts förslag om ersättning åt vaktmästarna
vid intendenturkåren för ved och lyse framlades för Riksdagen, anförde
dåvarande t. f. chefen för landtförsvarsdepartementet, att frågan om
vaktmästarnas ställning och det för armén behörliga antalet af sådana
inom kort torde, på sätt generalintendenten äfven antydt, komma under
förnyad ompröfning och att, om så befunnes nödigt och ändamålsenligt,
då äfven kunde fullständigt utredas frågan om storleken af deras af¬
löning och de lämpligaste formerna för dess utgående. Detta borde
dock icke fördröja nyss nämnda ersättnings beviljande. I sammanhang
härmed anförde enligt statsrådsprotokollet vederbörande föredragande
äfven, dels att generalintendenten ifrågasatt vaktmästarnas inträde i
arméns pensionskassa, hvarigenom deras pension skulle komma att ökas
till 360 kronor, dels ock att denna fråga emellertid ej vore så utredd,
att den då kunde företagas till ompröfning utan måste därmed tills¬
vidare anstå.
Vid 1909 års riksdag föreslogs af enskild motionär, att Riksdagen
trots pensionsfrågans outredda skick måtte provisoriskt höja pensionen
för vaktmästarna till 500 kronor. I sitt yttrande häröfver anförde stats¬
utskottet, att utskottet visserligen ansåge det nuvarande pensionsbeloppet
vara för lågt men dock icke ville förorda någon höjning af detsamma,
enär utskottet väntade, att förslag i ämnet skulle komma att föreläggas
Riksdagen efter den därom pågående utredningens afslntande. På grund
häraf hemställde utskottet om afslag å ifrågavarande motion, hvilket
också blef Riksdagens beslut.
Enligt hvad generalintendenten i underdånig skrifvelse den 14
september 1909 anmält, har direktionen öfver arméns pensionskassa icke
ansett sig kunna verkställa någon tillförlitlig uträkning öfver den kostnads¬
ökning, som vaktmästarnas inträde i pensionskassan skulle medföra,
hvari ämte direktionen förklarat sig anse, att pensionsfrågan icke borde
upptagas till slutlig behandling, förrän underdånigt förslag till vakt-
mästarkårens organisation kunde föreläggas Eders Kungl. Maj:t.
Bankoutsicottets Utlåtande Nr 20.
99
I samma underdåniga skrifvelse har generalintendenten vidare an¬
fört, att, så länge hela härordningsfrågan ännu vore sväfvande och i
samband därmed frågorna rörande armens förplägnadsanstalter, den värn¬
pliktiga intendenturpersonalens utbildning m. m. icke erhållit sin slutliga
lösning, kunde det icke vara lämpligt att binda sig vid en organisation,
som genom en synnerligt lång tjänstetid för personalen icke läte sig
förändras inom öfverskådlig tid, därest så skulle påfordras. Det syntes
generalintendenten så mycket mera nödvändigt, att man icke låste sig
fast vid den nuvarande vaktmästarorganisationen, som denna ingalunda
kunde anses lämpad för sin uppgift, särskild! med afseende å den värn¬
pliktiga intendenturpersonalens utbildning. Och följden häraf vore, att
ett slutligt afgörande af pensionsfrågan icke heller nu borde äga rum.
Af intendenturkårens vaktmästare hade ett mindre antal redan
uppnått pensionsåldern eller nådde densamma inom de allra närmaste
åren. För att dessa äldre vaktmästare icke skulle blifva lidande, om
pensionsfrågan undanskötes, utan äfven de komma i åtnjutande af en
välbehöflig ökning i sin knappa pension, borde dock en förhöjning
häraf för nämnda vaktmästare redan nu företagas. Det till afskedade
vaktmästare för närvarande utgående gratialet måste nämligen i hvarje
fall anses alltför ringa i betraktande af den höga lefnadsålder, som
bestämts, för att de skulle få komma i åtnjutande däraf, enär de ju vid
denna ålder efter ett sträfsam! lif icke kunde i regel antagas vara så
arbetsföra, att de med tillskott af den lilla pensionen kunde vara i stånd
att försörja sig själfva och de ej heller af sina begränsade löneförmåner
varit i tillfälle att spara något för sitt lifsuppehälle på ålderdomen.
Frågan om pensionering af intendenturkårens vaktmästare borde
därför för närvarande inskränkas att afse endast beredandet af förbättrade
pensionsvillkor för de vaktmästare å fast lönestat vid intendenturkåren,
livilka uppnått eller under de närmaste två åren uppnådde pensions¬
åldern.
Lämpligast syntes det generalintendenten härvid, att dessa bereddes
pension å allmänna indragningsstaten till sådan storlek, att pensionen
tillsammans med det gratial, som vaktmästarna vid afskedet erhöllo från
Vadstena krigsmanshuskassa, utgjorde tillsammans 360 kronor eller
samma belopp, som om de varit delägare i arméns pensionskassa.
Generalintendenten har med anledning häraf hemställt, att följande,
enligt framställningen bifogade handlingar väl vitsordade vaktmästare
måtte beredas, utöfver dem tillkommande gratial, pension från allmänna
indragningsstaten, nämligen förrådsvaktmästarna vid Jönköpings rege¬
mente Anders Gustafsson Vakt, vid Hälsinge regemente Lars Bodin,
100
Bankoutskottets Utlåtande Nr 20.
Departements¬
chefen.
Angående pen¬
sion åt stä¬
derskan vid
krigsskolan
Sofia Char¬
lotta Anders-
vid Värmlands regemente Anders Mellqvist, vid Norra skånska infanteri¬
regementet Per Johansson Palmgren och vid Smålands husarregemente
Jonas Petter Kjell.
I infordradt utlåtande den 15 oktober 1909 har statskontoret in¬
stämt i, att det vaktmästarna vid uppnådda 60 år tillkommande gratial
af 149 kronor årligen måste anses alldeles för lågt, och förklarat sig
intet hafva att erinra mot, att sammanlagda understödsbeloppet i enlighet
med generalintendentens förslag bestämdes till 360 kronor, för hvilket
ändamål skulle erfordras ett fyllnadsbelopp af 211 kronor från allmänna
indragningsstaten.
I likhet med de i ärendet hörda myndigheterna anser äfven jag
det vaktmästarna tillkommande gratial ur Vadstena krigsmanshuskassa
vara alldeles otillräckligt. Onskligt hade naturligtvis varit, att frågan
om vaktmästarna kunnat definitivt ordnas; men då, enligt hvad upplyst
blifvit, detta icke lärer ske inom den allra närmaste tiden, anser jag
mig böra biträda det nu framställda förslaget.»
Utskottet, som ej haft något att erinra mot Kungl. Majrts före¬
varande framställning, hemställer,
att Riksdagen må medgifva, att enhvar af vakt¬
mästarna vid intendenturkåren, förrådsvaktmästarna
vid Jönköpings regemente Anders Gustafsson Vakt, vid
Hälsinge regemente Lars Bodin, vid Värmlands rege¬
mente Anders Mellqvist, vid Norra skånska infanteri¬
regementet Per Johansson Palmgren och vid Smålands
husarregemente Jonas Petter Kjell må från och med
månaden näst efter den, hvarunder han, sedan han
uppnått den för erhållande af gratial från Vadstena
krigsmanshuskassa stadgade ålder, entledigas från sin
befattning, under sin återstående lifstid å allmänna
indragningsstaten uppbära en årlig pension till så stort
belopp, att densamma, jämte det honom tillkommande
gratial från berörda kassa, uppgår till trehundrasextio
kronor årligen eller alltså tvåhundraelfva kronor.
35:o) I en till Riksdagen den 25 februari innevarande år aflåten
proposition (nr 75) har Kungl. Maj:t föreslagit Riksdagen medgifva,
att städerskan vid krigsskolan Sofia Charlotta Andersson må från och
med månaden näst efter den, under hvilken hon blifver entledigad från
son.
Bankoutskottets Utlåtande Nr 20.
101
sin ifrågavarande syssla, å allmänna indragningsstaten under sin återstå¬
ende lifstid uppbära en årlig pension till belopp af 300 kronor.
Statsrådsprotokollet öfver landtförsvarsärenden den 25 februari 1910
innehåller i detta ärende följande yttrande af departementschefen:
»Sofia Charlotta Andersson, som är född den 11 januari 1847, har
alltsedan den 1 september 1887 varit anställd såsom städerska vid krigs¬
skolan. Hennes nuvarande aflöning är 401 kronor 50 öre om året jämte
fri bostad, vedbrand och lyse, hvithet allt tillsammans torde uppskattas
till i rundt tal 700 kronor.
Enligt läkarintyg lider hon af ålderdomssvaghet och sådan ned¬
sättning af krafterna, att hon ej vidare kan fullgöra henne åliggande
göromål utan på grund af sin sjuklighet måste inom den närmaste
tiden afgå från sin tjänst.
Chefen för krigsskolan har nu i eu af tjänstförrättande inspektören
tor militärläroverken den 13 januari 1910 tillstyrkt skrifvelse hemställt
om en årlig pension å 450 kronor åt Sofia Charlotta Andersson och
såsom stöd därför anfört, bland annat, att Sofia Charlotta Andersson
de senare åren på grund af alltmer tilltagande sjuklighet haft nrpcket
svårt att förrätta sina sysslor och att hon årligen, särskildt om vint¬
rarna, längre och kortare tider varit sängliggande sjuk. Innevarande år
vore hennes tillstånd så försämradt, att hon tvifvelsutan i en snar fram¬
tid ej längre kunde utföra sina tjänsteåligganden utan måste afgå från
sin tjänst. Det syntes därför vara en i hög grad behjärtansvärd sak att
söka bereda Sofia Charlotta Andersson efter så lång och trogen tjänst
vid krigsskolan bidrag till lifsuppehälle på hennes ålderdom, så att hon
ej måtte falla kommunen till last och sluta sina dagar inom fattighuset.
Arméforv ältning en har öfver framställningen afgifvit yttrande och
därvid tillstyrkt, att pension beredes Sofia Charlotta Andersson. Armé-
förvaltningen har emellertid erinrat, att pensioner till belopp af allenast
300 kronor årligen beviljats dels af 1908 års Riksdag till en vid Karls¬
borgs fästningsbyggnad anställd renhållerska, Charlotta Gustafsson, född
Karlsdotter, dels af 1909 års Riksdag till städerskan vid landtbruksinsti-
tutet vid Ultima Vendla SahlstrÖm. Då Sofia Charlotta Anderssons
tjänstgöringsförhållanden syntes vara jämförliga med nyssnämnda per¬
soners, har arméförvaltningen icke ansett sig kunna tillstyrka, att pen¬
sionen för henne utgår med högre belopp, än som beviljats i ofvan
angifna fall.
Statskontoret har förklarat sig dela arméförvaltningens uppfattning.
På grund af hvad sålunda förekommit anser jag pension böra be¬
redas Sofia Charlotta Andersson under hennes återstående lifstid.»
102
JBankoutsJcottets Utlåtande Nr 20.
Angående
pension åt
tygarbetaren
vid Karlsborgs
tygstation
Johan Fredrik
Johansson.
Då utskottet ej haft något att erinra mot Kungi. Maj:ts förevarande
proposition, hemställer utskottet,
att Riksdagen må medgifva, att städerskan vid
krigsskolan Soda Charlotta Andersson må från och
med månaden näst efter den, under hvilken hon blifver
entledigad från sin ifrågavarande syssla, å allmänna
indragengsstaten under sin återstående lifstid uppbära
en årlig pension till belopp af trehundra kronor.
36:o) Kungl. Magt har uti en den 18 mars innevarande år till
Riksdagen aflåten proposition (nr 101) under åberopande af proposi¬
tionen bilagdt utdrag af statsrådsprotokollet öfver landtförsvarsärenden
för samma dag föreslagit Riksdagen medgifva, att tygarbetaren vid
Karlsborgs tygstation Johan Fredrik Johansson må från och med månaden
näst efter den, under hvilken lian entledigas från sin anställning såsom
maskinist vid tygstationen, å allmänna indragningsstaten åtnjuta en årlig
pension af 300 kronor.
Ofvannämnda statsrådsprotokoll innehåller rörande denna fråga föl¬
jande uttalande af departementschefen:
»Tygarbetaren vid tygstationen å Karlsborg Johan Fredrik Johansson
har i skrifvelse till tygmästaren därstädes anhållit, att, då han på grund
af vacklande hälsa hade svårt att längre sköta sin plats, han måtte
komma i åtnjutande af en årlig pension å 600 kronor.
Johansson är född den 11 april 1845 och sålunda i det närmaste
65 år gammal. Han har alltsedan den 1 september 1888 genom kon¬
trakt på 3 månaders uppsägning varit anställd såsom maskinist vid
tygstationen å Karlsborg samt härunder ådagalagt plikttrohet och sam¬
vetsgrannhet äfvensom visat mycken duglighet. Under de 13 första åren,
han innehade platsen, åtnjöt han, förutom fri bostad, månadslön med
60 kronor i månaden för förmiddagsarbete jämte 30 å 35 öre i tim¬
penning för eftermiddags- och öfvertidsarbete. Från och med 1902 års
början har han haft 75 kronor i månaden i lön samt 40 å 60 öre i
timmen för eftermiddags- och öfvertidsarbete, i följd hvaraf hans aflöning
under de sista åren uppgått till i medeltal 1,519 kronor 66 öre för år.
Enligt läkarbetyg lider Johansson af kroniskt bröstlidande och all¬
män svaghet, så att hans arbetsförmåga måste anses i högsta grad
nedsatt.
Tygmästaren har tillstyrkt framställningen samt anfört, att Johansson
oaktadt ett sparsamt och nyktert lefnadssätt ej kunnat göra några be¬
JBankoutsJcottets Utlåtande Nr 20.
103
sparingar för ålderdomen, detta i all synnerhet som vid hans hustrus år
1892 timade frånfälle fyra af barnen voro minderåriga och de två yngsta
alltjämt äro delvis beroende af faderns hjälp. När Johansson erhölle
afsked från sin befattning, ägde han ej några medel till sitt uppehälle
och kunde, enligt egen uppgift, ej påräkna någon hjälp af de äldsta
barnen. Dessutom förbjöde honom hans sjukdom att efter erhållet afsked
sysselsätta sig med sådant arbete, hvarigenom han skulle kunna försörja
sig. Ansträngande arbete förorsakade hos honom lungblödning.
Arméförvaltningen har i likhet med tygmästaren ansett billigt, att
Johansson bereddes någon hjälp till lifsuppehälle genom pension, då
hans anställning vid tygstationen på grund af sjuklighet och nedsatta
arbetskrafter upphörde. Beträffande beloppet funne arméförvaltningen
en grund för bestämmandet däraf i det förhållande, att 1907 års Riks¬
dag uppå nådig proposition (nr 7) beviljat extra tygarbetaren vid Kri¬
stianstads tygstation Nils Nilsson Lord, som på grund af hög ålder och
minskad arbetskraft icke längre kunde kvarstå i tjänsten, en årlig pen¬
sion af 500 kronor. Som Johansson kunde anses jämställd med Lord,
borde samma pensionsbelopp tillerkännas Johansson. Arméförvaltningen
ville därför hemställa, att Kungl. Maj:t täcktes i nådig proposition föreslå
Riksdagen att å allmänna indragningsstaten bevilja Johansson en årlig
pension af 500 kronor, att utgå från och med månaden näst efter den,
under hvilken han blefve entledigad från sin anställning såsom maskinist
vid tygstationen.
På grund af hvad i ärendet upplysts och då det af arméförvalt¬
ningen föreslagna pensionsbeloppet med hänsyn till den af Johansson
åtnjutna aflöning och hans tjänstetid vid tygstationen finge anses väl
afvägdt, har statskontoret uti infordradt underdånigt utlåtande hemställt
om bifall till den af arméförvaltningen gjorda framställningen.
I likhet med myndigheterna anser jag Johansson böra tillerkännas
pension å allmänna indragningsstaten. Hvad däremot angår pensions¬
beloppet, kan jag icke dela arméförvaltningens uppfattning, att Johansson
bör jämnställas med extra tygarbetaren Lord. Johansson, som icke någon¬
sin haft fast anställning vid armén, har blott 65 lefnads- och 22 tjänstår,
under det att Lord, som fyllt 74 år, först varit artillerist under 31 år
och därefter under lika lång tid som nu Johansson varit tygarbetare
utan fast anställning. Enligt min mening bör Johansson i afseende
på pensionsbeloppet jämnställas med fortifikationsarbetarna, hvilka icke
pläga tillerkännas mera än 300 kronor i pension.»
Departements¬
chefen.
Banlcoutslcottets Utlåtande Nr 20.
Ang. pension
åt arbeterskan
Kerstin
Jonsson.
[10.]
104
Utskottet, som icke haft något att erinra mot Kungl. Maj:ts före¬
varande proposition, hemställer,
att Riksdagen må medgifva, att tygarbetaren vid
Karlsborgs tygstation Johan Fredrik Johansson må
från och med månaden näst efter den, under hvilken han
entledigas från sin anställning såsom maskinist vid
tygstationen, å allmänna indragningsstaten åtnjuta en
årlig pension af trehundra kronor.
37:o) Uti punkten 10 under tionde hufvudtiteln har Kungl. Maj:t
föreslagit Riksdagen medgifva, att arbeterskan vid ammunitionsfabriken
Kerstin Jonsson må från och med den 1 juli 1910 under sin återstående
lifstid från allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension af 120
kronor.
Till statsrådsprotokollet öfver landtförsvarsärenden den 10 december
1909 har departementschefen rörande detta ärende anfört följande:
»Med anledning af en utaf styresmannen för ammunitionsfabriken
gjord framställning har arméförvaltningens artilleridepartement uti under¬
dånig skrifvelse den 25 oktober 1909 hemställt om pension åt arbeterskan
vid ammunitionsfabriken Kerstin Jonsson.
Denna, som är född den 2 februari 1876, har varit anställd vid
fabriken sedan den 4 augusti 1892. Såsom närmare framgår af ett
artilleridepartementets skrifvelse bifogadt förhörsprotokoll råkade hon
den 7 juli 1899 under arbete vid fabriken genom olyckshändelse så
skada sin högra hand, att hon, enligt ett af regementsläkaren J. Nord¬
lund den 10 april 1909 afgifvet intyg, är fullständigt oförmögen att
använda pek- och långlingren äfvensom delvis tummen, beroende dels
på dislokation och förkrympning af de genom olyckshändelsen delvis
krossade mellanhandbenen för dessa fingrar dels på ärrsammandragningar.
Därest denna skada skolat bedömas enligt lagen angående ersätt¬
ning för skada till följd af olycksfall i arbete den 5 juli 1901, hade
den, enligt hvad riksförsäkringsanstalten meddelat, bort anses hafva för
Kerstin Jonsson medfört nedsättning i arbetsförmågan, motsvarande 40
procent; och hade den således berättigat henne till en årlig lifränta af
120 kronor.
Artilleridepartementet har i sin skrifvelse anfört, att Kerstin Jonsson
redan år 1902 hos arméförvaltningen anhållit om understöd på grund
af den ådragna skadan. Sedan dock dåvarande styresmannen vid ammuni¬
tionsfabriken vid ärendets pröfning meddelat, dels att Kerstin Jonsson
JBankoutslcottets Utlåtande Nr 20.
105
såväl uppburit ersättning under den tid, bon efter olycksfallet varit
oförmögen till arbete, som ock därefter fått bibehålla sina förutvarande
aflöningsförmåner, dels ock att skadan genom alltjämt fortgående för¬
bättring syntes ej komma att utgöra något väsentligt hinder för ut¬
förandet af henne vid fabriken förelagda arbeten, hade arméförvaltningen
ansett framställningen då icke böra föranleda till vidare åtgärd från
ämbetsverkets sida. Emellertid hade, såsom af läkarbetyget framginge,
Kerstin Jonsson icke kunnat återfå arbetsförmågan i den omfattning,
som sistnämnde styresman förmodat. Att hon det oaktadt fått uppbära
full aflöning hade likväl synts billigt, så länge hon icke fått ersättning
för sin minskade arbetsförmåga. Då departementet nu ansåge sådan
ersättning böra henne tillkomma, syntes det tillika departementet lämp¬
ligt, att, ehuru lagen den 5 juli 1901 icke vore tillämplig å förevarande,
därförut inträffade olycksfall, ersättningsbeloppet dock bestämdes efter
de i denna lag angifna grunder och finge utgå i form af pension från
allmänna indragningsstaten. Därest Kerstin Jonsson framdeles kunde
bibehållas vid ammunitionsfabriken, vore meningen, att hennes aflöning
med pensionens tillträdande skulle minskas till sådant belopp, som mot¬
svarade värdet af det arbete, hon förmådde utföra.
Statskontoret har i underdånigt utlåtande den 23 november 1909
biträdt den af arméförvaltningen gjorda framställningen under erinran,
att 1909 års Riksdag såsom ersättning för skada till följd af olycksfall
i arbete beviljat en arbeterska vid Ultima egendom årlig pension till
belopp, motsvarande lifränta enligt lagen den 5 juli 1901.))
Ehuru nyssnämnda lag icke vore tillämplig å ifrågavarande, före
lagens ikraftträdande inträffade olycksfall, ansåg departementschefen sig
likväl, med anledning af hvad i ärendet förekommit, böra hemställa om
framläggande för Riksdagen af ifrågavarande förslag.
Med tillstyrkande af bifall till Kungl. Maj:ts förevarande framställ¬
ning hemställer utskottet,
att Riksdagen må medgifva, att arbeterskan vid
ammunitionsfabriken Kerstin Jonsson må från och med
den 1 juli 1910 under sin återstående lifstid från all¬
männa indragningsstaten uppbära en årlig pension af
etthundratjugu kronor.
38:o) I en till Riksdagen den 11 februari innevarande år aflåten propo¬
sition (nr 64) har Kungl. Maj:t föreslagit Riksdagen medgifva, att förra
köksförestånderskan vid garnisonssjukhuset å Karlsborg Anna Mathilda
Hermansson må å allmänna indragningsstaten under sin återstående lits-
Bih. till Biksd. Prof. 1910. 6 Sami. 1 Afl. 18 Hiift.
Angående
pension åt
f. köksföre¬
stånderskan
Anna Math.
Hermansson.
14
Banlcoutskottets Utlåtande Nr 20.
106
tid åtnjuta en årlig pension af 200 kronor att utgå från innevarande
års början.
Statsrådsprotokollet öfver landtförsvarsärenden den 11 sistlidne
februari innehåller i detta ärende följande yttrande af departements¬
chefen :
»Uti underdånig skrifvelse den 8 oktober 1909 har direktionen för
garnisonssjukhuset å Karlsborgs fästning hemställt, det Kungl. Maj:t
täcktes till Riksdagen aflåta nådig proposition om beviljande åt förra
köksförestånderskan å nämnda garnisonssjukhus Anna Mathilda Hermans¬
son af en årlig pension af 200 kronor, att utgå från och med år 1909.
Hermansson är född den 24 augusti 1833 och sålunda öfver 76 år
gammal. Hon anställdes såsom köksförestånderska vid nämnda sjukhus
den 1 februari 1879, men måste på grund af i tjänsten ådragen kropps¬
skada efter nära 15 års oförvitlig tjänstgöring begära afsked från sin
befattning den 31 oktober 1893. Sedan denna tid har Hermansson haft
bostad hos och delvis åtnjutit underhåll af enskild person. Af stats¬
medel har Hermansson uppburit dels 200 kronor år 1893, dels 200
kronor år 1900, dels ock från och med år 1901 en årlig gratifikation
af 100 kronor.
Enligt ett den underdåniga skrifvelsen bifogadt läkarintyg har
Hermansson under sin tjänstgöring å sjukhuset ådragit sig ett kroniskt
lidande i högra ljumsktrakten och är hon till följd af denna åkomma i
förening med sin långt framskridna ålder oförmögen att genom eget
arbete bidraga till sitt uppehälle.
I ofvan berörda skrifvelse har direktionen för garnisonssjukhuset ä
Karlsborgs fästning förklarat Hermanssons behof af statsunderstöd vara
mer trängande än förut, enär den enskilda person, af hvilken hon hittills
åtnjutit hjälp, numera af ekonomiska skäl är ur stånd att lämna henne
samma hjälp.
Öfver ansökningen hafva arméförvaltningen och statskontoret afgif-
vit yttranden.
I betraktande af att Hermansson haft anställning å garnisonssjuk¬
huset under en tid af endast 14 år har arméförvaltningen funnit skäl
icke föreligga att tillstyrka propositions aflåtande i ämnet. Då af hand¬
lingarna i ärendet emellertid framgår, att Hermansson numera kommit
i behof af ökadt understöd, har nämnda ämbetsverk hemställt, att Her¬
mansson måtte för år 1910 tillerkännas en gratifikation af 200 kronor
från fjärde hufvudtitelns allmänna besparingar.
Statskontoret har icke haft något att erinra mot arméförvaltningens
hemställan om en gratifikation å 200 kronor för år 1910, men har ansett
Bqnlcoutslcottets Utlåtande Nr 20. 107
goda skäl föreligga för beredande åt benne för hennes återstående lifs¬
tid af ett årligt understöd från allmänna indragningsstaten. Statskon¬
toret, som funnit understödet lämpligen böra bestämmas till 200 kronor,
har därför biträdt direktionens framställning om proposition till Riks¬
dagen om pension åt Hermansson, dock först från och med år 1911.
Då af det anförda framgår, att Hermansson under sin nära 15-åriga
anställning i statens tjänst ådragit sig sjukdom, som i förening med
hög ålder gör henne oförmögen till arbete, synes mig billigt, att hon
kommer i åtnjutande af en årlig pension för sitt nödtorftiga uppehälle.
Denna pension torde lämpligen böra utgå redan under innevarande år.»
Med tillstyrkande af bifall till Kungl. Maj:ts förevarande proposition,
hemställer utskottet,
att Riksdagen må medgifva, att förra köksföre-
stånderskan vid garnisonssjukhuset å Karlsborg Anna
Mathilda Hermansson må å allmänna indragningsstaten
under sin återstående lifstid åtnjuta en årlig pension
af tvåhundra kronor att utgå från innevarande års
början.
39:o) Uti punkt 11 under tionde hufvudtiteln har Kungl. Maj:t före¬
slagit Riksdagen medgifva, att f. d. musiksergeanten Johannes Elias
Nordström må från och med år 1910 å allmänna indragningsstaten upp¬
bära en årlig pension af 400 kronor.
Till statsrådsprotokollet öfver landtförsvarsärenden den 17 december
1909 har departementschefen rörande detta ärende anfört följande:
»Uti en till Eders Kungl. Maj:t ingifven skrift har f. d. musik¬
sergeanten Johannes Elias Nordström i underdånighet anhållit, att en
årlig pension måtte beviljas honom.
Af handlingarna inhämtas, att sökanden, som är född den 24 juni
1862, antagits till spel i nummer vid Smålands grenadjärkår den 24
juni 1878 och konstituerats till fältmusikant i kåren den 15 maj 1887,
från hvilken beställning han, efter denna kårs uppgående i Karlskrona
grenadjärregemente, erhållit afsked den 13 oktober 1903; samt att han
enligt läkarintyg lider af symptom af gallsten och inflammation kring
gallblåsan i förening med oregelbunden och något försvagad hjärtverk¬
samhet och till följd däraf äger minskad förmåga att genom arbete för¬
skaffa sig sitt uppehälle. Enligt ett af lasarettsläkaren A. Buren den 5
december 1906 afgifvet intyg har Nordströms militära tjänstgöring
otvifvelaktigt haft ett ogynnsamt inflytande på sjukdomens förlopp.
Ang. pension
åt f. d. musik-
sergeanten J.
E. Nordström
[11.]
108
Bankoutskottets Utlåtande Nr 20.
Direktionen öfver arméns pensionskassa liar tillstyrkt ansökningen
under åberopande af ett utaf direktionen den 9 januari 1907 angifvet
underdånigt utlåtande, uti livilket direktionen meddelat, bland annat, att
Nordström, som aldrig varit anställd på stat och sålunda vid erhållet
afsked icke innehaft anställning, som medfört delaktighet i arméns pen¬
sionskassa, icke kunde tillerkännas pension från nämnda kassa och så¬
ledes ej heller fjdlnadspension från därtill anvisade statsmedel.
Arméförvaltningens civila departement har icke ansett sig kunna
förorda bifall till ansökningen, hvilken jämväl af arméförvaltningens
sjukvårdsstyrelse afstyrkts på grund däraf, att Nordströms sjukdom icke
kunde antagas vara förorsakad af hans militära tjänstgöring.
Statskontoret har uti underdånigt utlåtande den 6 november 1909
erinrat därom, att Eders Kungl. Maj:t på grund af liknande omständig¬
heter, som nu föreligga i fråga om Nordström, gjort framställning till
1908 års Riksdag om beviljande af pension å 400 kronor åt f. d. musik-
sergeanten (i P. Tillman, hvilken framställning blifvit af Riksdagen bi¬
fallen. Då konsekvens och rättvisa bjöde, att jämväl åt Nordström be-
re'ddes en liknande förmån att åtnjutas från och med år 1910, har stats¬
kontoret hemställt, att Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att
å allmänna indragningsstaten för sökanden uppföra pension med 400
kronor årligen.
Enär Nordström, hvilken efter en mer än 25-årig, väl vitsordad
tjänstetid till följd af sammanslagningen af Smålands grenadjärkår och
Blekinge bataljon till Karlskrona grenadjärregemente samt i anledning
af beslutad minskning af musikpersonalen vid arméns truppförband utan
eget förvållande förlorat den anställning såsom musiksergeant, han förut
innehaft, anser jag, i likhet med statskontoret, billigt, att han erhåller
något understöd för sin återstående lifstid, helst hans förmåga att genom
eget arbete förvärfva sitt uppehälle blifvit genom sjukdom förminskad,
och tillåter jag mig härvid fästa Eders Kungl. Maj:ts uppmärksamhet
på, att Nordström på grund af förekommande bevekande omständigheter
enligt nådiga beslut den 7 oktober 1904 och den 22 februari 1907 till¬
erkänts vid hvartdera tillfället en gratifikation å 300 kronor från fjärde
hufvudtitelns anslag till extra utgifter.» I
I anslutning till Kungl. Majrts förevarande framställning får utskottet
hemställa,
att Riksdagen må medgifva, att f. d. musikserge¬
anten Johannes Elias Nordström må från och med år
1910 å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig
pension af fyrahundra kronor.
Bankoutslcottets Utlåtande Nr 20.
109
C. Ang. sjöförsvarsdepartementet.
40:o) Uti tvenne motioner, väckta den ena (nr 2) inom Första
kammaren af grefve Axel Wachtmeister, den andra (nr 4) inom Andra
kammaren af herr U. Leander har sammanstämmande föreslagits, det
Riksdagen ville besluta att tilldela genom olycksfall aflidne verkmästaren
vid kronovarfvet i Karlskrona Carl Johanssons änka, Kristina Johansson,
ett årligt understöd af 300 kronor att utgå om möjligt redan från och
med innevarande år och så länge hon lefver ogift.
Till stöd för denna framställning hafva motionärerna, under åbe¬
ropande af en del hvardera motionen bifogade intyg, därjämte hvar för
sig anfört följande:
»Verkmästaren vid kronovarfvet i Karlskrona Carl Johansson för¬
lorade den 12 augusti 1908 lifvet genom olycksfall. Johansson skulle
vid ifrågavarande tillfälle jämte en del arbetare taga loss kättingen från
babords ankare å pansarkryssaren »Fylgia», som var intagen i docka.
För att få kättingen loss måste en sprint, som kvarhöll den vid ankaret,
slås ut. Då ingen af arbetarna var villig att utföra detta arbete på
grund af den därmed förenade faran, klef Johansson, ehuru såsom verk¬
mästare ej skyldig därtill, själf ut på ankarstocken för att slå ut sprin-
ten. Fn s. k. kläm, hvarpå Johansson stödde; vänstra armen, vred sig
emellertid omkring sin axel och ändrade läge med påföljd, att Johans¬
son förlorade sitt fotfäste och störtade ned på dockans botten, därvid
han på grund af i fallet ådragna skador ljöt en nästan- ögonblicklig död.
Johansson, som var född den 5 december 1857, blef antagen till
daglönare vid kronovarfvet den 9 december 1874, förman den 1 augusti
1884, mästare den 1 maj 1892 och verkmästare den 1 februari 1906. I
sistnämnda egenskap åtnjöt han en årlig lön af 2,604 kronor. Vid sitt
frånfälle efterlämnade han en ganska talrik familj eller hustru, Kristina
Johansson, född 1860, samt 7 barn, däraf 3 såsom födda 1897, 1900 och
1903 under 15 år. Då en verkmästareänka såsom gratial erhåller kronor
237: 50 per år med afdrag af 5 % eller alltså endast kronor 225: 63,
blef familjen genom att förlora husfadern, af hvars arbetsförtjänst den
uteslutande var beroende för sin existens, helt plötsligt och utan egen
förskyllan försatt i mycket små ekonomiska omständigheter.
Den 1 september 1908 ingick änkan Johansson till Kungl. Maj:t
med underdånig ansökan, att något penningbelopp måtte i årligt under¬
stöd tilldelas henne och hennes o försörj da barn, samt bifogade därvid
Ang. årligt
understöd åt
verkmästaren
Carl Johans¬
sons änka.
no
BanleoutsTcottets Utlåtande Nr SO.
intyg om att hon ej ägde andra tillgångar för sitt eget och barnens
uppehälle, än hvad hon åtnjöt i gratial efter sin make. Efter vederbö¬
rande myndigheters hörande förklarade Kungl. Magt genom nådigt bref
till statskontoret den 23 april 1909 änkan Johansson och hennes tre
minderåriga barn berättigade att från den 12 augusti 1908 uppbära år¬
liga lifräntor, den förra med 120 kronor, så länge hon lefver ogift, och
en hvar af de senare med 60 kronor, till dess vederbörande uppnått 15
års ålder.
Jag tillåter mig att bifoga afskrifter af tvenne intyg om att änkan .
Johansson fortfarande är medellös och sjuklig, äfvensom afskrifter af
tvenne skrifvelse!' dels från chefen för ingen]ördepartementet, dels från
flottans räkenskapskontor, hvilka i anledning af änkan Johanssons ofvan-
nämnda ansökan inlämnats till varfschefen. Af den förres skrifvelse
framgår, att verkmästare Johansson var en synnerligen driftig, pålitlig
och i alla hänseenden skötsam person, som, om olyckan icke inträffat,
ännu många år kunnat kvarstå i tjänsten till fromma för sin familj.
Af räkenskapskontorets skrifvelse inhämtas bland annat, att Johansson
vid sitt frånfälle var berättigad till en pension af 820: 55 kronor, samt
att han, därest han uppnått 55 års ålder, varit berättigad till pension
jämte fyllnadspension af tillsammans kronor 1,090: 40.
Verkmästare Johansson började redan vid 17 års ålder arbeta å
kronovarfvet och fortsatte sedan oafbrutet därmed, tills han stupade på
sin post, och har staten således under nära 34 års tid fått tillgodogöra
sig hans duglighet och fulla arbetskraft utan att sedan behöfva offra
minsta summa för hans pensionering.
Den ersättning, som, enligt hvad förut anförts, tillerkänts änkan
Johansson, är hvad staten enligt gällande lag angående ersättning för
skada till följd af olycksfall i arbete ovillkorligen varit pliktig att till
henne utgifva. Men nu har Johansson under sitt arbete i statens tjänst
enligt samstämmig utsago af såväl förmän som kamrater och underord¬
nade visat en sällspord duglighet, och särskilt anmärkningsvärd har varit
hans vana att i likhet med hvad som skedde vid olyckstillfället söka
påskynda och drifva hvarje arbete, som var förenadt med fara, genom
att själf gå främst och själf, ehuru därtill icke skyldig, utföra den far¬
ligaste delen af arbetet.
Under sådana förhållanden synes det mig ingalunda vara tillräckligt,
att staten ser till, att Johanssons änka och barn erhålla »hvad till lifvets
uppehållande oundgängligen erfordras», utan synes det mig vara statens
skyldighet att visa sin erkänsla för Johanssons nitiska och plikttrogna
BanimdsJcottets Utlåtande Nr 20.
111
arbete genom att sörja för att änka och barn icke få kämpa med allt
för stora ekonomiska svårigheter.
Enligt bifogadt utlåtande från flottans räkenskapskontor var Johans¬
son vid sitt frånfälle berättigad till den lägre pensionen eller 820: 55
kronor.
Om summan af de belopp, som änkan Johansson i gratial och lif¬
ränta — tillsammans 345: 63 kronor — per år uppbär, och af det be¬
lopp, som de tre minderåriga barnen intill fyllda 15 år tillsammans upp¬
bära med 180 kronor, ökades med 300 kronor, skulle slutsumman unge¬
färligen uppgå till ett belopp, som mannen vid sin död varit berättigad
erhålla i pension, och sålunda skulle åt änkan beredas eu tryggare exi¬
stens, åt barnen eu bättre uppfostran.
Förvisso skall staten härigenom icke endast handla på ett densamma
värdigt sätt, utan skall äfven främja sitt eget intresse genom att visa
sig uppskatta och på detta sätt belöna eu ovanligt trogen statens tjänare.»
Utskottet, som finner hvad som anförts till stöd för ifrågavarande
framställning vara värdt beaktande, får på grund däraf hemställa,
att Riksdagen må, med bifall till herrar grefve
Wachtmeisters och Leanders ofvannämnda motioner,
medgifva, att verkmästaren vid kronovarfvet i Karls¬
krona Carl Johanssons änka Kristina Johansson, född
Blomqvist, må för sin återstående lifstid, så länge hon
i sitt nuvarande änkestånd förblifver, från allmänna
indragningsstaten åtnjuta en årlig pension af trehundra
kronor, att utgå från och med år 1909.
41:o) Uti punkt 12 under tionde hufvudtiteln har Kungl. Maj:t
föreslagit Riksdagen att åt förre daglönaren vid flottans varf i Karls¬
krona Oskar Herman Karlsson må beviljas en årlig pension till belopp
af 54 kronor, att å allmänna indragningsstaten utgå från den 4 maj
1905.
Till statsrådsprotokollet öfver sjöförsvarsärenden den 22 oktober
1909 har departementschefen rörande detta ärende anfört följande:
»I en till direktionen öfver flottans pensionskassa ingifven, den 13
december 1906 dagtecknad skrift anhöll förre daglönaren vid flottans
varf i Karlskrona nr 1112 Oskar Herman Karlsson om pension genom
kassan på grund af i tjänsten ådragen kroppsskada. Genom beslut den
23 september 1907 fann direktionen ansökningen icke kunna bifallas;
och efter det Karlsson häröfver anfört underdåniga besvär, har Eders
Ang. pension
för förre dag¬
lönaren O. H.
Karlsson.
[12.]
112
BanJcoutsfcottets Utlåtande Nr 20.
Kungl. Maj:ts regeringsrätt genom utslag den 22 september 1909 ej
funnit skäl göra ändring i direktionens öfverklagade beslut.
Emellertid både varfscbefen vid flottans station i Karlskrona med
skrifvelse till marinförvaltningen den 17 november 1906, för beredande
af godtgörelse enligt lagen angående ersättning för skada till följd af
olycksfall i arbete den 5 juli 1901, öfverlämnat handlingar angående,
bland andra skadade daglönare, jämväl bemälde Karlsson. Sedan marin¬
förvaltningen, efter att hafva inhämtat riksförsäkringsanstaltens yttrande
i ärendet, i underdånig skrifvelse den 29 december 1908 förklarat sig
förhindrad att hemställa om ersättning åt Karlsson enligt nämnda lag,
har statskontoret, som anmodats afgifva utlåtande i anledning af hvad
marinförvaltningen i dess nyssnämnda skrifvelse anfört, i underdånigt
utlåtande den 5 mars 1909, i hvad angår Karlsson, hemställt, att, därest
pension från flottans pensionskassa befunnes icke kunna tilldelas Karls¬
son, framställning måtte hos Riksdagen göras om beviljande af årlig
pension åt honom å allmänna indragningsstaten.
Af handlingarna rörande Karlsson inhämtas hufvudsakligen föl¬
jande.
Karlsson, som är född den 28 december 1881 och antogs till dag¬
lönare vid flottans varf i Karlskrona den 30 juni 1899, skadades, enligt
hvad som utrönts vid undersökning den 28 januari 1904, vid Karls¬
krona stations krigsrätt, den 6 juli 1900 genom olyckshändelse under
arbete med slopning af naglar å pansarbåten Götas förliga torn, så att
synförmågan å högra ögat, hvithet träffades af en järnflisa, enligt läkar¬
intyg blifvit nedsatt till en tiondel af den normala.
Enligt nådiga reglementet för pensionering af flottans och lots-
verkets gemenskap den 31 oktober 1879, hvars bestämmelser i fråga
om rätt till pension vid tiden för ifrågavarande olyckshändelse omfat¬
tade äfven daglönare vid flottans varf, var enhvar af gemenskapen vid
flottan och lotsverket, som afskedades ur kronans tjänst med vitsord
.att hafva sig redligt och väl skickat, berättigad till pension, då han
blifvit skadad i tjänsten eller tjänat 20 år eller längre; och genom be¬
slut af direktionen öfver flottans pensionskassa den 17 februari 1904
förklarades Karlsson på grund af omförmälda skada berättigad att, om
han för öfrigt uppfyllde de för pensions erhållande stadgade villkor,
efter erhållet afsked undfå pension i den klass, hvartill skadans följder
kunde föranleda. Med hänsyn till den Karlsson sålunda ådragna ska¬
dans beskaffenhet skulle pension till belopp af 75 kronor årligen kunnat
honom tillkomma.
BankoutsL-uttds Utlåtande Nr 20.
1i:>
Emellertid kvarstod Karlsson i tjänsten intill den 4 maj 1905, då
lian på egen begäran afskedades efter en tjänstetid af 5 år 10 månader
4 dagar utan vitsord att hafva sig redligt och väl skickat. Han hade
nämligen vid tre särskilda tillfällen under åren 1901, 1902 och 1905
straffats för misshandel å kamrater, två gånger med böter till belopji
af respektive 40 kronor och 100 kronor samt en gång med fängelse
i fyra månader. Vid tiden för Karlssons afskedande hade ofvanberörda
pensionsbestämmelser upphört att gälla i afseende å daglönare vid
varfven m. fl. och nådiga kungörelsen den 2 december 1904 angående
pensionering af samma personal träd!, i kraft, hvilken kungörelse med-
gifver pension efter viss längre tjänstetid i förening med viss fram¬
skriden ålder, men däremot icke på grund endast af liden skada i
kronans tjänst.
Uti ofvanberörda utlåtande den 5 mars 1909 har statskontoret,
som lika med marinförvaltningen ansett ersättning enligt lagen angå¬
ende ersättning för skada till följd af olycksfall i arbete den 5 juli
1901 icke kunde tilldelas Karlsson, då det olycksfall, hvarigenom denne
lidit skada, inträffat redan den 6 juli 1900, i öfrigt utlåtit sig i fråga
om Karlsson, att då af handlingarna framginge, att Karlsson, hvars
arbetsförmåga enligt riksförsäkringsanstaltens yttrande lidit genom skadan
en till 18 % af normal arbetsförmåga beräknad minskning och som af
sådan anledning varit, därest förenämnda lag kunnat i detta fall till-
lämpas, berättigad till en ersättning af 54 kronor årligen från och med
sextioförsta dagen efter olycksfallet, hos direktionen öfver flottans pen¬
sionskassa gjort ansökning om pension till följd af sålunda liden skada
under tjänstgöring samt att, sedan direktionen afslagit ansökningen,
Karlsson häröfver hos Eders Kungl. Maj:t i underdånighet anfört besvär,
som då fortfarande vore på Eders Kungl. Maj:ts pröfning beroende,
ansåge sig statskontoret, med erinran att Riksdagen vid flera tillfällen
beviljat ersättning i liknande fall, exempelvis år 1904 åt förre stenar-
arbetaren J. E. Johansson från Öjabyn, höra hemställa, att, därest pen¬
sion från nämnda pensionskassa befunnes icke kunna tilldelas Karlsson,
framställning måtte hos Riksdagen göras om beviljande af en årlig pen¬
sion åt Karlsson till belopp af 54 kronor, att å allmänna indragnings-
staten utgå från den 4 maj 1905, då han erhöll entledigande från sin
anställning såsom daglönare vid flottans varf i Karlskrona.
Emellertid har statskontoret uti ett med anledning af Karlssons
ofvanberörda underdåniga besvär infordradt, den 1 april 1909 afgifvet
utlåtande förklarat, att genom den utredning af de uti ifrågavarande
fall föreliggande omständigheter, hvartill besvärsmålet gifvit anledning
Bill. till Riksd. Prat. 1910. 6 Sami, 1 A/d. 18 Hä/t. 15
BanJeoutsIcoUets Utlåtande Nr 20.
114
statskontoret kommit till en i viss mån förändrad uppfattning af ersätt¬
ningsfrågan; och bär statskontoret därvid anfört, bland annat, följande.
Redan genom olycksfallet hade Karlsson enligt då gällande bestäm¬
melser otvifvelaktigt förvärfvat rätt till pension, att utgå med 7 5 kronor
årligen efter erhållet afsked, och, därest Karlsson kort efter olycksfallet
lämnat sin anställning, hade han gifvetvis kommit i åtnjutande af sådan
pension. Hade afskedet blott ägt rum, innan ändrade bestämmelser
mellankommit, torde det med skäl kunna antagas, att Karlsson, oaktadt
vitsord om godt uppförande måhända icke kunnat vid afskedet lämnas,
likväl erhållit en sådan förmån, enär fråga varit om godtgörelse för
liden skada och ej pension i vanlig mening.
Statskontoret, som ansåge billigt, att ersättning bereddes Karlsson
med belopp, motsvarande hvad lian skulle ägt bekomma från flottans
pensionskassa, därest kassans reglemente vid afskedstagandet fortfarande
varit å honom tillämpligt, ville alltså, med ändring af sin ofvan om-
förmälda hemställan den 5 mars 1009, tillstyrka, det täcktes Eders Kungl.
Maj:t föreslå Riksdagen medgifva, att Karlsson finge från den 4 maj
1905, då han erhållit entledigande från sin anställning såsom daglönare
vid flottans varf i Karlskrona, under sin återstående lifstid å allmänna
indragningsstaten uppbära en årlig lifränta till belopp af 75 kronor.
Från detta utlåtande afvikande meningar uttalades af två ledamöter
i statskontoret, af livilka den ene på anförda grunder ansåg direktio¬
nens öfver flottans pensionskassa öfverklagade beslut böra undanröjas
samt ärendet återförvisas till direktionen för ny pröfning utan hinder
af samma beslut, samt den andre ledamoten yttrade: ’1 1 § af nådiga
reglementet den 31 oktober 1879 stadgades, att hvar och en af gemen¬
skapen vid flottan, som afskedats med vitsord att hafva sig redligt och
väl skickat, skulle tilläggas pension, bland annat, då han blifvit skadad
i tjänsten. Karlsson, som ådrog sig ifrågavarande skada den 6 juli
1900, erhöll den 4 maj 1905 afsked utan vitsord. Häremot är intygadt,
att han åren 1901, 1902 och 1905 straffats för misshandel, sista gången
med 4 månaders fängelse. På grund häraf synes det mig, som om
Karlsson, då han vid afskedet icke längre uppfyllde det i 1879 års
reglemente föreskrifna första villkoret för pensions erhållande, förverkat
den eventuella rätt till pension, som genom direktionens beslut den 17
februari 1904 tillagts honom, och alltså icke kunnat vid afskedet undfå
pension enligt nämnda reglemente, äfven om detta fortfarande varit
gällande. Vid sådant förhållande synes mig skäl icke föreligga att hos
Riksdagen göra framställning om beredande af pension åt Karlsson till
belopp af 75 kronor för år. Men då det synes hafva varit afsedt att,
Bankoutskottets Utlåtande Nr SO.
115
efter utfärdandet af nådiga kungörelsen den 2 december 1904 angående
pensionering af daglönare med flera vid flottan, pension på grund af
liden skada i tjänsten skulle i fråga om denna personal ersättas af lif¬
ränta jämlikt lagen angående ersättning för skada till följd af olycksfall
i arbete den 5 juli 1901, enligt hvilken vitsord om godt uppförande
icke utgör någon förutsättning för lifräntas utgående, synes skäl icke
saknas för att, på sätt statskontoret i underdånigt utlåtande den 5 mars
1909 hemställt, åtgärd vidtages för beredande åt Karlsson af sådan lif¬
ränta till belopp af 54 kronor, som skulle hafva tillkommit honom, om
olycksfallet inträffat efter nämnda lags trädande i kraft.’
Då jämlikt ofvanberörda, af Eders Kungl. Maj:ts regeringsrätt
den 22 september 1909 meddelade utslag Karlsson befunnits icke kunna
tilldelas pension från flottans pensionskassa, finner jag, lika med stats¬
kontoret, framställning böra göras hos Riksdagen om beviljande af er¬
sättning för det olycksfall, som drabbat honom under arbete i kronans
tjänst.
Hvad angår beloppet af denna ersättning ansluter jag mig till
den uppfattning, som uttalats i statskontorets utlåtande den 5 mars 1909.»
På grund af hvad i ärendet anförts, har utskottet ansett sig böra
tillstyrka Kungl. Maj:ts förevarande framställning; och får utskottet
sålunda hemställa,
att Riksdagen må bevilja en årlig pension åt förre
daglönaren vid flottans varf i Karlskrona Oskar Her¬
man Karlsson till belopp af femtiofyra kronor, att å
allmänna indragningsstaten utgå från den 4 maj 1905.
42:o) Kungl. Maj:t har uti en till Riksdagen den 4 april innevarande
år aflåten proposition (nr 148) föreslagit Riksdagens medgifva, att förre
fortifikationsarbetaren Sven Johan Magnusson (Jansson) må å allmänna
indragningsstaten under sin återstående lifstid åtnjuta en årlig pension
till belopp af 300 kronor, att utgå från och med den 1 januari 1910.
Statsrådsprotokollet öfver sjöförsvarsärenden den 4 april 1910 inne¬
håller rörande detta ärende följande anförande af departementschefen:
»I en till marinförvaltningen ställd skrifvelse har fortifikationsbefäl-
hafvaren å Karlskrona fästning, med bifogande af präst- och läkarbetyg
in. fl. handlingar, gjort framställning om beredande af årligt understöd
af allmänna medel åt f. d. fortifikationsarbetaren Sven Johan Magnus¬
son (Jansson), hvilken varit anställd vid fästningsbyggnadsarbetena vid
Karlskrona, men nu på grund af de e. o. befästningsarbetenas afslu-
tande sistlidne december månad ej kunnat därstädes beredas vidare an¬
Angående
pension åt
förre fortifika-
tion sarbetaren
S. J. Magnus¬
son (Jansson).
nr»
Bankoutsk-ottets Uttalande Nr 20.
ställning och med anledning af nedsatt arbetsförmåga ej lyckats för¬
skaffa sig annat arbete.
Af dessa handlingar inhämtas:
att Magnusson, som är född den 29 mars 1857, varit anställd vid
befästningsarbetena dels i Karlskrona åren 1879—-1881, samt från och
med den 6 april 1902 till den 17 december 1909, dels å Karlsborg
åren 1882—1899; att han emellertid under sin anställning å Karlsborg
varit tvångspermitterad vissa tider, så att hans verkliga anställning
vid kronans arbeten icke belöpte sig till mer än sammanlagdt omkring
19 arbetsår å 11 månader; att, sedan de extra ordinarie befästnings¬
arbetena under december månad 1909 afslutats, Magnusson ej kunnat
beredas något arbete i kronans tjänst och ej heller lyckats förskaffa sig
annat arbete; att Magnusson, som hade eu sjuklig hustru och tre
minderåriga barn, lede af lungemfysem i förening med lungkatarr
och andtäppa, på grund hvaraf hans arbetsförmåga vore nedsatt, samt
att han befunne sig i synnerligen knappa omständigheter och vore i
stort behof af understöd.
Fortifikationsbefälhafvaren å Karlskrona fästning har vitsordat, att
Magnusson genom godt uppförande och god arbetsflit gjort sig väl för¬
tjänt af de bästa vitsord från sin arbetstid, hvadan han syntes böra
komma i åtnjutande af årligt understöd af allmänna medel. Beträffande
storleken af detta understöd hade fortifikationsbefälhafvaren hälst velat
föreslå samma belopp, som i flera fall tillerkänts under senare år af-
skedade fortifikationsarbetare, eller 800 kronor för år, men då Magnus¬
son ännu torde i viss mån kunna genom eget arbete bidraga till sitt
uppehälle, har fortifikationsbefälhafvaren ansett sig böra föreslå under¬
stödets begränsande till 200 kronor för år, att utgå om möjligt från
och med innevarande års början.
Marinförvaltningen har nu i underdånig skrifvelse den 11 mars
1910 öfverlämnat handlingarna i ärendet till Kungl. Maj:t och därvid,
med hänsyn till Magnussons mångåriga och väl vitsordade anställning-
vid statens fästningsarbeten äfvensom de knappa omständigheter, hvari
han nu med nedsatt arbetsförmåga och vid en ålder af 53 år befunne
sig, hemställt, att Kungl. Maj:t täcktes, i likhet med hvad vid flere
tillfällen ägt rum i fråga om beredande af årligt understöd åt äldre be¬
höfvande arbetare vid fästningsbyggnaderna, i nådig proposition föreslå
Riksdagen att bevilja Magnusson årlig pension, att utgå från och med
den 1 januari 1910 med 200 kronor å allmänna indragningsstaten.
I häröfver infordradt underdånigt utlåtande af den 18 mars 1910
har statskontoret, med afseende å hvad till stöd för framställningen
Bankoutskottets Utlåtande Nr 20.
117
anförts, förklarat sig finna goda skäl föreligga att söka bereda Magnus¬
son pension. Statskontoret, som emellertid funnit det af fortifikations-
befälhafvaren i Karlskrona och marin förvaltningen föreslagna pensions¬
beloppet af 200 kronor årligen väl lågt, har i sådant afseende fram¬
hållit, att, om än af handlingarna syntes framgå, att Magnusson icke
för närvarande kunde anses fullständigt oförmögen att genom arbete
förskaffa sig någon inkomst, han likväl på grund af sin sjukdom icke.
torde kunna förväntas blifva i stånd att på ett stadigvarande sätt och
till något nämnvärdt belopp bidraga till sitt och familjens försörjning.
På grund häraf och då Riksdagen vid flere tillfällen på Kungl. Maj:ts
förslag beviljat pensioner å 300 kronor under omständigheter, i öfrigt
likartade med dem, som i detta fall förelåge, har det synts statskonto¬
ret, som om jämväl för Magnusson pensionen borde bestämmas till 300
kronor.»
Med anledning af hvad sålunda i ärendet förekommit, hemställer
utskottet,
att Riksdagen må medgifva, att förre fortifika-
tionsarbetaren Sven Johan Magnusson (Jansson) må å
allmäna indragningsstaten under sin återstående lifstid
åtnjuta en årlig pension till belopp af trehundra kro¬
nor, att utgå från och med den 1 januari 1910.
43:o) Uti eu den 4 april 1910 till Riksdagen aflåten proposition
(nr 145) har Kungl. Maja föreslagit Riksdagen medgifva, att dag¬
lönaren vid flottans beklädnad sverkstad i Karlskrona Marie Charlotte
Agge må från och med månaden näst efter den, i hvilken afsked från
hennes anställning vid verkstaden varder henne meddeladt, under sin
återstående lifstid åtnjuta pension från allmänna indragningsstaten till
belopp af 250 kronor årligen.
Det i ärendet åberopade statsrådsprotokollet öfver sjöförsvarsären-
den innehåller följande yttrande af departementschefen:
»Plös Kungl. Maj it har daglönaren vid flottans beklädnadsverkstad
i Karlskrona Marie Charlotte Agge gjort framställning om erhållande
af pension vid hennes förestående afgång ur kronans tjänst.
Sökanden är född den 12 juli 1844 och fyller således under detta
år 66 år. Den 2 februari 1876 vann hon anställning vid flottans be¬
klädnadsverkstad i Karlskrona, och har hon alltsedan därstädes tjänst¬
gjort såsom daglönare, hvadan hon innehar en tjänstetid af öfver 34
år. Enligt vederbörligt intyg har hon under tjänstetiden städse skickat
sig redligt och väl. Med åldern hafva naturligen sökandens krafter
Angående
pension åt
daglön aren
Marie Char¬
lotte Agge.
Banlcoutslcottetis Utlutande Nr 20.
118
blifvit nedsatta, så att Lön ej vidare torde kunna nöjaktigt fullgöra
de arbeten, som åligga henne. Hon bär ock under hand från för-
valtningsdirektionen erhållit meddelande, att hon snart blir tvungen
afgå nr tjänsten.
I sin underdåniga framställning erinrar sökanden därom, att genom
nådiga kungörelsen den 2 december 1904 angående pensionering af de
vid flottans militärdepåer och varfsstater anställda förmän bland dag¬
lönare, sjukvaktare och öfriga daglönare bestämts, att daglönare, som
afskedas ur kronans tjänst med vitsord att hafva sig redligt och väl
skickat, tillägges pension af statsverket genom flottans pensionskassa
vid 60 års ålder med 200 kronor efter tjugufem års och 250 kronor
efter trettio års tjänst äfvensom, oafsedt lefn ads åldern, med 300 kronor
efter fyrtio års tjänstgöring. Enligt nämnda kungörelses bestämmelser
rörande lefnads- och tjänsteålder skulle hon vara berättigad till pension
med 250 kronor. Men genom nådigt bref den 7 juli 1905 hade för¬
klarats, att den genom kungörelsen medgifna rätt till pension icke
blifvit utsträckt till kvinnliga daglönare vid flottan. Vid sådant för¬
hållande skulle hon, i motsats till sina manliga kamrater på verkstaden,
vid sitt blifvande afsked lämnas utan ringaste understöd från statens
sida, ett förhållande, hvilket vore så mycket mera orättvist, som i detta
fall hon under sin tjänstetid utfört alldeles samma arbete som manlig
daglönare. Det pensionsbelopp, 250 kronor, som skulle tillkomma en
manlig daglönare i hennes ställning, syntes för hennes pensionering ej
kunna anses för högt tilltaget i jämförelse med den aflöning, hon så¬
som daglönare uppburit och hvilken för den senare tjänstetiden upp¬
gått till mellan 700 och 750 kronor årligen.
Öfver sökandens framställning hafva underdåniga utlåtanden af-
gifvits af direktionen öfver flottans pensionskassa, marinförvaltningen
samt statskontoret.
Direktionen öfver flottans pensionskassa har därvid framhållit, att
det syntes direktionen icke vara med rättvisa och billighet förenligt,
att, då staten antoge såväl manliga som kvinnliga daglönare under all¬
deles likartade förhållanden, staten skulle genom pension draga försorg
om den manliga daglönaren, men däremot lämna den kvinnliga dag¬
lönaren utan sådant understöd; och ansåge direktionen därför, att äfven
kvinnlig daglönare borde erhålla rätt att efter viss tjänstetid och vissa
lefnadsår erhålla pension, hvarvid de i förenämnda nådiga kungörelse
den 2 december 1904 gifna föreskrifter lämpligen borde på dem
tillämpas.
BankoutskoiMs Utlåtande Nr SO.
no
Med anledning af det sålunda anförda liar direktionen tillstyrkt,
att de i samma kungörelse fastställda pensioneringsgrunder måtte göras
tillämpliga äfven på kvinnliga daglönare.
Marinförvaltningen, som inhämtat yttranden i ärendet från stations-
befälhafvarna och varfscheferna vid flottans stationer, har i sitt under¬
dåniga utlåtande anfört, bland annat, följande.
I likhet med hvad stationsmyndigheterna uttalat funne förvaltningen
lämpligt och rättvist, att kvinnlig daglönare likaväl som manlig sådan
vid afskedstagande kunde komma i åtnjutande af någon pension. Hvad
beträffade nu förevarande underdåniga ansökning ansåge förvaltningen,
med hänsyn till sökandens långa tjänstetid och då på grund af hennes
långt framskridna ålder icke torde kunna ifrågasättas, att med afsked
för henne skulle anstå till dess bestämmelser om pensionsrätt för kvinn¬
lig daglönare i allmänhet möjligen framdeles kunde blifva gällande, det
vara billigt och lämpligt, att särskild framställning gjordes till Riks¬
dagen i syfte att bereda sökanden pension till belopp, motsvarande
pension i andra klassen enligt kungörelsen den 2 december 1904 eller
250 kronor.
Statskontoret har i sitt i ärendet afgifna utlåtande uttalat, att det
syntes uppenbart, att förmån af pension borde beredas kvinnlig dag¬
lönare under samma villkor, som gällde för manlig daglönare. Beträf¬
fande pensionsbeloppet kunde måhända giltiga skäl anföras för en nå¬
got lägre pension för den kvinnliga än för den manliga daglönaren.
Emellertid måste de i förenämnda kungörelse den 2 december 1904
fastställda beloppen — enligt hvad allmänt erkändes och äfven stats¬
kontoret uttalat i tidigare afgifvet utlåtande angående förslag till ny
pensionsstat för manliga daglönare — numera anses för knappt till¬
mätta. Under sådana förhållanden och då å andra sidan högre pen¬
sionsbelopp än det, som enligt gällande bestämmelser nu skulle hafva
tillkommit eu manlig daglönare under enahanda omständigheter, ej
kunde ifrågakomma, syntes beloppet lämpligen kunna i detta fall be¬
stämmas till 250 kronor.
På grund häraf har statskontoret hemställt, att Kung!. Maj:t måtte
i nådig proposition föreslå Riksdagen att för sökanden å allmänna in-
dragningsstaten uppföra eu årlig pension af 250 kronor.
1 likhet med samtliga i ärendet hörda myndigheter finner jag det
vara af rättvisa och billighet påkalladt, att staten genom beredande af
rätt till pension sörjer för de kvinnliga daglönarnas nödtorftiga bärg¬
ning under ålderdomens dagar. Jag tillåter mig i underdånighet hän¬
visa till hvad jag härom yttrat till statsrådsprotokollet öfver sjöför-
Departe¬
mentschefen.
Nankouhkotteis Utlåtande Nr SO.
Utskottets
yttrande.
Ang. under¬
stöd till aflidne
generalmajo¬
ren O.L. Beck¬
mans två
minderåriga
söner.
120
svarsärenden den 11 nästlidne mars vid föredragning af ärendet an¬
gående ny pensionsstat för manliga daglönare vid marinen. (Utdrag af
nämnda protokoll är bilagdt Kungl. Maj:ts proposition nr 104 till inne¬
varande års Riksdag.) Den ansökning af en kvinnlig daglönare, som
jag då omnämnde, är den, som nu underställes Kungl. Maj:ts pröfning.
Utredningen i förevarande ärende torde tydligen ådagalägga, att
sökanden uppfyllt berättigade villkor för erhållande af pension af
statsmedel.
Hvad beträffar storleken af den pension, som bör henne tillerkän¬
nas, synes det ifrågasatta beloppet af 250 kronor ingalunda vara för
högt tilltaget. Enligt förenämnda proposition nr 104 är för manlig
daglönare, som uppnått sökandens ålder och tjänstetid, pensionen före¬
slagen till 300 kronor.»
Under åberopande af hvad sålunda blifvit anfördt och med erinran
att det af departementschefen omnämnda ärendet angående ny pensions¬
stat för manliga daglönare vid marinen blifvit i det föregående under
punkt 8:o) närmare omförmäldt, får utskottet hemställa,
att Riksdagen må medgifva, att daglönaren vid
flottans beklädnadsverkstad i Karlskrona Marie Char¬
lotte Agge må från och med månaden näst efter den,
i hvilken afsked från hennes anställning vid verk¬
staden varder henne meddeladt, under sin återstående
lifstid åtnjuta pension från allmänna indragningsstaten
till belopp af tvåhundrafemtio kronor årligen.
44:o) Uti en till Riksdagen den 25 februari 1910 aflåten proposition
(nr 84) har Kungl. Maj:t föreslagit Riksdagen medgifva, att aflidne
generalmajoren Otto Ludvig Beckmans minderåriga söner Herbert Ottokar
Beckman och Allan Ottokar Beckman må från allmänna indragningsstaten
åtnjuta årliga understöd till belopp af 300 kronor för hvardera, att för
eu hvar af dem utgå från början af år 1910, intill dess han uppnått 18
års ålder.
Till statsrådsprotokollet öfver sjöförsvarsärenden för ifrågavarande
dag har departementschefen rörande detta ärende anfört följande:
»Uti en i underdånighet gjord ansökning har fru Olga Beckman,
änka efter chefen för kustartilleriet, generalmajoren Otto Ludvig Beck¬
man, med erinran hurusom hennes make den 27 juni 1909 beröfvats
lifvet, anhållit att komma i åtnjutande af något bidrag till sina omyn¬
diga barns uppfostran.
'Bankoutskottets Utlåtande Nr 20.
121
Af ett vid ansökningen bilagdt transumt af den efter generalma¬
joren Beckman förrättade bouppteckning inhämtas, att han såsom stärb-
husdelägare efterlämnat jämte sin änka sex barn, af hvilka två ännu
icke uppnått 18 års ålder, nämligen sönerna Herbert Ottokar Beckman,
lödd den 10 januari 1893, och Allan Ottokar Beckman, född den 20 septem¬
ber 1898, äfvensom att boets behållning uppgått till 32,543 kronor 31 öre.
I ett öfver ansökningen afgifvet underdånigt utlåtande af den 12
januari innevarande år har statskontoret anfört följande:
Såsom bouppteckningen efter generalmajoren Beckman utvisade,
vore ställningen i boet jämförelsevis god med en behållning af 32,543
kronor 31 öre. Sedan behållningen fördelats på änkan och sex barn,
utgjorde hvad på de minderåriga barnens lotter komme visserligen icke
så mycket, att det kunde anses förslå till deras uppfostran, men enligt
hvad statskontoret inhämtat uppbure änkan för sig och de oförsörjda
barnen pension från flottans pensionskassa å tillhopa 974 kronor 50 öre.
Under sådana förhållanden skulle i vanliga fall icke kunna anses före¬
ligga tillräckliga skäl att söka bereda ytterligare understöd. Med hän¬
syn likväl till de bekanta omständigheter, hvarunder generalmajoren
Beckman ljutit döden, träffad af en mot samhällsordning och militärvä¬
sende hatfull mördares vapen, ville det synas statskontoret billigt, att
staten i ekonomiskt afseende bidroge att lindra den förlust, som" drab¬
bat hans närmaste; och skulle statskontoret för sin del vilja förorda, att
framställning gjordes hos Riksdagen om beviljande för generalmajoren
Beckmans minderåriga söner Herbert Ottokar Beckman och Allan Ottokar
Beckman af understöd till belopp af 300 kronor för hvardera, att för en
hvar af dem utgå från början af år 1910, intill dess han uppnådde 18 år.»
På grund af hvad sålunda förekommit och då departementschefen,
i likhet med statskontoret, ansåge, att staten borde bidraga att lindra
den ekonomiska förlust, som genom generalmajoren Beckmans död drabbat
hans närmaste anhöriga, har departementschefen hemställt, att Ivungl.
Maj:t täcktes till Riksdagen aflåta ofvan omförmälda proposition i ärendet.
Utskottet har icke haft något att erinra emot Kungl. Maj:ts före¬
varande framställning och får sålunda hemställa,
att Riksdagen må medgifva, att aflidne general¬
majoren Otto Ludvig Beckmans minderåriga söner
Herbert Ottokar Beckman och Allan Ottokar Beckman
må från allmänna indragningsstaten åtnjuta årliga un¬
derstöd till belopp af trehundra kronor för hvardera,
att för enhvar af dem utgå från början af år 1910,
intill dess han uppnått 18 års ålder.
Bill. till RikscL. Prof. 1910. 6 Sami. 1 Afd. 18 Höft.
16
Angående
beredande af
pension åt
gravören vid
sjökarteverket
A. Th. Lilja.
L13-]
122 Bankoutskottets Utlåtande Nr 20.
45:o) Uti punkt 13 under tionde hufvudtiteln har Kungd. Maj:t före¬
slagit Riksdagen medgifva, att för gravören vid sjökarteverket Albert
Theodor Lilja må å allmänna indragningsstaten uppföras eu årlig pen¬
sion af 2,000 kronor, att utgå från och med månaden näst efter den,
under hvilken han afgår från sin anställning vid sjökarteverket.
Statsrådsprotokollet öfver sjöförsvarsärenden den 26 november 1909
innehåller rörande denna fråga följande anförande af departementschefen.
»Uti underdånig skrifvelse den 8 april innevarande år har chefen
för sjökarteverket anfört följande.
För att kunna på ett tillfredställande sätt fylla sin uppgift att förse
såväl örlogs- som handelsmannen med verkligt goda sjökort hade sjö¬
karteverket alltid varit och vore alltjämt i stort behof af skickliga gra¬
vören Det egenartade arbete, som måste fordras af dessa, särskildt för
det viktiga och omfattande rättandet af sjökortplåtar, gjorde det vidare
ytterst önskvärdt, att för sjökarteverkets tjänst skolade gravörer så länge
som möjligt bibehölles vid denna verksamhet.
Gravören Albert Theodor Lilja, som vid 21 års ålder inträdde i
sjökarteverkets tjänst, hade ock under 45 års tid med erkännansvärd
skicklighet arbetat med såväl nygravering och etsning som med rättande
af plåtar till sjökortstryck. Omsider hade nu hans hälsa börjat vackla
och den tid hade kommit, då han icke längre kunde försörj a sig genom
detta sitt arbete. Allt gravörarbete vid sjökarteverket allönades nämli¬
gen såsom ackordsarbete.
Under senare delen af den tid, Lilja arbetat i sjökarteverket, hade
hans årsinkomst uppgått till omkring 3,000 kronor, men hade han icke
lyckats göra några besparingar för sin ålderdom, helst de senaste årens
sjuklighet ådragit honom afsevärda utgifter.
Då Lilja således ägnat så godt som hela sin verksamhetstid åt sjö¬
karteverket och nu vid framskriden åldar blifvit urståndsatt att kunna
själf försörja sig, syntes det föreligga kraftig anledning för staten att
träda hjälpande emellan.
Med stöd af särdeles likartade skäl gjorde chefen för sjökarteverket
i februari 1907 underdånig framställning, att hos Riksdagen måtte äskas
en pension af 2,000 kronor af statsmedel åt dåvarande tryckeriförestån¬
daren Adolf Justus Aurell, och blef den i enlighet härmed aflåtna nådiga
propositionen af Riksdagen bifallen.
På grund af det sålunda anförda hemställde chefen för sjökarte¬
verket, att Eders Kungl. Maj:t behagade till Riksdagen aflåta nådig
proposition om att till gravören Lilja, hvilkens medelinkomst från sjö¬
karteverket under de sista 20 åren uppgått till omkring 3,000 kronor
P>an 1cout skottats Utlåtande Nr 20.
123
per år, måtte af statsmedel beviljas en årlig pension af 2,000 kronor,
att utgå från och med månaden efter hans afgång ur sjökarteverkefä
tjänst.
Statskontoret liar uti infordradt och den 17 april 1909 afgifvet
utlåtande funnit sig kunna tillstyrka bifall till chefens för sjökarteverket
förevarande framställning; och bär statskontoret i öfverensstämmelse
härmed hemställt, att Kung!. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen medgifva,
att Lilja finge från och med månaden näst efter den, under hvilken
han af gånge från sin anställning vid sjökarte verket, under sin återstå¬
ende lifstid å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension å
2,000 kronor.
Af hvad i detta ärende förekommit är utredt, att Lilja, som upp¬
nått en ålder af 66 år samt under den långa tiden af 45 år, enligt hvad
vitsordadt blifvit, med erkännansvärd skicklighet tjänstgjort som gravör
hos sjökarteverket, numera på grund af ålder och sjuklighet är oförmögen
att fortsätta sitt arbete så, att han kan sig därmed försörja.
Det synes mig under sådana förhållanden vara statens plikt att
sörja för Liljas utkomst under hans återstående lifstid.»
Utskottet, som ej haft något att erinra mot Kungl. Maj:ts föreva¬
rande framställning, får alltså hemställa,
att Riksdagen må medgifva, att för gravören vid
sjökarteverket Albert Theodor Lilja må å allmänna
indragningsstaten uppföras en årlig pension af tvåtusen
kronor, att utgå från och med månaden näst efter den,
under hvilken han afgår från sin anställning vid sjö¬
karteverket.
46:o) I till Riksdagen den 11 februari innevarande år afbiten pro¬
position (nr 79) har Kungl. Maj:t föreslagit Riksdagen medgifva, att å
allmänna indragningsstaten må för navigationsskoleföreståndaren Per
Alfred Mai)ströms änka Ebba Charlotta Malström, född Odin, uppföras
en årlig pension af 400 kronor, att af henne från och med den 1 de¬
cember 1909 åtnjutas, så länge hon i sitt nuvarande änkestånd förblifver.
Det propositionen bilagda statsrådsprotokollet öfver sjöförsvars-
ärenden innehåller rörande detta förslag följande anförande af departe¬
mentschefen:
»Uti en till Kungl. Maj:t ställd, till marinförvaltningen ingifven an¬
sökning har föreståndaren för navigationsskolan i Kalmar Per Alfred
Maijströms änka Ebba Charlotta Malström, född Odin, i underdånighet
Angående
pension åt
navigations¬
skoleförestån¬
daren P. A.
Maijströms
änka.
124
BanJcoutsJcottets Utlåtande Nr 20.
anhållit, att Kungi. Maj:t måtte hos Riksdagen utverka pension för
henne från och med den 1 december 1909.
Marinförvaltningen har med underdånig skrifvelse den 25 januari
1910 öfverlämnat berörda ansökning jämte ett af direktionen för nämnda
skola afgifvet yttrande i ärendet äfvensom öfriga därtill hörande hand¬
lingar, hvarvid förvaltningen anfört följande.
Af handlingarna i ärendet äfvensom öfriga tillgängliga handlingar
hade ämbetsverket inhämtat, bland annat, att sökandens man, som,
född den 13 oktober 1840, efter aflagda styrmans- och sjökaptens¬
examina, utnämnts den 28 maj 1869 till underlärare vid navigations¬
skolan i Kalmar och den IG mars 1875 till lärare i ångmaskinslära vid
samma skola, den 17 november 1882 af Kung!. Maj:t utnämnts och
förordnats till föreståndare vid nämnda skola, hvilken befattning han
innehaft, till dess honom den 15 december 1905 meddelats nådigt af¬
sked med rätt att för sin återstående lifstid å allmänna indragnings-
staten uppbära en årlig pension af 2,800 kronor; att Malström aflidit
den 25 november 1909 och såsom stärbhusdelägare efterlämnat sökanden
samt fyra barn, däraf ingen minderårig; att den efter Malström för¬
rättade bouppteckningen utvisade en behållning af 25,277 kronor 21 öre;
"att sökanden, som vore född den 28 januari 1853, enligt egen uppgift
på grund af bristande' synförmåga, förorsakad af svårartad ögonsjukdom,
vore urståndsatt att på något sätt kunna själf bidraga till sitt uppehälle;
samt att direktionen för navigationsskolan, under framhållande af Maij-
ströms mångåriga, särdeles plikttrogna och förtjänstfulla verksamhet vid
skolan, tillstyrkt nådigt bifall till den underdåniga ansökningen.
För egen del finge marinförvaltningen till en början erinra, huru¬
som 1903 och 1909 års Riksdagar medgifvit årliga pensioner å allmänna
indragningsstaten af 400 kronor åt änkorna efter föreståndarna för
navigationsskolorna i Göteborg J. M. Lägervall och i Västervik J. A.
Ancker.
Med hänsyn därtill och då sökanden torde vara oförmögen att själf
bidraga till sitt uppehälle samt afkastningen af det kapital, som tillfallit
henne efter hennes aflidne man, icke kunde anses trygga hennes existens
för framtiden, syntes sökanden böra komma i åtnjutande af pension af
allmänna medel. Denna pension torde skäligen kunna bestämmas till
samma belopp, som de pensioner, hvilka Riksdagen beviljat änkorna
efter navigationsskoleföreståndarna Lägervall och Ancker, samt utgå från
och med månaden näst efter den, under hvilken Malström aflidit, eller
från och med den 1 december 1909.
B anJcout skottets Utlåtande Nr 20.
125
På grund af hvad sålunda förekommit hemställde marinförvaltningen,
att Kungl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att tillerkänna sökanden en
årlig pension af 400 kronor.
Statskontoret har i afgifvet utlåtande den 4 februari 1910 tillstyrkt
bifall till förevarande ansökning på sätt marin förvaltningen hemställt.
Med afseende å hvad i ärendet blifvit anförd t och upplyst finner jag
mig, lika med ämbetsverken, böra understödja den gjorda ansökningen.»
På någon lagstadgad rätt till pension ej föreligger samt utskottet
af hvad i ärendet anförts icke funnit sig öfvertygadt, att något behof
af understöd verkligen är för handen, hemställer utskottet,
att Riksdagen icke måtte bifalla Kungl. Maj:ts
ifrågavarande framställning.
47:o) Uti punkten 14 under tionde hufvudtiteln har Kungl. Maj:t
föreslagit Riksdagen medgifva, att fortifikationsarbetaren Olof Magnus
Holgersson må under sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten
uppbära en årlig pension af 300 kronor, att utgå från och med månaden
näst efter den, under hvilken han blifver entledigad från sin anställning
vid fästningsbyggnaderna vid Karlskrona.
Statsrådsprotokollet öfver sjöförsvarsärenden den 26 november 1909
innehåller härom följande anförande af departementschefen:
»Uti en till fortifikationsbefälhafvaren å Karlskrona fästning ställd,
af nämnde befälhafvare med skrifvelse den 10 juni 1909 till chefen för
fortifikationen öfverlämnad ansökning har fortifikationsarbetaren Olof
Magnus Holgersson från Augerums församling i Blekinge län, med bi¬
fogande af frejd- och läk arbetyg samt intyg om fattigdom, anhållit att,
enär han blifvit gammal och orkeslös, så att han såge sig nödsakad att
lämna sin tjänst, ett årligt understöd måtte honom beredas.
Chefen för fortifikationen har med skrifvelse den 15 berörda juni
insändt handlingarna i ärendet till marinförvaltningen och därvid i likhet
med fortifikationsbefälhafvaren hemställt, att åt Plolgersson måtte utverkas
ett årligt understöd af statsmedel till belopp af 300 kronor, att för
Holgerssons återstående lifstid utgå från och med månaden näst efter
den, under hvilken hans anställning vid fästningsbyggnaderna vid Karls¬
krona upphörde.
I underdånig skrifvelse den 29 juni 1909 har marinförvaltningen,
med öfverlämnande af handlingarna i ärendet, anfört följande.
Utskottets
yttrande.
Angående be¬
redande af
pension åt
fortifikaiions-
arbetaren O.
M. Holgersson.
[14.]
126
BanJcoutsJcottets Utlåtande Nr 20.
Af ansökningen bifogade prästbevis, läkarintyg samt intyg om medel¬
löshet framginge, bland annat, att sökanden vore född den 18 mars 1841,
att hans arbetsförmåga på grund af kronisk reumatism och ålder doms-
bräcklighet numera vore i hög grad inskränkt samt att han befnnne sig
i synnerligen fattiga omständigheter och vore i stort behof af understöd.
Fortifikationsbefälhafvaren hade meddelat, att sökanden antagits vid
befästningsarbetena vid Karlskrona år 1875 och att han sedermera allt¬
jämt tjänstgjort vid dessa arbeten samt att de nu pågående nybyggnads¬
arbetena vid fästningen lomme att inom en nära framtid afslutas och
större delen af arbetspersonalen därstädes afskedas. Fortifikationsbefäl¬
hafvaren hade jämväl vitsordat, att sökanden med nit och redlighet full¬
gjort sina arbetsplikter samt städse såväl i som utom tjänsten ådagalagt
ett hedrande uppförande.
Med hänsyn till sökandens mångåriga och väl vitsordade anställ¬
ning vid förenämnda arbeten äfvensom de behöfvande omständigheter,
i hvilka han nu vid en ålder af öfver 68 år befunne sig, ansåge marin¬
förvaltningen, i likhet med chefen för fortifikationen och fortifikations¬
befälhafvaren å Karlskrona fästning, att ifrågavarande ansökning vore
synnerligen behjärtansvärd.
Förvaltningen hade fördenskull ansett sig böra till Eders Kungl.
Maj:t öfverlämna handlingarna i ärendet och finge förvaltningen därvid
i underdånighet hemställa, att Eders Kungl. Maj:t täcktes, i likhet med
hvad vid flera föregående tillfällen ägt rum i fråga om beredande af
pensioner åt äldre behöfvande arbetare vid fästningsbyggnaderna, i nådig
proposition föreslå Riksdagen medgifva, att sökanden finge från och
med månaden näst efter den, under hvilken han blefve entledigad från
sin anställning vid fästningsbyggnaderna vid Karlskrona, å allmänna
indragningsstaten uppbära 800 kronor i årlig pension.
Statskontoret har i underdånigt utlåtande den 11 september 1909
funnit sig böra tillstyrka nådigt bifall till marinförvaltningens i ärendet
gjorda hemställan.»
Med tillstyrkande af bifall till Kungl. Maj:ts förevarande framställning
hemställer utskottet,
att Riksdagen må medgifva, att fortifikationsarbe-
taren Olof Magnus Holgersson må under sin återstående
lifstid å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig
pension af trehundra kronor, att utgå från och med
månaden näst efter den, under hvilken han blifver ent¬
ledigad från sin anställning vid fästningsbyggnaderna
vid Karlskrona.
BankoutslcoHets Utlåtande Nr 20.
127
48:o) I punkten 15 under tionde hufvudtiteln liar Kungl. Maj:t
föreslagit Riksdagen medgifva,
att för aflidne lektorn vid sjökrigsskolan Gäld Mauritz Wejles änka
Margarete Dorotee Caroline Wejle, född Wolff, samt minderåriga söner
Carl Gunnar och Sten Mauritz å allmänna indragningsstaten från och
med år 1910 uppföres ett årligt belopp för änkan af 400 kronor och
för hvardera sonen af 100 kronor, att utgå för den förstnämnda, så
länge hon i sitt nuvarande änkestånd förblifver, och för enhvar af sö¬
nerna, intill dess han uppnått 18 års ålder.
Till statsrådsprotokollet öfver sjöförsvarsärenden den 23 december
1909 har departementschefen rörande detta ärende anfört följande:
»Hos Eders Kungl. Maj:t har lektorn vid sjökrigsskolan Carl Mauritz
AVejles änka Margarete Dorotee Caroline Wejle, född Wolff, i underdånig¬
het anhållit om beredande af pension åt henne och hennes minderåriga
barn från och med år 1910, och har barnens förmyndare, kamreraren i
medicinalstyrelsen Flit. Nordberg, i underdånighet instämt i denna fram¬
ställning.
Af handlingarna i ärendet inhämtas: att aflidne lektorn AVejle, som
var född den 8 november 1869, tjänstgjort såsom vikarierande lektor i
historia och geografi jämte statskunskap vid sjökrigsskolan från och med
den 25 februari 1898 till och med den 8 november 1906, hvarefter han
den 9 i samma månad utnämnts till ordinarie lektor vid skolan, i hvil¬
ken befattning han kvarstod intill sin den 6 sistlidne september timade
död; att han därjämte tjänstgjort, förutom såsom lärare vid Beskowska
skolan i Stockholm och Stockholms Borgarskola, såsom föreståndare för
Svenska sällskapets för nykterhet och folkuppfostran byrå från den 1
april 1903 till den 31 december 1908, under hvilken tid han på upp¬
drag af sällskapet hållit ett stort antal fosterländskt historiska föreläsnin¬
gar för värnpliktige å lägerplatserna; att han såväl för sin tjänstgöring
såsom lektor vid sjökrigsskolan som för sin öfriga här ofvan berörda
verksamhet erhållit synnerligen goda vitsord; att han vid sitt frånfälle
såsom stärbhusdelägare efterlämnat sin bemälda änka samt sönerna Carl
Gunnar, född den 13 januari 1902, och Sten Mauritz, född den 23 mars
1903; samt att boets behållning enligt bouppteckningen uppgår till 5,611
kronor 25 öre.
Chefen för sjökrigsskolan har, under framhållande af Wejles långa
och utomordentligt förtjänstfulla lärareverksamhet vid skolan, förordat
den underdåniga framställningen.
Uti infordradt underdånigt utlåtande har statskontoret erinrat, att
1900 års Riksdag på Kungl. Maj:ts förslag beviljat pension å 400 kro¬
Angående
pension för
lektorn vid
sjökrigsskolan.
C. M. Wejles
änka och barn.
[15.]
128
Bankoutsicottets Utlåtande Nr 20.
Ang. pension
åt landskam-
reraren V.
Klinghammer.
[io.]
nor till lektorn vid sjökrigsskolan J. E. Lindgrens änka, och har stats¬
kontoret, som ansett billigt, att utöfver änkepension till enahanda belopp
i förevarande fall bereddes uppfostringsbidrag för de två minderåriga
sönerna, hemställt, att till Riksdagen måtte aflåtas nådig proposition om
uppförande å allmänna indragningsstaten från och med år 1910 af ett
årligt belopp för änkan efter lektorn Wejle af 400 kronor och för hvar¬
dera sonen af 100 kronor, att utgå för änkan, så länge hon i sitt nu¬
varande änkestånd förblefve, och för enhvar af sönerna, intill dess han
uppnått 18 års ålder».
I anslutning till Kungl. Maj:ts förevarande framställning hemställer
utskottet,
att Riksdagen må medgifva, att för aflidne lek¬
torn vid sjökrigsskolan (Jarl Mauritz Wejles änka Mar-
garote Dorotee Caroline Wejle, född Wolff, samt minder¬
åriga söner Carl Gunnar och Sten Mauritz å allmänna
indragningsstaten från och med år 1910 uppföres ett
årligt belopp för änkan af fyrahundra kronor och för
hvardera sonen af etthundra kronor, att utgå för den
förstnämnda, så länge hon i sitt nuvarande änkestånd
förblifver, och för enhvar af sönerna, intill dess han
uppnått 18 års ålder.
D. Ång. civildepartementet.
49:o) Uti punkten 16 under tionde hufvudtiteln har Kungl. Maj:t
föreslagit Riksdagen medgifva, att landskamreraren i Jämtlands län
Valentin Klinghammer må för sin återstående lifstid å allmänna indrag¬
ningsstaten åtnjuta en årlig pension af 4,600 kronor att utgå från och
med månaden näst efter den, hvarunder han erhåller afsked.
Statsrådsprotokollet öfver civilärenden den 17 december 1909 inne¬
håller härom följande anförande af departementschefen:
»Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Jämtlands län har uti
underdånig skrifvelse den 28 september 1909 gjort framställning om
beredande af pension åt landskamreraren i nämnda län Valentin Kling¬
hammer.
Af handlingarna i ärendet inhämtas, att Klinghammer, som är född
den 25 november 1851, efter aflagd examen till rättegångsverken den
18 februari 1876 antagits till auskultant vid hofrätten öfver Skåne och
BankoutsJcottets Utlåtande Nr 20.
129
Blekinge och den 19 december 1879 utnämnts till vice häradshöfding;
att han den 31 mars 1882 utnämnts till e. o. landskontorist i Hallands
län, den 20 mars 1885 konstituerats och förordnats till länsbokhållare
i Jönköpings län och den 28 februari 1890 vunnit befordran till krono-
iogde i Östbo härad af samma län; samt att han den 25 oktober 1894
utnämnts till landskamrerare i Jämtlands län.
Alltsedan den 2 september 1898 eller således under mer än tio år
har han emellertid åtnjutit ständig tjänstledighet på grund af sinnes¬
sjukdom. För Klinghammer har icke gjorts sådan anmälan, att lagen
angående civila tjänstinnehafvares rätt till pension den 11 oktober 1907
å honom vunnit tillämpning, ej heller har anmälan gjorts om hans öfver¬
gång på den af Eders Kungl. Maj:t den 18 september 1908 fastställda
nya afiöningsstaten för tjänstemän och betjänte vid länsstyrelserna.
Af ett utaf öfverläkaren vid Uppsala hospital och asyl, professor
Frey Svenson den 2 september 1909 afgifvet intyg inhämtas, att Kling¬
hammer, som sedan den 22 september 1903 vårdats på Uppsala hospital,
lider af sinnessjukdom och är oförmögen att uppehålla sin tjänst, samt
att den största sannoliket föreligger för det antagandet, att han icke
någonsin kan återvinna tjänstduglighet.
Då Klinghammer icke är berättigad eller pliktig att med pension
afgå från tjänsten, men denna likasom arbetet hos länsstyrelsen på
landskontorsafdelningen i sin helhet lider af att landskamrerarebefatt-
ningen ständigt skall uppehållas på förordnande, har Eders Kungt. Maj:ts
befallningshafvande i sin ofvanberörda skrifvelse hemställt, att Eders
Kungl. Maj:t täcktes åt Klinghammer utverka pension å allmänna in-
dragningsstaten, när han afgår från tjänsten.
Efter nådig remiss har statskontoret i ärendet afgifvit underdånigt
utlåtande af den G oktober 1909 och därvid erinrat, att då för Kling-
hammers räkning icke i behörig tid gjorts anmälan, att han ville under¬
kasta sig den genom nådiga kungörelsen den 18 september 1908 fast¬
ställda nya afiöningsstaten för tjänstemän och betjänte vid länsstyrelser,
Klinghammer, som sålunda fortfarande åtnjuter aflöning enligt 1878 års
stat för vissa landsstatens tjänstemän och betjänte, alltjämt beträffande
afgång från tjänsten och pensionsrätten är underkastad bestämmelserna
i sistnämnda lönestat samt nådiga brefvet den 1 juni 1877. Han är
således, anmärker statskontoret, icke skyldig att vid viss ålder afgå
från tjänsten och är icke heller förrän han uppnått 65 lefnads- och 35
tjänstår berättigad att vid afgång erhålla pension. Därest Klinghammer
uppfyllt villkoren för erhållandet af pension, hvilket icke kan ske förrän
Bill. till Eilcsd. Prof. 1910. 6 San;!. 1 Afl. 1' Höft. 17
Bankoutskott ds Utlåtande Nr 20.
130
den 25 november 1916 vid uppnådd ålder af 65 år, skulle lian, som
uppbär lön å stat till belopp af 4,400 kronor men icke intjänat ålders-
tillägg, hafva ägt att komma i åtnjutande af pension till ett nämnda
lön motsvarande belopp.
Med hänsyn till de i ärendet upplysta förhållanden hemställer stats¬
kontoret, att Eders Kung!. Maj:t måtte i nådig proposition föreslå Riks¬
dagen medgifva, att Klinghammer tilldelas en pension å 4,400 kronor.
Departements- Genom hvad sålunda i ärendet förekommit synes vara tillförlitligt
chefen. utredt, att någon utsikt att Klinghammer skulle komma att åter inträda
i utöfning af sin tjänst icke torde förefinnas. Ännu återstå närmare
sju år, innan Klinghammer enligt de allmänna bestämmelserna blir be¬
rättigad till pension, och han är icke pliktig att dessförinnan afgå från
tjänsten. Då det emellertid uppenbarligen måste vara ur det allmännas
synpunkt olämpligt, att tjänsten så lång tid uppehälles på förordnande,
synes angeläget att träffa sådana anordningar, att Klinghammer kan
erhålla afsked. Emellertid har Klinghammers förmyndare på förfrågan,
huruvida han vore villig att söka afsked för Klinghammer, under för¬
utsättning att en årlig pension af 4,400 kronor bereddes honom, för¬
klarat, att det väl vore sant, att föga sannolikhet förefunnes för att
Klinghammer någonsin skulle kunna återinträda i tjänst, men att, då
möjligheten härför oj vore alldeles utesluten, förmyndaren ej ansåge sig
kunna begära afsked för Klinghammer, enär han härigenom skulle kunna
förorsaka honom ekonomisk förlust. Dock anser förmyndaren, om eu
pension af minst 4,600 kronor skulle kunna beredas Klinghammer, sig
oförhindrad att begära afsked för honom. Med hänsyn härtill synes
mig pensionsbeloppet böra bestämmas till 4,600 kronor.))
På. grund af hvad i ärendet anförts, hemställer utskottet,
att Riksdagen må medgifva, att landskamreraren
i. Jämtlands län Valentin Klinghammer må för sin
återstående lifstid å allmänna indragningsstaten åtnjuta
en årlig pension af fyratusensexhundra kronor att utgå
från och med månaden näst efter den, hvarunder lian
erhåller afsked.
Ang. pension 50:c) Uti punkten 17 under tionde hufvudtiteln har Kung!. Magt
åt länsmännen föreslagit Riksdagen medgifva, att länsmannen i Riseberga distrikt inom
rj. rj -j Kristianstads län Fredrik Aspelin må för sin återstående lifstid å all-
manna indragningsstaten åtnjuta en årlig pension af 1,200 kronor, att
utgå från och med månaden näst efter den, under hvilken afsked från
länsmanstjänsten varder honom beviljad!.
Bankoutskottets Utlåtande Nr SO.
131
Det under föregående punkt åberopade statsrådsprotokollet innehåller
rörande denna fråga följande yttrande af departementschefen:
»Med underdånig skrifvelse den 29 oktober 190!) har Eders Kung!.
Maj:ts befallningshafvande i Kristianstads län öfversändt en till Eders
Kung!. Maj:ts befallningshafvande ställd ansökan af länsmannen i Rise-
berga distrikt Fredrik Aspelin om afsked från länsmanstjänsten, under
villkor att han berättigas att under sin återstående lifstid uppbära en
årlig pension af minst 1,200 kronor.
Af handlingar, som bifogats ansökningen, framgår, att Aspelin,
som är född den 27 mars 1849, den 12 december 1887 antagits till
e. o. kontorsskrifvare vid postverket och den 30 december 1872 till
e. o. landskanslist, samt att han, som den 3 augusti 1878 befordrats
till länsmanstjänsten i Riseberga distrikt, sedan den 2 november 1894
åtnjutit tjänstledighet på grund af sjukdom.
Vid ansökningen fogade läkarintyg utvisa, att Aspelin, som lider
af ryggmärgslidande med åtföljande allmän svaghet och nedsatt hjärn¬
verksamhet, på grund af sin sjukdom fortfarande är oförmögen att
sköta sin länsmanstjänst och af samma skäl icke kan under sin åter¬
stående lifstid återinträda i tjänstgöring.
Aspelin har icke medgifvit, att bestämmelserna i lagen den 11
oktober 1907 angående civila tjänstinnehafvares rätt till pension må å
honom vinna tillämpning.
I sin berörda skrifvelse har Eders Kung!. Maj:ts befallningshaf¬
vande framhållit önskvärdheten dåra!, att Aspelin afginge från sin läns¬
manstjänst, icke minst ur den synpunkten, att tjänsten, som under
Aspelins långa tjänstledighet på förordnande uppehållits af åtskilliga
vikarier, måtte varda besatt med ordinarie innehafvare; och har Eders
Kungl. Majrts befallningshafvande, under erinran att, därest pensions¬
lagen varit tillämplig på Aspelin, han skulle, jämlikt 6 och 7 §§ samma
lag, varit berättigad till hel pension enligt nu gällande pensionsstat
med 1,200 kronor, tillstyrkt bifall till Aspelins begäran om pension.
Efter härå erhållen nådig remiss har statskontoret inkommit med
underdånigt utlåtande af den 6 november 1909 och därvid anfört, att,
då pensionslagens bestämmelser icke äro tillämpliga å länsmannen Aspe¬
lin, hvilken åtnjuter aflöning å 1878 års stat för vissa landsstatstjänste-
män, han alltjämt beträffande afgång från tjänsten och pensionsrätt är
underkastad bestämmelserna i nä,runda lönestat och i nådiga brefvet den
1 juni 1877. Han är således, anmärker statskontoret, icke skyldig att
vid viss ålder afgå från tjänsten och är icke heller, förrän han uppnått
65 lefnads- och 35 tjänstår, berättigad att vid afgång erhålla pension.
132
BanJcciitsJiettets Utlåtande Nr SO.
Angående
pension åt
länsmannen
Rinnanders
änka m. fl.
Därest Aspelin uppfyllt villkoren för erhållande af pension — hvilket
icke kan ske förrän den 27 mars 1914 vid uppnådd ålder af 65 år —
skulle lian, som å förenämnda stat uppbär en lön af 900 kronor jämte
ålderstillägg å 300 kronor enligt nådigt bref den 8 februari 1889, hafva
ägt att komma i åtnjutande af en nämnda lön jämte ålderstillägg motsva¬
rande pension af 1,200 kronor. Då emellertid Aspelin, som under de
sistförflutna femton åren af sjukdom varit förhindrad att tjänstgöra
enligt läkares intyg icke kan återvinna tjänstbarhet, samt det icke en¬
ligt statskontorets mening kan vara med det allmännas intresse förenligt,
att länsmanstjänsten under en ytterligare tid af inemot fem år uppe¬
hälles af vikarie med otillräcklig aflöning, har statskontoret tillstyrkt
bifall till framställningen.))
Utskottet, som icke haft något att erinra mot Kung!. Maj:ts före¬
varande framställning, hemställer,
att Riksdagen må medgifva, att länsmannen i
Riseberga distrikt inom Kristianstads län Fredrik Aspe¬
lin må för sin återstående lifstid å allmänna indrag¬
ningstaten åtnjuta en årlig pension af ettusentvåhundra
kronor, att utgå från och med månaden näst efter den,
under hvilken afsked från länsmanstjänsten varder honom
beviljadt.
51:o) I en till Riksdagen den 11 februari innevarande år aflåten
proposition (nr 57) har Kung!. .Maj:t föreslagit Riksdagen
att å allmänna indragningsstaten bevilja
dels aflidna länsmannen Carl August Rinnanders änka Hildur Hedvig
Amalia Rinnander, född Sandström, pension till belopp af 600 kronor,
att utgå årligen från och med år 1910 under hennes återstående lifstid,
så länge hon förblifver i sitt nuvarande änkestånd,
dels ock aflidna öfverkonstapeln Carl Natanael Hedmans änka Hilma
Karolina Hedman, född Namnfeldt, och makarnas minderåriga dotter
Hilma Natalia pensioner till belopp af 450 kronor för änkan Hedman och
150 kronor för dottern, att utgå årligen från och med år 1910, för änkan
Hedman under hennes återstående lifstid, så länge hon förblifver i sitt
nuvarande änkestånd, och för dottern, intill dess hon uppnått 18 års
ålder.
Statsrådsprotokollet öfver civilärenden för samma dag innehåller
angående detta ärende följande yttrande af departementschefen:
BanJcoutslcottets Utlåtande Nr SO.
133
»Den 11 november 1909 blef, såsom bekant, länsmannen i Hällestads
och Vänga distrikt i Östergötlands län Carl August Rinnande!’ under
utöfningen af sin tjänst skjuten till döds af en vansinnig person, hvil¬
ken Rinnande!’ skulle omhändertaga såsom för allmänna säkerheten
vådlig.
[döljande dag, den 12 november, blef äfven öfverkonstapeln och
förmannen för länets ridande poliskår Carl Nathanael Hedman genom
ett gevärsskott dödad af den vansinnige, då Hedman på länsstyrelsens
befallning inställt sig för att biträda vid hans gripande.
Kungl. Maj:ts befallningshafvande i länet har nu i två särskilda
skrifvelse!’ gjort underdånig framställning om pension åt Rinnanders
änka Hildur Hedvig Amalia Rinnander, född Sandström, samt åt Hed¬
mans änka Hilma Karolina Hedman, född Namnfeldt, och makarnas
minderåriga dotter.
Rinnander, som var född år 1837 och alltsedan 1869 varit ordina¬
rie länsman inom länet, har, enligt Irrad Kungl. Maj:ts befallnings¬
hafvande vitsordar, under sin långa tjänstetid utmärkt sig för synner¬
ligt nit och ovanlig plikttrohet och redbarhet. Rinnander efterlämnar
änka, född den 12 januari 1849, och två döttrar, af hvilka den ena är
gift. Den ogifta dottern, född 1873, vistas i föräldrahemmet. Den till
änkan från civilstatens pensionsinrättning utgående pensionen uppgår
till ett belopp af allenast 240 kronor årligen. Bouppteckning hade vid
tiden för Kungl. Maj:is befallningshafvandes framställning ännu icke
förrättats efter Rinnander, men i ett vid handlingarna fogadt intyg
hafva kontraktsprosten A. L. Nyström, länsmannen J. Wallin och fjär¬
dingsmannen J. Johansson förklarat, att de på grund af sin kännedom
om dödsboet kunde intyga, att den behållning, som möjligen kunde
uppstå, då boet blifvit utredt, ovillkorligen måste blifva så ringa, att
den vore otillräcklig' för änkan Rinnanders utkomst under hennes åter¬
stående lifstid.
Enär sålunda änkan genom familjefadrens plötsliga bortgång kom¬
mit i stort behof af understöd och enligt Kungl Maj:ts befallnings¬
hafvandes uppfattning i ett fall sådant som detta, då den aflidna
åldriga statstjänaren fallit på sin post som ett offer för sitt tjänstenit,
det allmänna borde träda emellan, har Kungl. Maj:ts befallningshafvande
i underdånighet hemställt om åtgärders vidtagande för att bereda änkan
Rinnander en anständig bärgning under hennes återstående lifstid; och
har Kungl. Maj:ts befallningshafvande i sådant hänseende föreslagit,
att Kungl. Maj:t måtte till Riksdagen göra framställning om bevil¬
jande af en tilläggspension åt änkan Rinnander å ett belopp af 600
BankoutsTcottets Utlåtande Nr 20.
134
kronor att utgå från och med. 1910 års början under hennes återstå¬
ende lifstid.
Hedman, som var född 1872 och efter flerårig tjänstgöring vid
Stockholms poliskår under år 1909 erhöll anställning såsom befälhaf¬
vare för den ridande polisen å Östergötlands läns landsbygd, har, enligt
hvad Kungl. Maj:ts befallningshafvande vitsordar, under sin korta tjänst¬
göring inom länet ådagalagt synnerlig duglighet i förening med p/er-
sonligt mod och oförskräckthet såsom polisman.
Han efterlämnar änka, född den 10 oktober 1872, samt en dotter
Hilma Natalia, född den 4 december 1896. Från en pensionskassa inom
Stockholms poliskår erhåller änkan en årlig pension af 200 kronor.
Fabrikören O. F. Köhler och länspolisen O. Össianson hafva skriftligen
intygat, att tillgångarna i boet efter Hedman, hvari bouppteckning icke
hunnit afslutas, ondast utgöras af lösöre till belopp af ungefär 500 kro¬
nor och eu olycksfallsförsäkring på 2,000 kronor, hvadan behållningen
i boet under inga förhållanden kunde anses tillräcklig för änkan Hed¬
mans och hennes dotters nödtorftiga utkomst.
Då enligt Kungl. Maj:ts befallningshafvandes åsikt äfven i detta
fall sådana omständigheter äro för handen, att staten bör träda hjäl¬
pande emellan för att därigenom jämväl gifva ett uttryck af det all¬
männas erkännande af det mod och den plikttrohet, Hedman vid utöf-
ningen af sin tjänst ådagalagt, har Kungl. Maj:ts befallningshafvande
hemställt, att Kungl. Maj:t måtte hos Riksdagen göra framställning om
beviljande af eu pension å 600 kronor åt änkan Hedman, att utgå från
och med 1910 års ingång, så länge hon förblifver i sitt nuvarande
änkestånd, samt, därest hon aflider eller ingår nytt äktenskap, med
halfva beloppet till barnet, intill dess det fyllt 18 år.
På grund af särskilda nådiga remisser har statskontoret den 29
december 1909 afgifvit underdåniga utlåtanden i dessa ärenden och där¬
vid, med åberopande al 1892 års riksdags beslut om beviljande af pen¬
sion åt länsmannen O. A. Gawells änka, tillstyrkt bifall till framställ¬
ningen om pension åt änkan Rinnander.
Hvad angår den föreslagna pensionen åt Hedmans änka och min¬
deråriga dotter, har statskontoret förklarat sig icke hafva annat att erinra
däremot än att pensionsbeloppet, 600 kronor, enligt statskontorets mening
synes böra under alla förhållanden fördelas med visst belopp för modern
och visst belopp för dottern; och har statskontoret i sådant afseende
föreslagit, att pensionsbeloppet bestämmes för änkan till 450 kronor att
utgå, så länge hon förblifver i sitt nuvarande änkestånd, samt för
dottern till 150 kronor att utgå, intill dess hon uppnått 18 års ålder.»
BankoutsJcottets Utlåtande Nr 20.
135
Utskottet, som icke funnit något att erinra mot förevarande pro¬
position, hemställer.
att Riksdagen må å allmänna indragningsstaten
bevilja
a) aflidna länsmannen Carl August Rinnanders
änka Hildur Hedvig Amalia Rinnande!’, född Sandström,
pension till belopp af sexhundra kronor, att utgå
årligen från och med år 1910 under hennes återstående
lifstid, så länge hon förblifver i sitt nuvarande änke¬
stånd, samt
b) aflidna öfverkonstapeln Carl Natanael Hedmans
änka Hilma Karolina Hedman, född Namnfeldt, och
makarnas minderåriga dotter Hilma Natalia pensioner
till belopp af fyrahundrafemtio kronor för änkan Hed¬
man och etthundrafemtio kronor för dottern, att utgå
årligen från och med år 1910, för änkan Hedman under
hennes återstående lifstid, så länge hon förblifver i
sitt nuvarande änkestånd, och för dottern, intill dess
hon uppnått 18 års ålder.
52:o) I eu inom Andra kammaren väckt motion (nr 141) har herr
,/. Jonsson i Hå föreslagit, att Riksdagen måtte anslå ett årligt understöd
af trehundra kronor från och med innevarande års början att utgå af
statsmedel till f. torparen Anders Östlund i Ostansjö, Bollnäs socken.
Beträffande de till stöd för denna framställning anförda skäl torde
få hänvisas till sj kifva motionen.
Utskottet har ansett sig böra i detta ärende inhämta upplysningar
från kungl. generalpoststyrelsen, som med anledning däraf i skrifvelse
den 7 innevarande april i sådant afseende anfört följande.
»Såvidt af i generalpoststyrelsen förda anteckningar kunnat inhämtas,
har Östlund på grund af tre olika kontrakt ombesörjt postforsling å linjen
Bollnäs—Hå,
dels under tiden hd 1886—ai/is 1897 (11 år och 9 månader) två
gånger i veckan, fram och åter, mot ersättning af 1 krona 50 öre per
dubbel tur,
dels under tiden Vi 1908—31/is 1905 (8 år) samma antal turer mot
förhöjd ersättning af 2 kronor per dubbel tur, och
dels under tiden Vi 1906—31 /12 1907 (2 år) tre gånger i veckan, i
hvardera riktningen, mot sistnämnda ersättning af 2 kronor per dub¬
bel tur.
Ang. en inom
Andra kam¬
maren väckt
motion.
Banhoutslcottets inlåtande Nr SO.
136
Linjens längd utgör IG kilometer. Den tid, som postföringen tagit
i anspråk enligt tidtabellen, bär utgjort 4 timmar för enkel tur.
Bankoutskottet har vidare uttryckt önskan att erhålla utredning
angående den betydelse ett eventuellt bifall till motionen skulle kunna
erhålla såsom prejudikat för andra fall af enahanda beskaffenhet.
Med anledning häraf har generalpoststyrelsen ansett sig höra till
en början erinra, hurusom 1909 års Riksdag, med bifall till Kung!.
Maj:ts framställning, anvisat medel för beredande af understöd åt vissa
postfunktionärer, som på grund af åtagande genom kontrakt, utfört
vissa prestationer för postverkets räkning. Riksdagen medgaf nämligen,
att, då poststationsföreståndare, som varit medelst personligt kontrakt
anställd, eller landtbrefbärare alginge från sin befattning efter att hafva
tjänstgjort, poststationsföreståndare minst 25 år och landtbrefbärare
minst 30 år, finge, därest den afgångne visades vara i behöfvande om¬
ständigheter, till honom utbetalas årligt understöd med lämpligt belopp,
dock högst hvad som motsvarade för poststationsföreståndare hälften af
det arvode och för landtbrefbärare hälften af den ersättning, som till
enhvar senast utgått från postverket.
För ändamålet har i postverkets utgiftsstater uppförts ett anslag af
20,000 kronor.
På sätt af ofvanstående framgår, har icke afsetts, att dylikt under¬
stöd skulle tillgodokomma postförare i egentlig mening — d. v. s. per¬
soner, som endast förbundit sig att föranstalta om forsling af post direkt
mellan postanstalter — utan allenast sådana poststationsföreståndare,
som äro anställda medelst kontrakt, samt landtbrefbärare.
Hvad poststationsföreståndarna beträffar, torde icke i detta samman¬
hang närmare redogörelse behöfva lämnas för deras ställning. Det ligger i
öppen dag, att densamma är af helt annan karaktär än postförarnas.
Jämväl beträffande landtbrefbärarna föreligger en väsentlig artskillnad
mellan deras göromål och postförarnas. Landtbrefbärarna tillhandagå
direkt den korresponderande allmänheten med postgöromål, medelst mot¬
tagande och utdelande under sina turer af postförsändelser utaf skilda
slag, mottagande af tidningsabonnemang och tillhandahållande af franko-
tecken.
Landtbrefbärarna fylla således till vissa delar samma uppgifter som
poststationerna.
Helt annorlunda är förhållandet med vanliga postförare. Det arbete,
som af dem kräfves för postverkets räkning, inskränker sig hufvudsak¬
ligen till att, själfva eller genom andra, forsla slutna poster direkt mel¬
lan postanstalter. Det är alltså ett vanligt transportarbete, som de på
Bankoutslcottets Utlåtande Nr 20.
137
entreprenad åtagit sig, ett arbete, som icke fordrar några som helst
kvalifikationer, utan som postföringsentreprenörerna (i regel hemmans¬
ägare, gästgifvare, åkare m. fl.) kunna öfverlåta och jämväl i stor ut¬
sträckning öfverlåta åt andra, såsom tjänstehjon och dylika, att utföra.
Antalet personer, med hvilka kontrakt finnas afslutade angående
ombesörjande af vanlig postföring, torde uppgå till inemot 1,000. Åt¬
skilliga sådana entreprenörer, som kunna antagas själfva i regel utgjort
postföringen, hafva fullgjort bestyret i fråga under så lång tid eller
30 år, som af Kungl. Maj:t och Riksdagen uppställts såsom villkor för
att landtbrefbärare skola komma i åtnjutande af ålderdomsunderstöd af
postmedel. Huruvida dessa postförare äro i sådana ekonomiska för¬
hållanden, att de kunna anses vara i behof af understöd, är general¬
poststyrelsen gifvetvis icke i tillfälle att upplysa. Att förebringa någon
närmare utredning i hithörande frågor skulle, såsom torde ligga i sakens
natur, draga ganska lång tid.
Då 1909 års Riksdag emellertid, på enskild motionärs framställning,
beviljat ett årligt understöd af postmedel af 300 kronor åt postföraren
Anders Johan Johansson i Furusund, har styrelsen ansett sig böra hän¬
visa till följande jämförelse mellan dessa båda postförares arbete i post¬
verkets angelägenheter.
Under det Johansson i öfver 34 år verkställt arbete för postverkets
räkning, har Östlund icke för sådant ändamål anlitats mer än icke fullt
22 år, således icke ens det antal år, som uppställts såsom villkor för
att landtbrefbärare skola komma i åtnjutande af ålderdomsunderstöd.
Johanssons ersättning per år kan beräknas hafva sista tiden uppgått till
omkring 600 kronor, Östlunds åter allenast till 312 kronor — och detta
blott under de två sista åren. Under hela den tid, han anlitats i post¬
verkets angelägenheter, har hans arbete inskränkt sig till att bära för¬
seglad postväska den 16 kilometer långa vägen mellan Bollnäs och Iiå,
under 19 år och 2 månader två dagar i veckan, fram och åter, för
hvithet han åtnjutit en ersättning under de första 11 åren och 9 mån.
af 156 kronor för helt år räknadt, hvilken ersättning under därpå följande
8 åren utgått med ett förhöjdt belopp af 208 kronor per år, samt under
återstående tiden tre dagar i veckan, fram och åter. Johansson åter
verkställde postföring vintertiden å två skilda linjer, den ena 15 kilo¬
meter och den andra 5 kilometer lång, under senare åren med tre turer
i veckan, fram och åter, å hvardera linjen. Enligt tidtabellen har Jo¬
hanssons postföring dragit 3 7* resp. 3 timmar samt Östlunds 4 tim¬
mar per enkel färd.
Bill. till Riksd. Prof. 1910. 8 Sami. 1 Afd. IS Häft.
18
Utskottets
yttrande.
Angående
pension till
vissa förmän
och arbetare
vid statens
järnvägar.
138 Bcmkoutskotiets Utlåtande Nr 20.
Den af Johansson utförda postföring har ansetts mycket an¬
strängande. Johansson har därjämte uppgifvits under densammas full¬
görande ådragit sig men till hälsan. Östlunds postföring kan icke an¬
ses hafva varit af någon särskild svår beskaffenhet. Östlund lär vara
63 år; Johansson hade vid understödets beviljande uppnått en ålder af
72 år».
På grund af hvad generalpoststyrelsen sålunda anfört och då Öst¬
lunds sysselsättning för postverkets räkning icke lärer kunna jämföras
med sådan anställning i statens tjänst, på hvilken skulle kunna grundas
berättigade anspråk på pension, anser utskottet sig sakna anledning att
biträda den förevarande motionen samt hemställer fördenskull,
att herr Jonssons i Hå ifrågavarande motion ej må
till någon åtgärd föranleda.
53:o) Kungl. Maj:t har uti en den 4 april innevarande år till Riks¬
dagen afbiten " proposition (nr 134) under åberopande af propositionen
bilagdt utdrag af statsrådsprotokollet öfver civilärenden för samma dag
föreslagit Riksdagen medgifva, att enhvar af härefter angifna förmän
och arbetare, nämligen: stenarbetaren Anders Teodor Andreasson Kärr¬
man, timmermannen Sven Andreasson Björkholm, arbetaren Henrik An¬
dersson Lundblad, förmannen Sven Persson, arbetarna Per August Bodin
Frid, Anders Petter Johansson och Carl Johan Petersson, förmannen Nils
Otto Johansson, arbetaren Adolf Ferdinand Andersson, förmännen Karl
Johan Andersson och Andreas Svensson Mehn, arbetarna August Andersson
Ceder och Karl Johan Johansson, stenarbetaren Johannes Gustaf Andersson
samt arbetarna Karl August Andersson och Per Andersson må från och
med månaden näst efter den, hvarunder han entledigas eller entledigats
från anställning vid statens järnvägar, under sin återstående lifstid å
allmänna indragningsstaten åtnjuta årlig pension till belopp af 300 kro¬
nor, dock med villkor att, därest pensionstagare framdeles skulle erhålla
anställning mot aflöning af statsmedel, uppgående till det för en hvar
beräknade årliga medelinkomstbelopp af respektive 1,200 kronor inom
gruppen förmän och yrkesarbetare och 900 kronor inom gruppen vanliga
arbetare eller därutöfver, pensionen skall, så länge anställningen varar,
upphöra att utgå, samt att, vid sådan aflönings uppbärande i öfrigt,
pensionen skall minskas, så att densamma jämte aflöningen icke uppgår
till högre belopp än nämnda medelinkomst.
Bankoutslcottets Utlåtande Nr 20.
139
Till ofvannämnda statsrådsprotokoll har departementschefen rörande
denna fråga anfört följande:
»Uti underdånig skrifvelse den 1 mars 1910 har järnvägsstyrelsen
hemställt, att Kungl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen medgifva pension
åt eu del vid statens järnvägar anställda förmän och arbetare, nämligen:
stenarbetaren Anders Teodor Andreasson Kärrman, timmermannen Sven
Andreasson Björkholm, arbetaren Henrik Andersson Lundblad, förman¬
nen Sven Persson, arbetarna Per August Bodin Frid, Anders Petter
Johansson och Carl Johan Petersson, förmannen Nils Otto Johansson,
arbetaren Adolf Ferdinand Andersson, förmännen Karl Johan Andersson
och Andreas Svensson Mehn, arbetarna August Andersson Ceder och
Karl Johan Johansson, stenarbetaren Johannes Gustaf Andersson samt
arbetarna Karl August Andersson och Per Andersson.
Innan jag öfvergår att närmare redogöra för innehållet i järnvägs¬
styrelsens ifrågavarande skrifvelse, tillåter jag mig att något beröra af
Kungl. Maj:t vid 1906, 1907 och 1909 års riksdagar gjorda framställ¬
ningar i liknande syfte samt Riksdagens i anledning däraf fattade beslut.
Vid 1906 års riksdag föreslog Kungl. Maj:t (proposition nr 114)
Riksdagen medgifva, att åtskilliga arbetsförmän och arbetare vid statens
järnvägsbyggnader samt en extra pumpare vid statens järnvägar finge
under vissa villkor från och med månaden näst efter den, hvarunder de
af järnvägsstyrelsen entledigades eller entledigats från anställning vid
statens järnvägsbyggnader, under sin återstående lifstid å allmänna in-
dragningsstaten åtnjuta årliga pensioner till belopp af respektive 400,
325, 300 och 250 kronor.
Med anledning af denna Kungl. Maj:ts framställning förklarade
Riksdagen (skrifvelse nr 146), ehuruväl i ärendet icke förekommit något
därom, att de till erhållande af pensioner föreslagna förmän och arbetare
i följd af ålderdom, sjukdom eller eljest vore oförmögna att genom
arbete förvärfva sitt uppehälle, sig anse billigheten fordra, att dessa
personer af statsmedel tillerkändes något understöd med anledning af
deras långvariga arbete vid statens järnvägsbyggnader.
Riksdagen fann emellertid icke samtliga omförmälda förmän och
arbetare böra beviljas pensioner att utgå för deras återstående lifstid,
utan ansåg, att de jämförelsevis yngre och fullt arbetsföra bland dem,
däribland flera af de till pension nu föreslagna personerna, lämpligen
borde erhålla det ifrågasatta understödet såsom gratifikation för en gång
till hjälp vid bestridande af deras eget och familjernas uppehälle vid
återflyttningen till hemorten samt under den tid, som kunde åtgå, innan
annat arbete erhölles; och förklarade sig Riksdagen finna skäligt, att
140
Bankoutslcottets Utlåtande Nr 20.
lifstidspensioner beviljades de förmän och arbetare, hvilka uppnått minst
55 års ålder och räknade minst 24 tjänstår.
Beträffande pensionernas belopp sökte Riksdagen finna en annan
beräkningsgrund för pensionsbeloppens storlek än den af Kungl. Maj:t
använda. I sådant hänseende erinrade Riksdagen, att enligt lagen
angående ersättning för skada till följd af olycksfall i arbete den 5 juli
1901 arbetsgifvare vore skyldig att åt arbetare, hvarmed i nämnda lag
förstodes jämväl arbetsförman, utgifva eu årlig lifränta af 300 kronor,
därest arbetaren genom olycksfall i arbetet för framtiden mistat arbets¬
förmågan. Vid sådant förhållande och då staten som arbetsgifvare i nu
förevarande fall icke syntes böra vidkännas större underhållsskyldighet
vid ifrågavarande arbetares afskedande, än om dessa skulle genom
olycksfall i arbetet mistat arbetsförmågan för framtiden, fann Riksdagen
nämnda belopp, 300 kronor, skäligen böra bestämmas för de pensioner,
som beviljades åt en hvar arbetsförman och arbetare.
Jämväl vid 1907 års riksdag har Kungl. Maj:t (proposition nr
140) föreslagit Riksdagen medgifva, att åtskilliga förmän och arbetare
vid statens järnvägsbyggnader måtte från och med månaden näst efter
den, hvarunder de entledigades eller entledigats från anställning vid
statens järnvägar, under sin återstående lifstid å allmänna indragnings-
staten få åtnjuta årlig pension, därvid Kungl. Maj:t på grund af Riks¬
dagens beslut år 1906 föreslagit beloppet för dessa pensioner till 300
kronor. Såsom villkor för pensionernas åtnjutande hade Kungl. Maj:t
vidare föreslagit, att, därest pensionstagare framdeles skulle erhålla
anställning mot aflöning af statsmedel, uppgående till det för en hvar
beräknade årliga medelinkomstbelopp af respektive 1,200 kronor inom
gruppen förmän och yrkesarbetare och 900 kronor inom gruppen van¬
liga arbetare eller därutöfver, pensionen skulle, så länge anställningen
varade, upphöra att utgå, samt att, vid sådan aflönings uppbärande i
öfrigt, pensionen skulle minskas, så att densamma jämte aflöningen
icke uppginge till högre belopp än nämnda medelinkomst.
Denna Kungl. Maj:ts framställning blef af Riksdagen bifallen
(skrifvelse nr 10).
Uti statsverkspropositionen till 1909 års riksdag har Kungl. Maj:t
föreslagit Riksdagen medgifva, att två förmän och tre arbetare vid
statens järnvägsbyggnader finge från och med månaden näst efter den,
hvarunder de entledigades eller entledigats från anställning vid statens
järnvägar, under sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten
åtnjuta årlig pension till belopp af 300 kronor. Därjämte föreslogos
enahanda villkor för pensionernas åtnjutande, som godkänts vid 1907
års riksdag.
BankoutsJcotteis Utlåtande Nr 20.
141
Med anledning af berörda framställning yttrade Riksdagen (skrif¬
velse nr 10), att i afseende å de tre arbetarna den lämnade utredningen
icke gåfve vid handen annat än att de skulle fortfarande vara, åtmin¬
stone i förhållande till sin ålder, arbetsdugliga. Ehuru Riksdagen an-
såge, att deras lefnadsålder, som utgjorde respektive 62, 56 och 58 år,
icke borde i och för sig anses föranleda pensionering, ville Riksdagen
dock icke underlåta att bifalla förevarande framställning, då den i viss
mån hade stöd uti förut af Riksdagen fattade beslut i likartade fall.
Beträffande de bägge förmännen, som ådragit sig svår och på deras
arbetsförmåga menligt inverkande sjuklighet, hade Riksdagen intet att
erinra mot meddelande af de för dem föreslagna pensionerna. Riks¬
dagen uttalade därjämte det antagandet, att de af ifrågavarande förmän
och arbetare, som ännu voro arbetsföra, blefve bibehållna i statens
järnvägars tjänst.
Uti sin förberörda underdåniga skrifvelse den 1 mars 1910 har nu
järnvägsstyrelsen meddelat, att, i likhet med hvad förut ägt rum, till
styrelsen inkommit ansökningar om utverkande af statsunderstöd åt
åtskilliga förmän och arbetare, livilka samtliga under längre tid med
goda vitsord arbetat vid statens järnvägsbyggnadsföretag och af hvilka
flertalet enligt företedda intyg därjämte genom sjukdom eller kropps¬
skada fått sin arbetsförmåga i mer eller mindre hög grad minskad.
Beträffande nu ifrågavarande sökandes tjänstetid har järnvägs¬
styrelsen anmärkt, att fullständiga förteckningar å de vid järnvägs¬
byggnaderna under den gångna tiden anställda arbetare saknas, hvar¬
till kommer, att en stor del af arbetsbefälet antingen aflidit eller lämnat
tjänsten. Det bär för öfrigt befunnits omöjligt för befälet att lämna
detaljerade uppgifter rörande hvarje särskild, måhända för lång tid till¬
baka anställd arbetares tjänstetid. Tjänstetidens längd bär sålunda
icke kunnat genom officiella handlingar bestyrkas, utan har styrelsen
härvidlag, såsom vid afgifvande af enahanda framställning rörande de
förmän och arbetare, som år 1909 tilldelades understöd, ansett sig
kunna utgå från af sökandena själfva lämnade tjänsteförteckningar,
hvilka utförligt angifva tiden och platsen för anställningen, och detta
så mycket hellre, som berörda uppgifter, i den mån de kunnat kon¬
trolleras, visat sig vara riktiga. I afseende å vederbörandes lönevillkor
har styrelsen i detta sammanhang meddelat, att medelaflöningen för
ifrågavarande förmän och yrkesarbetare kan beräknas hafva uppgått till
1,200 kronor och för vanliga arbetare till 900 kronor för år.
Styrelsen har äfven utgått från det antagandet, att hufvudsakligen
Järnvägssty¬
relsens fram¬
ställning.
142
Bankoutslcottets Utlåtande Nr 20.
enahanda villkor med afseende å lefnads- och tjänstålder m. in., hvilka
under de senaste åren varit för Kung! Maj:t och Riksdagen bestäm¬
mande vid beviljande af pension, jämväl nu skulle komma till til¬
lämpning.
Emellertid har styrelsen funnit det vara med billigheten öfverens¬
stämmande, att, då särskilda omständigheter föreligga, afvikelser i någon
mån borde kunna äga rum från nyssnämnda grunder. Ett stöd för
donna sin uppfattning har styrelsen trott sig finna i det uttalande, som
gjordes af 1909 års riksdag vid tilldelande af pension åt förenämnda
två förmän. Afseende bör sålunda enligt styrelsens förmenande icke
uteslutande fästas vid de förut angifna allmänna betingelserna för er¬
hållande af pension, nämligen att vederbörande skulle innehafva minst
55 lefnads- och 24 tjänstår, då nämligen i speciella fall förhållandena
kunna vara sådana, att äfven andra synpunkter böra tillmätas afgörande
betydelse. Fyra af de nu ifrågavarande sökandena, förmannen Karl
Johan Andersson samt arbetarna Carl Johan Petersson, Johannes Gustaf
Andersson och Per Andersson, hvilka uppnått, Karl Johan Andersson
54 lefnads- och 33 tjänstår, Petersson 51 lefnads- och 28 tjänstår,
Johannes Gustaf Andersson 54 lefnads- och 35 tjänstår samt Per An¬
dersson 52 lefnads- och 25 tjänstår, skulle enligt förut angifna grunder
icke vara berättigade till erhållande af pension. Emellertid hafva, an¬
för styrelsen, omnämnda fyra sökande under årens lopp ådragit sig
svår och på deras arbetsförmåga menligt inverkande sjukdom, hvilken
antagligen till icke ringa del torde få tillskrifvas de på hälsan menligt
inverkande förhållanden, under hvilka järnvägsbyggnadsarbeten ofta nog
äga rum. Af vid deras ansökningar fogade läkarbetyg inhämtas näm¬
ligen, enligt hvad järnvägsstyrelsen meddelar, att Karl Johan Anders¬
son lider af kronisk muskel- och ledgångsreumatism samt till följd
däraf ej äger full arbetsduglighet; att Petersson lider af hjärtfel med
kalkbildning i kärlen och på grund däraf är till vidare arbete oför¬
mögen; att Johannes Gustaf Andersson lider af nervsjukdom (paralysis
agitans), hvilken är obotlig och gör honom för all framtid oförmögen
till arbete; samt att Per Andersson lider af magutvidgning med ofta
påkommande hufvudvärk och svindelaufall och på grund däraf är oför¬
mögen till arbete. Af de fyra nu nämnda sökande kan endast för¬
mannen Karl Johan Andersson fortfarande användas i arbete vid statens
järnvägsbyggnader, under det Petersson för närvarande åtnjuter veder¬
börlig sjukafiöning och de två öfriga redan entledigats. Vid nu an¬
gifna förhållanden och då, hvad Karl Johan Andersson och Johannes
Gustaf Andersson beträffar, deras lefnadsålder högst obetydligt under-
BanTcoutsTcottets Utlåtande Nr 20.
143
stiger den för erhållande af pension fastslagna, under det att de där¬
emot i afseende å antalet tjänstår icke blott fylla utan väsentligt öfver¬
skrida det mått, som. i sådant hänseende befunnits skäligt, har styrelsen
ansett dem förtjänta att komma i åtnjutande af pension. Detsamma
anser styrelsen äfven gälla beträffande Petersson och Per Andersson,
ehuru dessa visserligen ej uppnått så hög lefnadsålder, som ansetts er¬
forderlig, men deras tjänstår dock, om än obetydligt, öfverstiga förut
angifna såsom skäligt ansedda mått och dessutom båda ej längre äro
arbetsdugliga.
_ Med tillämpning af förberörda grunder med de af styrelsen ofvan
angifna modifikationer i vissa fall skulle pension komma att utgå till i
följande tabell upptagna förmän och arbetare. Uti tabellen har jämväl
för hvar och en angifvits det antal lefnads- och tjänstår, han uppnått,
äfvensom huruvida han fortfarande är i tjänst eller, i annat fall, tiden
för hans entledigande.
Namn och befattning.
|
Lefnads¬
år.
|
Tjänst-
år.
|
Anmärkningar.
|
Anders Teodor Andreasson Kärrman, stenarbetare...
|
59
|
28
|
entledigad under 1908.
|
Sven Andreasson Björkholm, timmerman...............
|
57
|
37
|
entledigad under 1909.
|
Henrik Andersson Lundblad, arbetare ......
|
56
|
36
|
entledigad under 1909.
|
Sven Persson, förman .......................................
|
58
|
26
|
fortfarande i tjänst.
|
Per August Bodin Frid, arbetare .........
|
55
|
37
|
d:o.
|
Anders Petter Johansson, arbetare....................
|
57
|
30
|
d:o.
|
Carl Johan Petersson, arbetare ......
|
51
|
28
|
(fortfarande i tjänst, åtnjuter
|f. n. sjukaflöning.
|
Nils Otto Johansson, förman ..............................
|
55
|
29
|
fortfarande i tjänst.
|
Adolf Ferdinand Andersson, arbetare ...
|
55
|
34
|
d:o.
|
Karl Johan Andersson, förman ...........................
|
54
|
33
|
d:o.
|
Andreas Svensson Mehn, förman .........
|
55
|
36
|
d:o.
|
August Andersson Ceder, arbetare.........
|
56
|
33
|
d:o.
|
Karl Johan Johansson, arbetare............
|
55
|
28
|
d:o.
|
Johannes Gustaf Andersson, stenarbetare...............
|
54
|
35
|
entledigad under 1908.
|
Karl August Andersson, arbetare ...........
|
55
|
29
|
fortfarande i tjänst.
|
Per Andersson, arbetare
|
52
|
25
|
entledigad under 1909.
|
Styrelsen har därjämte meddelat, att vederbörande arbetschefer
i de fall, då utlåtande från dem infordrats, tillstyrkt beviljande af pen¬
sion åt ifrågavarande förmän och arbetare.
144
Banlcoutsliottets Utlåtande Nr 20.
Departements¬
chefens
yttrande.
På grund af det anförda har styrelsen i underdånighet hemställt,
att Kungl. Magt måtte föreslå Riksdagen medgifva, att pension till
beloppt af 300 kronor måtte beviljas förenämnda förmän och arbetare.
Öfver järnvägsstyrelsens nu föreliggande framställning har stats¬
kontoret den 23 mars 1910 afgifvit infordradt underdånigt utlåtande
och däruti förklarat, att statskontoret, på grund af hvad järnvägssty¬
relsen i ärendet upplyst och anfört, icke har något att erinra mot af¬
låtande till Riksdagen af nådig proposition i öfverensstämmelse med
styrelsens förslag.
Riksdagen har, såsom jag redan antydt, vid upprepade tillfällen
beviljat understöd åt personer, hvilka under en längre följd af år varit
anställda vid statens järnvägsbyggnader. Såsom förutsättning för be¬
viljande af lifstidspension torde därvid i allmänhet hafva fordrats, att
vederbörande uppnått minst 55 års ålder och kunnat räkna minst 24
tjänstär. Emellertid hafva sådana pensioner på grund af särskilt
ömmande förhållanden medgifvits utan att vederbörande till fullo upp¬
nått nyssberörda lefnadsålder.
Do förmän och arbetare, som nu af järnvägsstyrelsen föreslagits
till erhållande af pension, hafva samtliga uppnått den tjänstålder och
flertalet äfven den lefnadsålder, som i allmänhet uppställts såsom villkor
för pensions erhållande. Endast förmannen Karl Johan Andersson samt
arbetarna Carl Johan Petersson, Johannes Gustaf Andersson och Per
Andersson uppfylla icke fordringarna i afseende å lefnadsålder, om ock
afvikelsen är endast obetydlig. Då emellertid dessa fyra personer under
sin tjänstetid ådragit sig så svåra sjukdomar, att de blifvit för fram¬
tiden oförmögna till arbete eller åtminstone mindre arbetsdugliga, synas
här föreligga sådana omständigheter, som redan vid föregående till¬
fällen ansetts böra föranleda till undantag från de i allmänhet tilläm¬
pade hufvudreglerna för beviljande af lifstidspension.
Flera af de utaf järnvägsstyrelsen nu till pensions erhållande före¬
slagna förmän och arbetare hafva förut enligt Riksdagens beslut till¬
delats gratifikationer. Detta var äfven förhållandet med vissa af de
personer, som vid 1909 års riksdag beviljades lifstidspensioner. Den
omständigheten att dessa förut erhållit understöd för en gång ansågs
emellertid då icke böra föranleda något afdrag å pensionerna, och icke
heller nu synes kunna ifrågasättas att af sådan anledning minska de
till endast 300 kronor föreslagna pensionerna.»
På grund af hvad sålunda blifvit anfördt får utskottet med tillstyr¬
kande af bifall till Kungl. Maj ds ifrågavarande proposition hemställa,
Bankoutskottets Utlåtande Nr 20.
145
att Riksdagen må medgifva, att en hvar af här¬
efter angifna förmän och arbetare, nämligen: sten-
arbetaren Anders Teodor Andreasson Kärrman, timmer¬
mannen Sven Andreasson Björkholm, arbetaren Henrik
Andersson Lundblad, förmannen Sven Persson, arbe¬
tarna Per August Bodin Frid, Anders Petter Johansson
och Carl Johan Petersson, förmannen Nils Otto Jo¬
hansson, arbetaren Adolf Ferdinand Andersson, för¬
männen Karl Johan Andersson och Andreas Svensson
Mehn, arbetarna August Andersson Ceder och Karl
Johan Johansson, stenarbetaren Johannes Gustaf An¬
dersson samt arbetarna Karl August Andersson och
Per Andersson må från och med månaden näst efter
den, hvarunder han entledigas eller entledigats från
anställning vid statens järnvägar, under sin återstå¬
ende lifstid å allmänna indragningsstaien åtnjuta årlig
pension till belopp af trehundra kronor, dock med vill¬
kor att, därest pensionstagare framdeles skulle erhålla
anställning mot aflöning af statsmedel, uppgående till
det för en hvar beräknade årliga medelinkomstbelopp
af respektive 1,200 kronor inom gruppen förmän och
yrkesarbetare och 900 kronor inom gruppen vanliga
arbetare eller därutöfver, pensionen skall, så länge
anställningen varar, upphöra att utgå, samt att, vid
sådan aflönings uppbärande i öfrigt, pensionen skall
minskas, så att densamma jämte aliöningen icke upp¬
går till högre belopp än nämnda medelinkomst.
54:o) Uti en inom Riksdagens Andra Kammare väckt motion (nr 171)
har herr A. Thylander föreslagit, att Riksdagen måtte besluta att tilldela
f. d. ordinarie arbetsförmannen vid statens järnvägar Assar Larssoti en
årlig pension af 450 kronor, räknadt från den 1 januari 1909.
Motionären har till stöd för denna framställning, under bifogande
af åtskilliga intyg rörande A. Larsson, anfört följande:
»I början af år 1908 blef f. d. ordinarie arbetsförmannen vid statens
järnvägar, Assar Larsson, sedan han under en längre följd af år tjänst¬
gjort såsom reparationsförman och spårväxelläggare, afskedad på grund
af sjuklighet, utan annat ålderdomsunderstöd än en gratifikation af 150
kronor.
Bill. till Riksd. Prof. 1910. 6 Sami. 1 Afd. 18 Haft.
Angående
pension åt
extra arbeta¬
ren vid statens
järnvägar
A. Larsson.
19
146
Banlcouiskottets Utlåtande Nr 20.
D4 detta obetydliga understöd icke gärna kan förslå till uppe¬
hället ens för ett år och då det förefaller bra hårdt, att en man, som
nedlagt sina bästa krafter i statens tjänst under 50 års tid, skall behöfva
ligga andra till last, synes det mig, som om rättvisa och billighet for¬
drade, att en anständig pension tilldelades honom att årligen utgå under
hans återstående lifstid.
Riksdagen har flerfaldiga gånger genom fattade beslut häfdat den
uppfattningen, att en statens arbetare, som en längre följd af år haft
oafbruten anställning, bör pensioneras på statens bekostnad. Arbetsför¬
männen vid statens järnvägsbyggnader ha som bekant erhållit 450
kronor i årlig pension. Assar Larsson har icke allenast i 50 års tid
varit i statens tjänst, han har därjämte innehaft underbefäl såsom arbets¬
förman nästan hela tiden och de vitsord, som lämnats honom af det
högre befälet, visa, att han alltid nitiskt och redligt fullgjort sina ålig¬
ganden.
Härtill kommer emellertid en viktig omständighet vid bestämman¬
det af frågan, nämligen den att Larsson under åren 1864—1868 var
anställd på ordinarie stat, hvilket tydligt framgår bland annat af aflö-
ningslistorna från den tiden, hvilka upptaga dels månadslön, dels in¬
kvartering för honom liksom för andra ordinarie. Att han afgick från
ordinarie stat och sedermera blef upptagen på extra stat berodde icke
på honom själf utan på år 1868 företagen omorganisation af banafdel-
ningen. För Larsson spelade det på den tiden ingen roll huruvida han
var ordinarie eller extra. Någon pensionsinrättning existerade icke och
han ansåg hufvudsaken vara, att lian fick samma lön och hade samma
arbete.
Enligt vanlig uppfattning skulle Larsson emellertid haft rätt att
komma på indragningsstat, då hans befattning indrogs. Ingen framhöll
dock detta för honom och i den kraftiga ålder, som han då befann sig,
ägnade han ingen tanke på framtiden.
Tydligt är emellertid, att järn vägsbefälet borde haft skyldighet att
på något sätt hålla honom skadeslös, men så har icke skett. När pen-
sionsionrättningen år 1872 inrättades, erhöll han icke inträde, då hans
ordinarie anställning upphört.
När Larsson afskedades, föreslog distriktsförvaltningen, att järnvägs¬
styrelsen skulle ingå till Kungl. Maj:t med begäran om en årlig grati¬
fikation på 250 kronor, men järnvägsstyrelsen föreslog blott 150 kronor
och detta belopp har en gång till honom utbetalts.»
Med anledning af förevarande motion har utskottet ansett sig böra
inhämta upplysningar från kungl. järnvägsstyrelsen hvilken i skrifvelse
Banlcoutslcottets Utlåtande Nr 20.
147
den 8 innevarande april, under åberopande af innehållet i styrelsens här
nedan återgifna underdåniga framställning af den 21 januari 1908 om
gratifikation åt A. Larsson, vidare anfört följande.
»I fråga om såväl formen för det i berörda framställning föreslagna
understödet som detsammas belopp öfverensstämmer styrelsens förslag i
ärendet med rådande praxis vid beredande af understöd åt förut i extra
tjänst vid statens trafikerade järnvägar anställde arbetare m. fl., som
efter en längre tids anställning (minimitid 20 år) på grund af sjukdom
eller ålderdom afgått ur tjänsten. Den person, som en gång erhållit
ett dylikt understöd, kommer enligt samma praxis därefter under viss
förutsättning årligen i åtnjutande af förnyadt understöd till samma be-
lapp. Förutsättningen härför är, att han hvarje år, under styrkande af
fortsatt behof af understöd, hos järnvägsförvaltningen gör ansökan om
förnyadt understöd. Beträffande Larsson har emellertid af okänd anled¬
ning dylik ansökan icke gjorts under år 1909.
För bedömande af hvilken betydelse ett eventuellt bifall till motio¬
nen skulle kunna erhålla såsom prejudikat för andra fall af enahanda
beskaffenhet får styrelsen meddela, att antalet understödstagare af ifrå¬
gavarande slag under hvart och ett af åren 1905—1909 uppgått till
resp. 40, 48, 39, 52 och 53. Det stora flertalet af dessa har utgjorts
af personer, som i likhet med Larsson varit anställda vid banafdel-
ningen.
Bland de till denna grupp hörande understödstagare hafva somliga
uteslutande arbetat vid statens järnvägar, under det att andra endast
vissa tider af året haft arbete därstädes. Larsson är enligt inhämtade
upplysningar att hänföra till de förra. Uppgift å dessas antal kan emel¬
lertid icke lämnas utan föranstaltande af särskild utredning därom, hvilket
tiden icke medgifvit. Beträffande tjänstetidens längd torde ingen af
ifrågavarande understödstagare hafva att uppvisa en så lång tjänstetid
som Larsson. Fn tjänstetid af 30 år och därutöfver förekommer dock i
ett flertal fall beträffande dessa. Larssons långa tjänstetid synes emellertid,
då den i viss mån har sin grund däri, att Larsson fått kvarstå i tjänst
ända till dess han fyllt 76 år, under det andra entledigats vid långt
tidigare ålder, icke böra i förevarande afseende tillmätas någon afgö¬
rande betydelse. Larssons bibehållande i tjänst till så hög ålder, hvari¬
genom hans tjänstetid skenbart förlängts, har varit ett sätt att på hans
ålderdom bättre sörja för honom i ekonomiskt afseende än genom ut¬
verkande åt honom af en gratifikation till sedvanligt belopp. Att denna
förmån beredts honom framför andra torde få anses bero på de särskild t
goda vitsord han städse erhållit beträffande sin tjänstgöring.
148
Bankoutshottets Utlåtande Nr 20.
Utskottets
yttrande.
Den betydelse, som motionären synes vilja tillmäta det förhållande,
att Larsson under åren 1864—1868 varit anställd »på ordinarie stat)?,
föranleder styrelsen framhålla, att ordinarie anställning på denna tid, då
det icke fanns något af riksdagen godkändt aflöningsreglemente, och
ej heller någon rätt för befattningshafvarna att erhålla pension samt
dessa, som anställdes utan erhållande af konstitutorial, när som helst
kunde skiljas från sina befattningar, ingalunda kan jämföras, än mindre
likställas med hvad som nu förstås med ordinarie anställning.))
Järnvägsstyrelsens ofvan omförmälda framställning hos Kungl. Maj :t
rörande gratifikation åt A. Larsson hade följande lydelse:
»Hos järnvägsstyrelsen har vederbörande distrikts förvaltning med
förmälan, att extra arbetaren vid statens järnvägar Assar Larsson,
hvilken allt från april månad 1858 varit anställd i statens järnvägars
tjänst, vore sedan den 13 sistlidne maj på grund af ålderdom och sjuk¬
lighet oförmögen till tjänstgöring och på grund häraf komme att ur
statens järnvägars tjänst entledigas med utgången af år 1907 — gjort
framställning om utverkande af gratifikation åt Larsson vid hans av¬
skedande.
I ärendet hafva företetts och åberopats här bilagda präst- och läkar-
betyg samt intyg om medellöshet, hvilka utvisa, att Larsson är född den
9 juni 1831, att han sedan länge lidit af ålderdomskrämpor, såsom mat-
tighet, svindel, synnerligen nedsatt hörselförmåga, biåskatarr m. in.,
samt att han i följd häraf icke vidare kan sköta sin tjänstgöring samt
är oduglig till nästan hvarje annat arbete.
Med hänsyn till Larssons långvariga anställning vid statens järn¬
vägar, därunder han, enligt hvad distriktsförvaltningen vitsordat, städse
uppfört sig väl, och då Larsson i följd af ålder och sjukdom icke längre
kan själf försörja sig, anser styrelsen det vara med billighet öfverens¬
stämmande, att något understöd beredes honom vid hans entledigande
ur statens järnvägars tjänst.
Styrelsen hemställer fördenskull i underdånighet om nådigt bemyn¬
digande att till Larsson, hvilken såsom icke anställd i ordinarie tjänst,
icke kunnat vinna inträde i statens järnvägstrafiks pensionsinrättning,
få af trafikmedel utbetala en gratifikation af etthundrafemtio kronor.»
Af hvad i detta ärende anförts har utskottet inhämtat, bland annat,
att Assar Larsson varit anställd i statens järnvägars tjänst allt ifrån
april månad 1858 till utgången af år 1907 eller nära 50 år; att han
under denna långa tjänstetid städse uppfört sig väl; samt att han nu
vid 79 års ålder är medellös och oförmögen att själf försörja sig. I be-
Bankoutskottets Utlåtande Nr 20. 149
traktande af dessa omständigheter anser utskottet, att Larsson ej bör
vara hänvisad till att efter särskild ansökan för hvarje år kunna erhålla
en gratifikation af 150 kronor, utan att i stället en pension bör honom
beviljas. Hvad beloppet af denna beträffar, håller utskottet före, att
detta bör lämpligen begränsas till 300 kronor, eller enahanda belopp,
som i anledning af Kungl. Maj:ts framställningar i vissa fall medgifvits
för afskedade järn vägsbyggnadsarbetare; och synes pensionen, vid det
förhållande att Larsson under år 1909 icke undfått någon gratifikation,
böra utgå från början af sistnämnda år.
Med åberopande af hvad sålunda anförts, hemställer utskottet,
att Riksdagen må, i anledning af herr Thylanders
förevarande motion, å allmänna indragningsstaten be¬
vilja extra arbetaren vid statens järnvägar Assar Lars¬
son en årlig pension af tre hundra kronor, att utgå
från och med den 1 januari 1909.
55:o) Kungl. Maj:t har uti eu den 8 april innevarande år till Riks¬
dagen afbiten proposition (nr 160) föreslagit Riksdagen medgifva, att
trädgårdsdirektören vid statens järnvägar Carl Agathon Leonard Sun-
dius’ änka Johanna Amalia Sundius, född Rydstrand, och makarnas son
Harald Herman Mathias må från allmänna indragningsstaten från och
med den 1 april 1910 åtnjuta årliga understöd, den förra, så länge hon
förblifver i sitt nuvarande änkestånd, till belopp af 300 kronor och
sonen, intill dess han uppnår 18 års ålder, till belopp af 100 kronor.
Till det i ärendet åberopade statsrådsprotokollet öfver civilärenden,
har departementschefen yttrat följande:
»Uti en till Kungl. Maj:t ställd, af järnvägsstyrelsen med underdånig
skrifvelse den 2 april 1910 öfverlämnad skrift har aflidne trädgårds¬
direktören vid statens järnvägar Carl Agathon Leonard Sundius’ änka
Johanna Amalia Sundius, född Rydstrand, gjort framställning om årligt
understöd.
Af handlingarna i ärendet inhämtas följande.
Sundius, hvilken var född den 3 november 1852, anställdes i statens
järnvägars tjänst den 1 januari 1888 och tjänstgjorde därstädes såsom
trädgårdsdirektör intill sin död den 14 mars 1910.
Hans aflöning från statens järnvägar under denna tid har utgjorts
af, förutom ersättning för i nämnda egenskap företagna resor, ett årligt
arfvode, som under de tre första åren utgått med 1,000 kronor, under
åren 1891—1893 med 1,200 kronor, under åren 1894—-1898 med 1,500
Angående
pension åt
trädgårds¬
direktören
C. A. L.
Sundius enk a
150
Banlcoutslcottets Utlåtande Nr 20.
kronor, under åren 1899—1903 med 1,800 kronor, under åren 1904—
1906 med 2,000 kronor, under åren 1907—1909 med 2,500 kronor samt
från ingången af år 1910 efter 3,000 kronor för år.
Som ifrågavarande befattning vid statens järnvägar icke är uppförd
å ordinarie stat, bar Sundius saknat möjlighet att vinna delaktighet i
statens järnvägstrafiks änke- och pupillkassa.
Emellertid har Sundius, hvilken innehaft befattning vid Linköpings
folkskoleseminarium såsom lärare i trädgårdsskötsel, i denna egenskap
varit delägare i lärarnas vid elementarläroverken änke- och pupillkassa.
Vid sin död efterlämnade Sundius såsom stärbhusdelägare — för¬
utom änkan, född den 17 augusti 1855, samt tre till myndig ålder
komna barn — sonen Karl Gustaf Adolf, född den 21 april 1890, och
sonen Harald Herman Mathias, född den 25 juli 1899. Behållningen i
boet uppgick till omkring 4,500 kronor, hvaraf 2,600 kronor torde
kunna beräknas utgöra afkastningsbara tillgångar.
Enligt ingifvet intyg kan icke något af de myndiga barnen bidraga
till moderns underhåll.
Den änkan Sundius och de två yngsta barnen från elementarlärarnas
änke- och pupillkassa tillkommande pension kommer, under förutsätt¬
ning att barnen lefva, att utgöra för tiden 1 april 1910—30 juni 1911
300 kronor, för tiden 1 juli 1911—31 december 1920 260 kronor samt
därefter under änkans återstående lifstid 200 kronor.
Af ett ingifvet läkarintyg framgår, att änkan Sundius lider af all¬
män klenhet samt nafvelbråck samt att hon till följd däraf är oförmögen
att med eget arbete försörja sig och sina yngsta barn.
Under framhållande att änkan Sundius saknar medel, utöfver de
förut nämnda, till sitt eget och sitt minderåriga barns nödtorftiga uppe¬
hälle, har järnvägsstyrelsen med hänsyn till Sundius’ mer än tjugutvååriga
väl vitsordade tjänstgöring vid statens järnvägar uti sin ifrågavarande
underdåniga skrifvelse förklarat sig finna det vara med billighet öfverens¬
stämmande, att, utöfver den änkan Sundius från elementarlärarnas änke-
och pupillkassa tillkommande pension, något understöd af allmänna
medel beredes henne; och har styrelsen hemställt, att Kungl. Maj:t
måtte föreslå Riksdagen att å allmänna indragningsstaten uppföra en
årlig pension åt änkan Sundius till belopp, som synts styrelsen skäligen
böra bestämmas till 400 kronor, att från och med den 1 april 1910 ut¬
gå, så länge hon lefver ogift.
Sedermera har änkan Sundius uti en till Kungl. Maj:t ingifven
skrift — till förtydligande af ansökningen — hemställt, att det sökta
understödet måtte tilldelas henne och hennes minderåriga son Harald
Herman Mathias.
Bankoutslcottets Utlåtande Nr SO.
151
Statskontoret kar i underdånigt utlåtande den 7 april 1910 för¬
klarat sig icke kafva annat att erinra mot kvad järnvägsstyrelsen kem-
ställt än att det föreslagna pensionsbeloppet 400 kronor synts lämp¬
ligen böra fördelas med 300 kronor åt änkan ock 100 kronor åt kennes
minderåriga son Harald Herman Matkias, att utgå från ock med april
månad 1910 till änkan, så länge kon i sitt nuvarande änkestånd för-
blifver, samt till sonen, intilldess kan uppnår 18 års ålder.
På grund af kvad sålunda i ärendet blifvit upplyst anser jag, i
likket med järnvägsstyrelsen ock statskontoret, framställning böra göras
kos Riksdagen om något understöd till förmån för änkan Sundius jämte
kennes minderåriga son Harald Herman Matkias. Den omständigheten,
att änkan Sundius från lärarnas vid elementarläroverken änke- ock
pupillkassa kommer i åtnjutande af en pension till ringa belopp, har
jag icke funnit böra utgöra kinder för det nu ifrågasatta understödet,
särskildt som nyssberörda pension i ock för sig icke torde vara till¬
räcklig att befria henne ock hennes minderåriga barn från nöd.
Vidkommande det ifrågasatta understödets storlek finner jag det¬
samma icke kunna sättas lägre än det af järnvägsstyrelsen föreslagna be¬
loppet 400 kronor, men anser jag, i likhet med statskontoret, nämnda
belopp böra fördelas mellan änkan ock den minderåriga sonen Harald
Herman Matkias.»
I detta sammanhang har utskottet till behandling förekaft en af
herr O. Hellström inom Andra kammaren väckt motion (nr 303), däruti
föreslagits, att Riksdagen i anledning af Kungl. Maj:ts förevarande pro¬
position måtte besluta, att änkan Sundius och kennes son Herman Harald
Matkias må från allmänna indragningsstaten från ock med den 1 april
1910 åtnjuta årliga understöd, den förra, så länge kon förblifver i sitt
nuvarande enkestånd, till bolopp af 400 kronor ock sonen, intill dess kan
uppnår 18 år, till belopp af 100 kronor.
Beträffande de till stöd för detta förslag anförda skäl får utskottet
hänvisa till sjkifva motionen.
Utskottet, som icke funnit skäl tillstyrka högre pensionsbelopp än
hvad af Kungl. Maj:t föreslagits, får med hänsyn till kvad i ärendet
blifvit anfördt, hemställa,
att Riksdagen, med afslag å herr Hellströms ofvan
omförmälda motion, men med bifall till Kungl. Maj:ts
i ämnet gjorda framställning, må medgifva, att träd-
gårdsdirektören vid statens järnvägar C. A. L. Sun-
Angående
en inom
Andra
Kammaren
väckt motion.
Utskottets
yttrande.
152
Bankoutslcottets Utlåtande Nr 20.
Angående
en inom
Andra
Kammaren
väckt motion.
Utskottets
yttrande.
dius’ änka Johanna Amalia Sundms, född Rydstrand,
och makarnas son Harald Herman Mathias må från
allmänna indragningsstaten från och med den 1 april
1910 åtnjuta årliga understöd, den förra, så länge hon
förblifver i sitt nuvarande änkestånd, till belopp af
trehundra kronor och sonen, intill dess han uppnått
18 års ålder, till belopp af etthundra kronor.
56:o) Uti en inom Riksdagens Andra kammare väckt motion (nr
118) har herr V. Rydén föreslagit, att Riksdagen måtte besluta, att aflidne
kontrollören vid Arlöfs sockerfabrik Olof Bruhns änka Matilda Kristina
Bruhn, född Johnsson, må berättigas att från och med den 1 januari 1910
under sin återstående lifstid, så länge hon i sitt nuvarande änkestånd
förblifver, å allmänna indragningsstaten åtnjuta en årlig pension af 300
kronor.
Utskottet får beträffande de skäl, hvilka anförts till stöd för denna
framställning, hänvisa till motionen och därvid fogade intyg.
Af handlingarna i ärendet framgår hufvudsakligen, att, sedan kon¬
trollören Bruhn den 9 november 1907 blifvit å Arlöfs järnvägsstation
öfverkörd af ett växeltåg samt till följd af därvid erhållna skador kort
därefter aflidit, så hade några rättsliga anspråk mot kungl. järnvägs¬
styrelsen ej ansetts kunna med utsikt till framgång göras gällande,
hvadan motionären nu velat, under framhållande, att de mindre tillfreds¬
ställande trafikanordningarna vid Arlöfs bangård utgjorde skulden till
Bruhns olycka, draga frågan om understöd åt den efterlefvande änkan
under Riksdagens pröfning.
Utskottet har emellertid för sin del ej kunnat undgå att finna den
förolyckades egen oförsiktighet utgöra den hufvudsakliga anledningen
till den inträffade olyckshändelsen, då nämligen Bruhn i det vid tillfället
rådande mörkret otvifvelaktigt hade bort draga i betänkande att begifva
sig öfver den mångfald af järnvägsspår, som förefinnas å ifrågavarande
bangård och som göra densamma farlig att passera äfven vid fullt
dagsljus.
Vid sådant förhållande och då Bruhn, efter hvad i motionen anföres,
ej heller haft någon rättighet att beträda det ifrågavarande området af
bangården, finner sig utskottet förhindradt att tillstyrka bifall till det
föreliggande förslaget och hemställer alltså,
att herr Rydéns ifrågavarande motion icke må af
Riksdagen bifallas.
Bankoutslcottets Utlåtande Nr SO. 153
57:o) Uti en den 18 mars innevarande år till Riksdagen aflåten
proposition (nr 106) tiar Kung].. Maj:t föreslagit Riksdagen medgifva,
att tillförordnade notarien hos riksförsäkringsanstalten Carl Backman
må från och med månaden näst efter den, hvarunder han entledigas från
sin befattning vid anstalten, under sin återstående lifstid å allmänna in-
dragningsstaten åtnjuta en årlig pension af 1,575 kronor.
Statsrådsprotokollet öfver civilärenden ofvannämnda 18 mars inne¬
håller i detta ärende följande anförande af departementschefen:
»Riksförsäkringsanstalten har uti underdånig skrifvelse den 18 febru¬
ari 1910 gjort framställning om beredande af pension åt tillförordnade
notarien hos anstalten Carl Backman.
I ärendet hafva underdåniga utlåtanden sedermera afgifvits af medici¬
nalstyrelsen den 23 februari och af statskontoret den 7 mars 1910.
Af handlingarna inhämtas, att Backman, som är född den 23 april
1867, efter aflagd examen till rättegångsverken antagits till extra ordi¬
narie notarie vid Göta hofrätt den 10 juni 1892, hvarefter han från
februari 1893 till december 1896 tjänstgjort i Vartofta och Frökinds
härads domsaga, där han hållit 8 lagtima ting med tillhopa 21 ordina¬
rie rättegångsdagar samt under 2 månader 5 dagar förvaltat härads-
höfdingämbetet. Backman tjänstgjorde, vidare såsom amanuens under
tiden från september 1897 till slutet af år 1898 i justitierevisionen samt
i civildepartementet från den 19 mars 1898 till den 28 november 1902,
då han af riksförsäkringsanstalten förordnades att från och med den 1
januari 1903 tills vidare vara notarie hos anstalten. Under tjänstgöringen
i civildepartementet har Backman bestridt kanslisekreterarbefattning
under 3 månader 4 dagar. Inom riksförsäkringsanstalten har han före¬
stått sekreterare’änsten sammanlagdt omkring sex månader. Slutligen
torde hora anmärkas, att Backman den 17 mars 1899 antogs till extra
ordinarie tjänsteman i telegrafstyrelsen, där han biträdt med sekreterar-
och ombudsmannagöromål samt under tillhopa 5 månader 7 dagar be¬
stridt amanuensbefattning.
Uti förenämnda skrifvelse har riksförsäkringsanstalten anmält, att
Backman, sedan han förordnades till notarie vid anstalten, intill den 18
februari 1910 åtnjutit tjänstledighet för sjukdom eller för hälsans vår¬
dande under sammanlagdt 3 år 4 månader 25 dagar.
Efter verkställd undersökning af Backmans hälsotillstånd har öfver-
läkaren vid hängbro sinnessjukhus, docenten i psykiatri och rättspsykia¬
tri vid karolinska medikokirurgiska institutet, medicine doktorn Olof
Kinberg uti ett den 12 februari 1910 afgifvet utlåtande intygat, att Back¬
man lider af kronisk sinnessjukdom (paranoia), samt att han på grund
Bih. till Biksd. Prut. 1910. 6 Sami. 1 Äfd. 18 Haft. 20
Angående
pension åt
t. f. notarien
hos riksför-
säkringsan-
stalten
C. Backman.
154
Bankoutslcottets Utlåtande Nr 20.
häraf för all framtid kommer att vara oförmögen att fullgöra sina
åligganden hos riksförsäkringsanstalten.
Beträffande Backmans ekonomiska ställning framgår af handlingarna,
att han för år 1908 varit på grund af afgifven deklarationsuppgift be-
villningstaxerad för en inkomst af 2,200 kronor samt inkomstskatte-
taxerad för 1,000 kronor.
Han har sålunda icke haft annan inkomst än af sin tjänst hos
riksförsäkringsanstalten och synes därjämte hafva utgifter för skuldränta.
Då Backman är för all framtid oförmögen att fullgöra sina tjänst¬
åligganden och med hänsyn till hans sjukdom det icke är antagligt,
att han skulle, därest han utan vidare entledigades från notarietjänsten,
kunna med eget arbete förvärfva medel till sitt uppehälle, har riksför¬
säkringsanstalten hemställt, att Kungl. Maj:t måtte taga under öfver¬
vägande frågan om beredande af pension för Backman.
Beträffande storleken af den pension, som skulle ifrågakomma, anser
riksförsäkringsanstalten denna böra bestämmas i enlighet med stadgan¬
de^ i 7 § af lagen angående civila tjänstinnehafvares rätt till pension
den 11 oktober 1907. Härvid torde emellertid enligt anstaltens mening
hänsyn höra tagas därtill att Backman på grund af sin sjukdom icke
kunnat, såsom öfriga tjänstemän i riksförsäkringsanstalten, komma i
åtnjutande af ålderstillägg äfvensom därtill att lönen för första gradens
tjänst i riksförsäkringsanstalten är 100 kronor mindre än motsvarande
lön i andra nyreglerade centrala ämbetsverk.
I sitt underdåniga utlåtande har medicinalstyrelsen förklarat, att
Backman lider af sinnessjukdom af sådan art, att ingen förhoppning
finnes, att han skall kunna till hälsan återställas.
Statskontoret har för sin del erinrat, att Backman med afseende å
beskaffenheten af hans innehafvande befattning hos riksförsäkringsan¬
stalten icke äger någon som helst rätt att för framtiden få kvarstå vid
det honom meddelade förordnandet att tillsvidare vara notarie hos riks¬
försäkringsanstalten eller att, i händelse af afgång för otjänstbarhet,
därvid komma i åtnjutande af pension.
Med hänsyn därtill att Backman i mer än 17 år varit anställd i
statens tjänst och synes sakna egna medel för sin bärgning, anser
statskontoret likväl billigheten fordra, att vid entledigandet från förord¬
nandet hos riksförsäkringsanstalten något understöd af allmänna medel
tillägges honom för återstående lefnadsdagar, och hemställer därför, att
åtgärd vidtages för att åt Backman bereda sådant understöd till skäligt
belopp. I detta afseende har statskontoret erinrat om bestämmelserna i
6 § c och 7 § andra stycket af pensionslagen den 11 oktober 1907,
enligt hvilka lagrum tjänstinnehafvare, som under fem på hvarandra
Bankoutskottets Utlåtande Nr 20.
155
följande år i följd af sjukdom varit urståndsatt att tjänstgöra och finnes
vara för framtiden till tjänstgöring oförmögen, är skyldig att afgå från
sin tjänst mot pension, som, om det för hel pension stadgade antalet
tjänstår uppnåtts, utgår hel men i annat fall med 75 procent af hel
pension. Om dessa bestämmelser här varit tillämpliga, skulle pensionen
för Backman utgått med 75 procent af hans innehafvande lön eller, då
lönen utgör 2,100 kronor, alltså 1,575 kronor för år. Enär sistnämnda
belopp torde vara erforderligt för att åt Backman bereda det uppehälle
och den vård, hvaraf han är i behof, har statskontoret hemställt, att åt
Backman måtte utverkas ett årligt understöd af 1,575 kronor, som, då
hela riksförsäkringsanstalten uppehälles af anslag från arbetar försäkrings¬
fondens intressemedel, syntes följdriktigt böra anvisas till utgående från
samma medel.
På grund af hvad som blifvit upplyst angående beskaffenheten
af Backmans sjukdom synes mig tydligt, att han icke bör bibehållas vid
sitt förordnande såsom notarie hos riksförsäkringsanstalten. Vid sådant
förhållande finner jag å andra sidan billigheten fordra, att Backman, som
under 17 år varit i statens tjänst och saknar egna medel till sitt uppe¬
hälle samt torde vara urståndsatt att med arbete försörja sig, beredes
pension af statsmedel. Backman uppbär för närvarande en aflöning af
3,900 kronor, däraf 2,100 kronor lön, 1,500 kronor tjänstgöringspen-
ningar och 300 kronor ortstillägg, Mot det af statskontoret ifrågasatta
pensionsbeloppet, 1,575 kronor, utgörande 75 procent af lönen, har jag
icke ansett mig böra framställa någon anmörkning. Däremot anser jag
icke lämpligt, att, såsom statskontoret föreslagit, pensionen utgår från
arbetarförsäkringsfondens intressemedel, utan torde densamma i vanlig
ordning böra anvisas å allmänna indragningsstaten.))
Med tillstyrkande af bifall till Kungl. Maj:ts ifrågavarande propo¬
sition, hemställer utskottet,
att Riksdagen må medgifva, att tillförordnade
notarien hos riksförsäkringsanstalten Carl Backman må
från och med månaden näst efter den, hvarunder han
entledigas från sin befattning vid anstalten, under sin
återstående lifstid å allmänna indragningsstaten åt¬
njuta en årlig pension af ettusenfemhundrasjuttiofem
kronor.
Bankoutskottets Utlåtande Nr 20.
157
E. Ang. ecklesiastikdepartementet.
08:0) Uti punkt 18 under tionde hufvudtiteln har Kungl. Maj:t före¬
slagit Riksdagen medgifva, att vaktmästaren vid universitetsbiblioteket
i Lund Carl Fredrik Lundbergs änka Ingrid Lundberg, född Christians-
son, må under sin återstående lifstid, så länge hon förblifver i sitt nu¬
varande änkestånd, å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pen¬
sion å 200 kronor, att utgå från och med ingången af februari 1909.
Till statsrådsprotokollet öfver ecklesiastikärenden den 10 december
1909 har departementschefen i ärendet anfört följande:
»Med underdånig skrifvelse den 11 oktober 1909 angående riks-
dagspetita till 1910 års Riksdag för universitetet i Lund har kanslern
för rikets universitet till Eders Kungl. Maj:ts nådiga pröfning öfver-
lämnat, bland annat, en af det större akademiska konsistoriet i Lund
hos kanslern gjord framställning om beredande af en årlig pension till
belopp af 200 kronor åt vaktmästaren vid universitetsbiblioteket i Lund
Carl Fredrik Lundbergs änka Ingrid Lundberg, född Christiansson.
Uti detta ärende har förekommit hufvudsakligen följande.
Hos konsistoriet anhöll änkan Lundberg, att konsistoriet ville göra
underdånig framställning om beredande åt henne af någon pension,
hvaraf hon vore i stort behof. Af ansökningen bifogadt prästbetyg
inhämtas, att änkan Lundberg är född den 28 mars 1843 och änka
sedan den 26 januari 1909 samt medellös.
öfver änkan Lundbergs ansökning har universitetsbibliotekarien
Carl af Petersens på anmodan af konsistoriet afgifvit yttrande, hvar¬
uti anföres i hufvudsak följande. Ankan Lundbergs man Carl Fredrik
Lundberg hade den 31 januari 1855 blifvit tillförordnad samt den 16
februari 1856 ordinarie vaktmästare vid universitetsbiblioteket i Lund,
vid hvilken befattning han kvarstått till utgången af år 1900, då han
vid uppnådda 72 års ålder erhållit afsked med pension. Därefter hade
han ända till några veckor före sin i januari år 1909 inträffade död
mot ett på enskild väg åstadkommet mindre arfvode och således utan
kostnad för statsverket fortfarande dagligen biträdt vid biblioteket me¬
delst posthämtning, uträttande af ärenden och dylikt. Af Petersens
ansåge sig med den kännedom, han såsom själf sedan år 1874 anställd
vid biblioteket härom kunde äga, kunna vitsorda, att Lundberg med
duglighet och stor plikttrohet fullgjort sina tjänsteåligganden, hvarför
Bill. till Riksd. Prat. 1910. 6 Sami. 1 Afd. 18 Höft. 21
Ang.
pension åt
vaktmästaren
C. F. Lund¬
bergs änka.
[18.]
158
Bankoutskottets Utlåtande Nr 20.
lian också år 1888 erhållit silfvermedalj »för nit och redlighet i rikets
tjänst». Ånkan Lundberg hade från och med år 1892 till bibliotekets
flyttning år 1907 tjänstgjort som städerska vid detsamma, hvilket upp¬
drag hon med mycken ordning och plikttrohet fullgjort. Vaktmästaren
Lundberg, som i två giften haft tillsammans nio barn att uppfostra,
hade icke varit i stånd att göra några besparingar, hvarföre behållningen
i boet efter honom enligt det för af Petersens företedda bouppteck-
ningsinstrumentet uppgått till endast 281 kronor 52 öre. Hans knappa
villkor hade icke medgifvit honom att genom inbetalningar till någon
änke- och pupillkassa sörja för sina efterlefvande, och den beställning
lian innehaft hade icke för honom medfört rätt till delaktighet i någon
dylik kassa. Ånkan Lundberg vore icke så arbetsför, att hon utan
understöd från annat håll på långt när kunde erhålla nödtorftigt uppe¬
hälle. Hennes barn — af livilka en son vore bosatt i Amerika, en
annan son vore vaktmästare, en tredje son typograf samt en dotter
sömmerska och en annan dotter konstväfverska — kunde icke anses
vara i stånd att bestrida eller i nämnvärd grad bidraga till moderns
underhåll. På grund af allt detta ansåge af Petersens sig böra lifligt
förorda, att konsistoriet måtte behjärta sökandens framställning. Hvad
anginge den eventuella pensionens storlek, hemställde af Petersens, med
hänsyn till hvad som i liknande fall af Kung!. Maj:t föreslagits och af
Riksdagen beviljats, att ett årligt belopp af 200 kronor begärdes.
Den utaf universitetsbibliotekarien berörda, vaktmästaren Lundberg
tilldelade pensionen beviljades af 1900 års Riksdag, som med anledning
af en utaf Kungl. Maj:t gjord framställning medgaf, att Lundberg Ange
från och med månaden näst efter den, hvarunder lian erhölle afsked från
sin befattning såsom vaktmästare vid universitetsbiblioteket i Lund, under
sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten uppbära årlig pen¬
sion till belopp af 500 kronor.
Kanslern har i sin omförmälda underdåniga skrifvelse förklarat
sig anse af Petersens hafva anfört goda skäl för beviljande af pension
å 200 kronor åt änkan Lundberg; och har kanslern förty tillstyrkt bifall
till konsistoriets framställning i ämnet.
Till följd af nådig remiss har statskontoret den 25 oktober 1909
afgifvit underdånigt utlåtande i ärendet och därvid, på grund af hvad
i ärendet blifvit upplyst och då statskontoret icke hade något att erinra
mot det föreslagna pensionsbeloppet, 200 kronor, som syntes böra anvisas
att utgå från och med månaden näst efter den, med hvilken den vakt¬
mästaren Lundberg beviljade pensionen upphörde, hemställt, det täcktes
Eders Kungl. Maj:t i nådig proposition föreslå Riksdagen att medgifva,
Bankoutskottets Utlåtande Nr 20-
159
att änkan Lundberg måtte under sin återstående lifstid, så länge hon
förblifver änka, å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension
å 200 kronor, att utgå från och med ingången af februari 1909.»
På grund af hvad i ärendet anförts har utskottet ansett sig böra
tillstyrka Kungl. Maj:ts förevarande framställning; och får utskottet
sålunda hemställa,
att Riksdagen må medgifva, att vaktmästaren
vid universitetsbiblioteket i Lund Carl Fredrik Lund¬
bergs änka Ingrid Lundberg, född Christiansson, må
under sin återstående lifstid, så länge hon förblifver i
sitt nuvarande änkestånd, å allmänna indragningsstaten
uppbära en" årlig pension å tvåhundra kronor, att utgå
från och med ingången af februari 1909.
9:o) Uti punkt 19 under tionde hufvudtiteln har Kungl. Maj:t A»g-
föreslagit Riksdagen
medgifva,
att vaktmästaren vid högre allmänna ZZlZJL
läroverket i Lund Nils Andersson må från och med månaden näst n. Andersson.
efter den, i hvilken han varder entledigad från sin vaktmästarsyssla, [19-]
under sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten uppbära
pension till belopp af 500 kronor årligen.
Det under föregående punkt åberopade statsrådsprotokollet inne¬
håller i denna fråga följande yttrande af departementschefen:
»I skrifvelse till öfver styr elsen för rikets allmänna läroverk har
rektorn vid högre allmänna läroverket i Lund hemställt, att öfverstyrel-
sen måtte vidtaga åtgärder för beredande af pension för vaktmästaren vid
läroverket Nils Andersson; och har rektorn därvid meddelat, att Anders¬
son i årlig aflöning åtnjutit 1,200 kronor jämte fri bostad, ved och lyse.
Vid rektorns skrifvelse voro fogade handlingar, af h vil ka inhämtas,
att Andersson är född den 18 april 1838 och alltså uppnått en ålder
af mer än 71 år; att han, som tillträdt sin nuvarande befattning höst¬
terminen 1895 efter att dessförinnan hafva tjänstgjort såsom biträdande
vaktmästare från år 1879, sålunda varit i läroverkets tjänst under vid
pass 31 år; samt att han enligt rektors intyg städse visat stort nit,
redbarhet och duglighet i fullgörandet af sina åligganden samt fört en
i allo hedrande vandel och sålunda blifvit läroverkets aktade och vär¬
derade trotjänare.
Med öfverlämnande af rektorns skrifvelse
handlingar har öfverstyrelse!!
uti eget
samt därvid fogade
underdånigt utlåtande den 27
160
Bankoutskottets Utlåtande Nr 20.
Utskottets
yttrande.
september 1909 under åberopande af nu omförmälda omständigheter
tillstyrkt rektorns framställning om beredande af pension åt Andersson.
I fråga om pensionsbeloppet har öfverstyrelsen erinrat därom, att
i samtliga de fall, då Riksdagen beviljat pension åt manlig vaktmästare
vid högre allmänt läroverk, pensionsbeloppet bestämts till 500 kronor,
och borde därför Anderssons pension sättas till samma belopp.
Sedan ärendet härefter remitterats till statskontoret har denna
myndighet från rektorn införskaffat uppgift rörande Anderssons tjänst¬
göring: under den tid från och med år 1879 till och med 1895 års vår-
termin, då han, som förut nämnts, varit anställd såsom biträdande
vaktmästare vid läroverket i Lund. Af denna uppgift inhämtas, att
Anderssons göromål under denna tid bestått i att, mot ersättning, be¬
strida renhållning af gårdsplan och gata äfvensom att under de månader
då eldning ägt rum under i medeltal 3 timmars dagligt arbete ombe¬
styra eldning; vidare hade lian emellanåt fått uträtta extra arbete samt
för öfrigt under ordinarie vaktmästarens sjukdom vid pass ett par måna¬
der ensam skött hans tjänst.
Med öfverlämnande af denna uppgift har statskontoret i under¬
dånigt utlåtande den 14 oktober 1909 hemställt, det täcktes Eders
Kungi. Maj:t i nådig proposition föreslå Riksdagen medgifva, att
Andersson må från och med månaden näst efter den, hvarunder han
afgår från tjänsten, under sin återstående lifstid å allmänna indrag-
ningsstaten åtnjuta eu årlig pension till belopp af 500 kronor.
I de fall, då förut under senare år pension å allmänna indrag-
ningsstaten beredts vaktmästare vid rikets allmänna läroverk, hafva
vederbörande varit i läroverkens tjänst under längre tid än vaktmästaren
Andersson. Då han dock med godt vitsord tjänstgjort omkring 31 år
och däraf vid pass halfva tiden innehaft ordinarie anställning, torde
man böra tillförsäkra honom pension till samma belopp som i före¬
gående liknande fall, eller 500 kronor.»
Utskottet anser visserligen, på grund af hvad i ärendet anförts,
att pension bör tillerkännas vaktmästaren Andersson; men med hänsyn
därtill, att han endast under jämförelsevis kort tid innehaft ordinarie
anställning, synes pensionsbeloppet böra sättas något lägre än det be¬
lopp, som plägat beviljas för en längre tjänstetid.
Utskottet hemställer fördenskull,
att Kungl. Maj:ts förevarande förslag må på det
sätt bifallas, att vaktmästaren vid högre allmänna
BanTcoutskottets Utlåtande Nr 20.
161
läroverket i Lund Nils Andersson må från och med
månaden näst efter den, i hvilken lian varder ent¬
ledigad från sin vaktmästarsyssla, under sin återstående
lifstid å allmänna indragningsstaten uppbära pension
till belopp af fyrahundra kronor årligen.
60:o) Uti punkten 20 under tionde hufvudtiteln har Kungl. Maj:t Ang.
föreslagit Riksdagen att dels medgifva, att för docenten Carl Johan Josef
Ernst Wiman må vid universitetet i Uppsala inrättas en personlig pro- docenten c. j.
fessur i paleontologi, med den undervisnings- och examinationsskyldighet, J-
som af Kungl. Magt bestämmes, samt med skyldighet för Wiman ej mindre L
att i tillämpliga delar vara underkastad de för universitetsprofessor i all¬
mänhet för åtnjutande af nu gällande aflöningsförmåner stadgade vill¬
kor och bestämmelser än äfven att vid den ålder, då annan universitets¬
professor är skyldig att afgå från tjänsten, med åtnjutande af pension,
beräknad efter samma grunder, som stadgats beträffande öfriga universi-
tetsprofessorer, jämväl frånträda sin professur, dels ock för berörda
ändamål på allmänna indragningsstaten till årlig aflöning åt Wiman
anvisa ett belopp af 7,200 kronor, däraf 4,700 kronor lön och 2,500
kronor tjänstgöringspenningar, jämte ett ålderstillägg å 600 kronor efter
5 års tjänstgöring.
Efter öfverenskommelse med statsutskottet har detta ärende hän-
skjutits till behandling af sammansatt stats- och bankoutskott; och
torde det sammansatta utskottet komma att framdeles under riksdagen
afgifva utlåtande i ämnet, hvilket utskottet skolat härigenom för
Riksdagen
anmäla.
61:o) Uti punkt 21 under tionde hufvudtiteln har Kungl. Maj:t Ån3;
vidare föreslagit Riksdagen att för år 1911 å allmänna indragningsstaten Uaidre\°ehöf-
anvisa ett anslag å 4,000 kronor, att enligt de närmare bestämmelser, vande foik-
Kungl. Maj:t kan finna godt meddela, användas till understöd af högst s7iA^
400 kronor åt sådana äldre behöfvande folkskollärare, hvilka oförvitligt
skött sin tjänst, men därifrån erhållit afsked före år 1867.
Statsrådsprotokollet öfver ecklesiastikärenden den 31 december
1909 innehåller härom följande anförande af departementschefen:
»För att bereda understöd åt äldre behöfvande folkskollärare, hvilka
icke kunna erhålla pension från folkskollärarnas pensionsinrättning, har för
hvart och ett af åren 1885—1904 å allmänna indragningsstaten anvisats
162
Bankoutskottets Utlåtande Nr 20.
Ang.
understöd åt
äldre behöf¬
vande små-
skollärare
m. fl.
[22.]
ett anslag å 10,000 kronor. För åren 1905 och 1906 bestämde Riks¬
dagen anslagets storlek till respektive 7,000 kronor och 6,650 kronor,
för åren 1907 och 1908 till 4,900 kronor, för år 1909 till 5,600 kronor
samt för år 1910 till 4,400 kronor. Maximibeloppet för hvarje under-
stödstagare, hvithet till år 1899 var 250 kronor, höjdes af 1898 års
Riksdag till 300 kronor och af 1900 års Riksdag till 350 kronor. På
grund af inom 1907 års Riksdag väckt motion höjdes maximibeloppet
till 400 kronor, hvilket belopp äfven blifvit bestämdt för åren 1909 och
1910. Med godkännande häraf täcktes Eders Kungl. Maj:t den 11 juni
1909 utfärda kungörelse i ämnet. Under år 1909 hafva 10 understöds-
tagare erhållit understöd till ett sammanlagdt belopp af 4,000 kronor.»
I anslutning till Kungl. Maj:ts förevarande framställning får ut¬
skottet. hemställa,
att Riksdagen må för år 1911 å allmänna in-
dragningsstaten anvisa ett anslag å fyratusen kronor,
att enligt de närmare bestämmelser, Kungl. Maj:t kan
finna godt meddela, användas till understöd af högst
fyrahundra kronor åt sådana äldre behöfvande folk¬
skollärare, hvilka oförvitligt skött sin tjänst, men
därifrån erhållit afsked före år 1867.
62:o) Uti punkt 22 under tionde liufvudtiteln har Kungl. Maj:t
föreslagit Riksdagen att för år 1911 å allmänna indragningsstaten
anvisa och till Kungl. Maj:ts disposition ställa ett anslag af 21,600
kronor för beredande af ålderdomsunderstöd åt sådana lärare och
lärarinnor vid småskola eller mindre folkskola samt biträdande och
extra ordinarie lärare och lärarinnor vid folkskola, hvilka, efter att
hafva i minst femton års tid oförvitligen tjänstgjort, afgått från tjänsten
utan att erhålla understöd enligt nådiga reglementet den 22 juni 1892,
samt under enahanda villkor och bestämmelser i öfrig!, som beträffande
det för år 1910 uti förevarande afseende beviljade anslag blifvit af
Riksdagen stadgade, nämligen
att lärares eller lärarinnas tjänstgöring afslutats så tidigt, att
ålderdomsunderstöd enligt nyssnämnda nådiga reglemente icke kunnat
honom eller henne beviljas, eller före utgången af år 1891;
att sådan från tjänsten afgången lärare eller lärarinna uppnått eu
lefnadsålder af minst femtiofem år;
att han eller hon styrkes befinna sig i behöfvande omständigheter;
163
Bankoutskottets Utlåtande Nr 20.
att det belopp, hvartill understöd högst må meddelas, bestämmes
till 150 kronor årligen; samt
att Kungl. Maj:t må äga att meddela de närmare föreskrifter i
ämnet, hvilka befinnas erforderliga.
Det under föregående punkt åberopade statsrådsprotokollet inne¬
haller härom följande yttrande af departementschefen:
»För att bereda ålderdomsunderstöd åt sådana lärare och lärarinnor
vid småskola eller mindre folkskola samt biträdande och extra ordinarie
lärare och lärarinnor vid folkskola, hvilka, efter att hafva i minst fem¬
ton års tid oförvitligen tjänstgjort, afgått från tjänsten utan att erhålla
understöd enligt nådiga reglementet den 22 juni 1892, samt under vissa
angifna villkor och bestämmelser i öfrigt, har för åren 1902—1905 å
allmänna indragningsstaten anvisats ett anslag å 19,400 kronor årligen.
För hvardera af åren 1906, 1907 och 1908 anvisade Riksdagen för
samma ändamål 18,000 kronor. För samma ändamål beviljade Riks¬
dagen för hvardera af åren 1909 och 1910 24,000 kronor, hvarvid
understödens maximibelopp höjdes från 100 kronor till 150 kronor.
Med godkännande häraf täcktes Eders Kungl. Maj:t den 11 juni 1909
utfärda kungörelse i ämnet.
Under år 1909 har häraf tilldelats åt 144 understödstagare, hvaraf
2 för året nytillkomna, ett sammanlagdt belopp af 21,600 kronor.»
Med tillstyrkande af bifall till förevarande framställning får ut¬
skottet hemställa,
att Riksdagen må för år 1911 å allmänna indrag¬
ningsstaten anvisa och till Kungl. Maj:ts disposition
ställa ett anslag af tjuguettusensexhundra kronor för¬
beredande af ålderdomsunderstöd åt sådana lärare och
lärarinnor vid småskola eller mindre folkskola samt
biträdande och extra ordinarie lärare och lärarinnor
vid folkskola, hvilka, efter att hafva i minst femton
års tid oförvitligen tjänstgjort, afgått från tjänsten
utan att erhålla understöd enligt nådiga reglementet
den 22 juni 1892, samt under enahanda villkor och
bestämmelser i öfrigt, som beträffande det för år 1910
uti förevarande afseende beviljade anslag blifvit af Riks¬
dagen stadgade, nämligen
att lärares eller lärarinnas tjänstgöring afslutats
så tidigt, att ålderdomsunderstöd enligt nyssnämnda
164
Ang.
understöd åt
äldre behöf¬
vande, från
småskollä-
rares ålder-
domsunder-
stödsanstalt
understödda
småskollärare.
[23.]
Bankoutskottets Utlåtande Nr 20.
nådiga reglemente icke kunnat honom eller henne be¬
viljas, eller före utgången af år 1891;
att sådan från tjänsten afgången lärare eller
lärarinna uppnått en lefnadsålder af minst femtiofem år;
att han eller hon styrkes befinna sig i behöfvande
omständigheter;
att det belopp, hvartill understöd högst må med¬
delas, bestämmes till etthundrafemtio kronor årligen;
samt
att Kungl. Maj:t må äga att meddela de när¬
mare föreskrifter i ämnet, hvilka befinnas erforderliga.
63:o) Uti punkt 23 under tionde hufvudtiteln har Kungl. Maj:t
föreslagit Riksdagen att för år 1911 å allmänna indragningsstaten anvisa
ett anslag å 4,000 kronor att enligt de grunder, Kungl. Maj:t kan finna
lämpligt meddela, användas till understöd åt högst 50 kronor till sådan
äldre behöfvande lärare och lärarinna vid småskola eller mindre folkskola
samt biträdande och extra ordinarie lärare och lärarinna vid folkskola,
som, efter oförvitlig tjänstgöring, erhållit understöd från småskollärares
m. fl. ålderdomsunderstödsanstalt enligt nådiga reglementet den 22 juni
1892, men erhållit afsked före utgången af år 1900, dock att understödet
tillsammans med det från nämnda ålderdomsunderstödsanstalt utgående
må komma att utgöra högst 150 kronor.
Det under nästföregående punkter åberopade statsrådsprotokollet
innehåller rörande denna fråga följande yttrande af departementschefen:
»På grund af enskild motion beslöt 1908 års Riksdag att för år
1909 å allmänna indragningsstaten anvisa ett anslag å 8,000 kronor
att, enligt de grunder Kungl. Maj:t kunde finna lämpligt meddela, an¬
vändas till understöd af högst 50 kronor till sådan äldre behöfvande
lärare och lärarinna vid småskola eller mindre folkskola samt biträdande
och extra ordinarie lärare och lärarinna vid folkskola, som efter oför¬
vitlig tjänstgöring erhållit understöd från småskollärares m. fl. ålder¬
domsunderstödsanstalt enligt nådiga reglementet den 22 juni 1892, men
erhållit afsked före utgången af år 1900, dock att understödet tillsam¬
mans med det från nämnda ålderdomsunderstödsanstalt utgående finge
utgöra högst 150 kronor.
Med bifall till Eders Kungl. Maj:ts därom gjorda framställning
beviljade 1909 års Riksdag samma belopp, 8,000 kronor, för samma
ändamål under år 1910.
Bankoutskottets Utlåtande Nr 20.
165
Med godkännande häraf täcktes Eders Knngl. Maj:t den 11 juni
1909 utfärda kungörelse i ämnet, hvari förordnades,
att lärare vid småskola eller mindre folkskola samt biträdande
och extra ordinarie lärare vid folkskola, hvilken efter oförvitlig tjänst¬
göring fått afsked före utgången af år 1900 och sedermera erhållit
understöd från småskollärares m. fl. ålderdomsunderstödsanstalt, finge,
därest han önskade komma i åtnjutande af understöd från ifrågavarande
utaf Riksdagen anvisade anslag, till skolrådet i den församling, där han
senast varit anställd såsom lärare, före den 1 mars 1910 ingifva till
Kungl. Maj:t ställd underdånig ansökning om understöd af berörda an¬
slag, åtföljd af vederbörliga intyg rörande ålder, hemvist, frejd och
lefnadsvillkor samt innehållande uppgift om dagen för afskedstagande^
understödsbrefvets från förenämnda anstalt nummer och datum samt
beloppet af det understöd, som enligt nämnda bref blifvit sökanden
tillerkändt;
att skolrådet hade att senast den 15 april 1910 till vederbörande
domkapitel insända ansökningshandlingarna tillika med intyg, huruvida
sökanden oförvitligt skött sin tjänst under den tid, han inom försam¬
lingen tjänstgjort; samt
att de till domkapitlet i detta ämne inkomna handlingar skulle
jämte domkapitlets egna underdåniga utlåtande till Kungl. Maj:t insändas
före den 15 maj 1910;
och skulle hvad sålunda blifvit stadgadt angående lärare gälla
äfven beträffande lärarinnor.
Under år 1909 har häraf utdelats 50 kronor till 43, 40 kronor till
1 och 10 kronor till 15 understödstagare eller tillhopa 2,340 kronor.
Emedan en del nya ansökningar kunna vara att förvänta, torde
anslaget icke böra sättas under 4,000 kronor.»
Utskottet, som icke haft något att erinra mot Kungl. Maj:ts före¬
varande framställning, hemställer,
att Riksdagen må för år 1911 å allmänna in-
dragningsstaten anvisa ett anslag å fyratusen kronor
att enligt de grunder, Kungl. Maj:t kan finna lämpligt
meddela, användas till understöd af högst femtio kro¬
nor till sådan äldre behöfvande lärare och lärarinna vid
småskola eller mindre folkskola samt biträdande och
extra ordinarie lärare och lärarinna vid folkskola, som,
efter oförvitlig tjänstgöring, erhållit understöd från
Bill. till Biksd. Prof. 1910. 6 Sami. 1 Afd. 18 Iiäft. 22
166
Bankoutskottets Utlåtande Nr 20.
Angående pen¬
sion åt rektorn
vid tekniska
skolan i Stock¬
holm B. V.
Adlers änka.
småskollärares m. fl. ålderdomsunderstödsanstalt enligt
nådiga reglementet den 22 juni 1892 men erhållit af¬
sked före utgången af år 1900, dock att understödet
tillsammans med det från nämnda ålderdomsunder¬
stödsanstalt utgående må komma att utgöra högst
etthundrafemtio kronor.
64:o) Uti en den 8 april innevarande år till Riksdagen aflåten
proposition (nr 149) har Kungl. Maj:t under åberopande af ett propo¬
sitionen bilagdt utdrag af statsrådsprotokollet öfver ecklesiastikärenden
för samma dag föreslagit Riksdagen att för framlidne rektorn vid tek¬
niska skolan i Stockholm Bror Victor Adlers änka Ida Laurentia Aller,
född Koller, å allmänna indragningsstaten uppföra en årlig pension af
800 kronor att utgå från och med februari månad 1910 och så länge
hon förblifver i sitt nuvarande änkestånd.
Det i ärendet åberopade statsrådsprotokollet innehåller härom föl¬
jande anförande af departementschefen:
»Den 12 januari 1910 afied rektorn vid tekniska skolan i Stock¬
holm Bror Victor Adler. Han efterlämnade änka, Ida Laurentia Adler,
född Holter, samt fem myndiga barn. Tillgångarna i boet uppgingo
till 40,438 kronor och skulderna till 20,909 kronor 83 öre, hvadan boets
behållning utgjorde 19,528 kronor 17 öre.
Uti en till styrelsen för tekniska skolan ingifven, till Kungl. Maj:t
ställd skrift, anhöll änkan Adler i underdånighet, att Kungl. Maj:t täcktes
hos Riksdagen utverka pension åt henne under hennes återstående lifs¬
tid till belopp af 800 kronor årligen. Iion grundade denna framställning
därpå, att hennes aflidne make under omkring 25 år ägnat staten sina
odelade krafter och sitt varmaste intresse, att han härunder med brin¬
nande nit och aldrig sviktande pliktkänsla förvaltat det honom lämnade
förtroendeuppdraget, att han detta oaktadt ej beredts tillfälle att själ!
kunna efterlämna ett för hans änka erforderligt kapital, att änkan Adler
själf saknade förmögenhet, samt att hon, som var född år 1858, an-
såge sig ur stånd att genom eget arbete skaffa sig erforderliga
existensmedel.
Med underdånig skrifvelse den 14 mars 1910 öfverlämnade be-
mälda styrelse denna framställning till Kungl. Maj:t och anförde därvid
hufvudsakligen följande.
Rektor Adler hade alltsedan den 12 juli 1886 till sin död, alltså
i 24 år, varit tekniska skolans föreståndare. Dessförinnan hade han
sedan 1876, alltså i tio års tid, tjänstgjort såsom lärare vid Chalmers
Bankoutskottets Utlåtande Nr 20.
167
tekniska läroanstalt i Göteborg. Under sin rektorstid vid tekniska skolan
hade Adler år 1890 förordnats till afdelningsföreståndare för byggnads-
yrkesskolan, hvilken befattning han innehaft till och med år 1894, då han
öfvertagit afdelningsföreståndarskapet för högre konstindustriella skolan,
som han bibehållit till sin död. Såsom lärare hade han verkat: uti
tekniska afton- och söndagsskolan i perspektivlära 1886—87; uti högre
konstindustriella skolan i mönsterritning med tillämpningar från år 1886;
uti bj^ggnadsyrkesskolan i byggnadskonst 1887—1894 samt i trä¬
byggnaders konstruktion 1888—1894.
Under dessa 24 år hade Adler sålunda i olika riktningar, med
aldrig svikande plikttrohet oafbrutet och energiskt verkat för tekniska
skolans bästa. Också hade läroverket under hans ledning utvecklat sig
på ett särdeles erkänn an svär dt sätt. Det ökade elevantalet, det hvarje
år företedda solida skolarbetet, de många inhemska och internationella
utställningar, i hvilka skolan på ett lysande sätt gjort sig gällande till
vårt lands heder, lämnade härpå talande bevis.
Som ytterligare exempel på Adlers framgångsrika verksamhet inom
skolan ville styrelsen därjämte erinra om, att skolans nyaste afdelning,
maskinyrkesskolan, hvilken genom den stora årliga elevtillströmningen
visat sig på ett ändamålsenligt sätt fylla ett verkligt behof, till väsentlig
del tillkommit på hans initiativ år 1890.
Jämte detta oförtrutna arbete såsom tekniska skolans rektor hade
Adler i tal och skrift, genom föredrag och afhandlingar på mångfaldigt
sätt verkat inom landet i den tekniska undervisningens tjänst. Sedan
år 1892 hade han varit af Kungl. Maj:t förordnad såsom inspektör för
rikets teckningsundervisning.
Det borde måhända också erinras såsom ett bevis på Adlers vaken¬
het och lefvande intresse för svensk konstindustri, att han varit eu
bland de personer, som först upptagit tanken på att få till stånd en
utställning för svensk konstslöjd och konstindustri, liksom ock att Adler
sedermera med oförtröttadt intresse oaflåtligt verkat för utställningens
planerande och genomförande under år 1909.
Med hänsyn till hvad ofvan anförts och i betraktande af de ringa
tillgångar, som enligt änkan Adlers upplysning stode henne till för¬
fogande, måste styrelsen, som ansåge det vara med billighet och rättvisa
öfverensstämmande, att änkan efter en man, som med framgång verkat
så mycket till det allmännas nytta, icke saknade det understöd, som
kräfdes för att utan alltför stora bekymmer på anspråkslöst sätt fram¬
lefva sin återstående lifstid, på det varmaste förorda den gjorda fram¬
ställningen.
168
Bankoutslcottets Utlåtande Nr 20.
Visserligen syntes det kunna erinras, att det under år 1908 stått
Adler öppet att, genom anmälan att lagen den 11 oktober 1907 angå¬
ende civila tjänstinnehafvares rätt till pension måtte å honom vinna
tillämpning och därmed följande skyldighet att tillhöra civilstatens änke-
och pupillkassa, bereda sin efterlefvande änka rätt till pension. Styrelsen
tilläte sig dock i underdånighet framhålla, att Adler, äfven förutsatt att
hans hälsotillstånd, på sätt i § 5 af nådiga reglementet för civilstatens
änke- och pupillkassa den 21 december 1907 vore stadgadt, icke utgjort
hinder för hans inträde i nämnda kassa, måst erlägga ej endast års-
och befordringsafgifter utan äfven tilläggsafgift enligt berörda regle¬
mentes § 16, hvilka afgifter vid hans ålder skulle uppgått till sådant
belopp, att det för Adler med de oreglerade löneförmåner, som af
honom åtnjötes, torde hafva varit en ekonomisk omöjlighet att begagna
sig af den utväg till pensionsrätt, som på denna väg stått honom till
buds.
Beträffande den ifrågasatta pensionens belopp syntes, då af Adlers
löneförmåner såsom rektor 4,000 kronor utgjorde lön och 2,000 kronor
tjänstgöringspenningar, mot det ansökta beloppet 800 kronor årligen
icke vara något att erinra.
Styrelsen hemställde därför i underdånighet det täcktes Kungl.
Magt åt änkan Adler utverka pension till belopp af 800 kronor årligen,
att utgå från och med månaden näst efter den, under hvilken rektor
Adler aflidit, alltså från och med februari månad 1910.
På grund af nådig remiss afgaf statskontoret den 26 mars 1910
underdånigt utlåtande i ärendet, hvarvid statskontoret med afseende å
hvad styrelsen för tekniska skolan i Stockholm anfört rörande Adlers
förtjänstfulla och gagnande verksamhet i statens tjänst samt då hvad
hans änka bekomme såsom andel i hans efterlämnade bo icke kunde
anses tillräckligt att betrygga hennes försörjning på ålderdomen, ansåg
sig böra hemställa, det täcktes Kungl. Maj:t i nådig proposition föreslå
Riksdagen, att en årlig pension till belopp af 800 kronor, motsvarande
hvad som skulle hafva tillkommit henne i pension från civilstatens änke-
och pupillkassa, därest rektor Adler varit delägare i kassan, måtte å all¬
männa indragningsstaten uppföras för änkan Adler att utgå från och
med februari månad 1910, så länge hon förblefve i sitt nuvarande
änkestånd.»
På grund af hvad sålunda förekommit och med hänsyn särskildt
till Adlers synnerligen förtjänstfulla verksamhet i det allmännas tjänst
hemställde föredraganden, att Kungl. Maj:t täcktes till Riksdagen aflåta
proposition i ärendet.
Bankoutskottets Utlåtande Nr 20.
169
Utskottet har icke haft något att erinra mot Kung;!. Maj:ts före¬
varande framställning och hemställer sålunda,
att Riksdagen må för framlidne rektorn vid tek¬
niska skolan i Stockholm Bror Victor Adlers änka Ida
Laurentia Ådler, född Holter, å allmänna indragnings-
staten uppföra eu årlig pension af åttahundra kronor
att utgå från och med februari månad 1910 och så
länge hon förblifver i sitt nuvarande änkestånd.
65:o) Uti en inon Andra kammaren väckt motion (nr 85) har
herr K. Starhäck föreslagit, att Riksdagen måtte besluta, att förra före¬
ståndarinnorna vid Arboga elementarskola för flickor Carolina Jakobina
Falk, vid Åmåls elementarskola för flickor Louise Sophie Heurlin, vid
Trelleborgs elemementarskola för flickor Charlotta Dorotea Jönsson samt
vid Skellefteå elementarskola för flickor Ida Matilda Schugge under för¬
utsättning, att de i föreskrifven ordning hos Kungl. Magt söka under¬
stöd af det af Riksdagen å allmänna indragningsstaten uppförda för¬
slagsanslaget till understöd åt lärarinnor vid vissa indragna flickskolor
och därvid styrka sig fortfarande vara i behof af dylikt understöd, skola
utan hänsynstagande till att de tillika åtnjuta pension från pensions-
anstalt eller från kommunen tilldelas understöd till högre belopp än det
af Riksdagen såsom villkor för erhållande af högsta statsunderstöds-
beloppet fastställda, från och med innevarande år erhålla statsunderstöd
till det högsta af Riksdagen medgifna belopp 400 kronor eller, om un¬
derstödet från vederbörande kommun icke uppgår till detta belopp, till
däremot svarande.
Beträffande de till stöd för framställningen anförda skäl får utskot¬
tet hänvisa till själfva motionen.
På framställning af Kungl. Maj:t har 1907 års Riksdag å allmänna
indragningsstaten uppfört ett förslagsanslag å 4,000 kronor, för att vissa
lärarinnor vid flickskolor, som i följd af 1904 års riksdagsbeslut om
inrättande af statssamskolor i åtskilliga städer indragits eller komme
att indragas, måtte från den tid, deras anställning vid skolorna af nyss
nämnda anledning upphört, kunna komma i åtnjutande af statsunderstöd
hvardera till belopp af högst 400 kronor för år räknadt att utgå under
förutsättning, att vederbörande kommun i hvarje fall lämnade understöd
till minst lika stort belopp samt under de villkor i öfrigt, Kungl. Magt
kunde finna för godt föreskrifva.
Ang. en inom
Andra kam¬
maren väckt
motion.
Utskottets
yttrande.
170
Bankoutskottets Utlåtande Nr 20.
Enligt livad som inhämtas af det vid Kungl. Maj:ts ofvannämnda
framställning fogade utdrag af statsrådsprotokollet öfver ecklesiastik¬
ärenden för den 21 december 1906, hade centralstyrelsen för föreningen
af lärarinnor och lärare vid Sveriges högre flickskolor och samskolor i
skrifvelse den 27 november 1905 hos Kungl. Maj:t hemställt om aflåtande
af proposition till Riksdagen angående beredande af ålderdomsunderstöd
åt vissa af de vid ifrågavarande flickskolor förut anställda lärarinnor
och därvid bland annat uttalat den åsikt, att ett pensionsbelopp, ägnadt
att nödtorftigt betrygga dessa lärarinnors ålderdom, ej kunde beräknas
lägre än till 800 kronor. Centralstyrelsen beräknade äfven statsbidraget
förslagsvis till 400 kronor under förutsättning af ett sammanlagdt
pensionsbelopp af 800 kronor.
Statskontoret, som efter nådig remiss afgaf yttrande i ärendet
den 11 oktober 1906, framhöll därvid bland annat, att, då det här
gällde, icke pension åt statstjänare såsom ersättning för långvarig an¬
ställning i det allmännas tjänst, utan hvad som billigtvis borde från
statens sida åtgöras, för att ifrågavarande, i enskild tjänst anställda
lärarinnor icke måtte lida nöd till följd däraf, att de genom den be¬
slutade omorganisationen af allmänna läroverken miste sina befattningar,
särskild t afseende borde i förevarande fall fästas vid behof af understöd,
så att endast i det fall, att sådant verkligen förelåge, statsbidrag ifråga-
komme. Vidare uttalade statskontoret att, om man — såsom stats¬
kontoret funne skäligt — utginge från, att behofvet blefve tillgodosedt
genom beredande åt vederbörande af inkomster till belopp af 800 kronor
årligen, statsbidraget borde inskränkas till att fylla hvad som bruste i
nämnda belopp, därvid dock statens bidrag icke finge utgå med högre
belopp än kommunens.
Föredragande departementschefen anslöt sig till statskontorets
mening och uttalade, att statens bistånd i förevarande fall borde få
karaktären af ett understöd, som utginge endast under förutsättning att
verkligt behof förelåge.
Den uppfattning rörande beskaffenheten af här ifrågavarande stats¬
understöd, hvilken sålunda uttryckligen legat till grund för Kung!. Maj:ts
framställning till Riksdagen, framkallade vid ärendets behandling inom
denna icke någon gensaga. Utskottet anser vid sådant förhållande
uppenbart, att 1907 års Riksdag fattat sitt beslut under den förutsätt¬
ningen att vederbörande med inberäknande af statsbidraget skulle er¬
hålla en årsinkomst af 800 kronor, äfven om denna förutsättning icke
intogs i Riksdagens i enlighet med Kungl. Maj:ts förslag affattade beslut
i ämnet.
Bankoutskottets Utlåtande Nr 20.
171
Motionärens förevarande förslag afser nu att bereda de ofvan
nämnda fyra lärarinnorna tillfälle att genom statsbidragets böjande er¬
hålla en årlig inkomst, som skulle öfverskjuta det nyssnämnda beloppet
af 800 kronor med kronor 400: — för fröken Falk, kronor 212: 9 0 för
fröken Heurlin, kronor 350:— för fröken Jönsson och kronor 35:6 8
för fröken Schugge. Då emellertid detta skulle stå i strid med den
förutsättning, hvarunder de ifrågavarande statsbidragen af Riksdagen
så sent som år 1907 beviljats, och några omständigheter, som kunde
föranleda till ändring däri, icke synas hafva sedermera tillkommit, anser
utskottet sig förhindradt att biträda motionärens förslag.
Utskottet hemställer följaktligen,
att herr Starbäcks ifrågavarande motion icke må
till någon Riksdagens åtgärd föranleda.
F. Ång. jordbruksdepartementet.
6G:o) I eu den 8 april 1910 till Riksdagen afbiten proposition
(nr 156) har Kungl. Maj:t föreslagit Riksdagen medgifva, att änkan
Ännu Katarina Matilcla Zetterstén, född Löth, må från och med månaden
näst efter den, då hennes anställning såsom skrifbiträde hos domän¬
styrelsen kan komma att upphöra, under sin återstående lifstid å allmänna
indragningsstaten uppbära en årlig pension till belopp af 1,000 kronor.
Statsrådsprotokollet öfver jordbruksärenden för nämnda dag inne¬
håller härom följande yttrande af departementschefen:
»I en till Kungl. Maj:t ställd, till domänstyrelsen ingifven skrift
har det hos styrelsen anställda skrifbiträdet änkan Anna Katarina
Matilda Zetterstén, född Löth, under förmälan att hon i några och trettio
år varit anställd såsom skrifbiträde vid statens ämbetsverk, först i Svea
hofrätt, därefter från år 1880 hos kammarkollegium och sedermera från
och med år 1883 hos domänstyrelsen, i underdånighet anhållit att vid
nu fyllda 69 år, och då hon vore i saknad af andra medel till uppe¬
hälle, blifva ihågkommen med pension, om möjligt till lika belopp som
enligt lönereglering under dylika förhållanden komme att tillfalla skrif-
biträden i statens tjänst.
Vid sin skrift har sökanden bifogat dels behörigt frejdbetyg, ut¬
visande att hon är född den 27 augusti 1840, dels ett af f. d. general¬
direktören O. Evers meddeladt intyg af innehåll, att hon, under den tid
.Ang.
pension åt
skrifbiträdet
hos do män sty¬
relsen K. M.
Zetterstén, född
Löth.
172
Bankoutskottets Utlåtande Nr 20.
Evers varit i utöfning af chefsbefattningen för domänstyrelsen eller från
början af år 1883 intill den 22 april 1898, städse med synnerligt nit
och sällspord ordentlighet fullgjort sina åligganden, samt dels ett af upp-
bördskommissarien A. Gilljam den 15 september 1909 afgifvet intyg, att
sökanden, förutom en ringa pension å 100 kronor från borgerskapets be¬
medlingskommission, saknade annan inkomst, än den hon förvärfvade
genom sin anställning hos domänstyrelsen, samt att hon således, då hon
på grund af ålder och nedsatt arbetsförmåga nödgades lämna denna sin
anställning, skulle komma att stå i det allra närmaste titan alla medel
för sin existens.
Med underdånigt utlåtande den 24 i sistnämnda månad har domän¬
styrelsen öfverlämnat ifrågavarande ansökning till Kungl. Maj:ts pröfning
och därvid anfört följande. Sökanden hade, innan domänstyrelsen med
år 1883 trädde i verksamhet, hos kammarkollegii dåvarande domän-
afdelning tjänstgjort såsom skrifbiträde, enligt uppgift alltsedan år 1880.
Därefter, från och med år 1883, hade hon oafbrutet varit sysselsatt med
renskrifningsarbete hos domänstyrelsen. Hon hade därför åtnjutit ersätt¬
ning med 50 öre per arbetstimme åren 1883 till och med 1903, därefter
till och med år 1908 med 80 kronor för månad och 5 timmars daglig
arbetstid samt från och med år 1909 med 120 kronor för månad och 6
timmars daglig arbetstid. Skrifarbete i hemmet hade dessutom ersatts
med 48 öre arket under åren 1883 till och med 1903, därefter med 50
öre till och med år 1908 och för närvarande med 60 öre. Därjämte
hade hon såsom flitpenningar fått uppbära 100 å 150 kronor årligen
under åren 1883 till och med 1903 och därefter högst 50 kronor om
året. Med tillägg af den ersättning, som uppburits för den af henne
utom tjänsterummet verkställda renskrifning, hade, enligt styrelsens räken¬
skaper, sökandens inkomst hos styrelsen år 1908 uppgått till 1,054
kronor 49 öre.
Sökanden hade under sin långa tjänstetid hos domänstyrelsen städse
ådagalagt stort ordningssinne, samvetsgrannhet och synnerlig skicklighet
äfvensom på ett plikttroget sätt och till styrelsens synnerliga belåtenhet
fullgjort henne lämnade uppdrag.
Vid den höga ålder, sökanden nu uppnått, ansåge domänstyrelsen
det ej kunna förväntas, att hon allt fortfarande skulle förmå med samma
kraft som hittills uppfylla sina åligganden, hvarför det snart nog kunde
blifva önskvärdt, att hon såsom skrifbiträde ersattes af en yngre kraft.
Domänstyrelsen ansåge ock, att sökanden, då hon nu vid en ålder
öfverstigande den, då statstjänare i allmänhet icke plägade förvägras
pension, börjat känna behof af hvila, borde hafva befogade anspråk på
Banlcoutskottets Utlåtande Nr 20.
173
att staten, som under en lång följd af år tagit hennes arbetskraft i
anspråk, beredde henne möjlighet för lifsuppehälle under återstående
lefnadsdagar. Enligt det åberopade intyget af uppbördskommissarie!!
Gilljam vore sökanden ock efter sitt entledigande för sin nödtorftiga
utkomst beroende på att pension blefve henne beviljad.
Beträffande understödets storlek erinrade domänstyrelsen, att styrel¬
sen den 12 oktober 1906 i underdånigt utlåtande angående Riks¬
dagens skrifvelse i fråga om fast anställning hos statens ämbetsverk
och myndigheter för bland annat kvinnliga skrifbiträden föreslagit, att
sådana biträden måtte efter vissa lefnads- och tjänstår anses berätti¬
gade till årlig pension af 700 kronor. Emellertid syntes styrelsen billig¬
heten fordra, att, därest vid sagda frågas afgörande pensionsbeloppet
skulle sättas högre, sökanden, ehuru hon icke numera torde kunna vinna
sådan fast anställning, som i Riksdagens skrifvelse afsåges, måtte komma
i åtnjutande af en pension ej understigande det belopp, som kunde varda
bestämdt för fast anställda skrifbiträden.
På grund af hvad styrelsen sålunda anfört, har domänstyrelsen
hemställt, att Kungl. Maj: t måtte föreslå Riksdagen medgifva, att änkan
Zetterstén måtte från och med månaden näst efter den, då hennes
anställning såsom skrifbiträde hos styrelsen kunde komma att upphöra,
under sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten uppbära pen¬
sion till det belopp, som i allmänhet kunde varda bestämdt för hos
statens ämbetsverk fast anställda kvinnliga biträden, dock icke under
700 kronor för år.
Uti underdånigt utlåtande den 9 oktober 1909 har statskontoret
på grund af hvad domänstyrelsen sålunda upplyst och anfört samt
under åberopande af statskontorets utlåtande den 9 december 1908
angående beredande af pension för skrifbiträdet hos kammarkollegium
änkan Fredrique Schenholm, född Swartling, hemställt, det täcktes Kungl.
Maj:t i nådig proposition föreslå Riksdagen medgifva, att änkan Zetter¬
stén måtte från och med månaden näst efter den, hvarunder hon
från sin syssla entledigades, under sin återstående lifstid å allmänna
indragningsstaten uppbära en årlig pension af 700 kronor, i det när¬
maste motsvarande a/3 af sökandens aflöningsförmåner hos domänstyrelsen
under år 1908.
Beträffande änkan Schenholm, åt hvilken Kungl. Maj:t den 14
sistlidna januari på föredragning af statsrådet och chefen för finans¬
departementet föreslagit Riksdagen att bevilja pension till belopp af
1,000 kronor, tillåter jag mig erinra, att statskontoret i dess nu åbe-
Bih. till Biksd. Brok 1910. 6 Samt. 1 Åfd. 18 Raft. 23
174
Bankoutskottets Utlåtande Nr 20.
Utskottets
yttrande.
ropade utlåtande föreslagit pension å sistnämnda belopp, motsvarande
2/s af hennes till omkring 1,500 kronor beräknade aflöningsförmåner.
Statskontoret erinrade därvid tillika, att nämnda proportion mellan aflö¬
ning och pension blifvit i pensionslagen fastställd att gälla för tjänst,
hvars aflöning icke fördelats i lön och tjänstgöringspenningar.
Med anledning af hvad statskontoret anfört i fråga om pension
åt änkan Zetterstén har denna uti en till Kungl. Maj:t ställd, af
domänstyrelsen med underdånig skrifvelse den 22 december 1909 öfver-
lämnad skrift anhållit, att, då hon i likhet med änkan Schenholm vunnit
anställning hos kammarkollegium år 1880 och äfven dessförinnan till-
handagått tjänstemän i nämnda ämbetsverk med renskrifningsarbete samt
då hennes inkomster hos domänstyrelsen under år 1909 komme att
uppgå till något öfver 1,500 kronor, den pension, som kunde blifva
henne beviljad, måtte bestämmas till lika belopp, som det af statskontoret
åt änkan Schenholm föreslagna eller 1,000 kronor.
Domänstyrelsen har för egen del uti sin sist omförmälda skrifvelse
anfört, att styrelsen, sedan numera till dess kännedom kommit, att stats¬
kontoret under liknande förhållande som det föreliggande föreslagit pen¬
sion å 1,000 kronor åt skrifbiträdet Schenholm, ville varmt förorda, att
änkan Zetterstén ej måtte tilldelas lägre pension än den, som kunde
blifva tilldelad änkan Schenholm.
Enligt ett vid domänstyrelsens skrifvelse fogadt intyg af styrelsens
revisor och kassör komme änkan Zettersténs inkomster hos styrelsen
för år 1909 att uppgå till minst 1,558 kronor 40 öre.»
På grund af hvad sålunda förekommit och under åberopande af
de skäl, som af statsrådet och chefen för finansdepartementet anförts till
stöd för den af Kungl. Maj:t i samband med förslaget till reglering
af utgifterna under riksstatens tionde hufvudtitel gjorda framställning
om pension å 1,000 kronor till förbemälda skri!biträde, änkan Schen¬
holm, hvilka skäl syntes honom vara äfven i fråga om änkan Zetter¬
stén fullt tillämpliga, hemställde föredraganden, att Kungl. Maj:t måtte
i nådig proposition till Piksdagen göra framställning i ärendet.
Under meddelande att Kungl. Maj:ts af departementschefen åbe¬
ropade framställning angående pension åt skrifbiträdet hos kammar¬
kollegium, änkan F. Schenholm utgör föremål för utskottets omnämnande
i punkt 73:o) här nedan, får utskottet, med tillstyrkande af bifall till
Kungl. Maj:ts förevarande proposition, hemställa,
Bankoutslcottets Utlåtande Nr 20.
175
att Riksdagen må medgifva,
att änkan Anna Katarina Matilda Zetterstén, född
Löth, må från och med månaden näst efter den, då
hennes anställning såsom skrifbiträde hos domänstyrel¬
sen kan komma att upphöra, under sin återstående lifstid
å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension
till belopp af ett tusen kronor.
67:o) Uti punkt 24 under tionde hufvudtiteln har Kungl. Maj:t
föreslagit Riksdagen medgifva, att läraren vid Gottlands läns folkhög¬
skola och landtmannaskola vid Iiemse, extra jägmästaren Carl Alfred
Eugéne Schoug må från och med månaden näst efter den, hvarunder han
frånträder lärarbefattningen i skogshushållning vid nämnda skolor,
under sin återstående lifstid åtnjuta från allmänna indragningsstaten
en årlig pension af 1,000 kronor.
Till statsrådsprotokollet öfver jordbruksärenden den 17 december
1909 har departementschefen rörande detta ämne anfört följande:
»Uti en till Eders Kungl. Maj:t ställd, af Eders Kungl. Maj:ts be¬
fallningshafvande i Gottlands län med underdånigt utlåtande den 10
februari 1909 öfverlämnad och till nådigt bifall förordad ansökning har
läraren vid länets folkhögskola och landtmannaskola vid Hemse, extra
jägmästaren Carl Alfred Eugöne Schoug i underdånighet anhållit, det
Eders Kungl. Maj:t täcktes bereda honom en årlig pension från all¬
männa indragningsstaten af 1,000 kronor, motsvarande den lön, han
för närvarande såsom lärare i skogshushållning vid nämnda skolor upp-
bure, att utgå från och med månaden näst efter den, hvarunder han
erhölle afsked från sin nämnda lärarbefattning.
1 ärendet hafva, på grund af särskilda nådiga remisser, underdåniga
utlåtanden afgifvits den 10 mars 1909 af landtbruksstyrelsen, som där¬
vid öfverlämnat infordradt yttrande af styrelsen för folkhögskolan och
landtmannaskolan vid Hemse, den 24 mars 1909 af statskontoret, den
4 augusti 1909 af domänstyrelsen, som därvid bifogat yttrande af ve¬
derbörande öfverjägmästare, samt den 22 september 1909 ånyo af stats¬
kontoret.
Af handlingarna i ärendet inhämtas hufvudsakligen följande:
Enligt ingifvet frejdebetyg är Schoug född den 10 november 1842.
A detta betyg har dock af pastorsämbetet anteckning gjorts, att Schoug
uppgåfve sig vara född den 11 oktober 1842. Af Eders Kungl. Maj:ts
befallningshafvande i Östergötlands län antogs Schoug den 28 novem¬
ber 1860 till e. o. landskontorist. Den 8 juni 1874 förordnades han
Ang.
pension åt
läraren vid
Gottlands läns
folkhögskola
och landt-
mannaskola
G. A. E.
Schoug.
[24.]
176
Bankoutskottets Utlåtande Nr 20.
af dåvarande skogsstyrelsen att. såsom repetitör biträda vid ledningen
af skogselevernas praktiska öfningar i södra och mellersta Sverige.
Sedan han den 7 augusti samma år erhållit afgångsbetyg från skogs¬
institutet såsom utexaminerad skogselev, förordnades han den 10 i samma
månad till extra jägmästare i Kinda och Ydre revir. Den 30 septem¬
ber 1875 blef han af Gottlands läns hushållningssällskap förordnad att
från den 1 januari 1876 i enlighet med Kungl. Maj:ts nådiga skrifvelse
den 18 december 1874 bestrida undervisningen i skogsskötsel vid lä¬
nets landtbruksskola samt tillhandagå enskilda jordägare inom länet
med biträde i skogsskötsel, hvilken befattning innehades till den 1 maj
1877. Den 30 juni 1876 transporterades och förordnades Schoug till
extra jägmästare i Gottlands revir. Den 1 augusti 1878 förordnades
han af Gottlands läns hushållningssällskap ånyo att från samma dag
i enlighet med förutnämnda nådiga skrifvelse af den 18 december 1874
bestrida undervisningen i skogsskötsel vid länets landtbruksskola samt
tillhandagå enskilda jordägare inom länet med biträde i skogsskötsel,
hvilken befattning innehades till den 1 november 1885, då den vid
landtbruksskolans indragning öfverflyttades till länets förenade folkhög¬
skola och landtmannaskola, hvarvid Schoug af styrelsen för sistnämnda
förenade skolor på grund af nådigt bref den 4 juni 1885 förordnades
att från den 1 november 1885 uppehålla befattningen såsom lärare i
skogshushållning vid samma skolor, hvilken befattning fortfarande af
honom innehafves. Af Gottlands läns hushållningssällskap har Schoug
den 29 maj 1884 erhållit det vitsord, att han vid fullgörandet af sin
befattning såsom lärare i skogsskötsel vid Gottlands läns landtbruks¬
skola och såsom undervisare åt enskilda personer i skogsskötsel ådaga¬
lagt goda insikter, skicklighet och ordentlighet. Af folkhögskolans
och landtmannaskolans styrelse har han den 1 februari 1909 erhållit
det intyg, att han med berömligt nit, skicklighet och synnerlig ordent¬
lighet fullgjort de lärarplikter, som honom ålegat, hvarigenom han till¬
vunnit sig såväl bemälda styrelses som medlärares och lärjungars er¬
känsla och förtroende. Schoug har af trycket utgifvit åtskilliga skrifter
i skogshushållning, jaktväsende in. in. Enligt intyg från landskontoret
i Visby har Schoug varit taxerad till bevillnings utgörande för följande
inkomst, nämligen år 1906 för 1,157 kronor, år 1907 för 1,146 kronor
och år 1908 för 1,286 kronor, af hvilken inkomst 1,000 kronor alla tre
åren utgjorts af lön och återstoden af inkomst af kapital, hvars belopp
Schoug uppgifvit till 4,165 kronor. Enligt vederbörligt läkarbetyg af
den 3 november 1908 lider Schoug af neurasteni och börjande sjukliga
ålderdomsförändringar i blodkärlen och hjärtat.
Bankoutskottets Utlåtande Nr 20.
177
Styrelsen för bemälda skolor liar i sitt yttrande anfört, att med
tagen hänsyn såväl till Schougs långa och väl vitsordade tjänstgöring
vid skolorna som ock till de ömmande omständigheter, som verkligen
förelåge, ansökningen syntes förtjänt att tillstyrkas.
Landtbruksstyrelsen har anfört, att, då Schoug genom sin lång¬
variga och väl vitsordade verksamhet inom Gottlanas län såsom lärare
och undervisare i skogshushållning gjort sig förtjänt af det allmänna,
det syntes billigt att, när Schoug, som enligt hvad handlingarna ut¬
visade, saknade egna tillgångar att vid afskedstagandet från sin tjänste¬
befattning kunna försörja sig, afginge från nämnda befattning, honom
bereddes en pension för hans återstående lifstid, motsvarande hans nu¬
varande lön eller 1,000 kronor. Då hvarken Gottlands läns hushållnings¬
sällskap eller styrelsen för länets folkhögskola och landtmannaskola
kunde antagas förfoga öfver medel härtill, har landtbruksstyrelsen hem¬
ställt, att Eders Kungl. Maj:t täcktes bereda Schoug pension å allmänna
indragningsstaten.
Statskontoret har i sitt förstnämnda utlåtande framhållit, att med
hänsyn därtill, att Schoug för sin befattning åtnjöte en aflöning af
allenast 1,000 kronor, hinder torde hafva mött för vederbörande att
bereda honom pension på sätt i nådiga kungörelsen den 28 juni 1907
angående delaktighet i döfstumlärarnas pensionsanstalt och folkskollä¬
rarnas änke- och pupillkassa för lärarpersonalen vid folkhögskolorna
vore medgifvet. Såvidt handlingarna i ärendet gåfve vid handen, syntes
emellertid sökanden otvifvelaktigt blifva i behof af något understöd
efter afgången från sin befattning. Hans långvariga, väl vitsordade
lärarverksamhet syntes också böra utgöra skäl för vederbörande att
söka bereda honom någon pension på ålderdomen. Men då sökanden
endast i jämförelsevis obetydlig omfattning och för lång tid sedan ägnat
sig åt statstjänst, kunde statskontoret för sin del icke finna, att sådant
understöd borde utgå uteslutande eller ens till största delen af stats¬
medel. Väl kunde det måhända anses billigt, att staten bidroge till
understöd åt sökanden med något fyllnadsbelopp; men den hufvudsak-
liga delen syntes statskontoret gifvetvis böra beredas genom de institu¬
tioner, hvilka för sina ändamål under lång tid tagit sökandens arbets¬
kraft i anspråk.
På grund häraf har statskontoret i detta utlåtande hemställt, att
ansökningen icke måtte föranleda vidare åtgärd.
Domänstyrelsen har däremot i sitt förenämnda utlåtande i likhet
med öfver]ägmästaren hemställt om åtgärder för beredande åt Schoug
af den sökta pensionen. Till stöd härför har domänstyrelsen utöfver
178
Bankoutskottets Utlåtande Nr 20.
de skäl, som redan af landtbruksstyrelsen framhållits, anfört hufvud¬
sakligen följande:
Jämte uppehållande af sin verksamhet som lärare i skogshushåll¬
ning vid förenämnda skolor hade det ålegat Schoug att tillhandagå
enskilda jordägare inom länet med biträde i skogsskötsel. Hans härut¬
innan till gagn för skogsvården utförda arbete, som väl vitsordats,
syntes enligt domänstyrelsens åsikt snarast vara att jämföra med det
arbete, som ålåge en statens skogsingenjör. För sin lärarbef affiring
hade Schoug åtnjutit en aflöning af 1,000 kronor per år, hvilket belopp
i sin helhet utgått af reservationsanslaget för skogsväsendet i likhet
med arfvodena till statens skogsingenjörer. Beträffande pension åt
skogsingenjör ville domänstyrelsen erinra, att Riksdagen år 1904 i
anledning af Kung!. Maj:ts framställning i ämnet medgifvit skogsingen-
jörerna J. F. von Heideken och O. A. Kopp att hvardera från och med
året näst efter det, hvarunder hans förordnande som skogsingenjör
komme att upphöra, under sin återstående lifstid från allmänna indrag-
ningsstaten uppbära pensioner till belopp af 2,000 kronor för dem hvar.
Sökanden Schoug, som under endast jämförelsevis kort tid varit
verksam i direkt statstjänst, hade likväl genom sin långvariga och väl
vitsordade verksamhet inom Gottlands län såsom lärare och undervisare
i skogshushållning gjort sig förtjänt af det allmänna.
I sitt den 22 september 1909 afgifna utlåtande har slutligen stats¬
kontoret förklarat sig icke hafva haft anledning att vid afgifvandet af
det tidigare utlåtandet förutsätta annat, än att lärarverksamheten vore
det väsentliga vid sökandens befattning, hvadan, om staten ensam
bekostade hela pensionen, sådant ansetts kunna leda till betänkliga
konsekvenser för framtiden. Genom i ärendet åberopade nådiga brefvet
till skogsstyrelsen den 18 december 1874 hade emellertid, enligt hvad
statskontoret inhämtat, medgifvits, att ett belopp af 1,000 kronor finge
för år 1875 af reservationsanslaget till skogsväsendet utgå såsom arfvode
för en lärare i skogsskötsel vid Gottlands läns landtbruksskola, hvartill
länets hushållningssällskap skulle äga utse en från skogsinstitutet ut¬
examinerad person med skyldighet att ej blott bestrida undervisningen
vid skolan i berörda ämne, utan ock på de tider af året, som icke
upptoges af denna undervisning, biträda enskilda jordägare, som därom
anmälde sig hos hushållningssällskapets förvaltningsutskott, med skogs¬
odling och införande af ordnad hushållning å deras skogar, dock med
villkor, att skolstyrelsen beredde ifrågavarande lärare såväl bostad med
ved, ljus och uppassning vid skolan, som ock reseersättning och skäligt
dagtraktamente af dem, som påkallade hans biträde vid skogsskötsel.
Bankoutskottets Utlåtande Nr 20.
179
Arfvodet för den sålunda upprättade befattningen, hvilken alltjämt
innehafts af sökanden med undantag- för tiden 1 maj 1877 — 1 augusti
1878, hade sedermera upptagits i domänstyrelsens år efter år af Kung!.
Maj:t fastställda förslag till disposition af reservationsanslaget till skogs¬
väsendet; och hade statskontoret inhämtat, att i fråga om denna
befattning och villkoren för det därtill anslagna arfvodet alltjämt gällt
enahanda bestämmelser utan annan ändring än att genom nådiga brefvet
den 27 juni 1885, i samband med nämnda skolas sammanslagning med
länets folkhögskola, befattningen och arfvodet öfverflyttats till sist¬
nämnda skola.
Statskontoret funne häraf framgå, att visserligen hela den kontanta
aflöningen utginge af statsmedel, men att skolstyrelsen dock till aflönings-
förmånerna lämnade ett ej obetydligt bidrag, som, med hänsyn tagen
endast till de förut i ärendet tillgängliga upplysningar angående sökan¬
dens verksamhet, icke utan skäl kunde väntas efter vederbörandes
afsked omsatt i bidrag till pensionen.
På grund af hvad numera i ärendet förekommit syntes det emellertid
statskontoret, som om sökandens verksamhet såsom biträde vid skogs-
skötseln i länet vore en ingalunda oväsentlig del af hans åligganden,
sa att hans tjänst i detta hänseende mtoge en alldeles särskild, af
Gottlands läge och där rådande säregna förhållanden i afseende å
skogshushållningen betingad ställning, som, enligt hvad domänstyrelsen
upplyst, närmast motsvarade statens i öfriga delar af riket verksamma
skogsingenjörers. Liksom det med hänsyn härtill gifvetvis finge anses
närmast åligga staten tillse, att sökanden efter lång tjänst icke saknade
underhåll på ålderdomen, så syntes ock härigenom all fara för ett
betänkligt precedensfall utesluten. Det föreslagna pensionsbeloppet,
1,000 kronor, motsvarande sökandens kontanta aflöning, hade i och för
sig icke gifvit statskontoret anledning till erinran, och statskontoret
ansåge sig icke hellre längre kunna vidhålla krafvet på bidrag från
orten ens i förhållande till värdet af ofvanberörda naturaförmåner, enär
väl dessa finge betraktas såsom uteslutande gifna för sökandens lärar-
verksamhet. Med hänsyn till hvad numera blifvit i ärendet upplyst,
ville statskontoret därför icke motsätta sig, att framställning gjordes
hos Riksdagen i enlighet med landtbruksstyrelsens af domänstyrelsen
biträdda förslag. I
I anseende till den långvariga och väl vitsordade verksamhet i Departements.
det allmännas tjänst, som Schoug utöfvat på Gottland, anser jag, lika che-fen-
med de i ärendet hörda myndigheterna, det vara med billighet öfverens-
180
Bankoutskottets Utlåtande Nr 20.
Utskottets
yttrande.
stämmande, att Schoug, som numera uppnått 67 års ålder och enligt
åberopadt läkarintyg är sjuklig samt torde vid sin afgång från befatt¬
ningen komma att sakna nödiga medel till sitt uppehälle, erhåller pension
af statsmedel, helst de uti förevarande fall föreliggande säregna om¬
ständigheter synas, såsom statskontoret framhållit, utesluta faran, att
pensionens beviljande skulle utgöra ett betänkligt precedensfall. Vid
bestämmandet af pensionens belopp anser jag, i enlighet med hvad
myndigheterna numera enhälligt tillstyrkt, att något bidrag från orten
icke bör tagas i beräkning. Vid sådant förhållande synes mig pensions¬
beloppet icke böra i detta fall bestämmas lägre än det kontanta års-
arfvode, som Schoug under en lång följd af år uppburit af statsmedel,
eller 1,000 kronor, och detta särskilt med hänsyn till det pensions¬
belopp, som af Riksdagen, på sätt af domänstyrelsen och statskontoret
erinrats, tillerkänts skogsingenjörer, med hvilkas befattning Scliougs
verksamhet synes närmast vara jämförlig.»
Utskottet anser genom hvad i ärendet anförts vara ådagalagdt,
att extra jägmästaren Schoug gjort sig förtjänt af pension till det
belopp, som af Kungl. Maj:t föreslagits. Men med hänsyn därtill att
en så väsentlig del af Schougs verksamhet fallit utom området för det
uppdrag, han haft att utföra i statens tjänst, anser utskottet, att icke
staten ensam bör bekosta hela denna pension, utan att densamma lämp¬
ligen bör till hälften bestridas af Gottlands läns hushållningssällskap
och landsting eller ettdera af dem.
Utskottet hemställer fördenskull,
att Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning
må på det sätt bifallas, att Riksdagen medgifver, att
läraren vid Gottlands läns folkhögskola och landt-
mannaskola vid Hemse, extra jägmästaren Carl Alfred
Eugene Schoug må från och med månaden näst efter
den, hvarunder han frånträder lärarbefattningen i skogs¬
hushållning vid nämnda skolor, under sin återstående
lifstid åtnjuta från allmänna indragningsstaten en årlig
pension af femhundra kronor, under villkor att hvad
som därutöfver erfordras, för att Schoug må erhålla
en årlig pension af 1,000 kronor, varder beviljadt af
Gottlands läns hushållningssällskap och landsting eller
ettdera af dem.
Bankoutskottets Utlåtande Nr 20.
181
68:o) Kung]. Maj:t har i eu den 8 april 1910 till Riksdagen aflåten Ang. pension
proposition (nr 155) föreslagit Riksdagen medgifva, att domänintendenten intendenten
i Skaraborgs län f. d. kaptenen Magnus Fredrik Rodhe må från och med m. f. Rodhe.
månaden näst efter den, hvarunder hans förordnande såsom domänintendent
kommer att efter den 20 juli 1910 upphöra, under sin återstående lifstid
å allmänna indragningsstaten åtnjuta en årlig pension af 2,000 kronor.
Till statsrådsprotokollet öfver jordbruksärenden för ofvannämnda
dag har departementschefen anfört följande:
»Hos Kungl. Maj:t har domänintendenten i Skaraborgs län f. d.
kaptenen Magnus Fredrik Rodhe i underdånighet anhållit att vid sin
afgång från domänintendentsbefattningen få sig i nåder tillagd pension.
Af en ansökningen bilagd, bestyrkt tjänsteförteckning inhämtas,
att Rodhe, som enligt företedt åldersbevis är född den 20 juli 1843 och
alltså uppnått en ålder af mer än 66 år, efter genomgången artilleri¬
officersexamen den 27 juni 1862 befordrats till underlöjtnant med lön
på stat vid dåvarande Kungl. Gröta artilleriregemente, att han den 4
april 1873, efter att den 4 september 1866 hafva befordrats till löjtnant,
beviljats nådigt afsked från nämnda beställning, hvarefter han den 5
december 1873 utnämnts till kapten i armén samt den 13 november
1891 beviljats afsked från krigstjänsten, att han från och med den 28
november 1884 oafbrutet innehaft nådigt förordnande att vara domän¬
intendent i Skaraborgs län samt att han den 12 augusti 1903 förordnats
till ordförande i skogsvårdsstyrelsen i Skaraborgs läns landstingsområde.
Till stöd för ansökningen har Rodhe framhållit, att han med ut¬
gången af innevarande år innehaft statstjänst i sammanlagdt 38 år,
häraf 26 år såsom domänintendent, därvid han tillika, såsom ock här
ofvan angifvits, under några år innehaft Kungl. Maj:ts nådiga förord¬
nande såsom ordförande i skogsvårdsstyrelsen i nämnda läns landstings¬
område.
Till följd af nådig remiss har domänstyrelsen den 31 januari 1910
i ärendet afgifvit underdånigt utlåtande och därvid jämväl öfverlämnat
från Kungl. Maj:ts befallningshafvande i länet infordradt underdånigt
yttrande af den 19 i sistnämnda månad. Kungl. Maj:ts befallnings¬
hafvande har i sitt berörda underdåniga utlåtande hufvudsakligen anfört,
att Rodhe, som den 23 december nästlidna år erhöll Kungl. Maj:ts
förordnande att uppehålla domänintendentsbefattningen i länet under
ytterligare tre års tid från och med innevarande års ingång, i utöfningen
af denna sin statstjänst i förening med framstående skicklighet ådaga¬
lagt ett synnerligt intresse och på ett förtjänstfullt sätt fullgjort sina
åligganden, hvarför fullgiltiga skäl för pensionering i förevarande fall
Bih. till Riksd. Prof. 1910. 6 Samt. 1 Afd. 18 Höft. 24
182
Bankoutskottets Utlåtande Nr 20.
finge anses föreligga. Beträffande pensionens storlek, därom sökanden
icke uttalat något särskild! önskemål, liar Kungl. Maj:ts befallningshaf¬
vande anfört, att sökandens aflöningsförmåner för närvarande utgjorde
3,000 kronor i årligt arfvode jämte rese- och traktamentsersättning för
tjänsteförrättningar enligt tredje klassen i gällande resereglemente. Till
följd af det betydande antal kronodomäner, som funnes inom länet,
uppginge dessa rese- och traktamentsersättningar till rätt afsevärda
belopp och torde i allmänhet lämna tjänstinnehafvaren ett öfverskott,
motsvarande tjänstgöringspenningar i ordinarie befattning af liknande
tjänstegrad, under det att arfvodet, 3,000 kronor, kunde likställas med
lön. Det synes Kungl. Maj:ts befallningshafvande vid sådant förhållande
som om pensionen lämpligen kunde bestämmas till samma belopp,
hvarmed arfvodet för domänintendentsbefattningen utginge eller 3,000
kronor, hvilket belopp i betraktande af Rodhes mångåriga, gagnande
verksamhet icke finge anses för högt tilltaget.
På grund däraf har Kungl. Maj:ts befallningshafvande tillstyrkt, att
pension beredes Rodhe vid hans afgående från domänintendentsbefattningen
samt att beloppet måtte bestämmas till 3,000 kronor för år räknadt.
För egen del har domänstyrelsen i sitt förberörda underdåniga
utlåtande anfört hufvudsakligen följande:
Af handlingarna i ärendet inhämtades, att sökanden den 20 näst¬
kommande juli skulle uppnå en ålder af 67 år samt att vid samma tid för¬
flutit mer än 38 år, sedan han tillträdde statstjänst med lön på stat. Enligt
de grunder, som i allmänhet gällde för erhållande af pension för civila
tjänstinnehafvare, erhölles pension vid uppnådda 67 år och 35 tjänstår.
Den omständigheten att domänintendentsbefattningarna uppehölles endast
på förordnande torde i ett fall såsom detta, där vederbörande helt och
liållet under sin lefnad ägnat sig åt statstjänst, ej böra tillmätas af¬
görande betydelse. Så mycket mindre som sökanden, då han, öfvergif¬
vande annan statstjänst, först ägnat sina krafter åt detta håll, knappast
kunnat förutse, att befattningen ej med tiden skulle komma på ordinarie
stat. På grund af nu nämnda förhållanden finge styrelsen med instäm¬
mande i det af Kungl. Maj:ts befallningshafvande lämnade vitsord om
det synnerligen förtjänstfulla sätt, hvarpå sökanden fullgjort de med
domänintendentsbefattningen förenade göromål, på det lifligaste tillstyrka,
att sökanden bereddes pension vid afskedstagande efter det han uppnått
67 lefnadsår. Beträffande storleken af nämnda pension ansåge styrelsen
lika med Kungl. Maj:ts befallningshafvande ett belopp af 3,000 kronor
för år räknadt icke vara för högt tilltaget.
Bankoutskottets 'Utlåtande Nr 20.
183
Jämväl statskontoret har den 8 februari 1910 i ärendet afgifvit
infordradt underdånigt utlåtande och däri, i likhet med öfriga i ärendet
hörda myndigheter, med hänsyn till Rodhes långa och väl vitsordade
arbete i statens tjänst och hans framskridna ålder, funnit goda skäl före¬
ligga att söka bereda honom förmånen af pension, då han icke längre
kunde kvarstå i tjänsten. Beträffande pensionsbeloppet ville statskontoret
erinra därom, att Riksdagen åren 1902 och 1905 beviljat pensioner åt
domänintendenter, båda gångerna till belopp af 2,000 kronor. Då emeller¬
tid Rodhe åtnjöte högre aflöning än de sålunda pensionerade och med
hänsyn i öfrigt till hvad Kungl. Maj:ts befallningshafvande och do¬
mänstyrelsen anfört, ansåge sig statskontoret icke böra ifrågasätta någon
minskning i det föreslagna pensionsbeloppet, 3,000 kronor.
Lika med i ärendet hörda myndigheter finner jag Rodhe på grund
af sin långa och hedrande verksamhet i statens tjänst hafva gjort sig
förtjänt att erhålla pension. Beträffande pensionens belopp ber jag
emellertid få erinra, att, då Riksdagen, såsom ock statskontoret antydt,
beviljat pension år 1902 åt domänintendenten M. Borgström och år 1905
åt domänintendenten H. J. Ljungbeck, pensionens belopp i hvartdera
fallet bestämdes till 2,000 kronor. De årsarfvoden, som tillkommit
Borgström och Ljungbeck, hade vid tiden för deras afskedstagande
uppgått för Borgström till 2,800 kronor och för Ljungbeck till 2,500
kronor. Några skäl af giltig beskaffenhet synes mig knappast föreligga
att för Rodhe bestämma pensionen till högre belopp, än hvad sålunda
vid föregående tillfällen ansetts böra tillkomma domänintendent, detta
så mycket mindre som i föreliggande fall, därest Rodhe varit underkastad
bestämmelserna i den civila pensionslagen, hans pensionsunderlag bort
beräknas allenast till 2,000 kronor.»
Någon rätt till pension tillkommer visserligen enligt gällande
bestämmelser icke domänintendenterna, hvilka äro tillsatta endast på
förordnande; men då, såsom i förevarande fall, dylikt förordnande gång
efter annan upprepats, så att detsamma oafbrutet fortfarit i 26 år, synes
frågan om beredande af pension hafva ett visst fog för sig. Utskottet
anser sig sålunda och med hänsyn till hvad för öfrigt i ärendet anförts
böra förorda, att domänintendenten Rodhe, i likhet med hvad vid två
föregående tillfällen af enahanda art ägt rum, vid afgång från sin inne¬
hafvande befattning erhåller någon pension. Men i betraktande särskildt
däraf, att pensionsafgifter af Rodhe ej erlagts för det pensionsunderlag
af 2,000 kronor, som enligt departementschefens anförande bort för
honom beräknas enligt pensionslagen, anser utskottet, att pensions-
Utskottets
yttrande.
184
Bankoutskottets Utlåtande Nr 20.
Ang. pension
åt f. d. fiskeri-
agenten A. H.
Krugers änka
M. A. Krita er.
[25.]
beloppet lämpligen bör bestämmas något lägre än samma underlag
eller till 1,500 kronor.
Med åberopande af livad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att Kungl. Maj:ts förevarande framställning må
på det sätt bifallas, att domänintendenten i Skaraborgs
län, f. d. kaptenen Magnus Fredrik Rodhe må från och
med månaden näst efter den, hvarunder hans förord¬
nande såsom domänintendent kommer att efter den 20
juli 1910 upphöra, under sin återstående lifstid å all¬
männa indragningsstaten åtnjuta en årlig pension af
ett tusen femhundra kronor.
69:o) Uti punkt 25 under tionde hufvudtiteln har Kungl. Maj:t
föreslagit Riksdagen medgifva, att f. d. fiskeriagenten Alexander Heinrich
Krugers änka Matliilda Augusta Kruger, född Nordström, må å allmänna
indragningsstaten från och med år 1910 under sin återstående lifstid,
så länge hon i sitt nuvarande änkestånd förblifver, åtnjuta en årlig
pension af 500 kronor.
Det i ärendet åberopade statsrådsprotokollet öfver jordbruksärenden
innehåller följande anförande af departementschefen:
»Uti en till Eders Kungl. Maj:t ställd skrift har änkan efter svenska
statens f. d. fiskeriagent i Berlin Alexander Heinrich Kruger, Matliilda
Augusta Kruger, född Nordström, i underdånighet anhållit, att Eders Kungl.
Maj:t täcktes till det belopp, Eders Kungl. Maj:t ansåge lämpligt, hos Riks¬
dagen göra framställning om beviljande af pension åt henne. Till stöd
för sin ansökning har änkan Kruger framhållit bland annat, att hennes
man, åt hvilken beviljats pension från och med år 1909 till belopp af
2,000 kronor, enligt bifogad dödsattest aflidit den 31 sistlidne augusti,
att änkan Kruger enligt ansökningen likaledes bifogade läkarbetyg vore
till kropps- och själskrafter så nedsatt, att hon icke kunde blifva i
stånd att med eget arbete bidraga till sitt uppehälle, samt att, på sätt
ansökningen bifogadt styrkt transumt af bouppteckningen efter hennes
aflidne man utvisade, behållningen i boet utgjorde 3,963 kronor 22
öre, hvaraf dock endast hälften lagligen tillfölle änkan.
Efter härå erhållen nådig remiss har landtbruksstyrelsen, i under¬
dånigt utlåtande den 4 november 1909 anfört följande.
År 1908 hade Riksdagen på förslag af Eders Kungl. Maj:t med-
gifvit, att Kruger finge å allmänna indragningsstaten från och med år
Bankoutskottets Utlåtande Nr 20.
185
1909 under sin återstående lifstid uppbära en årlig pension af 2,000
kronor. Kruger både alltsedan år 1888 varit anställd såsom agent för
beredande af afsättning af produkter utaf den svenska fiskerinäringen i
norra Tyskland, där lian varit bosatt i Berlin, men både på grund af
sjuklighet blifvit urståndsatt att längre på tillfredsställande sätt full¬
göra sina åligganden i ofvannämnda egenskap.
Då Kruger endast under så kort tid som från början af år 1909
till augusti månads slut samma år fått åtnjuta den honom beviljade
pensionen och hans änka, som enligt flyttningsattesten från mantals-
kontoret i Göteborg vore född den 3 juni 1851 samt enligt ofvan åbe¬
ropade läkarintyg numera vore till kropps- och själskrafter så nedsatt,
att hon icke kunde bidraga till sitt uppehälle, enligt hvad visadt blifvit,
icke ägde tillgångar för sin nödtorftiga försörjning, ansåge landtbruks-
styrelsen billigheten kräfva, att staten lämnade henne något understöd
för hennes återstående lefnad.
Vidkommande beloppet af detta understöd ansåge landtbrukssty-
relsen, att detta skäligen borde bestämmas i likhet med hvad 1908 års
Riksdag medgifvit vidkommande t. f. fiskeriintendenten i västra distrik¬
tet A. H. Malms änka, Ester Johanna Gustafva Malm, född Rosengren,
åt hvilken Riksdagen beviljat en årlig pension af 500 kronor.
Till följd af nådig remiss har statskontoret den 16 november
1909 i ärendet afgifvit underdånigt utlåtande och därvid, med hän¬
syn till förut antydda förhållanden, funnit understöd af statsmedel böra
sökanden beredas. I fråga om beloppet af detta understöd har stats¬
kontoret erinrat därom, att enligt reglementet för civilstatens änke- och
pupillkassa den 21 december. 1907 änkepensionen — utan afseende å
mannens längre eller kortare tjänstetid — motsvarade mannens del-
aktighetsbelopp, hvilket i sin ordning vore lika med en femtedel af det
högsta pensionsunderlag, som för hans tjänst vore bestämdt enligt gäl¬
lande lag angående civila tjänsteinnehafvares rätt till pension, dock att
delaktighetsbeloppet icke finge öfverstiga 1,200 kronor eller understiga
100 kronor. Om mannen Kruger, hvilken i aflöning åtnjutit 5,000
kronor, motsvarande ett pensionsunderlag enligt pensionslagen af 3,333
kronor 34 öre, ägt rätt till delaktighet i nämnda kassa, skulle enligt
reglementets bestämmelser delaktighetsbeloppet och således äfven änke¬
pensionen i detta fall hafva utgjort 670 kronor. Med hänsyn härtill
och då det icke kunde anses billigt, att det förhållande, att mannens
pension till följd af dennes jämförelsevis korta tjänstetid bestämdes till
endast 2,000 kronor eller 2/ri af hans aflöning, finge inverka till minsk¬
ning af det belopp, som i och för sig kunde i detta fall anses skäligt
1S6
Bankoutskottets Utlåtande Nr 20.
Ang.
tilläggspension
åt kommissions-
landtmätarna
F. Th. Peters¬
son och A. TV.
Sandberg.
såsom änkepension, hade statskontoret icke något att erinra mot det af
landtbruksstyrelsen föreslagna pensionsbeloppet 500 kronor.»
Med tillstyrkande af bifall till Knngl. Maj:ts förevarande fram¬
ställning hemställer utskottet,
att Riksdagen må medgifva, att f. d. fiskeri-
agenten Alexander Heinrich Krugers änka Mathilda
Augusta Kruger, född Nordström, må å allmänna
indrag-nin^sstaten från och med år 1910 under sin
återstående lifstid, så länge hon i sitt nuvarande änke¬
stånd förblifver, åtnjuta en årlig pension af femhundra
kronor.
70:o) Kung!. Maj:t har uti en den 8 april 1910 till Riksdagen
afbiten proposition (nr 157) föreslagit Riksdagen medgifva, att kommis-
sionslandtmätarna Fredrik Theodor Petersson och Anders Wilhelm Sandberg
må, enhvar från och med månaden näst efter den, hvarunder afsked
från kommissionslandtmätarbefattningen varder honom beviljadt, under
sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig
tilläggspension af 400 kronor utöfver den pension, som enligt gällande
stadganden om kommissionslandtmätares pensionsrätt må tillkomma honom.
Till statsrådsprotokollet öfver jordbruksärenden för samma dag
har departementschefen gjort följande uttalande:
»Med särskilda underdåniga utlåtanden af den 14 februari 1910 har
landtmäteristyrelsen öfverlämnat till Kungl. Maj:t ställda, af frejdebetyg
åtföljda ansökningar, däruti dels kommissionslandtmätaren i Gräfleborgs
län Fredrik Theodor Petersson anhållit om nådigt afsked med rätt till
pension för tiden från och med den 1 januari 1910 till belopp af 2,400
kronor eller 800 kronor utöfver det för kommissionslandtmätare bestämda
belopp, och dels kommissionslandtmätaren i Kristianstads län Anders
Wilhelm Sandberg anhållit om nådigt afsked under villkor om erhållande
af någon tilläggspension, utöfver hvad han enligt lagen angående civila
tjänstinnehafvares rätt till pension den 11 oktober 1907 vore berättigad
att vid uppnåendet af stadgade lefnads- och tjänsteår komma i åtnju¬
tande af.
Af handlingarna i dessa ärenden inhämtas:
beträffande Petersson:
att lian, som är född den 28 januari 1841 samt befordrats till
landtmäteriauskultant den 15 juni 1864, till vice kommissionslandtmätare
Bankoutskottets Utlåtande Nr 20.
187
den 24 maj 1875 samt till kommissionslandtmätare den 20 maj 1881,
numera således uppnått 69 års ålder och tjänstgjort vid landtmäteri-
staten i mer än 45Va år, däraf såsom vice kommissionslandtmätare och
kommissionslandtmätare sammanlagdt 34V2 år; samt
beträffande Sandberg:
att han är född den 29 juni 1842 och befordrats till landtmäteri-
auskultant den 15 juni 1864, till vice kommissionslandtmätare den 24
april 1882 samt till kommissionslandtmätare den 16 maj 1890, hvadan
han alltså numera uppnått 67Vs lefnadsår och tjänstgjort vid landtmäteri-
staten i mer än 45Vo år, däraf såsom vice kommissionslandtmätare och
kommissionslandtmätare i tillhopa mer än 2 7Va år.
Enligt hvad landtmäteristyrelsen upplyst, har därjämte enhvar af
sökandena varit verksam såsom landtmäteritjänsteman under mer än 25
år af den tid, som förflutit, sedan han utnämnts till vice kommissions¬
landtmätare, och uppfyllde sålunda båda sökandena de i nådiga brefvet
den 12 juni 1885 angående regleringen af utgifterna under riksstatens
dåvarande nionde hufvudtitel föreskrifna villkor för att kunna uppföras
å allmänna indragningsstaten till åtnjutande af pension med ett årligt
belopp af 1,600 kronor.
I fråga om förevarande båda ansökningar har landtmäteristyrelsen
i sina förenämnda underdåniga utlåtanden vidare anfört följande.
I likhet med sökandena funne styrelsen sådana omständigheter
vara för handen, att det syntes med rättvisa och billighet öfverensstäm¬
mande, att åt enhvar af sökandena utöfver förenämnda belopp bereddes
någon tilläggspension. Såsom skäl härför ansåge sig styrelsen i första
hand böra i underdånighet framhålla den afsevärdt förändrade ställning,
hvari de kommissionslandtmätare kommit, hvilka på grund af uppnådda
65 lefnadsår — vid hvilken ålder distriktslandtmätare i allmänhet vore
skyldig att afgå ur tjänsten — ansetts icke kunna befordras till distrikts¬
landtmätare vid den nu genomförda omorganisationen af landtmäteristaten
i orterna. Denna försämrade ställning bestode ej mindre däri, att mycket
begränsade utsikter till erhållande af arbeten för dem inträdt genom
distriktsindelningen, än äfven i den omständigheten, att dessa på gamla
staten kvarstående landtmätare för de arbeten, som åt dem uppdragits
eller komme att uppdragas, finge vidkännas nedsättning i arfvodet genom
tillämpning af Kungl. Maj:ts nådiga taxa på arfvode för landtmäteriför-
rättningar den 23 december 1909 med icke mindre än omkring en
tredjedel af förut utgående ersättning, utan att någon godtgörelse härför
komme dem till godo.
Visserligen kunde det synas, som om eu tjänsteman vid sökandenas
188
Bankoutskottets Utlåtande Nr 20.
ålder lämpligen borde afgå från sin befattning och åtnöja sig med det
för tjänsten bestämda pensionsbelopp. Någon skyldighet att afgå före-
funnes emellertid icke, och erfarenheten hade visat, att kommissions-
landtmätarna i allmänhet icke begärt afsked, så länge deras arbeten
beredt dem en inkomst, som något öfverstigit beloppet af den pension
de vid afskedstagande! haft att vänta. Hittills hade denna praxis följts
också af sökandena. Emellertid hade genom den förändring, hvilken,
enligt hvad ofvan framhållits, inträdt till följd af landtmäteristatens om¬
organisation, förhållandena från och med ingången af innevarande år
förändrats till väsentligt men för sökandena.
Landtmäteristyrelsen ville i detta sammanhang erinra om hvad i
förevarande ämne framkommit i Riksdagen vid omorganisationsfrågans
behandling. Riksdagen inskränkte nämligen den af Kungl. Maj:t före¬
slagna rätten för distriktslandtmätare att för erhållande af ålderstillägg
tillgodoräkna sig den tid, som före nya aflöningsstatens trädande i kraft
förflutit, från det han befordrats till kommissionslandtmätare, till högst
fem år af samma tid af den anledning, att öfveråriga tjänstemän genom
bifall till Kungl. Maj:ts förslag oförändradt skulle beredas oskäliga för¬
delar. Det hade under debatten härom i Andra kammaren uttalats, att,
om dessa finge en pension af 2,000 kronor, sådant vore tillräckligt och
i allt fall innebure en förhöjning, men att däremot, om det för enstaka
fall befunnes, att denna pension vore otillräcklig, Riksdagen väl finge
på särskild framställning träda emellan. Till grund för berörda upp¬
fattning syntes, enligt landtmäteristyrelsens mening, hafva legat en före¬
ställning, att uppnådd pensionsålder icke utgjorde hinder för utnämning
till distriktslandtmätare, samt att en dylik utnämning för öfverårig
tjänsteman omedelbart medförde rätt till pension å belopp af 2,400 kronor.
I afseende härefter å beloppet af eventuell tilläggspension syntes
detsamma, enligt styrelsens mening, böra bestämmas till 800 kronor.
Sökandena komme härigenom att erhålla enhvar en sammanlagd pension
af 2,400 kronor och på så sätt blifva likställda med de äldre till distrikts¬
landtmätare utnämnda kommissionslandtmätare, Indika på grund af sin
ålder blefve skyldiga afgå, innan de kunde förklaras berättigade erhålla
andra ålderstillägget.
På grund af hvad sålunda anförts, har landtmäteristyrelsen hem¬
ställt, att Kungl. Maj:t måtte vidtaga erforderliga åtgärder för att bereda
enhvar af sökandena tilläggspension af 800 kronor.
Uti särskilda öfver landtmäteristyrelsens berörda framställningar
infordrade underdåniga utlåtanden, afgifna den 21 februari 1910, har
statskontoret anfört följande.
Bankoutskottets Utlåtande Nr 20.
189
I den från och med år 1910 gällande aflöningsstaten för landt-
mäteristaten i orterna vore stadgadt, att de förutvarande innehafvare af
kommissionslandtmätarebefattning, Indika icke erhölle befordran till
distriktslandtmätaretjänst, skulle varda bibehållna vid den rätt till pen¬
sion, som hittills tillkommit dem. Sökandenas pensionsrätt skulle alltså
bedömas efter bestämmelserna i nådiga brefvet den 12 juni 1885. Häruti
föreskrefves såsom villkor för att kommissionslandtmätare skulle kunna
tillerkännas rätt till pension, att vederbörande räknade minst 65 lefnads-
och 30 tjänsteår, att han under mer än 25 år varit vice kommissions¬
landtmätare och kommissionslandtmätare samt att han under sistnämnda
tid varit verksam såsom landtmäteritjänsteman. På grund af hvad hand¬
lingarna om sökandena utvisade, och då pensionsrum bland de af 1885
års Riksdag å allmänna indragningsstaten uppförda 48 pensioner å 1,600
kronor för kommissionslandtmätare för närvarande vore lediga, vore
sökandena alltså berättigade till erhållande af sådan pension.
Beträffande framställningen i hvad den afsåge beredande åt sökandena
af tilläggspension utöfver nämnda belopp, 1,600 kronor, syntes densamma,
med fästadt afseende därå, att sökandena på grund af för hög lefnads-
ålder icke fått öfvergå på den nya aflöningsstaten i egenskap af distrikts-
landtmätare, samt till följd däraf, såsom af landtmäteristyrelsen fram¬
hållits, kommit i en beträffande tj änsteinkomsterna synnerligen ogynnsam
ekonomisk ställning, vara förtjänt af nådigt afseende. Vidkommande
beloppet af tilläggspensionen kunde statskontoret emellertid icke tillstyrka,
att detta sattes så högt, som af nämnda styrelse föreslagits eller 800
kronor, hvarigenom för en hvar af sökandena de sammanlagda pensions¬
förmånerna skulle komma att uppgå till samma belopp, 2,400 kronor,
som skulle hafva tillkommit honom, om han utnämnts till distriktslandt-
mätare. Om tilläggspensionen bestämdes till 400 kronor och det samman¬
lagda pensionsbeloppet alltså komme att utgöra 2,000 kronor, ville det
synas statskontoret, som om skäliga anspråk på godtgörelse åt respektive
sökande för hans ofvanberörda ogynnsamma ställning i förhållande till
den nya staten blefve tillgodosedda.
Under erinran, att något stadgande om skyldighet för kommissions¬
landtmätare att vid uppnådd viss lefnadsålder afgå från tjänsten icke
funnes, har statskontoret slutligen ifråga om nu förevarande afskeds-
ansökningar hemställt, dels beträffande Petersson, att, då sökanden finge
antagas hafva anhållit om afsked endast under förutsättning, att tilläggs¬
pension å 800 kronor blefve honom beredd, statskontoret för sin del icke
kunde annat än hemställa, att den underdåniga ansökningen icke måtte
Bih. till Riksd. Prof. 1910. 6 Sami. 1 Afd. 18 Höft. 25
190
Bankoutskottets Utlåtande Nr 20.
till någon Kungl. Maj:ts vidare åtgärd föranleda, dels ock beträffande
Sandberg, att Kungl. Maj:t måtte ej mindre i nådig proposition föreslå
Riksdagen att för kommissionslandtmätaren Sandberg å allmänna indrag-
ningsstaten uppföra en tilläggspension å 400 kronor utöfver den pension,
som enligt gällande stadganden om kommissionslandtmätares pensions-
rätt kunde honom tillkomma, att utgå från och med månaden näst efter
den, hvari afsked från tjänsten blefve honom beviljad t, än äfven, för
den händelse tilläggspension blefve sökanden beviljad, meddela honom
afsked och därvid förklara honom berättigad att från och med månaden
näst därefter under sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten
uppbära en årlig pension af 1,600 kronor jämte den tilläggspension,
som kunde blifva honom beviljad.
Sedermera har kommissionslandtmätaren Petersson uti en till Kungl.
Maj:t den 5 innevarande april ingifven skrift, under vidhållande af sin
underdåniga anhållan om tilläggspension å 800 kronor, emellertid för¬
klarat att, därest denna hans anhållan icke vunne nådigt bifall, han
åtnöjdes med den af statskontoret för honom föreslagna tilläggspensionen
å 400 kronor att utgå från den 1 januari innevarande år.
På sätt de i ärendet hörda ämbetsverken anfört, äro båda sökandena
jämlikt 1885 års Riksdags af Kungl. Maj:t godkända beslut angående
kommissionslandtmätares pensionsförmåner berättigade att vid afskeds-
tagandet blifva af Kungl. Maj:t tilldelade pension å allmänna indrag¬
ningsstaten till belopp af 1,600 kronor för dem hvar. Däremot är lagen
den 11 oktober 1907 angående civila tjänstinnehafvares rätt till pension
icke å sökandena tillämplig, då ingendera af dem uppbär lön å stat,
som blifvit fastställd af Konung och Riksdag, och kan sålunda icke
någon af sökandena utan Riksdagens särskilda medgifvande uppnå en
högre pension än nyssnämnda belopp af 1,600 kronor årligen.
Med afseende därå att kommissionslandtmätare öfver 65 år
icke ansetts vid den från och med innevarande år genomförda om¬
organisationen af landtmäterikåren kunna befordras till distriktslandt-
mätare samt sådana öfveråriga landtmätare, på sätt ock landtmäteri-
styrelsen erinrat, från och med detta år kommit i en väsentligen för¬
sämrad ställning ifråga om rätt till ersättning enligt arfvodestaxan för¬
de arbeten, som af dem utföras, finner jag det ej vara annat än med
rättvisa och billighet öfverensstämmande, att sökandena tilldelas tilläggs¬
pensioner utöfver dem eljest tillkommande pensioner, hvarom framställ¬
ning alltså synes böra göras hos Riksdagen. Jag anser mig böra
påpeka att sökandena, enligt hvad jag inhämtat, torde vara de enda
icke till distriktslandtmätare utnämnda kommissionslandtmätare, som
Bankoutskottets Utlåtande Nr 20.
191
synas kunna påräkna dylik fyllnadspension. I likhet med hvad stats¬
kontoret härutinnan föreslagit, synes mig för tilläggspensionen ett
belopp af 400 kronor årligen vara lämpligt afmätt. Vid bifall härtill
skulle enhvar af sökandena komma att i årlig pension uppbära 2,000
kronor eller det belopp, hvartill enligt gällande bestämmelser årspension
för distriktslandtmätare i första lönegraden uppgår. Då sökandena ännu
innehafva sina kommissionslandtmätarbefattningar, synes tidpunkten för
tilläggspensionens utgående böra för enhvar af dem bestämmas till
samma tid, hvarifrån han är berättigad att beräkna honom såsom kom-
missionslandtmätare tillkommande pension, eller från och med månaden
näst efter den, under hvilken afsked varder honom beviljadt. Sedan
pensionsfrågan blifvit afgjord, torde jag få tillfälle återkomma till ansök¬
ningarna i hvad de angå afsked åt ifrågavarande båda landtmätare.»
De här ifrågavarande båda kommissionslandtmätarnes ställning har
visserligen, enligt hvad i ärendet anförts, vid den med innevarande års
ingång genomförda omorganisationen af landtmäteristaten i orterna
undergått en ej oväsentlig försämring därigenom, att ersättningen för
landtmäteriförrättningar blifvit sänkt genom den af Kungl. Majrt utfär¬
dade nya taxan. Men i betraktande af den ålder dessa två landt¬
mätare uppnått, den ene öfver 69 och den andre snart 68 år, synes
ofvan berörda förhållande icke utgöra tillräcklig anledning för att,
utöfver dem redan tillkommande pension å 1,600 kronor hvardera, bevilja
dem en tilläggspension och sålunda afvika från de af Riksdagen en gång
fastställda grunderna för kommissionslandtmätarnes pensionering.
Utskottet får sålunda hemställa,
att Kungl. Maj:ts förevarande framställning icke
må af Riksdagen bifallas.
71:o) Uti punkt 26 under tionde hufvudtiteln har Kungl. Maj:t
vidare föreslagit Riksdagen medgifva, att geodetförmannen vid rikets
allmänna kartverk Anders Petter Hedén må å allmänna indragningsstaten
under sin återstående lifstid åtnjuta en årlig pension af 3,400 kronor,
att utgå från och med månaden näst efter den, då han varder entledigad
från sin befattning vid kartverket.
Utskottets
yttrande.
Ang.
pension åt
geodetförman¬
nen A. P.
Hedén.
[26.]
192
Bankoutskottets Utlåtande Nr 20.
Det i ärendet åberopade statsrådsprotokollet öfver jordbrnksärenden
innehåller härom följande yttrande af departementschefen:
))I underdånig skrifvelse den 28 oktober 1908 gjorde chefen för
rikets allmänna kartverk framställning om beredande af pension å 3,400
kronor åt geodetförmannen vid kartverket, filosofie kandidaten Anders
Petter Hedén. Sedan emellertid statskontoret i afgifvet utlåtande
tillstyrkt ett pensionsbelopp af allenast 2,670 kronor, motsvarande två
tredjedelar af Hedéns årsarfvode, 4,000 kronor, anhöll Hedén att få
återtaga sin pensionsansökan; och lät Eders Kungl. Maj:t, med anledning
af kartverkschefens därom gjorda framställning, genom beslut den 22
januari 1909 bero vid hvad i ärendet sålunda förekommit.
Nu har chefen för kartverket, på framställning af Hedén, uti skrif¬
velse den 7 oktober 1909 förnyat sin hemställan om pension åt denne
samt därvid öfverlämnat Hedéns ansökning, jämte tjänsteförteckning,
läkarbetyg och frejdebetyg. Af dessa intyg inhämtas att Hedén, som
vore född den 12 mars 1841, till följd af ett slaganfall, som drabbat
honom i början af maj månad detta år, vore för all framtid alldeles
oförmögen att tjänstgöra och dessutom fullständigt urståndsatt att på
något annat sätt förtjäna sitt uppehälle.
I sin nu ifrågavarande ansökning har Hedén anfört hufvudsak¬
ligen följande.
Då han på grund af svårartad sjukdom ej sedan ett hälft år
tillbaka kunnat sköta sin tjänst och utsikter för att han åter skulle
blifva arbetsför enligt bifogade läkarintyg helt och hållet saknades,
hade Hedén ansett plikten såväl mot staten som mot sig själf bjuda
att i hvad på honom berodde icke hindra, att hans befattning måtte
kunna skötas af en fullt arbetsför man. Det vore i denna afsikt han
nu gjorde framställning om beredande af pension. Då han ej hade
den formella rättigheten till sådan och då hans aflöningsförhållanden
icke varit sådana, att han genom besparingar förmått skaffa sig en
ekonomiskt tryggad ställning för sin återstående lefnad, vore han emel¬
lertid efter afskedstagande! för sin ekonomi uteslutande hänvisad till
den pension, som han kunde erhålla. Någon möjlighet för honom att
dessutom kunna genom arbete skaffa sig inkomst vore icke förhanden.
Pensionens belopp vore därför för honom af vitalt intresse. Som ytter¬
ligare motivering för sin anhållan om pension till belopp af 3,400
kronor har Hedén anfört följande. Genom år 1872 aflagd filosofie
kandidatexamen, motsvarande den nuvarande filosofie licentiatexamen,
med betygen emu laude i matematik, cum laude i fysik och laudatur i
astronomi hade Hedén innehaft för adjunktsbeställning vid statens ele-
Bankoutskottets Utlåtande Nr 20.
193
mentarläroverk nödig teoretisk kompetens, då han år 1874 inträdt som
extralärare vid Ladugårdslands elementarläroverk. Efter ett års tjänst
i denna befattning hade han enligt förordnande af chefen för generalstaben
af den 11 december 1874 öfvergått till sin innehafvande tjänst som
geodet vid generalstabens topografiska afdelning eller sedermera rikets,
allmänna kartverk. Hans sammanlagda tjänstetid utgjorde således
36 år. Denna tjänstgöring som geodet borde kunna likställas med tjänst
som läroverksadjunkt bland annat på grund af vissa af Hedén angifna
uttalanden, dels i ett den 6 maj 1878 afgifvet underdånigt betänkande
rörande Sveriges offentliga kartverk, dels i en vid detta utlåtande fogad
reservation af dåvarande kartverkschefen och dels i ett vid kartverks-
kommissionens andra utlåtande den 12 september 1907 fogadt yttrande
af professorn vid generalstaben. Vidare har Hedén erinrat, att chefen för
rikets allmänna kartverk i sitt underdåniga förslag till lönereglering för
kartverkets civila personal af den 23 februari 1909 med direkt tillämp¬
ning på honom anfört följande: »Dock anser jag mig böra föreslå, att den
af nu tjänande geodeter, som aflagt filosofie kandidatexamen enligt 1852
års stadga, må — alldenstund han därigenom förvärfvat kunskaper mot¬
svarande filosofie licentiats enligt nu gällande stadga — uppflyttas i
observatörs löneklass med tjänsteårsberäkning från första anställning i
statens tjänst.» — —. »Enär 'observatörerna’ synas mig i flera hänse¬
enden jämnställda med lektorer vid rikets allmänna läroverk--».
Särskilt i aflönings- och pensionshänseende vore likheten med lektor
fullständig i detta förslag. Alltsedan början af Hedéns tjänstemanna¬
bana hade han sålunda haft goda skäl att förvänta pensionsrätt och nu
senast i början af innevarande år hade för honom hägrat förhopp¬
ningen att till och med blifva i detta afseende jämnställd med läroverks-
lektor. Af den bifogade tjänsteförteckningen framginge arten och om¬
fattningen af hans tjänstgöring. Den hade omfattat alla slag af vid
kartverket förekommande geodetiska fältarbeten, bland annat första ord¬
ningens triangulering i Norrlands svårtillgängliga fjälltrakter. I regel
hade dessa arbeten årligen pågått under 5 sommarmånader. Hedéns
byråarbete åter hade bestått dels i beräkning af nämnda geodetiska
arbeten, dels i reduktion af astronomiska observationer och andra veten¬
skapliga räknearbeten. Den kompetens, som denna verksamhet förut¬
satte, torde vara fullt jämförbar med läroverksadjunkts. Sistnämnda
befattningsinnehafvare åtnjöte ledighet under sommarmånaderna, då
Hedén däremot under sina 35 års tjänst som geodet icke förrän det
sista halfåret på grund af sjukdom haft och ej af annan orsak kunnat
erhålla sådan ledighet i följd af tjänstens beskaffenhet. Läroverks-
194
Bankoutskottets Utlåtande Nr 20.
adjunkt vore dessutom berättigad till pension vid 65 lefnads- och 35
tjänstår, under det Hedén vid eventuell pensionering år 1910 skulle
innehafva öfver 69 lefnads- och mer än 36 tjänstår.
Kartverkschefen har anfört, att Hedén under hela den tid af 35
år, han varit anställd vid kartverkets geodetiska arbeten, därstädes
nedlagt ett synnerligen samvetsgrant arbete samt ådagalagt en flit,
rådighet och ihärdighet, trots alla svårigheter, hvilken måste betecknas
såsom högst berömvärd. Hans framstående skicklighet inom sin veten¬
skap hade jämte nyssnämnda egenskaper medfört synnerligen goda
resultat, när det gällt rikets kartläggning.
I fråga om pensionsbeloppets storlek ansåge kartverkschefen sig
fortfarande hafva skäl ifrågasätta ett belopp af 3,400 kronor. Visser¬
ligen utgjorde denna summa mera än % af det arfvode 4,000 kronor,
som Hedén under senare år åtnjutit, hvilken proportion, såsom i stats¬
kontorets förberörda yttrande uppvisats, vore den i pensionslagen den
11 oktober 1907 fastställda för sådana tjänstemän, hvilkas aflöning ej
utginge såsom lön och tjänstgöringspenningar. Sagda pensionslag vore
dock ej i förhandenvarande fall tillämplig. De rikets allmänna kart¬
verk tillhörande tjänstemän, som ej vore uppförda på generalstabens
stat, åtnjöte endast arfvoden, hade ej rätt till pension och betalade
ingå pensionsafgifter. Angående geodeternas pensionsbelopp, som för
hvarje särskildt fall bestämts af Riksdagen på Kungl. Maj:ts proposition,
funnes således intet allmänt lagstadgande, och af något sådant stadgande
hade sålunda ej heller berott, att i allmänhet civila tjänstemän vid
rikets allmänna kartverk vid afskedstagandet blott erhållit "?3 af sitt
arfvode såsom pension. Någon regel hade dock ej detta varit, i det
Kungl. Maj:t i vissa fall föreslagit och Riksdagen beviljat pension med
större procent af arfvodet, än som af nyss nämnda tal angåfves. Så¬
lunda hade 1896 års Riksdag beviljat pension med 80 procent af arfvodet
åt den framstående kartografen Dahlman, och så sent som 1907 hade
Riksdagen beviljat 2,800 kronor såsom pension åt gravören Herlin d. v. s.
93 procent af hans till 3,000 kronor uppgående arfvode. I båda dessa fall
hade Riksdagen på Kungl. Maj:ts förslag tagit hänsyn till vederbörandes
synnerligen framstående förtjänster om kartverket och — i sistnämnda
fall — äfven till storleken af inkomst af tjänst vid sidan af arfvodet.
Det syntes kartverkschefen, som under sådana förhållanden dylikt be-
räkningssätt äfven borde följas, då det gällde en person med de veten¬
skapliga meriter, som ägdes af geodetförmannen Hedén, och med den
framstående samvetsgrannhet och skicklighet denne i sitt fack ådagalagt,
så mycket mera som äfven Hedéns inkomster under tjänstgöring —
Bankoutskottets Utlåtande Nr 20.
195
likasom förut gravören Herlins — ej inskränkt sig till arfvodet under
byråtjänstens fem dagliga arbetstimmar. För Hedén både nämligen
tillkommit aflöning för fältarbeten, hvilken aflönings sammanlagda belopp
uppgått till ungefär 1,200 kronor årligen.
Då härtill komme, att Hedén, som ej ägde någon enskild för¬
mögenhet och som nu vore ett år äldre, än när frågan om hans pen¬
sionering sist förevarit, genom sjukdom blifvit fullkomligt oförmögen
att på något sätt skaffa sig några biinkomster och säkerligen under
sin återstående lefnad måste använda en ej ringa del af den ifrågasatta
pensionen på sjukvård, ansåge kartverkschefen sig hafva ändå större skäl
att i underdånighet vidhålla hvad han redan år 1908 i frågan föreslagit.
Statskontoret har den 16 oktober 1909 afgifvit infordradt under¬
dånigt utlåtande i frågan, därvid hufvudsakligen följande anförts.
Efter det statskontoret afgifvit förut omförmälda utlåtande öfver Hedéns
år 1908 gjorda pensionsansökning, hade, med hänsyn till hvad som
upplysts angående Hedéns hälsotillstånd och bristande arbetsförmåga,
ytterligare anledning uppstått att genom beviljande af pensionsförmån
bereda honom tillfälle att utan alltför kännbar minskning af inkomsterna
afgå från befattningen. Beträffande pensionsbeloppet hade statskontoret
erinrat, att ämbetsverket i sitt förra utlåtande häfdat den uppfattning,
att pensionsbeloppet borde afpassas efter den tjänsten åtföljande aflö-
ningen och i detta fall, såsom merendels vid föregående dylika pensions¬
frågor, beräknas till 2/3 af aflöningen samt alltså för Hedén, som enligt
kartverkschefens uppgift åtnjöte ett årsarfvode, inberäknadt förmans-
arfvodet, af 4,000 kronor, bestämmas till 2,670 kronor. Och hade
statskontoret då ansett så mycket större skäl föreligga för tillämpning
af nämnda beräkningsgrund, som angifna förhållandet mellan aflöning
och pension numera blifvit genom pensionslagen fastslaget att gälla
för sådana nämnda lag underkastade tjänster, hvilkas aflöning icke
fördelats i lön och tjänstgöringspenningar. Sålunda hade statskontoret
visserligen, lika litet som kartverkschefen, ansett Hedéns befattning vara
underkastad bestämmelserna i pensionslagen — i sådant fall skulle ju
icke erfordras framställning i saken till Riksdagen. Men gentemot
kartverkschefen hade statskontoret i berörda utlåtande såsom sin upp¬
fattning uttalat och ansåge fortfarande, att genom pensionslagen ett
nytt, starkt stöd tillkommit för tillämpning af ofvan angifna beräknings¬
grund, i det att, då genom pensionslagen bestämts ett visst förhållande
mellan aflöning och pension för tjänstinnehafvare, som med afgift finge
bidraga till egen pensionering, skäl icke syntes föreligga att för tjänst-
196
Bankoutskottets Utlåtande Nr 20.
Ang.
'pension åt
några tefatt-
ningshafvare
vid Ultima
landtegendom.
innehafvare, som icke finge vidkännas bidrag- för sådant ändamål, till-
lämpa en till högre pension ledande beräkningsgrund.
Vid beräkning af pensionsbeloppet syntes emellertid, enligt hvad
statskontoret nu vidare anfört, böra såsom förut i liknande fall skett,
exempelvis beträffande gravören vid kartverket C. E. R. Herlin, som
på Kungl. Maj:ts förslag enligt beslut af 1907 års Riksdag undfått pen¬
sion, tagas hänsyn icke blott till vederbörandes fasta arfvode, utan till
hela inkomsten i tjänsten. Nu hade kartverkschefen meddelat, att
Hedén utom de arfvoden å tillhopa 4,000 kronor, om hvilka af kart-
verkschefen i hans föregående framställning i ämnet upplysning lämnats,
uppburit särskild aflöning för fältarbeten till belopp af ungefär 1,200
kronor årligen, så att sammanlagda inkomsten af tjänsten för honom
uppgått till omkring 5,200 kronor årligen. Vid sådant förhållande vore
det blott ett fasthållande af förut angifna beräkningsgrund, då stats¬
kontoret nu förklarade sig icke hafva något att erinra mot det af kart¬
verkschefen föreslagna pensionsbeloppet för Hedén eller 3,400 kronor.»
På grund af hvad i ärendet anförts, har utskottet ansett sig böra
tillstyrka Kungl. Maj:ts förevarande framställning; och får utskottet
alltså hemställa,
att Riksdagen må medgifva, att geodetförmannen
vid rikets allmänna kartverk Anders Petter Hedén må
å allmänna indragningsstaten under sin återstående
lifstid åtnjuta eu årlig pension af tretusenfyrahundra
kronor, att utgå från och med månaden näst efter
den, då han varder entledigad från sin befattning vid
kartverket.
72:o) Uti eu den 8 april innevarande år till Riksdagen aflåten
proposition (nr 154) har Kungl. Maj:t föreslagit Riksdagen medgifva,
att enhvar af snickaren Jonas Westerlund, snickaren Anders Eriksson
och förre rättaren Anders Petter Andersson må från och med månaden
näst efter den, under hvilken han entledigats eller entledigas från
sin syssla vid Ultima landtegendom, under sin återstående lifstid å all¬
männa indragningsstaten uppbära en årlig pension till belopp af 300
kronor.
Statsrådsprotokollet öfver jordbruksärenden den 8 april 1910 inne¬
håller rörande denna fråga följande yttrande af departementschefen:
Bankoutskottets Utlåtande Nr 20.
197
»Till styrelsen för landtbruksinstitutet vid Ultima hafva från för¬
valtaren vid Ultima landtegendom framställningar gjorts om beredande
af pensioner åt snickaren Jonas WesteiTund, född år 1832 och sedan
år 1856 anställd i institutets och egendomens tjänst, snickaren Anders
Eriksson, född år 1836 och sedan år 1875 anställd vid egendomen,
samt förre rättaren Anders Petter Andersson, född år 1843 och sedan
år 1874 anställd vid utgården Graneberg under nämnda egendom.
Vid dessa framställningar, däri Westerlunds, Erikssons och Anders¬
sons tjänstgöring tillika väl vitsordats, voro fogade, förutom frejdbetyg,
äfven läkarbetyg, utvisande att de två förstnämnda till följd af sjukdom
vore oförmögna att med eget arbete försörja sig samt att Anderssons
arbetsförmåga, likaledes till följd af sjukdom, vore betydligt förminskad.
I underdånig skrifvelse den 20 november 1909 har styrelsen för
nämnda institut, med förmälan, att ifrågavarande tre personer, enligt
intyg från kommunalnämndens ordförande, vore medellösa, hemställt,
att årlig pension måtte tillerkännas enhvar af Westerlund och Eriksson
med 300 kronor samt Andersson med 150 kronor.
Till följd af nådiga remisser hafva underdåniga utlåtanden i ärendet
afgifvits den 29 november 1909 af landtbruksstyrelsen, den 7 december
1909 af statskontoret och den 22 februari 1910 ånyo af iandtbruks-
styrelsen, som därvid bifogat ett den 9 februari 1910 afgifvet yttrande
från styrelsen för landtbruksinstitutet vid Ultima.
I sitt förstnämnda utlåtande har landtbruksstyrelsen hemställt, att
Kungl. Maj:t måtte, i likhet med hvad vid 1909 års Riksdag i ett lik¬
nande fall ägt rum, till innevarande års Riksdag aflåta proposition om
beredande af pensioner från allmänna indragningsstaten till Westerlund,
Eriksson och Andersson med föreslagna belopp.
Statskontoret har i ärendet anfört, att med hänsyn till ifrågavarande
tre arbetares långvariga anställning i statens tjänst, deras af ålder och
sjukdom nedsatta arbetsförmåga samt deras fattiga omständigheter stats¬
kontoret ansåge, att ålderdomsunderstöd på statsverkets bekostnad borde
dem beredas. Emellertid syntes det statskontoret i någon mån tvifvel¬
aktigt, huruvida den föreslagna formen af pension borde i första hand
ifrågasättas för understöd i detta fall. En enskild ägare af större landt¬
egendom plägade sörja för sina uttjänta arbetare genom att bereda dem
bostad å egendomen samt vissa naturaförmåner af egendomens afkast¬
ning; och på samma sätt hade hittills vanligen förfarits med dylika
arbetare vid statens landtegendomar, enär, såvidt statskontoret hade sig
bekant, fråga om beredande af kontanta pensioner åt i statens tjänst
Bih. till Rilcsd. Prof. 1910. 6 Sami. 1 Afd. 18 Höft. 26
198
Bankoutskottets Utlåtande Nr 20.
anställda jordbruksarbetare icke förekommit annat än till följd af indrag¬
ning- af Ottenby stuteri och i sammanhang därmed beslutad utarrendering
af den förut till stuteriet upplåtna Ottenby egendom. Landtbruksstyrelsen
hade visserligen i sitt afgifna underdåniga utlåtande i nu förevarande
ärende antydt, att en liknande fråga förelagts 1909 års Riksdag; och
styrelsen torde därmed icke kunnat afse annat än antingen frågan om
beredande af lifränta åt en skadad arbeterska vid Ultima egendom
eller ock frågan om beviljande af pension åt en åldrig städerska vid
landtbruksinstitutet å Ultima. Ingendera af dessa frågor kunde emellertid
enligt statskontorets mening anses i nu förevarande afseende utgöra ett
precedensfall. Det ville synas statskontoret som om pensionering af
jordbruksarbetare borde ifrågakomma endast om bestämdt hinder mötte
mot beredande af underhåll på sätt ofvan nämnts. Huru i detta afseende
förhölle sig i nu förevarande fall kunde icke af handlingarna inhämtas.
Skulle emellertid vid den utredning härutinnan, som enligt statskontorets
mening måste anses erforderlig, innan frågan kunde företagas till af¬
görande, visa sig att hinder mötte mot beredande af underhåll å Ultuna
egendom åt ifrågavarande arbetare, ville äfven statskontoret tillstyrka,
att framställning gjordes hos Riksdagen om beviljande åt dem af pen¬
sioner. Beträffande de föreslagna pensionsbeloppen, 300 kronor för
hvardera af snickarne Westerlund och Eriksson samt 150 kronor för
förre rättaren Andersson, innehölle handlingarna i ärendet icke annat,
som skulle kunna utgöra anledning till det föreslagna betydligt mindre
pensionsbeloppet för den sistnämnde, än att dennes arbetsförmåga endast
vore på grund af sjukdom betydligt förminskad, medan däremot de förra
vore af samma orsak alldeles oförmögna att försörja sig. Då emellertid
Anderssons framskridna ålder och sjuklighet gjorde det sannolikt, att
äfven han inom kort tid blefve ur stånd att bidraga till sitt uppehälle,
samt det i allt fall här endast vore fråga om ett existensminimum, ville
det förefalla statskontoret, som om tillräckliga skäl icke skulle förefinnas
att med afseende å pensionsbeloppet göra så stor, om ens någon skillnad
mellan Andersson och de båda andra.
Styrelsen för institutet har i sitt utlåtande den 9 februari 1910
beträffande sättet för ifrågasatta underhålls tilldelande anfört, att styrelsen
härutinnan delade statskontorets uppfattning, men att den viktigaste
förutsättningen för naturaunderhåll bortfölle, i följd af att bostad icke
vid Ultuna kunde beredas de personer, för hvilka pension föreslagits.
Då ej heller bränsle, som årligen måste inköpas för egendomens eget
behof, eller mjölk från egendomen kunde lämnas till på annan plats
Bankoutskottets Utlåtande Nr 20.
199
boende understödstagare, ansåge styrelsen sig böra vidhålla sin upp¬
fattning, att i föreliggande fall direkt pensionering vore den lämpligaste
formen för understöds gifvande. Beträffande pensionsbeloppens storlek
förklarade sig styrelsen så mycket hellre biträda statskontorets uppfatt¬
ning, som redan under den korta tid, som förflutit efter styrelsens förut¬
nämnda hemställan, Anderssons arbetsförmåga blifvit ytterligare nedsatt.
1 sitt sist afgifna utlåtande har landtbruksstyrelsen, under åberopande
af hvad styrelsen för landtbruksinstitutet anfört, förklarat sig vidhålla
hvad landtbruksstyrelsen förut i ärendet anfört och hemställt, dock med
den ändring, att landtbruksstyrelsen beträffande Anderssons pensionering
förenade sig med institutsstyrelsens senast gjorda hemställan.
Af institutsstyrelsens i ärendet förebragta utredning torde tydligt
framgå, att det understöd, hvaraf här ifrågavarande gamla, nu till arbete
mer eller mindre oförmögna samt medellösa arbetare gjort sig förtjänta,
i förevarande fall icke lämpligen torde kunna utgå in natura. Under
sådana förhållanden och då staten icke bör undandraga sig; att bidraga
till deras uppehälle under deras återstående lifstid, synes mig under¬
stödet till dem svårligen kunna utgå i annan form än med visst kontant
belopp. Beträffande storleken af dessa belopp synes det mig, på grund
af hvad såväl statskontoret som institutsstyrelsen i sin sistnämnda
skrifvelse anfört, att någon skillnad mellan de tre understödstagarna
icke bör göras; och torde det understöd, hvaraf en hvar af dem bör
komma i åtnjutande, skäligen böra bestämmas till 300 kronor.»
Utskottet har icke haft något att erinra mot Kungl. Maj:ts ifråga¬
varande framställning och får sålunda hemställa,
att Riksdagen måtte medgifva, att enhvar af
snickaren Jonas Westerlund, snickaren Anders Eriksson
och förre rättaren Anders Petter Andersson må från
och med månaden näst efter den, under hvilken han
entledigats eller enledigas från sin syssla vid Ultima
landtegendom, under sin återstående lifstid å allmänna
indragningsstaten uppbära en årlig pension till belopp
af trehundra kronor.
200
Bankoutskottets Utlåtande Nr 20.
Ang.
pension åt
änkan Fred-
rique Schen-
holm.
[27.]
G. Ång. finansdepartementet.*)
73:o) Uti punkten 27 under tionde hufvudtiteln kar Kung].. Maj:t
föreslagit Riksdagen medgifva, att änkan Freärique Schenholm, född
Swartling, må från och med månaden näst efter den, då hennes anställ¬
ning såsom skrifbiträde hos kammarkollegium kan komma att upphöra,
under sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten uppbära
en årlig pension till belopp af 1,000 kronor.
Statsrådsprotokollet öfver finansärenden den 14 januari 1910 inne¬
håller härom följande anförande af departementschefen:
»I en till kammarkollegium ställd, af kollegium med underdånig
skrifvelse den 23 oktober 1908 öfverlämnad skrift har det hos kollegium
anställda skrifbiträdet, änkan Fredrique Schenholm, född Swartling, an¬
hållit, att pension åt henne måtte utverkas. Till stöd för berörda fram¬
ställning har sökanden anfört, att hon, som under en afsevärdt lång
tid och utan afbrott varit anställd såsom skrifbiträde hos kollegium
samt åt denna verksamhet ägnat de bästa åren af sitt lif, numera börjat
känna behof af hvila efter sitt ganska ansträngande arbete i statens
tjänst, samt att hon, som enligt bifogadt åldersbevis vore född den 1
oktober 1841, således öfverskridit den ålder, som berättigade statens
tjänstemän till afsked med pension. Tillika har sökanden åberopat ett
af filosofie kandidaten Harald Leipziger och korrespondenten Geo Wenser
den 24 oktober 1908 utfärdadt intyg af innehåll, att sökanden ej hade
någon annan inkomst än den af sitt arbete i kollegium.
För egen del har kammarkollegium i sin förenämnda skrifvelse
till en början meddelat, att sökanden hade innehaft sin ifrågavarande
befattning allt ifrån det den för kollegium år 1879 fastställda löne¬
reglering trädt i tillämpning, eller från och med år 1880, och jämväl
dessförinnan under 13 år ägnat sig åt att med renskrifuing tillhandagå
ämbets- och tjänstemän inom kollegium. Sökandens tjänstgöringsskyl¬
dighet vore sålunda bestämd, att hon ägde att vara inom ämbetsverket
tillstädes under fyra timmar dagligen och därunder tillhandagå med
renskrifning och kollationering, hufvudsakligen af kollega utgående ex¬
peditioner, hvar] ände hon hade att äfven i hemmet utföra renskrifning
för kollega räkning äfvensom ombestyra, att sådant renskrifningsarbete,
*) I enlighet med den i 10 hufvudtiteln af statsverkspropositionen förekommande
ordningsföljden hafva pensionsfrågor rörande finansdepartementet upptagits sist.
Bankoutskottets Utlåtande Nr 20-
201
som hon själf icke å tjänsterummet eller i liemmet medhunne, blefve
genom mera tillfällig hjälp utfördt. Hennes aflöning vore sedan några
år tillbaka bestämd för arbetet å tjänsterummet till 2 kronor 50 öre
för hvarje arbetsdag och för arbetet i hemmet efter taxa till visst be¬
lopp för hvarje renskrifvet ark, men därjämte hade såsom löneförbätt¬
ring plägat tillerkännas henne vissa gratifikationsbelopp, som under
senare år utgått med 100 kronor för hvarje kvartal. Med tillägg af
den ersättning, som uppburits för den af henne utom tjänsterummet
verkställda renskrifning, hade, enligt uppgift, sökandens årsinkomst af
det för kollega räkning utförda arbetet under senare år uppgått till
omkring 1,500 kronor.
Sökanden hade under sin tjänstetid hos kollegium städse ådaga¬
lagt stort ordningssinne och utmärkt samvetsgrannhet äfvensom på ett
plikttroget sätt och till kollega synnerliga belåtenhet fullgjort det henne
lämnade uppdraget.
Gifvetvis kunde det ej undvikas, att sökandens lämplighet för sina
åligganden minskades med tilltagande ålder och att det snart nog kunde
blifva önskvärd!, att hon såsom skrifbiträde ersattes med en yngre och
friskare kraft.
Kollegium ansåge ock, att, då sökanden till följd af uppnådd så¬
dan ålder, då statstjänare i allmänhet icke plägade förvägras pension,
börjat känna behof af hvila, hon borde hafva befogade anspråk på att
staten, som under en lång följd af år för sin räkning tagit hennes ar¬
betskraft i anspråk, beredde henne erforderliga medel till sitt lifsuppe¬
hälle. Enligt det åberopade intyget vore sökanden ock efter sitt ent¬
ledigande för sin nödtorftiga utkomst helt och hållet beroende på att
dylika medel blefve henne anvisade.
Hvad understödets storlek beträffade ansåge kollegium sig med
hänsyn till beloppet af den årsinkomst, sökanden af sin verksamhet för
kollega räkning haft, samt de allt mer stegrade lefnadskostnaderna
hafva anledning föreslå detsamma till 1,200 kronor årligen.
På grund af det anförda har kammarkollegium i underdånighet
hemställt, det täcktes Eders Kungi. Maj:t föreslå Riksdagen medgifva,
att sökanden finge från och med månaden näst efter den, då hennes
anställning såsom skrifbiträde hos kollegium kunde komma att upp¬
höra, under sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten uppbära
pension till belopp af 1,200 kronor för år.
På grund af nådig remiss bär statskontoret den 9 december 1908
afgifvit underdånigt utlåtande, däri statskontoret anfört följande.
202
Bankoutskottets Utlåtande Nr 20.
Departements•
chefen.
Hvad kammarkollegium anfört och handlingarna i ärendet i öfrigt
innehölle måste anses innefatta tillfyllestgörande anledning att söka be¬
reda någon pension åt sökanden, då hon på grund af framskriden ålder
säkerligen inom kort nödgades lämna sin syssla därstädes. Det af kol¬
legium för henne föreslagna pensionsbeloppet kunde visserligen inga¬
lunda anses i och för sig öfverdrifvet högt. Enligt Riksdagens åren
1904 och 1906 fattade beslut utginge pension till enahanda belopp för
förre renskrifvaren i ecklesiastikdepartementet O. AV. Helin, hvarvid
dock vore att märka, att dennes aflöning i nämnda egenskap uppgått
till mer än 2,200 kronor för år. Med erinran, hurusom i 1902 års löne-
regleringskommittés betänkande i fråga om fastare anställning för vissa
biträden hos statens ämbetsverk hade föreslagits, att ämbetsverkens
ifrågavarande biträden, hvilkas aflöning enligt kommitténs mening skulle
utgå i form af arfvode, under vissa villkor skulle kunna komma i åt¬
njutande af ålderdomsunderstöd till belopp, högst motsvarande 50 pro¬
cent af arfvodet, har statskontoret för egen del förklarat sig anse, att
pensionsbeloppet i förevarande fall skäligen borde bestämmas till 1,000
kronor, motsvarande 2/s af aflöningsbeloppet, helst detta förhållande
mellan aflöning och pension blifvit i pensionslagen fastställdt att gälla
för omförmälda lag underkastad tjänst, hvars aflöning icke fördelats i
lön och tjänstgöringspenningar.
Sedan sökanden med väl vitsordad tjänstgöring i omkring 42 år,,
däraf 29 år å ifrågavarande befattning, ägnat tid och krafter åt statens
tjänst, synes det mig vara en billig begäran, att henne vid nära 70 års
ålder af staten beredes det understöd, utan hvithet hon, enligt hvad
upplyst blifvit, vid inträdande minskad arbetsförmåga skulle sakna medel
till sin nödtorftiga utkomst. Hvad angår beloppet af den pension, som
för sådant ändamål borde sökanden tillerkännas, biträder jag hvad stats¬
kontoret därutinnan föreslagit, helst detta förslag kan sägas stå i öfverens¬
stämmelse med hvad Eders Kung!. Maj:t beslå tit föreslå Riksdagen i.
sammanhang med löneregleringen för fångvårdsstyrelsen och general¬
tullstyrelsen. A staterna för dessa verk hafva nämligen bland den
ordinarie personalen uppförts skrifbiträden, hvilka skulle vara pensions-
berättigade under samma villkor, som i lagen den 11 oktober 1907
angående civila tjänstinnehafvares rätt till pension i allmänhet finnas
stadgade för kvinnliga tjänstinnehafvares åtnjutande af pension. Bland
aflöningsförmånerna för nämnda skrifbiträden ingår lönen med ett
begynnelsebelopp af 700 kronor, hvartill komma två ålderstillägg,
livartdera å 150 kronor, efter respektive 5 och 10 års tjänstgöring.
Bankoutskottets Utlåtande Nr 20.
203
Högsta pensionsunderlaget skulle alltså blifva 1,000 kronor och pen¬
sionen utgå med detta belopp vid den tidpunkt, då den pensionsberät-
tigade uppnått 60 lefnadsår och 30 tjänstår.
I förevarande fall är upplyst,' att sökanden uppfyllt de villkor,
som, i händelse hon varit uppförd å ordinarie stat, skulle efter förut
angifna grunder hafva fordrats för rätt till pension. Å andra sidan
innehar hon en befattning, som, efter hvad jag erfarit, är af den
stadigvarande beskaffenhet, att densamma likaväl som omförmälda bi-
trädesbefattningar å fångvårdsstyrelsens och generaltullstyrelsens stater
borde uppföras å ordinarie stat.»
Utskottet, som ej haft något att erinra mot Kungl. Maj:ts före¬
varande framställning, hemställer,
att Riksdagen må medgifva, att änkan Fredrique
Schenholm, född Swartling, må från och med månaden
näst efter den, då hennes anställning såsom skrifbi-
träde hos kammarkollegium kan komma att upphöra,
under sin återstående lifstid å allmänna indragnings-
staten uppbära eu årlig pension till belopp af ettusen
kronor.
74:o) Kungl. Maj:t har i punkten 28 under tionde hufvudtiteln
föreslagit, att anslaget till allmänna indragningsstaten måtte höjas med
i jämnadt tal 44,641 kronor eller från 2,569,438 kronor till 2,614,079
kronor.
Statsrådet och chefen för finansdepartementet har till statsråds¬
protokollet öfver finansärenden den 14 januari innevarande år anfört
följande:
»Förslagsanslaget till allmänna indragningsstaten är i nu gällande
riksstat upptaget till 2,569,438 kronor.
Utgifterna från detta anslag hafva i runda tal nedannämnda år
uppgått till följande belopp:
år 1904............................................ kronor 2,299,200: —
„ 1905............................................ „ 2,403,800: —
„ 1906 ............................................ „ 2,488,900: —
„ 1907 ............................................. „ 2,596,600: —
„ 1908........................................... „ 2,609,600: —
Ang.
anslaget till
allmänna
indragnings¬
staten.
[28.]
204
Bankoutskottets Utlåtande Nr 20.
Anslaget torde därför böra ökas med ett belopp, som för jämnande
af hnfvndtitelns slutsumma upptages till 44,641 kronor, eller från
2,569,438 kronor till ....................................................... kronor 2,614,079:—»
Utskottet hemställer,
att Riksdagen må i riksstaten för år 1911 höja
anslaget till allmänna indragningsstaten med 44,641
kronor, eller från 2,569,438 kronor till 2,614,079 kronor,
dock med rätt för statsutskottet att vid uppgörande
af förslag till riksstaten för nämnda år i anslagets
slutsumma vidtaga den jämkning, som för jämnande
af riksstatens slutsumma kan finnas erforderlig.
Bankoutskottets Utlåtande Nr 20.
205
Extra anslag.
75:o) På grund af Kungl. Maj:ts under punkten 29 af tionde
hufvudtiteln därom gjorda framställning och med hänvisning till det
vid punkt 1 här ofvan intagna utdrag af statsrådsprotokollet öfver landt-
försvarsärenden den 23 december 1909, får utskottet hemställa,
att Riksdagen må å extra stat för år 1911 an¬
visa ett förslagsanslag af 2,350,000 kronor, att an¬
vändas såväl till upprätthållande af arméns pensions¬
kassas egen pensionering med fastställda pensionsbe¬
lopp, mot skyldighet för pensionskassan att afstå de
för året densamma tillkommande vederlag för de till
statsverket indragna rusthållsafgifterna, som oclc till
fyllnadspensioner i enlighet med fastställda grunder
för sådana pensioners utgående.
76:o) I enlighet med Kungl. Maj:ts i punkten 30 under tionde
hufvudtiteln gjorda framställning och med hänvisning till det under
föregående punkt åberopade statsrådsprotokollet öfver landtförsvars-
ärenden hemställer utskottet,
att Riksdagen må till förstärkande af det i 1910
års riksstat uppförda anslaget för bidrag till pensio¬
nering af änkor och barn efter befäl och underbefäl
med vederlikar vid armén å extra stat för år 1911
anvisa ett belopp af 504 kronor.
77:o) Uti punkten 31 af förevarande hufvudtitel har Kungl. Maj: t
föreslagit Riksdagen att för utdelande af tillfälliga understöd åt af-
skedade underofficerare och vederlikar vid armén i enlighet med de af
Kungl. Maj:t med 1907 års Riksdag bestämda grunder å extra stat
Bill. till Riksd. Prof 1010. 6 Sami. 1 Afd. 18 Höft. 27
Ang.
anslag till
upprätt¬
hållande af
arméns
pensionering.
[29.]
Ang.
förstärkning
af stats¬
bidraget till
pensionering
af änkor och
barn efter
befäl och
underbefäl
med vederlikar
vid armén.
[30.]
Ang. anslag
till tillfälliga
understöd åt
af skedade
under¬
officerare och
vederlikar vid
armén.
[31.]
206 Bankoutsleottets Utlåtande Nr 20.
under tionde hufvudtiteln för år 1911 uppföra ett förslagsanslag å
28,131 kronor.
Statsrådsprotokollet öfver landtförsvarsärenden den 20 november
1909 innehåller härom följande yttrande af departementschefen:
»För beredande af tillfälliga understöd åt afskedade underofficerare
och vederlikar vid armén i enlighet med de af Kungl. Maj:t med 1907
års Riksdag bestämda grunder har Riksdagen beviljat ett förslagsanslag
å extra stat af 34,360 kronor för hvart och ett af åren 1908 och 1909
samt af 30,620 kronor för år 1910.
Till åtlydnad af Kungl. Maj:ts i nådigt bref den 18 oktober 1907
meddelade föreskrift därom, att direktionen öfver arméns pensionskassa
skulle årligen till Kungl. Maj:t aflämna uppgift angående det anslags-
belopp, som med hänsyn till de under löpande året utbetalda belopp
samt de understödstagare, som under året aflidit eller eljest såsom be¬
höriga sökande afgått, kunde beräknas för nästpåfölj ande år blifva er¬
forderligt för ifrågavarande ändamål, har direktionen öfver nämnda pen¬
sionskassa uti underdånig skrifvelse den 3 innevarande månad meddelat,
att 29 af de personer, som skulle kunnat erhålla understöd från detta
anslag, enligt ingångna underrättelser aflidit eller af annan anledning
upphört att vara behöriga sökande. Högsta möjliga understödsbelopp,
verkliga eller beräknade, har för dessa uppgått till sammanlagdt 2,789
kronor. Då emellertid enligt Riksdagens beslut år 1909 under tionde
hufvudtiteln, punkten 70, såsom berättigade sökande tillkommit tre
personer med ett sammanlagdt högsta understödsbelopp af 300 kronor,
har direktionen ansett, att ifrågavarande anslag för år 1911 borde efter
frånräknande af skillnaden mellan sistnämnda tvenne belopp uppföras
med 28,131 kronor.»
Mot Kungl. Maj:ts förevarande framställning har utskottet ej haft
något att erinra och hemställer sålunda,
att Riksdagen må för utdelande af tillfälliga
understöd åt afskedade underofficerare och vederlikar
vid armén i enlighet med de af Kungl. Maj:t med
1907 års Riksdag bestämda grunder å extra stat under
tionde hufvudtiteln för år 1911 uppföra ett förslags¬
anslag af 28,131 kronor.
Bankoutskottets Utlåtande Nr 20.
207
78:o) På grund af Kung! Maj:ts i punkten 32 af tionde hufvud-
titeln därom gjorda framställning ocli med hänvisning till det här ofvan
under punkt 4:o) anförda utdrag af statsrådsprotokollet öfver sjöför-
svarsärenden den 31 december 1909, hemställer utskottet,
att Riksdagen må till förstärkande af det i 1910
års riksstat uppförda anslaget för bidrag till flottans
pensionskassas gratialfond å extra stat för år 1911
anvisa ett belopp af 6,200 kronor.
Ang.
förstärkning
af 1910 års
anslag för
bidrag till
flottans
'pensions¬
kassas
gratialfond.
[32.]
79:o) Uti punkt 33 under tionde liufvudtiteln har Kung!. Maj:t Ans-
föreslagit Riksdagen att dels medgifva att, enligt de närmare bestäm- häldre H
meker Kungl. Maj:t kan finna lämpligt meddela, äldre behöfvande folk- häfvande folk-
skollärare och folkskollärarinnor, hvilka före år 1907 erhållit afsked
med pension från folkskollärarnas pensionsinrättning, må för år 1911 rinnor.
tillerkännas understöd till så stort belopp, att detsamma tillsammans [33.]
med pensionsbeloppet uppgår till 525 kronor, dels ock för ändamålet på
extra stat för år 1911 anvisa ett belopp af 36,637 kronor.
Till statsrådsprotokollet öfver ecklesiastikärenden den 31 december
1909 har departementschefen i denna fråga anfört följande:
»Med föranledande af de förbättrade villkor, som från och med år Petition af år
1907 bereddes folkskollärarkåren, anhöllo uti en under år 1907 till 190"
Kungl. Maj:t ingifven underdånig petition åtskilliga före nämnda år
pensionerade folkskollärare och folkskollärarinnor om vidtagande af
åtgärder för beredande af bättre pensionsförmåner åt petitionärerna och
deras änkor och barn. Petitionen är af följande innehåll:
'Undertecknade, före innevarande år pensionerade folkskollärare
från skilda trakter inom hela vårt land, hafva tänkt sig möjligheten att
till sina otillräckliga pensioner erhålla ett årligt dyrtidstillägg.
Våra löneförmåner under hela vår tjänstetid voro nämligen så
ringa, att vi ej då utan ständigt tryckande ekonomiskt bekymmer kunde
existera på dem, hvilket allt är lika påtagligt som allmänt känd! och
erkändt.
För de förhöjningar af lönerna, som gång efter annan beviljades,
kände vi oss mycket tacksamma och uppmuntrade, men i sjkifva verket
blef, i följd af myntvärdets ständiga sjunkande, vår ställning genom
dem knappast förbättrad. I hopp om verksammare löneförhöjning och
ålderstillägg härdade vi, i motsats till många andra, emellertid ut, tills
vi, i allmänhet nedbrutna, måste taga afsked. Men då minskades våra
208
Bankoutskottets Utlåtande Nr 20.
existensmedel icke blott med V4 af den forna kontanta lönen utan ock
med förlusten af fri bostad, bränsle och planteringsland samt med det
goda ekonomiska stöd, hvilket våra elevers tacksamma föräldrar i väx¬
lande former i allmänhet lämnade oss.
Nu stå vi emellertid i närvarande dyra tid hänvisade till att existera
på endast 3/i af vår afstådda kontanta lön, d. v. s. på pensionen, mins¬
kad med afgiften till änke- och pupillkassan samt de erforderliga skat¬
terna. Men våra lefnadsbehof äro ej mindre nu än före afskedstagandet.
Snarare hafva de tillväxt med åren, då nervklenheten, bräckligheten och
ålderdomssvagheten mera påkalla läkares och andras nu så dyrlejda
omvårdnad och hjälp. Våra existensvillkor som f. d. statens och kom¬
munens tjänstemän i förening äro gifvetvis nu så tryckta, att vi ej
längre kunna uthärda därmed, utan nödgas gifva det tillkänna för möj¬
lig rättelse. Som det nu gestaltar sig för oss, måste våra kärn, om
de därtill äro i tillfälle, bidraga till vår utkomst, och där någon af oss
har något utom pensionen, så måste detta, till barnens framtida ekono¬
miska skada, anlitas för anskaffandet af vårt dagliga bröd. Inga andra,,
med oss i öfrig! jämnställda tjänstemän, hvilka dessutom, i motsats
till oss, i regel pensioneras efter hela sin afstådda sista lön, äro läm¬
nade med så klena pensionsvillkor som vi. Orsakerna härtill äro väl
förnämligast de hittills segslitna fördomarne mot folkskolan; men då vi
alltid i vår om än så oansenliga verksamhet för och bland ungdomsska¬
rorna haft vårt folks och fosterlands sanna välgång som mål för vårt
kanske mera banbrytande arbete, så synes och kännes förhållandet oss
lika tungt som egendomligt. Det torde emellertid framgå, att vi i syn¬
nerhet väl behöfde pensioneras efter hela vår lön och således äfven för
husrums-, bränsle- och planteringslandsvärdet; och på denna grund
skulle vår pension nu hafva varit 262 kronor 50 öre större än den är,
emedan nämnda naturapersedlar gärna icke torde kunna värderas under
350 kronor i genomsnitt.
Då pensionen är afsedd att vara den uttjäntes relativt anständiga
existensmedel, så torde vår anhållan om dess höjning svårligen kunna
anses omotiverad. Vi ha visserligen ingen skrifven lags rätt till för¬
bättring i våra pensionsvillkor; men vi vädja till vederbörande i denna
vår nog så ömtåliga sak.
Våra från och med år 1907 afskedstagande kamrater hade icke
heller laglig rätt att få lönen och därmed pensionen höjd till nu¬
varande maximum. Men liksom vederbörande ändå, inseende lönens
och pensionens otillräcklighet, förlidet år genom statsanslag såg deras
behof tillgodo, så bedja och hoppas vi, att äfven våra pensionsvillkor
Bankontskottets Utlåtande Nr 20.
209
af samma skäl och på samma sätt tillgodoses, helst som prisstegringen
å lifsmedlen sedan dess fortgått och fortgår.
Det förhållandet, att lärare, hvilka flere eller färre år, ja i något
fall blott några månader före år 1907 tagit afsked, för sin utkomst
äro hänvisade till ett belopp, som jämförelsevis så mycket understiger
den till våra vederlikar från och med samma år normalt utgående pen¬
sionens storlek, torde i och för sig innebära maning till rättelse, helst
som de lika litet som vi hittills erlagt någon afgift till pensionskassan,
hvilken under och på grund af äfven vår 30-, 40- å 45-åriga tjänst¬
göringstid växt till sitt nuvarande ansenliga belopp.
Visserligen veta vi, att pensionsförhöjningar af princip sällan be¬
viljats; men å andra sidan torde ej kunna förnekas, att våra pensions-
förhållanden, såsom ofvan visats, väsentligen afvika från den allmänna
principen. Oss synes därföre, att de principiella skälen för vår pensions
höjning äro de icke minst talande och manande. Och liksom pension
icke så sällan beviljas åt sådana uttjänte, som annars icke under tjänste¬
tiden emottogo aflöning eller aflönades med beräkning att erhålla sådan,
så torde förhöjning af vår otillräckliga pension hafva nog talande skäl
för sig. Att åt oss på ett eller annat sätt, under ena eller andra be¬
nämningen höja pensionen för en snart svunnen tid synes icke heller
kräfva något jämförelsevis stort belopp, enär för hvarje halfår, som går,
anslaget härför tages allt mindre i anspråk.
Vi anse oss sålunda från alla sidor sedt föra en rättfärdig, nödig
och möjlig sak, då vi härmed i största ödmjukhet anhålla, det Eders
Kungl. Maj:t täcktes nådigst upptaga och gilla denna vår petition samt
på grund däraf vidtaga tjänliga åtgärder för att vi samt våra änkor
och oförsörjda barn efter oss från och med år 1908 måtte ur folk-
skollärarnes pensionskassa eller genom statsanslag erhålla ett tillägg
till vår nuvarande pension, så att denna jämte tillägget uppgår till
samma belopp, hvarmed de folkskollärare pensioneras, hvilka år 1907 afgå
med pension efter nu lagliga högsta lönegraden, eller, om detta icke
skulle anses kunna beviljas, att hvar och en af oss uppflyttas i pen-
sionsrätt efter den högre aflöning, som bestämdes efter vårt afskeds¬
tagande.’
Direktionen öfver folkskollärarnas pension sinrättning afgaf den 21
januari 1908 infordradt underdånigt utlåtande öfver petitionen och an¬
förde därvid följande:
'Beträffande till en början den begärda höjningen af sökandenas
egna pensioner får direktionen, med framhållande att i hvarje fall folk-
Dir. öfver
folksk.-lär:s
pens.-irir. d.
jarl. 1908.
210
Bankoutskottets Utlåtande Nr 20.
skollärarnas pensionsinrättning ej lämnar tillgång till bestridande af
denna utgift, hvadan höjningen måste med statens medel bekostas, från
allmänt principiell synpunkt erinra, hurusom ett bifall till framställ¬
ningen i ena eller andra formen skulle väsentligen rubba proportionen
mellan lön och pension äfvensom att staten finge för dessa äldre pen¬
sionärers del vidkännas proportionsvis större kostnader än för dem, som
under år 1907 uppförts å pensionsstat. Det förtjänar ock påpekas att
i och med införandet af nu gällande pensioner vederbörande lärare ålagts
att själfva bidraga till sin pensionering, något hvarifrån sökandena
varit befriade.
För den händelse Eders Kungl. Magt emellertid skulle finna an¬
sökningen böra föranleda till åtgärd, har direktionen — under anta¬
gande att sådan åtgärd komme att inbegripa ej endast sökandena utan
samtliga före år 1907 pensionerade folkskollärare och folkskollärarinnor
— utredt, hvilken kostnad skulle erfordras för höjande af samtliga till
dessa utgående pensioner enligt de från och med år 1907 gällande
delaktighetsbeloppen eller 1,350 kronor för lärartjänst och 1,200 kronor
för lärarinnetjänst. Direktionen har härvid funnit, att för år 1908 be¬
räknas komma att utgå hela och afkortade pensioner efter delaktighets-
belopp af 1,000 kronor och därunder, de förra till belopp af 588,910
kronor, fördelade på 886 män och 68 kvinnor, samt de senare till be¬
lopp af 139,459 kronor, fördelade på 226 män och 72 kvinnor. Nämnda
pensioner, uträknade efter nu gällande delaktighetsbelopp, skulle utgöra,
de hela pensionerna 958,718 kronor och de afkortade 243,779 kronor
70 öre eller, efter höjning till jämna krontal i rundt tal 244,000 kronor.
För en dylik höjning af pensionerna skulle således för år 1908 erfordras
ett anslag af 369,808 kronor för de hela pensionerna och af 104,541
kronor för de afkortade eller tillhopa 474,349 kronor, hvilket anslag
naturligen skulle komma att under de följande åren efter hand minskas
för att efter en tidrymd, som torde kunna beräknas till 30—35 år, helt
upphöra.
I fråga om det af sökandena alternativt framställda yrkandet, att
hvar och en af dem skulle 'uppflyttas i pensionsrätt efter den högre
aflöning, som bestämdes efter deras afskedstagande’, får. direktionen,
som utgår från att 'aflöning’ bär är att anse liktydigt med delaktighets¬
belopp, till eu början erinra att, hvad beträffar tiden före år 1907,
delaktighetsbeloppet först från och med år 1901 varit fixt, nämligen
1,000 kronor, under det att därförut skoldistrikten ägt att under vissa
förutsättningar själfva bestämma tjänsters delaktighet mellan vissa
maximi- och minimibelopp. Förutom att det med hänsyn härtill är
Bankoutskottets Utlåtande Nr 20.
211
ovisst, huru ansökningen i denna del är att förstå, måste i hvarje fall
den angifna beräkningsgrunden för pensionsförhöjning, huru densamma
än skall tillämpas, anses leda till otillfredsställande resultat, särskildt
därutinnan att ökningen ingalunda torde — såsom enligt det af sökan¬
dena i första hand framställda yrkandet — till största delen komma de
mindre pensionerna till godo utan snarare tvärtom. I detta hänseende
erinras att minimibeloppen för tjänsters delaktighet utgjort: åren
1867—1873 400 kronor, åren 1874 och 1875 500 kronor, åren 1876—
1891 600 kronor, åren 1892—1898 700 kronor samt åren 1899 och
1900 800 kronor, hvarefter fixa delaktighetsbelopp varit gällande, näm¬
ligen 1,000 kronor åren 1901—1906 och sedermera 1,350 kronor för
manlig tjänst och 1,200 kronor för kvinnlig. De efter nämnda delak¬
tighetsbelopp bestämda hela pensionerna utgöra således respektive 300
kronor, 375 kronor, 450 kronor, 525 kronor, 600 kronor, 750 kronor
samt 1,013 kronor för manlig tjänst och 900 kronor för kvinnlig tjänst;
och framgår således att under det en pension på t. ex. 300 kronor
skulle enligt förevarande yrkande kunna ökas med endast 75 kronor, en
pension på 600 kronor skulle kunna ökas med 1 50 kronor och en pen¬
sion på 750 kronor med 263 kronor för manlig pensionär och 150
kronor för kvinnlig. Då förevarande yrkande sålunda ej synes öfver¬
ensstämma vare sig med det i första hand framställda eller med hvad
sökandena till stöd för sin ansökning i dess helhet anfört, har direk¬
tionen saknat anledning att ingå i någon undersökning om den kostnad
för statsverket ett bifall till ansökningen i denna del skulle medföra.
Hvad slutligen angår yrkandet om höjning af framdeles utgående
pensioner till sökandenas änkor och barn får direktionen erinra om den
höjning af pensioner från folkskollärarnas änke- och pupillkassa, som
från och med år 1908 genomförts. Att, såsom sökandena yrkat, redan
nu företaga eu ytterligare höjning af en del af dessa pensioner, synes
knappast vara tillrådligt.’
På grund af nådig remiss afgaf statskontoret den 4 april 1908 Statskontoret.
underdånigt utlåtande i ärendet och förklarade sig därvid instämma uti d'4 aPnll90s-
hvad direktionen yttrat. Vidare anförde statskontoret följande.
Det torde icke kunna förnekas, att de pensionsbelopp, som från
omförmälda pensionsinrättning utginge till de för längre tid sedan pen¬
sionerade folkskollärarne och folkskollärarinnorna, numera vore alldeles
otillräckliga för äfven det torftigaste uppehälle; och otvifvelaktigt funnes
bland dessa mången, som under rådande dyrtid lede verklig nöd. För¬
de sämst lottade måste därför något understöd anses vara af behofvet
212
Bankoutskottets Utlåtande Nr 20.
Direktionen
d. 5 sept. 1908.
synnerligen påkalladt. Hvad dessa sistnämnda beträffade företedde nu
förevarande framställning en viss likhet med de af f. d. underofficerare
och vederlikar vid armén i enahanda syfte gjorda underdåniga ansök¬
ningar, hvaröfver statskontoret den 21 mars 1907 afgaf infordradt under¬
dånigt utlåtande. I enlighet med Kungl. Maj:ts i anledning af nyss-
berörda ansökningar aflåtna proposition beviljade 1907 års Riksdag ett
förslagsanslag å extra stat under tionde hufvudtiteln för utdelning af
tillfälliga understöd åt en del afskedade underofficerare och vederlikar
vid armén; och bestämdes därvid såsom villkor, att understöd ej finge
tilldelas annan än den, som styrkt sig vara i behöfvande omständigheter
och före viss tidpunkt erhållit afsked med pension, samt att i afseende
å understödets belopp vissa närmare angifna föreskrifter skulle iakttagas.
En dylik åtgärd syntes med visst fog kunna ifrågasättas jämväl
hvad beträffade de sämst lottade bland den folkskollärarpersonal, som
pensionerats efter äldre grunder. Statskontoret, som för sin del icke
kunde finna annat än billigt, att äfven i detta fall på liknande sätt be¬
reddes någon hjälp, ansåge sig emellertid i saknad af möjlighet att ut¬
reda och beräkna de kostnader, som ett dylikt tillfälligt understöd åt
nu ifrågavarande pensionärer skulle medföra, icke kunna i ämnet afgifva
något förslag, hvilket ju alltid till sin omfattning måste i någon mån
afpassas efter kostnaderna. Statskontoret måste därför inskränka sig
till att hemställa, att Eders Kungl. Magt täcktes, därest nu antydda åt¬
gärd funnes vara i detta fall af omständigheterna påkallad, anbefalla
vederbörande att i sådant syfte inkomma med utredning och förslag.
Genom nådig remiss den 11 april 1908 anbefalldes direktionen
att inkomma med utredning och förslag i det syfte, som fanns angifvet
i statskontorets nyssberörda underdåniga utlåtande. Till åtlydnad häraf
inkom direktionen med underdånigt utlåtande af den 5 september 1908,
däri direktionen anförde följande.
'Med anledning af hvad statskontoret i förevarande fråga anfört
får direktionen öfver folkskollärarnas pensionsinrättning till eu början
erinra, hurusom Kung!. Maj:t i nådig proposition till 1907 års Riksdag
föreslagit och Riksdagen medgifvit, att å extra stat under tionde
hufvudtiteln för år 1908 skulle uppföras ett förslagsanslag å 34,360
kronor för utdelande af tillfälliga understöd åt afskedade underofficerare
och vederlikar vid armén under villkor, att understöd ej finge tilldelas
annan än den, som styrkt sig vara i behöfvande omständigheter och
före år 1902 erhållit afsked med pension från arméns pensionskassa
eller, på grund af viss författning, från allmänna indragningsstaten,
■Bankoutskottets Utlåtande Nr 20.
213
samt att i afseende å understödets belopp iakttoges, att för den, hvil-
kens pension och fyllnadspension icke uppginge till 200 kronor, under¬
stödet icke finge tillsammans med pensionen och fyllnadspensionen
öfverstiga 300 kronor, och att till annan pensionär understöd icke finge
utgå med högre belopp än 100 kronor eller tillsammans med pension
och fyllnadspension öfverstiga 600 kronor.
Såsom direktionen i sitt förut i ärendet afgifna underdåniga ut¬
låtande anfört, utgöra beloppen af de före år 1907 bestämda hela pen¬
sionerna lägst 300 kronor och högst 750 kronor. De häremellan lig¬
gande hela pensionerna utgå med 375 kronor, 450 kronor, 525 kronor
och 600 kronor. Pensionsbeloppet 750 kronor var det gällande åren
1901—1906, beloppet 600 kronor var minimum för hel pension åren
1899 och 1900 samt beloppet 525 kronor minimum för hel pension
åren 1892—1898.
Med afseende å de villkor, som föreskrifvits i fråga om tillfälliga
understöd åt afskedade underofficerare och vederlikar vid armén har
direktionen ansett sig böra i främsta rummet fästa uppmärksamheten
vid de pensionärer, hvilkas pensioner ej uppgå till 600 kronor. Dessas
antal uppgår till 710. Sammanlagda beloppet af till dem för närvarande
utgående pensioner utgör 337,344 kronor. Skulle samtliga dessa pen¬
sioner höjas till 600 kronor, blefve pensioneringssumman 426,000 kronor;
och skulle för åstadkommande af denna höjning således fordras ett
belopp af högst 88,656 kronor. Denna summa komme dock att endast
till viss del tagas i anspråk, dels med hänsyn till det villkor som i
förevarande fall, i likhet med hvad ägt rum med pensionerade under¬
officerares understöd, torde böra uppställas, nämligen att vederbörande
understödstagare skulle styrka sig vara i behöfvande omständigheter,
dels ock på grund af den inom ifrågavarande klass af pensionärer
ganska starka dödligheten. I hvad mån dessa omständigheter kunna
öfva inverkan är dock ej möjligt att beräkna.
För den händelse att en höjning af samtliga pensioner under
600 kronor till nämnda belopp skulle anses verka för ojämnt och bereda
särskildt de lägre pensionerna en jämförelsevis allt för stor ökning,
har direktionen tänkt sig, att den bestämmelse lämpligen kunde tillika
meddelas, att intet understöd dock finge öfverstiga 200 kronor. Häri¬
genom skulle de sämst ställda pensionärerna, nämligen de, hvilkas
pensioner understiga 400 kronor, samtliga komma i åtnjutande af detta
jämförelsevis höga, men förvisso välbehöfliga understöd af 200 kronor.
Dessa pensionärers antal uppgår dock endast till 92 stycken. De pen-
Bili. till Biksd. Prof. 1910. 6 Sami. 1 Afd. 18 Raft. 28
214
Bankoutskottets Utlåtande Nr 20.
sionärer, hvilkas pension öfverstiger 400 kronor, skulle komma i åtnju¬
tande af mindre understöd i den mån deras pensioner närmade sig
beloppet 600 kronor. Det anslag, som skulle erfordras för en höjning
af ifrågavarande pensioner med nu angifna modifikation, skulle enligt
här anställd beräkning utgöra 82,576 kronor 75 öre.
Skulle det anses att pensionerna öfver 400 kronor ej böra i sin
helhet höjas till 600 kronor, utan att jämväl här eu viss gräns för
utgående understöd borde — utöfver den allmänna gränsen af 600
kronor — föreskrifvas, har direktionen antagit, att en föreskrift i sådant
hänseende lämpligen borde innehålla att intet understöd dock finge
öfverstiga 100 kronor. Denna ytterligare modifikation skulle nedbringa
det för pensionsförhöjningen i dess helhet erforderliga anslag till 67,644
kronor.
För den händelse att den föreslagna ökningen af 200 kronor å
alla pensioner under 400 kronor skulle anses jämväl böra underkastas
någon begränsning, torde en dylik lämpligen kunna åstadkommas genom
en föreskrift af den innebörd att nämnda pensioner tillsammans med
understödet ej finge öfverstiga ett belopp af 500 kronor. Härigenom
skulle nämnda anslag kunna minskas till 63,711 kronor.
Under förutsättning att sistnämnda anordning skulle vinna Eders
Kungl. Maj:ts bifall, torde sålunda böra föreslås, att å extra stat under
tionde hufvudtiteln för år 1909 uppföres ett förslagsanslag å 63,711
kronor för utdelande af tillfälliga understöd åt pensionerade folkskol¬
lärare under villkor att understöd ej må tilldelas annan än den, som
styrkt sig vara i behöfvande omständigheter och före år 1907 erhållit
afsked med pension från folkskollärarnas pensionsinrättning, samt att i
afseende å understödets belopp skall, oafsedt om åtnjuten pension är
hel eller afkorta^, iakttagas att för den, hvilkens pension icke uppgår
till 400 kronor, understödet ej får öfverstiga 200 kronor men ej heller
jämte pensionen uppgå till högre belopp än 500 kronor, och att för
den, hvilkens pension uppgår till 400 kronor men icke till 600 kronor,
understöd må utgå med högst 100 kronor, dock så att understödet till¬
sammans med pensionen ej får öfverstiga 600 kronor.
För den händelse det skulle anses åsamka statsverket för diyg
kostnad att i nu angifna utsträckning bereda tillfälligt understöd, har
direktionen tänkt sig, att dock de före detta folkskollärare, hvilkas pen¬
sioner ej uppgå till 525 kronor, borde komma i åtanke i fråga om
understöd. Dessa pensionärers antal utgör 359 stycken och eu höjning
af samtliga dessas pensioner till ett belopp af 525 kronor skulle kräfva
ett anslag af 36,637 kronor. Då det belopp, hvartill pension och under¬
Bankoutskottets Utlåtande Nr 20.
215
stöd tillhopa sålunda skulle uppgå, ju ej, såsom enda existensmedel
betraktadt, kan anses högt tilltaget, torde ett understöd i denna ringare
utsträckning ej böra förbindas med annat villkor än att vederbörande
pensionerats före år 1907 och styrker sig vara i behöfvande omstän¬
digheter.'’
Till Eders Kung!. Maj: t ingafs sedermera en ny petition i ärendet,
uti hvilken petitionärerna, efter erinran om den förra petitionens syfte,
anhöllo, att, därest Eders Ivungl. Maj:t icke skulle för alla underteck¬
narna af den förra petitionen föreslå förhöjningen af pensionen till 1,013
kronor, förslag åtminstone måtte göras om förhöjning med 263 kronor,
hvilket belopp ungefär motsvarade pension efter värdet af deras aflöning
med de i petitionen omnämnda naturaförmånerna. Därigenom skulle
deras pension, som nu utginge med 450, 525, 600 eller 750 kronor,
komma att uppgå till 713, 788, 863 eller 1,013 kronor och proportionen
mellan deras pensionsbelopp förblifva oförändrad. Den för detta ända¬
mål erforderliga anslagssumman vore visserligen hög, men det läge i
öppen dag, att på grund af många af petitionärernas bräcklighet och
öfverhufvud höga ålder summan hastigt komme att sjunka till en jäm¬
för els evi s obetydlighet.
Sistnämnda petition remitterades till direktionen öfver folkskol¬
lärarnas pensionsinrättning, och direktionen afgaf underdånigt utlåtande
den 12 oktober 1908. Däri åberopade direktionen, hvad den i sina den
21 januari och den 5 september 1908 afgifna utlåtanden anfört och
tilläde därefter:
'Hvad beträffar det nya, som nu föreliggande petition innehåller,
eller de före år 1907 bestämda pensionernas höjande med 263 kronor
får direktionen särskild! anföra följande.
Den föreslagna höjningen motiveras därmed att nämnda belopp
skulle ungefärligen motsvara pension efter värdet af vissa naturaför¬
måner, nämligen tjänlig bostad och bränsle samt planteringsland. Då
emellertid pensionen icke vare sig för närvarande beräknas eller tillförne
beräknats å ifrågavarande förmåner, hvilka jämväl för närvarande till¬
komma vederbörande tjänsteinnehafvare, vill det synas direktionen, som
om angifna grund för anspråket å pensionsförhöjning icke vore hållbar.
Hvad angår beloppet af den äskade pensionsförhöjningen, 263
kronor, hafva sökandena ej närmare angifvit, enligt hvilken beräknings¬
grund de kommit till nämnda siffra, men har direktionen ej anledning
antaga att densamma skulle vara för hög.
Petition af
år 1S08.
Direktionen
12 oht. 1908.
216
Bankoutskottets Utlåtande Nr 20.
Eu höjning af pensionerna med nämnda belopp skulle dock i visst
fall leda till otillfredsställande resultat. Då i petitionen ej göres någon
åtskillnad mellan manliga och kvinnliga pensionärer, skulle det nämligen
inträffa, att kvinnlig pensionär med 750 kronors pension skulle få den¬
samma höjd till 1,013 kronor, det vill säga till och med till högre belopp
än hvad enligt nu gällande bestämmelser tillkommer folkskollärarinnor
med hel pension eller 900 kronor.
Då detta ej kan hafva afsetts, torde petitionen böra anses i an-
gifna fall gå ut på en förhöjning med allenast 150 kronor.
Med denna begränsning skulle den ifrågasatta pensionsförhöjningen,
enligt här verkställd beräkning, kräfva en kostnad per år af 323,061
kronor, hvilken kostnad dock naturligen skulle i mån af pensionärernas
frånfälle komma att år för år minskas för att helt upphöra efter en
tidrymd af 30 till 35 år.'
Riksdagen Denna fråga blef icke genom nådig proposition förelagd 1909 års
1909- Riksdag, men i Andra kammaren väcktes af herrar Hellström och
Johansson i Jönköping en motion, däri, under åberopande af först¬
nämnda petition och den utredning, som finnes innefattad i direktionens
utlåtande af den 5 september 1908, hemställdes, att Riksdagen ville
besluta, att de f. d. folkskollärare, som före år 1907 erhållit afsked
med pension från folkskollärarnas pensionsinrättning, måtte erhålla ett
årligt understöd efter sådana grunder, att för den pensionstagare, hvil-
kens pension icke uppgår till 400 kronor, understödet ej får öfverstiga
200 kronor, men ej heller jämte pensionen uppgå till högre belopp än
500 kronor, och att för den, hvilkens pension uppgår till 400 kronor,
men icke till 600 kronor, understöd må utgå med högst 100 kronor,
dock så att understödet tillsammans med pensionen ej får öfverstiga
600 kronor; samt att för detta ändamål å extra stat under tionde hufvud-
titeln för år 1910 måtte beviljas ett förslagsanslag af 63,711 kronor.
Uti sitt utlåtande angående regleringen af utgifterna under riks¬
stadens tionde liufvudtitel afstyrkte statsutskottet bifall till motionen,
emedan frågan vore på Eders Kungl. Majds pröfning beroende, och
statsutskottets hemställan bifölls i båda kamrarna.
Den af petitionärerna framställda ansökan om en höjning af
DePchcfmntS' pensionerna så väl till dem själfva som till deras änkor och barn
synes mig visserligen behjärtansvärd. Ett tillmötesgående af de sökandes
önskningar, sådana de föreligga, torde dock icke lämpligen kunna ske
vare sig i den ena eller andra formen, emedan icke allenast ansenliga
Bankoutskottets Utlåtande Nr 20.
217
belopp skulle erfordras härför, utan äfven de antagna grunderna för pen¬
sions tilldelande i väsentlig mån rubbas såväl med afseende på lärarna
själfva som deras änkor och barn. Däremot anser jag liksom veder¬
börande myndigheter ett mindre understöd af mera tillfällig natur och
beroende på de sökandes behof hafva synnerligen beaktansvärda skäl
för sig. Redan af denna begränsning följer, att understöden böra utgå
till dem, som hafva de lägsta pensionsbeloppen.
Jag ansluter mig härvid till det af direktionen öfver folkskollärarnas
pensionsinrättning i dess sista alternativ framställda förslag, att gränsen
bör sättas så, att allenast de, som hafva pension understigande 525
kronor skulle få del af understödet. Denna förmånsrätt bör, då här ju
är fråga om ett existensminimum, på sätt jämväl direktionen beräknat,
tillkomma såväl helpensionärer som dem, hvilka afgått med afkortad
pension. Till jämförelse vill jag påpeka, att småskollärarinnorna från
och med år 1909 erhålla 450 kronor såsom helt understöd från små-
skollärares in. fl. ålderdomsunderstödsanstalt, äfvensom att allt sedan år
1908 ett understöd af 400 kronor tilldelats sådana äldre behöfvande
folkskollärare, hvilka afgått före tillkomsten af folkskollärarnas pensions¬
inrättning.
Det låter sig ju icke förneka, att äfven sådana folkskollärare, som
hafva en pension af 525 kronor, skulle kunna vara i behof af någon
ökning, men jag anser mig dock under nuvarande förhållanden i främsta
rummet böra behjärta deras behof, som hafva en pension understigande
sistnämnda belopp.
I öfverensstämmelse med direktionens öfver folkskollärarnas pen¬
sionsinrättning förberörda förslag anser jag sammanlagda summan af
pension och det tillerkända understödet böra bestämmas till 525 kronor
eller det minsta belopp, hvarmed hela pensioner hafva utgått efter år
1892. Visserligen skulle de, som nu hafva endast 300 kronor i pension,
härigenom få en förhållandevis afsevärd förhöjning, men dessa äro ju
också de, som allra mest äro i behof af hjälp.
Redan af hvad jag förut yttrat framgår, att understöd skulle utgå
endast till pensionär, som befinner sig i behöfvande omständigheter.
Enligt de beräkningar, som direktionen verkställt, skulle för reali¬
serandet af direktionens ifrågavarande förslag erfordras ett anslag af
36,637 kronor.»
Äfven utskottet anser goda skäl vara anförda för att de ifråga¬
varande folkskollärarna och folkskollärarinnorna genom ett tillfälligt
understöd i mån af behof erhålla någon förbättring af de pensioner,
Utskottets
yttrande.
218
Bankoutskottets Utlåtande Nr 20.
Ang.
extra peri-
sionsafgifter
till folkskol¬
lärarnas
pensions-
inrättninq.
[34.]
som enligt gällande bestämmelser för närvarande utgå till dem. Eu
liknande förmån har alltsedan år 1908 på grund af Riksdagens beslut
kunnat beredas vissa äldre, afskedade underofficerare och vederlikar vid
armén. Likasom det anslag, som för sistnämnda ändamål anvisats, bör
äfven det nu ifrågavarande anslaget kunna år efter år minskas, i män
som de pensionsberättigades antal kommer att nedgå.
På grund af hvad sålunda och i öfrigt blifvit i ämnet anfördt,
hemställer utskottet,
att Riksdagen må, med bifall till Kungl. Maj:ts
förevarande framställning,
dels medgifva att, enligt de närmare bestäm¬
melser Kungl. Maj:t kan finna lämpligt meddela, äldre
behöfvande folkskollärare och folkskollärarinnor, hvilka
före år 1907 erhållit afsked med pension från folk¬
skollärarnas pensionsinrättning, må för år 1911 till¬
erkännas understöd till så stort belopp, att detsamma
tillsammans med pensionsbeloppet uppgår till 525 kronor,
dels ock för ändamålet på extra stat under tionde
hufvudtiteln för år 1911 anvisa ett belopp af 36,637
kronor.
80:o) Kungl. Maj:t har i punkt 34 under tionde hufvudtiteln före¬
slagit Riksdagen att för bestridande af de extra pensionsafgifter, hvilka
på grund af § 8 i reglementet för folkskollärarnas pensionsinrättning-
nu utgå eller till följd af de af 1906 och 1907 årens Riksdagar beslutade
ändrade bestämmelser om delaktighetsbelöppen i nämnda inrättning-
komma att utgå, på extra stat. för år 1911 bevilja ett förslagsanslag å
20,000 kronor.
Statsrådsprotokollet öfver ecklesiastikärenden för den 31 december
1909 innehåller rörande ifrågavarande framställning följande yttrande
af departementschefen:
}>I § 8 af reglementet för folkskollärarnas pensionsinrättning, sådan
denna § lydde, innan den genom nådiga kungörelsen den 14 september
1906 erhöll sin nuvarande affattning, var stadgadt, att, därest pension
skulle blifva folkskollärare tillagd, innan skolområdet eller skoldistriktet
för den lön, efter hvilken delaktighet i pensionsinrättningen med af¬
seende å hans tjänst innehades, erlagt så många årsafgifter, som mot¬
svarade de ordinarie tjänstår, skolläraren enligt stadgandena i §§ 15
Bankoutskottets Utlåtande Nr 20.
219
och 17 för erhållande af pension måste äga, skulle skolområdet eller
skoldistriktet vara förbundet att gälda beloppet af de bristande årens
utgifter, dock efter afräkning af det belopp, som för en lägre lön under
högst lika många år möjligen kunde vara erlagdt, på det sätt, att årligen,
ifrån det pensionen började utgå, extra pensionsafgift till lika belopp
med den i § 7 bestämda skulle erläggas, intill dess pensionsinrättningen
därigenom blifvit till fullo godtgjord för bristen, dock att, därest pen-
sionstagaren under tiden doge eller förlorade sin pensionsrätt, denna
extra pensionsafgift komme att upphöra med den månad, då detta in¬
träffat.
_ I sammanhang med sitt beslut i anledning af Kungl. Maj:ts pro¬
position den 13 januari 1906 angående lönereglering för lärare vid
folkskolor m. m. beslöt Riksdagen på grund af väckt motion, att från
och med den 1 januari 1907 de extra pensionsafgifter, hvilka på grund
al § 8 i nyssnämnda pensionsreglemente då utginge eller till följd af
den föreslagna löneregleringen komme att utgå, skulle erläggas af stats¬
medel, och beviljade Riksdagen för sådant ändamål på extra stat för år
1907 ett förslagsanslag under riksstatens tionde hufvudtitel af 20,000
kronor.
Kungl. Maj: t, som hos 1907 års Riksdag gjorde särskilda fram¬
ställningar om höjning af delaktighetsbeloppen i folkskollärarnas pensions-
inrättning för lärarpersonalen vid högre folkskolor äfvensom för lärare
och lärarinnor i läsämnen vid folkskoleseminariernas öfningsskolor, före¬
slog samma års Riksdag att för bestridande af de extra pensionsafgifter,
hvilka på grund af § 8 i reglementet för folkskollärarnas pensionsin-
rättning då utginge eller till följd af de af 1906 års Riksdag beslutade
eller 1907 års Riksdag föreslagna ändrade bestämmelser om delaktig¬
hetsbeloppen i nämnda inrättning komme att utgå, på extra stat för
år 1908 under riksstatens tionde hufvudtitel bevilja ett förslagsanslag å
20,000 kronor; och denna framställning blef af Riksdagen bifallen.
För samma ändamål beviljade Riksdagen för hvartdera af åren
1909 och 1910 likaledes 20,000 kronor.»
Då utskottet ej haft något att erinra mot hvad Kungl. Mapt i
omförmälda hänseende föreslagit, får utskottet hemställa,
att Riksdagen må för bestridande af de extra
pensionsafgifter, hvilka på grund af § 8 i reglementet
för folkskollärarnas pensionsinrättning nu utgå eller
till följd af de af 1906 och 1907 årens Riksdagar
220
Bankoutskottets Utlåtande Nr 20.
beslutade ändrade bestämmelser om delaktighetsbe-
loppen i nämnda inrättning komma att utgå, på extra
stat för år 1911 under riksstatens tionde hufvudtitel
bevilja ett förslagsanslag å 20,000 kronor.
Ang.
tillfälligt
understöd åt
vissa pensione¬
rade krono-
jägare.
[35.]
81:o) Kungl. Magt bär uti punkt 35 under tionde hufvudtiteln
föreslagit Riksdagen att på extra stat under tionde hufvudtiteln för år
1911 uppföra ett förslagsanslag af 5,700 kronor för utdelande af till¬
fälliga understöd åt pensionerade kronojägare, under villkor att under¬
stöd ej må tilldelas annan än den, som styrker sig vara i behöfvande
omständigheter och antingen erhållit afsked med pension från allmänna
indragningsstaten till belopp, understigande 500 kronor, eller ock under
år 1908 erhållit afsked med afkortad pension från anslaget till pensio¬
nering af civila tjänstinnehafvare, samt att i afseende å understödets
storlek iakttages, att detsamma jämte den utgående pensionen icke må
tillsammans öfverstiga 500 kronor.
Statsrådsprotokollet öfver jordbruksärenden den 31 december 1909
innehåller i denna fråga följande yttrande af departementschefen:
»Vid den lönereglering för skogsstaten, som ägde rum år 1889,
bestämdes kronojägares aflöning sålunda: lön 400 kronor, tjänstgörings-
penningar 400 eller 300 kronor, beroende på tjänstgöringsorten, samt
rätt till ett ålderstillägg af 100 kronor å tjänstgöringspenningarna,
hvarförutom kronojägare tillförsäkrades förmånen af fri bostad eller
såsom ersättning därför 100 kronor; och utgick enligt samma löne¬
reglering den kronojägare tillkommande pension med ett mot hela
lönen svarande belopp af 400 kronor.
År 1905 beslöts den förändring i denna lönereglering, att ålders-
tillägget å 100 kronor skulle från och med år 1906 anses ingå i aflöningen
såsom lön i stället för såsom tjänstgöringspenningar; hvarvid dock
fästades det villkor, att å aflöningsförmånerna skulle afgå och åt stats¬
verket besparas ett belopp af 15 kronor. Detta beslut fattades i syfte
att såmedelst bereda kronojägare pensionsförhöjning från 400 kronor
till 500 kronor, och hade såsom ett särskildt talande skäl för denna
aflöningsförändring framhållits, hurusom pensionsbeloppet, sådant det
dittills utgått, varit alltför ringa icke blott i och för sig Titan jämväl
och i synnerhet i förhållande till de aflöningsförmåner, som under
tjänstetiden utgått.
Under år 1908 antogs fullständigt ny aflöningsstat för skogsstaten,
hvari kronojägare tillerkänts — utom tjänstgöringspenningar till belopp
af respektive 700 kronor, 600 kronor och 500 kronor, beroende å tjänst-
Bankoutskottets Utlåtande Nr 20.
221
göringsorten — lön af 600 kronor med tre ålderstillägg, hvardera å
100 kronor, samt bostadslägenhet eller hyreser sättning af 100 kronor.
Såsom följd häraf utgår pensionen numera med 900 kronor.
Hos Eders Ivungl. Maj:t hafva nu förre kronojägaren i Ås—Eed-
vägs bevakningstrakt af Svältornas revir Eduard' Vilhelm Mörk och
förre kronojägaren i Nolåsens bevakningstrakt af samma revir Johan
Niklas Andersson, hvilka vid afskedstagandet, Mörk den 4 juni 1904
och Andersson den 13 april 1905 kommit i åtnjutande hvardera af en
årlig pension af 400 kronor, uti en till Eders Kungl. Maj:t ställd skrift
af den 4 augusti 1908 anhållit att blifva uppflyttade från den 1 januari
1909 till 500 kronors pension. Därvid hafva sökandena, jämte förmälan
att de varit anställda i skogsstatens tjänst, Mörk sedan den 3 maj 1865
och Andersson sedan den 9 oktober 1873, anfört hufvudsakligen att
de under sin tjänstetid mot en ringa aflöning haft eu svår och an¬
strängande tjänstgöring och att de nu i sin fattigdom funne det hardt,
att deras pension ej uppginge till mer än 400 kronor, under det att de
af deras kamrater, som afgått ett eller två år senare, oaktadt mindre
och lättare tjänstgöring, åtnjöte pension med 500 kronor.
Öfver denna framställning hafva infordrade underdåniga utlåtanden
afgifvits den 17 september 1908 af domänstyrelsen och den 10 oktober
samma år af statskontoret, hvarefter domänstyrelsen den 31 i sistnämnda
månad afgifvit förnyadt utlåtande i ämnet.
Uti sitt först afgifna utlåtande har domänstyrelsen anfört, att sty¬
relsen, som visserligen funne ifrågavarande ansökning behj ärtans vård,
likväl, enär ett bifall därtill skulle med hänsyn till den störa mängd
befattningshafvare i statens tjänst, som stode i samma ställning, hafva
en mycket vidsträckt räckvidd, och då en tidsgräns för inträde i högre
pensions- eller löneklass i allt fall måste finnas bestämd, hemställt,
att ansökningen i fråga ej måtte föranleda någon åtgärd.
Statskontoret har uti sitt utlåtande anfört hufvudsakligen följande.
_Statskontoret. ansåge sig visserligen icke kunna tillstyrka, att fram¬
ställning gjordes till Riksdagen om beviljande endast åt "de två sökan¬
dena af den pensionsförhöjning, de hvar för sig ifrågasatt; men då i
betraktande toges, att af alla f. d. tjänstinnehafvare, som af staten erhölle
pension, kronojägarna hittills gifvet hört till de sämst lottade, att det
otvifvelaktigt maste vara för dem synnerligen svårt att under en dyr
tid få pensionen att räcka till nödtorftig bärgning, och att åt dessa
mäns närmaste vård dock under en lång följd af år varit anförtrodd
statsegendom af högst betydligt och gifvande värde, det synts stats¬
kontoret vara anledning öfverväga, huruvida icke en allmän förhöjning
Bill. till Riksd. Prot. 1910. 6 Sami. 1 Afd. 18 Höft. 29
222
Bankoutskottets Utlåtande Nr 20.
af de krono]ägarpensioner, som icke nppginge till 500 kronor, borde
och kunde medgifvas.
Högst 56 kronojägare åtnjöto pension å allmänna indragnings-
staten till belopp af 4Ö0 kronor,'till en kronojägare utginge sådan pen¬
sion med 450 kronor och till en annan med 375 kronor. Om pensions¬
beloppet förhöjdes för enhvar af dessa pensionärer till. 500 kronor,
skulle detta medföra en årlig kostnad för statsverket, hvilken för det
dåvarande ej skulle öfverstiga 5,775 kronor. Detta belopp skulle emeller¬
tid år efter' år komma att nedgå för att snart nog helt och hållet för¬
svinna. Med anslutning till hvad statskontoret sålunda anfört och under
erinran, hurusom 1907 års Riksdag på framställning af Kung!. Maj:t
beviljat å extra stat ett förslagsanslag af 34,360 kronor för utdelande
af tillfälligt understöd åt afskedade underofficerare och vederlikar vid
armén enligt vissa närmare angifna grunder, har statskontoret hemställt,
att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen besluta, att vid tiden för
utlåtandets afgifvande från allmänna indragningsstaten åt kronojägare
anvisad pension, som ej uppginge till 500 kronor för år räknadt, måtte från
och med år 1909 utgå med ett till 500 kronor om året förhöjdt belopp.
Uti sitt utlåtande af den 31 oktober 1908 har domänstyrelsen,
med hänsyn till hvad statskontoret sålunda anfört och upplyst, samt
då den ekonomiskt synnerligen ogynnsamma ställning, hvari särskilt
de kronojägare befunne sig, som före utgången af år 1905 erhållit af¬
sked med pension, vore särdeles behjärtansvärd, instämt i statskontorets
framställning. Domänstyrelsen har därjämte upplysningsvis meddelat,
att de af statskontoret föreslagna åtgärder icke berörde någon af de
kronojägare, som på sin tid vägrat ingå på förenämnda, år 1905 beslu¬
tade förändring af 1889 års lönereglering.
Vidare har förre kronojägaren i Arfåns bevakningstrakt af Norra
Lycksele revir Emanuel Nilsson, hvilken genom Eders Kungl. Maj:ts
beslut den 31 juli 1908 förklarats berättigad att från och med månaden
näst efter den, hvarunder afsked från hans kronojägarbefattning blefve
honom beviljadt, under sin återstående lifstid från anslaget till pensione¬
ring af civila tjänstinnehafvare uppbära en årlig pension af 380 kronor,
samt därefter den 20 augusti 1908 erhållit afsked, i underdånighet an¬
hållit om förhöjning af nämnda pensionsbelopp.
Nilsson har såsom stöd för sin ansökning anfört, att han, som
vore född den 29 augusti 1842 och från den 12 december 1881 till
ofvannämnda den 20 augusti 1908 varit anställd vid skogsstaten, under
denna tid haft en ansträngande tjänstgöring samt särskildt under de
första åren åtnjutit obetydliga löneförmåner.
Bankoutskottets Utlåtande Nr 20.
223
Under år 1908 både Nilsson, emellertid, ehuru han ej uppnått
det antal tjänstår, som erfordrades för erhållande af full pension, nöd¬
gats afgå från sin tjänst mot åtnjutande af pension till ett i förhållande
till tjänstårens antal afkortadt belopp af 380 kronor om året, och vore
denna summa jämte den obetydliga inkomst, Nilsson på annat sätt
kunde förskaffa sig, ej tillräcklig för att bereda honom och hans familj
en någorlunda dräglig utkomst, helst därtill komme, att hans hustru
vore sjuklig.
Domänstyrelsen, som den 9 februari 1909 afgifvit underdånigt
utlåtande öfver Nilssons framställning, har därvid, under framhållande,
hurusom Nilsson i anledning af uppnådda mer än 65 lefnadsår icke
ansetts kunna få kvarstå i tjänst in på år 1909, i hvithet fall han på
grund af den för skogsstaten i och med sagda år inträdda lönereglering
skulle kommit i åtnjutande af afsevärdt högre pensionsbelopp, hem¬
ställt, att Eders Kungl. Maj:t måtte behjärta Nilssons anhållan; och
bär domänstyrelsen därvid tillika hänvisat till styrelsens förenämnda
den 31 oktober 1908 afgifna utlåtande.
Statskontoret, som den 9 mars 1909 yttrat sig öfver nu före¬
varande framställning, har till en början erinrat om hvad statskontoret
uti sitt förberörda utlåtande den 10 oktober 1908 föreslagit i fråga om
förhöjning till 500 kronor af vissa från allmänna indragningsstaten åt
krono]ägare anvisade pensioner samt vidare anfört följande. Detta
statskontorets förslag kunde dock icke lända till förmån för Nilsson,
enär dennes pension icke utginge från allmänna indragningsstaten utan
från anslaget till pensionering af civila tjänstinnehafvare; men stats¬
kontoret ansåge goda skäl föreligga att bereda jämväl Nilsson pensions-
förhöjning till sagda belopp. Visserligen hade förenämnda Andersson
och Mörk erhållit afsked före utgången af år 1905 med tillgodonjutande
af då gällande pensionsbelopp af 400 kronor, under det att däremot
vid tiden för Nilssons afskedstagande den genom 1905 års Riksdags
heshet rörande kronojägares ålderstillägg föranledda pensionsförhöjningen
till 500 kronor trädt i tillämpning; men därjämte hade lagen den 11
oktober 1907 angående civila tjänstinnehafvares rätt till pension till¬
kommit, i följd hvaraf Nilsson nödgades vid uppnådd lefnadsålder af
65 år afgå från tjänsten med åtnjutande af pension till ett i förhållande
till tjänstårens antal afkortadt belopp af 380 kronor om året. Det
kunde enligt statskontorets uppfattning icke förnekas, att de krono-
jägare, hvilka under år 1908, då den gamla lönestaten ännu gällde men
pensionslagen redan trädt i kraft, nödgats afgå från tjänsten utan att
hafva uppnått 35 tjänstår, kommit i ett synnerligen ogynnsamt läge,
224
Bankoutskottets Utlåtande Nr 20.
i det att pensionslagens bestämmelser om afkortad pension kommit att
tillämpas på det jämförelsevis låga pensionsbelopp, som gällt, innan
den nya lönestaten med 1909 års ingång trädt i tillämpning. I lika
ogynnsam ställning som Nilsson befunne sig endast ytterligare tre
f. d. kronojägare, nämligen L. E. Lindli, P. M. Lönn och N. J. Sand¬
gren, hvilka under år 1908 erhållit afsked med afkortade pensioner till
belopp af respektive 340, 420 och 390 kronor.
Statskontoret har härjämte åberopat, i tillämpliga delar, hvad
statskontoret anfört i nyss berörda underdåniga utlåtande af den 10
oktober 1908 äfvensom Eders Kungl. Maj:ts nådiga proposition till 1909
års Riksdag om tilläggspension till f. d. förste landtmätaren A. Lejd-
ström; och har statskontoret hemställt, att Eders Kungl. Magt måtte
föreslå Riksdagen medgifva, att enhvar af de f. d. kronojägare, hvilka
under år 1908 från tjänsten afgått med afkortade pensioner, måtte från
allmänna indragningsstaten årligen från och med år 1909 uppbära så
stort belopp, att detsamma jämte innehafvande pension komme att
uppgå till 500 kronor.
Det torde ej kunna förnekas, att kronojägare, som i likhet med
de nu ifrågavarande efter en lång, ofta ansträngande och ansvarsfull
anställning i statens tjänst nödgats afgå med en pension af endast
omkring 400 kronor, måste under numera inträdda dyra tider finna det
förenad! med betydliga svårigheter, om ej rent af omöjligt att på denna
lilla pension bereda sig och sin familj nödtorftig bärgning. Efter afskedet
torde en kronojägare särskild! med hänsyn till sin ålder i regel hafva
föga utsikt att kunna förskaffa sig andra inkomster och ännu mindre
synes sannolikheten vara, att han under sin tjänstetid af sin knappt
tillmätta aflöning kunnat aflägga några besparingar. I de allra flesta
fall torde han vara hänvisad så godt som uteslutande till pensionen och
han torde då knappt kunna undgå att på gamla dagar blifva utsatt för
att lida nöd. Under sådana omständigheter finner jag mig icke kunna under¬
låta att föreslå Eders Kungi. Maj:t att vidtaga åtgärder för förbättrande
i någon män af nu ifrågavarande pensionärers ekonomiska ställning.
Och i likhet med statskontoret finner jag det därvid rättast, att möjlighet
att komma i åtnjutande af dylik hjälp beredes ej blott dem, som redan
nu gjort ansökan därom, utan äfven alla dem, som befinnas vara lik¬
ställda med de förra. I förbigående kan jag här nämna, att ansökningar
af enahanda innebörd som de bär ofvan omnämnda numera inkommit
från flere afskedade kronojägare i samma ställning som Mörk och
Andersson, ehuru jag icke ansett nödigt att särskild! redogöra för dessa
ansökningar.
Bankoutskottets Utlåtande Nr 20.
225
Visserligen kan med fog sägas, att, när en statstjänare efter uppnådd
pensionsålder tillerkänts honom författningsenligt tillkommande pension,
staten icke vidare står i någon förbindelse till honom. Men i nu före¬
varande fall föreligger ett alldeles särskildt förhållande: det utgående
pensionsbeloppet är så ringa, att det numera måste anses uppgå ej ens
till existensminimum. Att staten då bör träda emellan, för att förhindra
att den pensionerade statstjänaren lider nöd, torde få anses skäligt och
rimligt. Det är med denna synpunkt för ögonen, som jag finner mig
böra föreslå, att nu ifrågavarande afskedade kronojägare beredes någon
ekonomisk hjälp utöfver nu utgående pension.
Såsom statskontoret påpekat, är här fråga om två grupper pensio¬
nerade kronojägare: dels sådana, som erhållit afsked med pension från
allmänna indragningsstaten till belopp, understigande 500 kronor, och
dels sådana — 4 till antalet —, som under år 1908 erhållit afsked med
afkortad pension från anslaget till pensionering af civila tjänstinnehafvare.
Något skäl att i förevarande hänseende skilja på dessa två grupper
finner jag icke föreligga. Kronojägarna i båda grupperna synas mig
böra beredas bidrag af statsmedel till den storlek, att detta jämte den
utgående pensionen må för hvar och en kunna uppgå till ett belopp af
högst 500 kronor.
Att låta detta bidrag utgå i form af tilläggs- eller fyllnadspension,
såsom statskontoret och domänstyrelsen föreslagit, finner jag emellertid
ej lämpligt. Den de afskedade kronojägarna tillkommande pensionen
är redan en gång för alla bestämd och det tilltänkta extra bidraget
skall mera ha karaktären af ett tillfälligt understöd på grund af deras
nödställda belägenhet. Bidraget torde ej heller utan vidare böra utgå
till alla dessa afskedade kronojägare, utan endast i den mån de visa
sig vara i behof däraf. På grund häraf finner jag det lämpligast, att
de erforderliga medlen uppföras å extra stat under tionde hufvudtiteln
såsom ett särskildt förslagsanslag i likhet med det af statskontoret om¬
nämnda anslaget till tillfälligt understöd åt afskedade underofficerare
och vederlikar vid armén.
Beträffande det erforderliga anslagets storlek tillåter jag mig
hänvisa till statskontorets därom lämnade utredning. Däraf framgår,
att för ändamålet skulle vid tidpunkten för afgifvande af statskontorets
utlåtanden erfordras till den ena gruppen kronojägare ett belopp
af högst 5,775 kronor och till den andra gruppen högst 470 kronor
eller tillhopa högst 6,245 kronor. Enligt hvad jag inhämtat, har
emellertid, sedan statskontoret uppgjorde denna beräkning, åtskilliga
till den förra gruppen hörande kronojägare aflidit, hvadan för år 1910
226
Bankoutskottets Utlåtande Nr 20.
Ang.
förbättring
af pensione¬
ringen från
handels¬
flottans
pensions-
anstalt»
[36.]
anslaget torde kunna beräknas till högst 5,695 kronor eller i jämnadt
tal 5,700 kronor. Det erforderliga beloppet kommer, såsom ock
statskontoret framhållit, att med hvarje år nedgå för att snart nog,
alldeles försvinna.)»
På grund af hvad ofvan anförts får utskottet med tillstyrkande
af bifall till Kungl. Majds förevarande framställning hemställa,
att Riksdagen må å extra stat under tionde
hufvudtiteln för år 1911 uppföra ett förslagsanslag af
5,700 kronor för utdelande af tillfälliga understöd åt
pensionerade kronojägare, under villkor att understöd
ej må tilldelas annan än den, som styrker sig vara
i behöfvande omständigheter och antingen erhållit af¬
sked med pension från allmänna indragningsstaten
till belopp, understigande 500 kronor, eller ock under
år 1908 erhållit afsked med af kortad pension från
anslaget till pensionering af civila tjänstinnehafvare,
samt att i afseende å understödets storlek iakttages,
att detsamma jämte den utgående pensionen icke må»
tillsammans öfverstiga 500 kronor.
82:o) Uti punkten 36 under tionde hufvudtiteln har Kungl. Maj:t
föreslagit Riksdagen att till förbättring af pensioneringen från handels¬
flottans pensionsan stalt å extra stat för år 1911 under riksstatens tionde
hufvudtitel bevilja ett förslagsanslag å 31,000 kronor.
Till statsrådsprotokollet öfver finansärenden den 14 januari 1910
har departementschefen rörande detta ärende anfört följande:
»Sedan den af Eders Kungl. Maj:t den 9 november 1900 tillsatta
kommittén för förbättradt pensioneringssätt för sjömän den 15 november
1904 afgifvit förslag och äfven annan utredning inkommit, föreslog
Eders Kungl. Maj:t, i afvaktan på slutligt ordnande af nämnda
pensioneringsfråga, i en den 5 mars 1909 afbiten proposition Riksdagen,
bland annat, att från och med år 1910 höja det såsom bidrag
till handelsflottans pensionsanstalt till utgående direkt af tullmedlen
å riksstatens tionde hufvudtitel uppförda ordinarie förslagsanslaget å
78,000 kronor till 101,000 kronor samt att till förbättring af pensio¬
neringen från handelsflottans pensionsanstalt å samma hufvudtitel be¬
vilja å extra stat för år 1910 ett förslagsanslag å 90,000 kronor.
X skrifvelse den 22 maj 1909 angående regleringen af utgifterna
under riksstatens tionde hufvudtitel förklarade Riksdagen till en början,,
Bankoutskottets Utlåtande Nr 20.
227
att Riksdagen icke hade något att erinra emot höjning af ordinarie
förslagsanslaget: bidrag till handelsflottans pensionsanstalt, från 78,000
kronor till 101,000 kronor, då därigenom icke skulle föranledas ökade ut¬
gifter från statsverket, men den fördelen vinnas, att anslagets belopp
komme att närmare motsvara de utbetalningar, som enligt de i af¬
seende å detta anslag gällande särskilda bestämmelser gjordes från
detsamma.
Däremot hyste Riksdagen betänkligheter beträffande det af Eders
Kungl. Maj:t begärda nya förslagsanslaget å 90,000 kronor. Därmed
skulle, anförde Riksdagen, afses dels att borttaga den inskränkning i
pensionsrätt, som pensionsrummens begränsade antal innebure, så att
alla, som uppfyllde de i reglementet angifna förutsättningarna, komme
i åtnjutande af pension utan föregående väntetid, dels ock att höja
pensionsbeloppet i Ijärde klassen, omfattande sjöfolk, som icke vore
fartygsbefälhafvare, styrmän eller maskinister, från dåvarande 60 kro¬
nor till 90 kronor.
I fråga härom erinrade Riksdagen vidare, att förslagsanslaget
till handelsflottans pensionsanstalt, som sedan 1871 uppförts å riksstaten
med 78,000 kronor, såsom departementschefen omnämnt, hade sin
särskilda historiska uppkomst. Till en del utgjorde det ett vederlag
för den s. k. föringen, en dåmera indragen, till sjöfolk under vissa
förhållanden utgående penningersättning från tullmedlen. Återstoden
af anslaget hade uppkommit genom öfverflyttande å statsverket af
en handels- och sjöfartsfondens förpliktelse till pensionsinrättningen.
Pensionsmöjligheterna hade dittills varit strängt beroende på de till¬
gångar, som stått pensionsinrättningen till bucls, och antalet af dem,
som uppfyllt de allmänna förutsättningarna för erhållande af pension,
hade åtminstone i de tre första klasserna öfverstigit pensionsrummens
antal. Dock hade en rätt stor ökning uti antalet pensionsrum kunnat
ske sedan pensionsanstaltens bildande år 1864. Då hade nämligen i
hvar och en af de tre första klasserna, omfattande fartygsbefälhafvare,
styrmän och maskinister, funnits 100 pensionsrum och i den fjärde,
till hvilken öfrigt sjöfolk räknades, 600 pensionsrum. Vid 1908 års
skit hade motsvarande siffror utgjort respektive 172 och 1,032. Att
på extra stat bevilja ett förslagsanslag, hvarigenom en pensionering
till obegränsadt antal af sjöfolk, som gått på utrikes sjöfart, kunde
genomföras, innebure något väsentligen nytt och kunde medföra vidt-
gående konsekvenser. Det vore icke lämpligt att taga ett sådant
steg. enär man därigenom beträffande en viss yrkesklass skulle kunna
föregripa den pågående utredningen i den vidtomfattande frågan om
228
Bcmkoutskottets Utlåtande Nr 20.
allmän ålderdoms- och invaliditetsförsäkring. Det syntes därför vara
nödvändigt att låta frågan om pensioneringens utsträckning till större
antal än reglementet medgåfve tills vidare anstå.
Kunde riksdagen sålunda icke medgifva, att i frågans dåvarande
läge genomfördes en så utsträckt pensionering af sjöfolk, som Eders
Kung! Maj:ts förslag innebure, syntes dock hinder icke föreligga att till¬
mötesgå det andra med förslagsanslaget afsedda ändamålet eller höjandet
af pensionsbeloppet i fjärde klassen från GO till 90 kronor, hvarför kost¬
naden syntes kunna beräknas till omkring 31,000 kronor årligen.
I öfverensstämmelse härmed höjde Riksdagen det såsom bidrag
till handelsflottans pensionsanstalt till utgående direkt af tullmedel å
riksstatens tionde hufvudtitel uppförda ordinarie förslagsanslaget å
78,000 kronor till 101,000 kronor samt beviljade till förbättring af
pensioneringen från handelsflottans pensionsanstalt å extra stat för år
1910 ett förslagsanslag å 31,000 kronor.
Jag tillåter mig vidare erinra därom, att vid föredragning den
20 november 1909 af Riksdagens omförmälda skrifvelse Eders Kung!.
Maj:t bemyndigat direktionen öfver handelsflottans pensionsanstalt
dels att till enhvar, som i enlighet med bestämmelserna i reglementet
för handelsflottans pensionsanstalt och direktionens därå grundade
beslut komme att för år 1910 eller någon del däraf uppbära pension
inom fjärde klassen, för motsvarande tid utbetala fyllnadspension efter
30 kronor för år räknadt, dels ock att efter ingången af år 1910 hos
statskontoret, i mån af behof och mot redovisningsskyldighet, rekvirera
för utbetalande af dylika fyllnadspensioner erforderliga medel, som
statskontoret skulle hafva att till direktionen utanordna från ofvan-
nämnda af Riksdagen anvisade förslagsanslag å 31,000 kronor.
I sammanhang härmed uppdrog Eders Kungl. Maj:t åt den af
Eders Kungl. Maj:t den 13 december 1907 tillsatta kommittén för
utredning af frågan om allmän ålderdoms- och invaliditetsförsäkring
att vid fullgörande af sitt uppdrag taga under öfvervägande ofvan
omförmälda af kommittén för utredning angående förbättradt pensio-
neringssätt för sjömän afgifna förslag, såvidt det afsåge ålderdoms- och
invaliditetsförsäkring.
Enligt hvad af den lämnade redogörelsen framgår, ansåg näst-
lidet års Riksdag, att det då vore olämpligt att på extra stat bevilja
ett förslagsanslag, hvarigenom en pensionering till obegränsadt antal
af sjömän,' som gått på utrikes sjöfart, kunde genomföras, och anförde
Bankoutslcottets Utlåtande Nr 20.
229
•såsom skäl härför, bland annat, att därigenom beträffande eu viss
yrkesklass kunde föregripas pågående utredning i den vidtomfattande
frågan om allmän ålderdoms- och invaliditetsförsäkring.
Yid sådant förhållande och då kommittén för utredning: af frånan
om allmän ålderdoms- och invaliditetsförsäkring, åt hvilken, efter hvad
jag ofvan erinrat, Eders Kung! Maj:t uppdragit att vid fullgörande af
sitt uppdrag taga under öfvervägande frågan om förbättradt pensio-
neringssätt för sjömän, ännu icke inkommit med underdånigt betän¬
kande, anser jag mig icke böra ifrågasätta, att till förbättring af
pensioneringen från handelsflottans pensionsanstalt af Riksdagen äskas
högre belopp än 1909 års Riksdag i sådant afseende beviljat.'»
I detta sammanhang har utskottet till behandling förehaft en af
herr Olof Olsson i Kullenbergstorp inom Andra kammaren väckt motion
(nr 38), däruti, med instämmande i motionens syfte af herrar D. Broström
m. fl., föreslagits, att Riksdagen måtte till förbättring af pensioneringen
från handelsflottans pensionsanstalt å extra stat för år 1911 bevilja
såsom förslagsanslag, utöfver af Kungl. Maj:t föreslagna 31,000 kronor,
ytterligare 32,000 kronor, eller tillsammans 63,000 kronor, för att nämnda
pensionsanstalt, utan förändring af bestämmelserna för pensioneringen i
öfrigt, må dels till samtlige anstaltens pensionärer i fjärde klassen som
förhöjd pension till hvardera utgifva 30 kronor årligen och dels tilldela
pension åt alla enligt reglementet pensionsberättigade, senast fem år
efter det direktionen emottagit och godkänt ansökningarna om pension.
Beträffande de till stöd för motionen anförda skäl får utskottet
hänvisa till själfva motionen.
Utskottet har icke haft något att erinra mot Kungl. Maj:ts före¬
varande framställning.
Hvad angår det i ofvanomförmälda motion framställda förslag,
afseende att, utöfver hvad Kungl. Maj:t föreslagit, jämväl efter viss
väntetid bereda pension åt alla enligt reglementet berättigade, får ut¬
skottet erinra därom, att, på sätt äfven omförmäles i ofvan åberopade
statsrådsprotokoll, Riksdagen i skrifvelse den 22 maj 1909 (nr 10) i
anledning af Kungl. Maj:ts i ämnet gjorda förslag uttalat den upp¬
fattning, att det icke vore lämpligt att nu genomföra eu pensionering
till obegränsadt antal af sjöfolk, som gått i utrikes sjöfart, enär man
därigenom beträffande en viss yrkesklass skulle kunna föregripa den
pågående utredningen i den vidtomfattande frågan om allmän ålderdoms-
och invaliditetsförsäkring. Af statsrådsprotokollet inhämtas äfven, att
Bill. till Biksd. Prof. 1910. 6 Sami. 1 Afd. 18 Höft. 30
Ang.
en inom Andra
hammaren väckt
motion.
Vt skottets
yttrande,
230
Bankoutskottets Utlåtande Nr 20.
Kungl. Maj:t vid föredragning af Riksdagens ofvanberörda skrifvelse
uppdragit åt den af Kungl. Magt den 13 december 1907 tillsatta kom¬
mittén för utredning af nyssnämnda fråga att vid fullgörande af sitt
uppdrag taga under öfvervägande jämväl frågan om förbättradt pensio-
neringssätt för sjömän.
Enligt det i motionen framställda förslaget skulle visserligen sjö-
manspensioneringen ej erhålla samma omfattning, som af Kungl. Maj:t
föreslagits 1909 års Riksdag, men motionen afser dock en väsentlig
förändring i de af Riksdagen helt nyligen bestämda grunderna för pen¬
sioneringen från handelsflottans pensionsanstalt. Vid sådant förhållande
och då därjämte ett bifall till motionen skulle i viss mån föregripa den
redan pågående utredningen i ämnet, anser utskottet, att motionen icke
bör af Riksdagen bifallas.
På grund af hvad sålunda anförts hemställer utskottet,
a) att Riksdagen må till förbättring af pensio¬
neringen från handelsflottans pensionsanstalt å extra
stat för år 1911 under riksstatens tionde hufvudtitel
bevilja ett förslagsanslag å 31,000 kronor, samt
b) att herr Olssons i Kullenbergstorp ofvan-
nämnda motion icke må af Riksdagen bifallas.
Stockholm den 29 april 1910.
På bankoutskottets vägnar:
WERNER G. von SCHWERIN.
Bankoutskottets Utlåtande Nr 20.
231
Reservationer;
Vid punkten 44:o), angående understöd till aflidne generalmajoren
O. L. Beckmans två minderåriga barn:
af herrar Christiernson och Thy länder, hvilka ansett att utskottets
utlåtande bort hafva följande lydelse:
»Utskottet, som anser att vid understöds beviljande på allmänna
indragningsstaten hänsyn bör tagas till eventuellt' förefintligt behof,
kan emellertid icke finna att i förevarande fall, då af handlingarna framgår
att boets tillgångar uppgingo till kronor 32,543: 31 och att fru Olga
Beckman för sig och de oförsörjda barnen i pension åtnjuter samman-
lagdt kronor 974: 5 0, något som helst berättigadt kraf på understöd
föreligger. Att under dessa förhållanden enbart på den grund att
generalmajoren Beckman blef mördad, bevilja understöd till de båda
omyndiga sönerna, synes utskottet icke vara i öfverensstämmelse med
de principer, som hittills varit afgörande vid beviljande af understöd.
Utskottet hemställer fördenskull,
att Riksdagen icke måtte bifalla Kungl. Maj:ts
ifrågavarande framställning));
vid punkten 59:o), angående pension åt vaktmästaren N. Andersson:
af herrar Christiernson och Thylander, hvilka anfört följande:
»De skäl, utskottet anfört för sin ’sparsamhetsåtgärd’ att nedsätta
den nu mer än 72 år gamle vaktmästarens pension från af Kungl.
Maj:t föreslagna 500 till 400 kronor, eller att Kils Andersson 'endast
under jämförelsevis kort tid innehaft ordinarie anställning’, stå i uppen¬
bar strid med civilstatens pensionsbestämmelser. Vid tjänsteårs beräk¬
nande tages nämligen hänsyn icke allenast till ordinarie utan äfven till
extra tjänstgöringstid. Häraf framgår, att utskottet velat i detta fall
tillämpa en från gällande pensionsstadganden afvikande princip. Då vi
icke afse, att det skulle vara Riksdagen värdigt att i detta fall, för in-
besparande till statsverket af 100 kronor om året på en åldrig vakt-
232
Bankoutskottets Utlåtande Nr 20.
mästares pension, frångå gällande praxis, ha vi ej kunnat biträda ut¬
skottets yrkande, utan hemställa,
att Riksdagen må medgifva, att vaktmästaren
vid högre allmänna läroverket i Lund Nils Andersson
må från och med månaden näst efter den, i hvilken
han varder entledigad från sin vaktmästarsyssla, under
sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten
uppbära pension till belopp af femhundra kronor år¬
ligen)) ;
vid punkten 68:o), angående pension åt domänintendenten IvI. F.
Rodhe:
af herrar friherre W. G. von Schwerin, I. E. G. Svensson, grefve
Axel H.son Wachtmeister, E. B. W. Eedenstierna, L. P. Mallmin, G. S.
Neiglick och J. E:son Ekman, hvilka ansett, att utskottet bort hemställa,
att Kung!. Maj:ts förevarande proposition må af
Riksdagen bifallas;
vid punkten 70:o), angående tilläggspension åt kommissionslandt-
mätarne F. Th. Petersson och A. P>. Sandberg:
af herrar friherre W. G. von Schwerin, I. E. G. Svensson, K. I.
von Stapelmohr, grefve Axel H:son Wachtmeister och L. P. Mallmin,
hvilka ansett, att utskottet bort hemställa,
att Kung!. Maj:ts förevarande framställning må
af Riksdagen bifallas;
vid punkten 7Bo), angående pension åt geodetförmannen A. P.
Hedén:
af herr A. C. J. Christiernson, hvilken anfört följande:
»Vid beräkningen af den lön geodetförmannen Anders Petter Heden
åtnjutit har äfven det arfvode å 1,200 kronor, som Heden erhållit för
under sommarmånaderna utförda geodetiska fältarbeten, lagts till den
ordinarie lönen, hvarigenom erhållits en slutlön af 5,200 kronor, efter
hvilken en pension af två tredjedelar beräknats till 3,400 kronor. Då
emellertid arfvodet för fältarbetena icke till hela sitt belopp kan lik¬
ställas med de aflöningsförmåner, som i vanliga fall läggas till grund
Bankoutskottets Utlåtande Nr 20.
233
för pensions beräknande, torde den till Hedén utgående ordinarie lönen
icke kunna beräknas så högt som till 5,200 kronor. Vid sådant för¬
hållande bör pensionsbeloppet rättvisligen sättas något lägre än hvad
Kungl. Maj:t föreslagit eller till 3,000 kronor, och föreslår jag därför
bifall till Kungl. Maj:ts framställning i så måtto:
att Riksdagen må medgifva, att geodetförmannen
vid rikets allmänna kartverk Anders Petter Hedén må
å allmänna indragningsstaten under sin återstående
lifstid åtnjuta en årlig pension af 3,000 kronor, att
utgå från och med månaden näst efter den, då han
varder entledigad från sin befattning vid kartverket.»
Herr K. E. Bohnstedt har icke deltagit i den slutliga behandlingen
af tionde hufvudtiteln inom bankoutskottet.
Det skulle jämväl antecknas, att herr G. S. Neiglick icke del¬
tagit i behandlingen af punkterna 23:o), 59:o) och 65:o), samt att lika¬
ledes herr A. C. J. Christiernson ej varit närvarande vid behandlingen
af punkterna 8:o) och 40:o).
234
Bankoutskottets Utlåtande Nr 20.
Bil.
Tabell öfver ordinarie anslagen
1910 års riksstat
anslår:
|
Anvisning
i kontant.
|
|
Kronor.
|
Ö.
|
100.000
35,000
|
—
|
151,548
|
|
243,640
30.000
294.000'
'
|
530,920
|
—!
|
|
60,350
|
_
|
|
2.400
|
—
|
|
25.000
|
—
|
|
6,700
|
—
|
Tpt
|
1,479.558
|
—
|
Pensions- och
A. Pensions-
Till pensionering af civile tjänstinnehafvare, förslagsanslag ...............................
Förvaltningsbidrag till en ny änke- och pupillkassa för civilstaten...................
Arméns pensionskassa:
Ersättning för mistade löneinnehållningar............................................................
Dito för nådårs- och begrafningshjälpsbesparingar ............................................
Bidrag till pensionering af änkor och barn efter befäl och underbefäl med
Ökas med................................................................................................................
Vadstena krigsmanshuskassa........................................................................................
Bidrag till ersättning i anledning af kroppsskada, ådragen under militär tjänst-
Förhöjning i gratialen åt afskedadt manskap ........................................................
Flottans pensionskassa:
Ersättning för mistade inkomster:
Till pensionsfonden................................................................................................
» gratialfonden ................................................................................................
Bidrag till flottans pensionskassas gratialfond. Nuvarande belopp ...............
Ökas med................................................................................................................
Till pensionering af flottans befäl och underbefäl med vederlikar, förslags-
Till pensionering af flottans och lotsverkets gemenskap (däraf högst 9,030
staterna inrättade invalidstat) förslagsanslag....................................................
Invalidhusfonden............................................................................................................
För blesserade öfver- och underofficerare, reservationsanslag................................
» gäldande af statens andel i kostnaden för pensionering af lasarettsläkare,
Bidrag till sjuksköterskors pensionering, förslagsanslag ........................................
Bankoutskottets Utlåtande Nr 20.
235
Litt. A.
under riksstatens Tionde hufvudtitel.
^Förslag till blif-
I vande riksstat:
indragningsstaterna.
staten.
vederlikar vid armén. Nuvarande belopp
gormg ........
118,828: •
504:
.............................................................................................. 36,320: —
................................................................................................ 16,650: —
........................................................................... 18,350: —
............................................................................ _ 6,200: — 24,550: —
anslag........................................................................................................
kronor till den för daglönare å f. d. timmermans- och handtverks-
för slag sanslag
|
Anvisning
i kontant.
|
|
Kronor.
|
Ö.
|
|
100.000
|
|
|
35,000
|
|
4.640: —
28,080: —
|
|
|
119,332: —
|
152,052
243,640
30,000
294,000
|
-!
|
77.520: —
270,000: —
|
|
|
189,600: —
|
537,120
|
_|
|
|
60,350
|
—
|
|
2,400
|
—
|
|
25,000
|
—
|
|
6,700;
|
—
|
Transport
|
1,486,262
|
-
|
236
Bankoutskottets Utlåtande Nr 20.
1910 års riksstat
anslår:
Tpt
Anvisning
i kontant.
Kronor.
1,479,558
20.000
11,000
101,000
115,965
40.000
20.000
681,092
71,730
6,000
2,546,345 ■
2,569,438
S:al 5,115,783 —
Till bestridande af statens bidrag till pensionering af barnmorskor, förslags-
Ökas med..................................................................................................................
» gäldande af kostnaden för förvaltningen af barnmorskornas pensionsanstalt,
Bidrag till handelsflottans pensionsanstalt att af tullmedlen direkt utgå, förslags-
Bidrag till pensionering af änkor och barn efter lärare vid allmänna läroverk,
Bidrag till pensionering af lärarinnor vid högre blick- och samskolor, förslags-
Bidrag till döfstumlärares pensionsanstalt, förslagsanslag. Nuvarande belopp....
Ökas med....................................................................................................................
Bidrag till folkskollärares pensionering ....................................................................
Bidrag till folkskollärares änke- och pupillkassa....................................................
Bidrag till kungl. teaterns pensionskassa. Rubriken uteslutes ur r iksstaten....
Bidrag till kungl. hofkapellets pensionsinrättning {nytt)........................................
B. Allmänna
Till diverse föremål, förslagsanslag. Nuvarande belopp
Ökas med...........................................................................
Bankoutskottets Utlåtande Nr 20.
237
Förslag till blif¬
vande riksstat:
Anvisning
i kontant.
Kronor.
Transport
anslag. Nuvarande belopp.......
10,000: —
förslagsanslag, högst ..............
anslag .....................................
pedagogier, seminarier, m. in.
anslag .......................................
Summa
Bih. till Biksd. Prof. 1910. 6 Sami. 1 Afd. 20 Höft.
31
238
Bankoutskottets Utlåtande Nr 20.
Bil. Litt. B.
Tabell öfver extra ordinarie anslagen under riksstatens
Tionde hufvudtitel,
Pensionsstaten.
Till upprätthållande af arméns pensionskassas egen pensionering
med fastställda pensionsbelopp samt till fyllnadspensioner, för¬
slagsanslag ...............................................................................
> förstärkande af det i 1910 års riksstat uppförda anslag för
bidrag till pensionering af änkor och barn efter befäl och under¬
befäl med vederlikar vid armén ............................................
» utdelande af tillfälliga understöd åt afskedade underofficerare
och vederlikar vid armén, förslagsanslag ...................................
> förstärkande af det i 1910 års riksstat uppförda anslag för
bidrag till flottans pensionskassas gratialfond ............................
» beredande af understöd åt vissa äldre behöfvande folkskollärare
och folkskollärarinnor ....................................................................
» extra pensionsafgifter till folkskollärarnas pensionsinrättning,
förslagsanslag ............................................................................
> utdelande af tillfälliga understöd åt pensionerade kronojägare,
förslagsanslag ...........................................................................;
> förbättring af pensioneringen från handelsflottans pensions-
anstalt, förslagsanslag.................................................................
Summa
Kronor.
.
|
Ö.
|
2,350,000
|
|
504
|
—
|
28,131
|
—
|
6,200
|
—
|
36,637
|
—
|
20,000
|
—
|
5,700
|
—
|
31,000
|
—
|
2,478,172
|
—
|
Bankoutskottets Utlåtande Nr 20.
239
Bil. Litt. C.
Allmänna Indragnmgsstaten.
Ny anvisning.
Kronor, j ö.
Justitiedepartementet.
T. f. brottmålsdomare!! i Norrbottens län v. häradshöfdingen Eskil
Stecksén, pension................................................................................
Skrifbiträdet hos nedre justitierevisionen Amalia Charlotta Jansson,
pension ................................................................................................
1,800 —
700 —
Landtförsvarsdepartementet.
Förrådsdrängen vid arméns intendenturförråd å Karlsborg Karl Fre¬
drik Kindmark (Kind), pension ........................................................
F. d. löjtnanten vid Västmanlands regemente Martin Ossian Kristofilus
Ottander, pension...............................................................................
i Sergeanterna af första klassen vid Hälsinge regemente Carl Samuel
Teodor Winblad von Walter och Nils Westberg, pension åt
hvardera med 900 kronor ................................................................
Sergeanten af första klassen vid Norrbottens regemente Bernhard'
Söderholm, pension ............................................................................j
1 Sergeanten af första klassen vid Västerbottens regemente Ludvig!
Emil Nyblad, pension ........................................................................j
i F. d. soldaten vid Södermanlands regemente Anders Gustaf Ed, pension
I Gevärshandtverkaren vid Västernorrlands regemente Erik Petter Wåg-
berg, pension........................................................................................
| T. f. verkmästaren af första klassen vid fortifikationen Johan Emil
Wahlströms änka Augusta Charlotta Wahlström, född Vestberg,
pension ................................................................................................
! F. d. fästningsbyggnadsarbetaren Frans August Andersson, pension
! F. d. fästningsbyggnadsarbetaren Carl Olofsson, pension....................
F. d. fästningsbyggnadsarbetaren Carl Fredrik Fredriksson-Skön
pension .................................................................................................
Transport!
300 —
600 — * 1
1,800
|
—
|
780
|
—
|
900
|
_
|
225
|
—
|
500
|
—
|
300
|
|
300
|
—
|
300
|
—
|
150
|
—
|
8,655
|
—
|
240
BanJcoutslcottets Utlåtande Nr 20.
N y
anvisning.
Kronor.
Transport!
| F. d. fästningsbyggnadsarbetaren Anders Johansson, pension ............j
Vaktmästarne vid intendenturkåren förrådsvaktmästarne vid Jön-|
köpings regemente Anders Gustafsson Takt, vid Hälsinge rege¬
mente Lars Bodin, vid Värmlands regemente Anders Mellqvist,
vid Norra skånska infanteriregementet Per Johansson Palmgren
och vid Smålands husarregemente Jonas Petter Kjell, pension
åt enhvar med 211 kronor...............................................................
! Städerskan vid krigsskolan Sofia Charlotta Andersson, pension ........j
Tygarbetaren vid Karlsborgs tygstation Johan Fredrik Johansson,
pension ................................................................................................
; Arbeterskan vid ammunitionsfabriken Kerstin Jonsson, pension ........
F. d. köksförestånderskan vid garnisonssjukhuset å Karlsborg Anna
Mathilda Hermansson, pension ........................................................
I F. d. musiksergeanten Johannes Elias Nordström, pension ................
8,655 -
300 -
1,055
300 -
300
120
200 — j
400 — i
Sjöförsvarsdepartementet.
I Verkmästaren vid kronovarfvet i Karlskrona Carl Johanssons änka
Kristina Johansson, född Blomqvist, pension ................................
j F. d. daglönaren vid flottans varf i Karlskrona Oskar Herman Karls¬
son, pension ..................................................................................
I F. d. fortifikationsarbetaren Sven Johan Magnusson (Jansson), pension!
| Daglönaren vid flottans beldädnadsverkstad i Karlskrona Marie:
Charlotte Agge, pension ..................................................................|
Aflidne Generalmajoren Otto Ludvig Beckmans minderåriga söneri
Herbert Ottokar Beckman och Allan Ottokar Beckman, under-1
stöd, 300 kronor åt hvardera ......................................................
Gravören vid Sjökarteverket Albert Theodor Lilja, pension................!
Fortifikationsarbetaren Olof Magnus Holgersson, pension....................
I Lektorn vid Sjökrigsskolan Carl Mauritz Wejles änka Margaretej
Dorotee Caroline Wejle, född Wolff, samt minderåriga söner:
Carl Gunnar och Sten Mauritz, pensioner, för änkan 400 kronor:
och för hvardera sonen 100 kronor ..............................................i
300
54
300
250
600
2.000
300
600
Civildepartementet.
Landskamreraren i Jämtlands län Valentin Klinghammer, pension....;
Länsmannen i Riseberga distrikt inom Kristianstads län Fredrik!
Aspelin, pension ................................................................................i
Länsmannen Carl August Rinnanders änka Hildur Hedvig Amaliaj
Rinnander, född Sandström, pension................................................j
Transport!
4,600 —
1,200 -
600 —
22,134 j —
Banlcoutslcottets Utlåtande Nr 20.
241
Ny anvisning.
Transport
Öfverkonstapeln Carl Natanael Hedmans änka Hilma Karolina Hed¬
man, född Namnfeldt, samt makarnes minderåriga dotter Hilma
Natalia, pensioner, 450 kronor för änkan och 150 kronor för
dottern ................................................................................................j
j Förmännen och arbetarne vid statens järnvägar: Stenarbetaren Anders)
Teodor Andreasson Kärrman, timmermannen Sven Andreasson
Björkholm, arbetaren Henrik Andersson Lundblad, förmannen
Sven Persson, arbetarna Per August Bodin Frid, Anders Petter
Johansson och Carl Johan Petersson, förmannen Nils Otto
Johansson, arbetaren Adolf Ferdinand Andersson, förmännen
Karl Johan Andersson och Andreas Svensson Mehn, arbetarne
August Andersson Ceder och Karl Johan Johansson, stenarbetaren
Johannes Gustaf Andersson samt arbetarne Karl August Anders-
j son och Per Andersson, pensioner för enhvar 300 kronor ........
F. d. arbetsförmannen vid statens järnvägar Assar Larsson, pension
I Trädgårdsdirektören vid statens järnvägar C. A. L. Sundius’ änka
Johanna Amalia Sundius, född Rydstrand och makarnes son!
Harald Herman Mathias, pensioner, 300 kronor för änkan och!
100 kronor för sonen .......................................................................)
j T. f. notarien hos riksförsäkringsanstalten Carl Backman, pension....)
1
i Ecklesiastikdepartementet.
Vaktmästaren vid universitetsbiblioteket i Lund Carl Fredrik Lund-)
bergs änka Ingrid Lundberg, född Christiansson, pension ........j
Vaktmästaren vid högre allmänna läroverket i Lund Nils Andersson, |
pension ................................................................................................
Understöd åt äldre behöfvande folkskollärare ....................................
Understöd åt äldre behöfvande småskollärare m. 11.............................i
Understöd åt äldre, behöfvande, från småskollärares ålderdomsunder-j
stödsanstalt understödda småskollärare ........................................
Rektorn vid tekniska skolan i Stockholm B. V. Adlers änka Idaj
Laurentia Adler, född Holter, pension............................................j
Kronor. ö.
22,134 — j
4,800 — |
300 —
400; — I
1,5751 —j
200
|
—
|
400
|
—
|
4,000
|
—
|
21,600
|
—
|
4,000
|
—
|
800
|
_
|
J ordbruksdepartementet.
Skrifbiträdet hos domänstyrelsen änkan Anna Katarina Matilda!
Zetterstén, född Löth, pension ........................................................
Läraren vid Gottlands läns folkhögskola och landtmannaskola vid
Hemse e. jägmästaren Carl Alfred Eugéne Schoug, pension ....
Transport!
1,000
500
62,309 |
242
Bankoutskottets Utlåtande Nr 20.
Ny anvisning.
|
Kronor.
|
Ö. 1
|
Transport
Domänintendenten i Skaraborgs län, f. d. kaptenen Magnus Fredrik
|
62,309
|
'
_ j
1
|
Rodhe, pension ....................................................................................
F. d. fiskeriagenten Alexander Heinrich Kr tigers änka Mathilda
|
1,500
|
|
Augusta Kruger, född Nordström, pension ....................................
Geodetförmannen vid rikets allmänna kartverk Anders Petter Hedén,
|
500
|
—
|
pension ...............................................................................................
Snickaren Jonas Westerlund, snickaren Anders Eriksson och f. d.
rättaren Anders Petter Andersson, pension åt enhvar med 300
|
3,400
|
J
|
kronor ...............................................................................................
Finansdepartementet.
Skrifbiträdet hos kammarkollegium, änkan Fredrique Schenholm,
|
900
|
|
född Swartling, pension ....................................................................
|
1,000
|
—
|
Summa
|
69,609
|
—
|
Bankoutskottets Utlåtande Nr 20. 243
INNEHÅLLSFÖRTECKNING.
Sid.
Ordinarie anslag.
I. Pensionsstaten ................................................................................................ 1
H. Indragningsstaten...........................................................;................................ 62
A. Ang. justitiedepartementet ............................................................... 62
B. Ang. landtförsvarsdepartementet........................................................ 70
C. Ang. sjöförsvarsdepartementet............................................................ 109
D. Ang. civildepartementet .................................................................... 128
E. Ang. ecklesiastikdepartementet ....................................................... 157
F. Ang. jordbruksdepartementet ................................ 171
G. Ang. finansdepartementet ................................................................ 200
Extra anslag.................................................................................................................... 205
Tabellbilagor................................................................................................................... 234