Riksdagens Skrifvelse Nr 198.
55
Nr 198.
Uppläst och godkänd hos Första kammaren den 9 juni 1910.
— — — — Andra kammaren den 9 juni 1910.
Riksdagens skrifvelse till Konungen, i anledning af dels Kungl.
Maj:ts proposition med förslag till förordning angående
bevillning af fast egendom samt af inkomst, dels ock i
ämnet väckta motioner.
(Bevillningsutskottets betänkande nr 30 och memorial nr 36.)
Till Konungen.
Genom proposition nr 89 af den 11 mars 1910 har Eders Kungl.
Maj :t, under åberopande af bifogadt utdrag af statsrådsprotokollet öfver
finansärenden för samma dag, föreslagit Riksdagen att antaga ett propo¬
sitionen bilagdt förslag till förordning angående bevillning af fast egendom
samt af inkomst.
Det förslag till bevillningsförordning, som nu af Eders Kungl. Maj:t
förelagts Riksdagen, företer vid jämförelse med gällande bevillningsförord¬
ning den skillnaden, att alla i den sistnämnda förekommande bestämmelser
56
Riksdagens Skrifvelse Nr 198.
angående taxeringsmyndigheter och förfarandet vid taxering utgallrats för
att jämte de i inkomstskatteförordningen gifna stadgandena i samma ämne
efter omarbetning i vissa delar sammanföras i en särskild förordning.
I öfriga delar hafva de i bevillningsförordningen nu förekommande
föreskrifterna icke undergått någon mera genomgripande omgestaltning,
utan hafva ändringarna hufvudsakligen haft till syfte att på sådana punkter,
där bristande öfverensstämmelse mellan förordningen om inkomst- och för¬
mögenhetsskatt samt bevillningsförordningen ansetts kunna medföra olägen¬
heter, i den sistnämnda förordningen vidtaga erforderliga jämkningar.
Angående de särskilda paragraferna i förslaget får Eiksdagen anföra
följande.
8 §•
Yid uppräkningen af de intäkter, hvilka icke skola taxeras såsom
inkomst, har Eiksdagen ansett böra tilläggas ett nytt stycke af hufvudsak¬
ligen samma innehåll som 10 § 2 mom. 2:o) e) i gällande bevillnings¬
förordning. Med afseende å skälen såväl för det nya styckets införande
som för de vidtagna ändringarna i motsvarande nu gällande föreskrifter
får Eiksdagen hänvisa till hvad Eiksdagen i sin skrifvelse till Eders Kungl.
Maj:t i anledning af Eders Kungl. Maj:ts proposition med förslag till
inkomst- och förmögenhetsskatt yttrat angående 8 § i nämnda förslag.
9 §•
I denna paragraf hafva vidtagits vissa redaktionsförändringar i enlig¬
het med dem, som företagits med afseende å 7 § 3: o) i förordningen om
inkomst- och förmögenhetsskatt samt momentet 2:o) af de till samma för¬
ordning hörande särskilda anvisningarna.
12 §.
I öfverensstämmelse med hvad af Eiksdagen beslutits beträffande 5 § 2
mom. f) förordningen om inkomst- och förmögenhetsskatt har Eiksdagen ansett
äfven i denna paragraf 2 mom. b) böra vidtagas sådan ändring, att frihet
från utgörande af inkomstbevillning icke skall tillkomma andra sparbanker
än dem, hvilkas reservfond vid senaste bokslut icke uppgått till fem procent af
insättarnas fordran, och ej heller vidare få åtnjutas af de i förevarande
Riksdagens Skrifvelse Nr 198. 57
moment af Eders Kungl. Majrts förslag upptagna ränte- och kapitalför-
säkringsanstalterna.
13 §.
Enskild motionär har inom Riksdagen påyrkat sådan ändring i de
nu gällande och äfven i Eders Kungl. Maj.ts förslag bibehållna stadgandena
rörande beskattningsort, att särskilda bestämmelser i detta afseende skulle med¬
delas med afseende å beskattning af inkomst, som härflutit af »bergsbruk,
kalk- och stenbrott, kvarn, sågverk, fabrik, mekanisk verkstad eller annan
industriell näring eller handtverk eller sådan binäring till jordbruket, för
hvilken bevillning såsom för inkomst af arbete skall utgå», allt under förutsätt¬
ning att rörelsen drifves med eu arbetsstyrka af minst tjugo man; och
skulle enligt motionärens förslag inkomst af dessa rörelsegrenar taxeras
vid hufvudkontoret samt å de orter, där arbetsplatserna äro belägna och
där arbetarne under anställningstiden äro bosatta med den fördelning mellan
de särskilda orterna, som i motionen närmare angifves.
Till stöd för sina yrkanden har motionären anfört följande:
»Ku gällande bevillningsförordning innehåller beträffande fördelningen
af det beskattningsbara beloppet af inkomst å sådana företag, som drifvas
inom olika kommuner, fasta bestämmelser endast beträffande inkomst af
bankrörelse, järnvägsdrift, kanaldrift och vatten- och kraftledningsföretag.
För öfriga företag däremot, som till största delen ägas af aktiebolag, fin¬
nas inga bestämda regler att gå efter. Inkomsten skall taxeras å den
eller de orter, där rörelsen eller någon hufvudsaklig gren däraf på mera
själfständigt sätt eller i afsevärd omfattning drifvits; men i fall sådana
bestämda orter icke förefunnits, äfvensom för inkomst af kapital, där bo¬
laget har sin styrelse. Denna bestämmelse är ju mycket sväfvande, och
det ligger faktiskt i vederbörande bolagsstyrelses händer att efter godt¬
finnande reglera fördelningen af inkomsten mellan olika kommuner, å hvil¬
ken den skattskyldige äfven jämlikt 17 § skall afgifva förslag.
De flesta större arbetsgifvareföretagen i vårt land hafva formen af
aktiebolag, och mycket vanligt är att dessa hafva sina styrelser och huf-
vudkontor belägna i andra kommuner än deras respektive grufvor, fabriker
med flera arbetsplatser äro belägna. Den mer och mer tilltagande trust-
bildningen medverkar ytterligare till arbetsgifvarevinstens koncentrering
på ett fåtal platser i landet, förnämligast Stockholm. Då nu den refor¬
merade kommunala rösträtten på många ställen, särdeles vid större arbets-
Bih. till Riksd. Prot. 1910. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. 46 Häft. 8
58
Riksdagens Skrifvelse Nr 198.
centra, torde i väsentlig mån öfverflytta bestämmanderätten i kommunens
angelägenheter från arbetsgifvarna och deras anhängare på arbetarne, lig¬
ger det nära till hands, att de förra skola söka undandraga arbetarsam-
hällena beskattningsrätten på mesta möjliga af arbetsgifvarnes inkomster
och i stället öfverföra dem på sina hufvudkontor, hvilka kanske kunde
komma att sammanföras till något »miljonärssamhälle», där den kommu¬
nala beskattningen skulle blifva »blot til Lyst». Detta skulle kolossalt
öka kommunalskatterna i de landskommuner, där större arbetscentra äro
belägna, icke blott för arbetarne utan äfven för alla andra, som ej hafva
sin hufvudsakliga utkomst af aktier i de ifrågavarande företagen. Detta
vore så mycket orättvisare, som de dominerande utgiftsposterna för en kom¬
mun, fattigvården och skolstaten, undergå så stark ökning just på grund
af folkkoncentreringen vid de större arbetsplatserna, hvilka ytterligare
poster ökas genom det starka ombyte af arbetare, som praktiseras af många
större arbetsgifvare. Som exempel på den ökning i kommunala utgifter,
som ett större arbetsföretag kan åstadkomma, må anföras några siffror från
Jukkasjärvi socken, som 1903 fick till beskattningsföremål de första större
arbetsföretagen inom kommunen Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag och
Tuolluvaara grufaktiebolag. Nedanstående siffror rörande fattigvården
grunda sig på utdrag ur kommunens kasg ajournaler och äro icke fullt
exakta, då fattigkassans behållning ingå i su mmorna för vissa år. Siffrorna
angående utdebitering äro hämtade från respektive års debiterings- och
uppbördslängder.
Fattigvården.
Å r
|
inom ursprungliga
socknar
|
inom Kiruna och
järnvägslin.
|
8 u m m
|
a
|
|
1903 ............
|
|
|
300
|
|
|
|
|
1904 ............
|
5,500
|
—
|
4,600
|
—
|
10,100
|
—
|
|
1905 ............
|
8,730
|
—
|
7,000
|
—
|
15,700
|
—
|
|
1906 ............
|
9,734
|
67
|
9,001
|
86
|
18,736
|
53
|
|
1907 ............
|
10,943
|
30
|
15,420
|
46
|
26,363
|
76
|
|
1908 ............
|
12,439
|
34
|
27,441
|
34
|
39,880
|
34
|
|
1909 ............
|
|
|
|
|
60,000
|
—
|
lungefärl.
|
1910 ............
|
|
|
|
|
60,000
|
—
|
Jberäknadt
|
Bilisdagens Skrifvelse Nr 198.
59
Utdebitering af kommunal utskylder.
Fyrktal
|
Å r
|
Kommun
|
Kyrka och skola
|
Vägskatt
|
Summa
|
öre pr
fyrk
|
64,860
|
1901
|
5,721
|
55
|
8,293
|
07
|
CD
O <D
05 d
|
|
14,014
|
62
|
21
|
85,217
|
1902
|
12,552
|
50
|
19,061
|
88
|
1—1 w .
1 0
|
|
31,614
|
38
|
31
|
146,950
|
1903
|
10,290
|
22
|
30,148
|
96
|
© c3 £
|
|
40,439
|
18
|
243/i
|
175,820
|
1904
|
47,756
|
60
|
41,536
|
14
|
>1 5 M
l>h n
|
|
89,292
|
74
|
44
|
368,138
|
1905
|
57,641
|
70
|
60,523
|
48
|
® g
d © o
|
|
118,165
|
18
|
31
|
443,162
|
1906
|
63,505
|
33
|
81,332
|
21
|
& 3 ja
|
|
144,837
|
54
|
32
|
846,605
|
1907
|
103,286
|
54
|
70,079
|
06
|
44,134
|
20
|
217,499
|
80
|
20 *
|
774,663
|
1908
|
102,317
|
83
|
101,148
|
97
|
54,184
|
40
|
257,651
|
10
|
26 *
|
836,989
|
1909
|
108,808
|
63
|
120,526
|
49
|
74,958
|
—
|
304,293
|
12
|
27,4*
|
* oberäknad! vägskatt som uppgått 1907 till 15 öre pr fyrk
» > » > 1908 > 20 » » >
> > » » 1909 » 25 » » >
En del af ökningen beror på att, sedan fyrktalet inom kommunen
mångdubblats, såväl fattigvård som skolväsen inom den äldre delen af
socknen kunnat bättre tillgodoses, men den ojämförligt största delen
kommer likväl på Kiruna och ökningen särskildt i fattigvård för detta
samhälle är störst under de två sista åren, beroende därpå, att det ut¬
slitande malmlastningsarbetet först då hunnit börja gorå sin verkan, men
hittills mest dock därpå, att en hel del arbetare antingen ej fått behålla
sitt arbete hos bolaget eller ock själfmant slutat, rest sin väg och lämnat
sina familjer kvar där.
De häda grufbolagens, och socknens i öfrigt, fyrktal ha under åren
1901—1909 tillväxt sålunda.
60
Riksdagens Skrifvelse Nr 198.
År.
|
L. K.
|
A.-B.
|
Tuolluv.
Gruf-A.-B.
|
Öfriga be-
skattnings-
f öremål.
|
Summa.
|
1901
|
3,675
|
fast fyrk
|
|
61,185
|
64,860
|
1902
|
7,128
|
»
|
11
|
78,078
|
85,217
|
1903
|
49,370
|
»
|
11
|
97,569
|
146,950
|
1904
|
46,045
|
»
|
109
|
129,666
|
175,820
|
1905
|
223,346
|
|
329
|
144,463
|
368,138
|
1906
|
237,191
|
»
|
6,957
|
244,148
|
443,162
|
1907
|
561,886
|
»
|
21,868
|
262,851
|
846,605
|
1908
|
482,838
|
»
|
29,236
|
262,589
|
774,663
|
1909
|
516,187
|
»
|
22,703
|
298,099
|
836,989
|
Sista tabellens siffror visa, hvilken stor betydelse de båda stora
arbetsgifvarnes inkomster ha som skatteobjekt för kommunen. Så länge
de båda bolagen skatta som hittills L—K A.-B med 90 och Tuolluvaara-
bolaget med 85 °/o af hela den beskattningsbara inkomsten, kan man där¬
för säga, att de någorlunda i riktig proportion bidraga till de genom
arbetsföretagen tillkomna kolossala ökningarne i fattigvård och skolväsen.
Men någon säkerhet för att detta skall fortfara har kommunen icke. Sedan
det af bolagen godkända köpingsförslaget, som omfattade både dessa och
andra närliggande gruffält, af regeringen slopats och ersatts med ett mindre
municipalsamhälle, i hvilket visserligen större delen af arbetarbefolkningen
intogs, men däremot inga gruffält, har L—K A.-B. (oaktadt afgifna för¬
säkringar att det icke alls var meningen undandraga något af den inkomst,
för hvilken skatt erlägges till Jukkasjärvi socken att betala municipalskatt
till Kiruna grufsamhälle), har bolaget några månader efteråt, så snart det
blef fråga om att uppgöra den första fyrktalslängden, haft mod att bjuda
— 10 °/o af denna inkomst till beskattning inom municipalsamhället, som
innesluter mera än 80 °/o af deras arbetare. Och då municipalstämman
icke ville gå in härpå, uttalade bolagets representant, att sannolikt skulle
Stockholm i framtiden komma att få mera och Jukkasjärvi kommun mindre
af inkomsten. Kändt är, att bolaget sträfvar att få municipalsamhället
till köping, och skulle bolaget då kunna draga sig från att betala större
delen af kommunalutskylder till den nya köpingskommunen, hvilken dock
får vidkännas de kommunala utgifter för skolor och fattigvård m. m., som
äro en följd af bolagets verksamhet.
61
Rikdagens Skrifvelse Nr 198.
Bristen af en tydlig föreskrift i bevillningsförordningen om huru
fördelningen mellan olika kommuner af uppskattad inkomst af industri¬
rörelse skall ske, och de grunder, som därvid skola följas, föranleder
också i många fall inom olika delar af landet till tvister och stridigheter
mellan de olika kommunerna, som äro berättigade till andel af dylik be¬
skattning. Då den skattskyldige i sin själfdeklaration enligt § 17 afgifver
förslag till sådan fördelning och därvid af en eller annan anledning sär¬
skilt vill gynna någon viss af respektive kommuner med större andel än
densamma rätteligen borde tillkomma, så är det ytterst svårt för den eller
de kommuner, som anser sig däraf förnärmade, att vinna rättelse, enär
då vederbörande taxerings- eller pröfningsnämnd gör ändring i hvad den
skattskyldige i sådant fall föreslagit, så anföres af den sistnämnde oftast
besvär till högsta instanserna, hvilket drager en tid vanligen af flera år
innan ett dylikt beskattningsmål blir i högsta instans slutligen afgjordt.
Då det omtvistade kan uppgå till stora belopp och i afsevärd mån inverka
på vederbörande kommuners ekonomi, så verkar det osäkerhetstillstånd,
som gör sig gällande under tiden ett dylikt tvistemål ligger under pröfning,
särdeles besvärligt och förryckande, ty den kommun, som utdebiterat afgift
för det omtvistade beloppet, löper ju risken att blifva ådömd återbetalning,
och får i så fall det ifrågavarande beloppet, som redan användts för
kommunens allmänna behof, utdebiteras några år efteråt på dem, som då
äro skattskyldiga, och därvid ofta med sin anpart drabbar sådana personer,
som under senare tid inflyttat i kommunen, hvilket ej kan anses rättvist.
Såsom ett exempel på sådana fall kan anföras, att den kommun, där jag
är bosatt, nämligen Gellivare, för några år sedan till Aktiebolaget Gellivare
Malmfält dömdes att återbära cirka 13,000 kronor, hvilket belopp måste
uttaxeras på de personer, som voro skattskyldiga inom kommunen 3 år
efter, sedan det kommunen fråndömda beloppet utdebiterades första gången.
Af det ofvan anförda torde framgå såväl nyttan som nödvändigheten
af, att förtydligande tilläggsbestämmelser införas i kungl. förordningen
angående bevillning af fast egendom samt af inkomst §§12 och 17 samt
i instruktion för taxeringsmyndigheterna § 3.»
Med afseende å bankrörelse, järnvägs- och kanaldrift samt vattenverk
och elektriska kraftstationer innehåller nuvarande bevillningsförordning
specificerade bestämmelser i fråga om de orter, där rörelsen skall taxeras
till bevillning, och grunderna för den totala inkomstens fördelning mellan
dessa orter. I likhet med motionären anser Riksdagen önskvärdt, att dylika
62
Riksdagens Skrifvelse Nr 198.
bestämmelser måtte kunna lämnas äfven för andra rörelsegrenar, i den mån
dessa hvar för sig äro till verksamhetssätt och organisation så likartade,
att orättvisor i enskilda fall icke äro att befara just därigenom att taxerings¬
myndigheterna hindras att taga hänsyn till hvarje skattskyldigs särskilda
förhållanden. Något beslut att i anledning af motionärens förslag redan nu
i bevillningsförordningen införa bestämmelser i det af honom antydda syftet
har Riksdagen emellertid icke ansett böra ifrågakomma, utan synes härför
erfordras en särskild utredning, hvilken lämpligen synes kunna åvägabringas
i sammanhang med öfriga för den kommunala skattskyldighetens ordnande
erforderliga förarbeten. Vid denna utredning synes äfven böra tagas under
öfvervägande det af motionären framhållna önskemålet, att i sådana fall,
där rörelse bedrifves inom en kommun, men de i rörelsen sysselsatta arbe¬
tare till väsentlig del äro boende i en annan kommun, denna senare
må kunna erhålla del i den på rörelsen belöpande kommunalskatten.
På grund af hvad sålunda blifvit anfördt har Riksdagen ansett sig
böra hos Eders Kungl. Maj:t hemställa om sådan utredning, som af Riks¬
dagen här ofvan angifvits.
* 14 §.
Med afseende å första punkten i denna paragraf, hvilken till sitt inne¬
håll motsvaras af 27 § i förslaget till förordning om inkomst- och förmögen¬
hetsskatt, har Riksdagen af skäl, som vid behandlingen af sistnämnda lag¬
rum åberopats, ansett sig böra afslå Eders Kungl. Maj:ts förslag.
Beträffande andra punkten i paragrafen har Riksdagen inhämtat, att
behof af sådan öfverenskommelse med främmande land, hvarom där för¬
märs, yppat sig med afseende å beskattningen af vissa större affärs¬
företag, som utöfva sin rörelse dels inom och dels utom Sverige; och då
åstadkommandet af tillfredsställande överenskommelser torde underlättas,
därest bemyndigande lämnas Kungl. Maj:t att utan Riksdagens vidare
hörande ingå överenskommelser af ifrågavarande slag, samt det här endast
gäller fördelningen af inkomstbeloppet mellan Sverige och annat land, har
Riksdagen funnit sig böra bifalla Eders Kungl. Maj:ts förslag i denna del.
Riksdagen får sålunda dels för Eders Kungl. Maj:t tillkännagifva, att
Riksdagen, som icke kunnat oförändradt bifalla Eders Kungl. Maj:ts förslag
till förordning angående bevillning af fast egendom samt af inkomst, an¬
tagit samma förslag med de ändringar och tillägg härvid fogade bilaga ut¬
visar, dels ock hos Eders Kungl. Maj:t anhålla, att Eders Kungl. Maj:t
måtte i sammanhang med öfriga för den kommunala skattskyldighetens
63
Riksdagens Skrifvelse Nr 198.
ordnande erforderliga förarbeten låta utreda, huruvida noggrannare bestäm¬
melser i fråga om ej mindre de orter, där rörelse skall taxeras till bevill¬
ning, än äfven grunderna för den totala inkomstens fördelning till beskatt¬
ning mellan dessa, må kunna meddelas med afseende å andra rörelsegrenar
än bankrörelse, järnvägs- och kanaldrift, vattenverk och elektricitetsverk,
rörande hvilka dylika föreskrifter redan äro gällande.
Stockholm den 9 juni 1910.
Med undersåtlig vördnad.
64
Riksdagens Skrifvelse Nr 198
Bilaga.
Förordning angående bevillning af fast egendom samt af
inkomst.
1 Kap.
1 §'
Till staten erlägges bevillning af fast egendom samt af inkomst enligt
bestämmelserna i denna förordning. Denna skatt utgår på grund af taxe¬
ring, som verkställes i den ordning och med ledning af de uppgifter,
hvarom särskildt är stadgadt.
2 Kap.
Bevillning af fast egendom.
2 §.
För all inom riket belägen fast egendom, hvartill ock räknas frälse¬
ränta, skall, med de undantag, som i 5 § upptagas, bevillning utgöras
efter fastighetens uppskattade värde.
Denna bevillning utgår:
a) för jordbruksfastighet med sex tiondedels öre för hvarje fulla ett¬
hundra kronor samt
b) för all annan fastighet och frälseränta med fem tiondedels öre för
hvarje fulla etthundra kronor af taxeringsvärdet.
3 §•
Bevillning för fast egendom erlägges af den, som för nästföregående
året författningsenligt mantalsskrifvits eller bort mantalsskrifvas såsom
ägare eller innehafvare af fastigheten. Bevillningen erlägges af ägaren
utom i följande fall, då bevillningen utgöres af innehafvaren, nämligen:
65
Riksdagens Skrifvelse Nr 198.
a) för jordegendom, som besittes med stadgad åborätt eller är af
allmän myndighet eller af stiftelse till begagnande mot lifstidsstädja upp¬
låten, för i stad befintlig så kallad ofri tomt, hvarifrån innehafvaren ej
må skiljas så länge han er lägger tomtören eller utan att vederbörlig lösen
gifves, för område, som är upplåtet med tomträtt, samt för skogsområde,
som blifvit upplåtet till bergshandteringens understöd, till sågverk eller
kanalbolag eller ock innehafves af stad eller annan menighet;
b) för jordegendom eller annan fastighet, som antingen är till boställe
eller eljes på lön anslagen, såvida ägaren enligt 5 § a) eller b) är från
fastighetsbevillning fri och hela fastigheten är åt endast en person upplåten;
c) för lägenhet, som är till besittning på viss tid eller på lifstid från
annan egendom afsöndrad.
Har efter mantalsskrifningen för nästföregående år skattskyldig ägare
eller innehafvare af fastigheten aflidit, påföres bevillningen hans stärbhus.
4 §•
1 mom. Fast egendom skall uppskattas till det värde, egendomen haft
nästföregående år. Detta värde bestämmes med ledning af de om hvarje
särskild egendoms storlek, beskaffenhet och afkastning inhämtade upplys¬
ningar samt erhållna uppgifter om areal och olika ägoslag samt arrende-
eller hyresafgifter, köpeafhandlingar och värderingar för egendomens belå¬
ning eller försäkrande mot brandskada.
2 mom. Frälseräntas kapitalvärde uppskattas till tjugu gånger det
belopp, hvartill samma ränta efter nästföregående års markegång uppgått,
såframt icke räntan, i enlighet med 14 § kungl. kungörelsen den 11 maj
1855, utgår efter medelmarkegångspris, i hvilket fall detta senare bör
läggas till grund för beräknandet af räntans belopp. Dock iakttages, att
frälseräntas kapitalvärde alltid sättes i fulla hundratal kronor, så att möj¬
ligen öfver skjutande belopp icke beräknas.
3 mom. Det värde, hvartill fast egendom blifvit uppskattad, skall
utan förnyad uppskattning bibehållas oförändradt under fem år, därest icke
under tiden mellan två på hvarandra följande allmänna fastighetstaxeringar
sådana inträffade förhållanden, som i 2 § af de till ledning vid taxeringen
utfärdade särskilda anvisningarna närmare omförmälas, påkalla förändrad
värdering.
4 mom. Uppskattning af värdet å sådan fast egendom, som om¬
förm äles i 5 § c), äger icke rum.
Bih. till Riksd. Prot. 1910. 10 Samt. 1 Afd. 1 Rand. 46 Haft.
9
66
Riksdagens Skrifvelse Nr 198.
5 §•
Fastighetsbevillning erlägges icke af
a) staten;
b) akademier, vetenskapliga samfund, allmänna undervisningsverk och
barmhärtighetsinrättningar: för dem tillhöriga allmänna platser, tomter och
byggnader;
kommuner och andra menigheter: för dem tillhöriga, inom deras
eget område belägna allmänna platser, tomter och byggnader;
regementen och officerskårer: för deras vid mötesplatser till begag¬
nande under mötena uppförda byggnader;
nykterhetsföreningar: för dem tillhöriga byggnader, afsedda för deras
verksamhet; samt
enskilda personer eller samfund: för dem tillhöriga kyrkor och bönehus;
allt dock endast såframt nu omförmälda allmänna platser, tomter,
byggnader, kyrkor och bönehus icke nästföregående år lämnat ägaren någon
inkomst; börande i motsatt fall fastighetsbevillning utgöras för så stor del
af fastighetens taxeringsvärde, som enligt den i de särskilda anvisningarna
till ledning vid taxeringen bestämda grund motsvarar inkomstbeloppet;
c) ägare af kanal, järnväg och annan farväg eller farled samt flottled:
för den mark, som af anläggningen upptages, äfvensom för själfva kanal-
och vägbyggnaden, hvarunder jämväl inbegripas de för anläggningens be¬
gagnande erforderliga stationshus, verkstäder och andra byggnader; och
d) ägare eller innehafvare af lägenhet med tillhörande åbyggnad, då
lägenhetens hufvudsakliga värde utgöres af åbyggnaden och ej öfverstiger
500 kronor, därest lägenhetens innehafvare eller, om han är gift, den
andra maken ej eljest erlägger bevillning af fast egendom eller inkomst
eller innehafvarens eller makarnas inkomster, däri inbegripet det hyres-
värde, åbyggnaden kan äga, ej öfverstiga 500 kronor; skolande hvad i
denna punkt stadgas äga tillämpning jämväl i det fall, att någon äger
byggnad å mark, som af annan äges eller innehafves.
I fall, då, af anledning att ägare eller innehafvare af fastighet aflidit,
stärbhus jämlikt 3 § bör erlägga bevillning för fastigheten, må taxerings¬
myndighet kunna medgifva befrielse från bevillning, därest behållningen i
boet ej öfverstiger 10,000 kronor samt den aflidne efterlämnat änka, oför¬
sörjda barn eller andra stärbhusdelägare, som varit beroende af honom för
sin försörjning. Sådan förmån må dock tillgodokomma allenast stärbhus
efter här i riket mantalsskrifven svensk medborgare.
67
Riksdagens Skrifvelse Nr 198.
6 §•
Yid uppskattning af fast egendom skola särskilda värden, slutande å
fulla hundratal kronor, utsättas:
a) å jordbruksfastighet:
för hvarje hemman och jordlägenhet eller, om hemmanet eller lägen¬
heten består af två eller flera brukningsdelar eller afsöndring af jord
därifrån ägt rum, för hvarje sådan hrukningsdel (arrendegård, torp m. m.)
eller jordafsöndring; samt
för skogsområde, som omförmäles i 3 § a),
b) å annan fastighet:
för tomt i stad, köping och därmed jämförlig ort;
för åbyggnad å sådan tomt;
för lägenhet med tillhörande åbyggnad, då lägenhetens hufvudsakliga
värde utgöres af åbyggnaden;
för byggnad, belägen på jordbruksfastighet, men icke afsedd för det
därå drifna jordbruk eller dit hörande näring;
för fiske, som är i jordebok särskildt upptaget; samt
för frälseränta.
7 §•
Fast egendom taxeras inom den ort, där egendomen är belägen.
3 Kap.
Bevillning för inkomst af kapital och arbete.
8 §•
1 mom. Såsom inkomst enligt denna förordning skola, med undan¬
tag och efter afdrag, som här nedan i detta kapitel stadgas, taxeras skatt¬
skyldigs årsintäkter i penningar eller penningars värde af kapital och
arbete.
Förmån af bostad äfvensom hvad skattskyldig för sin och sin familjs
räkning direkt tillgodogjort sig från egen näring eller eljes af förnöden¬
heter och varor, som han fört i handel eller tillverkat, skola följaktligen
äfven räknas såsom inkomst.
68
Riksdagens Skrifvelse Nr 198.
Såsom inkomst taxeras icke:
hvad som förvärfvats genom giftorätt, arf eller testamente eller i hem-
följd, morgongåfva eller fördel af oskiftad! bo eller genom gåfva eller
ock erhållits i form af sådant periodiskt understöd, som lämnats såsom bi¬
drag till undervisning eller uppfostran eller eljest utgifvits på grund af
lagligen åliggande försörjningsplikt eller till understöd åt hemmavarande fa¬
milj emedlemmar,
vinst å icke yrkesmässig afyttring af fast eller lös egendom, som
tillfallit säljaren annorledes än genom köp eller byte eller ock af honom
förvärfvats genom köp eller byte och varit i hans ägo, om det är fast
egendom, tio år eller härutöfver och eljes fem år eller därutöfver;
ersättning för skada till följd af olycksfall i arbete, så ock hvad som
eljes på grund af sjuk- eller olycksfallsförsäkring tillfallit den försäkrade
eller hans stärbhus;
kapital, som på grund af lif- eller kapitalförsäkring tillfallit den
försäkrade eller hans stärbhus;
hvad som af staten anvisats till bestridande af de med erhållna tjänster
eller uppdrag förenade särskilda kostnader, såsom:
resekostnadsersättning,
å stat uppförd häst- och båtlega,
officerares lönetillägg för tjänstehästar samt furageersättning,
anslag till skrifmaterialier, kontorshyra och andra expenser,
traktamente för förrättning å annat ställe än tjänstemans eller i för¬
rättningen deltagande persons vanliga boningsort,
arfvode eller traktamente för kommendering utom station,
fältaflöning under krigstid,
samt arfvode eller traktamente för deltagande i riksdag, statsrevision,
kyrkomöte eller kommitté å annan ort än där arfvodes- eller traktaments-
tagaren varit bosatt.
2 mom. Skattskyldigheten för inkomst enligt denna förordning afser
den inkomst, som åtnjutits under det nästföregående kalenderåret eller, då
räkenskapsår icke sammanfaller med kalenderår, det räkenskapsår, som
gått till ända närmast före den 1 mars det år, taxeringen sker.
År skattskyldig gift, skall i hans taxering enligt denna förordning in¬
begripas jämväl hustruns inkomst; dock att i fall, där hustrun haft in¬
komst, som rättsligen varit från mannens förvaltning undantagen, hustrun
skall taxeras därför.
3 mom. För inkomst af kapital eller arbete skall, med iakttagande
69
Riksdagens Skrifvelse Nr 198.
af bestämmelserna i 12 § härnedan, bevillning erläggas med en tiondedels
procent af inkomstbeloppet.
9 §•
1 mom. Till inkomst af kapital räknas:
a) ränta af utlånade eller i räntebärande obligationer nedlagda eller
hos penningförvaltande verk eller enskilde insatta penningar;
b) krono- och kyrkotionde eller ersättning därför, som åtnjutits af
patronus ecclesias; samt
c) utdelning af aktier i utländska aktiebolag.
2 mom. Till inkomst af arbete räknas:
a) inkomst af rörelse eller yrke, såsom:
l:o) af bergsbruk, kalk- och stenbrott jämte därtill hörande verk,
inrättningar och näringar; kvarnar och sågverk; fabriker, mekaniska verk¬
städer, brännvinsbrännerier och andra för varors tillverkning eller förädling
anlagda inrättningar; mejerihandtering, potatismjölfabriker och andra bi¬
näringar till jordbruket, i den mån de icke afse tillgodogörande af eget
jordbruks produkter; penningrörelse, handelsrörelse, skeppsrederi, sjöfart,
handtverk eller annan näring;
2:o) af till allmän trafik upplåten kanal, järnväg eller annan farled
samt flottled; och
3:o) hvad som förvärfvas genom utöfning af vetenskap, konst eller
handaslöjd;
b) inkomst af arbetsanställning, tjänst eller pension, såsom:
inkomst och bostads- eller annan förmån af allmän eller enskild tjänst,
därunder inbegripet särskildt tjänsteuppdrag, såsom aflöning, arfvode, trakta¬
mente, sportler m. in., så ock den behållna inkomst, som, enligt gällande
föreskrifter, kan vid lediga ecklesiastika sysslor tillfalla de under konsisto¬
riernas vård eller annan allmän förvaltning ställda kassor;
inkomst och förmån af arbetsanställning eller stadigvarande uppdrag;
pension, lifränta och undantagsförmån;
periodiskt understöd, såframt det icke lämnas såsom bidrag till mot¬
tagarens undervisning eller uppfostran eller eljes utgifves på grund af
lagligen åliggande försörjningsplikt eller till understöd åt hemmavarande
familjemedlemmar;
c) vinster af tillfällig natur, därunder inbegripen vinst å icke yrkes¬
mässig afyttring af fast eller lös egendom, som förvärfvats genom köp
eller byte och varit i säljarens ägo, om det är fast egendom, under mindre
70
Riksdagens Skrifvelse Nr 198.
än tio år och eljest under mindre än fem år, dock efter afdrag af möj¬
ligen liden förlust å andra likartade affärer;
d) inkomst af arrende af kronoegendom, så beräknad som i 6 § af
särskilda anvisningarna sägs;
e) all annan i denna § ej särskildt omförmäld skattepliktig inkomst,
som icke är genom fastighetsbevillning beskattad.
10 §.
Skyldige att utgöra inkomstbevillning äro:
a) svensk medborgare, som är eller bör vara i riket mantalsskrifven:
för den inkomst, han åtnjutit, vare sig här eller från utrikes ort;
b) svensk medborgare, som icke är eller bör vara i riket mantals¬
skrifven: för den inkomst, han härifrån åtnjutit;
c) utlänning:
för inkomst af näring, som här bedrifvits, och för härifrån uppburen
lön eller pension;
skolande utlänning, som på grund af vistelse här i riket för annat
ändamål än idkande af studier är eller bör vara härstädes mantalsskrifven,
erlägga bevillning jämväl för annan inkomst, som af honom här förvärfvats
eller härifrån åtnjutits, äfvensom för inkomst, som utifrån införd, af honom
här användts.
Hvad här ofvan säges om enskild person galle ock i tillämpliga delar
om menigheter, samfund, stiftelser, verk och inrättningar, föreningar för
ekonomisk verksamhet samt andra juridiska personer, i den mån de icke
äro i denna förordning från inkomstbevillning frikallade, äfvensom om
oskiftadt stärbhus och bolag, därunder jämväl inbegripna sådana, som en¬
ligt särskild författning äro skyldiga afstå sin vinst. Vanliga handelsbo¬
lag, kommanditbolag, enkla bolag och rederier, som ej äro aktiebolag, taxeras
icke, utan hänföres deras inkomst till de särskilda delägarnas inkomst med
belopp, som för en hvar motsvarar hans andel af bolagets inkomst.
4 Kap.
Grunder för inkomsternas beräknande.
11 §-
1 mom. Vid beräkning af skattskyldigs inkomst nästföregående år
må afdrag icke ske:
71
Bilcsdagens Skrifvelse Nr 198.
a) för den skattskyldiges och hans familjs utskylder och lefnadskost-
nader samt därtill hänförliga utgifter, däri inbegripet hvad den skatt¬
skyldige till annan utbetalat såsom bidrag till dennes undervisning eller
uppfostran eller eljes på grund af lagligen åliggande försörjningsplikt eller
hvad han till understöd åt hemmavarande familjemedlemmar utgifvit;
b) för arrende- eller hyresvärde å sådan, kanal, järnväg och annan
farled samt flottled tillhörande mark och byggnad, som enligt 5 § är fri
från bevillning;
c) för ränta å den skattskyldiges eget, i hans rörelse eller yrke ned¬
lagda kapital;
d) för hvad som användts till fast egendoms förbättring, tillökning af
inventarier eller kapitalafbetalning å skuld.
Har förening, som sträckt sin verksamhet utom medlemmarnes krets,
lämnat sina kunder, vare sig de tillhört föreningen eller icke, pristillägg,
rabatt eller annan sådan utdelning i förhållande till gjorda inköp eller för¬
säljningar, må afdrag för dylik utdelning icke äga rum, där ej utdelningen
skett i omedelbart samband med köp eller försäljning, hvarpå utdelningen
grundats, hvaremot förening, som icke sträckt sin verksamhet utom medlem¬
marnas krets, må åtnjuta afdrag för all utdelning, hvarom här sägs, för såvidt
den utgått efter grunder, som varit före köpet eller försäljningen bestämda.
2 mom. Däremot må afdrag ske:
l:o) vid beräkning af inkomst utaf kapital:
för ränta å upplånadt kapital;
ägande, därest hustru är enligt 8 § 2 mom. särskildt skattskyldig,
den af makarna, som haft behållen inkomst af kapital, åtnjuta afdrag äfven
för den andre åliggande skuldränta, som icke kunnat täckas af dennes
egen inkomst af kapital; samt
2:o) vid beräkning af inkomst utaf arbete:
a) för det genom fastighetsbevillning beskattade, hyresvärdet mot¬
svarande belopp af fem för hundra af taxeringsvärdet å fastighet, som
af ägaren begagnats till utöfvande af sådan verksamhet, hvarom i 9 § 2
mom. a) l:o) och 3:o) sägs;
b) för ränta å lånt rörelsekapital; och
c) med skäligt belopp för värdeminskning å grufvor, inventarier och
annan dylik egendom, som användts i skattskyldigs rörelse eller yrke.
Afdrag må jämväl ske:
för öfriga utgifter för inkomstens förvärfvande och bibehållande såsom
arrende- eller hyresafgift;
72
Riksdagens Skrifvelse Nr 198.
utgifter för underhåll af fastighet och inventarier;
aflöning, kost och öfriga utgifter för de i skattskyldigs verksamhet
använda biträden och arbetare;
kontors- och andra förvaltningskostnader; äfvensom
kostnad för utöfning af vetenskap, konst eller handaslöjd;
så ock för afgifter till pensions-, änke- och pupill-, understöds- eller
annan sådan kassa, i hvilken det ålegat någon på grund af hans tjänst
att vara delägare.
I det fall, att ersättning för särskilda med tjänst eller uppdrag för¬
enade kostnader, hvarom i 8 § 1 mom. förmäles, blifvit af staten särskildt
anvisad, får likväl afdrag för kostnaderna icke äga rum.
12 §.
1 mom. Bevillning för inkomst af kapital eller arbete äger icke rum,
när den skattskyldiges eller, i fråga om äkta makar, deras sammanräknade
årsinkomster understigit 500 kronor.
Hafva dessa inkomster icke uppgått till 1,200 kronor, äro 450 kronor,
hafva de uppgått till 1,200 kronor, men icke till 1,800 kronor, äro 300
kronor af inkomsten af kapital och arbete fria från bevillning.
Det belopp, för hvilket bevillning sålunda icke äger rum eller som
får från uppskattad inkomst såsom bevillningsfritt afdragas, skall ökas, där
den skattskyldige hufvudsakligen försörjer, jämte sig själf, sammanlagdt
mer än tre personer eller å ort, där lefnadskostnaderna äro synnerligen
höga i jämförelse med förhållandet inom riket i allmänhet, äfvensom där
skattskyldigs skatteförmåga eljes på grund af särskilda förhållanden (lång¬
varig sjuklighet, stark skuldsättning, olyckshändelse och dylikt) är väsent¬
ligen nedsatt; dock att denna ökning icke må för någon skattskyldig eller,
i fråga om äkta makar, för dessa gemensamt öfverstiga 200 kronor.
Befrielse från eller lindring i bevillningen, hvarom här stadgas, får
dock icke åtnjutas af enskild skattskyldig för inkomst, som beskattas inom
annan kommun än den, där den skattskyldige är mantalsskrifven, eller,
om taxeringen afser under nästföregående år afliden persons inkomst, där
han då varit mantalsskrifven, samt ej heller af bolag.
Hafva enligt 8 § 2 mom. makar blifvit särskildt taxerade, skall be¬
villning ändock beräknas efter de för dem båda taxerade beloppen sam¬
manräknade och påföras makarna efter storleken af hvarderas taxerade belopp.
För inkomst, som afliden här i riket mantalsskrifven svensk med¬
borgare i lifstiden åtnjutit, må taxeringsmyndighet kunna medgifva be¬
73
Riksdagens Skrifvelse Nr 198.
frielse från bevillning, därest behållningen i boet ej öfverstigit 10,000
kronor samt den aflidne efterlämnat änka, oförsörjda barn eller andra stärb-
husdelägare, som varit beroende af honom för sin försörjning.
För bevillning, som påföres för inkomst, hvilken afliden person i
lifstiden åtnjutit, svare stärbhus icke med mera än tillgångarna i boet.
Är boet skiftadt, svare bodelägare icke för mera än hvad af bevillningen
å hans lott belöper och i intet fall med mera, än hans lott i boet utgör.
2 mom. Från utgörande af inkomstbevillning frikallas:
a) staten;
b) landsting, hushållningssällskap, städer och andra menigheter: för
sådan inkomst, som icke härflutit af rörelse eller yrke;
kyrkor, akademier och vetenskapliga samfund, allmänna undervisnings¬
verk, stipendiefonder, pensionsanstalter, sjuk- och fattigvårdsinrättningar
jämte andra fromma stiftelser: för all annan inkomst än den i 9 § 2 mom. b)
omförmälda inkomst vid lediga ecklesiastika sysslor;
allmänna hypoteksbanken, konungariket Sveriges stadshypotekskassa,
allmänna hypotekskassan för Sveriges städer och hypoteksföreningar;
järnkontoret, så länge kontorets vinstmedel användas till allmänt nyt¬
tiga ändamål och kontoret icke lämnar utdelning åt sina delägare; samt
sparbanker, som afses i lagen af den 29 juli 1892 och h vilkas re¬
servfond vid senaste bokslut icke uppgått till fem procent af insättarnas
fordran;
c) medlem af konungaätten: för af staten anvisadt anslag samt för
inkomst af kapital;
d) olönad svensk konsul: för annan inkomst än den, han härifrån
åtnjutit;
e) främmande makts härvarande beskickning och konsulat tillhörande
person jämte betjäning:
om han icke är svensk medborgare: för all annan inkomst än den,
som utgjorts af från Sverige uppburen allmän eller enskild pension eller
erhållits genom här idkad rörelse;
om han är svensk medborgare: för den inkomst, han åtnjutit af sin
tjänst hos den främmande makten;
f) utlänning eller i utlandet bosatt svensk undersåte, hvilken gifvit
eller medverkat vid offentlig föreställning, som afses i förordningen angå¬
ende bevillningsafgifter för särskilda förmåner och rättigheter den 23 okto¬
ber 1908: för inkomst af föreställning, för hvilken dylik afgift utgjorts
Bih. till Riksd. Frot. 1910. 10 Sand. 1 Afd. 1 Band. 46 Raft. 10
74 Riksdagens Skrifvelse Nr 198.
eller befrielse från afgift jämlikt förordningens 4 § 10 mom. åtnjutits;
samt
g) lappallmogen: för inkomst af renskötsel.
5 Kap.
Beskattningsort m. m.
13 §.
Skattskyldig taxeras för inkomst af kapital och arbete:
a) patronus eecleske: för inkomst af tionde eller ersättning därför: där
inkomsten utgått;
b) den, som drifver bankrörelse: för inkomst däraf: där rörelsen ge¬
nom hufvud-, afdelnings- eller kommissionskontor utöfvats;
den, som idkar järnvägsdrift: för inkomst däraf: där kufvudkontor
och stationer varit belägna;
den, som idkar kanaldrift: för inkomst däraf: vid hufvudkontoret
samt å hvarje ort, som af kanalanläggningen berörts;
den, som med hjälp af ledning tillhandahåller vatten eller elektrisk
energi: för inkomst däraf: där vattenverk eller kraftstation varit förlagda,
där kontor funnits samt där vatten eller elektrisk energi förbrukats;
c) bolag: för inkomst af annan rörelse än sådan, hvarom i b) stadgas:
å den eller de orter, där bolagets rörelse eller någon hufvudsaklig gren
däraf på mera själfständigt sätt eller i afsevärd omfattning drifvits; men
i fall sådana bestämda orter icke förefunnits, äfvensom för inkomst af
kapital: där bolaget har sin styrelse;
d) handlande, fabriksägare samt annan yrkes- och näringsidkare: för
inkomst af rörelsen eller yrket: å den eller de orter, där rörelse eller yrke
eller någon hufvudsaklig gren däraf på mera själfständigt sätt eller i afse¬
värd omfattning idkats; dock skola handlande i de städer, hvilka innefatta
flera församlingar, för den handelsrörelse, de därstädes idkat, äfvensom
de skattskyldige, hvilkas rörelse eller yrke utöfvats på flera orter, men
endast kortare tid på hvarje ort, taxeras inom den församling, där de äro
mantalsskrifna;
é) ägare af fartyg, hvaruti flera hafva del: för inkomst af fartyget:
där hufvud- eller korrespondentredaren är mantalsskrifven; eller om sådan
ej finnes: där fartyget har sin hemort;
Riksdagens Skrifvelse Nr 198. <•}
f) de under konsistoriernas vård eller annan offentlig förvaltning
ställda kassor: för inkomst vid lediga ecklesiastika sysslor: i den ort, där
densamma eljest bort beskattas;
g) utrikes boende, bär i riket icke mantalsskrifven löntagare: för lön
från svenska statsverket: i Stockholms stad och Nikolai församling; samt
li) utrikes boende pensionstagare: för pension från svenska statsverket
eller allmän inrättning: där pensionen utbetalats.
För annan inkomst än den här ofvan i denna § omförmälda taxeras
skattskyldig: där han är eller bör vara mantalsskrifven; eller då sådan
ort ej finnes: där inkomsten hufvudsakligen förvärfvats.
Afliden persons inkomst af sådan beskaffenhet, som i nästföregående
stycke afses, taxeras: där den aflidne senast varit eller bort vara mantalsskrif¬
ven; eller då sådan ort ej finnes: där inkomsten hufvudsakligen förvärfvats.
14 §.
Konungen äger att med annat lands regering ingå öfverenskommelse
om särskilda grunder för fördelningen i skatteafseende mellan Sverige och
det andra landet af inkomst af näring, som idkats under sådana förhål-
lammen, att näringsidkaren är för inkomst af näringen skattskyldig inom
bägge länderna; skolande i fråga om det inkomstbelopp, som efter sålunda
bestämda grunder skall tagas till beskattning i Sverige, gälla hvad här
ofvan i denna förordning om beskattningsort är stadgadt.
Öfverenskommelse, som här sägs, skall upphöra att gälla högst sex
månader efter därförut skedd uppsägning.
Denna förordning skall tillämpas från och med den 1 januari 1911
till slutet af det år, under hvars lopp ny bevillning af fast egendom samt
af inkomst varder af Riksdagen fastställd.
76
Riksdagens Skrifvelse Nr 198.
Särskilda anvisningar till ledning vid taxeringen.
Uppskattning af fast egendoms värde.
1 §•
Värdet af fast egendom bestämmes med ledning af:
l:o) jordbruksegendom tillhörande areal i åker, äng, skogs- eller betes¬
mark jämte särskilda förmåner, såsom vattenfall, torfmosse, lastageplats,
fiske, som ej är i jordebok särskilt upptaget, m. m. äfvensom utsäde och
kreatursbesättning vid egendomen; börande härvid jämväl behörigt afseende
fästas vid egendomens läge, de särskilda ägoslagens och skogens beskaffenhet
samt beloppet af de grundskatter och öfriga allmänna utskylder, med un¬
dantag af bevillningen, hvarmed egendomen är belastad; skolande, då frälse¬
ränta förenats med äganderätten till den jord, hvaraf sådan ränta dittills
utgått, vid bestämmandet af fastighetens värde detsamma ökas med ett
belopp, motsvarande räntans kapitalvärde beräknadt efter 5 procent;
2:o) egendomens vid verkställd värdering för erhållande af lån från
hypoteksinrättning antagna värde, såvida sådan värdering skett under näst
föregångna fem år och det egendomen därvid åsätta värdet sedermera icke
blifvit i väsentlig mån förändradt;
3:o) den för sådan, under loppet af nästföregångna fem år försåld
egendom senast betingade köpeskilling, såvida icke därunder inbegripits
godtgörelse för inventarier eller växande gröda, eller köpet afslutats mellan
nära anhöriga, eller vid försäljningen förbehåll gjorts om undantagsför-
måner, eller därvid förekommit andra särskilda omständigheter, som skäligen
anses hafva inverkat på köpeskillingens bestämmande utöfver eller under
egendomens verkliga värde; börande vid bestämmande af detta värde af¬
seende icke fästas å beskaffenheten af sådana byggnader, som på egen¬
77
Riksdagens Skrifvelse Nr 198.
domens afkastning icke hafva något egentligt inflytande, likasom värdet
af kreatur, redskap och andra inventarier eller förlag vid jordbruksfastighet
icke heller må vid fastighetsvärdets bestämmande tagas i beräkning;
4:o) årliga hyres- eller arrendesumman för uthyrd eller bortarrenderad
egendom, såvida icke särskilda förmåner eller åligganden blifvit därunder
inbegripna, såsom rättighet till inventariers begagnande, arbetsbiträde från
annan egendom och skogsfång utöfver husbehof m. m., eller skyldighet att
uppodla, reparera och uppföra byggnader eller utföra andra arbeten å den
arrenderade egendomen samt inom kort tid densamma afträda, eller såvida
icke, efter hvad vid jämförelse mellan denna och närbelägna egendomar af
lika storlek och beskaffenhet sig visar, hyres- eller arrendebeloppet blifvit
bestämdt med afseende å släkt- eller andra kända förhållanden mellan
ägaren och hyresmannen eller arrendatorn;
5:o) brandförsäkringsvärdet å de i stad och på dess område eller i
köping och därmed jämförlig ort befintliga egendomars åbyggnad samt å
bruks-, kvarn- och fabriksbyggnader på landet äfvensom å andra där upp¬
förda hus och byggnader, hvilka icke begagnas för jordbruket och dess
binäringar tillhörande rörelse, samt å sådan åbyggnad på särskilda lust¬
ställen och därmed jämförliga mindre lägenheter, som utgör dessas egent¬
liga värde, såvida icke brandförsäkringsvärdet skulle understiga det belopp,
som på grund af andra omständigheter kan anses motsvara de brandför-
säkrade husens och byggnadernas verkliga värde;
6:o) läget och arealen af hvar och en i stad, köping eller därmed
jämförlig ort belägen egendom med därtill hörande särskilda förmåner.
Då taxering af fast egendom ej kan verkställas enligt här ofvan upp¬
tagna grunder, bör egendomens värde upptagas till det belopp, som mot¬
svarar uppskattningsvärdet å andra i närheten belägna jämförliga egen¬
domar, på hvilka dessa grunder kunnat tillämpas; åliggande det vederbö¬
rande taxeringsmän att vid taxeringen tillämpa den eller dem af här ofvan
angifna taxeringsgrunder, som anses bäst leda till egendomens uppskattning
till dess verkliga värde.
Då fast egendom, som under sistförfluten fem år blifvit såld eller
undergått ofvan omförmälda värdering, uppskattas högro eller lägre än den
senast betingade köpeskillingen eller den godkända värderingssumman, så
ock då förändring göres i det senast fastställda taxeringsvärdet, böra de
särskilda skäl, hvilka därtill föranledt, i taxeringshandlingarna eller nämn¬
dens protokoll antecknas. Abyggnader å stadsegendom samt öfriga i femte
punkten här ofvan uppräknade hus och byggnader få ej, utan på ena-
78
Riksdagens Skrifvelse Nr 198.
hända sätt tillkännagifven särskild anledning, upptagas till lägre värde
än det, för hvilket samma byggnader äro hos allmän brandförsäkrings-
inrättning emot brandskada försäkrade, ej heller till lägre värde än det, som
motsvarar den behållna hyresafkastningen, kapitaliserad efter fem procent.
I de fall, då uti fast egendoms uppskattningsvärde ingå både jord¬
bruksfastighet och sådana byggnader eller inrättningar, hvilka icke be¬
gagnas för jordbruket och dess binäringar tillhörande rörelse, skall hela
det uppskattade fastighetsvärdet fördelas så, att särskildt utsättes värdet af
själfva jordbruksfastigheten med de egendomen tillhörande, för jordbruket
och dess ändamål afsedda bostads- och andra byggnader, samt särskildt
värdet af alla öfriga byggnader och inrättningar, för hvilka bevillning
anses böra utgöras.
2 §.
De år 1910 fastställda taxeringsvärdena å fast egendom skola gälla
under åren 1911 och 1912, hvarefter allmän uppskattning af fast egen¬
dom enligt de i bevillningsförordningen och dessa anvisningar föreskrifna
grunder skall verkställas år 1913 och sedermera hvart femte år, från
nämnda år räknadt.
Har under tiden till år 1913 eller sedermera under tiden mellan två
på hvarandra följande allmänna fastighetstaxeringar brandförsäkringsvärdet
å byggnader i stad och på dess område eller å öfriga i 1 § 5 mom. af
dessa anvisningar uppräknade hus och byggnader blifvit ökadt eller min-
skadt, eller fast egendoms värde antingen genom ny- eller tillbyggnader,
nya fabriksanläggningar eller andra inrättningar blifvit i betydligare mån
förhöj dt eller genom skogsafverkning, nedrifning af byggnader, inträffad
eldsvåda, vattenflöde eller annan dylik anledning märkligen förminskats i
förhållande till dess uppskattade värde, då bör detta värde jämkas efter
de förändringar, egendomen undergått.
Det taxeringsvärde, som blifvit fast egendom åsatt under åren 1911 och
1912 eller under tiden mellan två på hvarandra följande allmänna fastighets¬
taxeringar, bör vid först därefter inträffande sådan taxering å nyo pröfvas.
Uppgår fast egendoms värde icke till 100 kronor, skall detsamma
införas endast i den för anteckningar afsedda kolumn i taxeringslängden.
Likaså skall endast i nämnda kolumn införas värdet å sådan lägenhet eller
byggnad, för hvilken, jämlikt 5 § dj bevillningsförordningen, fastighetsbe-
villning icke erlägges.
Riksdagens Skrifvelse Nr 198.
79
Uppskattning af inkomst af rörelse m. m.
3 §•
Med afseende å hvad i 13 § b) af förordningen angående bevillning
af fast egendom samt af inkomst stadgas angående ort, där inkomst af
bankrörelse skall beskattas, iakttages, att, då rörelsen drifvits vid flera
kontor, alla omkostnader och förluster under räkenskapsåret af sådan be¬
skaffenhet, att vid beskattning afdrag därför äger rum, påföras rörelsen i
dess helhet, hvarefter beräkningen af den del af beskattningsbara inkom¬
sten, som belöper å hvarje särskildt kontor, sker på följande sätt. De
belopp, som enligt kontorets månadsrapporter vid hvarje månads slut balan¬
serats å kontorets in- och utlåningsräkningar, sammanläggas och summan
delas med månadernas antal, hvarefter den sålunda erhållna kvoten anses
utvisa medelbeloppet af kontorets in- och utlåning för året. Efter det
förhållande, hvari denna in- och utlåning står till den på enahanda sätt
bestämda, sammanlagda in- och utlåningssumman för alla kontoren, uträk¬
nas den del af beskattningsbara inkomsten, som bör taxeras i den ort,
där kontoret är beläget. Utelöpande postremissväxlar inräknas icke i in-
och utlåningsrörelsen.
Vidkommande inkomst af järnvägsdrift iakttages först, att därunder
ej inräknas skattskyldigs inkomst af sådan rörelse, som icke direkt sam¬
manhör med själfva järnvägsdriften, t. ex. rederirörelse, ej heller sådan
inkomst, hvilken är genom fastighetsbevillning beskattad, såsom arrenden,
hyror och dylikt.
Inkomsten af järnvägsdriften fördelas till beskattning på följande sätt.
Fem procent af inkomsten taxeras i den ort, där nästföregående år
hufvudkontoret var beläget. Återstoden fördelas mellan järnvägens statio¬
ner efter deras trafikvärde. En stations trafikvärde skall beräknas lika
med halfva summan af järnvägens bruttoinkomst af stationens afsända och
anlända godstrafik (ilgods, styckegods och vagnslastgods), ökad med järn¬
vägens bruttoinkomst af vid stationen försålda personbiljetter. Gods, som
i samtrafik eller i transitotrafik inkommit från främmande bana, räknas
såsom afsändt från öfvergångsstationen; likaså räknas till annan bana ut¬
gående gods såsom anländt till öfvergångsstationen. Såsom järnvägens sta¬
tion räknas härvid äfven af densamma använd, annan järnväg tillhörig
station. Den del af järnvägens beskattningsbara inkomst af järnvägsdriften,
80
Riksdagens Skrifvelse Nr 198.
som enligt denna beräkning belöper på en station, taxeras i den kommun,
där stationen är belägen. Tillhör stationsområdet flera kommuner, taxeras
den beskattningsbara inkomsten af stationen till lika delar i dessa kommuner.
Har skattskyldig, som idkat järnvägsdrift, för egen räkning trafikerat
främmande bana, skall för taxeringen resultatet af rörelsen å hvardera
banan för sig fastställas. För detta ändamål beräknas först den behållna
inkomsten af rörelsen i dess helhet, med tillägg af skatter och öfriga ut¬
giftsposter, för hvilka afdrag författningsenligt icke äger rum, men dock
utan afdrag vare sig för ränta å gäld eller för ersättning, som i någon
form skolat utbetalas för nyttjande af den främmande järnvägen. Het på
detta sätt bestämda totala driftöfverskottet fördelas därefter mellan de tra¬
fikerade banorna efter det sammanlagda trafik värdet af hvardera banans
stationer; stationernas trafikvärden beräknas därvid, såsom om banorna ut¬
gjorde en enda järnväg, dock att för station, som tillhört båda banorna,
stationens uträknade trafikvärde uppdelas i två trafikvärden, allt efter som
stationens trafik hänfört sig till den ena eller den andra banan. Från den
del af driftöfverskottet, som enligt denna beräkningsgrund kommer på den
främmande järnvägen, af dragés den ersättning, som skolat utbetalas för
nyttjandet af den främmande järnvägen, jämta ränta, som kan anses belasta
driften å densamma; återstoden, som utgör den skattskyldiges beskattnings¬
bara inkomst af den främmande banan, skall, sedan fem procent tillgodo¬
räknats den ort, där hufvudkontoret varit beläget, fördelas till beskattning
mellan den främmande banans stationer i förhållande till deras förut be¬
stämda trafikvärde. Från den del af driftöfverskottet, som faller på den
skattskyldiges egen järnväg, göres afdrag för ränta å gäld, som belastar
denna järnväg, hvarefter återstoden, sedan jämväl däraf fem procent till¬
godoförts den ort, där hufvudkontoret varit beläget, fördelas till beskatt¬
ning mellan samma järnvägs stationer efter deras trafikvärde. Den beskatt¬
ningsbara inkomst, ägaren af den främmande järnvägen har af densamma,
skall likaledes, sedan fem procent af inkomsten tillgodoräknats den ort,
där ägaren haft kontor för järnvägen, fördelas mellan stationerna å denna
järnväg efter deras trafikvärden.
På liknande sätt förfares, om den skattskyldige trafikerat flera främ¬
mande banor.
I fråga om skattskyldigs inkomst af kanaldrift iakttages, att därunder
ej inräknas inkomst af fastighet, för hvilken skattskyldig erlagt fastighets-
bevillning, ej heller inkomst af rörelse, som icke direkt sammanhör med
kanalrörelsen, såsom t. ex. rederirörelse. Den beskattningsbara inkomsten
81
Riksdagens Skrifvelse Nr 198.
fördelas till beskattning mellan den kommun, där nästföregående år huf-
vudkontoret var beläget och som tillgodoräknas fem procent af inkomsten,
samt de kommuner, som af kanalanläggningen berörts, i förhållande till
vissa för dessa kommuner bestämda fördelning stal. Dessa fördelningstal, som
efter den skattskyldiges hörande fastställas af Kungl. Maj:ts befallnings¬
hafvande att lända till efterrättelse, till dess annorlunda förordnas, erhållas
genom att till kilometertalet af kanalens längd inom hvarje kommun lägga
antalet slussar inom kommunen. Kanallängden, hvartill endast hänföras
sträckor, som först genom kanalföretaget gjorts segelbara, räknas i kilo¬
meter och tiondedelar däraf, hvarvid bråkdel, som ej uppgår till full tionde¬
del bortfaller. Utgör kanalanläggning på någon sträcka gräns mellan två
kommuner, uppdelas fördelningstalet för denna sträcka lika på hvardera
kommunen.
Vid taxering af företag, som afser att med hjälp af ledning tillhanda¬
hålla vatten eller elektrisk energi, skall hälften af den beskattningsbara in¬
komsten upptagas i den kommun, där vattnet eller den elektriska energien
förbrukats, eller, då förbrukningen ägt rum inom olika kommuner, för¬
delas dem emellan i förhållande till bruttoinkomsten däraf inom hvarje
särskild kommun. Den andra hälften taxeras i den kommun, där vatten¬
verk eller kraftstation samt kontor varit förlagda, och fördelas, om vatten¬
verk eller kraftstation samt kontor legat å olika orter, till beskattning
emellan dessa orter efter den grund, som taxeringsmännen finna skälig.
4 §•
Utlänning, som efter därtill enligt särskild författning förvärfvad rätt
reser omkring i landet och för egen eller annans räkning bjuder ut till
försäljning eller försäljer af honom medförda eller eljest i riket befintliga
varor, skall erlägga bevillning i enlighet med de i 8—13 §§ af bevill-
ningsförordningen bestämda grunder; skolande hvad sålunda är vordet
stadgadt äga tillämpning äfven i det fall, att utlänning medför utländska
varor, som förut blifvit under en eller annan form rekvirerade.
5 §•
Hvar och en skattskyldig bör för sin inkomst genom handel, handt¬
verk eller annan näring taxeras till bevillning efter inkomstens verkliga
belopp, antingen den näring, hvarigenom inkomsten erhålles, idkas för den
skattskyldiges egen räkning eller af honom bedrifves såsom kommissionär
Bih. till Riksd. Prof. 1910. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. 46 Höft. 11
82
Riksdagens Skrifvelse Nr 198.
eller innehafvare af annan persons yrkesrätt; och då den vid bevillnings-
taxeringen för ett eller annat yrke påförda beskattning icke medför eljest
saknad rättighet för den skattskyldige till utöfvandet af detta yrke, så
äro taxeringsmännen icke pliktiga att undersöka och pröfva behörigheten
till detsammas idkande.
6 §•
Såsom inkomst af arrende af kronoegendom taxeras ett belopp, mot¬
svarande sex procent af det egendomens taxeringsvärde, som fastställes
under det löpande året.
Uppskattning af inkomst utaf arbetsanställning, tjänst eller pension.
7 §•
Lön och annan inkomst, som utgår i spannmål eller persedlar, upp¬
tages med det kontanta belopp, den efter ortens medelpris utgör.
Yärdet af bostadsförmån beräknas med ledning af i orten gällande
hyrespris eller i saknad af tillfälle till sådan jämförelse efter annan grund,
som taxeringsmännen finna tillämplig. I de fall, då ämbets- och tjänste¬
man, såsom boställshafvare, erlagt fastighetsbevillning för boställe, skall
han icke taxeras till inkomstbevillning för sin förmån af fri bostad på
samma ställe.
I afseende å inkomstberäkningen är särskildt att iakttaga, att, medan
å ena sidan allt som i tjänst eller uppdrag uppburits, därunder inbe¬
gripet äfven hvad som anvisats till bestridande af med tjänsten eller upp¬
draget förenade särskilda kostnader, upptages till taxering, afdrag å andra
sidan får göras för samtliga utgifter, hvilka äro att anse såsom kostnader
för fullgörande af tjänsten eller uppdraget. Sålunda komma, bland annat,
i betraktande afdrag för resekostnader och ökning i lefnadskostnader, då
skattskyldig för ändamålet måste vistas utom den vanliga boningsorten.
Afdrag får göras för kostnadens fulla belopp allenast med den inskränkning,
att afdraget för sådan kostnad, för hvilken ersättning blifvit särskildt an¬
visad, icke må öfverstiga det anvisade beloppet.
Då för bestridande af med tjänst eller uppdrag förenade kostnader,
hvarom i 8 § 1 mom. förmäles, ersättning anvisats af staten, får afdrag
för kostnaderna ej äga rum.
Riksdagms Skrifvelse Nr 198.
83
Allmänna föreskrifter.
8 §•
Huruvida skattskyldigs tillfälliga årsförlust (t. ex. genom kreaturs-
sjukdom, skeppsbrott, varulagers förstöring och dylikt) bör betraktas så¬
som minskning i årets inkomst eller såsom kapitalförlust, pröfve taxerings¬
myndigheterna efter rörelsens och förlustens storlek och beskaffenhet.
9 §•
Enär aktiebolag eller solidariskt bankbolag skall erlägga bevillning
både för ränteinkomsten af hela det i bolaget nedlagda kapitalet och för
den vinst, som rörelsen därutöfver lämnat, så böra de enskilda delägarne
icke taxeras för inkomst från samma bolag. Ej heller taxeras medlem i
förening för ekonomisk verksamhet för hvad han erhållit såsom vinstut¬
delning å insats i föreningen.
10 §.
Vid tillämpning af 12 § 1 mom. i bevillningsförordningen, angående
befrielse från eller lindring i bevillning för inkomst af kapital eller arbete,
skall den skattskyldiges eller, i fråga om äkta makar, deras behållna af¬
komst nästföregående år såväl af vederbörande då tillhörig fast egendom
som ock af sådan särskildt beskattad rörelse, som drifvits i bolag eller
idkats å annan ort än den, där den skattskyldige är mantalsskrifven, ta¬
gas i beräkning vid bestämmandet af de sammanräknade årsinkomsterna,
hvarvid i fråga om fast egendom iakttages, att inkomst af jordbruksfa¬
stighet beräknas till 6 procent och inkomst af annan fastighet till 5 pro¬
cent af taxeringsvärdet. Om sålunda skattskyldig finnes i sin mantals-
skrifningsort hafva haft t. ex. 450 kronors inkomst af kapital eller arbete
samt tillika ägt stadsfastighet taxerad till 2,000 kronor och hvilken alltså
bör upptagas till 100 kronors afkomst, så att hans sammanräknade års¬
inkomst uppgått till 550 kronor, får enligt föreskriften i andra stycket
af det ifrågavarande momentet, jämfördt med hvad ofvan sagts, sådan
skattskyldig tillgodonjuta bevillningsfrihet för ett belopp af 450 kronor
och kommer således i det förutsatta fallet icke att erlägga någon bevill¬
ning för inkomst, hvaremot den skattskyldige, som jämte 450 kronors in¬
84
Riksdagens Skrifvelse Nr 198.
komst af kapital tillika åtnjutit exempelvis 2,000 kronors inkomst af ak¬
tier, skall erlägga full bevillning för de 450 kronorna. Har gift man käft
1,100 kronors inkomst af kapital eller arbete och därjämte ägt jordbruks¬
fastighet till ett taxeringsvärde af 5,000 kronor med 300 kronors däraf
beräknad afkomst, samt har hans hustru tillika haft 400 kronors inkomst
af aktier, hvilken inkomst varit från mannens förvaltning rättsligen undan¬
tagen, i följd hvaraf makarna i sammanräknade årsinkomster åtnjutit till¬
hopa 1,800 kronor, kommer bevillning att, utan medgifvande af något af¬
drag, mannen påföras för hans först berörda inkomst af 1,100 kronor. Har
mannen haft 1,500 kronors inkomst af kapital eller arbete och hustrun
400 kronors inkomst af tjänst, så att deras sammanlagda inkomst utgjort
1,900 kronor, skall hvardera taxeras för hela sin inkomst och därför
erlägga bevillning utan afdrag.