RIKSDAGENS PROTOKOLL
1910. Andra Kammaren. Nr 27.
Fredagen den 1 april.
Kl. 2 e. m.
§ 1.
Upplästes följande till kammaren inkomna sjukbetyg:
Att häradshöfding K. Staaff på grund af sjukdom (gastroen-
teritis) är nödgad att under närmaste dagar intaga sängen intygar
på heder och samvete
Stockholm den 1 april 1910.
John Sjöqvist,
Med. doktor, Docent vid Karol. Instit.
§ 2.
Herr statsrådet Swartz aflämnade Kungl. Maj:ts propositioner:
angående pension å allmänna indragningsstaten åt sergeanten af
första klassen vid Norrbottens regemente Bernhard Söderholm; och
angående pension å allmänna indragningsstaten för tygarbe¬
taren vid Karlsborgs tygstation Johan Fredrik Johansson.
Dessa propositioner blefvo på begäran bordlagda.
§ 3-
Föredrogos hvar för sig Kungl. Maj:ts å kammarens bord
hvilande propositioner; och hänvisades därvid till bevillningsut¬
skottet propositionen med förslag till förordning om inkomst- och
förmögenhetsskatt.
Till statsutskottet öfverlämnades härpå propositionen angå¬
ende omorganisation af navigationsskolorna.
Vidare remitterades till bankoutskottet propositionerna:
angående ny pensionsstat för daglönare vid marinen; och
angående delaktighet i småskolelärares m. fl. ålderdomsunder-
stödsanstalt för lärare och lärarinnor vid lotsbarnskolor.
Andra Kammarens Vrot. J910. Nr 27.
1
Nr 27. 2
Fredagen den 1 April.
Slutligen hänvisades till statsutskottet Kungl. Maj:ts proposi¬
tion angående användande af allmänna besparingar å riksstatens
femte hufvudtitel till anskaffning och anordnande af hissar i
flottans sjukhus i Karlskrona m. m.
§4.
Härefter föredrogos hvar efter annan de på kammarens bord
Aggande motionerna; och hänvisades därvid:
herr Christiernsons motion, nr 260, herr Blombergs rn. fl. mo¬
tion, nr 261, herr Åkermans motion, nr 262, herr Petterssom i
Södertälje motion, nr 263, och herr Jönssons i Slätåker motion, nr
264, till lagutskottet;
herr Olaussons motion, nr 265, till bevillningsutskottet;
herr Byströms motion, nr 266, till lagutskottet; samt
herrar Broomés i Bårslöf och Forsslings motion, nr 267, till
statsutskottet.
§ 5.
Vidare föredrogos, men blefvo ånyo bordlagda lagutskottets
utlåtanden nr 32—34.
§ 3.
Justerades protokollsutdrag.
Härefter åtskildes kammarens ledamöter kl. 2,li e. m.
In fidem
Per Oronvall.
L5rdagen den 2 April.
3 Nr 27.
Lördagen den 2 april.
Kl. 11 f. m.
§ I-
Herr statsrådet Lindström aflämnade Kungl. Maj:ts proposi¬
tioner till Riksdagen:
angående anslag för anordnande af undervisning i epidemi-
ologi åt medicine kandidater;
angående användningen af ett anslag till bekostande af ele¬
vernas vid blindinstitutet å Tomteboda ferieresor till och från
hemorten;
angående ändring i bestämmelser rörande tillämpning å per¬
sonalen vid marinintendenturkåren af grunderna för pensionering
af flottans befäl och underbefäl med vederlikar; samt
angående befrielse för underofficeren af 2:a graden vid ma¬
skiniststaten Carl Theodor Samuel Spartan från ådömd ersättnings¬
skyldighet.
De kungliga propositionerna bordlädes på begäran.
§ 2.
Härefter yttrade
Herr talmannen: Med anledning af det uppdrag, som
kamrarna tilldelat sina talmän, nämligen att till Deras Majestäter
Konungen och Drottningen samt Kronprinsparet framföra kam¬
rarnas lyckönskningar i anledning af prinsessan Ingrids födelse,
hafva talmännen afsändt telegram till Deras Majestäter Konungen
och Drottningen. Till Kronprinsparet hafva vi ännu icke kunnat
vara i tillfälle att framföra lyckönskningar på grund af Hans
Kungl. Höghet Kronprinsens opasslighet.
Från Hans Majestät Konungen har ingått följande telegram:
»Cap Martin den 1/i. Riksdagens talmän Lundeberg, Swart-
ling, Stockholm. Framför mitt varma tack för vänligt uttalade
känslor.
tillståf.»
Nr 27. 4
Lördagen den 2 April.
Från Hennes Majestät Drottningen har kommit följande te¬
legram :
»Anacapri den V4- Riksdagens talmän, Stockholm. Mottagen
och framfören till kamrarna mitt varma tack för vänliga lyck¬
önskningarna vid en kär sondotters födelse.
Victoria.»
§ 3.
I enlighet med därom den 29 nästlidne mars fattadt beslut
företogs nu val af elfva ledamöter i Riksdagens särskilda ut¬
skott nr 2.
Därvid aflämnades 102 godkända valsedlar med partibeteck¬
ningen »Liberala samlingspartiet», 81 godkända valsedlar med
partibeteckningen »Landtmännen» och 36 godkända valsedlar med
partibeteckningen »Socialdemokratiska gruppen».
Af de med beteckningen »Liberala samlingspartiet» utmärkta
valsedlarne upptogo 76 namnen Schotte, Larsson i Klagstorp, Wijk,
Fiirst och Sandström i nu nämnd ordning, 23 namnet Åkerman
och 3 namnet Sandström.
Vid bestämmandet af ordningen mellan namnen inom denna
partigrupp upptogos till en början såsom första och andra namn
respektive herrar Schotte och Larsson i Klagstorp, hvilka uppförts
såsom första och andra namn å 76 valsedlar eller mer än */3 af
gruppens rösttal.
För afgörande af ordningen mellan öfriga namn företogos
sammanräkningar enligt 2 § 2 mom. i stadgan om val till Riks¬
dagens utskott.
Den första af dessa sammanräkningar, vid hvilken en hvar
af valsedlarna med namnen Schotte, Larsson i Klagstorp, Wijk,
Först och Sandström beräknades såsom tredjedels röst och en hvar
af öfriga valsedlar såsom hel röst, utföll så, att
herr Wijk erhöll 25 1/s röster
» Först » 25 Vs »
» Sandström » 28 V3 » och
» Åkerman » 23 »
På grund häraf uppfördes herr Sandström såsom »Liberala
samlingspartiets» tredje namn.
Vid den andra sammanräkningen beräknades valsedlarna med
namnen Schotte, Larsson i Klagstorp, Wijk, Först och Sandström
en hvar såsom fjärdedels röst samt valsedlarna med namnet Åker¬
man en hvar såsom hel röst. Sammanräkningen utvisade att
Lördagen den 2 April.
5 Nr 27.
herr Wijk erhållit 19 röster
» Furst » 19 » samt
» Åkerman » 23 »
Herr Åkerman tilldelades alltså det fjärde rummet inom parti¬
gruppen.
För besättande af det femte rummet företogs lottning mellan
herrar Wijk och Furst, hvilka båda erhållit 19 röster; och föll lotten
därvid å den förstnämnde, som alltså uppfördes i femte rummet.
Härefter bestämdes ordningen mellan namnen inom grup¬
pen »Landtmännen», och som gruppens valsedlar samtliga upptogo
såsom första namn friherre Fleetwood,
» andra » herr Pettersson i Bjälbo,
» tredje » » Jönsson i Slätåker, och
» fjärde » » Anderson i Arvika,
blefvo herrar friherre Fleetwood, Pettersson i Bjälbo, Jönsson
i Slätåker och Anderson i Arvika i nu angifven ordning uppförda
såsom gruppens namn.
De med »Socialdemokratiska gruppen» betecknade valsedlarna
upptogo samtliga
såsom första namn herr Lindqvist, och
» andra » » Persson i Malmö.
På grund häraf blef ordningen mellan namnen å sistnämnda
grupps valsedlar bestämd på sätt här ofvan angifvits.
Vid härefter företagen fördelning af platserna mellan de olika
grupperna tillföllo dessa följande personer:
herr Schotte,
friherre Fleetwood,
herr Larsson i Klagstorp,
» Pettersson i Bjälbo,
» Lindqvist,
» Sandström,
» Jönsson i Slätåker,
» Åkerman,
» Wijk,
» Anderson i Arvika, och
» Persson i Malmö.
De vid platsfördelningen förda anteckningarna hade följande
utseende:
Nr 27. 6 Lördagen den 2 April
Platsfördelning vid val af elfva ledamöter i särskilda utslcottet nr 2.
|
|
|
P 1 a t s n
|
u
|
m m e
|
r
|
|
|
Parti-
|
l:a
|
plats
|
2:a
|
plats
|
3:e
|
plats
|
4:e
|
plats
|
5:e
|
plats
|
6:e
|
plats
|
beteckning
|
Rösttal
|
Divisor
|
Jämförelse¬
tal
|
Divisor
|
Jämförelse¬
tal
|
Divisor
|
Jämförelse¬
tal
|
Divisor
|
Jämförelse-
tal
|
Divisor
|
Järn fö}'el se¬
tal
|
Liberala samlings¬
partiet ............
|
|
102
|
2
|
51
|
|
51
|
3
|
34
|
|
34
|
|
34
|
Gruppen »Landt-
THännpri».........
|
|
81
|
|
81
|
2
|
407»
36
|
|
407»
36
|
3
|
27
|
|
27
|
Socialdemokratiska
öTUDDen .........
|
|
36
|
|
36
|
|
|
|
36
|
2
|
18
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
7:e
|
plats
|
8:e
|
plats
|
9:e
|
plats
|
10:e plats
|
ll:e plats
|
Parti-
betecknin
r
|
er
"5
|
|
Divisor
|
Jämförelse¬
tal
|
Divisor
|
Jämförelse¬
tal
|
Divisor
|
Jämförelse¬
tal
|
Divisor
|
Jämförelse¬
tal
|
Divisor
|
Jämförelse¬
tal
|
Liberala samlingspartiet...
|
4
|
251/»
|
|
257»
|
5
|
207s
|
6
|
17
|
|
17
|
Gruppen »Landtmännen»
|
—
|
27
|
4
|
207r
|
—
|
2074
|
|
2074
|
5
|
167s
|
Social demokratiska
pen .................
|
grup-
|
|
18
|
—
|
18
|
|
18
|
—
|
18
|
|
18
|
§ 4.
Justerades protokollsutdrag angående det i föregående para¬
graf omförmälda val.
§ 5.
Herr statsrådet Nyländer aflämnade Kungl. Maj:ta proposi¬
tioner :
angående upplåtande af ett till förra mönsterskrifvarbostället
Jädra nr 3 och 4 i Uppsala län hörande område;
angående upplåtande af en lägenhet från förra kvartermästar-
bostället Öster UUälfva nr 3 Norrgården i Östergötlands län;
Lördagen den 2 April. 7 Nr 27.
angående upplåtande af lägenheter från förra löjtnantsbostäl-
let Klef nr 1 i Göteborgs och Bohus län;
angående upplåtande af områden från förra kompanichefs-
bostället Virke nr 1, 4, 8 och 10 i Malmöhus län;
angående upplåtande af en lägenhet .från förra trumpetar-
bostället Ljuna nr 1 Stora Mellangärden i Östergötlands län, och
angående upplåtande af områden från förra trumpetarbo-
ställena Rällinge nr 1 och 2 jämte Rällinge nr 3, en utjord, i
Södermanlands län.
Förenämnda propositioner blefvo lagda på bordet.
§ 6.
Ordet lämnades härefter på begäran till Hans excellens herr
statsministern Lindman, som yttrade:
Herr talman, mina herrar! Med anledning af herr Lind- Svar å inter-
hagens interpellation angående tvenne af norrlandskommitténs och Pellall0n-
reservanters till densamma förslag, nämligen angående expropria¬
tion af bolagsjord för den jordlösa befolkningen och angående
vissa ändringar i flottningsstadgan, får jag anföra, beträffande den
förstnämnda frågan, att kommitténs förslag afsåg att kunna i så¬
dana kommuner inom Norrland och Dalarne, där efterfrågan på
odlingslägenheter yppas, genom frivillig öfverenskommelse eller i
nödfall genom expropriation öfverföra sådana lägenheter från i
trävaruindustriens ägo befintliga marker till de kommissioner, som
skulle inrättas i hvarje län. Kommissionerna skulle sedan i sin
ordning försälja odlingsmarken till lämpliga odlare mot ersättning
för själfva förvärfvet af marken, men med undantag för kost¬
nader för expropriationsnämnd, hvilka kostnader skulle, där de ej
i vissa fall kunde åläggas den som förklarades skyldig afstå jor¬
den, betalas af staten.
Jordbrukskommissionerna skulle hafva vid sin sida en jordbruks-
kommitté i hvarje särskild kommun. Vidare innehöll lagförsla¬
get att utom odlingsmark, som skulle tagas i anspråk för de så¬
lunda uppkommande jordbrukslägenheterna, skulle hvar och en
dylik lägenhet, som lämpade sig för drifvande af själfständigt
jordbruk, därjämte tilläggas skogsområde till husbehof i enlighet
med bestämmelserna i den af kommittén föreslagna egostyck-
ningslagen. Beträffande lösen för mark vid expropriationen var ‘
stadgadt, att sådant skulle bestämmas efter hvad jord af lika god¬
het och beskaffenhet i orten i allmänhet gäller.
Emot kommitténs betänkande i denna del var reservation af-
gifven af bland andra herr Lindhagen, och jag förmodar, att det
är denna, som interpellanten syftar på.
Herr Lindhagens förslag gick ut på, att expropriationsrätten
skulle vara mycket vidsträcktare och omfatta utom odlingsmark äfven
såväl redan färdiga bondelägenheter, d. v. s. den redan uppbrutna
Nr 27. 8
Svar å inter¬
pellation.
(Forts.)
*
Lördagen den 2 April.
inägo jorden med åbyggnader, husbehof sskog, odlingsmark och
bete, som äfven inägor, husbehofsskog, odlingsmark och bete,
som erfordras för att komplettera sådana jordbrukslägenhe-
ter, hvilka i enlighet med den då gällande ägostycknings-
lagen blifvit utstyckade på ett ur jordbrukssynpunkt otillfreds¬
ställande sätt.
Beträffande ersättningen för den mark, som skulle afstås,
skilde sig äfven herr Lindhagen rätt väsentligt från kommittén härut¬
innan, att herr Lindhagen endast ville medgifva att vid uppskatt¬
ning af inägor och skogsmark i allmänhet ej finge tagas hänsyn
till deras värde för jordbruksändamål, utan endast till hvad de
kunde anses vara värda såsom skogsmark. Därjämte ville herr
Lindhagen, att vid bestämmande af lösen för såväl inägor och
skogsmark som åbyggnader jämväl skäligt afseende skulle fästas
vid de utgifter eller kostnader, ägaren i verkligheten kunde anta¬
gas hafva fått vidkännas för desammas förvärfvande.
Öfver norrlandskommitténs förslag ha Kungl. Maj:ts befallnings¬
hafvande i Kopparbergs och de norrländska länen afgifvit yttrande
1905, samtidigt som öfver kommitténs öfriga förslag.
Af dessa sistnämnda hafva flera ledt till resultat genom lag¬
stiftning, så beträffande den s. k. förbudslagen, ägostycknings-
lagen, och under förlidet år beträffande arrende- och vanhäfds-
lagarna, hvilka lagars genomförande måste föregå kommitténs expro¬
priationslag. I förbigående vill jag äfven erinra om, att genom
kungl. kungörelsen af den 18 juni 1909 angående upplåtande af
odlingslägenheter å kronoparker och öfverloppsmarker i de sex
nordligaste länen möjlighet beredts hugade personer att erhålla
odlingslägenheter å viss kronans jord.
Slutligen får jag erinra därom, att Kungl. Maj:t tillsatt eu
kommitté för att verkställa en revision af expropriationslagstift-
ningen, och torde densamma, enligt hvad jag inhämtat, komma att
aflåta sitt betänkande innevarande sommar. Det är helt natur¬
ligt att man afvakta!1 detta betänkande för att erfara, hvilka
generella förslag denna kommitté kan komma att göra, innan man
griper sig an med en specialfråga af den ömtåliga och grannlaga
natur som den, hvarom interpellanten i denna del talat.
Den andra delen af herr Lindhagens interpellation utmynnar
i följande spörsmål:
Kan det emotses, att regeringen ämnar kraftigt påskynda den
af norrlandskommittén likaledes väckta frågan om ändring i flott-
ningsstadgan i syfte att gentemot missbruk af dem, som äga
makt öfver flottlederna, dels tillvarataga ännu skogsägande bön¬
ders rätt att kunna tillgodogöra sig sin skogsafkastniug och dels
skydda bönder, bolagsarrendatorer, torpare m. fl. från skadegörelse
å deras odlade ägor invid flottleder genom hänsynslösheter vid
uppdämning eller framsläppande af flottningsvatten, och när kan
ett förslag härom väntas kunna blifva framlagdt för Riksdagen?
9 Nr 27,
Lördagea den 2 April.
Öfver kommitténs förslag till ändringar i flottningsstadgan Svar ä inter-
yttrade sig under år 1905 Kungl. Maj:ts befallningshafvande i ri- peilation.
kets samtliga län, kammarkollegium och domänstyrelsen samt (Forts.)
väg- och vattenbyggnadsstyrelsen. Myndigheterna hafva i all¬
mänhet ställt sig välvilligt gent emot de föreslagna ändringarna,
ehuruväl anmärkningar mot vissa punkter i förslaget ingalunda
saknats.
Sedermera har flottningschefsföreningen — bestående af flott-
ningscheferna vid rikets större flottleder — uti en till Kungl.
Maj:t ställd skrift af den 14 mars 1907 uttalat sig öfver norr-
landskommitténs förevarande förslag och därvid framställt åtskil¬
liga anmärkningar mot detsamma samt tillika sökt påvisa vissa
af kommittén icke framhållna olägenheter, som erfarenheten skulle
ha gifvit vid handen vid tillämpningen af nu gällande flottnings-
författningar.
Öfver detta förslag hafva yttranden afgifvits af samtliga
öfverjägmästare och flera jägmästare i Norrland och Dalarne, sta¬
tens flottledsingenjör och domänstyrelsen. Åtskilliga af flottnings-
chefsföreningens anmärkningar och förslag hafva ansetts beaktans-
värda. Jämte det domänstyrelsen uti sitt sistberörda underdåniga ut¬
låtande, dagtecknadt den 27 maj 1909, yttrat sig öfver flottnings-
chefsföreningens framställning, har domänstyrelsen underkastat
gällande flottningsförfattningar en mera omfattande granskning
och framkommit med flera nya uppslag af intresse. Så t. ex.
bildandet af s. k. älf kassor, af sedda för reparationer och under¬
håll af flottledsbyggnader, anställande af flottledsinspektörer in. m.
Domänstyrelsen har emellertid ej utarbetat något förslag till änd¬
ring i gällande författningar.
Den 6 juli 1909 infordrade därefter Kungl. Maj:t ånyo yttranden i
ärendet af Kungl. Maj:ts samtliga befallningshafvande, och hafva
hittills svar inkommit från 16. Ännu saknas yttranden från Kungl.
Maj:ts befallningshafvande i Uppsala, Gottlands, Göteborgs och
Bohus, Värmlands, Kopparbergs, Jämtlands, Västerbottens och
Norrbottens län.
De föreliggande förslagen till ändringar i flottningsförfattnin-
garna äro af den omfattning och vikt, att de sannolikt föranleda
en fullständig omarbetning af gällande lagstiftning i ämnet.
Yrkanden i sådan riktning hafva ock från flera håll framkommit,
bland annat från domänstyrelsen.
Norrlandskommittén bär vid afgifvande af sitt förslag till
ändringar i flottningsstadgan haft till ögonmärke att befrämja
landtbefolkningens intressen gent emot flottningsföreningarna.
Flottningschefsföreningen och äfven domänstyrelsen hafva emel¬
lertid sett saken jämväl ur andra synpunkter. Gifvet är, att vid
en omarbetning af gällande bestämmelser om flottning, där så
olika intressen stå emot hvarandra, eu såvidt möjligt allsidig ut¬
redning först måste förebringas.
Nr 27. 10
Lördagen den 2 April.
Svar å inter¬
pellation.
(Forts.)
Af den lämnade redogörelsen framgår, att en sådan utred¬
ning snart synes föreligga.
Arbetet med en revision af gällande författningar angående
flottning, som i anledning af de sålunda framkomna yttrandena
och förslagen kan finnas erforderlig, kommer gifvetvis att af
regeringen upptagas snarast möjligt, men gifvet är, att en dylik
omarbetning af dessa författningar krafvel1 tid.
Så snart de nödiga förutsättningarna föreligga kommer ären¬
det att af regeringen upptagas till behandling.
Vidare anförde
Herr Lindhagen: Herr talman! Jag ber att få tacka för
det benägna svar, herr statsministern gifvit å denna interpellation.
Nu är det emellertid uppenbart, att herr statsministern med den
förmåga eller skicklighet, som han i detta afseende utvecklar,
när politiska förhållanden kräfva det, har kringgått själfva sak¬
frågan och helt och hållet hållit sig till formella synpunkter, och
det blir då svårt för mig att ingå i någon slags kritik af herr
statsministerns sakliga uppfattning i ärendet, då jag icke fått veta
densamma. Interpellationens hufvudsyfte var emellertid att få
veta, huruvida regeringen icke anser detta vara en särdeles bråd¬
skande sak, och att man därför bör lägga sig vinn om att få
fram den så fort som möjligt. Det är missförhållanden, som rådt
sedan långt tillbaka och föranledde senast Riksdagens skrifvelse år
1901, och nu hafva vi 1910. Under den tiden har det händt
mycket beträffande de frågor, som här ligga före, och det är
denna energi, som herr statsministern speciellt äger, att drifva
fram saker på riksdagen när han vill, som jag skulle vara myc¬
ket glad, eller, rättare sagdt, den befolkning, som lider af miss¬
förhållandena, skulle vara glad öfver att hafva kommit i åtnju¬
tande af äfven på detta område.
Nu är det så, att under de senaste landstingsmannavalen och
tiden närmast förut har det tagits så mycket jord från bönderna,
att de höra just ej vidare ha så mycket kvar. Såsom ett bidrag
att återgifva dem något af denna jord har norrlandskommitténs
inlägg i den i mom. l:o af interpellationen anmärkta frågan
en viss betydelse. Kommittén framhöll, att det icke var nog
med den lagstiftning, som redan föranledt åtskilliga beslut af
Riksdagen — ehuru dessa beslut egentligen icke fått afsedd be¬
tydelse, emedan själfva lagförslagets syfte i väsentliga delar blif-
vit ineffektivt. Men kommittén menar, att man måste gå vidare
och särskildt tillse, att af de stora bolagsdomäner, som på sin tid
tagits från bönderna, någon del kunde återgifvas dem genom
eventuella expropriationsåtgärder. Norrlandskommitténs förslag i
detta afseende gick ut på, att odlingsbar mark skulle få utbrytas
för nya jordbruk, och det var hela majoriteten af 8 ledamöter
ense om, af dessa äfven representanter från Första kammaren.
11 Nr 27.
Lördagen den 2 April.
Dåssutom hade jag jämte andra reservanter yrkat, att äfven in- Svar ainter-
ägojord skulle få utbrytas genom expropriation. Och det är icke pe a '°"’
sä, som herr Lindman framställde det, att jag syftade på min 0 '
reservation med denna interpellation, utan på norrlandskommit-
téns förslag i dess helhet och främst majoritetens.
Nu var ju herr statsministern själf medlem af kommittén
och skiljaktig i denna punkt; och man ju kan hafva olika
meningar om den saken. Men herr statsministern framhöll i sin
reservation alldeles särskild!, att han mot hela denna expropria-
tionslagstiftning måste af vissa skäl reagera, och det är ju många
liera än han, som göra det; ty det gäller här en intressefråga.
Det är ju klart, att de hvilkas intressen icke gagnas utaf saken,
icke kunna godvilligt vara med på den, och de, som hafva gagn
af saken, äro lifvade för densamma. Det är historiens vanliga
lärdom. Emellertid framhöll herr statsministern jämte med reser¬
vanter Kempe och Classon, att om man skulle inlåta sig på eu sådan
expropriationslagstiftning, som kommittén tänkt sig, skulle man
fästa sig vid den grundsatsen, att »en hvar, som icke odlar sin
mark, skall vara skyldig att afstå densamma åt den, som vill
odla, men eljest saknar tillfälle därtill.» Detta är en riktig sats,
men på den har just norrlandskommittén byggt. Ty dess ut¬
redning visar i detta fall — särskilt skulle jag kunna taga exem¬
pel från Helsingland, som ju herr statsministern känner till —
hurusom sockenombuden gemenligen svarat: bönderna odla
på somliga ställen mera och på andra ställen mindre, men de
gorå som bönder alltid gorå, de lägga spadtag till spadtag, och
då blir det nyodlingar; men bolagen odla icke alls eller högst
obetydligt. Och det ligger också i sakens natur, ty de ha för-
A'ärfvat egendomarna för annat ändamål än för att drifva jord¬
bruk. Detta intresserar dem icke i annan mån, än då det är
fråga om de hemman, som bolagens tjänstemän själfva sköta för
nöjes skull och som de kunna sköta nog så bra. Men i öfrigt intres¬
serar som sagdt icke jordbruket bolagen, och det skulle också
vara oekonomiskt för dem att verkställa nyodlingar.
Just den omnämnda utredningen visar, att en hel del hem¬
man, som äro afsedda att hysa eu jordbrukande befolkning, be-
sittes, såsom herr statsministern yttrade i sin reservation, af ägare,
som icke odla sin mark. Därför böra också dessa ägare, i öfver¬
ensstämmelse med herr statsministerns egna premisser, vara skyl¬
diga att afstå mark åt dem, som vilja odla densamma, men sakna
tillfälle därtill. Det är den stora fråga, som man förr eller se¬
nare måste komma in på.
Det ligger som sagdt i sakens natur, att herr statsministern
fortfarande hyser obenägenhet för saken, och jag förstår hans syn¬
punkter mycket väl. Jag tror för öfrigt, att den nuvarande re¬
geringen har samma uppfattning af frågan som alla förutvarande
regeringar haft, och jag befarar därför, att man, med hänsyn till
Nr 27. 12
Lördagen den 2 April.
Svar d inter- de formella synpunkt, som herr statsministern anförde och i be-
peUcfw,,. traktande af den hänvisning han gaf till resultatet af den nu sit-
(F°rts.) t ande expropriationskommitténs arbete, får uppfatta det nu af-
gifna svaret, hvari herr statsministern undvek att nämna något
om realiteterna och undvek att framhålla deras stora innebörd,
såsom slutakten af det drama, som heter norrlandslagstiftningen,
hvilken kördes fram under stora förhoppningar, men nu ligger
hufvudsakligen i ruiner. Frågan får därför naturligtvis tagas upp
på andra tider och af andra generationer. Den kommer i alla
fall att lösas, och den måste lösas i den riktning norrlandskom-
mittén utpekat och långt därutöfver en gång i tiden.
Riksdagen aflåter den ena skrifvelsen efter den andra berö¬
rande emigrationen; det talas ideligen därom, men man bör för¬
stå, att det aldrig går att bota de sociala missförhållanden, som
ligga bakom det hela, genom palliativ. Det är icke värdi, att
man försöker det, utan man måste taga det stora steget, man
måste gå öfver Rubicon, man måste vidtaga grundliga reformer,
taga tjuren vid hornen, som det heter, men detta är icke möjligt
att förmå statsmakterna till för närvarande. De representera i
stort sedt icke den befolkning, som lider mest under förhållan¬
dena.
Det svar herr statsministern gifvit kan jag sålunda mycket väl
förstå, men det är hopplöst, det innefattar en slutakt i hela norr¬
landsfrågan, och vi kunna så gärna skrinlägga denna i dess
dystra graf.
Jag ville blott tillägga, att då herr statsministern anmärkte,
att man borde afvakta expropriationskommitténs betänkande, så
är ju detta en invändning, som kan synas ha ett visst fog tol¬
ag. Men det förhåller sig på det sättet, att den kommittén fick
åt sig öfverlåtna vissa framställningar angående utvidgning af
expropriationsinstitutet, livilka gjordes från Riksdagen och från
andra håll. Ibland allt det, som remitterades till kommittén,
fanns emellertid icke norrlandskommitténs utlåtande, hvilket rör
en särskild redan utredd fråga, hvadan det icke, efter hvad jag
nyss inhämtat af expropriationskommitténs ordförande, i dess be¬
tänkande kommer att stå ett ord om det, som innefattas i norr¬
landskommitténs betänkande. Att hänvisa till denna kommitté
är därför snarare att haka sig fast vid ett halmstrå för att undgå
saken än att göra ett reellt inlägg i den fråga det här gäller.
Vi komma så till frågan om ändringen i flottningsförfattnin-
garna. Herr statsministern har framhållit, att ärendet har sin
gilla gång. Den ena myndigheten kommer efter den andra med
uppslag, och hvar och en yttrar sig någon gång öfver den förras
framställningar. Det är väl därför också att hoppas, att i denna
tågordning om år kanske slutligen skall vinnas en lösning af
frågan. Men här oär det dock också verkligen stora realiteter,
som stå på spel. År ifrån år har den jordbrukande befolkningen
13 Nr 27.
Lördagen den 2 April.
mångenstädes i de norrländska floddalarna att kämpa mot det ^v<^rg^^^er
godtycke, som äger rum vid flottningsvattens uppdämning och p ’
framsläppande. Det är icke rättvist att låta dessa människor år
från år vänta på, att det skall bli någon bot på missförhållan¬
dena, Det är icke rättvist att låta dem år efter år se sina mödo¬
samt brutna tegar öfversvämmas och förstöras, utan att lagstift¬
ningen ingriper. Detta är icke en fråga, där man kan säga, att
ämbetsverken må yttra sig, när de så finna för godt, utan en re¬
gering, som skall representera äfven de folkgrupper, som icke äga
någon talan, måste med kraft taga itu med denna sak och se
till, att missförhållandena upphöra. Utvecklingens tendens är dess¬
utom sådan, att bönderna — och allt mer äfven kronan för öfrigt
— icke kunna tillgodogöra sig skogsafkastningen, därför att vatten¬
dragen äro i händerna på flottningsföreningar och stora sågverks-
bolag. Af norrlandskommittén och af myndigheterna ha fram¬
lagts de mest upprörande bevis för, hur rättslösa småbönderna
äro och hur omöjligt det är för dem att tillgodogöra sig skogens
afkastning. Det pågår eu ständig kamp mellan småbönderna å
ena sidan och bolagen å den andra, de förra gå under alltmera,
i samma mån man dröjer med eu lagstiftning på dessa områden,
och man står inför ett allt mera utveckladt feodalvälde. Man bör
därför icke slå sig till ro med att ha lämnat ut ärendet till alla
slags myndigheter och låta det hvila, tills det kommer tillbaka
från desamma af sig själft, utan statsmakterna ha väl till skyl¬
dighet att med all energi gripa in, för att den bättring må kom¬
ma till stånd, på hvilken menige man dagligen vänta.
I förbigående vill jag slutligen tillägga, att, då jag i min in¬
terpellation framställt det spörsmålet, när Riksdagen har att vänta
ett förslag till ändring af flottningsstadgan, jag varit medveten
om att Riksdagen hitintills icke haft något omedelbart bestäm¬
mande öfver formuleringen af flottningsstadgan, då ju denna an¬
setts vara en administrativ författning, som Kungl. Maj: t utan
Riksdagens hörande kan utfärda. Men jag ber att såsom min
enskilda åsikt få framhålla, att denna författning, som har till
uppgift att reglera flottningsförhållandena, så att folkets rättskraf
verkligen bli tillgodosedda, icke bör längre vara en administrativ
författning, utan bör tillkomma på vanlig lagstiftningsväg. Detta
slags föreningslagstiftning är minst lika viktig som någon annan,
därför att flottningsföreningarnas verksamhet ofta drabbar tredje
man i mycket högre grad än andra föreningars verksamhet.
Emellertid ber jag att få tacka för det hopplösa svaret.
§ T.
Efter föredragning hänvisades till bankoutskottet Kungl. Maj:ts
å kammarens bord hvilande propositioner:
angående pension å allmänna indragningsstaten åt sergeanten
Nr 27. 14
Lördagen den 2 April.
af första klassen vid Norrbottens regemente Bernhard Söder-
holm och
angående pension å allmänna indragningsstaten åt tygarbe¬
taren vid Karlsborgs tygstation Johan Fredrik Johansson.
§ 8.
Om ändringar Till afgörande förelåg nu bevillningsutskottets betänkande
i gällande för- nr 14) i anledning af väckta motioner om ändringar i gällande
"gående för- förordning angående försäljning af brännvin.
gående för¬
säljning af
brännvin.
Punkterna 1 och 2.
Hvad utskottet hemställt bifölls.
Punkten 3.
I motion nr 11 i Andra kammaren hade herr Leander jämte
tre andra ledamöter af kammaren föreslagit, det Riksdagen ville
för sin del besluta sådan ändring af 17 § 2 mom. i gällande för¬
ordning angående försäljning af brännvin,
att innehafvare af öfverlåten rättighet till icke blott utskänk-
ning utan jämväl utminutering skulle vara skyldig att inköpa allt
för rörelsen erforderligt brännvin genom vederbörande bolag;
att afgift för sålunda öfverlåten rättighet skulle utgå efter
det verkligt försålda litertalet spirituösa; samt
att denna afgift ej finge understiga ett visst pris, exempelvis
25 öre pr liter.
Utskottet hemställde, att förevarande motion icke måtte till
någon Riksdagens åtgärd föranleda.
Reservation var emellertid vid punkten fogad af herr
Kvarnzelius.
Efter föredragning af utskottets hemställan lämnades ordet till
Herr Leander, som yttrade: Herr talman, mina herrar! Bevill¬
ningsutskottet erinrar i sitt betänkande med anledning af förevarande
motion om 1905 års riksdagsbeslut, hvarigenom innehafvare af
öfverlåtna utskänkningsrättigheter ålades att hos vederbörande
bolag inköpa allt för rörelsen erforderligt brännvin, samt återgif-
ver åtskilligt af hvad det särskilda utskottet, som då hade att för¬
bereda frågan om revision af brännvinsförsäljningsförordningen,
yttrade. Nämnda utskott ansåg, att »lagstadgad skyldighet för
innehafvare af öfverlåtna utskänkningsrättigheter att från det
öfverlåtande bolaget fylla det för rättighetens utöfvande erforder¬
liga behofvet af spirituösa skulle afsevärdt bidraga till en effek¬
tivare beskattning af brännvinsförsäljningen». Jag ber äfven få
påpeka, att det särskilda utskottet erkände, att ett liknande för¬
tärande med hänsyn till innehafvare af öfverlåtna utminuterings-
rättigheter skulle medföra fördelar. Utskottet säger nämligen,
15 Xr 27.
Lördagen den 2 April.
att »ett utsträckande af berörda skyldighet äfven till innehafvare Omändnngar
af öfverlåtna utminuteringsrättigheter skulle visserligen verka vi-^rdtU^an-
dåre i nämnda riktning samt till minskning af antalet dylika rät- gående för-
tigheter». Men utskottet, som måhända icke med ens ville vid- säljning af
taga allt för stora förändringar i det bestående, var tydligen höjdt br,tn^\'
för en kompromiss och därför ansåg det sig icke kunna förorda, or s'
att skyldigheten att genom bolaget inköpa erforderligt brännvin
utsträcktes jämväl till utminuteringsinnehafvarne, utan säger, att
»principens genomförande i sådan omfattning torde dock för när¬
varande möta svårigheter i tillämpningen, hvarför utskottet icke
ansett sig böra nu tillstyrka stadgande i detta afseende». Jag
tillåter mig understryka orden »för närvarande» och »nu» i det
särskilda utskottets betänkande. Fem år ha förflutit, sedan det
afgafs, och därför synes oss motionärer tiden vara inne att ställa
innehafvarne af båda slagen nu omhandlade rättigheter under
samma bestämmelser.
Bevillningsutskottet påstår här i sitt yttrande, att de förhål¬
landen, som år 1905 bestämde Riksdagens uppfattning af denna
fråga, sedermera icke ändrats. Jag skall icke tvista med utskot¬
tet om, huruvida förhållandena ändrats eller icke, utan jag ber
blott att få konstatera hvad man kan läsa mellan raderna i det
särskilda utskottets betänkande, nämligen att förhållandena redan
1905 voro sådana, att eu ändring i öfverensstämmelse med af
oss nu gjordt yrkande bort äga rum.
Det strider afgjordt mot Göteborgssystemets såväl syfte som
anda, att den enskilde skall genom rusdryckshandteringen kunna
tillskansa sig fördelar på det allmännas bekostnad. Detta sker
dock nu. Jag har här berättelsen öfver Aktiebolaget Göteborgs¬
systemets i Stockholm verksamhet från den 1 okt. 1907 till den
Öl dec. 1908. Det framgår af denna berättelse, att bolagets sty¬
relse haft ganska svårt att komma till rätta med eu del enskilda
vinhandelsflrmor. Verksamhetsåret 1905—1906 vidtog styrelsen
den kloka åtgärden att förordna om stängning af bolagets utmi-
nuteringsställen söckendagar kl. 6 e. m. med undantag af dagen
näst före sön- och helgdag, då lokalerna skulle stängas kl. 2 e. in.
Emellertid fortforo innehafvarne af öfverlåtna utminuteringsrät¬
tigheter att hålla sina lokaler öppna till kl. 9 e. m. Följden här¬
af biel', att de enskilda vinhandlarnes rörelse betydligt ökades,
och i synnerhet ökades deras försäljning åt billig konjak i myc¬
ket hög grad, till förfång för bolaget själft. Revisorerna gjorde
anmärkning häremot, och detta ledde därhän, att dessa enskilda
vinhandlare sågo sig nödsakade att stänga kl. 5 e. m. dag näst
före sön- och helgdag. De höllo sålunda i alla fall sina lokaler
öppna 3 timmar längre än bolaget. Revisorerna gjorde åter an¬
märkning, men om det ledt till någon åtgärd, har jag mig icke bekant
Då det sattes i fråga, att bolagen skulle förse innehafvarne
af öfverlåtna utskunkningsrättigheter med erforderligt brännvin.
Nr 27. 16
Lördagen den 2 April.
Omändringar gjordes invändningar. Bolagen förmenade, att det skulle möta
‘ordning6a°n ~ myc^e^ 8tora svårigheter att så ordna saken.
gående för¬
säljning af
brännvin.
(Forts.)
Men när det blif¬
va lag, ha svårigheterna kunnat öfvervinnas. Detsamma skulle
säkert bli förhållandet vidkommande bolagens skyldighet att förse
äfven innehafvarne af utminuteringsrättigheter med brännvin,
blott stadgande därom infördes. Man behöfver icke befara, att
bolagen skulle sluta upp med sin verksamhet därför, ty när man
handlar med en så kurant vara som brännvin, tröttnar man icke
så snart.
För nykterhetsvännerna är det icke tilltalande, att det all¬
männa i så hög grad, som fallet är, skall vara beroende af rus-
drycksmedlen, men det kunna vi väl vara ense om, att när hand¬
teringen finnes, så bör vinsten af densamma väsentligen tillfalla
det allmänna och icke enskilda personer, hvilka icke behöfva
hålla polis eller upprätthålla ordningen eller sörja för deras uppe¬
hälle, som genom rusdrycksbruket blifvit utarmade och fallit fat¬
tigvården till last. Vi motionärer hafva nu påpekat, att vinsten
på egen rörelse för samtliga bolag inom landet för hvarje liter
försåld spirituösa var under försäljningsåret 1905—1906 49,3 öre
och 1906—1907 48,3 öre, och enligt kontrollstyrelsens senaste be¬
rättelse har denna vinst stigit till 50,2 öre för 1907—1908. Då
man nu tänker på, att afgiften för öfverlåtna rättigheter i all¬
mänhet icke belöper sig till mera än tio öre för hvarje försåld
liter och kanske många gånger därunder, emedan det verkliga
försålda litertalet betydligt öfverstiger det beräknade, så är det
tydligt, att de enskilda vinhandlame skörda en oskälig vinst.
Den, som säljer t. ex. en liter fotogen eller annan nyttig och
nödvändig vara, förtjänar blott 2 ä 3 öre, men den, som säljer
en liter spirituösa, får en avans på 40 ä 50 öre. Det är att pre¬
miera den senare mer än han förtjänar. Utskottet ordar visser¬
ligen om, att det med redan gällande bestämmelser finns möjlig¬
het att bevaka det allmännas rätt gentemot enskilda intressen.
Jag tror dock icke, att denna möjlighet kommer att i tillräcklig
grad utnyttjas, och att därför de af oss påyrkade bestämmelserna
äro nödvändiga för att åstadkomma rättelse härutinnan.
Jag finner, att eu ärad ledamot af utskottet har reserverat
sig, men då jag icke ännu har fullt klart för mig, hvad han
kommer att yrka, så finner jag mig föranlåten att tills vidare
åtminstone yrka bifall till motionen och afslag å utskottets hem¬
ställan.
Herrar Johansson i Jönköping och Bosson instämde häruti.
Vidare anförde:
Herr Jesperson: Herr talman! Motionärerna ha föresla¬
git, att vid öfverlåtande af rättigheter från bolagen skulle de, som
få rättigheterna på sig öfverlåtna, icke få inköpa spirituösa annat
Lördagen den 2 April.
17
Nr 27.
än från bolagen. Eu sådan bestämmelse kunna redan nu bola- Omåndringar
gen stipulera, tv då de öfverlåta rättigheterna, stål- dem fritt ^'^ningaZ
på förhand bestämma, att den, som får eu rättighet på sig öfver- gående /or¬
sten, icke får inköpa spirituösa från annat ställe än från bolagen, säljning af
Jag anser sålunda icke nödvändigt att hafva någon bestämmelse brännvin.
härom i lagen. (Forts.)
Herr Leander påpekade en olägenhet af, att vinhandlarna
hålla sina butiker öppna på tider, då bolagen sj kifva ha sina ut-
minuteringsställen stängda, nämligen att de förra därigenom få en ökad
vinst, under det bolagen gå miste om en viss del af inkomsten.
Men jag kan icke finna, att denna olägenhet skulle afhjälpas ge¬
nom de af herr Leander föreslagna åtgärderna, då däremot bolagen
själfva äfven i detta fall ha rättighet att utfärda hvilka bestäm¬
melser de vilja, innan de öfverlåta rättigheterna och kunna allt¬
så förekomma, att vinhandlarna få hålla sina butiker öppna längre
än bolagen själfva.
Sålunda kan allt, hvad herr Leander och medmotionärer ön¬
ska få regleradt, ordnas utan lagparagrafer och endast genom öf¬
verenskommelse mellan bolagen, då de öfverlåta rättigheterna,
och dem, som öfvertaga dem. Därför kan jag icke finna, att någon
ändring behofves i de bestämmelser, som redan finnas, utan ber
jag att få yrka bifall till utskottets hemställan.
Herr Kvarnzelius: Herr talman! Som herrarne se af be¬
tänkandet, har jag reserverat mig i denna punkt utan att angifva
hvad jag afsett med denna reservation. Jag skall därför här be
att något få motivera densamma.
Jag är fullkomligt ense med motionärerna däri, att jag anser
det i hög grad önskvärdt att tillbakahålla det enskilda intresset i
fråga om rusdrycksförsäljningen. Det är ett af hufvudsyftemålen
med brännvinslagstiftningen, och man har kommit ganska långt
på det området, men den, som något närmare satt sig in i för¬
hållandena, har klart för sig, att mycket öfrigt är att göra, innan
man kan säga, att det enskilda intresset i fråga om denna
handtering är fullständigt satt ur spel. Ett steg ytterligare i den
riktningen är gifvetvis ett bifall till herr Leanders in. fl. motion.
Därigenom får man bättre kontroll öfver, huru mycket spirituösa
som verkligen försäljes af dessa vinhandlare, som få utminute-
ringsrättigheter på sig öfverlåtna. Principen är ju erkänd därige¬
nom, att det är stadgadt skyldighet för bolagen att förbehålla sig
försäljningen till dem, som hafva fått utskänkningsrättigheter på
sig öfverlåtna, och konsekvensen häraf bör naturligtvis vara, att
samma skyldighet blir stadgad för öfverlåtande af utminuterings-
rättigheter. Bli dessa vinhandlande skyldiga att hos bolaget in¬
köpa allt egentligt brännvin och det brännvin i öfrigt, som bo¬
laget för i sin affär, så är det tydligt, att bolaget därigenom har
en skarp och säker kontroll öfver, huru mycket den, som fått ut-
Andra Kammarens Prot. 1910. Nr 27. 2
Nr 27. 18
Lördagen den 2 April.
Om ändringar minuteringsrättighet på sig öfverlåten, försäljer af dessa varor,
‘ordning*an- och därigenom blir det större möjlighet att se efter, huru mycket
gående för- han skall erlägga för den till honom öfverlåtna rättigheten.
säljning af Emellertid har jag vid ett närmare studium funnit, att frå-
brånnvin. gan icke är så enkel, att man utan vidare kan bifalla herr Le-
(Forts.) änders m. fl. motion. T början var jag benägen därför, men jag
fann snart, att det därigenom skulle uppstå vissa svårigheter för
en hel del bolag i fråga om lokalförhållanden o. d. med
hänsyn till en så pass genomgripande omläggning af affärsrörel¬
sen. De skulle blifva nödsakade att skaffa sig ofantligt mycket
större lager af olika slags spirituösa än de för närvarande hafva,
och till följd däraf gifvetvis skaffa sig större lagerlokaler.
Men trots dessa svårigheter anser jag emellertid icke, att man
bör stanna vid att säga nej till motionen, utan jag anser att
man bör undersöka, huruvida man icke på lämpligt sätt kan när¬
ma sig det mål, som i herr Leanders motion är uppställdt, och
, jag har därför formulerat ett förslag till skrifvelse, som är hållet
i mycket försiktiga ordalag, och som jag sålunda tror icke inne¬
bär någon fara för Andra kammaren att biträda. Jag skall be,
herr talman, att, med hänsyn till dels hvad herr Leander m. fl.
anfört i sin motion, dels hvad han i dag ytterligare anfört, få
hemställa att kammaren måtte besluta, att Riksdagen ville, i an¬
ledning af herr Leanders m. fl. ifrågavarande motion, i skrifvelse
till Kungl.Maj:t anhålla, det täcktes Kung!. Maj:t låta utreda,huruvida
icke sådan ändring af gällande förordning angående försäljning
af brännvin lämpligen kunde vidtagas, att bolag, som i 12 och
14 §§ af sagda förordning omförmäles, förpliktades att vid öfver¬
låtande af utminuteringsrättighet stadga som villkor, att den, som
fått sådan rätt på sig öfverlåten, skulle vara skyldig hos bolaget
inköpa allt för rörelsen erforderligt egentligt brännvin och det
brännvin i öfrigt, som bolaget tillhandahåller i sin rörelse, äfven¬
som att afgift för sålunda öfverlåten rättighet skall utgå efter det
verkligt försålda litertalet spirituösa, samt därefter förelägga Riks¬
dagen de förslag i ämnet, hvartill utredningen kunde föranleda.
Jag anhåller, herr talman, om bifall till detta mitt skrifvelse-
förslag.
I detta anförande instämde herrar Berg i Göteborg, Jonsson
i Gumboda, Beckman, Wavrinsky, Gustafsson i Vi och Forss-
Jing.
Herr Leander: Jag ber att få återtaga mitt yrkande och
instämma med herr Kvarnzelius.
Herr Johansson i Jönköping: Då herr Leander, som är
hufvudmotionär, har återtagit sitt yrkande, så ber jag få förklara,
att äfven jag kan förena mig med herr Kvarnzelius och sålunda
återtaga mitt instämmande i herr Leanders förut gjorda yrkande.
Lördagen den 2 April.
1!) Nr 27.
Men eftersom jag liar ordet, ber jag att få yttra något i an- Omi ändringar
ledning af herr Jespersons anförande. Herr Jesperson synes vara i agande för-
myeket intresserad af att förevarande frågor blifva väl ordnade, gående för-
Säkert erkänner lian nog också själf, att de bestämmelser, som säljning af
redan förefinnas, och som lian nyss talat om, icke visat sig till- brännvin.
räckliga, utan att något mer behöfver göras för att på detta om- (Forts.)
råde inskränka möjligheten till förvärf för det enskilda vinstbe¬
gäret. Därför hoppas jag också, att äfven herr Jesperson vill
medge, att Andra kammaren handlar klokast, om den för sin del
beslutar en sådan skrifvelse som herr Kvarnzelius har föreslagit.
Herr Karlsson i Göteborg: Herr talman, mina herrar! När
denna motion förelåg i utskottet, framhölls där, att ganska stora
svårigheter föreligga att realisera den tanke, som motionärerna
framburit, nämligen att äfven vid utminuteringen den, som af
bolaget fått dylik rättighet på sig öfverlåten, skulle vara skyldig att
inköpa allt för rörelsen erforderligt brännvin genom bolaget äfven¬
som olika slag af s. k. bättre spirituösa. Nu tillgår denna han¬
del mellan bolagen och de enskilda vinhandlarne — åtminstone
i de större städerna, Stockholm och Göteborg, där jag närmare
känner till förhållandena härutinnan, men antagligen äfven på
andra ställen — på så sätt, att bolaget infordrar i stället anbud
från vinhandlarna. Bolaget behöfver t. ex. ett visst kvantum kon¬
jak af visst pris och anmodar då olika vinhandlare att inlämna
profver, och sedan bestämmer sig bolaget för att ta varan hos
den, som levererat den bästa kvalitéen till det bestämda priset.
Nu skulle det vara rätt egendomligt och svårt att anordna saken
så, att å ena sidan bolaget köpte bos vinhandlarna och å andra
sidan vinhandlarna skulle vara skyldiga att köpa hos bolaget.
Det är väl liknande svårigheter, som det särskilda utskottet 1905
antyda då det förklarade, att principens genomförande i ifråga¬
varande omfattning torde för närvarande möta svårigheter i till-
lämpningen. Nu yttrade visserligen motionären i sitt första an¬
förande, att han beträffande sagda utskotts uttalande ville särskild!
stryka under ordet »för närvarande», men jag trotsar motionären
att kunna bestrida hvad jag vågar påstå, nämligen att i detta
afseende icke några andra förhållanden inträdt nu än de, som
rådde 1905. Berörda svårigheter finnas fortfarande kvar. De ha
också insetts af herr Kvarnzelius, som erkänner, att frågan ej är
så enkel, som man i motionen velat göra den till. Herr Kvarn¬
zelius har därför i stället yrkat på en skrifvelse till Kung!. Maj.t.
•lag vill icke neka till, att en sådan skrifvelse skulle ha visst fog
för sig, men jag undrar, om det ändå är så alldeles önskvärd!,
att man oupphörligt skrifver till Kungl. Maj:t angående småänd-
ringar i afseende å förevarande lagstiftning.
Det föreligger ju ett par motioner, en i Första kammaren och
eu i Andra kammaren, i Första kammaren väckt af herr Hilde-
Nr 27. 20
Lördagen den 2 April.
Om ändringar brand och i Andra väckt af herr Kjellberg. I dessa motioner in-
i gällande för- går; såvidt jag fattat dem rätt, såsom en väsentlig del kraf vet på
°gående för- en utredning angående Göteborgssystemets verkningar. Skulle
säljning af man nu icke kunna se tiden an och, i stället för att nu vidtaga
brännvin, särskilda åtgärder, finna det lämpligt att afvakta resultatet af en
(Forts.) blifvande verkligt genomgående utredning i nyss antydd riktning.
Jag vill icke neka till att Göteborgssystemet behöfver reformeras
och att man mycket väl kan behöfva skrifva till Kungl. Maj:t
om den saken. Men för min del anser jag det då lämpligare att
gifva skrifvelsen eu sådan form, att det blefve fråga om en verk¬
lig reformering af hela systemet och en genomgående undersök¬
ning af dess olika sidor och af dess olika verkningar. Det kan
väl icke vara klokt att på sätt som här blifvit ifrågasatt gå till¬
väga, det måste ju bli ett lappverk — här kommer eu person,
som sett en viss sida af systemet, som han icke funnit tilldra¬
gande och så motionerar han för att råda bot härutinnan, så är
det en annan person, som sett en annan svag sida, och så skall
det skrifvas om det. Vore det icke bättre att åstadkomma ett
enhetligt arbete på detta område?
Jag har därför i utskottet varit med om att afstyrka motio¬
nen — att motionen borde afstyrkas har för öfrigt hela utskottet
varit ense om, ty ingen har reserverat sig till förmån för motio¬
nen i den form den fått. Jag skulle därjämte vilja yrka afslag
på den föreslagna skrifvelsen, och det just därför att jag hyser
den tanken, att det gäller att få en mei'a genomgående revision
af ifrågavarande system.
Jag ber därför, herr talman, att få yrka bifall till utskottets
hemställan.
Herr Bosson: Som saken ligger anhåller jag att få taga till¬
baka mitt förut gjorda yrkande och ber att få instämma med
herr Kvarnzelius.
Öfverläggningen förklarades härmed vara af slutad. Herr tal¬
mannen framställde propositioner först på bifall till utskottets
hemställan och vidare på afslag därå och bifall i stället till det
af herr Kvarnzelius under öfverläggningen framställda yrkandet;
och fann herr talmannen den förstnämnda propositionen vara
med öfvervägande ja besvarad. Votering begärdes likväl, i an¬
ledning hvaraf nu uppsattes, justerades och anslogs denna vote¬
ringsproposition :
Den som vill, att kammaren bifaller bevillningsutskottets
hemställan i punkten 3:o) af utskottets förevarande betänkande
nr 14, röstar
J a,
Den det ej vill, röstar
Nej;
Lördagen den 2 April.
21 Nr 27.
Vinner Nej, har kammaren, med afslag å utskottets berörda
hemställan, bifallit det af herr Kvarnzelius under öfverläggningen
framställda yrkandet.
Omröstningen utvisade 87 ja, men 108 nej; och hade kam¬
maren alltså med afslag å utskottets hemställan i förevarande
punkt bifallit det af herr Kvarnzelius under öfverläggningen
framställda yrkandet.
Punkten 4.
Uti motionen nr 12 i Andra kammaren har herr Fornan-
<ler föreslagit, att Riksdagen ville besluta till Kungl. Maj:t ingå
med underdånig skrifvelse, innefattande begäran att till § 15
mom. 1 i förordningen angående försäljning af brännvin, i hvil-
ket moment stadgades, att bolag, som i 12 och 14 §§ omförmäl-
des, skulle hafva till ändamål endast att i sedlighetens intresse
ordna och handhafva detaljhandel med brännvin, skulle fogas
följande tillägg:
Hvad sålunda stadgats utgöre dock ej hinder för sådant bo¬
lag att utöfva försäljning af mat, äfven utan samband med bränn-
vinsförsäljning, under förutsättning endast att handeln med bränn¬
vin är bolagets hufvudsakligaste verksamhet.
Utskottet hemställde, att förevarande motion icke måtte till
någon Riksdagens åtgärd föranleda.
Vid punkten funnos emellertid fogade reservationer:
af herr Hammarström, som yrkat, att utskottet måtte hem¬
ställa, att Riksdagen ville i anledning af herr Fornanders ifråga¬
varande motion i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla, det täcktes
Kungl. Maj:t låta utreda, huruvida icke sådan ändring af gällan¬
de förordning angående försäljning af brännvin lämpligen kunde
vidtagas, att bolag, som i 12 och 14 §§ af sagda förordning om-
förmäldes, berättigades att i viss utsträckning anordna matserve-
ringsställen utan samband med försäljning af spirituösa drycker,
samt därefter förelägga Riksdagen det förslag i ämnet, hvartill
utredningen kunde föranleda;
samt af herrar Ericsson i Ofvanmyra, friherre Bonde ocli
Kvarnzelius, hvilka instämt med herr Hammarström.
Utskottets hemställan upplästes, hvarefter
Herr Förn ander yttrade: Syftet med den motion utskottet
i punkt 4 behandlat är att bereda möjlighet för utskänkningsbolag
att med viss begränsning anordna matställen utan samband med
spritdrycksförsäljning. Nu är emellertid förhållandet det, att un¬
der en lång följd af år sådan anordning förefunnits på åtskilliga
platser inom vårt land. Den första plats jag känner till, där
ifrågavarande anordning blifvit genomförd, är Växjö, hvarest
Om ändringar
i gällande för¬
ordning an¬
gående för¬
säljning af
brännvin.
(Forts.)
Nr 27. 22
Lördagen den 2 April.
Om ändringai
i gällande för¬
ordning an¬
gående för¬
säljning af
brännvin.
(Forts.)
verksamheten började den 1 oktober 1900. Sedan dess liar till¬
kommit en del andra städer; i motionen äro endast angifna Karls¬
hamn och Ystad, men jag har mig numera bekant, att äfven
flera andra städer förefinnas. Då emellertid en liknande anord¬
ning skulle genomföras i Göteborg år 1908, så föranledde sprit¬
bolagets beslut härutinnan ett Överklagande hos Konungens be¬
fallningshafvande, hvilken afslog framställningen. Ärendet full¬
följdes sedermera hos Kungl. Maj:t, som i resolution den 22 janu¬
ari 1909 fann bolaget icke mot stadgandena i 12, 15 och 21 §§
af Kungl. förordningen angående försäljning af brännvin äga ut¬
öfva den ifrågasatta verksamheten. Af denna resolution torde
följden blifvit den, att den verksamhet, som med synnerligen stor
framgång och godt resultat bedrifvits på åtskilliga platser i vårt
land, hädanefter icke kommer att kunna fullföljas.
Nu har emellertid utskottet velat afvisa den framställning,
som af motionären ansetts påkallad af de ändrade förhållandena
och till stöd härför har utskottet åberopat särskilda skäl. Det
första är, att brännvinsbolagen skulle genom den vid sidan af
utskänkningen bedrifna restaurationsrörelsen tillskyndas större för¬
luster. Det kan naturligtvis icke motsägas, att vissa förluster
tillskyndas spritbolagen genom denna rörelse. Men att de skulle
vara så af sevärda, att en större rubbning af den beslutade för¬
delningen af brännvinsmedel skulle behöfva afskräcka från bifall
till åtminstone den reservation, som finnes bilagd utskottets hem¬
ställan, det vågar jag bestrida och tror mig med siffror kunna
bevisa motsatsen.
För att taga ett konkret exempel vill jag nämna att af be¬
rättelsen öfver en 7-års period framgår, att den minskning i in¬
komster, som ett bolag genom denna verksamhet åsamkat sig,
belöper sig i genomsnitt till 301,92 kr. pr år. Om man skulle
fördela detta lilla belopp på de olika korporationer — landsting och
hushållningssällskap, städer och landskommuner — som skulle
haft del af denna ökade inkomst, utgöra de olika delarne mycket
små poster, nämligen för hela landets alla landsting 52,20 kronor,
för hushållningssällskap 38,70 kronor, för städer, som ej deltaga i
landsting, 89,10 kronor, öfriga städer och köpingar 82,80 kronor
och landsbygdens kommuner 37,20 kronor. Om man förutsatte,
att en sådan anordning vore genomförd i samtliga de 142 sprit¬
bolag, som finnas i landet, och kostnaden för nykterhetsvärdshu-
sen ej uppginge till högre belopp än i anförda exemplet, så skulle
denna minskning i inkomst uppgå till i rundt tal 40,000 kronor,
med motsvarande fördelningsbelopp, landstingen kronor 6,960: —,
hushållningssällskapen kronor 5,160: —-, städer, som ej deltaga i
landsting kronor 11,880:—, öfriga städer och köpingar kronor
11,040 och landsbygdens kommuner kronor 4,960: —. Gentemot
hvad utskottet påstår, nämligen att om denna anordning genom¬
fördes, skulle särskilda fördelar tillskyndas de kommuner, som
Lördagen den 2 April.
23 Nr 27.
begagnade sig af denna rätt, vill jag framhålla, att särskildt, då det Omandnngar
är fråga om städerna, faller största anparten af denna minskning 1
just på de belopp, som städerna skola uppbära. Enligt de stati- gående för¬
saka uppgifterna öfver den sista femårsperioden 1903—1907 är säljning af
det mer än hälften af de fördelade brännvinsmedlen, som tillfaller brännvin.
städerna, vare sig de tillhöra landsting eller ej. Dessutom får man orts
val ej enbart se på den minskade inkomst, som landskommuner¬
na få vidkännas i detta fall, utan äfven taga i betraktande, att
dem tillskyndas äfven en viss indirekt fördel. Nykterhetsvärds-
husen, som äro anordnade i städerna, betjäna icke blott dessas
inbyggare, utan äfven kringliggande landsbygdsbefolkning vid de
torgdagar, som hållas vanligtvis ett par, tre gånger hvarje vecka.
Äfven landtbefolkningen kan vid besök i städerna tillgodo¬
göra sig de fördelar, som med en sådan anordning äro förknip¬
pade. Därjämte må vi väl anse alldeles oomtvistligt, att då sprit¬
bolaget till åtlydnad af § 15 i förordningen om försäljning af
brännvin har till uppgift att endast i sedlighetens intresse ordna
och handhafva detaljhandel med brännvin och dessa bolag på
grund däraf lagt sig vinn om, att bränn vinshan dteringen må så
bedrifvas, att samtidigt som sprit konsumeras, skall detta också
ske i samband med förtäring af mat, detta är ett steg i den rätta
riktningen. Det är ock tydligt, att dessa bolag, när de gått öfver
från disksupningen och kommit in på det stadiet, att de äfven
servera mat, draga ett större antal kunder till sin humanare rörel¬
se än tillförene. Följden af detta skulle bli, att eu frestelse före¬
ligger för alla dessa, som besöka spritbolagens näringsställen, att
till födan äfven intaga sprit. Då måste det närmaste steget i ut¬
vecklingen för att förekomma denna fara vara, att äfven bolagen
få anordna lokaler, där endast mat serveras. Detta förefaller
mig vara följdriktigt.
När sedan utskottet till slut påstår, att ett anordnande af
dylika matställen, otvifvelaktigt skulle innebära en otillbörlig kon¬
kurrens med öfriga nykterhets värdshus, hvilkas berättigade intres¬
sen dock icke torde få förbises, vill jag med det exempel, jag
närmast känner till, säga, att sedan spritbolaget anordnat ett så¬
dant nykterhetsvärdshus, det första i staden, har i samma stad
upprättats ej mindre än tre privata nykterhetsvärdshus. Detta
bevisar, att en konkurrens från bolagets sida på intet sätt är af
den beskaffenhet, att den skulle undertrycka den privata företag¬
samheten, utan tvärtom bär den uppmuntrat och gifvit anledning
till dessa privata företag och satt dem på rätta fotter. Att icke
en otillbörlig konkurrens sker ifrån bolagets sida bevisas äfven
däraf, att den största delen af arbetarestocken, som spisar utom
hemmet, intager sina måltider på privata nykterhetsvärdshus, då
däremot det stora flertalet af landtbefolkningen håller sig till sprit-
bolagets nykterhetsvärdshus. Jag menar därför, att nvkterhets-
värdshuset tjänar ett intresse icke blott för den stad eller den
Nr 27. 24
Lördagen den 2 April.
Om ändringar kommun, i hvilken det är upprättadt, utan äfven för kriuglig-
1 ordning an- San<^e ort- Därvid bör äfven bemärkas, att i den stad exemplet
gående för- är hämtadt från, kostnaden för hel inackordering ställer sig så,
säljning af att spritbolagets nykterhetsvärdshus och ett af de privata nykter-
brännvin, hetsvärdshusen hafva lika pris, det andra har t. o. m. lägre, hvar-
(Forts.) emot, endast det tredje har högre.
För öfrigt vill jag säga, att om denna kammare skulle stan¬
na vid att utan vidare af slå denna motion, så handlar den syn¬
barligen ledd af ett storhetsintresse, om jag så får uttrycka mig,
i det att vi väl äro benägna till att med ledning af t. ex. herr
Thyrén stiga upp på den högsta bergtoppen i vårt land och där¬
ifrån kastande en blick kring synranden söka skönja den dag, då
hela vårt land befrias från rusdryckshandteringen, men däremot
förbise och förakta de små partiella reformernas väg, och detta till
och med enbart med hänsyn till kostnadsfrågan, hvars ringa om¬
fattning jag sökt belysa. Det förefaller mig egendomligt, om
denna kammare skulle gå den vägen. Vilja vi att spritbolagen
skola kunna befrämja sedlighet och nykterhet, så menar jag, att
vi också få sätta dem i tillfälle att vidare utvecklas i den angif-
na riktningen, -— låt vara att de då få göra denna lilla uppoff¬
ring, som i alla händelser icke är af den betydelse, att den på
ett afsevärdt sätt rubbar den uppgjorda planen ifråga om rus-
drycksmedlens fördelning. >
På grund af hvad jag nu anfört och med hänsyn till att
frågan naturligtvis behöfver eu närmare utredning, särskildt där¬
för att tvifvelsmål angående det berättigade i kraf vet framkom¬
mit, skall jag be, herr talman, att få yrka bifall till den af herr
Hammarström, med instämmande af herrar Ollas Ericsson, fri¬
herre Bonde och Kvarnzelius afgifna reservationen.
Häruti instämde herrar Magnusson i Tumhult, Svallingson,
Peterson i Kvisberg, Zetterstrand, Danielsson, Larsson i Bondarfve,
Nilsson i Linnås, Johansson i Jönköping, Gustafsson i Vi, 1Weur-
ling, Landett, Drif Thavenius och Mörtsell.
Vidare anförde
Herr Jesper son: Motionären förnekar ej, att genom an¬
ordnandet af sådana matställen utan spritservering, som han i
motionen förordar, eu förlust kan uppstå för bolagen och således
äfven för det allmänna, men han säger, att genom den statistik
man har att tillgå, kan man visa, att förlusten är så liten, att
den icke har någonting att betyda. Men det kan väl icke för¬
nekas, att, om denna verksamhet utvidgas, kommer också för¬
lusten, äfven om den i början framträder i mindre skala, att ökas
med antalet rättigheter af sådant slag.
Således anser jag, att det skäl, som af utskottet anförts, har
fog för sig, nämligen att det allmänna skulle bli lidande däri-
Lördagen den 2 April.
25 Sr 27.
genom att bolagen skulle få rätt att anordna sådan servering, och Om ändringar
att bolagen gå utom sin befogenhet, då de syssla med matserve-' Höljande för-
ring utan spritutskänkning. . gående för-
Motionären påpekar, att kringliggande bygd icke minst skulle säljning af
ha nytta af dessa matserveringsställen. Men det är väl orimligt brännvin.
att påstå något sådant, ty skola dessa matställen kunna i någon (Forts.)
mån bära sig, måste de väl i hufvudsak frekventeras af befolk¬
ningen på de platser, där de äro inrättade.
Motionären påstår vidare, att hvad utskottet påpekat, näm¬
ligen att inrättandet af sådana matserveringsställen från bolagens
sida utan spritutskänkning skulle konkurrera med privata perso¬
ners inrättande af dylika matställen, icke håller streck. Tv det
liar snarare visat sig, förmenade lian, att, efter det bolagen in¬
rättat nykterhetsmatställen, den privata företagsamheten kommit
fram, och anlagt sådana i större utsträckning än hvad förut varit
fallet.
Jag kan icke tänka mig att motionärens påstående i detta
fall kan vara riktigt; ty skall det vara någon mening med att bo¬
lagen skola inrätta sådana matserveringsställen, skall det väl vara
den, att allmänheten skall kunna erhålla mat till billigt pris, och
om sådan mathållning till billigt pris skall anordnas med bekos¬
tande af spritbolagen, blir det väl något svårt för privata perso¬
ner att kunna konkurrera med dessa bolagens matserveringsstäl¬
len, hvilka ha helt andra resurser att tillgå än dem privata per¬
soner kunna ha att räkna med för ändamålet.
Jag tror således, att detta förslag innebär eu synnerlig stor
fara för den privata företagsamheten när det gäller inrättandet
af privata nykterhetsmatställen.
Men man får också räkna med den faran, att platser, där
det funnits privata nykterhetsmatställen förut, kunna bli alldeles
utan sådana. Ty med inrättandet genom bolagens försorg af mat¬
serveringsställen utan spritutskänkning kan det först hända, att
förut befintliga sådana bli nedkonkurrerade, och om man så antar,
att det sedan kommer eu ny styrelse i vederbörande spritbolag,
som icke längre vill syssla med sådan servering, kan följden lätt
bli den ofvan antydda. Och en åtgärd, som kan medföra något
sådant, vill man väl ändock icke gärna vara med om.
På dessa skäl ber jag, herr talman, att få yrka bifall till ut¬
skottets förslag.
Herr Ericsson i Ofvanmyra: Jag vill till att börja med
erinra därom, att de skäl, som motionären anfört för sin fram¬
ställning, har till och med utskottet förklarat vara beaktansvärda.
Han har vidare i dag i sitt anförande framfört åtskilliga nya syn¬
punkter, som jag tror det skall hli svårt att vederlägga. För min
del har jag funnit dessa skäl tungt vägande, synnerligast då man
tar i betraktande det syfte, hvilket Göteborgssystemet har upp-
Jfr 27. 26
Lördagen den 2 April.
Omändringar ställt för sin verksamhet. Det sägs ju, att Göteborgsbolagen lia
‘ordnin^an* tillkommit i nykterhetens och sedlighetens intresse, och jag frågar
gående för- då kammarens ledamöter, om det icke ligger i nykterhetens och
säljning af sedlighetens intresse att låta dessa bolag i samband med sin rö-
brännvin. relse vidtaga den anordningen, att personer, som icke vilja sitta
(Forts.) tillsammans med andra, hvilka vid förtärandet af sin inåt begagna
spritdrycker, skulle få samlas i eu angränsande eller närbelägen
lokal och intaga sin mat utan spritförtäring. Jag för min del
tror, att detta är i fullständig öfverensstämmelse med Göteborgs-
systemets anda och syfte.
Jag vill till hvad motionären nu framhållit också omnämna,
att vi äfven i Dalarne gjort försök på detta område. I Falun
har Göteborgsbolaget i en af sina lokaler anordnat ett dylikt mat¬
ställe. I ena ändan af huset på nedre botten har man själfva
krogen och i andra ändan af samma hus har man anordnat en
stor, rymlig och treflig läsesalong, där hvem som helst kan gå in
och sätta sig att studera såväl dagens tidningar, som äfven annan
litteratur. Vill man då ha en matbit, får man gå en trappa upp,
där det i hela våningen finnes anordnad god mathållning utan
ringaste spritservering.
Alla revisorer, som granskat bolagets räkenskaper — både de
under föregående år och särskild!, de i år — ha varit, förtjusta
öfver denna anordning. En mönstergill ordning har varit rådande
i lokalerna, och man har icke kunnat finna annat än att en sådan
anordning är att på det allra lifligaste förorda öfverallt där Gö¬
teborgsbolagen ha sin verksamhet.
Nu skulle det kunna hända, såsom motionären påpekat, att,
därest Riksdagen nu afvisar denna motion, man kanske på sådana
ställen, där man redan vidtagit denna åtgärd, bör tänka: det är
bäst att sluta upp med denna anordning, annars kanske vi få an¬
märkning på halsen.
Af denna anledning tror jag således, att det vore Andra kam¬
maren värdigt att understödja den framställning, som gjorts, och
skall jag därför, herr talman, ta mig friheten yrka bifall till den
vid betänkandet fogade, af herr Hammarström och mig med flere
afgifna reservationen.
Herr Byström: Herr talman! I denna fråga är det ju
ganska svårt att alldeles bestämdt kunna afgöra hvilket som är
det bästa, och jag må säga, att hela denna anordning med att
hafva matservering i samband med Göteborgssystemets krog¬
rörelse är ett tveeggad! svärd. Det vore säkerligen det allra re-
elaste att ta bort allt hvad matservering heter ifrån dessa krogar.
Nu framhåller utskottet särskildt två skäl.
Det ena är, att det skulle bli konkurrens med andra mat¬
serveringar. Ja, denna konkurrens finnes allaredan i så oerhördt
hög grad, så jag undrar om ens herrarna i utskottet riktigt satt
Lördagen den 2 April.
27 Nr 27.
sig in uti, i hvilken grad denna konkurrens för närvarande äger Om ändring ar
rum. Det finnes t. ex. kommun, där brännvinsrörelsen får vid- i gällande för-
kännas eu utgift på — låt mig säga — i rundt tal något öfver °Jå ™de för¬
en half miljon kronor för uppehållandet af den matservering, som säljning af
bedrifvits på dessa Göteborgssystemets kroglokaler. brännvin.
Kan dylikt vara rätt och riktigt? Jag vill icke här uppgifva (Forts.)
några exakta siffror, därför att jag icke har sådana till hands,
men jag skulle vilja hänvisa hvar och en, som önskar forska i
detta ärende till Stockholms stadsfullmäktiges protokoll. Därför
är det ju nästan barnsligt att tala om konkurrens, ifall det skulle
upprättas ett och annat eller några spisställen, där man icke skulle
hafva några rusdrycker alls.
Den andra synpunkten, som framhålles, kan sammanfattas i
ordet: förlust.
Med det jag redan sagt har jag visat, huruledes man lider
förlust på själfva brännvinsrörelsen genom att hafva matservering
i samband med densamma; och äfven denna synpunkt borde
bättre undersökas och ventileras. Mig synes att båda de skäl,
som äro vidrörda i utskottets utlåtande, tala, då man närmare
granskar verkliga förhållandet, för att man, såsom jag redan sagt,
icke borde hafva någon matservering alls i samband med den nu
ifrågavarande krogrörelsen. Jag vet mycket väl skälet, hvarför
man vill ha matservering i samband med brännvinsförtärandet;
det är nämligen därför att man förmenar, att brännvinsförtäran¬
det då skulle bli mindre farligt, Men det står ju uti brännvins¬
lagen, att man icke får servera brännvin, hvithet innehåller nå¬
gonting som är för hälsan skadligt. Då kan man väl icke be¬
höfva något motgift mot en vara, som icke innehåller något för
hälsan skadligt. Som jag redan i början sade, herr talman, sa
anser jag därför, att den radikalaste kuren vore att ta bort all
matservering ifrån krogarna. Då detta emellertid kanske icke går
för sig, åtminstone icke ännu — men jag hoppas att man i eu
framtid skall kunna skilja krogrörelsen ifrån matserveringen —
torde det bästa vara att gå med på den reservation, som är fram¬
ställd af herr Hammarström och uti hvilken eu liten illustrativ
treklang från Andra kammaren instämt.
Herr Jeansson i Kalmar. Jag tviflar icke på, att motio¬
närens framställning är välment, och det är mycket i densamma
som man kan sympatisera med, men jag tror dock icke, att det
är välbetänkt att göra en sådan anordning, som han föreslagit.
Motionären stöder sina antaganden på de förhållanden, som varit
rådande i hans stad, men det är väl icke lämpligt att endast lägga
dessa till grund, då det gäller en sådan fråga som den föreva¬
rande. Ty man kan tänka sig, att om det skulle blifva eu all¬
män regel, att spritbolagen anordnade matservering utan ut-
skänkning, så skulle detta — som utskottet framhåller — vid för-
Sr 27. 28
Lördagen den 2 April.
Omändringardelningeii af vinstmedlen kunna utveckla sig till en orättvisa på
ordning an- s^ant sätt, att t. ex. stadskommuner, inom hvilka bolagens mat-
gående för- ställen utan samband med utskänkning af spirituösa voro belägna,
säljning af skulle få en större andel af bolagens behållning än som enligt
brännvin, lag skulle tillkomma dem.
Herr Ollas Ericsson nämnde, att bolagen i första rummet
skulle handla i sedlighetens intresse, och han frågade, om det
icke var i sedlighetens intresse att anordna en dylik matservering.
Jo, herr Ollas Ericsson, det kan icke bestridas; men ville man
draga ut konsekvenserna af detta resonemang, så skulle man
komma till, att bolagen i sedlighetens intresse borde upprätta be-
klädnadsmagasin för att för billigt pris sälja kläder åt de fattiga,
likaledes sälja ved in. in. Man kan komma bra långt på den
vägen, om man vill draga ut konsekvenserna af resonemanget,
att bolagen böra göra allt som kan anses vara i sedlighetens in¬
tresse. Jag tror, mina herrar, att det skulle vara ganska farligt
att antaga en motion, som skulle kunna leda till sådana konse¬
kvenser.
Därför skall jag, herr talman, med åberopande i öfrigt af
hvad utskottet anfört, be att få yrka bifall till utskottets fram¬
ställning och af slag å motionen.
Herr Ericsson i Ofvanmyra: Jag vill gentemot den sista
talaren invända, att vi ännu icke kommit så långt, att utskänk-
ningsbolagen tillhandahålla kläder, utan endast mat och spritvaror,
och då kan man med fog göra den framställningen, att den,
som icke vill sitta och spisa mat där spritdrycker serveras, må
beredas tillfälle att i angränsande rum få äta sin mat utan sprit.
Jag vidhåller mitt yrkande.
Herr Berg i Göteborg: I anledning af ett nyss fälldt ytt¬
rande ber jag att få säga några ord i den föreliggande frågan
och vill då först ytterligare framhålla hvad som redan påpekats af
motionären, nämligen, att motionen framkommit i anledning af ett
göteborgsförhållande. Det var nämligen så, att en del industri¬
idkare i det med Göteborg förenade Lundby där många och stora
industriella verk redan funnos på grund af att Göteborgs mass-
godshamn där skulle byggas och Lundby vattenledning anläggas,
hvilka företag kräfde ytterligare stora arbetareskaror, inkommo
med en begäran, att Aktiebolaget Göteborgssystemet skulle upp¬
rätta en alkoholfri restaurang i Lundby. Det är att märka, att
i Lundby icke finnes någon spritförsäljning, utan denna del af
Göteborg är fullständigt förskonad därifrån. Jag anser därför
verkligen, att det skulle varit i sedlighetens intresse, om en sprit¬
fri restaurang, såsom majoriteten i Göteborgssystemets styrelse i
Göteborg önskade, upprättats i Lundby. Såsom det nu är ställdt,
far en hel mängd af de arbetare, som ha sin verksamhet i Lundby,
Lördagen den 2 April.
29 Nr 27.
öfver till staden och intaga sina måltider exempelvis på Göteborgs-
systemets matställen, där de kunna få brännvin. Jag är icke
någon vän af Göteborgssystemet, emedan jag är öfvertygad om,
att det ursprungliga ändamålet med detsamma ganska mycket för¬
fuskats, men då Göteborgssystemet på detta sätt gör försök att
arbeta för sedlighetens främjande, så tycker jag, att man icke
borde motsätta sig detta.
Jag ber, herr talman, att få yrka bifall till den vid betän¬
kandet fogade reservationen.
Ofverläggningen var härmed slutad. Sedan herr talmannen
gifvit propositioner å de därunder framställda yrkandena, biföll
kammaren, med afslag å utskottets hemställan, den af herr Ham¬
marström afgifna, vid punkten fogade reservationen.
Punkten 5.
I motionen nr 96 i Andra kammaren hade herr Norlén hem¬
ställt, att Riksdagen ville för sin del besluta följande tillägg till
2 § i förordningen om försäljning af brännvin, att införas såsom
ett mom. 3:
Brännvin, inneslutet i konfityrer, får ej hållas till salu.
Utskottet hemställde, att förevarande motion icke måtte till
någon Riksdagens åtgärd föranleda.
Sedan berörda hemställan föredragits begärdes ordet af
Herr Norlén som yttrade: Herr talman, mina herrar! I den
motion, som jag här framburit, har jag på grund af den moti¬
vering, som herrarne sett, yrkat ett tillägg till § 2 i bränn-
vinsförsäljningsförordningen. Detta tillägg är af följande ly¬
delse: »Brännvin, inneslutet i konfityrer, får ej hållas till salu.»
Utskottet har, glädjande nog, i sin motivering ställt sig mycket
välvilligt gentemot motionen. Men det finnes dock åtskilligt i
denna motivering, som jag icke utan vidare kan gå förbi utan
som jag ber att få påpeka. Utskottet säger nämligen: »Tillsätt¬
ning af sprithaltig dryck i eu eller annan form vid beredning af
ätbara varor torde väl —- såsom ock resultatet af den i motionen
omförmälda undersökning af 36 olika prof på sockerbagerivaror
synes antyda — sällan kunna antagas hafva till syfte att tillgodose
ett möjligt spritbegär hos konsumenten.» Nej, hvem har någon¬
sin sagt det? Här synes utskottet ha vändt upp och ned på hela
den tankegång, som ligger till grund för motionen, af hvilken
orsak vet jag icke, kanske för att med godt samvete kunna yrka
afslag. Jag har i motiveringen till motionen sagt, att det upp¬
repade förtärandet af dylika alkoholhaltiga konfityrer helt natur¬
ligt hos sådana barn, som från födelsen äro disponerade för alko¬
holism, väcker alkoholbegäret till lif, hvarjämte det hos andra
rent af kan skapa ett sådant. Det är uteslutande från denna syn-
Om ändringar
i gällande för¬
ordning an¬
gående för¬
säljning af
brännvin.
(Forts.)
Nr 27. 30
Lördagen den 2 April.
Om ändringar punkt frågan bör ses. Nu skulle man, om man följde utskottets
i gällande för- tankegång, möjligen kunna komma med det påståendet, att an-
°gående för- hd et a*' de barn, som kunna befaras vara födda med ett ärftligt
säljning af alkoholbegär, är så försvinnande litet, så att det betyder ingenting,
brännvin, om man söker komma dessa till hjälp. Men jag tror icke, att så
(Forts.) är förhållandet. Man har ju exempelvis beräknat alkoholisternas
antal i Sverige till cirka 50,000, och jag tror, att denna siffra
nog skulle kunna blifva ändå mycket större. Man har vidare
beräknat, att minst 80 procent af dessa blifvit alkoholister på
grund af ärftligt alkoholbegär. Vi ha sålunda att räkna med ett
ganska stort antal barn, som äro födda under så ödesdigra förhål¬
landen, och hvad det då kan betyda för dem att få tillfälle köpa
dessa alkoholfyllda praliner och förtära dem, förstår en hvar.
Faran ligger däri, att härigenom uppväckes inom kort ett alkohol¬
begär, och de gå ohjälpligt under och komma att öka drinkarnes
olyckliga skara. Vi träffa nu dessa barn förnämligast och kanske
i synnerhet i de större städerna och våra större industrisamhällen;
på dessa platser är det också som den egentliga försäljningen af
ifrågavarande konfityrer torde förekomma. I våra dyrbara skolor
och uppfostringsanstalter arbeta vi på barnens uppfostrande till
goda och nyttiga medborgare. Samtidigt se vi, huru de utsättas
för frestelser, som omintetgöra vårt uppfostringsarbete. Då vi nu
finna — och det har erfarenheten lärt ■— att dessa alkoholfyllda
konfityrer kunna vara nog för att gifva barnen smak för alkohol,
och på detta sätt med naturnödvändighet bidraga att öka drin-
kames olyckliga skara i stället för att dessa barn kunde blifva
nyttiga medborgare, så är det ju icke underligt, om vi vilja före¬
bygga denna fara genom att förbjuda försäljningen af dessa varor.
Skulle ett sådant förbud innebära någon fara, någon svårig¬
het för de konfektfabriker, som tillverka dylika alkoholfyllda pra¬
liner? Jag innehar här ett bref från eu direktör i en af våra
största konfektfabriker, som tillverkar sådana varor. Just om
denna sak skribler han, att han helst såge, att han sluppe att
tillverka dessa praliner med flytande sockerlösning och med till¬
sats af likör och konjak, emedan vid tillverkningen af dessa pra¬
liner så mycket går sönder, att förtjänsten blir mycket ringa.
Längre fram i brefvet uttalar han den förhoppningen, att nykter-
hetsvännerna inom sina föreningar må agitera mot användningen
af dessa konfityrer och äfven försöka förmå handlandena att icke
köpa och sälja sådana och på detta sättet komma fabrikanterna
till hjälp. Nu kan man fråga: hvarför fabricera fabrikerna i alla
fall dylikt? Svaret på denna fråga gifver samma direktör. Han
skrifver, att om handlandena icke skulle kunna få dessa praliner
af svenska fabriker, så skulle de blifva tvungna att köpa dem i
utlandet till skada äfven för de fabriker, som icke tillverka likör-
praliner. Fabrikanterna själfva vilja således slippa denna tillverk¬
ning men kunna det icke på grund af konkurrensen från utlandet.
Lördagen den 2 April.
31 Nr 27.
Man skulle kanske också mot det ifrågasatta förbudet kunna Omändringar
invända, att tiden ännu icke är inne för detsammas genomförande; l9äJJ<jncief°r-
det har icke bevisats såsom något säkert, att dessa praliner, och gående för-
hvad de nu heta, gjort tillräckligt stor skada. Ja, skulle vi vänta säljning af
därpå, så fingo vi nog vänta, då man anser att till och med brännvin.
brännvinet icke gjort tillräckligt stor skada för att alldeles kunna (Forts.)
af skaffas. Skulle man icke för en enda gång kunna få lagstift¬
ningsarbetet att taga hänsyn till den goda regeln: bättre före¬
komma än förekommas. Aldrig bär man hört, att en god förord¬
ning Kommer för tidigt, men väl säges det ofta, att den kommer
för sent. Jag har ofta hört ute i landet uttryck sådana som
detta: denna lag är bra, men vi borde hafva fått den minst 10
ä 20 år tidigare; nu kommer den alldeles för sent.
Därtill kommer en annan sak. Vi måste nog vara beredda
på, att i den mån, som rusdryckerna göras mera svåråtkomliga,
många utvägar komma att försökas för att tillgodose spritbegäret.
Här hafva vi början till en sådan utväg. Undersökningar hafva
ju visat, att den i de alkoholhaltiga pralinerna inneslutna vät¬
skans alkoholhalt kan uppgå till 48 volymprocent och därutöfver.
Och hvad är det som hindrar att man gör dessa praliner så stora
som möjligt, och låter alkoholgränsen så mycket som möjligt
närma sig 100 procent. Har man gjort på detta sätt, så har man
genast fått ett berusningsmedel. Om man, såsom utskottet n u
gör, medgifver, att den af mig väckta frågan är värd all upp -
märksamhet, hvarför då icke tänka tanken till slut och taga kon¬
sekvensen genom att förbjuda ifrågavarande försäljning.
Utskottet säger också, att erinringar af formell art kunna
framställas mot det föreslagna sättet för frågans lösning. Men då
jag icke af någon kunnat få veta, hvari de formella svårigheterna
skulle bestå, och då jag anser det ifrågasatta förbudet vara af
den allra största vikt, då det gäller att skydda de svaga barnen,
hvarom jag talat, så ber jag, herr talman, att få yrka bifall till
motionen.
Med herr Norléu förenade sig herr Berg i Göteborg.
Vidare anförde
Herr Karlsson i Göteborg: Jag tillhör icke den afdelning
af utskottet, som behandlat detta ärende men ber få säga, att då
ingen af de i utskottet sittande speciella representanterna för
nykterhetsintresset funnit sig föranlåten att reservera sig till för¬
mån för ifrågavarande motion, jag däri trott mig se ett ganska
starkt bevis på, att motionen icke har den vikt och den betydel¬
se, att den bör föranleda någon Riksdagens åtgärd. Därför har
jag förenat mig i utskottets hemställan, till hvilken jag, herr tal¬
man, ber att få yrka bifall.
Nr 27. 32
Lördagen den 2 April.
Om ändringar
i gällande för¬
ordning an¬
gående för¬
säljning af
brännvin.
(Forts.)
Herr T hy länder: Herr talman! Äfven jag har förvånat
mig öfver, att ingen enda af nykterhetsvännernas representanter
i utskottet i något afseende kunnat finna denna fråga värd upp¬
märksamhet. Men den är verkligen, såsom motionären anfört, af
ganska stor betydelse, och jag tror icke, att man behöfver leta
med ljus och lykta för att se verkningarna af ett sådant sätt att
handskas med karameller och praliner som det af motionären om¬
nämnda, hvithet verkligen försiggår. Denna handtering har fått
en stor utbredning. I synnerhet de, som hafva barn att upp¬
fostra, finna ofta, att barnen, då de hafva köpt karameller, hvithet ju
sker så snart de få en slant att kunna använda därtill, väl veta
att skilja på karamell och karamell, icke därför att de längta
efter att förtära spritdrycker, utan därför att ingredienserna i dessa
praliner och karameller äro ägnade att sätta deras konstitution i
en sådan stämning, att de längta därefter. Jag hemställer, om
det kan vara skäl att se på frågan så nonchalant, som verkligen
skett, då man talat om, att någon fara icke för närvarade före¬
ligger. Fara föreligger visserligen icke för vuxna personer, åt¬
minstone icke i någon högre grad. Men hvad de små beträffar,
som en gång skola blifva stora, så föreligger verkligen eu fara. Jag-
vill pointera, att här just är ett fall, där sprithandtering kan mask¬
stinga människoämnena ganska tidigt, och jag undrar, om icke
människovänner då borde ägna denna sak sin uppmärksamhet.
Efter mitt sätt att se saken tror jag, att man i detta fall
skulle kunna begagna den lag, som redan förefinnes, för att be¬
ifra ett sådant förfaringssätt, som det här är fråga om. Men i
motionen framhålles ett fall från Kristianstad, där man gjort för¬
sök därmed, utan att dock vinna något. Jag anser, att nykter-
hetsrepresentanterna i utskottet borde hafva haft anledning att
ägna just detta exempel någon liten uppmärksamhet. Det kunde
då hafva händt, att de sagt något till förmån för den princip, som
i motionen framförts. För min del kan jag icke annat än be¬
klaga, att denna fråga, som jag anser vara ytterst viktig, väckt
så ringa uppmärksamhet, som den gjort, just därför att det är eu
handtering, som, kanske omedvetet, det kan jag ju medgifva, bi¬
drager till att låta spritbegäret tränga allt djupare ned i vårt
släkte och alltför tidigt angripa detsamma. Då man vet, att det.
finnes barn, som af naturen hafva en mycket svag konstitution,
och då man ser, hur lätt de falla offer för denna frestelse, som
icke är medvetet påverkad hvarken af försäljaren eller fabrikan¬
ten, så tycker jag, att man kunde hafva ägnat frågan någon större
uppmärksamhet.
Nu har jag för min del ansett, att motionen icke kunde för¬
anleda någon åtgärd, då icke någon af nykterhetsvännernas re¬
presentanter inom utskottet ägnat någon uppmärksamhet åt frå¬
gan, men jag kan i alla fall icke underlåta, att, då ett yrkande
om bifall till motionen nu blifvit framstäldt, instämma däri.
Lördagen den 2 April.
33 Nr 27.
Det är emellertid en sak i utskottsbetänkandet, som är något
dunkel, och det är, då utskottet säger, att formella skäl skulle
lägga hinder i vägen för att kunna genomföra eu reform i det
föreslagna hänseendet. Hvilka dessa formella skäl äro, vet man
dock icke. De äro kanske af sådan beskaffenhet, att de lägga
hinder i vägen för ett bifall till motionen, men det skulle glädja
mig, om någon medlem af utskottet ville upplysa mig om, hvilka
dessa skäl äro.
Tills vidare vill jag instämma med motionären i hans yr¬
kande.
Herr Sandqiiist instämde häruti.
Herr Kvarnzelius: Då det här uttalats förvåning öfver,
att de speciella nykterhetsrepresentanterna inom utskottet icke
reserverat sig till förmån för motionen, så skall jag be att få
säga några ord för att angifva skälet, hvarför jag efter moget
öfvervägande icke kunde biträda den ifrågavarande motionen,
och jag tror, att detta skäl varit bestämmande äfven för min vän,
Chäs A. Ericsson, som likaledes företräder det speciella nykter-
hetsintresset i utskottet.
Jag vill då först och främst säga, att jag i hög grad sympati¬
serar med den tanke, som ligger bakom motionen, och äfven har
blick för de faror, som kunna vara förenade med att de ifråga¬
varande varorna i alltför stor utsträckning förtäras af minder¬
åriga. Men det är, såvidt jag kan förstå, ännu icke konstateradt,
att de praliner, som innehålla alkoholhaltig vätska, förtäras af
minderåriga i någon större grad. Blott den omständigheten att
dessa varor betinga ett pris af 6 kronor för kilogram tyder på,
att det icke kan blifva fråga om att minderåriga skulle kunna
komma öfver någon synnerligt stor kvantitet däraf, då deras till¬
gångar i regeln icke , äro stora. Däri synes mig ligga eu viss
trygghet för att dessa varor icke komma att användas i någon
större omfattning.
Vidare tror jag, att, äfven om man nu skulle tilltäppa denna
möjlighet att komma åt alkoholhaltiga vätskor, man därigenom
icke hade någon säkerhet för att det icke skulle uppstå någon
annan form, under hvilken man skulle salubjuda samma varor,
som finnas i nu omhandlade konfityrer. Den alkoholhaltiga vätskan
skulle kunna inneslutas i något annat, som icke kunde hänföras
till konfityrer, för den händelse det vore meningen att salubjuda
dessa konfityrer uteslutande eller hufvudsakligen i syfte att däri¬
genom förse en behöfvande allmänhet med de alkoholhaltiga vät¬
skor, som nu finnas i dessa konfityrer.
Då hiir från flera håll framställts förfrågan, om hvilken formell
invändning det vore som utskottet stödt sig på, så vill jag säga,
att den för mig var den omständigheten att motionären ifrågasatt,
Andra Kammarens Prof. 1910. Nr 27. 3
Om ändringar
i gällande för¬
ordning an¬
gående för¬
säljning af
brännvin.
(Forts.)
Nr 27. 34
Lördagen den 2 April.
Om ändringar att förbudet mot att sälja brännvin, inneslutet i konfityrer, skulle
i glidande for- jn(agas j brännvinsförsäljningsförordningen. Jag tror nämligen,
gående för- stadgande af ifrågavarande beskaffenhet skulle med större
säljning af fog kunna komma till stånd ungefär på enahanda sätt som t. ex.
brännvin, då man skall skydda minderårig för att genom missbruk af cigarrett-
(Forts.) rökning skada sig. Det skulle således blifva ett stadgande af den
innebörd, att minderårig icke skulle få köpa, eller, rättare sagdt,
att en handlande icke skulle äga rätt att sälja konfityrer, som in¬
nehålla alkoholhaltiga drycker, till minderårig. Det tror jag vore
riktigare än att införa ett stadgande af denna art i brännvinsför-
säljningsförordningen. Skulle det införas i nämnda förordning,
synes det mig, som om den ifrågavarande bestämmelsen skulle
få en annan innebörd än motionären afsett. Bränn vinsförsälj-
ningsförordningen innehåller, att ingen utan särskildt tillstånd
äger rättighet att sälja drycker af viss alkoholhalt. Om en säl¬
jare i strid med detta stadgande tillhandahåller alkoholhaltiga
drycker i den ena eller andra formen, synes det mig böra falla
under bränn vinsförsäljningsförordningens bestämmelser, och i den
mån det icke faller därunder bör det falla under gällande förord¬
ning angående försäljning af vin och maltdrycker, och den
sträcker sig ända ned till drycker med 2l/r volymprocent alko¬
holhalt.
Motionären har emellertid ifrågasatt, att stadgandet skulle in¬
föras såsom ett tredje moment i § 2.
Jag skall då be att få fästa uppmärksamheten på hvad de
andra momenten i denna paragraf innehålla, för att herrarne skola
förstå hvilken absolut motsats ligger i det yrkande, motionären
har framställt, i förhållande till hvad §:en handlar om. Första
momentet i andra paragrafen säger: »Brännvin, som icke är re-
nadt eller hvars styrka ej uppgår till minst 35 %, får vid detalj¬
handel ej hållas till salu». Det stadgas sålunda, att brännvin
skall vara tillräckligt starkt. Andra momentet säger: »Ej heller
får vid detaljhandel hållas till salu brännvin, som är försatt med
något för hälsan skadligt ämne». Där har man således velat till¬
godose det hygieniska krafvet på sådant sätt, att brännvin ej
skall vara för hälsan skadligt. Så skulle detta tredje moment
komma och säga: »Brännvin, inneslutet i konfityrer, får ej hållas
till salu».
I konsekvens med innebörden af de två föregående stadgan-
dena skulle naturligtvis man häraf kunna läsa ut, att konfityrer
skänka åt brännvin sådan skadlig egenskap, att det icke är till¬
rådligt, att det får hållas till salu i sådan form.
Detta skulle ju emellertid kunnat ändras, och man kunde
hafva fått en annan lämpligare plats för stadgandet i brännvins-
försäljningsförordningen, men denna motion gifver icke anledning
därtill. Emellertid hade man ju kunnat yrka på en skrifvelse,
hvaruti man fäster Kungl. Maj:ts uppmärksamhet på förhållandet.
Lördagen den 2 April.
35 Jir 27.
Men det har ju anmärkts — och kanhända ej utan fog — att Om ändringar
nykterhetsvännerna vilja skrifva om alla möjliga småsaker, och 1 Ordning* a°n-
på det sättet plottrar man bort intresset för nykterhetssaken och gående för-
tråkar ut alla med detsamma. Det har spelats på den melodien säljning af
här i dag. Och jag såsom praktisk nykterhetsvän har verkligen, brännvin.
med hänsyn äfven till detta argument, tänkt, att det är väl icke (Forts.)
värdi, att man bråkar med reservation äfven i denna punkt, då
jag för öfrigt ej inser, att faran på detta område verkligen är så
stor, att man bör besvära Kungl. Maj:t med en skrifvelse i äm¬
net. Därför har jag icke afgifvit någon reservation utan nöjt
mig med den jämförelsevis välvilliga motivering, som utskottet,
efter vår framställning, har bestått den ifrågavarande motionen.
Jag har för öfrigt här icke något yrkande att göra, men jag
har velat på detta sätt klargöra min ståndpunkt i föreliggande
fråga.
Herr Thylander: Herr talman! Jag är tacksam, att herr
Kvarnzelius nu har lämnat upplysning om de skäl, som ligga till
grund för att ingen reservation från nykterhetsvännernas repre¬
sentanter i utskottet förekommit i denna fråga, och jag anser
dessa skäl vara utaf den vikt och betydelse, att jag är tacksam
att de sålunda hafva kommit i kammarens protokoll. Ty efter
mitt sätt att se, är denna nykterhetsfråga, för hvilken man har
velat lagstifta i detta fall, ganska viktig — och viktig isynnerhet
därför att bruket, som man velat komma åt genom en lagstift¬
ning i denna form, är ganska starkt utbredt och mycket starkt
utbredt isynnerhet bland den fattigare befolkningen i vårt land.
Att man bland barn kan finna, att det kan blifva för mycket
äfven med utskänkningen i praliner, har så tydligt visats af det
anförda fallet i Kristianstad, där stadsfiskalen vinnlagt sig om att
utreda frågan riktigt klart. Man kan ju säga, att detta är blott
ett exempel. Men hvem borgar för att icke också andra exem¬
pel kunna letas upp, äfven bland äldre?
För min del anser jag, att motionären bör taga ad notam
de lärdomar, han fått af herr Kvarnzelius, och försöka att få
fram frågan i en annan form vid en kommande riksdag. Ty,
om frågan nu faller, vill jag för min del uttala den förhoppning,
att den faller framåt och icke bakåt.
Sedan härmed öfverläggningen förklarats vara afslutad, fram¬
ställde herr talmannen propositioner å de därunder gjorda yrkan¬
dena, hvarvid kammaren biföll utskottets hemställan.
Punkten 6.
Utskottet hade till behandling föreliaft fyra särkilda inom
Andra kammaren väckta motioner, afseende inskränkning i de
Jfr 27. 36
Lördagen den 2 April.
Omändringar tillfälliga utskänkningsrättigheterna, nämligen nr 111 och 112 af
i gällande för- perr Söderbergh i Karlshamn m. fl., nr 23 af herr Hagberg m. fl.
°gåZ!fT- och nr 120 af herr Bäf.
säljning af I den förstnämnda motionen hade föreslagits, att Riksdagen
brännvin, ville för sin del besluta, att mom. 1 och mom. 4 i 16 § i för-
(Forts.) ordningen angående försäljning af brännvin skulle utgå, likasom
i förordningen förekommande hänvisning till berörda lagrum.
I motionen nr 112 hade herr Söderbergh i Karlshamn m. fl.
hemställt, att Riksdagen ville för sin del besluta sådan ändring i
16 § 2 mom. i gällande brännvinsförsäljningsförordning, att or¬
den: 'sedan vederbörande kommunalstämma lämnats tillfälle att
yttra sig’ utbyttes mot: 'sedan vederbörande kommunalstämma
därtill lämnat sitt bifall’;
Herr Hagberg m. fl. hade i sin motion föreslagit, att Riksda¬
gen skulle besluta, det mom. 3 uti § 16 af förordningen angå¬
ende försäljning af brännvin måtte ur förordningen utgå.
Herr Bäf hade slutligen hemställt, att Riksdagen ville i skrif¬
velse till Kungl. Maj:t anhålla, det täcktes Kungl. Maj:t låta ut¬
arbeta och för Riksdagen framlägga förslag till sådana ändringar
i gällande författningar, att rättighet till försäljning af brännvin,
vin och öl icke i något fall finge tilldelas någon utan att, i fråga
om stad, dess stadsfullmäktige eller, där sådana ej funnes, allmän
rådstuga och, i fråga om landet, kommunalstämma därtill gifvit
tillstyrkande utlåtande.
Utskottet hemställde, att motionerna
II: 111 af herr Söderbergh i Karlshamn m. fl.;
II: 112 » » Söderbergh i Karlshamn m. fl.;
II: 23 » » Hagberg in. fl.; samt
II: 120 » » Bäf
icke måtte till någon Riksdagens åtgärd föranleda.
Reservation hade emellertid afgifvits af herr Kvarnzelius, med
hvilken herr Ericsson i Ofvanmyra instämt och som ansett, att
utskottet bort hemställa, att Riksdagen, i anledning af förevarande
motioner, nr 111 och 112 af herr Söderbergh i Karlshamn m. fl.,
nr 23 af herr Hagberg m. fl. och nr 120 af herr Räf, för sin
del ville besluta att 16, IT, 23 och 40 §§ i förordningen an¬
gående försäljning af brännvin den 9 juni 1905 måtte erhålla
följande lydelse:
16 §.
1. Vid hälsobrunn, badort eller annan kurort å landet, där
särskild läkare finnes anställd, må på därom gjord ansökning
Kungl. Maj:ts befallningshafvande, sedan vederbörande kommu¬
nalstämma därtill lämnat sitt bifall, meddela rättighet till bränn-
Lördagen den 2 April.
37 Nr 27.
vinsutskänkning för kortare tid än år, dock att vid sådan ut- Omändringar
skänkning egentligt brännvin må tillhandahållas endast vid mål- ‘(iaIIandef°r-
tider åt spisande gaster. gående för-
2. Vid meddelande af utskänkningsrätt enligt denna paragraf säljning af
må Kungl. Maj:ts befallningshafvande föreskrifva de inskränknin- brännvin.
gar, som i öfrigt kunna anses nödiga. (Forts.)
17 §•
1. På auktion — — — — (lika med nuvarande lydelse)
---— i öfrigt behörig.
2. Bolag, må — — — — (lika med nuvarande lydelse)
---— tillhandahåller i sin rörelse.
3. Öfverlåtelse — — — — (lika med nuvarande lydelse)
----medgifven.
4. Aflider den — — -— — (lika med nuvarande lydelse)
----behörig och lämplig.
5. Aflider den, som på grund af 16 § innehar rättighet till
brännvinsutskänkning-----(lika med nuvarande lydelse)
--—--och lämplig.
23 §.
1. Då rättighet —---(lika med nuvarande lydelse)
— —--taxeringsmyndigheterna.
2. Af giften för —---— (lika med nuvarande lydelse)
----förskottsvis till vederbörande uppbördsman.
40 §.
Idkar någon — — — — (lika med nuvarande lydelse) —
--— till detaljhandel förlustig.
Utöfvar den, som erhållit rättighet till utskänkning enligt
16 §, densamma annorledes — —--(lika med nuvarande
lydelse) -----som nyss är sagdt; samt
herrar Karlsson i Göteborg och Röing.
Efter föredragning af utskottets hemställan yttrade
Herr Kvarnzelius: Herr talman! Såsom herrarne se, har
jag och herr Ollas A. Ericsson vid denna punkt afgifvit en re¬
servation, hvaruti vi hemställa om bifall till det yrkande, som
föreligger i dessa fyra motioner, hvilka innefattas under punkt 6
i utskottets förevarande betänkande. Dessa fyra motioner afse för¬
ändringar i eller borttagande af de tillfälliga utskänkningsrättig-
lieter, som omförmälas i § 16 af gällande brännvinsförsäljnings-
förordning.
I fråga om mom. 1 af § 16 är ju Andra kammaren redan
Nr 27. 38
Lördagen den 2 April.
Omändringar på det klara med sin ståndpunkt genom att redan vid föregående
i gällande för- rjpS(pur hafva bifallit yrkande om att ifrågavarande moment skulle
gående för- 111 8 ^ utgå.
säljning af Enahanda är ju äfven förhållandet med mom. 4, som äfven
brännvin, har varit föremål för denna kammares pröfning förut och hvaruti
(Forts.) vid senaste riksdag fattades det beslut, att dessa tillfälliga rättig¬
heter för, hvad man kan säga, oförutsedda behof icke skulle
kunna få medgifvas för längre tid än 14 dagar.
Nu liar med anledning af föreliggande motioner vi reservan¬
ter ansett, att man skulle våga sig på att taga steget något längre
i fråga om mom. 4 och fullständigt taga bort detta. Vi hafva
nämligen tänkt oss, att lärdomarna under det tillfälliga rusdrycks-
förbudet under förra sommaren skulle hafva gifvit den erfaren¬
heten, att man verkligen bör kunna vara utan dessa tillfälliga
utskänkningsrättigheter, som endast afse en tidrymd af 14 dagar,
då det gick för sig mycket bra för många att under ungefär mot¬
svarande — ja längre — tid i fjol vara utan spritdrycker, utan
att däraf kunnat påvisas någon som helst olägenhet.
I fråga om mom. 2 så af handlar detta utskänkning vid hälso¬
brunnar och badorter. Det är för närvarande stadgadt, att,
innan Kungl. Maj.ts befallningshafvande äger rättighet att med¬
dela tillstånd, vederbörande kommunalstämma skall höras. Nu
liar uti motionerna ifrågasatts, att i stället för stämmans hörande
skulle inhämtas stämmans medgifvande, innan Kungl. Ma-j:ts
befallningshafvande skulle äga att medgifva rättighet. Det är, så-
vidt jag förstår, endast i full konsekvens med de principer i öfrig!,
som äro genomgående i vår brännvinsförsäljningslagstiftning, att
de kommunala myndigheterna skola hafva vetorätt i dessa frågor
efter de rösträttsbestämmelser, som för närvarande gälla inom
kommunen. Jag kan således icke föreställa mig, att denna kam¬
mare, som förut nästan enhälligt har biträdt en skrifvelse om en
betydligt mera utvidgad vetorätt, skulle i detta fall draga sig för
att biträda det förslag, som af motionärerna och af oss reservanter i
detta hänseende ifrågasatts.
Det yrkande åter beträffande förevarande paragraf, som väl
möjligen kan framkalla någon betänklighet, skulle vara yrkandet
om borttagandet af mom. o, som af ser utskänkning på passage¬
rarfartyg. Men jag vill då fästa herrarnes uppmärksamhet på,
att hvad vår reservation i detta fall innehåller afser endast att
förhindra utskänkning af spirituösa drycker ombord å passagerar¬
fartyg, och således berör den icke alls frågan om utskänkning af
vin och Öl. Genom ett bifall till reservationen, sådan den här
föreligger, skulle passagerarfartygen, eller kommunikationsmedlen
till sjöss, blifva likställda med kommunikationsmedlen till lands,
där man för närvarande icke vid någon järnvägsstation eller i
någon restaurationsvagn kan få köpa annat än Öl och vin; några
starkare rusdrycker tillhandahållas icke. Är det så, att en resande
Lördagen den 2 April. 39 Sr 27.
på grund af djupt inrotad vana icke kan under så jämförelsevis OrnaJuMnflur
kort tid, som en ångbåtsresa i allmänhet krafvel-, undvara dessa g0Tdning an_
drycker, synes det tillräckligt, att han hänvisas att, da han gör i gående för¬
ordning små reseffekter, äfven sörja för detta behof, utan att det säljning af
genom statens försorg skall vara sörjdt för att lian får sitt behof brännvin.
fylldt ombord på fartyget, därigenom att dessa drycker där skola (Forts.)
tillhandahållas.
Jag är därför öfvertygad, att, med hänsyn till den stånd¬
punkt, som denna kammare förut intagit i fråga om de bestäm¬
melser, som i § 16 af handlas, den äfven skall befinnas villig att
följa oss reservanter i detta hänseende och gifva § 16 deri för¬
ändrade lydelse, som vi i vår reservation hafva föreslagit, i sam¬
band hvarmed §§ 17, 23 och 24 också böra undergå den för¬
ändring, som påkallas genom bifall till vårt yrkande i reserva¬
tionen.
Jag hemställer därför, herr talman, utan att besvära kamma¬
ren med någon längre motivering, att kammaren måtte besluta
att afslå bevillningsutskottets hemställan under ifrågavarande punkt
6 samt biträda den utaf mig och herr Ollas A. Ericsson afgifna
reservationen.
Häruti instämnde herrar Ericsson i Of vanmyra, Johansson i
Jönköping, Janson i Bråten, Ericsson i \allsta, Beckman, Larsson
i Klagstorp, Broomé i Bårslöf, Åberg, Berg i Göteborg, Igel, Lind¬
gren i Skog och Söderbergh i Karlshamn.
Herr Räf: Herr talman! Som herrarne behagade finna,
hemställer bevillningsutskottet i denna punkt om afslag på in¬
alles fyra motioner, och bland dessa min, nr 120. Med afseende
å denna utskottets hemställan har reservation afgifvits af herr
Kvarnzelius, som nu också försvarat densamma, samt af herr
Ollas A. Ericsson. Men som denna reservation hvarken i princi¬
piellt afseende eller till sin omfattning motsvarar ändamålet med
min motion, nödgas jag yttra några ord för att sedermera genom
votering få utredd Andra kammarens ställning i denna sak.
Min motion afser helt och obegränsadt lokalt veto, d. v. s.
befogenhet för kommun att inom sitt område förhindra försälj¬
ning af brännvin, vin och öl. Min begäran går således något
längre i nykterhetsvänligt afseende än liberala samlingspartiets
motion om s. k. lokalt veto. Liberala samlingspartiets motion och
min motion skilja sig vidare åt i afseende a bestämmelserna för
rösträtt och majoritet. Liberala partiets motion om lokalt veto
föreskrifver nämligen, att till myndig ålder komna män och kvin¬
nor skola få deltaga i omröstning, samt att vid denna omröst¬
ning fordras för förbuds införande 2/3 majoritet, hvilken majori¬
tet emellertid äfven äger besluta om införande af ny eller förut
nedlagd krogrörelse. Min motion däremot afser, att alla kommu-
År 27. 40
Lördagen den 2 April.
Omandringar na\t röstberättigade män och kvinnor skola få deltaga i omröst-
'ordning6an- nin§en samt kräfver endast enkel majoritet och endast vetorätt.
gående för- Orsaken till att jag framkommit med denna min vetomotion är
säljning af den, att det inom landet gifves en massa fullt pålitliga nykter-
brännvin. hetsvänner, som ursprungligen varit betänksamma och på senare
(Forts.) åren gjort allt mer och mer bestämdt motstånd till ett per capita
byggdt s. k. veto med “/s majoritet. Däremot kunna samma per¬
soner vara lifligt intresserade för, att länsstyrelserna icke under
några som helst förevändningar och utan afseende å de kommu¬
nala myndigheternas veto skola kunna påtvinga kommunerna rus-
drycksförsäljning. Då säkerligen ingen för närvarande kan be¬
visa, att ett per capita byggdt s. k. veto med 7= majoritet skulle
vara mer effektivt i nykterhetsvänligt afseende än ett på nuva¬
rande kommunala rösträttsgrunder byggdt lokalt verkligt veto med
enkel majoritet, synes det mig ur nykterhetsvänlig synpunkt
vara synnerligen oklokt att icke på allvar söka tillgodogöra nyk-
terhetssaken dessa nykterhetsvänners intresse, inflytande och rö¬
ster. Det få väl ändå alla nykterhetsvänner erkänna, att ett på
den nuvarande kommunala rösträtten grundadt lokalt veto skulle
medföra så afsevärda fördelar för nykterhetssaken, att man som
nykterhetsvän omöjligen kan vägra att lämna det sitt understöd.
Jag hänvisar i detta afseende till nykterhetsrörelsens i vårt land
historia.
På grund af hvad jag sålunda anfört och med åberopande
i öfrigt af motiveringen i min motion, vågar jag, herr talman,
yrka afslag på bevillningsutskottets hemställan och bifall till min
motion, däri jag föreslår, »att Riksdagen ville i skrifvelse till
Kungl. Maj:t anhålla, det täcktes Kung!. Maj:t låta utarbeta och
för Riksdagen framlägga förslag till sådana ändringar i gällande
författningar, att rättighet till försäljning af brännvin, vin och Öl
icke i något fall må tilldelas någon utan att, i fråga om stad,
dess stadsfullmäktige eller, där sådana ej finnas, allmän rådstuga
och, i fråga om landet, kommunalstämma därtill gifvit tillstyr¬
kande utlåtande».
Med herr Räf förenade sig herrar Månsson, Thavenius och
Danielsson.
Herr Kvarnzelius: Herr talman! Att vi reservanter i
bevillningsutskottet icke för närvarande velat gå längre i fråga om
herr Rafs motion, än till att upptaga hans däri gjorda framställ¬
ning endast i hvad den afser gällande brännvinsförsälj ningsför-
ordning, beror därpå, att motioner i detta ämne väckts dels af libe¬
rala samlingspartiet och dels af nykterhetsgruppen, hvilka motio¬
ner äro föremål för lagutskottets pröfning, då de beröra försälj-
ningsförordningen angående Öl och vin. Vi ansågo icke lämpligt
att gå behandlingen af dessa motioner i förväg, utan vi ha trott
Lördagen den 2 April.
41 Nr 27.
det vara bäst att nu endast upptaga hvad som föll under bränn- Omändringar
vinsförsäljningsförordningen för att sedan naturligtvis vid det till-
fälle, då lagutskottets utlåtande angående dessa andra motioner ende pr-
föreligger, ta konsekvenserna af det beslut, som här fattas i dag säljning af
och då möjligen bifalla de öfriga yrkanden, som ligga i dessa brännvin.
motioner. Jag ber att få stryka under, att det där icke allenast (Forts.)-
är fråga om hvad liberala samlingspartiet föreslagit, utan äfven om
hvad nykterhetsgruppen föreslagit — och i denna senare grupp
tinnes, som bekant, en hel del andra än liberala medlemmar af
Riksdagen, och jag tror till och med, att herr Räf är medlem af
nykterhetsgruppen, så att äfven herr Räf kan anses i någon mån
meddelalctig i dess motion i denna fråga. Men, såvidt jag kan
förstå, är det enda sätt, på hvilket man här kan komma någon
väg, att gå i ordning med frågorna.
Jag vill således betona, att den omständigheten, att vi icke
i vidsträcktare mån, än hvad som af reservationen framgår, yrkat
bifall till herr Rafs nu ifrågavarande motion, beror därpå, att vi
ansett, att hans yrkanden i öfrigt borde komma före först när det
lagutskottsbetänkande, hvarom jag nyss talade, kan komma att
ligga på kammarens bord.
Nu vet jag icke, om herr talmannen har för af sikt att fram -
ställa proposition på de skilda yrkandena hvart för sig, men under
förutsättning att herr Rafs yrkande skulle ställas mot det yrkande,
som jag här gjort, och därvid möjligen vinna flera röster, vill jag-
hemställa till herr Räf, huruvida han verkligen anser, att han där¬
med gjort nykterhetssaken eu tjänst. Här föreligger ju å ena
sidan ett klart jakande på en definitiv åtgärd, hvarigenom sådan
ändring i brännvinsförsäljningsförordningen skulle vidtagas, att
klubbrättigheter och s. k. tillfälliga rättigheter skulle helt och hål¬
let borttagas, att utskänkning af brännvin och andra spirituösa
drycker skulle vara förbjuden å passagerarefartyg samt att det
lokala vetot skulle i fråga om brännvinsförsäljningsförordningen
blifva fullständigt genomfördt utefter hela linjen; å andra sidan
yrkas, såvidt jag rätt fattade hvad herr Räf nyss uppläste, endast
eu skrifvelse i allmänhet och om det lokala vetot. Skiljaktighe¬
terna i det afseende, hvari herr Rafs yrkande går längre än det
yrkande på en definitiv åtgärd, som här föreligger, röra således
endast förordningen angående försäljning af Öl och vin. Jag hem¬
ställer till herrarne, huruvida ni efter moget öfvervägande verk¬
ligen anse, att man gagnar nykterhetssaken genom att utbyta’detta
klara, rena, reella ändringsförslag, som nu skulle här i kammaren
definitivt fastslås, mot allenast en skrifvelse sådan som den af herr
Räf nu ifrågasatta.
Jag vidhåller mitt yrkande om bifall till den af mig in. 11.
afgifna reservationen.
Ilerr R ä f: Med det beslut, som rörande denna punkt fattats
Nr 27. 42 Lördagen den 2 April.
Omåndringar af Första kammaren, kan det ju nu icke blifva fråga om annat
1 ordning"a/i-'än en °pini°ns.yttring från Andra kammarens sida. Då min
gående för- motion går längre än de öfriga motioner, som i detta ämne före-
säijning af ligga, i det att den, principiellt taget, omfattar alla de punkter,
brännvin, som i dessa andra motioner finnas upptagna, kan jag icke finna
(Forts.) annat, än att hvar och en, som lyssnat på hvad herr Kvamzelius
här yttrat och påyrkat, måste känna sig betydligt styrkt i sin
uppfattning om lämpligheten af att nu bifalla min motion.
Jag yrkar således fortfarande bifall till min motion och af¬
steg å utskottets hemställan i förevarande punkt.
Herr Meurling instämde häruti.
Härmed förklarades öfverläggningen vara afslutad. Herr tal¬
mannen gaf nu propositioner på l:o) bifall till utskottets hem¬
ställan, 2:o) afsteg å samma hemställan och bifall till den af herr
Kvamzelius afgifna, vid punkten fogade reservationen samt 3:o)
afsteg å utskottets hemställan och bifall till den af herr Räf i
ämnet väckta motionen, och förklarade sig herr talmannen anse
den under 2: o) upptagna propositionen hafva flertalets röster för
sig. Som emellertid votering begärdes af herr Räf, upptog herr
talmannen ånyo för bestämmande af kontrapropositionen de båda
återstående yrkandena, hvarvid herr talmannen fann den under
l:o) angifna propositionen vara med öfvervägande ja besvarad.
Men äfven nu begärde herr Räf votering, i anledning hvaraf upp¬
sattes, justerades och anslogs denna voteringsproposition:
Den, som till kontraproposition i hufvudvoteringen angående
punkten 6:o) af bevillningsutskottets förevarande betänkande nr
14 antager bifall till utskottets hemställan, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, har kammaren till kontraproposition i nämnda
votering antagit bifall till den i ämnet af herr Räf väckta
motionen.
Omröstningen i denna votering utföll med 134 Ja mot 62
Nej, i följd hvaraf omröstningspropositionen för hufvudvoteringen
erhöll följande af kammaren nu godkända lydelse:
Den, som vill, att kammaren, med afsteg å bevillningsutskot¬
tets hemställan i punkten 6:o) af utskottets förevarande betän-
43 Nr 27.
Lördagen den 2 April.
kände nr 14, bifaller den af herr Kvarnzelius vid punkten af- 9m°ndrin9ar
* nsi IIn n/i0 in
gifna reservationen, röstar
Den, det ej vill, röstar
i gällande för-
|
ordning an¬
|
|
gående för¬
|
Jb 1
|
säljning af
|
|
brännvin.
|
|
(Forts.)
|
Nej;
|
|
Vinner Nej, har kammaren bifallit utskottets berörda hem¬
ställan.
Denna votering utvisade 127 Ja mot 61 Nej, vid hvilken ut¬
gång kammaren med afslag å utskottets hemställan bifallit den
af herr Kvarnzelius afgifna, vid punkten fogade reservationen.
§ 9.
Härefter föredrogs lagutskottets utlåtande nr 32, i anledning
af väckt motion om skrifvelse till Kungl. Maj:t angående villko¬
ren för giltigheten af sådant utaf ömsesidigt försäkringsbolag fat-
tadt beslut, hvarigenom delägarnes ansvarighet för bolagets för¬
bindelser förändras.
Utskottets hemställan bifölls.
§ io.
Å föredragningslistan fanns vidare upptaget lagutskottets ut- Om tillägg till
låtande nr 33, i anledning af väckt motion om skrifvelse till Ja9e" an?-
Kungl. Maj:t angående tillägg till lagen den 4 maj 1906 ang^~faltför bolag
ende förbud i vissa fall för bolag och förening att förvärfva fast och förening
egendom m. m. att förvärfva
Uti en inom Andra kammaren väckt, till lagutskottet hänvi- fast egendom
säd motion, nr 108, hade herr vice talmannen Staaff jämte 19 m" m'
andra af kammarens ledamöter föreslagit,
l:o) att Riksdagen måtte i skrifvelse till Kungl. Maj:t an¬
hålla, att Kungl. Maj:t täcktes snarast möjligt låta utarbeta och
för Riksdagen framlägga förslag till sådant tillägg till lagen an¬
gående förbud i vissa fall för bolag och förening att förvärfva
fast egendom den 4 maj 1906, att, då aftal om förvärf enligt
lagens 3 § ägt rum, staten eller den kommun, där den förvärt-
vade jorden vore belägen, berättigades på vissa villkor inlösa den¬
samma;
2:o) att Riksdagen måtte för sin del besluta sådan utvidgning
af ofvannämnda lag, att densamma komme att vinna tillämpning
för hela Gäfleborgs län; samt
3:o) att Riksdagen måtte i skrifvelse till Kungl. Maj:t an¬
hålla, att Kungl. Maj:t täcktes så snart ske kunde låta verkställa
» 27. 44
Lördagen den 2 April.
°Z ''maltt>U Cn fu^stän<^g utredning rörande bolags jordförvärf i de mellersta
förbud i*vissooc^ södra delarna af riket samt för Riksdagen framlägga förslag
fall för bolag till de åtgärder, som af denna utredning kunde påkallas.
och förening
alt föroärfva Utskottet hemställde,
as m.eim°m 1:0) att det i förenämnda motion under l:o) gjorda yrkande
(Forts.) måtte till någon Riksdagens åtgärd föranleda;
2:o) att det under 2: o) i motionen framställda yrkandet icke
måtte till någon Riksdagens åtgärd föranleda, samt
3ro) att det i motionen under 3ro) gjorda yrkande icke heller
måtte föranleda någon Riksdagens åtgärd.
Reservationer hade emellertid afgifvits:
beträffande utskottets hemställan under punkten 1
af herr Widén; samt
af herrar Lindhagen, Pettersson i Södertälje, Jansson i Eds-
bäcken och Ersson, hvilka hemställt, att Riksdagen måtte anhålla,
att Kungl. Majrt ville snarast möjligt låta utarbeta och för Riks¬
dagen framlägga förslag till sådant tillägg till lagen angående
förbud i vissa fall för bolag och förening att förvärfva fast egen¬
dom den 4 maj 1906, att, då aftal om förvärf enligt lagens 3 §
ägt rum, staten eller den kommun, där den förvärfvade jorden
vore belägen, berättigades på vissa villkor inlösa densamma;
beträffande utskottets hemställan under punkten 2
af herrar Widén, Lindhagen, Pettersson i Södertälje, Jansson
i Edsbäcken, Berggren och Olsson i See, hvilka ansett, att lagen
den 4 maj 1906 angående förbud i vissa fall för bolag och för¬
ening att förvärfva fast egendom borde utsträckas att omfatta
hela Gäfleborgs län, och därför yrkat, att Riksdagen måtte för sin
del antaga ett i reservationen intaget förslag till lag om i sådant
syfte ändrad lydelse af 1 och 3 §§ i nämnda lag; samt
beträffande utskottets hemställan under punkten 3
af herrar Widén, Lindhagen, Pettersson i Södertälje, Jansson
i Edsbäcken, Berggren och Olsson i See, hvilka hemställt, att Riks¬
dagen måtte anhålla, att Kungl. Maj:t ville, så snart ske kunde,
låta verkställa en fullständig utredning rörande bolags jordförvärv
i de mellersta och södra delarna af riket samt för Riksdagen
framlägga förslag till de åtgärder, som af denna utredning kunde
påkallas; och
af herr Bergendahl.
Utskottets under punkten 1 gjorda hemställan upplästes, hvar¬
efter ordet begärdes af
Herr Lindhagen, som yttrade: Lagutskottets utlåtande i
förevarande punkt jämte det närmast efterföljande lagutskottsut-
låtandet utgör så att säga efterverkningar af den norrlandsfråga,
hvars grafsättning i det väsentliga vi bevittnade i förmiddags.
Lördagen den 2 April.
45 Jfr 27.
Uti förevarande betänkande behandlas en motion, som af ser Om tillägg till
att, utöfver hvad som föreskrifves i 1906 års lag rörande förbud Jajjeil an?'
> för bolag och förening att förvärfva hemman eller fast egendom faunor bolag
på landet, i något vidare mån, äu hvad skedde 1906, utsträcka och förening
förbudet inom Norrland och vidare att få en utredning om saken, att förvärfva
såvidt den rör södra och mellersta delarna af landet. Iast e9endom
Innan jag ingår på den frågan, nödgas jag att i största kort-
het anställa en liten politisk betraktelse, som äger samband med or s'
denna sak och som fått komma till uttryck i mina reservationer
till lagutskottets betänkanden. Nu är det ju så, att denna lag¬
stiftning har till uppgift att söka hindra uppkomsten af det s. k.
industriella feodal väldet, och för det ändamålet har man, så godt
man kunnat, sökt att uppvisa hvilka olyckor uppstått i vårt land
liksom i andra länder däraf att enskilda jordägare lägga under
sig större delar af landets jord. Dessa synpunkter ha visserligen
rönt starkt motstånd från Första kammaren, helt naturligt bero¬
ende därpå, att den närmast representerar de intressen, som blifva
angripna, men så småningom har man kämpat sig fram och vun¬
nit någon liten punkt här och där. Nu har emellertid på sista
tiden och under ledning af ledamöter af Riksdagen och äfven af
denna kammare rundt omkring i landet förts det talet, att de
som sträfva efter att hindra bolagens vidare förvärf af bonde¬
hemman och att söka återvinna åt bönderna så mycket som möj¬
ligt af den jord, som bolagen redan tagit ifrån dem, ha ledts af
ett argt uppsåt att taga jorden från bönderna.
Jag tycker icke, att man, när man skall behandla en sak¬
fråga, bör anlägga politiska agitationssynpunkter på densamma;
och därför ha vi alltid sökt att vid behandlingen af dessa saker
framlägga de bevis, som vi ha af historien om feodalväsendet såväl
som af våra egna erfarenheter på detta område. Men då man
verkligen lagt sig vinn om att rädda något af bondejorden från
att hemfalla under feodalismen eller, där feodalväsende uppkom¬
mit, söka rädda jord tillbaka till bönderna, så har af dem, som
motsatt sig detta, förts det talet, att vi vilja taga jorden från bön¬
derna, och man har sökt sprida denna uppfattning i landet.
Detta är ett synnerligt orättfärdigt tal, och jag ber att få inlägga
min allra bestämdaste protest mot ett sådant tillvägagångssätt.
Därför har jag också särskilt i dessa reservationer nödgats an¬
lägga eu synpunkt, som jag ej förut behöft göra gällande, den
nämligen, som kommer fram i begynnelsen och slutorden till så¬
väl de tre reservationerna till detta betänkande som de två reser¬
vationerna till lagutskottets följande utlåtande. En liknande fråga
kommer före längre fram, och den spökade äfven vid den inter-
pellationsdebatt, som vi hade i förmiddags. Här får man en
belysning af livad som menas med att taga jorden ifrån bönder¬
na och får också veta, hvilka som ha gjort det. Då man nu
nödvändigtvis vill tala ur denna synpunkt, har jag i samtliga
Nr 27. 46
Lördagen den 2 April.
Om tillägg till mina reservationer tillåtit mig att hänvisa just till detta; och där-
förbud /pissa *ör a^a fem reservationerna med citatet »taga jorden från
fall “för bolag höndcrna» i de fyra första och »tagit jorden från bönderna» i"
och förening den sista, i hvilken liksom i det spörsmål, som var föremål för
att förvärfva interpellationsdebatten här i dag, i främsta rummet gäller att åter-
fast™9™dom ge åt bönderna något af den jord, som tagits från dem.
(Forts.) Nu bär utskottet mera kärft och vårdslöst än vanligt och
utan något försök att förstå och ingå på de synpunkter, som äro
vägledande för denna så viktiga fråga, helt och hållet affärdat
denna sak. Hvad nu först angår den första punkten i den före¬
liggande motionen, så har under de tre föregående åren utskot¬
tets majoritet dock varit med om att i den lilla mån, som där
är ifrågasatt, återgifva åt bönderna en delafjorden; lagutskottets
utlåtanden ha nämligen alltid de tre sista åren gått i den rikt¬
ningen. Nu i år är lagutskottets majoritet för första gången mot
detta. Och hvarför är lagutskottets majoritet mot detta i år?
Jo, därför att efter de proportionella utskottsvalens genomförande
de s. k. »landtmännen» i denna kammare särskild! velat repre¬
sentera sig på ett sätt, som visar, att de äro absolut mot alla
sträfvanden, som gå ut på, att man skall återge åt bönderna,
hvad bolagen tagit från dem. Men de människor, som dessa
motioner afse att skydda, äro också landtman, och det är i deras
intresse som reservationerna nu afgifvits.
Hvad nu angår den här föreliggande punkten, skall jag i
själfva saken — jag ser att herr Berggren gör anteckningar, men
han är ett lysande undantag, så att min anmärkning drabbar icke
honom — säga allenast det, att denna punkt helt enkelt afser
att, då den norrländska förbudslagen var en kompromiss, och det
i densamma medgafs, att själfva utskogarna fortfarande skulle
få förvärfvas af bolag, just dessa utskogar, som kronan skänkt
åt bönderna, skulle i någon mån återbördas åt dessa. Nu har
det motionerats tre år förut, och detta är fjärde gången, att man
skulle gå vidare på förbudslagstiftningens väg, så till vida att
man skulle bereda tillfälle åt stat och kommun, men med före¬
trädesrätt för kommun, inom hvilken skogen är belägen, att kom¬
ma i besittning af skog på så sätt, att egendomen först hembju-
des kommunen till inlösen. Det är ju mycket möjligt och äfven
sannolikt, att i de flesta fall kommunerna icke kunna vara i till¬
fälle att göra ett sådant inrop; men kommer den principen väl
in i lagen, att kommunerna ha rättighet till sådan inlösen, kom¬
ma nog också flera kommuner att kunna göra det, I alla hän¬
delser komma krafter först då få anledning att sätta sig i rörelse
för att bereda kommunerna tillfälle att verkligen kunna göra
detta.
Det i denna punkt framställda förslaget har alltid hitintills
antagits af Andra kammarens majoritet, och jag hoppas, att
denna majoritet trots motståndet från kammarens »landtmän»
Lördagen den 2 April.
47 Nr 27.
fortfarande skall gå med på detta, hvarför jag, herr talman,
att få yrka bifall till reservationen.
Herr Karlsson i Fjät instämde häruti.
ber Om tillägg till
lagen ang.
förbud i vissa
fall för bolag
och förening
att förvärfva
Herr Berggren: Herr talman! Af utskottets utlålande fast e(Jendom
o c3 t ITl. TTl
framgår, att jag icke kunnat biträda motionärernas yrkande i första (Forts j
punkten. Detta förhållande får dock icke fattas så, att jag skulle
anses hysa några ömmare känslor gentemot bolagens jordför¬
värv Min ställning till frågan om dylika j ordförvärf torde
tillräckligt tydligt framgå däraf att jag låtit anteckna mig som
reservant vid andra och tredje punkterna af förevarande ut¬
låtande; och för att ännu bestämdare precisera min ställning till
bolagens jordförvärf, vill jag här säga, att jag för min del ansett
och fortfarande anser, att bolagen icke böra äga mera jord än
som är nödvändigt för industriens utöfvande.
Motionärerna yrka i första punkten, att till förbudslagen af
den 4 maj 1906 skulle fogas ett tillägg af innehåll, att, då aftal
om förvärf enligt lagens 3 § ägt rum, staten eller den kommun,
där den förvärfvade jorden är belägen, berättigas på vissa villkor
inlösa densamma.
Här är således, såvidt jag kan fatta, fråga om en utsträck¬
ning af expropriationsrätten. Då så är, framställer sig den frågan,
huruvida eu sådan utsträckning är af behof vet påkallad. För min
del anser jag, att så icke är förhållandet. Vid användandet af
det årliga anslag, som Riksdagen beviljar för inköp af skogsmark
för statens räkning, ha åtminstone hittills funnits rikliga tillfällen
att inköpa sådan mark af enskilda skogsägare. Det har visat sig,
att den åt staten hembjudna enskilda skogsmarken många gånger
har representerat betydligt större belopp än de, som stått till do¬
mänstyrelsens förfogande. Det kan således härvidlag icke före¬
ligga något verkligt behof af att till statens förmån företaga eu
sådan utsträckning af expropriationsförfarandet, som här ifrågasatte.
Hvad återigen kommunerna angår, så vore det högeligen
önskligt, att de kunde förvärfva skogsmarker för bildande af kom¬
munalskogar. Men i afseende å kommunerna, särskild! skogs-
kommunerna, förhåller det sig som bekant så, att de i allmänhet
sakna medel för förvärfvande af skogsmark. Det skulle således
lända till ganska litet gagn, ifall de nu finge denna expropriations¬
rätt. Jag vill emellertid i allt fall framhålla, att det är synner¬
ligen viktigt, att sådana åtgärder vidtagas, att det blir möjligt för
kommunerna att förvärfva sig skogsmark till kommunalskogar.
Kommunalutskylderna växa ju år ifrån år uti kommunerna, in¬
komsterna däremot icke. Framtiden ställer sig därför mycket be¬
kymmersam för dem. Ett sätt att hjälpa kommunerna med ut¬
görandet af deras kommunalutskylder vore, enligt min uppfatt¬
ning, att kommunerna sattes i tillfälle att inköpa skogsmark; men
Nr 27. 48
Lördagen den 2 April.
Om tillägg till för att bereda dem eu sådan möjlighet, bör det först och främst
förbud tvissa ordnas så> att de på billiga villkor kunna erhålla statslån för så-
fdU för bolag dana inkÖp.
och förening Jag hör visserligen icke till dem, som på något sätt vilja
att förvärfva motsätta sig återgifvandet åt bönderna af hvad bolagen hafva »från-
fast*9e"d°m tagit dem», men jag kan icke inse, att förevarande framställning
(Forts.) Pa något sätt är ägnad att åt bönderna återbörda hvad de i förra
tider hafva frånhändt sig.
Herr Lindhagen har i sin reservation bland annat framhållit,
hurusom senaste skogskommittén uttalat den satsen, att staten är
enligt alla länders erfarenhet den yppersta skogsägaren.
Ja, i stort sedt torde detta påstående vara riktigt; men att
på denna grund införa ett utsträckt expropriationsförfarande, det
anser jag i allt fall icke vara tillrådligt eller riktigt. Om staten
är den yppersta skogsägaren, då torde kommunerna komma där¬
näst, därefter bolagen, och i sista hand de enskilda jordägarna.
Vill man drifva fram saken från ren skogsvårdssynpunkt, så
skulle följden därför obevekligen blifva den, att expropriatiouen
närmast skulle rikta sig mot de enskilda skogsägarna eller bön¬
derna ; och om eu framställning därom skulle göras i riksdagen,
så vet jag verkligen icke — därest man nu gillar den stånd¬
punkten — hvad man skulle kunna invända däremot.
Det är denna af herr Lindhagen uttalade mening, som jag
funnit betänklig, och mot hvilken jag velat inlägga min gensaga.
Jag ber, herr talman, att få yrka bifall till utskottets hemställan.
Herr Widén: Herr talman! Som herrarna finna, har jag
vid denna punkt reserverat mig in blanco, och jag ber därför att
med några ord få förklara, hvad jag därmed menar.
Jag har emellertid icke något annat yrkande att framställa
än det, som gjorts i reservationen. Jag anser nämligen, att en
utredning, sådan som reservanterna här begära, verkligen kunde
vara af nytta, ehuruväl jag annars intager en något afvikande
och i viss mån tveksam ståndpunkt i frågan.
Jag skall nu icke närmare utveckla denna ståndpunkt ; det
har skett ganska grundligt vid ett par föregående tillfällen, då
denna fråga förevarit. Jag vill bara ha till protokollet antecknadt,
att jag för min del anser det vara tveksamt, huruvida, åtminstone
för det län som jag tillhör, en sådan anordning, som här är ifrå¬
gasatt, skulle vara gagnelig. För öfrigt ber jag att i den delen
få hänvisa till det yttrande, som jag hade i fjol i samma fråga,
och hvilket det ju icke tjänar mycket till att nu stå här och upp¬
repa.
Jag vill dock till hvad jag då sade tillägga, att den utvidg¬
ning, som man här velat gifva 1906 års lag, utgår från en syn¬
punkt, som egentligen är för denna lag främmande.
I den motion, hvarom det nu föreliggande utlåtandet handlar,
49 Nr 27.
Lördagen den 2 April.
är det nämligen fråga om förvärfvande af skogsmark åt staten °m tillägg till
eller vederbörande kommun; således skogs/rågan eller frågan om trissa
bildande af allmänna skogar för beredande af ett bättre bevarande fan för bolag
af skogskapitalet är det, som det gäller. 1906 års författning däremot och förening
sysselsätter sig med åtgärder för bibehållande af den med ägande- att förvärfva
rätt försedda jordbrukande befolkningen i Norrland. En ändring /“* om
af förevarande paragraf i nämnda lag, som kunde bättre tillgo- (Forts.)
dose det senare syftemålet, anser jag vara synnerligen önskvärd;
men en ändring, som syftar därhän, bör vara af helt annat slag
än den, hvarom man här anhåller. Att införa ett heterogent
element i 1906 års lag, som ändock är föremål för missuppfatt¬
ning i antydda riktning, anser jag ock vara i viss mån betänkligt.
Det är allenast detta jag velat säga. Jag har, herr talman,
intet annat yrkande än om bifall till reservanternas skrifvelseför-
slag, enär jag icke vågar påstå annat, än att en sådan utredning,
som de begära, i allt fall kan vara gagnelig.
Öfverläggningen var härmed afslutad.
Herr talmannen framställde nu propositioner dels på bifall
till utskottets hemställan, dels på afslag därå och bifall i stället
till den af herr Lindhagen m. fl. afgifna, vid punkten fogade re¬
servationen; och förklarade herr talmannen sig finna den sistbe-
rörda propositionen hafva flertalets röster för sig. Som emellertid
votering begärdes, blef nu uppsatt, justerad och anslagen denna
voteringsproposition:
Den, som vill, att kammaren, med afslag å lagutskottets hem¬
ställan i punkten l:o) af utskottets förevarande utlåtande nr 33,
bifaller den vid punkten af herr Lindhagen in. fl. afgifna reserva¬
tionen, röstar
Ja;
Den, det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, har kammaren bifallit utskottets berörda hem¬
ställan.
Voteringen utföll med 101 ja mot 83 nej; hvadan kammaren
afslagit utskottets hemställan och i stället bifallit den vid punkten
af herr Lindhagen m. fl. afgifna reservationen.
Efter föredragning af punkten 2, yttrade
Herr Olsson i See: Som herrarne finna, är vid denna punkt
fogad en reservation af herr Widén in. fl. Då äfven jag befinner
Andra Kammarens Prat. 1910. Nr 27. 4
Xr 27. 50
Lördagen den 2 April.
Om tillägg till
lagen ang.
förbud i vissa
fall för bolag
och förening
att förvärfva
fast egendom
m. m.
(Forts.)
mig bland dessa reservanter, skall jag anhålla att få yttra
några ord.
Utskottet framhåller, att det icke förefinnes någon egentlig
fara för bondeståndets framtid i de delar af Gäfieborgs län, där
norrlandslagen nu icke tillämpas, men utskottet lämnar ingen
statistik eller eljest några bevis för att bestyrka riktigheten häraf.
I motionen däremot, där det begäres en utsträckning af förbuds¬
lagen till att omfatta hela Gäfieborgs län, finna vi — det står på
sidan 3 i utskottets utlåtande —att omfattningen af bolagens jord-
förvärf i Gäfieborgs län under perioden 1900—1905 vuxit från
317 till 481 mantal, en ökning således af ungefär 34 %. Detta
visar ju raka motsatsen till hvad utskottet framhåller. Därför
torde det väl vara af behofvet påkalladt, att lagen utsträckes till
hela Gäfieborgs län, och Andra kammaren har ju för öfrigt redan
åtskilliga gånger fattat beslut därom, hvadan jag förmodar, att
kammaren äfven i år träder i samma fotspår och bifaller motio¬
nen om bolagsförbudslagens utsträckning till hela Gäfieborgs län.
Med anledning häraf anhåller jag att få yrka bifall till den
af herr Widén m. fl. vid punkten fogade reservationen.
Vidare anfördes ej. Efter af herr talmannen gifna proposi¬
tioner i ämnet biföll kammaren med afslag å utskottets hemstäl¬
lan den af herr Widén m. fl. afgifna, vid punkten fogade reser¬
vationen.
Sedan utskottets hemställan i punkten .? upplästs, lämnades
ordet till
Herr Pettersson i Södertälje, som anförde: Herr talman!
Äfven det yrkande, som framställts i den vid denna punkt af¬
gifna reservationen har vid tre föregående tillfällen bifallits af
Andra kammaren. Om man ser på de skäl, som utskottet anfört
för att afstyrka detta yrkande, så innehålla de just inte mycket.
Utskottet säger helt kort, att jordbrukarnas ställning i mellersta
och södra delarna af vårt land är en helt annan än i Norrland,
och det må ju vara riktigt. Men sedan fortsätter utskottet täm¬
ligen kategoriskt: »Om någon fara i ifrågavarande afseende, d. v. s.
för bolagens öfverhandtagande jordförvärf, för denna närings¬
grens bestånd kan där, d. v. s. i södra och mellersta Sverige, icke
med fog talas.» Det är allt. Utskottsmajoriteten har antagligen
resonerat så här: I den här punkten kunna vi vara alldeles
säkra på Första kammaren. Det kan inte hända, att Första kam¬
maren går med på en sådan utredning, som här ifrågasatts. Första
kammaren behof ver icke öfvertygas. Hvad åter Andra kammaren
beträffar, så har den tre gånger bestämdt prononcerat sin ställ¬
ning i frågan, och det är inte troligt, att den går ifrån denna
ståndpunkt. Alltså, Andra kammaren kan inte öfvertygas. Och
så har utskottets motivering fått det innehåll den har. Jag kan
Lördagen den 2 April.
51 Nr 27.
inte underlåta att beteckna denna motivering såsom mer än lof- Om tillägg till
ligt torftig. Hvad åter motionärernas skäl beträffar, så återfinnas °"issa
de å sidan 4 i betänkandet. Herrarne finna där, i hvilken ntsträck- faliför bolag
ning bolagens jordförvärf i några af de mellersta och södra länen och förening
har ökats från 1885 till 1905. Jag vill härvid påpeka, att tryck- att förvärfva
typerna i betänkandet äro sådana, att man skulle kunna tro, att fast egendom
det är fråga om tusentals mantal, hvilket emellertid icke är fallet. (Forts)
Det i talen förekommande komma-tecknet skall nämligen vara ett
decimal-komma. Här ser man nu, huru stegringen försiggått: I
Stockholms län från 133,881 mantal år 1885 till 256,224 mantal
år 1905 och på samma sätt i åtskilliga andra län. Håller man
sig till dessa siffror, synes det mig vara svårt att förneka, att bo¬
lagens jordförvärf i flera län i södra och mellersta Sverige verk¬
ligen äro stadda i en synnerligen rask tillväxt, så att man kan
ha välgrundade skäl att äfven där hysa oro för jordbrukets be¬
stånd. Huruvida det är så öfverallt, är ju svårt att säga, och det
är en sak, som motionärerna heller icke påstått, men de ha sagt,
att saken i alla fall är så pass allvarsam, att en utredning kan
vara på sin plats, och något annat säges icke heller i reservatio¬
nen. Jag tillåter mig därför, herr talman, att hemställa om bi¬
fall till reservationen.
Vidare yttrades ej. Sedan herr talmannen framställt propo¬
sitioner i ämnet, afslog kammaren utskottets hemställan och biföll i
stället den af herr Widén m. fl. vid punkten afgifna reservationen.
§ 11-
Slutligen förelåg till afgörande lagutskottets utlåtande nr 34, 0m utreduinn
o o^o o ! ernå verknin-
i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kungl. Maj:t an- gärna af lagen
gående utredning om verkningarna af lagen den 4 maj 1906 an- ang. förbud i
gående förbud i vissa fall för bolag och förening att förvärfva vissa fall för
fast egendom m. m. jdn 9åt/för'
I en inom Andra kammaren afgifven motion, nr 154, hade "värfva fast
herrar Lindhagen och Karlsson i Fjäl föreslagit, att Riksdagen egendom
ville anhålla, att Kungl. Maj:t måtte verkställa en opartisk under- m- an¬
sökning:
l:o) rörande verkningarna af lagen den 6 maj 1906 om för¬
bud för bolag att i vissa fall förvärfva fast egendom och särskildt
beträffande bolagstjänstemäns och andra dylika personers fastig-
hetsförvärf samt fastighetsinrop af bolagen själfva å exekutiva
auktioner; och
2:o) i hvad mån lagen den 25 juni 1909 om arrende af viss
jord å landet inom Norrland och Dalarne vunnit tillämpning på bo¬
lagens och deras vederlikars arrendegårdar och, där så ej skett,
om anledningarna därtill;
Nr 27. 52
Lördagen den 2 April.
Om utredning
ang. verknin¬
garna af lagen
ang. förbud i
vissa fall för
bolag o. före¬
ning att för¬
värfva fast
egendom
m. m.
(Forts.)
äfvensom, därest utredningen därtill gåfve anledning, för Riks¬
dagen framlägga förslag till förbättringar i berörda lagar.
Utskottet hemställde,
l:o) att det under l:o) i förevarande motion gjorda yrkande
icke måtte till någon Riksdagens åtgärd föranleda, samt
2:o) att det under 2:o) i motionen gjorda yrkande icke heller
måtte föranleda någon Riksdagens åtgärd.
Vid förevarande utlåtande hade emellertid afgifvits reserva¬
tioner
dels beträffande utskottets hemställan under punJcten 1:
af herr Widén, som inom utskottet yrkat, att utskottet ville
hemställa, att Riksdagen måtte hos Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl.
Maj:t täcktes anordna undersökning, på af reservanten angifvet
sätt, rörande verkningarne af lagen den 4 maj 1906 om förbud
i vissa fall för bolag och förening att förvärfva fast egendom,
samt i den mån och på det sätt, som kunde anses lämpligt, offent¬
ligen framlägga resultaten af en dylik undersökning; samt
af herrar Lindhagen, Pettersson i Södertälje och Karlsson i
Fjäl, hvilka hemställt, att Riksdagen ville anhålla, att Kungl. Maj:t
måtte anordna en undersökning om verkningarna af lagen den 4
maj 1906 om förbud i vissa fall för bolag eller förening att för¬
värfva fast egendom, särskildt beträffande enskilda skogsspeku-
lanters fastighetsförvärf samt fastighetsinrop af bolagen å exeku¬
tiva auktioner, äfvensom, därest utredningen därtill gåfve anledning,
för Riksdagen framlägga förslag till förbättringar i berörda lag;
dels ock beträffande utskottets hemställan under punkten 2:
af herrar Lindhagen, Pettersson i Södertälje och Karlsson i
Fjäl, hvilka hemställt, att Riksdagen ville anhålla, att Kungl. Maj :t
måtte anordna eu undersökning, i hvad mån lagen den 25 juni
1909 om arrende af viss jord å landet inom Norrland och Da-
larne vunnit tillämpning på bolags och enskilda skogsspekulan-
ters arrendegårdar och, där så ej skett, om anledningarna därtill
äfvensom därest utredningen därtill gåfve anledning, för Riks¬
dagen framlägga förslag till erforderlig förbättring i berörda lag.
Sedan utskottets i punkten 1 gjorda hemställan föredragits,
begärdes ordet af
Herr W i d é n, som anförde: Herrarne finna af betänkandet,
att undertecknad afgifvit en reservation; under det en annan re¬
servation är afgifven af åtskilliga andra ledamöter från Andra
kammaren i utskottet. Då dessa reservationer skilja sig något
från hvarandra, skall jag anhålla att nu få klargöra min stånd¬
punkt, och hvad jag åsyftar med min reservation.
Frågan gäller den s. k. norrländska förbudslagen af 1906.
De af herrarne, som voro här det året, minnas nog, att det var
en ganska hård strid för att få till stånd denna lagstiftning, som
var synnerligen välbehöflig. Jag bidrog äfven i min mån till
Lördagen den 2 April. 53 Nr 27.
resultatet, ehuru min verksamhet på den tiden ännu icke var fäs- Om utredning
tad vid Norrland, utan jag då ännu tillhörde södra delen af riket. ^naaflägg
En af de liufvudinvändningar, som då framställdes mot denna ang förbud i
lagstiftning från motståndarna till densamma, var, att lagen skulle vissa fall för
komma att verka oförmånligt, bland annat därför, att den o vill -bolag o. före-
korligen skulle komma att kringgås; den skulle aldrig kunna upp-
rätthållas, menade man, och därför tjänade den ingenting till. egendom
k andra sidan framhölls det stora behofvet af att denna lag kom m. m.
till stånd, låt vara att den i ett eller annat afseende skulle kom- (Forts.)
ma att kringgås; det var nämligen angeläget, ansågo lagens före¬
språkare, att likafullt få en lagstiftning till stånd för att trygga
och stadfästa den jordbrukande befolkningen i Norrland, så att
denna befolkning icke skulle minskas mer och mer eller öfvergå
från att vara själfägande till att bli bolagsarrendatorer.
För min del har jag icke kunnat finna annat, än att denna
lag af den 4 maj 1906 också i allmänhet verkat välgörande.
Jag flyttade upp till Norrland strax efter det lagen trädt i kraft,
och sedan har jag, hvad mitt län vidkommer, sökt följa lagen i
dess handhafvande och verkningar, och jag får säga, att min
öfvertygelse är, att lagen verkat godt och i den riktning man
hoppats, nämligen till tryggande och befästande af jordbrukare¬
befolkningens ställning där uppe. Den har faktiskt åstadkommit, att
den jordbrukande, själfägande befolkningen har i stort sedt bibe¬
hållit sina hemman, och förhindrat, att den själfägande bonden
förvandlats till bolagsarrendator eller eljest öfvergifvit hemmanet.
Lagen har alltså varit af gagn för utvecklingen där uppe. Jag
för min del är därför rädd om denna lag och jag är af den me¬
ningen, att man skall låta sig angeläget vara att värna om den,
så att den å ena sidan icke blir på deras tillskyndan, som önska
detta, upphäfd och å andra sidan icke må löpa risk att genom
några öfverilade beslut om ändringar eller utvidgningar blir till
missbelåtenhet i stället för, såsom hittills åtminstone i det stora
hela varit fallet, till belåtenhet; med ett ord, vi måste se till, att
vi icke skjuta öfver målet.
Nu har, som jag nyss nämnde, framställts åtskilliga anmärk¬
ningar mot lagen. Så har anmärkts, att man icke kommer åt de
enskilde skogsköparne, och att skogen oaktadt lagen eller än mer
efter densamma likafullt blir sköflad. Från bolagshåll där uppe
får man sålunda höra sådana påståenden; tv, säger man, då inte
bolagen, som för öfrigt sköta sina skogar bättre än den enskilde,
få köpa skog, så komma enskilda skogssködare fram. Ja, det
torde nog vara sant, att de enskilde skogsägarne visst inte sköta
sin skog bättre, men, mina herrar, detta är något, som icke faller
inom det område, där denna lag afser att verka. Den har icke
gett, sig ut för att vara eu skogsvårdslag, som skall skydda skogen,
utan en lag, som skall skydda och bevara den jordbrukande, själf¬
ägande befolkningen, och det är en helt annan sak. Det är näm-
Sr 27. 54
Lördagen den 2 April.
Om utredning ligen så, att när ett bolag köper ett hemman, så lägges så att
garnaa}lagen sä&a en död ^an<^ Pa detta hemman: det går icke vidare i köp, tv
ang. förbud i bolaget behåller detta hemman för evärdelig tid. Detta är däremot
visso fall för icke fallet med en enskild skogsköpare. Denne behåller nämligen
bolag o-före- icke egendomen så länge, utan lämnar den ifrån sig, låt vara i
härfva fast samre skick än det, hvari han mottog den. Den anförda anmärk -
egendom ningen drabbar sålunda enligt mitt förmenande icke denna lag, utan
m. m. de skogsvårdslagar vi ha. Och hvad dessa lagar beträffar, så är jag
(Forts). gärna med om att de borde göras strängare, än de nu äro; lagen af
år 1903 om vård af enskildes skogar bör visserligen skärpas så, att
man kan hålla efter dessa skogssköflare, om hvilka här är tal.
Det har vidare anmärkts, att lagen kringgås äfven af bolagen.
Jag läste t. ex. i Stockholms Dagblad, jag vill minnas det var
vid jultiden 1908, en artikel, hvari det med styrka framhölls, att
denna lag kringgås i stor omfattning, och därför skulle det enda
riktiga vara att upphäfva hela lagen. Jag väntade mig sanner¬
ligen, att eu motion i detta syfte skulle väckas vid den därpå
följande 1909 års riksdag. Det kom emellertid ingen sådan
motion, hvilket berodde måhända på, att man icke trodde, att
en sådan motion skulle ha någon utsikt att gå igenom. Emeller¬
tid torde nog tankarna på en hel del håll gå i den riktningen,
att för att få omkull lagen det så mycket som möjligt bör fram¬
hållas, att denna lag ingenting tjänar till, emedan den kringgås.
Nu är det verkligen dess värre så, att lagen kringgås. Det är
en sak, som icke kan förnekas, men jag för min del tror dock,
att mycket af talet härom icke liar fog för sig.
Jag försökte i fjol, just med anledning af denna artikel i
Stockholms Dagblad, att gorå eu utredning, hvad Jämtlands län
beträffar. Resultatet af denna utredning bär jag meddelat i mitt
yttrande till Andra kammarens protokoll vid förra årets riksdag.
Jag infordrade uppgifter från hushållningssällskapets kretsafdel¬
ningar i länet och likaså från skogsvårdskommittéerna i de sär¬
skilda socknarna, så att uppgifterna från det ena hållet skulle
kontrollera uppgifterna från det andra. Bland de uppgifter jag
erhöll fick jag, förutom en del, där det verkligen syntes vara så,
att lagen kringgåtts, flera, där detta icke var förhållandet. Bland
annat meddelades uppgifter, att utlänningar inom länet köpt mark
genom svenska bulvaner; och härmed ansågs, att man kringgått
bolagslagen. Ja, ett kringgående af lag är ju detta onekligen,
men dock ej af bolagslagen, utan af den lag, som handlar om ut¬
länningars rätt att inom landet förvärfva och besitta fast egen¬
dom. Likaledes lämnades uppgifter om en del fall, där det gällde
förvärf enligt § 3 i 1906 års lag, hvilka förvärf ju äro tillåtna
och alltså icke kunna rubriceras såsom kringgående. Efter ut¬
gallrande af alla sådana fall kvarstod dock 26 fall, som inträffat
under den tid lagen varit i tillämpning där uppe, och om hvilka
man kunde antaga med tämlig säkerhet, att de i själfva verket
Lördagen den 2 April.
55 Nr 27.
utgjort försäljningar till bolag. Nu är dock detta enligt mitt för¬
menande icke så särdeles mycket; ett sådant antal bör icke kunna
vare sig föranleda lagens upphäfvande eller dess utvidgande på
det sätt, som här i motionen är föreslaget, och som föreslogs i fjol.
Såsom ett exempel på hur man tänkt inom bolagskretsar må
nämnas ett fall, där en bolagstjänsteman förvärfvat och på en af
bolagets styrelseledamöter öfverlåtit ett bondehemman; då häremot
gjordes erinran, svarade den nämnda styrelseledamoten: »lagen
kommer snart att upphäfvas i alla fall, så att det är icke skal
att låta bli köpet». Man har sålunda på små håll invagga! sig
i den tron, att denna lag blott vore ett provisorium, som jämfö¬
relsevis snart skulle upphöra och att den därför icke vore så
mycket att bry sig om. Detta fall hänför sig dock till tiden
strax efter lagens ikraftträdande och man får nog icke af de
fall, som i början af lagens tillämpning förekommit, draga den
slutsatsen, att clylika fortfarande komma att äga rum i samma
omfattning; jag tror, att ju längre lagen får verka, dess mera
inrättar man sig efter densamma.
För min personliga del är jag sålunda till följd af de utred¬
ningar och undersökningar, jag gjort i det län jag representera!,
af den meningen, att 1906 års lag i det hela verkat godt och att
det är väl, om vi få behålla den. Men det är emellertid onek¬
lig!, att denna lag djupt ingriper i förhållandena där uppe, så¬
som ju också var meningen, att den skulle göra. ^ Denna lag är
både i socialt och nationalekonomiskt hänseende så ofantligt vik¬
tig, att myndigheterna enligt min mening höra följa den med den
allra största uppmärksamhet. Detta är ensidigt ur två synpunk¬
ter. Först och främst skulle därmed vinnas full klarhet om hur
lagen verkar, så att man icke behof de låta. leda sig af hvad som
pratas vare sig från den ena eller andra sidan, tv såsom henai-
ne ha hört af min föregående framställning, är det mycket i detta
tal, som är o vederhäftigt, icke minst i uttalandena från det håll,
där man vill komma lagen till lifs för att så snart som möjligt
få bort den. Skulle dock, hvad jag ej tror, denna undersökning
gifva vid handen, att det finnes fog för de framkomna påståen¬
dena, att lagen icke skulle ha den afsedda gagneliga inverkan, i
det att den antingen kringgås i sådan utsträckning, att man för
att gorå den effektiv får lof att hitta pa något sätt att f Öl hindra
detta kringgående eller ock att den i andra afseenden har oföi -
månliga verkningar, så vunne man — och det är den andra syn¬
punkten — genom en dylik utredning säker grund för bedöman¬
de af hvilka åtgärder, som vore behöfliga för att råda hot på olägen¬
heterna, Bland sådana oförmånliga verkningar af lagen är sär¬
skild! en, som från bolagshåll ofta framhäfves — helt nyligen
betonades den för mig af eu bolagstjänsteman, som jag råkade
— den nämligen att fastighetspriserna genom lagen skulle sjun¬
kit, i hög grad. Jag anser, att det ej förhåller sig sa. Savidt
Om utredning
ang. verknin-
garnaaf lagen
ang. förbud i
vissa fall för
bolag o. före¬
ning alt för¬
värfva fast
egendom
m. m.
(Forts.)
Nr 27. 56
Lördagen den 2 April.
Om utredning framgår af den undersökning, som af mig verkställts och såvidt
garnaafiageni&g eyest. kunnat. fölJa med förhållandena inom mitt län, har in¬
an?. förbud i Sen’ åtminstone ingen afsevärd, sänkning af fastighetspriserna in-
vissa fall för trädt till följd af lagen. Det är visserligen sant, att det finnes
bolag O. före- trakter, där fastighetspriserna sägas ha sjunkit och där man äfven
'Tarfva filt ti.llsk,'itvit förbudslagen denna effekt. Så fick jag till exempel i
egendom sommar besök af en hemmansägare från Frostvikens socken,
m. m. som klagade, att några hemmansägare i hans hemort gjort kon-
(Forts.; kurs och att deras fastigheter måste bortslumpas till underpris,
och han hade för sig, att detta berodde på förbudslagen. Vid en
närmare undersökning af förhållandena befanns det emellertid,
att- detta icke berodde på den lagen, utan var att tillskrifva skydds-
skogslagen, som gäller för trakten i fråga och som afhåller skogs-
spekulanter från att köpa hemman, som äro underkastade den
lagens bestämmelser. Naturligtvis fluktuera för öfrigt försälj¬
ningsprisen på fastigheter efter konjunkturerna både på trävaru¬
marknaden och konjunkturerna i allmänhet, men någon genom¬
gående sänkning i prisen på grund af norrlandslagen har jag åt¬
minstone icke kunnat förmärka. Det kan vara möjligt, att i ett
och annat undantagsfall för hemman med synnerligt värdefull
skog förr betalts mycket höga pris af bolagen och att detta nu¬
mera icke förekommer, då bolagen icke få köpa; men det anser
jag gagneligt. Att prisen på fastigheter i vissa fall uppskrufva-
des så högt var icke till gagn. Det är väl, att förhållandena i det
afseendet blifvit mera stadgade, och det tror jag att de blifvit genom
förbudslagen. Detta är ett afseende, i hvilket man påstått, att
lagen verkat oförmånligt och som jag velat framhålla såsom
exempel med afseende å föremålet för den åsyftade utredningen.
Jag nämnde, att man bör följa denna lags verkan med upp¬
märksamhet och jag har också, som sagdt, sökt göra det i hvad
mitt län vidkommer. Men detta är tydligen icke tillräckligt.
Lagen gäller för mer än Jämtlands län; det länet är blott en li¬
ten del af det stora område, öfver hvilket lagens tillämpning är
utsträckt. Därför är det af vikt, synes mig, att man undersöker
lagens verkningar öfverallt och metodiskt, visserligen genom Ko¬
nungens befallningshafvande och ortsmyndigheterna, men efter
ett visst system, så att saken blir likformigt utredd. Man bör
ock följa lagens verkningar under deras fortgång. Regeringen
bör genom sina organ få reda på, hur det är ställdt och ställer sig
med lagens verkningar. Det är af betydelse både för att få reda
på, hvad som är sant i detta afseende och för att få en fäst
utgångspunkt, om det skulle erfordras att gripa in för rättelse i
ett eller annat stycke.
Jag har på grund af dessa skäl, som för öfrigt finnas korte¬
ligen utvecklade i min reservation, ansett, att det vore gagneligt
att aflåta en skrifvelse till Kungl. Maj:t i det syfte, min reserva¬
tion angifver, nämligen med anhållan, att Kung]. Maj:t täcktes
Lördagen den 2 April.
57 Jfr 27.
anordna undersökning rörande verkningarna af lagen den 4 maj Om utredning
1906 om förbud i vissa fall för bolag och förening att förvärfvaan<J- yeTknin-
fast egendom, samt i den mån och på det sätt, som kan anses^ång*förbud!.
lämpligt, offentligen framlägga resultaten af en dylik undersök- visso fall för
ning. Däremot har jag icke velat gå med de öfriga reservanterna bolag o. före-
från Andra kammaren, och det därför, att deras reservation en- ning att för¬
ligt dess motivering går ut på en undersökning i syfte af utsträck- ^egendom1
ning af förbudslagen till enskilda skogsspekulanter och till bolags- ,n. m.
tjänstemän. Jag håller nämligen före, att de nuvarande förhål- (Forts.)
landena icke gifva anledning till en sådan utsträckning, och jag
tror, att det icke skulle vara gagneligt, om vi nu ställde en dy¬
lik utvidgning i utsikt. Därför har jag velat stanna vid en skrif¬
velse af det innehåll, att man skall se till, huru denna lag ver¬
kar, men göra detta på ett enhetligt och ändamålsenligt sätt.
Herr talman, jag skall be att få yrka bifall till min reservation.
Häruti instämde herrar Mörtséll, Åslund och Biström.
Vidare anförde:
Herr Lindhagen: Med denna sak förhåller det sig helt
enkelt på det sättet, att de s. k. bolagsförvärfvens skadliga verk¬
ningar icke berodde därpå, att det just var bolag, som förvärfvade
jorden, utan därpå, att det var industrien, som kom i besittning
af jordbruk utan att själf vara jordbrukande och på samma gång
lade jorden under ett fåtal händer. Det är sålunda icke uteslutande
mot bolagen hela norrlandslagstiftningen bör rikta sig och riktat sig,
utan äfven mot alla enskilda, som i detta afseende spela samma
roll som bolagen. Därför är det klart, att norrlandslagstiftningen
måste vända sig både mot bolagen och mot deras enskilda veder¬
likar. Så har också skett i arrendelagen, som omfattar båda
kategorierna, och likaså i uppsiktslageu, som jämväl afser både
bolag och enskilda, och norrlandskommitténs förslag om expro¬
priation af viss jord, som vi talat om i förmiddags i interpella¬
tioner!, omfattade båda kategorierna, såväl bolag som enskilda.
Det enda undantaget från denna regel bildar förbudslagen, som
kom att omfatta blott bolagen, ehuru, då frågan först väcktes,
det påyrkades, att lagen skulle omfatta jämväl enskilda. Att
lagen icke fick giltighet äfven mot dem berodde helt enkelt därpå,
att man icke lyckades få igenom mera. Men det är klart, att
det icke iir någon mening i en lag, som blott drabbar en del af
dem, som hela lagstiftningen i ämnet afser att drabba. Därför
måste sträfvandena gå ut på att få lagen komplett, såvida det
icke påvisas, att det icke behöfves. Men det visar sig alls icke,
utan tvärtom har det visat sig, att den är välbehöflig. Därför
går motionen ut på att få utredning om enskilda skogsspekulan-
ters fastighetsförvärf, och behofvet af en sådan utredning kan
styrkas på flera sätt. Först och främst visade norrlandskommit-
Nr 27. 58
Lördagen den 2 April.
Om utredning téns statistik, att de enskilda spekulanternas förvärf voro ganska
ang. verkning afsevärda, ehuru naturligtvis icke på långt när så af sevärda som
(langaförbud i bolagens. Vidare framhölls, då förbudslagen antogs, särskildt
visso fall för från deras sida, som nu äro motståndare till denna utredning, att
bolag o. före- det vore själffatlet, att, därest man förbjöde blott bolagen att för-
tung att för- värfva dylik jord, största fara vore för att de enskilda för värf ven
V\egendom skulle ökas. De, som då stodo på den ståndpunkten och byste
m. m. den farhågan, måste väl fortfarande besjälas af densamma och ha
(Forts.) då all anledning inom sitt eget medvetande att vara med på denna
skrifvelse. Slutligen ha vi inhämtat genom notiser i tidningar
och upplysningar från norrlandsrepresentanter — och jag har
äfven själf mottagit meddelande därom — att nu på många håll
enskilda spekulanter köpa sådan jord, som här är i fråga. Särskildt
börja bolagens tjänstemän att göra dylika köp. Detta kan icke
kallas ett kringgående af lagen, då den medgifver, att enskilda få
förvärfva dylik jord, utan det är en lucka i lagen, och den luckan
bör fyllas. Det är sålunda i öfverensstämmelse med hela lag¬
stiftningens principer och bör vara angeläget, om det är en lucka
i lagen, att man tar närmare reda på, hur det förhåller sig med
dessa jordförvärf af enskilda.
Äfven eu annan lucka finnes i lagen, nämligen den inkörs¬
port för bolagens förvärf, som lämnades öppen därigenom att
bolagen få köpa fastigheter på exekutiv auktion så godt som utan
inskränkning. Visserligen ha eu del garantier ställts, men de äro
mycket svaga. Äfven beträffande detta medgifvande ha fram¬
kommit uppgifter om att det missbrukas och att dylika köp onödigt¬
vis äga rum. Vi ha vid denna riksdag särskildt genom herr
Hellbergs motion fått veta, huruledes man funnit, att i Lapp¬
marken genom detta medgifvande lagen onödigtvis i många fall
kommer att i realiteten kringgås.
Nu är det dessutom gifvet, att eu social-politisk lag bör från
början följas till sina verkningar med den allra största uppmärk¬
samhet, och vid den motsvarande lagstiftning, som äger rum för
England, Skottland och Irland, där man också gifvit sig in på
dessa vägar, låter man sig särdeles angeläget vara att, då man
stiftar eu sådan lag i jordfrågan, från början mycket noga följa
dess verkningar. Så bör man också göra här och icke blott
tycka, att man nu har gjort nog och sedan lämna hela saken åt
sitt öde att sköta sig själf.
I den reservation, som afgifvits af tre ledamöter i utskottet,
har sålunda yrkats, att Kungl. Maj:t måtte anordna eu sådan
utredning, samt tillagts, såsom alltid brukar ske i lagutskottets
betänkanden, äfvensom, därest utredningen därtill gifver anled¬
ning, för Riksdagen framlägga förslag till förbättringar i berörda
lag. Herr Widén vill emellertid för denna gångs skull icke gå så
långt. Förra året, då denna fråga var uppe, var han motståndare
till det hela, men nu har han på grund af upprepade klagomål
Lördagen den 2 April.
59 Nr 27,
kommit till den uppfattningen, att en utredning behöfves och Om utredning
därför går lian till mötes till någon del, men vill icke gå så långtang- verJfnm-
att begära åtgärder, utan anhåller endast, att Kungl. Maj:t måtte ang, förbud i
publicera utredningen. visso fall för
Gentemot denna herr Widéns uppfattning vill jag emellertid bolag o. före¬
te en början framhålla, att man här om någonsin kan såga, att niI}g attför~
spåren förskräcka. Hur gick det, då år 1894 i eu motion af repre- Egendom
sentanten för Falun och flera norrlänningar denna fråga först m. m.
bragtes på tal, då visserligen icke uttryckligen begränsad blott till (Forts.)
Norrland, utan afseende skogsbygden i allmänhet, och Riksdagen
i anledning af denna motion hos Kungl. Maj t anhöll om utred¬
ning och förslag till de åtgärder, som af utredningen kunde för¬
anledas? Jo, Kungl. Maj:t lät verkställa den statistiska utredning
om bolagens jordförvärv som sedan publicerades 1898 och som
legat till grund för norrlandskommitténs framställning, men brydde
sig sedermera icke det ringaste om att vidtaga de åtgärder, som
kunde föranledas. Dock var denna publicerade statistik ett så
öfverväldigande bevis för, att något behof de göras, att det just
var på grund af den statistik, som publicerades 1898, och de
opinionsyttringar, som under tiden kommit in från Norrland och
Dalarne, som Riksdagen år 1901 beslöt eu ny och uttryckligare
skrifvelse till Kungl. Maj:t. Regeringen publicerade bara sin ut¬
redning, och under tiden fingo bolagsförvärfven fortgå ohejdadt.
Först år 1901 letades denna riksdagsskrivelse upp och påträffa¬
des af mig i nedersta lådan till höger i vederbörande byråchefs
i justitiedepartementet skråf bord. Där låg den gömd och glömd,
och den skulle fått ligga där för evigt, tv man hade publicerat
utredningen, såsom herr Widén vill, att man skall göra. Man
måste taga någon lärdom af erfarenheten, och hvarför skola vi
för öfrigt i detta fall mer än i andra afvika från den vanliga
formuleringen af lagutskottets utlåtanden. Då man begär en ut¬
redning, är det ju vanligt, att man också begär, att Kungl. Maj t,
om åtgärder skulle visa sig behöfliga, måtte vidtaga sådana. Vi
få icke vara för ömsinta mot sträf vandena från bolagen att »taga
jorden från bönderna».
Jag ber att få yrka bifall till den af mig in. fl. afgifna re¬
servationen i dess helhet.
Herr Pettersson i Södertälje: Herr talman, mina herrar!
Jag får uppriktigt säga, att jag icke förstår, att det förefinnes
någon stor skillnad mellan herrar Widéns och Lindhagens fram¬
ställningar i denna fråga, hvad deras yrkanden beträffar. Att
herr Widén funnit nödvändigt att skrifva en särskild motivering
till sin reservation är icke så märkvärdigt. Herr Lindhagens re¬
servationer äro nämligen alltid färgade af hans personliga upp¬
fattning, och det är därför icke någonting att undra öfver, att.
herr Widén, som under sin landshöfdingetid i Jämtlands län haft
Nr 27. 60
Lördagen den 2 April.
Om utredning tillfälle att själf bilda sig en personlig uppfattning af dessa frå-
“arneana^en &or’ funnit lämpligt att i ett och annat afseende taga afstånd från
ang. förbud i ^err Lindhagens ståndpunkt i motiveringen. För min del får jag
visso fall för dock särskilt beträffande frågan om enskilda skogsspekulanter
bolag o. före- säga, att jag tycker, att herr Lindhagen gifvit rätt goda skäl för
"värfva fast ^en meningen, att det ur flera synpunkter vore ensidigt att få in
egendom dem under denna lagstiftning. Hvad jag har svårt att förstå är
m. m. däremot, att herr Widén kommit till ett annat yrkande än herr
(Forts.) Lindhagen, eller, såsom jag nyss sade, jag har svårt att förstå,
att det finnes någon stor skillnad mellan herrar Widéns och Lind¬
hagens yrkanden. Om man lägger dem bredvid hvarandra, fin¬
ner man, att herr Widén vill hafva en undersökning om verk¬
ningarna af 1906 års förbudslag, och det vill också herr Lind¬
hagen hafva. Herr Lindhagen framhäfver särskild! ett par om¬
ständigheter, som undersökningen skulle röra sig om. Herr Wi¬
dén säger, att undersökningen också skall röra andra omständig¬
heter, hvilket naturligtvis herr Lindhagen och de som instämma
med honom icke hafva något emot. Vidare påpekar herr Widén,
att undersökningen icke behöfver påkalla något särskild! organ,
utan bör kunna verkställas genom vederbörande ortsmyndigheter.
Hetta har jag för min del icke något emot och antagligen icke
herr Lindhagen heller.
Vi komma nu till själfva slutet. Herr Widén föreslår, att
regeringen skall offentligen framlägga resultatet af denna under¬
sökning. Härom innehåller den af herr Lindhagen afgifna re¬
servationen visserligen ingenting, men detta torde icke markera
någon principiell skillnad. Herr Lindhagen och de, som in¬
stämma med honom, föreslå, att, därest utredningen därtill gifver
anledning, Kungl. Maj:t måtte för Riksdagen framlägga förslag
till förbättringar i lagen. Nu frågar jag: har herr Widén något
emot detta yrkande? Nej, det har han icke, ty det står i hans
motivering: »Därest denna undersökning skulle gifva vid handen,
att någon åtgärd i ena eller andra hänseendet bör vidtagas, lärer
det följa af sig själft, att sådant icke af Kungl. Maj:t underlåtes.»
När Riksdagen begär en utredning i ett eller annat afseende, är
det vanligt, att skrifvelsen slutar med det yrkande, att, om ut¬
redningen gifver vid handen, att åtgärder behof vas, Kungl. Maj:t
behagade vidtaga sådana åtgärder. Äfven om man hoppas, att
Kungl. Maj:t af sig själft skall göra detta, ligger det ingenting
midt uti, att Riksdagen särskild! trycker på, att den önskar, att
undersökningen skall åtföljas af initiativ till förbättringar. Alltså
kan jag icke heller inse, att det i denna punkt behöfver föreligga
någon principiell skillnad mellan herr Widéns och herr Lindha¬
gens yrkanden. Då någon skillnad mellan ifrågavarande bägge
yrkanden således är mycket svår att upptäcka, föreställer jag mig,
att de, som möjligen dela de åsikter herr Widén uttalar i sin
motivering, dock icke däraf skola finna sig förhindrade att bi-
Lördagen den 2 April.
61 Jfr 27.
falla klämmen i den reservation, som afgifvits af herr Lindhagen Om utredning
m. fl., och till den sistnämnda ber jag för min del att få yrka ang' verkmn-
bifall. ang. förbud i
vissa fall för
Herr Lind h a g e n: Ja, herr talman, den siste ärade tala- bolag o. före-
ren började sitt anförande med, att man väl kunde förstå, att ning att för-
herr Widén hade en annan mening, då naturligtvis herr Lind- *egendom
hagens skildring i denna liksom i andra reservationer af honom m. m.
måste vara färgad. Häremot vill jag säga, att detta påstående, (Forts.)
som herr Pettersson gjort sig skyldig till, just är färgadt. Hvad
jag skrifvit i min reservation är absolut riktigt både rubb och
stubb, och ingen af herrarne kan påvisa ett enda fel i denna be¬
visföring, om man frånskiljer den rent politiska ingressen och
afslutningen, hvilken är påkallad af den politiska situationen.
Min reservation är riktig, jag vet det, och herr Pettersson be-
höfver icke komma fram och säga, att man icke bör tro på dessa
framställningar, utan — ja, jag vet icke hvart lian ville komma.
Det var den saken.
Det är riktigt, hvad herr Petterson sade, nämligen att herr
Widén i sin motivering framhåller, att det lärer följa af sig själft,
att, ifall åtgärder behof vas, Kungl. Maj:t också kommer att vid¬
taga sådana, under det vi föreslå, att Riksdagen ville anhålla, att
Kungl. Maj:t, därest utredning därtill gifver anledning, ville för
Riksdagen framlägga förslag till förbättringar i lagen. Den siste
talaren betecknade detta som en liten skillnad, men det är icke
någon liten skillnad, ty därpå hänger, huruvida det öfver hufvud
taget skall blifva någonting af eller icke. Vi ha verkligen länge
hoppats, att dylika saker skulle gå af sig själfva, och väntat på,
att regeringen och ortsmyndigheterna skulle taga hand om saken
och försökt i det längsta vara lojala och tro, att så skulle komma
att ske. Men jag måste säga, att det enligt bittra erfarenheter
icke följer af sig själft, att Kungl. Maj:t tager initiativ i dylika
frågor, där sådant visat sig behöfligt. Det gjorde regeringen icke
år 1898, då den omsider aflämnade sin statistiska utredning, och
det har den icke heller eljest gjort utan påtryckningar från Riks¬
dagen och då under det allra största motstånd.
Herr Pettersson i Södertälje: Herr talman! Blott ett par
ord. Jag skall be att få svara herr Lindhagen, att jag icke sagt,
att hans reservation var »färgad», utan att hans motivering var
»färgad af hans personliga uppfattning», och det torde icke vara
precis detsamma. I alla händelser kan jag icke finna, att i mitt
yttrande låg någon beskyllning, som herr Lindhagen behöfver
taga så illa vid sig för.
Herr Olsson i Broberg: Herr talman! Då man redan nu
torde kunna förutse den utgång saken kommer att få, skall jag
Nr 27. 62 Lördagen deri 2 April.
Om utredning icke vidlyftigt inlåta mig på denna fråga. Men då jag tillhör
garn aaftagen skottets majoritet och kant mig träffad af den beskyllning, som
ang^örbudi herr Lindhagen riktar mot denna majoritet, då lian i slutet på
vissa fall för sidan 8 säger: »Hufvudsumman är, som sagdt, att utskottet ej har
bolag o. före- något emot, utan, såsom det synes, snarare icke ogärna ser, att
'värfva fast bolagen och deras vederlikar fortfarande få taga jorden från bön-
egendom derna», så har jag velat säga några ord. Detta uttalande, mot
m. m. hvilket jag ber att bestämdt få protestera, förekommer på flera
(Forts.) ställen och riktas mot utskottets majoritet. Jag kan icke förstå,
hvilka skäl herr Lindhagen har för att göra ett sådant uttalande.
Den omständigheten, att utskottet har en annan mening än herr
Lindhagen, torde väl icke gifva herr Lindhagen någon rätt att
framkomma med eu dylik beskyllning. Jag vill bestämdt fritaga
mig från, att något dylikt ligger bakom min uppfattning, som
toranledt mig att ansluta mig till utskottets majoritet. Såsom af
utskottets utlåtande framgår, har jag ansett, att den begärda ut¬
redningen torde vara tämligen tidigt påkallad, då denna lag så
nyligen trädt i tillämpning. Den ärade reservanten herr Widén
har sagt, att det visserligen gjorts några anmärkningar mot lagen
och att man i vissa fall trott sig spåra ansatser och till och med
kunnat påvisa, att lagen i vissa fall kringgåtts, men han ansåg
själf, att detta icke var synnerligen anmärkningsvärdt. Därför
har man inom utskottet ansett, att lagen någon längre tid, än hvad
hittills skett, borde få verka för att man genom utredningen skall
kunna komma till det resultat man önskar, nämligen att få se,
huru lagen verkar. Det är detta skäl, som förestafva! utskottets
betänkande jämte andra, men icke de skäl, som herr Lindhagen
här gång på gång upprepat. Jag får säga, att det är rent af
nästan upprörande att finna, att man här rent platoniskt beskyl¬
ler dem, som hafva en annan uppfattning i frågan, för att vilja
arbeta för och stödja ett intresse, som går ut på att taga jorden
från bönderna. Detta är rent orimligt. För öfrigt har väl icke
jorden tagits från bönderna, utan bolagen hafva köpt de områ¬
den som kommit i deras ägo. Bönderna äro icke så alldeles
utan all omdömesförmåga, att de äro viljelösa redskap i bolagens
händer, utan de förstå nog i allmänhet att bedöma, huruvida de af¬
färer de göra med bolagen äro fördelaktiga eller ej. Man får
tänka på, huruvida det kan vara lämpligt att helt och hållet
ställa dessa bönder — man vill ju utsträcka utredningen rörande
bolagsjordförvärf till de mellersta och södra delarna af riket —
som äga jorden och finna lämpligt och fördelaktigt att sälja till
bolagen under sådant förmynderskap, att, om de kunna göra en
fördelaktig affär, de icke skulle få göra det. Dessa synpunkter
bör man påpeka, ty det är, som sagdt, icke lämpligt, att bönderna
blifva ställda under ett sådant förmynderskap, att de icke till bo¬
lag kunna sälja sina gårdar eller egendomar, om de finna det
fördelaktigt.
Lördagen den 2 April.
63 Nr 27.
be
värfva fast
egendom
m. m.
(Forts.)
Då jag har ordet och tillhör utskottets majoritet, skall jag Om utredning
att få yrka bifall till utskottets hemställan. ang• verknin-
J gärna af lagen
Herr Petersson i Dänniugelauda instämde häruti. ang' '
ö Dissa fall for
Herr Lindhagen: Det är ju en allmänt känd sak, hvilka bolag o. före-
skäl man har för ett sådant påstående, som jag framställt, men mngattför-
skälen för mina slutord kan man t. ex. få i detta tryckta valupp¬
rop: »Maningsord till landsbygdens befolkning af den politiskt
erfame, själfständige och orädde bondevännen, riksdagsmannen
för Mellersta Roslags domsaga i Stockholms län E. Åkerlund å
Lovisedal med anledning af de förestående landstingsmannavalen.»
Det är rubriken. Sedan får man läsa en af de värsta pamfletter,
som öfver hufvud har utgifvits. Jag har åtminstone aldrig läst
en sådan politisk pamflett som denna. Jag skall icke närmare
ingå på densamma, utan vill blott, då den siste talaren frågade,
om jag kunde framlägga ett enda bevis på, att jag hade anled¬
ning till mina slutord i dessa fem reservationer, påpeka, hvilka
det enligt sagda valupprop är här i landet, som taga jorden från
bönderna, om nian nu skall diskutera den frågan. Man finner
här, att herr Åkerlund säger, att de som vilja taga jorden från
bönderna äro storstadsradikalerna och en myckenhet borgmästare.
•lag föreställer mig, att han inbegriper mig bland dessa. Herr
Åkerlund påstår vidare, att enligt dessa utpekades politik sj aft¬
ågande jordbrukare, större eller mindre, få icke längre finnas i
detta land. Det är »det nuvarande landtmannapartiets» program.
Detta är ett bevis.
Nu hörde jag af den siste ärade talaren, att han gärna är
med om att bolagen få taga jorden af bönderna, tv han undrade,
hvarför bönderna icke skulle få sälja all sin jord till bolagen, om
de funne det fördelaktigt. Ja, ser man frågan på det sättet, kan
man lika gärna först som sist bilda »Aktiebolaget Sverige» af
hela pannkakan. Men det är icke meningen, mina herrar, utan
är, att det skall finnas eu själfständig landtbrukande
och icke att det skall vara bara full frihet för Per
och Pål att sälja, det må sedan gå med land och folk hur som
helst, och därmed är den saken afgjord.
befolkning
Herr Olsson i Broberg: Jag kan icke förstå, hvad det där
papperet, som herr Lindhagen nu citerade, har med denna fråga att
göra, eller hvad landstingsmannavalen ha för gemenskap med
detta utskottsutlåtande. Hvad herr Åkerlund möjligen tillåtit sig
att skrifva, torde ej heller ha något inflytande på de utskottsleda-
möters hållning, som biträdt utskottets förslag. Hvad nu åter
beträffar, att man önskar och vill arbeta för, att det må finnas
en själfägande, själfständig jordbrukande befolkning i landet, så
liar väl i alla fall inom denna kammare så ofta markerats från
landtmannahåll, att det är just landtmännen, som önska detta,
Nr 27. 64
Lördagen den 2 April.
Om utredning att jag tror, att man knappast kan komma och påstå, att de,
gärna af lagen som nu öns^a denna lagstiftning, äro mera måna om den själf-
ang. förbud i ägande bondeklassens bestånd än bönderna, som själfva veta och
visso fall för känna, livad det betyder att äga sin torfva och sätta värde på
bolag o. före- den som på intet annat. Men en annan sak blir det, om man
‘värfva fast kommer och vill sätta bonden under generellt förmynderskap, så
egendom han icke får den handlingsfrihet han bör ha med afseende
m. m. på hvad han dock själf äger. Man bör väl, när man lagstiftar,
(Forts.) lämna det rum, som är nödigt för att hvar och eu skall kunna
bevaka sina intressen på för honom fördelaktigaste sätt och icke
ställa till med ett förmynderskap äfver hela linjen. Mot ett så¬
dant försök har man rätt att uttala sig, liksom man har rätt, då
här framkomma påståenden, som vilja påbörda en afsikter, diame¬
tralt motsatta ens hela uppfattning, att protestera mot dylika in¬
sinuationer som denna, att man, därför att man haft en sådan
mening inom utskottet, gärna skulle se, att bolagen på ett för
bondeklassen ofördelaktigt sätt taga jorden från bönderna.
Herr W i d é n: Herr talman, mina herrar! Det torde vara
skäl att återföra diskussionen till hvad saken egentligen gäller.
Den sista diskursen hade varit bättre på sin plats vid behandlin¬
gen af det förra utskottsbetänkandet, då det gällde en undersök¬
ning om bolagens jordförvärf i de sydliga delarna af riket. Nu
är det icke fråga om att förekomma bolagens jordförvärf, utan
om att utreda, huruvida denna norrlandslag, som förbjuder bola¬
gen att förvärfva fast egendom, verkat godt eller icke. Jag för
min del har ansett och anser fortfarande, att det är angeläget att
få en utredning om den saken, att, då det gäller eu lag, som
har socialt så mycket att betyda, så stort inflytande på befolk¬
ningens i Norrland ställning och på hela vår ekonomi, det är
synnerligen nödigt att följa densamma med uppmärksamhet, så
att man är på det klara med hur det förhåller sig i fråga om
denna lags verkningar. En sådan utredning är efter mitt förme¬
nande alldeles oberoende af den fråga, som här varit på tal om
bolagens jordförvärf i allmänhet.
Hvad denna nu föreliggande fråga beträffar, så har åtmin¬
stone af eu talare framhållits, att det icke är någon egentlig skill¬
nad mellan min reservation och den reservation, som är afgifven
af herrar Lindhagen m. fl. Jo, det är verkligen en skillnad,
och det i sak mellan dessa två reservationer. Herr Lindhagens
reservation, liksom hans motion, går direkt ut på att få en ut¬
sträckning af förbudslagen för Norrland till enskilda skogsspeku-
lanter och bolagstjänstemän, under det att jag af skäl, som jag
vidlyftigt utvecklat både i fjol och i år, är af den meningen, att
en sådan utsträckning icke är gagnelig, och jag därför icke heller
vill uttala någon önskan om en dylik lagstiftning. Jag vill vis¬
serligen, att den utredning, som begäres, skall omfatta alla förhål-
Lördagen den 2 April.
65 Nr 27.
landeri, således äfven det, huruvida lagen kringgås och huruvida Om utredning
bolagen å exekutiva auktioner inköpt fast egendom i större om-ang• in¬
fattning, men jag vill icke sätta i utsikt såsom resultat af utred-Tn^plrbud]
ningen en lagstiftning af den innebörd, som af motonärerna år vissa fall för
förutsatt och som äfven ligger under reservationen. Det är den boiago.före-
stora skillnaden. Jag är, som jag sade, rädd om denna lag, och nil}9 att för-
jag är för min del öfvertygad, att, därest herr Lindhagen och Da‘gendom1
hans medhållare verkligen skulle få sin vilja fram och få ett så- m. m
dant tillägg till lagen, som de önska, de därmed också skulle gif- (Forts.
va ett kraftigt handtag åt dem, som intet hellre önska än att
väcka missbelåtenhet med lagen för att bli af med den. Herr
Lindhagens reservation pekar på ett bestämdt syfte såsom ända¬
mål med och resultat af utredningen, men jag vill icke begära
en utredning i detta bestämda syfte.
Jag vidhåller mitt yrkande.
Herr Persson i Stockholm: Herr talman, mina herrar! Jag
fäste mig särskildt vid, att en talare fann det så upprörande, att
herr Lindhagen här hade uttryckt, att hufvudsumman af utskotts-
majoritetens resonemang vore, att man icke ogärna såg, att bo¬
lagen fortfarande taga jorden ifrån bönderna. Men den ärade
representanten och hans meningsfränder synas aldrig ha funnit
det upprörande, när från deras håll förklarats, att hela vänstern,
liberalerna och främst naturligtvis socialisterna äro de, som vilja
taga jorden från bönderna. Det anses icke upprörande, men när
eu reservant i utskottet säger så som det faktiskt är, så proteste¬
rar man däremot. Det mest typiska för detta myckna tal om
vänsterns ställning till bönderna har kommit fram i den pamflett,
ur hvilken herr Lindhagen här citerat några uttryck och som varit
spridd öfver hela Stockholms län.
Vidare nämnde samme talare, att det vore synnerligen orätt¬
färdigt, om man skulle sätta något förmynderskap öfver bönderna,
så att de icke fritt finge sälja sin jord till bolagen. Det är icke
fråga om något förmynderskap i detta fall, såvidt jag kan se,
utan frågan är den, att man icke skall lämna bolagen allt för ut¬
sträckt rätt att utan vidare slå sina giriga klor i bondens torfva,
såsom bevisligen gjorts i årtionden med resultat, som vi alla kän¬
na till och här diskutera. Det är ett faktum, som icke kan för¬
nekas, och då man vill lägga hinder i vägen därför, kan det väl
icke kännas upprörande, att det i en reservation talas om saken
sådan den är.
Herr Lindhagen: Såsom jag en gång förut sagt, skulle
jag intet hellre sett, än att man fortfarande liksom förut sökte
behandla de föreliggande frågorna ur saklig synpunkt och gifva
sina skäl, men genom sådana pamfletter som denna och andra
dylika som kommit ut blir man tvungen att stiga ifrån, att detta
är ett rent oförskämdt valfiske.
Andra Kammarens Prof. Wto. Nr 27.
5
Nr 27. 66
Lördagen den 2 April.
Om utredning Jag begärde emellertid nu ordet för att säga något med an-
ang. verbum- }ec[ning af }lcrr Widéns framställning. Herr Widén yar så rädd
^anc^föTbndl om denna lag och därför ville han absolut, att bolagens tjänste-
vissa fall för män skulle få köpa hur mycket jord som helst. Någon annan
bolag o. före- konsekvens kan jag icke finna i hans yttrande. Jag begriper
ning att för- att lagen kan lida skada af att äfven dessa enskilda förbju-
V<egendom das köpa, då ju meningen med hela norrlandslagstiftningen
m. m. är denna. Jag har framhållit, att i andra lagar detta iakttagits;
(Forts.) när norska stortinget och finska landtdagen antogo liknande la¬
gar, föll det af sig själft, att dessa kommo att gälla äfven de en¬
skilda skogsspekulanterna. Herr Widén vill säga ifrån, att han
vill ha utredning, men han vill absolut icke, att denna utredning
får leda till, äfven om det behöfves, att man på något sätt gör
lagen effektiv och omfattande hela det ämne den skall omfatta.
Jag förstår verkligen icke detta resonemang.
Öfverläggningen var härmed slutad. Härunder hade yrkats
l:o) bifall till utskottets hemställan, 2:o) afslag å utskottets hem¬
ställan och bifall till den af herr Widén afgifna reservationen,
samt 3:o) afslag å berörda hemställan och bifall till den af herr
Lindhagen m. fl. vid punkten fogade reservationen. Herr tal¬
mannen, som nu framställde propositioner å dessa yrkanden, fann
det under 2:o) upptagna hafva flertalets röster för sig. Votering
begärdes emellertid, hvarför herr talmannen för bestämmande af
kontraproposition ånyo gaf propositioner å de båda återstående
yrkandena, och förklarade herr talmannen sig därvid finna det
under 3:o) angifna yrkandet vara med öfvervägande jagodkändt.
Jämväl nu begärdes votering, hvarför uppsattes, justerades och
anslogs en så lydande voteringsproposition:
Den, som till kontraproposition i hufvudvoteringen angående
punkten l:o) af lagutskottets utlåtande nr 34 antager den af herr
Lindhagen m. fl. vid punkten afgifna reservationen, röstar
Ja;
Den, det ej vill, röstar
Nej.
Vinner Nej, har kammaren till kontraproposition i nämnda
votering antagit utskottets hemställan.
Omröstningen utföll med 83 ja mot 83 nej. I anledning
häraf öppnades den förseglade sedeln, och som denna befanns
innehålla ett nej, erhöll voteringspropositionen för hufvudvoterin-
gen följande af kammaren nu godkända lydelse:
Lördagen den 2 April.
67 Nr 27.
Den som vill, att kammaren, med afslag å lagutskottets hem- Om utredning
ställan i punkten l:o) af utskottets förevarande utlåtande nr 34»“^aaf/a «n
bifaller den vid punkten af herr Widén afgifna reservationen, röstar ^n^förbud.1
vissa fall för
Ja; bolag o. före¬
ning att för-
Den, det ej vill, röstar ^endlT
m. ni.
Nej; (Forts.)
Vinner Nej, har kammaren bifallit utskottets berörda hemställan.
Hufvudvoteringen utföll med 110 ja mot 58 nej; och hade
alltså kammaren afslagit utskottets hemställan och i stället bifallit
den vid punkten af herr Widén afgifna reservationen.
Härefter föredrogs punlcten 2, hvarvid
Herr Karlsson i Fjät yttrade: Herr talman! Under denna
punkt ha vi motionärer hemställt om en undersökning i hvad
mån den norrländska arrendelagen har tillämpats å bolagens ar¬
rendegårdar samt, där så ej skett, om anledningarna därtill.
Då den norrländska arrendelagen antogs förra året, liksom
vid föregående tillfällen, då frågan behandlades, fanns det som
bekant i Riksdagen en afsevärd minoritet, som önskade ge lagen
en betydligt vidare utsträckning än hvad den slutligen fick. Detta
gällde särskildt flera viktiga punkter af lagen, såsom exempelvis
om rätten till odling samt rätten till ersättning för verkställda
nyodlingar. Äfvenså yrkades, att denna lag måtte få tillämpning
å aftal, ingångna före lagens ikraftträdande, på det att den nuva¬
rande generationen af arrendator er måtte komma i åtnjutande af
de fördelar, som arrendelagen afsåg att gifva desamma, samt för
att det skulle förhindras, att bolagen undandroge sig arrendela¬
gens bestämmelser genom upprättande af nya kontrakt strax före
lagens ikraftträdande. Det lyckades emellertid icke att få sådana
bestämmelser införda i lagen, detta till stor del beroende därpå
— jag måste säga det trots herr Olssons i Broberg protest — att
landtmännen i stor utsträckning motsatte sig en sådan åtgärd af
Andra kammaren. I detta fall gällde det icke att lägga hinder
i vägen för böndernas själfständighet och rörelsefrihet, utan det
gällde att gifva dem större trygghet gentemot bolagen än de
hittills haft. Men trots detta kunde landtmännen icke anse sig
behöfva bispringa sina ståndsbröder i Norrland. Följden häraf
har icke uteblifvit, utan, såsom i motionen framhållits, ha bola¬
gen strax före lagens ikraftträdande sökt aftvinga arrendatorerna
kontrakt på 10, 15 eller 20 år framåt, under hvilken tid bolagen
undandraga sig den skyldighet, som arrendelagen skulle ålägga
Nr 27. 68
Lördagen den 2 April.
Om utredning dem. Det bolag i min hemort, som jag omnämnt i motionen,
ang. verknin- gj. jcpe c}et enda, som förfarit så, utan att döma af en del bref,
^nqHförbudlsom JaS erhållit från norra Ångermanland, ha flera större träva-
vissa fall för rubolag handlat på ungefär liknande sätt. Skillnaden är endast,
bolag o. förer att man i ena fallet användt sig af hot och i andra fallet af list.
ning att för- ] )c^ bolag, som jag takt om i motionen, har genom hot om vräk-
"'egendlm1 ning tvingat arrendatorerna att underteckna arrendekontrakt, och
m. m. i andra fall har man sagt till arrendatorerna, att sedan den nya
(Forts.) arrendelagen blifvit antagen, måste de förutvarande kontrakten
annulleras och nya skrifvas. Och då man väl fått de gamla kon¬
trakten annullerade, ha de nya skrifvits på 15 å 20 år, under hvilken
tid alltså bolagen kunna undandraga sig arrendelagens bestämmelser.
Utöfver de exempel, som jag i motionen framdragit, kan jag
icke underlåta att omnämna särskildt ett fall, som är ganska be¬
lysande för den hänsynslöshet, med hvilken bolagen kunna fara
fram, då det gäller att nå vissa syften. Strax före jul kom till
mig en gammal man, som varit arrendator under det bolag, jag
omnämnt i motionen. Han frågade mig, huru han skulle bära
sig åt för att få ersättning af bolaget. Han hade nämligen blif¬
vit vräkt utan föregående uppsägning. Han var 70 år och hade
innehaft arrendet sedan 40 år tillbaka. Då han mottog det, födde
det två kor, men då han lämnade det, funnos på den lilla hem-
mansdelen sju kor och en häst. Han hade haft arrendet hela
tiden utan kontrakt, endast på grund af muntligt aftal. Den
sista augusti, sålunda dagen före lagens ikraftträdande, infunno
sig två af bolagets lägre ämbetsmän med ett kontrakt, som han
skulle underskrifva. Mannen befanns icke vara hemma, utan
var i en grannkommun. Då de två tjänstemännen väntat på
honom till klockan 10 på aftonen utan att han kom hem, spikade
de upp på hans dörr, att han var skild från arrendet. När han
kom hem, var sålunda arrendet icke längre hans; en annan hade
underskrifvet kontrakt på detsamma, efter att den gamle arren-
datorn haft det nära en mansålder.
Någonting mera upprörande kan man väl knappast tänka
sig än en sådan kolossal hänsynslöshet från ett bolags sida. Man
säger nu, att dessa fall äro så enstaka, att en undersökning icke
är behöflig, men, mina herrar, i de aflägsna krokarna af Norrland
förekomma otaliga sådana fall, fastän de icke leta sig väg till
tidningspressen och ännu mindre komma fram motionsvägen i
Riksdagen. En undersökning är i alla fall, anser jag, nödvändig,
för att icke bolagen helt och hållet må trampa lagens bestämmel¬
ser under fotterna, utan att man visar, det man i alla fall har
ögonen fästa på dem, och för att den urvattnade arrendelagen,
som slutligen här är antagen, åtminstone må komma till någon
användning och bli arrendatorerna till godo.
Jag skall sålunda be, herr talman, att få yrka bifall till den
vid betänkandet fogade, af herr Lindhagen afgifna reservationen.
Lördagen den 2 April,
69 Nr 27.
Vidare anförde:
Herr W i d é n : Herr talman! Beträffande denna punkt i
utskottets betänkande har jag varit ense med utskottets majoritet.
Visserligen är den norrländska arrendelagen en viktig lag,
men den är dock ej af den särskildt stora betydelse som lagen
af den 4 maj 1906, den s. k. förbudslagen. Det föreligger där¬
för ej heller här samma vikt på att utreda lagens verkningar,
som beträffande sistnämnda lag. När den förra lagen antogs i
fjol, framhölls från ganska många håll och förnekades knappast
från något, att man hade att befara, det bolagen skulle före lagens
trädande i kraft söka göra upp kontrakt på längre tid med arren-
datorerna för att lagen ej måtte bli tillämplig på dessa kontrakt.
Det har också visat sig, att dessa farhågor voro berättigade, så¬
som framgår af det exempel, hvilket blifvit anfördt i motionen.
Det bolag, som där är omnämndt, har äfven inom Jämtlands län
i ganska stor utsträckning gjort på samma sätt, men det är, så-
vidt jag vet, också det enda bolag, som åtminstone i någon om¬
fattning gjort det. Jag hörde, för att anföra ett exempel, talas
om i midten af sommaren, att ett annat bolag äfven ämnade
göra något liknande. Det var nämligen så, att en af dessa bolags
arrendatorer, eu som bolaget för öfrigt gärna ville ha kvar, berät¬
tade mig, att bolaget anmodat sina arrendatorer att skrifva under
nya kontrakt före den 1 september och frågade mig, huru de
borde göra. Jag tillrådde honom att själf icke skrifva under och
att afråda de andra arrendatorerna från att göra det. Hur han
gjorde, vet jag icke. Men efter den 1 september erhöll jag med¬
delande, att det icke blifvit något af med de ifrågavarande kon¬
trakten. Det är nog också fråga, om icke bolagen, genom att på
ofvan beskrifna sätt söka undgå arrendelagen, som man säger,
bitit sig i tummen. Såsom utskottet framhållit, äro från vanhäfds-
lagens eller rättare sagdt uppsiktslagens tillämpning undantagna
de egendomar, som utarrenderas enligt norrländska arrendelagen,
utom såvidt ansvarigheten för deras vidmakthållande åligger
bolagen själf va, men däremot gäller vanhäf dslagen för alla äldre
arrenden. Följaktligen kommer den att gälla i sin fulla utsträck¬
ning för de hemman, som äro utarrenderade före den 1 septem¬
ber 1909. Det kan vara fråga om icke bolagen räknat fel, då de
sökt undkomma arrendelagen, men därigenom kommit under van-
häfdslagen.
Det var emellertid, som sagdt, klart redan från början, att
man kunde riskera, att bolagen skulle söka göra arrendelagen utan
verkan på ofvan beskrifna sätt. Men för att få lagen med de
stora förmåner, den ansågs medföra, tog man den ändå. Då
lagen nu togs, oaktadt detta, och ej gafs retroaktiv verkan samt
trädt i tillämpning så sent som den 1 september 1909, är det väl
icke lämpligt att skrifva till Kungl. Maj:t och begära att Kungl.
Om utredning
ang. verknin-
garnaaf lagen
ang. förbud i
vissa fall för
bolag o. före¬
ning att för¬
värfva fast
egendom
m. m.
(Forts.)
Nr 27. 70
Lördagen deu 2 April.
Om utredning Maj:t skall utreda, i hvad mån det kan vara behöfligt att göra
ang. verknin- om iageu och låta den få en retroaktiv verkan med afseende på
9mTwbudi vissa kontrakt, Då kan man ju med lika stort fog yrka på, att lagen
vissa fall för gifves retroaktiv verkan äfven med afseende på andra äldre kontrakt,
bolag o. före- och så är hela frågan uppe igen. Det är dock nödvändigt att
ning att för- ].lta förhållandena något sätta sig. Det är icke bra, att man ide-
'“e^endom k gen söker lappa på den norrländska lagstiftningen, så att man
e9mn m™ icke vet, hvad som är bestående. Ur den synpunkten ej minst
(Forts.) tror jag, att det är olämpligt att aflåta en skrifvelse så omedel¬
bart efter det lagen trädt i tillämpning.
Jag vill i detta sammanhang erinra om hur det gått med
den norrländska ägostyckningslagen, d. v. s. den, som ändrade
1896 års ägostyckningslag i hvad angick Norrland. Det sades vid
dess tillkomst från bolagshåll, att den nya lagen komme att omöj¬
liggöra alla ägostyckningar. Det visade sig också, att det en tid
icke kom till stånd några ägostyckningar på grund däraf, att bo¬
lagen skulle till de afstyckade hemmanen lämna lämpliga skogs-
anslag. Men de sista åren, och särskildt sedan man erfor att
lagen skulle blifva permanent och upphöra att vara provisorisk,
har det visat sig att ägostyckningar skett i så stor utsträckning, att
bolagen funnit sig böra ställa sig lagen till efterrättelse. Det har
v t. ex. inträffat, att' ett bolag först kommit in och begärt att få
ägostycka ett hemman och därvid till den del, som skulle få in-
ägoriia, lämna endast en liten skogsareal — jag talar nu om för¬
hållandena i mitt län — och det sades från visst håll att
det icke gick an att vägra tillstånd; ty, sades det, om Konungens
befallningshafvande nu säger nej, så blir det ingenting alls utaf.
Men så sades nej i allt fall, och det visade sig, att det ej gick
så som förespåddes; man ökade nämligen på skogsarealen och
kom tillbaka med en förnyad ansökning. Det har därför visat
sig, att det lämnats jämförelsevis tillfredsställande skogsarealer vid
de ägostyckningar, hvilka sedan pröfvats af Konungens befall¬
ningshafvande i Jämtlands län, och ägostyckningar göras numera
också i ett betydande antal. Jag säger detta för att visa, att man
för att en lagstiftning må åstadkomma den påräknade nyttan
måste tillåta den att verka litet i lugn och ro, låt vara att man
ej är riktigt belåten med lagen som den är. Hvad särskildt den
norrländska arrendelagen beträffar, sade jag i fjol och säger det
i år, att herr Lindhagen har rätt i att lagen på många punkter
kunde vara bättre. Men det var ingen möjlighet att få allt. I
den motion, som framlades af vice talmannen och hans parti¬
kamrater, hade man redan gifvit efter, och det var ej möjligt att
komma längre. Det var väl i alla fall bra mycket bättre att få,
hvad vi fingo, än att vänta år efter år och under tiden låta det
fortgå efter det gamla, som gjorde förhållandena allt sämre och
sämre. Man hade sannerligen ej vunnit något på att, för att få
det allra bästa, låta många år förgå, innan man fick något.
Lördagen den 2 April.
71 Nr 27.
Det är hufvudsakligen dessa sunpunkter, som göra, att. jag Om utredning
för min del vid denna punkt ej vill vara med på en sådan ut-
redning, som jag ansett gagnelig vid punkt 1. Jag ber, herr tal- 9ang förbuc[ ;
man, att få yrka bifall till utskottets förslag. Dissa fall för
bolag o. före-
Herr Lindhagen: Herr Widén sade till att börja med, atthärfva fast
1906 års förbudslag var ofantligt mycket viktigare än denna arren- V egendom
delag, och därmed ville han säga, att det kanske ej är så vik- m. m.
tigt, hur det går vid tillämpningen af denna, åtminstone ej på (Forts.)
samma sätt som när det gäller 1906 års förbudslag. Dessa lagar
röra alldeles olika förhållanden, och de äro ej kommensurabla;
förbudslagens bestämmelser kunna icke jämföras med arrende¬
lagens. Arrendelagen är emellertid viktigare än förbudslagen i
det afseendet, att den gäller människor, som redan kommit i be¬
tryck, som behöfva skydd i det närvarande, och detta är naturligtvis
det allra viktigaste, det, hvars lösning man först bör söka åstadkomma.
Nu är det så, att förbudslagen förra året icke fick retroaktiv
verkan. När man gjorde motsvarande förslag i Finland, voro
alla eniga om, att det var en själfskrifven sak, att en socialpoli¬
tisk lag skulle ha dylik verkan. Det är ohyggligt, hvad juristerna
kunna taga sig till, när de komma in på områden, som ej beröra
den rena juridiken. Allmän civillag anser man oftast med fog
icke skall ha retroaktiv verkan; ett testamente t. ex. får vara gil¬
tigt, äfven om det upprättats efter en äldre lag. Men när det
gäller en lag, som skall råda bot på bestående missförhållanden,
skall väl lagen stäfja de missförhållanden, som äga rum och lika-
såväl de, som tillkomma i framtiden. Detta hade norrlandskom-
mittén fullkomligt insett, och man var i denna enig om, att här
föreslagna lag skulle ha retroaktiv verkan i vissa punkter, för
att den skulle bereda de förmåner, som den borde lämna, Men
då komrno redan regerings juristerna och sade, att de lärt sig, att
civillagar ej få ha retroaktiv verkan och skrefvo därför, att den
nuvarande generationen arrendatorer icke skulle få de förmåner,
som den borde och måste ha. Däremot tillåtes omedelbar bot
med alla andra medel, genom hvilka man vill undanröja miss¬
förhållanden, beskattning, administrativ lagstiftning och många
andra åtgärder, men juristerna ha fått i sig, att så snart en åt¬
gärd fått namnet lag, därför att Konung och Riksdag besluta ge¬
mensamt, så skall följas andra grunder, och de bestående miss¬
förhållandena skola fortfarande råda till förmån för formen.
Förra året yrkade jag i reservation till utskottets betänkande,
att denna lag skulle ha retroaktiv verkan i vissa grundläggande
punkter, där det vore rimligt; och alla arrendatorer, som petitio-
nerat i saken, togo för gifvet, att lagen skulle afse dem. Men
de ha ej fått den förmån, de trodde att de skulle få, utan först
en kommande generation skall få den. Men då ligger kanske
saken i ett annat läge, då är denna lag måhända icke längre
Nr 27. 72
Lördagen den 2 April.
Om utredning modern, utan då erfordras lagstiftningsåtgärder af annan eller
gärnaafiagen mer Utfående art. Nu förutsåg man emellertid, att de nya be-
ang. förbud i stämmelserna skulle ha den effekten, att man sökte kringgå dem
pissa fall för på det sättet, att man kort före lagens trädande i kraft försökte
bolag o. före- tvinga på arrendatorerna eller de »lifegna», som jag kallat
Hvärfva fast dem i min motion — då det är min uppfattning, att de göra
egendom skal för det namnet — att man försökte, säger jag, tvinga på
m. m. dem nya kontrakt, som skulle blifva gällande före den 1 septem-
(Forts.) ber 1909, i syfte att ej den nya lagens förmåner skulle kunna
få tillämpning på dem. Ja, det har framvisats af herr Karlsson
i Fjäl, att så verkligen varit förhållandet. Han har nämligen
erinrat om att Sunds bolag, som råder om en mängd hemman i
flera socknar däruppe utefter vattendragen i Ångermanland och
Jämtland, gått tillväga på det sättet. Han har vidare meddelat,
att arrendatorer ha vändt sig till honom med sitt bekymmer.
Det har jämväl vitsordats af herr Widén, som äfven påstått sig
ha haft besök i samma angelägenhet. Man har sålunda fått veta,
att inspektörerna rodde omkring på vattendragen i bolagets sock¬
nar och sammankallade arrendatorerna och sade till dem: »ni må¬
ste skrifva under före den 1 september, ty annars vräkas ni och
få gå ifrån gårdarna.» Särdeles upprörande är exemplet med
den stackars man, som bott på en gård i 40 år och som nu
måste göra denna underskrift före kl. 12 på natten. Man vän¬
tade till kl. 10 på kvällen, och då gick man och skaffade under¬
skrift af en annan person — om det nu är riktigt som herr
Karlsson i Fjäl uppgaf — för att icke arrendatorn på gården
skulle få förmån af den nya lagen. Man låter således denne
stackars gamle man, som suttit i 40 år på hemmanet och ägnat
dess uppodling sitt lifs bästa krafter, ögonblickligen gå från hus
och hem. Jag anser, att gillandet af ett sådant tillvägagående
icke är värdigt ett rättssamhälle. Herr Widén medgaf förra året
delvis riktigheten af mina reservationer. Han förklarade då, att
jag nog hade rätt i flera punkter, men man måste taga det lilla
för att vinna det stora; sedan skulle han emellertid själf gärna
vara med om att förbättra lagen i öfverensstämmelse med hvad
som af mig föreslagits. Men nu vill herr Widén icke vara med,
ty förhållandena måste »sätta sig», som lian förklarade. Men
jag undrar, hvad skall den ofvannämnda gubben sätta sig på.
Hvad skola alla dessa arrendatorer, som fått en sämre ställning
efter att hafva trott sig kunna hoppas på en tryggare och bättre,
hvad skola de hålla sig till?
Jag tycker det är skäl att taga upp denna fråga nu, ty här
är en orättfärdighet begången, här råder ett samhällstillstånd,
som påminner om Koreas, som en person en gång karaktärisera¬
de våra jordförhållanden i förevarande afseenden. Det måste på
något sätt komma till synes, att det finnes ett publikt samvete,
när det gäller dessa frågor.
Lördagen den 2 April.
73 Kr 27.
Herr Widén framhöll vidare det, att det visat sig, att om Om utredning
förhållandena få sätta sig, så bli de allt bättre och bättre, och gafnaaflagen
han åberopade i detta afseende, att bolagen däruppe vid ägo- ang. förbud i
styckningar gå med på större skogsareal. Ja, det är därför att visso fall för
de nu äro tvungna därtill genom lagen. Men här är det ej så, bolag o. före-
här äro de ej tvungna att ge arrendatorerna bättre villkor, just
därför att lagen härvidlag ej är tillämplig. egendom
Nu är frågan afslagen af Första kammaren. Jag tycker, att m. m.
Andra kammaren kunde bifalla reservationen åtminstone som (Forts.)
eu opinionsyttring.
Härmed var öfverläggningen slutad. Därunder hade yrkats
dels bifall till utskottets hemställan, dels ock afslag därå och bi¬
fall i stället till den af herr Lindhagen m. fl. vid punkten afgifna re¬
servationen. Herr talmannen framställde propositioner å dessa
båda yrkanden och förklarade sig finna det sistnämnda yrkandet
hafva blifvit med öfvervägande ja godkändt. Votering begärdes
likväl, i anledning hvaraf nu uppsattes, justerades och anslogs
följande omröstningsproposition:
Den som vill, att kammaren, med afslag å lagutskottets hem¬
ställan i punkten 2:o) af utskottets förevarande utlåtande nr 34,
bifaller den vid punkten af herr Lindhagen m. fl. afgifna reser¬
vationen, röstar
Ja;
Den, det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, har kammaren bifallit utskottets berörda hem¬
ställan.
Omröstningen utvisade 56 ja, men 79 nej, vid hvilken ut¬
gång utskottets hemställan af kammaren bifallits.
§ 12.
Herr Schotte aflämnade en motion i anledning af Kungl.
Maj:t:s proposition med förslag till förordning angående skogs-
vårdsafgifter.
Förevarande motion, som erhöll ordningsnumret 268, bord¬
lädes på begäran.
Nr 27. 74
Lördagen den 2 April.
§ 13.
Anmäldes och godkändes bankoutskottets förslag til Riksda¬
gens skrifvelse, nr 68, till Konungen i anledning af Kungl. Majt:s
proposition angående sättet för likviderande af förfallen skuld å
statslån till Ostra Blekinge jämvägsaktiebolag.
§ 14.
Justerades protokollsutdrag.
§ 15.
Till bordläggning anmäldes:
bankoutskottets utlåtanden:
nr 13, i anledning af väckt motion beträffande anordnande
af en hypoteksinrättning för kommunikationsföretag, och
nr 14, angående pension åt verkställande styrelseledamoten
vid riksbankens afdelningskontor i Östersund O. Larsson;
lagutskottets utlåtanden och memorial:
nr 35, i anledning af väckt motion om ändrad lydelse af 15
kap. 22 och 24 §§ strafflagen m. m.,
nr 36, i anledning af väckta motioner om reformering af åkla¬
garväsendet in. in., och
nr 37, angående remitterande till annat utskott af väckt motion
om ändring af 22'kap. 1 och 21 §§ strafflagen;
jordbruksutskottets memorial, n:r 41, i anledning af kamrar¬
nas skiljaktiga beslut angående väckt motion med syfte att under¬
lätta återgång af gjorda upplåtelser af afverkningsrätt å hemman
i lappmarkerna;
Andra kammarens femte tillfälliga utskotts utlåtande, nr 19,
i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kungl. Maj:t an¬
gående upphörandet af Post- och Inrikes Tidningars utgifvande m. m.;
Andra kammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtande, nr 20,
med anledning af väckt motion om skrifvelse till Kungl. Maj:t
angående fribiljetter för värnpliktige; samt
Andra kammarens första tillfälliga utskotts utlåtanden:
nr 21, angående herr Starbäcks motion om afskaffande af
prokanslersämbetet, och
nr 22, angående hr Smeds Lars Olssons m. fl. motion om
ändring af 32 § 1 mom. i stadgan för folkskollärareseminariema
i riket.
Måndagen den 4 April.
§ 16.
75 Nr 27.
Ledighet från riksdagsgöromålen beviljades:
herr Ekman i Göteborg under den 4 april,
» Broström » » » * ’och
» Lundgren i Göteborg bkaledes » * * » •
Härefter åtskildes kammarens ledamöter kl. 5.23 e. m.
In fidem
Per Cronvall.
Måndagen den 4 april.
Kl. Va 3 e. m.
§ 1.
Justerades protokollet för den 29 nästlidna mars.
§ 2.
Härefter yttrade herr talmannen: Mina herrar! Jag får
meddela, att kamrarnas talmän i dag haft tillfälle att uppvakta Hans
Kung! Höghet Kronprinsen-regenten och framfört kamrarnas
lyckönskan med anledning af prinsessan Ingrids födelse. Hans
Kung! Höghet anmodade oss därvid att till kamrarna framföra
uttrycken af hans och Hennes Kungl. Höghet Kronprinsessans
hjärtligaste tacksamhet för den vänliga lyckönskan, och detta upp¬
drag har jag härmed äran fullgöra.
§ 3.
I enlighet med därom den 29 sistlidna mars fattadt beslut
företogs nu val af elfva suppleanter i Riksdagens särskilda ut¬
skott nr 2.
Därvid aflämnades 87 valsedlar med partibeteckningen »Libe¬
rala samlingspartiet», 79 valsedlar med partibeteckningen »Landt-
Nr 27. 76
Måndagen den 4 April.
männen» och 35 valsedlar med partibeteckningen »Socialdemo¬
kratiska gruppen».
Af de med partibeteckningen »Liberala samlingspartiet» ut¬
märkta valsedlarna upptogo 83 valsedlar
såsom första namn herr Karlsson i Fjäl,
» andra » » Stärner,
» tredje » » Andersson i Stärte,
» fjärde » » Pålsson och
» femte » » Tynell.
De med partibeteckningen »Landtmännen» utmärkta valsed¬
larna upptogo samtliga
såsom första namn herr Olsson i Älfdalsåsen,
» andra » » Åkesson,
» tredje » » Eäf och
» fjärde » » Henrikson.
De med partibeteckningen »Socialdemokratiska gruppen» ut¬
märkta valsedlarna upptogo samtliga
såsom första namn herr Blomberg och
» andra » » Persson i Stockholm.
På grund häraf blef ordningen mellan namnen å de särskilda
gruppernas valsedlar bestämd på sätt här ofvan angifvits.
Vid härefter företagen fördelning af platserna mellan de olika
grupperna tillf öllo dessaf följ ande personer:
herr Karlsson i Fjäl,
» Olsson i Älfdalsåsen,
» Stärner',
» Åkesson,
» Blomberg,
» Andersson i Stärte,
» Räf,
» Pålsson,
* Henrikson,
» Persson i Stockholm och
» Tynell.
De vid platsfördelningen förda anteckningarna hade följande
utseende:
Måndagen den 4 April. 77
Plats för delning vid val af elfva suppleanter i särskilda utskottet nr 2.
Parti¬
beteckning
|
|
P 1 a
|
t s n
|
u
|
m m e
|
r
|
|
|
l:a plats
|
2:a plats
|
3:e plats
|
4:e plats
|
5:e plats
|
6:e plats
|
Rösttal
|
Divisor
|
Jämförelse¬
tal
|
Divisor
|
Jämförelse¬
tal
|
Divisor
|
Jämförelse¬
tal
|
Divisor
|
Jämförelse¬
tal
|
! Divisor
|
Jämförelse¬
tal
|
Liberala samlings-
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
partiet............
|
_87
|
2
|
43 7»
|
|
437»
|
3
|
29
|
|
29
|
|
29
|
Gruppen »Landt-
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
männen».........
|
79
|
|
79
|
2
|
397»
|
|
397»
|
3
|
267»
|
|
267»
|
Socialdemokratiska
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
gruppen .........
|
35
|
|
35
|
|
35
|
|
35
|
|
35
|
2
|
177»
|
|
|
7:e
|
plats
|
8:e plats
|
9:e plats
|
10:e plats
|
ll:e plats
|
Parti-
|
|
k
|
<£>
|
O
|
CD
Co
|
%
|
CD
co
|
O
|
CD
Co
|
O
|
cd
Co
|
beteckning
|
|
-Ss
Q
|
•s
|
|
'1
|
• ^ '"•i
i-s
|
|
.<S
%-s
|
•S
■|
|
|
|
|
$
|
1
|
C)
|
•§
|
|
1
|
C)
|
1
|
Q
|
1
|
|
|
|
s
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Liberala sambngspartiet...
|
4
|
213/i
|
|
213A
|
5
|
1775
|
|
177b
|
|
177b
|
Gruppen »Landtmännen»
|
|
26 Va
|
4
|
1974
|
|
1974
|
5
|
157»
|
|
157b
|
Socialdemokratiska grup-
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
pen .............
|
|
|
177*
|
|
177*
|
|
177»
|
|
177»
|
3
|
117»
|
§ 4.
Justerades protokollsutdrag angående det i nästföregående
paragraf omförmälda valet.
§ 5-
Föredrogos hvar för sig Kungi. Maj:ts å kammarens bord
hvilande propositoner; och hänvisades därvid till statsutskottet
propositionerna:
angående anslag för anordnande af undervisning i epidemi-
ologi åt medicine kandidater; och
Nr 27. 78
Måndagen den 4 April.
angående användningen af ett anslag till bekostande af ele¬
vernas vid blindinstitutet å Tomteboda ferieresor till och från
hemorten.
Till bankoutskottet öfverlämnades härpå propositionen angå¬
ende ändring i bestämmelser rörande tillämpning å personalen
vid marinintendenturkåren af grunderna för pensionering af flot¬
tans befäl och underbefäl med vederlikar.
Vidare remitterades till statsutskottet propositionen angående
befrielse för underofficeren af 2:a graden vid maskiniststaten Carl
Theodor Samuel Spartan från ådömd ersättningsskyldighet.
Slutligen hänvisades till jordbruksutskottet Kungl. Maj:ts pro¬
positioner:
angående upplåtande af ett till förra mönsterskrifvarbostället
Jädra nr 3 och 4 i Uppsala län hörande område;
angående upplåtande af en lägenhet från förra kvartermästar-
bostället Öster UUälfva nr 3 Norrgården i Östergötlands län;
angående upplåtande af lägenheter från förra löjtnantsbo-
stället Klef nr 1 i Göteborgs och Bohus län;
angående upplåtande af områden från förra kompanichefsbo-
stället Virke nr 1, 4, 8 och 10 i Malmöhus län;
angående upplåtande af en lägenhet från förra trumpetarbo-
stället Ljuna nr 1 Stora Mellangärden i Östergötlands län; och
angående upplåtande af områden från förra trumpetarbostäl-
lena Rällinge nr 1 och 2 jämte Rällinge nr 3, en utjord, i Sö¬
dermanlands län.
§ 6.
Herr Schottes på kammarens bord liggande motion, nr 268,
som nu föredrogs, hänvisades till jordbruksutskottet.
§ 7-
Vidare föredrogos, men bordlädes åter bankoutskottets ut¬
låtanden nr 13 och 14, samt lagutskottets utlåtanden nr 35 och 36.
§ B.
Efter föredragning härpå af lagutskottets memorial nr 37,
angående remitterande till annat utskott af väckt motion om änd¬
ring af 22 kap. 1 och 21 §§ strafflagen blef utskottets i detta memo¬
rial gjorda hemställan af kammaren bifallen.
§ 9.
Föredrogs och lades till handlingarna jordbruksutskottets me¬
morial nr 41, i anledning af kamrarnas skiljaktiga beslut an-
M&ndagen den 4 April.
79 Nr 27.
gående väckt motion med syfte att underlätta återgång af gjorda
upplåtelser af afverkningsrätt å hemman i lappmarkerna.
§ 10.
Härefter föredrogos, men blefvo ånyo lagda på bordet Andra
kammarens femte tillfälliga utskotts utlåtande, nr 19, Andra kam¬
marens tredje tillfälliga utskotts utlåtande, nr 20, samt Andra
kammarens första tillfälbga utskotts utlåtanden, nr 21 och 22.
§ 11.
Justerades protokollsutdrag.
§ 12.
Till bordläggning anmäldes Andra kammarens andra tillfäl¬
bga utskotts utlåtanden:
nr 23, i anledning af väckt motion rörande alkoholmissbru¬
kets motarbetande;
nr 24, i anledning af väckt motion angående statistiska upp¬
gifter rörande alkoholens verkningar; och
nr 25, i anledning af väckt motion angående utdelandet till
Eiksdagens ledamöter af vissa offentliga trycksaker.
Härefter åtskildes kammarens ledamöter kl. 3,17 e. m.
In fidem
Per Cronvall.