RIKSDAGENS PROTOKOLL
1910* Andra Kammaren, Nr 10.
Fredagen den 18 februari.
Kl. 3 e. m.
§ I-
Justerades protokollen för den 11 och den 12 innevarande
februari.
§ 2.
Upplästes följande till kammaren inkomna sjukbetyg:
Att riksdagsman G. A. Rundgren på grund af luftrörskatarr
under närmaste dagarna är förhindrad att deltaga i Riksdagens
sammanträden, intygar
Stockholm den 18 februari 1910.
A. Widstrand
leg. läkare.
§ 3.
Föredrogos hvar för sig Kung!. Maj:ts å kammarens bord hvi-
lande propositioner; och hänvisades därvid till lagutskottet propo¬
sitionen med förslag till lag om ändrad lydelse af 1, 3, 8, 10, 17,
22, 44 och 65 §§ grufvestadgan, till lag, innefattande bestämmelser
angående grufdrift å viss kronojord, samt till lag angående ändrad
lydelse af 2 kap. 3 § i lagen om nyttjanderätt till fast egen¬
dom.
Till jordbruksutskottet öfverlämnades härpå propositionerna:
med förslag till bestämmelser angående undersökning och till¬
godogörande af mineralfyndighet å viss kronojord;
angående utläggande af vissa statsgrufvefält; och
innefattande förslag till visst tillägg till de af 1908 års Riks¬
dag antagna förändrade grunder för förvaltningen af kronans jord-
bruksdomäner.
Andra Kammarens Prot. 1910, Nr 10
1
Nr 10. 2
Fredagen den 18 Februari.
§ 4.
Vidare föredrogos, men blefvo ånyo bordlagda konstitutions¬
utskottets utlåtanden nr 1 och 2, bevillningsutskottets betänkanden
nr 5 och 6, lagutskottets utlåtande nr 6, Andra kammarens femte
tillfälliga utskotts utlåtande nr 1 samt Andra kammarens fjärde
tillfälliga utskotts utlåtande nr 2.
§ 5.
Anmäldes och godkändes bankoutskottets förslag till Riksda¬
gens skrifvelse, nr 14, till fullmäktige i riksgäldskontoret i anled¬
ning af verkställd granskning af riksgäldskontorets förvaltning.
§ 6.
Justerades protokollsutdrag.
§ 7.
Till bordläggning anmäldes lagutskottets utlåtanden:
ur 7, i anledning af justitieombudsmannens framställning till
Riksdagen angående lag om husrannsakan; och
nr 8, i anledning af väckt motion om tillägg till §§ 41 och
44 konkurslagen.
§ 8.
Ledighet från riksdagsgöromålen beviljades:
herr Linders under 8 dagar fr. o. m. den 19 februari,
» Karlsson i Göteborg under den 19 februari,
» Andersson i Resebo under 4 dagar fr. o. m. den 19 fe¬
bruari ocho
herr AJcerlund under den 19 februari.
Kammarens ledamöter åtskildes härefter kl. 3.16 e. m.
In fidem
Per Cronvall.
Lördagen den 19 Februari.
3 Nr 10.
Lördagen den 19 februari.
Kl. 11 f. m.
§ I-
Under åberopande af i sådant afseende mellan herrar talmän
träffad öfverenskommelse hemställde herr talmannen, det kamma¬
ren ville besluta att onsdagen den 23 innevarande februari före¬
taga val af tjugu fy ra valmän för utseende af Riksdagens justitie¬
ombudsman och hans efterträdare äfvensom sex suppleanter för
dessa valmän; och biföll kammaren nämnda hemställan.
§ 2.
Herr statsrådet grefve Ehrensvärd aflämnade Kuugl. M:ajts
propositioner:
angående anvisande af medel till lönefyllnad åt vikarien för
tjänstledige kassören och bokhållaren hos fångvårdsstyrelsen Walter
Engblom;
angående pension till förre båtsmannen vid Norrlands 2:a kom¬
pani nr 85 Erik Johan Forsberg Borg; och
angående godkännande af tullverkets utgiftsstater för år 1911
m. m.
Dessa propositioner blefvo på begäran bordlagda.
§ 3.
Ordet lämnades härefter på begäran till chefen för sjöför-Svar “ intet -
svarsdepartementet, herr statsrådet grefve Ehrensvärd, som anförde: Pellation-
Herr talman, mina herrar! Ledamoten af denna kammare
herr Leander har med kammarens tillstånd till mig såsom chef för
sjöförsvarsdepartementet framställt spörsmål, huruvida jag är be¬
tänkt på åtgärders vidtagande, för att framställning må göras till
Riksdagen om upprensning af det s. k. östra inloppet till Karls¬
krona samt, om så är fallet, huru snart en dylik framställning kan
vara att förvänta.
Såsom interpellanten i sitt anförande till kammarens protokoll
erinrat, påbörjades redan för några år sedan utredning i denna
angelägenhet af sakkunniga myndigheter.
Nr 10 4
Svar å inter
pdlation.
(Forts.)
Lördagen den 19 Februari.
Under senare delen af år 1906 uppdrog Kung!. Maj:t åt väg-
och vattenbyggnadsstyrelsen att låta undersöka farvattnet österut
från Karlskrona till ‘Kalmarsund för utredning om lämpligheten
och möjligheten af upprensning af ifrågavarande inlopp; och upp¬
rättade med anledning häraf dåvarande distriktschefen i södra väg-
och vattenbyggnadsdistriktet, majoren Enblom, förslag till upprens¬
ning af farled genom detta vatten till ett djup af 4Vs meter med
eu bottenbredd af 25 meter.
En farled med dylika dimensioner ansågs tillräcklig för alla
de handelsfartyg, som besöka Karlskrona, samt för flottans fartyg
med undantag af l:a klassens pansarbåtar och pansarkryssaren
Fylgia. Kostnaden för en dylik upprensning beräknades till 400,000
kronor.
En upprensning af farleden till detta djup krafvel- emellertid
otvifvelaktigt befästningar, hvilka dock synas kunna blifva af
mindre omfattning.
På grundvalen af de af majoren Eublom verkställda under¬
sökningarna har därefter ingenjören H. O. Segerberg, efter upp¬
drag af hamnstyrelsen i Karlskrona, upprättat förslag till samma
farleds upptagande till sådan storlek, att den kunde befaras icke
blott af de största handelsfartyg utan äfven af alla flottans pansar-
fartvg och kryssare. I detta förslag har, med bibehållande af bot¬
tenbredden till 25 meter, det erforderliga djupet beräknats till 7
meter. Kostnaden för själfva upprensningen bar skattats till
1,900,000 kronor. ...
Jag vill här påpeka, att om farleden göres trafikabel for större
krigsfartyg, erfordras naturligen äfven befästningar af vida betyd¬
ligare omfång än de förut omförmälda. Omfattningen af dylika
större befästningar och kostnaderna för dem hafva ännu icke varit
föremål för närmare utredning. . .. ....
Sedan nämnda två förslag i december 1908 inkommit till
Kungl Maj:t i civildepartementet, hafva de omedelbart remitterats
till väg. och vattenbyggnadsstyrelsen för afgifvande af utlåtande.
Styrelsen har, enligt hvad jag inhämtat, ännu icke afgifvit så¬
dant utlåtande. , , .
Emellertid har majoren Enblom, som, pa uppdrag åt styrelsen,
granskat ingenjören Segerbergs förslag, till styrelsen afgifvit ytt¬
rande däröfver. Af detta yttrande, hvaraf jag tagit del, framgar,
att majoren Enblom anser, att en farled, beräknad för våra nuva¬
rande största krigsfartyg, väl icke behöfver hafva större djup an
beräknade 7 meter, men däremot bör erhålla en bottenbredd, ej
understigande 40 meter, utan helst uppgående till 50 meter. Kost¬
naden för eu dylik farled komme enligt majoren Enbloms beräk¬
ning att betydligt öfverstiga 1,900,000 kronor och antagligen uppgå
till omkring 4,000,000 kronor.
5 Nr 10.
Lördagen den 19 Februari.
Skulle det visa sig, att farleden behöfde upprensas till ännu Svar å intet
större dimensioner, blifver naturligen kostnaden väsentligt högre, pettation.
Med fästadt afseende på de betydliga belopp, som sålunda (Forts)
upprensningen af farleden till det större djupet och däraf betin¬
gade befästningar komma att kräfva, måste man med fog ställa
sig betänksam inför frågans lösande på dylikt sätt. Hvad åter an¬
går upprensningen till det förut angifna mindre djupet, finner jag
det så väl ur försvarets synpunkt som för den allmänna sjöfartens
skull böra allvarligen tagas under öfvervägande, huruvida icke en
dylik upprensning bör äga rum.
Enär emellertid, såsom redan framhållits, utredningen i ärendet
ännu ej är slutförd, är jag för närvarande icke i stånd att uttala
mig, om och när framställning rörande upprensning af ifråga¬
varande inlopp kan komma att göras till Biksdagen.
Vidare yttrade:
Herr Leander: Herr talman, mina herrar! För det svar,
herr statsrådet och chefen för sjöförsvarsdepartementet behagat
lämna å min interpellation, ber jag att få vördsamt tacka. Det
är med tillfredställelse man erfar, att herr statsrådet redan ägnat
frågan tillbörlig uppmärksamhet; och det var ju för öfrigt hvad
man kunde vänta.
Emellertid måste jag bekänna, att på grund af den något di¬
plomatiska form, hvari herr statsrådet klädt sitt svar, jag icke rik¬
tigt vet, hur jag skall tolka detsamma. Jag anser mig dock hafva
rätt att tyda det så, att herr statsrådet är betänkt på att så fort
sig göra låter vidtaga åtgärder för upprensning af ifrågavarande
farled.
Att detta delvis är en lokal fråga för Karlskrona, skall icke
fördöljas. Det finnes grundade anledningar att antaga, att, därest
farleden blir upptagen, stadens handel och industri skola vinna
uppsving. Därför har ju också staden förklarat sig villig att efter
förmåga bidraga till kostnaderna för arbetet.
Det är dock icke Karlskrona ensamt det gäller, utan detta är
en fråga, som berör sjöfarten i dess helhet. Alla dessa många
fartyg — ångare och seglare — som nu ombesörja kusttrafiken,
och som väl kunna räknas i hundratal, nödgas gå omkring Utläng-
an och de öfriga ganska många öarua i Blekinge östra skärgård.
Enligt hvad alla de sjökaptener, med hvilka jag samtalat i saken,
såga, och enligt hvad för öfrigt verkställda undersökningar också
gifva vid handen, är Just denna punkt utanför Utlängan den mest
svårtrafikabla i hela Östersjön. Vindstyrkan är nämligen där störst;
och under västöfversyd- till nordoststormar är det därför ganska
farligt att trafikera denna punkt. Detta har till följd, att fartygen,
i synnerhet om, såsom ofta är fallet, de äro lastade med dyrbara
Nr 10.
Svar å inter¬
pellation.
(Forts.)
6 Lördagen den 19 Februari.
däckslaster, nödgas ligga stilla antingen i Kalmarsund eller i Karls
krona eller någon annan hamn, i afbidan på bättre väder.
Staten bar ju städse låtit sig angeläget vara att upptaga nya
kommunikationsleder och förbättra redan befintliga sådana, och
detta såväl till lands som till sjöss. Jag behöfver i sådant afseende
endast erinra om att föregående års Riksdag anslog nära 23 miljoner
kronor för att ombygga och utvidga Trollhätte kanal. Man tycker där¬
för, att det är en ganska rimlig begäran, att staten toge sig an
äfven här ifrågavarande farled, hvilken ju har så stor betydelse för
sjöfarten, samt anvisade de för ändamålet nödiga medlen. Ty ge¬
nom tillkomsten af denna farled skulle gifvetvis fartygen erhålla
en afsevärdt genare och i alla händelser mycket bekvämare väg än
att nödgas runda Utlängan, där, såsom förut påpekats, färden är
ganska riskabel vid bårdt väder.
Sedan är ju detta äfven en försvarsfråga, livilket lierr statsrå¬
det också ganska tydligt betonat. Karlskronas hamn är ju i sig
själf erkänd att vara en af världens bästa hamnar; en hel del mo¬
derna anordningar äro nu med ganska afsevärda kostnader vidtag¬
na inom hamnen; det ena nybyggda fartyget efter det andra för-
lägges dit; det skulle då vara minst sagdt sorglöst, om man läte
blockadfaran stå kvar, d. v. s. om man i fortsättningen läte ham¬
nen äga allenast ett inlopp.
Herr statsrådet bar nu framhållit, att han ställde sig ganska
betänksam mot en upprensning till det större djupet. Hvad Karls¬
kronas intressen beträffar, reder sig staden godt med det mindre
djupet; och vi skulle därför vara tacksamma, om herr statsrådet
ville så fort som möjligt vidtaga åtgärder för att framställning om
en sådan upprensning må göras till Riksdagen.
Det är nu visserligen sant, att våra statsfinanser befinna sig
i ett sådant läge, att den allra största sparsamhet behöfver iaktta¬
gas, och vi äro alla tacksamma mot våra försvarsministrar för de¬
ras sparsamhetssynpunkter i anslagsfrågor. Vi lära dock icke kom¬
ma ifrån nödvändiga utgifter eller sådana, som äro en följd af re¬
dan beslutade och verkställda arbeten, och upprensningen af östra
inloppet till Karlskrona är ur alla synpunkter eu rent nödvändig
sak. Herr statsrådet har redan berört, att, därest inloppet uppren¬
sas till det mindre djupet, befästningsfrågan icke kommer att spe¬
la någon betydande roll eller kräfva några större kostnader, och
jag tillåter mig härvid erinra om, att åtminstone inom vissa fack-
mannakretsar den åsikten ju börjar göra sig gällande, att vi vur¬
mat för mycket för befästningar och nedlagt för stora kostnader på
sådana. Generaldirektör Linder säger ju i sin senaste broschyr rö¬
rande flottstationsfrågan, att befästningsraseriet — han använder
det uttrycket — hotar bli en kräftskada för vårt försvar såväl till
lands som till sjöss och att det därför bör stäfjas. I alla fall, hur
sparsamma vi än äro, är jag viss om, att icke många i denna
Lördagen den 19 Februari.
7 Nr 10.
kammare skola, sedan de sökt sätta sig in något i frågan, vägra Svar å inter-
anslag för upprensning af ifrågavarande inlopp. Man ser i broschy- pettahm
rer och hör i föredrag, att det är mycket brådtom med lösningen
af vår flottstationsfråga; då' menar man naturligtvis Stockholms
stationsfråga. Ifall vi nu upprensa detta inlopp till Karlskrona, ha
vi åtminstone en af våra stationer i något så när komplett skick,
och det synes mig, att man bör göra färdigt det, som är nära sin
fullbordan, innan man börjar tänka på något nytt. I alla händel¬
ser vågar jag ännu en gång uttala den förhoppningen, att herr
statsrådet måtte så fort sig göra låter föreslå Kungl. Maj:t att till
Riksdagen göra framställning om anslag till upprensning af östra
inloppet till Karlskrona. Under tiden torde Stockholms stations¬
fråga kunna få i någon mån ligga till sig, något som torde vara
behöfligt och nyttigt.
Herr Palme: Herr talman! I likhet med den föregående
ärade talaren har äfven jag funnit det af herr sjöministern läm¬
nade svaret vara i någon mån dunkelt, d. v. s. ägnadt att ge till¬
fälle till olika tydningar. Jag vill dock tillåta mig att till kam¬
marens protokoll låta anteckna den uttydning af herr statsrådets
svar, som jag finner vara för mig tillfredsställande. Den uttyd-
ningen är, att herr statsrådet alldeles bestämdt icke kommer att
föreslå Kungl. Maj:t att vidtaga några andra åtgärder rörande
denna sak än undersökningsåtgärder, intill dess denna fråga blifvit
fullständigt utredd, jag menar intill dess jämväl befästningsfrågan är
fullständigt utredd, då eventuellt frågan i hela dess vidd kan före¬
läggas Riksdagen. Det skulle ju eljest så lätt kunna tänkas, att
en framåtgående stad som Karlskrona, som gärna önskar ett dylikt
inlopps upprensning, skulle ingå till Kungl. Maj:t med begäran
att få göra detta på eget bevåg, möjligen med anslag ur tillgäng¬
liga fonder t. ex. handels- och sjöfartsfonden eller andra dylika.
Då skulle vi ett, tu, tre i Riksdagen kunna stå inför ett fait
accompli, det nämligen att farledens upprensning vore färdig, och
då skulle Kungl. Maj:t utan vidare kunna komma och säga: »Nu
behöfva vi befästningar». Den slutsatsen tillåter jag mig att här
draga af herr statsrådets ord, att vi aldrig kunna komma i en
dylik situation.
Jag vill i sådant afseende erinra om eu Riksdagens skrifvelse
då af mig väckt motion år 1907 angående enjannan farled, som
jag likaledes anser nödvändig eller åtminstone högeligen önsk¬
värd, nämligen Moraneds-kanalen, i hvilken skrifvelse Riksdagen
under påpekande af nödvändigheten af befästningsanordningar
framhåller den synnerliga vikten af att koncession att anlägga
ifrågavarande farled ej måtte af Kungl. Maj:t lämnas utan att
Riksdagen däröfver blifvit hörd.
Jag har endast velat fastslå denna glädjande slutsats af herr
Nr 10. 8
Lördagen den 19 Februari.
Svar å intet-- statsrådets anförande, ty man råkar så lätt ut på befästningsan-
pdlation. ordningarnas sluttande plan, och det har Riksdagen alltför mycket
haft sorglig erfarenhet af.
(Forts.)
§ 4.
Härefter föredrogos, men blefvo ånyo lagda på bordet lagutskot¬
tets utlåtanden nr 7 och 8.
§ o-
Ang. skärpta Till afgörande förelåg nu konstitutionsutskottets utlåtande, nr
villkor för ^ j anledning af väckt motion om skrifvelse till Kungl. Maj:t
r'l\ifva^ti<l-^'angående skärpta villkor för rätten att utgifva tidningar.
ning av.
I en inom Andra kammaren väckt, till konstitutionsutskottet
hänvisad motion, nr 124, hade herr Zimdahl hemställt, att Riks¬
dagen ville besluta en skrifvelse till Kungl. Maj:t med anhållan
om utredning och framläggande af förslag i syfte att åstadkomma
skärpta bestämmelser i afseende på rättigheten att utgifva tidningar.
Utskottet hemställde, att den i förevarande motion innefattade
framställning icke måtte föranleda någon Riksdagens åtgärd.
Vid utlåtandet funnos fogade reservationer:
af herrar vice talmannen Staaff, Berger, Beckman, Berg i Göte¬
borg och Broomé i Bårslöf, som ansett, att utskottet bort föreslå,
att herr Zimdahls motion ej måtte föranleda någon Riksdagens
åtgärd; samt
af herr Nilsson i Malmö.
Efter föredragning af utskottets hemställan erhölls ordet af
Herr vice talmannen, som anförde: Såsom kammaren af
betänkandet finner, har vid denna frågas behandling inom utskot¬
tet reservation antecknats af mig jämte fyra andra ledamöter af
denna kammare. Denna reservation går endast ut på att vara ett
förtydligande af hvad som jämväl torde vara utskottets mening.
I utskottet har egentligen ingenting förekommit, som strider mot
hvad vi i vår reservation velat uttala. Skillnaden är blott, att
majoriteten ansåg det vara tillräckligt att yttra sig på det kort¬
fattade sätt, som den gjort, under det att reservanterna ansågo det
nödvändigt att bestämdt taga afstånd från motionärens tankar och
idéer, sådana de synts framträda i eu del af motiveringen till
hans motion. Ty antydda del af motiveringen måste föranleda
Lördagen den 19 Februari. 9
den uppfattningen, att motionären tänkt sig möjligheten af någon
slags rannsakan och pröfning från myndigheternas sida af tidnings-
utgifvares religiösa och etiska förutsättningar, lifsåskådning o. s. v.
Jag tror, att det vore lyckligt, ifall kammaren mera bestämdt
uttryckte ett afståndstagande från denna motionärens mening, och
därför tillåter jag mig att yrka bifall till reservationen.
Härefter yttrade:
Herr af Callerholm: Herr talman! Som kammaren torde
finna, skilja sig utskottets och reservanternas hemställan icke något
i afseende å den åtgärd, som det är fråga om i förevarande ärende.
Båda hemställa om, att icke någon åtgärd måtte företagas.
Skillnaden är den, att under det reservanterna formulerat sin
hemställan så: — »att herr Zimdahls motion ej må föranleda nå¬
gon Riksdagens åtgärd», utskottet hemställt, — »att den i föreva¬
rande motion innefattade framställning icke må föranleda någon
Riksdagens åtgärd». Denna lilla skillnad beror på att om man
granskar motionen närmare, man finner i densamma eu mycket
speciell motivering, hvilken, såsom herr vice talmannen erinrade,
går ut på, att en tidningsutgifvares hjärta och njurar skulle under¬
sökas, innan det blefve honom medgifvet att utgifva en tidning.
Efter denna speciella motivering kommer däremot en mycket all¬
män kläm, i hvilken hemställes, att skärpta bestämmelser måtte
införas i afseende på rättigheten att utgifva tidningar. Med an¬
ledning af detta förhållande, att motivering och kläm sålunda ej
rätt hänga ihop, hade utskottet funnit sig föranlåtet att redigera
sin hemställan på sätt, som utskottet nu gjort.
Utskottet hade jämväl en annan anledning härtill, nämligen
att det ej var så alldeles fritt från, att inom utskottet uttalats
sympatier för den motivering, som förekom i motionen. Utskottet
ansåg högeligen önskvärd!, att dessa sympatier ej komme till synes
i ett förslag, som framlades i kammaren, och med anledning häraf
lyckades man ena utskottsmajoriteten till att följa den hemställan,
som nu föreligger i utskottets utlåtande. Då jag vid sådant för¬
hållande finner, att något hinder från kammarens sida icke bör
möta ett bifall till utskottets hemställan, sådan den formulerats af
utskottets majoritet, tager jag mig friheten hemställa om bifall till
densamma.
Öfverläggningen var härmed slutad. I öfverensstämmelse med
de därunder gjorda yrkandena framställde herr talmannen propo¬
sitioner först på bifall till utskottets hemställan och vidare på bi¬
fall till den af herr vice talmannen Staaff m. fl. afgifna, vid ut¬
låtandet fogade reservationen; och faun herr talmannen den förra
propositionen vara med öfvervägande ja besvarad. Som votering
Nr 10.
Ang. skärpta
villkor för
rätten att ut¬
gifva tid¬
ningar.
(Forts.)
Nr 10. 10 Lördagen den 19 Februari.
Ang. skärpta likväl begärdes af herr Kobb, blef nu uppsatt, justerad och anslå
villkor för „en följande voteringsproposition:
rätten att ut-
9iningtr~ Den, som vill, att kammaren bifaller konstitutionsutskottets
(Forts.) hemställan i utskottets förevarande utlåtande nr 1, röstar
Ja;
Den, det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, har kammaren bifallit den af herr vice talmannen
Staaff m. fl. afgifna, vid utlåtandet fogade reservationen.
Omröstningen utvisade 79 ja, men 105 nej; och hade kam¬
maren alltså bifallit den af herr vice talmannen Staaff in. fl. af¬
gifna, vid utlåtandet fogade reservationen.
§ 6.
Ang. förbud Å föredragningslistan fanns härefter upptaget konstitutions-
mot annonse- utgkottets utlåtande nr 2, i anledning af väckt motion om skrif-
försäljning af velse till Kungl. Maj:t angående förbud mot annonsering i tidning
brännvin, eller skrift rörande försäljning af brännvin.
Uti en i Andra kammaren väckt, till konstitutionsutskottet hänvi¬
sad motion, ur 81, hade herr Berggren hemställt, att Riksdagen ville
i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t måtte taga
i öfvervägande, huruvida förbud mot annons eller tillkännagifvande i
tidning eller skrift om försäljning af brännvin, borde införas i tryck¬
frihetsförordningen, samt för Riksdagen till grundlagsenlig behand¬
ling framlägga det förslag i ämnet, som Kungl. Maj:t kunde finna
lämpligt.
Utskottet hemställde, att förevarande motion icke måtte föran¬
leda någon Riksdagens åtgärd.
Reservationer hade afgifvits:
dels af herrar K. J. Ekman och von Schéele, hvilka ansett, att
utskottets hemställan, hvari de instämde, bort grundas på annan,
af dem angifven motivering;
dels ock af herrar Beckman, Nilsson i Malmö, Berg i Göte¬
borg och Broomé i Bårslöf.
Utskottets hemställan upplästes, hvarefter
Herr von Schéele yttrade: Herr talman, mina herrar! Som
herrarne behagade finna, har jag jämte en annan ledamot af ut¬
skottet ansett motiveringen böra ha en olika lydelse med den,
hvilken har blifvit af utskottet föreslagen.
Lördagen den 19 Februari.
11 Nr 10.
Till en början ber jag såsom motiv för denna vår skiljaktig- Ang. förbud
het att få fästa uppmärksamheten på hvad som i själfva verket mot ann°nse-
blitvit åt motion aren begardt. försäljning af
I motionen har ifrågasatts, »huruvida förbud mot annons brännvin.
eller tillkännagifvande i tidning eller skrift om försäljning af (Forts.)
brännvin bör införas i tryckfrihetsförordningen». Huruvida inne¬
bär enligt svenska språkets lynne så stor tvekan, att man snarast
väntar sig nekande svar, medan däremot i uttrycket huruvida
icke ligger en antydan om det väntade svaret såsom jakande.
Med frågan, huruvida icke det eller det borde ske, af ses ju
gemenligen att framkalla ett jo, i motsats mot hvad fallet är
med frågan, huruvida detsamma borde ske, då sammanhanget i
allmänhet ju tyder häu på ett nej. Nu kan emellertid invändas,
att så icke är riksdagsspråkbruk, utan att i Eiksdagen »huruvida»
verkligen användes i den neutrala betydelsen af det ena eller det
andra; och när därtill lägges, att man genom att ifrågasätta en
sak i viss mån pekar ut den såsom önskvärd, så har utskottet
icke utan allt skäl tänkt sig att äfven här detta vore meningen.
Sedan jag sålunda påvisat, att denna mening likväl icke ligger,
språkligt sedt, i den hemställan, som blifvit af motionären gjord,
får jag till stöd för min uppfattning, att han icke tänkt sig för¬
budet så vidsträckt, som utskottet fattat det, endast erinra om
hvad han själf säger: »Kändt är, att---innehållet i dessa annon¬
ser ofta är sådant, att allmänheten därigenom lockas till köp af dylika
drycker. Bland dem, som låta sig fångas af de lockande annon¬
serna, befinner sig ett stort antal unga män, hvilka på så sätt in¬
ledas på superiets farliga väg.» Och han fortsätter omedelbart:
»Otvifvelaktigt är, att, om sådan annonsering vore i lag förbjuden,
skulle det bidraga till superiets förminskning.» Alltså, det är icke
annonser i allmänhet, motionären åsyftar, utan annonser på ett
visst sätt beskaffade eller, som man plägar kalla dem, kvalifice¬
rade, nämligen de lockande annonserna.
Om behörig hänsyn tages härtill, ser det nästan ut, som om
den sista delen af utskottets utlåtande skulle hvila på en bra svag
grund. Utskottet erkänner nämligen, att motionären har framdra¬
git eu ganska beaktansvärd analogi till det af honom ifrågasatta
partiella förbudet, då han beropat sig på en förefintlig »inskränk¬
ning, som rör rätten till bräunvinsförsäljuing och så till vida erbju¬
der en påtaglig likhet med den i motionen afsedda». Dock,
fortsätter utskottet —- ehuru utskottet visserligen icke uttrycker
detta dock, måste det icke dess mindre tänkas till, eftersom det
hör gäller att angifva hvad som skiljer de båda analoga förhål¬
landena åt — olikheten framträder icke blott däri, att den af mo¬
tionären tilltänkta inskränkningen måste fastställas genom grund¬
lag, utan ock däri, att den är af »långt mera ingripande art» och
utgör »ett så kraftigt ingrepp i utöfningen af eu lagligen tillåten
Nr 10. 12
Lördagen den 19 Februari.
Ang. förbud näring». Enligt hvad jag förut tagit mig friheten påvisa, är det
mot annonser föreslagna tillvägagåendet icke så ingripande och kraftigt, som ut-
vivi ti rnvr/nnp o o o *s «/ >
/ ifliU rui clinie | i., <•.. i i i
försäljning «/skottet förmenat det vara.
brännvin. Härefter ber jag att få fästa kammarens uppmärksamhet på,
(Forts.) att enligt svensk lag hvarken sprithandteringen är så obetingadt
tillåten, som utskottet proklamerar, eller å andra sidan lotteri en
så obetingadt förbjuden sak. Inländskt lotteri kan ju under vissa
villkor tillåtas, hvilket ock sker i eu omfattning och emellanåt
äfven på ett sätt, som jag för min del beklagar. Hvad åter angår
den handtering, som här är i fråga, tillåter jag mig endast erinra
om de föreskrifter rörande rusdryckers postala behandling, som
för få år sedan först af Andra kammaren påkallades och sedan
äfven af Första kammaren antogos och nu äro lag i Sverige.
Ehuru jag visserligen icke nekar riktigheten af hvad som blifvit
af andra reservanter påvisadt, då de säga, att denna handtering
beklagligtvis ännu icke är i lag förbjuden, så tror jag likväl, att det
sätt, hvarpå utskottet gjort gällande dess lagenlighet, icke är hållbart.
Men vidare — och där ligger i själfva verket det mest bety¬
delsefulla beviset från min sida, att utskottsmotiveringen icke är
så särskildt lyckad — det tinnes i tryckfrihetsförordningen en jäm¬
förelsepunkt till hvad som af motionären själ! angifvits och nyss
af mig blifvit framhållet såsom varande hans syfte, nämligen att
angående försäljning af brännvin få förbjudet sådant, som är af
lockande natur, i tillkännagifvanden därom. Enligt en för icke
länge sedan vidtagen förändring i 3 § 7 mom. af tryckfrihetsför¬
ordningen hafva vi i annat afseende en liknande limitation eller
begränsning, hvarigenom torde vara ådagalagdt, att det ingalunda
är något oerhördt i att, såsom motionären föreslagit, begära infö¬
randet i denna grundlag af en bestämmelse, på grund hvaraf viss
annonsering, d. v. s. af lockande natur, förbjödes. Ty så heter
det i nämnda moment: »Uppmaning till brott eller försök att an¬
norledes än genom uttrycklig uppmaning, såsom genom prisande af
brottslig handling, förleda till brott, så ock försök att eljest förleda
till ohörsamhet mot lag eller laga myndighet,» o. s. v. Här är ju
den lockande formen för eu sak förbjuden, utan att saken i sin
helhet för den skull är underkastad förbud och straff.
Jag vill icke åstadkomma någon splittring emellan dem, som
i sak tänka så lika, som reservanterna i den andra gruppen göra
och jag jämte min medreservaut gjort; hvarför, om från deras sida
något yrkande att antaga den af dem önskade motiveringen före-
låge, jag måhända icke skulle yrka på den af mig och herr Ekman
föreslagna. Men då nu icke detta är fallet, och jag sålunda en¬
dast har att välja mellan att tyst instämma i hvad konstitutions¬
utskottets majoritet förordat och det, som vi ansett böra läggas
till grund för det gemensamma af slagsyrkandet, så hemställer jag,
Lördagen den 19 Februari.
13 Nr 10.
lierr talman, om bifall till utskottets förslag med den af oss gjorda Ang. förbud
Herr af Callerholm: Ja, herr talman, det är ju ingen skillnad
i föreliggande fråga mellan utskottets och reservanternas kläm, utan
det är egentligen i fråga om motiveringen, som skillnad förefinnes.
Reservanterna hafva i sin motivering hänvisat till den revision af
tryckfrihetsförordningen, som för närvarande är under arbete och
hafva antydt, att den föreliggande frågan i det sammanhanget kunde
komma under behörigt öfvervägande. Utskottet har däremot an¬
sett, att denna fråga hvarken torde eller ens borde bli föremål för
den pågående revisionens pröfning och i anledning däraf, på andra
grunder af styrkt motionärens förslag.
Jag tager mig friheten hemställa om bifall till utskottets ut¬
låtande, sådant det nu föreligger.
Skulle kammaren däremot bifalla reservanternas förslag, så
innebär detta, att kammaren anser, att motionärens förslag lämpligen
bor komma under ompröfning vid den pågående revisionen af tryck¬
frihetsförordningen. Utskottets majoritet har ansett, att detta icke
bör äga rum. Jag bör erinra om, att det förslag, som innefattas
i motionen, berör ett ämne, som för närvarande icke förekommer
i tryckfrihetsförordningen. I denna grundlag skulle alltså i och
med ett bifall till motionärens förslag, komma in ett ämne, som
för närvarande är för densamma främmande, nämligen att den som
inom landet utöfvar en lagligen medgifven näring, skulle förbjudas
att för andra gifva tillkänna, att han utöfvar denna näring och
håller vissa varor till salu.
Det har utskottet ansett vara en sak, som kan ha mycket
farliga konsekvenser, och därför hafva äfven sådana personer, som
äi'o lifligt intresserade af det, som utgör föremål för motionärens
framställning, ur ren tryckfrihetssynpunkt icke vågat inlåta sig på
sådana saker.
Jag hemställer därför, att kammaren, i likhet med utskottet i
dess helhet och de öfriga reservanterna, måtte taga afstånd från
den uppfattning, som kommit till synes i herr von Schéeles och
hans medreservants motivering och i stället gifva sitt bifall till ut¬
skottets oförändrade hemställan.
Herr Berggren: Herr talman! Jag skall öppet tillstå, att
jag, när jag skref min motion, hade den uppfattningen, att den
knappast skulle vinna Riksdagens bifall, men jag ville likväl under¬
ställa den Riksdagens pröfning. Jag vill härjämte tillägga, att jag
icke känner mig af utskottets utlåtande fullt öfvertygad om, att
det icke kan göras något emot den fördärfliga brännvinsannonse-
motiveringen.
mot annonse¬
ring rörande
försäljning af
Vidare anförde:
brännvin.
(Forts.)
Nr 10. 14 Lördagen den 19 Februari.
Ang. förbud ringen. ' Jag hyser fortfarande den uppfattningen, att något, låt
mot annonse- vara ganska litet, kan åstadkommas på detta område, och därför
ring rörande skall jag nu inskränka mig till att yrka bifall till den af herrar
^brännvin!1 Ekman och von Schéele afgifna reservationen, i det jag ber att få
(Forts.) ansluta mig till de skäl, som af herr von Schéele nu blifvit an¬
förda.
Sedan öfverläggningen härmed förklarats afslutad, gaf herr
talmannen propositioner dels på bifall till utskottets hemställan,
dels på bifall till det af herr von Schéele under öfverläggningen
framställda yrkandet; och fann herr talmannen den förstnämnda
propositionen vara med öfvervägande ja godkänd. Herr Berggren
begärde emellertid votering, i anledning hvaraf nu uppsattes, ju¬
sterades och anslogs eu så lydande omröstningsproposition:
Den, som vill, att kammaren bifaller konstitutionsutskottets
hemställan i utskottets förevarande utlåtande nr 2, röstar
Ja;
Den, det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, har kammaren bifallit det af herr von Schéele
under öfverläggningen framställda yrkande.
Voteringen utföll med 95 ja, mot 72 nej, hvadan kammaren
bifallit utskottets hemställan.
§ 7.
Härefter föredrogos hvart för sig
bevillningsutskottets betänkanden:
nr 5, i anledning af Kungl. Maj ds proposition angående för¬
längning af den mellan Sverige och Tyska riket den 8 maj 1906
af slutade handels- och sjöfartstraktaten; och
nr 6, i anledning af dels Kungl. Maj:ts proposition angående
rätt för utländsk turist att under viss tid tullfritt disponera hit till
riket medförd automobil, dels ock en i ämnet väckt motion.
Hvad utskottet i dessa betänkanden hemställt bifölls.
15 Nr 10.
Lördagen den 19 Februari.
§ 8.
Vidare företogs till behandling
lagutskottets utlåtande nr 6, i anledning af justitieombuds¬
mannens framställning till Riksdagen om lagstiftning rörande grun¬
derna för och förfarandet vid utvisning ur riket af utlänningar, in. m.
Uti sin till innevarande Riksdag afgifna och till lagutskottet hän¬
visade ämbetsberättelse hade justitieombudsmannen hemställt, att
Riksdagen ville i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl.
Maj:t måtte föranstalta om utredning rörande grunderna för och
förfarandet vid utvisning ur riket af utlänningar äfvensom be¬
träffande de frågor, som härmed sammanhängde, och därefter för
Riksdagen framlägga förslag till de lagbestämmelser uti ifrågavarande
ämnen, hvartill utredningen kunde gifva anledning.
Utskottet hemställde, att justitieombudsmannens ifrågavarande
framställning icke måtte till någon Riksdagens åtgärd föranleda.
Reservation hade emellertid afgifvits af herrar Widén, Pettersson
i Södertälje, Er sson, Berggren, Lindhagen och Olsson i See, som
inom utskottet yrkat bifall till justitieombudsmannens förevarande
framställning.
Sedan utskottets hemställan blifvit uppläst, gaf herr talmannen
på begäran ordet till
Herr Widén, som yttrade: Herr talman, mina herrar! Som herrar¬
na se af betänkandet, har jag tillsammans med några andra ledamöter
af denna kammare reserverat mig mot utskottets hemställan och
yrkat bifall till justitieombudsmannens framställning. Jag skall
därför nu be att få upptaga detta yrkande och angifva skälen
därför.
Justitieombudsmannen har så klart och tydligt angifvit skälen
för behofvet af en sådan lagstiftning, som här är i fråga, att det
icke kan vara nödvändigt för mig att vidlyftigare inlåta mig på
saken. Vi återfinna dessa hans skäl på sidan 9 i betänkandet.
Skälen kunna i hufvudsak sammanföras i tvenne punkter.
Det första är, att utlänningar, som kommit hit och vistas här,
böra genom en sådan lagstiftning kunna veta, under hvilka villkor
de hafva rätt att fortfarande uppehålla sig här i landet, hvad de
hafva att iakttaga, och hvad de hafva att akta sig för, för att icke
riskera att utvisas härifrån. Det är naturligen af stor betydelse
för dem att veta, hur de i detta afseende hafva det ställdt. Detta
är den första synpunkten, som justitieombudsmannen framhållit.
Ang. lagstift¬
ning rörande
utvisning ur
riket af ut¬
länningar.
Nr 10. 16
Lördagen den 19 Februari.
Ang. lagstift- Den andra punkten är den, att det äfven för våra egna myn-
ning rörande oiglieter, särskild! för de lägre myndigheterna, är angeläget att
'rikTaf ut- hafva eu lagstiftning, som, så vidt möjligt, på objektiva grunder
limningar, bestämmer livad i detta afseende gäller, så att de må veta, livad
(Forts.) de hafva att rätta sig efter. Det är ju för närvarande så hos oss,
att i den vägen ingenting alls finnes i lag stadgadt, och detta gör,
att myudigheterna, särskildt de underlydande, sväfva i fullkomlig
ovisshet, huru de skola behandla sådana fall, då en utlänning af
eu eller annan anledning kommer i beröring med ordningsmakten.
Det är äfven därför, som mången gång deras handlingssätt får ett
sken af godtycke; och det kan ej vara annat än önskvärd! för myn¬
digheterna att till undgående häraf få så vidt möjligt bestämda
regler för sitt handlingssätt i detta hänseende. Det är särskildt eu
kategori af utlänningar, som det varit mycket tal om, och det är
sådana kringvandrande schackrare af utländsk nationalitet, som idka
olaga gårdfarihandel, men för livilka denna handel endast är en
förevändning för hvarjehanda geschäft af sämre art. Nu är det
så, att dylika industririddare för det mesta få gå oantastade, då
myndigheterna ej veta, hvad de skola göra med dem. Att åtala
dem för olaga gårdfarihandel tjänar intet till; de dunsta då af för
att dyka upp ^å ett annat ställe; och då man ej vet, om de kunna
blifva utvisade eller ej, vågar man ej heller vidtaga någon åtgärd
för sådant ändamål.
Detta har jag anfört såsom ett exempel på att det kan vara
nyttigt äfven ur ordnings- och säkerhetssynpunkt att få en lag¬
stiftning härom. Men hufvudsaken är naturligtvis, att man får
objektiva normer för bedömande af dessa förhållanden, så att de,
som saken gäller, såväl enskilda som myndigheterna, högre och
lägre, veta, hvad de hafva att rätta sig efter, och att myndighe¬
ternas åtgärder visserligen erhålla en begränsning, men tillika där¬
med ock den tillförsäkran om laglighet, som ensamt kan göra dem
rätt uppfattade och respekterade.
Nu har utskottet afstyrkt framställningen, som det vill synas
hufvudsakligen af farhåga, att den begärda lagstiftningen skulle
sätta statens rätt och säkerhet i fara, att dessa härigenom på något
sätt skulle äfventyras.
Jag tror icke, att dessa farhågor äro berättigade, utan anser
dem öfverdrifna. För det första är det nämligen, som justitieom¬
budsmannen framhållit, så, att det, som en sådan lagstiftning skulle
åstadkomma, nämligen säkerket i hithörande förhållanden i stället
bör i hög grad vara ägnadt att trygga staten i dess förhållande
till främmande makter med afseende på behandlingen af utlän¬
ningar.
Hvad vidare beträffar farhågan för att en befogad utvisnings-
rätt från regeringens sida skulle trädas för nära, bär justitieom¬
budsmannen själf sagt: »Klart är enligt min mening, att staten
17 Nr 10.
Lördagen den 19 Februari.
icke kan afstå från sin rätt att utvisa utlänningar, som genom åt¬
gärder, Indika icke kunna rubriceras under någon viss strafflags-
bestämmelse, äfventyra statens säkerhet inåt eller utåt. Att bestämdt
angifva alla dylika åtgärder låter sig säkerligen icke göra, utan
måste i vissa fall eu diskretionär pröfningsrätt lämnas vederbörande
myndighet.» Här har ju således justitieombudsmannen alldeles
tydligt haft uppmärksamheten fästad på detta och gjort eu reser¬
vation, hvilken vid lagförslagets utarbetande är att taga hänsyn till.
Mig synes sålunda denna farhåga vara ogrundad. Icke heller
visar erfarenheten, alt någon sådan fara framträdt i de länder där
eu sådan lagstiftning finnes införd. Af utskottets redogörelse på
sidorna 14 och följande framgår, att, utom i England, där eu
mycket restriktiv lagstiftning i ämnet är rådande, sådan äfven finnes
i våra grannländer Danmark och Norge, i Belgien, Frankrike, Ita¬
lien och Schweiz; och man har icke hört, att detta skulle hafva
verkat i antydd riktning. Tvärtom tror jag, att erfarenheten, hvad
Danmark och Norge beträffar, visar, att lagstiftningen verkat i den
riktningen, att de där hålla bättre reda på utlänningar än vi. Vi
hafva i allmänhet icke någon reda på dem, till stor del just därför,
att vi sakna lagstiftning i detta hänseende. För min del är jag
af den meningen, att en lagstiftning här skulle verka i samma
riktning, som i de nyss anförda länderna.
Nu är gifvet, att man i viss mån kommer in på detta ämne
i den lagstiftning om invandring, som Riksdagen redan begärt. Som
bekant skedde detta för några år sedan. Men det är gifvet, att
hithörande frågor icke lösas fullständigt i sammanhang med enbart
en sådan lagstiftning. Denna går ju ut på att bestämma, huruvida
och under hvilka villkor utlänningar skola få komma in och vara
i landet under den första tiden af deras härvaro, men icke huru
det skall förhållas med utvisning af utlänningar och under hvilka
villkor sådant må ske. Det är emellertid ingenting, som hindrar,
att man kan få lagstiftning om invandring och utvisning i ett
sammanhang. Det synes mig t. o. in. gagneligt, om dessa ämnen
kunde blifva föremål för samma lagstiftning; men något skäl att
icke nu begära äfven eu utvisningslag föreligger, enligt mitt för¬
menande, icke i Riksdagens skrifvelse om invandringslag.
Fn reservant har anfört några exempel, hämtade ur två bi-
lagor, hvilka lära varit bifogade herr Löfgrens framställning till
j ustitieombudsmannen.
Hvad beträffar den första af dessa bilagor, den som rör ryske
undersåten Wolf Mehn och dem, som gemensamt med honom ut¬
visades ur landet, vill jag icke uppehålla mig vid densamma. Detta
fall har i alla händelser icke haft något inflytande på min ställ¬
ning till frågan. Men då den andra bilagan beträffande norske
undersåten Hoffstad rör ett fall från det län, hvilket jag tillhör,
och som af mig personligen handlagts, ber jag att få säga några
Andra Kammarens Prot. 1910. Nr 10. 2
Ang. lagstift¬
ning rörande
utvisning ur
riket af ut¬
länningar.
(Forts.)
Nr 10. 18 Lördagen den 19 Februari.
Ang. lagstift- 0rd därom. Jag tänker dock icke heller inlåta mig så vidlyftigt
ning rörande detta, helst som justitieombudsmannen icke nämnt om det i sin
'rikd Tf vtf." framställning till Riksdagen, förmodligen af det skal, att han ansett
länningar. det sakna betydelse för frågan — jag hade för öfrigt icke
(Forts.j gjälf kännedom om, att det i detta sammanhang varit berördt,
förrän jag fick se herr Lindhagens reservation. Reservanten, herr
Lindhagen, uttrycker nu den meningen att äfven detta fall synes
belysande för behofvet af en utvisningslag. Ja, det omdömet kan
jag också skrifva under, men ur den synpunkten, att det visar, hur
godt det skulle vara för myndigheterna att hafva en utvisningslag,
som angåfve, i hvilka fall utvisning af utlänningar vore befogad
eller icke; de behöfde då ej ta miste eller misstänkas för godtycke.
Men däremot vill jag icke i ringaste män medgifva, att något
öfvergrepp här är begånget. Mannen hade — det synes af bilagan
— blifvit straffad för en förbrytelse mot gällande strafflag. Och
livilket öfverseende man än anser, att det bör i dylika fall visas
gentemot förgripelse!’ af landets egna barn, har jag den bestämda
meningen, att en utlänning, som vill vistas här, är ovillkorligen
skyldig att iakttaga svensk lag och icke fur öfverträda den, framför
allt icke genom straffbara förgripelser mot ordningsmakten. En ut¬
länning är, jag upprepar det, enligt mitt förmenande, skyldig att
underkasta sig våra lagar och ordningsmaktens i enlighet därmed
gifna påbud för att han skall kunna göra anspråk på att få vara
kvar i landet; han må sedan ogilla våra lagar eller icke.
För öfrigt var det icke bara det att Hoffstad burit eu fana
eller uppträdt på ett förargelseväckande sätt i ett demonstrations¬
tåg. Ty, om jag minnes förhållandena rätt, hade han efter de¬
monstrationståget, där han var fanbärare, och sedan fanan tagits
ifrån honom, vid ett därpå följande sammanträde, där allmänhe¬
ten hade tillträde, med stora bokstäfver målat på eu pappskylt,
som satts upp i rummet: »polisen har stulit vår fana». Huruvida
han på grund af detta förfarande bort dömmas på sätt skett eller
möjligen enligt något strängare lagrum, vill jag nu icke inlåta mig
på. Men mig synes, och det är hufvudsaken, att utlänningar, som
vilja vistas här i landet, hafva skyldighet att icke uppträda så att
de komma i strid mot landets lagar. Det fanns emellertid eu öm¬
mande punkt i detta fall och det var, att mannen var född i Sve¬
rige och här tillbringat, åtminstone större delen af sitt lif. Men
detta kan icke ha någon större betydelse för den, som vet, huru
ständigt och lätt utbytet af personer i dessa gränstrakter är mellan
de båda ländernas invånare. Fallet hade visserligen icke det ring¬
aste med storstrejken att göra — demonstrationen ägde rum i bör¬
jan af maj, och framställningen om utvisningen kom i juni må¬
nad från länsmannen — men då utvisningen ägde rum, rådde
storstrejk och lockout. Mannen var på grund häraf arbetslös, och
man kunde icke veta, om och när han kunde få något arbete här
19 Nr 10.
Lördagen den 19 Februari.
i landet, hvilket han däremot möjligen var i tillfälle att få i Norge,
helst den plats familjen kommit ifrån låg ej långt bort från gränsen.
Något särskilt ömmande skäl att låta honom stanna här fanns så¬
ledes ej däruti att han här togs ifrån något arbete eller kunde
antagas bli urståndsatt att skaffa sig sådant. Jag har uppehållit
mig vid detta fall, emedan det omnämnts af reservanten, men efter
mitt förmenande bör det ej ha någon egentlig betydelse för ut¬
gången af denna fråga.
Som sagdt, på de liufvudsakliga skäl jag anfört, nämligen att
det är angeläget att få en lag, som såvidt möjligt objektivt angifver
under hvilka villkor utlänningar få uppehålla sig här och hvad de
hafva att iakttaga för att icke riskera att bli utvisade, dels till de¬
ras egen efterrättelse, och dels för att myndigheterna må veta, hvad
de hafva att hålla sig till, ber jag, herr talman, att få yrka bifall
till reservationen, som öfverensstämmer med justitieombudsmannens
framställning.
I detta anförande instämde herrar Ersson, Berggren, Olsson i
See och Jansson i Edsbäcken.
Härefter yttrade:
Herr Petersson i Dänningelanda: Herr talman! På de skäl
utskottet anfört i sin motivering ber jag att få yrka bifall till ut¬
skottets förslag.
Herr Lindhagen: Jag skulle icke ha begärt ordet, i fall jag
icke af den framställning herr Widén gjorde rörande en af honom
tillstyrkt utvisning från Jämtland hade fått ett ytterligare skäl, som
jäfvar det påstående den sist uppträdande talaren hade, att kam¬
maren bör bifalla utskottets hemställan. Herrarne kunna tänka
sig, huru det står till, då till och med herr Widén, som är den
humanaste person man kan tänka sig, åtminstone bland våra lands-
höfdingar, kan förfäkta eu sådan sats af rent administrativt, jag
vill icke säga godtycke, ty det uttrycket tycka herrarne ju icke
om att höra, men låtom oss säga administrativ formalism. Här
är fråga om eu ung man, född i Sverige den 16 juli 1888 af
norska föräldrar, som såsom det synes flyttat in hit innan dess.
Han har såvidt man kan se hela tiden lefvat i Sverige, fått sin
uppfostran och sina utkomstmöjligheter här och på grund af hela
sin omgifning vuxit in i den föreställning, att han tillhörde 03S
ända från sin födelse. Så inträffade, att han af Undersåkers hä¬
radsrätt den 17 maj 1909 blef dömd till 25 kronors böter för för¬
argelseväckande uppträdande i ett demonstrationståg. Herr Widén
sade, att han blifvit dömd för »förbrytelse mot strafflagen», och
det låter ju hemskt, men om vi öfversätta det blir det så, att han
Ang. lagstift¬
ning rörande
utvisning ur
riket af ut¬
länningar.
(Forts.)
Nr 10. 20
Ang. lagstift¬
ning rörande
utvisning ur
riket af ut¬
länningar.
(Forts.)
Lördagen den 19 Februari.
dömdes att bota 25 kronor för förargelseväckande uppträdande.
Låt vara, att det var en förseelse mot strafflagen, så var det dock
en ganska ringa förseelse, som lian fick umgälla med 25 kronors
böter. Herr Widén sade vidare, att, om lian mindes rätt, var det
något som inträffat efter demonstrationståget och det skulle varit,
att han sagt: »polisen har stulit vår fana». Ja, det var ju någon¬
ting alldeles upprörande detta. Eu person, som under 20 år lef-
vat här i landet och icke har någon annan hemort att uppehålla
sig på skall naturligtvis utvisas af sådan orsak. Det är det ad¬
ministrativa godtycket i sin mest hänsynslösa och ryska potens.
Kanhända att herr Widén missminner sig, han var icke själf sä¬
ker på, att han mindes rätt, och i befallningshafvandes egen mo¬
tivering talas endast om demonstrationståget. Ty det står där:
»med hänsikt till hvad i ärendet förekommit rörande Hoffstads
uppträdande vid det omförmälda demonstrationståget». Men det
är möjligt, att Kungl. Maj:ts befallningshafvande menar själfva
marschen och något, som inträffat därefter.
Herr Widén sade, att personen ifråga var utan arbete. Detta
står icke i motiveringen, och det har icke påståtts, att han
strukit omkring såsom bettlare, hvilka behandlas i enlighet med
för sådana personer gällande författningar. Det är helt enkelt så,
att en person född och uppfödd här bara därför, att han dömts
till 25 kronors böter och kanske sagt: »polisen har stulit vår fana»
skickas bort, emedan han är utlänning.
Detta påminner om det första fallet, fallet Mehn, som också
är en mycket upprörande historia. Det sades i lagutskottet och
försvarades särskildt från framstående polishåll, att ett extra skäl
till Melins utvisande var det, att han icke försörjt sig med pro¬
duktivt arbete och därför borde han utvisas. Han hade köpt och
sålt gamla möbler och andra antika föremål dock för öfrigt också
arbetat i sadelmakeriyrket. Men, mina herrar, om det skall bli
utvisning härifrån landet af sådan orsak, tror jag det kommer att
bli en ganska stor rensning, och jag undrar, om vi icke på det
sättet rent af skulle komma att få enkammarsystem.
Herr Widén: Herr talman, mina herrar! Det kan synas
onödigt att vidare förlänga diskussionen med att tala om utvis-
ningsfallet från Jämtlands län, men jag ville i anledning af den
föregående talarens antydan, att jag kanske icke mindes saken så
noga, endast säga, att så mycket kommer jag dock väl ihåg, att
det utslag, som dömde Hoffstad afsåg icke allenast hans förhål¬
lande i demonstrationståget utan äfven under den därpå följande
sammankomsten. Det var ej heller så, att han därvid muntligen
låtit undfalla sig de anförda orden mot polisen — och så relate¬
rade jag ej heller saken — utan att han på en skylt med stora
bokstäfver målat: »polisen har stulit vår fana». Meningen här-
Lördagen den 19 Februari.
21 Nr 10.
med var naturligtvis att genom användande af detta sätt att fram¬
ställa polismannens åtgärd missfirma honom. Jag håller för min
del före, att Hoffstad bort straffas efter ett annat lagrum än som
skedde. Han straffades efter 11 kapitlet 15 § strafflagen, men
enligt mitt förmenande föll hans förseelse under 10 kap. 5 § straff¬
lagen, som har vida strängare straffbestämmelser. Därom vill jag
emellertid icke inlåta mig i tvist; jag var eller är icke domare i
denna sak. Det har heller icke varit af någon hufvudsaklig be¬
tydelse för min framställning om utvisningen.
Hvad vidare beträffar min uppgift, att mannen var arbetslös,
anförde jag detta endast som skäl för min uppfattning, att icke
några särskildt ömmande omständigheter förelågo för att låta ho¬
nom stanna kvar i Sverige, där för tillfället icke något arbete
fanns för honom att tillgå.
Jag anser mig härmed hafva rättfärdigat utvisningsförfarandet
i detta fall, och att någon hårdhet därvid ej heller kan läggas
myndigheten till last.
Vidare anfördes ej. Efter af herr talmannen framställda pro¬
positioner å de under öfverläggningen gjorda yrkandena af slog
kammaren utskottets hemställan och biföll i stället den af herr
Widén m. fl. afgifna, vid utlåtandet fogade reservationen.
§. 9.
Slutligen föredrogos hvart efter annat:
Andra kammarens femte tillfälliga utskotts utlåtande, nr 1, i
anledning af väckt motion om skrifvelse till Kungl. Maj:t angående
utsättande å kronodebetsedlarna af tid och ställe för uppbörds¬
stämma; och
Andra kammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande, nr 2, i
fråga om en af frih. Palmstierna väckt motion (nr 1) med begäran
om skrifvelse till Kungl. Maj:t angående undersökning rörande inom
landet befintliga karteller och truster m. m.
Kammaren biföll hvad utskottet i dessa utlåtanden hemställt;
och skulle jämlikt 63 § riksdagsordningen kammarens beslut genom
utdrag af protokollet delgifvas Första kammaren.
§ 10.
Justerades protokollsutdrag.
Ang. lagstift¬
ning rörande
utvisning ur
riket af ut¬
länningar.
(Forts.)
Nr 10. 22
Lördagen den 19 Februari.
§ Il-
Till bordläggning anmäldes:
Statsutskottets utlåtanden:
nr 1, angående regleringen af utgifterna under riksstatens första
hufvudtitel, innefattande anslagen till kungl. hof- och slottsstaterna;
nr 8, angående regleringen af utgifterna under riksstatens åttonde
hufvudtitel, innefattande anslagen till ecklesiastikdepartementet; och
nr 12, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående ut¬
förande af vissa reparationsarbeten i Södra skånska infanterirege¬
mentets sjukhus å Kefvinge hed;
bevillningsutskottets betänkanden:
nr 4, i anledning af väckta motioner om skrifvelser till Kungl.
Maj:t angående förbud mot försäljning af brännvin m. in.;
nr 7, i anledning af väckta motioner om skrifvelse till Kungl.
Maj:t angående införande af lokalt veto med lika och direkt röst¬
rätt beträffande detaljhandel med brännvin;
nr 8, i anledning af väckta motioner om ändrad lydelse af 25
§ i förordningen angående försäljning af brännvin;
n:r 9, i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kungl.
Maj:t angående inskränkning af detaljhandeln med brännvin å
landsbygden och i vissa städer; och
nr 10, i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kungl.
Maj:t angående ändrad lydelse af 25 § 3 mom. i förordningen an¬
gående beskattning af socker;
bankoutskottets utlåtanden:
nr 4, om verkställd granskning af riksbankens styrelse och
förvaltning; och
nr 5, om verkställd granskning af fullmäktiges i riksbanken
och fullmäktiges i riksgäldskontoret åtgärder för utförande af det
dem gemensamt lämnade uppdrag i fråga om uppförande å Helge¬
andsholmen af riksdags- och riksbankshus; samt
jordbruksutskottets utlåtanden:
nr 20, i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kungl.
Maj:t med begäran om utredning och förslag i fråga om använ¬
dandet af s. k. allmänningsskogars afkastning; och
nr 21, i anledning af väckt motion om kostnadsfri utstämpliug
af till försäljning afsedt virke inom skyddskogsområde.
Lördagen den 19 Februari.
§ 12.
Ledighet från riksdagsgöromålen beviljades
herr forsling under 2 dagar fr. o. in. den 22 februari
A
23 Nr 10.
» Broström » 4
» Persson i Stallerhult » 2
» Waldén » 8
,» Aberg » 3
friherre Fleetwood » 4
herr Hellström » 2
» Jonsson i Hå » 4
» » »
» »
» »
21
21
23
21
22
21
21
Härefter åtskildes kammarens ledamöter kl. 12.41
och
e. in.
In fidem
Per Cronvall.