Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 99.
1
N:o 99.
Kungl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen angående pension
åt tillförordnade brottmålsdomaren i Norrbottens län,
vice häradshöfding en Eskil Stecksén; gifven Stockholms
slott den 25 februari 1910.
Under åberopande af bilagda utdrag af statsrådsprotokollet öfver
justitiedepartementsärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed
föreslå Riksdagen medgifva, att tillförordnade brottmålsdomaren i Norr¬
bottens län, vice häradshöfdingen Eskil Stecksén må från och med
månaden näst efter den, hvarunder han frånträdt brottmålsdomarebefatt-
ningen, under sin återstående lifstid åtnjuta från allmänna indragnings-
staten en årlig pension af ettusen åttahundra kronor.
Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all kungl. nåd och ynnest
städse välbevågen.
Under Hans Maj:ts
Min allemådigste Konungs och Herres sjukdom:
GUSTAF ADOLF.
Albert Petersson.
Bih. till Riksd. Prot. 1910. 1 Sami. 1 Afd. 77 Höft.
1
2
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 99.
Utdrag af protokollet öfver justitiedepartementsärenden, hållet
inför Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i stats¬
rådet å Stockholms slott den 25 februari 1910.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Lindman,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Taube,
Statsråden: Petersson,
Hederstierna,
Swartz,
grefve Hamilton,
grefve Ehrensvärd,
Malm,
Lindström,
Nyländer,
von Sydow.
Departementschefen statsrådet Petersson anförde:
»Då jag den 14 sistlidna januari inför Kungl. Maj:t föredrog
frågan om reglerandet för år 1911 af utgifterna under riksstatens andra
hufvudtitel, förekom till behandling jämväl väckt förslag om ändrade
grunder för de i vissa län förordnade brottmålsdomares aflönande (se
1910 års statsverksproposition, andra hufvudtiteln, s. 187—195). Där¬
vid omnämnde jag, att den nuvarande tillförordnade brottmålsdomaren i
Norrbottens län, vice häradshöfdingen Eskil Stecksén inkommit med
underdånig framställning, att honom måtte beredas pension, men att
detta ärende då ännu ej kunde anmälas till afgörande. Sedan veder¬
börande myndigheter numera blifvit hörda, anhåller jag att få upptaga
frågan om pension åt Stecksén.
3
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 99.
Stecksén är född den 5 september 1846 och uppnår sålunda under
nästkommande år 65 års ålder. Efter aflagd examen till rättegångs¬
verken, antogs han den 19 februari 1872 till extra ordinarie notarie
vid Svea hofrätt. Af hofrätten blef Stecksén den 8 december 1873
första gången och sedermera vid flera tillfällen förordnad att förvalta
häradshöfdingeämbete, hvarunder han jämväl höll åtskilliga lagtima
ting och allmänna tingssammanträden. Sedan han den 1 oktober 1879
utnämnts till vice häradshöfding, innehade han under tiden till år 1887
förordnande såsom extra rådman i Karlstad och uppehöll samtidigt en
del sekreterarebefattningar hos stadens kommunala styrelser och delega¬
tioner, livarjämte han utöfvade privat juridisk verksamhet. Under åren
1887—1889 tjänstgjorde Stecksén dels såsom extra tjänsteman hos
domänstyrelsen och dels vid protokollet i Svea hofrätt. Från och med
den 4 mars 1890 har han, med undantag allenast af smärre ledigheter,
på grund af hofrättens årligen förnyade förordnanden uppehållit nu
ifrågavarande brottmålsdomarebefattning samt från och med år 1892
tillika befattningen såsom ordförande i gränsetullrätten i Norrbottens län.
Beträffande Steckséns löneförmåner såsom brottmålsdomare torde
jag få hänvisa till den redogörelse för brottmålsdomarnas aflönings-
förhållanden, som jag den 14 sistlidna januari lämnade. Jag tillåter
mig här endast erinra, att dessa tjänstemän hittills icke uppburit fast
arfvode utan att storleken af deras årsinkomst varit helt och hållet be¬
roende på myckenheten af det arbete, som af dem under året utförts.
Då Stecksén, enligt hvad han uppgifvit, ej fört anteckningar öfver sina
inkomster och utgifter såsom brottmålsdomare, har han ej kunnat
närmare angifva beloppet af den behållna inkomst, brottmålsdomare-
sysslan inbragt, än att densamma kan antagas hafva växlat mellan
4.000 och 2,000 kronor årligen. — Såsom ordförande i gränsetullrätten
har Stecksén uppburit årligt arfvode, som till och med år 1904 utgått
med 750 kronor, därefter till och med år 1907 med 1,200 kronor och
efter sistnämnda år med 2,000 kronor. Fensionsrätt är ej heller med
denna befattning förenad.
Såsom skäl för sin begäran om pension har Stecksén anfört, att
hans arbetskrafter med tilltagande ålder alltmera aftoge och att hans
hälsotillstånd i öfrigt försämrades. Af ett vid ansökningen fogadt
läkarbetyg inhämtas ock, att Stecksén lider af hjärnblödning med däraf
följande svårighet att tala och gå. Med hänsyn till sin inkomst af
brottmålsdomarebefattningen och till nuvarande högt uppdrifna lefnads-
kostnader har Stecksén i sin ansökning beräknat en årlig pension af
3.000 kronor. Han har hemställt, att Kungl. Maj:t täcktes föreslå Riks¬
4 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 99.
dagen att bevilja ett belopp af 3,000 kronor att till Stecksén såsom
brottmålsdomare i Norrbottens län årligen som pension utgå från den
5 september 1911, då hans lefnadsålder uppgått till 65 år.
Öfver ^Steckséns framställning hafva underdåniga utlåtanden af-
gifvits af Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Norrbottens län, Svea
hofrätt och statskontoret.
Kungl. Maj:ts befallningshafvande erinrar till en början, att visser¬
ligen de fall, då domhafvandena inom länet påkallat brottmålsdomarens
handläggande af brottmål, under de senare åren blifvit allt färre, men
att. Stecksen tidigare, på 1890-talet och äfven de första åren därefter,
flitigt påkallades af domhafvandena och att han då mycket ofta var ute
på tjänsteförrättningar och resor såsom brottmålsdomare. Vidare fäster
Kungl. Maj:ts befallningshafvande uppmärksamheten därå, att brottmåls-
domarebefattningen ej varit vidare inbringande för sin innehafvare, att den,
särskildt höst- och vintertid, är jämförelsevis besvärlig i följd af de långa
resorna, som utan hänsyn till väderlek eller väglag måste företagas
inom det vidsträckta länets obygder, samt att, såvidt Kungl. Maj:ts be¬
fallningshafvande hade sig bekant, Stecksén under sin tjänstetid inom
länet ej haft annan inkomst än af sina befattningar såsom brottmåls¬
domare och i gränsetullrätten. Ehuru Stecksén icke hade någon rätt
att af statsverket påfordra pension, har Kungl. Maj:ts befallningshaf¬
vande likväl funnit starka billighetsskäl tala för att någon pension be-
redes Stecksén pa hans ålderdom. Kungl. Maj:ts befallningshafvande
har alltså på det lifligaste tillstyrkt, att afseende må fästas vid Steckséns
framställning.
Svea hofrätt har i sitt utlåtande anfört, att, då, såvidt hofrätten
hade sig bekant, Stecksén under den tid från och med den 4 mars
1890, hvarunder han uppehållit befattningen såsom brottmålsdomare,
därmed icke förenat annan syssla än såsom ordförande i gränsetullrätten,
samt han sålunda under lång tid ägnat sig uteslutande åt statens tjänst,
därvid han ej sällan torde nödgats underkasta sig allvarliga mödor och
umbäranden under resor i lappmarkerna, då Stecksén icke torde kunnat
göra några besparingar af den knappt tillmätta ersättning, han för
omförmälda tjänstgöring åtnjutit från statsverket, samt han, enligt
hvad Kungl. Maj:ts befallningshafvandes yttrande gåfve vid handen,
icke heller haft någon annan inkomstställa, samt då det finge antagas,
att Stecksén icke skulle kunna iippehålla sig på ett mindre inkomst¬
belopp än 1,800 kronor om året, hofrätten tillstyrkte, att Kungl. Maj:t
ville för Riksdagen framlägga proposition om beviljande för Stecksén
af årlig pension till belopp af 1,800 kronor, att utgå från och med
5
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 99.
månaden näst efter den, hvarunder han uppnått en ålder af 65 år,
men i händelse Stecksén skulle efter nämnda tid fortfarande inne¬
hafva ifrågavarande brottmålsdomarebefattning, från och med månaden
näst efter den, hvarunder han frånträdt befattningen.
Statskontoret slutligen har, på grund af hvad i ärendet blifvit
upplyst hemställt, att Steckséns ansökning må bifallas på sätt i hof-
rättens utlåtande föreslagits.
De skäl, hofrätten anfört till stöd för att pension bör beredas
Stecksén, synas mig giltiga.
Väl är Steckséns tjänstetid i statens tjänst ej så lång som i all¬
mänhet fordras för att civil tjänstinnehafvare må komma i åtnjutande
af pension, men, då hans hälsotillstånd ej lärer medgifva, att han längre
kvarstår å brottmålsdomarebefattningen med dess ganska stora anspråk
å innehafvarens fysiska krafter, torde såväl statens intresse som hänsyn
till Stecksén kräfva, att pension nu beviljas honom och att pensions-
rätten må inträda redan innan han under nästkommande år nått 65
års ålder.
Hvad angår pensionens storlek kan jag ej finna det af hofrätten
och statskontoret förordade beloppet — 1,800 kronor om året — för
högt. Antager man, att Stecksén af brottmålsdomarebefattningen haft
en årlig inkomst af i medeltal 3,000 kronor, komme pensionsbeloppet att
häraf utgöra ej fullt två tredjedelar, och på mindre årsinkomst lärer det,
såsom hofrätten erinrat, icke vara för Stecksén möjligt att uppehålla sig.
Här må jämväl erinras, att den andra ännu bestående brottmåls¬
domarebefattningen — i Jämtlands län — med innevarande års utgång
torde blifva indragen, hvarvid icke kan ifrågakomma att åt befattningens
nuvarande innehafvare bereda pension, och att, om än enligt min mening
den befattning, Stecksén nu innehar, ännu någon tid bör bibehållas,
dock äfven denna i följd af ändrade förhållanden ganska snart lärer
kunna indragas.
Jag anser mig böra hemställa, att Kungl. Maj:t ville föreslå Riks¬
dagen medgifva, att tillförordnade brottmålsdomaren i Norrbottens län,
vice häradshöfdingen Eskil Stecksén må från och med månaden näst
efter den, hvarunder han frånträdt brottmålsdomarebefattningen, under
sin återstående lifstid åtnjuta från allmänna indragningsstaten en årlig
pension af ettusen åttahundra kronor.»
Till föredragandens, af statsrådets öfriga leda¬
möter biträdda hemställan täcktes Hans Kungl. Höghet
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 99.
Kronprinsen-Regenten lämna bifall; och skulle nådig
proposition af den lydelse, bilagan vid detta protokoll
utvisar, till Riksdagen aflåtas.
Ur protokollet:
Witus Nyman.