Kung!. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 93.
1
N:o 93.
Kungl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen angående
stipendier för utbildning af tuberkulosläkare; gifven Stock¬
holms slott den 11 mars 1910.
Under åberopande af bilagda utdrag af statsrådsprotokollet öfver
civilärenden för denna dag vill Kung]. Maj:t härmed föreslå Riksdagen
att för år 1911 på extra stat ställa till Kung!. Maj:ts förfogande
ett anslag å 5,400 kronor, att användas till stipendier för läkare, som
genomgå utbildningskurser i tuberkulossjukvård, med rätt för Kungl.
Maj:t att låta af detta belopp förskottsvis under år 1910 af tillgängliga
medel för ifrågavarande ändamål utanordna 2,700 kronor.
De till ärendet börande handlingar skola Riksdagens vederbörande
utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all
Kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.
Under Hans Maj:ts
Min allernådigste Konungs och Herres sjukdom:
GUSTAF ADOLF.
Hugo Hamilton.
Bill. till Rilcsd. Prof. 1910. 1 Sami. 1 Afd 71 Haft. (N:o 93.)
2
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 93.
Utdrag af 'protokollet öfver civilärenden, hållet inför Hans
Kungl. Höghet Kronprinsen-Regent en i statsrådet å Stock¬
holms slott den 11 mars 1910.
Närvarande:
Hans excellens lierr statsministern Lindman,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Taube,
Statsråden: Petersson,
Hederstierna,
SwäRTZ,
grefve Hamilton,
grefve Ehrensvård,
Malm,
Lindström,
Nyländer,
von Sydow.
Departementschefen, statsrådet grefve Hamilton anförde vidare:
Uti skrifvelse den 30 maj 1908 har Riksdagen i samband med
anmälan af sitt beslut i anledning af Kungl. Maj:ts till Riksdagen gjorda
framställning angående anslag till uppförande af tuberkulossjukvårds-
anstalter m. m. anfört, att inom Riksdagen yppat sig någon tvekan,
huruvida vårt land ägde tillräckligt många för tuberkulossjukvården
särskildt skolade läkare för att möta det behof af sådana, som anord¬
nandet af ett stort antal tuberkulosvårdsanstalter skulle medföra. I
anledning häraf hade Riksdagen ansett sig böra meddela, att, enligt
hvad Riksdagen inhämtat, Svenska nationalföreningen mot tuberkulos
sedan år 1904 till läkare utdelat stipendier, i regel sex om året, för
studier af sådan vård vid Konung Oscar II:s jubileumsfonds sanatorier,
och att föreningen hade för afsikt att äfven framdeles fortsätta därmed.
3
Kung!. Maj.is Nåd. Proposition N:o 93.
Det kunde tilläggas, anförde Riksdagen vidare i sin berörda skrifvelse,
att föreningen på senare tid beslutat utdela stipendier jämväl åt sjuk¬
sköterskor för idkande af studier vid tuberkulossjukvurdsanstalter. Riks¬
dagen både dock funnit denna fråga vara af den vikt, att intet borde
försummas, som kunde göra våra läkare fullt förtrogna med de moderna
metoderna för upptäckande och behandling af tuberkulos.
Med anledning af hvad Riksdagen sålunda anfört anbefallde Kungl.
Magt genom nådigt bref den 6 augusti 1908 medicinalstyrelsen att taga
under öfvervägande, hvilka åtgärder borde vidtagas för erhållande af ett
tillräckligt antal för tuberkulossjukvården särskildt utbildade läkare samt
därefter till Kungl. Maj:t inkomma med yttrande och förslag i ämnet.
Till åtlydnad af den sålunda gifna befallningen har medicinal¬
styrelsen, som infordrat och fått mottaga yttrande i ärendet från
öfverstyrelsen för Konung Oscar II:s jubileumsfond, den 21 januari 1910
afgifvit underdånigt utlåtande i ärendet.
Innan jag går närmare in på detta medicinalstyrelsens utlåtande,
ber jag få omnämna, att universitetsexamenskommittén i sitt den 9 april
1904 afgifna betänkande angående examina samt undervisnings- och
studieväsendet inom universitetens medicinska fakulteter och vid Karo¬
linska mediko-kirurgiska institutet yttrat sig rörande läkarnas utbild¬
ning med hänsyn till lungsjukdomarnas diagnos. Kommittén anför
sålunda:
»Hvad lungtuberkulosen angår, synes det kommittén, som om ett
af de viktigaste villkoren för framgång i den kamp, som nu pågår mot
denna förhärjande sjukdom, skulle ligga däruti, att landets läkare vinna
den största möjliga färdighet i sjukdomens igenkännande redan i dess
tidigare stadier och fullgoda insikter i dess behandling och i de åtgärder,
som äro ägnade att förhindra dess öfverförande på andra. Från olika
håll har framhållits, att de utgående läkarna i allmänhet icke äro så väl
rustade för striden mot lungtuberkulosen som möjligt och önskvärdt
vore. Anledningen härtill torde delvis vara att söka däruti, att vid våra
medicinska kliniker fall af lungsot i olika stadier af lätt insedda skäl
icke mottagas i så stort antal, att de studerande under sin kliniska
tjänstgöring kunna förvärfva eu tillfredsställande, på egen iakttagelse
grundad kännedom om denna sjukdom. Ett annat skäl synes ligga
däruti, att på grund af olämplig anordning af den polikliniska tjänst¬
göringen och otillräckliga lärarkrafter vid densamma det stora klientel,
som passerar Serafimerlasarettets medicinska poliklinik ocb hvaribland
äfven talrika fall af lungtuberkulos torde förekomma, icke i önskvärd
grad tillgodogjorts för undervisningen. Äfven om de studerande vid
4
Klingl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 93.
början af de propedeutisk^ tjänstgöringarna inhämtat grunderna för lung¬
sjukdomarnas diagnos, synes det vara nödvändigt, att dessa kunskaper
kompletteras på ett mera försigkommet stadium, om resultatet af läkarnas
utbildning i detta afseende skall blifva tillfredsställande. Den gransk¬
ning af föreläsningsdiarierna från de medicinska fakulteterna och Karo¬
linska institutet, som kommittén haft tillfälle att anställa, har gifvit
ytterligare stöd för den uppfattningen, att vid den kliniska undervis¬
ningen vanligen alltför litet afseende fästes vid lungtuberkulosen, som
ju dock är vår farligaste folksjukdom.
Åtskilliga medel kunna tänkas för att åstadkomma en förbättring af
vår läkarutbildning i berörda afseenden. Så t. ex. kunde — i likhet
med hvad redan skett i Uppsala — äfven vid de båda andra medicinska
högskolorna särskilda kliniker för bröstsjuka upprättas och bestämmelse
utlärdas, att en viss del af den medicinska kliniska tjänstgöringen eller
assistenttjänstgöringen skulle fullgöras vid dessa bröstkliniker. En utväg,
som äfven synes ägnad att leda till det afsedda målet, vore inrättandet
af en större specialpoliklinik för lungtuberkulos i Stockholm med där¬
med förbunden »dispensaire» efter franskt mönster, vid hvilken de stu¬
derande kunde förrätta en del af den polikliniska tjänstgöring, som
kommittén anser böra försiggå samtidigt med den föreslagna fyra må¬
naders tjänstgöringen vid Karolinska institutets medicinska klinik. Helt
visst förtjänar det äfven att tagas i öfvervägande, huruvida ej frågan
skulle kunna lösas därigenom, att de studerande under viss kortare tid,
t. ex. en månad, finge tjänstgöra vid något af våra lungsotssanatorier,
där ju ett från undervisningssynpunkt särdeles fullständigt kliniskt
material finnes samladt och där den studerande finge tillfälle att för¬
värfva sig goda insikter i lungsjukas behandling och i tuberkuloshygien.))
Dessa kommitténs uttalanden väckte gensagor från de medicinska
myndigheterna, som yttrade sig öfver betänkandet. Sålunda anförde
kommitterade för Karolinska institutets lärarkollegium i skrifvelse till
lärarkollegiet i oktober 1904 härom följande:
»Medicine kandidaten börjar sina kliniska studier med att nästan
uteslutande ägna sig åt den s. k. fysikaliska undersökningen af hufvud¬
sakligen lungor och hjärta. Denna undervisning har sedan många år
bedrifvits på en särskild sjukhusafdelning, afsedd hufvudsakligen för
tuberkulösa i alla stadier, och denna kurs har lämnats af en lärare, som
speciellt ägnat sig åt studiet af tuberkulosen.
Efter där fullbordad kurs (under omkring två månader) vägledas de
tjänstgörande under fyra månader å akademiska sjukhuset, och enligt åt¬
minstone under åren 1882—1900 i Uppsala följd praxis har vid journal-
5
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 93.
skrifningen mycken vikt lagts på undersökning af bröstets organ. Där¬
jämte har vid den dagliga polikliniken tuberkulösa, isynnerhet i begyn¬
nelsestadiet, oaflåtligt varit föremål för praktisk diagnostik och behandling.
I Lund torde undervisningen i hufvudsak vara tämligen lika
anordnad.
Vid den medicinska kliniken å Serafimerlasarettet har i regel af
hvarje klinikant fordrats detaljerad undersökning af bröstorganen i de
honom tilldelade fallen; och då man betänker, att tuberkulos är eu så
ytterst vanlig åkomma, så är klart, att studiet af hvarje sjukdomsfall
ger anledning att undersöka, om denna sjukdom finnes eller ej. Det bör
ock framhållas, att det är lika viktigt att kunna afgöra, om sjukdomen
icke finnes, som att kunna diagnosticera densamma.
A Serafimerlasarettets poliklinik är tilloppet af lungtuberkulösa i
olika stadier mycket stort; och sällan går en poliklinikdag, utan att i ett
eller flera fall tuberkulos i lungspetsarna diagnosticeras och behandlas.
Lägges härtill det antal af tuberkulösa, som å pediatriska polikliniken
och å barnsjukhuset blir föremål för demonstration och undervisning,
så inses tillfullo, att lungtuberkulosen snart sagdt dagligen blir föremål
för undervisning. Om universitetskommittén trott sig kunna sluta till
motsatsen däraf, att de inlämnade diarierna ej omtala alla dessa små
föredrag och demonstrationer, så fara de vilse. Dessa demonstrationer
upptagas i diarierna så sällan, emedan de äro så alldagliga.»
Medicinska fakulteten vid Uppsala universitet yttrar sig i samma
fråga den 31 januari 1905 på följande sätt:
»Rörande undervisningen i lungtuberkulos hafva kommitterade uttalat
den meningen, att de utgående läkarna i allmänhet icke äro så väl
rustade för striden mot lungtuberkulosen som möjligt och önskvärdt
vore. I den mån detta yttrande afser att framhålla önskvärdheten af,
att de utgående läkarna ägde större diagnostisk förmåga gentemot lung¬
tuberkulosen, kan fakulteten gärna biträda detta uttalande, helst som
det torde vara en allmängiltig sats, att läkarna alltid böra eftersträfva
en ytterligare skärpt diagnostisk förmåga, och detta ej blott gent emot
lungtuberkulos utan äfven gent emot andra sjukdomar.
livad åter angår de kommitterades yttrande att vid den kliniska
undervisningen vanligen alltför litet afseende fästes vid lungtuberkulosen,
anser fakulteten sig för sin del kunna med bestämdhet tillbakavisa
denna anmärkning.»
Under erinran om dessa yttranden från Karolinska institutets lärar¬
kollegium och medicinska fakulteten vid Uppsala universitet anför medi¬
cinalstyrelsen i sitt utlåtande den 21 januari 1910, att eu fast grund
6
Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 93.
att därpå uppföra en utvidgad kunskapsbyggnad och att däromkring
samla erfarenhet om tuberkulosens diagnostik och behandling således
meddelas hvarje svensk medicine studerande. Detta berättigar dock
icke, yttrar medicinalstyrelsen vidare, till påståendet, att den ny¬
examinerade medicine licentiaten är kompetent att på eget ansvar öfver¬
taga vården af ett tuberkulossjukhus. Den fullkomning i utbildningen,
som han för sådant ändamål behöfver, inhämtades bäst på ett special¬
sjukhus för tuberkulos; och torde enligt styrelsens mening jubileums¬
fondens folksanatorier och på likartadt sätt inrättade tuberkulosvårdsan-
stalter erbjuda de allra bästa betingelserna för den behöfliga erfaren¬
hetens och öfningens förvärfvande. Sanatoriernas öfverläkare hafva
sjkifva, säger styrelsen, vid sanatorierna vunnit stor kompetens i tuber¬
kulosfrågor, i det sjukmaterialet därstädes lämnar synnerligen goda till¬
fällen till studier särskildt för läkare, som redan vunnit den mognad,
hvarom medicine licentiatexamens afläggande innebär ett bevis, och som
afsiktligt söka vinna specialutbildning.
Medicinalstyrelsen erinrar tillika därom att, utom de läkare, som
genom de af Svenska nationalföreningen mot tuberkulos inrättade stipen¬
dier för att på sanatorierna söka utbildning i kännedom om tuberkulosen
och dess behandling årligen vinna ökade kunskaper på området, andra
utbildas genom praktiken å de på de större sanatorierna inrättade under-
läkarbefattningarna. Dessa befattningar byta icke sällan innehafvare,
och på detta sätt utgår mången ung läkare i praktiken med synnerligen
goda kunskaper i tuberkulossjukvård. Flera f. d. sanatorieunderläkare
hafva också, enligt hvad styrelsen meddelat, vunnit anställning såsom
läkare vid nya tuberkolosvårdsanstalter.
Sedan Riksdagen beviljat statsbidrag för uppförande och inrättande
af tuberkulossjukvårdsanstalter äfvensom för driftkostnaderna vid sådana,
pågår emellertid, anför styrelsen vidare, för närvarande med stor ifver
byggandet af tuberkulossjukhus i alla delar af landet. Förutom de 810
sjukplatser, som finnas å specialsjukhus af ifrågavarande slag eller tuber-
kulosafdelningarna å sjukhus, antagas icke mindre än 1,395 sjukplatser
å 19 olika ställen tillkomma under loppet af år 1910, hvarjämte upp¬
förandet af ytterligare en del tuberkulossjukhus torde under året påbörjas.
Häraf framgår, att behofvet af för vård af tuberkulösa speciellt utbildade
läkare är och än mera kommer att blifva stort. Styrelsen finner det
därför önskvärdt, att ökadt tillfälle beredes unga läkare, som så åstunda,
att erhålla specialutbildning i tuberkulossjukvård, och anser, att detta
mål lämpligast och kraftigast befordras genom inrättandet af stipendier
för ändamålet.
7
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 93.
I det yttrande, som medicinalstyrelsen infordrat från öfverstyrelsen
för Konung Oscar II:s jubileumsfond, har öfverstyrelsen meddelat, att
hinder icke möter för legitimerade läkare att vid fondens sanatorier er¬
hålla utbildning på följande villkor nämligen:
att undervisningen ordnas i kurser om högst två månader efter af
medicinalstyrelsen uppgjord plan,
att högst två läkare samtidigt vid ett och samma sanatorium stu¬
dera sjukvården,
att studerande såsom ersättning för kost och logi erlägger en be¬
talning af 3 kronor 50 öre om dagen, samt
att såsom ersättning för meddelad undervisning erlägges för hvarje
studerande ett belopp af 100 kronor för hel kurs.
Med afseende på de föreslagna stipendiernas storlek har medicinal¬
styrelsen, enär den för utbildning behöfliga tiden enligt styrelsens åsikt
är minst två månader, men öfverstyrelsen för jubileumsfondens sanato¬
rier angifvit denna tid såsom maximum för en kurs, funnit lämpligt
förorda två månader för sådana studier. Då den direkta kostnaden för
stipendiatens kost och bostad samt undervisning för nämnda tid kan
beräknas uppgå till 310 kronor förutom resekostnader med mera, har
medicinalstyrelsen ansett, att 450 kronor böra anslås till hvarje stipen¬
dium. Får stipendiet denna storlek, blir skillnaden mot de fördelar, som
tillkomma Svenska nationalföreningens mot tuberkulos stipendiater, obe¬
tydlig. Dessa åtnjuta nämligen för två månaders vistelse vid något af
jubileumsfondens folksanatorier Hålahult, Hessleby och Österåsen ett
stipendium af 100 kronor samt fri bostad, kost och undervisning.
Medicinalstyrelsen anser vidare, att det för närvarande är tillräck¬
ligt om sex sådana stipendier utgå för år, samt att det för framtiden må
bero på förhållandet mellan tillgång till och efterfrågan på speciellt ut¬
bildade tuberkulosläkare, huru många sådana stipendier böra anvisas
hvarje år.
Sedan medicinalstyrelsen därefter framhållit, att styrelsen, i hän¬
delse medel till stipendiers utdelande blifva anslagna, torde böra erhålla
uppdrag att inkomma med förslag angående de närmare föreskrifterna
för stipendiernas utdelning och planen för undervisningskurserna med
mera, anför styrelsen, att styrelsen beträffande stipendiernas utdelning
anser det vara af stor vikt, att företrädesvis yngre läkare utbildas till
tuberkulosläkare och att således icke större tjänst- eller lefnadsålder
bör gifva företräde vid stipendiernas utdelande utan snarare goda exa-
mensvitsord.
8 Kumjl. May.ts Nåd. Proposition No 93.
På grund af livad medicinalstyrelsen sålunda anfört har styrelsen
hemställt, att Kungl. Maj:t måtte till Riksdagen aflåta nådig proposition
om anvisande för hvartdera af åren 1910 och 1911 af ett anslag på
extra stat å 2,700 kronor till stipendier för läkare, som genomgå utbild-
ningskurser i tuberkulossjukvård.
Jag delar medicinalstyrelsens uppfattning om behofvet att vidtaga
åtgärder för att så stort antal läkare som möjligt må erhålla grundlig
insikt i tuberkulosens hygien och särskild! färdighet i undersökning och
behandling af lungsiktiga.
Då detta på lämpligaste och bästa sätt synes kunna ske genom
inrättande af stipendier för att bereda unga läkare tillfälle att å jubi¬
leumsfondens sanatorier erhålla undervisning i dessa stycken och jag
icke funnit något att erinra mot de föreslagna stipendiernas storlek eller
antal, får jag hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen
att för år 1911 på extra stat ställa till Kungl. Maj:ts förfogande
ett anslag å 5,400 kronor, att användas till stipendier för läkare, som
genomgå utbildningskurser i tuberkulossjukvård, med rätt för Kungl.
Maj:t att låta af detta belopp förskottsvis under år 1910 af tillgängliga
medel för ifrågavarande ändamål utanordna 2,700 kronor.
Hvad departementschefen sålunda hemställt, däri
statsrådets öfriga ledamöter instämde, behagade Hans
Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten bifalla samt för¬
ordnade, att proposition i ämnet skulle aflåtas till
Riksdagen af den lydelse, bilaga till detta protokoll
utvisar.
Ur protokollet:
Carl Stålhammar.
Stockholm, K. L. Beckmans Boktryckeri, 1910-