Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr Öl.
27
Nr 51.
Kung!. Maj ds nådig a proposition till Riksdagen med förslag till
bestämmelser angående undersökning och tillgodogörande
af mineralfyndighet ä viss kronojord; gifven Stockholms
slott den 11 februari 1910.
Under åberopande af bilagda utdrag af statsrådsprotokollet öfver
jordbruksärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå Riks¬
dagen att, under förutsättning att af Kungl. Maj:t framlagdt förslag till
lag om ändrad lydelse af 1, 3, 8, 10, 17, 22, 44 och 65 §§ grufvestadgan
antages af Riksdagen, antaga härvid fogade förslag till bestämmelser
angående undersökning och tillgodogörande af mineralfyndighet å viss
kronojord.
De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande
utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all
kunglig nåd och ynnest städse välbevågen.
Under Hans Maj:ts
Min allernådigste Konungs och Herres sjukdom:
GUSTAF ADOLF.
Oskar Nyländer.
28
Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 51.
Förslag
till
bestämmelser angående undersökning och tillgodogörande af mineralfyndighet
å viss kronojord.
Om fyndighets undersökning (skärpning).
1 §•
Vill någon å kronojord (kronan tillhörig jord), som ej innehafves
under ständig besittningsrätt eller är till boställe anslagen, anställa arbete
(skärpning) för undersökning af fyndighet, innehållande sådant mineral,
hvarom i 1 § grufvestadgan förmäles, eller apatit eller magnesit, söke
därtill tillstånd (skärpningstillstånd) på sätt nedan sägs.
2 §•
Skärpningstillstånd må ej meddelas å:
1) område, som förklarats skola utgöra statsgrufvefält, eller som
redan är föremål för skärpningstillstånd, för grufdriftstillstånd, hvarom i
17 § nedan förmäles, eller för rätt på grund af inmutning;
2) område, beläget på mindre afstånd än tvåhundra meter från
boningshus eller från annan åbyggnad, där den är uppförd vid gård, eller
från tomtplats eller trädgård, med mindre medgifvande härtill lämnats af
såväl ägaren till byggnaden, tomtplatsen eller trädgården, som den, hvilken
därtill har nyttjanderätt, dock att under byggnad, hvarom nu sagts, ej
innefattas byggnad, som är uppförd för grufdrift;
29
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr Öl.
3) område, tillhörande kyrkogård eller begrafningsplats;
4) område på mindre afstånd än trettio meter från sådan järnväg
eller kanal, som är upplåten för allmän trafik, så vidt ej medgifvande af
vederbörande myndighet eller styrelse lämnats.
3 §•
Ansökning om skärpningstillstånd skall ske skriftligen bos berg¬
mästaren i orten och innehålla uppgift å:
sökandens namn, hemvist och yrke;
mineralanledningens art;
egendom, socken och län, där det område ansökningen afser är beläget;
medelpunkten i detta område (skärpningspunkten) med så noggrann
beskrifning å denna punkts belägenhet, att någon osäkerhet därom ej kan
uppstå; skolande denna punkt vara utmärkt å topografisk, afvittrings- eller
annan vid ansökningen fogad karta i skala ej understigande 1 : 200,000.
Vid ansökningen skall tillika fogas intyg att sökanden är välfrejdad
svensk undersåte.
Sökanden vare vidare pliktig att i förskott å kostnaden för kun¬
görelse, hvarom i 6 § förmäles, till bergmästaren erlägga tio kronor.
4 §■
öfver inkommen ansökan skall bergmästaren ofördröjligen och se¬
nast trettio dagar efter mottagandet meddela skriftligt beslut. Finner
bergmästaren nödigt infordra ytterligare upplysning i afseende å arten af
den angifna mineralanledningen, skärpningspunktens läge eller annan om¬
ständighet, som för ansökningens bedömande kan vara af betydelse, äge
han förelägga sökanden att därmed inkomma inom viss lämplig tid, räknad
från den dag beslutet gafs, och vare, i händelse den tid försittes, den då
gjorda ansökningen förfallen, hvilken påföljd bör i beslutet intagas. Be¬
träffande förskott å kungörelsekostnad, hvarom i 3 § sägs, äge berg¬
mästaren meddela föreläggande i enahanda ordning.
3 §.
1 mom. År mineralanledningen icke af den art, som i 1 § afses,
eller bär den uppgifva skärpningspunkten blifvit förlagd å område, dår
enligt 2 § skärpningstillstånd ej må meddelas, varde ansökningen afslagen.
30
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 51.
2 mom. Har skärpningspunkten förlagts å område, som varit men
ej längre är föremål för skärpnings- eller grufdriftstillstånd, skall berg¬
mästaren öfversända ansökningen jämte eget utlåtande till bergsöfverstyrelsen.
6 §•
Finner bergmästaren binder ej möta för bifall till ansökningen, skall
han utfärda bevis (skärpningssedel) af innehåll att sökanden äger med
andras uteslutande anställa skärpning inom ett område, innefattande en
omkrets med 400 meters afstånd från skäi’pningspunkten. Faller inom
sagda område mark, hvarå enligt 2 § skärpnings tillstånd ej må meddelas,
eller mark, hvarom i 5 § 2 mom. sägs, skall skärpningstillståndet gälla
allenast för öfrig del af området.
Skärpningssedeln skall vidare innehålla:
1) angifvande af mineralanledningens art samt beskrifning å skärp-
ningspunktens läge;
2) tiden, då ansökningen inkom till bergmästaren;
3) den benämning, hvarunder anläggningen må kunna från andra
dylika skiljas;
4) ett angifvande af de villkor, som jämlikt 8—14 §§ här nedan
skola för tillståndet gälla.
Bergmästaren läte inom sextio dagar från skärpningssedelns utfärdande
i kyrkan till den socken eller församling, där det upplåtna området är
beläget, äfvensom i tidning inom orten kungöra, att tillståndet meddelats,
med uppgift å tillståndshafvarens namn och skärpningspunktens läge;
insände ock ofördröjligen till Konungens befallningshafvande afskrift af
skärpningssedeln.
7 §•
Hafva flere ingifvit ansökningar, som afse samma område, skall den,
hvilkens ansökan först inkom, äga företräde till erhållande af skärpnings-
tillstånd.
Hafva ansökningarna inkommit samma dag, hänskjute bergmästaren
ärendet till Konungen, som bestämmer, hvilken af sökandena må erhålla
tillstånd.
8 §•
Skärpningstillstånd skall gälla från dagen för skärpningssedelns ut¬
färdande till löpande årets slut samt under nästföljande tre kalenderår;
ägande bergmästaren på ansökan af tillståndshafvaren att, om särskilda
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr Öl. 31
förhållanden därtill föranleda, medgifva förlängning af denna tid med
högst två år.
Erhåller tillståndshafvaren under den sålunda bestämda skärpnings-
tiden grufdriftstillstånd, skall dock skärpningstillståndet upphöra att gälla
vid grufdriftstillståndets meddelande. Har han gjort ansökan om gruf¬
driftstillstånd, hvilken vid nämnda tids utgång är på pröfning beroende,
fortfar skärpningstillståndet att gälla, så länge ansökningen är under
pröfning.
9 §.
1 mom. Skärpning må bestå i jordrymning, sprängning, diamant¬
borrning, upprättande af magnetiska kartor eller andra arbeten, som kunna
lända till kännedom om fyndighetens storlek, beskaffenhet och värde.
2 mom. A dessa arbeten skall under skärpningstiden, räknadt från
den 1 januari efter det skärpningstillståndet meddelats, årligen användas
ett belopp af minst trehundra kronor, med skyldighet för tillståndshaf¬
varen att, för hvarje kalenderår, före den 1 april året därefter hos berg¬
mästaren styrka, huru stort belopp för ändamålet utgifvits. Tillstånds¬
hafvaren äge dock, om han hellre så vill, att under ett år fullgöra arbets-
skyldigheten för ett eller flera af de efterföljande. Sedan tillståndshafvaren
gjort ansökan om grufdriftstillstånd, vare han, så länge ansökningen är på
pröfning beroende, från arbetsskyldighet befriad.
10 §.
Under skärpningstiden vunna mineraliska produkter må tillstånds¬
hafvaren icke för annat ändamål än deras undersökning, medelst analyse¬
ring, anrikning, smältning eller på annat dylikt sätt, från skärpningsom-
rådet bortföra.
Sedan tillståndshafvare ingifvit ansökan om grufdriftstillstånd, vare
han berättigad att inom skärpningsområdet bryta och tillgodogöra sig
mineraliska produkter af den i 1 § nämnda beskaffenhet äfven för annat
ändamål än nu sagts; dock ej förrän han härom hos bergmästaren gjort
anmälan. Begagnar sig tillståndshafvaren af nämnda rätt, åligger honom
att till kronan utgifva afgäld med tjugo procent af den nettovinst före¬
taget beräknas atkasta; skolande i fråga om afgäldens bestämmande och
tillståndshafvarens skyldigheter i öfrigt hvad i 25 § 2 och 3 mom. samt
26 och 28 §§ är stadgadt äga motsvarande tillämpning.
32
Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 51.
11 §•
Har tillståndshafvaren icke fullgjort den i 9 § stadgade arbetsskyl-
dighet, eller har han brutit mot bestämmelserna i 10 §, vare tillståndet
förverkadt. Påstående härom må dock, utom för det fall att svikligt
förfarande från tillståndshafvarens sida föreligger, ej grundas på försum¬
melse eller annat förhållande, som ägt rum för längre tid tillbaka än
kalenderåret före det påståendet väckts.
12 §.
Byggnader, som för skärpningsarbetets utförande äro nödiga, må
tillståndshafvaren å det upplåtna området uppföra.
Tillståndshafvaren äge jämväl att å kronan tillhörig mark begagna
eller anlägga väg till stället.
13
Där mark, som tillståndshafvaren för skärpning eller väg begagnar,
är af kronan utarrenderad, skall tillståndshafvaren dels till kronan
erlägga en årlig afgift, motsvarande den nedsättning i arrendeafgiften,
hvartill arrendatorn i följd af mistningen af marken skäligen kan vara
berättigad, och dels till arrendator!! utgifva det skadestånd, som därutöfver
må på grund af markens användande för skärpningen tillkomma honom.
I fråga om fastställandet af beloppet utaf den arrendatorn tillkommande
godtgörelse skall tillståndshafvaren vara förbunden att underkasta sig de
bestämmelser, som i sådant hänseende må vara meddelade i aftalet mellan
kronan och arrendatorn.
I händelse innehafvare af skärpningstillstånd icke erhåller tillstånd
jämväl till fyndighetens tillgodogörande, vare han skyldig att ersätta kronan
all skada, som marken genom skärpningen för framtiden kan hafva tagit.
År jorden utarrenderad, ansvare tillståndshafvaren under tiden, till dess
denna ersättning blifvit erlagd, för fulla beloppet af ofvan nämnda år¬
liga afgift.
Skada och intrång, som i öfrigt af skärpningen förorsakas, skall
jämväl af tillståndshafvaren ersättas.
Ersättning för växande träd, som af tillståndshafvaren fällas, skall
utgå enligt uppskattning af jägmästaren i orten.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 51.
33
14 §.
1 mom. År område, hvarå skärpningstillstånd meddelats, af kronan
utarrenderadt, må tillståndshafvaren icke å detsamma påbörja arbete, med
mindre han senast fjorton dagar dessförinnan lämnat arrendatorn bestyrkt
afskrift af skärpningssedeln, och galle om sättet för sådant delgifvande
hvad om delgifvande af stämning är stadgadt.
2 mom. Tillståndshafvaren åligger därjämte, innan något arbete å
området börjas, att hos Konungens befallningshafvande ställa pant eller
borgen, som af Konungens befallningshafvande godkännes, för all den er¬
sättning, hvartill tillståndshafvaren enligt 13 § är förbunden. Försummas
det, äge utmätningmannen i orten, då han därom anlitas, inställa arbetet,
till dess säkerhet, som finnes antaglig, blifvit anskaffad.
15 §.
I fall, hvarom i 5 § 2 mom. sägs, pröfvar bergsöfverstyrelsen, huru¬
vida och på hvad villkor skärpningstillstånd må sökanden lämnas-
Bergsöfverstyrelsen må ock, där jämlikt 6 § från skärpningstillstånd
undantagits mark af den i 5 § 2 mom. oinförmälda beskaffenhet, på till-
ståndshafvarens ansökan medgifva skärpning å sådan mark.
16 §.
Klagan öfver bergmästares beslut må föras hos bergsöfverstyrelsen
genom besvär, som skola, vid talans förlust, dit insändas i mål från Norr¬
bottens, Västerbottens, Jämtlands och Västernorrlands län innan klockan
tolf å fyrtiofemte dagen och i mål från öfriga orter i riket innan klockan
tolf å trettionde dagen från delfåendet af det beslut, som öfverklagas.
Om fyndighets tillgodogörande.
17 §.
Vill någon å kronojord, som i 1 § sägs, med arbete belägga och
tillgodogöra sig fyndighet af där angitven beskaffenhet, söke hos Konun¬
gen tillstånd därtill (grufdriftstillstånd).
Bill. till Rik8d. Prot. 1910. 1 Sami. 1 Afd.
5
34
Kung1. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 51.
Tillstånd, hvarom nu sagts, må ej meddelas annan än i Sverige bosatt
välfrejdad svensk undersåte eller handelsbolag, hvars samtliga delägare äro
sådana svenska undersåtar, eller ock svenskt aktiebolag, hvars bolagsordning
föreskrifver, dels att aktie icke må utan Konungens tillstånd tecknas af
eller öfverlåtas å andra än i Sverige bosatta svenska undersåtar, dels
att denna föreskrift skall i tryck återgifvas å samtliga aktiebrefven och
dels att ändring i bolagsordningen i dessa hänseenden icke är giltig, med
mindre Konungen till ändringen lämnat medgifvande.
18 §.
Ansökning om grufdriftstillstånd skall ingifvas till bergmästaren och
innehålla:
uppgift å sökandens namn, yrke samt hemvist eller för aktiebolag den
ort, där styrelsen har sitt säte, mineralanledningens art samt belägenheten
och storleken af det område, hvarå grufdriftstillstånd sökes, äfvensom den
framställning, sökanden kan vilja göra angående erhållande af sådan upp¬
låtelse, hvarom i 27 § förmäles.
Ansökningen skall vara åtföljd af:
1) intyg, utvisande att sökanden jämlikt 17 § är behörig erhålla
grufdriftstillstånd;
2) karta öfver det område, ansökningen afser, så affattad att af
densamma jämte tillhörande beskrifning områdets geografiska belägenhet
tydligt framgår, hvilken karta bör vara upprättad af landtmätare eller
bergstjänsteman eller annan, som är behörig att verkställa graf mätningar,
eller ock från sådan karta kopierad;
3) handlingar, som styrka, att arbetet kan af sökanden ändamålsenligt
utföras och att nödiga tillgångar därtill stå till hans förfogande;
4) bevis att sökanden hos Konungens befallningshafvande nedsatt
sådan säkerhet, hvarom i 30 § nedan förmäles; samt
5) i det fall att tillstånd, hvarom nu sagts, sökes af den som inne¬
har skärpningstillstånd, jämväl berättelse öfver de under skärpningstiden
utförda arbeten.
19 §.
Finner bergmästaren ansökningshandlingarna ofullständiga eller nå¬
gon ytterligare upplysning för ansökningens bedömande erforderlig, före-
lägge bergmästaren sökanden att inom viss tid inkomma med felande
handling eller sådan upplysning, vid äfventyr att handlingarna pröfvas
i befintligt skick.
35
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 51.
Sedan den tid förflutit, läte bergmästaren inom fjorton dagar där¬
efter i kyrkan till den församling, där det i ansökningen uppgifna området
är beläget, äfvensom i tidning inom orten kungöra ansökningen med före¬
läggande af viss tid, minst tre och högst fem månader efter kungörelsens
datum, inom hvilken den, som anser sin rätt vara af frågan beroende, bör
hos bergmästaren skriftligen anföra hvad han till bevarande af sin rätt
aktar nödigt. Såvidt gäller område inom Jämtlands, Västerbottens eller
Norrbottens län, skall tiden för föreläggandet innefatta åtminstone två af
månaderna maj—september, och må alltså, i den mån härför är nödigt,
tiden utsträckas utöfver hvad nyss nämnts.
Efter utgången af den i kungörelsen utsatta tid skall bergmästaren,
hvilken det åligger att genom besök på platsen skaffa sig kännedom om
den fyndighet, hvarom fråga är, skyndsamt insända samtliga handlingar
jämte eget utlåtande till Konungen.
Kostnaden för kungörandet och bergmästarens besök på platsen skall
gäldas af sökanden; och vare han pliktig att, där bergmästaren det fordrar,
samma kostnad inom förelagd tid förskjuta, vid äfventyr, om den tid för-
sittes, att ansökningen anses förfallen, hvilken påföljd bör i föreläggandet
intagas.
20 §.
1 mom. Har innehafvare af skärpningstillstånd, som enligt 17 §
är behörig erhålla grufdriftstillstånd, i vederbörlig ordning inom skärp-
ningstidens utgång sökt tillstånd till grufdrift å område, hvarinom
skärpningspunkten är belägen, och är å området mineralfyndighet på¬
visad, skall, där ej skärpningtillståndet jämlikt 11 § förverkats, det
sökta tillståndet meddelas, så vidt med föreskrifterna här nedan öfverens-
stämmer. Hvad i 2 § är stadgadt i afseende å hinder mot meddelande af
skärpningstillstånd skall ock gälla beträffande grufdriftstillstånd, så framt
hindret förefanns, då skärpningstillståndet meddelades.
2 mom. Göres eljest jämlikt 18 § ansökan om grufdriftstillstånd,
pröfvar Konungen efter omständigheterna, huruvida sådant tillstånd må
gifvas.
21 §.
1 mom. Grufdriftstillstånd må icke omfatta område, öfverstigande
50 hektar, räknade i horisontalplanet, där ej styrkes att större areal erford¬
ras, för att fyndigheten i hela sin utsträckning skall falla inom området.
Längden af området må ej vara större än 5 gånger bredden; och bör om¬
rådet om möjligt vara fyrsidigt med räta vinklar. För området skola
36 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 51.
gränserna på djupet räknas lodräta, så vidt utan förnärmande af annans
rätt kan ske.
22 §.
1 inom. Det upplåtna området skall, på tillståndshafvarens bekost¬
nad, i närvaro af kronoombud, som utses af Konungens befallnings¬
hafvande, å marken utstakas af vederbörligen förordnad landtmätare.
Därest tillståndshafvaren förklarat sig för sitt arbete ofvan jord be¬
höfva endast eu del af det upplåtna området, skall jämväl denna del vid
nu nämnda förrättning utstakas på marken och inläggas å kartan.
Förrättning, hvarom nu sagts, skall hållas inom nio månader från
tillståndets meddelande. Försummas det, äge tillståndshafvaren ej vidare
verkställa arbete för fyndighetens tillgodogörande, förr än sådan förrätt¬
ning skett.
Kronoombud, som vid dylik förrättning närvarit, åligger att ofördröj¬
ligen till Konungens befallningshafvande inberätta hvad därvid förelupit.
2 mom. Har tillståndshafvaren för arbetet i dagen tagit i anspråk
endast en del af det upplåtna området, och önskar han sedermera ytter¬
ligare mark inom området, varde sådan honom tilldelad i samma ordning
som nyss nämnts.
23 §.
Det upplåtna området må icke användas för annat ändamål än gruf-
driften och därmed i samband stående verksamhet för produkternas till¬
godogörande eller förädling.
Tillståndshafvaren äger tillgodogöra sig alla mineraliska ämnen af
den i 1 § omförmälda beskaffenhet, hvilka inom det upplåtna området
anträffas, så ock öfriga mineraliska ämnen, i den mån deras brytande är
erforderligt för grufarbetets ändamålsenliga drifvande.
Konungen äger dock vid grufdriftstillståndets meddelande föreskrifva,
att järnmalm, som ur fyndigheten vinnes, icke eller allenast i viss omfatt¬
ning må såsom råvara exporteras ur landet.
24 §.
1 mom. För det upplåtna området skall tillståndshafvaren, så länge
grufdriftstillståndet varar, till kronan erlägga en årlig jordskyld med fem
procent af markens uppskattade värde, dock minst ett belopp, motsvarande
fem kronor för hvarje hektar. Vill tillståndshafvaren för sitt arbete
ofvan jord taga i anspråk blott en del af området, skall jordskylden
37
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 51.
för den öfriga delen, oafsedt det uppskattade värdet, utgå med fem
kronor för hvarje hektar.
Jordskyldens belopp skall, efter ofvan angifna grunder, bestämmas
af landtmätaren vid den förrättning, hvarom i 22 § förmäles. Finner
Konungens befallningshafvande högre belopp böra utgå än landtmätaren
bestämt, eller är tillståndshafvaren med landtmätarens beslut missnöjd,
må beslutet kunna underställas afgörande af skiljemän i den ordning
37 § stadgar. Sådant afgörande skall påkallas genom tillkännagifvande
hos andra parten senast inom en månad efter det landtmätarens beslut
meddelats; i annat fall stånde detta fast.
2 inom. År mark, som af tillståndshafvaren tages i anspråk för
arbetet i dagen, af kronan utarrenderad, åligger tillståndshafvaren jämväl
att till arrendatorn utgifva det skadestånd, som utöfver nedsättning i arrende-
afgiften må på grund af markens användande för grufdriften tillkomma
denne. Tillståndshafvaren skall vara förbunden att, där tvist härom upp¬
står, underkasta sig de bestämmelser, som i fråga om afgörandet af sådan
tvist må vara meddelade i aftalet mellan kronan och arrendatorn.
3 mom. Värdet af växande träd, som af tillståndshafvaren fällas,
skall han ersätta enligt uppskattning af jägmästaren i orten.
’ 25 §.
1 viom. Tillståndshafvaren skall för hvarje kalenderår till kronan
erlägga en afgäld (royalty), utgående efter den beräknade nettovinsten af
grufföretaget. Denna afgäld skall utgå, där grufdriftstillståndet meddelats
jämlikt 20 § 1 inom., med tjugu procent af nämnda nettovinst samt eljest
med den procent, Konungen bestämmer.
Skulle afgälden, sålunda beräknad, för något kalenderår icke uppgå
till tjugufem kronor för hvarje hektar af det upplåtna området, skall till¬
ståndshafvaren likväl vara skyldig att för det år erlägga afgäld med
nämnda belopp,
Konungen äger, på särskild ansökan, att när skäl därtill äro, för
viss tid, högst tio är, medgifva tillståndshafvaren befrielse från eller ned¬
sättning i den sålunda stadgade afgälden i hvad den öfverstiger det i
förra punkten omförmälda belopp.
2 mom. Nettovinsten, hvarefter afgäld skall utgå, beräknas sålunda,
att från saluvärdet på arbetsplatsen af alla under året vunna mineraliska
produkter i det skick, hvari de efter handskrädning eller mekanisk be¬
handling befinnas, afdrages sammanlagda beloppet, ökadt med en tredje¬
del, af de direkta utgifterna under året för följande arbeten, nämligen
38
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 51.
grufbyggnader under jord,
tillrednings- och undersökningsarbeten,
brytning,
uppfordring,
skrädning,
anrikning samt
transport till skrädnings- och anrikningsplats,
äfvensom reparationer och underhåll af byggnader ofvan jord;
hvarvid må såsom utgifter för berörda arbeten upptagas
löner och naturaförmåner till arbetare och arbetsförmän jämte af-
gifter för deras olycksfallsförsäkring,
kostnader för arbetsmaterial och redskap samt
utgifter för den för arbetena använda kraft, bland hvilka utgifter
må, om tillståndshafvaren från egen anläggning tillhandahåller kraften,
utom direkta utlägg inräknas jämväl skälig ränta och amortering å det
för denna anläggning använda kapital.
Afdrag må icke ske för ränta och amortering i öfrigt å det i gruf-
driften nedlagda kapital, för utgifter för nybyggnader eller nyanläggnin¬
gar ofvan jord, för skatter och onera, förvaltningskostnader eller andra
allmänna omkostnader.
3 mom. Tillståndshafvaren är skyldig »att föra räkenskaper öfver
företaget, innefattande upplysningar om mängden af vunna mineraliska
produkter, erhållna försäljningspris samt i mom. 2 omförmälda utgifter
för företaget.
Det åligger ock tillståndshafvaren ej mindre att före den 1 maj
hvarje år till bergmästaren insända nödiga uppgifter till ledning för af-
gäldens bestämmande enligt de stadgande!), som kunna härutinnan varda
meddelade, än äfven att vid anfordran tillhandahålla vederbörande räken¬
skaperna för företaget jämte verifikationer äfvensom förefintliga analyser
af de vunna produkterna; och skall tillståndshafvaren därjämte vara skyl¬
dig att underkasta sig den särskilda inspektion af arbetena, som för af-
gäldens bestämmande kan finnas erforderlig.
26 §.
Afgäldens belopp bestämmes å kronans sida af en nämnd efter ty
särskildt af Konungen stadgas.
Nöjes ej tillståndshafvaren åt nämndens beslut, skall han, vid talans
förlust, inom 14 dagar efter det han af beslutet erhöll del anmäla miss*
39
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 51.
nöje hos Konungens befallningshafvande. Tvist, som sålunda uppstår,
skall afgöras af skiljemän på sätt i 37 § här nedan säges.
27 §.
På framställning af tillståndshafvaren äger Konungen till tillstånds-
hafvarens begagnande mot årligt arrende upplåta mark, som erfordras
utöfver det område, tillståndet omfattar, för anläggning af vägar, trans¬
portbanor, verkstäder, administrations- och arbetarebostäder samt för kraft¬
ledning eller dylikt, äfvensom bestämma tid och öfriga villkor för upp¬
låtelsen, dock att denna ej må afse annan tid än sådan, hvarunder gruf-
driftstillståndet gäller. I den ordning, som kan vara föreskrifven, må
ock, där så finnes kunna ske utan olägenhet för kronan, denna tillhörigt
vattenfall eller kraft från dylikt vattenfall upplåtas till nyttjande af tiil-
ståndshafvaren för tid, hvarunder grufdriftstillståndet gäller. De kostna¬
der, som förorsakas kronan med anledning af åtgärder, hvilka kunna vara
erforderliga för upplåtelse, hvarom i denna § förmärs, skola gäldas af
tillståndshafvaren.
Vattenkraft, hvarom nu sagts, får af tillståndshafvaren användas
endast för grufdriften och i samband därmed stående anläggningar.
28 §.
Den i 25 § omförmälda afgäld och öfriga tillståndshafvaren ålig¬
gande afgifter skola för hvarje kalenderår erläggas till Konungens befall¬
ningshafvande före den 1 augusti nästföljande år. Har ej afgäldens be¬
lopp dessförinnan blifvit slutligen bestämdt, skall den jämte ränta efter
5 procent erläggas inom 14 dagar efter det sådant bestämmande skett.
29 §.
I tillståndsresolutionen skall tillståndshafvaren åläggas att, därest
han inställer grufarbetet, ersätta all den skada, som under tiden genom
ökadt vattentillopp må tillskyndas ägare eller innehafvare af angränsande
grufva.
30 §.
1 mom. Såsom säkerhet för fullgörandet af villkoren för grufdrifts-
tillst&ndet skall för det år, hvarunder detta meddelats, och därutöfver för
40
Kun (fl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 51.
en tid af minst fem och högst åtta kalenderår, ställas borgen af minst
två löftesmän, de där borga en för bägge och bägge för en såsom för
e<mn skuld, och hvilkas vederhäftighet är för Konungens befallningshaf¬
vande känd eller behörigen styrkt. Ansvarighet på grund af dylik borgen
må icke utsträckas utöfver den tid, för hvilken borgen blifvit ingången.
Tillståndshafvare, som sådant föredrager, må i stället för borgen
nedsätta af staten, allmänna hypoteksbanken, rikets hypoteksföreningar
eller af kommuner med Konungens tillstånd utgifna obligationer eller
andra säkerhetshandlingar, som af Konungens befallningshafvande god¬
kännas, motsvarande det belopp, hvartill med hänsyn till uppgjord arbets¬
plan eller den omfattning, hvari arbete å området förut bedrifvits, samt
andra af tillståndshafvaren ådagalagda omständigheter afgäld och annan
tillståndshafvaren eventuellt åliggande ersättningsskyldighet högst kan an¬
tagas komma att för tre år uppgå.
2 mom. Minst ett år före utgången af den tid, för hvilken borgen
enligt 1 mom. gäller, skall tillståndshafvaren aflämna ny säkerhet åt den
beskaffenhet, som där sägs. Dör löftesman eller finner Konungens befall¬
ningshafvande, att löftesman icke vidare kan för vederhäftig anses eller
eljest att ställd säkerhet icke längre kan anses tillräcklig, skall tillstånds¬
hafvaren inom tre månader efter erhållet föreläggande aflämna ny säker¬
het eller den ytterligare säkerhet Konungens befallningshafvande kan be¬
stämma.
31 §.
Tillståndshafvaren vare ej berättigad till ersättning af kronan på
den grund att annan befinnes till följd af inmutning äga rätt till idkande
af grufdrift inom det upplåtna området.
32 §.
Grufdriftstillstånd må öfvertagas af person eller bolag, som jämlikt
17 § är behörigt erhålla dylikt tillstånd. Det åligger den, som vill öfver-
taga grufdriftstillstånd, att härom göra anmälan hos Konungen samt där¬
vid foga sådana handlingar, som i 18 § under 1), 3) och 4) omförinälas;
och vare öfvertagandet ej giltigt med mindre det blifvit af Konungen
godkändt.
Har ej, då tillståndshafvaren aflidit eller blifvit i konkurs försatt,
anmälan om öfvertagande af tillståndet gjorts inom sex månader, räknadt
från dödsfallet eller den offentliga stämningens utfärdande, eller har öfver*
41
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 51.
tagandet icke af Konungen godkänts, skall tillståndet upphöra sex måna¬
der efter det anmälan senast bort ske.
Detsamma skall gälla, där tillståndshafvaren icke längre uppfyller
de i 17 § stadgade förutsättningar för erhållande af grufdriftstillstånd,
och ej inom sex månader efter det behörigheten upphört göres anmälan,
att tillståndet öfverlåtits å annan, eller Konungen ej godkänner öfver-
låtelsen.
33 §.
Underlåter tillståndshafvaren att behörigen fullgöra de med afseende
å grufdriftstillståndet stadgade villkor, eller har han mot bättre vetande
i räkenskaperna eller eljest lämnat oriktiga eller vilseledande uppgifter
rörande omständighet, som kan vara af betydelse för afgäldens bestäm¬
mande, skall tillståndet vara förverkadt och tillståndshafvaren skyldig att
afträda grufanläggningen vid utgången af det kalenderår, hvarunder för¬
verkandet skett.
Påstående härom må dock, utom för det fall att svikligt förfarande
från tillståndshafvarens sida föreligger, ej grundas på försummelse eller
annat förhållande, som ägt rum för längre tid tillbaka än andra kalender¬
året före det påståendet väckts.
34 §.
Konungen äge uppsäga grufdriftstillståndet att upphöra vid utgången
af femte kalenderåret efter det, hvarunder uppsägning skett, dock att
uppsägning ej må göras förrän 25 år förflutit från grufdriftstillståndets
meddelande.
Tillståndshafvare skall vara berättigad att frånträda grufdriftstill¬
ståndet den 31 december året efter det, hvarunder anmälan därom skett.
35 §.
1 mom. Då grufdriftstillstånd efter uppsägning eller eljest upphör,
skall kronan vara berättigad att från tillståndshafvaren tillösa sig dennes
för fyndighetens bearbetande eller annan därmed i sammanhang stående
verksamhet anskaffade maskiner, kraftstationer, verkstäder, kraft- och andra
ledningar, transportanordningar, husbyggnader och öfriga anläggningar
inom område, som åt tillståndshafvaren af kronan upplåtits, allt mot er¬
sättning efter egendomens värde, hvilket värde i brist af åsämjande skall,
Bill. till Riksd. Prot. 1910. 1 Sami. 1 Afd.
6
42
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 51.
i den ordning lagen om skiljemän den 28 oktober 1887 stadgar, bestäm¬
mas af fem personer af hvilka Konungen utser två, tillståndshafvaren två
och de sålunda utsedda tillkalla den femte, ägande bergsöfverstyrelsen
utöfva den befogenhet att utse skiljeman, som enligt lagen tillkommer
öfverexekutor.
Har uppsägning skett, vare tillståndshafvaren därefter förbjudet att
utan Konungens medgifvande från upplåtet område bortföra egendom, som
nu sagts, vid äfventyr, om så ändock sker, att tillståndshafvaren är skyl¬
dig ersätta all därigenom uppkommande skada och förlust.
2 mom. De i grufva befintliga, för dess styrka och bestånd verk¬
ställda byggnader äfvensom inrättningar för vandring upp och ned i gruf-
van skola vid grufdriftstillstånds upphörande utan lösen tillfalla kronan.
3 inom. Senast vid den tid, då grufdriftstillstånd efter uppsägning
eller jämlikt 32 § andra eller tredje stycket upphör, skall från kronans
sida meddelande lämnas tillståndshafvaren om och i hvad mån kronan
vill begagna lösningsrätten. Egendom, som kronan ej vill lösa, må till¬
ståndshafvaren hafva afgiftsfritt kvar under ett år efter tillståndets upp¬
hörande.
4 mom. Af tillståndshafvaren brutna mineraliska produkter må
afgiftsfritt kvarligga inom grufdriftsområdet två år efter det tillståndet
upphört.
36 §.
Då grufdriftstillstånd efter uppsägning från kronans sida upphör,
skall kronan vara skyldig:
1) att inlösa all den i 35 § 1 mom. omförmälda egendom efter dess
värde; samt
2) att, därest vid grufdriftstillståndets upphörande mineraltillgångar
föreligga blottade och tillredda, dels ersätta tillståndshafvaren fyra femte¬
delar af värdet, såvidt på samma mineraltillgångar belöper, af de för
dessas blottläggning och tillredning utförda arbeten, som kunna anses
hafva varit för ändamålet behöfiiga, dels ock till tillståndshafvaren utgifva
en särskild godtgörelse, motsvarande en femtedel af den nettobehållning,
som de sålunda blottade och tillredda mineraltillgångarna kunna beräknas
komma att lämna, dock ej för större myckenhet af dessa mineraltillgån¬
gar, än som med hänsyn till förefintliga anordningar för brytning, för¬
ädling eller transport får antagas kunna under de tio efter grufdriftstill¬
ståndets upphörande närmast följande åren tillgodogöras; skolande brutto¬
värdet af denna mineralkvantitet beräknas med ledning af de under de
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 51. 43
tio sista åren gällande försäljningsvärden å de ur fyndigheten vunna pro¬
dukterna.
Bestämmandet af de belopp, hvarmed kronan sålunda är pliktig ut¬
lösa tillståndshafvaren, skall ske af skiljemän på sätt i 35 § stadgas.
Allmän bestämmelse.
37 §.
I handling, hvarigenom skärpnings- eller grufdriftstillstånd meddelas,
skall intagas bestämmelse därom att, om tvist skulle uppstå angående
tolkning eller tillämpning af villkoren för det meddelade tillståndet
eller i sammanhang därmed träffadt aftal eller skedd upplåtelse eller
angående däraf härflytande rättsförhållanden eller fordrings- eller er¬
sättningsanspråk, skall, där ej beträffande ersättnings belopp eller dess
fastställande särskilda regler skola, enligt hvad ofvan sagts, gälla, sådan
tvist afgöras af skiljemän i den ordning lagen om skiljemän den 28 oktober
1887 stadgar; dock att den befogenhet att utse skiljeman, som tillkommer
öfverexekutor, i stället skall utöfvas af bergsöfverstyrelsen.
Hvad sålunda blifvit stadgadt skall lända till efterrättelse från den
1 oktober 1910, dock att rätt till skärpning eller grufdrift å utarrenderad
egendom ej må meddelas, med mindre förbehåll om skyldighet för arren-
datorn att för ändamålet afstå mark är i arrendekontraktet intaget eller
medgifvande af arrendatorn lämnas.
44
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 51.
Utdrag af protokollet öfver jordbruksärenden, hållet inför Hans
Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet ä Stock¬
holms slott den 11 februari 1910.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Lindman,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Taube,
Statsråden: Petersson,
Hederstierna,
SWARTZ,
grefve Hamilton,
grefve Ehrensvärd,
Malm,
Lindström,
Nyländer,
von Sydow.
Chefen för jordbruksdepartementet statsrådet Nyländer anförde:
»För nästlidet års Riksdag framlade Kungl. Maj:t dels efter
föredragning å justitiedepartementet åtskilliga lagförslag, hvarmed åsyf¬
tades upphäfvandet af inmutningsrätten å viss kronojord och meddelandet
af vissa lagstadganden rörande den framtida grufdriften å sådan jord och
dels efter föredragning å jordbruksdepartementet förslag till bestämmelser,
som skulle af Riksdagen meddelas angående undersökning och tillgodo¬
görandet af mineralfyndighet å ifrågavarande kronojord. Beträffande be¬
handlingen vid riksdagen af dessa förslag tillåter jag mig hänvisa till
chefens för justitiedepartementet yttrande till statsrådsprotokollet den
17 sistlidne december. Sedan Kungl. Maj:t förut denna dag efter
chefens för sistnämnda departement föredragning beslutat att för inne¬
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 51.
45
varande Riksdag ånyo i hufvudsakligen oförändradt skick framlägga om-
förmälda lagförslag får jag härmed till föredragning anmäla förut berörda
förslag till bestämmelser angående undersökning och tillgodogörande af
mineralfyndighet å viss kronojord.
I den skrifvelse, hvarigenom sistlidet års Riksdag meddelade sina i
ämnet fattade beslut, anfördes, att Riksdagen fäst sin uppmärksamhet vid
det stadgande i de föreslagna bestämmelserna angående undersökning och
tillgodogörande af mineralfyndighet å viss kronojord, att den royalty, som
tillståndshafvaren hade att erlägga, skulle utgå med viss procent af brutto-
afkastningen; att ehuru utan tvifvel hvad högsta domstolen anfört mot
royaltyns baserande på nettoafkastningen vore beaktansvärdt, det dock
ville synas Riksdagen, som om å andra sidan ur rättvisans och billighetens
synpukt royaltyns bestämmande i förhållande till nämnda afkastning vore
riktigast; samt att vid sådant förhållande Riksdagen ansåge det vara önsk-
värdt, att Kungl. Maj:t ville, innan förslaget ånyo förelädes Riksdagen,
taga i förnyadt öfvervägande, huruvida ett system, enligt hvilket royaltyn
bestämdes efter nettoafkastningen, kunde vara i praktiken genomförbart.
I anledning af hvad Riksdagen sålunda anfört bemyndigade
Kungl. Maj:t chefen för jordbruksdepartementet att tillkalla sakkunnige
att inom departementet verkställa utredning i det af Riksdagen angifna
hänseende och i sammanhang därmed underkasta de i fråga om kronans
inlösningsrätt föreslagna bestämmelserna en förnyad granskning. De för
ändamålet af mig tillkallade personer hafva den 22 sistlidnc december
till fullgörande af sitt uppdrag aflämnat skriftligt yttrande.»
Sedan föredraganden redogjort för innehållet af berörda skrifvelse,
hvilken skulle såsom bilaga fogas vid detta protokoll, anförde han vidare:
»Såsom af detta yttrande framgår hafva de sakkunniga icke ansett sig
kunna förorda sådana bestämmelser, enligt hvilka afgälden skulle komma
att utgå efter den nettovinst, som ett grufföretag i det särskilda fallet
verkligen lämnat. Däremot hafva de sakkunniga tillstyrkt, att afgälden
skulle bestämmas utgå efter en på visst sätt beräknad nettovinst, och
under denna förutsättning föreslagit, att afgäldsbeloppet sattes till tjugu
procent nf den sålunda beräknade nettovinsten.
Då det är uppenbart, att man med användande af det nu föreslagna
sättet för royaltyns bestämmande skulle i hufvudsak vinna de fördelar,
som det af Riksdagen förordade systemet innebär, och å andra sidan torde
kunna antagas, att genomförandet i praktiken af de föreslagna reglerna
icke komme att möta alltför störa svårigheter, anser jag mig böra till¬
styrka, att de i det vid förra riksdagen framlagda förslaget upptagna reg¬
lerna om afgäld utbytas mot nya sådana i enlighet med de sakkunnigas
46
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 51.
framställning. 25 § i förslaget torde sålunda böra erhålla den affattning,
hvarom de sakkunnige hemställt, dock med sådan jämkning, att bestäm¬
melsen om tillståndshafvarens skyldighet att föra räkenskaper förtydligas.
Ändringen i 25 § synes böra föranleda ändring jämväl i 10, 28 och 33
§§. Äfven i fråga om ändring af 34 och 36 §§ finner jag de sakkun¬
niges hemställan höra följas.
Beträffande förslagets bestämmelser i öfrigt anser jag mig böra före¬
slå ändring allenast i vissa af reglerna angående tvists afgörande genom
skiljemän. I sammanhang härmed synes böra framhållas, att bestämmel¬
serna om skiljedom, hvilka liksom öfriga i förslaget upptagna bestämmelser
angående rättsförhållandet mellan tillståndshafvare och kronan böra i veder¬
börande upplåtelsehandling inflyta, alltså ingå såsom villkor i aftalet mellan
nämnda parter och att följaktligen, där skärpnings- eller grufdriftstillstånd
meddelats, sådant skiljeaftal, hvarom i 2 § första stycket i lagen om skilje¬
män den 28 oktober 1887 sägs, måste anses föreligga.
I öfverensstämmelse med hvad jag nu anfört har jag låtit omarbeta
det ifrågavarande förslaget; och hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte
i nådig proposition föreslå Riksdagen att, under förutsättning att det af
Kungl. Maj:t framlagda förslag till lag om ändrad lydelse af 1, 3, 8, 10,
17, 22, 44 och 65 §§ grufvestadgan antages af Riksdagen, antaga det
sålunda omarbetade förslaget till bestämmelser angående undersökning och
tillgodogörande af mineralfyndighet å viss kronojord.»
Till denna af statsrådets öfriga ledamöter biträdda
hemställan behagade Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-
Regenten lämna bifall samt förordnade, att proposition
i ämnet af den lydelse, bilaga till detta protokoll
utvisar, skulle till Riksdagen aflåtas.
Ur protokollet
Herman Schlytern.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 51.
47
Bil.
Till Herr Statsrådet och Chefen för Kungl. Jordbruksdepartementet.
I särskilda propositioner föreslog Kungl. Maj:t innevarande års
Riksdag dels att antaga ett inom justitiedepartementet utarbetadt förslag
till lag om ändrad lydelse af vissa §§ i grufvestadgan, innebärande i huf¬
vudsak att inmutning ej vidare finge ske å viss kronojord, dels ock,
under förutsättning att nämnda förslag antoges af Riksdagen, att antaga
upprättadt förslag till bestämmelser angående undersökning och tillgodo¬
görande af mineralfyndighet å dylik kronojord, enligt hvilket sistnämnda
förslag enskilde skulle äga i viss ordning vinna tillstånd till undersökning
och tillgodogörande af sådana fyndigheter mot bland annat viss afgäld
(royalty) å fyndighetens bruttoafkastning.
Riksdagen anmälde i skrifvelse den 11 sistlidne maj, att berörda
båda förslag icke af Riksdagen bifallits, och anförde vidare, att Riksdagen,
som fäst sin uppmärksamhet vid det stadgande i de föreslagna bestäm¬
melserna, att royaltyn skulle utgå med viss procent af bruttoafkastningen,
ansåge det vara önskvärdt, att Kungl. Maj:t ville, innan förslaget ånyo
förelädes Riksdagen, taga i förnyadt öfvervägande, huruvida ett system,
enligt hvilket royaltyn bestämdes efter nettoafkastningen, kunde vara i
praktiken genomförbart.
Sedan Kungl. Maj:t i anledning häraf bemyndigat chefen för jord¬
bruksdepartementet att tillkalla sakkunniga att inom departementet verk¬
ställa utredning i det af Riksdagen angifna hänseende och i sammanhang
därmed underkasta de i fråga om kronans inlösningsrätt föreslagna be¬
stämmelserna en förnyad granskning, samt undertecknade af herr stats¬
rådet erhållit detta uppdrag, få vid till fullgörande af detsamma afgifva
följande yttrande.
Såsom redan i chefens för justitiedepartementet yttrande den 4
december 1908 omnämnts, har frågan, huruvida afgäld, som för upplå¬
telse från kronan af rätt till grufva skall utgå, lämpligen bör baseras på
netto- eller bruttoafkastningen af densamma, tidigare varit föremål för
48 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 51.
öfvervägande, nämligen i sammanhang med den af 1889 och 1890 års
Riksdagar väckta frågan om sådan ändring i då gällande bestämmelser
om inmutning å kronojord, att mineralfyndigheter å sådan jord blefve
på det för staten gagneligaste sätt disponerade. Sedan i anledning af
Riksdagens framställning härutinnan utredning förebragts af särskildt ut¬
sedda kommitterade och dessa afgifvit utlåtande i ärendet, upprättade
kommerskollegium ett förslag till ändring af vissa §§ i grufvestadgan,
innehållande bland annat i 17 § den bestämmelse, att å kronojord, som
ej under ständig besittningsrätt innehades, inmutaren skulle öfvertaga
nyttjandet af jordägareandelen mot skyldighet att af den årsvinst, som
af grufrörelsen kunde uppstå, sedan å däri nedlagdt kapital afräknats 6
procent årlig ränta, till kronan erlägga 25 procent i afgäld, öfver detta
förslag afgaf högsta domstolen yttrande den 11 januari 1894. Samtliga
i granskningen deltagande ledamöter ansågo de föreslagna grunderna för
afgäldens beräknande vara alltför sväfvande för att ej vid tillämpningen
föranleda svårigheter, och uttalade därjämte fyra af ledamöterna, att
enligt deras uppfattning de framhållna betänkligheterna icke berodde
allenast på den affattning, som kommerskollegium gifvit sitt förslag,
utan vore oskiljaktiga från hvarje tillämpning af den valda principen.
I anledning af högsta domstolens anmärkning omarbetades förslaget,
men ■ bifölls detta icke af Riksdagen. Sedermera blef ett nytt förslag
af i hufvudsak samma innebörd som det förenämnda remitteradt till
högsta domstolen, som i det häröfver den 20 februari 1899 afgifna utlå¬
tandet afstyrkte jämväl detta förslag med hänsyn hufvudsakligen till fram¬
ställda anmärkningar mot grunden och sättet för afgäldens beräknande.
I det förslag, som'förelädes 1899 års Riksdag, blef i följd häraf systemet
med afgäld efter nettoafkastningen öfvergifvet, och innehåller i öfverens¬
stämmelse härmed den år 1899 antagna lagen, att inmutaren, som, där
ej kronan begagnar sin jordägareandel, skall njuta densamma till godo, är
skyldig härför erlägga en afgäld för hvarje kalenderår, motsvarande 1/75
af värdet af alla de inmutningsbara ämnen, som under året brutits och
uppfordrats. Äfven i det fall att kronan begagnar sin jordägareandel
erhåller kronan enligt nu gällande regler sin inkomst af grufvan enligt
samma princip, i det att kungörelsen den 20 oktober 1899 härutinnan
bestämmer att, om fyndighet å kronojord af ifrågavarande slag inmutas,
kronans andel i grufvan skall efter utbud å auktion utarrenderas mot af¬
gift i penningar, motsvarande viss del af värdet af brutna och ur grufvan
uppfordrade inmutningsbara ämnen.
Det kan icke bestridas, att det nu använda systemet med afgäld
efter bruttoafkastningen ur vissa synpunkter erbjuder fördelar. Bestäm¬
49
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr Öl.
mandet af afgäldens belopp medför i regel inga större svårigheter och
vållar sålunda hvarken vederbörande grufinnehafvare eller kronan för kon¬
trollens skull synnerligt besvär. Någon vidlyftigare administrativ apparat
behöfver ej sättas i rörelse, och relativt sällan torde anledning till stri¬
digheter angående afgäldens belopp uppstå. A andra sidan är emellertid
tydligt att, såsom Riksdagen anfört, det ur rättvisans oeh billighetens
synpunkt är riktigast att royaltyn bestämmes i förhållande till nettoaf-
kastningen. Vid många grufföretag, äfven sådana som en längre följd
af år varit i gång, ställer sig brytningskostnaden så hög, att vinsten af
företaget blir ganska ringa. Äfven en afgäld, så låg som tre procent
på det brutnas bruttovärde, komme därför vid sådana företag att kännas
synnerligen tryckande. I icke få fall inträffar rent utaf att grufföretag
lämna ingen eller ytterst ringa vinst men ändock af en diar annan an¬
ledning fortfarande drifvas. Enligt det framlagda förslaget skulle i allt
fall afgälden i regel utgå och komme den sålunda att ytterligare försämra
ställningen för grufinnehafvare. Under sådana förhållanden kan tydligen
ej anses uteslutet, att den föreslagna afgälden i särskilda fall kan komma
att afhålla från drifvandet af företag, som eljest till landets bästa kunnat
fortgå. Vidare är uppenbart, att, såsom i chefens för justitiedeparte¬
mentet ofvanberörda yttrande äfven framhålles, med den föreslagna royaltyn
kronan skulle från grufvor, där brytningskostnaden ställde sig billig, er¬
hålla ett i förhållande till deras afkastning allt för ringa belopp. Visser¬
ligen har, såsom tillika framhålles, kronan i den föreslagna uppsägnings-
rätten medel att efter 20 år förmå tillståndshafvaren att åtaga sig högre
royalty, men gifvetvis måste det ur båda parternas synpunkt anses för¬
månligast, om kronan utan att behöfva tillgripa detta medel kunde erhålla
en såsom skälig ansedd vinstandel.
Om det således får anses klart, att det ur nu angifna sjmpunkter
vore önskligt att kunna bestämma royaltyn i förhållande till vederbörande
företags nettoafkastning, kan det icke förnekas att en tillämpning af detta
system i praktiken möter stora svårigheter. De synpunkter högsta dom¬
stolen i dess omförmälda utlåtande framhållit äro väsentligen följande:
Noggranna regler måste gifvas huru grufinnehafvarens räkenskaper böra
vara inrättade. Äfven om bokföringsskyldigheten på det mest tillfreds¬
ställande sätt fullgjordes, kunde dock räkenskaperna i förevarande hän¬
seende endast äga betydelse såsom ett oundgängligt material för beräk¬
ningen af årsvinsten och det nedlagda kapitalet samt därmed af afgälden.
Det blefve därför nödigt att gifva fullständiga regler för denna uppskatt¬
ning och beräkning. Innehållet af dessa regler torde blifva sjmnerligen
svårt att fastställa, exempelvis i fråga om hvad som borde hänföras till
Bill. till Riksd. Prot. 1910. 1 Sami. 1 Afd.
7
50
Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition AV Öl.
nedlagdt kapital. Det syntes sålunda tvifvelaktigt om eller i hvad män
möjliga rättegångskostnader samt jordlösen och andra ersättningar borde
innefattas häri. Att gifva rättvisa regler, i hvad mån afskrifningar
böra få ske eller ersättning för tillståndshafvares egen verksamhet
böra utgå, torde ock blifva svårt, öfver hufvud betviflades att regler
kunde åstadskominas, ägnade att lämna säker ledning för afgörande af
de synnerligen grannlaga och invecklade frågor, som, på sätt ofvan
antydts, vid uppskattningen kräfva lösning. Erfarenheten från den nu för
bevillningsafgiftens beräknande föreskrilna taxering af inkomst af itidu-
striell rörelse i allmänhet gåfve vid handen att, oaktadt det mest noggranna
reglementerande angående grunderna för taxeringen, synnerliga svårig¬
heter skulle uppstå att träffa det rätta taxeringsbeloppet. Dessa svårig¬
heter komine att ökas genom den oreda och förvirring, som måste uppstå
dåraf att helt olika grunder måste komma att gälla för beräkningen af å
ena sidan den afkomst, hvaraf afgäld skulle utgå, samt å andra sidan
den, som från grufinnehafvarens ståndpunkt rätteligen vore att anse såsom
hans vinst å företaget och hvarför bevillning skulle utgöras, i hvilket
hänseende kunde erinras därom att, där någon genom köp förvärfvat
rätten till en grufva till högre pris än som motsvarade de å själfva
grufvan nedlagda kostnader, han vid afgäldsberäkningen uppenbarligen
icke kunde få afräkna ränta å hela köpeskillingen, hvilken dock utgjorde
det kapital, hvarå han skulle hafva skälig afkomst, utan allenast beloppet
af berörda å själfva grufvan nedlagda kostnader. Det kunde alltså befaras
att, huru än dessa regler affattades, en föreskrift om afgäld efter nettoaf-
kastningen komme att gifva anledning till ständiga misstankar mot gruf¬
innehafvarens redlighet, till tvister och förvecklingar, samt att den peku¬
niär vinsten för kronan knappast skulle blifva stor nog att uppväga de
kostnader och obehag, som blefve en följd af systemet.
Hvad som sålunda mot sistberörda system anmärkts synes oss icke
höra underskattas. Särskildt torde konstaterandet af hvad såsom nedlagdt
kapital skall anses samt afskrifningarnas och förvaltningskostnadernas rätta
belopp vålla synnerliga svårigheter. För kontrollen i fråga om de olika
posternas riktighet skulle, om nämnda system konsekvent genomfördes,
antagligen en större, mer eller mindre dyrbar administrativ apparat blifva
af nöden. Detta måste vi anse vara en olägenhet af så mycket större
vikt, som ju den ifrågasatta afgälden skall komma att utgå icke blott från
några få och rikare företag utan frän hvarje äfven det obetydligaste gruf-
företag, som hädanefter kan komma att upptagas å kronojord. Vi anse
oss med hänsyn härtill icke böra förorda sådana bestämmelser angående
Öl
Kimgl. Ma.j:ts Nåd. Proposition Nr 51.
afgälden, hvarigenom systemet med afgäld efter den verkliga nettoafkast-
ningen blefve i förevarande afseende genomfördt.
Att öfvergifva den princip, som ligger till grund för detta system,
synes dock hvarken nödigt eller riktigt. Det torde nämligen ej vara omöj¬
ligt att med bibehållande i det väsentliga af denna princip utfinna ett sätt
för afgäldens bestämmande, som ej möter allt för stora praktiska svårig¬
heter. De viktigaste af de anmärkningar, som gjorts mot systemet, afse
ju svårigheterna att bestämma sådana afdrag såsom för ränta å nedlagdt
kapital, förvaltningskostnader in. in., hvilka hänföra sig till andra än de
direkta kostnaderna för produkternas utvinnande ur grufvan och vidare
behandling. Nu förhåller det sig emellertid så, att dessa direkta kostnader
(hvilka vi i det följande med ett gemensamt namn benämna direkta bryt-
ningskostnader) utgöra den vida öfvervägande delen af samtliga de kost¬
nader, hvilka för nettobehållningens bestämmande måste fråndragas brutto-
afkastningen. Vidare anse vi oss dels af egen erfarenhet och dels på
grund af beräkningar, som vi med ledning af uppgifter från olika grufföretag
gjort, kunna såsom en allmän regel uttala, att i samma mån de direkta
brytningskostnaderna vid ett företag tilltaga, växa äfven öfriga kostnader,
och att alltså sistberörda kostnader städse stå i ungefärligen lika propor¬
tion till brytningskostnaderna. Af införskaffade uppgifter från ett större
antal grufvor hafva vi funnit framgå, att de direkta brytningskostnaderna
kunna utan fara för större misstag uppskattas utgöra omkring 75 procent
af samtliga omkostnader, däri inräknadt ränta och amortering å nedlagdt
kapital, d. v. s. att de allmänna omkostnaderna uppgå till ungefär en
tredjedel af de direkta brytningskostnadernas sammanlagda belopp.
På grund häraf och då de direkta brytningskostnadernas verkliga
storlek i allmänhet torde vara lätt såväl för grufinnehafvaren att uppgifva
och verificera som ock för kronan att kontrollera, har det synts oss, att,
om från bruttoinkomsten afdrag göres för de direkta brytningskostnadernas
summa, ökad med eu tredjedel däraf, man erhåller en beräknad nettovinst,
som visserligen ej alltid fullt motsvarar den verkliga men dock,måste an¬
ses komma så nära denna, att den väl kan tjäna att användas såsom un¬
derlag för beräkning af den afgäld, som bör utgå. Sättes nu afgäldspro-
centen något lägre än som, därest den exakta nettovinsten vore känd, kunde
anses skäligt, synes näppeligen vara någon fara, att en grufinnehafvare skall
enligt dessa bestämmelser fä betala afsevärdt mera än han efter eu fullt
riktig uppskattning af nettovinsten skulle få göra. Säkert är att i alla
händelser enligt detta system för afgäldens bestämmande densamma kom¬
mer i betydligt riktigare förhållande till vederbörande grufföretags förmåga
att bära eu sådan börda än enligt det i årets proposition föreslagna syste-
52
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 51.
niet. På samma gång alltså för de mindre gifvande grufvorna afgälden
lättas, kommer den, bestämd exempelvis till tjugu procent, att för de mera
vinstgifvande innebära en icke obetydlig höjning af det belopp, som med
tillämpning af bestämmelsenia i det förut framlagda förslaget skulle till
staten utgå. Äfven för statskassan direkt kom me således en ändring af
sistberörda bestämmelse i den af oss föreslagna riktning att innebära en
fördel.
Vi föreslå på grund af det nu anförda, att afgäld må få utgå med
20 procent af den upplåtna grufvans nettovinst, beräknad på så sätt att
från de å området vunna produkternas saluvärde afdrages sammanlagda
beloppet af de direkta brytningskostnaderna (dessa bestämda på sätt nedan
vidare utvecklas) ökadt med en tredjedel.
Att helt allmänt stadga afdrag för de direkta brytningskostnaderna
synes oss icke lämpligt, utan torde vara nödigt att tydligt angifva för
hvilka kostnader afdrag må göras, därvid endast utgifter som stå i ett
mera direkt samband med de ifrågavarande produkternas utvinnande ur
grufvan böra medtagas. Sålunda böra ej medräknas utgifter för nybygg¬
nader eller andra nyanläggningar ofvan jord, då ju dessa arbeten i regel
hänföra sig till den fortsatta grufdriften, icke till ett visst års drift.
Däremot böra upptagas utgifterna för grufbyggnad sarbeten under jord,
tillrednings- och undersökningsarbeten, brytning, uppfordring, skrädning,
anrikning samt transport till skrädning- eller anrikningsplats äfvensom
reparationer och underhåll af byggnader ofvan jord. I fråga om gruf-
byggnads- och tillredningsarbeten synes tvekan kunna råda, huruvida dessa
i allo böra här medtagas. Större schaktsänkningsarbeten exempelvis äro
otvifvelaktigt af den natur, att kostnaderna för dem principiellt sedt icke
böra läggas på endast det år, under hvilket arbetena företagas, utan böra
på ett flertal år fördelas. Då emellertid beträffande det mesta af arbetet
under jord, såsom ortdrifningar etc., kostnaderna själffållet böra påläggas
det löpande året, och näppeligen någon praktisk möjlighet finnes att skilja
mellan sådana arbeten, hvilka påföras löpande året, och dem, som böra på
längre tid fördelas, synes nödvändigt att hänföra utgifterna för alla arbe¬
ten af detta slag till dem, för hvilka vid afgäldens bestämmande afdrag
må ske. Någon väsentlig nackdel för kronan torde ej vara att häraf be¬
fara, efter som ju, därest ett visst år afdraget för dylika kostnader blefve
större än efter en riktig uppskattning skulle vara fallet, i stället mindre
afdrag komine att göras de följande åren.
De direkta utgifter för ifrågavarande arbeten, för hvilka afdrag må ske,
äro först och främst löner och naturaförmåner till arbetare och arbetsför¬
män jämte af gifter för deras olycksfallsförsäkring samt utgifter för arbets¬
53
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 51.
material och redskap. Vidare böra hit räknas utgifter för den för ifråga¬
varande arbeten använda kraft. Därest kraften erhålles genom köp från
särskildt företag, skall sålunda afdrag ske för de afgifter, som härför er¬
läggas, därvid dock naturligtvis kontroll måste öfvas i fråga om de upp¬
tagna beloppens storlek. Om grufinnehafvaren från egen anläggning, vare
sig vattenkraft- eller ångmaskins- eller annan anläggning, skaffar sig den
erforderliga kraften, bör han tydligen äga rätt afdraga motsvarande be¬
lopp, alltså ej blott de löpande utgifterna för kraftens erhållande, såsom
exempelvis vid en ångmaskinsanläggning bränsle, oljor, maskinist, etc.,
utan äfven skälig ränta och amortering å själfva anläggningskapitalet.
Användes kraftanläggningen att producera kraft äfven för annat ändamål,
bör gifvetvis endast en proportionell del af utgifterna upptagas. Onek¬
ligen innebära de nu föreslagna bestämmelserna beträffande utgiften för
kraft i viss mån ett afsteg från de principer vi ansett eljest böra följas,
men någon möjlighet att undvika denna olägenhet torde näppeligen finnas.
Att icke upptaga dessa utgifter bland dem, för hvilka afdrag må ske, torde
ej vara riktigt, helst vid vissa grufföretag samma utgifter kunna uppgå
till afsevärda belopp, vid andra däremot äro ganska ringa.
Såsom allmänna omkostnader, för hvilka särskilda afdrag alltså ej
få ske, böra räknas ränta och amortering af kapital, som nedlagts eller
användes för rörelsens bedrifvande, med undantag dock i fråga om kapital
som nedlagts å kraftanläggning, vidare för utgifter för nybyggnader eller
nyanläggningar ofvan jord, samt slutligen för skatter och onera, administra¬
tions- och andra förvaltningskostnader. Afdrag för dessa allmänna omkost¬
nader får grufinnehafvaren anses erhålla genom det föreslagna tillägget
å de direkta brytningskostrtaderna.
Då vi hittills talat om värdet af de utvunna produkterna, från hvilket
de uppräknade afdragen skulle ske, har lämnats öppet, huruvida härmed
afses värdet af de under ett visst år försålda eller bortförda produkterna
eller ock värdet af de produkter, som under ett visst år från grufvan ut¬
vunnits och bragts i det skick, hvari uppskattningen af deras värde skall
ske. Enligt det förra alternativet skulle det belopp, hvarå afgäldcn för
visst år borde utgå, sålunda beräknas, att från bruttovärdet af de under
året försålda eller från arbetsplatsen bortförda produkterna afdragas kost¬
naderna för dessa produkters utvinnande ur grufvan. Då ofta komrae att
inträffa, att de produkter, som såldes ena året, utvunnits under ett eller
flera föregående år, blefve följden att för brytningskostnadernas bestäm¬
mande räkenskaperna vanligen måste genomgås för flera år. Förfarandet
blefve nog synnerligen besvärligt, särskildt i det fall att flera olika slags
malmer utvunnes ur grufvan. Enklast synes därför utan tvifvel vara att
54
Kungl. May.is Nåd. Proposition Nr 51.
såsom underlag för beräkningen taga värdet af de under ifrågavarande år
ut nunna produkterna, då ju jämväl afdragen komma att hänföra sig till
samma år och alltså hvarje års räkenskaper bilda ett helt för sig. Visser¬
ligen kan då ofta inträffa att uppskattning af värdet måste ske utan led¬
ning af försäljningsfakturor eller dylikt. Emellertid torde äfven därför-
utan med kännedom om produkternas beskaffenhet, grufvans läge och andra
inverkande omständigheter en riktig uppskattning af värdet kunna utan
större svårighet åstadkommas, och synes oss därför anmärkta förhållandet
icke innebära någon afsevärdare olägenhet. Med hänsyn till det nu an¬
förda anse vi oss böra förorda användandet af den sist nämnda utvägen.
Mot vårt förslag härutinnan kan väl anmärkas, att om priset på produk¬
terna är sjunkande, och sålunda värdet uppskattats högre än det pris till-
si åndshafvaren sedermera för dem erhåller, han nödgas betala afgäld efter
en vinst, större än den han i verkligheten bekommit. Härvid vilja vi emeller¬
tid framhålla, att å andra sidan, om priserna äro stigande, afgälden kommer
att utgå efter ett lägre belopp än det verkliga försäljningspriset. Vinst
och förlust i detta hänseende torde alltså motväga hvart annat. I sam¬
manhang härmed förtjänar påpekas, att afgälden ju kommer att inbetalas
först flera månader efter brytningsårets utgång. I regel bör därför för¬
säljningssumman för vederbörande år hafva hunnit inflyta innan afgälden
betalas, och någon ränteförlust i detta hänseende torde därför icke behöfva
ifrågakomma. I öfrigt anse vi oss böra framhålla, att afgälden, äfven om
den bestämmes utgå efter nettovinsten, icke är att betrakta såsomen skatt
utan som eu afgift för rätten att begagna grufvan och att afgäldens ut¬
görande följaktligen ej bör vara beroende af när eller huru tillstånds-
hafvaren använder sig af de vunna produkterna.
I följd af de förändrade bestämmelser om sättet för afgäldens be¬
räknande, som vi alltså anse oss böra förorda, torde vara nödigt vidtaga
motsvarande förändring i de uti sista stycket af förslagets 25 § upptagna
stadgandet om tillståndshafvarens åligganden i och för afgäldens riktiga
bestämmande. Att mindre ändringar äfven i åtskilliga andra §§ torde
blifva nödiga, är tydligt.
Ett förslag till ny lydelse af 25 § i öfverensstämmelse med de
åsikter vi nu framställt, åtföljer denna vår skrifvelse.
Beträffande de i förslaget upptagna inlösningsbestämmelser, hvilka
vi i öfverenstämmelse med det oss gifna uppdrag underkastat närmare
granskning, hafva vi ej funnit skäl till invändning mot principen i de¬
samma. I anledning af de förändrade bestämmelser om afgälden, som vi
55
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 51.
nu föreslagit, torde emellertid vara nödigt göra viss ändring i 36 §:s stad¬
gande om ersättning för värdet af utförda blottläggnings- och tillrednings-
arbeten. Enligt hvad ofvan angifvits skulle ju vid beräknandet af afgälden
för visst år afdrag få ske för alla under det året utförda arbeten af detta
slag. Föreligga nu vid inlösningstillfället dylika arbeten af beskaffenhet
att ersättning därför skall enligt bestämmelsen i 36 § lämnas, bör denna
tydligen utgå endast med 80 procent af dessa arbetens värde, då ju ti 11-
ståndshafvaren förut genom afdrag vid afgäldsberäkningen godtgjorts 20
procent däraf.
Ett exempel torde klargöra detta.
Vi antaga att en grufinnehafvare ett visst år nedlagt 10,000 kronor
i framtidsarbeten, för hvilka han alltså enligt de af oss föreslagna bestäm¬
melser har rätt göra afdrag vid nettovinst beräkning, och att han under
samma år det oaktadt haft en nettovinst af 20,000 kronor. Hade ej dessa
framtidsarbeten företagits, skulle han följaktligen haft en nettovinst af
30,000 kronor.
Afgälden skulle, efter 20 procent å nettovinsten, utgjort
om framtidsarbetena ej företagits........ 6,000 kr.
i det antagna fallet.............. 4,000 »
Skillnaden alltså 2,000 kr.
Genom minskning i afgäldsbeloppet har tillståndshafvaren sålunda
erhållit godtgörelse för 20 procent af kostnaderna för ifrågavarande arbeten.
Vi antaga nu vidare, att grufvan skall inlösas och att ifrågavarande
arbeten äro af beskaffenhet att enligt principen i 36 § full ersättning för
dem bör utgå (d. v. s. att de genom dessa arbeten blottade och tillredda
mineraltillgångar icke till någon del af tillståndshafvaren utbrutits och att
arbetena varit för ändamålet behöfliga). Grufinnehafvaren är då berätti¬
gad att erhålla full godtgörelse för berörda arbeten, men enär han, efter
hvad nyss anförts, redan genom minskning i afgäldsbeloppet bekommit
ersättning med 2,000 kronor för arbetena, återstå vid inlösningstillfället
endast 8,000 kronor att ersätta, d. v. s. 80 procent af nämnda kostnader.
Om grufinnehafvaren något år verkställt framtidsarbeten i sådan om¬
fattning, att kostnaderna därför öfverstigit den vinst, som grufrörelsen
eljest skolat lämna, har visserligen, i den mån så skett, någon godtgörelse
i form af minskning i afgälden ej kommit honom till godo, men synes
man kunna vid affattning af regeln i 36 § frånse dylika fall, då dessa
väl endast undantagsvis komine att inträffa. För öfrigt komme ju alltid
56
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 51.
att stå i grufinnehafvarens eget skön att anordna ifrågavarande arbeten så,
att den eventualitet, hvarom nu nämnts, undvikes.
Äfven i ett annat afseende torde i följd af hvad nu föreslagits angå¬
ende afgäldens utgående ändring böra ske i bestämmelserna om kronans
inlösningsrätt, nämligen i fråga om den tid från grufdriftstillstånds med¬
delande, efter hvilken kronan äger rätt uppsäga detsamma. Den tid, 20
år, under hvilken enligt förslaget tillståndshafvaren är ovillkorligt berätti¬
gad behålla grufvan, är gifvetvis ur synpunkten af grufnäringens upp¬
muntran väl kort. Det skäl, som förut förelåg, att sätta tiden så kort,
nämligen att uppsägningsrätten utgjorde medlet för kronan att i fråga om
sådana grufvor, från hvilka kronan genom den föreslagna royaltyn skulle
erhålla ett i förhållande till dess afkastning allt för ringa belopp, förmå
tillståndshafvaren att åtaga sig den högre royalty, som kunde finnas skälig,
och att alltså denna uppsiigningsrätt för att blifva af verkligt värde borde
kunna begagnas inom icke allt för lång tid efter tillståndets meddelande,
detta skäl torde ej längre kunna åberopas, därest afgälden bestämmes utgå
i enlighet med af oss nu föreslagna grunder. Tiden synes oss följaktligen
böra kunna förlängas med åtminstone 10 år.
Stockholm den 22 december 1909.
Gustaf Appelberg. P. M. Carlberg. G. A. Granström.
Nils Hedberg. O. V. Lundberg.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 51.
57
Bilaga.
25 §.
1 mom. Tillståndshafvaren skall för hvarje kalenderår till kronan
erlägga en afgäld (royalty), utgående efter den beräknade nettovinsten af
grufföretaget. Denna afgäld skall utgå, där grufdriftstillståndet meddelats
jämlikt 20 § 1 inom., med tjugo procent af nämnda nettovinst samt eljest
med den procent, konungen bestämmer.
Skulle afgälden, sålunda beräknad, för något kalenderår icke uppgå
till tjugufem kronor för hvarje hektar af det upplåtna området, skall till¬
ståndshafvaren likväl vara skyldig att för det år erlägga afgäld med
nämnda belopp.
Konungen äger, på särskild ansökan, att när skäl därtill äro, för
viss tid, högst tio år, medgifva tillståndshafvaren befrielse från eller ned¬
sättning i den sålunda stadgade afgälden i hvad den öfverstiger det i förra
punkten omförmälda belopp.
2 mom. Nettovinsten, hvarefter afgäld skall utgå, beräknas sålunda,
att från saluvärdet på arbetsplatsen af alla under året vunna mineraliska
produkter i det skick, hvari de efter handskrädning eller mekanisk behand¬
ling befinnas, afdrages sammanlagda beloppet, ökadt med en tredjedel, af
de direkta utgifterna under året för följande arbeten, nämligen
grufbyggnader under jord,
tillrednings- och undersökningsarbeten,
brytning,
uppfordring,
skrädning,
anrikning samt
transport till skrädnings- och anrikningsplats*
äfvensom reparationer och underhåll af byggnader ofvan jord; hvar¬
vid må såsom utgifter för berörda arbeten upptagas
löner och naturaförmåner till arbetare och arbetsförmän jämte af-
gifter för deras olycksfallsförsäkring,
kostnader för arbetsmaterial och redskap samt
utgifter för den för arbetena använda kraft, bland hvilka utgifter
må, om tillståndshafvaren från egen anläggning tillhandahåller kraften,
Bill. till Riksd. Prot. 1010. 1 Sami. 1 Afd.
8
58
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr ÖL
utom direkta utlägg inräknas jämväl skälig ränta och amortering å det
för denna anläggning använda kapital.
Afdrag må icke ske för ränta och amortering i öfrigt å det i gruf-
driften nedlagda kapital, för utgifter för nybyggnader eller nyanläggningar
ofvan jord, för skatter och onera, förvaltningskostnader eller andra all¬
männa omkostnader.
3 mom. Det åligger tillståndshafvaren ej mindre att före den 1
maj hvarje år till bergmästaren insända nödiga uppgifter till ledning för
afgäldens bestämmande enligt de stadganden, som kunna härutinnan varda
meddelade, än äfven att vid anfordran tillhandahålla vederbörande räken¬
skaperna för företaget jämte verifikationer äfvensom förefintliga analyser
af de vunna produkterna; och skall tillståndshafvaren därjämte vara skyl¬
dig att underkasta sig den särskilda inspektion af arbetena, som för afgäl¬
dens bestämmande kan finnas erforderlig.