Kungl. Mapts Nåd. Proposition N:o 23.
1
N:o 23.
Kungl. Maj ds nådiga proposition till Riksdagen angående anvisande
af anslag till förstärkning af arbetskrafterna inom stats¬
kontoret; gifven Stockholms slott den 23 december 1909.
Under åberopande af bilagda utdrag af statsrådsprotokollet öfver
finansärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t bärigenom föreslå Riks¬
dagen att å extra stat för ar 1911 till förstärkning af arbetskrafterna
inom statskontoret i hufvudsaklig öfverensstämmelse med de af chefen
för finansdepartementet i statsrådsprotokollet angifna grunder anvisa
ett belopp af 21,250 kronor, med rätt för Kungl. Maj:t att af samma
belopp under år 1910, utöfver det för nämnda ändamål å extra stat
för samma år anvisade anslag af 7,000 kronor, använda ett belopp af
högst 4,750 kronor.
De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas Riksdagens
vederbörande utskott; och Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all
kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.
GUSTAF.
Oart Swartz.
Bih. till Eiksd. Prof. 1910. 1 Sami. 1 Afd. 21 Höft.
1
2
Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 23.
Utdrag af protokollet öfver finansärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 23
december 1909.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Lindman,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Taube,
Statsråden: Petersson,
Hederstierna,
Swartz,
grefve Hamilton,
grefve Ehrensvärd,
Malm,
Lindström,
Nyländer.
Chefen för finansdepartementet, statsrådet Swartz anförde:
Å extra stat för hvartdera af åren 1909 och 1910 har anvisats
ett belopp af 7,000 kronor till förstärkning af arbetskrafterna inom
statskontoret. Detta belopp, hvarmed, såsom jag strax skall närmare
angifva, afsetts att möta kostnaderna för ökningen i statskontorets
besvär med stämpelförsäljningen, visade sig redan från början vara alltför
knappt tillmätt. Medan särskilda åtgärder vidtogos och planer upp¬
gjordes för underlättande af arbetet å statskontorets stämpelexpedition,
har emellertid statskontoret jämväl upptagit till behandling frågan om
förstärkning i öfrigt af arbetskrafterna inom statskontoret.
3
Kungl. Majits Nåd. Proposition N:o 23.
Innan jag redogör för de i ofvanberörda afseenden gjorda fram¬
ställningar och vidtagna åtgärder, torde det tillåtas mig att i korthet
lämna en utredning rörande tillkomsten af nyssnämnda anslag å 7,000
kronor.
Enligt det utdrag af protokollet öfver civilärenden för den 21
februari 1908, hvilket finnes åberopadt i Eders Kungl. Maj:ts nådiga
proposition samma dag angående lönereglering för landsstaterna i länen
m. m., hade, i anledning af väckt förslag om räntmästartjänsternas
indragning, de personer, hvilka såsom sakkunnige tillkallats att verk¬
ställa en ingående undersökning af detta och andra spörsmål, framhållit
nödvändigheten däraf, att länsstyrelserna i sammanhang med nämnda
tjänsteindragning blefve befriade från omhänderhafvande af stämpel¬
förråden. De sakkunnige, som under hand inhämtat, att fullmäktige i
riksbanken icke vore benägna att låta riksbankskontoren öfvertaga
stämpelförråden, hade därför tänkt sig, att statskontorets stämpelbyrå
kunde träda i direkt förbindelse med stämpelförsäljarna i landsorten.
Med i riket befintliga kommunikationer borde detta utan afsevärda
svårigheter låta sig göra. Det måste ju visserligen antagas, att däraf
skulle kräfvas något ökad personal å vederbörlig afdelning i stats¬
kontoret, men arbetsbesparing skulle gifvetvis vinnas, om detta arbete
lades i händerna på personer, som uteslutande hade att syssla därmed,
i stället för att lägga arbetet på landskamreraren eller annan lands-
kontorstjänsteman, som då måste dagligdags gång efter annan afbryta
sitt egentliga arbete för att gå till stämpelförrådet och uppräkna samt
expediera stämplar.
I afgifvet utlåtande af den 24 december 1907 hade statskontoret
upptagit till besvarande spörsmålet, under hvilka förutsättningar detta
ämbetsverk skulle kunna åtaga sig ombesörjandet af stämplarnas öfver¬
sändande direkt till en hvar stämpelredogörare och stämpelförsäljnings-
man utom Stockholm.
Enligt hvad statskontoret meddelade, hade genom tillmötesgående
af föreståndaren för riksbankens sedeltryckeri dittills alla remisser af
punschstämplar till landsorten ägt rum 'direkt från sedeltryckeriet till
vederbörande ränteri. Detta hade icke blott för statskontorets stämpel¬
kassör och dennes kontrollant inneburit en stor besparing i tid och
arbete utan äfven utgjort en af de lokala förhållandena inom stats¬
kontoret påkallad, hardt när nödvändig förutsättning för ordnandet af
detta bestyr. Statskontoret ansåge det vara högst tvifvelaktigt, om
denna anordning skulle kunna bibehållas efter borttagande af ränterierna
Omorganisa¬
tionen af
stämpelför¬
säljningen år
1908.
Ur propositio¬
nen angående
lönereglering
för lands¬
staterna i
länen m. m.
4
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 23.
såsom mellanhänder vid stämpeldistributionen, då detta tydligen skulle
medföra ett mångdubbelt ökadt besvär för sedeltryckeriet. Att bort¬
tagandet af dessa mellanhänder skulle påkalla en fullständig omläggning
och en väsentlig utvidgning af statskontorets stämpelbyrå, syntes under
alla förhållanden uppenbart, då det toges i betraktande, att under år
1906 i rikets olika län funnits tillsammans 363 stämpelförsäljningsmän
och redogörare. Antalet dylika försäljningsmän och redogörare utgjorde
för det dåvarande inom Stockholms stad omkring 30.
Att framlägga ett i detalj utarbetadt förslag till en sådan om¬
läggning och utvidgning af statskontorets stämpelbyrå, som antydts,
hade den för detta ärendes behandling hos statskontoret tillmätta tiden
icke medgifvit. Det torde dock, framhöll statskontoret, genast böra
utsägas, att statskontoret icke under några förhållanden ansåge sig
kunna, såsom de sakkunnige alternativt ifrågasatt, öfvertaga den Eders
Kungl. Maj:ts befallningshafvande tilldelade uppgiften att utse stämpel¬
försäljningsmän å platser, där sådana behöfdes, att godkänna, förvara
och bevaka stämpelförsäljningsmäns och öfriga stämpelredogörares i
länen uppbördssäkerheter samt att öfver dem och deras redogörelser
utöfva stadgad kontroll.
Efter att sålunda hafva redogjort för hvad de sakkunnige och
statskontoret i förevarande ämne anfört samt med förmälan att några
länsstyrelser ansett stämpelexpeditionernas öfverflyttande på statskon¬
toret ställa allt för stora fordringar på stämpelförsäljarna och deras
förmåga att »långt i förväg» beräkna sitt stämpelbehof, förklarade före¬
dragande departementschefen, att, om man emellertid undantoge de allra
nordligaste länen samt Gottland, det syntes departementschefen, att
postgången till hufvudstaden vore så bekväm, att i de flesta fall icke
kunde befaras större dröjsmål med rekvirerade stämplars erhållande
från statskontoret, än om de skulle rekvireras från länsstyrelsen. För
de med afseende å postgång alltför aflägset från hufvudstaden belägna
länen skulle särskilda stämpelförråd kunna inrättas, där sådant undan¬
tagsvis pröfvades nödigt. Gifvetvis borde, såsom statskontoret i sitt
utlåtande framhållit, antagande och entledigande af stämpelförsäljnings¬
män samt tillsynen öfver ställda säkerheter fortfarande omhänderhafvas
af länsstyrelserna äfven efter det stämpelförråden hos desamma indragits.
I anslutning till hvad sålunda anförts och efter att beträffande
löneregleringen för landsstaterna i öfrigt hafva föreslagit, bland annat,
att riksbanken skulle från och med 1909 års början öfvertaga läns¬
styrelsernas kassarörelse, och att landträntmästare änsterna skulle in¬
dragas i mån som dessa tjänsters innehafvare afginge, meddelade före¬
5
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 23.
dragande departementschefen, att, därest hvad sålunda föreslagits vunne
godkännande, departementschefen hade för afsikt att hos chefen för
finansdepartementet göra framställning, att denne måtte gå i författning
om utarbetande af förslag till erforderliga ändringar i gällande stämpel¬
förordning äfvensom låta utreda, huruvida någon förstärkning i stats¬
kontorets arbetskrafter kunde erfordras på grund af ifrågasatt ändradt
sätt för stämplars tillhandahållande.
Under erinran om de utaf chefen för civildepartementet sålunda
framställda förslag, som äfven lagts till grund för Eders Kungl. Maj:ts
proposition angående löneregleringen för landsstaterna i länen m. m.,
anförde därefter nämnda departementschef i en den 10 mars 1908 till
chefen för finansdepartementet aflåten skrifvelse, att genomförandet af
nämnda förslag kräfde, att länsstyrelserna befriades från omhänderhaf-
vandet af stämpelförråden, och att distribueringen af stämplar öfvertoges
af statskontoret. Denna förändrade anordning förutsatte emellertid
ändring i gällande stämpelförordning och påkallade måhända äfven någon
förstärkning i statskontorets arbetskrafter. Chefen för civildepartementet
hemställde med anledning däraf, att de i berörda afseenden erforderliga
åtgärder måtte vidtagas.
Statskontoret erhöll genom nådig remiss befallning att afgifva
underdånigt utlåtande öfver nämnda framställning. Uti ett den 16 mars
1908 dagtecknadt utlåtande anförde statskontoret rörande de ifrågasatta
ändringarna i stämpelförordningen till en början, att statskontoret, vid
afgifvande af förslag till de af landträntmästartjänsternas indragning
påkallade ändringar i stämpelförordningen, med stöd af anförandet till
det vid berörda nådiga proposition fogade statsrådsprotokoll ansett sig
kunna utgå från den förutsättning, att hos länsstyrelserna fortfarande
skulle bibehållas bestyren dels med försäljningsmäns antagande och
entledigande samt pröfning och bevakning af deras och öfriga stämpel-
redogörares uppbördssäkerheter dels ock med de inventeringar, som
författningsenligt skulle förrättas hos dessa försäljningsmän och redo¬
görare. På statskontoret skulle däremot ankomma, att från länsstyrel¬
serna mottaga vederbörliga anmälningar om antagna försäljningsmän
samt om beloppet af den säkerhet, som af hvarje försäljningsman och
redogörare blifvit till länsstyrelsen aflämnad och af densamma godkänd;
att öfver allt detta föra nödiga anteckningar; att på ingående rekvisi¬
tioner, i mån af gjorda inbetalningar eller ställd säkerhet, tillhandahålla
älven utom Stockholm boende försäljare och redogörare erforderliga
stämplar; att omedelbart från hvarje försäljningsman och redogörare
mottaga inkommande redogörelse och låta granska densamma med
Ur propositio¬
nen med för¬
slag till för-
ordning an¬
gående stäm-
pelafgiften.
Ur propositio¬
nen ang. an¬
visande af
anslag till för¬
stärkning af
arbetskrafter¬
na inom stats¬
kontoret.
6 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 23.
ledning- jämväl af instrumenten öfver de af Eders Kungl. Maj:ts befall¬
ningshafvande förrättade inventeringar, hvilka instrument det alltså
borde åligga Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande att genast öfver¬
sända till statskontoret; samt att afgifva och till kammarrätten öfver-
lämna verificerad årsredogörelse öfver rikets hela stämpeluppbörd.
Under åberopande af dessa sina uttalanden afgaf statskontoret
förslag till ändrad lydelse af 33 och vissa andra paragrafer af då gäl¬
lande stämpelförordning.
I det yttrande till statsrådsprotokollet för den 3 april 1908, som
finnes fogadt vid Eders Kungl. Maj:ts proposition till samma års Riks¬
dag med förslag till förordning angående stämpelafgiften, förklarade
jag, att jag funnit de af statskontoret föreslagna ändringar i berörda
paragrafer dels ansluta sig till de förändrade anordningar i afseende å
länsstyrelsernas kassarörelse, hvilka skulle blifva eu följd af antagandet
af Eders Kungl. Maj:ts förenämnda nådiga proposition angående löne¬
reglering för landsstaterna i länen, dels ock i öfrigt vara lämpliga; och
ansåg jag mig därför böra för min del i sak biträda hvad statskontoret
sålunda förordat. Vidkommande det väckta spörsmålet, huruvida för
de med afseende å postgång alltför aflägset från hufvudstaden belägna
länen särskilda stämpelförråd skulle kunna inrättas, där sådant undan¬
tagsvis pröfvades nödigt, trodde jag mig finna, att äfven med den af
statskontoret föreslagna affattningen af 33 § i förordningen angående
stämpelafgiften, afseende sättet för stämplarnas tillhandahållande, en
anordning sådan som den af chefen för civildepartementet antydda kunde
af Eders Kungl. Maj:t anbefallas, om och när helst sådana stämpelförråd
skulle visa sig vara af behofvet påkallade. I anledning häraf syntes
det mig icke erforderligt, att särskildt stadgande i sådan riktning
infördes i den nya stämpelförordningen.
Eders Kungl. Maj:ts proposition affattades i enlighet med hvad
jag i ämnet föreslagit.
I sitt ofvanberörda utlåtande den 16 mars 1908 yttrade sig stats¬
kontoret äfven i fråga om den förstärkning af ämbetsverkets arbets¬
krafter, som skulle finnas erforderlig till följd af de ökade göromål,
hvilka genom omförmälda förändrade anordningar beträffande stämpel¬
väsendet skulle komma att påläggas statskontoret.
Efter att hafva erinrat, hvad statskontoret i sitt omförmälda un¬
derdåniga utlåtande den 24 december 1907 anfört angående nu tilläm¬
pad anordning i afseende å distributionen af punschstämplar, meddelade
statskontoret, dels att enligt 1906 års länsräkenskaper punschstämpel-
försäljningsmännens antal i hela riket nämnda år uppgått till 137, dels
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 23. 7
ock att sedeltryckeri föreståndaren dåmera förklarat sig villig att, så vidt
det blefve honom möjligt, äfven under de förändrade förhållanden, som
åsyftades, ombestyra distribuering^ af punschstämplarna. Under erinran
att detta uttalande å sedeltryckeriföreståndarens sida vore helt personlig,
ansåg sig statskontoret emellertid kunna i sina följande uttalanden utgå
från det antagande, att någon förändring i afseende å sättet för punsch¬
stämplarnas distribuering icke under den närmaste tiden skulle behöfva
ifrågakomma.
Statskontoret, som därefter, hvad anginge betydelsen däraf, att
mellanhänderna vid stämpelförsäljningen, ränterierna, borttoges, åberopade
innehållet i sitt omförmälda utlåtande af den 24 december 1907, erinrade
vidare, att stämpelgöromålen inom detta ämbetsverk för det dåvarande
ombestyrdes närmast af stämpelkassören. Såsom dennes kontrollant
fungerade den å inkomst-, fond- och stämpelbyrån anställde revisorn
och bokhållaren, hvilkens hufvudsakliga arbete emellertid folie inom
andra områden för denna byrås verksamhet. Enär statskontorets fond¬
förvaltning alltjämt tenderade att svälla ut, och enär den dag antagligen
icke vore långt aflägsen, då nämnde revisor helt behöfde tagas i anspråk
för de byråns göromål, h vilka läge utanför stämpel väsendet, blefve det
enligt statskontorets åsikt icke möjligt att lägga på byråns ordinarie
personal de högst väsentligt ökade göromål, som skulle blifva följden
af de föreslagna förändringarna inom stämpelväsendet.
Det läte sig, fortsatte statskontoret, visserligen icke gorå att fullt
öfverblicka och rätt bedöma den inverkan, som de föreslagna förändring¬
arnas genomförande kunde komma att för framtiden utöfva på arbetet
inom statskontoret; men då dädanefter stämpelrekvirenternas antal skulle
blifva mer än sexdubbladt och stämpelrekvisitionernas antal skulle stiga
i en ännu mycket större skala, samt då statskontoret icke borde underlåta
att redan då taga hänsyn till den ökning i arbete, som för statskon¬
torets vidkommande vore att motse efter införande af stämpelafgift vid
öfverlåtelse af fondpapper, hade statskontoret ansett sig äga all anled-
ning antaga, att det under den närmaste tiden skulle behöfvas till för¬
stärkning af arbetskrafterna å inkomst-, fond- och stämpelbyrån dels
en stämpelkassakontrollant med aflöning, motsvarande den, som tillkomme
ordinarie tjänsteman af första graden, eller 4,000 kronor, dels ett stän-
digt amanuensbiträde åt stämpelkassören med arfvode af 2,000 kronor
för år räknadt, dels ock eu uteslutande för stämpelkontoret afsedd vakt- '
mästare med arfvode af 1,000 kronor om året.
I afseende å den föreslagna stämpelkassakontrollantens göromål
tilläde statskontoret, att denne tjänsteman skulle hafva att bland annat
granska och sammanfatta alla inkommande stämpelredogörelser, ett arbete,
8
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 23.
som då, hvad hvarje län beträffade, tillhörde länsbokhållaren och som
i statsrådsprotokollet till nådiga propositionen angående lönereglering
för landsstaterna ansetts för hvarje länsbokhållare taga i anspråk i det
närmaste en hel månad.
Statskontoret, som föreställde sig, att det skulle vara mindre lämp¬
ligt att för det dåvarande fastslå någon viss uppdelning af det erforder¬
liga anslagsbeloppet, hemställde, att hos Riksdagen måtte äskas ett på
de gjorda beräkningarna grundadt extra anslagsbelopp af 7,000 kronor
till förstärkning af arbetskrafterna inom statskontoret, samt att, om detta
anslag blefve beviljadt, statskontoret måtte erhålla befallning att till
Eders Kungl. Maj:t inkomma med förslag till användande af de anvisade
medlen.
I det anförande till statsrådsprotokollet för den 3 april 1908, som
finnes bilagdt Eders Kungl. Maj:ts proposition angående anvisande af
ett anslag å extra stat till förstärkning af arbetskrafterna inom stats¬
kontoret, förklarade jag, att af hvad i statskontorets utlåtande blifvit
anfördt jag för min del funnit ådagalagdt, att de förändringar i afseende
å stämpelväsendet, som skulle blifva en omedelbar följd af länsstyrel¬
sernas frigörande från all befattning icke blott med distribueringen af
de olika slagen af stämplar utan äfven med granskningen af stämpel-
försälj ningsmäns och öfriga stämpelredogörares räkningar, måste för
statskontorets inkomst-, fond- och stämpelbyrå medföra en högst betydlig
ökning i arbetsbördan. Det syntes mig därför icke förefinnas någon
anledning antaga, att de af statskontoret gjorda beräkningarna af be-
hofvet vare sig af ökad arbetskraft eller af ökadt anslag skulle vara
för högt tilltagna, och hemställde jag fördenskull, att Eders Kungl. Maj:t
måtte föreslå Riksdagen att, under förutsättning att landtränteriernas
bestyr med stämpelväsendet komme att, såsom föreslaget blifvit, öfver-
flyttas till statskontoret från och med år 1909, å extra stat under sjunde
hufvudtiteln för samma år uppföra ett anslag af 7,000 kronor till för¬
stärkning af arbetskrafterna inom statskontoret.
I öfverensstämmelse därmed affattades ock propositionen i ämnet.
Dispositio- Riksdagen anmälde i skrifvelse den 1 juni 1908 att, då _ Riks¬
län af 1909 dagen enligt skrifvelse samma dag angående regleringen af utgifterna
förstärkning under riksstatens sjätte hufvudtitel beslutit landträntmästare änsternas
af arbetsträl indragning samt en förutsättning för denna omorganisations genomförande
statskont™ vore, att landtränteriernas bestyr med stämpelväsendet öfverflyttades till
ret. statskontoret, Riksdagen, då den förstärkning i detta ämbetsverks arbets¬
krafter, hvartill anslag äskats, endast måste anses såsom en nödvändig
9
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 23.
följd af Riksdagens ofvanberörda beslut, samt Riksdagen icke haft något
att erinra mot det för ändamålet begärda anslagets belopp, å extra stat
för år 1909 uppfört ett anslag af 7,000 kronor till förstärkning af ar¬
betskrafterna inom statskontoret.
Sedan statskontoret anbefallts att inkomma med förslag rörande
användningen af berörda anslag, anförde statskontoret i underdånigt
utlåtande den 5 november 1908, att ingenting förekommit, som kunde
gifva statskontoret anledning att föreslå annan disposition af de beviljade
anslagsmedlen, än den som i underdåniga utlåtandet den 16 mars i908
angifvits såsom lämplig, men att det för stämpelkassakontrollanten af-
sedda årsarfvodet syntes böra minskas med ett belopp, i rundt tal mot¬
svarande den pensionsafgift, ordinarie tjänsteman af första graden hade
att enligt lagen angående civila tjänstinnehafvares rätt till pension vid¬
kännas eller 81 kronor 40 öre för år räknadt, samt att den därigenom
uppkommande besparingen skäligen borde användas till höjning af
vaktmästararfvodet.
Genom nådigt bref den 27 november 1908 bemyndigade Eders
Kungl. Maj:t statskontoret att till tjänstgöring å dess inkomst-, fond-
och stämpelbyrå under år 1909 anställa en stämpelkassakontrollant med
arfvode af 3,900 kronor, en amanuens med arfvode af 2,000 kronor och
en vaktmästare med arfvode af 1,100 kronor, allt för år räknadt; och
skulle nämnda arfvodesbelopp utgå af omförmälda extraanslagå 7,000 kronor.
Enär de omständigheter, hvilka föranledde behofvet af ifråga¬
varande anslag för år 1909, måste antagas i samma mån föreligga jäm¬
väl under år 1910, anhöll statskontoret i särskild underdånig skrifvelse
den 5 november 1908, att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen
att för ifrågavarande ändamål å extra stat för år 1910 anvisa ett anslag
å 7,000 kronor.
Med bifall härtill föreslog Eders Kungl. Maj:t 1909 års Riksdag
och beslöt äfven Riksdagen att till förstärkning af arbetskrafterna inom
statskontoret på extra stat för år 1910 anvisa ett belopp af 7,000 kronor.
Innan detta Riksdagens beslut fattats, hade emellertid statskontoret Statskontorets
i underdånig skrifvelse den 22 januari 1909 anmält behofvet af ytter- ‘^^anufrT
ligare arbetskrafter utöfver dem, som genom användande af 1909 års im.
förenämnda anslag beredts ämbetsverket. Med erinran att vid 1909
års ingång personalen å stämpelkontoret utgjordes af: stämpelkassören,
stämpelkassakontrollanten, en amanuens och en vaktmästare, anmälde
sålunda statskontoret, hurusom det genast visat sig, att kassörsgöro-
målen icke kunde ombesörjas af endast en person, hvadan stats-
Bih. till Biksd. Prot. 1910. 1 Sami. 1 Afd. 21 Häft. 2
10
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:ö 23.
kontoret måst vid stämpelkassörens sida ställa en biträdande kassör;
och då äfven denna ökning af arbetskrafterna å stämpelkontoret snart
befunnits otillräcklig, återstod för statskontoret ingen annan utväg än
att förordna ännu en biträdande stämpelkassör samt att ställa till stäm-
pelkassakontrollantens förfogande ett kvinnligt extra biträde.
Dessa nu omförmälda åtgärder hade måst af statskontoret vidtagas
utan att Eders Kungl. Maj:ts bemyndigande därtill hunnit inhämtas,
enär särskildt de för domstolarnas behof afsedda stämplarnas expedierande
icke kunnat fördröjas längre än som i allt fall blifvit oundgängligen
nödigt.
I hvad mån den för det dåvarande å stämpelkontoret anställda
personal kunde blifva äfven för framtiden erforderlig, läte sig enligt
statskontorets mening icke då förutsägas.
Vid denna frågas besvarande syntes emellertid böra komma i
betraktande, att antalet konti i liggaren öfver stämpelförsäljningsmännen
i riket, utom försäljningsman för kortstämplar, då vore 564, däraf för
stämplar enligt förordningen angående stämpelafgiften 382, för punsch¬
stämplar 109 och för stämplar vid öfverlåtelse af fondpapper 73; att till
statskontoret dagligen inginge flera eller färre anmälningar om förän¬
dringar i de af dem ställda säkerheterna; att inkommande stämpel¬
rekvisitioner oftast kräfde omedelbar och skyndsam handläggning; att
endast framtagandet och uppräknandet af de olika stämpelsorter och
valörer, som en enda rekvisition omfattade, kunde för kassören med¬
föra timslångt arbete; att afsevärd tid äfven måste anslås icke blott
till stämpel]ournalernas förande och årsredogörelsernas upprättande samt
de månatligen återkommande inventeringarnas anställande utan äfven
till öfverslag af det behof af stämpelförradets komplettering, som maste
tillgodoses genom tid efter annan skeende beställningar åt papper och
stämpeltryck; samt att dessa stämplar representerade betydande pen¬
ningvärden, hvadan kassörerna kunde hafva rätt att fordra tillräckligt
rådrum vid handläggningen af sina göromål.
Statskontorot vågade fördenskull icke förutsätta, att framtiden
skulle medföra varaktig minskning i det behof af arbetskrafter för
stämpelgöromålen, som för det dåvarande gjorde sig gällande.
I anslutning till hvad som sålunda anförts, hemställde statskonto¬
ret, att till dess förfogande måtte ställas de medel, som utöfver förut
anvisade vore behöfliga för arbetskrafternas förstärkande å stämpelkontoret,
och förklarade sig statskontoret anse aflöningen åt den ene biträdande stäm¬
pelkassören, om hvars behöflighet äfven för framtiden tvekan inom statskon¬
toret icke förefunnes, böra utgå med minst samma belopp, som bestämts
11
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 23.
för stämpelkassakontrollanten, eller 3,900 kronor för år räknadt, men att
aflöningen åt den andre biträdande stämpelkassören, hvars anställning för
det dåvarande finge anses mera tillfällig, borde kunna begränsas till 3,000
kronor, likaledes för år räknadt. Hvad slutligen vidkomme ersättningen
till det kvinnliga extra biträdet, hvars tjäntgöringstid tills vidare vore
fastställd till 2 Va timmar om dagen, borde denna, under förutsättning
af nämnda tjänstgöringstid, icke sättas lägre än till 60 kronor i månaden
men, därest tjänstgöringstiden ökades, höjas i samma män, dock icke
utöfver 100 kronor i månaden.
Från statskontorets beslut i ärendet var föredraganden, statskom-
missarien C. G. Sylvan, i så måtto skiljaktig, att han ansåg aflöningen
jämväl till den föreslagne andre biträdande stämpelkassören icke böra
utgå med lägre belopp än 3,900 kronor för år räknadt, helst ett dylikt
förordnande uteslöte möjligheten för den förordnade att genom regel¬
bunden tjänstgöring å annat håll öka sina inkomster.
I själfva hufvudfrågan var statskommissarien Chr. L. Tenow
skiljaktig.
Han ansåg, att en helt annan arbetsfördelning måste under de
nya förhållandena införas på stämpelkontoret, om detta skulle förmå att
på ett för allmänheten tillfredsställande och för staten ekonomiskt sätt
ombesörja stämpelexpeditionen. Det vore uppenbart, att en arbetsmetod,
som kunnat vara lämplig och möjlig på en tid, då kontoret hade haft
att besörja en jämförelsevis ringa detalj expedition och i stort sedt vore
en hufvudexpedition, som hade att förse ett antal detaljexpeditioner,,
icke utan vidare kunde förutsättas också vara lämplig för en omfat¬
tande detalj expedition, sedan underexpeditionerna indragits. Stats¬
kontoret hade ock i sitt underdåniga utlåtande den 24 december
1907 uttalat, att borttagandet af mellanhänderna påkallade en full¬
ständig omläggning af statskontorets stämpelbyrå, men att statskon¬
toret funne sig icke för det dåvarande kunna framlägga något i detalj,
utarbetadt förslag till en sådan omläggning och utvidgning. De förän¬
dringar, som därefter, i anledning af ränteriernas indragning, företagits
å ämbetsverkets stämpelkontor, hade inskränkt sig till utvidgningar i så
måtto, att nya tjänster tillsatts, utan att någon egentlig omläggning af arbe¬
tet ägt rum. Enär förhållandena syntes tendera därhän, att med den arbets¬
metod och den arbetsfördelning, som dittills användts å stämpelkon¬
toret, statsverkets kostnader komme att högst betydligt öfverskrida hvad
som ursprungligen såväl af statskontoret själft som af Eders Kungl.
Maj:t och Riksdagen beräknats, ansåg sig Tenow, utan att kunna fram¬
12 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 23.
lägga något detaljeradt förslag, dock böra söka bilda sig en någorlunda
bestämd mening, huruvida och på hvad sätt dessa kostnader kunde be¬
gränsas.
Till frågans belysande anförde statskommissarien Tenow följande.
Före 1909 års ingång, då statskontorets detalj expedition af stämp¬
lar endast omfattade försälj ningsmännen i Stockholm, verkställdes
granskning af inkomna rekvisitioner af revisorn å inkomst-, fond- och
stämpelbyrån, som därvid haft att tillse, att försälj ningsmannens borgen
och gjorda inlevereringar af stämpelmedel täckte det rekvirerade be¬
loppet, samt för försälj ningsmännen förde särskilda konti. Därefter öfver-
lämnades rekvisitiouen försedd med revisorns påskrift, att expedition finge
äga rum, till stämpelkassören, som verkställde expeditionen. Revisorns
granskningsskyldighet hade emellertid öfverflyttats på den nye stämpel-
kassakontrollanten, som därvid biträddes af en äfvenledes nytillsatt
amanuens. Själfva expeditionen af stämplarna verkställdes, efter ena¬
handa metod som tillförene, af stämpelkassörerna, därvid den ordinarie
kassören expedierade dubbla beläggningsstämplar, den först tillsatte
biträdande kassören skrifstämplar och kortstämplar och den senast till¬
satte enkla beläggningsstämplar, öfverlåtelsestämplar samt punschstämplar
för Stockholm. Expeditionen af punschstämplar för landsorten verk¬
ställdes genom stämpeltryckeriets försorg, sedan expeditionsorder gifvits
från stämpelkontoret.
Stämpelkassörerna uppräknade hvar och en för sig de olika rekvi¬
rerade stämplarna — därvid de ofta måste följa en och samma rekvi-
sitionshandling — samt antecknade de expedierade summorna i veder¬
börande kassaböcker och ombesörjde, med biträde af vaktmästare, paketens
afsändande med posten.
Det mest tidsödande af detta expeditionsarbete vore utan tvifvel
uppräknandet af stämplarna. I kvalitativt hänseende vore detta arbete
af föga betydelse. Noggrannhet, flit och fingerfärdighet vore därför
erforderliga egenskaper.
Att personer med akademisk bildning sysselsattes med sådant,
syntes Tenow vara ett verkligt slöseri med arbetskraft icke blott
ur stämpelkontorets synpunkt utan i ännu högre grad med hänsyn till
statskontorets behof af arbetskrafter i öfrigt.
Därigenom att aflöningen för de interimistiskt anställda stämpel¬
kassörerna ansetts böra sättas relativt högt, hade det inträflat, att dessa
högre aflöningsbelopp lockat amanuenser, som vore synnerligen lämp¬
liga och dugliga på andra platser inom ämbetsverket, att söka befor¬
dran till stämpelkontoret, för hvars arbeten deras föregående utbildning
13
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 23.
och medfödda egenskaper gjort dem, om icke mindre lämpade, så dock
öfverflödigt kvalificerade, och statskontoret hade därigenom på flera
punkter kommit i ett verkligt trångmål, enär brist på arbetskrafter
uppstått, där kvalificerad arbetskraft vore oundgängligen af nöden.
Tenow vore böjd att tro, att arbetet å stämpelkontoret lämpligen
borde omläggas sålunda, att nuvarande ordinarie stämpelkassören för¬
sattes i ställningen af hufvudkassör, som hade att ansvara för stämpel¬
förrådet och expeditionen i stort; att, då rekvisitioner inkomme, dessa
af stämpelkontrollanten underkastades en summarisk granskning mot
afräkningsboken, hvilken borde uppställas efter kolumnsystem sålunda,
att vederbörligt konto omedelbart utvisade hvarje försäljningsmans
saldo; att rekvisitionen därpå granskades af hufvudkassören, som efter
vederbörlig annotation hade att meddela expeditionsorder; att därefter
själfva detalj expeditionen, som endast bestode i stämplarnas uppräknande,
paketering och afsändande med posten jämte däraf föranledd enklare
bokföring, öfverlämnades åt mindre kvalificerade arbetskrafter: kvinnliga
expeditriser med biträde för det tyngre arbetet af vaktmästare.
Enligt Tenows mening var det ock oundgängligt, att detalj expe¬
ditionen till stämpelförsäljare i hufvudstaden, bvilka personligen infunne
sig å stämpelkontoret, skildes från den detaljexpedition, som skulle ske
genom posten.
Utan att framlägga något detaljeradt förslag, huru arbetet skulle
kunna lämpligen fördelas och bedrifvas, framkastade Tenow den tanken,
att stämpelhufvudkassören skulle till de föreslagna stämpelexpeditriserna
mot kvitto öfverlämna stämpelförråd buntvis, och att, sedan en bunt
blifvit expedierad, densamma skulle redovisas till hufvudkassören med
hänvisning till anteckningarna öfver expeditionerna.
En sådan anordning skulle måhända efter undersökning befinnas
tekniskt sedt ändamålsenlig därutinnan, att den komme att underlätta
och därmed fortskynda expeditionen, samt genom de lägre aflöningar,
man beböfde bestå kvinnliga expeditriser i jämförelse med akademiskt
bildade tjänstemän, verka till nedbringande af statsverkets kostnader
för denna visserligen kvantitativt betydande, men i själfva verket föga
komplicerade expedition. Och det förhållandet, att stämpelexpeditionen
anförtrotts åt ett ämbetsverk, hvars flesta tjänstemäns kompetens dittills
ansetts böra betinga akademisk examen, borde, enligt Tenows åsikt, ej
utgöra hinder för användande inom ämbetsverket af personer utan
sådan examen, där detta kunde ställa sig billigare för staten och icke
innebure olägenheter för expeditionen.
14
StaUkontoreti
skrifvelse den
27 mars 1909
angående
förstärkning af
arbetskrafterna
å stämpel-
expeditionen.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 23.
I underdånig skrifvelse den 27 mars 1909 anmälde statskontoret,
att statskontoret måst vidtaga än ytterligare åtgärder för att göromålen
å stämpelexpeditionen skulle komma i sin jämna och behöriga gång.
Sålunda hade statskontoret den 2 därförutgångne februari dels för¬
ordnat en af sina extra ordinarie tjänstemän att under samma månad
tjänstgöra såsom biträdande stämpelkassör med fyra timmars daglig
tjänstgöringsskyldighet och mot arfvode af 2,000 kronor för år räknadt
dels ock tills vidare under februari månad i amanuensens ställe anställt
å stämpelexpeditionen ännu ett kvinnligt biträde mot arfvode af 100
kronor i månaden; och hade statskontoret sedermera beslutit, att samma
kvinnliga biträde skulle fortfarande tills vidare under mars månad vara
å stämpelexpeditionen anställdt mot enahanda arfvode.
Det syntes emellertid statskontoret vara i hög grad önskligt, att
rådande provisorium å stämpelexpeditionen snarast möjligt upphörde
och ersattes af förhållanden, ordnade på ett mera stadigvarande och för
tjänstemännen betryggande sätt än dittills kunnat ske. Statskontoret afsåge
icke därmed, att nya tjänster då skulle för stämpelexpeditionens behof
uppföras å ämbetsverkets ordinarie stat, ty för vidtagande af sådan
åtgärd syntes tiden ännu icke vara inne. Enär emellertid medel till
belopp betydligt öfverstigande de för ändamålet å extra stat anvisade
blefve behöfliga, ansåge statskontoret riktigast, att redan till 1909 års
Riksdag framställning gjordes om anvisande af erforderligt anslag.
Den gångna tidens erfarenhet hade, enligt statskontorets mening,
gifvit vid handen, att åt stämpelkassakontrollanten, hvars göromål vore
icke blott mångskiftande, utan ock synnerligen maktpåliggande och
ansvarsfulla, måste beredas en däremot svarande godtgörelse; och då
därtill komme, att denne tjänsteman vore af sådan betydelse för sam¬
manhållningen af hela denna afdelning af statskontorets verksamhet,
att åt honom borde gifvas eu gent emot öfriga å stämpelexpeditionen
anställda tjänstemän öfverordnad ställning, ansåge statskontoret nödigt
att för honom bestämdes en aflöning, motsvarande den, som tillagts
andra gradens tjänstemän inom ämbetsverket, eller 5,800 kronor, hvilket
belopp dock efter afdrag för ordinarie tjänsteman påhvilande pensions-
afgifter syntes kunna lämpligen afrundas nedåt till 5,500 kronor för år
räknadt, hvaraf såsom tjänstgöringspenningar borde anses 1,800 kronor.
Till stämpelkassakontrollantens göromål hörde förandet af diarium,
kontrollböcker, uppbördsbok, bok öfver utlämnade stämpelförlag till
kassörerna, beställningsbok, afräkningsböcker och expensbok. Bland
hans öfriga åligganden märktes skyldighet: att inräkna alla till förrådet
inkommande nya och återlevererade gamla stämplar; att upprätta in¬
15
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 23.
strument öfver stämpelförrådet till ledning vid de månatliga inven¬
teringarna; att granska inkommande ansökningar om afskrifning af obruk¬
bara stämplar; att vaka öfver, att stämpelförsäljningsmännen fullgjorde
föreskrifna leveranser af stämpelmedel; samt att granska försäljnings-
männens årsredogörelser.
Med afseende å de göromål, som sålunda skulle tillhöra denne
tjänsteman, torde den dittills använda benämningen stämpelkassakon-
trollant befinnas mindre lämplig och böra utbytas mot en annan, till
exempel kamrerare.
Å stämpelexpeditionen funnes vid afgifvandet af statskontorets
ifrågavarande skrifvelse anställda tre kassörer, af hvilka den ene hade
att i detalj granska, bokföra och expediera rekvisitioner å dubbla belägg-
ningsstämplar, den andre att vidtaga enahanda åtgärder beträffande
enkla beläggningsstämplar samt punsch- och fondstämplar och den tredje
att utföra samma arbete i afseende å skrifstämplar samt kortkonvolut
och kortstämpelremsor. Till dessa kassörers åligganden hörde äfven
dels att tid efter annan kollationera sina expeditionsböcker med kontrol¬
lantens kontrollböcker, dels ock att noga följa minskningen af stämpel¬
behållningarna samt i god tid afgifva förslag till beställningar.
I fråga om det antal stämpelkassörer, som för framtiden finge
anses erforderligt, ausåge sig statskontoret kunna utgå från den förut¬
sättningen, att arbetet komme att fördelas mellan kassörerna så rättvist
som möjligt, hvaraf å andra sidan borde följa lika tjänsteställning och
samma aflöningsförmåner. För en å extra stat uppförd stämpelkassör
borde alltså aflöningen, liksom för den å ordinarie stat uppförda, utgöra
4,500 kronor eller med afkortning och afrundning enligt förut angifna
grunder 4,400 kronor, hvaraf 1,500 kronor borde anses såsom tjänst-
göringspenningar och 500 kronor såsom missräkningspenningar.
Oaktadt den korta tid, som ännu hunnit förflyta sedan den nya
ordningen med stämpelväsendet infördes, icke lämnade någon säker grund
för ett omdöme i denna fråga, syntes dock försök böra göras att in¬
skränka stämpelkassörernas antal till två. Med visshet kunde emellertid
förutses, att under den brådaste tiden, d. v. s. under årets bägge första
och sista månader, behof af en extra kassör komme att göra sig gällande;
och till statskontorets disposition måste alltså ställas därför erforderliga
medel. Då ersättningen till den extra kassören syntes böra utgå efter
3,000 kronor för år räknadt, skulle för fyra månader behöfvas 1,000 kronor.
Med anledning däraf att fråga blifvit väckt om användande i
möjligaste mån af kvinnlig arbetskraft å stämpelkontoret ansåge sig
statskontoret böra erinra därom, att, då annat icke blifvit ifrågasatt än
16 Kungl Maj.ts Nåd. Preposition N:o 23.
att åtminstone en manlig kassör, motsvarande den nuvarande stämpel¬
kassören, borde finnas anställd å stämpelkontoret, frågans innebörd åt¬
minstone under dåvarande förhållanden hufvudsakligen inskränkte sig
därtill, huruvida den ytterligare kassör, hvars anställande statskontoret
förordat, lämpligen skulle kunna ersättas af en kvinnlig funktionär.
Oafsedt att förslaget åsyftade en uppdelning efter möjligast rättvisa
grunder af stämpelkassörens göromål på två tjänstemän, hvilkas aflönings-
förmåner därför ock syntes böra vara desamma, måste båda kassörerna,
vare sig de vore manliga eller kvinnliga, sköta sina befattningar under
fullt tjänstemannaansvar och sålunda vara ersättningsskyldiga för hvarje
stämpelbelopp, för hvilket de på grund af felräkning eller annan orsak
icke kunde redovisa. Genom deras händer gånge synnerligen stora
värdebelopp, och äfven om erkännas borde, att expeditionen af stämplar
icke medförde fullt samma risker för statsverket eller kassören som hand¬
terande! af kontanta penningar, kunde dock utlämnandet genom fel¬
räkning af stämplar till måhända betydliga valörer åsamka statsverket
stora förluster, hvarjämte för eu oredlig kassör utväg ingalunda sak¬
nades att till penningar omsätta försnillade stämplar. Äfven i fråga om
en kvinnlig stämpelkassör syntes därför den allmänna regeln, att en
kassörs aflöning icke borde sättas allt för låg, äga sin tillämpning, hvar¬
för i alla händelser synnerlig besparing icke torde stå att vinna genom
utbyte af den manliga kassören mot en kvinnlig. Därtill komme, att,
om ock en stämpelkassörs göromål vore af jämförelsevis enklare natur,
hans befattning likväl på grund af den stora noggrannhet och ordning,
som erfordrades, och de betydliga värden, med hvilka han hade att röra
sig, vore af maktpåliggande och ansvarsfull beskaffenhet.
Akademisk examen kunde visserligen ej anses erforderlig för kom¬
petens till ifrågavarande kassörsbefattningar, och något hinder för med¬
delande af bestämmelse i sådant syfte förelåge sålunda enligt statskon¬
torets mening icke. En dylik bestämmelse, hvarmed gifvetvis skulle
åsyftas att vinna billigare arbetskrafter, vare sig manliga eller kvinnliga,
för nämnda befattningar, komme likväl antagligen att sakna praktisk
betydelse, då med afseende på den jämförelsevis höga aflöning, som i
alla händelser borde vara förenad med sagda kassörsbefattningar, desamma
måste komma att synas eftersträfvansvärda för personer, som vore an¬
ställda såsom tjänstemän i statskontoret och således examinerade.
Af hvad statskontoret anfört beträffande stämpelkassakontrollantens
många göromål, ansåge statskontoret med full tydlighet framgå, att en
stor del af dessa göromål icke kunde af honom själf medhinnas, utan
att han måste äga till sitt förfogande nödiga biträden. Jämte det belopp
17
Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 23.
af 2,000 kronor, som för det dåvarande vore beräknadt såsom arfvode
åt en amanuens, borde för detta ändamål finnas att tillgå 1,200 kronor
till aflönande af ett kvinnligt biträde. Amanuensen borde vara så kvali¬
ficerad, att lian vid förfall för stämpelkassakontrollanten kunde, i händelse
så skulle finnas behöflig!, bestrida dennes tjänst. Slutligen och då stats¬
kontorets . ordinarie anslag till vikariatsersättning m. m. icke lämnade
tillgång till några af den på stämpel expeditionen anställda extra perso¬
nalen föranledda utgifter af berörda slag, borde äfven ett mindre belopp,
förslagsvis 300 kronor, beräknas för dylika vikariatsarfvoden.
I afseende å vaktmästarens årsarfvode, 1,100 kronor, ansåg stats¬
kontoret för det dåvarande ingen förändring vara att föreslå.
De ändrade anordningarna i fråga om denna personal och dess
aflöningsbelopp borde enligt statskontorets mening bringas i tillämpning
från och med den 1 juli 1909.
Statskommissarien Tenow uttalade jämväl vid ärendets behandling-
i statskontoret den 27 mars 1909 en skiljaktig mening. Under hän¬
visning till sitt särskilda yttrande vid frågans behandling inom stats¬
kontoret den 22 januari 1909, framhåller Tenow, hurusom hans yrkande
om en förändring af arbetsmetoden och en annan fördelning af arbetet
å nämnda stämpelkontor sedermera i viss mån tillmötesgåtts. Detta
framginge af en promemoria, som afgifvits af kamreraren Johan V.
Stenbeck och som funnes handlingarna bilagd. Det arbetssystem, som
denne infört å kontoret och som visat sig effektivt, vore afpassadt efter
den nuvarande personalens sammansättning.
I sin uppfattning om den kompetens, personalen å stämpelkontoret
borde äga, hade Tenow icke i någon mån rubbats af hvad statskontoret
i sin nämnda dag beslutade underdåniga skrifvelse anfört. Det tjänste¬
mannaansvar, hvarom här vore fråga, kunde utan tvifvel utkräfvas lika
väl af kvinnliga kassörer som af manliga.
Majoriteten i statskontoret förmenade, att frågans innebörd i själfva
verket vore ringa, enär det icke ifrågasattes anslag för mer än en ytter¬
ligare kassör. Enligt Tenows mening funnes det dock icke stor sanno¬
likhet för att det i framtiden, helst om stämpelbeskattningen, såsom
antagligt vore, vidare utvecklades, komme att stanna vid blott två
stämpelexpeditörer. Statskontoret hade under den gångna delen afåret
haft flere anställda och äfven i föreliggande skrifvelse beräknade stats¬
kontoret, att under åtminstone en del af året ytterligare en vore erfor¬
derlig. Tenow ansåge det därför vara af vikt att från början träffa
sådana anordningar, att de stegrade kraf, som med visshet icke skulle
Bih. till Ri/csd. Prot. 1910. 1 Sami. 1 Afd. 21 Höft. 3
18 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 23.
uteblifva, kunde fyllas utan större kostnader för statsverket än som vore
oundgängligen nödvändigt. Rent formellt sedt vore det visserligen
endast iråga om provisoriska åtgärder, men de åtgärder, som vidtoges,
blefve grundläggande för den fortsatta utvecklingen. Om aflöningen
för stämpelexpeditörstjänsterna bestämdes till belopp, som afpassats etter
innebafvarnas akademiska examen, kunde man med visshet förutsäga,
att en ändring däri icke kunde vidtagas, då flera expeditörer framdeles
måste anställas.
Statskontorets majoritet, framhöll Tenow, afvisade icke längre den
af Tenow framkastade tanken på ett eftergifvande, hvad stämpelkontorets
tjänstemän beträffade, af de för öfriga tjänstemän i statskontoret före-
skrifna kompetens villkoren. Men statskontoret funne ett skäl för bibe¬
hållande af de dåvarande kompetensfordringarna i den omständigheten,
att å kontoret funnes en ordinarie första gradens tjänsteman anställd
såsom stämpelkassör. Då det föreliggande förslaget afsåge uppdelande
efter möjligast rättvisa grunder af denne ordinarie stämpelkassörs göro¬
mål på två tjänstemän, ansåge majoriteten, att aflöningsförmånerna för
dem båda borde vara desamma.
Däremot ville Tenow emellertid invända, att det icke kunde anses
ligga någon orättvisa i att den ene stämpelkassören komme att tills
vidare under sin återstående tjänstetid betraktas som om han befunne
sig på öfvergångsstat med den honom en gång, under andra tjänste-
förhållanden, tillerkända högre aflöningen, under det att den andre upp-
bure en mindre, efter arbetets art och kompetensfordringarna afpassad
aflöning.
I sin reservation den 22 januari 1909 hade Tenow föreslagit, att
stämpelkassakontrollanten och stämpelkassören skulle bibehållas såsom
sidoordnade första gradens tjänstemän. Sedan emellertid ett system för
arbetet å stämpelkontoret sedermera blifvit genomfördt och enligt detta
system stämpelkassakontrollanten intoge en öfverordnad ställning, hade
Tenow intet att erinra mot kontrollantens uppförande som tjänste¬
man i andra lönegraden. Denna omständighet stärkte dock snarare än
försvagade Tenows yrkande, att de under stämpelkamreraren ställda
stämpelkassörstjänsterna eller, såsom de med större skäl syntes böra
benämnas, expeditörstjänsterna besattes med kvinnliga tjänstemän.
Expeditörstjänsterna borde enligt Tenows mening besättas med
personer, som genomgått högre läroverk för kvinnlig ungdom eller aflagt
realskolexamen samt, eventuellt, handelsskola eller bokföringskurs. De
borde förut hafva tjänstgjort vid expeditioner hos enskilda firmor och
där vunnit vana vid ordning och bokföring. Aflöningen syntes icke
19
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 23.
behöfva sättas högre än 2,000 kronor med tillägg af 500 kronor såsom
missräkningspenningar.
Den promemoria, hvarom statskommissarien Tenow i sin reservation
talar, afgafs af kamreraren Stenbeck, efter det denne en kortare tid
varit förordnad till stämpelkassakontrollant.
I denna promemoria har Stenbeck, med förmälan att han i sitt för¬
ordnande ansett ligga inneslutet ett berättigande att i viss mån taga
ledningen inom byrån, meddelat, att han å stämpelexpeditionen infört
följande arbetsordning:
1) Alla inkommande ärenden utan undantag gå först till kon¬
trollanten.
2) Inkomna rekvisitioner öfverlämnas af honom till ett af de
kvinnliga biträdena för införande i byråns diarium.
3) Därefter granskas rekvisitionens öfverensstämmelse med till¬
gängliga uppgifter om rekvirentens borgen samt saldot mellan hans
insättningar och värdet af erhållna stämplar. Därefter förses rekvisitionen
med ett s. k. reversalnummer i löpande följd samt med påskriften: utlämnas.
4) Lämnas rekvisitionen till ett kvinnligt biträde för införande i
kontrollböckerna.
5) Utlämnas rekvisitionen till de olika kassörerna för expediering.
6) Sedan dessa detaljgranskat rekvisitionen och infört dess poster
i sina mot kontrollböckerna svarande expeditionsböcker samt verkställt
expeditionen, anmäla de densamma till kontrollanten med angifvande af
reversalnummer och värdesumma, hvarefter kontrollanten afför expedi¬
tionen i sitt diarum.
7) Sedan samtliga kassörerna anmält sina respektive delar af
expeditionen, afföres densamma i sin helhet af kontrollanten i hans
diarium, i livilket äfven
8) införes det datum, då rekvirentens kvitto återkommer.
För att sätta kontrollanten i stånd att ständigt hafva herravälde
öfver expeditionens gång, hade Stenbeck uppgjort ett diarium för kon¬
trollantens eget bruk, så uppställdt att af detsamma efter vederbörliga
afprickningar med tydlighet kunde framgå följande förhållanden, nämligen
att rekvisitionen blifvit införd i kontrollböckerna, att vederbörande kassör
anmält expeditionen såsom färdig, samt därjämte dels positivt hvilka
stämplar som expedierats, men äfven negativt hvilka som resterade.
Från vissa kolumner i diariet skulle, anföres vidare i promemorian,
kontrollanten efter tid och lägenhet i afräkning sböckerna debitera de
olika rekvirenterna för de utlämnade stämplarnas värde. Krediteringen
20
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 23.
för insatta medel skedde från de inkomna reversalen, som tillhandahölles
af kamreraren i räntekammaren.
Arbetsfördelningen mellan kassörerna hade ordnats så, att kassöi'erna
granskade, bokförde och expedierade, kassören n:r 1 (den ordinarie
kassören) rekvisitioner å dubbla beläggningsstämplar, kassören n:r 2
rekvisitioner å enkla beläggningsstämplar samt punsch- och fondstämplar,
samt kassören n:r 3 rekvisitioner å skrifstämplar samt kortkonvolut
och stämpelremsor. För detta ändamål hade de mottagit hvar sitt
mindre förråd af de olika stämpelsorterna, hvilket i mån af behof kom¬
pletterades från det s. k. magasinet, som endast kunde öppnas af endera
af dem och kontrollanten i förening. Uttagningarna annoterades af
kontrollanten i »uttagningsboken», där de äfven borde kvitteras af
kassörerna. Kassörerna borde tid efter annan kollationera sina expedi-
tionsböcker med kontrollantens kontrollböcker. Likaså borde de nogsamt
följa minskningen af stämpelbehållningen och i tid inkomma med förslag
till beställningar.
Bokföringen hade så ordnats, att kassörerna endast förde sina expedi-
tionsböcker, hvaremot kontrollanten syntes blifva nödgad att föra, för¬
utom ofvannämnda diarium, följande böcker:
1) Kontrollböcker, likalydande med kassörernas nyssnämnda expedi-
tionsböcker.
2) En bok för stämpelleveranser vare sig de utgjorde nytryck
från sedeltryckeriet eller återlevereringar från försäljningsman.
3) En bok för utlämnade stämpelförlag till kassörerna.
4) En expensbok och, enligt hvad upplyst blifvit,
5) en beställningsbok för kontroll å sedeltryckeriets leveranser,
samt slutligen
6) afräkningsböcker med stämpelförsäljningsmännen.
Bland kontrollantens åligganden i öfrigt torde komma att ingå:
1) Skyldighet att inräkna alla till »magasinet» inkommande nya
och återlevererade gamla stämplar samt att till kassörerna uträkna de,
till fyllande af deras expeditionsförråd, erforderliga stämpelsorterna.
2) Skyldighet att granska inkommande ansökningar om afskrif-
ningar af för sitt ändamål obrukbara stämplar enligt 47 § af 1908 års
stämpelförordning.
3) Skyldighet att verkställa de i 48 § gifna föreskrifterna angående
uppbördsredogörelse m. m.
4) Skyldighet att kontrollera försälj ningsmännens årsräkningar.
Otvifvelaktigt borde, fortsättes det i promemorian, kontrollanten
af kassörerna och de kvinnliga biträdena kunna påräkna hjälp vid en
21
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 23.
alsevärd del af de åligganden, som pålagts honom, men hans ställning
blefve i hvarje fall så ansvarsfull och af sådan betydelse för samman¬
hållningen af det hela, att honom borde gifvas en öfverordnad ställning.
Utan tvifvel skulle, med hänsyn till de mera maskinmässiga upp¬
gifterna å byrån, kvinnlig arbetskraft i ganska stor utsträckning med
fördel kunna användas. Då det emellertid, såvida gällande föreskrifter
om kompetens för erhållande af kassörstjänsterna skulle bibehållas, syntes
billigt, att dessa samtliga gjordes till ordinarie, dess hellre som deras inne¬
hafvare genom sitt speciella arbete i väsentlig grad förminskade sina
utsikter till befordran till annan ordinarie tjänst, torde det böra tagas
i öfvervägande, huruvida icke åtminstone en manlig amanuensbefatt¬
ning borde bibehållas för fyllande af de närmaste vikariatsbehofven.
Statskontoret gjorde vidare i särskild underdånig skrifvelse den
27 mars 1909 framställning i fråga om behofvet af en extra byråchef
inom ämbetsverket, uti hvilken skrifvelse anfördes följande.
Oaktadt statskontorets ämbetsverksamhet under de senaste årtion¬
dena varit stadd i en jämn och stark utveckling och ehuru i följd af
arbetets ökning flera nya tjänster å ordinarie stat tillkommit, vore an¬
talet byråchefer ännu detsamma som bestämdes vid 1876 års reglering
af ämbetsverket eller tre. Visserligen hade tid efter annan åtgärder
vidtagits i syfte att bereda byråcheferna någon lättnad i dem åliggande
föredragningsskvldighet och därmed förenade bestyr. Sålunda lämnade
Kungl. Maj:t redan den 8 december 1876, eller samma dag som ny
lönestat fastställdes, medgifvande för statskontoret att under högst sex
veckor årligen mot ersättning från anslaget till vikariatsersättning in. m.
förordna en extra föredragande; och sedan genom beslut vid 1899 års
riksdag å ämbetsverkets stat från och med år 1900 uppförts en ny
ordinarie tjänst af andra graden, hvars innehafvare skulle vara kamrerare
å inkomst-, fond- och stämpelbyrån, hade genom nådig kungörelse den
22 september 1899 i då gällande instruktion för ämbetsverket föreskrifvits,
att det skulle åligga denne kamrerare att, utom öfriga honom tillkom¬
mande göromål, bereda och med enahanda rätt och skyldighet som byrå¬
chef föredraga sådana till nämnda byrå hörande anordningsmål, som
enligt statskontorets bestämmande kunde för dylikt ändamål varda till
honom öfverlämnade af chefen för byrån. På grund af denna bestäm¬
melse, hvilken intagits jämväl i den senast utfärdade instruktionen af den
18 oktober 1907, hade till nämnda tjänstemans åligganden hört äfven
föredragning af alla ärenden rörande anordnande af medel från de å
riksstaten uppförda anslagen för utdikningar och vattenaftappningar,
Statskontorets
skrifvelse den
27 mars 1909
ang. anslag till
en extra byrå-
chef.
22
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 23.
för bro- och hamnbyggnader samt för förbättring och nyanläggning af
vägar. Genom sist åberopade instruktion hade jämväl sekreteraren för¬
klarats skyldig att, i den mån hans sekreterargöromål det medgåfve
och statskontoret funne sådant lämpligt och behöfligt, biträda med be¬
redning och föredragning af visst ärende eller viss grupp af ärenden,
som enligt statskontorets bestämmande öfverlämnades till honom af
vederbörande byråchef.
Medelst anlitande af de utvägar, som sålunda stått till buds, hade
statskontoret sökt att, så vidt möjligt varit, utan allt för långa dröjsmål
besvara de nådiga remisser, hvilka blifvit för utredning och utlåtande
dit öfverlämnade, samt jämväl i öfrigt nöjaktigt tillgodose de alltjämt
stegrade kraf, som ställts och ställdes på statskontorets förmåga af arbets¬
produkt inom dess skilda verksamhetsområden.
Under senare tiden hade emellertid, särskildt genom pensions-
ärendenas ökning, nya stora lånefonders tillkomst, stämpelväsendets
starka utveckling samt det förändrade sätt för stämplarnas tillhanda¬
hållande, som blifvit en omedelbar följd af ränteriernas indragning, till¬
förts statskontorets inkomst-, fond- och stämpelbyrå en mängd nya
göromål af mer eller mindre kräfvande art, utan att, hvad föredragan¬
dena af de till denna byrå hörande ärendena vidkommer någonting mera
verksamt åtgjorts för att lätta deras redan förut stora och ansvarsfulla
arbetsbörda. Behofvet af en uppdelning och omläggning af göromålen
hade dock numera blifvit så trängande, att dess tillgodoseende icke
längre kunde uppskjutas, utan att sådant komme att menligt inverka
på det utförda arbetets beskaffenhet och göromålens behöriga gång
och det vore medvetandet härom, som nödgade statskontoret att inför
Eders Kungl. Maj:t framlägga förslag till de åtgärder, som enligt stats¬
kontorets mening snarast möjligt borde vidtagas för att afhjälpa de
olägenheter, hvilka i ofvanberörda hänseende redan uppstått och allt¬
fort vore att emotse.
Till stöd för det förslag om ökning af föredragandenas antal, som
sålunda afgifvits, åberopade statskontoret jämväl tidigare gjorda uttal-
landen i samma riktning och bland dessa särskildt innehållet i stats¬
kontorets underdåniga utlåtanden af den 9 juni 1905 angående föränd-
radt ordnande af det civila pensionsväsendet och den 22 i samma månad
angående ny lönereglering för ämbetsverket.
Uti det förra af dessa utlåtanden hade statskontoret fäst upp¬
märksamhet därå, att statskontorets befattning med pensionsärenden
skulle genom antagande af den pensionslag för civila tjänstinnehafvare,
hvartill förslag då förelåg, väsentligen utvidgas, men att denna ökning
23
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 23.
i göromål icke skulle kunna läggas på någon af byråerna i statskontoret
utan att vederbörande föredragande på ett eller annat sätt bereddes en
motsvarande lättnad genom befrielse från annan föredragningsskyldighet.
I utlåtandet af den 22 juni 1905 hade statskontoret, under fram¬
hållande af den stora ökning af de inkomna målens och särskildt de
nådiga remissernas antal, som efter omregleringen år 1876 ägt rum,
anfört, att det, för att hålla balanserna nere, blefve nödvändigt att, om
icke omedelbart så dock i en snar framtid, tänka på inrättandet af
ytterligare en ledamotsplats i statskontoret och att detta i all synnerhet
skulle blifva händelsen, om pensionsväsendet i den utsträckning, som
af pensionskommittén föreslagits, komme att påläggas statskontoret, och
om den redan då synnerligen betungande fondförvaltningen komme att
än ytterligare ökas.
För att i någon mån antyda, i hvilken grad göromålen inom
statskontoret i allmänhet och särskildt inom inkomst-, fond- och stämpel¬
byrån under de senare åren ökats, ville statskontoret, anför ämbets¬
verket vidare i förevarande underdåniga skrifvelse den 27 mars 1909,
meddela, att antalet till ämbetsverket inkomna nådiga remisser, som
ännu år 1904 varit begränsadt till 440, hvaraf på chefens för inkomst¬
byrån föredragning kommit 223, sedermera år efter år stigit, så att
hela antalet år 1908 varit icke mindre än 743, hvaraf 357 tillhört
chefens för inkomstbyrån föredragning. Under det de af statskontoret
förvaltade fondmedlen vid början af år 1900, då kamrerartjänsten å in¬
komstbyrån tillkommit, uppgått till 49,897,707 kronor 43 öre, fördelade
på 48 fonder med 777 låne- eller förskottskonti, utvisade motsvarande
siffror vid början af år 1909 en fondmedelsumma af 115,725,495 kronor
85 öre, fördelade på 68 fonder med 1,784 låne- eller förskottskonti.
Den betydande ökning i byråns göromål, som uppstått därigenom
att statskontoret från och med år 1909 hade att till alla stämpelför-
säljningsmän och redogörare inom hela landet expediera stämplar och
som föranledt att personalen å stämpelexpeditionen flerdubblats, hade
gifvetvis i sin mån bidragit till ökadt arbete äfven för chefen för ifråga¬
varande byrå.
Af hvad anfördt blifvit ansåge statskontoret ostridigt framgå, att
för såväl chefen som kamreraren å inkomst-, fond och stämpelbyrån
göromålen dåmera så ökats, att dessa tjänstinnehafvare måste, hvar
för sig på ett stadigvarande sätt befrias från en del af dessa göromål,
samt att, då äfven för de bägge andra byråcheferna i ämbetsverket
göromålen under senare åren i högst afsevärd grad ökats, det tillfälliga
biträde af extra föredragande, som medgifvits genom nådiga brefvet den
24
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 23.
8 december 1876, val behöfde helt tagas i anspråk för sistnämnda bägge
byråchefers räkning.
Statskontoret finge alltså föreslå,
att från chefens för inkomstbyrån föredragning måtte borttagas:
l:o) alla pensionsfrågor, hvilka, främmande för denna byrås egent¬
liga uppgifter, på sin tid dit öfverflyttats endast i syfte att dymedelst
utjämna arbetsbördan de tre byråerna emellan; och — därest sådant
skulle visa sig erforderligt och kunna låta sig göra —
2:6) stämpelärendena;
att kamrerarens å inkomstbyrån föredragningsskyldighet beträffande
de ofvan angifna anordningsmålen, hvilka till sin natur icke skilde sig
från andra utgifter å de på riksstaten uppförda anslagen, hädanefter
måtte upphöra, samt
att dessa tvenne, eventuellt trenne, grupper af ärenden måtte
öfverflyttas på en extra byråchef.
Efter genomförandet af eu sådan förändring skulle, enligt hvad
statskontoret hölle före, å ena sidan för såväl chefen som kamreraren
å inkomstbyrån i allt fall komma att återstå göromål, hvilka både till
mängd och betydenhet väl motsvarade hvad som skäligen kunde af
eu hvar af dem fordras, och å andra sidan full sysselsättning beredas
den person, hvilken komme att öfvertaga nämnda ärenden.
Statskontoret, som icke ansåge sig för det dåvarande böra föreslå
uppförande å ordinarie stat af full aflöning till en ny statskommissarie,
hemställde, att för en extra byråchef måtte till utgående från och med
den 1 juli 1909 å extra stat anvisas en årlig aflöning till belopp mot¬
svarande — med afdrag för den afgift för egen pensionering, som det
ålåge statskommissarie och byråchef utan ålderstillägg att betala, samt
med afrundande af slutsumman nedåt — den för sådan tjänstinne-
hafvare nu å ordinarie stat uppförda eller 7,700 kronor, hvaraf 2,500
kronor borde anses såsom tjänstgöringspenningar.
Vid underdånig föredragning den 23 april 1909 af statskontorets
sålunda gjorda framställningar framhöll jag för egen del, att de före¬
slagna nya anordningarna vore i och för sig så omfattande och tillika
i ämbetsverkets nuvarande organisation så ingripande, att det icke
syntes mig lämpligt, att frågan i dess dåvarande skick förelädes Riks¬
dagen till pröfning, allrahelst då inom ämbetsverket skilda meningar
angående de föreslagna nya anordningarna gjort sig gällande. För
vinnande af ytterligare utredning syntes mig ärendet lämpligen böra
öfverlämnas till den af Kungl. Maj:t den 3 oktober 1902 tillsatta löne-
25
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 23.
regleringskommittén, som afgifvit förslag med afseende å den för stats¬
kontoret nu gällande reglering. Då emellertid livad statskontoret i om-
förmälda skrivelser anfört torde tillfullo ådagalägga, att en förstärkning
af arbetskrafterna inom ämbetsverket i fråga om inkomst-, fond- och
stämpelbyrån vore oafvisligen nödvändig, hemställde jag, att, innan
ärendet remitterades till sagda kommitté, statskontoret måste anbe¬
fallas att inkomma med förslag till provisoriskt ordnande af förevarande
fråga under år 1909.
Denna min hemställan vann Eders Kungl. Maj:ts bifall.
Dylikt förslag har statskontoret i underdånig skrifvelse den 13
maj 1909 afgifvit samt därvid, hvad först stämpelexpeditionen vidkomme,
anfört, att statskontoret vid sin begäran om ett ytterligare anslag för
detta ändamål under år 1909 utgått från förutsättningarna dels att det
å extra stat för året uppförda anslaget af 7,000 kronor skulle behöfva
i sin helhet tagas i anspråk redan under årets förra hälft, dels ock att
från och med den 1 juli å nämnda expedition skulle finnas anställd en
extra personal, bestående af:
stämpelkassakontrollant (kamrerare) med årsaflöning 5,500 kr.
extra stämpelkassör ........................... » 4,400 »
amanuens............................................... » 2,000 »
kvinnligt biträde ................................ » 1,200 »
vaktmästare .......................................... » 1,100 »
samt att för tillfällig stämpelkassör och vikariatsarf-
voden kunde beräknas ett medelsbehof för år af 1,300 »
Den plan till fastare ordnande af göromålen å stämpelexpeditionen,
som sålunda blifvit angifven, borde efter statskontorets mening läggas
till grund jämväl för det provisoriska ordnande af denna angelägenhet,
hvarom fråge vore.
Med afseende å det läge, hvari ärendet kommit, ansåge sig stats¬
kontoret dock icke böra för år 1909 föreslå någon ändring vare sig i
de aflöningsbelopp, som genom nådiga brefvet den 27 november 1908
fastställts för stämpelkassakontrollanten, amanuensen och vaktmästaren
af respektive 3,900, 2,000 och 1,100 kronor för år räknadt, ej heller i
det arfvode af 3,900 kronor för år till en extra stämpelkassör, hvarom
förmältes i statskontorets underdåniga skrifvelse den 22 januari 1909.
Statskontoret hemställde alltså, att Eders Kungl. Maj:t måtte an¬
visa och ställa till statskontorets förfogande ett belopp af 6,700 kronor
för uppehållande under senare hälften af år 1909 af göromålen å stämpel¬
expeditionen i enlighet med ofvan angifna plan, dock med rättighet för
Bih. till Rilcsd. Prof. 1910. 1 Afd. 1 Sami. 21 Häft. 4
Statskontoret»
skrifvelse den
13 maj 1909.
26 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 23.
statskontoret att, under iakttagande att höjning i de för stämpelkassa-
kontrollanten, amanuensen och vaktmästaren genom nådiga brefvet den
27 november 1908 fastställda årsarfvoden icke finge äga rum samt att
arfvodet för den extra stämpelkassören finge utgöra högst 3,900 kronor
för år räknadt, i öfrigt vidtaga de jämkningar beträffande personal och
aflöningar, som af förhållandena kunde finnas påkallade och kunde före¬
tagas, utan att det anvisade beloppet öfverskredes.
Beträffande därefter frågan om anställande af en extra byråchef
ansåg sig statskontoret kunna i afseende å behofvet af denne och de
göromål, som skulle af honom bestridas, inskränka sig till att åberopa
och hänvisa till innehållet i sin skrifvelse af den 27 mars 1909 i detta
ämne. Angående aflöningsförhållandena hade statskontoret i nyssbe-
rörda skrifvelse hemställt, att till utgående från och med den 1 juli
1909 måtte för en extra byråchef å extra stat anvisas ett belopp af
7,700 kronor för år räknadt, hvaraf 2,500 kronor borde anses såsom
t jänstgöringspenningar.
Huru önskvärdt det än varit, om ett däremot svarande belopp
kunnat af Eders Kungl. Maj:t anvisas redan från och med nyssnämnda
dag, funne sig statskontoret dock af anförda skäl böra stanna vid .en
hemställan, att Eders Kungl. Maj:t måtte till statskontorets disposition
för anställande af eu extra byråchef med den föredragningsskyldighet
af till inkomst-, fond- och stämpelbyrån hörande ärenden, som enligt
statskontorets bepröfvande kunde varda honom ålagd, ställa ett belopp
af 300 kronor i månaden från och med den 1 september 1909.
Vid ärendets föredragning den 11 juni 1909 fann Eders Kungl.
Maj:t godt medgifva, att för uppehållande under senare hälften af år
1909 af göromålen å stämpelexpeditionen i statskontoret finge för tiden
från och med den 1 juli samma år finnas anställd å nämnda expedition
en extra personal, bestående af:
en stämpelkassakontrollant med aflöning för år räknadt af 3,900 kronor
en extra stämpelkassör » » 3,900
eu amanuens » » 2,000 »
ett kvinnligt biträde » » 1,200 )>
en vaktmästare » . , En¬
samt att till bestridande af kostnaden därför äfvensom för en tillfällig
stämpelkassör och vikariatsarfvoden efter ett beräknadt medelsbehof för
år af 1,300 kronor finge, utöfver det på extra stat för år 1909 beviljade
anslag å 7,000 kronor, ställas till statskontorets förfogande ett belopp
27
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 23.
af 6,700 kronor att användas i enlighet med nyssangifna plan, dock
med rättighet för statskontoret att, under iakttagande af att höjning
i de för stämpelkassakontrollanten, amanuensen och vaktmästaren genom
nådigt bref den 27 november 1908 fastställda årsarfvoden icke finge
äga rum samt att arfvodet för den extra stämpelkassören finge utgöra
högst 3,900 kronor för år räknadt, i öfrigt vidtaga de jämkningar
beträffande personal och aflöningar, som af förhållandena funnes påkallade
och kunde företagas, utan att det anvisade beloppet öfverskredes, och
anbefalldes statskontoret att anordna de sålunda beviljade medlen under
titel »förskott att anmälas hos Riksdagen till ersättande».
Vidare fann Eders Kungl. Maj:t godt att för anställande af en
extra byråchef med den föredragningsskyldighet af till inkomst-, fond-
och stämpelbyrån hörande ärenden, som efter statskontorets bepröfvande
kunde varda honom ålagd, ställa till statskontorets förfogande ett belopp
af trehundra kronor i månaden från och med den 1 september 1909
till årets slut.
I sammanhang därmed att genom Eders Kungl. Maj:ts omför-
mälda beslut statskontoret bereddes förstärkningar i arbetskrafterna
inom ämbetsverket för år 1909 anbefalldes löneregleringskommittén att
afgifva underdånigt utlåtande i anledning af statskontorets förevarande
framställningar.
Sedan kommittén i underdånig skrifvelse den 29 sistlidne oktober
afgifvit sådant utlåtande samt statskontoret, på grund af nådig befall¬
ning, i underdånig skrifvelse den 7 innevarande december yttrat sig
i anledning af hvad kommittén anfört i fråga om provisorisk förstärkning
af statskontorets arbetskrafter, går jag nu att redogöra för nämnda
yttranden.
I sitt underdåniga utlåtande konstaterar löneregleringskommittén
till en början, att den å stämpelkontoret anställda personal under förra
halfåret 1909 varit följande:
en ordinarie stämpelkassör med lön, tjänstgöringspenningar och
ortstillägg, tillhopa 4,000 kronor, missräkningspenningar 500 kronor
samt ett första ålderstillägg 500 kronor;
en t. f. stämpelkassakontrollant med arfvode för år räknadt af
3,900 kronor;
en t. f. stämpelkassör från och med den 15 januari, med arf¬
vode för år räknadt af 3,900 kronor;
en t. f. stämpelkassör från och med den 19 januari med arfvode
för år räknadt af 3,000 kronor;
Löneregle¬
ring akommiuén.
Stämpelexpedi¬
tionen.
28
Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 23.
en amanuens under januari månad med arfvode för månad af
kronor 155:9l;
ett kvinnligt biträde från och med den 21 j anuari med arfvode för
januari efter 60 kronor i månaden, för februari—juni efter 100 kronor
i månaden och för extra tjänstgöring, å 1 krona per timme, 105 kronor;
ett kvinnligt biträde från och med den 2 februari till och med
den 31 maj med arfvode för tiden 2 februari—31 mars efter 100 kronor
i månaden och för tiden 1 april—31 maj efter 50 kronor i månaden
jämte ersättning för extra tjänstgöring, efter 1 krona i timmen, 30
kronor;
ett extra biträde vid uppgörande af stämpelredovisningen för år
1908 med ett arfvode för en gång af 200 kronor,
en biträdande stämpelkassör under 13 dagar af februari med arf¬
vode af kronor 77: 38;
och en t. f. vaktmästare med arfvode af 1,100 kronor för år
räknadt.
Från och med den 1 juli 1909 hade, anför kommittén vidare, stämpel¬
kontorets personal i någon mån minskats och utgjordes för närvarande
af följande tjänstemän och biträden:
den ordinarie stämpelkassören med aflöning, miss-
räkningspenningar och ålderstillägg inberäknade,
för år................................................................................ kronor 5,000: —
en t. f. stämpelkassakontrollant .......................... » 3,900: —
en t. f. stämpelkassör................................................ » 3,900: —
en amanuens ................................................................ » 2,000: —
ett kvinnligt biträde ................................................ » 1,200: —
jämte ersättning å 1 krona i timmen för öfver-
tidsarbete,
en t. f. vaktmästare.................................................... » 1,100: —
Angående arbetsfördelningen mellan tjänstemännen å stämpel¬
kontoret samt angående deras inbördes ställning funnes endast provi¬
soriska bestämmelser. Enligt dessa ägde stämpelkassakontrollanten
ingen chefsställning på kontoret, utan personalen sorterade direkt under
chefen för statskontorets inkomst-, fond- och stämpelbyrå.
Revisorn å inkomstbyrån vore numera fri från honom förut
åliggande kontroll beträffande stämpelväsendet. Något arbete i direkt
syfte att motsvara den sålunda inträdda minskningen i hans göromål
hade icke ålagts honom, men han hade, i och med statskontorets öfver-
tagande af stämpeldistributionen för hela riket, fått sitt arbete med
bokföring af inflytande stämpelmedel betydligt ökadt.
29
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 23.
Då löneregleringskommittén den 24 november 1904 afgifvit under¬
dånigt förslag i fråga om reglering af löneförhållanden m. m. vid
statskontoret, hade kommittén utgått från den förutsättningen, att den
då gällande ordningen för stämplarnas tillhandahållande åt allmänheten
komme att bibehållas. Visserligen hade det förefallit kommittén, som
om anordningarna å statskontorets inkomstbyrå till kontroll å stämpel¬
väsendet vore i vissa afsenden väl omständliga, men, med afseende å
hvad representanten för ämbetsverket inom kommittén anfört i fråga
om behöfligketen af dessa anordningar, och då i allt fall en förändring
därutinnan icke skulle föranleda minskning af personalen å byrån, hade
kommittén icke funnit skäl att göra någon hemställan uti ifrågavarande
hänseende.
Med afseende emellertid därå, att numera ansetts nödigt att mot
ofvanberörda arfvode af 1,100 kronor för år anställa en ytterligare vakt¬
mästare i statskontoret för tjänstgöring å stämpelkontoret, torde det
böra erinras, hurusom kommittén föreslagit, att den ordinarie vaktbetjänt-
personalen i nämnda ämbetsverk — 1 förste vaktmästare och 6 vakt¬
mästare — måtte minskas med en. Ämbetsverkets representant, med
hvilken statskontoret i detta hänseende uti afgifvet utlåtande den 22
juni 1905 instämde, motsatte sig detta förslag, därvid anförande, bland
annat, att en af de ordinarie vaktbetjänte toges i anspråk för hand¬
räckning åt stämpelkassören. Statskontoret hade ock vid den sedan
skedda löneregleringen fått bibehålla sitt vaktmästarantal oförändradt.
Enligt nådiga förordningen den 2 juni 1899 angående stämpel-
afgiften ålåge det statskontoret att, i Stockholm genom därtill antagna
försäljningsmän och i länen genom Eders Kungl. Maj:ts befallnings¬
hafvande, låta tillhandahålla stämplar af de särskilda slag, som enligt
förordningen skulle vara att tillgå. Dessa försäljningsmän äfvensom
tjänstemän, hvilka för sin tjänsteutöfning hade behof af stämplar, ägde
att mot säkerhet och efter rekvisition, i Stockholm hos statskontoret
samt i länen hos Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande, utbekomma
stämplar.
I nådiga kungörelsen den 1 maj 1896 angående den af Riksdagen
fastställda bevillningsafgift för spelkort samt om kortstämplingens verk¬
ställande vore föreskrifvet, att såväl konvolut till kortlekar som stämpel¬
remsor att anbringas å konvoluten skulle anskaffas genom statskontorets
försorg och att statskontoret skulle för hufvudstaden samt Eders Kungl.
Maj:ts befallningshafvande för landsorten tillhandahålla kortfabrikanter
och varuägare kortkonvolut samt vederbörande stämplingsförrättare
stämpelremsor.
30
Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 23.
Enligt nådiga förordningen den 20 april 1906 angående en sär¬
skild stämpelafgift för försäljning af punsch, arrak och rom skulle stats¬
kontoret i Stockholm genom därtill antagna försäljningsman samt i länen
genom Eders Kung!. Maj:ts befallningshafvande och af dessa myndig¬
heter antagna försäljningsmän låta tillhandahålla s. k. punschstämplar.
1 nämnda hänseenden hade emellertid skett väsentlig ändring genom
nådiga förordningen den 18 september 1908 angående stämpelafgiften,
kungörelsen af sistnämnda datum angående vissa ändringar i gällande
förordning angående en särskild stämpelafgift för försäljning af punsch,
arrak och rom samt nådiga kungörelsen den 11 december 1908 angå¬
ende vissa ändringar i nådiga kungörelsen den 1 maj 1896 angående
den af Riksdagen fastställda bevillningsafgift för spelkort samt om
kortstämplingens verkställande.
Enligt förstnämnda tvenne författningar skulle statskontoret genom
därtill antagna försäljningsman låta tillhandahålla allmänheten stämplar,
och dessa försäljningsmän äfvensom tjänstemän, hvilka för sin tjänst-
utöfning hade behof af stämplar, ägde att efter rekvisition hos stats¬
kontoret få stämplar sig tillställda inom det belopp, för hvilket de ställt
säkerhet. I kungörelsen den 11 december 1908 vore löreskrilvet, att
statskontoret skulle tillhandahålla kortfabrikanter och varuägare kort¬
konvolut samt vederbörande stämplingsförrättare stämpelremsor.
Genom dessa nya föreskrifter äfvensom genom bestämmelser i
nådiga förordningen den 6 november 1908 angående en särskild stämpel¬
afgift vid köp och byte af fondpapper hade detalj expeditionen åt stämplar
m. m., som förut till största delen ålegat landtränterierna, blifvit, i
sammanhang med dessas indragning, med 1909 års ingång Överflyttad
till statskontoret.
Att detta där måste medföra behof af ökade arbetskrafter för ex¬
pedierandet af stämplarna, hade, såsom förut omnämnts, redan vid för¬
ändringarnas beslutande blifvit förutsedt och hade af erfarenheten under
den gångna delen af år 1909 bekräftats. Under förutsättning att be¬
styret med stämplarnas distribuering till försäljningsmän och tjänstemän
i landsorten icke kunde, såsom vid den förberedande behandlingen af
förslaget om landtränteriernas indragning ifrågasatts, öfverflyttas till
riksbanken eller ock öfvertagas af annan statsmyndighet, torde alltså
förstärkning af arbetskrafterna å statskontorets stämpelkontor fortfarande
varda af behofvet oundgängligen påkallad, äfven om, såsom vid behand¬
lingen af frågan om landtränteriernas indragning ställdes i utsikt, en
och annan stämpeldepå skulle komma att inrättas i aflägsnare landsdelar.
Visserligen förelåge nu, framhåller kommittén, förslag endast om
31
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 23.
provisoriskt ordnande af arbetet å statskontorets stämpelkontor, men,
om stämpelväsendet fortfarande skulle äfven i detalj omhänderhafvas af
statskontoret, syntes någon minskning i detta ämbetsverks bestyr med
stämpelväsendet icke vara att förvänta, utan snarare tvärtom, då ju
stämpelbeskattningen visade tendens till utveckling.
Såsom kommittén finge anledning att vidare omnämna, hade
emellertid direkt förslag numera framkommit om stämpelväsendets ord¬
nande på annat sätt än det som för närvarande gällde. Hvilka erin¬
ringar som än kunde i vissa hänseenden göras mot detta förslag, torde
detsamma dock böra äfven i sakens nuvarande skick vinna beaktande
i den mån, att detsamma gjordes till föremål för en närmare utredning.
Vid sådant förhållande syntes det kommittén angeläget, att de
anordningar, som vidtoges för provisoriskt ordnande af arbetet å stats¬
kontorets stämpelkontor, å ena sidan, icke föregrepe det slutliga afgö¬
rande!, men, å andra sidan, jämte det de motsvarade behofvet för den
närmaste framtiden, kunde, såvidt möjligt, i väsentliga delar bibehållas,
om det nuvarande systemet beträffande stämpeldistributionen befunnen
böra för någon längre tid framåt äga bestånd.
Hvad de uti nyssberörda afseende nu föreliggande förslagen be¬
träffade, syntes kommittén det af statskommissarien Tenow framlagda
äga afgjorda företräden framför statskontorets och vara af beskaffenhet
att med vissa modifikationer kunna läggas till grund äfven för mera
bestående anordningar.
Arbetet å stämpelkontoret vore i allmänhet af den enkla beskaf¬
fenhet, att det å de flesta händer ingalunda kräfde akademisk bildning
med däraf följande kraf på högre löneförmåner. Allt mer och mer
hade man äfven inom statsförvaltningen börjat inse det oriktiga i att
vid arbetens utförande använda personer med högre lärdomskvalifika-
tioner än arbetets beskaffenhet förutsatte. I nu förevarande fall torde
sådant vara olämpligt jämväl ur den synpunkten, att därigenom, till
skada för rekryteringen å öfriga afdelningar inom statskontoret, vid
stämpelexpeditionen bundes ett antal där umbärliga, men å andra platser
kanske väl behöfiiga akademiskt bildade tjänstemän.
Vid ärendets behandling inom statskontoret den 27 mars 1909
hade statskommissarien Tenow emellertid, i likhet med statskontorets
majoritet, frånträdt den förut uttalade meningen, att stämpelkassakon-
trollanten borde erhålla en aflöning motsvarande den, som tillkomme
ordinarie tjänsteman i statskontoret af första graden, d. v. s., efter
afdrag af pensionsafgift och beloppets afrundning nedåt, 3,900 kronor
för år. I stället hade föreslagits, att såsom chef för stämpelkontoret
32
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 23.
måtte anställas en tjänsteman, benämnd kamrerare, med aflöning mot¬
svarande den andra gradens tjänstemän i allmänhet tillkommande, hvar-
jämte hemställts, att till biträde åt denne kamrerare måtte få anställas
en akademiskt bildad amanuens med arfvode efter 2,000 kronor för år
räknadt.
Därest det nu gällt ett definitivt ordnande af arbetet å stämpel¬
kontoret, skulle kommittén tilläfventyrs icke kommit att göra någon
erinran mot det senast framkomna förslaget om stämpelkassakontrollantens
ställning och aflöning. Men då, såsom nyss antydts, fråga uppstått om
ordnande af stämpeldistributionen på annat sätt än det nu gällande, och då
stämpelkassakontrollantens göromål under större delen af år 1909 kunnat
uppehållas af eu till första graden hänförlig tjänsteman, utan att veter¬
ligen någon olägenhet däraf försports, ansåge kommittén sig i sakens
nuvarande läge icke böra tillstyrka någon förändring uti ifrågavarande
tjänstemans ställning och aflöning, utan hemställde, att å stämpelkon¬
toret fortfarande tills vidare finge vara anställd en stämpelkassakon-
trollant med arfvode af 3,900 kronor för år räknadt.
Anställandet å stämpelkontoret af en akademiskt bildad amanuens
syntes kommittén icke vara af något oundgängligt behof påkalladt.
Oaktadt statskontoret jämväl under förra hälften af år 1909 ägt rätt
att anställa en dylik amanuens, hade statskontoret, med undantag för
kortare tid, icke begagnat sig däraf, utan låtit amanuensgöromålen å
stämpelkontoret bestridas af kvinnligt biträde. Det hade framhållits
såsom önskvärdt att å kontoret hafva tillgång till en akademiskt bildad
tjänsteman för att vid förfall för stämpelkassakontrollanten kunna be¬
strida dennes befattning. Denna omständighet syntes kommittén dock
ej utgöra giltigt skäl för den af statskontoret uti ifrågavarande afseende
föresiagna anordningen. Bland statskontorets ordinarie eller extra
tjänstemän borde väl dock kunna påräknas någon lämplig vikarie för den
nämnda kontrollanten i förekommande fall. Kommittén funne sig alltså
böra hemställa, att i amanuensens ställe måtte anställas ett kvinnligt
biträde.
I fråga om den personal, som i öfrigt kunde anses erforderlig å
stämpelkontoret, vore detta väsentligen beroende ej mindre på en om¬
läggning af de nu använda arbetsmetoderna å kontoret, än äfven af en
utvidgning af kontorets lokal, utan hvilken ett fullt rationellt ordnande
af arbetet svårligen läte sig göra. Denna senare fråga hade numera
blifvit af Eders Kungl. Maj:t den 23 juli 1909 så afgjord, att stats¬
kontoret erhållit en del af de lokaler, som hitintills disponerats af kam¬
markollegium. Bibehållande af förut beskrifna arbetsmetod, enligt hvit-
33
Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 23.
ken expedierandet af i en och samma rekvisition begärda stämplar
ombesörjts af olika personer för olika slag af stämplar, torde vid sådant
förhållande ej vidare kunua anses betingadt af lokala förhållanden. En
förenklad bokföring, på sätt statskommissarien Tenow antydt, skulle
säkerligen också i någon mån nedbringa behofvet af arbetskrafter å
stämpelkontoret.
Vid öfvervägande häraf och med hänsyn såväl till de från stats¬
kontoret framkomna förslagen som ock därtill att personalen å kontoret
kunnat under senare delen af detta år, efter det mera vana vid arbetet
vunnits, i någon mån minskas, förefölle det kommittén, som skulle
behofvet af tjänstemän å kontoret blifva tillgodosedt, om där anställdes
förutom stämpelkassakontrollanten, två kvinnliga stämpelexpeditriser
och två kvinnliga biträden. Därjämte torde erforderligt anslag böra
ställas till statskontorets förfogande att användas till godtgörelse åt
tillfälliga biträden och vikariatsarfvoden.
På sätt förut angifvits, hade kommittén i sitt den 24 november
1904 afgifna betänkande rörande statskontoret föreslagit, att vaktbetjänt-
personalen därstädes måtte reduceras till en förste vaktmästare samt
fem vaktmästare. Ämbetsverkets representant i kommittén motsatte
sig, likasom sedermera statskontoret, detta förslag, hvarvid anfördes,
att en af vaktmästarne toges i anspråk för stämpelkontoret; och kom¬
mitténs förslag både ej vunnit bifall. Handlingarna i nu förevarande
ärende innehölle ingen som helst upplysning därom, att någon ändring
i berörda å stämpelkontoret anställde vaktmästares tjänstgöring seder¬
mera ägt rum. Enligt handlingarna bifogad promemoria skulle antalet
stämpelexpeditioner, äfven med dittills användt sätt att i särskilda
paket afsända olika slag af stämplar, som i ett sammanhang rekvirerats,
ändock ej uppgå till mer än tjugufem om dagen i medeltal.
Något stadigvarande behof af ännu en vaktmästare å stämpel¬
kontoret syntes fördenskull icke föreligga för närvarande; och behofvet
torde kunna antagas blifva än mindre, när en lämpligare metod för
stämplarnes expedierande införts.
För den tillfälliga vaktmästarhandräckning, som möjligen kunde
finnas behöflig, torde ersättning böra utgå från det anslag, som anvi¬
sades till godtgörelse åt tillfälliga biträden m. m.
Blefve stämpelkontorets personal bestämd till sålunda föreslaget
antal, borde emellertid, så länge den nuvarande ordinarie stämpelkassören
kvarstode i sin tjänst, den ena af de föreslagna expeditristjänsterna
lämnas obesatt.
Såsom kompetensvillkor för stämpelexpeditriserna syntes böra upp-
Bih. till Riksd. Prot. 1910. 1 Sami. 1 Afd. 21 Häft. 5
34
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 23.
ställas, förutom kunskap i bokföring, realskoleexamen eller afgångs-
examen från statens normalskola för flickor i Stockholm eller med
denna i fråga om kompetensvärdet af afgångsbetyg jämställd skola
eller ock däremot efter statskontorets bepröfvande svarande kunskapsprof.
För erhållande af fast anställning såsom stämpelexpeditris torde,
i öfverensstämmelse med hvad kommittén i sitt den 31 oktober 1907
afgifna betänkande angående fastare anställning för vissa biträden hos
statens ämbetsverk och myndigheter föreslagit, böra fordras minst ett
års proftjänstgöring, dock med rätt för statskontoret att pröfva, om
och i hvad mån föregående verksamhet som tillfälligt eller ständigt
biträde hos statskontoret eller annan statsmyndighet eller ock annor¬
städes skulle kunna ersätta proftjänstgöringen.
I fråga om aflöningen åt de två föreslagna kvinnliga biträdena
tilläte sig kommittén, under åberopande af hvad den i sitt sistberörda
betänkande anfört, hemställa, att densamma måtte bestämmas till lägst
1,200 och högst 1,800 kronor samt i medeltal beräknas till 1,500 kronor.
Hvad däremot beträffade aflöningen åt de föreslagna stämpel-
expeditriserna, så syntes, då de skulle komma att själfständigt och på
eget ansvar förrätta göromål, som hittills utförts af tjänstemän, den¬
samma böra sättas högre än för de nämnda kvinnliga biträdena. En
begynnelseaflöning af 2,200 kronor, däraf 900 kronor borde anses
såsom tj änstgöringspenningar, och hvartill framdeles, i händelse expedi-
triserna blefve uppförda på ordinarie stat, borde komma tre ålderstillägg,
hvardera å 200 kronor, efter resp. 5, 10 och 15 års tjänstgöring, hade
synts kommittén lämplig. Stämpelexpeditriserna borde därjämte beredas
semester under en månad årligen på samma vilkor som gällde för verkets
tjänstemän i allmänhet.
Det hade af statskommissarien Tenow föreslagits, att stämpelexpe¬
ditriserna borde tillerkännas missräkningspenningar till årligt belopp af
500 kronor hvardera. Oafsedt att detta belopp vid jämförelse t. ex.
med posttjänstemännens felräkningspenningar, sådana de senast blifvit
bestämda i § 9 af det vid 1909 års riksdag antagna aflöningsregle-
mentet för tjänstemän vid postverket, syntes vara alldeles för högt
tilltaget, hade kommittén ansett det böra tagas under öfvervägande,
huruvida dylik form för aflöning kunde vara lämplig i sådana fall som
nu ifrågavarande, då vederbörande funktionärer för det allmännas räkning
icke förvaltade några kontanta medel. Detta spörsmål torde desto
hellre böra tagas i allvarligt öfvervägande, då, enligt hvad nyssnämnda
aflöningsreglemente gåfve vid handen, felräkningspenningar icke till-
komme intendenten vid postverkets frimärksförråd.
35
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 23.
Det torde uti ifrågavarande afseende kunna i motsatt riktning
åberopas, hurusom, i öfverensstämmelse med kommitténs eget förslag,
den nuvarande ordinarie stämpelkassörsbefattningen i statskontoret vid
den nyligen skedda löneregleringen tillerkändes missräkningspenningar.
Härvid kunde dock erinras, att för bemälda kassörstjänst miss¬
räkningspenningar funnits uppförda äfven i den vid 1876 års riksdag
antagna aflöningsstaten för statskontoret. Inom kommittén hade visser¬
ligen vid uppgörandet af det förslag, som innefattades i betänkandet af
den 24 november 1904, varit ifrågasatt, huruvida förmånen af miss¬
räkningspenningar för stämpelkassören och för räntmästaren i stats¬
kontoret kunde anses nödig och lämplig, men kommittén hade ej ansett
sig böra hemställa om borttagandet af den redan befintliga förmånen
i nämnda hänseende.
Då nu emellertid förelåge fråga om bestämmande af aflönings-
förmåner för nya befattningar, hade kommittén ansett sig böra till för¬
nyad pröfning företaga spörsmålet om missräkningspenningar och därvid,
med särskild hänsyn till det åberopade förhållandet vid postverkets
frimärksförråd enligt det vid 1909 års riksdag antagna aflöningsregle-
mentet för postverket, funnit sig ej böra tillstyrka missräknings¬
penningar för de föreslagna stämpelexpeditriserna i statskontoret.
I fråga om statskontorets förslag om anställande af en extra Extra byråchef.
byråchef inom ämbetsverket anför kommittén följande.
Att statskontorets arbetsmängd under de senare åren varit stadd
i en ingalunda obetydlig tillväxt, framginge otvetydigt af de siffror,
som anförts i statskontorets underdåniga framställning i förevarande ämne.
Bestyret med fondförvaltningen hade blifvit allt mer omfattande,
äfven om ökningen i viss mån motvägts däraf, att riksbanken numera
öfvertagit vården af en betydande del utaf de under statskontorets för¬
valtning ställda fondernas värdehandlingar. En afsevärd del af det
ökade arbetet för fondförvaltningen hade tillfallit den å inkomst-, fond-
och stämpelbyrån anställde kamreraren, och denne vore otvifvelaktigt i
behof af någon lindring i sitt arbete. Lämpligast syntes vara, om sådan
lindring bereddes honom genom öfverflyttande på annan tjänsteman af
bemälde kamrerares skyldighet att föredraga de s. k. anordningsmålen
å byrån, hvilkas antal (föredragna), enligt kommittén meddelade upp¬
gifter, utgjort 777 under år 1908 och 320 under förra hälften af år 1909.
Enligt statskontorets ifrågavarande framställning skulle, fortsätter
kommittén, en extra byråchef hafva till uppgift att föredraga:
l:o) pensionsfrågor,
36
Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 23.
2:6) stämpelärendena, om sådant visade sig erforderligt och kunde
låta sig göra; samt
3:o) de nämnda anordningsmålen.
Hvad pensionsärendena beträffade, hade statskontoret i nu före¬
varande framställning åberopat sitt underdåniga utlåtande den 9 juni 1905
angående förändradt ordnande af det civila pensionsväsendet.
I detta hänsende erinrar kommittén, hurusom statskontoret vid
§ 4 af pensionskommitterades förslag till kungörelse med föreskrifter
om verkställighet af lagen angående civila tjänstinnehafvares rätt till
pension yttrat följande:
»Förslaget om den blifvande pensionsfondens förvaltning af stats¬
kontoret har icke ansetts böra föranleda till något särskildt uttalande
å ämbetsverkets sida. Bestyret med förvaltningen af denna fond torde
icke heller blifva af den omfattning, att detta bestyr i och för sig
skulle kunna anses påkalla förstärkning af arbetskrafterna å inkomst-,
fond- och stämpelbyrån, dit förvaltningen äfven af denna fond tydligtvis
skulle förläggas, eller annan mera ingripande åtgärd. Statskontoret
har emellertid icke bort underlåta att redan i detta sammanhang fästa
uppmärksamheten därå, att statskontorets befattning med pensionsärenden
skulle genom antagande af en pensionslag, hvilande på ungefär samma
grunder som det förevarande lagförslaget, väsentligen utvidgas. Där¬
efter komme nämligen efter all sannolikhet alla pensionsfrågor, i hvilka
pensionslagen borde vinna tillämpning, och således äfven pensionsfrågor
rörande de talrika personalerna inom post- och tullverken — i hvilka
senare frågor statskontorets yttranden hittills icke plägat påkallas —
att blifva föremål för statskontorets utredningar och utlåtanden. På
ingen af de nuvarande byråerna i statskontoret lärer dock kunna läggas
denna ökning i göromål utan att vederbörande föredragande på ett
eller annat sätt beredes en motsvarande lättnad genom befrielse från
annan föredragningsskyldighet.»
I statskontoret föredragna pensionsärenden hade, anför kommittén
härefter, under år 1908 uppgått till ett antal af 229 och under förra
halfåret 1909 till 97, af hvilka resp. 213 och 91 syntes hafva varit af
mer eller mindre enkel beskaffenhet.
De stämpelärenden, som föredragits för statskontoret, torde vara
hvarken många eller i regeln svåra. Enligt kommitténs förmenande
borde desamma kunna föredragas af stämpelkassakontrollanten, därest
icke särskilda omständigheter föranledde undantag.
Hvad anginge de grupper af ärenden, som enligt statskontorets
framställning skulle i öfrigt öfverlämnas till handläggning af den före¬
37
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 23.
slagna extra byråchefen, nämligen pensionsärendena och de ofvan be¬
rörda anordningsmålen, vore det kommitténs bestämda öfvertygelse, att
icke under några förhållanden dessa båda grupper af ärenden kunde
anses vara tillräckliga att bereda full sysselsättning åt en tredje gradens
tjänsteman.
Då nu gällande lönereglering för statskontoret fastställts så sent
som år 1907, kunde det till och med synas, som om anledning till
ändring i fråga om antalet tjänstemän i statskontoret nu knappast borde
föreligga utom hvad beträffade stämpelkontoret.
Enär emellertid redan vid tiden för nu gällande aflöningsstats
fastställande det ansetts, att å statskommissarierna hvilade en mycket
stor arbetsmängd; enär vidare, såsom redan antydts, den å inkomst-,
fond- och stämpelbyrån anställde kamreraren i följd af fondernas högst
betydliga ökning torde vara i oafvisligt behof af lindring i arbetet, och
enär, äfven om statskommissarierna tilläfventyrs skulle med forceradt
arbete kunna medhinna sina göromål, det i all fall icke torde vara med
statens sanna fördel öfverensstämmande, att statskommissariernas viktiga
arbete kvantitativt uppdrefves till skada för arbetets kvalitet, ansåge
kommittén, att statskontorets framställning om anställande af ytterligare
en särskild föredragande i verket icke borde lämnas utan allt afseende.
För utfyllande af hans arbetstid torde emellertid åt honom kunna upp¬
dragas att föredraga ej blott pensionsfrågor och de nämnda anordnings¬
målen utan jämväl andra ärenden, som statskontoret kunde finna lämp¬
ligt till honom öfverlämna.
Att en dylik extra föredragande skulle redan nu, innan det be¬
stämdt visat sig att behofvet af denna förstärkning i arbetskrafterna
blefve permanent, beredas en aflöning, motsvarande hvad statskommis¬
sarie i lägsta lönegrad tillkomme, kunde kommittén på inga villkor
tillstyrka.
I åtskilliga fall hade inom Kungl. Maj:ts kansli och i centrala äm¬
betsverk vid förefallande behof anställts extra föredragande, hvilkas
godtgörelse utgått med afsevärdt lägre belopp än de ordinarie före¬
dragandenas.
Kommittén tilläte sig i sådant afseende, exempelvis, erinra, huru¬
som jämlikt Riksdagens på Kungl. Maj:ts förslag grundade beslut utgått
för hvart och ett af åren 1906 och 1907 2,500 kronor samt för hvart
och ett af åren 1908 och 1909 3,000 kronor såsom godtgörelse till en
särskild föredragande inom civildepartementet af ärenden rörande elek¬
triska anläggningar äfvensom vissa andra mål. Sistnämnda belopp vore
ock till denne föredragande anvisadt på extra stat för år 1910. Enligt
Ersättning åt
tillfälliga bi¬
träden TO. TO.
Sammanfatt¬
ning af kom¬
mitténs för¬
slag.
Löneregle-
ringskommit-
tens öfriga
framställ¬
ningar.
38 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 23.
nådigt bref den 29 januari 1909 både till två adjungerade ledamöter i
kammarrätten anvisats arfvode efter 250 kronor i månaden åt hvardera.
Vid sådant förhållande ansåge kommittén, att det högsta arfvode,
som för närvarande borde kunna ifrågasättas åt en extra föredragande
i statskontoret, vore 3,600 kronor för år, motsvarande det belopp, Eders
Kungl. Maj:t den 11 juni 1909 för tiden från och med den 1 september
till samma års slut för ändamålet ställt till statskontorets förfogande.
Beträffande det ytterligare anslag till godtgörelse åt tillfälliga bi¬
träden och vikariatsarfvoden, som, i händelse af bifall jämväl till kom¬
mitténs nu gjorda förslag beträffande statskontorets stämpelkontor, kunde
erfordras, hade kommittén ansett sig böra i sådant hänseende föreslå
ett belopp af 1,800 kronor.
Under förutsättning att distribution af stämplar fortfarande tills
vidare skulle ombesörjas direkt från statskontoret, har kommittén i un¬
derdånighet hemställt, att Eders Kungl. Maj:t måtte gorå framställning
till Riksdagen om anvisande af anslag å extra stat till förstärkning af
arbetskrafterna inom statskontoret, enligt följande beräkning för år,
nämligen:
till aflöning åt en stämpelkassakontrollant.....................
hvaraf 1,500 kronor torde böra anses såsom tjänst-
göringspenningar;
till aflöning åt två stämpelexpeditriser, med 2,200
kronor till hvardera, hvaraf 900 kronor torde böra
anses såsom tjänstgöringspenningar, ...........................
till aflöning åt två kvinnliga biträden (medeltalsbe-
räkning).................................................................................
till arfvode åt en särskild extra föredragande...............
till godtgörelse åt tillfälliga biträden och vikariats¬
arfvoden ............................................................................
Summa kronor 16,700: —
Af nämnda belopp skulle emellertid besparas 2,200 kronor för år
till en stämpelexpeditris, så länge nuvarande ordinarie stämpelkassören
kvarstode i tjänsten.
I sin underdåniga framställning om behofvet af en extra byråchef
hade, fortsätter löneregleringskommittén, statskontoret erinrat, hurusom
genom nådigt bref den 8 december 1876 det medgifvits statskontoret
kronor 3,900:
4,400: —
3,000:
3,600:
1,800:
39
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 23.
att under högst sex veckor årligen mot ersättning från anslag till vikariats-
ersättning m. m. förordna en extra föredragande.
Löneregleringskommitténs betänkande den 24 november 1904 an¬
gående statskontoret gåfve vid handen, att kommittén vid uppgörandet
af det i samma betänkande innefattade förslag tänkt sig, att den af det
nämnda medgifvandet föranledda utgiften för statsverket hädanefter ej
borde behöfva ifrågakomma. Därtill hade kommittén ock tagit hänsyn
vid beräkning af det för statskontoret behöfliga anslagsbelopp till vikariat,
renskrifning, flitpenningar och extra biträden.
Statskontorets förevarande framställning utvisade emellertid, att stats¬
kontoret fortfarande begagnade sig af medgifvandet i det nådiga brefvet
den 8 december 1876 och äfven i händelse af bifall till framställningen
om en extra byråchef ämnade begagna sig af nämnda medgifvande.
Kommittén åter hölle före, att, om anslag beviljades, på sätt kom¬
mittén hemställt, till en särskild extra föredragande hos statskontoret,
det ifrågavarande medgifvandet i nådiga brefvet den 8 december 1876
borde förklaras hafva förfallit.
Enligt hvad kommittén ofvan framhållit, borde bland kompetens¬
villkoren för de föreslagna stämpelexpeditriserna äfven ingå kunskap i
bokföring. I detta sammanhang ansåge sig kommittén böra åberopa
hvad kommittén i sitt den 24 november 1904 afgifna betänkande angående
statskontoret anfört i anledning af väckt fråga, huruvida ej vid anta¬
gande af extra ordinarie tjänstemän i statskontoret liksom tilläfventyrs
också i andra statens räkenskaps och revisionsverk borde, utöfver eljest
gällande kompetensvillkor, fordras intyg angående kunskap i bokföring.
Sedan numera tillfälle till undervisning i bokföring blifvit af staten
beredt vid universiteten i Upsala och Lund, syntes det kommittén som
tiden för utfärdande af föreskrifter i ofvanberörda syfte kunde vara inne
jämväl i hvad statskontoret anginge.
Föreskrifter i ämnet hade redan meddelats i de under åren 1907
och 1908 utfärdade instruktionerna för arméförvaltningen och marin¬
förvaltningen.
1 sitt den 23 mars 1909 afgifna betänkande angående fångvårds¬
styrelsen och fångvårdsstaten hade kommittén ock föreslagit, att såsom
kompetensvillkor för inträde i fångvårdsstyrelsen måtte, med vissa mo¬
difikationer, fordras, hvad kameralbyrån beträffade, kansliexamen jämte
vitsord om kunskap i bokföring.
Kommittén tilläte sig hemställa, huruvida ej i instruktionen för
statskontoret borde införas bestämmelse därom, att för antagande till
40 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 23.
extra ordinarie tjänsteman i detta ämbetsverk erfordrades att hafva er¬
hållit sådant vitsord om kunskap i bokföring, som af statskontoret pröf-
vades tillfyllestgörande.
Med hänsyn till de olika förslag, som nu förelåge rörande orga¬
nisationen af statens stämpelväsen, hade kommittén ansett sig höra hem¬
ställa, att statskontoret måtte undfå nådig befallning att, därest före
denna frågas definitiva afgörande den ordinarie stämpelkassörstjänsten
i följd af nuvarande innehafvarens afgång blefve ledig, denna tjänst
skulle tillsättas allenast medelst förordnande tills vidare.
Ofvan hade omnämnts, att vid den förberedande behandlingen af
förslaget om landtränteriernas indragning fråga varit å bane, huruvida
ej bestyret med stämplars distribuering till försäljningsmän och tjänste¬
män i landsorten skulle kunna öfvertagas af riksbankens kontor.
Efter hvad kommittén inhämtat, har, i anledning af en framställ¬
ning från vederbörande häradshöfdingar m. fl. i Gottlands län, Eders
Kungl. Maj:ts befallningshafvande i länet uti skrifvelse till statskontoret
den &18 mars 1909 uttalat sig för behofvet af en särskild stämpeldepå
på Gottland. Det hade synts Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande
lämpligast, om en dylik depå kunde blifva anordnad hos riksbankens
afdelningskontor i Visby; men, om detta icke läte sig göra, kunde,
under angifven förutsättning, en depå tills vidare anordnas hos läns¬
styrelsen.
Statskontoret hade i underdånigt utlåtande den 26 mars 1909 in¬
stämt med länsstyrelsen i fråga om behofvet af en stämpeldepå i Visby,
men uttryckt den mening, att depån borde förläggas hos länsstyrelsen.
Enär frågan om inrättande af den föreslagna stämpeldepån syntes
statskontoret böra underställas Riksdagens pröfning, hade statskontoret
ansett sig böra tillika framhålla lämpligheten däraf, att framställningen
i ämnet icke blefve inskränkt till förevarande fall, utan att. hos Riks¬
dagen måtte begäras bemyndigande för Eders Kungl. Maj:t att icke
blott för Gottland utan äfven för annan ort, där behof af särskildt stämpel¬
förråd pröfvades föreligga, anordna stämpeldepå samt därom meddela
erforderliga närmare föreskrifter.
Sedermera hade i en till kommittén den 18 september 1909 inkom¬
men promemoria generalpostdirektören Julius Juhlin framlagt förslag
om postverkets öfvertagande af bestyret med försäljning af statens stäm¬
pelmärken och redovisning af stämpeluppbörden. Därest postverket
finge öfvertaga nämnda bestyr, skulle, framhålles i promemorian, statens
41
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 23.
stämpelomkostnader väsentligt nedbringas och stämpeluppbörden komma
att inflyta till statsverket vida tidigare än nu vore fallet, hvarjämte och
då för den allmänhet, som behöfde stämplar, det vore af vikt, att för¬
säljningsställena vore lätt tillgängliga, postanstalterna ovedersägligen
erbjöde företräden framför de nuvarande försäljningsställena.
Efter att i korthet hafva yttrat sig öfver hvad i promemorian
sålunda och i öfrigt föreslagits, har kommittén slutat med att uttala
den meningen, att kommittén icke underskattade den betydelse, för¬
slaget kunde hafva såsom innebärande uppslag till en närmare utred¬
ning af förevarande viktiga ämne.
Under framhållande att förslaget vore af mycket omfattande vidd
samt i sig inneslöte vissa ganska svårlösta spörsmål och fördenskull
borde göras till föremål för en allsidig utredning, har kommittén på
grund af dessa och i öfrigt anförda omständigheter emellertid icke ansett
sig böra utan särslcildt uppdrag af Eders Kungl. Maj:t gå i författning
om en sådan utredning.
I sitt ofvanberörda underdåniga utlåtande den 7 innevarande december statskontorets
framhåller statskontoret, hurusom löneregleringskommittén vid jämförelse ^l^ectmbeT
mellan det af statskontoret framlagda förslaget till ordnande af förhål- 1909.
landena å stämpelexpeditionen och ett annat, af en reservant inom stats- stämpel-
u r , ' . /-ii • expeditionen.
kontoret, statskommissanen ienow väckt förslag i ämnet, förklarat sig
finna det senare äga afgjorda företräden framför det förra och vara af
beskaffenhet att med vissa modifikationer kunna läggas till grund för
mera bestående anordningar. Mot förmodan förefunnes dock i det väsent¬
liga skiljaktighet mellan kommitténs och Tenows förslag.
Konturerna till den sistnämndes förslag återfunnes i statskontorets
protokoll för den 22 januari 1909, då beslut fattades att hos Eders
Kungl. Maj:t göra framställning angående behofvet af ökade arbets¬
krafter å stämpelexpeditionen. Enligt Tenows då gjorda uttalanden
borde arbetet å stämpelexpeditionen omläggas sålunda, att den ordinarie
stämpelkassören borde försättas i ställning af hufvudkassör med ansvar
för stämpelförrådet och expeditionen i stort, att stämpelkassakontrol-
lanten skulle föra afräkningsbok och mot densamma summariskt granska in¬
gående rekvisitioner, innan de öfverlämnades till hufvudkassören; samt att
denne, efter granskning och annotering af hvarje rekvisition, borde meddela
expeditionsorder till expeditriser, som hade att ombesörja detaljexpeditionen.
Tenow förklarade sig icke hafva för afsikt att då framlägga något detaljeradt
förslag, huru arbetet skulle kunna lämpligen fördelas och bedrifvas, men
hade velat framkasta den tanken, att stämpelhufvudkassören skulle till
Bih. till Eifcsd. Prof. 1910. 1 Sami. 1 Afd. 21 Häft. 6
42
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 23.
stämpelexpeditriserna mot kvitto öfverlämna stämpelförråd buntvis, och
att stämpelexpeditris skulle, sedan en bunt blifvit expedierad, redovisa
den till hufvudkassören med hänvisning till anteckningarna öfver expedi¬
tionerna. Då frågan ånyo förekommit i statskontorets plenum den 27
mars detta år, hade Tenow åter ett särskildt anförande till protokollet,
hvari han i afseende å anordningarna inom stämpelexpeditionen vidhållit
förut gjorda uttalanden med den förändring, att han förklarade sig icke
hafva något att erinra mot att stämpelkassakontrollanten uppfördes som
tjänsteman i andra lönegraden.
Att döma af de af Tenow sålunda gjorda uttalanden skilde sig
hans förslag från statskontorets egentligen härutinnan, att han ansett
den af statskontoret föreslagna stämpelkassören n:r 2 med en totalaflö-
ning af 4,400 kronor för år räknadt, böra ersättas af behöfligt antal
stämpelexpeditriser med årsaflöning af 2,500 kronor, däraf 500 kronor
missräkningspenningar åt hvarje.
Efter att härefter hafva, bland annat, återgifvit, hvad kommittén
föreslagit med afseende å organisationen af stämpelkontoret, har stats¬
kontoret vidare anfört, att, såsom af nämnda redogörelse framginge,
kommittén underkänt statskontorets enhälliga förslag att åt stämpelkassa¬
kontrollanten uppföra en aflöning, närmast motsvarande tjänstemans af
andra graden eller 5,500 kronor och detta oaktadt kommittén medgifvit
att, om det gällt att definitivt ordna arbetet å stämpelkontoret, någon
erinran mot statskontorets förslag om stämpelkassakontrollantens ställning
och aflöning antagligen icke blifvit af kommittén framställd. Om anled¬
ningen härtill upplyste kommittén, då den såsom skäl för sitt förslag
åberopade, dels att fråga uppstått om ordnande af stämpeldistributionen
på annat sätt än det som nu användes, och dels den omständigheten, att
stämpelkassakontrollantens göromål kunnat under större delen af år 1909
uppehållas af en till första graden hänförlig tjänsteman, utan att veter¬
ligen någon olägenhet däraf försports. Hvad dessa skäl anginge kunde,
anför statskontoret vidare, erinras, att det af kommittén antydda nya upp¬
slaget vore af den räckvidd, att kommittén icke ansett sig kunna utan
särskildt nådigt bemyndigande gå i författning om utredande af de svår¬
lösta spörsmål, som däri funnes inneslutna; och vid sådant förhållande
skulle de anordningar å statskontorets stämpelexpedition, hvarom nu
vore fråga, i allt fall komma att blifva bestående under en afsevärdt
lång tid, utan att åt stämpelkassakontrollanten bereddes den aflöning,
som äfven kommittén icke ansett oskälig. Under sådana omständig¬
heter syntes det statskontoret vara föga rimligt att tillmäta de af kom-
43
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 23.
mitten anförda skälen för bibehållande af nuvarande aflöning åt stäm¬
pelkassakon troll anten afgörande betydelse; och statskontoret kunde där¬
för icke annat än vidhålla sitt förslag i afseende å stämpelkassakon-
trollantens ställning och aflöningsförmåner.
I afseende å göromålens art och beskaffenhet intoge enligt stats¬
kontorets mening stämpelkassakontrollanten i fråga om statskontorets
stämpelförråd en ställning, liknande den, som intendenten vid postverkets
frimärkesförråd intoge beträffande detta senare förråd. Sålunda borde
det särskildt åligga stämpelkassakontrollanten:
att tillse att stämpelförrådet ständigt ägde erforderlig tillgång till
alla stämpelslag och valörer, som enligt författningarna skulle vara att
tillgå;
att i god tid till vederbörande leverantör aflåta beställningar å
stämplar samt det för stämpeltillverkningen afsedda papper;
att öfvervaka, att lämnade beställningar vederbörligen fullgjordes;
att emottaga och kvittera levererade och godkända stämplar samt
bokföra och förvara desamma äfvensom åteckna inkommande räkningar
attest angående hvad som sålunda mottagits;
att med biträde af vederbörande stämpelkassör kontrollräkna alla
till förrådet inkommande nya stämplar äfvensom de stämplar, som från
försäljningsmän till statskontoret af någon anledning återlevererades;
att från förrådet uttaga och efter annotation till vederbörande
stämpelkassör utlämna stämplar i den mån gällande instruktion för
ämbetsverket det medgåfve;
att föranstalta om förstöring i behörig ordning af makulerade
stämplar; samt
att upprätta instrument öfver inneliggande stämpelförråd till led¬
ning vid de föreskrifna inventeringarna.
Då en jämförelse blifvit gjord mellan postverkets frimärkesförråd
och statskontorets stämpelexpedition, torde här böra erinras, hurusom i
frimärkesförrådet funnes anställd en ordinarie personal af intendent,
tillhörande andra tjänstegraden, revisor samt vaktmästare. Enligt hvad
statskontoret inhämtat hade frimärkesförrådet endast att göra med post¬
kontoren, 250 till antalet. I regel torde förekomma en rekvisition i
månaden från hvarje postkontor. Då postkontoren ägde rätt att rekvi¬
rera utan ställd säkerhet och utan inskränkning till visst värdebelopp,
kunde dessa rekvisitioner hvarken till antal eller till det besvär och
ansvar, de förorsakade expeditionen, jämföras med de detaljrekvisitioner
å stämplar, som af statskontoret skulle behandlas. Det vore äfven att
märka, att någon redovisning för mottagna frimärken icke inginge till
44
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 23.
frimärkesförrådet, under det att hvarje stämpelförsäljningsmans redo¬
görelse skulle ingå till och undergå granskning af stämpelexpeditionen.
I afseende å stämpelkassakontrollantens göromål i öfrigt hade
statskontoret redan lämnat detaljerad redogörelse i sin underdåniga
skrifvelse den 27 sistlidne mars och tilläte sig statskontoret hänvisa till
nämnda redogörelse, hvaraf torde framgå, huru på en gång ansvarsfull
och omfattande den ifrågavarande tjänsten i verkligheten vore. Stats¬
kontoret finge endast tillägga, att, då kommittén i annat sammanhang
förordat, att på stämpelkassakontrollanten skulle läggas jämväl skyldig¬
het att föredraga stämpelärenden, statskontoret funnit detta förslag inne¬
bära icke blott en i hög grad olämplig anordning utan jämväl ett öfver¬
skattande af arbetsförmågan hos denne tjänsteman.
Någon stämpelkassör skulle enligt kommitténs förslag icke finnas
utan endast expeditriser. Af kommitténs uttalanden hade statskontoret
icke kunnat bilda sig någon klar uppfattning, huru kommittén tänkt sig
dessa expeditrisers ställning. Det hette, att de skulle själfständigt och
på eget ansvar förrätta göromål, som hittills utförts af tjänstemän.
Vore detta så att förstå, att dessa expeditriser skulle intaga samma
ställning som stämpelkassör, blefve ju benämningen ■ expeditris oriktig.
Vore åter meningen den, att stämpelexpeditris endast skulle hafva att
verkställa expediering af stämplar enligt stämpelkassakontrollantens order,
då komme ju denne senare att i själfva verket blifva både kassör och
kontrollant, hvilket förefölle orimligt.
I nu gällande instruktion för statskontoret af den 18 oktober 1907
stadgades i 12 §, att hufvudförrådet af stämplar skulle förvaras under
tvenne olika lås, till hvilka stämpelkassören samt den på inkomst-, fond-
och stämpelbyrån anställda revisorn och bokhållaren skulle innehafva
hvar sin nyckel; samt att stämpelkassören finge under enskild vård i
tjänstelokalen innehafva så stort förråd af stämplar, som kunde
anses motsvara ungefärliga åtgången för en månad. På grund af de
med innevarande år förändrade distributionsförhållandena hade den
nämnde revisorns bestyr med stämpelväsendet öfverflyttats på den sär-
skildt anställde stämpelkassakontrollanten, och stämpelkassörsgöromålen
hade fördelats på flera händer. Den ordinarie stämpelkassören vore
dock fortfarande jämte stämpelkassakontrollanten ansvarig för hufvud¬
förrådet. Att en dylik anordning jämväl för framtiden måste bibe¬
hållas, ansåge statskontoret vara nödvändigt, för så vidt ingenting i
afseende å kontrollen skidle eftersättas. Häraf följde ock, att kassören
eller kassörerna borde intaga en gentemot stämpelkassakontrollanten fullt
själfständig ställning. Med andra ord, stämpelkassakontrollanten skulle
45
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 23.
i afseende å hufvudförrådet kontrolleras af vederbörande kassör, hvilken
åter i afseende å det under hans enskilda vård stående förrådet af
stämplar skulle kontrolleras af stämpelkassakontrollanten, så att denne
senare skulle kunna i hvarje stund och särskildt vid de inventeringar,
som månatligen skrdle förrättas af statskontorets ombudsman, uppgifva
hvad kassören borde hafva i sitt förråd af olika stämplar och valörer.
Först genom en sådan växelverkan kunde betryggande kontroll anses
förefinnas. Det vore helt visst också en sådan anordning, som af Tenow
åsyftats, fastän han ansett endast en kassör, hufvudkassör, erforderlig,
till hvars biträde vid expedieringen nödigt antal expeditriser eller under¬
kassörer skulle finnas anställda.
Att stämpelkassör borde i sina göromål intaga en i förhållande
till stämpelkassakontrollanten fullt själfständig ställning vore redan fram¬
hållet. 1 afseende å detaljerna af dessa göromål finge statskontoret,
till undvikande af alltför stor vidlyftighet, hänvisa till den utredning
härutinnan, som förebragts i underdånig skrifvelse den 27 mars detta år;
och då kommittén, efter statskontorets förmenande, icke förmått andraga
något som kunde förringa betydelsen af de skäl, hvilka i berörda skrif¬
velse af statskontoret anförts mot ett utbyte af manlig kassör mot
kvinnlig, måste statskontoret äfven i denna del vidhålla sina redan
gjorda uttalanden.
Kommittéen hade ansett anställandet af en akademisk bildad ama¬
nuens icke vara af behofvet påkallad och såsom stöd för denna mening
dels åberopat det förhållandet att under förra hälften af innevarande år
statskontoret icke begagnat sig af sin rätt att å stämpelexpeditionen
anställa en sådan amanuens med undantag för en kortare tid, dels ock
hänvisat statskontoret att i händelse af behof af vikarie för stämpel¬
kassakontrollanten — någon stämpelkassör skulle ju icke finnas — an¬
lita sina ordinarie eller extra ordinarie tjänstemän på andra afdelningar.
Anledningen hvarför statskontoret under någon del af förra halfåret icke
förordnade vikarie för amanuensen, då denne å stämpelexpeditionen
tjänstgjorde såsom tredje kassör hade — utom bristen på lämplig
vikarie — varit den att, då kassörerna sålunda vore tre, behofvet af
en amanuens såsom biträde åt dem gjorde sig mindre gällande än när
kassörernas antal endast varit två. Hvad beträffade den af kommittén
anvisade utvägen att vid förfall för tjänsteman å stämpelexpeditionen
dit förflytta ordinarie tjänsteman från annan afdelning, så vore svårt
att inse hvad härmed skulle vinnas, då ju i allt fall behofvet af vikarie
för den förflyttade måste tillgodoses. Kommittén hade i amanuensens
ställe föreslagit anställande af ett kvinnligt biträde. Då frågan om
Extra byrå¬
chefen.
46 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 23.
och i hvad mån manlig arbetskraft borde inom statsförvaltningen er¬
sättas af kvinnlig torde vara under utredning, syntes man också göra
riktigast uti att icke gå denna utredning i förväg. Statskontoret hem¬
ställde alltså, att kommitténs förslag i denna del icke måtte vinna nådigt
afseende.
Kommittén hade ställt sig afvisande äfven i fråga om bibehållan¬
det af det sedan innevarande års början å statskontorets stämpelexpe¬
dition anställda vaktmästarebiträde; och kommittén åberopade såsom skäl,
att de för kommittén tillgängliga handlingarna i ärendet icke innehölle
någon som helst upplysning därom, att ändring i den vid senaste löne¬
reglering för stämpelkontoret afsedde ordinarie vaktmästarens tjänst¬
göring sedermera ägt rum. Det torde i förevarande afseende vara till¬
fyllest att påpeka det förhållande, att den betydande utvidgning af
stämpelexpeditionen, som ägt rum, sedan statskontorets lönereglerings-
fråga förelegat, och som föranledt flerdubbling af antalet där anställde
tjänstemän, med nödvändighet medfört en motsvarande ökning i vakt¬
mästarebestyret, samt att äfven å statskontorets öfriga afdelningar på
senare tid göromålen visat en högst afsevärd tillväxt — hvaraf vakt¬
mästarepersonalen icke kunnat undgå att bära sin del.
Under åberopande af hvad nu och tillförene blifvit af statskontoret
anfördt till stöd för dess framlagda förslag till ordnande af arbetet
inom stämpelexpeditionen och under framhållande af önskvärdheten däraf
att några störande rubbningar i det arbetssätt, som visat sig äfven
tillfredsställa kundernas fordran på en jämn och möjligast snabb expedi¬
tion, icke utan trängande skäl måtte vidtagas, finge statskontoret alltså
hemställa om bifall till sitt förevarande förslag i ämnet.
Såsom ofvan anförts, hade kommittén äfven haft att yttra sig
rörande statskontorets i särskild underdånig skrifvelse den 27 mars
innevarande år gjorda framställning om behofvet af en extra byråchef
inom ämbetsverket. Då kommitténs uttalanden i denna fråga på det
hela taget vore ägnade att gifva bekräftelse på riktigheten af stats¬
kontorets uppfattning, att ett sådant behof förelåge, skulle statskontoret
kunnat åtnöja sig med ett åberopande af innehållet i sin nyss omför-
mälda underdåniga skrifvelse, men då kommittén med särskild styrka
uttalat sig emot beloppet af den aflöning, som af statskontoret föreslagits
för denne extra byråchef, nödgades statskontoret att något mera in¬
gående bemöta de skäl, som andragits för en så betydande nedprutning
af aflöningsbeloppet. Dessförinnan ansåge sig statskontoret här böra
omförmäla, hurusom, sedan Eders Kungl. Maj:t den 11 sistlidne juni
47
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 23.
medgifva, att en extra byråchef med den föredragningsskyldighet af till
inkomst-, fond- och stämpelbyrån hörande ärenden, som efter stats¬
kontorets bepröfvande kunde varda honom ålagd, finge anställas äfven¬
som förordnat ombudsmannen, friherre C. Leijonhufvud att under må¬
naderna september—december innevarande år inom statskontoret vara
sådan extra byråchef, hade statskontoret under den 31 sistlidne augusti,
med återkallande af det bemyndigande, som den 8 maj 1900 lämnats
chefen för inkomst-, fond- och stämpelbyrån att öfverlämna vissa anord-
ningsmål till kamreraren å samma byrå för beredning och föredragning,
förordnat, att till bemälda extra byråchefs föredragning skulle tillsvidare
höra följande ärenden:
1:°) de pensionsfrågor, hvilka det hittills tillkommit chefen för
inkomstbyrån att bereda och föredraga;
2:o) frågor, som rörde anvisande eller anordnande af medel från de
å riksstaten uppförda anslagen för utdikningar och vattenaftappningar,
för bro- och hamnbyggnader samt för förbättring och nyanläggning af
vägar, alltså jämväl nådiga bref, nådiga remisser och skrivelser från
väg- och vattenbyggnadsstyrelsen angående dessa anslag;
3:o) å inkomstbyrån nu behandlade rekvisitioner, som afsåge ut¬
bekommande af medel från andra å riksstaten uppförda anslag än de under
2:o nämnda, äfvensom anordningar å följande diverse medel, nämligen:
student- och realskoleexamensafgifter, bidrag till bestridande af kost¬
nader för försäkringsinspektionen och bankinspektionen, försäljnings-
medel för fotgardes- och hästgardesregementenas tomter, brännvins-
minuthandels- och utskänkningsmedel samt skogsvårdsafgifter.
Till den 7 innevarande december hade på grund häraf till före¬
dragning af den extra byråchefen dels öfverförts och dels direkt inkom¬
mit 86 nådiga remisser, 52 nådiga bref samt 411 allmänna mål.
Skulle det visa sig, att de redan till den extra byråchefen hän¬
förda ärenden icke skulle tillräckligt utfylla hans tid, vore statskontoret
betänkt att till den extra byråchefen öfverflytta ett par grupper af
ärenden, som nu handlades dels af chefen för riksbokslutsbyrån och
dels af chefen för utgiftsbyrån.
Under det att statskontoret hemställt att aflöningen för den extra
byråchefen måtte bestämmas till 7,700 kronor för år, hvaraf 2,500
kronor borde anses såsom tjänstgöringspenningar, hade kommittén funnit
sig icke kunna tillstyrka mer än 3,600 kronor för år såsom arfvode åt
en extra föredragande, hvilket belopp motsvarade det, som Eders Kungl.
Maj:t för innevarande år ställt till statskontorets förfogande för aflönande
af den extra byråchefen. Till stöd för detta förslag hade kommittén
48 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 23.
åberopat storleken af den godtgörelse, som utginge dels till en särskild
föredragande inom civildepartementet af ärenden rörande elektriska an¬
läggningar dels till adjungerad ledamot af kammarrätten. Med hänsyn
till hvilka förhållanden i öfrigt dessa aflöningar blifvit bestämda hade
kommittén icke upplyst; och statskontoret vore därför icke i tillfälle att
bedöma, i hvad män de gjorda jämförelserna kunde vara tillämpliga på
det förevarande fallet. Det ville dock synas, som om kommittén kanske
med större fog bort åberopa, hurusom till en extra byråchef i ecklesiastik¬
departementet anvisats full byråchefsaflöning med 6,400 kronor, och
hurusom till ytterligare en kanslisekreterare i jordbruksdepartementet
på extra stat uppförts ett belopp al 4,000 kronor eller ordinarie kansli-
sekreterares fulla aflöning. \ are härmed huru som helst, så måste stats¬
kontoret vidhålla sitt förslag till aflöning för den extra byråchefen inom
statskontoret, då anslag för ändamålet nu skulle af Riksdagen begäras.
Den tillfälliga anordning, hvarmed man under innevarande år kunnat
åtnöjas, borde enligt statskontorets mening icke få åberopas till stöd
för ett förslag, som afsåge framtiden. Under senare tredjedelen af detta
år hade, såsom redan nämnts, ombudsmannen, friherre Leijonhufvud af
Eders Kungl. Maj:t varit förordnad såsom extra byråchef och hade i
sådan egenskap aflönats med 300 kronor i månaden, hvarjämte han af
sin aflöning såsom ombudsman ägt att uppbära 266 kronor 662/s öre.
Hans arfvode hade alltså utgått efter 6,800 kronor för år räknadt.
Ombudsmanstjänsten hade under tiden uppehållits af en ordinarie revi¬
sor, som, utom sin lön såsom tjänsteman af första graden eller 2,500
kronor för år, af ombudsmannens aflöning uppburit efter 1,800 kronor
för år. Revisorstjänsten åter hade uppehållits af en amanuens, som af
sitt årsarfvode 2,000 kronor ägt uppbära % eller 1,200 kronor, hvartill
kommit tjänstgöringspenningarna för revisorstjänsten eller 1,500 kronor,
allt för år räknadt. Slutligen hade amanuensgöromålen bestridts af en
tillförordnad amanuens, som aflönats efter 1,200 kronor för år. Att på
detta sätt låta så ansvarsfulla tjänster som ombudsmanstjänsten och
revisorstjänsten under en oviss framtid uppehållas mot aflöning, som så
väsentligt understege den normala, kunde icke vara med ämbetsverkets
sanna fördel förenligt och icke heller anses innebära rättvisa mot dem,
hvilka nödgades åtnöjas med en aflöning, som alls icke motsvarade det
arbete och det ansvar, som dem pålades.
Statskontoret kunde under nu angifna och i öfrigt anförda om¬
ständigheter och med kännedom om vikten af de arbeten, som komme
att hvila å den extra byråchefen och som icke gjorde det möjligt för
honom att åtaga sig någon tjänstgöring på annat håll, icke annat än
49
Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 23.
på det lifligaste hemställa, att det arfvodesbelopp som för honom af
statskontoret begärts, äfven måtte blifva honom tillagdt.
Förste revisorn K. Beckman, som under statskommissarien Tenow
beviljad ledighet förestod dennes ämbete, uttalade vid frågans behandling
inom statskontoret en från majoritetens i vissa afseenden afvikande mening.
I fråga om ordnandet af tjänstgöringen på stämpelkontoret delade
han sålunda den åsikt, som i reservationer till statskontorets under¬
dåniga skrifvelser den 22 januari och 27 mars innevarande år uttalats
af statskommissarien Tenow, nämligen att expeditionen af stämplarna
lämpligast kunde uppdragas åt kvinnliga tjänstinnehafvare. Liksom
Tenow ansåge Beckman äfven, att en begynnelselön af 2,500 kronor
vore för dessa tjänstinnehafvare påkallad; huruvida 500 kronor däraf
skulle benämnas missräkningspenningar, syntes Beckman vara utan
betydelse.
Med förslaget om kvinnliga expeditriser och biträden sammanhängde
äfven förslaget att gifva stämpelkassakontrollanten en chefsställning å
stämpelkontoret. Denna till enhet i arbetet syftande anordning utgjorde,
framhöll Beckman, en af liufvudpunkterna i det förslag, som af kamreraren
Stenbeck framställts i ofvan omförmälda promemoria. Häruti hade man
också att söka det ursprungliga motivet för att göra stämpelkontrol¬
lanten till en tjänsteman af andra graden. Då löneregleringskommittén
äfven syntes i princip erkänna riktigheten häraf, och då Beckman icke
kunde inse, hvarför denna tjänsteman i statskontoret skulle ha sämre
ställning än frimärkesintendenten i generalpoststyrelsen, hvilken torde
hafva ett liknande men mindre ansvarsfullt arbete, instämde Beckman
i fråga om stämpelkassakontrollantens löneförmåner, tjänsterang och titel
med statskontorets majoritet.
Anställandet af en särskild vaktmästare å stämpelkontoret funne
Beckman vara fullt motiverad.
I öfrigt kunde han vara med om löneregleringskommitténs förslag
i hvad det anginge stämpelkontoret.
Däremot biträdde han till alla delar hvad statskontorets majoritet
anfört och hemställt i fråga om den extra byråchefen.
Slutligen får jag anmäla två särskilda den 28 sistlidna oktober Statskontorets
aHåtna underdåniga skrifvelser, däri statskontoret gjort framställning dels
angående dispositionen af det på extra stat för år 1910 anvisade anslag i909.‘
till förstärkning af arbetskrafterna inom statskontoret m. m., dels ock
Bill. till Riksd. Prof. 1910. L Sami. 1 Afd. 21 Höft. 7
Stämpel-
expeditionen.
Angående
extra byrå¬
chef.
50 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 23
angående anställande tills vidare under år 1910 af extra byråchef inom
ämbetsverket.
I den ena af omförmälda skrivelser anför statskontoret, att, då
statskontoret gånge att yttra sig om användningen af det för år 1910
anvisade extra anslaget för arbetskrafternas förstärkning, utginge stats¬
kontoret från den helt naturliga förutsättningen, att göromålen å stämpel¬
expeditionen komme att äfven under år 1910 — i allt fall intill dess
nästkommande Riksdag kunde hafva blifvit i tillfälle att besluta öfver
en eventuell nådig framställning i ämnet — ordnas på samma proviso¬
riska sätt som för närvarande ägde rum.
Under tillkännagifvande, att statskontoret funnit hittills vunnen
erfarenhet hafva ådagalagt ändamålsenligheten af nuvarande anordningar
inom stämpelexpeditionen, och att all anledning alltså förefunnes att, i
afvaktan på utgången af den framställning, som gjordes i statskontorets
skrifvelse af den 27 mars 1909, bibehålla dessa anordningar tillsvidare
äfven under år 1910, hemställde statskontoret, det täcktes Eders Kungl.
Maj:t medgifva, att den i nådiga brefvet den 11 juni detta år omför¬
mälda extra personal finge fortfarande tillsvidare under år 1910 finnas
å stämpelexpeditionen anställd, samt att till bestridande af kostnaderna
härför finge disponeras ej mindre det på extra stat för år 1910 för
ändamålet beviljade anslag å 7,000 kronor än äfven därutöfver det till
årsbehofvets fyllande nu erforderliga beloppet eller 6,400 kronor; och
torde i händelse af nådigt bifall härtill föreskrifvas, att beträffande
det erforderliga förskottet och användningen af de anvisade medlen
skulle gälla enahanda bestämmelser, som i nådiga brefvet den 11 sist-
lidne juni meddelats i afseende å förhållandena efter den 1 juli detta år.
I sin underdåniga skrifvelse den 23 oktober 1909 angående anstäl¬
lande tillsvidare under år 1910 af extra byråchef erinrar statskontoret
dels om innehållet i Eders Kungl. Maj:ts nådiga bref den 11 sistlidne
juni hvad anginge anställande af en extra byråchef inom ämbetsverket för
innevarande års fyra sista månader, dels ock om de al statskontoret vid¬
tagna åtgärder med afseende å extra byråchefens föredragnings skyldighet,
för hvilka här ofvan i sammanhang med återgifvande af statskontorets
underdåniga utlåtande den 7 december 1909 redan redogjorts. Och har
statskontoret, under anförande att de skäl, som enligt underdåniga skrif-
velsen den 27 mars 1909 ansetts påkalla anställande inom ämbetsverket af
en extra byråchef, fortfarande ägde giltighet, hemställt, det täcktes Eders
Kungl. Maj:t dels medgifva, att äfven under år 1910 — i allt fall intill
dess nästkommande Riksdag kunde hafva blifvit i tillfälle att besluta öfver
51
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 23.
en eventuell nådig framställning i ämnet — finge vara inom stats¬
kontoret anställd en extra byråchef med den föredragningsskyldighet
af till inkomst-, fond- och stämpelbyrån hörande ärenden, som efter
statskontorets bepröfvande kunde varda honom ålagd, dels i viss an-
gifven ordning anvisa och ställa till statskontorets förfogande ett
belopp af 300 kronor i månaden från och med den 1 januari 1910,
att utgå under den tid anställning af sådan extra byråchef varade, dels
ock förordna ombudsmannen hos statskontoret, friherre Carl Leijon-
hufvud att under omförmälda tid inom statskontoret vara sådan extra
byråchef.
För den med löneregleringen för landsstaterna i länen förbundna
indragningen af landtränterierna förutsattes som bekant, att å stats¬
kontoret öfverfördes den befattning med stämplarnas förvaring, för¬
säljning och tillhandahållande, som dittills ålegat landträntmästarna. Att
på förhand exakt beräkna betydelsen för statskontoret af en sådan om¬
organisation af stämpelväsendet var i och för sig i det närmaste ogörligt.
Fen plan, som för arbetets ordnande å stämpelexpeditionen därstädes
upprättats och fordrat ett anslag af 7,000 kronor till förstärkning af
arbetskrafterna inom statskontoret, visade sig också, omedelbart som
planen skulle realiseras, vara långt ifrån tillfyllestgörande. I stället för
den beräknade personalen å stämpelkontoret, kassör, stämpelkassakon-
trollant, amanuens och vaktmästare, såg sig statskontoret för arbetets
behöriga gång nödsakadt att redan i början af januari månad inne¬
varande år och sedermera under våren successivt öka arbetskrafterna å
stämpelexpeditionen.
Det behof af ökade arbetskrafter, som sålunda gjorde sig gällande
redan vid början af år 1909, förefinnes obestridligen allt fortfarande om
ock i något minskad skala. Och af den lämnade utredningen framgår
oförtydbart, att, äfven sedan numera erfarenhet vunnits och arbetet
kunnat mera systematiskt ordnas å stämpelexpeditionen, ett anslag af
7,000 kronor icke är tillräckligt, om statskontoret skall kunna uppfylla
de anspråk, som efter 1909 års ingång ovillkorligen måste ställas å
stämpelväsendets centrala myndighet. Frågan om det sätt, hvarpå för
sådant ändamål arbetet bör mera definitivt inrättas å nämnda expedi¬
tion, utgör, såsom den lämnade utredningen visar, mindre en organisa¬
tionsfråga än en personal- och lönefråga i mera inskränkt bemärkelse.
Innan jag ingår på dessa frågor, skall jag emellertid något beröra vissa
åtgärder, som i öfrigt föranledts af stämpelförsäljnings väsendets omorgani-
Departements-
chefen.
Stämpelexpe¬
ditionen.
52
Kungl. Maj:is Nåd. Proposition N:o 23.
sation, äfvensom söka något närmare angifva min ställning till väckt förslag,
åsyftande en ytterligare omläggning af stämpelväsendets administration.
Redan i sin underdåniga skrifvelse den 22 januari 1909 framhöll
statskontoret, utöfver hvad redan nämnts, att genom den ökning af
personalen å stämpelkontoret, som under sagda januari månad ägt rum,
den redan förut på dagordningen stående frågan om anskaffande af
större lokal för stämpelexpeditionen blifvit så påträngande, att den
kräfde en omedelbar lösning; och då å ena sidan utrymmet inom de
lokaler, hvaröfver statskontoret ägde disponera, blifvit till det yttersta ut-
nyttjadt, och det å andra sidan måste anses såsom hardt när oundgängligt,
att den erforderliga utrymmesökningen bereddes inom samma byggnad,
hvari stämpelexpeditionen för närvarande vore inrymd, ville statskontoret
ifrågasätta, huruvida icke, efter genomförande af kammarkollegii nya
organisation, af kollegiets lokaler skulle kunna undvaras någon del,
lämplig att tjäna till utvidgning af statskontorets lokaler.
Denna statskontorets framställning föranledde, enligt nådigt beslut
den 23 juli 1909, bland annat, därtill, att kammarkollegium till stats¬
kontoret afstått två rum i våningen en trappa upp i den byggnad, däri
ämbetsverken äro inrymda.
Lokalfrågan har sålunda liksom ock en annan fråga, som finnes
omförmäld i löneregleringskommitténs underdåniga utlåtande den 29
sistlidne oktober, blifvit under året löst. Med sistnämnda fråga syftar
jag på den af stämpelförsäljningsmän å Gottland gjorda framställningen
om inrättande af stämpeldepå i Visby. I sitt i anledning häraf den 26
mars 1909 afgifna yttrande hemställde statskontoret, att för ändamålets
vinnande Eders Kungl. Maj:t måtte hos Riksdagen föreslå viss ändring
i gällande stämpelförordning. Då emellertid, på sätt jag vid tillstyr¬
kandet af den Eders Kung!. Maj:ts proposition till 1908 års Riksdag,
som legat till grund för nämnda författning, för egen del antydde, från för¬
fattningens sida hinder icke mötte att inrätta stämpelförråd i landsorten,
där så pröfvades nödigt, har frågan om stämpeldepås anordnande redan
nu kunnat pröfvas och afgöras. Genom tillmötesgående från fullmäk¬
tiges i riksbanken sida blef jag nämligen i tillfälle att den 17 inne¬
varande december inför Eders Kungl. Maj:t föreslå inrättandet af en
dylik depå i riksbankens afdelningskontor i Visby. Detta mitt förslag
vann Eders Kungl. Majrts bifall och fastställde Eders Kungl. Maj:t
samtidigt regler, som skulle gälla för samma depå, och i öfrigt före¬
skrifter om depåns inrättande.
Denna fråga, som berör stämpelväsendets administration utom den
centrala myndigheten, äger i viss mån ett samband med det af mig
53
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 23.
nyss omförmälda, af generalpostdirektören Juhlin framställda förslag om
stämpelförsäljningsväsendets omläggning på det sätt, att postverket
öfvertoge bestyret med försäljning af stämpelmärken och redovisning
af stämpeluppbörden.
Detta uppslag synes mig i likhet med löneregleringskommittén
beaktansvärdt. Det har nämligen icke kunnat annat än väcka min upp¬
märksamhet, att kostnaderna för stämpeluppbörden, hvilken under senare
åren uppgått till omkring 13,000,000 kronor, vida öfverstiga den mer än
dubbelt så störa uppbörden af de direkta skatterna, bevillning och in¬
komstskatt. Äfven om statens bidrag i sistnämnda hänseende kunde
anses väl knappt tillmätta och äfven om uppbörden af stämplar är af be¬
skaffenhet att i och för sig böra, proportionellt sedt, draga högre kost¬
nader än uppbörden af de å debetsedlar uppförda och å allmänna upp-
bördsstämmor uppburna direkta skatterna, torde dock måhända skill¬
naden i kostnaderna för de skilda slagen af uppbörd vara större än som
betingas af nämnda förhållanden. Men oafsedt kostnadsfrågan kan ej
heller lämnas obeaktadt, att med ett mera utveckladt stämpelskattesystem
olägenheterna med det nuvarande försäljningssättet blifva för allmänheten
allt mera kännbara. Kunde man således, utan ökade eller kanske med
minskade kostnader, göra försäljningen mindre centraliserad än det nu¬
varande systemet med särskildt antagna stämpelförsäljningsmän med-
gifver, vore detta helt säkert ej blott från statsverkets sida utan äfven
för den stämpelköpande allmänheten mycket välkommet.
Frågan om stämpelförsäljningsväsendets omorganisation, särskildt
hvad angår stämpelförsäljningsmännens befattning därmed, är emellertid,
såsom löneregleringskommittén framhållit, af en mycket stor räckvidd
och på vissa håll, särskildt där stämpelprovision ingår såsom en icke
ringa förmån bland tjänstemännens löneförmåner, af ganska ingripande
betydelse. Frågans lösning måste alltså föregås af en grundlig och
allsidig utredning. Det i generalpostdirektören Juhlins promemoria
gifna uppslaget kunde blifva utgångspunkten för en sådan utredning,
utan att på något sätt därigenom binda densamma. Andra utvägar
kunna tänkas och hafva, såsom redan framhållits, också varit ifrågasatta.
Jag syftar härmed på det en gång väckta förslaget, att riksbanken skulle,
i sammanhang med landtränteriernas indragning, åtaga sig vissa med
stämpelväsendet förenade bestyr. I hvarje fäll var jag vid mottagandet
af omförmälda promemoria betänkt att påbörja den utredning, hvarom
nu är fråga, och har jag för afsikt att för Eders Kungl. Maj:tinom en
nära framtid framlägga förslag till sättet för åstadkommande af sådan
utredning.
54
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 23.
Denna fråga liksom ock frågan om inrättandet af stämpeldepå i
landsorten pekar emellertid oförtydbart därhän, att stämpelförsälj nings-
väsendet icke kan sägas vara definitivt ordnadt för en längre tid framåt.
Detta gäller ej blott försäljningen direkt till allmänheten utan äfven den
handel med stämplar, som för närvarande äger rum mellan statskontoret
och vederbörande stämpelförsäljningsmän. Under sådana omständigheter
kan en definitiv omorganisation af stämpelexpeditionen i statskontoret
visserligen icke lämpligen nu genomföras, men å andra sidan böra
naturligen med hänsyn till stämpelförsäljningsväsendets vikt och betydelse
arbetsförhållandena å stämpelexpeditionen, utan afvaktan på omförmälda
utredning eller en omorganisation, som, om densamma kommer till stånd,
i allt fall torde kräfva icke så ringa tid, ordnas på ett för ämbetsverk,
stämpelförsäljningsmän och allmänhet tillfredsställande sätt.
För att nu återgå till stämpelexpeditionens organisation, vill det
synas mig, som om löneregleringskommitténs förslag ungefärligen
sammanfölle med den organisation, som statskommissarien Tenow skisse¬
rade den 27 mars 1909. Att döma af statskontorets öfver nämnda
förslag afgifna yttrande äro, om man frånser vaktmästaren, statskontoret
och kommittén eniga därom,
att expeditionen fortfarande bör utgöra en afdelning inom nu¬
varande inkomst-, fond- och stämpelbyrån och sålunda sortera under den
statskommissarie, som är chef för samma byrå,
att närmaste chefskapet å stämpelexpeditionen bör utöfvas af en
kamrerare eller stämpelkassakontrollant,
att de egentliga kassörsgöromålen böra fördelas mellan två per¬
soner, samt
att å expeditionen böra anställas två biträden till den redan nämnda
personalen.
Mot en sådan organisation har jag ej heller för egen del något
att erinra.
Skiljaktigheten mellan de båda förslagen upplöser sig till att vara,
såsom jag redan antydt, dels en personalfråga dels ock en lönefråga.
Personalfrågans läge torde framgå af följande förteckning å de ifrågasatta
tjänsterna:
Statskontoret.
kamrerare
2 kassörer
amanuens j
kvinnligt biträde J
vaktmästare
Löneregleringskommittén.
kassakontrollant
2 expeditriser
2 kvinnliga biträden.
55
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 23.
I afseende å personalfrågan gäller sålunda närmast att afgöra,
huruvida innehafvare af kassörstjänsterna och bägge de stadigvarande
biträdesbefattningarna böra vara manliga eller kvinnliga tjänstemän.
Från båda sidorna uppgifves, att tjänster af ifrågavarande slag icke i
och för sig kräfva akademiskt bildade personer. Härmed har man
uppenbarligen friare händer vid afgörandet af nyssnämnda spörsmål.
Vid vägande af de skäl, som åberopats för och mot att för omförmälda
befattningar använda kvinnor, har jag icke kunnat finna, att manliga
arbetskrafter skulle i allmänhet vara för ifrågavarande arbete bättre
kvalificerade än kvinnliga. Just på vissa med ifrågavarande närbesläktade
områden i de praktiska näringsgrenarna, såsom i banker, affärer m. m.,
har den kvinnliga arbetskraften allt mera tagits i anspråk, utan att
några allmänna olägenheter försports däraf.
Rent principiellt sedt intager jag därför i förevarande fråga samma
ställning som löneregleringskommittén. Och ur praktisk synpunkt är
ju en dylik ordning alltid att föredraga, då därigenom de kvalificerade
arbetskrafterna inom statskontoret skulle sparas för det kvalificerade
arbetet och kostnaderna för den ändock dyrbar vordna stämpelexpedi¬
tionen skulle kunna nedbringas.
För bibehållande af manlig amanuens å stämpelexpeditionen har
särskilt framhållits behofvet af vikarie för kamrerare eller kassa¬
kontrollant. Med den aflöning, jag ämnar föreslå för expeditionens
närmaste chef eller förman, torde emellertid svårighet icke uppstå att
bland ämbetsverkets personal å andra afdelningar, eventuellt den ordi¬
narie, finna tjänstemän, som äro icke blott kvalificerade utan äfven
villiga att vid förfall för den manliga tjänstemannen å expeditionen
inträda i dennes ställe.
Om sålunda kassörs- och biträdesgöromålen böra uppdragas åt
kvinnliga befattningshafvare, bör åter på platsen såsom expeditiönens
närmaste förman kräfvas en manlig tjänsteman. Därom har icke heller
någon stridighet uppstått. Som bekant finnes för närvarande å stämpel¬
expeditionen allenast eu å ordinarie stat uppförd befattning eller kassörs-
tjänsten. I sakens natur synes mig under sådana förhållanden ligga,
att denna tjänst för framtiden blir chefstjänsten. Om denna tjänst i
anledning häraf benämnes kamrerare eller kassakontrollant eller fort¬
farande bibehålies vid sin nuvarande benämning, torde vara ganska lik¬
giltigt. Med hänsyn därtill att tjänsten finnes uppförd å ordinarie stat,
torde det emellertid ännu så länge vara lämpligt att åt tjänsten bevaras
den i staten gifna benämningen.
Återstår frågan om vaktmästaren. Hvad statskontoret anfört beträf¬
fande behofvet af ökadt vaktmästarbiträde synes mig talande nog. För
56
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 23.
egen del vill jag allenast tillägga att, äfven om stämpelärendenas antal
icke i och för sig är någon egentlig mätare för bedömandet af nämnda
behof, torde dock det förhållandet att, tack vare stämpelärendenas stora
antal, de ärenden å inkomst-, fond- och stämpelbyrån, som icke stå i
samband med nådiga bref och remisser, svällt ut från 4,015 stycken år
1908 till 7,870 under tiden 1 januari—21 december 1909, i allt fall
bekräfta, att ett ökadt biträdesbebof af förevarande slag gör sig gällande.
Och torde förty det behof af sådant biträde, som bland annat legat till
grund för Riksdagens ifrågavarande anslag å 7,000 kronor, alltjämt
böra tillgodoses.
I anslutning till hvad jag beträffande personalfrågan sålunda anfört,
synes mig, att personalen å stämpelexpeditionen bör bestå af kassören,
såsom närmaste förman, 2 kvinnliga expeditriser, 2 stadigvarande kvinnliga
biträden och en vaktmästare.
Mot en sådan anordnings genomförande redan nu förefinnes intet
hinder. Såsom statskontoret i sitt underdåniga utlåtande den 7 december
1909, utöfver hvad redan angifvits, framhållit, är kassörstjänsten en
tjänst inom första graden i allmänhet och innehafvaren af denna tjänst
alltså skyldig att tjänstgöra å den särskilda befattning inom graden,
däri statskontoret finner honom lämplig och behöflig. I händelse af
behof är statskontoret alltså oförhindradt att placera honom å annan
tjänst, om sådant till befordrande af arbetets oafbrutna gång befinnes
nödigt. Med tillämpning däraf och då, med afseende å kassörstjänsten,
personfrågan måste komma i andra rummet, ämnar jag föreslå, att
omorganisationen, på sätt jag nu angifvit densamma, träder i verket
redan från den tid, Riksdagen anslår medel för ändamålet.
För öfrigt kommer en liknande åtgärd med den, jag nu antydt,
att i anslutning till ett af Eders Kungl. Maj:t nyligen fattadt beslut ändock
vidtagas i statskontoret. I sammanhang med utfärdandet den 10 inne¬
varande december af nådiga kungörelser dels med föreskrifter om stats¬
verkets giroräkning i riksbanken dels ock med föreskrifter i anledning
af öfverflyttning på riksbanken af statskontorets kassaredogörelse, förord¬
nade nämligen Eders Kungl. Magt, utan hinder af gällande instruktion
för statskontoret, att från och med år 1910 skulle å riks b oks slutsbyrån
vara anställda fj^ra revisorer och bokhållare samt å utgiftsbyrån tre
revisorer och bokhållare, en åtgärd som skulle möjliggöra för stats¬
kontoret att öfverflytta memorialbokhållaretjänsten från utgiftsbyrån till
riksb okslutsby r ån.
Vid bifall till den af mig föreslagna anordningen förfaller gifvetvis
löneregleringskommitténs framställning i syfte, att kassörstjänsten måtte,
när så ske kunde, ställas på vakans.
57
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 23.
Vidkommande aflöningsförmånerna för stämpelexpeditris liar en
reservant i statskontoret föreslagit desamma till 2,000 kronor jämte 500
kronor i missräkningspenningar. Utan att vilja helt underkänna behofvet
däraf, att felräkning af stämplar tages i betraktande vid bestämmandet
af aflöningsvillkoren, synes mig dock, som om det i sådant afseende
föreslagna beloppet i hvarje fall vore väl högt. Med anledning häraf
och då det i fråga om tjänst å extra stat, där lönen icke grundlägger
pensionsrätt, torde vara för staten likgiltigt, om penningar af ifråga¬
varande slag inräknas bland öfriga aflöningsförmåner eller icke, har jag
ansett mig kunna biträda kommitténs förslag, hvad angår nämnda för¬
måner, och hemställer förty, att aflöning för expeditris bestämmes i
dess helhet till 2,200 kronor, däraf 900 kronor skulle anses såsom
tjänstgöringspenningar. Arfvodet till kvinnligt biträde är af kommittén
föreslaget till minst 1,200 kronor och högst 1,800 kronor. I det jag
ansluter mig till hvad kommittén sålunda föreslagit, anser jag lika med
kommittén lämpligt, att kostnaderna för nämnda biträden för närvarande
beräknas till sammanlagdt högst 3,000 kronor.
Vidkommande vaktmästaren lärer hans aflöning böra utgå med
det för innevarande år bestämda belopp eller, på sätt statskontoret
hemställt, med 1,100 kronor, däraf emellertid 750 kronor torde få anses
motsvara lön och 350 kronor tjänstgöringspenningar.
För kassören skulle från statskontorets ordinarie stat utgå den
aflöning, som följer med tjänst i första graden. Härtill kommer det i
staten jämväl upptagna belopp af 500 kronor i missräkningspenningar.
Vidkommande denna förmån torde emellertid kunna anmärkas, att
kassörstjänsten i sammanhang med den förändrade ställning, kassören
vid omorganisationen skulle komma att intaga, egentligen icke vidare
borde förenas med förmån af missräkningspenningar. Af vissa anled¬
ningar, som jag nu går att beröra, anser jag mig dock icke böra ifråga¬
sätta någon ändring i staten i förevarande afseende.
Af den lämnade utredningen framgår, att med ifrågavarande be¬
fattning skulle följa ett maktpåliggande och ansvarsfullt arbete, som
icke så litet öfverstiger måttet för eu första gradens tjänst. Att under
sådana förhållanden i aflöningsförmåner — om man frånser missräk¬
na gspenningarn a — jämställa kassören med öfriga tjänstemän i första
graden j. statskontoret, skulle säkerligen göra det' för ämbetsverket
svårare att lämpligen besätta befattningen å stämpelexpeditionen, sam¬
tidigt som _ aflöningen icke kunde sägas stå i godt förhållande till
tjänstens vikt och betydelse. Å andra sidan synes det mig, som om
Bih. till Riksd. Prat. 1910. 1 Sami. 1 Afd. 21 Höft. 8
58 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 23.
tjänstens aflöning efter samma grunder som tjänst i andra lönegraden
vore väl flög. Hellre skulle jag vilja i aflöningsförmåner jämställa
ifrågavarande tjänst å stämpelexpeditionen med någon mellangrad.
I saknad däraf Aar jag ansett mig kunna stanna vid att föreslå,
att kassören erhölle ett särskildt arfvode, utöfver de med första gradens
tjänst förenade löneförmåner, af 1,000 kronor. Hans begynnelseaflönmg
skulle därigenom uppgå till sammanlagdt 5,000 kronor. Såsom jag
redan nämnt, borde rätteligen missräkningspenningarna å kassörstjän-
sten uppköra med tjänstens förändrade ställning. Då emellertid kela
den föreslagna anordningen är af provisorisk natur, synes mig lämpligt
att icke därntinnan göra någon ändring, men att i stället vid beräk¬
ningen af det särskilda arfvodet taga i betraktande nyssnämnda förmån.
Härigenom skulle detta arfvode kunna begränsas till 500 kronor.
Till det af kommittén beräknade belopp till extra biträden och
vikariatsersättningar skall jag strax återkomma.
byrå- för att härefter öfvergå till frågan om anslag för förordnande af
en' extra byråchef inom statskontoret synes det mig, som om hvad stats¬
kontoret därutinnan anfört till fullo ådagalägger, att ett starkt trängande
behof af ökade föredragningskrafter inom statskontoret gör sig gällande.
Upprepade gånger har också de senare åren, utöfver hvad nådiga brefvet
den 8 december 1876 i sådant afseende medgifver, Eders Kungl. Maj:t
förordnat om en tillfällig förstärkning af föredragningskrafterna inom
statskontoret och särskildt för lindring i göromålen å statskontorets
inkomst-, fond- och stämpelbyrå. Utan att dylika förordnanden gifvits
hade det, enligt hvad af då föreliggande utredningar framgått, kunnat
förväntas, att, äfven om statskommissarierna utan extra biträde till
äfventyrs med forceradt arbete medhunnit sina göromål, arbetet, såsom
löneregleringskommittén antydt, kvantitativt uppdrifvits till skada för
arbetets kvalitet, eller ock, om i enlighet med hittills följda traditioner
arbetets höga kvalitet skulle hafva upprätthållits, kvantiteten sjunkit.
Särskildt är byråchefen för inkomst-, fond- och stämpelbyrån öfverhopad
med göromål, hvartill kommer att ärendenas ökning å samma byrå,
därom de af statskontoret lämnade siffror gifva ett talande vittnesbörd,
numera i det närmaste uteslutit möjligheten för kamreraren å sagda
byrå att fullgöra den honom eljest åliggande föredragningsskyldigket
beträffande ärenden om anordnande af medel från de å riksstaten upp¬
förda anslagen för utdikningar och vattenaftappningar, för bro- och
hamnbyggnader samt för förbättring och nyanläggning af vägar. För
att under nu angifna förhållanden förhindra en för statskontoret be-
59
Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 23.
svärande balans bar, på sätt jag nyss antydde, allt emellanåt anlitats
den utvägen att förordna extra föredragande inom ämbetsverket. Ett
sådant system har påtagligen för arbetets jämna och säkra gång inom
ämbetsverket sina skuggsidor, allrahelst, såsom naturligt är, den utväg,
hvarom jag nu talar, i regel tillgripes först sedan, genom tillströmningen
af mål och ärenden, balans icke blott hotar utan redan är för handen.
På grund häraf har också länge kunnat förutses, att den tid snart vore
inne, då, ej minst af nödig hänsyn till ämbetsverkets berättigade kraf af
jämnhet i arbetet, en lättnad i arbetsbördan borde beredas ämbetsverkets
hittillsvarande ordinarie föredragande genom arbetsbördans mera stadig¬
varande fördelning å ännu en föredragande.
Löneregleringskommittén, som egentligen icke haft något att häremot
invända, har emellertid beträffande den af statskontoret i förevarande sam¬
manhang föreslagna arbetsfördelningen gjort vissa erinringar. Enligt
statskontorets framställningar i ämnet under förra halfåret 1909 skulle en
föreslagen extra byråchef hafva till uppgift att föredraga pensionsfrågor,
stämpelärenden, om sådant visade sig erforderligt och kunde låta sig
göra, samt de anordningsmål, hvarom jag nyss talade. Emot denna
fördelning af ärendena anför kommittén, att enligt dess förmenande
borde stämpelärendena kunna föredragas utaf den af kommittén såsom
chef för stämpelexpeditionen föreslagna stämpelkassakontrollanten, därest
icke särskilda omständigheter föranledde undantag. Öfriga till den extra
byråchefens handläggning föreslagna mål, nämligen pensionsmålen och
vissa anordningsmål, kunde, enligt kommitténs bestämda öfvertygelse,
icke anses vara tillräckliga att bereda full sysselsättning åt en tredje
gradens tjänsteman. Med hänsyn till statskontorets stora arbetsbörda
förutsatte kommittén, att för utfyllande af en extra föredragandes arbets¬
tid åt honom torde kunna uppdragas att föredraga ej blott pensionsfrågor
och nämnda anordningsmål utan jämväl andra ärenden, som statskon¬
toret kunde finna lämpligt till honom öfverlämna.
Hvad då först angår föredragningen af stämpelärendena synes mig,
som om statskontoret skulle hafva rätt i den uppfattningen, att det
skulle innebära en öfverskattning af stämpelkassakontrollantens eller,
såsom jag föreslagit, stämpelkassörens arbetsförmåga, om man af honom
fordrade, att han skulle föredraga stämpelärendena. De skilda åligganden,
som enligt kamreraren Stenbecks numera i förevarande afseende genom¬
förda arbetssystem skulle tillkomma kassören, torde näppeligen, åtmin¬
stone icke under mera brådskande tider å stämpelexpeditionen, befinnas
lämna honom den tid öfrig, som skulle behöfva tillsättas i och för
stämpelärendenas föredragning.
För öfrigt har efter aflåtande! af de af statskontoret gjorda, till
60
Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 23.
löneregleringskommittén remitterade framställningar statskontoret, enligt
hvad statskontoret redan i sin underdåniga skrifvelse den 23 sistlidne
oktober anmält, å den extra föredragande, som jämlikt Eders Kungl.
Maj:ts nådiga beslut den 11 juni 1909 varit förordnad från den 1 septem¬
ber detta år, lagt åtskilliga andra ärenden än de af löneregleringskom¬
mittén omförmälda. Enligt förordnande af statskontoret den 31 augusti
1909 skola till bemälde extra byråchefs föredragning tillsvidare höra —
utom de pensionsfrågor, hvilka det dittills tillkommit chefen för inkomst¬
byrån att bereda och föredraga, samt de frågor om anvisande eller
anordnande af medel från vissa å riksstaten uppförda anslag, hvilka,
enligt hvad jag nyss nämnde, tillhört kamreraren å nämnda byrå —
sådana å inkomstbyrån därförut behandlade rekvisitioner, som afse ut¬
bekommande af medel från andra å riksstaten uppförda anslag än de
nyssnämnda äfvensom anordningar å följande diverse medel, nämligen
student- och realskoleexamensafgifter, bidrag till bestridande af kost¬
naden för försäkringsinspektionen och bankinspektionen, försäljnings-
medel för fotgardes- och hästgardesregementenas tomter, brännvins-
minuthandels- och utskänkningsmedel samt skogsvårdsafgifter.
Härigenom har löneregleringskommitténs nyssnämnda uttalande
redan på förhand tillmötesgåtts. Rörande det antal ärenden, som samlas
under nu angifna titlar och tillsvidare skulle tillhöra en extra byråchef,
får jag åberopa följande, af mig från statskontoret införskaffade
»Uppgift å antalet af de under åren 1907, 1908 och 1909 till
kungl. statskontorets inkomst-, fond- och stämpelbyrå inkomna ärenden
af beskaffenhet att, om nu gällande fördelning af ärendena varit under
nämnda år tillämpad, hafva tillhört extra byråchefens handläggning.
År
|
Kungl. bref
|
Kungl.
remisser
|
Andra
ärenden
|
1907
|
207
|
157
|
1,133
|
1908
|
295
|
251
|
1,291
|
1909 intill 21/i2
|
249
|
212
|
1,271
|
Hela antalet till nämnda byrå under samma år
inkomna ärenden hafva utgjort:
|
1907
|
602
|
234
|
3,606
|
1908
|
620
|
357
|
4,015
|
1909 intill 21/1S
|
549
|
332
|
7,870»
|
61
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 23.
I antalet andra ärenden för år 1909 ingå stämpelärenden med ett
antal af 4,502.
I den mån ärenden och mål af den beskaffenhet, som förteckningen
afser, emellertid icke skulle gifva extra byråchefen full arbetsbörda, är,
såsom statskontoret antydt, ämbetsverket beredt att å honom öfverflytta
jämväl andra ärenden, en åtgärd, som, i händelse den kunde genomföras,
säkerligen blefve välbehöflig med hänsyn till ämbetsverkets alltjämt väx¬
ande ämbetsgöromål.
I detta sammanhang tillåter jag mig meddela, att stämpelärendena,
hvilkas öfverflyttning till extra byråchefen af statskontoret tidigare ifråga¬
satts, icke ännu ägt rum, utan att dessa ärenden fortfarande föredragas
af ordinarie statskommissarien å inkomst-, fond- och stämpelbyrån.
Vidkommande därefter extra byråchefens aflöning finner jag i lik¬
het med löneregleringskommittén mindre lämpligt, att densamma redan
nu bestämmes efter enahanda grunder som aflöningen åt ordinarie stats¬
kommissarie. A andra sidan kan jag icke tillstyrka en sådan anordning,
som löneregleringskommittén i förevarande afseende förordat. Ett arf¬
vode af 3,600 kronor, som kommittén ifrågasatt, är uppenbarligen icke
i och för sig tillfyllest, för att därigenom skulle kunna förvärfvas någon
för tjänsten kvalificerad kraft. Och en närmare undersökning af de
utaf kommittén åberopade förhållandena inom civildepartementet och
kammarrätten skulle otvifvelaktigt bekräfta, att de, som äro kvalifice¬
rade nog att under mera obestämd tid kunna anförtros föredragning i
Kungl. Maj:ts kansli och statens ämbetsverk, i en eller annan ordning
åtnjuta fyllnad i de af kommittén angifna belopp. Efter hvad jag tror
mig veta, har ej heller kommittén förutsatt, att aflöningen till extra
byråchefen i statskontoret skulle inskränka sig till nyssnämnda summa
af 3,600 kronor. Detta belopp torde mera vara afsedt till fyllnad i
lönen för den tjänsteman inom ämbetsverket, som kunde förordnas att
uppehålla tjänsten. Olägenheterna häraf äro emellertid, såsom framgår
åt statskontorets yttrande den 7 innevarande december, uppenbara.
Mot ett sådant successionssystem, som där beskrifves, är intet att an¬
märka vid en tillfällig anordning af ifrågavarande slag. Men att, i
sammanhang därmed att man söker på ett mera beståndande sätt lätta
bördan . för vissa föredragande inom ämbetsverket, försätta ämbets¬
verket i den ställning att nödgas mot starkt sjunkande arfvoden uppe¬
hålla ansvarsfulla ordinarie befattningar, innebär otvifvelaktigt ett för¬
ringande af värdet af den med utgiften afsedda anordningen.
Ehuru jag sålunda håller före, att den extra föredraganden bör
aflönas pa det sätt, att, om han är tjänsteman med aflöning inom äm-
62 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 23.
betsverket, hans vikarie å tjänsten må kunna komma i åtnjutande af
hela eller i allt fall allra största delen af de med tjänsten förenade
löneförmåner, finner jag, såsom jag nyss antydde, en aflöning åt extra
byråchefen efter de af statskontoret föreslagna grunder vara väl högt
tilltagen, särskildt i jämförelse med de tillförordnade föredragande¬
tjänster, som för närvarande återfinnas i åtskilliga departement. Den
ungefärliga genom snitts aflöningen för de under senare tiden på förord¬
nande tillsatta föredragandetjänster torde vara omkring 6,000 kronor
om året eller 500 kronor i månaden. Vid detta belopp vill jag jämväl
anse, att aflöningen för extra byråchefen i statskontoret borde stanna.
Skulle så äfven vid frågans slutliga afgörande blifva förhållandet, borde
af nämnda arfvode 4,000 kronor få anses såsom lön och 2,000 kronor
såsom tjänstgöringspenningar.
•I fråga om det för godtgörelse åt tillfälliga biträden och vikariats-
arfvoden afsedda belopp, har statskontoret föreslagit detsamma till 1,300
kronor och löneregleringskommittén till 1,800 kronor. Sistnämnda be¬
lopp har, efter hvad det vill synas, beräknats med hänsyn därtill att
särskildt arfvode till vaktmästare af kommittén uteslutits ur organisa-
tionsförslaget.
I bägge fallen har afsetts att från beloppet skulle utgå 1,000
kronor till tillfälliga biträden å expeditionen under vissa brådskande
tider af året. För öfrigt skulle därifrån hufvudsakligen bestridas vikariats-
ersättningar under tid, då befattningshafvare med aflöning från det nu
ifrågasatta extra anslaget åtnjöte semester. Befattningshafvare med sådan
förmån torde blifva extra byråchefen och de två stämpelexpeditriserna.
I anledning häraf torde det för nu ifrågavarande ändamål erforderliga
beloppet kunna sättas till 1,500 kronor.
Vid bifall till hvad sålunda i ena och andra hänseendet föreslagits
skulle utgifterna under år 1911 för stämpel expeditionen, utöfver de i
stat upptagna, och för extra byråchefen kunna sammanfattas sålunda:
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 23.
63
Tjänst-
görings-
penningar.
|
Arfvode.
|
2,000
|
—
|
|
500
|
900
|
—
|
900
|
—
|
—
|
3,000
|
350
|
|
Extra byråchef...........
Kassören å stämpelexpeditionen
1 stämpelexpeditris........
1 d:o ........
2 kvinnliga biträden.......
Vaktmästare............
G-odtgörelse till extra biträden och
vikariatsarfvoden........
Summa kronor
Lön.
1,300
1,300
750
Summa, i
6,000
500
2,200
2,200
3,000
1,100
1,500
16,500
Efter att sålunda hafva afgifvit förslag till nödig förstärkning af
arbetskrafterna inom statskontoret, skall jag tillåta mig att i afseende
å stämpelexpeditionen med några siffror söka belysa de skiljaktigheter
mellan samma förslag samt de af statskontoret och Jöneregleringskom-
mittén uppgjorda, som skulle göra sig gällande under tiden, till dess
nuvarande innehafvaren af kassörstjänsten afginge från sin befattning,
väl vetande att en sådan jämförelse blir i någon, men knappast nämn¬
värd mån haltande, vid det förhållande att det för vikariatsersättningar
afsedda beloppet äfven beräknats med afseende å extra byråchefen. Med
hänsyn därtill att de olika förslagens ekonomiska räckvidd är beroende
jämväl på den från ordinarie stat till stämpelkassören utgående aflöning,
skall jag, dock utan afseende å ålderstillägg åt nuvarande innehafvaren,
i jämförelsen, därvid statskontorets, kommitténs och mitt eget förslag i
nu angifven ordning betecknas med I, II, III, inbegripa nämnda tjänst.
64
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 23.
|
I.
|
II.
|
in.
|
Kassakontrollant...............
|
5,500
|
3,900
|
|
Kassör....................
|
4,500
|
4,500
|
5,000
|
Extra kassör.................
|
4,400
|
—
|
—
|
1 expeditris..................
|
—
|
2,200
|
2,200
|
1 d:o ..................
|
—
|
—
|
2,200
|
Amanuens...................
|
2,000
|
—
|
t'
|
1 kvinnligt biträde..............
|
1,200
|
•—
|
—
|
2 kvinnliga biträden.............
|
—
|
3,000
|
3,000
|
Vaktmästare.................
|
1,100
|
—
|
1,100
|
Tillfälliga biträden och vikariatsersättningar
|
1,300
|
1,800
|
1,500
|
Summa
|
20,000
|
! 15,400
|
15,000
|
Enligt denna tablå skulle alltså mitt förslag till lönestat för
stämpelexpeditionen draga respektive 5,000 kronor och 400 kronor
mindre kostnader än statskontorets och kommitténs förslag. Skulle
återigen löneregleringskommitténs förslag till slutlig organisation af
stämpelexpeditionen genast vinna tillämpning och kostnadssumman alltså,
på sätt kommittén visat, sluta å 13,100 kronor, blefve en dylik organi¬
sation 1,900 kronor billigare än den af mig föreslagna anordningen.
För detta jämförelsevis obetydliga skillnadsbelopp hafva emellertid medel
kunnat beredas ej blott till erforderlig fyllnad i aflöningen åt chefen¬
kassören å expeditionen utan äfven arfvode åt ett vaktmästarbiträde.
Påtagligen måste ett visst rådrum beredas statskontoret för vid¬
tagandet af de anordningar, som måhända med afseende å arbetsfördel¬
ningen mellan statskontorets ordinarie befattningshafvare i första graden
måste föregå den föreslagna organisationens genomförande. Ett sådant
rådrum skulle, enligt min mening, lämpligen kunna bestämmas till den
1 juli 1910. För tiden till denna dag skulle alltså Eders Kungl. Maj:t,
med anlitande af det å extra stat för år 1910 upptagna anslaget af
7,000 kronor och i öfrigt med anvisande af medel under för skotts titel,
ordna arbetsförhållandena å stämpelexpeditionen efter enahanda grunder
som under senaste halfåret 1909. Och tillåter jag mig i detta samman¬
hang framhålla, att nyssnämnda anslag synes mig böra direkt användas
65
Kungl. Mqj:ts Nåd. Proposition N:o 23.
till aflönande efter gällande grunder af kassakontrollant, amanuens och
vaktmästare. Från och med den 1 juli 1910 skulle åter, om Eders
Kungl. Maj:t och sedermera i sinom tid Riksdagen godkände min plan
till stämpelexpeditionens organisation, samma plan träda i verket.
I anslutning till hvad jag sålunda anfört och då, på sätt stats¬
kontoret hemställt, aflöriingen till extra byråchefen under första half¬
året 1910 torde böra begränsas till samma belopp, hvarefter aflöningen
för närvarande utgår, skulle arbetsförstärkningen inom statskontoret
under första halfåret 1910 ordnas på följande sätt:
|
Aflöning efter
år räknadt.
Kronor.
|
|
i Kassakontrollant.............
|
3,900
|
, j
|
i Amanuens................
Vaktmästare...............
|
2,000
1,100
|
l Att utgå från 1910 års
1 anslag å 7,000 kronor.
|
Extra kassör...............
|
3,900
|
|
Kvinnligt biträde.............
|
1,200
1,300
|
|
Tillfälliga biträden och vikariatsersätt-
ni lagar.................
|
Att utgå under för-
skottstitel.
|
Extra byråchef..............
|
3,600 |
|
|
Hos Riksdagen skulle alltså medel för ifrågavarande ändamål äskas
för tiden från och med den 1 juli 1910 till 1911 års utgång. Årsbe-
hofvet utgör, såsom redan angifvits, 16,500 kronor, hvadan kostnaderna
för nyssnämnda tidsperiod eller 1 Va år skulle uppgå till 24,750 kronor.
Af det för år 1910 för ändamålet anvisade anslag af 7,000 kronor skulle
emellertid den 1 juli samma år återstå odisponeradt en summa af 3,500
kronor. Efter afdrag af denna summa skulle det anslag, hvarom fram¬
ställning borde göras hos instundande års Riksdag, stanna vid 21,250
kronor, däraf ett belopp af 4,750 kronor, eller 8,250 kronor—3,500
kronor, borde få disponeras redan år 1910.
Innan, jag härefter går att göra de framställningar, hvartill de
af mig gjorda förslag föranleda, skall jag i korthet yttra mig rörande
vissa af lönereglerings kommittén gjorda uttalanden, som icke af mig i
Bih. till Riksd. Prot. 1910. 1 Sami. 1 Afd. 21 Häft. 9
66
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 23.
det föregående berörts. Dit höra frågorna om villkor för behörighet
att vinna inträde i statskontoret och om upphäfvande af det statskon¬
toret genom nådiga brefvet den 8 december 1876 lämnade medgifvan-
det att förordna extra föredragande för viss begränsad tid af året.
Vinner det af mig gjorda förslag godkännande, torde Eders
Knngl. Maj:t säkerligen finna anledning förordna, att statskontorets
befogenhet i sistnämnda afseende skall upphöra.
Hvad därefter angår kommitténs uttalande rörande stadgandet af
särskilda kompetensvillkor för antagande till extra ordinarie tjänsteman
hos statskontoret och för vinnande af anställning å stämpelexpeditionen,
synas mig dessa uttalanden vara värda allt beaktande. Fordran om
insikter i bokföring torde, åtminstone för större delen af personalen i
statskontoret, vara en lika angelägen sak som exempelvis i. fråga om
personalen i arméförvaltningen och marinförvaltningen. I instruktio¬
nerna för sistnämnda två ämbetsverk stadgas emellertid, att för inträde
såsom civil tjänsteman eller å civilafdelningen erfordras att hafva bland
annat erhållit sådant vitsord om kunskap i bokföring, som af veder¬
börande ämbetsverk pröfvas tillfyllestgörande. Att nu upptaga till
pröfning denna fråga vidkommande statskontoret särskildt för sig torde
icke böra ifrågasättas, helst då, på sätt kommittén an ty dt, särskilda där¬
med närbesläktade bestämmelser rörande kompetensfordringarna för vin¬
nande af anställning å stämpelexpeditionen i allt fall inom en kort tid
måste göras till föremål för en närmare undersökning.
Under åberopande af hvad jag sålunda här ofvan i detta ärende
anfört, hemställer jag i underdånighet, att Eders Kungl. Maj:t måtte
dels medgifva, att för uppehållande tillsvidare till och med den 30
juni 1910 af göromålen å stämpelexpeditionen må för tiden från den
1 januari samma år å nämnda expedition finnas anställd en extra per¬
sonal bestående af:
en kassakontrollant.....med aflöning för år räknadt al 3,900 kronor,
en extra stämpelkassör . » » '» »
en amanuens.......... » » » Jj
ett kvinnligt biträde...» » » »
en vaktmästare........ » » y>
samt att, till bestridande af kostnaden härför äfvensom lör en tilltaiiig
stämpelkassör och vikariatsarfvoden för ett beräknadt medelsbehol lör
år af 1,300 kronor, må utgå, allöningen till kassakontrollanten, amanu¬
ensen och vaktmästaren från det å extra stat under sjunde hufvudti-
»
»
»
»
» 3,900
» 2,000
» 1,200
» 1,100
»
»
»
»
67
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 23.
teln anvisade anslag af 7,000 kronor till förstärkning af arbetskrafterna
inom statskontoret samt öfriga omförmälda kostnader under titel »för¬
skott att anmälas hos Riksdagen till ersättande», dock med rättighet
för statskontoret att, under iakttagande af att höjning ide för stämpelkassa-
kontrollanten, amanuensen och vaktmästaren fastställda årsarfvoden icke
må äga rum samt att arfvodet för den extra stämpelkassören må ut¬
göra högst 3,900 kronor för år räknadt, i öfrigt vidtaga de jämkningar
'beträffande personal och aflöningar, som af förhållandena må finnas på¬
kallade och kunna företagas, utan att hvad af de för helt år beräknade
beloppen belöper på halfåret 1 januari—1 juli 1910 öfverskrides;
de/s, för anställande af en extra byråchef med den föredragnings-
skvldighet af till inkomst-, fond- och stämpelbyrån och eventuellt annan
byrå hörande ärenden, som efter statskontorets bepröfvande må varda
honom ålagd, till statskontorets förfogande ställa ett belopp af 300
kronor i månaden från och med. den 1 instundande januari till och med
juni månad år 1910, att utgå under titel »förskott att anmälas hos
Riksdagen till ersättande»;
dels förordna ombudsmannen hos statskontoret friherre Carl Leijon-
hufvud att under omförmälda tid hos statskontoret vara sådan extra
byråchef, hvarom nu förmälts;
dels och i nådig proposition föreslå Riksdagen att å extra stat för
år 1911 till förstärkning af arbetskrafterna inom statskontoret i huf¬
vudsaklig öfverensstämmelse med de af mig här ofvan angifna grunder
anvisa ett belopp af 21,250 kronor, med rätt för Kungl. Maj: t att af
samma belopp under år 1910, utöfver det för nämnda ändamål å extra
stat för samma år anvisade anslag af 7,000 kronor, använda ett belopp
af högst 4,750 kronor;
och hemställer jag slutligen, att utdrag af detta protokoll må få
expedieras till statskontoret.
Häruti instämde statsrådets öfriga ledamöter.
Hvad statsrådet sålunda hemställt behagade Hans
Maj:t Konungen gilla och bifalla; och skulle nådig propo¬
sition aflåtas till Riksdagen af den lydelse, bilaga litt.
— vid detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Arvid Nordlindh.