Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 181.
1
Nr 181.
Kungl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen angående anslag
för främjande af åtgärder till spridande af god och billig
nöjesläsning; gifven Stockholms slott den 8 april 1910.
Under åberopande af bilagda utdrag af statsrådsprotokollet öfver
ecklesiastikärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå Riks¬
dagen
att för främjande af åtgärder under åren 1910 och 1911 till spridande
af god och billig nöjeslitteratur på extra stat för år 1911 anvisa ett
belopp af 6,000 kronor att utgå på de villkor, Kungl. Maj:t kan finna
godt föreskrifva.
De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas Riksdagens
vederbörande utskott; och Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all kungl.
nåd och ynnest städse välbevågen.
Under Hans Maj:ts
Min Allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
GUSTAF ADOLF.
P. E. Lindström.
Bih. till Riksd. Prot. 1910. 1 Sami. 1 A.fd. 135 Höft. [Nr 181.)
1
2
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 181.
Utdrag af protokollet öfver ecklesiastikärenden, hållet inför Hans
Kungl. Höghet Kronprinsen-Kegenten i statsrådet å Stock¬
holms slott den 8 april 1910.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Lindman,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Taube,
Statsråden: Hederstierna,
Swartz,
grefve Hamilton,
grefve Eiirensvård,
Malm,
Lindström,
Nyländer,
von Sydow.
Departementschefen, statsrådet Lindström anförde härefter:
Åtgärder för På min hemställan fann Kungl. Maj:t godt att i den till Riksdagen
goTtc^biUuj innevarande år aflåtna proposition angående statsverkets tillstånd och behof
nöjesiitteratur. föreslå Riksdagen att, i afbidan på nådig proposition angående främjande
af åtgärder under åren 1910 och 1911 för spridande af god och billig
nöjesiitteratur, för ifrågavarande ändamål på extra stat för år 1911 beräkna
ett belopp af 6,000 kronor.
I det statsverkspropositionen åtföljande statsrådsprotokollet öfver
ecklesiastikärenden för den 14 januari 1910 omförmälde jag under punkt
166, att ordföranden i folkbildningsförbundet uti en till mig ingifven
skrifvelse meddelat, att fråga uppkommit om vidtagande af åtgärder för
3
Kungl. Majits Nåd. Proposition Nr 181.
att göra verkligt god nöjesläsning lätt tillgänglig för vårt folk, särskild! för
ungdomen, samt att en kommitté vore under bildning för att taga denna
fråga om hand. Enligt hvad i skrifvelsen upplystes vore meningen att denna
kommitté, som skulle komma att bestå af för folkbildningsarbetet intresserade
personer med i öfrigt vidt skilda åskådningar, skulle utse ett arbetsutskott
med uppgift att granska den litteratur, som skilda förläggare kunde vara
hågade att för billigt pris tillhandahålla den stora allmänheten. Det
förhölle sig nämligen så, att trots allt som redan gjorts för att motarbeta
den s. k. kolportagelitteraturen, spredes densamma fortfarande — tack
vare energi, billighet och sensationellt innehåll — öfver allt i landet,
särskild! till personer och trakter, som ej nåddes af den egentliga bok¬
handeln. Enda sättet att motarbeta de missförhållanden, som häraf blefve
en följd, vore att lämplig nöjeslitteratur spredes med samma energi och
för billigt pris. Enligt hvad kändt vore stode åtminstone en förläggare
redo att två gånger i månaden genom i regeln fristående häften till all¬
deles särskild! billigt pris sprida god nöjeslitteratur. Detta förlag såväl
som andra, som åtoge sig att arbeta i denna riktning, borde af kommit¬
tén genom dess arbetsutskott stödjas med initiativ, råd och granskning.
Arbetsutskottet skulle det sålunda åligga att söka förmå framstående för¬
fattare att lämna bidrag till det ifrågavarande företaget, att genom några
sina medlemmar granska såväl föreslagna arbetens lämplighet som sven¬
ska språkets behandling i öfversättningar, att uppgöra kontrakt med för¬
läggare, bland annat, om villkoren för tillstånd att på häftenas omslag
trycka »utgifven i samråd med kommittén för nöjesläsning» eller dylikt,
samt att redovisa för uppburna medel. De medlemmar af utskottet, som
utförde det egentliga granskningsarbetet, borde gifvetvis erhålla någon er¬
sättning härför. Man hade tänkt sig att verksamheten skulle kunna be¬
gynna med ingången af år 1910 samt att den årliga kostnaden skulle
uppgå till 3,000 kronor, som genom folkbildningsförbundet kunde ställas
till arbetsutskottets förfogande i mån af behof. Så snart de för saken in¬
tresserade personerna sammankommit och fattat definitiva beslut i frågan,
skulle framställning göras hos Kungl. Maj:t om utverkande af nödigt
statsunderstöd.
Någon tid efter det jag mottagit berörda skrifvelse från folkbild¬
ningsförbundets ordförande inkom till ecklesiastikdepartementet från
»kommittén för främjande af god nöjesläsning» en underdånig framställ¬
ning om utverkande af ett statsbidrag af 3,000 kronor för hvartdera af
åren 1910 och 1911 för det ändamål, kommitténs namn angaf. Af
framställningen åtföljande handlingar inhämtas, att folkbildningsförbundet
och centralförbundet för socialt arbete i ett den 20 december 1909 ut-
4
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 181.
färdadt upprop vändt sig till ett femtiotal för folkupplysning intresserade
personer ur vidt skilda läger med inbjudan till ett sammanträde, där den
nu föreliggande frågan skulle diskuteras och en kommitté bildas för att
taga saken om hand. Den plan för sakens ordnande, som folkbildnings¬
förbundets ordförande i sin till mig ingifna skrifvelse framlagt, är i upp¬
ropet närmare utvecklad. Det visar sig, att så godt som samtliga de per¬
soner, till hvilka uppropet vände sig, förklarat sig villiga att jämte kallel¬
sens undertecknare bilda en kommitté, som toge initiativ i frågan. Vid
sammankomst den 30 december 1909 inför H. K. H. Hertigen af Närke
konstituerades också den förut omnämnda »kommittén för främjande af
god nöjesläsning», och beslöts därefter att i enlighet med den framlagda
planen tillsätta ett arbetsutskott af sju personer med de åligganden, som
i inbjudningen omnämnas. Kommitténs ledamöter tillerkändes rätt att
framställa anmärkningar mot utskottets verksamhet samt fästa dess upp¬
märksamhet på äldre eller nyare litteratur, lämplig för det afsedda ända¬
målet. Vidare beslöts, att vid ledamots afgång ur arbetsutskottet ny leda¬
mot skulle utses af kommittén samt att utskottet skulle mottaga och be¬
svara hvarje framställning i företagets syfte, som kunde komma att göras
af förläggare eller andra, äfvensom att redovisning för uppburna medel
samt årsredogörelse skulle öfverlämnas till folkbildningsförbundet.
Till ledamöter af arbetsutskottet utsågos docenten, filosofie doktor
Ruben Gustafsson Berg, docenten, filosofie doktor H. Celander, seminarie-
adjunkten fröken M. L. Gagner, skriftställaren Per Hallström, fru Ebba
Heckscher, född Westberg, filosofie doktor fröken Valfrid Palmgren samt
folkbildningsförbundets ordförande medicine doktor Knut Kjellberg.
Det statsbidrag, som för ändamålet kunde utverkas, skulle, enligt
hvad kommittén tänkt sig, genom folkbildningsförbundet ställas till arbets¬
utskottets förfogande såsom arfvode till dess granskande ledamöter och för
bestridande af expenser.
I mitt förberörda yttrande till statsrådsprotokollet för den 14 januari
1910 uttalade jag min lifliga anslutning till tanken att förskaffa de breda
lagren af folket tillfälle till god och uppfriskande nöjesläsning samt be¬
tonade den ofantligt stora uppfostrande betydelse, tillgången till sådan
läsning enligt min mening hade. Jag omnämnde äfven, att flerstädes
utomlands ett stort och framgångsrikt arbete nedlagts på förverkligandet
af den idé, hvaråt den föreliggande framställningen ger uttryck. Framför¬
allt har man i Tyskland, där kolportagelitteraturen eller, såsom den där
benämnes, »Schundlitteratur» under de senare åren fått en häpnadsväckande
spridning, med största energi upptagit kampen mot densamma. Seminarie-
5
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 181.
adjunkten fröken Elisabet Eurén har i andra häftet af Social tidskrift för
innevarande år lämnat en intressant skildring af de tyska förhållandena
på ifrågavarande område och hvad man i Tyskland åtgjort och åtgör
för att härutinnan åstadkomma bättring. Då kolportagelitteraturen hos
oss till en mycket stor del härstammar från Tyskland och för öfrigt här
uppträder under alldeles samma former samt arbetar med samma metoder
som i vårt södra grannland, är naturligtvis denna skildring af stort in¬
tresse äfven för oss. Jag tillåter mig därför att, innan jag ingår på de
svenska förhållandena uti ifrågavarande afseende, ur fröken Euréns fram¬
ställning meddela ett och annat, som synes mig särskildt anmärkningsvärdt.
Hvad tyskarne mena med »Schundlitteratur» framgår rätt väl af hvad
en tysk auktoritet på området anger såsom denna litteraturs förnämsta
kännemärken:
1. Litterärt dåliga, men moraliskt ofarliga böcker. De inverka ej
farligt på läsarens sedliga hållning, men de förvirra och fördärfva hans
smak och göra honom därigenom oemottaglig för inflytandet af konst¬
närligt värdefulla böcker.
2. Litterärt dåliga och på samma gång moraliskt farliga böcker. De
förstöra ej blott läsarens smak, utan förvirra hans sedliga omdöme och
ödelägga hans fantasilif.
Redan de titlar, under hvilka dessa böcker utmånglas, gifva en god
föreställning om deras innehåll. Se här några exempel: En brottslig
läkare. Salongstjufvarnas furste. I likkistan bredvid helvetesmaskinen.
Jane Davis, änglamakerskan. En barnaslaktare i Berlin. Lustmordet. I
lastens nästen i Budapest. Kvinnomördaren i Boston. O. s. v.
Trycket är i regeln det tarfligast möjliga och de häften, hvari
böckerna utgifvas — ofta uppgående till 100 eller mera — äro på om¬
slagen utstyrda med granna, simpla, nyfikenheten retande illustrationer.
Stilen är ofta till ytterlighet rå och innehållet ger i allmänhet sällan
formen efter.
Det är naturligt att böcker med dylikt innehåll skola på en okritisk
läsekrets utöfva ett synnerligen skadligt och icke sällan rent af ödesdigert
inflytande. Särskildt gäller detta ungdomen. Ur fröken Euréns framställning
tillåter jag mig att här anföra följande, som gifvetvis har sin tillämpning
äfven på svenska förhållanden.
»Hos barn är lusten för handling och äfventyr en sund och naturlig
drift. Barn äro episkt anlagda. Men genom kolportagelitteraturens onatur¬
liga, öfverspända skildringar retas denna drift öfver måttan och ledes in på
orätta vägar. Sinnet för verklighet och sanning förstöres, fantasien näres
på ett osundt sätt, nervsystemet blir öfverretadt, sömnlöshet inställer sig
6
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 181.
jämte olust för arbete. Flera fall af sinnessjukdom på grund af kolportage-
lektyr hafva konstaterats. Barnens sinnen förråas och förvildas genom
de brutala skildringar de läsa. Därtill kommer härmningsdriften. På
detta sätt hafva genom läsning af kolportagelitteratur många unga blifvit
ledda in på brottets väg. Fn mängd gossar och flickor hafva inför de
tyska domstolarna förklarat, att de tyckt sig vara den eller den hjälten
eller hjältinnan i någon kolportageroman och velat gorå som de. Speciellt
en mängd af ungdom föröfvade utpressningsförsök, gatuöfverfall och rån¬
försök hafva kunnat ledas tillbaka till öfverdrifven läsning af kolportage¬
litteratur. Likaså bildandet af tjufligor och röfvarband med helt unga
medlemmar, som plundra och föröfva inbrott eller taga fångar, som de
»martera» efter recept ur Nick Carter-häftena.
Äfven flera fall af mordförsök och mord ha kunnat konstateras såsom
följder af kolportagelektyr. Endast ett exempel. Den 11 juni 1908 fanns
en 9-årig skolgosse nära Köln hängande i ett träd. Han var först strypt
och sedan upphängd. Gärningsmannen befanns vara en 15års lärgosse
ur en hederlig familj. Flan hade läst kolpartagelitteratur och på omslags-
illustrationen till ett häfte sett, hur en person blef strypt med en lasso.
Nu ville han blifva en duktig röfvaranförare och så försöka, om inte också
han leunde döda någon med lasso.
Åtskilliga själfmord bland ungdom stå också på kolportagelitteraturens
konto. Ett par af de mest uppseendeväckande må nämnas. En 13-års
lärjunge vid realgymnasiet i Hannover gick den 10 september 1908 in i
skolans kollegierum, bekransade ett bord med en girland, lade några
Sherlock-Holmes-häften på bordet och där bredvid en biljett med orden:
»Jag går frivilligt bort ur lifvet» och sköt sig en kula i hufvudet. Någon
tid förut hade han sagt till sina kamrater, att de nog skulle få höra talas
om honom. — I Berlin fann man en dag en 17-årig strykerska död i sin
bädd. Gaskranen stod öppen. I högra handen höll hon en roman, i
hvilken beskrifves, hur hjältinnan på samma sätt ’dör i skönhet’. I lifs-
tiden hade hon slukat dylika kolportageromaner och talat om att ’dö
skönt’. En hel del af minderåriga begångna sedlighetsförbrytelser hafva
konstaterats bero på hvad barnen läst i kolportageromaner samt sett på
biografer, i mutoskop och dylikt.»
Saken har äfven en ekonomisk sida, som är af en icke ringa be¬
tydelse. Ty dessa romaner säljas sannerligen icke billigt. Hvarje häfte
betingar visserligen en obetydlighet i inköp, men då häftenas antal alltid
är mycket stort och emellanåt stiger till inemot 200, inses lätt, att den
godtrogna och okritiska allmänheten får betala afsevärda och oskäliga
7
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 181.
summor för en läsning, som i lindrigaste fall är smakfördärfvande, i regel
därjämte direkt karaktärsförgiftande genom sin brottsförkärligande och sinn-
lighetsretande läggning.
Förliden höst uppdrog jag åt seminarieadjunkten fröken M. L. Gagner
att verkställa en utredning om kolportagelitteraturen i vårt land. Denna
undersökning har till fullo bestyrkt, hvad jag inledningsvis i denna min
framställning yttrat, eller att förhållandena i vårt land på berörda om¬
råde äro i allt väsentligt likartade med dem i Tyskland. Jag kan därför
i det följande vara mera kortfattad.
De svenska böckerna af ifrågavarande slag utmärka sig för samma
underhaltiga form och samma smutsiga innehåll som motsvarande tyska.
Utstyrseln med sitt tarfliga tryck och sina rafflande illustrationer är inga¬
lunda bättre. Såväl i det ena som andra afseendet lämnar den samling
kolportagelitteratur, som af fröken Gagner hopbragts och systematiserats,
ett belysande material.
Till en början spredos dessa böcker till en stor del genom cigarr¬
bodarna i våra stadssamhällen. Glädjande att säga har dock numera denna
källåder, hvad de flesta af våra större städer beträffar, genom cigarrhand-
larföreningens ingripande tillstoppats. Men därmed är ingalunda denna
osunda trafik hämmad, hvilket ju bäst illustreras däraf, att ensamt i Stock¬
holm ett tjugotal förlags- och distributionsaffärer arbeta med spridande af
kolportagelitteratur. Hundratals agenter och kommissionärer vandra om¬
kring från port till port och kringbjuda sin vara. Hvad som främst bi¬
drager till den strykande åtgång, deras häften få, är nog, förutom raff¬
lande utstyrsel och sinnesretande innehåll, det synnerligen ofta med för¬
säljningen förenade s. k. premiesystemet. Betalar köparen 10 öre för häfte
och tar hela serien, så får han i många fall en premie på exempelvis ett
hälft dussin nysilfverteskedar, ett par nickelljusstakar, en kulört fruktskål
eller dylikt. Vill man betala 25 öre för häften af samma serie, erhåller
man en något värdefullare premie, och sålunda kunna afgifterna och pre¬
mierna stegras, så att i vissa fall de förra kunna uppgå ända till 2 kronor
för häfte, i hvilket fall man kan erhålla exempelvis »ett 18 karats Herr-
Guld-Savonett-ankar ur med 3-dubbla boetter» eller en »konsert-grammo¬
fon med trumpetarm». Men då har man också betalat 160 kronor. Äfven
i de fall, då premieafgifter icke ingå, är priset för hvarje bok tack vare
det stora antal häften, hvari den utkommer, fullkomligt oskäligt högt.
7—9 kronor för roman synes vara det vanliga, och det finnes böcker, som
betinga ända till 16 kronor.
8
Kungl. Maj:ts Nåd. Propositoin Nr 181.
Såsom jag förut antydt har man i Tyskland med största energi upp¬
tagit kampen mot det gift, som i form af »Schundlitteratur» bjudes det
tyska folket. Man har därvid dels tillgripit åtgärder, åsyftande att genom
förbud af allehanda slag undertrycka spridningen af kolportageromaner,
dels sökt att mera indirekt, genom att gifva folket tillgång till god och
billig läsning, minska smutslitteraturens begärlighet. I den framställning
rörande förhållandena i Tyskland, som jag förut följt, yttras beträffande
den tyska striden mot kolportagelitteraturen följande.
»Mot den dåliga litteraturen måste god litteratur bjudas. Endast en
sådan ungdoms- och folklitteratur, menar generalsekreteraren i tyska folk¬
bildningsförbundet J. Tews, som bjuder kraftig handling, ämnen, som ligga
barnet, ungdomen och folket nära, som beröra dess eget innersta tänkande
och känslolif, endast den kan upptaga kampen. Ju mindre omfångsrik
och djup en människas bildning är, dess fastare är hon rotad i samtiden
och hembygden. Serier af billiga, enkelt och kraftigt illustrerade häften,
innehållande ett barnets, ungdomens och folkets behof motsvarande roligt
och spännande läsestoff måste åstadkommas, tryckas i stora upplagor och
spridas på alla möjliga sätt. God kolportage mot dålig kolportage! Pro¬
fessor W. Bauer i Böhmen har föreslagit, att i folkbibliotekens kataloger
en särskild rubrik för 'spännande’ lektyr skall upprättas. 'Ungdomen
behöfver starkt handlingskraftig litteratur, ty den har starka episka behof.’
På skolorna faller en mycket viktig uppgift i striden. Där bör mera
läsas, berättas och uppläsas än hvad nu sker, mindre exerceras med frågor
och svar. Läseböckerna måste omdanas, allt mindervärdigt rensas bort ur
dem. Verkligt litterära och roliga arbeten böra läsas i sin helhet, dels
af klassen och lärarna gemensamt, dels ges barnen till hemlån från skolans
boksamling. Skolan skall tillmötesgå barnens behof af god och roande
läsning. Läsaftnar med sång och ljusbilder böra anordnas i skolorna,
'diktar-aftnar’. Lärarna böra anordna föräldraaftnar, utarbeta och till¬
handahålla föräldrarna förteckningar öfver verkligt goda ungdomsböcker,
med få ord, på allt sätt kraftigt och klokt arbeta på att bilda och vid¬
makthålla god smak och lust för god läsning.
Där skolorna sluta-, böra de fria offentliga biblioteken taga vid. Van-
dringsbiblioteken böra mångdubblas och innehållet väljas med stor omsorg,
sakkännedom och sundt omdöme.
T öfverensstämmelse med ofvan refererade åsikter hafva flera kultus-
och inrikesministerier (t. ex. i Wilrtemberg, Sachsen-Weimar, Baden, Reuss)
samt regeringspresidenter (t. ex. i Dusseldorff) och andra myndigheter
(t. ex. i Hamburg), en mängd skolöfverstyrelser och skolråd utfärdat an-
maningar och förordningar till skolorna. Anslag, till och med af hushåll-
9
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 181.
ningssällskap, beviljas rikligt till skol- och vandringsbiblioteks anläggande,
utvidgning och omdaning. Bland annat har Miinchens Lokalschulkommis-
sion på den berömde doktor Kerschensteiners förslag beslutat nedsätta en
kommitté för att göra ett urval af lämpliga ungdomsskrifter från 5 till
50 pfennig, som äro ’såväl estetiskt som religiöst och etiskt oantastliga’.
I Hamburg hafva myndigheterna påbjudit, att de högre skolornas aulor skola
kostnadsfritt få disponeras af dem, som önska anordna läsaftnar och sön-
dagsunderhålining för ungdom och arbetare. En mängd kyrkliga och
lärarföreningar samt naturligtvis alla folkbildningsförbund arbeta på samma
sätt ifrigt i positiv riktning. Gesellschaft fur Yerbreitung von Volksbil-
dung har kostnadsfritt tillställt sina medlemmar häften af ej mindre än
19 förlagsserier af goda och billiga böcker, för att medlemmarna hvar i sin
stad skola göra propaganda för dessa serier och förmå bok- och pappers-
handlare m. fl. att föra dessa häften, men upphöra med kolportagelitte¬
raturen. Utställningar af god och billig litteratur anordnas litet hvarstädes
och boklistor utdelas. Föredrag och föreläsningar om god och dålig lif-
O ö O o
teratur hållas.
Främst bland de negativa kampmedlen torde höra sättas det energi¬
ska, ingen möda skyende upplysningsarbete, som igångsatts. Tyska stats¬
minister^ har anmodat professor Karl Brunner att som resetalare inom
Tyskland genom sina föredrag bekämpa Schundlitteraturen. Flygskrifter
utdelas rikligen, flerstädes, såsom i Baden, genom regeringarnas försorg.
Ett sådant flygblad, Pankows lärarförenings upprop till föräldrar, har af
kultusministeriet i Berlin kringsändts till samtliga regeringspresidenter.
Äfven till alla slags affärsinnehafvare och arbetsgivare sändas dylika flyg¬
blad. Skolornas årsredogörelser innehålla uppsatser om faran af kolpor-
tagelektyr.
Tyska riksdagens olika partier hafva ägnat kampen uppmärksamhet.
Centern har anhållit, att förbundsregeringarna måtte vidtaga åtgärder för
att undertrycka den fabriksmässiga framställningen samt den oerhörda
utbredningen af skändliga skrifter och bilder. Vänsterliberala fraktionen
har motionerat om att rikskansleren måtte taga i öfvervägande och låta
undersöka, hur man genom internationella aftal skulle kunna verksamt
hindra in- och utförsel af kolportage- och smutslitteratur samt smuts¬
bilder.
Bojkott af sådana affärer, som sälja smutslitteratur, användes mycket.
Bayerska kultusministeriet har till alla skolor utfärdat förbud för skolor
och skolungdom att göra inköp i de affärer, där ’Schund’ i ord och bild
utställes i fönstren eller.finnes tillgänglig i lokalerna. Berlins folkskole-
öfverstyrelse (Schuldeputation) har förständigat skolornas rektorer att in-
Bih. till Rilcsd. Prot. 1910. 1 Sami. 1 Afd. 135 Häft. 2
10
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 181.
köpa läroböcker, premier och undervisningsmateriel endast i sådana bok¬
lådor, hviikas innehafvare förplikta sig att hvarken utställa eller försälja
Schund-litteratur. I en mängd andra städer hafva utfärdats liknande för¬
ordningar, och en massa föreningar uppfordra sina medlemmar att boj¬
kotta alla de affärer, i hvilka de påträffa 'Schund' i ord och bild. Ma¬
gistrater och stadsfullmäktige hafva på många orter afbrutit allt slags
affärsförbindelse med affärer, som befunnits på något sätt sprida 'Schund’.
Tyska bokhandlarföreningen har uttalat sig för kampen mot Schund-
litteraturen och yttrat, att den tyska bokhandeln prostitueras genom att
föra dylik litteratur.
Mångenstädes hafva myndigheterna beslutat indraga af dem beviljade
handelsrättigheter för innehafvare af tidningskiosker och butiker, därest
dessa hädanefter försälja 'Schund-litteratur. I Leipzig, Hamburg m. fl.
städer har polisförbud utfärdats mot utläggande och försäljning af 'Schund-
litteratur och en del illa ansedda skämttidningar. I Hamburg hafva för-
budslistor utdelats äfven till ambulerande gatuförsäljare. Den preussiska
järnvägsförvaltningen, som redan länge ålagt bok- och tidningsförsäljare
vid stationerna och på tågen att utesluta hvarje slag af 'Schund und
Schmutz’, har nu utfärdat skärpta bestämmelser rörande äfven alla de
rese-, bad- och kurortstidningar, som pläga utläggas i kupéerna. De måste
vara fria från allt slags anstötlighet såväl i artiklar som annonser.»
I sakens nuvarande läge saknar jag anledning att närmare ingå på
frågan, i hvad mån samtliga de stridsmedel, med hvilka man i Tyskland
söker bekämpa kolportagelitteraturen, kunna och böra komma till använd¬
ning i vårt land. Så mycket är emellertid tydligt, att om man skall
kunna hoppas att verkligen vinna något i denna strid, är det först och
främst af nöden att ersätta den dåliga litteratur, man vill borttaga, med
god litteratur och med litteratur af beskaffenhet, att den tillfredsställer
såväl ungdomens som de breda folklagrens behof af lättfattlighet och
händelserikedom. Kan man icke åstadkomma detta, gagna förbud i ena
eller andra riktningen föga eller intet. Den nu föreliggande framställ¬
ningen från kommittén för främjande af god nöjesläsning synes mig in¬
nebära ett mycket godt uppslag, väl värdt att af staten understödjas. För
ändamålet begäres ju ett förhållandevis obetydligt belopp och möjligt är
ju, att därmed icke kan åstadkommas så mycket som önskligt vore. Ty
det samhällsgift, kommittén föresatt sig att bekämpa, är i mer än ett af¬
seende synnerligen starkt. Likväl är det min tro att redan den omständig¬
heten, att staten finner sig böra inskrida, skall gifva kommittén och alla
11
Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 181.
dem, som arbeta för folkets andliga hälsa, ett godt stöd i sina bemödanden.
För min egen del vill jag med intresse följa frågans vidare utveckling för
att tillse, i hvad mån statsmakterna ytterligare kunna göra något för sakens
främjande. Hvad den föreliggande framställningen beträffar, upprepar jag
här, hvad jag redan i mitt förberörda yttrande till statsrådsprotokollet
den 14 januari 1910 uttalade, att jag med kännedom om de personer,
som stodo bakom den då planerade och nu förverkligade sammanslutningen,
känner mig förvissad om att företaget kommer att ledas i en god och
opartisk riktning. Naturligt är, att man icke nu kan direkt angifva, på
hvad sätt det äskade beloppet, oafsedt expenser, skulle komma att för¬
delas mellan arbetsutskottets ledamöter. Detta blir ju väsentligen bero¬
ende af det större eller mindre arbete, som granskningen af till utgifvande
föreslagna böcker kan komma att betinga. Att därvidlag stor olikhet kan
förefinnas ligger i öppen dag. Exempelvis krafvel’ ju granskningen af ett
öfversättningsarbete, som ju måste utgifvas i en god svensk dräkt, betyd¬
ligt mera möda än bedömandet af ett svenskt original. Det synes mig
lämpligen kunna öfverlämnas åt styrelsen för folkbildningsförbundet att
bestämma granskningsarfvodenas skäliga belopp. Det bör också åligga
nämnda styrelse att årligen till ecklesiastikdepartementet ingifva redogörelse
för statsanslagets användning.
Under åberopande af hvad jag sålunda anfört får jag hemställa, det
Kungl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen
att för främjande af åtgärder under åren 1910 och 1911 till spri¬
dande af god och billig nöjeslitteratur på extra stat för år 1911 anvisa
ett belopp af 6,000 kronor att utgå på de villkor, Kungl. Makt kan finna
godt föreskrifva.
Vid bifall härtill lärer hinder för Kungl. Maj:t icke möta att redan
under år 1910 låta af tillgängliga medel förskottsvis utanordna hälften
af nämnda belopp.
Till föredragande departementschefens af statsrå¬
dets öfriga ledamöter biträdda hemställan behagade Hans
Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten lämna nådigt
bifall; och skulle proposition till Riksdagen aflåtas af
den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Elis Lindahl.