Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 158.
1
N:o 153.
Kungl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen angående
anvisande af särskildt rekryteringsbidrag för fyllande
af 1911 års stater; gifven Stockholms slott den 4 april
1910.
Under åberopande af bilagda utdrag af statsrådsprotokollet öfver
landtförsvarsärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå
Riksdagen medgifva,
att, i likhet med föregående år må från fjärde hufvudtitelns all¬
männa besparingar utbetalas ett extra rekryteringsbidrag för under¬
lättande af manskapsrekryteringen till fyllande af nästkommande års
stater.
De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande
utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all
kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.
Under Hans Maj:ts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
GUSTAF ADOLF.
0. B. Malm.
Bih. till Biksd. Prat. 1910. 1 Sami. 1 Afd. 118 Haft. (N:o 158.)
2
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 158.
Ordinarie re
kryterings-
bidrag.
Utdrag af protokollet öfver landtförsvarsärenden, hållet inför
Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å
Stockholms slott den 4 april 1910.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Lindman,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Taube,
Statsråden: Petersson,
Hederstierna,
SwARTZ,
grefve Hamilton,
grefve Ehrensvård,
Malm,
Lindström,
Nyländer,
von Sydow.
Departementschefen, statsrådet Malm anförde härefter:
»Kostnaderna för manskapsrekryteringen vid armén hafva allt
sedan år 1901 beräknats till 50 kronor för hvarje antagen volontär
med en anställningstid af tre år, och det därför erforderliga beloppet
har uppförts i de för Riksdagen framlagda beräkningarna af anslaget
till aflöning och rekrytering. Detta ordinarie rekryteringsbidrag, som
alltså för ett år uppgår till 80/* kronor för hvarje i staterna uppfördt
nummer, utbetalas dock icke till truppförbanden för flera nummer, än
som verkligen under året blifvit besatta. För de öfriga numren besparas
bidraget och ingår till fjärde hufvudtitelns allmänna besparingar.
3
Kung!. Maj ds Nåd. Proposition No 158.
Detta ordinarie rekryteringsbidrag visade sig emellertid småningom
otillräckligt. I midten af år 1907 steg antalet vakanser till ej mindre än
3,845 eller till mer än en fjärdedel af sammanlagda manskapsstyrkan
vid armén enligt 1908 års stater och det visade sig allt svårare, att pa
ett tillfredsställande sätt rekrytera manskapet vid arméns truppförband.
På förslag af den för utredning rörande frågor angående volontärs- och
underbefälsrekryteringen m. in. tillsatta s. k. volontärkommissionen och
sedan samtliga arméfördelnings- och likställda chefer yttrat sig i ärendet,
medgaf Kungl. Maj:t därför genom nådigt bref den 6 september 1907,
att för underlättande af då pågående manskapsrekrytering vid armén
finge utgå ett extra rekryteringsbidrag. Detta bidrag skulle beraknas
efter 10 kronor för hvarje nummer, som till fyllande af manskaps-
numerären — distinktionskorprals-, korprals- och vicekorpralsnummer
däri inräknade — enligt 1908 års stater skulle besättas med nyan-
skaffad volontär eller rekapitulant. Dessutom skulle beräknas dels 20
kronor för hvarje rekryt, med hvilken redan träffats eller komme att
träffas tjänstaftal att gälla från och med den 1 november 1907 eller
från senare tidpunkt i sådana fall, som omförmäldes i punkterna 3 och
8 a) i nådiga brefvet den 27 oktober 1905, angående bestämmelser i
fråga om volontärs antagande och afskedande, dels ock likaledes 20
kronor för hvarje då anställd volontär, med hvilken under samma år
utgående tjänstaftal förlängdes med minst två år, samt 10 kronor för
dylik volontär, som inginge aftal om allenast ett års förlängd tjänstetid.
I samma nådiga bref föreskrefs därjämte, att ifrågavarande medel skulle
af arméförvaltningen förskottsvis, mot redovisningskyldighet, utbetalas
till vederbörande regements- och kårchefer, att dessa skulle äga att förfoga
öfver medlen för därmed afsedt ändamål med iakttagande likväl, att så
stor del som möjligt däraf måtte tillkomma det anställda manskapet,
samt att, sedan erforderliga omkostnader blifvit bestridda, återstoden af
det extra rekryteringsbidraget skulle, i den mån det lämpligen kunde
ske, fördelas på det sätt, att vid samma truppförband rekryter och
rekapitulanter, som anställts för lika lång tid, af de för rekryteringen
anvisade ordinarie anslagsmedel och af det extra rekryteringsbidraget
sammanlagdt erhölle sinsemellan lika belopp, hvars storlek skulle be¬
stämmas i förhållande till anställningstidens längd och i intet fall finge
öfverstiga 90 kronor.
Då antalet vakanser i manskapsnumerären ännu den 15 mars 1908,
trots medgifven förlängning i den eljest bestämda tiden föi rekry¬
teringen, uppgick till 3,246 och det på grund däraf syntes nödvändigt,
att för fyllande af manskapsnumerären enligt 1909 års stater extra re-
Åtgärder till
fyllande af
manskaps¬
numerären
enligt 1908
års stater.
Åtgärder till
fyllande af
manskaps¬
numerären
enligt 1909
års stater.
4
Extra rekry¬
teringsbidrag
till fyllande
af manskaps-
numerären
enligt 1910
år6 stater.
Kungl. Maj\ts Nåd. Proposition N:o 158.
kryteringsbidrag jämväl finge utgå under år 1908, aflat Kungl. Maj:t,
på min hemställan, proposition till 1908 års Riksdag om medgifvande,
att därför erforderligt belopp skulle få utbetalas från fjärde hufvud-
titelns allmänna besparingar. (Prop. n:o 178.)
Under uttalande, att enligt Riksdagens förmenande åtgärder af
helt annan art än den här ifrågavarande vore af nöden för vinnande
af en tillfredsställande rekrytering af manskapet vid armén, därvid
särskildt frågan om beredande åt uttjänta militärer af civilanställning
syntes vara att beakta, anmälde Riksdagen i skrifvelse den 1 juni 1908,
att Riksdagen, med hänsyn till hvad i ämnet blifvit anfördt, icke ansett
sig kunna under dåvarande förhållanden vägra sitt bifall till Kungl.
Majrts berörda framställning, och att Riksdagen alltså medgifvit, att,
därest för underlättande af manskapsrekryteringen särskildt rekryterings¬
bidrag skulle behöfva anvisas under år 1908, däidor erforderligt belopp
finge utbetalas från hufvudtitelus allmänna besparingar.
_ I anledning häraf föreskref Kung]. Maj:t den 22 juli 1908, att till¬
fälligt extra rekryteringsbidrag finge utgå under år 19ÖS i enlighet med
de grunder, som angifvits i ofvannämnda nådiga bref den 6 sep¬
tember 1907.
För nedbringande af vakansernas antal medgaf Kungl. Maj:t vidare,
pa därom gjord framställning, förlängning till den 1 april 1909 af den
eljest bestämda tiden för manskapsrekryteringen till fyllande af 1909
års stater, samt förklarade, att extra rekryteringsbidrag enligt enahanda
grunder skulle utgå jämväl till dem, som under den sålunda utsträckta
tiden anställdes för att omedelbart inträda i pågående volontärrekryt-
skolor eller ingå i de år 1909 börjande beväringsrekrytskolorna.
Den 1 februari 1909 hade antalet manskapsvakanser nedgått till
2,203, hvadan ställningen då var något förbättrad. Enligt hvad jag
till statsrådsprotokollet öfver landtförsvarsärenden den 19 mars 1909
anförde, ansåg jag emellertid, att den sålunda förbättrade ställningen
vore i väsentlig grad att söka, förutom i det extra rekryteringsbidraget
samt de ökade löneförmåner, som det fast anställda manskapet och
underbefälet från och med år 1908 fått tillträda, uti tryckta konjunk¬
turer å den allmänna arbetsmarknaden. Jag instämde jämväl i den
uttalade åsikten, att andra åtgärder borde vidtagas för en effektiv för¬
bättring af manskapsrekryteringen, och erinrade om att denna fråga
vore föremål för utredning. Men i likhet med samtliga arméfördel¬
nings- och likställda chefer höll jag för sannolikt, att det jämväl för
fyllande af manskapsnumerären enligt 1910 års stater skulle visa sig
nödvändigt att hafva tillgång till ett extra rekryteringsbidrag.
O
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 158.
I enlighet härmed aflat också Kungl. Maj:t, på min hemställan,
proposition till 1909 års Riksdag- om medgifvande, att därför erforder¬
ligt belopp skulle få utbetalas från hufvudtitelns allmänna besparingar.
(Prop. n:o 111.)
Under hänvisning till sitt föregående uttalande i ämnet anmälde
Riksdagen i skrifvelse den 30 april 1909, att Riksdagen ej heller då
ansett sig kunna vägra sitt bifall till Kungl. Maj:ts berörda framställ¬
ning. Emellertid hade Riksdagen, som trott sig finna, att vid en del
af arméns regementen rekryteringen i regel varit förenad med mindre
svårigheter än vid andra, velat ifrågasätta, huruvida det icke vore än¬
damålsenligt, att förhöjning i rekryteringsbidrag endast utginge i den
män och vid de truppförband, där det visade sig vara förenadt med
större svårighet att hålla manskapsnumerären uppe.
Med anledning häraf infordrades yttranden från samtliga arméför¬
delnings- och likställda chefer, huruvida åtgärder i den af 1909 års
Riksdag antydda riktning lämpligen kunde vidtagas. I alla de afgifna
yttrandena framhölls emellertid, att en dylik förändring af bestämmel¬
serna för det tillfälliga rekryteringsbidragets utgående skulle i hög
grad försvåra rekryteringen äfven vid de truppförband, där befintliga
vakanser under sistlidna rekryteringsperiod kunnat fyllas, samt att detta
resultat till stor del berodde just på befintligheten af det tillfälliga
bidraget.
Vid underdånig föredragning af ärendet den 18 september 1909
måste jag för egen del ansluta mig till den sålunda uttalade åsikten. Efter
den nuvarande härorganisationens införande hade nämligen vid armén
ännu icke på långt när samtliga volontärnummer kunnat besättas på
tillfredsställande sätt, hvarförutom jag ansåg rekryteringsfrågan icke
kunna vinna en tillfredsställande lösning, förrän andra därpå inverkande
spörsmål blifvit afgjorda, såsom t. ex, frågorna om beredande af civil¬
anställning åt uttjänta militärer samt om fullständig befrielse från värn¬
pliktstjänstgöring i fredstid för dem, som viss tid varit stamanställda
o. s. v. Därtill kom, att, äfven om manskapsnumerären vid en del
truppförband kunnat uppbringas till de i vederbörande stater angifna
siffror, kvaliteten af det fast anställda manskapet ännu lämnade åtskilligt
öfrigt att önska. Om rekryteringsbidraget för dessa truppförband skulle
minskas, förmenade jag det vara högeligen att befara, att, äfven om
numerären möjligen kunde hållas uppe, denna kvalitet blefve ytter¬
ligare försämrad, något som skulle vara synnerligt skadligt, alldenstund
nästan samtliga rekryter vore afsedda att utbildas till underbefäl och
således skulle närmast handhafva de värnpliktigas militära utbildning
6
Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 158.
och uppfostran. Jag ansåg det därför icke tillrådligt att för det då¬
varande ändra grunderna för rekryteringsbidragets utdelning.
Med gillande af hvad jag sålunda anfört medgaf Kungl. Majd i
beslut sistnämnda dag, att för underlättande af manskapsrekryderingen
till fyllande af 1910 års stater tillfälligt rekryteringsbidrag finge utgå
i enlighet med de grunder, som funnes angifna i ofvannämnda nådiga
bref den 6 september 1907.
Nu befintliga Enligt till landtförsvarsdepartementets kommandoexpedition inkomna
iän^årsstater. raPPorter utgjorde antalet vakanser den 1 februari 1910 sammanlagdt
1,521 nummer.
För ytterligare nedbringande af vakansernas antal har Kungl. Maj:t
genom särskilda nådiga bref den 4 februari 1910 till den 1 april 1910
förlängt tiden för manskapsrekryteringen till fyllande af 1910 års stater
vid följande regementen nämligen: Dalregementet, Värmlands regemente,
Gottlands infanteriregemente och samtliga infanteriregementen inom
sjätte arméfördelningen. Men detta medgifvande kan dock icke för¬
väntas hafva haft så gynnsam verkan, att jag ansett nödigt infordra nya
rapporter angående vakanserna.
Fördelade på de olika vapnen finnas af ofvan nämnda 1,521 vakanta
nummer
vid infanteriet............................................................... 1,371
» kavalleriet........................................................... 92
)) artilleriet.................................................................. 49
» ingenjörtrupperna ................................................ 8 och
» trängen.................................................................... 1
Myndigheter- Sedan jag från arméfördelnings- och likställda chefer infordrat ytt-
om fekryte-6 raiQde om beliöflighcten af extra rekryteringsbidrag till fyllande af 1911
ringsbidrag års stater, hafva dessa efter hörande af underlydande chefer inkommit
för år 1911. me(j svar [ ämnet. Enstämmigt uttalas härvid önskvärdheten af dylikt
rekryteringsbidrag. Om detsamma ej utgår, befaras, att tillgången på
rekryter blifver otillräcklig och att kvaliteten på de sökande blir sämre.
Vidare framhålles angelägenheten af att bidraget kommer samtliga trupp¬
förband tillgodo, enär det skulle inverka synnerligen menligt, om det ena
regementet skulle kunna erbjuda rekryterna större förmåner än det andra.
Departements- För egen del anser jag redan en hastig blick på ofvan intagna
c ef/“' siffror gifva vid handen, att extra rekryteringsbidrag icke kan undvaras
vid infanteriet. Vakanserna vid detta vapen hafva visserligen afsevärdt
minskats, men de uppgå ännu till 1,371 eller mer än en femtedel af
sammanlagda manskapsstyrkan vid vapnet.
7
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 158.
Hvad specialvapnen däremot angår synas de anförda siffrorna icke
i och för sig gifva anledning till farhågor utan äro tvärtom ganska
tillfredsställande. Jag har därför ansett mig böra taga under särskild
ompröfning, huruvida icke extra rekryteringsbidrag skulle framdeles
kunna undvaras vid dessa vapen.
Härvid är då först att märka, att de gynnsamma siffrorna för
specialvapnen icke böra lösryckas från de omständigheter, under hvilka
de framkommit. De äro naturligtvis i viss mån resultat af det rekry¬
teringsbidrag, hvars borttagande ifrågasättes, och det är icke troligt,
att rekryteringen skall hålla sig vid samma numerär rekryterings¬
bidraget förutan. Äfven de tryckta konjunkturerna å arbetsmarknaden
hafva bidragit till att öka tillströmningen till fanorna, men all inverkan
i detta afseende försvinner naturligtvis i samma mån konjunkturerna
— såsom snart är att hoppas -— varda bättre.
Vidare kan jag icke bortse från de olägenheter, som måste följa,
om rekryteringsbidraget borttages vid specialvapnen, när det bibehålies
vid infanteriet. Redan den s. k. volontärkommissionen har förklarat,
att till hindrande af skadlig konkurrens bör legan utgå med lika be¬
lopp vid alla truppförband. Och detsamma gäller uppenbarligen äfven
rekryternas öfriga förmåner. Det ojämförligt största antalet volontärer
anskaffas genom värfvare, hvilka ofta anskaffa rekryter icke blott till
olika regementen inom samma truppslag utan äfven till olika truppslag.
Dessa värfvare få, äfven de, någon del i rekryteringsbidraget. Skulle
nu infanteriet erhålla extra rekryteringsbidrag men icke specialvapnen,
komme säkerligen följden att blifva den, att rekryterna näppeligen
reflekterade på anställning vid specialvapnen och att värfvarna gjorde
föga eller intet för att uppmuntra härtill. Alldeles särskilda svårig¬
heter skulle för öfrigt möta för specialvapnen inom sjätte arméfördel¬
ningen, hvilka måste rekrytera större delen af sin personal från andra
trakter än Norrland.
Men äfven om de farhågor, jag nu framhållit, skulle visa sig
ogrundade och rekryteringen vid specialvapnen trots allt visar i framtiden
samma gynnsamma siffror som innevarande år, så återstår dock slutligen
ännu eu viktig synpunkt nämligen höjande af rekryternas kvalitet, som,
enligt hvad jag förut anfört, lämnar åtskilligt öfrigt att önska. Först
härigenom kan rekrytering sägas blifva i verklig mening tillfredsställande.
För att nå detta mål kräfves helt säkert äfven andra åtgärder än
extra rekryteringsbidrag, men därmed är icke sagdt, att rekryterings¬
bidraget är utan betydelse. Ty rekryteringens förbättrande måste på¬
verkas af alla de förmåner af olika slag som kunna tillerkännas vo-
lontärerna under anställningstiden, vid dess början och vid dess slut.
8
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 158.
Lättnad i värnpliktsafseende är en sådan förmån; ju längre värn¬
pliktstjänstgöringen är och ju fullständigare befrielse från densamma
som medgifves volontären, desto mer bör denna förmån verka. Men i
fråga om värnpliktstjänstgöringens längd ber jag få erinra om, att
den för specialvapnen först under detta år utsträckes till hvad i
1901 års bärordning afsetts såsom slutmål. Och hvad angår omfånget
af den lättnad i värnpliktsafseende, som bör medgifvas volontären, bär
den s. k. värnpliktskommissionen föreslagit en ganska betydande ut¬
vidgning, men detta förslag är ännu föremål för utredning. Samma
kommission bar äfven föreslagit bättre undervisning under volontärens
anställningstid, men denna fråga befinner sig ännu på försöksstadiet.
En annan förmån, hvilken jag i likhet med Riksdagen tillerkänner
mycket stor betydelse, är civilanställning åt uttjänta volontärer, men
icke heller frågan härom har ännu vunnit sin lösning.
Det extra rekryteringsbidraget medger däremot redan nu och har
faktiskt redan ett par år medgifvit beredande af vissa ekonomiska för¬
måner åt volontärerna.
Det kan då icke vara ett följdriktigt handlingssätt att i afvaktan
på andra förmåner borttaga det extra rekryteringsbidraget ens för vissa
vapenslag. Sedan andra förmåner börjat verka, kan däremot inträffa,
att dessa visa sig äga sådan dragningskraft, att allt extra rekryterings¬
bidrag kan undvaras.
Då fjärde hufvud titelns allmänna besparingar lämna tillgång till
att för år 1911 utdela ett extra rekryteringsbidrag i samma omfattning
som föregående år, får jag alltså i underdånighet hemställa, det Kungi.
Maj:t täcktes föreslå Riksdagen medgifva,
att i likhet med föregående år må från fjärde hufvudtitelns all¬
männa besparingar utbetalas ett extra rekryteringsbidrag för under¬
lättande af manskapsrekryteringen till fyllande af nästkommande års
stater.»
Till denna af statsrådets öfriga ledamöter bi¬
trädda hemställan behagade Hans Kungl. Höghet Kron-
prinsen-Regenten lämna nådigt bifall och förordnade,
att proposition af den lydelse, bilaga till detta pro¬
tokoll utvisar, skulle till Riksdagen aflåtas.
Ex protocollo:
Erik von Horn.
Stockholm, K. L. Beckmans Boktr., 1910.