Motioner i Första Kammaren, Nr SO.
27
Nr 80.
Af herrar Lindblad och Lustafsson, i anledning af Kungl.
Maj ds proposition med förslag till förordning om inkomst-
och förmögenhetsskatt.
På två ställen, i den kungl. inkomstskatteproposionen, nr 88, åter¬
finnas uttalanden om den nu förekommande inkomstbeskattningen afkrono-
domän. Sid. 53 : — — »För öfrigt kunde erinras, att beträffande en icke
obetydlig grupp af jordbrukare i vårt land, nämligen arrendator^’ af
kronodoinäner — deras antal i början af år 1899 utgjorde 2,217, medan
taxeringsvärdet af sådana domäner öfverstege 57,000,000 kronor—taxe¬
ring af deras inkomst såsom jordbrukare sedan länge ansetts böra 1 äga
rum, utan att, såvidt kommittén hade sig bekant, taxeringen funnits
behäftad med några särskilda vanskligheter» — — och sid. 55: — —
»I detta ämne är för öfrigt att märka, hurusom redan för närvarande
sker en taxering af verkliga inkomsten från jordbruksrörelse i de fall,
där jordbruk drifves af arrendator af kronan tillhörig jordbruksfastig¬
het, utan att, såvidt veterligt är,1 någon anmärkning framkommit, att
taxeringen härvidlag skulle blifva mera ojämn eller mindre rättvis än i
andra fall.» — —
Den, som litet närmare vill studera denna taxering, måste känna sig
förvånad öfver dessa uttalanden. Erfarenheten torde fastmera gifva vid
handen, att hela den omskrifna taxeringsmetoden såsom den nu prakti¬
seras rent af måste kallas för humbug. Man borde väl kunna fordra
att, innan detta taxeringssätt göres obligatoriskt för all jordbruksbeskatt-
ning till kronan, man verkligen sorgfälligt toge reda på, huru tillämp¬
ningen hitintills skett af detta gamla lagbud. I synnerligen många fall
1 Kursiveringen af motionären.
28 Motioner i Första Kammaren, Nr 80.
skall man. finna, att ingen taxering alls ifrågakommer af hithörande in¬
komst på grund af dess svårberäkneliga beskaffenhet; i andra ha taxe¬
ringsmyndigheterna gjort sig ett slags rättesnöre genom att beräkna 1—
3 procent af taxeringsvärdet såsom en lämplig grund för sådan inkomsts
taxering.
Utredning härutinnan måste kräfvas innan man går vidare på
denna väg och sätter i gång en tidsödande, opraktisk taxeringsapparat
af ännu oanade dimensioner och skapar ett mångskrifveri, som vore värdt
eu bättre sak.
Enligt 1908 års statistik är den svenska jorden uppdelad i 359,117
brukningsdelar däraf 277,517 + 40,760 = 318,277 under 20 har åker.
Dessutom finnes 150,358 jordtorp och andra jordlägenheter. Att fordra
uppgifter om arealer, utsäde, skörd m. m. från samtliga dessa och med
ledning af dem låta taxeringsnämnderna årligen fastställa de varierande
inkomstbeloppen måste blifva ett jättearbete, dä uppgifterna veterligen bli
mycket otillförlitliga och svårtydda och så mycket af inkomsten ännu alltjämt
måste beräknas. Huru vill man t. ex. beräkna värdet af in- och utgående
inventarier, särskildt kreatur, hviika man ej sett och hvilkas värde varierar
i hög grad på olika gårdar och under olika år. Eegeringsförslaget fram¬
håller själ! (sid.110) andra svårigheter angående värdeförminskning af åbygg¬
naden, som erkannerligen vid de dyrbara byggda gårdarne blir af stor bety¬
delse och som lätt kan reducera hela inkomsten till minus. Skall åter taxe-
ringsarbetet blifva lika ojämt och vacklande till sitt resultat som den nu¬
varande inkomst-taxeringen å kronodomäner, så blir ej m)-cket vunnet med hela
den igångsatta apparaten. Och hviika stridande uppfattningar skola icke
göra sig gällande inom olika taxeringsdistrikt, där å ena sidan industriens,
handelns och tjänstemännens målsmän bli i majoritet eller där å andra
nåll jordorukets äro öfvervägande. Allra minst för en statsbeskattning
är sådan ojämnhet önskvärd.
Taxeringsvärdena å ofvannämnda flertalet fastigheter torde endast
undantagsvis (och i Skåne) öfverstiga 12,000 kr. Enligt nu gällande lag
beräknas inkomsten efter 6%, alltså 720 kr. inkomst af 12,000 kr. jord¬
bruksfastighet. Då för andra inkomster värdet uppgår till 1,000 men ej
till 2,000 kr., äro 800 kr. fria; rätteligen bör ju då äfven för jordbruka¬
ren ett dylikt afdrag förefinnas och alltså, när jordbrukaren betalar för
700 kr. beskattningsbar inkomst, härtill räknas 800 kr. af afkastningen,
som äro fria. Detta jordbruk anses alltså verkligen gifva 1,500 kr. i
Motioner i Första Kammaren, Nr 80.
29
sammanlagd inkomst. Huru många af alla dessa 318,277 jordbrukare +
150,358 jordtorpare komma verkligen upp till denna inkomst, och hvad vill
man vinna med de många uppgifterna från dem annat än blott ett konsta¬
terande af hvad man visste förut, att deras inkomst i regel är för obe¬
tydlig och att med de nuvarande bestämmelserna om inkomstskatt redan
af 10,000 kr. jordbruksfastighet man trätfar en tillräckligt hög inkomstsiffra,
underförstådt att jordbrukaren tilierkännes samma afdrag som andra?
Beskattningen sker på detta sätt mera summariskt, men lika effektivt och
framför allt utan så stor och förhatlig apparat.
Då man nu ej kan få tillförlitliga deklarationer från flertalet af dessa
jordbrukare, som i regel ej föra bok, och hela beräkningsmetoden efter
vissa uppgifter måste blifva i hög grad osäker och ojämn, så synes det
vara vida lämpligare att släppa de uppskrufvade, teoretiserande krafven
på absolut rättvisa — som aldrig kan nås, där man ej rör sig med idel
kontanta belopp — och i stället vidblifva det gamla beräkningssättet, som
man är van vid och som ger för praktiskt behof' fullt tillfredsställande
resultat.
Endast i de till antalet ej så talrika fall, där förutom vanligt jord¬
bruk förekomma andra mera tillfälliga och växlande inkomstkällor af nå¬
gon betydenhet, såsom skogsbruk, försäljning af grus m. m. eller ett syn¬
nerligen intensivt jordbruk, skulle taxeringsnämnderna äga generell rätt
att infordra deklaration eller uppgift enligt regeringsförslaget och för dessa
jordbruk verkställa den taxering samma förslag anvisar. Likaledes kunde
ock jordbruksidkare, som har ordnad tillförlitlig bokföring eller eljest tror
sig kunna tillförlitligt visa annat resultat, äga att själf deklarera och på¬
fordra särskild taxering af hans jordbruksrörelse.
Där det gäller utarrenderad jordbruksegendora, skulle taxeringsnämn¬
den vara skyldig att angifva, huruledes den efter 6 % beräknade jord-
bruksvinsten i dess helhet skulle rättvisligen uppdelas på jordägaren och
arrendatorn, hvilken senare svarar för inventarier och arbete. Denna
skulle härvid kunna belastas med 20 intill 40 % af den efter 6 % beräk¬
nade jordbruksvinsten.
Förmögenhetsskatten åter synes böra anordnas såsom en särskild beskatt¬
ning i form af lag. Växlande behof och tillfällig nedgång i andra
skattekällor kunna lätt förmå en i båda kamrarna samarbetande majoritet
inom Riksdagen att hårdt beskatta förmögenheten och för löpande stats¬
utgifter lägga beslag på betydelsefulla andelar af landets samlade kapital¬
SO Motioner i Första Kammaren, Nr 80.
förmögenhet. Yårt folklynne är dessvärre ej anlagdt för någon vidare
sparsamhet. Skall det en gång gå därhän, att vi blott skola arbeta med
■utländska pängar och pantsätta vår jord, våra stadsfastigheter, våra gruf-
företag och skogar hos utlänningen, då blir vår ställning så beroende, att
vi löpa risken att utlandet äfven vill skrifva våra lagar.
Då vi hafva svårt att föreställa oss, att Riksdagen är färdig att un¬
der den återstående månaden af sin sammanvaro och efter eu mycket
knapphändig läsning acceptera ett så genomgående och fullkomligt nytt,
opröfvadt och i hög grad hårdsmält förslag, och då vi äro öfvertygade att
en skattelag kan skrifvas, som mindre stöder sig på utländska exempel,
utan mera hänför sig till hvad vi äro vana vid och som för praktiskt
behof är fullt tillfredsställande, vilja vi hemställa,
att Riksdagen med begäran om nytt förslag, byggdt
på ofvan angifna grunder, ville afstå Kungl. Maj:ts
förslag.
Stockholm den 8 april 1910.
Ernst Lindblad. K. J. Gustafsson.
Stockholm, tryckt hos P. Palmquists Aktiebolag 1910.