Motioner i Första Kammaren, nr 73.
6
svarande 10 % af den kontanta lönen för år räknadt
vidare afdrag ej må göras, samt att, där ej innehållet
belopp inom en månad insättes å arbetarens namn i
postsparbanken eller annan sparbank, under förbehåll
att medlen må af arbetsgifvaren lyftas allenast med ar¬
betarens medgifvande eller på grund af domstols beslut,
arbetsgifvaren skall å beloppet gälda ränta efter tio för
hundra om året. Upplupen ränta må af arbetaren för
hvarje kalenderår lyftas.
Stockholm den 6 april 1910.
Alexander Hamilton.
Nr 74
Af friherre Flemilig, i anledning af Kungl. Maj:ts förslag till
ändrad lydelse af 25 kap. 22 $ sträf lagen.
Med anledning af Kungl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen
nr 96 med förslag till lag om kollektivaftal mellan arbetsgivare och ar¬
betare in. m. får jag härmed vördsamt hemställa om en ändring i den
föreslagna lydelsen af 25 kap. 22 § strafflagen.
Enligt den kungl. propositionen skulle i sista stycket af denna §
stadgas ansvar för person, som är anställd vid stads-, annan kommuns
eller municipalsamhälles gas-, elektricitets-, vattenlednings- eller renhåll¬
ningsverk eller fasta brandkår, ifall lian begår brott, som i 15 § 3 mom.
sägs, d. v. s. i syfte att hindra driftens behöriga gång, afhåller sig från
tjänstgöring eller vansköter sin tjänst.
Enligt detta förslag är alltså för straffbarheten i förevarande fall af
afgörande betydelse, att det verk, hvars drift man söker hindra, tillhör
stad, annan kommun aller municipalsamhälle. Det synes mig dock som
om denna synpunkt icke borde vara afgörande för straffbarheten uti ifråga¬
4
Motioner i Första Kammaren, Nr 74.
varande fall. Grunden, hvarför man vill med straff belägga gärningar
sådana som här afses, är den, att man vill förekomma, att personer, som
äro anställda vid sådana verk, som tillhandahålla allmänheten oundgäng-
liga förnödenheter, ljus, vatten m. m., genom att obehörigen afhålla sig
från tjänstgöring försätta allmänheten i ett nödtillstånd. Detta kan lika
val ske, om äganderätten till det ifrågavarande verket tillhör enskild per¬
son eller bolag som om den tillkommer kommun eller municipalsamhälle.
Det afgörande synes därför böra vara, icke hvem som har äganderätten
till verket utan huruvida verket är sådant, att ett afbrott i dess drift
försätter allmänheten i ett nödtillstånd, d. v. s. huruvida verket är afsedt
att betjäna allmänheten.
Med anledning häraf tillåter jag mig föreslå,
att sista stycket af 25 kap. 22 § strafflagen måtte
gifvas följande förändrade lydelse: »Har person, som är
anställd vid gas-, elektricitets-, vattenlednings- eller
renhållningsverk, hvilket är afsedt att betjäna allmän¬
heten, eller vid stads, annan kommuns ell^r municipal-
samhälles fasta brandkår, begått brott, som i 15 § 3
mom. sägs, varde straffad efter de i samma mom. stad¬
gade grunder.»
o o
Stockholm den 6 april 1910.
Herman Fleming.